Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1-2016 by Frälsningsarmén

KYRKA MED MÅNGA HUS Få en inblick i skötseln av Frälsningsarméns många fastigheter. SID. 8 MUSIKER MED PASSION Att på olika sätt involvera eleverna i ett större sammanhang är en del av hennes drivkraft. SID. 7

# 1.2016

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Marie Willermark Redaktion Mia-Lisa Ahlbin, Charlotte Ander, Lars Beijer, Kristina Broms, Michael Hjerpe, Karin Larsson, Annette Emmoth (Art Director) Utgivning 2016 28 januari, 28 april, 13 september, 24 november. Vill du inte ha Stridsropet per post maila eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Annette Emmoth och arkiv Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns sociala arbete pg 900480-5 Swisha 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Välkommen in i Nya Stridsropet HÄR ERBJUDER VI en plats för goda mö-

ten. Vi kommer att vara nära och tillgängliga genom ett klick på internet. Men fortfarande också som tidning med personlig närvaro genom frälsningssoldaten ute på stan. Artiklar kan bli samtalsämnet i språkverkstaden på en frälsningsarmékår eller delas via facebook och leda till uppföljande kommentarer. Min roll i detta sammanhang är att hälsa dig välkommen in i gemenskapen. Det är inte en slump att du läser detta. Gud har goda tankar för dig och detta är en av många vägar han använder för att ge uppmuntran. När Frälsningsarmén lyfter fram det som är angeläget i vårt uppdrag – unga eller utsatta människors liv, sången och

SJÄLVRANNSAKAN, OMPRÖVNING, NYA LÖSNINGAR OCH JAKTEN PÅ FRÄLSNING. musikens plats när goda nyheter förmedlas, vittnesbörd, hur Bibeln är relevant, reportage från verksamheter, fattigdomsbekämpning i världen med mera – så handlar det inte endast om frågor som är viktiga för oss som samfund. Allt det här angår dig, din familj, din stad, vårt land och vår värld. Analysföretaget Kairos Future presenterade i december tio omvärldstrender som man menade kommer att påverka 2016. Så här skrev man i introduktionen: ”Med en värld i kaos kommer nationer,

foto: Annette emmoth

LEDARE

företag och individer att ägna 2016 åt självrannsakan, omprövning, nya lösningar och jakten på frälsning.” Frälsningen kom på tal i en punkt om att vi kommer att söka oss mot en ny enkelhet. Det benämndes som ”självfrälsning”, att vi befriar oss själva genom att städa kroppen och göra oss av med materiellt överflöd. Kvar blir det som väcker lust och engagemang. Det där låter ju som en introduktion till en frälsningssoldats livsstil. Läser man dessutom övriga spaningar, bland annat nya värderingar (långsiktigt engagemang i ställer för punktinsatser) och en ny överlevnad (i betydelsen stå emot alla yttre intryck) så är det bara en grundläggande del som skiljer sig från vårt lärjungaskap. Vi frälser inte oss själva. Det är bara Gud som kan förlåta oss vårt andliga trots och ge oss nytt liv, ett överflödande liv, inte som belöning för vår godhet utan som ett kärleksfullt svar på vår tomhet och ånger. För att få del av det spanar vi inte ovisst framåt utan bygger på det facit vi har genom att se tillbaka på vem Jesus är. Nya Stridsropet kommer att handla om ständigt aktuella frågor. Vi är glada över att få presentera dem i en ny förpackning och kunna nå ut till många fler läsare. Välkommen in. Här väntar goda möten på dig.

Marie Willermark

4 28

Innehåll

#1.2016 PERSONLIGT

TRO

Möt frälsningssoldaten och musikanten Charlotte Råström.

Chefsekreteraren, överstelöjtnant Kjell Olausson beskriver hur Bibeln ser på barn och unga.

4. Musiker med passion

SÅ FUNKAR DET

20. Lära sig leva

8. Kyrka med många hus

OM OSS

FOKUS

Följ med på resa till Svenska Brassbandfestivalen och träffa Söderkåren och kompositören Anders Beijer.

Få en inblick i skötseln av Frälsningsarméns många fastigheter.

