Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3 - 2018 by Frälsningsarmén

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 3.2018

Sommarkollo skapar mening PERSONLIGT Från ord till handling FOKUS Spela och sjung SÅ FUNKAR DET Kursutbud och kursbehov MIN VÄG TILL GUD En personlig övertygelse KRÖNIKA Glädjen mitt i vardagen TRO Varför ska vi be? AKTUELLT Råd till en general OM OSS Starka tillsammans VÄRLDEN Kreativitet i Wien VERKSAMHET Mitt i Småland

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 135:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Peter Jonasson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo Utgivning 2018 12 januari, 23 mars, 15 juni, 12 september och 23 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Teresia Jansson Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Att fortsätta tjänsten i “dalen” VI HAR NYLIGEN glatt oss över besöket från våra internationella ledare, general André och kommendör Sylvia Cox. Vi hade förberett detta besök under många månader. En del av förberedelserna var en fyrtio dagar lång bönekampanj och jag tror att när vi gemensamt öppnade våra hjärtan för Gud blev det en vital del i att förlösa den helige Ande i våra samlingar. Det finns en läxa vi har att lära oss om hur vi lever ut vår kallelse som salvationister. Den enhet som skapades av våra förenade böner och det sätt på vilket de öppnar oss för att tjäna Gud ska inte bara begränsas till att gälla förberedelser för en kongress. Gemensam bön ska genomtränga vårt kårliv, våra center och våra kontor. Gud vill inte bara uppenbara sig själv och möta, utmana, förändra, smörja och förordna oss till tjänst när vi samlas till kongress. Det vill han göra varje dag, varje vecka, när vi troget tjänar honom på de platser där han strategiskt har placerat oss. När jag tänker på kongresshelgen, tänker jag på ett av mina favoritkapitel i Bibeln, Lukas 9. Detta kapitel ger oss en mikrokosmisk bild av Jesus tjänst. Denna kongress med dess kraftfulla manifestationer av Anden som verkade bland oss kan liknas vid upplevelsen på berget som tre lärjungar njöt av tillsammans med Jesus. De kunde lämna sina dagliga uppgifter, inklusive sin tjänst, för ibland kan till och med tjänsten hindra oss från att fokusera på Jesus, och ge sin fulla uppmärksamhet, när de inte sov, till att uppleva Jesus i all hans härlighet. Denna upplevelse på förklaringsberget blev en tid när de fick bekräftelse på vem Jesus var. Det blev en tid att få uppdraget och kallelsen bekräftad, en tid att höra Guds röst. Under denna oerhörda upp-

levelse på berget, riktar Jesus lärjungarnas uppmärksamhet på Guds uppdrag. Det fanns inte tid att bygga hyddor som Petrus så dumt föreslog. De måste gå ner från berget till uppdragets dagliga utmaningar. Kongressen var en upplevelse på förklaringsberget och precis som Jesus fokuserade på Guds uppdrag så blev vi utmanade under dessa kongressmöten, att lämna berget för att gå ner till verkligheten på våra arbetsplatser, i studier, sociala sammanhang, gudstjänster och fortsätta vara Guds medarbetare som en mobiliserad armé. Vi ska vara engagerade och aktiva förändringsagenter i en värld som är desperat för att den är i den ondes grepp. Din familj, dina grannar, ditt samhälle, din stad, ja, detta land behöver en armé av andesmorda människor som lämnar upplevelsen på förklaringsberget, så som vår kongress var, och helhjärtat, frimodigt och kärleksfullt går ner till verkligheten i vår vardag och i vår tjänst. Härligheten från berget måste tas ner till dalen om vår tjänst ska bli effektiv. Måtte det bli så!

Kommendör Clive Adams

s.24 Innehåll

#3.2018 PERSONLIGT

TRO

Elin Hammarberg bidrar till att hjälpsökande får rätt stöd.

Med utgångspunkt i boken Livets frågor, bearbetas tankar kring tro och kristet liv.

4. Slitigt men färgrikt liv

20. Bön, bibelläsning och helande

SÅ FUNKAR DET

OM OSS

Ett rikt utbildnings- och kursutbud erbjuds anställda och volontärer i Frälsningsarmén.

Tre frälsningssoldater delar tankar kring styrkor och utmaningar i Frälsningsarmén.

8. Nya behov leder till nya kurser

24. Styrka i en internationell rörelse

FOKUS

VERKSAMHET

Barn i Västerås prövar nybörjarbrass, körsång och att spela andra instrument på Frälsningsarméns musikkollo.

På kåren i Nässjö möts varje vecka människor ur olika generationer till aktiviteter och god gemenskap.

MIN VÄG TILL GUD

VÄRLDEN

Ludwig Fontanac fann Gud, mycket tack vare sång och musik.

Gudstjänsterna på kåren i Wien besöks även av männen från stödboendet Haus Erna.

12. Musiksommar hela året

16. Gud blev personlig

KRÖNIKA

19. Sakletare

”Att vara sakletare bör vi träna oss på, för det berikar livet på många sätt!”

28. Frälsningsarmén i Nässjö

32. Kreativ kår i Österrike

s. 28 Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén, om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och till intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3

Elin Hammarberg och maken Marcus arbetade två år i Indonesien för Frälsningsarmén.

Personligt | elin hammarberg

Slitigt men färgrikt liv Elin Hammarberg har synts i tv-rutan då hela familjen var i Indonesien för att Elin och maken Marcus skulle utveckla Frälsningsarméns sjukhusarbete där. Tiden i landet innebar utmaningar och olyckor men också nya perspektiv och ett rikare och friare liv, enligt Elin. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

amiljen Hammarberg var en av fyra familjer som SVT:s tittare för fyra år sedan kunde följa under sex avsnitt i serien ”Familjer på äventyr”. Elin är utbildad sjuksköterska och maken Marcus är it-konsult med inriktning på arbetsprocesser och organisation. De arbetade med personal- och utvecklingsfrågor gällande Frälsningsarméns sex sjukhus och sjutton kliniker i Indonesien. Med sig hade de sina tre söner. — Vi fokuserade på nya sätt att tänka och hur Frälsningsarméns värden kunde omsättas på klinikerna och sjukhusen men också på vilka behov som fanns i respektive by och klinik, säger Elin. Hon har varit frälsningssoldat i Örebro och på Vasakåren i Stockholm sedan 18 år tillbaka. Det hör inte till vanligheten att soldater sänds ut i tjänst, i synnerhet inte småbarnsfamiljer, men efter en två år lång process var familjen på väg till Indonesien och staden Bandung. Elin ger ett lugnt och samlat intryck denna vårdag då vi möts på ett

café i centrala Stockholm. Vi slår oss ner i varsin fåtölj. Elins händer vilar mestadels knäppta i knäet och mellan kaffeslurkarna berättar hon allvarsamt om tiden i Asien. Vistelsen där hade också i vissa avseenden ett lite mörkt töcken över sig. — Det var mycket trafik, väldigt svettigt och dåligt med säkerhetsbälten, säger Elin och nämner att de var med om ett par bilolyckor under tiden i landet. Annat de drabbades av var benbrott, hundbett, utslagna tänder, sjukdomar som tyfoid och magsår och vid ett tillfälle blev familjens nanny rånad. Vissa sjukhus och kliniker paret Hammarberg arbetade för hade inte gjort några förbättringar på 50 år. Trots kunskap så vågade inte någon ta tag i något som ingen beordrat dem att göra. Detta var en trolig följd av att landet varit en militärdiktatur. Elin påpekar därför vikten av att inte bygga upp något kring sig själv utan att ha i åtanke att någon annan ska ta över. Hon och Mar-

fakta elin hammarberg Ålder: 40 år. Bor: På Lilla Essingen i Stockholm. Familj: Gift med Marcus, sönerna Albert, 10 år, och tvillingarna Arvid och Gustav, 8 år. Sysselsättning: Socialkonsulent på Vasakåren i en tjänst som går ut på att förbättra matchningen mellan hjälpsökande och rätt resurs. Fritidsintressen: Spelar tuba i Vasa band på Vasakåren. Favoritbibelord: Många, men särskilt frasen ”Var inte rädd” som återkommer över 300 gånger i Bibeln. Blir glad av: Sönernas skratt och smarta, ödmjuka människor. 5

Personligt | elin hammarberg

cus fick snart klart för sig att Frälsningsarmén i Indonesien är mer hierarkisk än i Sverige. — En utmaning var att inrätta sig och hitta smidiga kommunikationssätt. Vi var konsulter och hade därför inte någon direkt plats i hierarkin samtidigt som vi skulle kommunicera med dem som stod högst i rang, berättar Elin. Invånarna var inte så bra på engelska så familjemedlemmarna fick lära sig indonesiska, vissa av dem lärde sig flera språk. Barnen stortrivdes och fick mycket uppmärksamhet för sina blonda kalufser. Sönerna kunde leka med en pojke som bodde i ett dike eller med ett dussin andra i en etta men också med de som hade egna chaufförer. — De upplevelserna hade de aldrig fått

här och det har gjort att de har ett annat sätt att bete sig och möta människor på, säger Elin. Under tre intensiva veckor lät sig familjen filmas av SVT. På grund av alla störande ljud blev det många pauser och omtagningar. Det var även mycket logistik att tänka på förutom tillgången på mat, vatten och gas. Resor, utflykter och biljetter bokades via en mindre tillförlitlig internetsajt. — Det var en pressad situation men det blev ett bra program. Vi hade inte så många västerlänningar att vädra tankarna med så det var skönt att träffa folk med samma referensramar, säger Elin och syftar på filmteamet. Elin och familjen skulle stanna i Indonesien i tre år men då Marcus fick allvar-

Familjen på utflykt till en vulkansjö. Nedan: Röjning när sjukhuset i Bandung anlitat en oseriös byggfirma vilket ledde till enorma vattenskador.

liga problem med njurarna återvände de motvilligt till Sverige ett år tidigare. — Han fick ingen ordentlig vård och jag kände att jag inte orkade bära allt själv samtidigt som man var orolig över att det var något allvarligt, säger Elin. Väl hemma i Stockholm tillfrisknade Marcus i princip av sig själv. Elin som tidigare tyckt att det varit så mycket trafik i stan undrade nu var alla bilar var någonstans och hon gladde sig över att se människor på busshållsplatsen. — Jag ville hälsa på dem men ingen tittade mig i ögonen. I början var det jättejobbigt att alla såg så ledsna ut men man vande sig efter ett tag, säger hon. Elin och Marcus har på senare år funderat mycket över vad som är viktigt och nödvändigt i livet. I Indonesien köpte man inte saker i onödan och det kunde dröja månader innan man fick tag på det man ville. Familjen har som en följd av detta minskat sin konsumtion i allmänhet, liksom köttintaget. — Det här ”måste hända nu-tänket” är borta och det finns en längtan efter en enklare tillvaro. Även om livet där borta hade större vardagliga utmaningar så hade man mer frihet, menar Elin. Hon medger att de under åren i Indonesien ibland undrade om Gud hade övergett dem för att de var med om så mycket tuffa saker. Samtidigt så var det som om Gud hela tiden sände rätt människor och hjälp till dem när de behövde. En fras som Elin ofta mediterar över är ”Var inte rädd” som nämns flera hundra gånger i Bibeln och är en uppmaning att lita på Gud trots omständigheterna. Elin menar att rädslor binder och vilseleder människor att göra och tänka fel samtidigt som de inskränker ens frihet. Vistelsen i Indonesien har gett upphov till nya perspektiv på livet och en förståelse för andra kulturer. — Trots alla olyckor som skedde så var livet där färgrikt även om det också var slitigt. Man hålls fast i nuet när så mycket oförutsedda saker händer, påpekar hon. Drömmen om en tillvaro utomlands har alltid funnits där. I 20-årsåldern gjorde Elin en fyra månader lång prak-

