Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2017 by Frälsningsarmén

SÅNG OCH MUSIK Målet med Frälsningsarméns sång och musik är att visa människor vägen till Gud. SID 22 BANA VÄG FÖR HERREN Simon Paulin sitter inte längre på avbytarbänken utan står till förfogande i laget. SID 16

# 1.2017

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 134:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Evangelina Bergh, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2017 20 januari, 10 april, 19 juni, 11 september och 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Frälsningsarméns arkiv och Annette Emmoth. Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Mobiltelefon men ingen toalett DÅ MAN I FRANKRIKE på 1700-talet samlade all sin kunskap i den tidens stora uppslagsverk, var man övertygad om att man sammanfattat all meningsfull kunskap. Då man drygt hundra år senare tog steget in i det 20:e århundradet, var det många uppfinnare som menade att nu var allt det som var möjligt att bygga redan uppfunnet och konstruerat. Då internet lanserades var det somliga som

AV VÄRLDENS SJU MILJARDER MÄNNISKOR HAR SEX MILJARDER TILLGÅNG TILL MOBILTELEFONER MEDAN ENDAST 4,5 MILJARDER HAR TILLGÅNG TILL TOALETTER sa att den nya kommunikationstekniken var en övergående fluga. Idag är det istället de som menar att den digitala tekniken har varit lika revolutionerande för mänskligheten som skriftspråket eller boktryckarkonsten en gång var. I en FN-rapport kan vi läsa att ”Av världens sju miljarder människor har sex miljarder tillgång till mobiltelefoner medan endast 4,5 miljarder har tillgång till toaletter”. Trots att utvecklingen inte stannar upp, går inte alltid teoretisk och teknisk utveckling hand

i hand med grundläggande behov hos oss människor. Kunskap, teknologi och kommunikation fortsätter att förändra våra möjligheter att leva, men många människor runtomkring oss saknar fortfarande de mest självklara och nödvändiga livsförutsättningarna. Idag kan vi nå människor över hela jorden med bara några knapptryckningar på vår dator eller telefon. Samtidig kan just den personen vara en av alla dem som saknar det mest nödvändiga. Det kan vara en person på andra sidan väggen i vårt hyreshus eller på andra sidan jordklotet. Men oavsett om det är vår granne, en gruvarbetare i Kina eller ett gatubarn i Colombia har vi ett gemensamt ansvar för varandra. Solidaritet och medmänsklighet är mer än religiösa paroller eller politiska slagord. Det handlar istället mycket konkret om att aktivt följa det som vi kallar den gyllene regeln som finns i bibeln. Där återger Matteus vad Jesus säger också till oss idag: …allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. (7:12) I det här numret av Stridsropet kan du läsa mer om hur vi i Frälsningsarmén tolkar det budskapet från Jesus.

Johnny Kleman

Innehåll

#1.2017 PERSONLIGT

TRO

Ingrid Lindberg har tjänat Gud som frälsningsofficer i flera världsdelar.

Johanna Samuelsson beskriver begreppet solidaritet ur ett bibliskt perspektiv.

4. Ett rikt liv

20. Solidaritet

SÅ FUNKAR DET

OM OSS

Under två års tid utbildas blivande frälsningsofficerare.

Samtal om sångens och musikens betydelse i Frälsningsarmén.

8. Praktik och teori varvas

22. De gamla stridssångerna

FOKUS

VERKSAMHET

Fler frälsningssoldater behöver ge sitt internationella medlemsbidrag.

Kårens arbete vilar på pelarna utbildning, växtplats och förebyggande.

12. Dela med dig

MIN VÄG TILL GUD

28. Vasakåren firar 50 år

16. Bana väg för Herren

VÄRLDEN

KRÖNIKA

Frälsningsarméns arbete mot människohandel sker genom att förebygga, skydda och påverka.

Simon Paulin beslutade sig för att tro på och följa Jesus.

19. Min dröm

Evangelina Bergh vill se en frälsningsarmé där alla är välkomna.

32. Människohandel i Sydafrika

4 Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3

Ingrid Lindberg har arbetat 23 år i Zimbabwe som hon i princip ser som sitt hemland och även hennes hem vittnar om den tiden. Där utbildade hon lärare, var scoutledare och mot slutet rektor. Tidvis var levnadsstandarden väldigt enkel men hon trivdes väldigt bra då hon har lätt för att anpassa sig.

Personligt | ingrid lindberg

Ett rikt liv De som känner Ingrid Lindberg beskriver henne som varm och social med ett stort hjärta för andra människor. Det är något som bekräftas redan i dörren när hon leende välkomnar mig, lägger en hand på min skuldra och leder mig in i den ljusa luftiga lägenheten. Hon bor ett stenkast från Templet, Frälsningsarméns kår på Östermalm i Stockholm där hon är en aktiv medlem. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

å väggen i vardagsrummet över den rosa skinnsoffan hänger en tavla med elefanter, i den mörka bokhyllan trängs träfigurer och i ett hörn stoltserar en afrikansk trumma. Ingrid har spenderat hela 23 år i Afrika, närmare bestämt i Zimbabwe. Hon berättar att hon vuxit upp inom Frälsningsarmén med föräldrar som var officerare så därför flyttade de mycket. Tidigt visste hon vad hon ville ägna sitt liv åt. — Redan som tonåring visste jag att jag ville arbeta i tredje världen. Det var en kallelse från Gud och en inre övertygelse, säger hon bestämt. Hon må vara 91 år men har full koll på vilka årtal hon gjort vad och de livliga gesterna vittnar om att hon inte lider brist på energi. Med utlandstjänst i sikte läste hon till lärare och arbetade som det i ett par år. Därefter utbildade hon sig till frälsningsofficer i London och snart blev hon stationerad i Zimbabwe. Första tiden var hon lärare på en internatskola för pojkar. Där hon bodde fanns varken el eller rinnande vatten. — Men det gick bra och jag trivdes från första stund. Jag anpassar mig väldigt fort och har aldrig hemlängtan. Jag trivs med det som är där jag är, säger hon. Efter en tid i Afrika hamnade hon på den stora missionsstationen, Howardinstitutet. Där utbildades sjuksköter-

skor, frälsningsofficerare och lärare och många missionärer arbetade där. Ingrid utbildade lärare, höll i bibelstudier och var scoutledare och under sitt sista år i Zimbabwe var hon rektor för Frälsningsarméns Officersskola. På söndagarna samlades omkring 800 personer till gudstjänst i Frälsningsarméns lokal på orten. EFTER 23 ÅR I ZIMBABWE blev Ingrid plötsligt beordrad till Filippinerna där hon skulle tjänstgöra som ledare för Frälsningsarméns verksamhet. Det hela kom lite som en chock för Ingrid som hade tänkt stanna i Zimbabwe hela livet men som officer hade hon lovat att gå dit hon blev sänd. — Det var väldigt, väldigt ovant för mig eftersom det var en helt annan kultur och miljö där, säger hon. Ingrid kom ändå att trivas och under sina fyra år där fick hon se hur verksamheten växte vilket den fortsatte att göra även sedan hon gett sig av därifrån. På tio år fördubblades antalet medlemmar och kårer på området och det blev väckelse bland ungdomarna. Då hennes hälsa krävde en operation flyttade hon tillbaka till Sverige och blev rektor för Frälsningsarméns Officersskola i Stockholm men efter bara åtta månader blev hon förflyttad till Danmark

och Köpenhamn där hon verkade som territoriell ledare under fyra år. — Det var så mycket som hade förändrat sig efter mina år utomlands och Skandinavien var så mycket mer sekulariserat. Det var svårare att nå människor med det kristna budskapet och att få dem att vilja komma till kyrkan, men det gick bra och vi hade ett väldigt fint socialt arbete i Danmark, säger hon. Därefter förflyttades hon som territoriell ledare till Finland där hon också skapade kontakter för Frälsningsarméns

JAG ANPASSAR MIG VÄLDIGT FORT OCH HAR ALDRIG HEMLÄNGTAN. kommande verksamhet i Ryssland i början av 90-talet. Hon arbetade senare själv både i St. Petersburg och i Moskva under kortare perioder och där var hungern efter Gud stor. — Folk flockades kring oss och många blev frälsta. På mindre än ett år hade vi invigt omkring 100 soldater i Moskva, berättar Ingrid. Hon stannade i Finland i fem år och 5

Personligt | ingrid lindberg

1990 flyttade hon tillbaka till Sverige och gick i pension. Att hon skulle få så mycket ansvar i livet hade hon aldrig kunnat drömma om och hon är ett bra exempel på hur Gud väljer att använda den lilla människan ingen kanske trodde på. Ingrid berättar att hon i barndomen ofta var sjuk och svag och hon kom efter i skolan. — Det är något som har förföljt mig. Jag har aldrig tyckt att jag varit duktig och har känt att jag har fått kämpa för att klara av saker. Men senare i livet har jag i princip aldrig varit sjuk, säger hon. Ingrid har aldrig varit gift och har inga barn men det är inget som hon sörjer då hon ser det som att Gud har kompenserat henne för det på annat sätt. — Gud har gett mig många andliga barn och det har varit en sådan rikedom. Om jag hade gift mig och fått barn hade jag kanske inte fått leva det här rika livet jag levt, säger hon. Ingrid har kontakt med många av sina gamla elever och kollegor som bor över hela världen, dels via telefon men främst via Facebook där hon är aktiv flera gånger per dag. Hon har även god kontakt med grannar och vänner utanför Frälsningsarmén, även ungdomar. Hon är en flitig gudstjänstbesökare på Templet och på onsdagar deltar hon i bönemöten. Just bön är något hon alltid brunnit mycket för. — Bön är en nödvändighet på grund av min egen svaghet. Jag är så otroligt beroende av Gud, säger hon. Ofta får hon be för vänner och bekanta över telefon eller så kommer de hem till henne. Detta gäller även dem som inte säger sig ha någon egentlig gudstro. — Det gör mig jätteglad för det visar ju att de ändå har någon form av tro. Fast de inte vill erkänna det så vet de att det finns kraft i bönen, och det gör det ju, utbrister Ingrid och tar fram sin Bibel. GESTIKULERANDE DELAR HON med sig

av sitt favoritbibelord från Jesaja 40:2931 som lyder: ”Han ger ny kraft åt de trötta och ny kraft åt de svaga. Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp. Men de som 6

väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.” Ingrid berättar om en dag första året i Zimbabwe som var väldigt jobbig för henne. Den dagen när hon hämtade posten hade ett brev från Sverige anlänt där avsändaren citerat just den versen, och det gav henne kraft att orka med dagen. — Det är mitt favoritställe i Bibeln eftersom det är något jag har fått uppleva och det återvänder jag alltid till varje gång jag känner mig trött, säger hon. På frågan vad hon fått med sig från alla dessa år svarar hon: — Det är Guds hjälp, ledning och trygghet i honom och känslan att jag inte har behövt vara rädd. Som ung var jag väldigt rädd av mig men när jag kom till Afrika bad jag att Gud skulle ta bort mina rädslor för annars skulle jag inte klara av att leva där, och det gjorde han verkligen! g

