Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2017

GATORNA TILLHÖR OSS Frälsningsarmén finns nu också på de digitala gatorna. SID 26 JULGRYTAN Tack vare mångas givmildhet kan fler få uppleva julefröjd. SID 8

# 5.2017

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 134:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Peter Jonasson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2017 20 januari, 10 april, 19 juni, 11 september och 24 november.

Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Teresia Jansson och Jonas Nimmersjö Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Hopp för alla I ALLA DE NÄRMARE 130 LÄNDER där Frälsningsarmén arbetar finns också vår flagga. I centrum på en röd botten med blå ram finns en gul stjärna som en symbol för den Helige Andes eld. Precis som Bibelns berättelse om stjärnan som ledde de sökande vise männen fram till Jesus i Betlehem, tror vi att Guds Ande också kan leda oss i vår längtan och vårt sökande efter honom.

Alla behöver vi det vi skulle kunna kalla en ledstjärna i livet. Jag har ofta sett hur tron på Gud förändrat människors liv på ett genomgripande sätt och de mest omöjliga hinder har kunnat övervinnas med hans hjälp. Därför har Frälsningsarméns flagga vid våra sociala verksamheter ibland också texten: ”Hopp för alla”. Orden vill påminna och tydliggöra vår övertygelse om att ingen är förutbestämd till undergång. Det finns alltid ett hopp om förändring. För alla!

I VÅR EGEN TID ÄR MÄNNISKOHANDEL OCH ÖVERGREPP FORTFARANDE EN DAGLIG REALITET OCKSÅ I VÅRT LAND. Ända sedan patriarken Abrahams tid 2000 år före Kristus har flyktingströmmar och folkvandringar förändrat såväl individers som samhällens förutsättningar. I vår egen tid är människohandel och övergrepp fortfarande en daglig realitet också i vårt land. Djävulskhetens många ansikten kan skrämma oss till tystnad och rädslan att själv drabbas kan förlama den djärvaste, men det finns ett hopp som aldrig ger upp. Som kristen

tror jag att Guds kärlek kan ta plats i våra hjärtan genom att han har gett oss den Heliga Anden. Paulus beskriver det med orden i Romarbrevet 5:5 ”Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan”.

Hoppet om att Guds kärlek gör allting möjligt, har varit min personliga ledstjärna som ledare för Frälsningsarmén i Sverige. Tillsammans med mina medarbetare har jag velat skapa förutsättningar för att det hoppet ska bli tydligt i mötet med människor i alla våra verksamheter.

Det är en hög målsättning, men jag tror verkligen att det finns hopp för alla! Den målsättningen och det hoppet tar jag också med mig in i min nya tjänst då jag, tillsammans med min fru Eva, ska ansvara för Frälsningsarméns arbete i Europa.

Vi vill tacka alla er som på olika sätt är med och medverkar till målsättningen att ge människor hopp. Tack alla ni som ger av era tillgångar, er tid och era olika förmågor och möjligheter. Ni skapar inte bara förutsättningar till förändrade liv, ni har också hjälpt Frälsningsarmén att övertyga ett många gånger desillusionerat samhälle om att det verkligen finns hopp för alla. Låt därför julens stjärna vägleda dig fram till Honom som är världens hopp och alla människors räddning. Också din och min.

Johnny Kleman

8 Innehåll

#5.2017 PERSONLIGT

4. Se och höra människor

Ragnhild Granholm är frälsningsofficer med tjänst som kårledare och samtalsterapeut.

SÅ FUNKAR DET

8. Julgrytan kräver kontakter

Kati Derninger berättar hur julgrytan anpassas till samhällets förändringar.

FOKUS

14. En glimt av julefriden

På olika sätt och på många platser förmedlas julefrid till små och stora.

MIN VÄG TILL GUD

18. Bytte drogerna mot tjänst för Gud Bo Jeppsson gav sitt liv till Gud och en tung ryggsäck lyftes av.

KRÖNIKA

21. Värme och medmänsklighet ”Varför kom du inte som du lovade?

Jag kom ju! sa Jesus”.

30

TRO

22. Hosianna, hjälp oss

Eva Kleman tar oss tillbaka till tiden och platsen för Frälsarens födelse.

OM OSS

26. Vi får inte förlora vår identitet Frälsningssoldater samtalar om vikten av att höras och synas där människor finns.

VERKSAMHET

30. En oas mitt i sjön

På den idylliska ön Kurön ligger Frälsningsarméns behandlingshem.

VÄRLDEN

36. Saliga de som håller fredag Tack vare kyrkors gemensamma fredsprojekt kan våldet hållas nere.

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten.

Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

4

Personligt | Ragnhild Granholm

”Min belöning är att se människor växa” Ragnhild Granholm är kårledare i Skara och parallellt med den tjänsten arbetar hon som samtalsterapeut på Frälsningsarméns samtalscenter Eken i Stockholm.

Innanför Ekens tröskel möts man av Jesus med utsträckta armar. Han står där, i form av en staty visserligen, men som för att välkomna och omfamna den som av olika skäl har kommit hit för att lätta sitt hjärta.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

D

et är en gråmulen och regnig sensommardag. Den vältrafikerade Hornsgatan utanför samtalscentret står i bjärt kontrast till lugnet och stillheten som präglar atmosfären inne på Eken. Centret ligger på första våningen i ett hus ett stenkast från Zinkensdamm. På väggen i tamburen hänger motivet av Michelangelo där Guds hand möter Adams och att verksamheten bedrivs i kristen/Frälsningsarméns regi görs det ingen hemlighet av.

Vi slår oss ner i ett av de tre samtalsrummen, samtliga försedda med bekväma fåtöljer åtskilda av ett litet bord och i just det här rummet ryms även en soffa. Lokalerna är i övrigt sparsamt inredda och i en mild färgskala för att besökarna ska slippa sådant som kan störa eller påverka dem.

Förutom den nyss nämnda är det endast ett fåtal tavlor, samtliga med rogivande naturmotiv, som pryder väggarna.

Ragnhild har när vi ses bara arbetat här i två veckor men det märks att hon stortrivs med uppgiften eftersom superlativen haglar när den kommer på tal, li-

kaså när det gäller kårledarrollen i Skara.

— Jag är så otroligt lycklig just nu! Jag har det bästa av två världar. Som kårledare älskar jag att predika, göra hembesök och träffa och bry mig om människor.

Och så får jag fortsätta med det i min samtalstjänst, utbrister hon glatt.

Ragnhild är utbildad både inom samtalsterapi och marknadsföring och har varit konsult i eget företag där hon bland annat har haft uppdrag för Volvo, kommunala bostadsbolag och brottsofferjouren. Hon har sysslat med uppbyggnad av organisationer, kommunikation, etik och konfliktlösning. Ofta har hon då trätt in när svåra samtal skulle hållas vid exempelvis nedläggningar av företag och hon har också hjälpt småföretagare att få ordning på deras ekonomi.

— Jag älskade det! Ingen dag var den andra lik och jag stornjöt varje dag, säger hon leende.

När fartyget Estonia förliste var hon även med och utbildade chefer och ledare i att hantera situationer som den när något så ofattbart och sorgligt inträffar.

fakta Ragnhild Granholm Ålder: 59 år.

Bor: I hus på landet utanför Skövde.

Familj: Gift med Gunnar, sex barn (16-45 år) och tre barnbarn.

Sysselsättning: Kårledare i Skara, 60%, samtalsterapeut på Eken i Stockholm, 40%.

Fritidsintressen: Fotografering, läsning, trädgård.

Favoritbibelord: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet” (Johannesevangeliet 14:27).

Motto: Antingen gör du det ordentligt eller inte alls, och inte alls finns inte.

5

Personligt | Ragnhild Granholm

Utbildningen som går under namnet ”Det händer inte oss” tar upp exempelvis hur man lämnar dödsbesked till anhöriga, hur man anordnar en minnesstund och hur man hanterar all press och stress men också media mitt i allt.

— I Fellingsbro, inte långt ifrån där vi bodde då förlorade en hel by alla mammor som var förskollärare. Vi fick hjälpa ”hjälparna” för efter ett par veckor så var de så fulla av berättelser och sorg så de behövde avlastning, säger Ragnhild.

Hon möter ofta de som bär på trauman och/eller varit utsatta för övergrepp och hon har även gått en utbildning som handlar specifikt om det området.

På frågan hur hon själv hanterar all sorg och misär hon får möta säger hon att det var svårare för henne i början men att hon idag, efter omkring 30 års erfarenhet, har lättare att härbärgera saker och ting. Men så träffar hon också en handledare var sjätte vecka.

— Man blir äldre, lugnare och tryggare. Jag blir aldrig rädd eller chockad längre även om jag känner empati med människor men jag tar aldrig över ett problem, säger hon.

Ragnhild ger sannerligen ett lugnt, tryggt och varmt intryck där hon sitter med händerna knäppta, vilande i knäet.

Hon medger att hon är bra på att lyssna

6

och bekanta har beskrivit henne som en person som är väldigt tydlig med vad hon tycker och tänker men också att hon har förmågan att få människor att känna sig sedda. Just att bekräfta någon genom att verkligen se personen är en mycket viktig ingrediens i hennes tjänst, anser hon.

Ragnhild möter människor i alla åldrar, med olika etnicitet, bakgrund och livssituation men de flesta har det illa ställt med självkänslan och de behöver hjälp med att förstå sig själva och komma vidare efter något jobbigt som har hänt. Nästan alltid handlar det om problem i relationer eller att man till och med saknar relationer.

— Det kanske alltid har varit så men idag vågar vi tala om det och göra något åt det. Idag vågar människor titta tillbaka på sin barndom och kritisera den.

Många har bara lidit sig igenom saker

IDAG VÅGAR MÄNNISKOR TITTA TILLBAKA PÅ SIN BARNDOM OCH KRITISERA DEN.

och ting men så är det inte idag då vi förväntar oss mer av livet, säger Ragnhild.

— Där tror jag också att kändisar gör nytta, som när Patrik Sjöberg kom ut med sin berättelse om sexuella övergrepp, fortsätter hon.

Hon tror att det är lite på samma sätt när det gäller tron på Gud. Fler pratar om sådant numera och Ragnhild tänker att en anledning kan vara att vi har ett öppnare samhälle nu, mycket tack vare internet och sociala medier där många delar med sig av sina liv men också inhämtar mycket information.

Vissa som kommer till henne brottas med den kristna tron eller sitt kyrkliga sammanhang och en annan grupp är de som hamnat utanför samhället och har problem psykiskt och ekonomiskt. Ragnhild nämner uttrycket ”benämningens makt”.

— När man uttalat något och fått upp det på bordet så blir det mer hanterbart och många behöver någon som lyssnar även om den inte kommer med lösningar, säger hon.

Ragnhild frågar alltid de hon träffar om de vill att de avslutar med att be tillsammans och trots att inte alla hennes klienter är uttalat kristna så tackar de flesta ja till det erbjudandet.

— Många mår väldigt bra av det. Jag ber att de ska få styrka, ork och kraft att hantera det svåra och Gud brukar vara väldigt närvarande i rummet. Det är det som är den stora skillnaden mellan klassisk terapi och själavård, påpekar Ragnhild.

För hennes egen del så innefattade hennes uppväxt inte något kyrkligt engagemang men hon har ändå alltid haft någon form av tro på Gud. Det var när hon i sitt jobb fick ett antal konsultuppdrag för Frälsningsarmén som gudsrelationen fick en rejäl skjuts. Bland annat jobbade hon som handledare inom missbruksvården och åt frälsningsofficerare och hon kom på så vis att lära känna många kristna.

— Det väckte en sådan oerhörd beundran hos mig när jag lyssnade på människor som gett sina liv till Gud och som offrat så mycket och funnits där för andra. De blev förebilder för mig, säger Ragnhild engagerat.

