Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2019 by Frälsningsarmén

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2019

Sakletare med högre syfte En dag på jobbet

PERSONLIGT Frälsningsofficer till slut FOKUS Utan hem AKTUELLT Almedalen EN DAG PÅ JOBBET Sorterar för återbruk MIN VÄG TILL GUD Livsförvandlande byte DEBATT Vårdresultat och helhetssyn FRÅGOR OCH SVAR Behov av tro VÄRLDEN Hemlöshet i Prag VERKSAMHET Välkomnande atmosfär

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 136:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Gabriel Ekbeck, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola Utgivning 2019 18 januari, 12 april, 14 juni, 13 september och 22 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsbild Foto: Jonas Nimmersjö Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Fallet FALLET (The Fall) är ett uttryck med två

betydelser på engelska, mitt modersmål. Den första användningen av uttrycket är något ganska främmande för mig, eftersom det används i amerikansk engelska medan jag har växt upp med att tala brittisk engelska. Det tog mig ett tag att förstå vad nordamerikaner menade när de pratade om "fallet", men det är just för att den här utgåvan av Stridsropet publiceras under "the fall” (fallet eller hösten) som jag skriver om det.

DET VERKAR SVÅRT ATT TRO ATT LÖVEN ÄR DÖENDE NÄR DE SER SÅ VACKRA UT I HÖSTSOLEN. Brittisk engelska använder ett helt annat ord för att namnge den här årstiden. Vi kallar den "autumn", hösten. Hösten är en årstid som jag älskar. Den är min andra favoritårstid efter vintern! Det är årstiden som följer sommarens värme och torka och där landskapet överglänser de största konstnärerna med sina strålande höstfärger. Hösten är en vacker tid på året, men det är en märklig skönhet. Det är en skönhet som betyder död eftersom de lysande höstfärgerna är tecken på att livet försvinner; att de vackert färgade bladen snart kommer att förlora sin förbindelse med livets källa, trädet, och falla till marken för att dö. Även det spännande med att kliva omkring i löv upp till fotlederna och höra hur det låter, blir en märklig känsla då man lätt uppslukas av tankar på död och förfall. Det är naturligtvis därför nordamerikanerna kallar årstiden "fallet", eftersom det är den årstid när bladen faller till marken för att dö och förmultna. Den andra användningen av detta ut-

tryck, fallet, finns inom teologin. Teologer och bibelskolor använder det för att beskriva det katastrofala ögonblick när relationen mellan Gud och människa bröts. Precis som det kommer ett ögonblick när det vackert färgade bladet förlorar sin förbindelse med sin livskälla, så kom det ett ögonblick när mänskligheten medvetet valde att bryta sin förbindelse med sin livskälla, vår kärleksfulle skapare, Gud och fader. Precis som det betyder död för bladet när det bryts från trädet, så leder det till död när vår relation till Gud bryts, även om livet innan döden verkar underbart ... som det gör för många av oss som bor i västvärlden. Det verkar svårt att tro att löven är döende när de ser så vackra ut i höstsolen. Tyvärr är det detsamma för många vars liv verkar bra, men på grund av den brutna kontakten med Gud, förloras det rika liv som bara Gud kan ge människor. De fallna höstlöven kommer att dö och förmultna. Det är naturens sätt. Vi människor, däremot, behöver inte dö så. Det är Guds sätt. Han sände Jesus för att se till att vi kan få kontakt med honom igen, och att vi genom Jesus kan njuta av verkligt liv – liv i överflöd. Det är sannerligen något vackert!

Frälsningsarméns ledare i Sverige, kommendör Clive Adams

s. 6 Innehåll

#4.2019 VERKSAMHET

FOKUS

På Frälsningsarmén i Halmstad möts många i glad gemenskap.

Mikael Hedström hjälper och vägleder människor ur drogberoende.

6. Relevans och tillbedjan

20. Hemlöshet

MIN VÄG TILL GUD

PERSONLIGT

Monika Fältö förstod att Gud funnits där för henne hela tiden.

Caroline Storck skulle inte bli frälsningsofficer men så gifte hon sig med Joakim.

EN DAG PÅ JOBBET

VÄRLDEN

På Myrornas sorteringscentral finns allt från uppstoppade djur till vardagsgrejer.

I Prag driver Frälsningsarmén olika boenden för den som är hemlös.

10. Bytte drogerna mot Jesus

14. Sakletare med högre syfte

DEBATT

19. Prispress äventyrar missbruksvård ”Jag är övertygad om att fler avtal med frivilligorganisationer skulle öka vårdkvaliteten”.

24. Inte alltid som man planerar

28. Lätt att bli hemlös i Tjeckien

s. 20 Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3

Bilden

"VI KOMMER SJÄLVA FRÅN

foto: Jonas nimmersjö

familjer i missbruk och det känns jätteviktigt att kunna hjälpa till” säger hårfrisörskan Marika Lindahl som tillsammans med Sandra Eriksson gratis klipper personer i hemlöshet och annan utsatthet på Frälsningsarméns Sociala Center vid Hornstull i Stockholm. Sedan fem år tillbaka besöker hon centret regelbundet och tiderna blir snabbt bokade. ”Det är otroligt populärt” säger Marika och skrattar åt Pelle och Rune, som berättar en av alla sina skrönor.

verksamhet | kåren i halmstad

Med relevans och tillbedjan i fokus Utanför kåren (församlingen) i Halmstad grönskar våren och solen skiner in genom de väl tilltagna fönstren. Inne i lokalerna pysslar Jenny Carlsson och Louise Tjörnebrant, familjekonsulenter, och Vanessa Cherven, ungdomsledare, inför after school. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH NATANAEL JOHANSSON

et är onsdag eftermiddag och snart after school på kåren i Halmstad. Jenny Carlsson, Louise Tjörnebrant och Vanessa Cherven kör in en rullvagn med dryck och fikabröd i ungdomslokalen. Där finns ett långbord, en mysig soffgrupp, tv och en liten scen. På skolloven erbjuds diverse aktiviteter och senast höll man till i en idrottshall. Då deltog 30 barn som bjudits in från en lågstadieskola där kåren anordnar rastaktiviteter och läxhjälp. — Nu finns vi på två skolor till. Lärarna är väldigt tacksamma för de upplever att stämningen blir lugnare då, berättar Jenny. Snart kliver tre killar med utländska rötter in genom dörrarna. En av dem önskar ekonomisk hjälp så han samtalar med personalen. Samtidigt spelar hans kamrater pingis i foajén under skratt och skoj. Fabian, 24 år, har ett kors tatuerat på armen. — Jag är inte aktiv i någon kyrka men 6

jag tror på Gud, man måste ju tro på något, menar han. Jenny nämner att man försöker stimulera kårens unga på sätt som tilltalar dem. Förutom filmprojekt, skådespel, utflykter, sport, lovsångsteam, möjlighet att lära sig spela instrument och annat, så erbjuds även den yngre generationen att hjälpa till med praktiska sysslor. — Vi tror på att engagera barnen tidigt och att de får ansvar, att de känner att de är delaktiga och är några vi räknar med, säger Jenny. Efter en stund börjar förberedelserna inför familjekvällen. I det öppna köket står Monika Fältö och lagar kasslergratäng med Jenny. Monika har varit djupt nere i missbruk och hemlöshet men nu lyser det i hennes ögon. — Hon är kårens solstråle som alltid ställer upp, säger Jenny varmt. — Jag blev medlem här 31 mars och det känns fantastiskt underbart. Nu har mitt riktiga liv börjat, säger Monika glatt.

Strax före 17.30 börjar det stora caféet fyllas av en brokig skara gäster, cirka 25 stycken. Enligt Jenny är ungefär hälften kårmedlemmar och en del har hittat hit för att få hjälp av olika slag. Rickard Carlsson, lovsångsledare och Jennys make, tar plats bakom keyboarden och höjer stämningen med andlig bakgrundsmusik. Snart bildas en kö vid serveringsbänken. Vid ett bord sätter sig Mattin med sina tre barn. — Det är bra gemenskap här och barnen gillar att pyssla. Och de kan få information och ställa frågor. De gillar att slå upp saker i Barnens Bibel, fortsätter Mattin som själv har en slags gnostisk grundtro. När magarna är mättade erbjuds de vuxna bibelsamtal medan barnen rusar ut till innergården där det blir fartfyllda lekar. Hadassa, sju år, svischar nedför rutschkanan. Hon är full av energi och det märks att hon trivs. — Det är jätteroligt, jag blir glad av att vara här, utbrister hon.

Rickard Carlsson, lovsångsledare, höjer stämningen med andlig bakgrundsmusik under familjekvällen.

— Det bästa med att vara här är att få spela och leka, tycker Lukas. — Och så är det så god mat, fyller Max i.

foto: Jonas nimmersjö

— Jag blir glad av att vara här! säger Hadassa 7 år.

Under familjemiddagen har man en kreativ andakt och ämnet är den andliga vapenrustningen. Barnen klär några föräldrar med rätt attiraljer för temat. Maj är pensionär och medlem i kåren. Hon och väninnan Eva bidrar med barnkläder till välgörenhet.

— Det är nice här, trevligt sällskap. Jag äger ingenting men har fått mat både igår, i morse och nu, säger Fredrik, 34 år.

OM MAN INTE BLIR BEKRÄFTAD NÅGON ANNANSTANS SÅ SKA MAN BLI DET HÄR.