Personligt | ingrid lindberg

Ingrid delar med sig av sitt favoritstycke i Bibeln, Jesaja 40:29-31. Det handlar om hur Gud ger kraft åt de trötta och svaga, ord som har betytt mycket för henne under tuffa tider då hon har fått uppleva att detta löfte gäller än idag.

fakta Ingrid Lindberg Ålder: 91 år. Bor: Stockholm, Östermalm. Familj: Två systrar i livet, flera andliga barn. Sysselsättning: Går på gym och till kåren och umgås med vänner. Tycker illa om: Negativa människor.

Ingrid på väg till gudstjänst i Zimbabwe med två frälsningssoldater, år 1967. År 1977 i Filippinerna: En leprasjuk kvinna får en julgåva av Ingrid.

Glada frälsningssoldater i Zimbabwe.

Praktik och teori varvas Mitt i det natursköna Ågesta friluftsområde ligger Frälsningsarméns Officersskola. Området delas med Ågesta folkhögskola. När vi besöker Officersskolan i slutet av oktober anar man hur vackert och idylliskt detta område kan vara. Skolan ligger i Storstockholm, men ändå så långt borta. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

nder de två år som blivande frälsningsofficerare utbildar sig tillbringar de större delen av tiden ute på sina fältutbildningskårer. Där får de aktivt delta i kårens arbete tillsammans med sina handledare. Halva tiden är fältutbildning, andra halvan är självstudier, eller studier på distans. På Officerssko8

lan på Ågestagården tillbringar de nio veckor per läsår. — Det är ”Learning by doing”-principen som gäller, då kadetterna lär sig om till exempel homiletik, predikolära. Då får de undervisning, de får testa att predika och vi spelar in det med videokamera här på skolan, berättar Henrik

Bååth, rektor på Officersskolan. Sedan får de predika "på riktigt" i sina fältutbildningskårer. Det fungerar likadant i andra ämnen. — Utbildningen bygger på tre pelare, berättar Henrik. Den viktigaste pelaren är den personliga andliga utvecklingen, de andra är de teoretiska kurserna

så funkar det | Officersskolan

fakta officersskolan Antal studerande på Officersskolan under 2016-2017 • 8 kadetter i pågående utbildning • 6 reservkaptener fungerar redan som kårledare och läser kurserna under längre tid • 7 officerare som går påbyggnadsåret • 10 officerare på kaptenskurser Ett stort antal deltagare på övrig kursverksamhet (kursdagar, kursveckor med mera) • 6 anställda på Frälsningsarméns Officersskola och Utbildningsenhet

Officersskolans tre pelare • Personlig andlig utveckling • Fältutbildning • Kurser: Bibelkunskap, Frälsningarméns teologi, etik, historia och organisation, kommunikation, ledarskap, själavård

Major Ewa-Marie Kihlagård undervisar på Officersskolan.

samt praktiken på fältutbildningskåren. Utbildningen är inte en måndag till fredagskola. Den skiljer sig från andra teologiska skolor då det är mycket praktik och helgarbete. Kadetten får bland annat räkna med att en jul och en påsk under de två åren tillbringas på fältutbildningskåren. Det viktiga är att alla moment blir klara och att kadetterna får tid för sina studieuppgifter. Det kan vara lätt för en kadett att slukas med i olika aktiviteter som är roliga eller intressanta så att tiden för studierna försvinner. — Vi är måna om hur kadetterna har det på sina kårer, berättar Henrik. Handledaren är vår förlängda arm då vi möter kadetterna en vecka men handledarna möter dem tre veckor i taget. NÄR KADETTERNA inte är på skolan har lärarna fullt upp ändå. De har regelbunden kontakt med kadetterna och ska

samtala med dem per telefon en gång i månaden. De skickar ut uppgifter och rättar inlämnade uppgifter. Utöver detta anordnar Officersskolan även annan fortbildning för frälsningsofficerare och anställda i Frälsningsarmén. Efter varje kadettvecka skickar man brev till handledarna och berättar vad man läst och vad som bör hinnas med nästkommande veckor. Då ska handledaren anpassa praktiken och handledningen efter de ämnen som berörts. Om någon kadett halkat efter i studierna meddelas handledaren, så att mer tid för studier avsätts. Handledarna som är handplockade har

varit på en utbildningsdag och har en manual att följa. Tre gånger per läsår skickar handledaren rapporter till skolan utifrån samtal med sin kadett. Rapporten skrivs under av båda. Denna rapport hjälper skolan att möta eventuella utmaningar på bästa sätt. — Handledarna fyller en väldigt viktig funktion, säger Henrik. De går in som en del av personalen på Officersskolan, kan man säga. På Officersskolan vill man gärna ha kontakt med alla kårer och därför kommer de anställda att vara ute på olika kårer och berätta om skolan och informera 9

Två kadetter HELENA VOLLBURG Kyrklig bakgrund: Evangeliska frikyrkan (EFK) Fältutbildningskår: Norrköping Vad fick dig att söka till Officersskolan? — En längtan att få tjäna Herren på heltid och att se människor komma till tro och växa till. Hur har det varit att gå på skolan? — Det är spännande att gå på Officersskolan, möten med nya människor och ett ständigt växande i tro. En del från min gamla utbildning till förskollärare känner jag igen, då mycket av arbetet handlar om att möta människor. Den stora skillnaden är just tyngdpunkten på Gud.

ERIK JOHANSSON Intensivstudier under en av studieveckorna på officersskolan.

om Bön och offerdagen för Officersskolan den 12 februari. — Vi skrev till kårerna att vi kunde komma och informera om skolan, berättar Henrik Bååth. Det var väldigt många kårer som ville att vi skulle komma. Är det någon kår som vill ha besök kommer vi gärna vid andra tillfällen också för att berätta om skolan. FÖR ATT UTBILDAS till frälsningsaof-

ficer i Frälsningsarmén behöver man vara soldat. Är du intresserad av att bli frälsningsofficer så talar du först med din kårledare, som kopplar dig vidare till kandidatsekreteraren. Du går därefter igenom en antagningsprocess och blir godkänd som kandidat eller får din ansökan avslagen. Under dina studieår 10

på Officersskolan får du den praktik och de teoretiska kunskaper du behöver. Något som är viktigt är även din personliga andliga utveckling. Är det någon kadett som har problem med olika moment, finns det hjälp att få. Innan du sedan blir frälsningsofficer så får du en rekommendation från skolan och du blir så småningom ordinerad av Frälsningsarméns svenska ledare. — Den sista rekommendationen är av mer formell karaktär, menar Henrik Bååth. Det är viktigt att man har en öppen dialog och att man samtalar om det som inte går bra. Om jag skulle välja mellan teoretiska kunskaper eller lämplighet, så väger lämplighet tyngre. Den personliga andliga utvecklingen är mycket viktig för den som ska bli frälsningsofficer. g

Kyrklig bakgrund: Frälsningsarmén Fältutbildningskår: Malmö Vad fick dig att söka till Officersskolan? — Jag var frälsningssoldat men ville ägna all tid, inte bara fritiden efter jobbet eller studierna, till det som var viktigt - att göra min bit för att vinna världen för Jesus. Hur har det varit att gå på skolan? — Att gå på Officersskolan är fantastiskt och jättefrustrerande på samma gång! Fantastiskt att under två år tillsammans med andra kadetter få lära sig mer, ha tid att läsa, fundera på frågor och ha tid att fördjupa sig på ett sätt man sällan annars har möjlighet till och samtidigt, så klart, per definition frustrerande att vänta på att få komma ut och börja på riktigt! Vad är din dröm efter studierna? — Som frälsningsofficer lovar jag att vara tillgänglig varhelst jag behövs. Och just det är min dröm, att vara redo att säga ja, oavsett vart jag får order.