DET HÄR ’MÅSTE HÄNDA NU-TÄNKET’ ÄR BORTA OCH DET FINNS EN LÄNGTAN EFTER EN ENKLARE TILLVARO.

tik i Etiopien på en syskola för kvinnor som levt i prostitution. Det var då hon bestämde sig för att utbilda sig till sjuksköterska. — Ända sedan jag var fem år har jag velat arbeta i ett fattigt land, jobba mot orättvisa och göra en förändring där. Jag insåg att jag ville göra en skillnad direkt i en relation, jag hade varit så teoretisk tidigare, säger Elin. Elin är pastorsbarn med rötter i pingströrelsen och då familjen hade det knapert hemma blev det många böner om att enkla vardagliga saker skulle lösa sig. Det kunde handla om behovet av nya gummistövlar och dagen efter bönen kunde någon plötsligt komma förbi med ett par stövlar i rätt storlek. Vid nio års ålder fick Elin uppleva ett starkt personligt gudsmöte. — Det var en fridfull känsla som fyllde hela mig. I den stunden kände jag att jag verkligen älskade Gud och sedan dess har jag varit övertygad i min tro, berättar Elin. Hon kom i kontakt med Frälsningsarmén för att hon spelar tuba och det enda bandet som då fanns i Örebro där hon studerade var i Frälsningsarméns regi. I gemenskapen där upplevde hon hur många olika sorters människor fick plats. Hon lockades även av att man inom Frälsningsarmén går från ord till handling och att det är stort fokus på gåvor och färdigheter som fyller en funktion för en medmänniska. Idag arbetar Elin med att skapa bättre

samarbete mellan Frälsningsarméns sociala center och kårer i Stockholm. Som det är idag verkar de olika instanserna oftast för sig själva, vilket kan bli slitsamt och ibland är det brist på personal och rätt resurser. Elin jobbar med att hjälpsökande lättare ska knytas ihop med rätt resurs/ kår/center och nu i vår har en gemensam telefonlinje upprättats för målgruppen. — Jag tror att det är viktigt att rikta människor rätt från början och den som svarar kan hänvisa den som ringer till rätt ställe inom Frälsningsarmén, säger Elin.

Hon understryker även vikten av ett långsiktigt tänkande och att den som får en matkasse visar symtom på en livssituation eller ett sätt att hantera pengar som ofta kvarstår år efter år. — Vi behöver erbjuda mer tid och mer djupgående samtal kring hela livssituationen för att se i vilka olika delar vi kan vara med och stötta, säger Elin. När det gäller utlandsvistelser så tror Elin att det kommer bli fler framöver, något som även Marcus och sönerna också tror och hoppas på. g 7

Nya behov leder till nya kurser Konflikthantering i hotfulla situationer, Lex Sarah, att motverka människohandel och hur man blir en pionjär är några av de rubriker som finns i kursprogrammet. Frälsningsarmén erbjuder sina medarbetare ett stor antal kurser då det finns så mycket olika verksamheter inom organisationen. Liksom samhället och behoven förnyas kursutbudet allteftersom. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON 8

så funkar det | kurser

foto: shutterstock

JAG REKOMMENDERAR VERKLIGEN ANSTÄLLDA ATT GÅ KURSER. DET HÄFTIGA ÄR ATT MAN ALLTID FÅR MED SIG MYCKET SOM MAN KAN APPLICERA PÅ ARBETSLIVET MEN OCKSÅ PRIVAT.

å grund av att Frälsningsarmén har ett så stort och brett arbete så behövs det en mängd utbildningar och kurser för anställda och volontärer. — Jag skulle kunna ha en kurs varje dag för det finns så otroligt mycket att lära inom många spännande områden, säger Rebecka Ravik, utbildningssamordnare vid Frälsningsarmén. — Jag rekommenderar verkligen anställda att gå kurser. Det häftiga är att man alltid får med sig mycket som man kan applicera på arbetslivet men också privat, fortsätter hon. Vissa kurser är obligatoriska för Frälsningsarméns medarbetare, såsom ”Detta är Frälsningsarmén” som handlar om hur Frälsningsarmén bildades, har ut-

vecklats, hur strukturer är uppbyggda, hur man arbetar och med vad och vilka värderingar organisationen har. Chefer får lära sig om ledarskap, personaladministration, försäkringar, arbetsmiljö och brandskydd medan alla som kommer i kontakt med barn och unga måste gå kursen ITH, I trygga händer, för att all form av övergrepp ska förebyggas. I takt med att samhället förändras och nya behov av kunskap uppstår så har Frälsningsarmén utökat sitt kursutbud. Detta för att de som jobbar med en viss målgrupp ska bli rustade för de specifika situationer som kan uppstå. En ganska färsk kurs handlar om hur man hanterar konflikter i hotfulla situationer och då är det ofta någon från polismyndigheten som leder den. — Den är väldigt nödvändig för de som jobbar i sociala verksamheter där det ofta finns drogproblematik och psykisk ohälsa, säger Rebecka Ravik. Hur man inom social verksamhet och kårer på bästa sätt använder sociala medier för att synas i det stora medieflödet är en annan ny kurs. Likaså ”En säker hand” som riktar sig till dem som möter människor som kan vara potentiella offer för människohandeln. I våras anordnades även en säljkurs för verksamhetschefer. — Som chef bör man ha lite säljtänkande som handlar mycket om att skapa relationer och vad man behöver göra för att en verksamhet ska kunna finnas kvar. I kombination med den kursen finns också en som handlar om hur upphandlingar går till, säger Rebecka Ravik. I höstas startade en pionjärkurs i ett samarbete med Ågesta folkhögskola. Un-

der två terminer träffas eleverna vid fem tillfällen och ägnar sig åt självstudier däremellan. Det hela är en del i Frälsningsarméns vision ”Jesus till alla” där ett av målen är att det år 2020 har startats tio nya pionjärprojekt/kårplanteringar. — Jag kände att vi måste ha människor som har rätt redskap för detta, säger Marina Bratterud, metodstödjare för pionjärsatsningar och kårplanteringar. — Det var 22 sökande till de 15 platserna så det är väldigt kul och vi har fått en överväldigande feedback i samband med träffarna, fortsätter hon. Redan innan vårterminen var slut hade flera som gick kursen påbörjat olika projekt. Till hösten välkomnas nya deltagare. Upplägget kommer att vara detsamma men med lite finslipning på detaljnivå. Även en hel del personer utifrån vill ta del av Frälsningsarméns kursutbud, i synnerhet ITH som är väldigt uppskattad. Frälsningsarméns anställda deltar också i kurser som anordnas av andra organisationer. Exempel på dessa är Projekt #Värme, för alla som arbetar med asylsökande, och en kurs som berör de som konverterar till kristendomen under asylprocessen. Dessa utbildningar har blivit än mer aktuella i och med den stora tillströmningen av flyktingar på senare år. Rebecka Ravik har planer på fler kurser framöver. — Jag vill gärna komma på idéer till nya kurser som är up to date och som det finns behov av, säger hon. — Jag skulle vilja att vi har seminariedagar om jämlikhet. Vi behöver prata mer kring #Metoo för detta gäller även frikyrkan och det finns mycket att jobba med där, fortsätter hon.

så funkar det | kurser

PSYKISK OHÄLSA OCH OLIKA DIAGNOSER ÄR DET MÅNGA SOM VILL LÄRA SIG OM. Hon vill också starta en kurs om äktenskap för exempelvis frälsningsofficerare som är gifta och arbetar tillsammans, och om hur de i arbetet kan komplettera varandra. En annan kurs hon skulle vilja se är en om hur man sätter mål och strukturerar och lägger upp sin arbetsdag. Hon hoppas även på att kursutbudet ska vara tillgängligt över hela landet framöver. En hel del medarbetare efterfrågar kurser som berör vissa ämnen och kommer med idéer och önskemål. — Hur man möter de med psykisk ohälsa och olika diagnoser är det många som vill lära sig om då det har blivit ett allt större problem i samhället. Det gäller särskilt unga och på kårer och i lägerverksamhet exempelsvis har personalen mycket kontakt med den yngre generationen, säger Rebecka Ravik. Sedan år 2010 har det förts statistik över hur många som har gått Frälsningsarméns kurser och hittills är det omkring 1300 personer. En av kurserna som flest har gått är ITH. Kurserna är inte vinstdrivande då tanken är att så många som möjligt ska kunna gå dem. Priset som tas ut för en kurs täcker endast de kostnader som är förknippade med att arrangera den. Att Rebecka Ravik i höstas hamnade på den post hon har är tack vare Frälsningsarméns arbetsmarknadspolitiska program ”Tro, hopp och arbete”. Efter tio år som fastighetsmäklare ville hon göra något annat. Hon fick då nys om programmet och två gånger i veckan träffades hon och andra arbetssökande på Vasakåren. De deltog i föreläsningar och erbjöds coaching, hjälp med att skriva 10

fakta kurser

Rebecka Ravik är utbildningssamordnare på Frälsningsarmén.

CV och leta jobbannonser. Efter fem, sex veckor tipsade Rebeckas coach henne om tjänsten som kurssamordnare och tyckte att den skulle passa henne perfekt. — Jag tror att det var Guds ledning i detta så det är häftigt!, säger Rebecka Ravik. — En utmaning är att möta alla behov och önskemål men jag har nytta av att jag tidigare varit säljare då jag är social och lite av en människokännare. Dessutom är jag van att arbeta själv, ta egna initiativ, vara kreativ, driva på och tänka framåt, fortsätter hon. Det roligaste tycker hon är att ena dagen inte är den andra lik, att hon får lära sig så mycket och därtill alla olika människor hon får träffa, såsom kursledare och deltagare. — Men inte minst att jag får göra gott för andra och se till att alla på sina olika poster kan göra sitt jobb på bästa sätt, avslutar hon. g