Crescendot i vandringen med Gud tog

Personligt | Ragnhild Granholm

Ragnhild Granholm stortrivs med sina tjänster som kårledare i Skara och samtalsterapeut vid samtalscenter Eken i Stockholm.

extra fart när hon varit med och tagit fram en broschyr för Frälsningsarmén. Hon blev då inkallad till ett möte med Gunnar Nilsson, dåvarande chefsekreteraren.

— Jag har aldrig varit med om något liknande samtal. Det var som en andakt och det var oerhört starkt och grep mig så i hjärtat. Det var så omtumlande även om jag idag inte minns exakt vad han sade.

Jag har aldrig upplevt Gud så starkt som då i det rummet. Vi avslutade med en bön och när jag lämnade rummet hade jag en sådan oerhörd längtan efter att arbeta för Kristus, säger hon med eftertryck.

Det ledde till att hon år 2009, när hon var i 50-årsåldern, började på Frälsningsarméns Officersskola. Efter det arbetade hon på Frälsningsarméns härbärge och stödboende, Gnistan, i Örebro, något

som hon fullkomligt älskade. Men hennes största längtan var att bli kårledare.

Det var hon först fyra år i Skövde och nu sedan i somras i Skara. I den rollen gläds hon över att människor hittar ett andligt hem och en tro på Gud och hon tycker att den stora belöningen hon får via sina båda tjänster är att få se människor växa på olika sätt.

— När någon börjar hantera saker och jag hör att det som har gjort så ont inte har samma energi längre och att personen börjar gå vidare, då hör den av sig mer sällan eftersom jag inte behövs mer. Varje gång känner jag ”Yes!”, utropar Ragnhild triumferande och gestikulerar med händerna.

Förutom Gunnar Nilsson har en annan Gunnar också ställt Ragnhilds liv på ända. Tillsammans med denne Gunnar

gick hon en vidareutbildningskurs för terapeuter och han fattade genast tycke för Ragnhild. Själv var hon lite trög i starten men när hon hjälpt till med ett, för honom, knivigt jobbuppdrag bjöd han på middag och musikalbesök som tack.

— Vi satt till klockan tre på morgonen och pratade och sedan dess har vi aldrig slutat prata, sammanfattar Ragnhild det hela. Även Gunnar har varit officer inom Frälsningsarmén och nu i maj firar paret 30 år som gifta. Och på frågan vad Ragnhild önskar av framtiden svarar hon glädjefyllt: — Jag tackar Gud och Frälsningsarmén som har gjort det så fantastiskt bra för mig. Jag har underbara människor runt mig och jag bor i min dröm. Det kan inte vara bättre! g 7

Personligt | julgrytan

Julgryta utan kontanter kräver kontakter Det är nog inte längre en fråga om samhället helt kommer att sluta med kontanter utan frågan är när vi gör det. Vi är snart där, menar Kati Derninger ansvarig centralt för Frälsningsarméns Julgryta. Redan idag får det konsekvenser för till exempel Frälsningsarméns Julgryta, att endast cirka 20 procent av alla betalningar i butik sker med kontanter.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

J

ulgrytan behöver anpassa sig efter förändringen, eftersom folk inte längre har växelpengar på sig när de passerar grytan. Det är pengar som samlas in till Frälsningsarméns sociala arbete. De enskilda kårerna väljer själva vad deras insamling ska gå till.

— Hjälpen kan vara matutdelning, julklappar till barn, med mera, ofta i kombination med en tillställning som ger gemenskap, julkänsla och som skapar julefröjd, säger Kati Derninger. Julefröjd kan vara möjligheten att kunna ge sitt barn en julklapp, att ha råd att köpa julskinka att ställa på bordet eller att få sällskap en stund.

Men nu är Julgrytan, insamlingen som gör julhjälpen möjlig, mitt uppe i ett skifte att anpassas efter samhällets förändringar.

— Folk betalar inte med kontanter längre och vi måste hitta allternativ till det.

Idag har Swish över fyra miljoner användare i Sverige och det är en bra möjlighet för Frälsningsarmén att kunna erbjuda enkla och pålitliga alternativ för givarna att skänka pengar, säger Kati Derninger.

Det finns även andra sätt att ge utan kontanter. Frälsningsarmén testade i utvalda kårer under förra året ett digitalt verktyg som heter ”BetterNow”. Kati berättar att i år får alla kårer som vill använda detta verktyg för så kallade egeninsamlingar. Det vill

8

Allt färre betalningar sker idag med kontanter.

säga insamlingar som en enskild privatperson startar i sitt privata nätverk på sociala medier, men där Frälsningsarmén i detta fall är mottagare.

— Kårerna kan samla in pengar till sina julgrytor och vem som helst kan starta en insamling till detta ändamål och sprida i sociala medier för kårens Julgryta, säger Kati Derninger.

Det går till så att Frälsningsarmén startar upp julinsamlingen centralt på BetterNow. Där kan sedan kårerna bilda sitt ”lag” och beskriva vad deras lokala Julgryta samlar in pengar till och vad de har för sociala aktiviteter under jul och under året. Detta för att motivera sina givare, kårmedlemmar och övriga kontakter att samla in till detta ändamål. Enskilda

personer kan därefter i sin tur sätta upp egna mål för en egen insamling till kårens Julgryta. Denna egna insamling delar man med sig av bland sina vänner och uppmuntrar dem att hjälpa till att nå det mål man själv har satt upp.

— Det här är också ett verktyg som til�låter oss att komma ifrån problemet med kontanter, menar Kati Derninger. Detta satsar vi på och alla kårer som vill kan få möjlighet att prova. Förra året lyckades kåren i Uppsala samla in nästan 28 000 kronor den vägen.

— Julgrytan kan också vara en ingång till att bygga relationer med företag. I Malmö är Frälsningsarmén känd för det man gjorde under flyktingkatastrofen, berättar Kati. I Malmö är integration en

»

så funkar det | julgrytan

Kati Derninger har centralt ansvar för Julgrytan från Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm.

9

så funkar det | julgrytan

»

viktig fråga. Då kan företag göra en insats genom att erbjuda praktikplatser eller något annat som kåren där ser som viktigt för de behov som finns. I Jönköping har Frälsningsarmén fokus på att jobba med barn och unga, fortsätter Kati och menar att det handlar om de behov kårerna ser i samhället lokalt.

— Man kan med hjälp av företag i samhället utveckla hjälpverksamheten och göra mycket mer, säger Kati Derninger.

De största utmaningarna när det gäller att vända sig till företag för att få medel till det sociala arbetet och till Julgrytan kan vara att våga, våga ta kontakt och våga berätta om vilken nytta gåvorna kan göra, menar Petter Ljungholm, citysamordnare för Frälsningsarmén Göteborg.

— Det kan vara en utmaning att prata på ett sätt som ett företag förstår, tror Petter Ljungholm. Företag kan ha olika syften med att ge. För en del spelar det inte så stor roll vart pengarna går men för en del är det viktigt att gåvorna används lokalt. En del företag skänker i dagsläget till andra och då måste man ha ett bra svar på varför man ska skänka till Frälsningsarmén också.

— Men vinsterna med att skänka till Frälsningsarmén är att hjälpen till behövande ges väldigt lokalt, menar Petter.

Företaget kan i många fall besöka Frälsningsarmén och själva se arbetet med att hjälpa människor som har det svårt. Det kan vara att besöka ett sommarkollo, vara med vid matutdelning eller i samband med samtal med hjälpsökande.

— En del företag vill skänka pengar och andra vill skänka produkter eller tjänster, menar Petter Ljungholm. En del kanske själva vill vara med i någon form av hjälparbete.

För att komma igång menar Petter att man kan fråga ortens olika företagarföreningar, Rotary med flera om man kan få komma och berätta om Frälsningsarmén och Julgrytan.

Julgrytan har i år ett stort fokus på de insamlingstekniska bitarna då man gjort Swishnumret mer synligt. En helt ny typ av insamlingsbössa att erbjuda givare som saknar kontanter kommer att testas i Stockholm.

— Vi satsar stort på att synas och kom10

PETTER LJUNGHOLM

är citysamordnare för Frälsningsarmén i Göteborg.

mer bland annat ha en julkampanj ”Sätt punkt.”, som hänger ihop med budskapet vi haft under året där vi vill visa att vi är en aktör som gör något konkret och praktiskt åt problemen, berättar Kati Derninger. Vi vill också bjuda in andra människor till att vara med och sätta punkt för olika orättvisor, som i detta fall för jul utan fröjd.

Kati menar att det är viktigt att Frälsningsarmén syns och nämner årets satsning från programkontoret på Frälsningsarmén om att ”Gatorna tillhör oss!”

— Vi ska inte vara rädda för att synas och ta plats och berätta om det fantastiska arbete som Frälsningsarmén gör lokalt, säger hon. Det kan handla om att vara tydliga med vad man gör för något, berätta om julfesten man ska ha, hur många man hjälper och vara konkret och berätta om det vi faktiskt gör. Bjud in allmänheten och företagen att vara med och hjälpa till, genom att ge gåvor eller vara med som volontärer eller vad det är som behövs lokalt.

Kati menar att Frälsningsarmén är en

del av gatubilden i folks medvetande och att den bilden lever kvar sedan länge. Det är en värdefull bild för Frälsningsarmén, säger hon och berättar att ofta när hon pratar med givare och frågar dem hur det kommer sig att de vill skänka pengar till Frälsningsarmén svarar de: ”Jo jag har sett er på stan” och ibland säger de ”Förr i tiden brukade ni synas”.

— Det är inte alltid vi syns i dag, säger hon. Det är viktigt att vi gör det och att vi vågar ta plats.

Kati menar att det är viktigt att känna att man är en del av allt det fantastiska som Frälsningsarmén åstadkommer i Sverige under juletid och året om.

— I december 2016 hade vi cirka 28 500 hjälptillfällen, berättar Kati. Slår man ut det på hela månaden så var det någon som blev hjälpt ungefär varannan minut.

Alla kan vara med och bidra säger Kati, medlemmar i kårerna liksom andra privatpersoner och företag i det lokala samhället. Alla kan bidra på olika sätt, någon kan stå vid julgrytan och samla in pengar och någon är med och skänker pengar så att det blir möjligt för kåren att göra allt det som betyder så mycket för någon.

– Den som är ensam kan få ett efterlängtat besök, eller att en förälder får möjlighet att ge ett barn en julklapp, säger Kati Derninger. Sådana saker skapar julefröjd. g

aktuellt

Alltid älskad, alltid med Gud foto: lina melkersson

UNDER HÖSTEN har det hållits tre

Glada deltagare på FARM-helgen som hölls i september.

Nytänkande i fokus under FARM-helg

foto: teresia jansson

HELGEN 15-17 september pågick FARM – Frälsningsarméns Ungdomsförbunds Riksmöte som anordnas vartannat år.

Omkring 50 deltagare i åldern 15-60 deltog, främst ledare. I år höll man till i Göteborg och temat var ”Ny”.

— Vi behöver ny kraft och nya vägar för att förmedla Jesus till barnen och det kändes inspirerande att få tänka utanför boxen. Det var en härlig stämning och folk kom dit med förväntningar, säger

Lina Melkersson, nationell barn- och ungdomskonsulent.

Deltagarna utbytte erfarenheter som kokades ner till fem fokusområden; Jesus till alla, socialt engagemang, lärjungaskap, arrangemang och ledarskap.

Helgen mynnade ut i en verksamhetsplan med mål på dessa områden och ett arbets- eller idédokument kring hur man praktiskt ska nå dit under de följande två åren. g Teresia Jansson

JS-helger: ”Jätterolig Superhelg” eller helg för juniorsoldater. Helgerna har kretsat kring ordet ”Alltid”.

