Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2 - 2017 by Frälsningsarmén

ATT HJÄLPA En vardagsängel hjälper medmänniskor i sin närhet. SID 34 SÅ FUNKAR DET Hur Frälsningsarmén når ut med sin kommunikation. SID 8

# 2.2017

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 134:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Evangelina Bergh, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Peter Jonasson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2017 20 januari, 10 april, 19 juni, 11 september och 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Annette Emmoth och Jonas Nimmersjö Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Påsk och 169 delmål MED ETT TYDLIGT ställningstagande

samlades världens ledare år 2000 för att ta fram åtta utvecklingsmål. Millenniemålen handlade om att på olika sätt bekämpa fattigdomens verkningar och gav riktning åt världens tillväxtarbete. Frälsningsarmén fokuserar på Bibelns principer när det gäller sociala problem i samhället. Vår utgångspunkt är, att i den kristna tron finns svaret för mänsklighetens djupaste behov. Bibeln betonar ju konsekvent rättvisa och framför allt social rättvisa; hur människor behandlas, hur resurser fördelas och hur människor förhåller sig till varandra.

OM VI SKA FÖRA NER FN:S BESLUT TILL VÅR VARDAGSNIVÅ, VAD INNEBÄR DET? År 2015 skulle målen som formulerades efter millennietoppmötet i FN:s högkvarter i New York vara uppfyllda. Men vi nådde inte dit och idag arbetar vi istället med 17 nya mål och 169 delmål i Agenda 2030. Mål som bland annat behandlar ämnen som hållbar konsumtion och produktion, minskad ojämnlikhet och rent vatten och sanitet för alla. Mål nummer 11 och 16 handlar också om att främja fredliga och inkluderande städer och samhällen. Det betyder bland annat att eliminera övergrepp, människohandel och alla former av våld eller tortyr. Främja rättssäkerheten och lika tillgång till rättvisa för alla. Tillhandahålla juridisk identitet, inklusive födelse-

registrering. Säkerställa allmän tillgång till information och skydda grundläggande frihet i enlighet med nationell lagstiftning och internationella avtal. Vi förstår vilka genomgripande insatser som behövs för att det ska kunna bli verklighet. Hur kan människor få växa och bli harmoniska, hur kan vi skapa delaktighet, integration och ett gemensamt ansvar för vår miljö? Vi förbereder oss just nu för att fira påsk och det kristna budskapet handlar om allas lika rätt och möjlighet till förlåtelse och försoning. Det handlar också om att vara villkorslöst älskad helt utan att ha förtjänat det. Men påsken handlar också om att göra aktiva, medvetna val och att se konsekvensen av sina handlingar. Om vi ska föra ner FN:s beslut till vår vardagsnivå vad innebär det? Och om jag ska ta påskens konsekvenser i mitt liv, hur skulle jag då någonsin kunna undvika att känna djup empati för andra? Jag som själv blivit så över alla gränser älskad. Påsken handlar om en tro som vill föra världen en bit närmare uppfyllelsen av Agenda 2030.

Eva Kleman

40 Innehåll

#2.2017 PERSONLIGT

4. Han lämnade sitt land för att hjälpa det Ngolia Kimanzu arbetar med att bekämpa fattigdom internationellt. SÅ FUNKAR DET

8. Rätt kommunikation avgörande Från kommunikationsoch insamlingsenheten kommuniceras ett gott budskap på olika sätt. FOKUS

14. Nyanlända behöver trygghet och gemenskap

På flera platser arbetar Frälsningsarmén för att integrera nyanlända. MIN VÄG TILL GUD

20. Född för Frälsningsarmén

Kathleen Johansson bestämde sig för att ge Gud allt. KRÖNIKA

23. Stridsrop i påsktid

Lars Lerne reflekterar över hur musik kan bli stridsrop.

TRO

28. Frågorna formar svaren

Johnny Kleman ställer frågor och ger svar utifrån frågeställningar i Bibeln. OM OSS

30. Symboler

Samtal om Frälsningsarméns symboler och deras betydelse i dag. ATT HJÄLPA

34. Ängel varje dag

Månadsgivare som fått namnet Vardagsängel ser hur regelbundet givande blir till hjälp. VERKSAMHET

36. Bredd och djup i Västerdalarna

Målet för Frälsningsarméns kår i Västerdalarna är att nya människor ska bli sedda och också komma till tro. VÄRLDEN

40. Fattigdomsbekämpning

I Kenya arbetar Frälsningsarmén bland annat med hälso- och sjukvård och vattenförsörjning.

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

Personligt | Ngolia Kimanzu

Ngolia Kimanzu, har arbetat med internationellt bistånd på Frälsningsarmén i Sverige i sedan oktober 2013.

Personligt | Ngolia Kimanzu

Han lämnade sitt land för att hjälpa det På enheten för internationell utveckling på Frälsningsarmén i Stockholm arbetar sedan oktober 2013, Ngolia Kimanzu, en man med gedigen erfarenhet av internationellt biståndsarbete. Att Ngolia skulle börja jobba på Frälsningsarmén i Sverige var inte något han själv planerat. Men det är kanske inte heller en slump att det blev så. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

golia föddes för 56 år sedan i Machakos, en stad inte långt från Nairobi, Kenyas huvudstad. Ngolias föräldrar var officerare i Frälsningsarmén i Kenya och Frälsningsarmén har alltid varit något som legat honom varmt om hjärtat. Familjen som Ngolia, hans två bröder och tre systrar växte upp i levde kanske inte i misär, men hans föräldrar tjänade inte mycket pengar. — Det var svårt, säger Ngolia. Som officersbarn hade vi det inte så välställt. Det är bättre i dag för officersfamiljerna, men när jag var barn var det svårt. Vi hade inte heller skolmat och vi hade inget vatten på skolan utan fick ta med det hemifrån. I vissa fall var barnen tvungna att ta med eld till skolan och ta med vatten till läraren. Trots allt gick studierna bra för Ngolia. Han läste vidare på universitet, först i Kenya på Egerton University, Njoro i Nakuru i tre år och sedan två år för en mastersexamen på Melbourne University, School of Agriculture and Forestry i Australien. Efter sina studier arbetade

Ngolia först för den kenyanska regeringen och därefter på CRS, Catholic Relief Services, en stor biståndsorganisation från USA. Man kan säga att det var när han arbetade för den nationella bondeorganisationen KNFU, Kenya National Farmers Union som resan till Sverige började. Ngolia visste det inte då. KNFU började ett samarbete med Vi-skogen och två år senare började Ngolia arbeta för dem. År 1988 flyttade han med Vi-skogen till deras nya kontor i Kitale. Arbetet växte och från att bara ha funnits i Kenya arbetade man efter några år även i Tanzania, Uganda och Rwanda. Kontoret flyttades till Kisumu och Ngolia som då var regionchef hade ansvar för 800 anställda och arbetade med 30 000 bönder i de fyra länderna. Bara i Kenya delades det ut fem miljoner träd per år till bönderna som de kunde plantera ut. Ngolia jobbade senare även för en annan biståndsorganisation från Sverige, Swedish Co-operative Center, Kooperation Utan Gränser, som idag heter ”We Effect”. De båda organisationerna hade ett nära samarbete och Ngolia var biträdande chef för båda organisationer-

fakta Ngolia Kimanzu Familj: Hustru Jane och två söner, Kimanzu, 22 år och Mweu, 25 år. Födelseort: Machakos, nära Nairobi. Bor: Tumba. Gillar: Fotboll.

Personligt | Ngolia Kimanzu

na på det gemensamma regionkontoret i Nairobi mellan 2006 och 2008. Organisationerna arbetade då i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania. VAR NGOLIA ÄN HAR BOTT har han en-

gagerat sig i Frälsningsarméns kårer och han har också arbetat ideellt för Frälsningsarmén regionalt och nationellt i Kenya, i bland även på uppdrag av Frälsningsarméns internationella högkvarter. — När jag jobbade i Kizumo hade jag många uppdrag från Frälsningsarméns distriktschef. Och när det bara var ett distrikt i Kenya var jag även ordförande för SAOCA, The Salvation Army Officers Children Association, berättar han. Organisationen för officersbarn finns även i Sverige och heter här, Officersbarnens förbund, OBF. Ngolia är numera medlem även i den svenska organisationen. I Kawethei var Ngolia under tio år ordförande i styrelsen för Kawethei Salvation Army Secondary School. Under den tiden köptes en buss till skolan som blev

Ngolia, till höger, med dåvarande distriktschef major Mtuku, mitten, och medlemmar i kåren, Kisumu Corps, 2005.

en hjälp för hela samhället. Som ordförande för skolan såg Ngolia även till att återställa och reparera en gammal vattenbrunn från kolonialtiden. — Brunnen hade mycket, mycket vatten och skolan kunde nu ha vatten hela året utan att behöva köpa det, berättar Ngolia. Det var en stor ekonomisk vinst för skolan men också en vinst för samhället runt omkring.

HAN HAR FÅTT VARA MED OCH HANDLÄGGA DET STÖRSTA PROJEKT SOM FRÄLSNINGSARMÉN NÅGONSIN GJORT GLOBALT.

Brunnen visade sig ha för mycket mineraler och därför har man nyligen fått hjälp från Frälsningsarmén i Sverige att köpa ett filter som tar bort salter i vattnet. Skolan har även fått hjälp att bygga sanitets- och hygienanläggningar. Ngolia hade aldrig några tankar på att flytta till Sverige. År 2007 pratade han med sin chef på We Effect om att få flytta till Moçambique för att jobba där. De hade då ett stort projekt i Nyaza, i norra Moçambique. – Men chefen hade andra förslag och undrade om jag inte ville flytta till Sverige och jobba på huvudkontoret, säger Ngolia. Efter ett familjeråd bestämde man sig för att flytta till Sverige. I augusti 2008 flyttade familjen och Ngolia började jobba på We Effects huvudkontor på Kungsholmen i Stockholm. Efter fem år där var det dags att flytta tillbaka till Kenya. De båda sönerna gick då i gymnasiet och frågan blev om de skulle avbryta sina studier eller inte. De ville stanna. Ngolia var tvungen att sluta på We Effect om de inte flyttade tillbaka. I Templet, Frälsningsarméns kår på Östermalm i Stockholm hade Ngolia kommit i kontakt med Christian Lerne, chef för Internationell utveckling på Frälsningsarméns högkvarter i Sverige. De hade pratat med varandra och Ngolia blev erbjuden jobb på Frälsningsarmén för att kunna stanna kvar i Sverige. Han slutade på We Effect i slutet av juni och började på Frälsningsarmén i oktober 2013. Ngolia fick permanent uppehållstillstånd i oktober 2013 och svenskt medborgarskap år 2015. Övriga familjen blev svenska medborgare 2016. Sitt kenyanska medborgarskap har de kunnat behålla. För Ngolia som hade anställning, var det lätt att integreras. Det har varit svårare för hans fru Jane. Hon har ännu ingen anställning men gör idag praktik på Sveriges Kristna Råd, SKR. Hon har dock studerat mycket svenska och har läst Svenska för invandrare del 2. För sönerna har det inte varit några problem. Något som hjälpt Ngolia är att han är aktiv medlem i Templet där han bland annat är ansvarig för kårens internationella

Personligt | Ngolia Kimanzu

Vi samarbetar väldigt bra, kollegerna på Internationell utveckling, säger Ngolia Kimanzu.

engagemang och även har haft uppdrag att arbeta med strategier för kåren. — När jag började arbeta på Frälsningsarmén 2013 bad jag dem att bara prata med mig på svenska, det gör jättemycket. Vi samarbetar väldigt bra, kollegerna på Internationellt utveckling, vi har en tydlig strategi med fokusområden, säger Ngolia. Sedan Ngolia började på Internationell utveckling har han fått vara med och handlägga det största projekt som Frälsningsarmén någonsin gjort globalt; Kenya Intergrated Schools and Communities, Water, Sanitation and Hygiene

(WASH). Det är ett projekt som fått stöd från SIDA via Svenska Missionsrådet, SMR, från Storbritannien, Schweiz och Australia Eastern (östra territoriet i Australien). Frälsningsarmén i Sverige är ansvariga för support, handläggning och rapportering samt resultatmätning. Projektet som ska avslutas år 2018 gäller 40 skolor och 20 samhällen och byar. Totalt har 110 000 människor fått hjälp genom projektet som hjälpt byarna och skolorna med vatten, hygien och matsäkerhet. — Vi började också med matservering på skolorna och det var ett bra initiativ, säger

Ngolia. Det är inte många barn som har tillgång till mat på sina skolor. Vi samarbetar mycket med regeringen i Kenya och hoppas att denna modell kan påverka även andra skolor i Kenya. Eleverna på skolorna i detta projekt presterar bäst i sina regioner. I juli 2016 hade vi en väldigt positiv utvärdering gjord av University of Nairobi. Den visade att när alla barn får tillgång till rent vatten och mat på skolorna blir deras hälsa bättre. Det var kul också att ett så stort universitet som University of Nairobi upptäckte att Frälsningsarmén gör bra saker. g 7

Leif Bergström är kommunikationsoch insamlingschef. Välkomnande, troende och hjälpande är de ledord Frälsningsarmén vill förknippas med.