Kurser anordnade av Frälsningsarmén • Detta är Frälsningsarmén • ITH, I trygga händer. Riktlinjer för att förebygga övergrepp på barn/unga • En säker hand. För att förebygga och motverka människohandel • Chefskurser • Personligt ledarskap • Sälj - och upphandlingskurs • Behandlingspedagogutbildning • Återfallsprevention • Konflikthantering i hotfulla situationer • Lex Sarah • Kurs/workshop om sociala medier • Att starta och utveckla smågrupper i kåren • Pionjärkurs • Grundläggande livsmedelshygien • Systematiskt arbetsmiljöarbete • Systematiskt brandskyddsarbete • MI, Motiverande samtal • Det goda samtalet • Pensioneringskurs för civilanställda inom Frälsningsarmén Kurser anordnade av andra organisationer • Konvertiter i asylprocessen • Kyrkornas nätverksdagar – migration och integration • Grundkurs i GDPR – webbaserad/E-kurs Grundutbildning i Dataskydd (GDPR) • Projekt #Värme – för alla som jobbar med asylsökande • Utbildning för dig som lagar mat i tjänsten

aktuellt

KAOS som blev Supernajs

foto: jonas nimmersjö

HELGEN 20-22 MAJ samlades

Goda råd till en general UNDER SITT SVERIGEBESÖK i slutet av april fick Frälsningsarméns ledare general André Cox frågan vad han har för råd till nästa general. Att ställa frågan till en sittande general är i detta fall inte oförskämt. General André Cox har varit general i fem år och lämnar sin stol den första augusti för att den man eller kvinna som Höga Rådet, som samlas i mitten av maj, utser till Frälsningsarméns nästa

general Frälsningsarméns 21:a, ska ta över. — Mitt första råd är, var inte rädd! ”Go for it!”, säger general André Cox. Men ta det lugnt, det är inget sprinterlopp, det är ett maraton. Folk över hela världen ber för Frälsningsarméns general, berättar general André Cox. — Det känns och det märks, säger han. g Jonas Nimmersjö

omkring 60 tonåringar från hela landet till lägerhelgen Supernajs i Halmstad. Temat var KAOS med tanke på att många unga upplever sin vardag så. — Ibland är det kul med kaos men många gånger vet man inte vart man ska vända sig. Vi ville vi peka på att Kristus Alltid är med Ombord i Stormen – KAOS, säger Johanna Samuelsson, kårledare i Halmstad. Hon tycker själv att höjdpunkten var när Marcus Olson, ”gatupastorn”, höll en trosstärkande predikan. Johanna Samuelsson berättar att åtminstone tolv av deltagarna tog emot Jesus under lägret och fler därtill blev märkbart berörda av den helige Ande. Många var tacksamma och åkte hem med ett leende på läpparna. — Helgen var supernajs och responsen var också super. Några uttryckte att de kände sig uppskattade och sedda och att de fick lite mer hopp, säger Johanna Samuelsson. g Teresia Jansson

K2 – Konfa 2 i Jönköping UNDER PÅSKELGEN samlades drygt 30 ungdomar och ledare för K2- Konfa 2 i Jönköping. Till årets K2 inbjöds alla de ungdomar som konfirmerats de senaste tre åren och arrangemanget inleddes med ett stämningsfullt och härligt firande tillsammans med Södra Vätterbygdens kår. Under fredagen hakade vi på Kungsportskyrkans påskkonferens ”3-dagar” med korsvandring, seminarium, storsamling och konsert. Under

lördagen var det trampolinstället Yoump som gällde, följt av undervisning, påskfest och filmkväll. K2 avslutades med en glädjefest på påskdagen. Vi hade en otroligt härlig, rolig och spännande helg och de flesta konfirmanderna, om inte alla, höll med om att det absolut bästa med helgen var att få ses igen. Vi tackar Gud för underbara ungdomar och en fantastisk helg! g Lina Melkersson

Elvira och hennes bästis tycker att de fick ett jättefint mottagande på Frälsningsarmén.

fokus | kollo

Musiksommar hela året I Västerås satsar man på en sommar med musik. För andra året i rad anordnar kåren musikkollo för kommunens barn och unga, där man oavsett förkunskaper får prova flera instrument i en härlig gemenskap. Flera av barnen har dessutom valt att stanna i musikverksamheten under året. TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

en kyliga vårkvällen känns i kinderna men inne på Västeråskåren är stämningen varm. Gudstjänstlokalen ställs i ordning för orkesterrepetition. En trappa upp i kaféet serveras kaffe och smörgåsar när Christina Vauhkola, kårledare med ansvar för det sociala arbetet, Susanne Nordberg, musiklärare och Gabriel Jonasson, barn- och ungdomsledare, slår sig ner för att berätta. Idén till musikkollot kom från kårens musikmästare Christer Åberg. Han ville med Frälsningsarméns rika musikliv i åtanke erbjuda unga en chans att prova på ett instrument eller fördjupa sin musikkunskap. Inledningsvis tänkte man enbart vända sig till barn inom kåren. — När kommunen hörde om våra planer uppmuntrade de oss att gå ut bredare med inbjudan. Samtidigt kunde vi nå barn som inte hade något att göra på sommarlovet, säger Christina Vauhkola. Kåren planerade för en veckas långt läger för 7-14-åringar och kommunen tryckte upp broschyrer. Alla Västerås hushåll fick inbjudan med posten. — Hela 42 barn anmälde sig, säger Susanne Nordberg. De flesta tillhörde inte vår verksamhet och några barn kom även från andra kommuner.

— Ja, vi fick en bra mix av nationaliteter, åldrar och musikvana, säger Christina Vauhkola. Förutom den musikaliska prägeln var det viktigt att musikkollot skulle vara öppet för alla, oavsett trosuppfattning eller eventuell kristen bakgrund. — Vi vill förstås stå för att vi är en kyrka. Varje dag höll vi en kort andakt och det kom inte en enda negativ kommentar om det från barn eller föräldrar, säger Christina.

UPPLÄGGET PÅ KOLLOT var att som huvudspår erbjuda avancerat brass och nybörjarbrass samt körsång på förmiddagarna. Efter lunch fick barnen prova på andra instrument, till exempel gitarr, keybord och trummor. Frukost, lunch och eftermiddagsfika ingick och pyssel och utflykter stod också på schemat. — Många hade aldrig spelat förr men barnen lärde sig väldigt snabbt, säger Susanne Nordberg. Gabriel Jonasson nickar. Han har själv

Systrarna Maria och Ruth har spelat kornett i musikkåren ända sedan musikkollot förra året.

fokus | kollo

Nöjda med musikkollot MARIA JOHANSSON 10 ÅR — Mamma anmälde Ruth och mig - jag hade aldrig varit på musikkollo innan. På fritiden sjunger jag i kören Yong Voice. Ja, så har vi en gitarr hemma som jag provat lite. Jag valde att spela både gitarr och kornett på kollot och sedan fortsatte jag med kornetten i musikkåren här på Frälsningsarmén. Det är kul! Musikkollot var jättebra och jag ska gå i sommar också. Jag lärde känna Kajsa och hennes storebror. De går i samma skola som jag. På konsertens sista dag fick jag spela solo och duett med Elvira. Det var jätteroligt!

ELVIRA SUNDSTRÖM KARLSSON 12 ÅR — Min bästa kompis och jag ville gå på musikkollot. Jag har aldrig varit här förut. Alla bemötte oss jättebra här på Frälsningsarmén! Hemma spelar jag gitarr och piano och går på musik- och dansskola. På kollot valde jag kör, piano, lite gitarr och kornett - jätteroligt! Efter kollot sade Christer Åberg att man fick fortsätta med kornett och nu är jag med i musikkåren på måndagar. Bibelberättelserna var roliga och lagom långa med färgglada bilder. Bäst med kollot? Det var nog utflykterna och att man fick en ljusblå läger-t-shirt. Ja, jag vill verkligen komma i sommar igen!

RUTH JOHANSSON 8 ÅR — Jag har aldrig varit på musikkollo förut. Mamma och pappa berättade att det kom inbjudan på posten och jag ville gå. Hemma spelar jag fiol på fritiden. Instrumenten jag provade var kornett och gitarr. Kornett var svårast. Gitarr hade jag provat lite innan. På konserten sista dagen fick jag spela båda instrumenten, det var nervöst men gick bra. Jag har fortsatt spela kornett här en gång i veckan. Det är kul. Jag tycker att musikkollot var jättekul! Jag fick flera nya vänner. Bäst av allt var att man fick lära sig en bibelberättelse varje dag. 14

FÖR ATT KUNNA GENOMFÖRA MUSIKKOLLOT STÄLLDE HELA KÅREN UPP. vuxit upp inom Frälsningsarmén och medverkade som trumlärare och medhjälpare. — Jag tycker att det blev ett bra kollo med fint upplägg. Det var kul att vi öppnade för alla och att vi fick in nya barn, säger han. För att kunna genomföra musikkollot

FOKUS | TRAFFICKING

Susanne, Christina och Gabriel planerar sommarens musikkollo. De är glada över att flera nya barn hittade hit förra året och att hela kåren ställde upp och jobbade.

Meningsfull sommar FRÄLSNINGSARMÉN VILL året om

ställde hela kåren upp. Förutom frivilliga arbetade även ett tiotal anställda. — Vi hade med oss seniorer, volontärer, asylsökande och kårungdomar som är duktiga musiker och som fick sitt första sommarjobb. Alla hjälptes åt med allt, från städning till sjukvård och konfliktlösning säger han. — Ja, första dagen var det ganska kaotiskt och känslomässigt utmattande ska erkännas. Vi tänkte: Hjälp, vad har vi gjort? säger Susanne Nordberg och skrattar. Efterhand föll allt fint på plats och

som avslutning på veckan hölls en konsert för anhöriga till barnen. Alla var väldigt berörda och stolta över sina barn. I höstas hölls ett ”Lägereko” för deltagarna, där man sjöng, spelade och visade bilder från sommaren. Och nu i sommar, den 18-21 juni, arrangeras musikkollot på nytt. En lägerkommitté har planerat för fullt utifrån förra årets erfarenheter och i maj skickade kommunen ut broschyrer till hushållen. Sedan är det bara att hoppas på nya, glada musicerande kollobarn. g

arbeta gentemot utsatta grupper, för att hjälpa människor att skapa en meningsfull tillvaro. Sommaren är en tid som kan upplevas särskilt belastande och tung för många barn. På sommarkollo kan barn och unga hitta inspiration, gemenskap och omsorg om ande, själ och kropp. Det långa sommarlovet bör vara en efterlängtad, ljus och bekymmersfri tid, men det finns föräldrar som av olika anledningar saknar pengar, tid och ork att ge barnen goda sommarminnen och upplevelser att berätta om när höstterminen startar. Utan skolans fasta rutiner, schemalagda aktiviteter och att vara sedd av goda vuxna kan många barn uppleva brist på grundläggande trygghet, lagad mat och roliga utmaningar. Istället kan ensamhet, leda och oro prägla lovet och i värsta fall leda barnet in på destruktiva banor. Ett gott sommaralternativ för barn är Frälsningsarméns kollon. De olika lägren är en väg att få komma bort ifrån den vanliga vardagen och uppleva gemenskap, roliga aktiviteter och att lära sig mer om den kristna tron. Beroende på område, socioekonomisk situation och föräldrars arbets- och semestertider har kollolägren olika betydelse i barnens liv - från ännu en rolig sommaraktivitet när föräldrarna arbetar till det enda roliga som kanske händer under sommaren. g 15

Ludwig Fontanac är kårledare för Frälsningsarmén i Borlänge och Västerdalarna.