— Och jag ger kärlek till de andra barnen och till vuxna. Jag föddes sådan, forsätter hon kavat. Bröderna Lukas och Max, åtta respektive tio år, jagar efter en innebandyboll. — Det bästa med att vara här är att få spela och leka, tycker Lukas. — Och så är det så god mat, fyller Max i. Klockan 18.45 är det dags för en kreativ andakt och ämnet är den andliga vapenrustningen. Barnen springer fram och tillbaka för att klä några föräldrar med rätt attiraljer för temat. Det blir skrattsalvor och 8

glada tillrop. Jenny delar några ord och ber en bön om att Gud ska ta hand om sådant som tynger deltagarna. Kvällen avslutas med några lovsånger. Dagen efter står det Öppen kyrka på programmet. Anne Vippentorp och Jörgen Sörensen möter, via det sociala arbetet, människor som lider av knaper ekonomi, ensamhet, missbruk och hemlöshet. Dessa har även ett stort behov av att prata av sig. Jörgen har själv varit alkoholist och hemlös. — Han är en förebild och har förståelse för andras situation och om han klarade att vända tillvaron så kan andra känna att de också kan det, menar Anne som är socionomutbildad. — Vi hälsar på alla och ser dem som kommer hit. Det är viktigt. Om man inte blir bekräftad någon annanstans så ska man bli det här, fortsätter hon. Klockan 13.00 slås portarna upp och klungan som står utanför tar plats i lokalen. Till lunch serveras rostbiff och po-

tatissallad. Fredrik, 34 år, har rest runt i världen och nu senast övervintrade han på en segelbåt i Halmstad. — Det är nice här, trevligt sällskap. Jag äger ingenting men har fått mat både igår, i morse och nu, säger han. Tsetsh, 25 år och från Bulgarien har bott i Sverige i fem år, numera i Laholm där han jobbar på en pizzeria. — Men när jag är i Halmstad går jag alltid hit. I kyrkan lär jag mig mycket, även om Sverige, och det är därför jag har lärt mig svenska så snabbt, säger han glatt. Tsetsh har alltid haft en gudstro och när han var utan boende och arbete försökte folk övertala honom att sälja droger men istället sökte han sig till Frälsningsarmén och tidvis har han fått bo hos kårmedlemmar. — Det finns många snälla och trevliga människor här, jag har fått presentkort och mat och jag har aldrig fått så mycket hjälp av någon annan. De är som min familj, påpekar Tsetsh och det riktigt

— Gud har lovat att hjälpa oss. Det är ett löfte från honom, oavsett hur tungt livet är, säger Johanna Samuelsson som är utbildad pastor och frälsningsofficer och delar sin kårledartjänst med maken Emil som är socionom och frälsningsofficer.

skiner om honom när han hejar på och kramar om sina bekanta. Maj är pensionär och medlem i kåren. När maten har sjunkit ner sätter sig hon och väninnan Eva i en av de lila soffgrupperna och tar fram sina stickningar. De bidrar med barnkläder till välgörenhet. Kårledaren Johanna Samuelsson håller en kort andakt. — Gud har lovat att hjälpa oss. Det är ett löfte från honom, oavsett hur tungt livet är, säger hon. Johanna är utbildad pastor och frälsningsofficer och delar sin tjänst med maken Emil som är socionom och frälsningsofficer. Kårmedlemmarna utgörs till största delen av barnfamiljer och unga, då ett tidigare kårledarpar fått kontakt med människor via lekparker. Mycket tid ägnas åt själavårdssamtal med trasiga människor. — Tonåringar tillhör en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle idag. Hos dem ser vi stora behov och psykisk ohälsa, säger Johanna.

Emil tänker att sociala medier är en del i detta. Det är det viktigt att finnas på den arenan och på kåren har man därför börjat jobba med videos och podcasts exempelvis. Samuelssons pratar mycket om relevans och att vara där människor är. En gång i månaden anordnas brunchgudstjänster. Sommartid kan det bli after church, grillkvällar, strandhäng och annat. Och då med beach-flaggan i topp, vilket leder till frågor och samtal med förbipasserande. Det finns också stort fokus på tillbedjan, lovsång och att söka Gud. I våras kom en man till kåren och fick del av atmosfären där. — Han hade prövat alla droger i världen men det han kände här var bäst av alla. Han hade aldrig haft en sådan nykter kick i hela sitt liv och sa att han bara vill ha det här nu, berättar Johanna. — Det är bara den helige Ande som kan förvandla en människa så på djupet, avslutar hon. g

fakta kåren i Halmstad Startades: År 1887. Utpost i Laholm som har 2 medarbetare. Anställda: 2 kårledare, 1 socialkonsulent, 1 familjekonsulent (2 i skrivande stund), 2 ungdomsledare, 1 administratör/ekonom, 1 församlingsvärd. Civilmedlemmar/soldater: 143 st. Juniorsoldater: 15 st. Gudstjänstbesökare: 70 i genomsnitt. Övriga aktiviteter: After school, Frizon (för barn 6-12 år), tonårsverksamhet, familjekvällar, kollon/läger, Celebrate Recovery, Öppen kyrka med andakt och tid för hjälpsökande, Alpha-kurs, podcast, fängelsebesök, smågrupper. 9

MIN VÄG TILL GUD | Monika Fältö

Bytte drogerna mot Jesus När Monika Fältös man var otrogen och äktenskapet sprack flydde hon in i ett allvarligt missbruk. Hon förlorade allt: arbete, bostad, självförtroende och hälsa. Men när hon sökte hjälp hos Frälsningsarmén i Halmstad vände tillvaron. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

onika Fältös föräldrar skilde sig tidigt. Mamman missbrukade alkohol och amfetamin och pappan var väldigt upptagen med sitt företag. Monika fick inte mycket kärlek som barn utan fick mest höra av sin mor att hon var i vägen. När hon precis gått ut gymnasiet träffade hon sin blivande man som hon fick två barn med. De levde ett bra och normalt liv och Monika saknade ingenting. Men så var maken otrogen i deras eget hem. Det var dessutom med en närstående. — Hela min värld förändrades och jag undrade om det var det här som är kärlek, om det var det som jag hade väntat på, säger Monika. — Jag kunde inte ta detta så jag bara gick och jag visste precis vad jag skulle göra, nämligen börja använda amfetamin. Det var en sådan skön känsla och jag fick en inre frid, fortsätter hon. Det ledde henne in i ett blandmissbruk som även innefattade alkohol och tabletter. På grund av det förlorade hon både arbete och bostad och ibland sov hon utomhus. Hon började stjäla på beställning och deltog i försäkringsbedrägerier. Monika har även fått flera grova misshandelsdomar på sig på grund av sitt heta temperament. Hon har varit i 10

kontakt med alla samhällets stödfunktioner och vistats på diverse olika kategoriboenden i Halmstad. Det hände att hon var tillsammans med män bara för att få tak över huvudet. — Det var fruktansvärt och ofta var de inte snälla emot mig men jag tyckte inte att jag var värd bättre, säger Monika. Då kroppen tog stryk av hennes livsstil hamnade hon vid flera tillfällen på sjukhus. Hon har haft panikattacker,

SÅ JAG CYKLADE IVÄG TILL KÅREN OCH SA TILL DEM DÄR: ”NU FATTAR JAG. GUD HAR JU VARIT DÄR FÖR MIG HELA TIDEN! hjärtflimmer, blödningar från tarmarna och även otäcka psykoser och självmordstankar. Hon har lovat sig själv att aldrig, likt sin mor, ta sitt liv med tanke på den smärta det orsakar omgivningen. Monika fick även veta att hon var gravid med sitt tredje barn så sent som i sjunde

månaden, vilket var oerhört chockartat för henne med tanke på vad hon stoppat i sig under hela graviditeten. Dessutom var hon undernärd. Sonen som föddes aningen för tidigt var något liten men mirakulöst nog oskadd i övrigt. Idag ser Monika detta som ett Guds verk. År 2001 fick hon reda på att man kan få ekonomisk hjälp hos Frälsningsarmén så hon gick dit, men hon var vid den tidpunkten inte alls intresserad av den kristna tron. — Jag mötte Marie Blomberg och Ewa-Marie Kihlagård, som arbetade på Frälsningsarmén i Halmstad då, som var otroligt fina och de var så rädda om mig! Men jag sa åt dem att inte prata om Gud så det gjorde de inte. De två och Karin på det ekumeniska nattcaféet i stan har verkligen burit mig och trott på mig, berättar Monika. — Jag hade inte så många vänner att tala med men på kåren fanns det så enkla och goda människor, fortsätter hon. Hon sökte sig ofta till stranden där hon fann ett lugn. Vid ett tillfälle var hon illa medfaren på grund av att hennes dåvarande man hade misshandlat henne svårt. Monikas höft hade hoppat ur led och ena ögat var igensvullet. Hon

MIN VÄG TILL GUD | Monika Fältö

fakta Monika Fältö Ålder: 54 år. Bor: I lägenhet i Halmstad. Familj: Två söner, en dotter och två barnbarn. Sysselsättning: Förtidspensionerad. Böcker jag gärna läser: Kriminaldeckare men nu främst kristen litteratur om människoöden. Hobby: Skapa nytt av gamla ting och saker i naturen, måla tavlor.

låg i sanden och kände att hon var på väg att dö, vilket hon tyckte skulle bli skönt, så där och då kapitulerade hon helt och hållet. Då mindes hon plötsligt dikten ”Fotspår i sanden” som en av vännerna på Frälsningsarmén hade läst för henne. Den handlar om att vandringen med Gud visar fotspår i sanden från både en själv och honom men under de mörkaste stunderna framträder bara ett par spår. Detta eftersom man då varit buren av Gud. — Jag fick en uppenbarelse och förstod plötslig vad dikten betydde, utbrister Monika. — Så jag cyklade iväg till kåren och sa till dem där: ”Nu fattar jag. Gud har ju varit där för mig hela tiden!”, fortsätter hon. Men den destruktiva livsstilen hade henne i ett fast grepp och hennes missbruk pågick i drygt tio år, fram till omkring 2010. Hon blev då utredd och fick veta att hon har adhd, vilket förmodligen varit en orsak till hennes aggressivitet. Hon fick en medicin som har hjälpt hen-

ne mycket och på så vis kunde hon även sluta med drogerna. Men i ett missbruk ingår allt som oftast återfall och det blev några kortare sådana när Monika drabbades av svårigheter i livet. Hon träffade en ny man som var alkoholist men som samtidigt var Monikas själsfrände och någon som fick henne att förstå vad äkta kärlek är. Tragiskt nog så dog han plötsligt, delvis på grund av skrumplever. — Det var jättechockartat för mig och veckan efter drack jag mycket men så mindes jag att han sagt till mig att ”vad du än gör så drick inte ihjäl dig”. Sedan dess har jag inte druckit en droppe, säger Monika. Efter mannens död började Monika gå mer regelbundet till Frälsningsarmén. Hon gick en grundkurs i kristen tro och tog på allvar emot Jesus i sitt liv. Hon har även döpt sig och invigts som medlem i kåren i Halmstad. Där har hon nu sina vänner/sin familj och en fast punkt i tillvaron.