— Temat var att vi alltid är älskade och att Gud alltid är med oss, säger Ewa-Marie Kihlagård, metodstödjare för barn och ungdomar i Frälsningsarmén.

I Umeå 21-22 oktober samlades tio barn och sju ledare från kårerna i trakten. Deltagarna pratade mycket om känslor och använde emojis som symboliserade hur man kan må.

— Jag tror och hoppas att barnen fick med sig att Jesus är med dem oavsett om de är glada eller ledsna. Och jag lär mig mycket av att höra barns funderingar kring tro, säger Ewa-Marie.

Det blev även lekar och god mat. I november hölls en JS-helg i Malmö och en i Stockholm. g Teresia Jansson

Sture Peterssons minne hedrades STURE PETERSSON, musiker, kompositör och dirigent, omformade och moderniserade Frälsningsarméns musikliv under 60-talet. För ett år sedan gick han ur tiden och 9 september hedrades hans minne på kåren Templet i Stockholm.

Sture Petersson var utbildad vid Kungliga musikhögskolan inom pianospel och dirigering.

Han ledde en musikkår och vokalgrupp och har gett upphov till sånger och instrumentala verk för hornmusik/brassband.

— Sture Petersson kombinerade en klassisk

inriktning med Frälsningsarméns genuina identitet som jag skulle beskriva som folklig, varm och inbjudande, säger Torgny Hanson, programvärd, dirigent och tidigare musikinstruktör.

Sture Petersson omarbetade även musik från andra upphovsmän och tog fram en ny sångbok för Frälsningsarmén. Han bidrog också till utvecklingen av frikyrkomusiken utanför Frälsningsarmén. Förutom seminarier under minnesdagen bjöd musikkåren, blandade kören, Daniel Viklund och damkören på flera av hans verk. g Teresia Jansson

11

xxxxxxx | xxxxxxxx

12

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

Nya länder och uppgifter i sikte Kommendörerna Eva och Johnny Kleman kommer efter 1,5 års tjänst som territoriella ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland att flytta till England för nya uppdrag. Efter årsskiftet väntar utmaningen som internationella sekreterare för Europa.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

E

va och Johnny Kleman har haft olika tjänster inom Frälsningsarmén i nästan 40 år och de senaste 1,5 åren har de varit stationerade som ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland med yttersta ansvaret för verksamhet, inriktning och beslutsfattande.

— Det mest intressanta har varit att se allt det nya som händer med kårer, verksamheter, människor och arbetssätt, säger Johnny.

Parets uppdrag här har varit ovanligt kort tidsmässigt och de säger att de gärna hade varit kvar för att se den fortsatta utvecklingen och en kontinuitet i det som grundlagts, men samtidigt är de förväntansfulla på det som ligger framför.

De nya tjänsterna som väntar på Frälsningsarméns internationella högkvarter i London är som sekreterare för de europeiska länderna.

— Många menar att Europa är den mest sekulariserade världsdelen, men samtidigt är det där Frälsningsarmén har öppnat flest verksamheter de senaste 20 åren. Det handlar i första hand om de östra delarna, så det känns väldigt spännande och jag hoppas att vi kan fortsätta framåt med samma kraft, säger Eva. Eva och Johnny kommer att samordna Frälsningsarméns arbete i Europa

och det innebär allt från kårarbete, sociala verksamheter till praktiska frågor om personal, ekonomi eller fastigheter.

Johnnys fokus kommer till stor del att ligga på det nationella ledarskapet i varje land och avgörande strategifrågor medan Eva inriktar sig på exempelvis människohandel, ekumenik och social rättvisa. I flera av länderna saknar kvinnorna de förutsättningar som männen har när det kommer till utbildning, arbete och att ta plats och göra sina röster hörda i samhället.

— Vi behöver stärka kvinnors rätt också i Europa så att deras liv på alla sätt blir i enlighet med den sociala rättvisenormen. Ingen ska behöva bli slagen, utnyttjad eller psykiskt nedtryckt på grund av sitt kön, säger Eva. Paret Kleman blir från 1 januari också en del av Frälsningsarméns internationella styrelse som består av omkring 15 personer. Vidare kommer de att samordna Frälsningsarméns olika europeiska nätverk men också jobba för nära kontakter med bland annat EU-parlamentet och olika ekumeniska samarbetsorgan.

Att paret arbetar tillsammans ser de som en styrka då de kompletterar varandra personlighets- och kunskapsmässigt men också då de som man respektive

kvinna kanske har olika perspektiv och känslor kring saker och ting.

De nya ledarna som ersätter Klemans blir, kommendörerna Clive och Marianne Adams, som i nuläget är ledare för Frälsningsarmén i Storbritannien och Irland.

— De är kloka, trevliga och bra människor som kommer att kunna tillföra Sverige mycket, säger Johnny.

— Ja, det känns väldigt tryggt och bra att lämna över till dem, avslutar Eva. g

fakta eva och johnny kleman Ålder: Eva, 56 år, Johnny, 57 år.

Familj: Sonen Peter med familj.

Yrke: Frälsningsofficerare sedan 1981 respektive 1982.

Aktuella: Tillträder 1 januari som internationella sekreterare för Europa vid internationella högkvarteret i London.

13

fokus | julhjälp

14

fokus | julhjälp

Så kan alla få en glimt av julefriden Familjegemenskap, god mat, sång, dans runt granen, klappar och förväntansfulla barn. Det många av oss förknippar med en ”lyckad jul” är tyvärr inte verklighet för alla. I Frälsningsarméns verksamheter kan därför den som annars inte har möjlighet också få uppleva glädje, frid och gemenskap i juletid.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

T

ill Söderkåren i Stockholm kommer många familjer, ofta ensamstående föräldrar med barn, som har det tufft ekonomiskt. Dit vänder sig även asylsökande och papperslösa. Varje år bjuder kåren in familjer till brunch på julafton. Omkring 70 personer brukar komma och det som blir över får gästerna ta med sig hem. Det blir dans runt granen och en andakt om julens budskap som ibland är dramatiserat.

— Alla får även paket med sitt namn på och de vi känner som är med i grupper hos oss försöker vi köpa något personligt till, säger Anna-Lena Paulsson, kårledare.

Hon berättar om en flicka i åttaårsåldern som förra julen hade ett entusiastiskt samtal med tomten. Flickan berättade att hon på morgonen fått en julklapp av sina föräldrar som innebar att familjen skulle åka till ett ställe och äta julmat tillsammans.

— Flickan var i sjunde himlen och sa att ”Tänk att vi åkte hit och fick julklappar och fick dansa runt granen!”, säger Anna-Lena Paulsson.

På stödboendet för ungdomar, Locus, i Stockholm är julfesten runt Lucia tradition.

— Det är den finaste julfesten jag någonsin varit med på i hela mitt liv och ändå har jag varit på många, säger Helena Josephson, biträdande verksamhetschef.

— Det gäller hela arrangemanget med mat och sång och mycket glädje, fortsätter hon.

Till festen bjuds de in som bott på Locus under det senaste året. Under själva julhelgen blir det också julfirande för de boende och då står bland annat julmat och Kalle Anka på tv på programmet. Stephen är 18 år och har bott på Locus i 1,5 år och har ett trasigt förflutet med droger, kriminalitet och dåligt mående i kropp

och själ. Locus ser han som sitt första riktiga hem och personalen och övriga boende som sin familj. Förra året var han med om julfirandet där för första gången.

— Det var riktigt bra med mycket mat, musik, dans och skön stämning och jag fick den julklapp jag hade önskat mig, säger han.

Han kommer delta i julfirandet på Locus även i år och var det inte för det stället så hade juldagarna varit som vilka dagar som helst för honom. Nu har han lärt sig att uppskatta julhelgen som den bästa tiden på året.

— Jag får så mycket av Locus och jag vill fortsätta att ge ut till andra som inte har samma möjligheter. Julen handlar om givande och att tänka på andra och om jag har ett hem så kommer min dörr alltid att vara öppen på julafton, säger han.

Samuels familj bor i Sudan. Han är 15

fokus | julhjälp

JULFIRANDET FÖRRA ÅRET VAR JÄTTETREVLIGT OCH BETYDDE VÄLDIGT MYCKET FÖR MIG FRÄMST FÖR ATT DET VAR EN SÅN FIN GEMENSKAP också 18 år och kom ensam till Sverige för tre år sedan och de senaste två åren har han bott på Locus. Han tycker att de han bor med är jättetrevliga och sköna människor och att allt med att bo där är bra. I år blir det hans tredje julfirande på Locus och även han kommer med lovord.

— Det bästa är att umgås med personalen, de som bor här och andra som bjuds in. Det är kul och spännande och det blir mycket skratt, säger han.

— Jag hoppas att julfirandet i år blir ännu bättre än förra året, fast det går ju inte för det var bra till 100 procent, så i så fall måste det bli 101 procent, fortsätter han skrattande.

Feyven, även hon 18 år, växte upp med missbrukande föräldrar och själv mådde hon väldigt psykiskt dåligt och brottades med självmordstankar. Hon har nu bott på Locus i omkring ett år. Där känner hon sig trygg och tycker att det känns skönt att det alltid finns någon att prata med där om hon behöver. Förra året var hon med på julfirandet på Locus.

— Det bästa är att alla som kommer känner en gemenskap och kan relatera till varandra även om vi inte känner varandra sen tidigare, för alla har bott här eller jobbar här, säger hon.

På behandlingshemmet Kurön i Stockholm finns det plats för 63 substansberoende personer. Personalen är kring julen mycket engagerad i att få till en fin och mysig stund. Alla klienter får en julklapp som är inköpt för att passa varje enskild person.

— Det är med glansiga ögon som en del tar emot sin julgåva och säger att något sådant har de aldrig fått förut. Längtan 16

och saknaden efter anhöriga är en svår sak men i gemenskapen med klienter och personal kan helgen bli lättare, säger Gunilla Blom, biträdande verksamhetschef.

Att Kurön betytt mycket för tidigare klienter visar sig också bland de återvändande gäster som kommer till jul- och nyårshelgerna.

— Det är trevligt att återse ”gamla” klienter som också kan bidra med framtidstro för de som vistas på ön just nu, säger Gunilla Blom.

På kåren i Höganäs brukar det bli julfirande på julafton. En av dem som deltog förra året och som även hjälpte till med förberedelserna är Ulla Persson. Hon gick i söndagsskolan hos Frälsningsarmén i Helsingborg men sedan åttaårsåldern har hon inte haft någon kyrklig tillhörig-

het tills för ett år sedan då hon kom till kåren i Höganäs.

— Det var som att jag hittade hem igen.

Jag var där en torsdag på Öppen kyrka, blev frälst på söndagen och har sen gått kurser där och hjälper till med lite av varje, säger hon glatt.

— Julfirandet förra året var jättetrevligt och betydde väldigt mycket för mig, främst för att det var en sådan fin gemenskap med både troende och icke troende.

Och de som är ensamma kan komma och få en bit mat, fortsätter hon.

Hon är pensionär liksom hennes man som var med i kåren som barn och som även han på senare tid blivit aktiv där igen. I december kommer det bli julpyssel varje vecka och det kommer Ulla också vara engagerad i.

fokus | julhjälp

Frälsningsarmén önskar att alla får uppleva en fridfull jul. Därför erbjuds firande, mat och klappar på många kårer och i flera verksamheter runtom i landet.

Varje år på annandag jul anordnar kåren i Umeå ett julbord för dem som sökt sig dit vid julutdelningen i december, då det delas ut matkassar. Omkring 100 personer brukar komma till julbordet och på schemat står även andakt och lekar.

Barnen får julklappar och de vuxna får biocheckar och presentkort på mat.