så funkar det | kommunikation

Rätt kommunikation är avgörande Frälsningsarmén kommunicerar genom många mediekanaler och jämfört med andra liknande organisationer ligger man väldigt bra till när det gäller uppmärksamheten i sociala medier. Att nå ut med sitt budskap i det kraftiga mediebruset är en utmaning men lyckas man så märks det bland annat på insamlingsfronten. Det i sig gör att fler utsatta människor kan få hjälp. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

älkomnande, troende och hjälpande. Det är ord som Frälsningsarmén vill förknippas med och som dess varumärke byggs kring. –Syftet med vår kommunikation är att göra oss kända som en kristen kyrka och få fler besökare till våra kårer men också att visa att vi har ett omfattande socialt arbete och få fler givare för att vi ska kunna hjälpa fler utsatta människor. Det säger Leif Bergström, chef för kommunikationsoch insamlingsenheten på Frälsningsarmén. Christine Samuelson är varumärkesansvarig på högkvarteret. Hennes tjänst handlar om att skapa en tydlig och enhetlig bild av Frälsningsarmén. – Det yttersta målet för mig är att svenska befolkningen vet vad Frälsningsarmén är och vad vi gör. Det är därför vi lyfter fram vissa områden i våra kampanjer och försöker förstärka sidor som folk eventuellt inte känner till. Vi fokuserar särskilt på barn och ungdomar, hemlöshet, integration och människohandel med våra kristna värderingar och vår tro som grund, säger hon. Tillsammans med en reklambyrå skapar hon kampanjer och hon understryker vikten av att kommunicera de kärn-

värderingar som Frälsningsarmén vill förknippas med. – Vårt varumärke är starkt och vi ska vara stolta över att folk känner så väl till oss och det är en stor draghjälp när vi söker kontakt med kommuner och när vi ska hjälpa utsatta. Vi uppfattas som trovärdiga, säger Christine Samuelson. En av de största utmaningarna för Frälsningsarmén är att nå ut till den yngre målgruppen och att få bort den föråldrade stämpeln som många har av Frälsningsarmén och därför är det viktigt att förpacka saker på rätt sätt i rätt mediekanaler. TIDNINGEN STRIDSROPET har funnits

i svensk upplaga sedan år 1883, trycks i dagsläget i en upplaga på 7500 exemplar och kommer ut fem gånger per år. För något år sedan omarbetades den till att tydligare handla om Frälsningsarmén och personer verksamma i den. Man vänder sig till soldater, medlemmar, anställda och alla som är intresserade av vad samfundet står för och uträttar. Innehållet ska vara intressant att läsa även för personer utan anknytning till Frälsningsarmén. Nya Stridsropet finns även som pdf-tidning på nätet och har en egen facebooksida med 2000 följare. Artiklar

från tidningen återfinns även på Frälsningsarméns hemsida. Charlotte Ander är ansvarig för både den centrala hemsidan och de lokala kårernas hemsidor då hon till dem tillhandahåller publiceringsverktyg och mallar som ska ge ett enhetligt intryck, oberoende av vilken kårs hemsida man besöker. Hon bidrar även med support och utbildning för dem som ansvarar för de lokala verksamheternas och kårernas hemsidor. Charlotte nämner att hemsidan också är en kanal för Frälsningsarméns kampanjer. Kring jul brukar sidan ha omkring 60 000 besök per månad, annars runt 40 000. – Vi har fått många nya besökare via Facebook och Instagram där det skapas intresse som gör att folk går vidare till hemsidan för att fördjupa sig. Men de allra flesta hittar oss via google, säger Charlotte Ander. Den största kanalen bland sociala medier är Frälsningsarméns facebooksida med omkring 14 500 följare. Där postas det inlägg dagligen och de som det visas störst intresse för lägger man också en summa pengar på i marknadsföringssyfte för att de ska få ytterligare spridning. – Genom Facebook bygger vi relationer med dem som följer oss och när vi har 9

FOKUS | TRAFFICKING

Ett led i kommunikationen är att anordna hearings kring viktiga frågor med inbjudna talare. Vid ett seminarium mot människohandel på Scandic Klara medverkade bland andra Christian Frödén, kriminalinspektör vid gränspolisen.

Vi på kommunikationsoch insamlingsenheten Leif Bergström, kommunikationsoch insamlingschef Lars Beijer, informationsansvarig Charlotte Ander, webbredaktör Christine Samuelson, varumärkesansvarig Emilia Beijer, praktikant Kiki Broms, skribent Jonas Nimmersjö, skribent, fotograf Teresia Jansson, skribent, fotograf Annette Emmoth, grafisk formgivare Mikael Karhunen, sociala medier Kerstin Tillenius, sociala medier Mats Wiberg, insamlingsansvarig Kristoffer Prennmark, insamlingar, givarservice, minnesgåvor Anna-Carin Wiberg Löw, insamlingar, månadsgivare Kati Derninger, insamlingar, företagspartner, julgrytan Margaretha Kolm, insamlingar, databas, analyser Elin Hedblad, testamenten Michael Hjerpe, testamenten 10

kan vi nå väldigt många »den kampanjer vägen, säger Mikael Karhunen, ansvarig för sociala medier. På Twitter är Frälsningsarmén aktiv vid speciella tillfällen, såsom under Almedalsveckan i Visby, eller i samband med varumärkeskampanjer. Beroende på sammanhang så står olika personer för det som skrivs där. Mikael Karhunen påpekar att Instagram är lite mer ”behind the scenes” och av en mer intern karaktär där man använder sig av ett kyrkligare språk. Detta gäller även Stridsropets facebooksida. Instagram är en kanal som kommer att utvecklas och användas mer framöver. Särskilt fokus kommer det att vara på ungdomar och verksamheten för dem inom Frälsningsarmén. Även på LinkedIn finns Frälsningsarmén representerad och det är ett område som är under utveckling. YouTube är en annan kanal som används för att visa filmer. Exempelvis har en film som handlar om att vara Vardagsängel, det vill säga månadsgivare, haft över en miljon visningar. Ängelrapporterna som skickas ut via brev till månadsgi-

VI VILL GÖRA OSS KÄNDA SOM EN KRISTEN KYRKA MED ETT OMFATTANDE SOCIALT ARBETE.

varna är i sig också en del av kommunikationen. Ganska nyligen startades även en blogg med en handfull olika skribenter och ett inlägg per vecka. Nytt är även ett nyhetsbrev som mailas till både privatpersoner och företag. FÖRETAG ska också kunna engagera sig

genom att själva vara givare eller ge ett bidrag till Frälsningsarmén i form av julklappar och gåvor till sina anställda. De kan exempelvis använda sig av gåvoshopen där man kan köpa färdiga paket i olika prisklasser som kan komma en utsatt människa till hjälp. Nu i julas var det främst tre paket som var populära:

så funkar det | kommunikation

Bild från en hemlöshetskampanj i samarbete med den brittiska fotografen Lee Jeffries.

så funkar det | kommunikation

”Värmande julhjälp”, det vill säga mössa och vantar till en hemlös, ”Sällskaplig julhjälp"; hembesök med fika till en pensionär, och ”Glädjande julhjälp” i form av julklapp till ett barn. Frälsningsarmén ligger väldigt bra till jämfört med andra liknande organisationer när det kommer till följare och interaktioner på sociala medier, något som Leif Bergström säger sig tacka sin personal för. Under december nåddes över två miljoner människor via Facebook och av dessa interagerade omkring 100 000 genom att gilla eller dela inlägg. – Det roligaste med att vara chef för den här enheten är att jag har väldigt duktiga medarbetare. Tjusningen är när alla gillar och delar våra inlägg och skriver att de älskar oss, men det finns ju en baksida också, säger han, och nämner att det inte alltid är trevliga kommentarer som folk kommer med. Frälsningsarmén tar aldrig bort inlägg som innehåller kritik mot organisationen men däremot sådant som innehåller rasism, hat mot folkgrupp eller personangrepp. Någon som upprepade gånger postar sådant blir spärrad eftersom man är mån om att hålla en trevlig samtalston i kanalerna. Det är ett fåtal personer som står för nästan alla negativ inslag, enligt Mikael Karhunen. Han nämner att det kan vara en svår balansgång att arbeta med just sociala medier. – En minoritet av våra följare är medlemmar i Frälsningsarmén och de är väldigt aktiva och intresserade av det kyrkliga. Givarna har däremot ofta ingen kyrklig koppling men de måste också ha en plats och hur pratar man om Jesus med dem utan att vara för påträngande?, funderar han. År 2011 lades det ner ett stort arbete kring att arbeta fram en ny grafisk profil. Den består bland annat av logotypen, den röda skölden och typsnitten Salvation Meta och Salvation Bodoni, som tagits fram av reklambyrån. Det finns riktlinjer för hur sköld, text och bild ska förhålla sig till varandra i exempelvis broschyrer, annonser och på affischer. Det finns även bestämmelser när det gäller val av en viss typ av papper och bilder, 12

Ett fokusområde är barn och unga och deras rätt till en trygg och meningsfull tillvaro.

tryck på bilar, skyltar på husfasader och annat. Den grafiska profilen finns för igenkänningens skull inom och utanför Frälsningsarmén. – Den inger en trygghet om att vi är samma Frälsningsarmé överallt i Sverige så att det inte skapas en osäkerhet, säger Leif Bergström. Annette Emmoth ansvarar för layout och grafisk formgivning när det gäller Nya Stridsropet, den årliga verksamhetsberättelsen och diverse broschyrer, foldrar, affischer och annonser. Hon retuscherar även

bilder och har kontakt med tryckerier. Dessutom assisterar hon kårer och andra verksamheter med grafisk produktion. – En utmaning är att få alla att förstå hur viktigt det är att vår grafiska profil följs, säger hon. Samtidigt är Annette Emmoth noga med att påpeka att hon är ödmjuk inför det faktum att kårerna inte alltid har resurser och tid att ägna sig åt just detta. Lars Beijer är informationsansvarig. Han är den som har kontakt med journalister och media, skriver pressmeddelan-

så funkar det | kommunikation

VÅRT VARUMÄRKE ÄR STARKT OCH FOLK KÄNNER VÄL TILL OSS. den och ordnar pressträffar. Han brukar bli kontaktad ett par gånger i veckan angående frågor som rör Frälsningsarmén och han skriver pressmeddelanden ett par gånger i månaden då Frälsningsarmén vill lyfta en fråga eller påbörja en insamlingskampanj. Lars Beijer är också delaktig i det ganska nya samarbetet med PR-byrån Hallvarsson & Halvarsson AB. – Våra kontakter där hjälper oss att formulera vårt budskap när det gäller de tidigare nämnda fokusområdena så att våra frågor blir ändå mer intressanta för journalister. Det leder till att tidningar vill skriva om oss och vi blir kanske inbjudna till tv och får medieutrymme utan att behöva betala för det, säger han. Han nämner att det inte är svårt att hitta bra saker att berätta om hos Frälsningsarmén men att det gäller att göra det på rätt sätt så att ämnet blir nytt och intressant för media. Vid omorganisationen år 2011 slogs insamlings- och kommunikationsenheten samman till en enhet och fler tjänster tillsattes. Man började även arbeta med reklambyrån och annonsera i syfte att synas mer och att stärka Frälsningsarméns varumärke. Enligt Lars Beijer har det gett en gynnsam effekt när det gäller insamlingen av pengar till den sociala verksamheten. Även om mycket av Frälsningsarméns kommunikation sker via högkvarteret så vill han även uppmuntra de lokala kårerna att ta mer initiativ till kontakter med media. – En lokal nyhet i lokalpressen kan lättare få genomslag än dem på riksplanet och den kan sedan sprida sig över hela Sverige och plockas upp av riksmedia, påpekar Lars Beijer. Kommunikationsavdelningen ansvarar även för Frälsningsarméns intranät, Pärleportalen. g

Så kommunicerar Söderkåren Även Frälsningsarméns kårer och sociala verksamheter använder sig av egna hemsidor och sociala medier för att nå ut med vad som händer hos dem. Här är ett exempel på hur Söderkåren i Stockholm arbetar med detta. TEXT: TERESIA JANSSON PÅ SÖDERKÅREN i Stockholm uppdaterar man regelbundet den egna hemsidan, facebooksidan och instagramkontot. Anna-Lena Paulsson, kårledare, ansvarar för facebookinläggen och delar varje vecka med sig av händelser som man vill uppmärksamma. – Det kan vara att vi vill visa att vi har något roligt på gång eller om det är något viktigt vi vill nå ut med, säger hon. Det kan handla om julgrytan och julfrukost för barnfamiljer. På sidan förekommer en del interaktion med gillamarkeringar och till största delen positiva kommentarer. Detsamma gäller Instagram. Vissa tackar för goda initiativ och för inslag som de fått vara en del av. Marie Möller, verksamhetsutvecklare på kåren, lägger ut inlägg på instagramkontot flera gånger i veckan. Under december när det var mycket verksamhet hos dem blev det nästan dagligen. Hon nämner händelser som när de som ingår i ett arbetsmarknadsprogram lagar mat eller bakar tårta, intressanta besök på kåren, tillfällen när exempelvis Hemköp skänker livsmedel till dem eller när de slår ett slag för sitt änglaträd då människor kan bidra med julklappar till behövande barn. Att ha hand om sociala medier i detta sammanhang innebär också vissa utmaningar. – Då flera av dem som deltar i vår verksamhet har skyddad identitet kan de inte vara med på bild och det gör det hela svårt eftersom Instagram bygger främst på bilder, säger Marie Möller. – Men det känns viktigt att finnas på sociala medier eftersom många människor är där och det är ett bra sätt att synas på, fortsätter hon.