— När jag mötte Gud så fick jag ett liv, jag såg att det fanns något annat, säger Monika. — Jesus är min trygghet, jag pratar med honom och han ger mig beskydd, styrka, vägledning, kärlek och glädje, fortsätter hon. Idag stöttar och hjälper Monika många som befinner sig i samma situation som hon gjorde tidigare. Hennes bästa vänner från förr är dock döda idag och Monika ser det som ett mirakel att hon själv fortfarande är vid liv. Hon känner alla som sitter på torget i Halmstad och dricker och ibland drar hon med sig dem till nattcaféet där de får äta frukost. Dessutom har hon ett gäng tjejer där som tytt sig till henne. — De litar på mig och de får ringa mig när som helst. Jag känner att jag har en uppgift där, säger Monika. — Folk säger till mig att jag har en sådan gåva då jag är en lyssnare och att jag är så lugn och harmonisk idag, avslutar hon. g 11

foto:jonas nimmersjö

aktuellt

Många var intresserade av att lyssna på Frälsningsarméns panelsamtal i Almedalen.

Almedalen i ur och skur FÖR ATT LYFTA Frälsningsarméns hjärte-

frågor kring social utsatthet och kristna värderingar hölls ett antal seminarier under årets Almedalsvecka. Tältet i hamnen fylldes till bredden vid de panelsamtal som hölls på för- och eftermiddagarna måndag-onsdag den 1-7 juli, både när solen sken och när regnet öste ned. Bland paneldeltagarna fanns representanter från Frälsningsarmén och ett flertal externa politiker, sakkunniga och opinionsbildare.

Några frågor som behandlades i panelsamtalen var: • Vilka trender syns inom hemlöshet och missbruk och hur kan vi motverka utsattheten? • Hur undviker vi att människor ramlar mellan stolarna inom missbruksvården och hur kan en sammanhållen vårdkedja förbättra förutsättningarna? • Allt fler blir porrberoende på nätet, går det att motverka? • Människohandel och arbetsexploa-

tering ökar i Sverige. Hur kan samhällets aktörer samverka för att stoppa efterfrågan och garantera mänskliga rättigheter för de brottsutsatta? • Vem bestämmer människovärdet och är alla människor lika värda i Sverige i dag? Vilket ansvar har kyrkan och individen för att upprätthålla allas lika värde? Liksom tidigare år arrangerade Frälsningsarmén även tillsammans med Tidningen Dagen och Pingströrelsen ett antal seminarier inom (G) som i Gud. g Eva Gustin

aktuellt

foto: clive adams

foto:jonas nimmersjö

Firande av 100-åringar landet runt

SVEN NILSSON 100 ÅR. I somras, den 27

VÅRSOL 100 ÅR. Ytterligare en hund-

FJÄLLMISSIONEN 100 ÅR. Fjällmissionen

juli, fyllde kommendör Sven Nilsson 100 år. Det uppmärksammades i olika medier Sven Nilsson blev officer i Frälsningsarmén 1940 och var ledare för Frälsningsarmén i Sverige 1981 till 1986 då han gick i pension. Sven är fortfarande aktiv i Frälsningsarmén och deltar regelbundet i gudstjänster och samlingar i Vasakåren i Stockholm, många gånger är han själv den som talar i samlingarna. Sven Nilsson firades med en fest i Templet, kåren på Östermalm i Stockholm. g Jonas Nimmersjö

raåring kommer att firas i höst. Det är Frälsningsarméns stödboende och HVB-hem Vårsol i Jönköping. Firandet i oktober inleds den 15:e med en föreläsningsdag om psykisk ohälsa bland unga. Den 16:e är det bokrelease, av en bok om Vårsols historia, samt vernissage. Söndagen den 20 oktober är det jubileumsgudstjänst och öppet hus på alla Vårsols verksamheter, Familjecentret, Stödboendet, HVB samt förskolan. g Jonas Nimmersjö

i norrlands inland fyller i år 100 år. Det har uppmärksammats dels med cafékvällar på Frälsningsarmén i Vilhelmina under våren och dels med att Frälsningsarméns ledare för Sverige och Lettland, kommendörerna Clive och Marianne Adams medverkade vid en gudstjänst i den bönekåta som finns i Fatmomakke kyrkby under midsommarhelgen. Närvarande var förutom kommendörerna bland andra Majorerna Åke och Edith Löfqvist som ansvarar för Fjällmissionen. g Jonas Nimmersjö

Sommarens konfirmander LÖRDAGEN DEN 6 JULI avslutades Frälsningsarméns konfirmationsskola för dess 22 elever. De två veckorna leddes av Emil och Johanna Samuelsson, kårledare i Halmstad, och spenderades på Strandgården nära havet. Deltagarna uttryckte glädje över att ha lärt känna Jesus bättre och fått vänner för livet. Högtiden hölls inför en fullsatt lokal då Frälsningsarméns ledare i Sverige, kommendö-

rerna Clive och Marianne Adams, medverkade. — Alla ord jag vill skicka med er finns i Bibeln och dessa är tro, hopp och kärlek. Enkla men viktiga, predikade Marianne Adams. Clive Adams frågade eleverna om de vill göra Jesus till Herre i sina liv och fick ett rungande ”Ja” till svar, vilket blev som en bekräftelse på deras konfirmation. g Emilia Beijer

6.58

6.58 6.58

en dag på jobbet | myrornas sorteringscentral

Sakletare med högre syfte På Secondhandkedjan Myrornas sorteringscentral i Sätra arbetar Esmeralda, som vrider och vänder och prissätter hundratals skänkta saker varje dag. Hon trivs med jobbet och sammanhållningen och har nog sett allt som finns att se i prylväg: −Folk skänker vad som helst, köksskåp med maten kvar, uppstoppade djur, guld, oöppnade presenter och en massa fina vardagsgrejer, säger hon. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

KLOCKAN 06.58. Tidig morgon i Sätra, söder om Stockholm. Redan på avstånd möts man av lastbilar märkta med "Myrorna" som kör iväg eller anländer. Vid den stora industribyggnaden pekar några chaufförer inåt, när vi frågar efter Esmeralda. — Hon är där inne! Väl inne i hallen ser vi henne, färgstark med blåmönstrad topp, ringlande långa lockar och bruna turkossminkade ögon. Esmeralda tar av sig handskarna och hälsar. — Jag gillar inte stress, så jag kommer 06.37 varje dag, säger hon och ler. Då hinner jag ta en kopp kaffe och göra mig i ordning. 7.12 7.12

I den jättelika hallen står ett hav av kartonger, gallerburar och vagnar. Det slamrar, klirrar och rasslar från alla håll. En radio spelar hitlåtar och en lukt av damm ligger i luften. Medarbetare till Esmeralda på den ”hårda sorteringen”

hälsar glatt eller ber oss flytta oss. Gallerburar kommer rullande, fullastade med saker. Det är som att stå mitt i trafiken. 7.40

Esmeralda visar runt. — Lastbilarna med saker som hämtats i hela Stockholm kommer in där, säger hon och pekar mot entrén. De lastas av och körs in för en grovsortering, som hamnar på vagnar. När vagnen är fullpackad dras den till "finbordet". Där står jag och mina kollegor och sorterar en gång till. Hon visar sin station. Mitt emot synar ett par kollegor prylar i rask takt. Bredvid Esmeralda står Saeed. Han kommer från norra Irak och var mikrobiolog när familjen tvingades fly till Sverige. — Jag hoppas på ett jobb på något av era fina svenska laboratorier, säger han och ler. Men jag trivs här också. Alla är mycket snälla. 15

en dag på jobbet | myrornas sorteringscentral

7.40

7.40 Saeed kommer från

norra Irak och var mikrobiolog när familjen tvingades fly till Sverige.

7.55 Att stå, gå och lyfta saker hela dagar-

na kostar på. För att spara ryggar och axlar har sorteringsbordet mikroliftar, en slags små hissar som gör att kartongen som ska plockas ur hamnar i rätt höjd. Esmeralda behöver dessutom stödstrumpor, ortopediska inlägg i skorna och flera dämpande skumgummimattor att stå på. — Annars går det jättebra, säger hon och kikar på ett stort blommigt fat av plast, en oöppnad anteckningsbok och några vaser av pressglas. Vid långbordet intill står värderarna. Det löpande bandet för långsamt kartonger framåt medan de bedömer och prissätter de skänkta sakerna, som sedan packas för vidare leverans ut till butik. Intill var och en dinglar långa remsor med prislappar. — Vi har ett växlande schema och byter roller, det är bra. Alla får prissätta efter eget sunt förnuft. Är det svårt frågar vi vår chef Stina eller någon av de andra värderarna, berättar Esmeralda och slänger en trasig porslinsskål. 8.11

— Godmorgon Karin! Har du skrivit på skylten? — Yes! Karin är en av de omkring 40 personer som jobbar på prylsorteringen i Sätra. Hon parerar för en mötande vagn. På skylten de talar om noteras varje uppackad kartong. Just nu är de uppe i 37 vagnar och sex pallar. 16

8.35 Längs väggarna står hyllor med färdigpackade kartonger i väntan på leverans ut till Mälardalens 14 butiker. Esmeralda berättar att varje fack i hyllan har sitt nummer: 111 står för butiken på Kolargatan, 143 för Skärholmen, till exempel. Allra längst bort i ett eget rum står kollegan Per, som är omgiven av hundratals tavlor högt och lågt. Han tar av sig hörlurarna. — Jag kollar främst de tavlor som verkar vara speciella, googlar konstnären, stämmer av mot antiksajter. Det är roligt, berättar han och ber oss försöka avläsa en otydlig signatur på en stor landskapsmålning i grönt och guld. 8.50