MIN VÄG TILL GUD | Ludwig fontanac

Gud blev personlig Aldrig trodde jag att jag skulle älska Gud, än mindre att han skulle älska mig. Nu vet jag bättre. Det började i Lunds domkyrka, denna stora mäktiga byggnad med anor från 1100-talet. De höga valven och den vackra altartavlan vittnar om en stor och mäktig Gud. På den tiden, en för mig, hög och otillgänglig Gud. TEXT: LUDWIG FONTANAC FOTO: FREDRIK BRATTERUD

en där stod jag tio år gammal, iklädd en ljusblå kåpa, uppställd i processionsledet, helt ovetandes om att grunden för Guds kallelse i mitt liv lades just där, just då. Det var både högtidligt och maffigt att få sjunga i gosskören på högmässorna, ibland under biskopens ledning. Redan då förstod jag att jag var del av något större. Aldrig kunde jag ana att jag befann mig mitt i hjärtat av Guds plan för mig. Senare i livet var det just sången som för mig skulle bli dörren in i det som är Guds rike på vår jord. Jag har nog alltid känt en längtan efter något mer och upplevt att något fattats mig. Som barn - längtan efter att vara älskad för den jag var och inte för vad jag gjorde och presterade. Som tonåring längtan efter att förstå mitt sammanhang och vem jag är. Nu - längtan efter mer av Honom som genom sin nåd frälst mig. Sedan jag var barn har jag alltid gått igång på utmaningar. Jag har alltid velat mer, velat vidare. Redan som liten var min stora pojkdröm att bli pilot. Jag minns när jag fick min första flygsimulator. Wow. Vilken glädje! Åren gick och den lilla osäkra pojken blev mer och mer besuten att en dag själv kunna flyga. Målmedvetet kämpade jag i skolan med ett enda syfte; att i tvåan på gymnasiet komma in på Trafikflygarprogrammet i Västerås eller Arvidsjaur. Jag kom in på båda. Efter dagar av tester blev det, till

mammas stora lättnad, till slut Västerås som jag 17 år gammal flyttade till. Det var så stort och jag hade lyckats. Flygskolan krävde mycket av mig och efter ett tag började jag sakna sången och längtade igen efter något nytt, något mer. Vaktmästaren på min skola tipsade mig om en gospelkör i Svenska kyrkan som behövde killar. Så på min 18-årsdag tog jag cykeln genom ett vintrigt Västerås för att prova på gospel. Från Lunds stora katedral till en liten, något intetsägande kyrka i ett medelklassområde i Västerås. Från gosskör till gospel och den höga och otillgängliga guden väckte den kvällen för första gången en nyfikenhet hos mig. KÖRLEDAREN VISADE SIG VARA fräls-

ningssoldat. Hennes gnistrande ögon då hon höll i andakten talade om att hon verkligen trodde på det hon sa. Jag fascinerades. Efter några körövningar frågade hon om jag ville följa med till hennes kyrka - Frälsningsarmén. Kanske ville jag sjunga en sång på en gudstjänst? På Frälsningsarmén möttes jag av en oerhörd kärlek, inkludering och värme. Varje gång jag kom dit slogs jag av det och insåg att det var något jag aldrig upplevt tidigare. De jag mötte strålade av Jesus. Den där otillgängliga bilden av Gud som jag hade verkade inte alls stämma när jag plötsligt förstod att det fanns en dimension av Gud som kände mig

REDAN DÅ FÖRSTOD JAG ATT JAG VAR DEL AV NÅGOT STÖRRE. MEN ALDRIG KUNDE JAG ANA ATT JAG BEFANN MIG MITT I HJÄRTAT AV GUDS PLAN FÖR MIG. utan och innan. Han kallades Jesus. Det var som att Gud blev personlig, steg ned från de där valven i domkyrkan, tog mig i handen och ville gå med mig. Det fanns ju inga tvivel för de människor jag mötte, Gud fanns och han älskade. Deras Jesus älskade mig och med tiden blev deras Jesus också min Jesus. Perioden i mitt liv som följde den insikten var nästan euforisk. Skolan blandades nu med sena bön- och lovsångskvällar med min nyfunna familj. Jag fick lära mig umgås med Gud tillsammans med dem, genom bönen och framförallt genom lovsången. Den lilla tro jag hade som barn, på en opersonlig Gud långt borta, växte till en personlig övertygelse om att Gud är en verklighet och genom Jesus Kristus kan vi få en levande relation med honom. 17

MIN VÄG TILL GUD | Ludwig fontanac

Min tro växte och blev stadigare och fastare med tiden, inte minst genom just lovsången och musiken. Jag upptäckte mer och mer om Gud och hans kärlek, kanske främst genom sångerna och de målande texterna. Under den tiden i livet var allting som hade med tro att göra helt nytt, spännande och ögonöppnande för mig. Jag drevs verkligen av den nyfunna kärleken i Jesus. Men det är klart, det var en stor omställning i mitt liv och när jag tänker tillbaka på det förstår jag att min omvändelse och nya sätt att prioritera också påverkade fler än mig. Min nya tro var väldigt betydelsefull för mig även om jag verbalt inte alltid kunde uttrycka den så väl, men den 26 oktober 2008 bad jag en frälsningsbön tillsammans med några nära vänner och det förändrade verkligen livet för mig. Efter en tids processande, vånda och kamp där jag upplevde att jag stod med benen i två läger så kapitulerade jag till slut för nåden jag fann hos Jesus Kristus. Även om mina grundvärderingar fortfarande är desamma som i det ögonblicket så måste jag säga att jag har en mer nyanserad och balanserad syn på livet tillsammans med Gud nu tio år senare. Och tack gode Gud för det! Längtan att fullt ut bli en del av den fantastiska rörelse som välkomnade mig och presenterade Jesus för mig växte sig med tiden stark och efter gymnasiet blev också jag frälsningssoldat. Jag var 19 år gammal och trodde att jag visste allt. Jag fullföljde studierna till trafikflygare men när möjligheten uppstår att bli föreståndare för Frälsningsarméns verksamhet i Sala så är valet enkelt. Flyget fick vänta. Salatiden var betydelsefull på så många plan. Vilken otrolig plattform för tjänst 18

Ludwig och hunden Dino.

för Gud som erbjöds mig där. Jag älskade det. Åren gick och det blev naturligt för mig att söka till Frälsningsarméns Officersskola. Under åren har jag då och då fått frågan av nära vänner och familj om hur jag hanterar mitt ”gamla” liv i relation till mitt nya liv i Gud. Svaret på den frågan är egentligen ganska enkelt för mig. Visst det är både tufft och utmanande, men för mig är det inte något jag behöver balansera. Det är inte två ytterligheter i mitt liv. Jag står stadigt i att jag vet att Gud har skapat mig till precis den jag är. Genom erfarenheter och det liv som jag har levt har han kallat mig att vara en apostel och banbrytare för honom och hans kärlek. När jag ser i backspegeln så hjälper det mig att förstå att Guds planer alltid är större än våra. Som barn och senare som tonåring hade jag inga stora livsomvälvande frågeställningar om Guds existens. Jag ifrågasatte aldrig att Gud kändes hög,

långt borta eller opersonlig. Jag förlikade mig med det. Men så fort jag fick en glimt av Guds stora kärlek genom Jesus Kristus så förändrades allt. Aldrig trodde jag att jag skulle älska Gud, än mindre att han skulle älska mig. Nu vet jag bättre. g

fakta ludwig fontanac Ålder: 30 Bostadsort: Borlänge Familj: 3-årige Yorkshireterriern Dino. Yrke eller studier: Frälsningsofficer Böcker jag gärna läser: Biltemakatalogen

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Sakletare JAG STÄDADE VÅRT FÖRRÅD för ett tag sedan och hittade en massa småsaker som jag samlat genom åren. Då viktiga, men nu väckte de undran. Varför har jag samlat på så onödiga saker? Frågan är relevant. Då såg jag värdet i dem och sedan har de bara följt med i lådorna. Jag kom att tänka på Pippi Långstrump, hon är ju en sakletare. Hon är jätteduktig att hitta saker, massor av

BARA JAG INTE SOM VUXEN BLIR SÅ REALISTISK, KONKRET, PRAKTISK OCH ALLT VAD JAG NU KAN BLI, SÅ JAG INTE SER GLÄDJEN MITT I LIVET - MITT I VARDAGEN. stora och små saker, en del vet man inte vad det är, andra verkar förbrukade. Men Pippi hittar nya möjligheter med varje sak. Hon lär upp Annika och Tommy till sakletare och hon delar med sig av sina fynd till andra. Vi kan också vara sakletare både i relation till varandra men också i vår gudsrelation. I mötet med varandra kan vi se saker, egenskaper och nya möjligheter. Dom små sakerna kan var lärorika och utmana oss.

Hos oss själva, i våra innersta rum har vi saker att lyfta fram. De kan bli nya möjligheter i vår personlighet, berikande för oss själva och andra. Men vi kan också bli sakletare i andlig bemärkelse, kanske inte genom de stora upplevelserna utan många små genom livet. Att se Guds närvaro i de små betydelselösa sammanhangen kan bli en stor upplevelse. Vi blir ofta så vuxna, så realistiska, analytiska att de små sakerna kan bli betydelselösa. Och vad räknar jag som en andlig upplevelse? Vad är en gudsrelation? Jag tror att det är att finnas mitt i livet och möta Gud i människor, i stora och små upplevelser som förstärker hjärtats samtal med Gud. Min fru har berättat om en händelse på Gotland för många år sedan då hon arbetade som skolsköterska “Dagen var grå, humöret var inte på topp - helst skulle man vilja ligga kvar i sängen och dra sig. Nåväl, på väg till arbetet…!” På skolgården kom ofta barn och mötte henne när hon kom på morgonen, de ville prata och berätta om olika saker. En morgon fick hon en tankeställare då en flicka sprang emot henne och ropade: “Syster, syster. Vet du vad jag har här?”, samtidigt som hon pekade på något under jackan. "— Nej det vet jag inte", sa min fru efter lite funderande. “Jag trodde att det var någon ny tröja eller så. Flickan log lite finurligt och såg triumferande ut när hon tog fram det. En godisklubba! Visserligen stor men ändå - en godisklubba!” Min fru fick samla ihop sig. "Var det bara det, var det frestande att tänka, men faktiskt var det så att flickans glädje smittade av sig. Glädjen över det lilla!

Thomas Swenson har sedan 2014 varit rektor på Ågesta folkhögskola.

Likadant var det med sexåringen som stolt förkunnande i telefonen att han var stor nu, för han hade tappat en tand. Glädjen över det lilla!" Dessa två barn som tog vara på de små glädjeämnena har påmint mig om att livet är fullt av glädjeämnen som jag får ta vara på. Bara jag inte som vuxen blir så realistisk, konkret, praktisk och allt vad jag nu kan bli, så jag inte ser glädjen mitt i livet och mitt i vardagen. Den kan vara nästan omärklig, glädjen, ett litet leende från en medmänniska på gatan på väg till jobbet, värmen i rösten hos den okända människan i telefonsamtalet eller den ensamma röda rosen som lyser upp den kala avlövade busken en vanlig höstdag. Att vara SAKLETARE bör vi träna oss på, för det berikar livet på många sätt! “Ha din glädje i Herren, Han ger dig allt vad ditt hjärta begär” Ps 37:4 Bön: Jag tackar dig, Herre för livet jag fått av dig och de skiftningar det ständigt har, för glädjen att leva här och nu och den glädje som finns mitt i livet. g

TRO | BIBEL, BÖN OCH HELANDE

DEL 3. Vem är Jesus, hur ska jag kunna tro på honom och den helige Ande, hur kan Gud leda mig och kan han hela oss? Varför ska jag be, läsa Bibeln och gå i kyrkan? Detta är frågor som många kanske bär på och därför vill vi i en artikelserie i fem delar försöka svara så gott vi kan på dessa funderingar. Vi utgår från boken ”Livets frågor” av Nicky Gumbel som ligger till grund för alphakurser; grundkurs i kristen tro.