Marianne Landenborg ansvarar för hemsidan där det annonseras om kommande gudstjänster och annat som är på gång. – Det är viktigt att vara aktuell och pusha för nya saker som händer. Särskilt kalendern måste regelbundet uppdateras och rensas, säger hon. På hemsidan sker inte någon direkt interaktion förutom att det där finns formulär man kan fylla i om man vill bli uppringd av någon på kåren för att exempelvis börja arbeta volontärt där. För tillfället finns inga planer på utveckling när det gäller Söderkårens kommunikation men Marie Möller nämner att viljan finns men att det är en fråga om tid och resurser. Just nu finns ingen som ansvarar för helhetsgreppet på området. – Jag skulle önska att vi längre fram hade någon lite yngre och vassare person som kan göra det här bättre än vad vi gör, säger Marie Möller. g

FOKUS | integration

FOKUS

Integration Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla, Football for all, och gitarrgruppen i Haparanda är exempel på Frälsningsarméns integrationsarbete.

sid 14-19

FOKUS | integration

Nyanlända behöver trygghet och gemenskap Frälsningsarmén har i många år arbetat med integration och vid den stora flyktingströmmen hösten 2015 mobiliserades krafter för att kunna bemöta de ökade behoven. "Vårt arbete ger en stor trygghet till människor som lever i traumatiska situationer", säger Ywonne Eklund, metodstödjare för kårernas sociala arbete. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

idigare gick Frälsningsarméns verksamhet på integrationsområdet under namnet ”invandrararbete” som leddes av en konsulent. Det har sedan lång tid tillbaka funnits olika center och verksamheter för målgruppen, såsom kvinnocentret i Akalla, boende för ensamkommande flyktingbarn i Jönköping, språkträning och annat. När den stora flyktingströmmen kom under hösten 2015 kunde man hänvisa till de verksamheter som redan fungerade väldigt bra. Då fanns man också på plats när asylsökande anlände till Stockholm och Malmö för att hjälpa dem att så fort som möjligt få kontakt med Migrationsverket. På grund av den stora anstormingen satte man på Frälsningsarmén ihop en speciell arbetsgrupp. –Det var en jättepressad situation och de från oss som välkomnade flyktingar på tågstationerna i Stockholm, Malmö och Göteborg kände att det var viktigt att få träffas och dela erfarenheter med varandra, säger Ywonne Eklund. Gruppen har sedan utvidgats till omkring tio personer som träffas regelbundet för att samtala om olika frågor på området. Dessutom formade arbetsgruppen en strategi och handlingsplan för det som numera benämns som

Frälsningsarméns migrations- och integrationsarbete. Det mynnade ut i ett omfattande dokument som på olika sätt ska underlätta för dem som arbetar på Frälsningsarméns kårer och sociala verksamheter med dessa frågor. Med hjälp av Frälsningsarmén, andra kyrkor och olika aktörer från civilsamhället har man skapat mötesplatser och sysselsättning som kan hjälpa de nyanlända att känna sig tryggare och för att få den långa och många gånger oroliga asylprocessen att bli så meningsfull som möjligt. Frälsningsarmén har även ett familjecenter i Jönköping som kan ge psykosocialt stöd till behövande. –Många av de nyanlända känner en stark oro för framtiden eftersom de inte vet om får de stanna i Sverige eller inte. De har också med sig många traumatiska upplevelser från tiden innan de kom till Sverige och dessutan kanske de känner oro för familjen som eventuellt finns kvar i hemlandet, säger Ywonne Eklund. Med hjälp av personal och volontärer, bland annat pensionerade lärare, kan Frälsningsarmén erbjuda de nyanlända undervisning i svenska. Att kunna språket är en nyckel till integration men också att förstå hur vårt svenska samhälle fungerar på olika sätt. An-

YWONNE EKLUND är

metodstödjare för kårernas sociala arbete.

dra verksamheter kan vara stickcaféer, språkcaféer, matlagningsgrupper och verksamheter för barn och unga men även sportaktiviteter. –Genom allt detta kan de nyanlända lära sig språket på ett naturligt sätt och det skapar också relationer som bidrar till integrationen, fortsätter Ywonne Eklund. På några ställen anordnas det aktiviteter på Migrationsverkets flyktingboenden. På många platser i landet kan man beviljas matkassar, presentkort till mat och ibland även kläder. En del av dem som kommit till Frälsningsarmén för att få stöd och hjälp har också beslutat sig för att bli medlemmar i samfundet. –Jag tror att Frälsningsarmén har betytt mycket för dessa människor i deras svåra situation. De nyanlända som deltar i vårt arbete berikar även livet i kårerna mycket och de relationer som skapas mellan de nyanlända och medlemmarna i kåren känns väldigt värdefulla, säger Ywonne Eklund. g 15

FOKUS | integration

Uppskattad träffpunkt för kvinnor Som ny i Sverige har man många kunskapsluckor när det gäller språk och kultur. Många har dessutom trauman i bagaget och känner sig ensamma, isolerade och fattiga. Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla har i 21 år arbetat med att underlätta integrationen för kvinnor. – Här kan kvinnorna skratta, gråta och bara vara, säger Jenny Alm, föreståndare. FRÄLSNINGSARMÉNS kvinnocenter i

Akalla har åtta anställda och 13 volontärer. Varje vecka kommer 150 - 200 besökare, ibland fler. De flesta kommer ifrån Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien. Många som kommer har ett desperat behov av hjälp och har flytt på grund av krig eller politiska åsikter. Vissa levde i hemlandet under dödshot. – Jag älskar mitt jobb och det är väldigt utmanande, spännande och roligt att ta del av olika kulturer och berättelser, säger Jenny Alm. Tanken med centret är att hindra kvinnor från att isoleras i sina hem. – Risken är att de hamnar i depression. De är ofta oroliga och längtar hem och de kanske inte träffar någon annan än dem i sin familj om dagarna. Här får de både svenska vänner och vänner från hemländerna som pratar samma språk, säger Jenny Alm. Att ha en sysselsättning och att träffa andra kvinnor är viktigt för dem alla. På centret fokuserar man på ande, kropp och själ. Där erbjuds undervisning i svenska och efterfrågan är stor. – I vår har vi 90 kvinnor som deltar i kursen, 40 stycken står på kö och vi får samtal varje dag från dem som är intresserade, säger Jenny Alm. I språkcaféet får man lära sig hur man beställer fika på ett café, hur man lånar 16

böcker på biblioteket, hur det fungerar i tvättstugan och hur det går till att åka tunnelbana. Centret erbjuder även lektioner i simning och cykling och tillfällen att motionera. – Det är jätteroligt att se kvinnornas lycka när de lär sig sådant och tanken är att de i sin tur kan lära sina barn detta, berättar Jenny Alm. Ofta har personalen sett kvinnor som tittat ner i marken och inte vågat ta plats och just när det handlar om jämställdhet kan en sådan inställning ta ett år att förändra, enligt Jenny Alm. – Men idag ser vi hur kvinnor sträcker på sig. De förstår att de har rätt att göra olika saker själva och de blir starkare på flera områden, säger hon. En aktivitet har fått namnet ”Upptäck Stockholm” vilket syftar till att få deltagarna att vidga sina vyer och få svenska vänner. En annan träff kallar man för ”Ny mamma i Sverige”, där kvinnorna får lära sig hur man läser instruktioner på livsmedelspaket, hur vårt sociala skyddsnät fungerar och om uppfostringsregler som att det är förbjudet att slå sina barn här. Under namnet ”Sångkraft” har man tillsammans med två sångpedagoger startat en kör som nu har 50 medlemmar som sjunger på svenska. I vår kommer de att samarbeta med en annan kvinnokör och 29 april blir det konsert i Eric Ericsonhallen.

På kvinnocentret kan man bland annat lära sig att sy, simma och cykla.

FOKUS | integration

DET ÄR JÄTTEROLIGT ATT SE KVINNORNAS LYCKA.

I kören ”Sångkraft” ingår 50 kvinnor som i vår har konsert i Eric Ericsonhallen.

Jenny Alm, föreståndare, och Jihan Alprewesh från Irak som fått mycket hjälp och stöd via centret.

I en sykurs lär sig kvinnorna att hantera en symaskin, att sy lapptäcken och att laga kläder. Jenny Alm har många idéer inför framtiden. Bland annat vill hon starta en restaurang eftersom kvinnorna de möter ofta lagar väldigt god mat. Hon vill även starta ett till kvinnocenter i något annat invandrartätt område men hon efterlyser också en liknande verksamhet för män. – Behovet av ett manscenter är mycket stort. Som det är nu går kvinnorna förbi sina män i kunskap och språk och männen hamnar då i underläge, säger Jenny. När det gäller det andliga påpekar hon att de är tydliga med sin kristna tro som i sin tur leder till att de på centret förmedlar Guds kärlek till dem som kommer dit. En del av kvinnorna som kommer är redan kristna medan många är muslimer eller har en annan tro. Många är intresserade av det kristna budskapet så en nyhet för den här terminen är att man startat en samtalsgrupp kring det. På centret finns även tillgång till kurator för dem som behöver stöttning av en sådan. Besökarna får också hjälp att tolka dokument och i kontakten med myndigheter såsom migrationsverket. De kvinnor som behöver får matkassar, kläder och leksaker men också tillgång till barnvagnar, möbler och annat som folk har skänkt eller som kommer från Frälsningsarméns butikskedja Myrorna. Jenny Alm tycker att hon och kollegorna har världens bästa jobb även om det kan vara slitigt och de får ofta höra kvinnorna säga att när de fått det bättre vill de komma tillbaka och hjälpa till på centret. – Många älskar oss och mår bra av att vara här och de ger så mycket kärlek tillbaka, avslutar Jenny Alm. g 17

FOKUS | integration

Fotbollen banar väg för integration På åtta orter i Sverige träffas asylsökande tonårskillar via FFA Global, Football For All. Frälsningsarmén i Sverige använder programmet som ett redskap för att integrera killarna i det svenska samhället. – De tycker att det här är fantastiskt och de tackar oss för det vi gör för dem, säger Samuel Wijk, projektledare för FFA Global i Göteborg. TVÅ KVÄLLAR I VECKAN samlas om-

kring 25 killar till fotbollsträning i Göteborgstrakten. Killarna är 15 - 18 år och omkring hälften av dem kommer från Afghanistan. De första spadtagen för FFA Global i Sverige togs år 2012. Kjell Karlsten, numera chef för Frälsningsarméns programsektion, var projektledare och snart fanns FFA Global på flera orter. När den stora flyktingvågen kom blev det ett naturligt fokus på ensamkommande pojkar. –Programmet fungerar otroligt bra eftersom många av killarna har drömmar som handlar om fotboll och det gör att de tar till sig även de andra delarna i verksamheten, säger Kjell Karlsten. På onsdagkvällarna tjänar Östra kåren i Göteborg även som ungdomsgård där man kan spela pingis, tv-spel, fika eller bara umgås. –Många grubblar och är nervösa när deras kompisar blir utvisade. Ofta är de vilsna och har ingen vuxen förebild och vi kan erbjuda en trygg plats i tillvaron där de vet att det alltid finns någon för dem, säger Samuel Wijk. Han nämner ett exempel då en kille bott hos en släkting som misshandlat honom. –Han var blåslagen och hade rivmärken och visste inte vart han skulle ta 18

vägen. Jag följde med honom till socialjouren och de ordnade ett ställe där han kunde bo, berättar Samuel. FFA Global vill bygga upp killarna på fyra plan; existentiellt, akademiskt, socialt och sportsligt. När det gäller det existentiella får deltagarna fundera kring sina värderingar i livet, var de kommer ifrån och vad de har med sig i bagaget. En del av deltagarna har även börjat bekänna sig till den kristna tron, även om det inte är det främsta syftet med verksamheten. På det akademiska planet får killarna tillsammans med en mentor hjälp med att sätta upp individuella mål för sina studier. Det sociala handlar om att bete sig väl. –De får lära sig att vara goda förebilder och att uppföra sig i samhället, säger Samuel Wijk. På det sportsliga området står fotbollen i fokus men Samuel Wijk understryker att man uppmuntrar killarna att hitta vad var och en tycker är roligt att sysselsätta sig med. –Jag tror att idrottsrörelsen i Sverige är stark och det är bra att binda upp killarna några kvällar i veckan till en kärleksfull miljö där de möts av bra värderingar, säger Samuel Wijk. –Genom FFA Global får pojkarna även en förankring i Frälsningsarmén. Om

Via fotbollen och träffar på kårerna får flyktingkillar nya vänner, kunskaper och en trygg punkt i tillvaron.