12. Tar barnen på allvar

Tankar, målsättning och strategi inför Frälsningsarméns barnoch ungdomsår. MIN VÄG TILL GUD

16. Superspänd på Guds planer Lina Melkersson berättar om sitt liv med Gud. KRÖNIKA

19. Heminredning

En annorlunda inredningsartikel med ljust resultat.

24. Musikkår på turné

VERKSAMHET

28. Två kårer blev en Praktisk solidaritet i Södra Vätterbygden. VÄRLDEN

32. Bangladesh, deltats land Frälsningsarmén i Sverige och Bangladesh samarbetar för att hjälpa kvinnor ut ur prostitution.

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig i den. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar och anställda. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på Frälsningsarméns webbsida. Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Är du prenumerant kan du välja att bidra med den avgift du redan betalat. Vill du ha tillbaka prenumerationsbeloppet, kontakta Stridsropets redaktion. Nya Stridsropet kommer också att finnas som e-tidning. Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast läsa den som e-tidning. 3

uttryck | brass

Personligt | charlotte råström

Musiker med passion Ett brinnande hjärta och en stor iver att på olika sätt involvera eleverna i ett större sammanhang är en del av hennes drivkraft. Möt mamman, instrumentaloch ensembleläraren, frälsningssoldaten och musikanten Charlotte Råström. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

ag träffar Charlotte Råström på Templets kår i Stockholm. Hon övar på sin trumpet. Knappt har hon börjat delge sin berättelse förrän jag förstår att det handlar om hängivenhet, engagemang och att ge vidare till andra det hon själv fått. Som instrumentallärare, ensembleledare och frälsningssoldat ägnar hon mycket tid åt att lära barn och unga spela bleckblåsinstrument i sitt dagliga arbete på kulturskolan i Vallentuna och i frälsningsarmékåren. Hon är frilansmusiker, hon och maken Fredrik, som leder hornmusikkåren på Templet, är föräldrar till Alma och Karl och när Charlotte med entusiasm berättar om sitt liv undrar jag hur hon får tid och ork till allt. — Jag är uppväxt i en frälsningsarméfamilj i Södertälje och började tidigt delta i barngrupperna på kåren, berättar Charlotte och beskriver en aktiv barnoch ungdomstid som även innehöll idrott i form av löpning och orientering. Skoltiden tillbringades i den skola som låg närmast hemmet och Charlotte talar om hur bra det var att barn som bodde i villaområden och i miljonprogramområden gick i samma skola.

— Vi var ungefär lika många syrianer som svenskar i klassen och nu när jag själv är mamma och jobbar med barn förstår jag hur bra och naturligt det var för oss och vilken sund balans det gav, fortsätter hon. Som tioåring började hon spela. Hemma fanns musiken som ett naturligt vardagsinslag och Charlotte lärde sig spela av dem där hemma och på kåren i Södertälje utan att någonsin känna sig tvingad. Hon spelade också cello och fortsatte med det upp till högstadieåldern. Musikskolan, skolan, idrotten och Frälsningsarmén nämner hon som några av de sociala plattformar som utgjorde en god grund. Hon och bästa kompisen Therese Hammarberg spelade mycket tillsammans. — Musiken har haft stor betydelse för min tro och det har varit så naturligt att be, lovsjunga och förmedla ett budskap genom musik. Jag spelar bland annat hymner och hoppas att det berör dem som lyssnar. För mig hör musiken och tron ihop, beskriver hon det. Hon upptäckte tidigt att musiken alltid borde beröra och inser att den aldrig får bli enbart toner. — Oavsett vad som spelas behöver lyssnarna beröras av musiken, säger hon.

fakta Charlotte råström Ålder: 38 år. Bor: I Ekhagen i Stockholm. Familj: Maken Fredrik och barnen Alma, 11 år, och Karl, 7 år. Yrke: Instrumental- och ensemblelärare på kulturskolan och frilansmusiker. Gillar att göra på fritiden: Matlagning, landsvägscykling, att bara vara hemma när jag är ledig och stanna upp litet. Tycker sämst om: När barn inte blir sedda för det de är, blir undervärderade och ska vara något annat än vad de är.

porträtt uttryck | brass| charlotte råström

Vuxna och barn spelar tillsammans i hornmusikkåren på Templet i Stockholm.