Bön, bibelläsning och helande Vad är bön, hur ska vi be och varför? Vad kan hindra våra böner att nå Gud och att bli besvarade? Varför ska vi läsa Bibeln och kan Gud tala till oss genom den? I Bibeln står det om hur Gud helar människor men gör han det än idag och hur kan vi be för någon som behöver ett helande? TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: UNSPLASH/EDWIN ANDRADE

enom bönen bygger vi upp en relation med Gud och den är mer ett samtal än en ritual. Vi har i oss själva ingen rätt att nalkas Gud men i och med att skiljeväggen mellan oss och Gud revs ner när Jesus dog på korset så kan vi komma till honom ”i Jesu namn”. Paulus säger att ”genom honom (Jesus) kan vi nalkas Fadern, i en enda Ande” (Ef 2.18). Bön kan vara tacksägelse, lovprisning, bekännelse, lyssnade och så vidare. Jesus sade: ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas” (Matt 7:7-8). Samtidigt så får vi inte alltid det vi ber om. Obekänd synd orsakar en blockering mellan oss och Gud. ”Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, och era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte

hör er” (Jesaja 59:2). Vi behöver bekänna, be om förlåtelse för och ta avstånd från synden. Fel motiv kan också hindra bönesvar. Johannes skriver: ”Om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss” (1 Joh 5:14). I Matteusevangeliet 7:11 lovar Gud bara att ge oss ”goda gåvor”. Ju mer vi lär känna Gud, desto mer förstår vi vad som är hans vilja.

oss att be: ”Fader vår, som är i himmelen. Helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himlen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd ge oss idag. Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåter dem oss skyldiga äro. Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och makten och härlighet i evighet. Amen.”

HUR SKA VI BE? Gud uppmanar oss att

VARFÖR SKA VI BE? Vi uppmanas att ”be ständigt” (1 Thess 5:17, Ef 6:18). Vi kan be var som helst och när som helst men det kan vara bra att skapa en vana kring bönen. Jesus sade: ”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt 6:6). Det är också viktigt att be tillsammans med andra. Jesus har sagt: ”Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall

låta honom veta våra hjärtans önskningar. Några hållpunkter man kan ha är: Tillbedjan, då du tackar och prisar Gud för den han är och vad han har gjort för dig, bekännelse, då du bekänner och ber om förlåtelse för din synd, tacksägelse, när du tackar Gud för nära och kära, din hälsa och så vidare, och förbön då du ber för dina och andras behov. Den som tycker det är svårt att formulera en egen bön kan be ”Fader vår” som Jesus lärde

de få av min himmelske fader” (Matt 18:19). Bönen är intimt förbunden med gemenskapen med Gud och det är därför det allra viktigaste vi kan ägna oss åt. VARFÖR SKA VI LÄSA BIBELN? Jesus sade: ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4). Gud kommunicerar med oss främst genom sitt ord, Bibeln. Jesus är den främsta och yttersta uppenbarelsen av Gud så som han skildras i Bibeln. Gud har också uppenbarat sig genom skapelsen (Rom 1:19-20, Ps 19). Paulus skrev: ”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar” (2 Tim 3:16-17). Bibeln är skriven av mänskliga händer men innehållet anses

ändå vara från Gud. Den synen hade Jesus också på de skrifter som fanns på hans tid (Mark 7:5-13). Det betyder däremot inte att Bibeln inte innehåller svåra saker. Det finns vissa frågetecken och en förklaring är att författarna skrev ur så olika sammanhang och synvinklar. Bibeln skrevs under en tidsperiod av 1500 år och har bidrag från minst 40 olika författare med olika professioner. Bibeln lär oss om hur Gud vill att vi ska leva och är på sina ställen väldigt tydlig men en del anser att den är för mycket av en regelbok. En tillvaro helt utan regler och lagar vore nog dock otänkbart för de flesta. Frihet att använda droger exempelvis leder ofta snarare till bundenhet/ beroende. Gud vill inte att vi ska leva tråkiga liv men han vill inte att vi gör sådant som ger negativa konsekvenser. Gud talar till oss på olika sätt, i synnerhet genom Bibeln, och många kom-

GUD UPPMANAR OSS ATT LÅTA HONOM VETA VÅRA HJÄRTANS ÖNSKNINGAR. mer till tro genom att läsa den: ”Så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom 10:17). När vi läser Bibeln talar Jesus till oss i våra hjärtan och förvandlar oss inifrån och vi blir mer lika honom. Genom hans ord får vi uppleva glädje och frid när vi går igenom kriser (Ps 23:5), vi leds att ta rätt väg (PS 119:105) och kan till och med få fysisk läkedom (Ords 4.22). När Jesus utsattes för angrepp av djävulen i början av sin verksamhet besvarade han varje frestelse

TRO | BIBEL, BÖN OCH HELANDE

med verser ur Gamla testamentet. » Det ligger stor kraft i Guds ord. ”Guds

Frälsningsbön

HUR KAN VI HÖRA GUD TALA GENOM BIBELN? Det är bra att införa en vana när

det gäller att läsa Bibeln, som att exempelvis läsa ett kort avsnitt till att börja med och gärna på en lugn plats. Be Gud att tala till dig genom det du ska läsa. I början kan evangelierna vara lämpliga att läsa ur. En bibelläsningsplan är också bra att följa. Du kan ställa dig frågorna; vad står det, vad betydde det för den som skrev det och för den som läste det första gången och hur kan texten tillämpas på mig och min omgivning? Jesus sade: ”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund” (Matt 7:24). Bibeln lovar att om vi ”har vår lust” i Guds ord så kommer vi att bära frukt (Ps 1). Våra och andras liv blir förvandlade och välsignade och vi kommer att stå stadigt när det stormar och i vår vandring med Herren. I Psalm 1 står det även att vi kommer att ”lyckas väl” i allt vad vi gör. Det behöver inte betyda att vi får ett överflöd av materiella tillgångar men vi kommer att ha framgång på de områden som har någon verklig betydelse. HELAR GUD IDAG? I 2 Mosebok 15:26

säger Gud: ”Jag är Herren, din läkare”. I Bibeln finns det många exempel på mirakulösa helanden. Ett exempel är när den arameiske befälhavaren Naaman som led av spetälska blev botad efter att han motvilligt doppade sig sju gånger i floden Jordan. ”Och hans kött blev då åter sig likt, friskt som en ung gosses kött” (2 Kung 5:14). Jesus botade människor men han uppmanade också sina lärjungar att göra det. Han sade åt dem att ”Förkunna att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner…” (Matt 10:8). Samma uppmaning gav han även alla dem som tror: 22

foto: aaron burden

ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr 4:12).

”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större…” (Joh 14:12). Kristna har med Guds kraft gjort under i alla tider och gör det än idag. Edward Gibbon, brittisk rationalist, historiker och forskare som skrivit ”The history of the Decline and Fall of the Roman Empire" (1776-1788) säger. ”Den kristna kyrkan har allt ifrån apostlarnas och lärjungarnas tid i obruten följd visat prov på undergörande krafter, tungotalets gåva, syner och profetior, makten att driva ut demoner, bota sjuka och väcka upp döda”. Alla vi ber för blir inte helade men ju fler vi ber för desto större är chansen att fler blir det. Det kommer också en dag när de som tror kommer uppleva total frälsning till kropp och själ, när vi förenas med Jesus i himlen och får nya kroppar som är oförgängliga (oförstörbara/ odödliga) (1 Kor 15:42-43). Vissa har en speciell gåva att be för sjuka (1 Kor 12:9) men alla är kallade att be för varandras helande. HUR BER MAN FÖR HELANDE? Fråga den det gäller vad den vill ha förbön för. Ibland är orsaken till problemet uppenbar men annars kan man be Gud att visa grundorsaken till det hela. Kanske behöver personen ifråga förlåta en annan människa. Att inte vilja förlåta kan blockera kanalen till Gud. Vi kan be att Gud gör personen frisk i Jesu namn och

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din Helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din Helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

att den helige Ande ska komma över honom/henne. Man kan även smörja den sjuke med olja (Jak 5:14) men oftast sker förbönen bara med handpåläggning (Luk 4:40). Fråga hur personen känner och om den inte upplever något speciellt kan man fortsätta att be tills man upplever att det är dags att sluta. Vissa blir helade ögonblickligen och andra blir successivt bättre. Oavsett om det sker något helande eller inte så är det viktigt att avsluta med att försäkra personen om att den är älskad av Gud och att den är välkommen att komma tillbaka för att få mer förbön om den vill. Lägg aldrig en börda på en person att det är på grund av bristande tro som den inte blir botad! g VILL DU GÅ EN ALPHAKURS?

En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din hemort eller någon annan kristen kyrka. Läs mer på www.fralsningsarmen.se/ alphakurs eller på http://sverige.alpha.org

kongress | jesus till alla

Från och med den stora familjefesten på lördag eftermiddag fortsatte Kongressen i kongresshallen i Folkets Hus i Stockholm. General André Cox.

Ni sitter på en katapultstol! Fredag den 20 april till söndag den 22 april hade Frälsningsarmén i Sverige kongress i Stockholm. Kongressen började i Templets kår på Östermalm i Stockholm och från lördag höll den till i Folkets hus kongresscenter i centrala Stockholm.

nder en och en halv vecka gästade Frälsningsarméns världsledare general André Cox och hans fru kommendör Silvia Cox territoriet Sverige och Lettland. Under kongressen turades de om att predika i de olika gudstjänsterna. Ett återkommande tema var att livet med Jesus får konsekvenser. Det är inget liv i sköna loungestolar, det är ett liv i katapultstol. Frälsningsarméns uppdrag är inte att finnas inne i kårlokalen utan ute på gatorna för att vinna människor för Jesus. Under kongressens möten och gudstjänster framfördes mycket sång och musik. Ansvarig för detta var Fredrik Påhlsson, pianist i Mercy Gospel Choir. Tillsammans med kören ledde de också lovsången i gudstjänsterna. Många körer och musikkårer medverkade under de sju gudstjänsterna och på de fyra platserna i

Stockholm där man under lördagen hade friluftsgudstjänster, även de under temat Gatorna tillhör oss. g

Talkshow i Skavlanstil ledd av Marcus Hammarberg. Gäster var general André Cox och kommendör Silvia Cox.

