Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2023

Lidman

Helen

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Charlotte Ander, Emilia Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2023

20 januari, 31 mars, 9 juni, 15 september och 24 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

Omslagsbild Foto: Kiki Broms

Internationell ledare Brian Peddle

Internationellt huvudkontor

The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till

Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

På Jesu uppdrag

I ÅRETS FÖRSTA STRIDSROP vill jag påminna om Frälsningsarméns vision Välkommen Hem 2025. Vår ambition är att vara en välkomnande, troende och hjälpande kyrka där Jesus är i centrum. Vi delar livet och fördjupar relationen med Jesus och medmänniskorna. Tillsammans tar vi oss an uppdraget att göra världen till en bättre plats, genom att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

Visionen hjälper oss att avgöra om vi är på rätt väg, som en guide grundad i Bibeln och i Guds kallelse på våra liv. Jag skulle också vilja bidra med några ytterligare begrepp för 2023:

Hopp – Vi ger hopp genom kraften i Jesu Kristi evangelium, hopp till utsatta människor på mer än 150 platser i Sverige och Lettland. Vi når ut till människor som är ensamma, vilsna och marginaliserade. Vi låter dem veta att någon bryr sig, att även om dagen kan ha sina utmaningar kan det finnas en bättre morgondag.

Tjänande – Vi når ut för att stödja andra utan diskriminering. Vi behöver alla andra människor, men av olika anledningar förbises, stigmatiseras eller pressas vissa till marginalen. Detta är förnedrande och orättvist, och Gud tar det personligt. Bibeln säger också att de som tjänar andra kommer att känna Guds välsignelse. Jesus mötte människor från alla samhällsskikt. Han uppmanar sina följare att göra detsamma. Vi är kallade att älska och tjäna varandra.

Värdighet – Vi respekterar och värdesätter varandra och erkänner allas lika värde. Att vara människa är att bära Guds avbild. Detta är medfött och oersättligt; det kan inte förtjänas eller tas bort. När det gäller våra sociala tjänster erbjöd våra grundare, William och Catherine Booth, "soppa, tvål" och sedan "frälsning" till sårade människor. Ordningen är viktig

eftersom det är svårt att mata en persons själ när de har en tom mage. Det är svårt att predika om att hitta ett andligt hem när de inte har någonstans att bo.

Förvaltarskap – Vi förvaltar de resurser som anförtrotts oss på ett ansvarsfullt sätt. Bibeln frågar: "Vad äger du som du inte har fått?" (1 Kor 4:7). Detta är utgångspunkten. Gåvor från andra människor eller från Gud handlar om förtroenden. Vi kan vara goda förvaltare av vår ekonomi, genom att budgetera klokt, ge generöst och redovisa tydligt. Vi kan också vara goda förvaltare av jorden, minska vårt koldioxidavtryck och ta hand om skapelsen. Och vi kan erbjuda vår tid, våra talanger och våra passioner för att ge tillbaka till andra.

Det här är begrepp som vi alla kan förhålla oss till, vare sig vi tillhör Frälsningsarmén eller inte. Hur ger vi hopp, tjänar utan diskriminering, erbjuder värdighet och förvaltar det som anförtrott oss på ett klokt sätt?

Tillsammans kan vi dela dessa värderingar och leva ut Jesus uppdrag i världen.

Jag önskar dig Guds rika välsignelse!

Frälsningsarméns ledare i Sverige, Överste Bo Jeppsson

SVANENMÄRKET

#1.2023 InnEhåLL

VÄLKOMMEN TILL

6.

Nytt hopp för Eksjö

Frälsningsarmén i Eksjö kämpade länge för sin överlevnad. Nu har kåren gjort en nystart med familjer, Jesus och relationsbyggande i centrum.

MIN VÄG TILL GUD

12.

Gud fyllde tomrummet i Helen

Helen Lidman försökte döva sin känsla av ensamhet och vilsenhet med jobb och alkohol, men först när hon mötte Gud fylldes tomrummet.

DEBATT

14.

När våld leder till hemlöshet

Helena Andersson och Karin Holmberg ser mammor med barn som tvingas flytta till vandrarhem efter sin vistelse på Frälsningsarméns skyddade boende. En oacceptabel situation.

FOKUS

16. ”Alla är kallade av Gud”

Kandidatsekreteraren Elisabeth Hjerpe på Frälsningsarméns Officersskola vill få människor att upptäcka Guds unika kallelse och plan för just deras liv.

PERSONLIGT

20. Har alltid hört Guds röst

Nyblivna pensionären Barbro Olsson har en lång historia med Frälsningsarmén, och med Gud.

BARN OCH UNGA

28.

Ny box från UNG

Med hjälp av det nya materialet ska både barnledare och familjer få inspiration att bjuda in Jesus i vardagen.

MIN TRO

30.

Gospel förde dem samman

Äkta paret, frälsningsofficerarna Andreas och Carolina Nilsson berättar om sin Gudstro och vad som ger den näring.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

FLERA DAGAR I VECKAN är det kö utanför Frälsningsarmén Templet på Östermalmsgatan i Stockholm. Där serveras frukost, de som behöver kan få med sig en matlåda och ofta är det någon form av aktivitet. När det är vinter och kallt kan kön vara extra lång. För Sara, som brukar komma hit tre gånger i veckan, är detta ett sätt att få ekonomin att gå ihop.

— Det hjälper inte hela vägen, men det hjälper en att överleva. Men det handlar också om den sociala biten. Att gå på kafé är för dyrt, så här kan man träffa sina vänner i stället.

Aktiviteterna som Templet brukar arrangera, som utflykter och museibesök är också något som Sara uppskattar mycket.

Lina Ragnar är ett bönesvar för oss”, menar Pernilla Ålöv om kollegan, som här predikar om frälsningsberättelsen för stora och små. Nedan till vänster: Öppna förskolan Flora var det första som Pernilla startade när hon kom till Eksjö 2020. Nu har den vuxit en hel del. Nedan till höger: Viktigt att gudstjänster för alla åldrar talar till både stor och liten. Hampus Ragnar på stegen.

foto: p ernilla Ålöv

Nytt hopp för Eksjö

Hos Frälsningsarmén i Eksjö kämpade några få medlemmar och tappra eldsjälar länge för sin existens. Nu knackar fler och fler på kyrkdörren, sedan Pernilla Ålöv och Lina Ragnar gjort en nystart. Familjer, Jesus och relationsbyggande finns i fokus.

Över Frälsningsarmén i Eksjö välvs en dubbel regnbåge. Det kan låta uppdiktat men är helt sant, denna eftermiddag i mitten av oktober, när kårens (församlingens) ledare Lina Ragnar och familjekonsulent Pernilla Ålöv mumsar matiga mackor tillsammans med runt 15 andra kåraktiva. Den vitputsade lokalen från 1919 på Vaxblekaregränd ligger intill stadens karaktäristiska trähuskvarter och har en stor kyrksal med kök och samlingssal i vinkel. Där pågår fikat under trivsamt bibelprat, efter att ”Bibel vuxen” och ”Bibel barn” avslutats. Under tiden har en störtskur trummat taket medan höstlöven kastats hit och dit i vinden utanför de höga kårfönstren. När solen bryter fram ser vi den, regnbågen. Som ett Guds löfte, en påminnelse om att Gud tänker på sitt förbund.

Här i Eksjö anas både löfte, förbund och framtidsvisioner. När Pernilla kom hit 2020 fanns bara en handfull aktiva och en scoutgrupp ledd av eldsjälen Thor-Leif Bergenholtz. Men i övrigt behövdes en nystart med inriktning på de yngre.

— Jag bestämde mig för att först och främst bygga relationer, det är min stora styrka. Jag gick runt i stan och satte upp lappar om ”Flora”, vår öppna förskola. Det är så tacksamt att börja med föräldrar och barn, säger Pernilla.

Hon upplever Eksjö som en väldigt ekumenisk stad och under första veckan efter flytten hit med make och tre döttrar, deltog hon i hela tre ekumeniska samlingar.

— Jag har känt mig väldigt välkommen av de andra församlingarna. Vi har lite olika fokus men stärker varandra. De första mammorna som kom till Flora var från Missionskyrkan, säger hon leende.

Strax efter att Pernilla landat i Eksjö slog pandemin igen det mesta i samhället. Inget av det hon planerat kunde starta på allvar, men i stället inbjöd hon till sångpromenader, gudstjänstpromenader utomhus, med bibelord och eftertankar vid olika stopp. På så sätt hölls kontakten med människor ändå – och Frälsningsarmén började synas på stan.

Idag har relationerna blommat ut i ett helt veckoprogram. Gemenskapsträff för

Frälsningsarmén i Eksjö grundades redan 1896.

På senare år har kåren kämpat med få medlemmar men nu kommer fler som vill vara med. Stadens starka ekumeniska arbete gör att kyrkorna får stöd av varandra på olika sätt.

daglediga, mötesplats för barn i 9-12-årsåldern, öppen förskola, scouter och så gudstjänsten ”Vardagsrummet” för alla åldrar varannan söndag. Som idag, när Lina predikar handgripligt om innehållet i Bibeln, där saker som tumstock, domarklubba, telefon, cirkustält och discokula får åskådliggöra Guds plan med mänskligheten och frälsningen genom Jesus Kristus. Alla lyssnar intresserat med ett och annat skratt. Det är fritt att svara på Linas utkastade frågor och högt i tak för funderingar.

— Står det i Bibeln vad vi ska handla för mat idag? frågar Lina.

— Näää!”, ropar barnen och de äldre skakar på huvudet.

— Men står det hur vi ska vara mot varandra?”, fortsätter kårledaren, och får många fina förslag.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO, KATARINA NORBERG OCH PERNILLA ÅLÖV

Stilla bönestund efter att Lina talat i ”Bibel vuxen” från andra Timoteusbrevets tredje kapitel. ”Vad är Bibelns syfte, vad ger Bibeln dess auktoritet och vad innebär detta för oss?”, är frågor som avhandlats.