foto: shutterstock

aktuellt

Barn och ungdomar i fokus även detta år FÖRRA ÅRET, 2016, som var ett utta-

Nya lokalen i Borlänge är redan för liten FÖR ETT ÅR SEDAN flyttade Frälsnings-

foto: jonas nimmersjö

arméns kår i Borlänge in i en ny lokal, som ligger nära centrum. Beslutet att flytta ur den gamla, alldeles för stora lokalen hade växt fram under många år och 2015 gjorde man slag i saken. Efter långa stunder i bön för framtiden, fick kåren i slutet av året erbjudande om en ny lämplig lokal, en före detta musikaffär i centralt läge. Verksamheten kom igång i januari och under året har hållits tre samlingar i veckan och gudstjänst på söndagar. Veckans höjdpunkt inträffar under fredagen. Då träffas alla som kan till en gemensam middag, som övergår till undervisning

kring texter i Bibeln. Senare på kvällen går alla ut på Jussi Björlings torg för att servera kaffe och våfflor och prata med folk på stan. Ibland följer det med någon tillbaka till lokalen för samtal. I tillägg till de 15-20 medlemmarna och soldaterna har det börjat komma en grupp nya besökare och den 80 kvadratmeter stora lokalen kan nu nästan vara för liten en fredagskväll. Kårledarna Ludwig Fontanac och Daniel Rönnqvist ser ljust på framtiden, men vill skynda långsamt och bygga en stadig grund att utgå ifrån. Jesus skall vara i fokus och kåren vill vara den hjälpande handen för Borlängeborna. g Lars Beijer

lat barnoch ungdomsår har på många kårer inneburit återtagen prioritering och tydligare verksamhet för barn och ungdomar. Nya aktiviteter har startats och blivit större och barn och unga har fått möta Gud på olika sätt. Under 2017 fortsätter satsningen. — Vi vill se ännu fler barn och ungdomar i olika ledarroller och som deltagare i olika beslutsgrupper, för att det är så viktigt med de perspektiv som de kan berika oss med. Vi vill också nå ut till barn och unga i våra närområden, säger löjtnant Hanna Smedjegård, metodstödjare. Den utåtriktade verksamheten skall bli mer omfattande och resurser finns avsatta för detta ändamål. Från det gångna året finns flera goda exempel och idéer att bygga vidare på. I Höganäs och Kristinehamn har man haft bra samarbeten med lokala aktörer som resulterade i många nya kontakter med barn och ungdomar. g Lars Beijer

Skänk omtanken nu och gåvan sen DET ÄR MÅNGA som väljer att göra just det, genom att upprätta ett testamente där Frälsningsarmén finns med som mottagare. Frälsningsarmén skulle inte kunna göra lika mycket utan dessa testamenten. En av tre som får hjälp via Frälsningsarméns hjälparbete får det tack vare en gåva i ett testamente. Det finns många skäl att upprätta ett testamente och det behöver varken vara krångligt eller dyrt. Det är det enda sättet du kan tala om hur du vill att det som du lämnar efter dig ska fördelas.

En anledning till att många skriver ett testamente är att de önskar lämna en gåva till ett gott ändamål. Till testamentshandläggarna på Frälsningsarméns högkvarter ringer människor för att de vill lämna en gåva till Frälsningsarmén. — Tänk att några få rader kan rymma så mycket omsorg om människor som man kanske aldrig har träffat, men som tack vare en gåva i ett testamente kan få välbehövlig hjälp i en svår situation, säger Elin Hedblad, testamentshandläggare. g

FrĂ¤lsningssoldater i Kenya firar Ăśppnandet av en 12 ny officersskola.

FOKUS | internationellt medlemsbidrag

Dela med dig Varje år samlar Frälsningsarmén in, bland sina soldater och medlemmar, vad man kallar ett internationellt medlemsbidrag. De pengarna förvaltas sedan och fördelas av det internationella högkvarteret i London. Pengarna betalas ut till de 91 länder som själva inte förmår bekosta Frälsningsarméns existens där. De svenska frälsningssoldaterna kan bli bättre på att bidra med sin del. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: BRAD HALSE OCH FRÄLSNINGSARMÉN

n gång om året samlas det in pengar som används för att finansiera Frälsningsarméns verksamhet i de delar av världen där länderna själva inte får sin ekonomi att gå runt. Det gäller Sydamerika, Afrika och Asien. Av de 128 länder i världen där Frälsningsarmén finns representerade är det 91 som får denna hjälp. — Pengarna används till hus, infrastruktur, tjänstefordon och datorer, sådant som behövs för att Frälsningsarmén ska kunna existera där. Däremot inte till utvecklingsprojekt som rör brunnar och skolor, säger Mats Wiberg, insamlingsansvarig på Frälsningsarmén. Frälsningsarmén i Sverige har tre så kallade partnerländer: territoriet i Södra Afrika där Sydafrika, Namibia och Leshoto ingår, Uganda, Tjeckien och sydvästra Indien. Till dessa länder riktar sig främst det svenska bidraget. Vi har ett större samarbete med dem än det rent ekonomiska som kommer dem till del ifrån insamlingen, fortsätter Mats. — Det är viktigt att vi bygger relationer. Till Uganda, Sydafrika och sydvästra Indien har vi skickat svenskar som hjälper till med kapacitetsutbildning, det vill säga

utbildning av personalen, säger Christian Lerne, enhetsledare för Internationell Utveckling på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm.

INTE ALLA LÄNDER DÄR FRÄLSNINGSARMÉN ARBETAR KAN SJÄLVA FINANSIERA VERKSAMHETEN. Han nämner att i Sydafrika har det varit stort fokus på arbete mot människohandel och där har vi varit engagerade i utbildning inom det området. Stödet till Tjeckien har varit mindre omfattande. Där har vi hjälpt till med införskaffande av tomter där man kan driva sin verksamhet. Frälsningsarmén i Sverige brukar anordna en så kallad offerdag i mars då man ger pengar via sin egen kår men man kan också betala in sitt internationella medlemsbidrag via inbetalningskort som 13

FOKUS | internationellt medlemsbidrag

Frälsningsarméns flickhem i Kowdiar i sydvästra Indien är ett av nio barnhem som Frälsningsarmén driver i området. Frälsningsarmén i Sverige har finansierat utbildning i brandsäkerhet och brandutrustning som brandsläkare, brandvarnare och rökdetektorer för alla barnhem.

FOKUS | internationellt medlemsbidrag

Frälsningsarmén stödjer många självhjälpsgrupper för kvinnor i Indien där kvinnor får utbildning och rådgivning för att starta egna företag. Denna grupp träffas i Frälsningsarméns kårlokal i Malayinikane. Varje självhjälpsgrupp har en egen klädsel.

skickas ut med brev till medlemmarna innan dess. Det är alltså medlemmarna själva som ska bidra med detta och förra året var Sverige ålagt att ge två miljoner kronor, vilket motsvarade 333 kronor per medlem. Ingen större summa kan tyckas, men svenskarnas givande har varit lite lågt i det sammanhanget.

— Vi vill gärna stödja den egna verksamheten men det kan vara svårt att få den att gå runt och då känns det ändå svårare att ge till något annat än sin egen kår, säger Mats Wiberg. Enligt Christian Lerne kan en förklaring till att svenskarnas givande är lägre jämfört med andra länder vara att vi har

färre kårer och färre medlemmar och även han påpekar, att många kårer brottas med sin egen ekonomi. Olika länder har olika summor de ska bidra med varje år. I exempelvis USA går insamlingen väldigt bra så därifrån bidrar man med mycket pengar till ändamålet. Enligt Mats Wiberg brukar Sverige inte ens vara i närheten av att samla in de två miljoner vårt land blivit ålagt. Därför måste pengar skjutas till från annat håll inom organisationen och det gör att andra saker som Frälsningsarmén kunde ha gjort måste avstyras. — Det behövs förståelse för hur viktigt det här är, för Frälsningsarmén i världen står och faller med detta så fler behöver känna sitt ansvar, säger Mats Wiberg. När Elisabeth Beckman, sektionschef och enhetschef för finansenheten vid högkvarteret, får frågan vad det är som får stryka på foten när medlemmarna inte själva ger tillräckligt med bidrag till ändamålet svarar hon: — Vi skulle ha kunnat använda just dessa pengar till andra önskade och välbehövda utvecklingsprojekt i våra fokusländer runt om i världen, projekt som kan komma hela samhällen till del. Men givandet ökade något när man för några år sedan ändrade benämningen på insamlingen från försakelseinsamling till internationellt medlemsbidrag och man räknat ut en konkret summa som varje medlem bör ge. — När man förstår perspektivet och när det finns en prislapp så känns det rimligt för de flesta att hjälpa till, säger Mats Wiberg. g 15

Simon Paulin går det första året av två på Frälsningsarméns officersskola.

MIN VÄG TILL GUD | simon paulin

Bana väg för Herren Så gott som uteslutande är mitt intresse för en människas väg till Gud underordnad vägen med Gud. TEXT: SIMON PAULIN FOTO: ANNETTE EMMOTH OCH SIMON PAULIN

ur någon lyckats ta vara på den frälsning och den nåd som är oss till skänks genom uppenbarelsen om vem Jesus är - Messias, den levande Gudens son – blir ofta så mycket större än ett tillfälle av avgörande. Trots detta, och för ordningens skull, skall jag försöka böja från början. När jag var tre månader gammal träffade jag för första gången mina föräldrar. Då kom jag som adoptivbarn från Sydkorea. Inte helt olikt hedningarnas roll i frälsningshistorien blev jag inympad i en familj och ett sammanhang som har väldigt lite med min nationella härkomst att göra. Mitt hem på Gotland, min familj och uppväxt var kantad av allsköns trygghet, kärlek och stabilitet. Inget är som bekant perfekt, men nära nog. Något som jag på senare år fått erfara är att min långt ifrån märkvärdiga uppväxt tyvärr är mer ovanlig än den borde. Just därför har det varit en glädje att få arbeta med ungdomar med alla typer av bakgrund, både på Gotland och i Stockholm. Om än lågmält, har den kristna tron omgärdat mig sedan tidiga år. Men först när jag var sådär 15-16 år kunde jag själv ta ett beslut att själv tro och följa Jesus. Det efter att ha genomfört ett konfirmationsläger på EFS lägergård i Åkerö. Där tycktes jag snappa upp en personlig bild av Jesus som jag tidigare inte förstått. Likt

en salig bilköpare som genast ser likadana modeller överallt på vägarna skymtade jag plötsligt Gud överallt i min omgivning. Möjligen hade mitt sinne där och då, som tonåring, öppnats för något som tidigare varit allt utom intressant. Jag minns särskilt ett tillfälle i mitt liv som gav mig en tidig skjuts i mitt lärjungaskap. Likt många andra tonåringar har läger och konferenser betytt mycket för mig och detta läger var beläget i Åre. Det var inte ett skidläger i februari, utan ett ”äventyrsläger” i juni. Här fick jag för första gången tilltalet från Herren att han likt ett verktyg ville använda mig, något som tidigare inte hade funnits i min begreppsvärld. Tänk att det ens är möjligt. Det har sedan präglat mig och mitt liv, mina beslut och min efterföljd. TILL MIN PERSON har jag alltid varit en lite ”allt eller inget-människa”. Att ta min tro på allvar och hela tiden försöka gräva djupare har därför varit en naturlig väg för mig. När jag var tonåring, på det nykläckta 2000-talet, hade kyrkorna på Gotland ett blomstrande ekumeniskt ungdomsarbete. Dit hade jag glädjen att bli medsläpad. Ännu större var glädjen att det fanns en ung ungdomsledare vid namn Viktor Paulsson som av någon anledning snabbt tog mig under sina vingar. Vid 17 års ålder fick jag förmånen och an-