Vid friluftsmötet på Karlaplan i Stockholm spelade Templets musikkår och Södra Vätterbygdens kör sjöng.

om oss | musik

om oss | internationellt sammanhang

Starka tillsammans Frälsningsarmén startade i England år 1865 av metodistpastorn William Booth. Rörelsen har omkring 1,7 miljoner medlemmar och Frälsningsarmén finns i 128 länder där man varje vecka firar gudstjänster på över 175 olika språk. Ändå är det en och samma rörelse med centralt huvudkontor, Frälsningsarméns internationella högkvarter, i London. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

tridsropet bjöd in kommendör Marianne Adams, ledare för Frälsningsarméns kvinnoorganisation i Sverige och Lettland, Elisabeth Beckman, förvaltningschef, och Christian Lerne ansvarig för internationell utveckling på Frälsningsarmén i Sverige, att samtala med varandra om Frälsningsarmén som internationell rörelse. Elisabeth Beckman minns ett samtal med Mona Stockman, dåvarande rektor på Officersskolan, om Frälsningsarmén. Mona öppnade då ögonen för Elisabeth att Frälsningsarmén som finns över hela världen, som en organisation, är en helande och enande kraft. — Vi, Frälsningsarmén, bidrar till helande och enande över hela världen, eller stora delar av världen, och den tanken tycker jag om, säger Elisabet Beckman. — Jag håller med. Vi blir starkare när vi är fler och från många nationer, säger Marianne Adams. Det jag ser som något bra är att vi stöttar varandra med resurser. Det är inte bara Sverige som ger till världen utan världen ger tillbaka till Sverige. — Det finns alltid en risk för organisationer att bli inåtvända, menar Christian Lerne. Men i Frälsningsarmén måste vi relatera till andra länder. Och vi kan också föra talan i globala frågor, därför att vi har erfarenheter från hela världen.

För Frälsningsarméns varumärke är det mycket värdefullt, tror Christian Lerne. Folk känner igen Frälsningsarmén för den ser likadan ut i Kenya, i Haiti eller i Norge. Det menar han är en otrolig styrka. — Och om du besöker Frälsningsarmén i Sverige och lyssnar på en predikan och sånger, och sedan åker till Kenya så kan du höra samma sånger, inte samma predikan kanske, men det blir liknande innehåll med en kenyansk kryddning, fortsätter han. — När jag någon gång varit i andra länder, speciellt i fattigare länder, eller när jag träffade frälsningsofficerare från andra länder på ICO (The Salvation Army's International College for Officers), är det ibland svårt att veta hur jag ska förhålla mig till dem som kommer från exempelvis Malawi, Indonesien eller andra fattiga länder. Vi hör ihop, men samtidigt är det så stora skillnader på hur vi har det, säger Elisabeth Beckman. — Jag tänker att de officerare som lever i Indonesien och Malawi lever bland sitt folk, säger Marianne Adams. När de är hemma så är det inte så stora skillnader för dem. Alla kommer aldrig att få samma standard men vi måste alltid bekämpa orättfärdigheter och orättvisor, fortsätter hon.

Samtal om internationellt sammanhang

MARIANNE ADAMS, kommendör och ledare för Frälsningsarméns kvinnoorganisation i Sverige och Lettland.

CHRISTIAN LERNE, ansvarig för internationell utveckling på Frälsningsarméns högkvarter.

ELISABETH BECKMAN, kapten och förvaltningschef på Frälsningsarméns högkvarter. 25

om oss | internationellt sammanhang

ATT DET FINNS SKILLNADER är något vi måste inse, menar Christian Lerne och ger exempel på att en officer i Pakistan tjänar cirka 500 kronor per månad. Det är inte lätt att hantera när man arbetar tillsammans men vetskap om skillnader i livsvillkor hjälper oss att förstå varandra och förstå världen bättre, tror han och menar att det finns många utmaningar med att hålla ihop 128 länder. Fördelarna väger dock över. — Det knyter ihop världen att man kan förstå varandra, säger Elisabeth Beckman. Under de veckorna jag var på ICO, fanns det ingen skillnad mellan oss, vi var oavsett om man kom från Liberia eller något annat land, jämlikar vid det mötet. — Det var ju också fantastiskt med kongressen Boundless i London, berättar Marianne Adams. Vi såg alla de olika uttryckssätten i gudstjänsterna. Och upplevde den fantastiska livsglädjen hos till exempel de från Afrika och fick se att vi tror på samma sak. Vi står för samma sak, men vi uttrycker det på olika sätt. Vi får lära oss att respektera varandra och förstå varandra i den internationella Frälsningsarmén. Det är en hjälp när världen är i förändring och folk flyttar överallt, att man får en större förståelse för främmande kulturer och uttryckssätt. Jag har många positiva upplevelser från de olika ställen vi har bott på men jag har också sett orättvisor och mitt hjärta blöder när jag ser dem. En erfarenhet Christian Lerne fick i

Pakistan, där han levde under några år, var att det som för honom verkade vara kaos många gånger fungerade. Det var bara det att man gjorde saker på ett annat sätt än i Sverige. Men han menar att det också finns skillnader som är svårare att hantera, som synen på kvinnan och barnuppfostran till exempel. — Där ställs man inför faktum att det ser olika ut, allt är inte perfekt och det måste man också hantera, säger han. Marianne Adams har en helt annan erfarenhet från Afrika när det gäller synen på kvinnor i Frälsningsarmén. Normalt är det så att kvinnorna bär allt, barn och allt annat och mannen går före med en käpp. Men i kyrkosammanhang tar kvinnorna tag i saker för både församlingen och för samhället, påpekar Marianne.

DET ÄR EN HJÄLP NÄR VÄRLDEN ÄR I FÖRÄNDRING OCH FOLK FLYTTAR ÖVERALLT ATT MAN FÅR EN STÖRRE FÖRSTÅELSE FÖR FRÄMMANDE KULTURER OCH UTTRYCKSSÄTT.

foto: lars beijer

Mitt i centrala London ligger Frälsningsarméns internationella högkvarter.

— Kvinnor kommer till sin rätt många gånger när de går med i Frälsningsarmén och när de blir ledare, säger hon. Men det finns fortfarande många länder i världen där kvinnor förtrycks, menar hon. — Det finns ändå mycket vi kan lära oss från andra, menar Christian Lerne. Relationer och hur man tar hand om varandra är viktigare i många länder än materiella saker. Och så fokuserar man mer på det andliga. — De har också en helt annan syn på livet i många länder i Asien och Afrika. I Europa handlar det mycket om ”mig” och ”mitt”, men där är det ”oss” och ”vi”, säger Marianne. Genom åren har vi ofta pratat om givarland och mottagarland, men jag skulle önska att vi säger att vi alla ger. Som till exempel när länder som de i Afrika eller Sydkorea går in i bön för Frälsningsarmén så är det helt fantastiskt. De har andliga resurser som vi kan lära så mycket av. — Känner de länderna det, undrar Elisabeth. Lyckas det förmedlas på något sätt? — Vi har kanske inte lyckats förmedla det, säger Marianne. Men det är en av utmaningarna att vi får lära av varandra och bruka varandra. En utmaning för en internationell rörelse som Frälsningsarmén, är att vad man gör i ett land kan få konsekvenser i ett annat land. Om man i Europa tar beslut i en fråga så kan det beslutet få svåra konsekvenser för Frälsningsarmén i andra delar av världen. — Det är en svår utmaning, menar Marianne Adams. Vi kan vara en stark röst. När det gäller HIV/Aids så var vi det, när det gäller synen på alkohol så var vi det och vi har även varit en stark röst när det gäller kvinnor i andlig tjänst. I frågor som rör människohandel hörs också vår röst stark, fortsätter Marianne. — Ja, vi syns i vissa frågor, men har inte utnyttjat det riktigt, menar Christian Lerne. En styrka med att vara med i en internationell organisation är att vissa frågor kan vi hantera mycket enklare. Som till exempel ”Anti Human Trafficking” (arbetet mot människohandel). Om

vi finns i många länder, så kan vi täcka in hela kedjan och hjälpa bättre. — Det gäller även arbete i fängelser, där vi arbetar i flera länder, menar Marianne Adams. För i och med att folk flyttar från olika länder så har vi folk från olika länder i fängelserna. När de ska tillbaka till sitt hemland, har vi haft ett gott samarbete med deras hemländer, säger hon. — Och vår eftersökningsbyrå (som söker efter försvunna eller saknade personer), säger Christian Lerne, har ett stort nätverk som kan operera där andra inte kommer in. Inte minst när det gäller utvecklingsprojekten finns vi på plats långsiktigt. Vi kommer inte att lämna som de stora ”drakarna”. De kommer in i ett land när det är en katastrof, men sedan försvinner de. Vi kommer att vara kvar, som på Haiti till exempel. Det är en av våra fördelar. — Det måste finnas något som håller samman. Tror ni vi kommer att kunna fortsätta vara en internationell rörelse? undrar Elisabeth Beckman. Det börjar bli svårt både att flytta över hela världen och att föra in eller ut pengar över hela världen. — Det kan bli utmaningar i framtiden när det gäller visumansökningar och annat, säger Marianne Adams. Men samtidigt hoppas vi att de territorier som fått stöd på många sätt blir mer självständiga och att de kan bygga upp sin egen ekonomi. När vi var i England där det finns en stor pakistansk befolkning, försökte vi få dit frälsningsofficerare från Pakistan, men det var väldigt svårt med visumansökningarna. Samtalet mellan de tre fortsätter länge. Som sammanfattning kan sägas att de alla tre är överens om att fördelarna med att Frälsningsarmén är en internationell organisation är större än svårigheterna. Det är en styrka med en internationell ledare som håller samman allt. Generalens uppgift är att stärka Frälsningsarméns internationalism, vårda enheten, uppdraget, tron, läran, det andliga livet och Frälsningsarméns värden. — Det är en styrka att ha en ledare för 128 länder, avslutar Christian Lerne. Det är nog inte lätt att vara general, men det är en styrka att ha ett ansikte att relatera till för en hel internationell rörelse. g

Frälsningsarmén finns i 128 länder. Här tågar Kabete Corps, en av kårerna i Nairobi, Kenya, ut för att ha ett friluftsmöte i sitt område.

Hela världen mobiliserar I SAMBAND MED att initiativet Hela världen mobiliserar introducerades år 2016, fastslog Frälsningsarméns världsledare, general André Cox än en gång målsättningen med arbetet i den internationella rörelsen: ”Frälsningsarmén är inte en armé av pacifister men inte heller en armé begränsad till kaserner. Vi är kallade att vara en mobiliserad styrka som går ut i världen med hjärta för att upprätthålla rättvisa och betjäna fattiga och marginaliserade. Det handlar om att Guds armé arbetar oförtröttligt med uppkavlade ärmar så att, när vi tjänar, andra kan få se en skymt av himlen här på jorden”. Denna beskrivning kan ses som en sammanfattning, inte bara av Frälsningsarméns programförklaring utan även för dess internationella organisation. Till stöd för ledningen av den globala Frälsningsarmén i uppdraget att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn, har generalen det internationella högkvarteret i London. Där tjänstgör stabschefen som är generalens närmaste medarbetare, och representanter från hela världen vid många underavdelningar med

bland annat administration, ekonomi, evangelisation, kommunikation, publikationer, internationell utveckling, kvinnoorganisationer, social rättvisa och socialt arbete bland barn och vuxna. Frälsningsarmén är verksam i 128 länder, indelade i fem större geografiska zoner. I varje zon finns ett antal territorier bestående av ett eller flera länder eller mindre geografiska områden, så kallade commands. Det finns totalt 51 territorier och 8 commands. Fem internationella sekreterare på det internationella högkvarteret, med titeln kommendör, leder arbetet för varje zon tillsammans med de territoriella ledarna på plats ute i världen. som också oftast är kommendörer, Dessa territoriella ledare utgör Höga Rådet som bland annat har till uppdrag att välja general. Den röda skölden känns igen som Frälsningsarméns internationella varumärke. Överallt bedrivs arbetet under mottot Blod och eld, vilket syftar på att Jesus dog och göt sitt blod för människors synd och att den helige Andes eld är given för att rusta den kristne i kampen mot det onda. Läs mer i The Salvation Army Year Book 2018. g Karin Larsson 27