FOKUS | integration

DET ÄR BRA ATT BINDA UPP KILLARNA TILL EN KÄRLEKSFULL MILJÖ DÄR DE MÖTS AV BRA VÄRDERINGAR. någon flyttar någon annanstans så kan vi höra av oss till kåren där och förmedla kontakt och det känns jätteviktigt, fortsätter han. I vår kommer man i Göteborg även att ha en så kallad Life class i samband med en av veckans träningar. Då kommer man att diskutera exempelvis fotbollstermer och dra paralleller till goda värderingar. Detta har man redan kommit igång med på andra orter. Enligt Kjell Karlsten kommer många förfrågningar om att starta fler FFA-initiativ. I Borlänge har det även startats fotbollsträningar för tjejer med kvinnliga tränare. I Stockholm har Kungsholmskåren tagit initiativ där man istället inriktat sig på dans och Kjell Karlsten tror att vi kommer få att se fler liknande verksamheter i framtiden. g

Detta erbjuder FFA Global • Hjälp och stöd till främst asylsökande tonårskillar. • Fotbollsträning två gånger i veckan i samverkan med fotbollsklubbar. • Life Class på respektive kår en gång i veckan och tillgång till egen mentor. • Utveckling existentiellt, akademiskt, socialt och sportsligt. • Verksamhet på hittills åtta orter i Sverige.

Mångfald blir till resurser i Haparanda Omkring 30 flyktingar brukar delta i gudstjänsterna i Haparanda och flera av dem har blivit medlemmar i kåren, något som Maud Fennvik, kårledare, gläds över. – Det har blivit en stor mötesplats här och jag ser dessa människor som en tillgång både för kåren och för vårt samhälle, säger hon. MÅNGA av de tidigare medlemmarna i kåren i Haparanda är

äldre och de gläds över det yngre tillskottet på sistone. – Vi lär oss om andra kulturer och nya sätt att tänka och dessa människor kan berätta om det kristna budskapet på ett sätt som vi andra inte kan, säger Maud Fennvik. I kårens lokaler möts dagligen 50-90 personer. Där erbjuds fika, spel, klädutdelning och presentkort på mat men också undervisning i svenska och matlagningstillfällen. Numera leds barn- och ungdomsverksamheten av en man från Syrien som är medlem i kåren. De asylsökande får även stöd och hjälp med att tolka blanketter och i kontakterna med Migrationsverket. – Vi möts av en väldig tacksamhet. De största behoven dessa människor har är att få kläder, omsorg och kärlek men det finns även en djup längtan på det andliga planet som vi kan bemöta på gudstjänster och genom samtal, säger Maud Fennvik. Några av de asylsökande muslimerna har konverterat till kristen tro sedan de kom till Sverige. – De sekulariserade muslimerna är väldigt öppna för det kristna budskapet och vi ser att många blir väldigt berörda på gudstjänsterna, säger Maud Fennvik. g 19

MIN VÄG TILL GUD | kathleen johansson

Löjtnant Kathleen Johansson är kårledare i Ronneby/Karlskrona. Här med maken Erik.

MIN VÄG TILL GUD | kathleen johansson

Född för Frälsningsarmén Jag brukar säga att ”jag är inte född i Frälsningsarmén, men jag är född för Frälsningsarmén”. Med det menar jag att min familj inte tillhör Frälsningsarmén och att jag inte växte upp i Frälsningsarmén, men att jag vet att Guds tanke med mig var att jag skulle ägna mitt liv åt att tjäna Gud i Frälsningsarmén. TEXT: KATHLEEN JOHANSSON FOTO: STAFFAN LINDBOM

ättet jag mötte Frälsningsarmén på var något oväntat. Det började nämligen med att mina föräldrar satte mig på en prestigefylld anglikansk flickskola - en skola du går på när dina föräldrar har pengar och vill vara säkra på att du får en utbildning som gör att du kommer in på ett lika prestigefyllt universitet. Där, bland musiklärarna, visade det sig finnas flera frälsningssoldater. Ett par år efter det är jag med i kårens ungdomssamlingar på fredagskvällar och hjälper ibland till och spelar flöjt i musikkåren eftersom en av mina musiklärare visade sig vara både ungdomsledare och musikmästare i kåren. Några år senare åkte jag på ett sång- och musikläger som en annan kristen organisation arrangerade och där blev en av mina vänner frälst. Min närmaste kår låg nästan en mil från där jag bodde, och mina föräldrar ville inte skjutsa mig på söndagsmorgnar - mötena började redan halvtio på morgonen - men min nyfrälsta vän hade körkort, så nu kunde vi åka på möten tillsammans. Ungefär samtidigt fick jag några nya vänner som inte var kristna. De var trevliga att umgås med, men de började leda mig i fel riktning i livet och det dröjde inte länge innan jag hade gjort en hel del dumt. Det var då jag insåg hur desperat jag behövde Guds förlåtelse.

Som tur var såg Gud vad som var på gång i mitt hjärta. Jag var på en stor kristen konferens för tonåringar och jag minns inget av vad som sjöngs eller predikades, men jag kommer ihåg att jag kände att jag behövde gå fram och svara på Guds tilltal. Jag stod där framme, närmast scenen, och sa till Gud “Jag förstår i mitt huvud att du har förlåtit mig eftersom jag förstår det du sagt i Bibeln, men jag behöver också få känna i mitt hjärta att jag är förlåten. Snälla, gör nåt så att jag förstår att jag är förlåten." Jag stod kvar där framme tills dess att det verkade som att de flesta var på väg tillbaka till sina platser. Ingen hade pratat med mig eller bett med mig och jag såg mig omkring och kände mig ensam. Hur skulle jag nu få veta att jag var förlåten så jag kunde gå vidare i livet? Precis då så kom en ung kvinna fram till mig, tog tag i mig och tittade mig i ögonen och så sa hon: “Gud vill att du skall veta att han har hört din bön och att du är förlåten.” Hon gick sedan iväg lika plötsligt som hon hade kommit fram. Det blev vändpunkten. Det var ögonblicket då jag visste, på ett sätt jag aldrig vetat något tidigare, att Gud verkligen fanns och att han kände mig, hade hört mig och förlåtit mig. Nu var jag tvungen att ge allt jag hade åt honom. Ingenting mindre än allt var tillräckligt. Gud skulle ha hela Kathleen.

INGENTING MINDRE ÄN ALLT VAR TILLRÄCKLIGT. GUD SKULLE HA HELA KATHLEEN.

Jag började studera på universitet men jag var hela tiden rastlös. Gud hade ju kallat mig att ge honom hela mig. Allt jag hade skulle jag ge åt honom. Jag försökte förstå vad det kunde vara och det blev plötsligt tydligt: Att ge allt åt Gud innebar i Frälsningsarmén att bli frälsningsofficer. Det var vad jag skulle bli! Jag sa till min kårledare att jag måste bli frälsningsofficer och hon svarade: “Du kanske skall börja med att bli frälsningssoldat först.” Strax efter det började jag ta lektioner för att lära mig vad det innebär att vara frälsningssoldat och vad Frälsningsarmén var. Under tiden jag lärde mig mer och mer om det så häpnade jag över hur Gud hade lett mig hit hela tiden. Jag hade lärt mig spela tamburin i skolan i lågstadiet, första gången jag hörde en musikkår spela hade jag gråtit av glädje 21

MIN VÄG TILL GUD | kathleen johansson

Drygt fyra år som frälsningsofficer i Sverige har varit Kathleen Johanssons största äventyr.

och när jag läste boken “Kallad till soldat” för första gången kunde jag inte förstå att jag inte alltid hade varit frälsningssoldat. Allt som var Frälsningsarmén, dess historia, dess nutid och dess möjligheter, gjorde mig lycklig. Fem år gick och jag var på väg att börja utbildningen till frälsningsofficer på officersskolan i Melbourne som en av 29 kadetter i kadettringen “Helgelsens sändebud”. Jag blev invigd till frälsningsofficer dagen efter att jag fyllt 25 och var redo för stridsfältet. Nu kunde jag äntligen ge Gud hela Kathleen. Efter ett år och två månader kom jag av en händelse att få kontakt med en svensk frälsningssoldat. Mindre än ett år senare landade jag i Sverige och var på väg att gifta mig med Erik, mannen som sedan dess är min ständiga kamrat i frälsningskriget. Det vore fel att säga något annat än att mina drygt fyra år i Sverige har varit mitt livs största äventyr. Att flytta till ett främmande land med ett främmande språk och en på många sätt annorlunda 22

frälsningsarmé har varit det tuffaste men ändå det bästa jag nånsin gjort. Sedan jag kom till Sverige har jag haft förmånen att vara en del av fem olika kårer, ett socialt center och en svenska-för-invandrareklass. Jag har mött många städer, många olika ansvarsområden, och många utmaningar. Och så klart har det ibland varit svårt att leva i en helt ny kultur. En av de saker jag fått höra oftast sedan jag kom till Sverige är: “Det är inte så vi gör i Sverige”. Och jag är säker på att om jag skulle flytta tillbaka till Australien skulle jag få höra folk säga: “Vad gör du Kathleen? Du vet väl att det är inte så vi gör i Australien". Jag är helt och fullt övertygad att Guds rike står över alla jordiska riken. Guds rike är rikare, starkare och större än det svenska och australiensiska riket tillsammans och det är i det riket vi har vårt medborgarskap. Och det är det riket, "Guds rike" som betyder något. Och lika övertygad är jag om att Frälsningsarméns uppdrag, oavsett i vilket land den jobbar, är att vinna världen för Jesus.

Vad framtiden bär med sig vet jag inte. Men jag vet att Guds kallelse och mitt förbund med honom gäller. Jag vet att när jag och min man, som i sommar också han blir invigd till frälsningsofficer, tillsammans går ut i striden kommer Gud vara med oss och gå före oss. Han leder oss i kampen när vi, sida vid sida, dag för dag, kämpar mot synd och död, förtryck och orättvisa och för Guds rike, världens frälsning och människors helgelse. g

fakta Kathleen Johansson Ålder: 31 år. Bostadsort: Ronneby Familj: Maken Erik Yrke eller studier: Frälsningsofficer. Böcker jag gärna läser: Deckare och biografier.

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Stridsrop i påsktid VILL DU SKRIVA NÅGOT för Nya Strids-

ropet, frågar redaktören. Jag tänker på stridsrop som begrepp. Vad betyder stridsrop? Jag gillar gamla sånger av vilka många betecknades som stridssånger, till exempel ”Vår själ är fylld av heligt lov” och ”Se, vi höja korsets banér”. Men är detta stridsrop? En musikkår i Frälsningsarmén är en fin resurs om den används på rätt sätt. Den kan vara en mobil orgel vid möten utomhus, håller takten vid marscher, förstärker det glada budskapet om Jesus genom sin musik. Att spela i en musikkår är något mycket speciellt. Här möts olika åldrar och olika förmågor i musiken. En musikkår kan ha mer än 100 spelningar per år. Man

JAG PROVSATT DEN LYXIGA BUSSEN OCH PÅBÖRJADE I FANTASIN RESAN MOT TYSKLAND. spelar oavlönat för att man tror på det man gör, att sprida budskapet om Jesus. Musiken och formerna för musiken kan växla men uppgiften är densamma. Och det är roligt att spela tillsammans. Nu för tiden är det inte lätt att spela ute på gator och torg. Man måste ha tillstånd och och kan bli krångligt. Templets musikkår i Stockholm har prövat något nygammalt. Vi kallar denna aktivitet för kaffespelning. Den innebär att

vi går ner till Karlavägen i Stockholm bjuder passerande på kaffe och delar ut ett visitkort med en inbjudan till Templet med hälsningen ”Räkna med Jesus!” Under tiden spelar en grupp ur musikkåren kända melodier. Ett litet stridsrop i mässing. Som musikant har jag spelat i många olika sammanhang. Vem minns inte marscherna till Skansen från Kungsträdgården med många musikkårer som marscherade efter varandra följda av hundratals frälsningssoldater. Det kan innebära många stridsrop. När det närmar sig påsktid kommer alltid frågan: Vad ska du göra? När jag växte upp fanns det bara ett svar: Musikresa. Bussen packades och musikkåren drog iväg. I början föll väl inte alla noter på plats men det fanns alltid någon äldre ”farbror” som pekade i noterna. Nu för tiden händer det att jag får vara den gamle farbrorn. Inte sällan gick påskresorna utomlands. För att bli accepterad i en musikkår krävdes i vissa fall provspelning. Som 14-åring fick jag genomgå inträdesprov tillsammans med en grupp jämnåriga. Nu är vi i Göteborg. Det var alltså provspelning. Den klarades med glans av kompisen Gunnar Kronberg och undertecknad. Det blev att fira på närbelägna konditoriet Libanon med Loranga och bulle. Tyvärr deltog inte alla i firandet utan de fick stå på musikalisk tillväxt. Musikkåren skulle under påsktiden göra en längre turné till Tyskland. Det var så spännande och jag övade mer än jag gick i skolan för att klara min stämma. Musikkårens snälle sekreterare erbjöd mig

Lars Lerne är socionom med många år som socialchef, arbetsmarknadschef och näringslivschef bakom sig. Han är musikant på Templet i Stockholm, tillhör Solna Brass och utsågs till Svenska brassbandförbundets Årets eldsjäl 2010.

att följa med och kolla den fina turistbuss som resan skulle företas i. Vi åkte till busskompaniet och jag provsatt den lyxiga bussen och påbörjade i fantasin resan mot Tyskland. En kort tid innan avfärd dök ett oväntat hinder upp. Musikkåren hade infört en regel. För att spela med i musikkåren utomlands måste man ha fyllt 15 år. Och jag var bara 14 år och sex månader. Det här blev en sorglig historia att inte få följa med på resan. Men musikkåren skulle på resan tillbaka till Sverige besöka Malmö. Jag tog på eget bevåg på mig uniformen och köpte en tågbiljett till Malmö och åkte. När musikkåren anlände till staden var jag redan där och möttes av förvåning. Jag fick dock spela i Malmö och följa med bussen hem. Nu är det snart påsk igen och musikresan denna gång går från Östermalmsgatan till Seglora kyrka på Skansen i Stockholm. Där kommer vi på påskdagen att möte många människor med budskapet: Kristus är uppstånden! g