Vid multimediaavdelningen finns berg av cd-skivor, dvd och vinylskivor. Esmeralda pratar lite med Fredrik, som har långt silvergrått hår fäst i hästsvans. Med många års erfarenhet och eget musicerande urskiljer han snabbt de riktiga godbitarna. — De bästa grejerna säljer vi på nätet, dvd-boxar och unika vinylskivor till exempel. Tyvärr är det mycket som ingen vill ha numer, men jag minns när den allra första dvd:n kom in, det var ju helt fantastiskt, säger han. 9.00 I köket en trappa upp står termosarna klara för fikapaus och det doftar ny-

bryggt kaffe. Esmeralda tar en mugg och sätter sig vid ett av borden i personalrummet. Här finns även soffor, en dator och omklädningsrum. Från Colombia kom hon till Sverige 1985 och har arbetat med alla möjliga jobb innan hon hamnade på Myrorna. I grunden är hon förskolelärare och sekreterare. — Jag trivs väldigt bra här. Jag är social och gillar människor men tycker också om att röra på mig. Och här står man aldrig stilla, säger hon och tar en tugga av rågmackan. 09.17 Åter nere vid bandet rullar kartongerna framåt och siffrorna på den vita tavlan ändras vartefter. Floden av skänkta varor sinar aldrig. Esmeralda menar att ingenting förvånar henne längre, precis allt kan dyka upp. Det som ska slängas har egna, mindre containrar där trasiga, ofullständiga eller farliga saker hamnar. — Allt som rör alkohol, våld och sex slängs här. Det hanterar inte Frälsningsarmén som driver Myrorna, säger hon och pekar på den första containern. I nästa ligger buckliga eller slitna kastruller, och längre bort finns elektronik, glas och metall. Allt fylls snabbt på. Det som inte behöver kastas men inte heller kan säljas i Sverige skickas bland annat till Irak för att säljas på marknader.

7.55

9.17

8.11

9.00

13.47

11.00

13.10

13.30

14.30

15.55

samhällstjänst här efter att ha dömts för narkotikainnehav. 25 år gammal hoppas han att de sex veckorna här på Myrorna ger honom en knuff i rätt riktning. — Här är min fotboja, säger han och drar upp byxan över ankeln. Så jag kommer inte långt härifrån, du vet. De andra flinar och blåser ut cigarettrök. — Nä, det är bäst att du håller dig i skinnet! 15.55 Snart hemgång. Personalen städar

11.00 Lunchdags. Esmeralda föredrar att

äta tidigt för att undvika trängseln i köket. Medan mikrovågsugnen surrar berättar hon att hon själv gärna köper second hand-saker när någonting fattas. — Men här får ingen handla något, fastän man kan vara väldigt sugen, intygar hon leende. 13.10 Lars står i garaget och slänger över

en snowboard till en väntande lastbil. Han arbetar på ”sport- och fritid”. — Vi får in så otroligt många skidor varje år! Det går inte att spara på allt, tyvärr. Ibland hänger prislapparna kvar på splitternya slalomskidor för flera tusen, säger han och skakar på huvudet. — Men nu har en dansk affärsman beställt 5 000 skidor som inredning till sin butikskedja. Det kommer att ta några år att samla ihop, tror Lars och rasslar iväg med tomma burar. 13.30 Värderaren Ylva drar av en prislapp

märkt ”20 kr” och sätter den på en vit ljuslykta. Snabbt sträcks händerna efter nya saker. Drygt 100 kartonger blir klara dagligen och trycket är stort från butikerna. Ylva har över tjugo års erfarenhet av andrahandsprylar och de guldkorn som dyker upp, till exempel antika saker, samlarobjekt eller svenskt designglas, förvaras i ett särskilt rum. Där pågår ett ständigt detektivarbete via jämförande auktionssajter och i telefonen. — Sedan en tid samarbetar vi med Tradera och det är en succé. Det är ju en kulturskatt vi förvaltar, säger Ylva medan kollegan visar ett par höga glasljusstakar av 18

formgivaren Ulla Forsell, värda runt 8 000 kronor styck. — De här kom hit klirrandes mot varandra i en papperskasse, säger hon och himlar med ögonen. Stockholmarna är helt klart stressade - och generösa! 13.47 Esmeralda har hittat en turkos metalltrumma med tvingar, fästad i en vev. Hon vevar och skrattar. — Vad det är? Ingen aning, något från industrin..? Hon bekräftar att hon och kollegorna ganska ofta får gissa vad det är som har skänkts. 14.00 På rasten kan man välja att ha en

friskvårdspromenad i samband med fikat. Esmeralda går sin favoritsväng kring industriområdet. Junidagen är varm men lite blåsig och buskagen blommar frodigt. — På söndagarna brukar jag träna på gym och gå till Clara kyrka inne i Stockholm när jag hinner. Jag är katolik från början men tycker att man kan gå till den kyrka man trivs i. Vi har ju samma Gud, säger hon. Hon är glad över att det gått bra för de numer vuxna barnen som båda är födda och utbildade i Sverige. — Det här landet är fritt och öppet, man kan lita på folk. Ni kan vara lite svåra att komma in på livet när man är ny här, man blir lätt ensam. Men numer har jag många vänner. 14.30 Myrornas chaufförer, praktikanter och sommarjobbare tar igen sig längs väggen med ansiktena mot solen. Giorgio gör

undan. Esmeralda bär bort den sista kartongen och sopar. — I morgon är det fredag och storstädning, då moppas alla golv. Det bli ju väldigt dammigt här, säger hon och dricker upp det sista ur vattenflaskan. I personalrummet stämplar hon ut, tar på gympaskorna och traskar hemåt. Mot Bredäng, dottern, hunden och sina egna prylar. g

fakta Myrornas sorteringscentral i Sätra • Hanterar 4000 ton skänkta varor årligen.

• Försörjer de 14 Myrorna−

butikerna i Mälardalen med varor på veckobasis, utifrån vad butiken behöver för tillfället och gör en förfrågan om. • Antal anställda/engagerade: omkring 40. 7 kör lastbil, 3 kör mindre bilar. Här arbetar personer som är anställda av Myrorna, har offentligt skyddad anställning (OSA), praktiserar, arbetstränar efter till exempel en lång sjukskrivning, har funktionsvariationer, gör språkpraktik eller samhällstjänst genom frivården, som alternativ till fängelsetjänst. • Myrorna är en del av Frälsningsarmén, dit allt överskott går.

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

debatt

Prispress äventyrar svensk missbruksvård DAGENS SVENSKA MODELL för vård av personer i missbruk och/eller psykisk ohälsa haltar. Pressade priser prioriteras framför vårdkvalitet och det saknas helhetssyn och samordning mellan vårdinsatser. Det finns gott om kompetens inom missbruksvård och psykiatri i Sverige. Ändå är vårdresultaten nedslående. Om vi jämför med våra europeiska kollegor inom Frälsningsarmén kan vi se att i många andra länder får beroendevården mycket bättre resultat, med färre återfall.

INGEN TAR HELLER ETT SAMLAT ANSVAR FÖR ATT EN PERSONS RESA MOT ATT BLI FRISK OCH FUNGERA I SAMHÄLLET IGEN VERKLIGEN SLUTFÖRS. Problemet i Sverige är att vi är bra på olika segment, men vi får inte ihop en heltäckande vårdkedja. Ingen tar heller ett samlat ansvar för att en persons resa mot att bli frisk och fungera i samhället igen verkligen slutförs. Personer trillar ofta mellan stolarna efter en genomförd behandling och är tillbaka på ruta ett, kanske i ännu sämre skick än innan behandlingen påbörjades, efter några månader eller år.

Som ett första steg behöver den svenska upphandlingsmodellen förändras. I stället för att som i dag utgå ifrån vilken leverantör som är billigast för varje uppdrag, borde man titta på hur många som har blivit hjälpta över tid. Det är ju inte intressant vad ett vårddygn kostar, om det inte leder till att klienten blir frisk. I Bristol i England, där hela vårdkedjan från avgiftning till boendestöd i hemmet tas med i samma upphandling, mäter man till exempel utfall. Under mina 29 års erfarenhet av svensk psykiatri, socialtjänst och missbruksvård har glappen i vårdkedjan snarare ökat än minskat. Med psykiatrireformen och valfrihetsreformerna under 90-talet har samhället släppt mer och mer av helhetsansvaret för vårdkedjan och ett allt större ansvar har lagts på individerna. Samma patient kan i dag tillhöra fyra - fem olika enheter som inte samarbetar, och ibland till och med motarbetar varandra. Ett exempel: Det krävs att en person ska ha varit nykter i sex månader innan han eller hon kan skrivas in för traumabehandling. Men traumabehandlingen kan vara ett steg för att behandla missbruket. Vårdmodellen ställer också väldigt höga krav på patienterna och bygger på att de själva håller koll på vilka tider de ska till olika ställen. Här skulle ideella organisationer som Frälsningsarmén kunna ta mycket mer ansvar, om vi fick resurser till det. Jag är övertygad om att fler avtal med frivilligorganisationer och ett starkare samarbe-

Per-Johan Fernström, verksamhetschef, Frälsningsarméns missbruksvård, Stockholm.

te mellan kommuner, regioner och landsting skulle öka vårdkvaliteten avsevärt. Frälsningsarmén skulle då till exempel kunna fungera i rollen som koordinatorer, som ingen har i dag. Från våra kollegor i England och andra europeiska länder i Europa vet vi att ju längre tid vi får möjlighet att följa en person genom vårdprocessen, desto större blir chanserna till en hållbar rehabilitering. Frälsningsarmén och andra ideella organisationer har också goda förutsättningar att hjälpa personen att hitta ett konstruktivt sammanhang efter avslutad behandling. I Sverige finns garantier för tak över huvudet och akutvård, men sedan är det stopp. Vad hindrar att vi också inför en garanti för vårdresultatet? Att man inte släpper ansvaret förrän en patient är friskare än innan han eller hon skrevs in för behandling? g Läs mer om vårdkedjan och Frälsningsarméns Halvvägshus Kurön Stockholm på sid 23.