— Responsen brukar vara jättepositiv. Det är roligt att det är så många olika människor som kommer. Vissa betalar för sig och kommer bara för att de är ensamma, andra skulle inte ha möjlighet att äta julbord i vanliga fall, säger Frans Ljungblahd, föreståndare för kårens sociala arbete.

— Jag hoppas att vi får chans att få kontakt med de vi möter i december, att det ger förutsättningar för samtal och gemenskap, fortsätter han.

Gästerna som kommer till julbordet brukar bestå av såväl unga studenter som familjer, ensamstående föräldrar och pensionärer som har ont om pengar. På sista tiden har kåren även haft en hel del kontakt med killar från Afghanistan. Kaféet på kåren håller öppet under december månad för den som vill ha gemenskap och någon att prata med. Precis som förra året kommer det även att arrangeras en stor julkonsert då pengarna går till kårens julinsamling.

Det är Samuel Ljungblahd med kör och band som står för underhållningen och senast såldes de 1000 biljetterna slut ganska snabbt.

FAM-HUSET I BORÅS har 16 platser för vuxna med barn upp till 13 år. Där bor de

som är i behov av utredning/behandling.

Det kan röra sig om de som utsatts för våld i nära relationer eller föräldrar som lever i missbruk eller som på grund av psykisk ohälsa gör att de inte räcker till för sina barn. Vanligtvis vistas de där i två månader. Varje vecka i december anordnas det olika julaktiviteter, såsom glöggfika, pepparkaksbak, pyssel och iordningställande av julkrubban. På själva julafton blir det traditionellt firande med gran, god mat och klappar. Alla som bor där är inte vana att fira en traditionell ”svensk” jul.

— En del har inte sett det som så viktigt eller så finns det inte ekonomi eller förmåga att anordna det. Det kanske glöms bort i en miljö med missbruk och en del kommer från länder och kulturer med andra traditioner, säger Therese Klarström som arbetar på FAM-huset som administratör.

— Vi försöker visa hur man kan fira en trevlig jul och gör det bästa av det och det brukar vara väldigt uppskattat, fortsätter hon.

Förra året anordnade Kår 393 i Stockholm en jullunch för första gången.

Man räknade med 20-30 gäster men det kom runt 50. Både kårmedlemmar, gudstjänstbesökare och alla de man har kontakt med till vardags bjöds in, bland dem en hel del ensamstående mammor med barn. Syftet var att både de som har ont om pengar, de som är ensamma men också familjer som vill fira tillsammans med andra skulle få en fin gemenskap.

— På så vis behöver ingen känna sig utpekad eftersom ingen kan se eller veta om någon är där för att den känner sig ensam eller inte har råd med eget julfirande, säger Helena Andersson, kåreldare.

— Vi vill skapa en känsla av att vi gör detta tillsammans och det här firandet är lika viktigt för min familj, fortsätter hon.

Både vuxna och barn fick julklappar och det blev sång och andakt och julevangeliet lästes ur en Bibel för barn. Vid ett liknande firandet kring påsken deltog 70 personer. Julfirandet i år förväntas bli ändå större eftersom det blev så lyckat förra året och då många har pratat gott om det hela. g 17

FOKUS | TRAFFICKING

18

min väg till gud | bo jeppsson

Bytte drogerna mot tjänst för Gud Jag växte inte upp i någon kristen familj och varken konfirmationen eller scoutverksamheten jag deltog i satte några direkta spår. Min far var missbrukare och jag märkte att även jag höll på att hamna där. Då beslutade jag mig för att trots allt testa det där med Gud. Den upplevelsen jag fick då minns jag än idag.

TEXT: BO JEPPSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

J

ag är född och uppvuxen i Landskrona med föräldrar som inte hade någon kristen tro men de envisades ändå med att jag skulle konfirmera mig.

Jag var motsträvig men när de lovade mig en grön, metallicskimrande Monark-cykel som present gick jag med på det. Men konfirmationsträffarna väckte inte något intresse för Gud hos mig.

I samma veva bjöd en kompis med mig till ett scoutläger som anordnades av Frälsningsarmén. Lägret gav mersmak med tanke på friluftslivet och gemenskapen så jag fortsatte med scoutverksamheten. Träffarna brukade avslutas med en andakt som jag däremot bara plikttroget deltog i. Vår scoutledare, Gunnar ”Pang” Persson, började skicka oss till olika evenemang, bland annat till körträffar i divisionen, och i dessa sammanhang knöts det många vänskapsband.

Samtidigt hade jag vänner som hade börjat med droger, främst hasch, och när jag själv testade det så kändes det så häftigt! Mitt 80-tal kom att präglas av mycket alkohol och narkotika och vi var ett gäng som levde samma liv och bodde i ett kollektiv tillsammans. I skolan å andra sidan visades propagandafilmer som

varnade för vad drogmissbruk kan leda till. Jag började också ifrågasätta vad jag egentligen höll på med eftersom jag började bli beroende av knarket och fick ångestbesvär om jag var utan det. Jag insåg att jag börjat gå i min fars fotspår och flera av mina dåvarande vänner lever inte idag.

Jag var då 21 år gammal och funderade på vad jag skulle göra åt min situation. Då klack det till inom mig; jag kanske skulle testa det här med Gud ändå. Jag gick till Frälsningsarmén på en söndagsgudstjänst där jag bokstavligen led mig igenom mötet. Ändå gick jag dit nästkommande söndag också men det var precis lika tråkigt som veckan innan.

Det fick mig att i princip ge upp och tänka att ”jag glömmer det här nu.”

Kårledaren som kände till mig sa:” Jag ser vad du håller på och går igenom”. Det påverkade mig och snart åkte jag trots allt med på en ungdomskörsresa. Vid ett tillfälle gick jag fram till bönebänken och det var första gången jag gjorde det med ett ärligt uppsåt att ge mitt liv till Gud. Jag bad: ”Gud jag vill ge dig chansen!” och där och då mötte han mig verkligen. Det var som om jag burit på en 20 kilo tung ryggsäck som Gud lyfte av mig.

JAG LÅG DÄR PÅ GOLVET, LÅNGHÅRIG OCH FÖRSÖKTE VERKA TUFF, MEN MED TÅRAR RINNANDES UTMED KINDERNA. Han tog bort alla mina synder och det som hindrat min relation med honom.

Jag låg där på golvet, långhårig och försökte verka tuff, men med tårar rinnandes utmed kinderna. Det var verkligen en påtaglig gudsupplevelse.

Efter det flyttade jag ifrån kollektivet eftersom livsstilen där inte tilltalade mig längre. Jag blev frälsningssoldat i kåren och cyklade glatt omkring på stan i min uniform för att jag ville visa att jag nu var frälst. Samtidigt hade jag dålig koll på Bibeln så jag sökte till bibellinjen på Frälsningsarméns folkhögskola och snart insåg jag att jag hade en kallelse att vara frälsningsofficer.

Jag läste därför två år på Officerssko19

min väg till gud | bo jeppsson

lan som då var på heltid med praktik på helgerna. Jag och kamraterna åkte runt till kårer och fick vittna om vår frälsning.

Vi var så brinnande och min första kårledartjänst var i Avesta och jag ville vinna hela den staden för Gud. Medelåldern i kåren var väl omkring 65 år men medlemmarna var helt med på noterna och samtidigt föredömen för mig och tack vare dem fick jag en otroligt bra grund när det gäller mitt ledarskap. Med hjälp av kreativitet och intresseväckande kampanjer som uppmärksammades i media lyckades vi dra även unga till kåren och gudstjänstbesökarantalet växte.

Vid det här laget hade jag även träffat min fru, Christina, som också är frälsningsofficer och som varit min partner även på tjänsteplanet. Vi förflyttades senare till Västervik och Gävle där vi också fick uppleva tillväxt och många som blev frälsta. Därefter hamnade vi i Örebro där vi fick kommunens stöd för att starta stödboendet/natthärbärget Gnistan. Vid den tiden hade jag börjat känna ett behov av att utveckla mitt ledarskap ytterligare så jag tog tjänstledigt för att studera.

Christina och Bo Jeppsson arbetar och lever tillsammans som frälsningsofficerare.

Min önskan efter studierna var att bli kårledare igen men däremot absolut inte scoutsekreterare. Och vilken tjänst blev jag beordrad till? Jo, scoutsekreterare! Ärligt talat så var jag inte alls glad åt det just då men under de 1,5 åren på den posten när jag grubblade över hur vi skulle få scoutförbundet att växa så insåg jag att nyckeln var att starta nya scoutkårer. Så det var jag med och gjorde. Ett exempel är scoutkåren i Ronneby som finns än idag.

Därefter sökte jag mig utanför Frälsningsarmén för en tid och det tror jag är både viktigt och nyttigt för frälsningsofficerare att göra. Jag tog med mig massor från de 8,5 åren då jag jobbade mig upp till servicechef för ett brandskyddsbolags samtliga regioner i Sverige. En dag började Gud tala till mig om att det var dags att komma tillbaka till officerstjänsten.

Jag trivdes med tillvaron jag hade då och var inte helt medgörlig först men när jag följde med dottern till en ungdomskonferens i Norge var det något inom mig som sa: ”Ok, Gud. Vi kör! Du kommer att ta hand om mig.” Det var ett viktigt steg i mitt kristna liv.

År 2011 blev jag återantagen som frälsningsofficer och fick förmånen att arbeta i Jönköping och även under ett år i Nässjö. Tre år senare flyttade vi till Myanmar, tidigare Burma, för att vara regionledare för Frälsningsarméns arbete där. Det var fantastiskt! Vi såg verkligen Guds omsorg om oss och min tro växte av att se hur helhjärtade de kristna är i detta buddistiska land. Den som konverterar från buddism till en annan religion har det inte lätt och blir ibland förföljd men de som fötts in i en kristen familj har rätt att behålla sin tro.

I den starkt buddistiska staten, Shan State, startade vi en utpost till vårt studentboende, något som ledde till att människor i området blev frälsta. Något otroligt som hände sedan var att regeringen gav oss tillstånd att köpa mark där att bygga och bilda en kår på så det är den enda kristna kyrkan i hela den delen av regionen. Att det blev möjligt är ett under utan dess like!

I somras kom vi hem till Sverige igen och i skrivande stund har jag bara haft min nuvarande tjänst på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm i en månads tid. Den innefattar allt ifrån it, finans, receptionen, kommunikation och insamling och utveckling av Handels men också vårt arkiv som är en del av vår historia. Det är ett stort privilegium att Frälsningsarmén låter mig lära mig så mycket nya saker trots min ålder, för det är något jag verkligen vill göra. g

fakta Bo Jeppsson Ålder: 52 år.

Bostadsort: Stockholm.

Familj: Frun Christina och tre utflugna barn.

Yrke: Biträdande sektionschef på förvaltningssektionen.

Böcker jag gärna läser: Faktaböcker inom teologi, historia med flera.

20

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Värme och medmänsklighet DET NÄRMAR SIG JULTID och jag påminns om olika julmusikaler jag satt upp genom åren. En av dem minns jag särskilt.

Dramat utspelar sig i ett ryskt skomakeri. Den gamle skomakaren både arbetar och bor i skomakeriet, kaffedoften blandas med lädret och allt hänger liksom ihop. Han tillverkar nya skor och han lagar dem som vandrat långa vägar och som slitits ut. Han gör skor för vardagslunk och kyrkbesök, till äldre och till de små. Han vårdar sin skomakarvrå som en skatt, han har blivit vid sin läst. Skomakarens högsta dröm är ändå en annan: att få ge ett par skor till Jesus själv! Men hur skulle det bli möjligt?

IMORGON KOMMER JAG OCH BESÖKER DIG! HÅLL DIG UPPMÄRKSAM!.