Generalens FOKUS hälsning | påsk | TRAFFICKING

Tänk efter igen! TEXT: ANDRÉ COX FOTO: UNSPLASH/ PATRICK BAUM

os ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss. (Apostlagärningarna 4:12). Även under påsktiden får vi reflektera över Guds otroliga, fantastiska och gränslösa nåd. Genom Kristus öppnade Gud en väg för vanliga dödliga 24

människor att kunna bli både försonade med honom och satta i stånd att glädjas över de makalösa förmåner som ligger i att ha en personlig relation till honom. Tyvärr är påskhelgen för många inget annat än ett tillfälle till ett förlängt avbrott från en obeveklig strävan mot andra personliga mål och ambitioner. Vi lever i en värld som resolut ägnar

sig åt materialistiskt tänkande och ett nästan totalt uteslutande av annat vi behöver för att finna självförverkligande och mening, för att bli hela och tillfredsställda. Det moderna samhället erbjuder oss mycket av det vi behöver ur ett materialistiskt perspektiv men det är inte tillräckligt för att ge oss lycka och frihet. Om du tror att materiell egendom ger

Generalens hälsning | påsk

TYVÄRR ÄR PÅSKHELGEN FÖR MÅNGA INGET ANNAT ÄN ETT TILLFÄLLE TILL ETT FÖRLÄNGT AVBROTT FRÅN EN OBEVEKLIG STRÄVAN MOT ANDRA PERSONLIGA MÅL OCH AMBITIONER. lycka, tänk efter igen! Du behöver bara se på dagens samhälle för att upptäcka negativa effekter av materialistisk konsumism. Trots allt hon äger, förblir den moderna människan otillfredsställd, försöker finna huvudpunkten i själva existensen och letar efter en försäkran om att det ska finnas något mer efter döden. Mitt i allt detta är det kristna budskapet unikt eftersom det inte handlar om ett antal trossatser eller läror utan om en person, Jesus Kristus. Vi vet att vi inte är perfekta men påsken förmedlar hopp om ett nytt liv, ett liv som blivit förändrat och förvandlat. Det faktum att vi inte är perfekta är dock inte en ursäkt för att rättfärdiga ett fortsatt liv i synd och uppror mot Gud. Sorgligt nog ser vi hur somliga vänt ryggen åt kyrkan därför att de inte tycker att kristna är trovärdiga. Vi predikar om kärlek och ändå kan kyrkan vara en oförsonlig plats. Vi predikar om andliga värden och ändå strävar kristna efter materiell rikedom, makt och inflytande. Vi predikar om rättvisa för de förtryckta men hur många av oss agerar över huvud taget för att göra skillnad? Aposteln Paulus påminner oss i Romarbrevet 3:23 om att `alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud´. Det är på grund av synden som människan inte kan njuta av en relation med Gud och det förklarar varför så många i vår tid inte är tillfreds men sökande. Trots en värld som tycks vara allt för materialistisk, ser vi tecken på att det finns människor som söker efter mening och andliga svar på de frågor som sysselsätter dem mest: finns det liv efter döden? Kan det vara så att många i vår värld i dag försöker fylla det andliga tomrummet och hitta vägar genom sina egna försök att nå fram till ett evigt paradis?

Jesus kom för att försona världen med Gud och detta är den främsta anledningen till att han blev människa. Allt annat som är ett resultat av Jesu närvaro i världen och i våra egna liv är också ett direkt resultat av att vi blivit försonade med Gud. Jesus kom för att fylla det tomrum som skiljer oss från Gud. Det som sannerligen är extraordinärt och det vi behöver komma ihåg varje dag av vårt liv är det otroliga faktum att Gud i Jesus tog initiativet för att vi skulle bli försonade med honom. Det är av den anledningen Jesus var villig att betala priset så att människor som vi, som var bestämda att bli `fiender´ kunde bli försonade som ett resultat av detta: `Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga´ (Kolosserbrevet 1:21-22).

VAD BEHÖVER DU MER? Är inte Jesus nog för dig? Om du har upptäckt den välsignelse och den frid som bara Jesus kan ge, då kan du hålla med sångförfattaren som skriver:

När frid som en flod följer min väg, eller sorger som havsvågor rullar in, hur än mitt liv ser ut har du lärt mig att allt är väl, allt är väl med min själ. Allt är väl med min själ, allt är väl, allt är väl med min själ. Om Satan skulle slå mig, om prövningar kommer, låt denna välsignade visshet styra mig, att Kristus har sett hur hjälplös jag är och har gjutit sitt blod för min själ. Därför blir Kristus, Kristus livet för mig. Om Jordan än rinner över mig behöver jag inte frukta någon häftig smärta för i döden och livet viskar du frid in i min själ. Men Herre, det är på dig och din återkomst vi väntar. Himlen, inte graven är vårt mål. O änglars trumpeter, O Guds egen röst: Vilket välsignat hopp och vilken vila för min själ!

André Cox General

*Sången ‘Allt är väl med min själ’ av Horatio Gates Spafford, finns i The Song Book of The Salvation Army. Bibelcitaten är hämtade från Bibel 2000.

aktuellt

Påskvandring i Visby till Jesu ära Den betydelsefulla påsken uppmärksammas på olika sätt i kristna sammanhang runt om i vårt land. Här är ett exempel från Visby där det varje år anordnas en ekumenisk påskvandring från Stora torget till Galgberget. Vid de olika stoppen blir det bön, bibelläsning och sång. – Vi gör det för att påminna oss om Jesu lidande och vad han gjort för oss, säger Johanna Fryk, kårledare i Visby. SEDAN LÅNG TID tillbaka har det varje långfredag kring lunchtid anordnats en påskvandring till Jesu ära i Visby. Både medlemmar från Frälsningsarmén, Pingstkyrkan, Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Ekumeniakyrkan går i tåget. Omkring 20 - 30 personer brukar delta, varav 5 - 6 stycken från Frälsningsarmén. Alla tågar bakom en ung ledare i Svens-

ka kyrkan som bär på ett kors. Man stannar till på avskilda platser där någon läser en text och sedan stämmer alla in i en bön och en psalm. Om vädret tillåter äter man matsäck och ges tillfälle att njuta av den vackra utsikten från Galgberget där det också blir en längre bönestund. – Det här ger oss tid att reflektera över hur Jesus har lidit för vår skull. Någon

beskrev detta som en helig stund och jag hoppas även att fler bejakar dessa ekumeniska satsningar, säger Johanna Fryk. Efter vandringen bjuder Katolska kyrkan in till samvaro och varm buljong. Det kommer även att hållas en påskdagsgudstjänst på Frälsningsarméns kår och under annandagpåsk hålls en ekumenisk gudstjänst i domkyrkan. Under den ekumeniska böneveckan tidigare i vår anordnades flera gemensamma bönesamlingar i Visby och det hela avlutades med ett gemensamt fackeltåg. – Det känns spännande för jag märker att det ekumeniska klimatet blivit bättre under de senaste åren. Fler kyrkor har fått upp ögonen för hur värdefullt det kan vara, säger Johanna Fryk. g Teresia Jansson

foto: shutterstock

aktuellt

Bo tryggt i Nässjö FRÄLSNINGSARMÉNS trygghets-

Larisa Lacatus, verksamhetschef på Center för EU-migranter.

Stöd och råd för utsatta EU-medborgare

foto: jonas nimmersjö

FRÄLSNINGSARMÉNS EU-CENTER på Kungsholmen är en stöd- och rådgivningsverksamhet för utsatta EU-medborgare och medborgare med EG/ EU-uppehållstillstånd som befinner sig inom Stockholmsområdet. Centret har som huvudmål att bekämpa misären och utanförskapet bland de utsatta EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som vistas i Stockholm. – I vårt arbete använder vi oss av Frälsningsarméns princip omsorg om hela människan. Detta gör vi genom att möta

människan som en helhet i livets alla dimensioner, berättar Larisa Lacatus, verksamhetschef på centret. Det gäller psykiskt, de ska kunna leva i balans, fysiskt, genom att tillhandahålla basbehoven, socialt genom att verka för sunda relationer och positiva sociala sammanhang och andligt genom själslig balans. Så länge vi har ekonomiska klyftor i EU och i världen kommer människor att röra på sig. Migrationen kommer att öka och självklart kommer detta att leda till utsatthet och utanförskap för många. g Jonas Nimmersjö

boende Dalen i Nässjö är ett populärt boende och många står i kö för att så småningom kunna få en lägenhet där. För att bo på Dalen skall man ha fyllt 65 år. Boendet startade 1994 som ett traditionellt äldreboende och är sedan 2015 ett trygghetsboende med en bovärd som är tillgänglig vissa timmar under veckan. Där anordnas aktiviter av olika slag. En av Frälsningsarméns medlemmar serverar lunch en gång i månaden och ibland har man gymnastik tillsammans. Frälsningsarméns innergård nyttjas flitigt av de boende när vädret tillåter. Ofta träffas man där för en fika men också för att spela kubb eller grilla. Aktiviterna är förstås frivilliga och några deltar flitigt i alla. Hyresgästerna bjuds också in till möten och aktiviter som Frälsningsarmén har och för många betyder det mycket att kunna ta hissen till gudstjänsten eller måndagsträffen. g Lars Beijer

Frälsningsarmén intog Nordstan ONSDAG TILL LÖRDAG den 1 - 4 februari intog Frälsningsarmén i Göteborg köpcentret Nordstan. Frälsningsarméns olika verksamheter presenterades, kända göteborgskockar som Gustav Trädgård och Pelle Danielsson bjöd på soppa och en Dagens förebild utnämndes. En av förebilderna var Martin Olsson från Love and Hope, som kämpar mot barnsexhandeln. Varje dag bjöds det på mycket sång och musik. Ett stilla rum fanns för samtal och utdelning av biblar. På lördagen genom-

fördes ett panelsamtal om ensamkommande flyktingbarns situation. På området fanns också en uppblåsbar fotbollsborg, som drog många ungdomar. Samuel Wijk som arbetar med FFA – Football for all, som syftar till att integrera unga invandrarkillar, fick här många nya kontakter. - Det kändes jättebra med Nordstadsveckan, sammanfattar Ingvar Lundqvist som var ansvarig för planeringen. Vi delade ut 177 biblar och vi hade 140 andliga samtal. g Charlotte Ander

TRO | vår nästa

Frågorna formar svaren Den som inte vågar fråga, får sällan några svar. Men är det viktigaste att snabbt hitta svar eller handlar det om att veta vad man ska fråga? TEXT: JOHNNY KLEMAN FOTO: SHUTTERSTOCK

et är skönt med tydliga svar. Och gärna får de vara enkla. Jag växte upp i den ”objektiva” skolan där man menade att om man bara tittar förutsättningslöst på ett problem, kan man ge en objektiv beskrivning och därmed hitta svaret. Med åren har jag insett att jag sällan får snabba och enkla svar som samtidigt är korrekta. Inte för att jag inte får svar, utan snarare för att frågeställningen ofta är felaktig eller för endimensionell. Jag har lärt mig att sanning också kan se olika ut, beroende på från vilka perspektiv eller erfarenheter den kommer. Många är vi som också sökt de enkla och snabba svaren i Bibeln. Inte sällan för att förstärka vår egen mening eller argumentation och på så sätt kunna hävda också Guds auktoritet i frågan. Men livet har lärt mig att jag oftare är mer hjälpt av att söka efter Bibelns frågeställningar.

VAR ÄR DU? Guds första fråga till människan hittar vi redan i Bibelns första bok då Skaparen vandrar i trädgården och ropar till Adam: ”Var är du?” (1 Mos 3:9). Grundfrågan för våra svar skulle alltså kunna vara ”Var är du?” Var befinner du dig i livet? Vad har fört dig hit och vad hände på vägen? Med utgångspunkt från den positionsbestämningen, kommer sedan många av våra svar att formuleras. Direkt i det följande kapitlet återfinner vi en annan avgörande fråga då Gud frågar Kain var hans bror Abel är. 28

SKALL JAG TA HAND OM MIN BROR?