FOKUS | hemlöshet

Från tjänst på behandlingshemmet Kurön börjar Mikael Hedström i september arbeta på Halvvägshuset i Ropsten, båda i Frälsningsarméns regi.

FOKUS | hemlöshet

Mina sår ger mig erfarenhet Mikael Hedström har bokstavligen gått från mörker till ljus flera gånger under sin livsvandring. Idag arbetar han med socialt arbete och hjälper andra att förändra sina liv. Men det har inte alltid varit så. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

roger, kriminalitet och fängelse har präglat 58−åriga Mikael Hedströms tillvaro, trots goda förutsättningar och många intressen. Från att ha varit en börda för både sig själv, anhöriga och samhället betjänar han nu andra som befinner sig i utsatthet. Vägen dit har varit lång och kantad av olika prövningar, men med Guds hjälp, ett friskt nätverk och olika hjälpinsatser har Mikael gått från att själv vara hjälpsökande till en roll som professionell hjälpare för andra. Mikael har ett fast handslag och varm blick när vi möts. Han känns eftertänksam och lugn men också passionerat ivrig att dela med sig av sina erfarenheter och den livsförvandling som hans möte med Gud inneburit. I många år har han varit missbrukare. Det startade tidigt i bruksorten i Västmanland, där nyfikenhet och rastlöshet ledde ut på farliga vägar. Redan som 14− åring debuterade han som amfetaminmissbrukare. Mikael bodde då tillsam-

mans med mor och styvfar och syskon i ett tryggt hem med ordning och reda. Men han präglades också av sin biologiska far, som levde i ett tungt alkoholmissbruk och åkte ut och in i fängelse. — För mig har det aldrig handlat om att droga mig bort från ångest. Det var

HAN FICK RÅDET ATT UTVECKLA SIN STUDIEBEGÅVNING OCH LÄSA EN HÖGRE UTBILDNING. kicken och energin jag var ute efter, jag var gränsöverskridande och gillade spänningen i kriminaliteten. De centralstimulerande drogerna är som att hälla extra effektivt drivmedel i en vanlig bil, säger han. Hela Mikaels ungdomstid och liv som

ung vuxen präglades av amfetaminet och den kriminella livsstil som narkotikamissbruket medförde. Något som fick honom att radikalt ändra sin syn på livet kom 1995 då Mikaels mamma låg för döden. Det blev ett uppvaknande och han lyckades bli drogfri, en period som varade i 11 år. I den nya tillvaron läste han in den bortslarvade gymnasiekompetensen på en folkhögskola i Kalmar och fick samtidigt rådet från sina lärare att utveckla sin studiebegåvning och läsa en högre utbildning. — Jag kom in på Media- och kommunikationsvetenskaplig linje i Växjö, en forskningsinriktad utbildning. Efter tre terminer i Växjö flyttade jag till Lunds universitet där jag läste in socionomutbildningen och började arbeta som kurator inom sjukvården, säger Mikael. Efter en kort tid på Blekingesjukhuset som kurator bytte Mikael spår och började som socialsekreterare med inriktning på råd och stöd till familjer i långvarig söndring och med våld i nära relationer. 21

FOKUS | hemlöshet

— Jag älskade mitt jobb, säger han med eftertryck. Mikael arbetade mer och mer, jobbet blev den nya drogen. Till slut tröttnade hans sambo och lämnade honom. — Då föll jag först in i drickande, sedan åter till amfetaminet. Jag mådde nu mycket sämre av drogerna eftersom jag hade skaffat mig mer ”normala” referensramar för hur livet kunde se ut och upplevas. Ändå höll också denna period i sig i hela 11 år. Droger och kriminalitet var åter vardag och han hamnade i fängel-

se igen. Sammanlagt 15 år har han tillbringat på olika anstalter och häkten runtom i landet. Under sitt liv har Mikael varit en sökare, haft en tro och gått i kyrkan till och från. Men han hade hela tiden ställt upp

Mikael Hedströms liv har kantats av droger och kriminalitet. Nu är han frisk, buren av sin tro och har förverkligat drömmen om att hjälpa andra.

ATT HJÄLPA OCH VÄGLEDA ANDRA KAN VERKLIGEN FÅ EN ATT VÄXA.

försvar och tvivel gentemot Gud. Han fick höra talas om Matteushemmet i Småland, där den kristna träkonstnären Eva Spångberg är en av grundarna. — På Matteushemmet släppte mina sista försvar gentemot Gud. Tidigare hade jag trott att jag var tvungen att veta för att tro, nu kunde jag tro utan att veta, säger han med fast blick. Mikael fick ett tydligt hopp i sitt mörker och började förstå det som hade med Jesus att göra, och som förut känts abstrakt. Efter genomgången behandling på Matteushemmet flyttade han till Dalarna för att komma närmare son och barnbarn. Han fick ADHD-medicin och gick med i Frälsningsarméns kår i Vansbro, där man hjälpte honom på flera sätt. — Människorna var helt underbara och välkomnande där. Jag hade aldrig mött något liknande. När jag blev av med min lägenhet fick jag till och med bo i kyrkan en period, säger han och ler. Mikael insåg efterhand att han inte kunde bygga upp något i sig själv, istället fick han låta Gud verka inifrån, ge fäste i vardagen och struktur i livet. — I självförverkligandeindustrin uppmanas man leta efter ljuset i sitt inre. Men när jag sökte i mitt inre såg jag ju bara mörker. Jag behövde vända blicken utåt – mot något större än mig själv! Men drogerna är en enorm kraft att bekämpa. Kårledaren i Vansbro/Borlänge, Ludwig Fontanac berättade om Kurön, Frälsningsarméns behandlingshem på Adelsö utanför Stockholm. Dit fick Mikael slutligen komma 2017. — Att bli upplockad vid Lindby brygga med båt och åka ut på vattnet och över fjärden till Kurön var så konkret. Jag lämnade något bakom mig och for mot det nya. Jag kände mig så färdig med mitt gamla liv, säger Mikael. Han blev omedelbart kär i ön och allt den hade att ge dem som behandlas där. En plats som mitt i människors skörhet och tillkortakommanden har tro på personers möjligheter. — Jag hade känt mig så vilsen i mötet

FOKUS | TRAFFICKING

med terapeuter på andra behandlingshem. De var så fina, lite ”von oben”*. På Kurön mötte man mig på min nivå, där passade jag in, säger Mikael. Idag, två år senare, har Mikael själv en lönebidragsanställning på Kurön och arbetar som behandlingspedagog. Det är en utvecklingsanställning där han får slipa fram sina tidigare färdigheter igen. Han arbetar i bland annat i behandlingshemmets snickeri och hoppas kunna starta studiecirklar för andra som varit i samma situation som han själv. — Jag har som målsättning att få jobba som socionom igen. Drömmen är att få rädda barn som varit utsatta för våld på grund av till exempel missbruk. Det är fantastiskt roligt att se dem gå från trasighet in i en hel tillvaro, säger han med eftertryck. I höst börjar Mikael på Frälsningsarméns Halvvägshus Kurön Stockholm, som blir ett nystartat boende där personer i missbruk får hjälp i övergången från behandling till ett fungerande liv ute i samhället. Klienterna får egna lägenheter och tillgång till personalens stöd och aktiviteter. — Att hjälpa och vägleda andra kan verkligen få en att växa, säger Mikael. Själv mår han bättre än på länge och är glad över den goda kontakten med barn och barnbarn i Dalarna. Droglivet har han lämnat bakom sig och unnar sig istället lite extra lördagsgodis ibland. Stress försöker han undvika och vill gärna hitta någon att leva med framöver. — Det där med en egen relation får ta lite tid. Jag har ju ett reparationsarbete inom mig som ska bli klart. En sak i taget. Att bli fri från droger och möta Gud är som att komma upp från en kolkällare och bli tvättad. Man är visserligen ren, men såren är kvar och de är öppna och synliga. De måste få läka någonstans och i sin takt, säger Mikael och fortsätter: — När man sedan väl läker är ärren efter såren som en erfarenhetens karta. Den kan jag använda i mitt eget arbete med att hjälpa andra och analysera vilka insatser som behövs. g * Nedlåtande, överlägsen. Red. anm.

Unik form av eftervård för personer i missbruk I oktober 2019 öppnar Frälsningsarméns Halvvägshus Kurön Stockholm i Ropsten. Totalt 40 lägenheter och 38 vårdplatser byggs, där personer som varit under behandling har sitt eget boende, men får hjälp ut i vardagslivet via anställda boendestödjare. NAMNET HALVVÄGSHUSET hämtas från tanken om att man som behandlad för olika missbruk har kommit halvvägs ut i ett vanligt vardagsliv, men inte är där än. Mycket som krävs av en samhällsmedborgare och för att klara vardagen kanske har fallit bort, till exempel att sköta hushåll och ekonomi, myndighetskontakter, nätverk och komma igång med sysselsättning. — Vi vill motverka glappet som finns i den så kallade vårdkedjan, där vi ser att vårdens och samhällets insatser har för stora maskor i nätet där ingen tar ett samlat ansvar för en persons resa mot att bli frisk och komma i funktion, säger Per-Johan Fernström, verksamhetschef för Frälsningsarméns missbrukarvård i Stockholm. Halvvägshusets behandlingspedagoger, kuratorer, boendestödjare och övrig personal ska ge hjälp i eftervård och utslussning. Modellen finns redan i Frälsningsarméns verksamheter i Europa, med goda resultat. Utgångspunkten för arbetet är att Frälsningsarmén ska förbättra missbruksvården och bli ett gott exempel för det sociala missbruksarbetet i Sverige.