Christer Svensson som tillsammans med sin fru Åsa Svensson är kårledare i Nässjö, hälsade alla välkomna till Måndagsträffen. Under den träffen sjöng ”Måndagssångarna”och på söndagens gudstjänst medverkade Sally kids.

verksamhet | frälsningsarmén i nässjö

En kår för alla åldrar Det första vi lägger märke till när vi besöker Frälsningsarmén i Nässjö under en gudstjänst på Palmsöndagen är alla människor. Möteslokalen är nästan fullsatt med folk i alla åldrar och det i en gudstjänst med program anpassat för barnfamiljer. Lina Melkersson, som tidigare arbetat i Nässjö som ungdomsledare och nu på programkontoret i Stockholm predikar, och under gudstjänsten medverkar barnkören Sally kids. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

nder måndagen träffar vi kårledarna Christer och Åsa Svensson och de bekräftar vårt intryck att det var många människor på söndagsgudstjänsten. Det är inget ovanligt på kåren i Nässjö, en kår med 150 medlemmar, soldater, juniorsoldater och civilmedlemmar inräknat. Man har i snitt 85 personer närvarande på gudstjänsterna, vilket är hög närvaro i ett svenskt frikyrkligt sammanhang. — Det säger en del om kåren, menar Christer. Vi har aldrig varit på en kår där man samlar så mycket folk på en gudstjänst. Åsa och Christer Svensson har varit kårledare i Nässjö i fem år till sommaren, tidigare åtta år på Hisingen i Göteborg och sex år i Västerås. De säger att det är lättare att vara kristen i Nässjö än till exempel i Göteborg. I Nässjö och Småland sticker man inte ut lika mycket. Samtidigt säger de att det kan vara både fördelar och nackdelar med detta. En av fördelarna är kanske att det är lätt att samla folk. — Man prioriterar gudstjänsten, den är viktig och man hör från andra ställen att man har svårt att samla folk till gudstjänsten på söndag, säger Åsa. — Här är det roligt att det finns aktiva

i alla åldrar, säger Christer. Men vi har en utmaning i att behålla våra tonåringar. Hur ska vi få med dem som aktiva och som medlemmar i kåren, undrar han. När barnen blir äldre är det fler och fler saker som konkurrerar med tiden på söndagsförmiddagen, som idrott, olika matcher och annat. Fortfarande har kåren en bra söndagskola med en bra samling barn. ATT KÅRLEDARNA kan träffa oss på

måndagen är också något som förvånar oss. Måndagar brukar vara den dag då präster, pastorer och församlingsledare tar ledigt. Så är det inte på Frälsningsarmén i Nässjö. Både Åsa och Christer har full arbetsdag på måndagar, till sent på kvällen. På eftermiddagen har man en samling för daglediga. Denna dag medverkade Måndagskören och sedan efter kaffet visades en föreställning om Hanna Cordelia Ouchterlony, Frälsningsarmén i Sveriges grundare. Det var en enmansteater framförd av Carina Jarlsbonde. På måndagkvällar har man olika ungdomsgrupper. Varannan vecka, som den måndag Stridsropet var med, har man scouter och varannan vecka barnkören, Sally kids och blåsverkstad. Innan dessa samlingar

serveras middag för alla som vill. På fredagar har man varannan vecka tonårssamling för barn från årskurs sju och uppåt och ”kompishäng” för barn i årskurs fyra till sex. Tillsammans brukar det komma omkring 30 barn på fredagskvällarna. Scouterna är omkring 20, fördelade på två åldersgrupper och barnkören och blåsverkstaden 15. — På söndagar har vi söndagskola och Access, en samling för lite äldre barn, berättar Christer och säger att deltagarantalet där varierar kraftigt. — Är det riktigt bra är de 10-15 barn, fyller Åsa i. Kåren engagerar sig mycket i samhället, vilket inte minst gäller Frälsningsarméns musikkår i Nässjö. Den har drygt 20 medlemmar och leds av Claes Kihlagård. Man spelar alltid på valborgsmässofirandet i hembygdsparken, berättar Christer och menar att man där fungerar lite som stadens musikkår. På kåren spelar den i gudstjänsterna varannan söndag. Andra grupper som medverkar med musik i gudstjänster och samlingar är, förutom barnkören och musikkåren, Måndagssångarna, en kör med 15 äldre damer och herrar, säger Christer. De heter Måndagssångarna, men sjunger även under andra dagar i veckan. Och så har 29

verksamhet | frälsningsarmén i nässjö

Christer och Åsa Svensson trivs mycket bra som kårledare i Nässjö.

man tre lovsångsteam som turas om att leda sången i gudstjänsten och det finns många solister i kåren. I det sociala arbetet på Frälsningsarmén i Nässjö prioriterar man familjer. Pernilla Svedman är diakon och anställd för kårens sociala arbete sedan sex år tillbaka. Hon berättar att man samarbetar väldigt bra med andra kyrkor i kommunen och med socialtjänst och myndigheter. Arbetet är inte ett traditionellt "mat-i-påse-arbete" utan det handlar mer om att skapa kontakter, bygga relationer och vara ett stöd, eller att som Pernilla utrycker det; ”hjälpa människor till självhjälp.” Det kan handla om den kvinnogrupp som Pernilla leder där hon regelbundet träffar kvinnor med olika form och grad av utsatthet. Tillsammans har de sex kvinnorna i gruppen tjugofyra barn. — När de här sex kvinnorna som kommer till mig mår bra, speglar det av sig på deras barn, menar Pernilla. Under en vecka har Pernilla åtta till tio bokade samtal på sitt kontor, tre hembe30

VI VAR MED PÅ IDROTTSGALAN HÄR I NÄSSJÖ OCH STOD I GARDEROBEN OCH MÖTTE MÄNNISKOR. sök, 20 telefonsamtal för att ge råd och stöd eller hjälpa någon med att ringa en myndighet. Tre gånger per vecka följer hon med någon som behöver stöd vid ett läkarbesök, träff med sociala myndigheter, förhör hos polisen eller annat. Och så får hon ta emot tre till fem ansökningar om ekonomisk hjälp per vecka. Alla ansökningar blir inte godkända och det är inte ofta man delar ut pengar eller presentkort. — Vi har ett samarbete med RIA, organisationen Hela människan, berättar Pernilla Svedman. Om någon har dåligt med mat eller pengar till mat, så får de äta på RIA. Då kan de få frukost och lunch under en vecka exempelvis före lönen. Då

vet vi att de får mat och de kan inte sälja checkarna. Jag är mycket för samarbete och nätverk, det tror jag man kommer längst med. Pernilla leder också olika grupper. De är kvinnogruppen och Linusgruppen, en grupp i samarbete med Familjecentralen i Nässjö. Linusgruppen är en samtalsgrupp med barn från årskurs ett till och med årskurs sex som träffas varje vecka under terminerna. — Barn som lever med någon form av krångel, och det kan vara vad som helst, berättar Pernilla. Det kan handla om föräldrar som är missbrukare, en svår skilsmässa, att man varit mobbad i skolan eller att ha förlorat en förälder. Den tredje gruppen Pernilla är engagerad i räknas nog mer till vanlig kårverksamhet, det är en tonårsgrupp som hon leder tillsammans med Annakarin Sickeldal, ungdomsledaren i kåren. DEN STORA UTMANING man står inför

är att få den generation som växer upp att engagera sig och bli involverad i kå-

verksamhet | frälsningsarmén i nässjö

fakta kåren i Nässjö • 1888 grundades kåren i Nässjö. • 1993 invigdes de nya lokalerna. • 150 medlemmar. • 6 anställda. • 2 timanställda. • 27 lägenheter i kårens fastighet.

Intill gudstjänstlokalen finns en stor matsal. Den används flitigt vid olika sammankomster. Här är det kaffepaus för Måndagsträffen.

ren, menar Christer Svensson. Men han tänker att, det kan vara så att det är något man måste acceptera. Framtiden ser inte likadan ut som nuet eller det som varit. — Det kanske inte alltid innebär att man är en del av söndagsgudstjänsten, säger han. Man har kanske sitt mötestillfälle under en annan del av veckan. Åsa Svensson menar att medlemskap är något som ungdomar tar på större allvar idag. De har ofta en annan syn på engagemang. — Det är ett så stort steg att bli medlem att man inte vågar ta det, tror Åsa. Vi försöker säga att man alltid är medlem frivilligt, vill man inte vara det längre så kan man säga det. Ungdomar ser också på medlemskap på ett annat sätt. Kåren står inför ett generationsskifte då många av medlemmarna som idag bär hela verksamheten är 40-talister. — De har servat och stått för en väldigt hög standard, säger Åsa och nämner allt från serveringsgrupper till städning och allt praktiskt som bara fungerar. Kåren är välorganiserad.

Kåren har under de senare åren arbetat med framtidsfrågor och har en framtidsgrupp, som bildats efter att man gjort en NFU undersökning i kåren (NFU = Naturlig församlingsutveckling). Det finns en medvetenhet om vikten av att lämna över stafettpinnen till en kommande generation och en önskan att kunna göra det. Det innebär nya prioriteringar i verksamheten och det jobbar man med, förklarar Christer. Han berättar också att man funderar mycket över hur man ska nå nya människor. — Vi var med på idrottsgalan här i Nässjö, stod i garderoben och mötte människor och vi ska vara med på lite olika idrottsevenemang också. Vi försöker se möjligheterna då vi inte når folk genom att gå ut och ha torgmöten med musikkårer på samma sätt som förr. Vi måste knyta nya kontakter och skapa nya relationer. Vi har inlett ett samarbete med fotbollsklubben NFF, där idrottsgalan var en del av det. Musikkåren ska spela på klubbens hemmapremiär och vi ska hjälpa till praktiskt där och på fotbollsskolans avslutning. På många sätt är kåren i Nässjö traditionell, på andra inte. När det gäller uniformer var det på söndagsgudstjänsten två soldater och de två kårledarna som bar uniform. Är musikkåren med i gudstjänsten så bär de uniform och så även mötesvärdar berättar Christer. g

Röster om Nässjö kår 1. Vad tycker du om kåren i Nässjö? 2. Vad är det bästa med kåren i Nässjö?

LINDA STENBERG 1. — Jag trivs jättebra, vi försöker vara lyhörda för vad det är vi behöver ändra. 2. — Jag tycker att det bästa är att vi försöker vara en alla åldrars församling och att vi försöker känna varandra. Bra gemenskap.

CLAES KIHLAGÅRD 1. — Kåren här är fantastisk. Vi har en väldig öppenhet och lätt till förnyelse. Man vågar ändra saker och ting. 2. — Det är alla människorna och öppenheten, det som är bra är att vi har en hel del barn och unga.

FRIDA LARSSON 1. — Familjär, i Nässjö är det som en stor familj. 2. — Att man känner att alla tar hand om varandra. Kåren är öppen och hjärtlig.