ATT TA MIN TRO PÅ ALLVAR OCH HELA TIDEN FÖRSÖKA GRÄVA DJUPARE HAR VARIT EN NATURLIG VÄG FÖR MIG.

svaret att leda en mindre husförsamling utgjord av ett tiotal ungdomar. Varje tisdag sågs vi hemma hos mig och min vän David där vi var inackorderade i en källare i Visby. Det var ett kontroversiellt arbete, ungdomshusförsamlingar. Vi möttes i jublande uppriktig glädje, delade undervisning, brödet och gemenskap. Det var ett uppvaknande och ett startskott för mig. Fortfarande är de här tisdagskvällarna sinnebilden för mig när jag läser Apostlagärningarnas andra kapitel. Att få se och uppleva den gemensamma tillväxten i Kristus. I vansinnet i att som sjuttonåring utan erfarenhet och direkt kunskap få undervisa från Bibeln, där fick nåden bli verksam och påtaglig. En nåd som tyckts förföljt mig sedan dess. Men jag och husförsamlingen lämnades inte vind för våg. Varje vecka cyklade jag ned för de smala kullerstensgränderna 17

foto: simon paulin

MIN VÄG TILL GUD | simon paulin

till Krukmakarens hus tillika Frälsningsarméns kår i Visby för att få handledning. Livsviktiga samtal om liv, tro och ledarskap. Samtal där efter något år, min i ordningen andre mentor i livet, fick ta vid, Kjell Karlsten. Om Viktor gav mig en vision att handlöst kasta mig efter, den om församlingen, kunde Kjell ge mig ytterligare verktyg för att överleva färden. Han kunde underblåsa den glöd som hade tänts och kanske tack vare detta fortfarande glöder. IDAG, TRETTON ÅR efter källaren på Fi-

degatan i Visby, finner jag mig själv vid Frälsningsarméns Officersskola. Vägen hit har varit händelserik och inte självklar. Missförstå mig rätt, mitt liv har sedan länge handlat om att få tjäna. Att stå till förfogande för Guds vilja är något som jag försökt göra ganska länge, kanske sedan den där dagen för femton år sedan i Åre. Det har varit en kallelse som under 10 år brottats med mitt yrkesverksamma liv som fotograf och bildjournalist. En brottning som kan ordas mer om vid ett annat tillfälle. Att mitt liv skulle handla om någon form av pastoral tjänst stod klart tidigt och 18

är inget nytt, varken för mig eller min omgivning. Församlingen, kyrkan, och kraften däri har länge kallat mig, frågan har bara varit i vilket sammanhang jag skulle hamna. Trots att jag de fyra senaste åren arbetat i Frälsningsarmén, på Kår 393 som ungdomspastor och senast på Kungsholmen som kårutvecklare var jag inte övertygad. Kanske är de sammanhang där vi är mest kritiska, sammanhang som vi bryr oss mycket om. Det blev i vart fall ett faktum som jag fick acceptera i mitt liv. Allt för länge har jag möjligen suttit på någon form av avbytarbänk och i mitt inre (och kanske alldeles för ofta i mitt yttre) haft åsikter om hur det ena eller andra borde göras eller se ut. För mig var det enda mogna agerandet att ställa mig till förfogande i laget för att om möjligen kunna bidra med den jag är. Det vill säga om jag verkligen släpps ut som frälsningsofficer våren 2018. För mig blir det viktigt att påminna mig själv och den som läser, om att valet och överlåtelsen till att bli frälsningsofficer handlar om att strida i Guds armé och att överlåta mig ytterligare till tjänst och lydnad under Gud själv. Jesus är och måste vara Herre, Kristus har ju inte blivit delad,

överlåtelsen kan därför inte handla om något annat. Skulle Frälsningsarmén om tio år upphöra att existera men kyrkan växa, Halleluja! Skulle jag stå utan arbete om tio år men kyrkan växer, Halleluja! Men kan, om 10 år, Frälsningsarmén och alla andra samfund runt om i världen fortsätta att vara effektiva redskap i mästarens hand, då kan vi skatta oss lyckliga. Därför vill jag vara med i kampen, den goda kampen för människors frälsning och upprättelse och kanske mest av allt gudsrikets utbredande. Tänk vilken ynnest att få vara röster i öknen, som ropar: "bana väg för Herren". g

fakta simon paulin Ålder: 30 år Bostadsort: Älvsjö, Stockholm. Familj: Gift med Petra. Yrke eller studier: Studerar vid Frälsningsarmén Officersskola. Böcker jag gärna läser: De med ett faktiskt syfte.

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Min dröm som ung tjej i Frälsningsarmén i dag DET ÄR SÖNDAGSMORGON, och jag är

på väg till en för mig ny kår i Frälsningsarmén för att gå på möte. Det är fint väder, solen skiner från en klarblå himmel och jag känner att detta kommer bli en bra dag. När jag kommer fram verkar mötesvärden väldigt glad och kanske nästan lite förvånad över att jag kommit, och så fort jag kommer in i kyrksalen inser jag varför – det skiljer säkert 40 år mellan mig och den näst yngsta besökaren. Jag hittar en plats, och när predikanten och mötesledaren kommer in strax

JAG VILL SE EN FRÄLSNINGSARMÉ DÄR FOLK I ALLA ÅLDRAR KÄNNER SIG VÄLKOMNA. innan mötet börjar hör jag orden: ”Nej, ska han leda, kan inte någon annan göra det?” från någon bakom mig. Mötet drar igång och det spelas något från sångboken med ord jag inte ens förstår. Personerna bakom mig fortsätter att prata illa om den som leder, och titt som tätt får jag även höra om andra saker de inte gillar under gudstjänsten. Mötet tar slut och jag åker snabbt därifrån. Varför? För att mitt hjärta brister

och jag orkar inte se mer. Jag åker hem, väldigt ledsen över vad jag varit med om. Hade detta varit min första gång i Frälsningsarmén så hade jag aldrig kommit tillbaka efter det mötet. Varför ska jag gå till en kyrka där människor pratar illa om varandra, där jag inte förstår sångtexterna, och där den yngsta personen är 40 år äldre än jag? Där och då inser jag att jag måste ta ett beslut. Antingen lämnar jag Frälsningsarmén, precis som många andra i min ålder, eller så gör jag något åt den här situationen som jag sett på fler platser runt om i Sverige. Det lättaste hade helt klart varit att lämna och gå till någon annan kyrka som kanske attraherar mig mer, men jag bestämmer mig för att jag vill göra något åt det. Jag vill se en frälsningsarmé där folk i alla åldrar känner sig välkomna. Det behöver inte handla om att släppa allt det gamla, utan det som är viktigt är att vara öppen för förändring och låta de yngre på kåren ta mer plats i mötet. Frälsningsarmén behöver attrahera en yngre målgrupp för att kunna ha en chans att växa, eller till och med för att överleva. Vill vi se nya människor i våra lokaler behöver vi uttrycka oss på ett sätt som de yngre förstår och kan ta till sig, för att de ska känna sig delaktiga och vilja komma tillbaka på fler samlingar. Därför önskar jag få se en frälsningsarmé där vi inte är rädda för förändring. En frälsningsarmé där det blir en själv-

Evangelina Bergh är soldat i Frälsningsarmén och jobbar med sociala medier samt med Handels, Frälsningsarméns webbutik, på högkvarteret i Stockholm.

klarhet med modern lovsång i gudstjänsterna, för att det är vad som är modernt i dag. Jag vill kämpa för att Frälsningsarmén ska bli en kyrka som växer och utvecklas och finns kvar även om 30, 50 och 100 år, och jag hoppas att jag slipper stå ensam i den kampen. Det är min dröm som ung tjej i Frälsningsarmén idag. g