Utmaningen enligt Per-Johan Fernström är att övertyga politikerna i Sverige om att det behövs fungerande vårdkedjor, inte bara hänvisa till primärvård eller härbärgen. — Att bli frisk från missbruk måste få ta tid. Den processen sträcker sig längre än en mandatperiod. Kan vi med Halvvägshuset hjälpa några procent av Stockholms 7500 hemlösa vore det fantastiskt, säger PerJohan Fernström. g Carina Tyskbo

fakta halvvägshuset • Nytt eftervårdsboende i Ropsten med

40 lägenheter och 38 platser. • Öppnar i oktober 2019. • Välkomnar vuxna över 18 år som genomgått behandling för alkohol- och drogmissbruk. • Egen bostad med möjlighet till stöd av boendestödjare. • Särskilt fokus på individens egen motivation för en alkohol- och drogfri livsstil. • Bygger på att personen vill arbeta för sin egen sysselsättning, utveckling och en hållbar livsstil. 23

personligt | Caroline Storck

Det blir inte alltid som man planerar Trots att hon är barn till frälsningsofficerare och även om hon gifte sig med en frälsningsofficer så drömde Caroline Storck aldrig om att själv bli officer. Men vid en kongress i Danmark kände hon Guds tilltal genom en sång, kanske var det meningen att hon skulle bli frälsningsofficer ändå? TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

tt stanna kvar i Frälsningsarmén var alltid självklart och att Caroline Storcks framtida livskamrat också skulle vara soldat i Frälsningsarmén var ett krav. När hon sedan träffade Joakim som var officer var hon glad att det i Sverige inte är ett krav att officerare måste vara gifta med officerare. — Jag såg det som en fribiljett, säger Caroline, så ingen kommer att säga till mig att jag måste bli officer. Men det är inte alltid som det blir som man själv planerar. När denna intervju gjordes hade Caroline bara några månader kvar av sina studier på Frälsningsarméns Officersskola och hade sin fältpraktik på församlingen Vasakåren i Stockholm. När denna tidning skickas till tryckeriet så arbetar hon enligt planerna som kårledare i Sundbyberg. Hennes man Joakim Storck arbetar då som kaplan på Frälsningsarméns beandlingshem Kurön, Stockholm. — Jag kommer från en kristen familj, min pappa och mamma blev officerare i Frälsningsarmén när de var unga. De gick på Salvation Army Officers Training College i Nairobi i två år och fick sina

order till Uganda territoriet, berättar Caroline. Detta var under Idi Amins regim i Uganda, så det var inte lätt för dem. Men de litade på Gud, att han skulle bevara och beskydda dem. Och det gjorde han. I Uganda föddes hennes fyra äldre syskon, Evangeline, Evans, Elizabeth och Doris. Caroline som är nummer fem av åtta föddes strax efter att föräldrarna fått nya order (nytt uppdrag) till Kakamega i västra Kenya. Efter Caroline fick familjen tre syskon till; Emanuel, Collins och Jaqueline. — Vi är alltså åtta syskon och vi växte upp tillsammans, säger Caroline. Att gå till Frälsningsarmén var alltid naturligt för oss och varje söndag uppmuntrades vi av våra föräldrar att gå till söndagsskolan. Att försörja en familj med åtta barn som officer i Frälsningsarmén i Kenya, eller Afrika, är inte lätt. Men Caroline menar att de trots allt aldrig saknade något hemma. Och alla åtta syskonen har fullgjort sina studier upp till collegenivå, vilket motsvarar två års studier på högskolenivå. Att de klarade det i ett land där utbildningen kostar pengar, allt från kursavgifter, skolmat, skoluniform och

litteratur beror till stor del på att Carolines föräldrar alltid sett utbildning som något viktigt. De prioriterade barnens studier. — De gjorde allt för att barnen skulle gå i skolan, menar Caroline. Även när det var tufft för dem. Gud försåg dem med medel att klara det, så vi gick alla i skolan och har varit så välsignade. Och jag tror att det var möjligt för de hade en liten åker där de planterade majs, som de kunde sälja till The Board of Agriculture, jordbruksmyndigheten. Då fick de pengar och det vi behövde i vårt dagliga liv. Under hennes uppväxt flyttade Carolines familj runt på olika platser i Kakamegaregionen, där hennes föräldrar arbetade i olika kårer. Hon lyckas räkna till fem eller sex olika platser innan hon själv flyttade hemifrån. Carolines pappa blev så småningom befordrad till överstelöjtnant och arbetade som programchef på Frälsningsarméns högkvarter i Nairobi. Här var han kvar till sin pension, berättar Caroline. — Tyvärr behövde han gå i pension tidigare. Min mamma blev sjuk, hon fick en tumör i hjärnan och pappa behövde

personligt | Caroline Storck

För Caroline Storck har Frälsningsarmén alltid varit något självklart och en naturlig del av livet.

personligt | Caroline Storck

Caroline Storck invigs som officer i Frälsningsarmén vid en invigningsgudstjänst i juni 2019.

vara hemma för att ta hand om henne. Några år senare dog mamma. Hon befordrades till härligheten i juni 2009. Carolines pappa har idag en liten gård i Lugari där han nu bor. Han har varit på flera besök i Sverige. Men inte bara för Carolines och hennes barns skull. Carolines storasyster Evangeline bor också i Sverige sedan mer än 20 år och lillasyster Jacqueline bor i Goteborg. Innan Caroline själv flyttade till Sverige bodde hon och arbetade i Nairobi, där hon även hade läst datavetenskap i två år på college. Efter studierna arbetade hon som kontorsadministratör på ett brittiskt företag i nio år. Under hela tiden var hon aktiv soldat i Nairobi Central Corps, Frälsningsarméns centrala kår i Nairobi. Hon sjöng i körer och spelade i hornmusikkåren. Men så en dag bjöd hennes syster Evangeline hem henne till sig i Sverige. Före festen hemma hos sin syster var Caroline orolig, hon trodde inte att hon skulle kunna prata med systerns svenska vänner. Men när hon upptäckte att Joakim, en av vännerna på festen, kunde engelska blev hon glad. Joakim Storck var 26

då officer i Frälsningsarmén och arbetade i Litauen. De blev goda vänner och Caroline tog mod till sig att bjuda honom till Kenya. Han hade aldrig varit i Afrika förut, så han tackade ja, men var noga med att påpeka att de bara var vänner. — No worries!, sa jag och visade honom Kenya som en vän. Efter det bjöd han mig till Sverige igen. De hade mycket gemensamt, tyckte Caroline och ger exempel på att om en av dem nynnande på en sång, så kunde den andre ta över och nynna vidare och Joakim spelade också i en hornmusikkår. — Och vi kände verkligen en koppling mellan varandra och jag tror att Gud har lett oss till varandra. Den 6 juni 2013 gifte sig Caroline och Joakim i Nässjö. Efter bröllopet flyttade de till Limhamn i Malmö och Joakim var kårledare där i två år innan kåren i Limhamn slogs ihop med kåren i Malmö. Det var ungefär samtidigt som den stora flyktingströmmen kom över bron från Danmark. Så Joakim fick då arbeta mycket med integrationsarbete tillsammans med kårledarna Bertil och Åse Divert.

JAG VISADE HONOM KENYA SOM EN VÄN OCH EFTER DET BJÖD HAN MIG TILL SVERIGE IGEN.

Hösten 2017 flyttade familjen till Uppsala. Joakim skulle vara kårledare där och Caroline började sina studier på Frälsningsarméns Officersskola. Något hon aldrig trodde skulle hända. Men hon berättar att det var många runt henne som tyckte att hon skulle passa som officer och som såg hur hon fungerade som ledare i olika sammanhang. Hon hade sedan hon kommit till Sverige dels varit ledare på olika kollon men också ansvarat för en öppen förskola på kåren i Malmö. — Vid ett tillfälle var det kongress i Köpenhamn och på den var det ordination av kadetterna för Danmarks territorium, berättar Caroline. Där var ett brassband

personligt | Caroline Storck

Caroline tillsammans med sin make Joakim, barnen Jayden och Alistair samt hennes far, Elphace Ngongo.

från Regent Hall i London som spelade olika sånger, men en sång grep tag i mitt hjärta. Den sången talade till mig, kanske är det så, kanske vill Gud att jag ska bli officer i Frälsningsarmén. Då bestämde jag mig för att bli officer. Efter att först berättat det för Joakim och sedan pratat med Bertil Divert, en av alla som tidigare uppmuntrat henne i att hon skulle passa som officer, så sökte hon till Officersskolan. Det hon var mest rädd för var språket. Och det hon under sina studier haft svårast med var språket. På SFI och på den kursen i svenska hon läste på Folkuniversitetet lärde hon sig inga teologiska eller kyrkliga termer. Efter första utbildningsveckan med föreläsningar på svenska var det nära att hon gav upp och hade det inte varit för det stöd och den uppmuntran som hennes syster i Sverige gav henne hade det kanske inte gått. — Hon hjälpte mig, och sa att det kommer ordna sig. Ta det lugnt, fokusera, även om det inte känns bra i början. Jag har varit i samma situation men jag har kommit igenom.