Bibeln förklarar att alla människor har samma ursprung och utifrån det kan vi betrakta varandra som syskon. Den nära relationen borde göra att vi inte bara älskar och respekterar varandra, utan också har omsorg om och känner ansvar för varandra. Då Kain svarar Gud med en fråga, förblir den lika aktuell idag som den alltid har varit. ”Skall jag ta hand om min bror?” (1 Mos 4:9). I västvärlden lever vi i ett allt mer individualistiskt samhälle och det som tidigare var familjens eller släktens omsorgsansvar, har allt mer överlämnats till samhället. Då resurserna inte längre räcker till, blir det lätt att se andra som en belastning, det må vara hemlösa, fattiga, missbrukare, handikappade eller flyktingar. Svaret på frågan om vad som händer med vår ”bror” och medmänniska, kan lätt bli: Jag vet inte, orkar inte, jag bryr mig inte för jag har fullt upp med mitt eget liv. VEM ÄR MIN NÄSTA? Det mest avgöran-

de för nationens identitet i det antika Israel, var det förbund som Gud slöt med sitt folk vid Sinai berg. Med förbundet följde en rad bud och redan tidigt försökte man sammanfatta dem i det som blev israeliternas trosbekännelse. Vid ett tillfälle ville en lärd man sätta Jesus på prov och frågade därför vad han skulle göra för att få evigt liv. Jesus genomskådade den för judarna pinsamt självklara frå-

gan som naturligtvis skulle besvaras med sammanfattningen i trosbekännelsen, "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv" (Luk 10:27). Den teologiskt och juridiskt välutbildade mannen vill fortfarande inte ge sig, utan försöker om igen lura Jesus med ytterligare en knivig fråga. ”Och vem är min nästa?” (Luk 10:29). På ett lysande pedagogiskt sätt vänder då Jesus frågan tillbaka till mannen med den idag välkända liknelsen om den barmhärtige samariern och hjälper honom att spegla sig själv i frågan för att där finna svaret. Vi vet att frågeställningen om vem som är vår nästa är lika brännande het idag som den var då, för mer än tvåtusen år sedan. Och vi behöver på nytt spegla oss i den. Det är lätt att tänka sig att enbart vilja ha snälla och väl fungerande vänner som ”vår nästa”. Dessvärre finns det då en risk att många hamnar utanför gruppen av ”medmänniskor”. Då Frälsningsarmén istället tar ställning i frågan gör vi det med orden i vår internationella uppdragsbeskrivning: ”Frälsningsarméns uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn”. Engagemanget för vår nästa tar alltså avstamp i orden ”utan åtskillnad”. Vårt uppdrag är att hjälpa alla och se dem som vår nästa, även om de har annan religion, kultur eller etnisk tillhörighet.

tro | vår nästa

Innebär det då att vi ser alla religioner eller kulturella värderingar som jämnbördiga eller lika goda? Svaret är nej, men att hjälpa sin nästa måste inte innebära att vi delar tro, åsikter eller värderingar. Däremot betyder det alltid att vi är skyldiga att se oss själva i deras situation och därför göra det vi kan för att bistå dem på samma sätt som vi själva hade önskat bli hjälpta. VAD ÄR SANNING? Lika tydlig som Bi-

beln är i fråga om att vi ska älska vår nästa, lika uppenbart blir det då vi läser bibeltexterna, att människor då som nu låg i konflikt med varandra. Stammar låg i fejd och rike stod mot rike. Det som uppfattades som en historisk verklighet och sanning för en person, betraktades som ren lögn av andra. En man som inte tycks känna medlidande med andra, men som ändå sökte sanningen, var Pontius Pilatus, mannen som till sist dömde Jesus till döden. I det långa förhöret med anklagelser, ordväxlingar och frågor, säger

Pilatus till sist, möjligen uppgivet eller irriterat. ”Vad är sanning?” (Joh 18:30). Är frågan retorisk? Är den direkt riktad till Jesus, rådsmännen, soldater eller någon annan i rummet? Eller är det en fråga Pilatus helt enkelt måste ställa till sig själv? Frågan om vad som är sanning är alltså ingenting som kommit med postmodernismen eller med medias eller politikers tolkning av verkligheten. För Pilatus del leder frågan till att han går tillbaka ut till judarna och säger att: ”Jag kan inte finna honom (Jesus) skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?” Då ropade de igen: ”Inte honom, utan Barabbas!” Barabbas var en rövare. (Joh 18:38-40). Bibeln ger oss rätten till frågorna, utrymmet och tiden att samtala, tänka och formulera oss. Svaren växer fram i vår gemenskap med Gud, Skaparen som frågar också oss idag ”Var är du?”. I vilket sammanhang finns du, vad rör sig

VI VET ATT FRÅGESTÄLLNINGEN OM VEM SOM ÄR VÅR NÄSTA ÄR LIKA BRÄNNANDE HET IDAG SOM DEN VAR DÅ, FÖR MER ÄN TVÅTUSEN ÅR SEDAN. din tanke om och vilka frågor bär du på? Vågar du se dig själv i de frågorna? I frågan om identitet och plats i tillvaron, i funderingarna om medmänniskor och ansvar, om sanning och rätt, till och med i frågan om Guds existens. Det är tillåtet att brottas med frågor och svar. Tillsammans med Gud. g 29

om oss | symboler musik

om oss | symboler

Symboler

Samtal om symboler

Tidigt i Frälsningsarmén formades några viktiga symboler. De påminde om att det framväxande samfundet var en armé i kamp mot det onda. Tre frälsningssoldater samtalar om symbolernas innehåll och betydelse och hur man förhåller sig till dem idag. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: PER-OLOF LARSSON

arför finns botbänken, fanan och vapnet i Frälsningsarmén? Vad betyder symbolerna för tron, samfundet och dig personligen? Om dessa frågor och annat som rör Frälsningsarméns symboler samtalar Lina Melkersson, nationell barn- och ungdomskonsulent vid Frälsningsarméns högkvarter, Christina Vauhkola, kårledare i Västerås med ansvar för socialt arbete och Daniel Viklund, kårledare i Strängnäs. Lina beskriver hur botbänken påminner henne om den centrala plats Jesus alltid har och att hon själv hundraprocentigt behöver fokusera på honom. -Vi kommer frivilligt till botbänken, på engelska mercy seat, (mercy = nåd), böjer oss där inför Gud och får ta emot nåd, konstaterar Christina. Daniel tror att "knäböjandet" som symbol för ödmjukhet är ett väldigt universellt uttryck och att vördnaden på knä vid botbänken inför Gud därför är lätt för alla att förstå. -General Shaw Clifton skriver att botbänken sammanfattar allt det Frälsningsarmén tror och att en frälsningsarmélokal inte är komplett utan en sådan, berättar Daniel. Christina ser det positiva med att vid

botbänken kunna ge gensvar på tilltal man upplever sig ha fått från Gud. -Jesus är en av de allra främsta pedagogerna och ofta använder han sig av ett tätt symbolspråk som vi kan lära av, fortsätter Daniel. Han talar om hur Frälsningsarmén erbjuder människor att omedelbart få ta emot Guds nåd. Då är risken liten att botbänken blir en plats man besöker av slentrian. -Också ur barn- och ungdomsperspektiv är det positivt att få göra något praktiskt, resa sig och gå för att böja knä vid en böneplats, säger Lina. Daniel tror att människor som hör orden bot och botbänk kan förknippa det med att bli botad från sjukdom och påtalar vikten av att gång på gång förklara betydelsen av denna och andra symboler. -Det är bra att påminna om att det inte finns några villkor för att få knäböja vid botbänken, säger Christina. Även om beslutet att bli en bekännande kristen kan fattas direkt, menar Daniel att botbänken inte får vara något som tros leda till lättvindig ”easybelievism”. Dit kommer man för att man inte har något att komma med. -Botbänken finns alltid i Frälsningsarméns lokaler, många känner igen den,

LINA MELKERSSON Barn- och ungdomskonsulent vid Frälsningsarméns högkvarter.

DANIEL VIKLUND är kårledare för Frälsningsarmén i Strängnäs och resursofficer för kåren i Västerås.

CHRISTINA VAUHKOLA är kårledare vid Frälsningsarmén i Västerås med ansvar för kårens sociala arbete. 31

om oss | symboler

foto: annette emmoth

PÅ FRÄLSNINGSARMÉNS EMBLEM FINNS JESU KORS, DE KORSLAGDA SVÄRDEN OCH BOKSTAVEN F SOM BETYDER FRÄLSNING.

Frälsningsarméns emblem.

vet vad den står för och det gör det lättare att vid den ge gensvar på det man hör, tror Lina. Christina har personliga minnen från botbänken vid viktiga avgöranden i livet medan Lina oftast tyckt att det känts pinsamt att gå till botbänken, mest med tanke på vad andra ska tänka om att hon går dit. -Den har blivit som en personlig besiktningskontroll och jag känner mig aldrig så blottad inför Gud och självutlämnad som vid botbänken då böneorden ofta blir stapplande och barnsliga där, beskriver Daniel sin upplevelse. 32

Beträffande symboliken i Frälsningsarméns fana tycker Lina att den sammanfattar påskens och pingstens budskap. -De flesta nu för tiden förstår betydelsen av fanor, inte minst med tanke på alla dataspel som innehåller fanor, standar och begrepp som klaner och trupper, påstår Daniel. Han är stolt över Frälsningsarméns fana och tycker att den har ett brännhett fokus som visar på snabbhet och effektivitet. Christina och Daniel talar om mottot Blod och Eld som fanans kärnpunkt och hur symbolvärdet är ytterst centralt då

det talar om betydelsen av Jesu blod för frälsning och försoning och den helige Andes eld för det kristna livets växt. -Ibland har äldre generationers frälsningssoldater nästan haft för stor respekt för fanan och tyckt att den varit för helig att exempelvis svängas, fortsätter Daniel. För Christina är fanan förknippad med fest och glädje. När hon var yngre såg hon mest det komiska i sångtexter som gav fanan en överdriven betydelse men idag är hon stolt när hon i sin nuvarande hemstad ser Frälsningsarméns flagga med texten Västerås för Kristus. -Själv har jag haft lättare att svära trohet mot fanan och sanningarna i symboliken av dess färger sedan jag lärde mig vad de betyder och jag förstår att det handlar om trohet mot Kristus och evangeliet, fortsätter Daniel. Alla tre tycker att det blir svårare när symboliken i Frälsningsarméns vapen ska förklaras, exempelvis för barn och unga. -Samtidigt har vi världens chans att förklara vad vi tror när vi visar på Jesu kors i mitten, de korslagda svärden som talar om kampen mot det onda och bokstaven f som betyder frälsning, konstaterar Daniel. Lina gillar att korset finns i centrum av vapnet och beklagar att det saknas på den sköld som blivit Frälsningsarméns varumärke. -Hur ska människor som möter oss för första gången, veta att vi kommer från en

om oss | symboler

Frälsningsarméns symboler BOTBÄNKEN. Frälsningsarméns botbänk är ett knäfall med plats för bön, överlåtelse och syndabekännelse. Frälsningsarméns grundare William Booth ”tog med sig” botbänken från Metodistsamfundet. Idag byggs den ibland så att den kan omplaceras och flyttas men finns oftast långt fram i lokalerna. I så gott som alla Frälsningsarméns gudstjänster inbjuds till botbänken. Ofta erbjuds man exempelvis att vid botbänkens ena sida få hjälp av någon i sin bön och vid den andra får man be enskilt.

FANAN. Den trefärgade fanans mönster utformades av Catherine Booth, som tillsammans med sin make William var Frälsningsarméns grundare. Hon formulerade också innebörden i symboliken. Fanan finns väl synlig i Frälsningsarméns lokaler. När man invigs till frälsningssoldat eller underofficer höjs fanan över den som invigs och i slutet av en begravning görs honnör med fanorna. Fanan påminner om att Frälsningsarmén kämpar i ett krig mot ondskan och de tre färgerna som har sin särskilda betydelse, talar om de andliga sanningar som ligger till grund för allt Frälsningsarméns arbete. Den röda färgen talar om Jesu blod, den gula om den helige Andes eld och den blå om själens renhet och frälsningens fullkomlighet. Fanan har blivit Frälsningsarméns symbol över hela världen.

EMBLEMET. Från år 1879 har det märke som skissades året innan varit Frälsningsarméns inregistrerade emblem. Det har på senare år ersatts av den röda skölden som varumärke, men finns kvar som utsmyck-

foto: jonas nimmersjö

kristen kyrka om de inte genast ser korset, undrar hon. Daniel tycker att man i Frälsningsarmén behöver göra sig av med sin låga självkänsla och påminner om att det Frälsningsarmén fått att förvalta har givits av Gud och inte alls är något man behöver be om ursäkt för. -En symbol blir död om den inte står för något, därför är det viktigt att undervisa om symbolernas betydelse och på så sätt ta ansvar för dem om de ska ha ett berättigande i framtiden, fortsätter Christina. Hon anser att man behöva acceptera att vissa symboler kanske inte håller längre medan andra skulle behöva komma i stället. Ett varningens finger höjs för att enbart Frälsningsarméns eget folk tror på symbolernas innehåll och värde och så kan hamna i riskzonen för manipulation och sekteristism. -Om vapnet skulle användas på samma sätt som vår sköld blev det nödvändigt att tydligare förklara betydelsen av det, tror Lina. Att vara djärva men inte vanärande vid användandet av symbolerna tycker Daniel är viktigt. Han känner sig tveksam till att ha med sig fanan när man exempelvis gör en bönevandring genom sin stad. Han håller med Lina och Christina om att först när man tar rätt ansvar för symboler får de en verklig betydelse. -Till det ansvaret hör också att utforma andakter för barn och unga så att de hela tiden känner igen sig, säger Lina. Under samtalets avslutning bläddrar Daniel och Lina i undervisningsmaterialet Redo att tjäna, och alla häpnar över att Frälsningsarméns symboler nästan inte alls beskrivs där. -Om vi säger att symbolerna är viktiga, måste vi visa det, blir Lina Melkerssons slutord i samtalet. -Så blir det om vi lägger all kraft på verkligheten och livet bakom symbolerna, avslutar Daniel Viklund . - Om vi lever med symbolerna behöver vi också leva med det de symboliserar, sammanfattar Christina Vauhkola ett viktigt samtal. g

ning i de flesta frälsningsarmélokaler, i fler gradbeteckningar på uniformer och på uniformsmössan. I emblemet symboliserar bland annat cirkeln, solen – den helige Andes eld, korset – det kors där Jesus dog för mänsklighetens synder, bokstaven F – ordet frälsning, svärden – frälsningskriget i kampen mot det onda och kronan – den krona som Gud skall ge alla som troget håller ut till slutet. Källa: Korsets färger bära och Wikipedia. 33

att hjälpa | vardagsängel

Ängel varje dag Fler och fler väljer att bli månadsgivare till Frälsningsarmén, det vill säga de väljer att vara vardagsänglar. De är vanliga människor som lever bland vanligt folk. De är människor som ser det andra ser. Men genom att välja att bli vardagsänglar, kan de vara med och vaka över mannen som bor under en bro eller över barnet som inte vågar sova. De kan hjälpa kvinnan som gömmer sina sår eller den gamle som är ensam. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 34

att hjälpa | vardagsängel

kvinnor och barn, människor som fastnat i missbruk eller projekt för hemlösa, ensamma och gamla. Frälsningsarmén kan på flera håll erbjuda äldre att följa med på olika utflykter. Det är ett sätt att bryta en vardagstristess och ensamhet som många äldre kan uppleva. Hjälpen till de äldre kan också vara ett besök i deras hem för en fika, hjälp med matkassar, läkarbesök tandvård och så vidare.