Mamma Sofia och sonen Leo älskar att komma till Frälsningsarmén i Eksjö. ”Pernilla har hjälpt oss och betyder väldigt mycket för oss”, säger Sofia.

Vad är egentligen styrka i Gud och kan man vara liten som David men ändå starkare än Goliat? Barnen i gruppen ”Bibel barn” blir uppmätta av Pernilla för att jämföras med den tre meter långa Goliat.

NU KAN VI BÖRJA BYGGA

PÅ

RIKTIGT. VI FÖRSÖKER SE VILKA SOM RÖR SIG HÄR OCH SER KÅREN SOM SITT ANDLIGA HEM. VI INFORMERAR OM VÅR VERKSAMHET OCH TIPSAR OM MEDLEMSKAP.

”Det är fest när vi är tillsa-aammans!”

Pernillas rosaskimrande hår svänger när hon leder glada rörelsesånger. Nu blir det skuttigt och uppsluppet i rummet. De äldre som inte orkar stå upp rör sig från stolen. Lilla blondlockiga Leo, ett och ett halvt år, traskar runt på golvet och guppar taktfast på kroppen till musiken. Det märks att han är van, och trivs här. Leos mamma heter Sofia. När hon och maken flyttade hit till Eksjö var hon gravid med Leo, hade inga relationer i staden och kände sig vilsen. Vid en matbutik såg hon inbjudan till öppna förskolan och när restriktionerna lättade knackade hon på här.

— Jag studerar till sjuksköterska. Allt skedde på distans och det hände ingenting, varken hemma eller på stan. Det var jobbigt. När vi började gå här möttes vi av en sådan värme och så bra samtal. Och Leo älskar det! Musiken, interaktionen och inte minst Pernilla, intygar Sofia och svingar upp sonen i luften på starka, tatuerade armar. Så blir hon rörd:

— Hon betyder så oerhört mycket för mig också. Jag har fått hjälp med saker och får vara den jag är. Jag kan slappna av här, fortsätter Sofia.

Leo biter på vattenmuggen. Strax vill han ner ur mammas famn och pinnar i väg mot kyrksalens ena hörn, där pippihus, böcker och gosedjur väntar. Pernillas dotter Esther går med och håller ömsint koll.

Det intensiva relationsbyggandet har på kort tid gjort att kåren vuxit. Pernilla och Lina berättar stolta att öppna förskolan är välbesökt och antalet gudstjänstbesökare ligger runt 18-20. Och även om trösklarna är låga och det ska vara enkelt att ta med ovana personer hit, finns Jesus och en andakt alltid i centrum.

— På skolbarnsträffen kan våra bibelsamtal bli så utdragna att gruppen inte hinner med lekarna. Barnen har så många frågor! säger de båda och ser glada ut. Innan gudstjänsten läser Pernilla om David och Goliat för Tyra, Esther, Leah och Bastian, som tillsammans bygger den lilla herdepojken och den bjässiga jätten av färgglada Duplo-bitar. På väggen markerar en röd tejpbit tre meters höjd, Goliats förmodade längd. Varje barn mäts och får en egen tejpbit. ”Goliat var tre meter. Men Gud är större!” förkunnar en gul lapp och gruppen funderar en stund över detta med styrka. Kan man vara stark på flera sätt? Och vad är styrka i Gud?

Längs ett snöre på väggen finns ”Kul-kalendern” med en papperspåse för varje onsdag fram till veckan före advent.

— Vi ville göra något att se fram emot också på hösten. I varje påse finns en uppmaning till lek eller aktivitet, som vi gör tillsammans på #Soffan, som är en samling för barn åk 3-6, berättar Lina.

Med ökat antal människor kommer förstås mer arbete. Därför behöver kåren fler volontärer och Pernilla tackar Gud för dem som slutit upp hittills. Och nu är hon otroligt glad över att Lina är här.

— Ja, ett sådant bönesvar, utbrister Pernilla och ser med värme på kollegan, som 2021 blev färdig frälsningsofficer och arbetat i Halmstad under tre år innan hon kom hit. Här är hon halvtid kårledare, den andra halvan ungdomsofficer för Södra Divisionen. Lina är också glad. Hon vill precis som Pernilla fira gudstjänst med alla åldrar, inte dela upp yngre och äldre.

— Nu kan vi börja bygga på riktigt. Vi försöker se vilka som rör sig här och ser kåren som sitt andliga hem. Vi informerar om vår verksamhet och tipsar om medlemskap. Häromveckan blev vi välsignade med tre nya medlemmar, säger Lina.

Pernilla nickar medhåll.

Handgriplig predikan. Lina tar hjälp av diverse attiraljer för att gestalta Bibelns budskap och frälsningshistorien. Frågor till gudstjänstbesökarna bollas tillbaka med glada svar och förslag.

Samma sångblad

JAG GÅR LITE DÄR JAG VILL OCH BYGGER

HELLRE BROAR

ÄN VÄGGAR MELLAN

KYRKORNA.

JAG TAR GÄRNA MED MIG FLER HIT!

— Eftersom man bara kan vara medlem från sju års ålder vill vi göra något för dem som är yngre också – kanske uppmärksamma dem under en gudstjänst, ge en Bibel eller en present som representerar att man tillhör oss. Vi har ju ett barnoch familjefokus och då känns det särskilt viktigt att lyfta barnen, säger hon.

Här på kåren finns också de med barndomen långt bakom sig. En av dem är Elisabeth, som egentligen bor i Australien men som återvänt till hemstaden för att hjälpa sin sjuka mamma. Hon arbetar som SFI-lärare och deltar med glädje här hos Frälsningsarmén. När församlingen

uppmanas cirkulera vid olika stationer, ta ”Tack-, Hjälp- och Förlåt”-kulor, kika in i ”Kojan” med ficklampa för att få se ett tröstande bibelord eller sitta i soffan och umgås med Gud, väljer hon det sistnämnda. Hon sitter blundande en lång stund med ansiktet lyft, medan sången ”I din närvaro” sjungs om och om igen.

Senare, när Elisabeth tar på jackan för att gå hemåt i höstskymningen, berättar hon att hon känner sig väldigt ekumenisk.

— Jag går lite där jag vill och bygger hellre broar än väggar mellan kyrkorna. Jag tar gärna med mig fler hit! säger hon och ler.

När alla vinkats av och köttbullar, rödbetssallad, disk, leksaker och sångblad städats undan för kvällen, berättar Pernilla om den lilla tanten som med sin rulllator tog sig hit en fredag under öppna förskolan, och som sedan dess dyker upp regelbundet.

— Man skulle kanske tänka att mer barninriktade, pedagogiska gudstjänster inte betyder lika mycket för de äldre, men hon älskar dem. Hon brukar säga till sina vänner: "Nu ska jag gå till Frälsis och skratta.” g

fakta Frälsningsarmén i eks jö

• Startår: 1896.

• Anställda: Lina Ragnar, kårledare (50 procent) och Pernilla Ålöv, familjekonsulent.

• Medlemmar: 25, varav 15 soldater, 8 medlemmar, 2 juniormedlemmar.

• Gudstjänstbesökare i snitt: 18.

Övriga aktiviteter i veckan:

Varannan måndag: ”Fikabordet”, dagledigträff med sångstund, andakt, fika och aktivitet/besök.

Tisdagar: Scouter för barn 7-18 år.

Onsdagar: #SOFFAN, samling för barn åk 3-6 med fika, bibelsamling och aktivitet.

Fredagar: ”Flora”, öppen förskola för föräldrar med barn, 0-6 år.

Varannan söndag: Gudstjänsten ”Vardagsrummet”, med bibelstudium för vuxna/bibelsamling för barn samt matigt fika innan.

Musiken är viktig i Eksjö.

varje gudstjänst skapar igenkänning och trygghet för vana och ovana kårbesökare

Sociala centret 20 år!

I NOVEMBER firade Frälsningsarméns sociala center i Stockholm 20 år och bjöd på extra festligt fika och pizza till dagens 159 gäster. Per-Uno Åslund höll i andakten och tackade för centrets goda arbete.

— Ni gör så mycket för människor i så olika livssituationer och i en stor utsatthet, sade han innan en vacker blombukett räcktes över.

Maria Emanuelsson, en av centrets kuratorer, menade att trots den allvarliga si-

tuation som så många av de hjälpsökande befinner sig i, är detta en plats med mycket glädje.

— Ni är mina små skattkistor som ger oss så många fantastiska berättelser. Tack! sade hon rörd direkt till gästerna.

Frälsningsarméns sociala center stöder personer i hemlöshet, missbruk och annan utsatthet med till exempel matkassar, frukost, kläder, dusch och myndighetskontakter. g Carina Tyskbo

Vinternatt för EU-medborgare

EFTER ATT KYLAN slagit till söker sig fler EU-migranter till Frälsningsarmén EUVinternatt Bromma.

–De som brukar sova inomhus kommer till oss som vanligt men nu kommer även de som övernattar ute annars, säger Monica Antonsson, verksamhetsansvarig.

Det tidigare EU-härbärget i Årsta hade 24 platser men efter flytten till Bromma Blocks nyligen finns nu 46 sängar till förfogande. I skrivande stund (november) är det dock endast cirka 30 nattgäster.

–Vi behöver nå dem i området som inte har hittat till oss än så bland annat delar vi ut foldrar med information till dem vi möter ute, säger Monica.

Vintertid tvingas man vanligtvis avvisa omkring 20 personer per dygn men vid sju minusgrader öppnar man upp en stor lokal via samarbetet ”Extra kalla nätter.”