TRO | solidaritet

Solidaritet Solidaritet. Ett väl använt ord i politiska och samhälleliga frågor. Kanske ett slitet ord eller kanske ett ord med sådan tyngd att det skapar ansvarskänsla, eller till och med dåligt samvete. Många efterfrågar vår solidaritet. Kanske även Frälsningsarmén ibland hamnar i detta ”solidaritetsfack”: Skänk en slant i solidaritet med den hemlöse. TEXT: JOHANNA SAMUELSSON FOTO: SHUTTERSTOCK

olidariteten kan vara en väg in i människors hjärtan. Solidariteten har en fantastisk förmåga att väcka oss människor från ”jag” och ”mitt” till att sträcka ut en hand gentemot andra. Jag tror att solidariteten är djupt nedärvd i oss människor, ett uttryck för den kärlek som vi är skapade av och till. Ordet solidaritet finns inte i Bibeln, men visst uttrycks solidaritet som princip: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12). ”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” (1 Joh 3:17). ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra” (1 Kor 12:26). ”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall av20

hjälpa er brist” (2 Kor 8:13-14). Detta är delar av det liv som Jesus kallar dig och mig till. Det är också något som Frälsningsarmén vill kämpa för. Vi vill ta Jesu uppmaningar på allvar och göra som han, skapa himmel på jord, vilket sker genom den utsträckta handen. Jesu utsträckta hand gentemot människor blev till under, människor blev helade och befriade. Men även din och min utsträckta hand till en människa med behov kan göra under. Människor blir sedda, kanske mätta eller får nya möjligheter. William Booth, Frälsningsarméns grundare, reagerade på den avsaknaden av solidaritet han såg när han jämförde londonbornas situation med droskhästarnas. Hästarna hade arbete, mat, tak över huvudet och någon som hjälpte dem om de ramlade på gatan. Långt ifrån många människors vardag. Efter att ha sett människor sova under broarna sägs det att William kom

hem till sin son och undrade om han hade sett detta. Det hade han. William sa då åt sin son att göra något åt det, vilket han gjorde. Han agerade på den orättvisa han såg och människor fick uppleva stora under. Den historien vill vi fortsätta skriva på. JA SOLIDARITETEN är en stor del av vår tro, men den ligger inte till grund för det vi tror på. Om den hade gjort det hade vi drivit en politisk agenda istället för att bygga Guds rike och våra egna handlingar skulle ha stått i centrum istället för det Jesus redan har gjort. Solidariteten är en följd, en konsekvens, av vår tro. Tron på att Jesus Kristus räddade världen genom att dö för dig och mig på korset. Det Jesus gjorde då var att bevisa människans stora värde, att hon är värd att dö för! Det människovärdet leder till solidaritet. Alla är värda ett värdigt liv. Följden av det Jesus gjorde på korset är också att vägen

tro | solidaritet

mellan himmel och jord står öppen så att vi har möjligheten, genom honom, att skapa det paradis på jorden som vi är skapade till. Många människor upplever död, hopplöshet och hat dagligen i vår värld men Jesus kom med liv, liv i överflöd och det livet är till för alla. Så genom Guds utsträckta hand till mänskligheten får vi ta emot den största kärleken i våra liv och sen kan vi ge vidare av den kärleken till andra. Då skapar vi himmel på jord. Vår utsträckta hand är då inte förankrad i oss själva, där ansvarskänsla och dåligt samvete så lätt kan bli drivkraften, utan grundar sig i Jesu kors där kärlek och liv svämmar över. Därför kan också vår hand få förmedla underverk in i människors liv. Den handen är för mig solidaritet. Jag slog upp ordet solidaritet och fann då betydelsen ”gedigen, fast och enhetlig” (ne.se). Solidariteten, den utsträckta handen, tror jag kan få just den effekten på

vår värld, att vår tillvaro kan bli gedigen, fast och enhetlig. När man ser på världen i dag så är det lätt att drabbas av hopplöshet mitt i all trasighet och splittring. Men jag tror att solidariteten, med förankring i korset, kan skapa en värld så som ordet beskrivs, gedigen. Människor får en stabil och rejäl grund, fast, trygghet och löften som består, och enhetlig, vi står tillsammans, enade i mål och riktning. Solidaritetens effekt, att väcka oss människor ur vår inbundenhet och sträcka ut en hand till en annan människa kan leda till en helad värld. Solidaritet är så mycket mer än en handling för att vara snäll eller döva sitt dåliga samvete. Det handlar om att återupprätta människor till det liv vi är skapade till, ett liv av kärlek. Vi alla är lika värda, värda att dö för. Därför vill Frälsningsarmén fortsätta kampen mot det onda och göra människors liv värdiga. Detta kan ske genom arbete, bostad

DET HANDLAR OM ATT ÅTERUPPRÄTTA MÄNNISKOR TILL DET LIV VI ÄR SKAPADE TILL, ETT LIV AV KÄRLEK. VI ALLA ÄR LIKA VÄRDA, VÄRDA ATT DÖ FÖR.

och någon som bryr sig. Vi vill vara en utsträckt hand som gör under in i människors liv. Den utsträckta handen kan vara en dörr till räddning, upprättelse och en helad värld. g 21

om oss | musik

De gamla stridssångerna håller än Anne-Li Marthinussen, Curt Dahlquist och Evangelina Bergh har eller har haft ansvar för sången inom Frälsningsarmén i olika avseenden. Vi samlade dem för att höra deras tankar kring sånglivet i Frälsningarmén.

Samtal om musik

ANNE-LI MARTHINUSSEN Kåreldare för Vasakåren i Stockholm. Utbildad musiklärare som har lett flera körer och varit med och startat VasaGospel och VasaSoulchildren.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

ången för mig är gemenskap och glädje mellan generationer, ett sätt att uttrycka sin tro och ett tillfälle att släppa loss och få lite drag, säger Anne-Li. Evangelina håller med och tillägger att sången är ett sätt att tillbe och att lovsång handlar om var man har sitt hjärta. Curt påpekar att lovsång är en livsstil och understryker hur viktig sången är i gudstjänsten då den även tjänar till att förkunna Guds ord. — Därför är det väldigt viktigt med innehållet, att vi handskas varsamt med texten, som i kombination med musiken är ett oerhört viktigt inslag, säger han. Just texterna gör att Frälsningsarmén sticker ut lite jämfört med andra frikyrkosamfund, menar Curt, och hänvisar till den första sångboken från slutet av 1800-talet som innehöll rena stridssånger. — Väldigt många av de sångerna handlar om en kamp, en kamp mot det onda i världen och en kamp för den kristna tron, säger Curt.

Han nämner också att hornmusiken som varit typisk för Frälsningsarmén också satt sin speciella prägel på musiken, något som senare tagits efter även av andra samfund. Anne-Li inflikar att hornmusiken varit Frälsningsarméns motsvarighet till orgeln. Alla tre uppskattar de gamla stridssångerna. — De äldre, pampiga frälsningssångerna är så glada, tycker Evangelina men hon påpekar att hon främst gillar den mer moderna lovsången som sjungs idag. Curt har sången ”Jesus min frälsningsklippa” som favorit. — Den är personlig och ger uttryck för ett vittnesbörd jag har i mitt hjärta, säger han. För Anne-Li har sång nummer 588 i sångboken med texten ”Kom Herre, träng dig närmast” betytt mycket. — Den är otroligt stark och mitt i kaoset jag hade i mitt liv under en tid så

CURT DAHLQUIST Numera pensionär som har varit musikchef inom Frälsningsarmén, musikmästare, hornmusikant, ungdomskörsledare, lovsångsledare, pianist och arrangör.

EVANGELINA BERGH Lovsångsledare på olika ställen och i olika sammanhang inom Frälsningsarmén. 23

om oss | musik

KÖR OCH MUSIK RÄDDAR MÅNGA MÄNNISKOR. DÄR SKAPAS GEMENSKAP OCH MAN KÄNNER SIG SEDD OCH EFTERFRÅGAD.

styrkte den mig. Man mår gott av att sjunga, det är helande, säger hon. Numera är sången och musiken inom Frälsningsarmén mer uppblandad av modernare strömningar och Anne-Li understryker att hon tycker att mixen är bra. I Vasakåren där hon är ledare, är de måna om att blanda nytt med gammalt. Men en del är rädda för förändring och känner sig oroade över att inte känna igen. Anne-Li har därför upplevt att hon ibland har fått kämpa hårt för sin sak och påpekar att har man otur kan olikheterna i åsikter ge upphov till splittring. Curt nämner att i de nya sångerna finns en tydlig förändring i både tonspråk och texter. — Förr var sångerna mer beskrivande när det gällde människors frälsningsupplevelse och liv som i exempelvis William Booths sång ”O gränslösa frälsning”. Den handlar om förvandlingen från det gamla livet till det nya. Många av lovsångerna idag är påverkade av det individualistiska samhället vi lever i, säger han. — Ja, och det försöker vi undvika när vi väljer sånger, säger Anne-Li. De gamla sångerna skrevs för att sjungas ute på stan men många av de nya låtarna förminskar Gud och handlar mer om mig, istället för att vi berättar om hur stor Gud är, fortsätter hon. NÄR DE TRE blickar framåt har de lite

olika åsikter om vad de skulle vilja ändra på. Anne-Li uppskattar mötet mellan nytt och gammalt och mellan olika generationer. Curt gillar idén när man tar en gammal text och ger den en nyare och modernare melodi som i ”Blott ditt nya blod kan frälsa”. Men han saknar att man inte längre sjunger så många av de gamla sång24

erna och påpekar att en del nya sånger har förlorat lite av Frälsningsarméns teologiska grund. — Jag tänker att man kan göra som med de nya sångerna, att vi kan vänja oss vid det gamla tonspråket, likväl som vid det nya, säger han. Evangelina vill gärna se mer förnyelse inom sången då hon som är ung ibland kan ha svårt att ta till sig tonspråket i den gamla sångskatten. — Jag skulle gärna se att vi lade det gamla bakom oss och vågar utvecklas, att det skrivs ny musik som talar till människor idag. Numera är det inte så många som lyssnar på musik från 1800-talet, så vad får en 20-åring att komma till kyrkan om det är sådan musik som spelas?, undrar hon. Hon ser också ett problem med att det görs mycket för barn och ungdomar i kyrkan men när man passerat 20 så finns det inte lika mycket som håller en kvar i verksamheten. Curt håller med om att man tappat många i åldern 30-50 år och där har musiklivet en viktig uppgift. Han nämner att förr fanns det sånggrupper som samlade människor i olika ålderskategorier. Anne-Li instämmer. — Kör och musik räddar många människor. Där skapas gemenskap och man känner sig sedd och efterfrågad och det är ett bra sätt att fånga upp barn och ungdomar på. På så vis kanske vi slipper se en del av dem på våra härbärgen sedan, säger hon. Anne-Li tycker att det ges för lite ansvar till ungdomar inom kårerna och att det kan vara en anledning till att de inte stannar kvar i verksamheten. Det är därför viktigt att de äldre lämnar plats till de yngre även inom musiken, menar hon. g

Frälsningsarméns första popband Glorymen bildades på 60-talet. Musikalen Glory i ett uppförande från 1979.