En natt när skomakaren somnat, drömmer han en dröm. Han drömmer att Jesus själv kommer och säger till honom: ”Imorgon kommer jag och besöker dig! Håll dig uppmärksam!”.

Skomakaren vaknar på morgonen och minns drömmen! Han sätter kaffet på vedspisen och ställer sig vid fönstret för att titta ut. Så tidigt är bara gatsoparen vaken. Skomakaren vinkar, gatsoparen vinkar tillbaks, skomakaren tycker det

verkar kallt och kämpigt och erbjuder honom en kopp kaffe. Men han släpper inte blicken från gatan. ”Väntar du på någon?”, frågar gatsoparen. ”Ja, Jesus ska komma på besök idag och då ska han få de allra finaste skorna jag har här.” Gatsoparen tackar för kaffet, önskar en fin dag och fortsätter sitt sopande.

Efter en stund kommer en grupp med barn sjungande och dansande nerför gatan. De vinkar åt skomakaren och han vinkar tillbaka med ett leende. Timmarna går och han undrar varför Jesus aldrig kommer? Då får han se en kvinna komma gående med ett bylte. Hon ser fattig och frusen ut så han bjuder in henne på kaffe. Hon kommer in i den varma skomakarverkstaden, dricker kaffet och barnet får lite varm mjölk som han kokar.

När han räcker över muggen utbrister han: ”Men kära nån! Barnet har ju inga skor!”. ”Nä, det har jag inte råd med”, sa kvinnan. Skomakaren tänker... De där skorna som jag har, de ska ju Jesus få… men om han inte kommer då? Det var ju bara en dröm. Han gav barnet skorna så att det slapp frysa. Kvinnan visste inte hur hon skulle uttrycka sin glädje och tacksamhet, men gick lycklig vidare på sin vandring.

Skomakaren satte sig åter vid fönstret i sin korgstol och väntade på Jesus. Mörkret föll och det blev kväll. Han somnade.

Då kom Jesus åter i drömmen. Skomakaren frågade: ”Varför kom du inte fast du lovade? Jag har väntat hela dagen.” ”Jag kom ju!”, sa Jesus. ”När du visade gatsoparen gästfrihet och gav värme, när du vinkade och log mot barnen och när

Charlotte Tillenius är föreståndare för Frälsningsarméns sociala arbete i Uppsala.

du gav bort dina fina barnskor till barnet - då var det mig du mötte!”

Den här ryska folksagan kommer till mig varje år och särskilt sedan jag fått förmånen att arbeta med Julgrytan. I varje människa vi möter, så möter vi Jesus!

Han älskar varje människa så mycket att han genom sin frälsning liksom täckt varje människa med sig själv.

När du möter någon som kämpar barfota, frusen eller fattig, tänk då på att den du möter är Jesus själv! Vad kan du dela med dig av? En öppen dörr? En kopp kaffe? Eller ett par skor?

En välsignad advents– och jultid tillönskar jag dig! g

21

TRO | jul

Hosianna, hjälp oss! Åsiktsförtryck, ockupation och krigshärjade städer är kanske inte det första jag kommer att tänka på då jag på nytt plockar fram lådan med julsaker.

Den vackra stjärnan, lingonkransen till dörren och adventsljusstaken för istället associationer av helg och trivsel med sig. Men det luktade inte hyacinter och pepparkakor i stallet i Betlehem. Det stod ingen nyhuggen gran bredvid krubban och Josef åt ingen skinksmörgås. Verkligheten var en annan.

TEXT: EVA KLEMAN FOTO: UNSPLASH/ SIMON MATZINGER

B

ibelns advents- och jultexter visar att människor levde i skräck och den politiska situationen var på väg att explodera. Människor längtade desperat efter en förändring, den som profeterna länge pratat om. Man hoppades på Messias, räddningen. Judarna drömde om sin befrielse och sökte framtiden där politisk makt och män med inflytande fanns. Och vad kunde egentligen ha varit mer naturligt? Men den verklighet Bibeln beskriver kommer åter igen att handla om något helt annat än det människor tänkt sig. Också händelserna runt den stora skattskrivningen i Betlehem kom att se annorlunda ut.

Verkligheten gör ofta det.

Maria tvingades den natten att tänka bort alla egna föreställningar om hur det är att bli mamma. Bilden av att få föda i den välbekanta hemmiljön i kretsen av kvinnor som stod henne nära, suddas bort och istället ser hon den närvarande verkligheten; ett stall och en provisorisk vagga i form av djurens matho. Det var en mycket krass och realistisk bild.

Josef fick tänka bort den messianska drömmen om en härförare som kom för att rädda folket med politisk makt. För vad är det han ser? Vad har Gud gett sitt folk?

Ett litet hjälplöst spädbarn. Det är allt.

De österländska stjärntydarna får också tänka om. De har sett en ny stjärna 22

visa sig och beger sig till kung Herodes för att ge sin hyllning. Vem det är som ska hyllas vet de egentligen inte alls, men de är övertygade om att det har att göra med makt, inflytande och hög börd och söker sig därför fram till palatset. Men så fel de hade. Herodes är helt ovetande om det under som skett och blir djupt misstänksam över vad som händer i landet och vem som kan tänkas hota hans politiska ställning. Med fara för sina egna och barnets liv, flyr senare Maria och Josef undan Herodes soldater. De följs inte av någon dånande Hallelujakör och det finns inga nygräddade lussekatter till matsäck. Troligen kastade Josef snarare skrämda, förtvivlade blickar över axeln.

Då vi; du och jag sorterar bort alla våra föreställningar om julen, våra bilder, drömmar och förväntningar, då glittret är borta och julgransljusen slocknat, vad är det då som finns kvar? Kan du se hur Gud stiger in i vår verklighet? En kallt beräknande tillvaro med intriger, maktmissbruk, avund och hämndbegär. För vet du, då känner jag igen mig! Det är ju i den trasiga världen med krig och personliga katastrofer som jag bor! Då inser jag också vidden av hela julevangeliet, Han finns här nära mig.

I DET VANLIGA VARDAGSKAOSET går

det upp för mig att Jesus delar också min rädsla, min osäkerhet och min flykt. Få

av oss har behövt uppleva traumat i att ryckas upp från den trygga invanda miljön för att fly rent fysiskt. Få av oss kan på allvar leva oss in i den fruktansvärda verkligheten, men vi bär på sorgen av en annan flykt, ett annat uppbrott. Vi har lämnat något bakom oss, något som gör ont i själen, ett sår som har svårt att läka, en sorg som rivs upp, en rädsla som fortfarande får hjärtat att rusa snabbare. Vi bär alla spår av någon form av flykt i våra liv. Några är svåra att hantera och andra lite lindrigare, men de finns där, märkena av vanmakt, besvikelse eller rädsla.

I den flykten finns Jesus med oss. I de stunder då vi upplever att vi är utlämnade, är han där! Då vi blivit berövade våra rättigheter eller vår värdighet, är han där.

Han vågar sig in i de sammanhangen, har ryggar inte tillbaka för vår ångest.

Men många gånger har vi bilden av hur Gud ska komma till oss så klar för oss att vi går miste om hans närhet! På samma sätt som judarnas förväntningar att Messias skulle krossa den romerska ockupationen, så blir våra förutfattade meningar ett stort hinder. Vi ser inte vad Gud vill göra för oss. Vi tillåter honom varken att hjälpa, utveckla eller utmana oss, för vi har inte ens uppfattat att han finns där. För vår skull.

Den gamla profeten Jesaja talade ofta om den räddning som skulle komma

tro | barn och unga

och Matteus återknyter långt senare till de orden i sitt evangelium då han skriver om Jesus: ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp” (Matt 12:20-21).

Om vi för ett ögonblick bortser från alla bilder vi skapat oss inför julen, och istället närmar oss den här händelsen förutsättningslöst, så är det som om den vill ropa till oss: Du är aldrig helt utlämnad eller totalt övergiven. Det kan kännas som om du står ensam, men då Gud blir människa kommer han för att överbevisa dig om motsatsen!

Då Gud föds till jorden som människa, så kommer han inte enbart till de tappra.

Inte bara till dem som lyckas hålla modet uppe och som uthärdar allt det svåra. Jesus möter också de som tröttnat och som gett upp. Han gör ingen skillnad på modlösa eller modiga. Den kristna tron ger oss hopp.

Men den förutsätter inte att vi alltid måste vara på topp och uthärda allt med stoiskt mod. Vi får räkna med Guds närvaro i våra liv också då vi håller på att tappa greppet och drabbas av hopplöshet. Det hebreiska hyllningsordet, ordet ”Hosianna” som vi sjunger i den gamla adventspsalmen, är också ett uttryck som användes som ett rop på hjälp, tröst och lindring. En bön om

DE FÖLJS INTE AV NÅGON DÅNANDE HALLELUJAKÖR OCH DET FINNS INGA NYGRÄDDADE LUSSEKATTER TILL MATSÄCK. hjälp! I vår förvirring och osäkerhet, hjälp oss. I vår rädsla och besvikelse; hjälp oss att se hoppet och möjligheten! g 23

generalens hälsning | jul

Dagens sanning TEXT: ANDRÉ COX FOTO: SHUTTERSTOCK

Ä

n en gång stannar vi upp i allt det som sysselsätter oss under våra hektiska och frenetiska liv för att tacka Gud för hans underbara gåva. Det var den största gåva som någonsin getts till mänskligheten, en gåva som innehöll helande, helhet, återupprättande, kärlek, försoning och en relation med Gud som skapat universum och hela vår värld.

Aposteln Paulus påminner oss om hur storslagen den gåvan är: `Gud vare tack för hans oerhörda gåva´ (2 Kor 9:15).

24

Det sägs att många människor inte lyckas känna igen eller uppleva sanningen i evangeliets budskap, ett budskap om goda nyheter som påminner oss om Guds kärlek och om hur han utrustar dem som väljer att tro på honom och ta honom på orden.

När Jesus ställdes inför rätta frågade Pilatus, `Vad är sanning?´ (Joh 18:38). I dag ställer vi oss själva allt mer samma fråga. Under de senaste månaderna har vi behövt utöka vårt ordförråd för att ock-

så rymma begrepp som alternativa fakta, felaktiga nyheter och påhittade nyheter.

Det är inte att undra på eftersom vi lever i en tid då människor blir allt mer skeptiska och misstänksamma inför allt som gör anspråk på att vara absolut sant.

För många människor har begreppet sanning blivit något relativt och subjektivt. Sanning är det som känns rätt eller vad man väljer att sanning ska vara under en viss dag eller i en särskild situation.

Faktum är att detta sätt att subjektivt Bibelhänvisningarna är hämtade från Bibel 2000.

generalens hälsning | jul

UNDER DE SENASTE MÅNADERNA HAR VI BEHÖVT UTÖKA VÅRT ORDFÖRRÅD FÖR ATT OCKSÅ RYMMA BEGREPP SOM ALTERNATIVA FAKTA, FELAKTIGA NYHETER OCH PÅHITTADE NYHETER.

När vi nu lever i det tjugoförsta århundradets förvirring kan det vara svårt att urskilja vad som är sanning, ändå handlar julen om hur Gud kommer in i världen i form av den gåva som hans son Jesus är.

närma sig sanningen, inte är något nytt.

Människor ur alla generationer har valt att förstå och tolka sanningen så som man tycker att det passar.

Vi är i desperat behov av att lyssna till och leva ut sanningen i en värld som förlorat sin moraliska kompass. Några kommer förstås att fortsätta ifrågasätta hur relevant och viktigt det är med Jesus och ändå ser vi genom det liv han levde att Gud verkligen var med honom. När vi ser på Jesus ser vi bevis på hur Gud verkade i

och genom honom. Hans eget liv uppenbarar Guds löfte och budskap för världen.