–Om det är snöstorm, som nu, så ska alla som behöver få komma in i värmen, även om det är väldigt enkla sovplatser på golvet som erbjuds, säger Monica. g Teresia Jansson

Slutsåld julkonsert med folkkära artister

SOM ETT LED i Frälsningsarmén i Sveriges 100-årsjubileum år 1982 startade Frälsningsarméns årliga och traditionella julkonsert. Måndagen den 28 november hölls den 41:a julkonserten som var helt slutsåld i Eric Ericsonhallen, Stockholm. Carolina Nilsson, kårledare för Söderkåren som var arrangör, hälsade välkommen och det blev en fantastisk och stämningsfull kväll med kända svenska och internationella julsånger. Söderkårens Musikkår med dirigent Tobias Jutestål, Adolf Fredriks Musikklasser 4a och 4b med dirigent Anna Sievers och våra folkkära artister Loa Falkman och Lill Lindfors ackompanjerad av Mats Norrefalk medverkade. Major Mildred Färjsjö höll ett jultal, med tänkvärt innehåll. Konserten anordnades till förmån för Söderkårens sociala hjälparbete. g Emilia Beijer

Monica Antonsson välkomnar frusna EU-migranter till nya lokalerna i Bromma.

Det finns inget i den här världen som kan ge mig den frid som Gud ger mig, säger Helen Lidman.

Gud vet vad han gör

Att växa upp i en familj med spel- och alkoholmissbruk lämnade Helen Lidman med en känsla av ensamhet och vilsenhet. Hon försökte döva tomheten med jobb, alkohol och relationer men hittade inget som kunde fylla tomrummet. Tills hon mötte Gud.

TEXT OCH FOTO: KIKI BROMS

Istockholmsförorten Hässelby strand, granne med Mälaren bor Helen tillsammans med sin son Liam.

— Det är verkligen Guds gåva att jag får bo på en så här vacker plats. Gud är den som gör att jag överhuvudtaget står i den här stunden. Han är den som har gett mig livet tillbaka, ett liv med livsglädje och livslust. Innan var det bara ett ständigt vakuum, säger Helen.

Som barn hade hon tidigt ett minne av att känna sig vilsen, ensam och utan en tydlig identitet. Hennes strategi under uppväxten var att inte synas eller märkas så när hon i tonåren i sin längtan efter att bli älskad, sedd och bekräftad hittade alkoholen som hjälpte henne ur sitt skal var det med skräckblandad förtjusning. För efter varje fylla kom baksmällan, den känslomässiga värre än den fysiska.

— Jag skämdes över saker som jag gjort. Alkoholen var mitt livselixir och jag trodde att jag hade koll, det tog lång tid innan jag insåg att jag inte hade det, säger hon.

Utåt sett levde familjen ett medelklass-svenssonliv med utlandssemestrar och bra jobb. Helen som alltid haft lätt för sig i skolan lyckades få bra betyg trots att en stor del av tiden ägnades åt festande. När hon började jobba blev strävan efter pengar och en god ekonomi det som hon hängde upp livet på vid sidan av alkoholen. Det var

inte förrän hon blev gravid med sin son som hon insåg hur mycket alkoholen betydde för henne. Med hjälp från sjukvården blev hon introducerad till 12-stegsprogrammet och redan efter första mötet kände hon sig fylld av en kärlek, hopp och kraft som hon inte känt tidigare och hon visste att hon ville komma tillbaka.

NU I EFTERHAND KAN JAG SE ATT GUD KNACKAT MÅNGA GÅNGER PÅ MIN DÖRR MEN JAG HAR INTE SLÄPPT IN HONOM.

— Det var som att bli omsluten av Gud själv. Jag har alltid varit andligt sökande och nu i efterhand kan jag se att Gud knackat många gånger på min dörr men jag har inte släppt in honom. Jag levde ju i en helt annan värld och hade ingen kristen förebild, säger Helen.

I augusti 2011 hade hon fått uppleva Guds påtagliga ingripande under en panikångestattack. Det var hennes allra första innerliga bön, direkt från hjärtat i ren desperation. Hon ropade till Gud ”var är

du, jag behöver dig nu” och upplevde att hon fick till svar ”Helen, det är lugnt, Jag är här”. I samma stund släppte panikångesten och hon fylldes i stället med en stark inre frid. Från den stunden kände hon en stark förvissning om Guds existens och närvaro. Genom 12-stegsgemenskapen fick hon nu för första gången träffa människor som uppmuntrade henne att be och aktivt söka Gud som lösningen för sitt alkoholberoende. Steg för steg fick Helen lära sig hur hon kunde försöka ge plats åt Gud i stället för allt annat hon prövat.

— Oftast är Gud den sista anhalten som man testar. Han är den som återstår när man provat alla andra dörrar. Det kanske behöver vara så att alla andra dörrar måste stängas för att man fullt ut ska öppna sitt hjärta för Honom och gå in i förvandlingen som det är att helhjärtat överlåta sig till Gud, säger hon.

Hon började be och städa ut det hon numera ser som skräp, ältande tankar och känslor, som hon genom åren samlat på sig i sitt inre. Hon slutade också att skylla på alla andra för sina brister och började se att saker som rädsla, oärlighet, själviskhet och egennytta låg bakom många av hennes beteenden, en insikt som blev mer eller mindre chockartad för henne. Efter en biktstund fick hon frågan om hon var redo att lämna över allt som hindrade henne att vara till nytta för Gud och dem

omkring henne. Hon kände att hon inte hade något att förlora. Den dagen tog resan närmare Gud ordentlig fart.

— Sen dess har mitt liv fått en mening som känns meningsfull att leva för. Jag känner att jag på riktigt har något att bidra med till världen med Hans hjälp, jag har något att ge vidare som gör verklig skillnad på djupet. Fram till dess levde jag för att ha det gott ställt och sökte ständigt efter kärlek på fel platser men Gud har visat mig gång på gång att det inte är där min trygghet är, säger Helen.

Men vägen har inte varit spikrak. Några år senare drabbades hon en period av utmattning och trygghetssökandet fick sig en stor törn då hon fick erfara att gå från att ha det ekonomiskt bra ställt till att vara tvungen att lita på Guds omsorg, en erfarenhet som hon i efterhand är tacksam över. Hon som varit van vid att vara projektledaren i sitt eget liv fick öva sig på att skala av.

— Att få känna av ”ge oss idag vårt dagliga bröd” i praktiken har gett mig en trygghet och en tro som flyttar berg. Jag upplevde det nästan som att det var Gud som puttade mig över kanten och sa ”jag kommer fånga dig”. Att om och om igen landa i att Gud vet vad han gör, det är min sanning och inte bara ett mantra, säger Helen. Numera ställer hon sig alltid frågan ”är det jag eller Gud som startar detta” innan hon börjar med något nytt. Och tilliten till att allt kommer att lösa sig är orubblig.

— Jag behöver inte grubbla sönder min eller andra människors tillvaro. Jag bär inte världen på mina axlar utan jag och andra mår som bäst om jag tar rygg på Jesus, det har jag blivit överbevisad om, om och om igen, säger hon.

Idag ser hon som sin livsuppgift att leva med Guds kärlek och vittna om den för andra och i december 2021 tog hon det efterlängtade steget att låta döpa sig, en upplevelse för kraftfull för att hon ska kunna sätta ord på den. Total eufori ligger närmast till hands.

— Det finns något som är så mycket vackrare och tryggare än vi någonsin kan föreställa oss när vi bara sökt i världen tidigare. Det finns inget i den här världen som kan ge mig den frid som Gud ger mig. Jag vill verkligen uppmana alla att våga bjuda in honom i hjärtat och utforska en kärlek utöver allt de någonsin kan föreställa sig, säger Helen.

Den andliga hemvisten har hon i Home Kungsholmen, Frälsningsarméns nystartade kår i Stockholm. Sedan hon började gå dit pratar hon inte längre om Gud som ett allmänt generellt koncept utan relationen med Jesus har blivit mer och mer personlig för varje vecka. Och den kristna gemenskapen har hjälpt henne genom två nära dödsfall i familjen, tillfällen då hon annars tror att hon hade fallit tillbaka på alkoholen.

— Jag är glad att Gud sammanfört mig med människor som är så starka och fasta i sin övertygelse och som verkligen lever upp till Frälsningsarméns vision ”välkommen hem – livet med Jesus”. Jag är jättetacksam och lycklig att jag har en hemförsamling som känns som hemma, säger Helen.

Idag är även relationen med hennes familj mycket bättre och även om de inte delar tron så stöttar de henne och många band har helats och byggts upp på nytt.

— För några år sedan hade jag inte ens vågat drömma om den tillvaron som jag har idag, jag är så väldigt tacksam till Gud, avslutar hon. g

fakta helen lidman

Ålder: 40 Bor: Hässelby strand Familj: Sonen Liam (12), labradoren Sahara, bengalkatten Daryll Favortibibelord: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.” Ordspråksboken 3:5-6 SFB15

Min bön: ”Gud jag ger dig allt jag är, allt jag har till låns, allt jag förmår och kan bli genom dig, ger jag till dig, att leva med dig och för dig.” Det bästa jag vet: Guds frid Gör jag helst när jag är ledig: Umgås med Jesus, familj och vänner.

JAG UPPLEVDE DET NÄSTAN SOM ATT DET VAR GUD SOM PUTTADE MIG ÖVER KANTEN OCH SA ”JAG KOMMER FÅNGA DIG”.

Våld som leder till hemlöshet

Det talas mycket om hemlöshet, men en grupp som sällan lyfts fram i detta är barn. På Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo, för kvinnor som utsatts för våld i nära relation, möter vi varje år cirka 50 barn. De har hastigt ryckts ur sitt sammanhang och bor här tillsammans med sin mamma under en begränsad tid. En tuff bostadsmarknad leder till att vi varje år ser barn som tvingas flytta till vandrarhem, hotell eller andra tillfälliga boenden. Hemlöshet på grund av våld i hemmet.

skyddat boende för en tid. Många kommuner och stadsdelar har inga lägenheter att dela ut och de flesta kvinnor måste lämna den kommun eller det bostadsområde de bott i på grund av våldet. Det är förälderns ansvar att ordna boende, tak över huvudet, för sina barn och det väger väldigt tungt på mammor som vill det bästa för sina barn. Skogsbo finns i Stockholmsområdet och bostadsmarknaden i vårt område är svår för alla. De flesta av de kvinnor vi möter har haft ordnade bostadsförhållanden och nu ska de börja från början.