Caroline satt tyst på föreläsningarna för att lyssna koncentrerat och sedan satt hon själv på rummet på kvällen och gick igenom och översatte allt hon inte förstod. Självstudierna var inte lika svåra, menar hon, då kunde hon ta den tid hon behövde och slå upp ord i lugn och ro. — Officersskolan har varit det mest utmanande för mig, säger hon. Men med tiden har jag nu lärt mig de ord som jag hört om och om igen. För Caroline Storck har Frälsningsarmén alltid varit något självklart och en naturlig del av livet. Och att Gud finns och kan hjälpa har hon inte tvivlat på. Men det finns ett tillfälle under hennes år på High School (gymnasiet) då hon gick fram under en gudstjänst och böjde knä och själv fattade beslutet att hon ville följa Jesus. Caroline menar att den Gud som tog hand om hennes föräldrar när de jobbade i Uganda under Idi Amins styre, är samma Gud som kan rädda dig också om du litar på honom. — Jag har alltid haft min trygghet och min tro på Gud och jag litar på att han vet vad som är bäst för oss, vad som är bäst för mig. g

fakta Caroline Storck Ålder: 41 år. Familj: Gift med Joakim, barnen Jayden 3 år, och Alistair 17 år. Bakgrund: Född i Kakamega, Kenya. Uppväxt: I en familj med åtta syskon och föräldrar som arbetade som officerare i Frälsningsarmén. Sysselsättning: Nybliven officer i Frälsningsarmén, kårledare på Frälsningsarmén i Sundbyberg. Kadettgruppens namn: Barmhärtighetens budbärare. Fritidsintressen: Lyssna på musik och träffa människor. Gillar: All musik som ärar Gud. Gillar inte: När folk klagar på olika musikstilar.

världen | Tjeckien

Major Ardi Van Hattem och överstelöjtnant Tone Gjeruldsen på Frälsningsarméns högkvarter i Prag.

världen | Tjeckien

Det är lätt att bli hemlös i Tjeckien Frälsningsarmén i Tjeckien har ett stort fokus på socialt arbete. Målet är att ge dem som hamnat utanför samhället en andra chans. Stridsropet besöker dagcenter, natthärbärge och dygnetruntboende i Prag. TEXT: EVA GUSTIN FOTO: KERSTIN TILLENIUS

rälsningsarmén i Tjeckien grundades redan för 100 år sedan, men under kommunistregimen mellan 1950 och 1980 förbjöds Frälsningsarmén, all kristen verksamhet var under uppsikt av myndigheterna och några frälsningsofficerare sattes till och med i fängelse. 1989 bjöd den dåvarande presidenten i Tjeckoslovakien, Václav Havel, in Frälsningsarmén till landet igen och 1990 öppnades verksamheten på nytt. — När vi kom tillbaka fanns det stora problem med hemlöshet. Under kommunisttiden sattes många som levde i hemlöshet i fängelse. När regimen störtades släpptes de och blev synliga på gatorna, berättar major Ardi Van Hattem, som är ansvarig för andlig utveckling på Frälsningsarmén i Tjeckien och Slovakien. Stridsropet träffar Ardi Van Hattem på högkvarteret i utkanten av Prag. Ardi och hennes make, major Henk van Hattem, kom till Tjeckien från Holland för mer än 20 år sedan. Frälsningsarméns kårer (församlingar) har ännu inte så många medlemmar

och särskilt svårt är det att behålla de unga, tonåringarna. Det är också svårt att hitta kristna personer att anställa. — Tjeckien är fortfarande ett av de mest ateistiska länderna i Europa och

DET KAN VARA SVÅRT ATT KOMBINERA ”GATANS FOLK” MED DE VANLIGA GUDSTJÄNSTBESÖKARNA. det är ett tufft arbete att bygga församling. Samtidigt vill vi satsa på dem som lever i hemlöshet. Här har vi chans att göra skillnad. I dag är det ideella organisationer som driver de flesta sociala verksamheter i Tjeckien, och det går att få statsbidrag till verksamheterna. — Det är väldigt lätt att bli hemlös. Vi

möter till och med läkare, advokater och affärsmän som har blivit hemlösa. Om de kan få hjälp direkt kan de komma tillbaka på banan snabbt. Ju längre de är hemlösa desto svårare blir det att komma tillbaka. Det är lätt att börja dricka alkohol om det är kallt och andra omkring dig dricker, och sedan är den onda cirkeln i gång, säger Ardi Van Hattem. I Prag driver Frälsningsarmén dagcenter, natthärbärgen och dygnet runt-boende för dem som är utan bostad och behöver mat och någonstans att sova. — Många besöker också våra möten, men det kan vara svårt att kombinera ”gatans folk” med de vanliga gudstjänstbesökarna. Därför har vi också möten med bibelstudier i de sociala verksamheterna. Vårt mål är att visa dem som får hjälp i de sociala verksamheterna kärlek och att de är viktiga. Få dem att uppleva att det alltid finns en andra chans, säger Ardi. Det är flest män som lever på gatorna i Tjeckien, även om antalet kvinnor i hemlöshet ökar. På senare år har det ock29

världen | Tjeckien

VI DRIVER OCKSÅ HEM FÖR MÖDRAR OCH BARN SOM HAMNAT I KLÄM EFTER SKILSMÄSSOR.

Frantisek Cermák har ett eget rum på Frälsningsarméns dygnet runt-boende. >

så blivit fler unga. Ofta handlar det om unga som har varit på barnhem och som står utan bostad när de fyller 18. — Vi har även fyra hus där äldre hemlösa, som behöver vård, kan bo och få besök av läkare och sjuksköterskor. Förutom boenden för hemlösa driver vi också hem för mödrar och barn, som hamnat i kläm efter skilsmässa eller våld. Frälsningsarmén har dessutom också behandlingscenter, för att hjälpa personer att bli av med alkohol- eller spelberoende, där 15 personer bor tillsammans 24 timmar om dygnet. Ett program på 1,5 år innehåller arbetsterapi, stöd att hitta hobbies och nya vanor och gradvis träning i att klara sig själv. I slutfasen flyttar man då över till så kallade halvvägshus, där två-tre personer bor tillsammans för social kontroll. För att förebygga hemlöshet samarbetar Frälsningsarmén också med staten kring subventionerat boende i så kallade ”social housing”-projekt. De boende har där stöd av socialarbetare som kontrollerar att de sköter sig, städar, betalar hyran etcetera. Om det fungerat utan problem i ett - två år kan de få ta över bostaden. Om staden har ett bra samarbete med Frälsningsarmén får Frälsningsarmén då en ny lägenhet att fördela. Vi tar tunnelbana tillsammans med Ardi Van Hattem för att besöka Frälsningsarméns lokaler i Holešovice, som inrymmer dagcenter, natthärbärge och dygnet runt-boende. Vi blir guidade av

världen | Tjeckien

På natthärbärget i Prag finns två sovsalar för män och en för kvinnor.

Petra som är en av totalt fem socialarbetare som arbetar på platsen. Dagcentret tar emot upp till 100 gäster som här kan ta del av det basala – dusch, te och soppa, kläder och medicin. — Vi har också sjuksköterskor som kan lägga bandage och två socialarbetare som kan hjälpa till med att söka arbete, bostad, fylla i blanketter för att söka bidrag med mera, berättar Petra. Till dagcentret kommer både män och kvinnor över 18 år. Medelåldern ligger runt 55 år, men det blir allt fler unga. Ett grundproblem för de unga är ofta droger, för de äldre handlar det mer om alkoholmissbruk. Natthärbärget inrymmer flera gemensamma sovsalar med ett tiotal våningssängar i varje. Det finns två rum för män och ett för kvinnor i en annan byggnad. Härbärget är öppet mellan 19.30 och 7.30 och gästerna bjuds på te, soppa, dusch och en säng för natten. Ofta är det samma personer som besöker dag- och nattcentret. Men det finns även fem sängar som är reserverade för personer som arbetar. Dessa har sina sängkläder i ett skåp. Gästerna erbjuds beroendeterapi för dem som vill två-tre gånger i veckan, både gruppterapi och individuella samtal. — Den största utmaningen är att hjälpa dem på längre sikt. För att det ska fungera krävs det fungerande kommunikation med kommun och statliga myndigheter. Vi samtalar till exempel med Prag stad om att kunna samverka kring äldre personer som är i behov av mer hjälp, säger Petra. Dygnet-runt-boendet består av tre våningar med rum för män och två våningar med rum för kvinnor. Varje avdelning har ett gemensamt kök och samlingsrum. Mat kommer fån Matbanken, som får överbliven mat från butiker. Totalt finns det plats för 108 personer, varav 80 män. Här kan gästerna bo upp till ett år. Om det finns en väntande plats i ”social housing” eller äldreboende kan de få bo upp till 1,5 år. v Vi träffar František Cermák som råka-

de ut för en brandolycka och låg tre månader i koma. Skadorna ledde till att han förlorade både arbete och bostad, och var tvungen att bo på gatan. Sedan han kom till Frälsningsarmén har han gift sig och paret väntar nu på en handikappanpassad lägenhet. František har nu börjat gå på gudstjänster i Frälsningsarmén och hoppas också på att kunna arbeta här. Hans fru har nyligen fått jobb och ska flytta in på kvinnoavdelningen. g

fakta Frälsningsarmén i Tjeckien och Slovakien

• Startade sin verksam-

het 1919, stängde 1950, nystartade 1990. • Finns på 14 orter i 6 provinser i Tjeckien. • Finns på 4 orter i Slovakien. • Kårer (församlingar): 12 – 9 i Tjeckien och 3 i Slovakien. • Sociala verksamheter: 70. • Anställda: cirka 980. • Medlemmar: 172 – 85 soldater och 50 civilmedlemmar i Tjeckien och 23 soldater och 14 civilmedlemmar i Slovakien. • Ledare: överstelöjtnanter Frank och Tone Gjeruldsen. • Invånare i Tjeckien: 10,58 miljoner. • Invånare i Slovakien: 5,44 miljoner.

Frågor och svar

I en artikelserie som sträcker sig över årets fem nummer av Stridsropet tar vi upp ett antal frågor som vi tror att många har kring den kristna tron. Vad innebär det kristna livet och vad får jag ut av det? Varför är det viktigt att bli frälst? Fungerar verkligen bön? Varför finns det ondska i världen om Gud är god? Kan Bibeln verkligen vara sann? Det är några av de frågor vi berör i dessa avsnitt.

SAMMANSTÄLLT AV: TERESIA JANSSON

Behov av en gudstro kan tyda på svaghet eller dåligt självförtroende. Räcker det inte att tro på sig själv? Att vara en kristen betyder inte per automatik att man är svag eller osäker men vi alla drabbas av perioder och händelser när vi känner oss små och hjälplösa och är i behov av stöd. Att kunna luta sig mot en allsmäktig Gud som har lösningar på allt i dessa lägen skulle nog vem som helst se som ovärderligt oavsett hur starka vi är i övrigt. Detta under förutsättning att det finns en Gud förstås. Bibeln säger till och med att ”när jag är svag så är jag stark” och den är full av löften till

dem som tillhör Gud. Att tro på sig själv är viktigt och det står även i Bibeln att vi ska älska vår nästa som oss själva, vilket innebär att vi faktiskt ska älska den person vi är skapad till. Att bekänna sig till en religion kan i sig föra med sig förföljelse av olika slag, så för att stå upp för sin tro kan många gånger kräva att man är både stark och självsäker. Eftersom slutmålet för en kristen är att tillbringa evigheten i ett rike fritt från sorg och smärta så går man ju dessutom miste om det om man inte bekänner sig till Gud medan tid finns här på jorden.