DET DÄR MED BROSCHEN OCH INFORMATIONEN BETYDER MYCKET OCH DET GER EN POSITIV KÄNSLA. Frälsningsarmén hjälper inte bara i Sverige. På många håll i världen råder krig, fattigdom och arbetslöshet. Oftast är det barnen som drabbas hårdast. Som månadsgivare, det vill säga Vardagsängel, kan du också välja att dina pengar ska gå till Vardagsängel Fadder eller Vardagsängel Världen. Vardagsängel Fadder använder pengarna till samhällsförändrande projekt i världen med fokus på att hjälpa barn. Just nu har Frälsningsarmén ett pro-

jekt i Kenya, Kenya WASH, som strävar efter att förbättra hygienen och de sanitära förhållandena på 40 skolor i östra Kenya. Gåvor till Vardagsängel Världen går därför till mer övergripande utvecklingsarbete. Det är projekt som startat lokalt hos de människor som sett ett sätt att förändra sin situation. Vardagsängel Världen gäller olika utvecklingsprojekt i världen som jordbruksutveckling eller inkomstgenererande arbete, det vill säga hjälp för människor att utveckla möjligheter till egen försörjning. Det kan också gå till förebyggande katastrofhjälp. Malin Wester återkommer till paketet man får som vardagsängel och menar att det verkligen ger det där lilla extra. – Det där med broschen och informationen betyder mycket och det ger en positiv känsla, säger hon. För att bli vardagsängel behöver du ge regelbundet till Frälsningsarmén via autogiro och du väljer själv vad du vill ge till: Vardagsängel Sverige, Fadder eller Världen. Det behöver inte vara en stor summa du ger. – När många är med och ger lite så ser vi att det blir fantastiska resultat. Det är något mycket fint när människor vill ge pengar för att behövande i Sverige eller andra delar av världen ska få hjälp eller få ett bättre liv. De är verkligen vardagsänglar och de gör skillnad, säger Anna-Carin Wiberg Löw som är ansvarig för Vardagsängel på Frälsningsarméns högkvarter. g

fakta Vardagsängel Som vardagsängel kan du välja mellan: • Vardagsängel Sverige – sociala projekt i Sverige, • Vardagsängel Fadder – hjälp att förbättra situationen och miljön för barn runt om i världen: ”Community Projects”, • Vardagsängel Världen – utvecklingsprojekt i världen: Jordbruksutveckling och inkomstgenerering eller förebyggande katastrofhjälp.

foto: annette emmoth

fem år har Frälsningsarmén kallat sina månadsgivare för vardagsänglar. I fem år har vardagsänglarna varit med och bidragit till Frälsningsarméns stora sociala arbete runt om i Sverige. Malin Wester, en av alla vardagsänglar är stolt över att vara just en vardagsängel. Malin har varit scout i Frälsningsarmén och vet vilket bra arbete Frälsningsarmén gör. Hon har varit månadsgivare till Frälsningsarmén långt innan konceptet Vardagsängel kom till. – Det är ett sätt för mig som har det bra att dela med mig, berättar hon. Och jag har sett vad Frälsningsarmén kan göra för de pengarna. Sedan är det kul att man får ”stämpeln” Vardagsängel och får den där broschen med vingarna. Malin tycker också att informationen som skickas ut till givarna är bra. Informationsbrevet är lagom påkostat och inte så pråligt menar hon. Dessutom innehåller det intressant information och inte för mycket text. Det är bra att det kommer ett sådant brev lite då och då, menar hon. – Det gör att man sett frukten av det man ger och man får känna sig lite som en vardagsängel, säger hon. Malin brukar ofta tala med sina barn om vikten av att dela med sig. De talar om olika sätt att ge och att mamma är vardagsängel är ingen hemlighet för barnen. De vet vad det innebär och känner väl till de små änglavingarna. Tyvärr har Malins vingar lossnat från den väska hon brukar ha dem på. Det hade också hennes son, som var hemma och sjuk den dag vi besökte Malin, uppmärksammat. Malin säger att hon ska kontakta Frälsningsarmén och be om en ny brosch, eftersom hon tycker den är viktig. Malins månadsgåva är till Vardagsängel Sverige, eftersom hon ömmar för det som är nära. För den som väljer att bli Vardagsängel finns det möjlighet att välja mellan Vardagsängel Sverige, Vardagsängel Fadder och Vardagsängel Världen. Gåvor som ges till Vardagsängel Sverige används av Frälsningsarmén för projekt i Sverige: Det kan vara projekt som hjälper fattiga barnfamiljer, misshandlade

Detta får du som vardagsängel: • Ett välkomstpaket med ett diplom, • Ett litet pin (små änglavingar) som går att bära på rockslaget, • En rapport fyra gånger per år om hur Frälsningsarmén använder pengarna. 35

verksamhet | västerdalarna kår

Daniel Rönnqvist och Ludwig Fontanac önskar att det breda arbetet ska resultera i att kristen tro kan växa hos deltagarna.

verksamhet | västerdalarna kår

Bredd och djup i Västerdalarna Det är stilla efter Järnvägsgatan i Vansbro i Västerdalarna. Fönstren i fler av de gamla affärshusen som byggdes under 1900-talets början, gapar tomma. Byggnaderna har klassats som riksintresse. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: PER-OLOF LARSSON, MAGNUS JOHANSSON

rälsningsarméns lokal inryms i medborgarhuset som ligger på samma plats där Frälsningsarméns fastighet tidigare fanns. Många har kommit och nu tystnar sorlet då minneskonserten börjar. Anledningen till evenemanget är den skivinspelning som gjorts av löjtnanterna Daniel Viklund, uppväxt i Vansbro och kårledare i Strängnäs och Ludwig Fontanac, kårledare i Vansbro och Borlänge. Skivan innehåller sånger av musikmästare Hilding Finné som ledde horn- och strängmusikkårerna i Vansbro under flera decennier. Kommendör Sven Nilsson, även han uppväxt i Vansbro, är hedersgäst och berättar hur kåren växte under första delen av förra seklet. Han själv och många andra blev en del av kårens andliga och musikaliska växt. Många glada skratt hörs, sångerna presenteras som solon eller duetter, Hilding Finnés son Olle talar och gudstjänstupplevelsen blir stark. Frälsningsarmén kom till det lilla träindustri- och järnvägssamhället redan 1896 då fem hundra personer bodde i Vansbro. -I väckelsebygdernas folksjäl finns ett rotverk och samma kraft som gav ton åt evangeliet då är verksam än i dag, avslutar Sven Nilsson.

Minneskonsertens historiska tillbakablick liksom bibelhälsningen: ”Vilken gåva du än har, ge den till Gud”, gör det naturligt att samtala om kåren i Västerdalarna. Löjtnanterna Ludwig Fontanac och Daniel Rönnqvist, kårledare respektive biträdande, beskriver arbetet i den kår som för några år sedan slogs samman av kårerna i Dala-Järna, Vansbro och Malung. Kårledarna delar sin tid mellan Frälsningsarmén i Borlänge och Västerdalarna. Till god hjälp har de barn- och ungdomskonsulenterna Ann-Christine Åsberg, Josephine Bornlöf och Erik Lek. Erik leder Football for all, ett integrationsarbete bland barn och ungdomar med fotbollsintresse som bas. -Vi är kallade att visa hur Guds familj kan se ut och att Gud älskar alla, börjar Daniel samtalet. Ludwig ger exempel på hur fler av de vuxna man får kontakt med så småningom kommer till kåren med sina barn. Medelåldern bland frälsningssoldater och medlemmar är hög men man möter människor ur de flesta åldersgrupper. -Vi är glada att kunna erbjuda exempelvis Småbarnsmusik, After school-verksamhet, Familjemiddag, Sånger till

fakta • Frälsningsarmén har funnits på många platser i västerdalarna sedan slutet av 1800-talet. • 2015 slogs 3 kårer samman till kåren i västerdalarna, belägen i Vansbro. • I Västerdalarna kår finns 17 soldater, 1 juniorsoldat och 9 civilmedlemmar. • 5 personer är anställda på deltid varav 1 kårledare, 1 biträdande kårledare och 3 barn- och ungdomskonsulenter.

verksamhet | västerdalarna kår

kaffet, Bibelsamtal, Sopplunch, och Gudstjänstfirande, fortsätter Ludwig. Båda önskar att arbetets bredd också ska resultera i ett djup där kristen tro kan växa bland dem som deltar, att människor kommer till tro, ansluter sig till kåren och så blir exempel för andra. -Frälsningsarmén finns i Västerdalarna för att Guds rike ska utbredas, för att Jesus ska bli sedd, känd och älskad, för att människor ska bli frälsta och vi vill också vara en oas dit människor kan komma med sin andliga tomhet, påpekar Ludwig. Daniel påminner om hur kårens målsättning är att nya människor som kommer ska gå från att bli sedda till att bli frälsta. Ludwig ser avsaknaden av ett lokalt ledarskap som en brist och Daniel talar om drömmar, vånda och brottningskamp inför att förverkliga målsättningen Jesus till alla och mottot Västerdalarna för Kristus. 38

EN AV POJKARNA HAR SAGT ATT HAN ÄR INTRESSERAD AV ATT BLI JUNIORSOLDAT

Football for all, arbetet med fotboll som grund för integration mellan unga människor, där man idrottar och undervisas om värderingar i en så kallad Life class, utgör ett av kårens fokusområden. Kommunens integrationschef inbjöd för en tid sedan frälsningsofficerarna till ett samtal för att han önskar att Frälsningsarmén ska finnas med i kommunens integrationsarbete som helhet. -Något av det positiva som sker nu är

också familjemiddagarna, berättar Daniel och beskriver hur olika människor kommer för att äta tillsammans med barnen som har deltagit i efter-skolan-arbetet och deras föräldrar. -Vi tycker att vi hittat ett bra sätt att arbeta vidare på nu, säger de båda. De menar att kåren inte bara ska utgöra en trygg plats utan även behöver vara det ställe där tron kan växa och där frågor om gudsrelation ställs. -Många som kommit med sina barn till småbarnsmusiken har själva gått på Frälsningsarmén som barn och vi önskar förstås att fler av dem hade stannat kvar och blivit medlemmar, säger frälsningsofficerarna. Kåren deltar årligen i Frälsningsarméns riksomfattande 24/7-bön med bön under dygnets alla timmar, man vill samlas till bön före gudstjänsterna och önskar få inviga en bönesergeant som kan ansvara för den delen av arbetet

verksamhet | västerdalarna kår

Röster från Frälsningsarméns kår i västerdalarna GUN PETTERSSON, MALUNG Jag har varit frälsningssoldat sedan början av 40-talet och kom med via scoutrörelsen. Att tillhöra en frälsningsarmékår innebär trygghet, fasthet och en styrka jag alltid upplevt. I den värld vi lever i behöver jag den förankring som har med tron att göra.