Det är svårt att söka bostad om du inte har ett jobb. Det är svårt att söka jobb om du inte har barnomsorg. Det är svårt att söka barnomsorg om du inte vet var du ska bo. Barnen blir tagna ur sitt sammanhang och behöver få skyddad identitet. De behöver byta skola, ofta flera gånger under ett läsår, vilket resulterar i förlorad skoltid, brutna och nya relationer, med allt vad det kostar. Det här drabbar nyanlända, kvinnor som inte ännu hunnit etablera sig i Sverige likväl som väletablerade kvinnor födda i Sverige. Arbetslösa likväl som företagare. De som aldrig haft ett eget kontrakt likväl som de som haft en egen villa. Den som har en bra utbildning har så klart bättre resurser att ordna sitt liv, men det är mycket svårt – hur börjar hon om?

en rättsprocess, eller så är den pågående. Många lider av PTSD eller annan psykisk belastning som våldet orsakat dem. Många av barnen har själva också varit med om trauman. Ofta har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet eller barnet ska ha umgänge med pappa. Det gör det svårt att flytta långt bort.

Kvinnor tvingas lämna hem, arbete, barnens skola/förskola och stora delar av sitt nätverk för att de är våldsutsatta. De placeras på Frälsningsarméns eller annat

När kvinnorna bor här ska de, samtidigt som de ska lösa bostadssituationen och planera för sin framtid, tvingas in i en vårdnadstvist, kanske ska det drivas

Det kan ta åratal för kvinnan att bygga upp sin tillvaro igen. För barnen betyder det att en stor del av barndomen går förlorad. Barnen frågar ofta oss: Hur blir det sen? Hur ska det gå för oss? Var ska vi bo? Att barn drabbas av våld i familjen är illa nog. Att de sedan ofta blir hemlösa som en konsekvens av våldet är oacceptabelt. Enligt barnkonventionen har varje barn rätt till mat, kläder och boende. Vem tar ansvar för att tillgodose barnens rätt till ett hem i Sverige? g

ENLIGT BARNKONVENTIONEN HAR VARJE BARN RÄTT TILL MAT, KLÄDER OCH BOENDE. VEM TAR ANSVAR FÖR ATT TILLGODOSE BARNENS RÄTT TILL ETT HEM I SVERIGE?

Helena Andersson och Karin Holmberg, Skogsbo skyddade boende

foto: privat

”Alla är kallade av Gud”

Varje människa bär på en kallelse från Gud och en del är menade att bli frälsningsofficerare. Kandidatsekreteraren Elisabeth Hjerpe på Frälsningsarméns Officersskola vill få människor att upptäcka Guds unika plan för just deras liv.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Höstdiset hänger över sjön Magelungen i Farsta. Löv i eldsprakande kulörer pryder träd och buskar kring Ågestagården och dess vita tegelbyggnader. Inne på kontoret på Frälsningsarméns Officersskola sitter Elisabeth Hjerpe vid sitt skrivbord. Den blonda luggen möter mörka glasögonbågar i lätt cat eye-modell. Iklädd den vita uniformsblusen med vinröda axelklaffar knappar hon på datorns tangentbord. Sedan augusti axlar hon rollen som kandidatsekreterare då hon är en betydande del i att de mest lämpade eleverna börjar utbildningen till frälsningsofficerare.

— Alla är kallade till någonting av Gud och några till att bli frälsningsofficerare och det är viktigt att vi fångar upp dem, säger Elisabeth och ler.

— Det är ett väldigt angeläget uppdrag förstås, för har inte Frälsningsarmén några ledare så kan vi inte göra det vi gör idag. Det är också en tuff och utmanande tjänst eftersom det saknas ledare, fortsätter hon.

I skrivande stund är hon i full färd med att sätta sig in i sina nya uppgifter. Parallellt med detta undervisar hon eleverna på halvtid; under hösten och våren främst i Frälsningsarméns lärosatser. Då möter

hon dem som för tillfället går utbildningen; två kadetter och lika många fältsergeanter, som har ett lite annat upplägg. För att få läsa till frälsningsofficer krävs bland annat att man varit medlem i en av Frälsningsarméns kårer (församlingar) i minst

kan tala med sin kårledare som är lite av en rekryterare till ändamålet. Ledaren bör ha följt personen under en tid, sett den ”in action” och vara trygg med att rekommendera och skicka vidare den sökande till skolan.

— Kårledaren kan se den sökandes ledarpotential, andliga mognad och villighet att tjäna Gud, säger Elisabeth.

två år och varit frälsningssoldat i minst ett av dessa. Man ska även ha en gymnasieutbildning eller motsvarande och tillräckliga läs-, tal- och skrivkunskaper i det svenska språket.

— Men det viktigaste är att man har en kallelse till officerskapet från Gud som andra kan se och bekräfta, påpekar Elisabeth.

Den som har tankar kring att bli officer

Därefter kontaktas kandidatsekreteraren, det vill säga Elisabeth, som sätter i gång ansökningsprocessen om kriterierna är uppfyllda. Den sökande får genomgå intervjuer med ledare lokalt, på divisionsplan och av den så kallade bedömningsnämnden på ledningsnivå. Därtill ingår en djupintervju med en psykolog. När dessa är klara går ärendet till kandidatnämnden för beslut. Ibland blir det avslag och det kan bero på bristande erfarenheter/egenskaper som ledare eller att någon har saker den behöver ta itu med hos sig själv.

— Lärjungaskap och andlig mognad måste finnas och det behöver vara en hel människa som mår bra psykiskt. Vi frågar inte efter någon supermänniska men en person med en trygg självbild och självinsikt så att eleven själv kan förstå hur den kan utvecklas, förklarar Elisabeth.

— Vi behöver verkligen frälsningsoffi-

Elisabeth Hjerpe ser rollen som kandidatsekreterarare på Officersskolan som ett hedervärt och utmanande uppdrag.

HAR INTE FRÄLSNINGSARMÉN NÅGRA LEDARE SÅ KAN VI INTE GÖRA DET VI GÖR IDAG.

cerare som älskar människor och som vill tjäna enligt trebenspallen; förkunna frälsning, bli helgad/mer lik Jesus och delta i socialt arbete för de utsatta, fortsätter hon.

Efter antagningen till skolan följer en kandidatperiod som ska förbereda den blivande eleven för utbildningen och stötta den i att utveckla sitt ledarskap. Det kan handla om att få pröva på att leda möten och grupper, dela vittnesbörd, hålla i enskilda samtal, delta i socialt arbete, vara med på ledarsamlingar och kårnämndens sammanträden och att hjälpa till att förbereda diverse arrangemang. Det kan också innebära litteraturstudier.

— Det är viktigt att få del i kårens helhet och få förståelse för arbetet där, menar Elisabeth och nämner att det eventuellt kommer vara fler moment/erfarenheter att checka av i framtiden.

Elisabeth som idag är 51 år har vuxit upp inom Frälsningsarmén och har sedan barnsben haft en önskan att bli både lärare och frälsningsofficer så båda dessa drömmar har slagit in. Hon var klar med sin officersutbildning i juni år 2000. Sedan dess har hon arbetat som kårledare/biträdande kårledare, metodstöd för barn/unga, administratör och biträdande sektionschef och programkoordinator på Programkontoret.

— Jag kan lätt sätta mig in i kårlivet och de förväntningar som finns och jag tycker om det pedagogiska i att utrusta människor, jobba med kallelsefrågor och utbildningsmaterial och att arbeta fram en process i hur någonting ska gå till, säger hon.

— Jag tycker också att det är spännande att lyssna in vad Gud säger och få bekräftat av honom om någon är kallad att bli officer, fortsätter hon.

Elisabeth och medarbetarna på Officersskolan håller på och ser över vad som kan utvecklas kring antagningsprocessen till utbildningen. Rätt kriterier ökar chansen att eleven klarar av studierna och arbetet som väntar. Tanken är att kårledarnas roll ska bli än mer tydlig med större ansvar för förberedelserna inför skolstarten. Vidare diskuteras vilka som fortsättningsvis ska göra antagningsintervjuerna, vilken litteratur som ska användas och så vidare.

Elisabeth Hjerpes

råd till den som funderar över sin kallelse

1. Förstå att Gud har en individuell plan för varje människas liv.

2. Lär känna Gud men också dig själv. Vad har du för talanger och andliga gåvor och vad brinner du för?

3. Sök Gud i bön/förbön.

4. Om du har en dröm och du får den bekräftad av kristna ledare/vänner så kan den vara Guds plan för ditt liv.

Antalet ansökningar till Officersskolan varierar men utmaningen att få dem att bli fler tror Elisabeth att hon delar med övriga kandidatsekreterare i Europa. Hon menar på att det finns mer av ett kortsiktigt projekttänk i samhället och en ovillighet att binda sig hos människor nuförtiden.

— Hur lockar vi personer att bli överlåtna till något så pass speciellt och radikalt som officerstjänsten och Frälsningsarméns arbete? Det kan också vara tufft att vara kristen idag och stå för Frälsningsarméns lärosatser. Det är något vi behöver jobba med, säger hon.