The Joy Strings från 1963 slog igenom i en TV-show i BBC.

om oss | musik

Moderna lovsånger leds ofta av ett lovsångsteam.

Frälsningssång och stridsmusik Många svenska och utländska namn har bidragit till Frälsningsarméns sångskatt, bland annat flera medlemmar ur familjen Booth. De olika instrument som används som ackompanjemang har utökats med tiden. I denna artikel görs ett försök att ge en någorlunda sammanfattning även om en hel del namn och företeelser inte nämns. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ, FRÄLSNINGSARMÉNS ARKIV

är Frälsningsarméns grundare William Booth började sin verksamhet i London 1865 var man influerad av den amerikanska väckelsen med glada, rytmiska melodier och sången blev ett viktigt vapen för att sprida evangeliet och ett redskap för att locka människor till gudstjänsterna. På Ladugårdslandsteatern i Stockholm hölls 28 december 1882 ett första frälsningsarmémöte i Sverige och sången ackompanjerades då enbart av en spansk gitarr som spelades av löjtnant Jenny Swenson. Hon hade återvänt hit efter en

tid i England och Frälsningsarmén där och hon kom att bli den första kårledaren och musikchefen i Sverige. Till mötet hade man satt ihop ett sånghäfte på svenska med 44 översatta sånger. Av dem finns 18 sånger kvar i 1990 års sångbok även om vissa reviderats. Frälsningsarméns första inbundna sångbok kom 1884 och fyra medlemmar ur familjen Booth finns med som författare i den. Många andra sångförfattare, även svenska, har sedan bidragit till sångskatten. Snart bildades strängmusikkårer med musikanter som

spelade på fioler, cittror, mandoliner, konsertinor och gitarrer. På den tiden var det kvinnor som spelade men ibland bidrog en och annan man med sin sångstämma. När horninstrumenten introducerades bildades hornsextetter på flera platser. Hornmusikkåren blev Frälsningsarméns motsvarighet till orgeln då man ofta ackompanjerade den gemensamma sången. Snart fick även trummor sin plats, liksom dragspel, orgel och efter en tid piano. Sångerna skrevs ofta med ett fyrstämmigt arrangemang och förutom dem 25

om oss | musik

MEDVETENHETEN OM ATT ALL SÅNG OCH MUSIK I SIG KAN VARA LOVSÅNG, HAR ÖKAT. fanns även körer präglade av glädje och entusiasm. Dessa gjorde att de som inte var vana vid psalmer lättare kunde känna igen sig i en modern refräng med en populär melodi som i dessa. Ofta använde man melodier med profant ursprung. År 1888 inrättades en stabsmusikkår som reste runt i landet och spelade och sjöng Frälsningsarméns sånger. År 1905 bildades en stabssångbrigad med samma uppgift och den bestod då enbart av kvinnor. Snart startades den sammansatta kören ”Kongresskören” som sjöng vid speciella tillfällen. ”Frihetskören” i Jönköping med omvända alkoholister blev under tidigt 1910-tal starten för manskörerna och dessa lever kvar än på sina håll. Dessa körer har även präglat sångutgivningen och som några minnesvärda exempel kan nämnas Kaleb Johnsons ”Kopparormen” och Erik Leidzéns ”Ljuvliga frid”. Redan i slutet av 1880-talet förekom betydande solistinslag. En frälsningsofficer och sångevangelist som haft stor betydelse för armén i och utanför Sverige är Anna-Lisa Wikström (Öst), även kallad Lapp-Lisa. Hon gav sången ”Barnatro” ett ansikte. En sång som kanske särskilt har förknippats med Frälsningsarmén är ”Pärleporten”. Den har en norsk melodiskapare och sitt ursprung i en julsång som introducerades vid Sjunde kåren i Chicago i början av 1900-talet. Den fick senare en ny text och sångevangelisten Elsa Alvin som besökte USA 1929-1930 var den som gjorde sången känd. I slutet av 1880-talet började man anordna speciella barnmöten i Sverige och snart bildades barnoch ungdomssträngmusikkårer och även unga hornmusikanter bidrog med sin musik. Det trycktes sångböcker anpassade för den 26

unga skaran. I början av 60-talet startades ungdomskörsverksamheten med intryck från framför allt Teen Tone/Gospelkören och Svante Widén. I mitten av 70-talet reste ungdomskören ”Det nya livet” runt i Sverige och deltog i väckelsen som då hade sin framfart här. I samma veva växte gospelkörerna fram runt om i vårt land. I början av 80-talet startade barnkören ”Ett levande liv” som kom att betyda mycket. Från 30-talet och framåt uppstod flera omkringresande musikgrupper. Vissa reste även utomlands. Popgruppen ”Glorymen” bildades under 60-talet och betydde mycket för ungdomsevangelisationen. Gruppen var inspirerad av bland andra det kristna engelska popbandet The Joy Strings som tillhörde Frälsningsarmén. I slutet av 60-talet började man använda sig av musikalformen inom Frälsningsarmén i England, ett fenomen som snart även kom till Sverige, vilket medförde turnéer runt om i vårt land. Från sent 80-tal har strängmusikanterna, med några undantag, fått ge vika för körsångarna och det är vanligt med blandade körer, gospelkörer och lovsångskörer. De gamla stridssångerna blandas friskt med nyproducerade moderna sånger och tongångar, ofta med engelskt/amerikanskt ursprung. Gällande församlingssången har på sistone lovsången med intryck från både inhemska och anglosaxiska kompositörer och textförfattare blivit ett viktigt inslag i gudstjänsterna. Detta har också inneburit att medvetenheten om att all sång och musik i sig kan vara lovsång, har ökat. g Fakta ur ”Frälsningssång och stridsmusik” av Karin Hartman och ”Med tusen tungors ljud” av Mildred Österberg. Som källa kan även Curt Dahlqvist, tidigare musikchef, nämnas.

Strängmusik och Lapp-Lisa i Hylands Hörna 1963.

om oss | musik

Lovsjung Gud Lovsång som tema och form är inget nytt. Den beskrivs i Bibeln och har ingått och ingår i alla kristna kyrkors gudstjänstliv. TEXT: SOFIA WASTESSON

INOM 1800-TALETS väckelsesång hänvisade man till lovsång och tillbedjan som ”församlingens viktigaste ämne”. I den tidiga Frälsningsarmén sjöngs frälsningssånger, triumfsånger och helighetssånger. Många sånger kallades ”körer” efter engelskans ”chorus”, och bestod endast av en refräng eller en kort sångstrof. Inte heller reaktionerna och självkritiken är något nytt: 1700-talets pietistiska sånger ansågs för kravfulla och allvarliga. 1800-talets väckelsesånger var alltför trosvissa och känslobetonade, ansåg en del. Den amerikanska gospelpsalmen var inte tillräckligt högtidlig. Och inom Frälsningsarmén har vissa sångtexter ansetts för ”platta” och formellt ojämna. Den nutida lovsångsrörelsens framväxt hör ihop med den världsvida karismatiska förnyelsen på 1970-talet. Förnyelsens sånger kännetecknades av enkelhet, innerlighet och texter som byggde på bibelord. Lovsångsrörelsen är också influerad av meditativa rörelser som klostret i franska Taizé och kommuniteten Iona på den skotska ön Chaluim Cille, och av så kallad nypentekostala, fristående rörelser, som Livets Ord, Vineyard och Hillsong. Det moderna lovsångsbegreppet kan beskrivas som en ”praxis” eller spiritualitet. Vad de sjungande gör är centralt: att lovsjunga Gud i hängiven bön, i gemenskap, och med hjälp av musikens emotionella kraft, och detta inre liv tar sig uttryck i ett engagemang för omvärlden. Även språket har betydelse. Genom att använda oss av språkhandlingar, talar vi om vad vi gör, eller vill göra, när vi sjunger: Vi ber, bekänner, överlåter oss, uppmanar varandra (”Ropa till Gud”), ibland med bifallsrop (”Halleluja”, ”Hosianna”), uttrycker kärlek och intimitet,

Sofia Wastesson är kåransvarig i Finspång, språkvetare och forskar i kristna sångtraditioner.

lovprisning och tacksägelse. Andra sånger är rena påståenden och sjungs utan ”krav” som ”Bara i dig har min själ sin ro.” Idag finns en viss medvetenhet inom lovsångsrörelsen, i vårt land såväl som internationellt: Det behövs beskrivande texter som säger något om Gud och evangeliet, en balans mellan det kollektiva ”vi” och det individuella ”jag”, sånger till Gud och om Gud, klagan och jubel, bilder av människan Jesus vid sidan av den uppståndne, förhärligade Jesus, och olika bilder av Gud: kung, skapare, livgivare, befriare, frälsare, tjänare, vän, fridsfurste, lärare, förälder, herde, klippa etcetera. Andra reflektioner återstår: Gör vissa språkhandlingar eller signalord (”ära”, ”helig”) att det blir lovsång? Kan andra språkhandlingar skapa lovsång – en berättelse, en fråga, en mänsklig uppmuntran? Finns det rum för poetiska texter där tron gestaltas ”mellan raderna”? Kan olika teman kopplas till lovsång, som rättvisa, arbete, relationer, och omsorg om miljön? Vilket slags språk hindrar eller banar väg för den inre lovsången? g 27

verksamhet FOKUS | vasakåren | TRAFFICKING

Mikaela Häger leder VasaGospel som övar varje torsdagkväll.