VILL DU GÅ EN ALPHA-KURS OM KRISTEN TRO?

BIBELSTÄLLEN

En Alpha-kurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta kontakt med någon kristen kyrka i din närhet och/ eller läs mer på: http://sverige.alpha.org

nas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig…Ty när jag är svag, då är jag stark.” 2 Korintierbrevet 9-10. ”Min Gud skall med sin härliga rikedom i

• ”…”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkom•

foto: unsplash/greg rakozy

Jo, jag undrar... Kristus Jesus fylla alla era behov.” Filipperbrevet 4:19. ”Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” 5 Mosebok 31:8. ”Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.” Matteusevangeliet 24:9. Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.” Lukasevangeliet 25-26. ”Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.” Hebreerbrevet 10:39.

• • •

•

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din Helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din Helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

Kristna verkar ointelligenta som tror på Gud och på Bibeln. Kan man vara både kristen och smart? Om det skulle vara så att alla kristna har låg intelligensnivå så skulle rimligtvis ingen av dem vara välutbildad eller framgångsrik på något sätt. Kristendomen är världens största religion med omkring 2,3 miljarder anhängare som alla därmed skulle vara lurade, manipulerade och ointelligenta. Visst kan det vara svårt att tro på någon/något man inte har sett med egna ögon. Därför behöver alla få ett personligt möte med Gud och då han har skapat oss olika så vet han på vilket specifikt sätt han behöver uppenbara sig för

var och en. Att tro på under och mirakler är också svårt för en del och många vill gärna hitta logiska förklaringar till dem. Samtidigt finns det ju ganska mycket i vårt universum som vi inte riktigt kan greppa med vår begränsade hjärnkapacitet. Exempelvis att rymden inte har något slut, att den är oändlig. Varför skulle det då inte också kunna finnas evigt liv? BIBELSTÄLLEN

en Guds kraft.” 1 Korintierbrevet 1:18. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Hebreerbrevet 11:1. ”Då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.” Predikaren 8:17.

• •

• ”Ordet om korset är en dårskap för dem som

går förlorade, men för oss som blir frälsta är det

foto: unsplash/jeremy thomas

Frågor och svar

Förkastar en kristen allt vad vetenskap har att säga? Många kristna idag anser att det går att kombinera, åtminstone delar av, tron på modern vetenskap med en tro på Gud. Jag intervjuade en fysiker en gång som varit strikt ateist men en omvälvande gudsupplevelse ledde till att han blev en kristen. Något han också kom underfund med inom sitt ämbete var att det vi kallar för vetenskap oftast endast är teorier även om de läggs fram som rena fakta. Vidare ställde han sig frågan att om det har varit en ”big bang” som startats av att en liten beståndsdel på cellnivå stötte till en annan, vem/vad satte då igång det hela med en första ”knuff ”? Anders Gärdeborn, föreläsare och tidigare ordförande i den allkristna föreningen Genesis, har gett ut häftet ”Bibeln i ett nötskal – Guds frälsningshistoria i ett vetenskapligt sammanhang.” Där skriver han: ”Bibeln och vetenskapen är två olika sätt att inhämta kunskap om verkligheten omkring oss. De kompletterar varandra… och sund vetenskap motsäger aldrig Bibeln… Naturvetenskaperna analyserar universums fysikaliska skeenden från det minsta till det största, medan Bibelns huvudfokus ligger på existentiella frågor om moral, livets mening, Guds

existens, Guds egenskaper och inte minst vår relation till honom… Förenklat så beskriver vetenskapen naturlagarna medan Bibeln beskriver Lagstiftaren.” Med tanke på hur komplicerad all materia i vår värld är uppbyggd finns det många anhängare till tron på ”intelligent design”. Det vill säga att livet är för komplext för att ha uppstått och utvecklats mer eller mindre av sig självt. All design kräver en designer och därför måste det finnas en intelligent skapare bakom det hela, såsom Gud. Laminininer, en grupp glykoproteiner som ingår i byggnadsstrukturen i nästan varje vävnad i en organism, har formen av ett kors. Dessa är livsnödvändiga för vävnadernas underhåll och överlevnad. Kanske inte så anmärkningsvärt för alla men desto mer fascinerande för en kristen då korset har ett stort symboliskt värde. När Bibeln skrevs så hade vi inte nått särskilt långt i forskningen, varför beskrivningen av saker och ting i den görs på ett sätt som var begripligt för dem som levde då. Bibeln gör heller inte anspråk på att ta med varje detalj i alla skeenden som beskrivs i den, exempelvis beträffande det som Jesus uträttade här

på jorden även om allting kretsar kring honom i den kristna tron. BIBELSTÄLLEN

• ”Genom tron förstår vi att universum har ska-

pats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” Hebreerbrevet 11:3. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:1-5. ”Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.” Johannesevangeliet 21:25.

•

Anders Gärdeborn har även skrivit boken ”Intelligent skapelsetro” och andra skrifter om Bibeln kontra vetenskap. Se: www.gardeborn.se/

FRÄLSNINGSARMÉNS JULKONSERT Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen i Stockholm • Måndag 25 november kl. 19.00 Solister, Adolf Fredriks Musikklasser, Söderkårens musikkår.

Biljetter: www.billetto.se Arrangör Söderkåren. Till förmån för Söderkårens julhjälp.

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

foto: jonas nimmersjö

"Jesus, var med farfar så att han inte är så ledsen nu när farmor är hos dig" Melker, 8 år

Kommendör Clive Adams lämnar över kadetterna och fältsergeanterna till Officersskolan.

Befordrade till härligheten

”Nådens budbärare” LÖRDAGEN DEN 24 AUGUSTI välkom-

nades fyra kadetter och två fältsergeanter till utbildning på Frälsningsarméns officerskola. Välkomnandet skedde under en bön och lovsångsgudstjänst på Söderkåren i Stockholm. Kommendör Marianne Adams predikade om den fantastiska nåden vi har fått och kopplade predikan dels till den filmen ”Amazing Grace” som hade premiär samma helg,

Sonja Pettersson Eskilstuna Kerstin Pettersson Eskilstuna Lars Källgren, Skillingaryd Ella Cerwin, Helsingborg Lennart Forsegård, Dala-Järna Inger Sandberg, Örebro Karl-Erik Frank, Örebro Ingegärd Wickberg, Stockholm Lilian Dahnielson, Alingsås Sonja Weinehag, Västerås Gunvor Nilsson, Söderåkra Lennart Karlsson, Stockholm Märtha Berg, Gävle

men också till namnet på den kadettring som nu börjar läsa till officerare i Frälsningsarmén världen över, ”Nådens budbärare”. Kadetterna är Elsa Björkqvist, Centrumkåren Haga Mölndal, Elisa Gallardo, Örnsköldsvik, Lina Melkersson, Halmstad och Maria Olausson, Västerås. De två fältsergeanterna är Carmencita Bou Ezz, Malmö, och Guri Brandvik Nilsson, Sala. g Jonas Nimmersjö

Be för foto: unsplash/alexei scutari

• Frälsningsarméns uppdrag att personligt förmedla budskapet om frälsning genom Jesus Kristus till människor i alla åldrar och med olika behov. • Bibelåret för barn och unga. • Frälsningsarméns arbete bland hemlösa, bland annat den form av eftervård som nu växer fram. • Frälsningsarmén i Halmstad. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Tjeckien.

Bön O du som blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger, hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat. Uppenbara för oss ditt bords hemlighet – ett enda bröd och en enda mänsklighet. O Hartman

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2019. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

Vad vill du skörda?

foto: shutterstock

Jag är nyss hemkommen från en tvåårig vistelse i Japan där jag ägnat mig åt studier. Att bege sig från det individualistiska, organisatoriskt platta Sverige till kollektivistiska, hierarkiska Japan var aningen chockartat. Men att återvända hem innebar även det en stor omställning. Efter att ha befunnit mig i en annan kultur ett tag ser jag på Sverige med lite nya ögon. De svenska seder och bruk som jag vuxit upp med är inte längre lika självklara. En av de saker som gjort störst intryck på mig under min tid i Japan är vilken stor vikt invånarna där lägger vid att följa procedurer. Det är viktigt att göra rätt och att följa regler och speciella ordningar. Bara att leva i det landet är i sig att infoga sig i en långtgående process. Traditionellt sätt så får en aspirerande sushi-kock spendera hela sitt första lärlingsår med att endast koka ris. Först därefter får denne stegvis övergå till andra uppgifter. En del japaner viger sina liv åt att göra en enda sak så bra som möjligt. Bonsai-mästaren söker perfektion i skötseln av sina träd. Ramenkocken vill skapa den godaste nudelsoppan. Man går in i detaljerna och följer minutiöst processen för att långsamt bemästra den. Genom bemästrandet av processen och sin konst bemästrar man även sig själv. Bara genom att avgränsa sig till ett litet område kan man fullt ut bemästra det. I det avskilda finner man fulländning. De flesta av oss kommer aldrig att dedikera våra liv åt en enda sak. Mitt i vardagen med familj och jobb fyller vi vår vardag med olika saker. På svenska säger vi: ”Du blir vad du äter”. Men du blir även vad du gör. De saker du gör varje dag blir du till slut mästare på, på både gott och ont. Om jag slötittar på tv varje dag blir jag långsamt slöare. Tränar jag lite varje dag blir jag sakta men säkert starkare och uthålligare. Regelbundenheten trumfar både infall och stagnation. Det är viktigt vad vi väljer att fylla vår vardag med, för det formar hur vår framtid blir. Idag planterar vi de träd som vi vill skörda frukten av imorgon. Mikael Karhunen