Hon påpekar att hon endast är en del i

Läraren Susanne Jansson, biträdande rektor Turid Bååth och rektor Lennart Lundberg är ett glatt gäng och kollegor till Elisabeth Hjerpe.

processen och hon tror att det kommer bli ett gott resultat om det blir ett bra samarbete med officerare och kårledare, liksom civilanställda och chefer för sociala institutioner. De kan alla möta människor som är lämpade för och kallade till officersrollen. Elisabeth planerar att vara med under ledardagar och ungdomsarrangemang framöver och vill gärna tala kring ämnet att tjäna Gud. Hon hoppas även på att få tag på nyckelpersoner som kan inspirera andra att söka till Officersskolan. Hon tänker på när hon själv påbörjade utbildningen.

— Jag hade inte tänkt söka just den terminen men när jag hörde vilka som skulle gå det året kände jag att jag också ville det för det kunde bli kul, förklarar hon.

I slutet av januari bjuder Officersskolan in till helgen ”Design for Life” då det kommer att talas om lärjungaskap, gåvor och talanger och hur man upptäcker sin kallelse. Det blir gruppsamtal, andakter och gudstjänster.

— Det är viktigt att höra hur Gud talar och kallar och det kan bli en helg som pushar på något som en deltagare redan känt inom sig, menar Elisabeth.

Den som funderar kring officerskapet eller sin kallelse vill Elisabeth uppmana att i första hand kontakta sin kårledare men också att komma i funktion genom att delta i kårens arbete.

— Det är bra att få testa en uppgift eller ledarroll men det är också viktigt att få

pröva sina tankar och planer genom förbön, understryker Elisabeth.

Hon nämner de möjligheter som finns att arbeta internationellt då Frälsningsarmén finns representerad världen över. Även om man inte skulle vara stationerad utomlands så skapas kontakter med olika länder och territorier vilket i sig kan vara utvecklande. Själv ser hon det som en stor förmån att få vara frälsningsofficer.

— Det bästa i livet är att få tjäna Gud och att dessutom får göra det i en tjänst. Även om Frälsningsarmén inte är lika känd som förr så har samfundet fortfarande ett fint omnämnande i samhället och att få representera det är något att vara stolt över, utbrister hon. g

1. Den sökande har kontakt med sin kårledare/lokala ledare.

2. Om ledaren kan rekommendera personen kontaktas kandidatsekreteraren Elisabeth Hjerpe.

3. Antagningsprocessen påbörjas med intervjuer.

4. En antagen kandidat har en förberedande period under ledning av kårledaren. Det blir praktiska göromål och läsning.

5. Eleven som kallas för kadett läser på skolan i två år. Lektioner på skolan varvas med egna studier och praktik i en kår/ verksamhet.

6. Vid avklarad utbildning ordineras kadetten till officer med löjtnantsgrad.

Processen för att bli frälsningsofficer

Arbetsrummet i Barbros villa på Tynningö. Dagarna inleds med bön och bibelläsning.

Glad att få leva

Bröstcancer och utmattningsdepression. Barbro Olsson är en överlevare, men att ha en profetisk tjänst har inte heller varit friktionsfritt. Nu njuter den nyblivna pensionären av friheten och bjuder på fika i sekelskiftesvillan i Stockholms skärgård.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Luften är klar denna oktoberförmiddag och höstsolens strålar reflekteras i Östersjöns vatten utanför Norra Lagnö. Färjan glider den sju minuter långa sträckan över sundet till Tynningö. Sedan följer en kort bilfärd mellan gamla hus och färgsprakande lövskog till andra sidan ön. En ståtlig villa i gul puts, byggd år 1908, tornar upp sig. Där bor Barbro Olsson med maken Kjell, båda medlemmar i Frälsningsarmén där de axlat flera olika roller. Barbro de senaste elva åren som receptionist på högkvarteret i Stockholm innan pensioneringen i höstas.

— Det är härligt att kunna ta sovmorgon och disponera sin tid som man vill och det finns mycket att göra i huset och trädgården och så vill man ju hinna träffa människor, säger hon.

Vinden tar tag i de blonda hårtestar som inte vill foga sig i svansen i nacken. De ljusa ögonen bakom röda glasögonbågar plockar upp de blågröna nyanserna i den blommiga blusen och öronen pryds av stavlika hängen i samma färgskala. I växthuset på tomten frodas tomater i olika kulörer och former, liksom betor, morötter och jordgubbar. Där pysslar Barbro allt oftare numera. När hon öppnar ytterdörren till hemmet, som Kjell ärvt av sina föräldrar, rusar den stora, lurviga blandrasen Rufus fram för att hälsa.

— Man måste ju ha hund när man bor så här, påpekar Barbro med ett leende.

Hon hänger av sig den bruna jackan och tar den knarriga trappan upp till andra våningen. Längst in har hon sin arbetshörna med en vykortslik utsikt över en liten hamn med båtvarv och på andra sidan vattenremsan skymtar Skogsön. Sommardagarna spenderas gärna i träsegelbåten, Havsörnen 1, som har fått komma upp på land men vid den privata bryggan nedanför husets branta baksida guppar parets vita motorseglare, en Vinga 25. Barbro stegar in i vardagsrummet där ena väggen är täckt av en välfylld bokhylla.

— Jag älskar att vara här inne för det är så lugnt och fridfullt, säger hon och serverar kaffe och hembakta bullar.

Hon slår sig ner i den vita tvåsitssoffan och lägger bekvämt upp fötterna på fotpallen framför sig. Lugnt, samlat och eftertänksamt berättar hon om den lantliga uppväxten utanför Linköping där hon var yngst av fyra syskon. I tonåren följde Barbro med en kamrat till Frälsningsarmén där hon fick ett varmt bemötande.

— Jag kände mig så sedd och bekräftad och när jag blev frälst strömmade en

sådan stark glädje och närvaro genom kroppen och själen. Jag hade aldrig upplevt det förut, förklarar Barbro som blev frälsningssoldat så småningom.

Hon beskriver sitt liv som fullt av storslagna händelser och känslor och hon har alltid hört Guds röst och vägledning tydligt.

— Jag önskar att alla fick en djupare relation med Herren. Det finns så mycket av glädje, upplevelser och tillfredsställelse i det andliga livet. Min gudsrelation har berikat mig så otroligt mycket. Det är fantastiskt att få leva i detta, säger hon.

Hon nämner ett tillfälle där Gud grep in. Som 16-åring hade hon och en grupp vänner bjudits in till sommarevangelisation i Skanör där de lovats mat och bo-

Barbro år 1985 med familjens första hund, Solo.

DET STRÖMMADE EN SÅDAN STARK GLÄDJE OCH NÄRVARO GENOM KROPPEN OCH SJÄLEN.

ende. Väl där hamnade de på gatan utan pengar på fickan. Barbro sa då att om de skulle vara kvar så fick Gud ordna detta. Snart kom en man som sa att han upplevde att han skulle erbjuda dem mat och logi på prästgården där han bodde.

— Det var fantastiska månader i Skanör, där jag lät döpa mig i kyrkan och strax efter det blev jag även andedöpt, berättar Barbro.

Under nästan hela 80-talet jobbade hon på Frälsningsarméns dåvarande stöd- och behandlingshem i Stockholm. En av arbetskamraterna var Kjell.

— När han kom gåendes i trappan kände jag direkt att honom ska jag gifta mig med. Det var som för kungen, att det sa klick, säger Barbro och skrattar.

Åren där och samarbetet med kollegor-

na Birgitta och Patrik Lundberg har varit betydelsefulla för Barbro och Kjell.

— Den tiden gav oss en positiv och radikal syn på hur socialt arbete kan utföras, något som väglett oss under de många år vi kom att arbeta med detta, säger Barbro.

Med tiden kom två barn till världen men år 2000, efter en lång period av stress och brist på återhämtning, drabbades Barbro av en utmattningsdepression och var sjukskriven under två år.

— Jag kraschade med dunder och brak och jag kunde gå ut och sparka på träden och skrika åt Gud för att bli av med ångesten. Men han fanns med även då, säger hon. Efter att ha nått en slags botten började hon ta sig uppåt. Hon besökte även Frälsningsarméns samtalscenter Eken.

— Efter många samtal fick jag fysiskt uppleva hur själen läkte ihop och jag blev hel. Det var en härlig upplevelse, utbrister Barbro som försiktigt började återgå till arbetslivet.

Huset från år 1908 renoverade paret efter att Kjell ärvt det av sina föräldrar.

I 50-årsåldern blev det alltmer klart för henne att hon har en profetisk tjänstegåva och hon har lett bönearbetet på ett par kårer. Hon tycker att det pratas och predikas för lite om tjänstegåvorna och menar på att det inte är en lätt sak att frambära ett budskap, särskilt när det är till ledare man ser upp till. När hon år 2008 kände en tydlig maning från Gud att lämna en församling var hon motsträvig och krävde att få det bekräftat av tre olika källor. Så en dag slog hon upp en ny bok och hamnade i ett kapitel som berörde profettjänsten och möttes då av orden: ”Nu är det klart och det är dags att gå.” En vän i Skåne kom i

Fritiden spenderas gärna i segelbåten eller motorseglaren.

samma veva upp till Stockholm bara för att bekräfta att Barbro skulle lämna sitt sammanhang. När en sydafrikansk pastor var på Sverigebesök och fick syn på Barbro bad han för henne och sa: ”Du ska lämna och gå vidare.”

— Så då hade jag fått mina bekräftelser, förklarar Barbro, som nu lydde uppmaningen och gick vidare till en annan kår där hon sedan var aktiv medlem under tolv år.

Lika tydligt kände hon maningen att röra på sig under sommaren 2021. Hon började då besöka Heart Church, ett initiativ av organisationen Heart of Evangelism med evangelisten Sebastian Stakset i spetsen. Dit dras många som levt ett liv med droger och kriminalitet.

— När jag satt där och lyssnade på deras vittnesbörd kände jag en stor samhörighet och förkrosselse. Jag var lika mycket syndare som de och behövde också bli renad och hel för att komma in i helgelse, säger Barbro.

Under det kommande året upplevde hon hur Gud påminde henne om händelser från barndomen som hon fick göra upp med.