Detta vill Charlotte förmedla till elever och andra barn och hon pratar mycket om det i skolan eftersom hon ser musiken som ett universellt kommunikationsmedel. — Försök berätta något när du spelar och förmedla en känsla eller en tanke, säger hon till barnen. HON HAR VARIT barnmusikledare se-

dan gymnasietiden och tycker att det är bra att gränsen mellan deltagare och ledare suddas ut allt mer. Att bli hjälpledare medan man fortfarande är deltagare är bra och Charlotte minns vilken god erfarenhet hon själv fick av att få hjälpa till att vara minibrassledare redan som gymnasist. — Det är så viktigt att barnen och de unga får komma fram, tycker hon och beskriver hur man mycket väl kan säga till en hjälpledare: ”Gå iväg och lär dom en låt nu och kom och spela den sedan!” Charlotte påpekar med skärpa att musiken inte får bli en egen ö, att barnoch ungdomsverksamheten i kåren är det viktigaste och att minibrasset liksom övrig 6

barnoch ungdomsverksamhet är en del av kåren. Hon beskriver sin egen kår där det är ok att gå ifrån musikkåren en stund för att vara med i söndagsskolan. — Det är också viktigt att musikantskapet och familjelivet går att kombinera, säger hon. Hon påtalar att musikkåren är till för musikanterna och inte tvärtom. I Templets musikkår kan barnen vara med även om de inte klarar allt och Charlotte menar att en sådan tillåtande attityd är en garant för återväxten i en musikkår. — Det är en stor tillgång att hela familjen involveras och tas om hand i kåren, även den familjemedlem som kanske inte spelar, säger hon. De som säger: ”Ja, ja, det är lätt för er att säga, ni som är så många, uppmuntrar hon i stället att starta utifrån sin egen situation.” — Försök hitta ett verksamhetsområde du själv känner för och gör det tillsammans med barnen, försöker hon inspirera andra. Det går inte att missta sig på Charlottes engagemang när hon talar om att det

den vuxne ledaren gillar blir barnen också intresserade av. — Släpp taget om vad du tror barn tycker om eller vad vi alltid har gjort i Frälsningsarmén, säger hon och återgår en stund till sitt eget musikledarskap. Hon brinner för att undervisa barnen, det är hennes sätt att förmedla något och det känner naturligtvis barnen. — Vi måste göra oss av med uppfattningen att om barnen är med i musikkåren då kan vi inte spela det eller det, säger hon. PÅ TEMPLET ÖVAR minibrasset före söndagens gudstjänst. Varje barn får en vuxen fadder och på det sättet kan generationsklyftor överbryggas. Barnen har också varit med på övningsdagar och resor. — Detta utgör små steg till att börja med, så småningom börjar barnen delta med de vuxna musikanterna i halva musikkårsövningen och på söndagens gudstjänst, berättar hon vidare. Hon talar om värdet i ett sådant synsätt, berömmer sina musikantkamrater som får barnen att känna att det inte gör något om de råkar spela fel. Successivt, med små steg,

Personligt | charlotte råström

får man grupper att närma sig varandra. — Vill vi behålla musikanter behöver vi självklart välkomna och engagera hela familjen, säger hon. HON EFTERLYSER ett bredare musice-

rande i Frälsningsarmén där man i högre grad skulle spela det man kan på kåren även om det är något annat än ett brassinstrument och konstaterar att hon själv aldrig spelade cello där. — Hornmusiken är förstås ett arv som behöver förvaltas men det har inget egenvärde även om det för mig är starkt och viktigt att förvalta arvet och få det att leva vidare, fortsätter Charlotte. Hon tycker att musikkåren behöver få utvecklas, leva vidare och tas framåt men beskriver hur utveckling kan ske på olika sätt och att man inte bara kan fortsätta att göra det man alltid gjort. — Jag ser mig själv som traditionalist men inte bakåtsträvare, en person som gillar gammalt och traditioner men samtidigt vill nyskapa. Man behöver ha rutiner för att kunna gå utanför dem, beskriver hon en del av sitt synsätt.