Vasakåren firar 50 år Inte långt från Odenplans tunnelbanestation ligger Vasakåren, en kår som under år 2017 firar 50 år. Kåren har alltid präglats av ett musikintresse men idag, med Anne-Li och Jon-Anders Marthinussen som kårledare, två gamla gospelmänniskor, som de själva uttrycker det, är det ännu tydligare. Vasakåren är också en kår som passar alla åldrar vilket var tydligt när Jon-Anders för att illustrera sin predikan tog fram en person från varje tiotals år från 10 till 90 år, detta under en gudstjänst där de två nya barnkörerna VasaSoulKids och VasaSoulChildren medverkade för första gången. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 28

verksamhet | vasakåren

Anne-Li och Jon-Anders Marthinussen är Vasakårens kårledare.

ag tycker det är viktigt att Vasakåren är en kår för alla åldrar, säger Anne-Li Marthinussen som tillsammans med sin make Jon-Anders är kårledare. Jag jobbar för att det ska fortsätta vara det, jag tror på det här att dela gudstjänsten tillsammans och att dela relationen med Jesus för att växa tillsammans. Det finns få ställen i samhället där alla generationer kan träffas samtidigt. Det är inte så att alla samlingar måste passa alla åldrar, men så länge kåren lyckas vara något för hela familjen så är man på rätt väg menar Anne-Li. Under de fyra år som Marthinussens varit kårledare i Vasakåren har de lärt sig att uppskatta alla de frivilliga som engagerar sig i kårens arbete. — I allt detta är vi satta att leda, säger Jon-Anders. Hela platsen bärs av de frivilliga som på olika sätt tar ansvar. Vi ska leda kåren efter vår förmåga och med ett andligt fokus. Det är spännande. En verksamhet som växer är dagledigträffarna på måndagar. Man har börjat med ett stickkafé eller ett kulturkafé efter samlingen. De som ansvarar för denna träff bjuder in alla möjliga kändisar

och icke kändisar till kulturkaféet som hålls varannan måndag, berättar Anne-Li. — De är ett starkt gäng som ansvarar för dessa träffar och det är superroligt, säger hon. PÅ FREDAGSKVÄLLAR träffas tonåringar på TGIF, Thank God It’s Friday. Och på måndagskvällar övar VasaSoulKids och VasaSoulChildren. SoulChildren är ett koncept som SALT, barn och unga i EFS har importerat från Norge. Det vänder sig till barn mellan tio och sexton. Men på Vasakåren såg man alla yngre barn som också var intresserade av musik och gjorde då ett eget koncept för barn mellan sju och nio, VasaSoulKids. På Vasakåren har man tre till fyra gånger per termin ett Gospel Experience på söndagsgudstjänsten. När barnkörerna medverkade var det en sådan söndag. Kåren har också ett bra utbyte med Svenska Gospelverkstan, berättar JonAnders. Körledaren för VasaGospel kommer därifrån och ibland är Jon-Anders och Anne-Li lärare där. — Gospelverkstan har artister på besök ibland och då brukar vi passa på att ha ett Gospel Experience, berättar

fakta vasakåren Under 2017 firar kåren sitt 50-års jubileum 1967 var året då en sammanslagning av två kårer blev Vasakåren. 200 soldater och civilmedlemmar finns. 90 frivilliga med ledarfunktion varav 5 anställda.

Jon-Anders. Sista helgen i januari kommer Samuel Ljungblahd att vara med på ett Gospel Experience Gospelworkshop där alla som vill får vara med. När Jon-Anders beskriver Vasakåren nämner han tre pelare som är viktiga för kåren. En av dessa är att kåren är en ”utbildningskår”, den andra att den är en ”växtplats” och den tredje pelaren är att församlingen vill vara ”förebyggande”. Att de ser sig som utbildningskår handlar inte bara om att ha en kadett från Officersskolan på praktik i kåren, utan det präglar hela kårens arbete. Och det arbetet gäller allt menar de, det gäller på musikfronten, i stickkaféet, i kulturkaféet, vid introduktionssvenskan för personer som behöver lära sig svenska, i barn och ungdomsarbetet, i kolloverksamhet och när det gäl29

verksamhet | vasakåren Umeå

Medlemmar ur kören VasaGospel ANNA MOLANDER

VasaSoulchildren och VasaSoulKids sjunger för alla åldrar.

– Jag har varit med länge i kören, jag började sjunga i VasaGospel 2008. Jag älskar gospel och det är fantastiskt att få dela sin tro genom gospelmusiken. Det bästa med VasaGospel är musiken, kärleken till människor och gemenskapen.

TYLER SANDBERG

VI VILL HJÄLPA TILL ATT HÅLLA IHOP FAMILJER SÅ ATT BARNEN FÅR EN TRYGG MILJÖ.

ler arbetet med Tro Hopp & Arbete (se artikel på s 31). — Vi är på väg mot någon form av mentorstanke, berättar Anne-Li. Att hela tiden ha någon att bolla saker med är en jättebra utbildning. Att kåren är en växtplats genomsyras i allt arbete. I arbetet med Café Fröet, som har öppet fyra dagar i veckan, finns det många olika uppgifter för den som vill ha något att göra och det finns många samlingar för de som behöver social gemenskap. 30

— Vi är en växtplats för alla åldrar, menar Jon-Anders. De som är pensionärer får växa i sina uppgifter i vårt kafé och vi är också en växtplats för unga. VasaGospel till exempel fångar upp många unga som får dem att växa och utbildas där. – Det handlar om att växa som människa och i sin tro, säger Anne-Li. Att få växa in i olika roller, att hitta en plats där man får vara sedd, uppskattad och älskad för den man är. Den tredje pelaren är att vi vill vara förebyggande, och det präglar vårt sociala arbete. Vi vill hjälpa till att hålla ihop familjer så att barnen får en trygg miljö innan tillvaron rasar. Det har varit många olika verksamheter de 50 år Vasakåren funnits. Musiken är idag ett starkt signum. I kåren har sång och musik funnits från början. Musikkåren VasaBand har varit med sedan starten och firar även den femtio år 2017. VasaGospel har sjungit i 22 år och nu har man börjat med VasaSoulKids och VasaSoul-

– Jag kommer från Chicago och sjöng där i en gospelkör på universitet. När jag flyttade till Sverige var det något jag saknade väldigt mycket och när jag hittade VasaGospel sökte jag dit direkt. Det bästa med kören är att vi får samlas varje vecka för att sjunga och prisa Gud tillsammans. VasaGospel sjunger riktig bra gospelmusik och det finns så mycket soul i kören.

Children. Om det är något du bör känna till om Vasakåren så är det att den hörs, och det låter bra, tycker jag som varit där på besök. g

verksamhet | vasakåren

Vasakårens arbetsmarknadsprogram EN DEL I VASAKÅRENS sociala arbete är Tro Hopp & Arbete, ett arbetsmarknadsprogram för att få människor tillbaka till arbete eller studier. Det speglar kårens tre pelare, utbildning, växande och förebyggande. Projektets mål är att de arbetslösa inte bara ska komma i sysselsättning utan få tillbaka tron på sig själva och hoppet om sin framtid. — Vi vill att hela programmet ska syfta till att upprätta människor till ett nytt liv, säger Johan Lahne, projektledare för Tro Hopp & Arbete och nationell samordnare för arbetsmarknadsprogram i Frälsningsarmén. Det är viktigt att de arbetssökande får ett sammanhang, och på Tro Hopp & Arbete, THA, säger man till deltagarna att detta är deras nya arbetsplats, att de övriga deltagarna och ledarna är deras kolleger. — Många har varit arbetslösa länge och har tappat kontakten med tidigare kolleger, berättar Helene Petersson, handledare på THA. Det är lätt att man börjar isolera sig om man inte har något arbete, man tycker det är jobbigt när alla frågar: ”Vad jobbar du med?” eller ”Vad gör du?”. Vägen till arbete och studier är viktig. Att ha en tillhörighet, att ha någon som frågar efter en, att få rutiner och någon som tror på en gör att människor blommar och växer. — För dem som varit långtidsarbetslösa tar det en stund innan de tror på allt vi säger, berättar Annika Jacobsson, handledare på THA. Det är som om de måste landa innan det gror. Deltagarnas bakgrund varierar stort och deras förutsättningar är olika. Några har tidigare haft mycket krävande jobb och andra har aldrig jobbat. Hälften av deltagarna har annat modersmål än svenska och vid något tillfälle har man behövt anlita tolk. I januari 2016 hade 74 procent som fullföljt programmet fått jobb eller kommit vidare till studier. Idag är det fler äldre som går på THA

Projektledare och handledare för Tro, Hopp och Arbete: Johan Larne, Annika Jacobsson och Helene Petersson.

och flera har varit arbetslösa länge. Under 2016 har motsvarande siffror därför varit 40 procent. Jämför man det med arbetsförmedlingens egna siffror för långtidsarbetslösa som är 2 procent, så är det fortfarande bra resultat av arbetet. Deltagarna är med i programmet mellan tre och nio månader och när någon börjar på THA görs en genomgång av personens historia och utifrån den hjälps man åt att göra en plan. — Kartläggningen ger en grund för planeringen, säger Johan Lahne. Den syftar alltid till att ge svar på tre frågor: Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? g

fakta tro hopp & arbete År 2014 arbetet med Tro, Hopp och Arbete startar. 200 deltagare sedan starten. 140 i ålder mellan 19 och 29 år. 60 i ålder mellan 30 och 65 år. 3-6 år är genomsnittlig tid de varit arbetslösa. 50 procent med annat modersmål än svenska deltar. 30 externa praktikplatser finns Samarbete med Myrorna för praktikplatser sker.

världen | sydafkrika

Frälsningsarmén i Sydafrika skapade ett fejkat varumärke för "Sexpo". De delade upp utställningsytan i två montrar; en för kyrkan och en för den fejkade energidrycken.