— Jag behövde få det ur systemet och det har varit jättesmärtsamt men det var en fantastisk känsla när jag kom ut på andra sidan, förklarar hon.

Några år tidigare hade hon fått beskedet att hon hade bröstcancer. Det blev operation och cellgifter men strålningsbehandlingen fick henne att må väldigt dåligt.

— Jag blev manisk, kunde inte sova eller äta så jag gick ner tio kilo i vikt. Det var vidrigt och jag var livrädd över att symptomen inte skulle släppa, minns Barbro.

— Där hade jag kunnat ta mitt liv men jag tjatade på Gud att ”Nu släpper du inte taget om mig!", fortsätter hon.

Hon blev bättre men under det första året väntade hon bara på att dö så när julen kom och hon kunde fira med familjen

DÄR HADE JAG

KUNNAT TA MITT LIV MEN JAG TJATADE PÅ GUD ATT ”NU SLÄPPER DU INTE TAGET OM MIG!”

var hon alldeles euforisk. I somras blev hon helt friskförklarad. Barbro tillhör nu den nystartade kåren Home Kungsholmen, går distansbibelskola via Ågesta folkhögskola och njuter för fullt av att vara pensionär.

— Det känns viktigt för livet har blivit så värdefullt för mig. Vi vet inte när det tar slut och jag vill ta vara på de år jag och Kjell får tillsammans, säger hon.

— Jag känner en sådan stor tacksamhet och en enorm glädje för livet och jag tar ingenting för givet. Att jag lever är så starkt och stort på alla nivåer, utbrister Barbro. g

fakta ba rbro olsson

Ålder: 65år.

Bor: I villa på Tynningö utanför Vaxholm.

Familj: Maken Kjell, en son, en dotter. Några egenskaper: Glad, modig, impulsiv idéspruta, empatisk.

Sysselsättning: Pensionär. Går Frälsningsarméns distansbibelskola.

Arbetsplatser inom Frälsningsarmén: Boende för personer i missbruk/med funktionsnedsättning, skola, pensionat, kårer, Frälsningsarméns museum, högkvarterets reception.

Intressen: Läsa, renovera huset, sköta trädgården, segla.

Läste senast: Deckare av Agatha Christie.

Favoritbibelord: Hebreerbrevet 10:35: ”Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.” (SFB15)

Blir glad av: Att få leva och uppleva saker efter bröstcancern.

Barbros mod och impulsivitet kompletteras av maken Kjell som är hennes handbroms och ankare.

Framtidstro i Malawi

1967 inledde Frälsningsarmén sin verksamhet i Malawi. Nu finns fler än 100 kårer och 88 utposter, många med specifika projekt som stöder Malawiborna. Ett team från Sverige och Danmark besökte landet i maj 2022 och fick se att projekten verkligen gör nytta.

TEXT: PAVLA LYDHOLM ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JONAS NIMMERSJÖ, EMILIA BEIJER OCH CARINA TYSKBO. FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Malawi är ett vackert inlandsland som ligger granne med Mozambique, Zambia och Tanzania. Ett av Frälsningsarméns projekt i landet heter "LIFE – Livelihood Improvement and Farmers Empowerment" och har under de senaste tre åren drivits i samarbete med Frälsningsarmén i Australien, Danmark och Sverige. Projektet stödjer direkt 2 440 jordbrukare, mestadels kvinnor. Genom en bit mark på 16x39 meter har en genomsnittlig familj på sex personer möjlighet att skörda tillräckligt med mat för hela året. Huvudgrödan är vit majs och familjerna kan få ut så mycket som 20 påsar majs, lagrat i femtiokilospåsar.

Malawi är enligt Världsbanken ett av världens fattigaste länder. Ekonomin är starkt beroende av jordbruket och därför är projektet helt nödvändigt. Folket odlar främst för att på enklaste sätt upprätthålla sina familjer och livet i allmänhet, inte för att sälja produkterna.

I början av maj 2022 reste ett team från Frälsningsarmén i Sverige och Danmark till Malawi. Efter nära två år av isolering på grund av pandemin kunde de första internationella gästerna äntligen anlända. Från

Sverige kom Ngolia Kimanzu på Internationell Utveckling samt Jonas Nimmersjö och Emilia Beijer från Kommunikation och Insamling. Från Danmark reste Pavla Lydholm. Syftet med resan var bland annat att övervaka de projekt som stöttas av respektive länder.

Malawi brukar kallas ”Afrikas varma hjärta”. Det märktes på alla leenden som mötte teamet under resorna i landet och vid besöken i Frälsningsarméns projektlokaler. Möten med människor i byar och samhällen prioriterades, för att kunna se vilken inverkan projektet har i människors vardag. På så sätt kunde även finansieringen och effektiviteten i använda medel följas upp.

Blantyre är Malawis näst största stad och platsen för Frälsningsarméns territoriella högkvarter. Vid flygplatsen möttes teamet av överste Isaac Baah, dåvarande chefssekreteraren (CS) och hans fru, överste Theresa Baah. Med fanns också projektledaren Mathews Tulombolombo. Ekonomistyrning och revision, delvis avbrutet av strömavbrott, stod som första punkt på programmet för trötta resenärer.

Efter en god sömn var det dags för det

GENOM EN BIT MARK

mer officiella mötet. Dåvarande territoriella ledaren (TC) överste Alfred Banda, tog emot och trots att det var en nationell helgdag och bara ett fåtal projektpersoner på plats blev det fina samtal i ömsesidig glädje och bön. Överste Banda talade om hur ledarskapet prioriterade att resa ut på fältet för att träffa människorna på landsbygden och att tala med officerarna, något som också är en del i Frälsningsarméns strategiplan. Många liv har berörts och

Emilia Beijer och Pavla Lydholm i en by utanför Kasungu.

förvandlats av projektet och under Frälsningsarméns devis ”soppa, tvål och frälsning” vill man fortsätta arbetet framöver.

Förvandlingen var verkligen tydlig under besöken på kårerna. Många platser hanns med, såsom Phalombe West District, Phalombe east Distric (Chiringa), Lilongwe och Kasungu. Teamet från Sverige åkte sedan vidare till Karonga i Malawis norra delar. Långa, tröttande resor

Kvinnor och en del män i en av Frälsningsarméns VSLA, “bylån och sparföreningar” samlar in pengar och ger lån till de medlemmar som behöver.

till trots gav alla värdefulla intryck och upplevelser stor ömsesidig glädje. Överallt välkomnades skandinaverna av glada frälsningssoldater och bybor. Att möta och lyssna till dem var fantastiskt givande. Frälsningsarmén driver projekten med fullt stöd av kårer och divisionsofficerare på plats. De har själva hela ägarskapet i mycket nära arbete med projektkoordinatorn Ibrahim Thawani.

Vatten är en väsentlig del av allt liv på jorden. Vatten garanterar och tryggar livsmedel och boskap och upprätthåller på så sätt livet ute i byarna. Rent vatten ser vi i västvärlden ofta som en självklarhet. Men för många människor på jorden är det livsviktiga vattnet svårt att få tag på. I Malawi tvingas folket ibland gå fem kilometer enkel väg för att hämta och bära hem 20 liter vatten i en behållare på huvudet – ofta flera gånger om dagen. Områdena man måste passera kan dessutom vara far-

liga. Så såg situationen ut för Namphasakåren tills Frälsningsarmén istället tog vattnet till dem genom att bygga tio vattenpumpar. Borrningen sker under torrperioden och borrhålen är cirka 60 meter djupa – allt för att säkerställa tillgång till vatten under hela året.

Tack vare det säkrade dricksvattnet i byarna har hälsa, sanitet och hygien förbättrats enormt och bidragit till människors välbefinnande. Det räddar bokstavligen liv eftersom många utsatta människor, särskilt små barn och äldre, dör på grund av sjukdomar och infektioner som de får av förorenat, smutsigt vatten. Vatten är också viktigt för att skapa de organiska gödningsmedel som krävs i en näringsfattig jord. Att odla utan gödningsmedel är omöjligt och många jordbrukare i låginkomstländer brottas med de höga kostnaderna för kemiska gödningsmedel, som i och med Ukraina-krisen mer än tredubb-

Överste Alfred Banda tillsammans med överste Isaac Baah utanför Frälsningsarméns högkvarter i Blantyre.

Genom att blanda en liten del konstgödsel med bland annat aska och kogödsel får jordbrukarna ett kostnadseffektivt gödningsmedel.

I MALAWI TVINGAS FOLKET IBLAND GÅ FEM KILOMETER ENKEL VÄG FÖR ATT HÄMTA OCH BÄRA HEM 20 LITER VATTEN I EN BEHÅLLARE PÅ HUVUDET – OFTA FLERA GÅNGER OM DAGEN.

lats. Vatten hjälper till att späda ut de organiska gödningsmedel man har tillgång till, vilka kan bestå av rester av växter eller gödsel från djuren. Med gödsel blir jorden rikare, växtkraften högre och skörden större. Familjerna får äta och har i vissa situationer lite extra att sälja för att starta ett småsparande.

I många byar organiserar sig särskilt kvinnor inom VSLA, (Village savings and loans and associations), det vill säga ”Bylån och sparföreningar”. Grupperna samlas i kårlokalerna och kvinnorna bidrar med sina pengar till en fond som medlemmarna kan låna ifrån. Pengarna betalas tillbaka med liten ränta, vilket gör att fonden växer. Tillgången till dessa ekonomiska möjligheter gör med tiden att kvinnor i tuff ekonomisk situation blir mer självsäkra och bättre på att konfrontera ojämlikheter mellan könen. Männen är fortfarande markägare och beslutsfattare, även om det ofta är kvinnorna som gör det hårda jobbet. Dessa besparingar och lån ger kvinnorna möjlighet att själva fatta beslut och stötta barnen i deras utbildning.