JAG SER MIG SJÄLV SOM TRADITIONALIST MEN INTE BAKÅTSTRÄVARE, EN PERSON SOM GILLAR GAMMALT OCH TRADITIONER MEN SAMTIDIGT VILL NYSKAPA.

— Vi behöver anpassa hela vår verksamhet efter människor i dagens samhälle, fastslår hon bestämt. Att utvärdera ett arbete tycker Charlotte också är nödvändigt. Det handlar om att fråga sig om det sätt man gjorde något på var det bästa. Man tänker också framåt och granskar verksamheten genom att fråga ”Gör vi detta för att vi alltid gjort det?” — Gudstjänsterna är ett exempel på hur viktigt det är att allt som händer hör ihop så att musiken förstärker ordet och tvärtom och att musiken verkligen blir en del av gudstjänsten, säger hon. När Charlotte beskriver sig själv framträder en social person som tycker om människor och att umgås med dem. Hon driver gär-

na projekt, samarbetar med människor och kommer lätt överens med andra. — Jag stöter mig inte med folk, är lugn och brusar inte upp lätt, konstaterar hon. Sin berättelse avslutar hon med att än en gång tala om den frälsningsarmékår där hon tillbringar stor del av sin fritid och beskriver med värme Gunnel Lerne som leder fokusgruppen som rör kårens barnoch ungdomsarbete. — Hon ser till att det finns söndagsskola och undervisning för juniorsoldater och tonåringar. Där läggs grunden för det som musiken sedan ska förmedla, säger Charlotte med stor tacksamhet samtidigt som hon uppmuntrar andra som arbetar bland barn och unga att fortsätta göra det på sitt eget sätt. g 7

Roger Eriksson är Frälsningsarméns fastighetschef och står här framför Templet i Stockholm.

Kyrka med många hus Efter att Hanna Ouchterlony lät bygga Frälsningsarméns första fastighet Templet i Stockholm på 1890-talet finns nu, 120 år senare, fler än hundra fastigheter i Frälsningsarméns ägo. TEXT: CHARLOTTE ANDER FOTO: KRISTINA BROMS OCH ARKIV

Frälsningsarméns organisation finns en avdelning som bara arbetar med fastigheter, fastighetsenheten, placerad vid Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Här arbetar fem personer; två fastighetsförvaltare, en förvaltningsassistent, en fastighetschef samt en cad- och ritningsansvarig. Roger Eriksson är fastighetschef och har arbetat för Frälsningsarmén i fem år. Han är utbildad byggnadssnickare och

ingenjör, och har funnits i fastighetsbranschen under i princip hela sitt yrkesverksamma liv. Frälsningsarmén centralt förvaltar 25 större fastigheter och det finns ytterligare 85 mindre som förvaltas av Frälsningsarméns lokala verksamheter på olika orter i landet. Fastighetsenhetens huvudsakliga arbetsuppgifter är att hyra ut lägenheter och lokaler och planera och genomföra renoveringar av hela hus

men även lägenheter och lokaler. Man upphandlar avtal kring drift, skötsel och städning samt har dagligen kontakter med hyresgäster, cirka 765 stycken, i olika frågor. En vanlig dag kan vara väldigt varierande för personalen på fastighetsenheten, men innebär ofta många möten med lokal- och lägenhetshyresgäster, anlitade entreprenörer och myndigheter. Fredagarna hålls i möjligaste mån fria från

Så funkar det så funkar | fastighet det Templet och Frälsningsarméns högkvarter i början av 1900-talet och nedan hur byggnaden ser ut nu

”Borgen” i Kristinehamn där stadens frälsningsarmékår har sin verksamhet. Borgen byggdes i den tidens typiska engelska citadell-stil, citadell som är ett annat ord för borg eller fästning och därav namnet Borgen.