När vi nu lever i det tjugoförsta århundradets förvirring kan det vara svårt att urskilja vad som är sanning, ändå handlar julen om hur Gud kommer in i världen i form av den gåva som hans son Jesus är. Änglarna kom till herdarnas värld för att tillkännage att frälsaren var född och dessa herdar gick sedan till stallet för att få se det änglarna berättat för dem om.

Jesus kom och vandrade här bland oss, dog på korset för att vi skulle kunna bli frälsta, uppstod igen och återvände till himlen där han nu regerar vid Guds högra sida. Vi vet att han ska komma tillbaka en dag då Gud ska regera på jorden.

Vilken härlig dag det ska bli! Även om Jesus återvände till fadern övergav eller glömde han oss inte.

Han sa `Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid, sanningens ande.

Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den.

Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er´(Joh 14:16-17).

Utmaningen för oss är att ge oss själva det utrymme vi behöver för att bli medvetna om och uppleva Jesu närvaro, som kan bli lika verklig som den blev under den första julen.

Vi behöver vara hans efterföljare och hans lärjungar i den här tiden och han har lovat oss att `Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria´ (Joh 8:31-32).

Julen är Guds största gåva därför att vi kan lära känna sanningen, sanningen

som är mer än ett abstrakt koncept, en sanning som är en levande verklighet, förkroppsligad i Jesus och vidarebefordrad genom den helige Ande. `Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet. Mina barn, var på er vakt mot avgudar´(1 Joh 5:20-21).

Jag ber att du ska få uppleva Sanningen under denna julhögtid.

Frälsningsarméns världsledare, general André Cox

om oss | gatorna tillhör oss

”Vi får inte förlora vår identitet” Förr: Musikanter, sånger om Jesus och insamlingsbössor på stan. Nu: Sociala medier, debattinlägg i dagspress och panelsamtal med politiker. Frälsningsarméns tillvägagångssätt för att synas utåt har förändrats under tidens gång. Vi samlade tre medarbetare för att prata om vad detta har fört med sig på gott och ont.

Samtal om synlighet

KJELL KARLSTEN, sektionschef för Frälsningsarméns programkontor.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

M

ånga människor förknippar kanske fortfarande Frälsningsarmén med uniformsklädda musikanter och sångare och skramlande insamlingsbössor i gathörnen, liksom marscherande musikkårer med fanbärare i täten. Men tiden har gått och samhället har moderniserats, liksom Frälsningsarméns sätt att göra sig synlig på. Frågan är om det nya enbart fört med sig något gott eller var det bättre förr?

Någon som har varit med länge är Gunilla Eld som varit strängmusikant men framförallt gått i täten med fanor prydda med Frälsningsarméns färger; rött, blått och gult, och/eller med en design som markerar tillhörighet och sammanhang för marschen. Förutom i Sverige har Gunilla marcherat i länder som Norge, Finland, Tyskland och England. Hon var dessutom troligtvis den första frälsningssoldat som marscherade från tidigare Östtyskland in i Polen, där Frälsningsarmén så småningom växte fram.

— Det är verkligen häftigt att gå först i tåget och veta att det kommer välspe-

lande människor bakom en, säger hon entusiastiskt.

Marschera är inte så vanligt längre i Sverige men i bland annat Västerås förekommer det fortfarande och Gunilla tror att det är en stor anledning till att kårverksamheten har blomstrat där på senare år.

Någon som i bokstavlig mening fortfarande gör Frälsningsarmén synlig på gatorna är Ann-Christine Thunman som leder arbetet Jesaja, som är Östra kårens sociala arbete i Göteborg. Varje vecka besöker hon och medarbetarna områdena Rosenlund och Nordstan. Där möter de kvinnor i prostitution och ensamkommande flyktingungdomar som lätt kan hamna i kriminalitet och missbruk. De bjuds på kaffe, smörgåsar och medmänsklighet.

— Vårt samhälle är i kris och många ungdomar mår väldigt dåligt. Det sista året har det skrivits mycket om Nordstan i media. Behoven är stora men det finns knappt några vuxna där. För mig är det självklart att Frälsningsarmén ska vara där. Det ingår i vårt dna att finnas på sådana ställen, säger hon.

Jesaja har även besöksverksamhet på

ANN-CHRISTINE THUNMAN, fältarbetare

i Jesaja, Frälsningsarméns Östra kårens sociala arbete i Göteborg.

GUNILLA ELD, fanbärare och skattmästare/kassör på Frälsningsarmén Vasakåren.

27

om oss | gatorna tillhör oss

Migrationsverkets boenden och på en kriminalvårdsanstalt.

Kjell Karlsten har i sin chefsposition en övergripande roll när det arrangeras exempelvis hearingar kring Frälsningsarméns fokusområden då företrädare för olika myndigheter, organisationer och även politiker och beslutsfattare bjuds in till samtal. Han håller också i trådarna för Almedalsveckan där Frälsningsarmén funnits på plats i fler än tio år.

— Gud älskar världen och vi har något otroligt viktigt att bidra med i samhällsutvecklingen när det gäller att stå upp för rättfärdigheten och de svaga och utsatta, säger han.

Precis som Ann-Christine gör är det en hel del kårmedlemmar och frivilliga på sina håll som bjuder på fika och inbjuder till samtal på gator och torg. Gunilla nämner restaurangernas dag i Kungsträdgården i Stockholm då kören Vasagospel sjöng vid senaste tillfället och någon delade sin berättelse om sin väg till tro. Tillfällen som detta bör tas tillvara, menar hon.

Idag marknadsför sig Frälsningsarmén främst via kampanjer i press och sociala medier. Kjell anser att varumärkeskampanjer och köpt plats inte kan ersätta det personliga mötet även om synlighet i media också fyller sin funktion.

28

— Problemet är att vi har slutat med de gamla metoderna utan att ha hittat nya.

Organisationen är född för människorna utanför kyrkan, det är vår identitet. Våra metaforer och attribut blir meningslösa om vi stänger in oss i våra egna lokaler, säger han.

Panelen är dock enig om att det kanske inte är aktuellt att gå tillbaka till gamla metoder men att det fortfarande är viktigt med synlighet och tydlighet.

Det är också viktigt att hänga med i samhällsutvecklingen.

— Vi vill inte bara visa upp oss och vara trevlig underhållning. På min tid hade vi friluftsmöten på torg varje söndag och

GUD ÄLSKAR VÄRLDEN OCH VI HAR NÅGOT OTROLIGT VIKTIGT ATT BIDRA MED I SAMHÄLLSUTVECKLINGEN NÄR DET GÄLLER ATT STÅ UPP FÖR RÄTTFÄRDIGHETEN.

när vi efteråt marscherade till kåren bjöd vi med folk dit på gudstjänst. På så vis fyllde det hela en funktion, säger Gunilla.

— Den nya generationen känner sig kanske inte bekväm med alla de gamla uttryckssätten och nätet är också ett offentligt rum. Gatorna kan även representera de ställen där vi tillbringar flest timmar, arbetet exempelvis. De flesta av oss lever ett vardagsliv där vi möter människor, säger Kjell.

Under samtalet pratar deltagarna också om det faktum att kårmedlemmar idag inte lika aktivt deltar i utåtriktad verksamhet och Ann-Christine efterfrågar fler som vill följa med teamet Jesaja ut på gatorna och hon tycker att Frälsningsarméns medlemmar har blivit alltför bekväma av sig.

— Många jag möter ute undrar vart vi har tagit vägen någonstans. Frälsningsarmén har ett uppdrag att göra skillnad och finnas till för dem som har behov och behov finns det idag, säger hon och understryker även vikten av ett starkare bönearbete för detta.

Gunilla tror att rädslor och otrygghet gör att människor inte lika gärna vill vistas ute när mörkret faller på. Blygsamhet för att dela med sig av sin tro kan också vara en faktor, tror hon. Kjell påpekar att stress, tidsbrist och bristande energi nog är en orsak.

Panelen kommer även in på hur Frälsningsarmén gör sig synlig i andra delar i världen och menar att det naturligvis är beroende av hur den lokala kontexten ser ut. Kjell som vid flera tillfällen har besökt Afrika nämner att Frälsningsarmén där är väldigt synlig ute på gatorna. Människorna där älskar att marschera eller dansa fram på gatorna och är mer som vi var här i Sverige förr.

I USA har Frälsningsarmén fått mycket uppmärksamhet på senare tid i och med hjälpinsatser vid katastrofer men Gunilla tror att många där inte vet att Frälsningsarmén också är en kyrka. Kjell uttrycker en oro för att det är något som riskerar att hända även i Sverige.

— Förr förknippades vi med sånger om Jesus på stan men i våra kampanjer idag handlar det mest om vårt sociala arbete

och inte om Jesus som svaret på problemen. När man är i nöd så behöver man något att hålla sig i, säger Kjell och påpekar att behoven lika gärna kan vara på det själsliga/andliga planet.

— Det måste finnas en balans när det kommer till vår slogan ”soppa, tvål och frälsning”. Soppa och tvål kan många andra erbjuda men vi är unika på så vis att vi också kan erbjuda frälsning och jag tror att det är vad vårt samhälle främst behöver, inflikar Gunilla.

FÖRR SAMLADES folk i allmänhet i Frälsningsarméns lokaler och deltog i verksamheter på ett annat sätt innan exempelvis tv slog igenom. På så vis kände fler till vad Frälsningsarmén stod för men idag ser samhället och levnadsvanorna annorlunda ut. Kjell nämner att unga idag till stor del konsumerar information via internet där de följer bloggare och Youtube-stjärnor, vissa med många miljoner följare, men att det finns alldeles för få kristna där som möter dessa unga. Gunilla nämner ett bröllop hon var på för en tid sedan då gästerna var mer fokuserade på sina smart phones än festligheterna.

— Tänk om dessa människor hade fått möta Jesus där i telefonerna istället. Där har vi en hel värld av inflytande, säger Kjell.

— Det spelar ingen roll om vi ger ungdomar allt det materiella om någon har ångest, oro och dålig självkänsla. De behöver något att tro på men det är en utmaning för oss att förmedla det på ett sätt så att människor kan ta det till sig, att vi kopplar till deras längtan. Och det måste vara ärligt och äkta, fortsätter han.

Gunilla nämner temat ”Sedd, älskad och förvandlad” som Vasakåren har som fokus i höst, något som Ann-Christine genast nappar på.

— Om vi ser människor och älskar dem, för man måste se någon för att få kontakt och för att kunna älska den, så kan de få sina liv förvandlade. Och det är ju just det som Jesus står för. Men vi behöver känna nöd för människor, vårt samhälle och land, summerar hon det hela med eftertryck. g

Friluftsmöte med 7:e kåren på Mariatorget i Stockholm i mitten av 60-talet.

Syns man inte så finns man inte TEXT: KARIN LARSSON NÄR EN VARA ELLER TJÄNST ska marknadsföras framhävs vikten av synlighet. Erbjudandet gäller något som svarar mot behov, utmanar och ger ett värde till ”kunden”. Detta behöver kommuniceras.

Frälsningsarmén insåg tidigt värdet av detta. Redan från början gjorde sig den nya märkliga rörelsen synlig utanför kyrkolokalerna. Att hela tiden försöka finnas bland människor, på gator och torg, marknadsplatser och i parker och för övrigt där människor rörde sig gjorde Frälsningsarmén till ett välrespekterat trossamfund med avsikt att ”ha hjärtat mot Gud och handen mot medmänniskan”.