Utan tvekan hade den innehållsrika resan en stor inverkan på teamet från Sverige och Danmark. Att se hur livet för många kan vara fattigt och ofta handla om ren överlevnad, gör att man värderar sin egen situation och det man själv har så mycket mer. Samtidigt kan det enkla livet i ett land som Malawi få en att inse hur ett modernt land kan komplicera saker.

Resan födde också en önskan att göra fler insatser, då det är så tydligt att projekten verkligen gör skillnad i människors liv.

Det största intrycket är dock människorna. Deras kärlek till Gud smittar av sig när de sjunger och dansar i tillbedjan. Folket i Malawi vet att det lilla de äger, har de fått av Gud. Och de är villiga att ge sina tio procent tillbaka – med glädje. Om vi också fått allt vi äger av Gud, är vi lika villiga att ge tillbaka? g

fakta Frälsningsarméns samarbete i m alawi

2013 Arbetet mellan Frälsningsarmén i Malawi och Sverige började med två självfinansierade projekt. 2015 Svenska Missionsrådet (SMC) /Sida börjagde finansiera stora projekt inom vatten och jordbruk.

Nylanserad inspiration för barn och familjer

I oktober förra året lanserade Frälsningsarmén UNG en ”Välkommen hem – livet med Jesus-box”. Den innehåller färdiga samlingar för barnledare att plocka ur, men även inspiration för familjer att bjuda in Jesus i vardagen.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Boxen är tänkt att kunna användas i barnsamlingar, på familjegudstjänster, hemma med familjen och till att starta nya familjebönegrupper tillsammans med andra familjer. Tanken är att underlätta för barn och familjer att inte bara vara en söndagskyrka utan att det ska kännas lika naturligt att be en bön hemma i sitt vardagsrum som i kyrkan.

— Att vi barnledare berättar om Jesus är såklart extremt viktigt, men lärjungar blir barnen först när de själva börjar följa Honom och skapar en personlig relation med Jesus. Jag vill att de ska få veta att Gud inte är en arg gubbe på ett moln utan en kärleksfull Pappa som älskar oss och vill vara med oss. Jag önskar också att barnen själva skulle få "smaka" på Gud och

inte bara höra om Honom. Att de ska få en personlig gudsupplevelse som ingen kan ta ifrån dem, säger Julia Adolfsson, en av initiativtagarna till boxen. Materialet utgår ifrån Frälsningsarméns vision ”Välkommen hem – livet med Jesus” och drömmen är att barnen ska känna sig lika delaktiga i visionen som de vuxna. För att göra visionen lite

mer konkret är barnhäftet upplagt som ett hem med andakter kopplade till hemmets olika rum.

— Visionen handlar ju till stor del om att vi alltid är välkomna hem till Jesus. Så genom att göra andakterna som olika rum hoppas vi att det ska kännas lättare för barnen att ta till sig budskapet. Hos Honom får vi ha vårt hem, hos Jesus är vi trygga även om livet inte alltid kommer vara enkelt. "Livet med Jesus" är ingen dans på rosor, men Han går med oss genom allt. Oavsett hur vi mår och vad vi gjort eller inte gjort får vi springa in i Hans famn, han kommer aldrig någonsin visa bort oss, säger Julia Adolfsson.

Man vill även med hjälp av boxen underlätta för de barnledare som varje vecka engagerar sig ideellt vid sidan av sitt heltidsjobb, något som gör att det kan vara svårt att hinna förbereda sig.

— Alla är överens om att vi vill att barnen ska ha det bästa men på grund av tidsbrist är det lätt att det ändå blir att man som barnledare slänger ihop något i sista stund. Tanken med det här materialet är att underlätta. Det ska inte ses som något som är absolut utan som en hjälp och inspiration, kanske använder man en liten sak eller så använder man allt, säger barnoch ungdomskonsulent Sara Högdahl.

Arbetet med materialet påbörjades i början av pandemin då UNG-teamet inte kunde åka ut på fysiska besök i samma utsträckning. Men när Zoom-samlingar för barnen startades och fysiska kårbesök och läger så småningom blev vardag igen var det svårt att hitta tiden för att jobba med boxen.

— Vi är glada att vi nu är i hamn och hoppas att tiden som lagts ner från vår sida blir till välsignelse för landets barn och barnledare och att barnen och ungdomarna ska få en tightare relation med Jesus genom materialet, säger Julia Adolfsson. g

Beställ Välkommen hem-boxen här: www.fralsningsarmen.se/ung/material-ung/ bestallningsformular/ Gratis för verksamheter inom Frälsningsarmén. Porto tillkommer. För verksamheter utanför Frälsningsarmén kostar det 200 kr plus porto.

Vad tycker du om den nya UNG-boxen?

JAG ARBETAR MED BARN och ungdomar och det är jättebra att få in nytt material som någon suttit och tänkt till omkring. Jag tycker om korten med olika teman och ämnen, kommer att premiäranvända några av dem i söndagsskolan på söndag. ”Tack för”, ”jag längtar efter” och ”mina drömmar” är bra pratämnen och det är en rolig ide att till exempel rita sina drömmar. Jag tycker också om att det är färdiga teman.

Julia Adolfsson en av initiativtagarna till UNG-boxen och verksamhetansvarig Frälsningsarmén Husby/Järva.

Ulla Runesdotter Familjekonsulent Örnsköldsvik

foto: teresia jansson

Andreas och Carolina Nilsson är båda officerare i Frälsningsarmén.

Gospelkören förde dem samman

Andreas och Carolina Nilsson är båda officerare i Frälsningsarmén. Andreas arbetar på ledningskontoret på Frälsningsarméns högkvarter och Carolina arbetar som kårledare på Söderkåren i Stockholm. Vad fick dem att vilja bli officerare i Frälsningsarmén och hur de får sin tro att växa?

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Hur du kom till tro?

ANDREAS: Jag är uppväxt i ett kristet hem och har alltid haft en tro med mig. Men när jag flyttade hemifrån och kom in i en karismatisk församling och såg att andras tro var annorlunda, att människor hade mött Jesus personligen, ville jag också hitta en egen relation med Gud. Jag började bibelskola och såg hur andra fick uppleva Gud. Men för mig var det bara som att Gud var i rummet bredvid. Till slut gav jag upp och sa till Gud att; nu får det vara bra, jag kapar bandet, vill du mig något så finns jag här. Då upplevde jag hur livet var utan Gud, men jag klarade det bara i 20 minuter. Efter det bad jag Gud om ursäkt och sa att jag ville komma tillbaka.

CAROLINA: Jag är inte uppvuxen i en troende familj, men gick i kyrkans barntimmar, kyrkans förskola och mamma läste i barnbibeln. I gymnasiet hade jag en djup depression och mådde dåligt, jag hade inte några känslor alls och hade självmordstankar. Betygen sjönk till botten. Men under en håltimme satt det några tjejer runt ett bord på skolan. Jag kände att jag skulle gå dit och ta kontakt med dem. Det visade sig att hela gruppen var troende och de skickade runt små bok-

märken mellan sig. Jag fick ett bokmärke med texten ”Fotspår i sanden”. När jag kom till slutet av texten stod det; ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Där och då förstod jag att detta var sant och hålet jag känt i mitt bröst fylldes och jag kunde skratta och gråta igen.

Varför blev det Frälsningsarmén?

ANDREAS: I samma hus som min första lägenhet fanns det en en karismatisk missionsförsamling som jag gick till. Efter ett tag behövde jag komma bort från den församlingen men ville inte släppa ett kristet sammanhang. En kompis bjöd då in mig till en gospelkör på Frälsningsarméns Östra kår i Göteborg. I kören träffade jag också Carolina. Carolina var redan engagerad i Frälsningsarmén, på Hisingskåren, och vi ville inte vara engagerade på olika håll.

CAROLINA: Efter gymnasiet tänkte jag läsa på folkhögskola för att höja betygen för att kunna studera vidare. I en katalog hittade jag en bild från Dalarö Folkhögskola som då var i Frälsningsarméns regi – då visste jag att där ska jag gå. Där gjorde

vi ett grupparbete om Frälsningsarméns historia och jag tyckte väldigt mycket om William Booths devis ”Soup, Soap and Salvation” (soppa, tvål och frälsning). Efter folkhögskolan flyttade jag till Göteborg för att gå socionomprogrammet och fick tag på en lägenhet mitt emot Hisingskåren. Ligger den där måste det ju vara meningen att jag ska gå in. Jag började arbeta på Hisingskårens gemenskapscenter, blev soldat på kåren och började också sjunga i en gospelkör på Östra kåren.

Varför blev du officer i Frälsningsarmén?

ANDREAS: Det började egentligen på en kongress med general John Gowans och hans utmaning; “Save souls, grow saints and serve suffering humanity”. Vid ett möte ville jag söka Guds vilja med mitt liv så vi gick fram för förbön. Det var då vi kände att vi ville jobba för Gud. Vi ville vi jobba för Gud och vi ville vara i Frälsningsarmén, varför ska vi inte bli officerare då?

CAROLINA: Det var en önskan och bön som jag hade sedan jag var 15-16 år att jag skulle få tjäna Gud och få jobba för

Andreas frågar Carolina:

Carolina, vad hos mig stöttar din tro mest?

CAROLINA SVARAR: När vi ber tillsammans.

Carolina frågar Andreas:

Andreas, vad hos mig stöttar din tro mest?

ANDREAS SVARAR:

Du kompletterar mig på många olika områden, men ska jag välja något så är det din gåva att höra Guds tilltal i olika situationer.

Gud. Vi hade en period när vi sökte ganska aktivt och funderade och bad. Ska jag vara kvar som socionom och jobba med det eller är det så att jag ska gå in i tjänst för Gud? Det kan man göra på många sätt men det enda jag upplevde när jag bad var att vi skulle åka österut. Vi hade väntat på någon eldskrift på väggen eller något sådant, men så det blev det inte. Så vi åkte österut från Göteborg till Frälsningsarméns Officersskola i Stockholm.