”Vill du vara vårt nya ansikte utåt?” Det är oktober i Johannesburg, Sydafrika och stora grupper av människor rör sig mot utställningshallen där årets upplaga av Sexpo går av stapeln. En gång om året fylls den enorma byggnaden av allt från underkläder till stripshower. TEXT: HANNA BRANDVIK

ånga olika företag tar chansen att möta människor i detta välbesökta sammanhang, och bland utställarna märks ett nylanserat märke, Whipped, som säljer energidryck. Företaget har ett alldeles speciellt syfte med att medverka på Sexpo, de söker unga människor som kan bli deras ansikten utåt. Erbjudandet om att få promota 32

Whipped internationellt inkluderar en hög månadslön och möjligheten att få delta på fester och stora events runtom i världen. Över 300 unga kvinnor lockas att ansöka och fyller i ett formulär med personuppgifter i förhoppningen om att bli en av de utvalda. Flera av de som anmäler sitt intresse vittnar om att det verkar vara det perfekta jobbet, nästan lite

för bra för att vara sant, men glädjen över vad som skulle kunna bli en spännande framtid blir inte långvarig. Några minuter efter att de registerat sig får de ett sms där det står: "Du har just blivit en av de 21 miljoner människor som lockas in i människohandel genom falska jobberbjudanden. Frälsningsarmén skapade märket Whipped för att

världen | sydafkrika

HON KUNDE ALDRIG TRO ATT DET VAR SÅ LÄTT ATT BLI LURAD.

Några minuter efter att de registerat sig får de ett sms där det står: "Du har just blivit en av de 21 miljoner människor som lockas in i människohandel genom falska jobberbjudanden.

visa hur enkelt det är att falla offer för människohandel. Dela din upplevelse och hjälp oss sprida medvetenhet." STÄMNINGEN runt utställningsmontern blir som förbytt. Några får tårar i ögonen, andra blir arga och några skakar på huvudet i misstro. En av de unga kvinnor som fått meddelandet säger att hon aldrig kunnat tro att det var så enkelt att bli lurad. Hon har just lämnat ifrån sig alla sina personuppgifter inklusive personnummer, till personalen i montern. De verkade vara helt vanliga människor. En annan kvinna som också hakade på erbjudandet menar att hon som marknadsföringsstudent stött på flera företag med liknande

erbjudanden förut, och att hon därför var övertygad om att det var äkta. Vägg i vägg med Whippeds monter har Frälsningsarmén även en monter under eget namn. Många av dem som får sms: et söker sig hit för att prata om det de just varit med om. ”Vi skapade ett fejkat varumärke. Vi delade upp vår utställningsyta i två montrar; en för vår kyrka och en för den fejkade energidrycken, där vi berättade den lockande berättelsen om en fantastisk jobbmöjlighet. Istället för att berätta för människor om farorna med människohandel som vi har gjort tidigare år, så bestämde vi oss för att genomföra detta experiment för att chocka människor till att förstå farorna”.

Sydafrika är ett ursprungs-, transitoch destinationsland för människohandel och vissa bedömningar visar att upp emot 100 000 personer kan vara utsatta. Människor är sårbara för utnyttjande på grund av fattigdom, desperation och bristande kunskap om vad som pågår. Frälsningsarmén har arbetat mot människohandel i Sydafrika i flera år. Vi vet att barn kidnappas och att kvinnor blir bortförda av främlingar, men vi vet också att det absolut vanligaste sättet för någon att bli lurad in i människohandel är genom en närstående eller någon annan man litar på. Någon som de trevliga människorna i Whippeds monter. Till Sydafrika förs människor från många olika länder och bara under förra året upptäcktes flera fartyg med tvångsarbetande män ombord på sydafrikanskt vatten. I Kapstaden har Frälsningsarmén tagit emot grupper med män som arbetat på dessa fartyg. De flesta offer för människohandel som befinner sig i landet är dock sydafrikaner. Från landsbygden transporteras barn, kvinnor och män till Johannesburg, Kapstaden, Durban och Bloemfontein för att utnyttjas sexuellt eller arbeta under slavliknande arbetsvillkor. Frälsningsarmén mobiliserar mot den organiserade människohandeln. Viljan att förebygga, skydda utsatta och påverka samhället och arbetet utförs på bred front i alla delar av landet. Vi undervisar regelbundet skolelever i olika åldrar, vi möter resenärer på flygplatser och vi erbjuder skyddat boende för identifierade offer och vandrar tillsammans med dem mot återupprättelse och ett förvandlat 33

världen | sydafkrika

liv. Vi bygger också kontaktnät mellan myndigheter och andra organisationer för att vara med och arbeta för fler fällande domar genom den nya lagstiftning mot människohandel som nyligen trätt i kraft. I oktober förra året fick Hanna Brandvik möjlighet att spendera en vecka tillsammans med några av de människor som driver arbetet framåt i sitt lokala sammanhang. En ung och engagerad kille berättade; ”Jag vill få människor runtomkring mig att förstå att människohandel påverkar oss alla. Den största utmaningen för mig är när folk inte förstår vad som händer runtomkring oss eller när de väljer att ignorera det”. En av de äldre kvinnorna i gruppen säger att ”människohandel är krig mot Gud själv”. Varje människa är skapad och älskad av Gud. Varje liv är ovärderligt. Det är det som får henne att fortsätta kämpa. g

Vägg i vägg med Whippeds monter hade Frälsningsarmén även en monter under eget namn.

Vill du stödja Frälsningsarméns arbete mot människohandel i Sydafrika? Ge en gåva till Pg 90 04 80-5 och märk den ”Projektfonden”.

Saknar du någon?

Lördag 18 Februari kl 19.00 Eric Ericsonhallen, Skeppsholmskyrkan

Solna Brass

dir. Emil Björklund

Söderkårens Musikkår

dir. Torgny Hanson Solister från Kungliga Hovkapellet Kent Jonsson, Kornett Mikael Carlsson, Euphonium/Trombone Biljetter säljes på billetto.se Eventuellt kvarvarande biljetter säljes i entrén 45 min. innan konsert

• Du kanske förlorat kontakten med någon du brydde dig om? • Kanske den goda relationen bröts och du vill reparera den igen? • Önskar du hjälp med att ta den första kontakten med en nära anhörig?

Då finns vi till för dig! Frälsningsarméns Eftersökningsbyrå söker släkt och vänner i Sverige och utomlands. Telefon: 08-562 282 75 E-post: eftersokning@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/eftersokning

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Gud jag gillar inte att människor är så elaka. Kan inte du se till att alla blir snälla mot varandra. Tack Ester 9 år

foto: jonas nimmersjö

på förhand.

Slutsåld julkonsert i Stockholm UTE I MÖRKRET, i den regniga decem-

ling Eliasson, Sofia Wastesson, Mikael Samuelsson, Rasmus Johansson på solotrumpet, Krister Lundkvist vid flygeln, Söderkårens Musikkår med dirigent Torgny Hanson och Adolf Fredriks musikklasser 4ab under ledning av Anna Sievers. Gästtalare var Jonas Hallberg och kvällens värdinna som hälsade alla välkomna var Eva Kleman. g Jonas Nimmersjö

berkvällen var kön lång utanför Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen i Stockholm. Väl inne i hallen tog de 465 besökarna sina platser och en nästan två timmar lång konsert till förmån för Frälsningsarméns julsatsning – God Jul hela Sverige. edverkande denna kväll var Titti Sjöblom tillsammans med Ehr-

Be för

Hubert Pettersson, Dala-Järna Ingvar Åkerman, Alingsås Rut Sandin, Stockholm Ylva Roos, Stockholm Margareta Tuvesson, Bjärnum Karin Gustafsson, Örebro Gunvor Hakanen, Sundbyberg

Himmelske far,

foto: shutterstock

• Barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som blir en fortsättning på barnoch ungdomsåret i Frälsningsarmén. • Frälsningsarméns Officersskola, de kadetter som utbildas där och deras lärare och handledare. • Frälsningsarmén, Vasakåren i Stockholm. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Sydafrika.

Befordrade till härligheten

Jag är ledsen för allt jag gjort i mitt liv som varit fel. (Här kan du stanna upp några ögonblick och be om förlåtelse för något speciellt som du upplever att du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som jag vet är ont och fel. Tack för att du sände din Son, Jesus, för att dö på korset för

mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Tack för att du erbjuder mig förlåtelsens gåva och din Heliga Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din Heliga Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2017. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

När sen våren kommer tillbaka och jag, som i april gör något riktigt vårigt, som att dricka kaffe utomhus, så är det efterlängtat. Men det händer samtidigt något oväntat. Mitt ansikte söker sig mot solen, mot ljuset. Det går inte att låta bli. Jag känner i hela kroppen att jag vill. Den här gången. Det här året. Såg jag mig omkring och upptäckte att vi var många som kände som jag. Som helt enkelt bara måste få möta solens strålar. Som vände sitt ansikte mot ljuset. Det finns ett behov i oss att göra så. En grundlag för naturen är att allt skapat vänder sig mot eller söker just ljuset. I Bibeln står det i Psalm 74 och vers 16: Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen. Och i Predikaren kapitel 11 och vers 7 kan man läsa: Ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att se solen. Jag tror att det är en grundlag för oss att också på ett andligt plan söka ljuset. Utan Gud i våra liv uppstår tomhet. Ett mörker. Jag kände när jag satt där ute och fikade att jag behöver påminna mig själv om mitt behov av Gud. Precis som jag inte på hösten märker att bristen på ljus påverkar mig. Så smyger sig mörkret på mig inombords när jag inte söker ljuset. Gud har lovat att vända sitt ansikte till oss. Låt oss vända vårt ansikte mot honom. Mats Wiberg

foto: unsplash

ag satt i april ute på en takaltan och fikade. Det var årets första utefika. Våren var äntligen i sikte. Min känsla var på samma gång efterlängtad och på ett annat sätt lite oväntad. Låt mig förklara hur jag tänkte. Jag älskar verkligen sommar och båtar. Bara smaka på ordet båt. Det ger associationer till sol, hav, kluckande ljud, dofter och varm vind. Sommaren gör att jag fylls av energi. När sen hösten kommer och många talar om trötthet och hur mörkret tar på krafter och lust, känner jag oftast ingen större skillnad. Visst, jag saknar sommaren men jag tycker samtidigt att det är mysigt att tända ljus. Skönt att klä sig varmt och att promenera i frisk luft. Det är dessutom myggfritt och jag som allergiker slipper pollen.