EDITH VIKLUND, SKAMHED

Tankar på hur Frälsningsarmén i Västerdalarna kan tänkas se ut om exempelvis fem år handlar om att Gud är större än mänskliga resurser och Ludwig och Daniel delger förhoppningar om att planerna för arbetet ska gå väl i lås. -Mina särskilda ord inför det nya året är: ”Tro att Gud är kung och Herre och att han har alla möjligheter”, säger Ludwig Fontanac. Daniel Rönnqvist påpekar att visionen måste innebära att Gud griper in. Det är onsdag och eftermiddagsverksamheten After School pågår. Snart ska barn och vuxna äta familjemiddag tillsammans. En av kårens äldre soldater kommer in på kåren och funderar varför det är knäpptyst där det annars brukar vara ”liv i luckan”. Det är dags för andakt och efter lek och tävling, spel och pyssel, olika aktiviteter och idag också

planering för terminen, råder stillhet och koncentration. Josephine Bornlöf läser herdepsalmen, nummer 23 i Psaltaren, och talar om vad en herde är. –Gud går före oss och leder oss så att vi inte hamnar på fel väg och hjälper oss när det är svårt, säger hon. När man bett tillsammans erbjuder sig några att hjälpa Ann-Christine duka fram middagen som idag består av köttbullar, potatismos och en god kaka. Några föräldrar har kommit för att hämta sina barn och äta tillsammans. Bland samtalen kring borden hörs Daniel Rönnqvist prata med en av pojkarna som sagt att han är intresserad av att bli juniorsoldat. Edith, som redan är juniorsoldat kan berätta vad det innebär. Eftermiddagen börjar bli kväll och barn och vuxna lämnar Frälsningsarmén, många med orden –Hej då och tack för i dag. Vi ses igen! g

Jag har varit juniorsoldat sedan jag var 10 år. Det är jag för att jag tror på Jesus. Juniorsoldatlöftet som handlar om att på olika sätt lära känna Jesus bättre och visa det i min vardag, lärde jag mig lätt genom en sång som handlar om det. På kåren är det kul att vara. Jag känner mig trygg för att jag tror och kan be, till exempel när något tråkigt har hänt eller om jag är rädd och orolig.

BERIT LARSSON, VANSBRO Jag blev frälsningssoldat förra året efter att tidigare ha varit civilmedlem. Jag trivs bra i min kår och har alltid tyckt om Frälsningsarmén. Här får jag möjlighet att hjälpa till med det jag kan och orkar. Jag vet att kamraterna saknar mig när jag inte kan vara med.

världen | Kenya

Sanddammar som byggs i sydöstra Kenya ger tillgång till rent vatten.

Hälsovård, rent vatten och fattigdomsbekämpning Löjtnant Richard Bradbury är projektofficer i det östra territoriet i Kenya och är ansvarig för projektkontoret som handlägger territoriets utvecklingsprojekt. Några av Frälsningsarméns största utvecklingsinsatser genomförs i Kenya. TEXT: RICHARD BRADBURY FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

nder fem års tid har jag arbetat för Frälsningsarmén i östra Kenya. Där har funnit många berättelser om platser där grupper av människor kommit samman för att hjälpa varandra. Det har varit berättelser om hur en förvandling skett genom partnerskap mellan olika samhällen och frälsningsarméterritorier och berättelser om hur man sett Jesus själv, som älskar de fattiga, vara verksam i detta arbete. Berättelserna inger hopp och visar något av Jesus kärlek och hans längtan efter rättvisa. 40

Genom sin nittiofyraåriga historia i Kenya har Frälsningsarmén haft en ledande roll för utbildning, hälsovård och vattenförsörjning. Genom arbetet vid femhundra kårer i östra Kenya, har Frälsningsarméns projektkontor kunnat fokusera på fem huvudsakliga områden; vatten och sanitet, hälsovård, människohandel, ekonomi och ungdomsfrågor. Frälsningsarmén i Kenya genomför bland annat ett nyskapande hälsoprogram med väletablerad hjälp för hiv/ aids-sjuka. Hundratusentals människor

nås av vård och rådgivning, hjälp till avlönat arbete, vård i hemmet och psykosocialt stöd. Man erbjuder primärsjukvård för aidssjuka vid två kliniker på landsbygden och man vill möta särskilda vårdbehov och problem för att på så sätt kunna genomföra en omfattande lokal hälsovård. Tänk dig detta. Ett möte med tolv representanter från samhället har utlysts. Intresset för det man ska tala om är så stort att fyra hundra personer kommer. Många har fått veta att mötet ska hållas och vill nu göra sina röster hörda. Detta

världen | Kenya

Frälsningsarmén centralkår i Kenyas huvudstad Nairobi.

hände när projektteamet i östra Kenya mötte kåren i Maiani 2013 för att diskutera möjligheten att uppföra ett lokalt hälsocenter. Många av mötesdeltagarna gav röst åt egna problem på grund av dålig tillgång till hälsovård. De visade på allt sätt helhjärtat stöd för att bygga en hälso- och sjukvårdsklinik. Närmaste klinik låg drygt två mil ifrån Maiani. För somliga invånare innebar det en promenad eller tur med motorcykeltaxi på över tre mil vilket ibland kunde vara livsfarligt när det gällde allvarliga sjukdomstillstånd. Gravida kvinnor med förlossningskomplikationer måste ibland sitta på en motorcykel och åka genom svårframkomliga omgivningar vilket kunde få förödande konsekvenser. Behovet av en klinik var stort och hela området tycktes ropa på rättvisa och läkedom. Efter mycket bön, hårt arbete och stöd från många håll bestämde sig Frälsningsarmén för att tillsammans med befolkningen öppna en klinik. Själva uppförandet av byggnaden var det enklaste men att få elektricitet till kliniken visade sig vara svårt och tidskrävande. I juni 2016 var dock drömmen förverkligad och kliniken, som var den bäst utrustade i hela provinsen, öppnades. Utrustning-

FATTIGDOMSBEKÄMPNING HANDLAR OM RÄTTVISA, HEDERLIGHET OCH ATT GE MÄNNISKOR GODA VERKTYG. en hade finansierats av Frälsningsarmén runt världen. Från kliniken utförs en välbehövlig tjänst i ett mycket fattigt distrikt. Tusen nya patienter kom under de första månaderna och flera barn har förlösts på ett tryggt sätt nära sina hem. Med en personal på sex personer drivs kliniken av den lokala kåren och betjänar lokalsamhället genom att ge grundläggande hälsovård i en kristen miljö. Kliniken i Maiani har blivit en synlig demonstration av hälsovård, integrerad i lokalsamhället, vilket är en stor del av Frälsningsarméns uppdrag i östra Kenya och runt världen. Då kliniken finns i ett område där Frälsningsarmén också driver skola för flickor, ger detta möjlighet till en unik tjänst genom ett holistiskt läkedomstänkande. Frälsningsarméns uppdrag är att vara förändringsagent både för enskilda människor och samhället i stort. Arbetet vid kliniken utvecklas och planer finns på ett bredare

hälsoprogram, vilket kommer att ge den lokala kåren större chans till fördjupade relationer med invånarna. En av dem sa: -Detta är sannerligen en plats för läkedom och helande. Fattigdomsbekämpning handlar om rättvisa, hederlighet och att ge människor goda verktyg. I ett kristet sammanhang som Frälsningsarméns handlar det också om kärlek! Att främja rättvisa och hederlighet och på olika sätt utrusta människor leder till förändring. Kärlek bidrar även till förändring för givaren eller territoriet som är en partner i arbetet. Guds kärlek fördjupar människors relationer och för dem närmre Gud. Vår tro är att en fullständig förvandling sker när människor försonas och upprättas genom Kristus. Vi hoppas och ber att vi genom att rikta fokus mot vem Gud är och delta i hans världsvida uppdrag, kommer andra att se Guds kärlek till dem genom vårt projektteam. Vi tror att 41

världen | Kenya kenya Löjtnant Richard Bradbury tillsammans med en kenyansk vän.

vi kan bidra till en holistisk och långvarig förändring genom det vi gör och genom våra attityder. YTTERLIGARE ett nyskapande projekt har varit att bygga sanddammar som blir vattenreservoarer. Det gör man bland annat vid kåren i Tawa i sydöstra Kenya där fattigdom och ohälsa, brist på näringsrik

kost och rent vatten blivit ett verkligt problem. Många människor, oftast kvinnor och barn, gick många kilometer för att hämta vatten, oftast från orena vattenkällor. Brist på vatten har minskat möjligheten för bönder att driva småskaliga lantbruk eller plantera träd och många blev beroende av bistånd och nödhjälp. En sanddamm är en förstärkt, två me-

ter hög betongmur byggd över en sandflod som endast flyter under regnperioden. Sanden håller emot bakom muren när vattnet kommer en gång om året. Sanden kan lagra miljontals liter vatten och dammen fylls på efter varje regn, vilket förser tusen personer med rent vatten under cirka ett års tid. Det tog en månad att bygga dammen som är den största i sitt slag i Kenya. Sextiosex medlemmar i vår gemenskap arbetade med att uppföra dammen. De tillhandhöll sand, barlast och arbetskraft, medan Frälsningsarmén bidrog med rådgivning, betong, verktyg, mat och tekniskt stöd. Att arbeta tillsammans i team, utifrån partnerskap och med deltagare från samhället kännetecknade projektet. Efter ett år var sanddammen i funktion och lagrar nu rent vatten som kan användas som dricksvatten för människor och boskapsdjur och till bevattning. Våra projekt talar också om vår kristna tro när vi tjänar Gud här i Kenya. g

GE OMTANKEN NU OCH GÅVAN SEN

Ett testamente till Frälsningsarmén gör skillnad varje gång. fralsningsarmen.se/testamente testamente@fralsningsarmen.se Telefon: 08-562 282 34/39

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Tack Gud för att du finns i mitt hjärta. Du är med mig varje dag i skolan. Ibland

tycker jag det är jobbigt att se barn och föräldrar i krig. Jag ber dig Gud att du tar hand om dom. Hjälp oss att ta hand

foto: jonas nimmersjö

om varandra från olika länder. Amen.

Emily, 11 år

Gatorna tillhör oss! FRÄLSNINGSARMÉNS LEDARDAGAR 2017

att lovsångsteamet och alla samlade tillsammans sjöng den nyskrivna sången med temats namn - Gatorna tillhör oss. Under tisdagskvällen gästades konferensen av Sebastian Stakset, som berättade om sin väg till frälsning och sedan utmanade Frälsningsarmén att mobilisera och gå ut på gatorna igen. g

är nu över och fler än 200 ledare för kårer och verksamheter har fått påfyllning av inspiration, utmaningar och framtidshopp att dela med sig av i sina kårer och verksamheter. Det gick inte att missa att temat för ledardagarna i år var: Gatorna tillhör oss! Varje storsamling inleddes med

Jonas Nimmersjö

Be för

Gunilla Fransson, Örebro Birgit Ljunggren, Linköping Astrid Aberin, Stockholm Sten-Eric Hjerpe, Lidköping. Gösta Arvedson, Örnsköldsvik Uno Jonebring, Tranås

Bön om frälsning

foto: Unsplash/Ben White

• Barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som blir en fortsättning på barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén. • Frälsningsarméns kommunikationsoch insamlingsenhet, dess personal och arbetet för att kommunicera det goda budskapet i ett kraftigt mediebrus. • Frälsningsarmén i Västerdalarna. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Kenya.

Befordrade till härligheten

Tack Jesus för att du älskar mig. Jag vet att jag inte kan göra mig godkänd inför Gud genom mina egna ansträngningar, så nu kommer jag till dig Jesus och erkänner att jag är en syndare. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har upp-

väckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst, att du har förlåtit mig och att jag är ett Guds barn. Tack för att du ger mig Hjälparen den helige Ande som en underbar gåva som vill hjälpa mig att leva ett liv som ärar dig Jesus. Jesus, hjälp mig att hitta en kristen gemenskap där jag kan få fortsätta att växa i min tro. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2017. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

orlet av tusentals förväntansfulla människor mötte oss när vi klev av taxin denna varma aprilkväll för två år sedan. Det var påsk och våren hade kommit till Kurdistan. Människor hade samlats utanför den stora tältkyrkan i staden Erbil. De var flyktingar och deras kyrka var provisorisk. Men de var alla glada. Kristus var uppstånden. De flesta i tältkyrkan denna kväll hade flytt från Mosul i norra Irak, som var ockuperat av Daesh (IS). Detta år var det första på över tusen år som det inte firades påsk i någon kyrka i staden Mosul. Den syrisk ortodoxe ärkebiskopen Nicodemos Daoud Matti Sharaf, var själv på flykt. Hans kyrka i Mosul hade förstörts och församlingsmedlemmarna hade flytt för sina liv. Att få delta i en tre timmars mässa med främmande liturgi och på ett helt främmande språk men att ändå känna gemenskap, glädje och sorg med de övriga gudstjänstbesökarna var omvälvande. Det som sitter djupast i mitt minne från denna kväll är de ord ärkebiskopen sa i sin predikan. Även om han själv var på flykt så var hans största dröm inte att få återvända hem. Hans dröm var att få fira påsk samtidigt som alla andra kristna runt om på jorden. Ärkebiskop Nicodemos vädjade till världens alla kyrkoledare att kyrkan ska visa sådan enhet att den över hela jorden firar påsk tillsammans, varje år. Enligt ärkebiskop Nicodemos är det, för de i Mellansöstern som inte är kristna, det största tecken på kyrkans splittring att kristna firar Jesus död och uppståndelse två gånger per år. Räcker det att kyrkorna enas om en dag i en kalender för att visa enhet? Jag vet inte. Sedan denna varma påskafton, enligt den ortodoxa kalendern, har jag mer än en sak gemensam med ärkebiskopen från Mosul. Inte bara en tro på Jesus Kristus. Inte bara att vi båda gillar Ecco-skor. Det vi också har gemensamt är att vi båda drömmer om en enad kyrka. En kyrka som firar EN påsk. Så alla kan se att vi har en och samme Herre. En Herre som dog EN gång. En Herre som uppstått EN gång, för att vi ska ha liv.   Jonas Nimmersjö