Vad ger din tro näring?

ANDREAS: Det är viktigt med en andlig gemenskap, det behöver vi och jag älskar husgrupps-tanken där man i ett mindre sammanhang får dela livet, dela det som man kämpar med och får stötta och hjälpa varandra. Där fungerar församlingen som en kropp och kår betyder ju kropp. Det

ger mig mycket att få höra andras berättelser och få dela tankar. Jag uppskattar också skogspromenader och att vara ute i naturen. Jag är en introvert typ egentligen så jag får ut mycket av att vara ensam och att vara det med naturen som en vacker omgivning.

CAROLINA: Att förbereda predikningar är ett fantastiskt sätt att möta Gud. Då måste man sätta sig ner och både be och läsa Bibeln och fundera teologiskt. Annars är det nog genom musik och bön, att få stilla mig och ta emot och i mötet med andra människor. Jag har jobbat socialt i hela mitt yrkesverksamma liv och mötet med andra människor ger otroligt många insikter om Gud. Mitt favoritbibelord är att tillsammans med alla de heliga ska vi få mäta höjden och bredden och djupet av Kristi kärlek, från Efesierbrevet 3:18-19. Då tänker jag att alla de heliga är alla möjliga kategorier av människor,

små och stora, fattiga och rika. Kan vi välkomna alla människor i olika åldrar i olika samhällsklasser, då får vi med allas erfarenheter av Gud och då blir Gud större för oss.

Vem kan du tala med din tro om?

ANDREAS: De vänner jag har och särskilt de i församlingen. Med dem kan jag prata om både glädjeämnen, tvivel och allt vad det kan vara. Sedan är det en förmån att jag kan prata tro med mina officerskollegor.

CAROLINA: Jag tänker att jag kan prata med ganska många. Jag har inte någon speciell utsedd som jag pratar med, utan det blir nog som det faller. Jag har några vänner som jag pratar tro med också. Men det blir nog mer slumpartade möten, man möts på vägen och så skiljs man åt och går vidare berikad av mötet.

Så växer min tro bäst

Carolina: Det är ju det som är så fantastiskt med folkhögskola och bibelstudiegrupp.

Ensamhet Gemenskap Diskussion Tystnad

Gamla psalmer Modern lovsång Trosviss Frågvis Evangelisation Meditation

Andreas: Ibland behöver jag stöta och blöta vissa frågor för att jag ska komma vidare och komma framåt.

Carolina: Gamla psalmer är sanslöst bra och det är så häftigt att det är människor som har skrivit en del av dem för 1000 år sedan. Jag tycker om lovsång, absolut, det gör jag. Men jag vet inte om det hjälper mig att bygga min tro. Men det underlättar att komma in i Guds närhet.

Andreas: Gärna psalmer, men inte just de glada.

Carolina: Ett fantastiskt sätt att få vara inför Guds ansikte att bara sitta och ta emot.

Andreas: Meditation handlar om att just kunna vara inför Gud. Det är klart att det växer min tro av.

Vem är Jesus för dig?

CAROLINA: Jesus är den som bär och han är den som går bredvid, som omger mig, omsluter mig. Han är en vägvisare men

också den som lever bredvid mig. Han ser hela mig, och jag behöver inte dölja mig för honom, han är den som kan acceptera mig som jag är.

ANDREAS: Han är den som tog min synd

och skuld och skam på sig. Han är den som pekar på saker som jag behöver ta tag i för att bli en bättre människa. Han kan peka på saker utan att skuldbelägga eller skambelägga. Han visar på rätt väg att gå och visar på det som vi inte gör rätt för att vi ska kunna bli bättre, för att vi ska få potential att växa.

Har ert yrke påverkat er tro?

ANDREAS: Om man har som jobb att söka Gud, som inför en predikan, så ser man ju mer av Gud också. Jag upptäckte många gånger när jag hade gudstjänst hur Gud pusslade ihop allt. Hur vittnesbörden, där vi inte visste vad som skulle sägas, hängde ihop med det vi förberett i predikan. Jag kunde se hur Gud verkade i alla delar och alla människor till en helhet.

CAROLINA: Min trosvisshet har blivit större, det finns en säkerhet i tron att Gud finns där oavsett omständigheter. När jag var yngre så var det väl mer svartvitt att Gud är så här och Han tycker så här. Nu tänker jag att Gud är så oändligt mycket större än vad jag kan förstå. Jag tror att Gud kan rymma oss allihop. Det är också därför som man kan lita på honom. g

Personlig sak

ANDREAS: En tallriksskärva från gamla Shilo i Israel. På platsen där tabernaklet stod innan templet i Jerusalem byggdes ligger det fullt av skärvor av bränd lera. Det är rester av de tallrikar de åt på för 3000 år sedan. Skärvan har jag i min jackficka och när jag känner på den får jag en fysisk koppling till de troende som levde för så länge sedan; det gör att min tro får en historisk förankring och ett djup som sträcker sig långt förbi mina egna upplevelser och tankar här och nu. foto: privat

CAROLINA: En liten andaktsbok som heter Daglig Kraft, av "Två Lyssnare”.

Andreas Carolina

Bli månadsgivare.

Ge 100 kr i månaden.

Månadsgivare är otroligt viktiga för oss och för alla de människor vi hjälper på olika sätt. När du skänker pengar regelbundet ger det oss möjlighet att stabilt och långsiktigt planera våra insatser för de som har det svårt. Du bestämmer vilket belopp som ska dras via autogiro från ditt konto varje månad. Och du kan när som helst ändra eller avsluta ditt månadsgivande.

Ta steget idag och bli en månadsgivare!

Anmäl dig på www.fralsningsarmen.se/manadsgivare

LÅT DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE.

Ett testamente är ett uttryck för omtanke. Genom att nämna Frälsningsarmén i ditt testamente gör du skillnad för den som har det svårt.

Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. Just nu kan du kostnadsfritt upprätta ett testamente genom vårt samarbete med juristbyrån Lawly. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente

Just nu kan du kostnadsfritt upprätta ett testamente genom vårt samarbete med juristbyrån Lawly. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente

Lördag den 4 februari kl 18.00 Frälsningsarmén Templet, Östermalmsgatan 69, Stockholm

Söderkårens Musikkår dirigent Tobias Jutestål

Biljetter och mer info se soderkarensmusikkar.se

Jätteroliga superhelger

UNDER NOVEMBER välkomnade Frälsningsarmén UNG till ”Jätterolig Superhelg” för 7-12-åringar. I Umeå, Stockholm och Nässjö möttes totalt 123 barn för härlig gemenskap, bibelläsning, bowling, simning, gudstjänster och övernattning. Bibelstudierna leddes av Sara Högdahl, nationell barnkonsulent och barn- och ungdomskonsulent i Östra

Käre Gud,

Vi ber för vårt nya år och de utmaningar som väntar. Kom med befrielse för alla dem som sitter fast i krigets fasor, i dåliga relationer, tuff ekonomi, psykisk ohälsa, andlig nöd eller missbruk. Låt de starka dela med sig av medkänsla, tid och pengar och hjälp de brutna att våga ta emot och börja om. Gud, endast hos dig finns frihet på djupet - du som gör allting nytt. I Jesu namn, amen.

divisionen, som den roliga karaktären ”Sara Trafikfara”. Temat var ”Pappa Gud” och ville visa på vem Gud som far är, och att barnen är älskade och aldrig ensamma.

— Barn i dag har väldigt olika relationer till pappor. Men oavsett erfarenhet vill vi lära dem att Gud alltid är god, säger Sara Högdahl. g Carina Tyskbo

Befordrade

till härligheten

Elsie Råsberg, Nässjö Gun Helen Presterg, Järpen (Östersund)

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Välsignelse i arbetet på Frälsningsarméns kårer, bland annat i Eksjö.

• Rekryteringen av nya kadetter till Frälsningsarméns Officersskola.

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

ges ut med fem nummer under 2023. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Stridsropet

En ny dag

NYÅRSAFTON. Det måste väl ändå vara den värsta dagen på hela året? Om du, liksom jag, har ens ett uns av trygghetsnarkoman i dig känner du kanske igen separationsångesten inför att lämna det gamla året. Den brukar infinna sig runt klockan 20, mitt i nyårsfirandet. Fy. Nyårsdagen är lite bättre. Då är det stora klivet redan taget. Nyårsdagen är vacker, med nyårskonsert från Wien, stillhet och kanske ett lätt snöfall. Men sen då? Jag har insett att det bästa sättet att hantera det nya året är att låtsas som att det fortfarande är det gamla. Det brukar fungera ungefär fram till mars månad.

Sedan jag och min bästa kompis var tonåringar har vi runt nyår skrivit listor över vad vi vill göra året som kommer. När vi var 15-16 år sådär innehöll listorna mest saker som att ”kyssa någon under en stjärnhimmel" eller att ”sova över i ett ödehus". Nu innehåller de ännu mer pretentiösa saker, som att ”leva mer i nuet”, ”vara modigare” etcetera. Men innan snödropparna har hunnit titta upp så hoppfullt och uppmuntrande ur jorden har jag redan gett upp hoppet om mod och carpe diem. Och det känns som att jag måste vänta med att ens försöka till nästa år igen ...

Det är då jag önskar att någon viskade ett visst bibelord till mig, som jag i stället tänkte viska till dig: "Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås." (Malaki 4:2). Det sista stycket i Gamla Testamentet är det mest hoppfulla. För även om allt sket sig idag, även om modet svek och oron inför framtiden slog sina klor om dagen, så kommer rättfärdighetens sol att gå upp i morgon igen. Och morgonen därefter. Allt gick kanske inte så bra idag, men det betyder inte att hela året är förstört. I morgon är en ny dag. Vi ses då!

Elin Karhunen

Posttidning B

Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt st oR DE