William Booth lyckades, ibland med spektakulära metoder, nå åhörare som stannat till för att lyssna till talet om Jesus, tron på Gud och möjlighet till frälsning i gathörn och på trottoarer. För många av dem var det närmast otänkbart att uppsöka en gudstjänstlokal. Friluftsgudstjänster hölls, marscher anordnades och lockade till sig människor varav flera blev omvända och så småningom frälsningssoldater. Hornmusikkårernas musik blev ett lockrop och i Sverige utgjorde även gitarren snart ett redskap för

att göra Frälsningsarmén synlig. För den unga rörelsen blev nutidens marknadsföringstes Syns man inte så finns man inte, en självklarhet. Under åren har Frälsningsarmén ofta synts på stan, marscherat, välkomnat allmänheten till friluftsgudstjänster, samlat in pengar och varit synlig genom uniformsklädda soldater. Detta har inte bara utgjort ett trevligt inslag i gatubilden men blivit en möjlighet till omvändelse. Ofta kunde bastrumman användas som böneplats på torget. En av Frälsningsarméns generaler önskade att armén skulle vara ”en armé både i kontinuitet och förändring”. Det har blivit svårt att vara synlig på samma sätt som tidigare men frälsningssoldater finns även idag där ute för att människor ska nås av Guds kärlek på olika sätt. Att dela goda nyheter om Jesus Kristus sker också mycket genom att Frälsningsarmén syns och hörs i nutidens sociala media. Även om en uniformerad frälsningssoldat kan misstas för att vara en parkeringsvakt eller liknande och somliga frågande konstaterar —Man ser er så sällan. Har ni slutat att marschera?, kvarstår faktum: Frälsningsarmén finns och syns. g 29

verksamhet | kurรถn

30

En oas mitt i sjön På en ö mitt i Mälaren ligger sedan hundra år tillbaka ett behandlingshem för människor med substansberoende. Kurön i Ekerö kommun, är en idyll som påminner om en svunnen tid och som liknar byarna i Astrid Lindgrens sagor. Den 6 juni 1912 startade Frälsningsarmén behandlingshemmet på ön. Under sensommaren i år, då det fortfarande var grönt och sommarvarmt, fick Stridsropet möjlighet att besöka ön.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

31

porträtt uttryck | brass| charlotte råström

Det kändes som att vara med i ett avsnitt av Vi på Saltkråkan.

D

et kändes nästan som att vara med i ett avsnitt av Vi på Saltkråkan när vi satt i båten, Anna af Kurön, efter att ha lämnat Adelsö, den sista ön med kollektivtrafik och landsvägar. Skillnaden var det sötvatten som stänkte runt båten. Bilen fick vi lämna vid bryggan på Adelsö för på Kurön finns ingen plats för bilar. Men där finns några traktorer och fyrhjulingar som används för skogs- och jordbruket. Vid rodret satt skeppare Bo Jevemo och med på båten var även däcksman Rickard Lundqvist och lärlingen och klienten Tanja Pavlicek. När vi närmade oss ön såg vi flera båtar som alla tillhör Frälsningsarmén och behandlingshemmet. Anna af Kurön används inte på vintern utan då får Hampus, isbrytaren, ta över. Biträdande verksamhetschef Gunilla Blom mötte upp oss på bryggan.

Kurön är ett HVB-hem, ett behandlingshem för olika substansberoenden som alkohol, opiater eller läkemedel. En klient kan ha mediciner, utskrivna av läkare, som är en annan klients beroende, vilket gör det mer komplicerat. Antalet läkemedelsbehandlingar mot substans-

32

beroende har också ökat under de senaste åren. Men det är inte bara läkemedel mot beroendet som klienterna kan ha utskrivet utan det kan även vara mot neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD, och annat. Medicinerna är allt från blodtryckssänkande mediciner till narkotikaklassade läkemedel och därför är läkemedelshanteringen på Kurön kraftigt reglerad och kontrollerad. Det finns även andra faktorer som kan göra behandlingar besvärliga, menar Per-Johan Fernström verksamhetschef på Kurön.

— Det finns klienter med andra problem bakom sig, säger Per-Johan. De kan ha varit utsatta för människohandel, de har psykiska problem eller kanske kognitiva inlärningsstörningar, men de behandlas alla för sitt substansberoende.

Kurön är öppet för män och kvinnor och det finns även platser för par i relation. Behandlingstiden är normalt två till tre månader. Även om några klienter stannar längre än behandlingstiden är det vanligare att klienten avslutar sin behandling några veckor innan behandlingstidens slut.

– Och många åker härifrån redan efter två till tre veckor, då de blivit rena och rättat upp sig, berättar Gunilla Blom. Men hos andra ser vi oron som börjar komma när de har två tre veckor kvar. Då är det allt för många som skriver ut sig själva. Det är ett sätt att hantera att ”Jag vet inte vad som händer sen, varför ska jag stanna kvar här?”

I SVERIGE är det i dag relativt låg arbetslöshet men för många av klienterna är just arbetslöshet ett riktigt stort problem.

Det saknas arbetsuppgifter som inte kräver gymnasie- eller högskoleutbildning.

På Kurön finns det klienter med många års studier och yrkeserfarenhet men också de som inte klarat gymnasiet eller aldrig varit på arbetsmarknaden. Hade de bara en sysselsättning och en bostad ordnad skulle de fixa det, menar Gunilla.

Behandlingen på Kurön varierar från klient till klient. Det kan handla om att delta i samtalsgrupper, enskilda samtal eller arbetsgrupper. Socialstyrelsen har en prioritetslista över behandlingar de rekommenderar. Högt upp på den listan finns MET-grupper (Motivating Enhancement

verksamhet | kurön

Per-Johan Fernström, verksamhetschef på Kurön berättar att han aldrig varit på en så stor institution med så låg våldsnivå som Kurön.

I växthuset, Örtagården, blev vi bjudna på färska egenodlade fikon.

Therapy) och ÅP (återfallsprevention). En viktig del i behandlingen är också att få en social struktur, att tvingas kliva upp på morgonen och att ha en sysselsättning.

— Det är bra att få känna på hur välmående man blir av att ha en sysselsättning och att känna sig behövd, säger Gunilla.

Som klient på Kurön kan man hjälpa till i tvätten, i köket, på båten, i trädgården, i växthuset, i skogen eller jordbruket.

Kuröns verksamhet är dock inte beroende av klienternas arbete. Det finns tillräckligt med anställd personal för att klara alla uppgifter på ön. Några av klienternas sysslor är en del av de utbildningar och kurser som klienterna kan få gå på Kurön. Arbetar de i skogen kan de till exempel få utbildning i att hantera röjsåg och motorsåg. De får då ett certifikat som kan ge jobb eller inkomster i framtiden. Även arbetet på båten kan vara en del i en utbildning och efter en kurs kan man få ett båtförarbevis. Detta bevis kanske inte ger något jobb men kan vara ett första steg mot en skepparexamen. Kurön har även ett nära samarbete med Ågesta Folkhögskola för olika kurser.

EN VIKTIG DEL I BEHANDLINGEN ÄR OCKSÅ ATT FÅ EN SOCIAL STRUKTUR, ATT TVINGAS KLIVA UPP PÅ MORGONEN OCH ATT HA EN SYSSELSÄTTNING.

Per-Johan Fernström som arbetat på olika institutioner och behandlingshem sedan 1989 har aldrig varit på en så stor institution med så låg våldsnivå som Kurön.

— Det hänger ihop med miljön och att vi ligger på en ö, tror Per-Johan. Jag är övertygad om att om det här stället hade legat i Midsommarkransen då hade det aldrig gått att driva på det sätt som vi gör. Många klienter har suttit på riksanstalter och liknande. Så det är inte det som är skillnaden. Det miljöterapeutiska värdet av att ligga på denna plats är väldigt stort. Här är det en tryggare miljö.

Det finns ett kapell på ön och behandlingshemmet har två anställda frälsningsofficerare som kaplaner. Varje dag börjar med en morgonsamling i två

delar. En del med all viktig information för dagen och en frivillig del med morgonbön. Efter morgonbönen brukar det även vara en samling för bibelläsning och samtal. Varje dag klockan halv tolv är det en sinnesrostund och på torsdagar en lunchandakt. På gudstjänsttid, klockan elva på söndagar, planeras det aldrig in några aktiviteter eller studiebesök utan då har de antingen gudstjänst i kapellet på ön eller så gör de en gemensam resa med dem som vill och får följa med till någon av kyrkorna på Ekerö eller någon av Frälsningsarméns kårer i Stockholm.

För att få följa med till gudstjänst utanför så måste de ha varit på ön i 28 dagar, berättar Per-Johan. Att ha anställda kaplaner har många fördelar.

»

33

– Kurön passar mig som handen i handsken, säger Tanja Pavlicek som är klient och arbetade på båten när vi gjorde vårt besök.

34

— På sommaren kan vi använda denna båt, Anna af Kurön berättar Bo Jevemo som är skeppare på Kurön. Men på vintern får vi använda isbrytaren Hampus.

fakta kurön • Den 6:e juni 1912 startade Frälsningsarmén ett behandlingshem på Kurön.

• Kurön tar från och med år 2009 även emot kvinnor och personer i par.

• För att få behandling på Kurön måste man ha fyllt 23. Äldsta klienten på ön idag är 75 år.

• 63 platser för vård av substansberoende, finns på ön.

• 90 till 95 procent av klienterna får någon form av läkemedel utskrivet.

»

— Det är många som kommer hit och har förluster bakom sig, berättar Per-Johan. Så vi har valt att kaplanen ska ha något som kallas sorgebearbetning också. Vi tror att motivationen för övrig behandling höjs med detta.

Sorgbearbetningen handlar inte enbart om att bearbeta en förlust av en människa, det kan även handla om förlust av ett arbete, en skilsmässa, en relation eller liknande, säger Gunilla och berättar om den positiva respons dessa samtal har fått. En annan samtalsgrupp på Kurön handlar om tro. Kurön tar även emot en del besök från Frälsningsarméns kårer och från andra församlingar, berättar Per-Johan Fernström och säger att han gärna ser att besöken blir fler och att kontakten mellan behandlingshem och lokala kårer blir ännu bättre. Frälsningsarmén har ett brett kontaktnät som är viktigt för eftervården, menar Gunilla Blom. Därför försöker de använda sig av kontaktnätet för de klienter som lämnar Kurön för sin hemort. Hon menar att det kan räcka med att den som lämnat får ett litet uppdrag på kåren, får ett sammanhang att tillhöra och något att göra.

Att Kurön är en idyllisk plats gör att

detta behandlingshem är mycket lämpligt för den klient som behöver hålla kontakt med anhöriga. Det finns gäststugor där även barnfamiljer kan bo. Under sommaren brukar det vara fullt i gäststugan varje helg. Planer finns också på att bygga en lekplats. På Kurön finns det två badplatser, en med vedeldad bastu och en med en badhytt.

— Det är en väldigt fin och behaglig plats på alla vis, menar Gunilla och berättar om en kvinna som inte trivdes men som övertalades att bjuda dit sin man på besök. Så vitt vi vet har det gått bra sedan dess.

Under rundvandringen med Gunilla fick vi se datorsalar, hobbyrum, biljardrum, kapell, växthuset där vi fick smaka färska fikon direkt från trädet och mycket, mycket mer. Därefter åt vi lunch och tog båten hem. Tanja, som var med båten på morgonen, var inte med nu. Hon hade tagit ledigt på eftermiddagen för att ta emot besök från fastlandet. g 35

världen | Kenya

Saliga de som håller fred…

I augusti i år var det dags för parlamentariska val i Kenya.

Landet höll andan. Skulle våldsamheterna från tio år tidigare upprepas?

Kunde något göras för att förhindra det?