Majorerna Rita och Hans-Marcus Leber, ansvariga för arbetet i Österrike. Kaptensassistent Marianne Meinertz vid Haus Erna och major Heidi Oppliger, kårledare.

Kreativ kår i Österrike Frälsningsarmén i Österrike är en ganska ung organisation och har hela tiden haft sin verksamhet koncentrerad till Wien. Den är beroende på sin storlek inget eget territorium, som det heter på frälsningsarméspråk, utan ett City Command, men vill bli större. TEXT OCH FOTO: LARS BEIJER

rälsningsarmén kom till Österrike 1926 genom kapten Selma Freud, som efter utbildning till officer i Frälsningsarmen på Officersskolan i Bern, Schweiz, återvände till sin hemstad Wien fast besluten att etablera Frälsningsarmén där. Selma Freud startade verksamheten genom att arrangera regelbundna möten i Metodistkyrkan. I oktober det året fick hon tillåtelse från internationella högkvarteret i London att öppna Frälsningsarmén i Wien. Officiellt skedde detta sedan i maj 1927 vid invigning av kåren Wien 1. Arbetet övervaka-

des de första två åren från Frälsningsarmén i Tjeckoslovakien och därefter från Tyskland. Sedan 1990 ingår Frälsningsarmén i Österrike i det schweiziska och ungerska territoriet, med högkvarter i Bern, Schweiz. Tiden strax före och under andra världskriget blev det omöjligt att bedriva en normal verksamhet eftersom uniformer och möten förbjöds. Alla officerare flyttade tillbaka till sina hemländer utom den svenska officeren, brigadör Thora Wärme, som fortsatte med möten och till och med invigde nya frälsnings-

soldater trots att Frälsningsarmén inte fanns officiellt. Efter kriget engagerade sig Frälsningsarmén i uppbyggnadsarbetet och hjälpen till krigsflyktingar. På 50-talet fanns två kårer i Wien och arbetet fortsatte, alltid med kvinnor som officerare och ledare. År 2001 blev kåren i Wien utan officerare och stängdes, men möten fortsatte att hållas inofficiellt. En nystart skedde 2010 då major Heidi Oppliger fick en dubbeltjänst som kårofficer och som ställföreträdande chef för Haus Erna, ett nyöppnat stödboende för män. Boendet var namngivet efter

världen | österrike

På Haus Erna bor cirka 60 män med behov av extra stöd och gemenskap. Till höger: Programmet på kåren utöver gudstjänster innehåller bl.a. teatergrupper.

fakta frälsningsarmén Österrike 4 officerare 69 anställda 4 socialinrättningar 50 soldater och frivillig- medarbetare 1 kår

brigadör Erna Kissuth, frälsningsofficer från Berlin, som under och efter andra världskriget hjälpte till med flyktingarbetet i Tyskland och Österrike. Erna var gift med officeren i Frälsningsarmén, Adolf Kissuth från Wien och efter pensioneringen bosatte sig de båda makarna i Adolfs hemstad. Erna fortsatte arbeta långt efter sin pensionering, som lärare på Frälsningsarméns kvinnoboende i Wien och även i hög ålder besökte Erna caféer inne i Wiens centrum med utdelning av Stridsropet och arbetade som frivillig på Frälsningsarméns hem för män.

Efter tre års dubbelarbete överlämnade Hedi Oppliger ansvaret för det ena, stödboendet Haus Erna till kaptensassistent Marianne Meinertz och Heidi kunde från 2013 koncentrera sig på att utveckla kåren, som ligger i samma fastighet som Haus Erna. Frälsningsarmén har i Wien också ett övergångsboende, Saltzor Centrum med 54 platser för män, som lider av psykisk ohälsa. Nuvarande ledaren för Frälsningsarmén i Wien major Leber, var från 1988 till 2004 ansvarig för Saltzor Centrum tillsammans med sin fru Rita Leber.

NÄR STRIDSROPET besökte kåren andra söndagen i mars hade gudstjänsten pågått en halvtimme under ledning av kaptensassistent Marianne Meinertz. De 25 mötesbesökarna var sysselsatta med att läsa bibelverser för varandra. Det var lite fler män än kvinnor, vilket förklarades av att männen kom från stödboendet Haus Erna i samma byggnad. Kårledaren major Heidi Oppliger hälsade mig och min kollega välkomna och tolkade sedan under resten av mötet. Predikade gjorde major Hans-Marcel Leber, city commander. Direkt efter gudstjänsten träffades en teatergrupp för repetition inför en kommande föreställning. Veckoprogrammet på kåren är mycket varierat och en röd tråd är gemenskap. En gemenskap som karaktäriseras av kreativitet och aktiviteter. Kåren är öppen för alla och välkomnar nya gäster, som 33

världen | österrike

MENINGEN ÄR ATT BOENDET PÅ HAUS ERNA SKALL GÖRA MÄNNEN MINDRE OTRYGGA, MER SÄKRA I SIG SJÄLVA, KUNNA MÅ PSYKISKT BÄTTRE OCH ATT LÄTTARE KUNNA TA SOCIALA KONTAKTER.

Hermann stormtrivs med att bo på Haus Erna.

det uttrycks i kårens målsättning, med sina egna olika färdigheter och gåvor. Programmet på kåren utöver gudstjänster innehåller teatergrupper, gospelkör, bibelstudier, familjeträffar, frukost- och middagsträffar för kvinnor och män i utsatthet. Kåren gör också besök på fängelser för att samtala med de intagna. På stödboendet för män, Haus Erna finns 60 platser för män, som behöver

extra stöd och träning i att kunna utföra vardagliga enkla uppgifter och är i behov av social gemenskap. Meningen är att boendet på Haus Erna skall göra männen mindre otrygga, mer säkra i sig själva, kunna må psykiskt bättre och lättare kunna ta sociala kontakter. Det märktes tydligt vad gemenskapen och boendet betyder för dessa personer. ”Genom den goda omvårdnaden jag får och den trev-

liga gemenskapen här känner jag att jag äntligen har ett hem” säger Hermann, en av de boende på Haus Erna. När major Hans-Marcel går i pension inom ett år räknar han med att Frälsningsarmén har startat eller har konkreta planer på kårer och verksamheter utanför Wien och har gått från att vara ett City Command till att finnas i hela Österrike och då bli ett Command, som mindre frälsningsarméländer kallas. För att bli starkare ekonomiskt och ha en större möjlighet att genomföra den planerade expansionen har man anställt en insamlingsmedarbetare. g

Café Ängstugan - Nyköping Öppet varje dag:

Sommarhemmet Soludden Hyr lägenhet på Sommarhemmet Soludden invid Spexhultasjön, ca 5 km från Nässjö. 300kr/dygn, 1500 kr/vecka maj-sept. Kök med pentry och allrum med 2 sängar och bäddsoffa. Frälsningsarmén Nässjö Ring: 073-9209320 eller mejla: nassjo@fralsningsarmen.se 34

2 juni-19 augusti, kl. 11.00-19.00 Midsommarafton kl. 16.00-19.00 Sommarcafé med hembakat bröd, smörgåsar, matpajer, glass, läsk m.m. Ring för vägbeskrivning. SOMMARMUSIK varje lördag kl 18.00 Program finns på www.fralsningsarmen.se/nykoping Telefon 0155-21 96 95 Trevlig sommar! Spara annonsen.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Tack Gud för alla som hjälper andra att klara av skolan. Elma 13 år

foto: markus kihlagård

Amen.

Kårplantering träffpunkt i Hällnäs SÖNDAGEN 18 FEBRUARI var det nyin-

Över 70 personer kom till gudstjänst och öppet hus med mat och tårta. Paret Hägglund invigdes som de första soldaterna i kårplanteringen. För att få kallas kår ska bland annat ett visst antal medlemmar finnas. Nu hoppas man på att lokalen blir en samlingsplats för invånarna i den lilla orten. g Teresia Jansson

vigning eller kårplantering i Hällnäs. Den tidigare kåren grundades år 1923 men lades ned hösten 2016. Elsa och Tommy Hägglund anordnade då i samarbete med Frälsningsarmén ett språk/kulturcafé för asylsökande i området. Idag finns även en barngrupp med 15 deltagare.

Be för

Helena Öberg, Stockholm Reinhold Engman, Skellefteå Ewa Westling, Huddinge Ingegärd Rilve-Thingberg, Sundbyberg Birgitta Färnsten, Uppsala Ingrid Lennholm, Sundbyberg Vega Andersson, Oskarshamn Edit Magnusson, Lindesberg-Örebro Torsten Wennsten, Smedjebacken

Bön foto: unsplash/noah silliman

• En "Andlig utveckling" som ger grund för det "Lokala ledarskapet" och det "Sociala engagemanget", inte minst bland "Barn och Ungdom". • Den kolloverksamhet Frälsningsarmén arrangerar under sommaren och de barn som deltar i Västerås och på andra platser. • Frälsningsarmén i Nässjö. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Österrike.

Befordrade till härligheten

Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! Så stor är vår Gud och alla ska se hur stor Gud är. Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat då händer något inom mig, det bubblar inom mig av tacksamhet, av fascination över din storhet och min själ brister ut i: O, store Gud! Tack för allt det vackra i din Skapelse. Jesus Kristus, vi ber om nåd att du genom den helige Ande ville hjälpa oss människor att bättre se din storhet och uttrycka vår tacksamhet. Tack Jesus!

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2018. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

foto: jonas nimmersjö

an man vara tacksam i hjärtat oavsett hur livet ser ut? Den frågan väcktes till liv när jag i våras reste till Kenya. Där besökte vi flera av Frälsningsarméns biståndsprojekt, i första hand gällande vatten och hygien. Vi mötte kvinnor som tack vare Frälsningsarmén slipper rädslan för att bli våldtagna eller bli bortförda när de hämtar vatten eftersom det nu finns på ett tryggt, säkert och närliggande område. Barn som har tillgång till rent vatten håller sig friskare, slipper stanna hemma från skolan och har större chans att hänga med i undervisningen. Tidigare tvingades de bära litervis med vatten varje morgon den flera kilometer långa sträckan till skolan. Tack vare vattentankar och utbildning i hygien så har de vattenburna sjukdomarna i området minskat med 82 procent. Något jag lade märke till var att trots fattigdom och utsatthet var människorna vi mötte enormt tacksamma till Gud. Vi på Frälsningsarmén möter dagligen människor med stora behov även här i Sverige. Ibland går vi själva igenom mörker och tragedier. Vad gör vi med allt detta? Jag tror att vi behöver finna en tacksamhetens väg. Ibland behöver vi stanna upp, sluta fokusera på att exempelvis vattnet är avstängt i 30 minuter i lägenheten. Istället kan vi sätta oss en stund med Jesus, lyfta blicken och börja tacka för de små detaljerna i vardagen. Tacka för en god hälsa eller att du har ett arbete att gå till. Under mörka perioder kan vi ändå tacka Gud för att han har lovat att vara nära och bära oss igenom allt. Tacksamhet i hjärtat för det man har tror jag kan leda till en ork att bry sig om andra människor och deras behov. Tacksamheten kan bli en inre drivkraft att faktiskt göra skillnad. Det kan handla om dem som geografiskt sett befinner sig långt härifrån men också om dem som finns runtomkring oss, i närområdet och i det sociala sammanhang vi lever i. Christine Samuelson