TEXT: LENA WICKBERG FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

I

slumområdet Kibera utanför Kenyas huvudstad Nairobi är ett val alltid en orolig tid. Här är fattigdomen utbredd och de flesta som bor i området saknar tillgång till det mesta av bekvämligheter som rent vatten, toaletter, elektricitet och vägar. De får betala höga hyror för att kunna bo i sina skjul och ofta delar många på utrymmet för att ha råd. När valperioden närmar sig stiger rädslan i området. Motsättningarna mellan olika politiska partier, vilka grundar sig i traditionella motsättningar mellan olika stammar, ökar under valperioden och risken är alltid att de högre tongångarna blir gnistan som får Kibera att explodera i våld och övergrepp mellan olika grupper och stammar.

Vid valet 2007 hände precis det, inte bara i Kibera utan över hela Kenya. Valresultatet ifrågasattes och våldsamheterna som följde lämnade mellan 1000 och 1300 döda och mer än en halv miljon människor på flykt.

Den här gången, tio år senare, genomfördes flera insatser för att motverka våldet och lyfta upp fredliga sätt att hantera mot36

sättningarna. Frälsningsarmén i Kenya, det internationella högkvarteret och Frälsningsarmén i Sverige och Schweiz genomförde tillsammans ett sådant projekt som pågick under sex månader.

Titus Kithinji är officer i Frälsningsarmén och kårledare i Kibera, och deltog i projektet, först genom en kort, nationell utbildning som gav honom många idéer och insikter, och sen praktiskt på plats i Kibera. Där var han med om att starta en samarbetsgrupp av pastorer från området.

— Vi var överens om att vi inte ville se en upprepning av det som hände 2007, säger han. En idé vi kom på var att identifiera nyckelpersoner med mycket inflytande – alla känner alla i Kibera, så det var inte så svårt – och försöka påverka dem. Vi samlade ihop dem och några av pastorerna, och åkte på en utbildningsresa till Rwanda.

Det har gått drygt tjugo år sedan folkmordet i Rwanda, och där arbetar man fortfarande mycket aktivt för att motverka de nedärvda motsättningarna mellan olika stammar och skapa enighet och fred.

— Där diskuterade vi frågor som sta-

GUDSTJÄNSTER OCH BIBELSTUDIER HANDLADE MYCKET OM FRED OCH SAMVERKAN UNDER DEN HÄR TIDEN.

midentitet och hur skadligt det kan vara att bygga sin politik på vilken stam man tillhör, hur vi kan skapa fred och vad vi kan lära oss av folket i Rwanda.

När de kommit hem igen fortsatte resedeltagarna att arbeta för en fredlig valperiod i Kibera. Deras inflytande hade stor del i att projektet blev så framgångsrikt.

Titus pastorsgrupp startade en fotbollsturning där lag från både kristna kyrkor och andra religiösa grupper deltog. I samband med varje match hölls diskussioner och samtal om fred och samförstånd. Fredsmarscher organiserades regelbundet under veckorna före va-

En av de elever som deltog i musikvideon.

let, bland annat med hjälp av Frälsningsarmén och hornmusikanter från kåren.

— Vi marscherade runt i Kibera åtminstone två gånger i veckan den sista månaden, berättar Titus. En gång marscherade vi 12 kilometer. Vi höll fredsmöten också, dit många människor kom och lyssnade på det vi hade att säga. De fredsseminarier vi hade för ungdomar fick 200-300 deltagare varje gång.

Pastorsgruppen jobbade också genom sina egna kyrkor. Gudstjänster och bibelstudier handlade mycket om fred och samverkan under den här tiden.

— Den sista söndagen före valet predikade alla kyrkorna över samma text. Det var ett mycket starkt budskap, och jag kände verkligen att vi stod tillsammans för fred, oavsett vilken kyrka vi tillhörde.

På nationell nivå jobbade fredsprojektet med både praktisk information och opinionsbildning, till exempel genom ett resurspaket som Titus delade med sig av till sin pastorsgrupp.

— Där fanns en bok med massor av idéer för predikningar, bibelstudier, dikter, sånger, böner, personliga berättelser, bok-

märken och klistermärken, berättar Titus.

Som ett praktiskt hjälpmedel fanns också en checklista för allmänheten. Titus och hans kollegor använde den för att hjälpa invånarna att förbereda sig inför valet. Listan är handgriplig och ger i sin enkelhet en isande känsla av stämningen i Kenya strax före valet: ”lagra nog med mat och vatten för fem dagar”, ”rösta tidigt och gå sen direkt hem” och ”ta fram en utrymningsplan och en mötesplats för familjen”.

I paketet ingick också en specialgjord musikvideo där barn från sju olika skolor deltar. Verserna sjungs på olika lokala språk och refrängen på engelska. Barnen sjunger om allt som är bra i Kenya, och videon slutar med flera olika barn som på olika språk säger ”Kenya är mitt hem. Jag väljer fred!” Filmen delades ut till organisationer och kyrkor och visades också på nationell TV. Och sen kom valet. Hur gick det?

— Valresultatet ifrågasattes, vilket vi nästan räknat med, och det blev våldsamma protester – men bara på tre ställen i Kibera. Och det var inte sammandrabb-

Checklista i valtider.

ningar mellan olika grupper, utan en grupp som slogs med polisen. Det låter kanske konstigt, men det var en stor seger. Våldet trappades aldrig upp och spreds mer än så. Det förekom inget våld mellan olika stammar, och i stort sett gick allting fredligt till.

— Jag tror verkligen att vår insats och liknande projekt spelade en stor roll i det här. Vi var många som arbetade tillsammans, vilket gjorde budskapet starkt.

Motsättningar mellan människor med olika stamtillhörighet var den största risken för att valet skulle leda till en upprepning av det som hände år 2007.

»

37

världen | Kenya

20-22 april, 2018

VÄLKOMSTMÖTE för Kommendörerna Marianne och Clive Adams Templet, Östermalmsgatan 69, Stockholm

Frälsningsarmén marscherar för fred och enhet i Kibera.

Lördag 6 januari, kl 16.00 Kommendör William Cochrane, överstel. Gunilla och Kjell Olausson Söderkårens hornmusikkår, Vasa Goldies

När Titus får frågan om vad som gjorde mest intryck på » honom i projektet, och vilken den största skillnaden var som projektet förde med sig svarar han: — Det allra största var att folk från olika stammar samlades och arbetade för fred tillsammans. Ett av de mest fantastiska ögonblicken för mig var när jag hörde flera olika stamspråk som talades på samma kampanjmöte. Det var starkt!

I skrivande stund är det oklart om det kommer att bli ett omval i landet efter det att en domstol förklarat det första valresultatet ogiltigt. Titus och hans kollegor är beredda på att fortsätta sitt arbete för fred så länge det behövs. g

Frälsningsarméns nationella samling för vuxna, barn och ungdomar

JESUS TILL ALLA Stockholm 20-22 april, 2018

Frälsningsarméns världsledare General André Cox och Kommendör Silvia Cox

Frälsningsarméns

JULKONSERT måndag 4 december kl 19.00 Eric Ericsonhallen, fd Skeppsholmskyrkan (T-bana Kungsträdgården eller Buss 65) Adolf Fredriks Musikklasser 8 ab, Frälsningsarméns Centralbrass Ann-Louise Hanson med Bruno Glenmark Ludwig Fontanac, Daniel Viklund Till förmån för Frälsningsarméns julhjälp Frälsningsarmén tel. 08 562 282 00 Biljetter: www.billetto.se

38

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Herre, jag vill be för alla som har det svårt i andra länder, för de som har det fattigt.

Gud, välsigna dem och gör så

att de får det bra. Amen.

Emil 9 år

Temat på ledardagarna var stafettväxling vilket hänger samman med Frälsningsarméns vision att se 100 nya lokala ledare fram till 2020.

Utbildning och inspiration

Befordrade till härligheten

6-8 OKTOBER samlades på Vasakåren i Stockholm 140 ledare verksamma på Frälsningsarméns olika kårer i landet till lokala ledarskapsdagar. Efter en festmåltid, välkomstal av programchef Kjell Karlsten och avslutande lovsånger var gruppens förväntningar stora inför helgen.

Lördagen inleddes med korta samtal kring lokalt ledarskap och betydelsen och behovet av lokala ledare. Därefter träffades ledare inom samma kategori för att sam-

Henry Carlsson, Halmstad Per-Olov Larsson, Halmstad Astrid Carebrand, Sundbyberg Gun-Britt Björklund, Oskarshamn Lars-Erik Berglund, Norrköping Ingrid Öberg, Göteborg Gun Bohman, Helsingborg Barbro Adolfsson, Östersund May Cronholm, Malmö Bengt Linder, Jönköping Sivan Andersson, Huskvarna Ingrid Werninger, Huskvarna

tala och utbildas inom sina respektive områden. Bland dessa ledarkategorier fanns fanjunkare, bönesergeant, musikledare brass, fastighetsansvariga och ytterligare 10 st. Ledardagarna avslutades på söndagen med gudstjänsten ”Kraft att leda” med Frälsningsarméns ledare kommendör Johnny Kleman. Det var en uppmuntrad och inspirerad grupp ledare som sedan åkte tillbaka till sina kårer för att praktisera sina nya kunskaper. g Lars Beijer

Be för

Bön om frälsning foto: unsplash/sebastian unrau

• Barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som blir en fortsättning på barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén.

• Frälsningsarméns julinsamling och alla kontakter med dem som ger och tar emot hjälp.

• Frälsningsarméns behandlingshem Kurön.

• Frälsningsarméns arbete internationellt bland annat i Kenya.

Tack Jesus att du dog för mig och för mina synder.

Jag ber om nåd och välsignelse och om förlåtelse. Tack att du gett mig livet och att din försoning gäller mig och att jag får bekänna att du nu bor i mig. Jag ber om kraft för vardagen och om beskydd över mitt liv. Tack att jag får bekänna dig som min frälsare och min Herre. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2017. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

39

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

över att hitta en plats för sin lilla familj att sova i. Där, mitt i stöket och kaoset fick Maria föda sin son. Han kom till oss tyst och försynt, bakom kulisserna. Man hade lätt kunnat missa att världen tog emot sin försonare.

Sakta dras jag tillbaka till kyrkan av tonerna i Schuberts ”Ave Maria”. ”Ave Maria, gratia plena. Var hälsad Maria, Herren är med dig.” Där i kyrkan kände jag julen ta plats i mitt liv. Jag önskar mig lyhörda öron om någon knackar på och frågan om det finns plats.

Jag vill ha öppna ögon för att se behovet hos en annan människa. Jag önskar att jag kan fira så värdigt och så fint att världens frälsare, barnet i krubban, kan fortsätta sova mitt i mitt vardagsrum. Så det finns plats.

Sjung varsamt så du inte väcker barnet.

Mia-Lisa Dahlqvist

foto: Denis Rozan / Shutterstock

J

ag satt i kyrkan och lyssnade till tonerna och orden, såg och njöt av alla stämningsfulla ljusen.

Det var mörkt och kallt ute men inne var det gott att sitta i stillhet. Det var så lugnt och harmoniskt.

Jag satt längst bak då jag kom in lite för sent. Framme läste någon ur julevangeliet. Jag hörde om den gravida kvinnan, om den långa färden till hemstaden, om trängseln och platsbristen på vandrarhemmen. Jag lyssnar hur den unga flickan fick föda sitt barn i ett stall. Även om det var så länge sedan så låter det som det kunde varit i min stad idag, här och nu.

Min tanke kan inte längre hållas kvar och helt plötsligt är jag inte längre i den idylliska och vilsamma kyrkan: hur var det egentligen den dagen då det lilla barnet föddes? Tänk om jag hade varit med. Vad hade jag sett och hört? Massor av människor som vallfärdade under samma tid för att registrera sig skapade trafikkaos. Jag kan ana att många var stressade, trötta och hungriga. Barn så väl som äldre samsades om platserna, bagage och djur överallt. Ljudnivån måste varit hög. Och denna oro som den blivande pappan kände