möten för att man ska hinna med administration av fakturor med mera. — Vi har gemensamma mål som alla på enheten arbetar mot, berättar Roger Eriksson. Ett av målen är att ha så nöjda hyresgäster som möjligt. Vi har nyligen genomfört en så kallad ”nöjd kund-undersökning” som analyseras just nu. HUR FASTIGHETSINNEHAV hör ihop

med kyrka och socialt arbete kan man ju undra, och vi frågar Roger Eriksson varför Frälsningsarmén över huvudtaget äger fastigheter. — I slutet av 1800-talet när Frälsningsarmén etablerade sig i Sverige hade man svårigheter att få hyra lokaler för att kunna hålla möten. Därför började man bygga egna fastigheter med lokaler att

använda för eget bruk men även lägenheter för uthyrning, berättar Roger. Den allra första fastigheten som betytt mycket för Frälsningsarméns etablering och utveckling i Sverige är Templet på Östermalmsgatan i Stockholm. Det var Hanna Ouchterlony, Frälsningsarméns första ledare i Sverige, som köpte tomten, utan att egentligen ha fått godkännande från ledningen i London. Detta fick hon sedan i efterhand. Här byggdes Templet som blev Frälsningsarméns första kår i Sverige, och som stod klar och invigdes 1887. Templet finns fortfarande kvar och har sin verksamhet i de gamla lokalerna på Östermalmsgatan som senast renoverades 2008-2009. Det händer att Frälsningsarméns fast-

ighetsinnehav ifrågasätts men det är inget Roger Eriksson råkat ut för. — När vi etablerar nya kontakter med hyresgäster, entreprenörer och så vidare, berättar vi om Frälsningsarméns fastighetsinnehav och att eventuella överskott i fastighetsförvaltningen går till Frälsningsarméns verksamheter, berättar han och tillägger att överskottet år 2014 blev 26 miljoner kronor. Roger beskriver det roligast respektive tråkigaste med arbetet på fastighetsenheten. — Det roligaste är när vi lyckas med en lokaluthyrning, att vi hittar rätt hyresgäst och får en bra nivå på hyran. Det tråkigaste är när det händer att våra hyresgäster missköter sitt boende, vi kanske upptäcker misskötsel som gått så 9

Så funkar det | fastighet

ÖVERSKOTTET I FASTIGHETSFÖRVALTNINGEN GÅR TILL FRÄLSNINGSARMÉNS VERKSAMHETER.

långt att det blivit en sanitär olägenhet och lägenheten måste saneras. Tråkigt är det också när inköpta entreprenörer inte håller överenskomna tider och i vissa fall även levererar sämre kvalitet än överenskommet, sammanfattar Roger. HAN BETRAKTAR en fastighet på Lilla

Nygatan i Gamla stan i Stockholm som ett guldkorn i Frälsningsarméns fastighetsbestånd. — Jag vet inte när Frälsningsarmén köpte fastigheten, men enligt en antikvariespecialist, byggdes den under senare delen av 1600-talet, berättar Roger. Idag hyr Scandic hela fastigheten och driver hotellverksamhet som går väldigt bra. Enligt uthyrningsstatistik ligger fastigheten i topp. En annan intressant fastighet är ”Borgen” i Kristinehamn där stadens frälsningsarmékår har sin verksamhet. Fastigheten byggdes år 1896 efter att stora delar av Kristinehamns innerstad hade brunnit och då också den teaterlokal som Frälsningsarmén på den tiden hyrde för sin verksamhet. Borgen byggdes i den tidens typiska engelska citadell-stil, citadell som är ett annat ord för borg eller fästning och därav namnet Borgen. I september 1977 var en genomgripande renovering av hela huset Borgen färdig. En kraftig grundförstärkning hade utförts och möteslokalen hade vänts 180 grader. Frälsningsarméns café, ”Café Borgen” invigdes också då. — I Stockholm är de centralt förvaltade husen i bra skick, däremot har vi fått in några fastigheter som tidigare förval10

Fastigheten på Lilla Nygatan i som byggdes på 1600-talet och idag hyrs av Scandic.

tats av verksamhetsutövaren som behöver ses över, berättar Roger vidare. En fastighet där Frälsningsarmén tidigare tog emot utsatta kvinnor med barn ska totalrenoveras och där har man från fastighetsenheten just utvärderat inkomna anbud. Man har även påbörjat projektering för totalrenovering av Frälsningsarméns lokaler på Kolargatan i Stockholm där bland annat Myrorna driver butik. — Vidare har vi genomlyst våra fastigheter i Linköping och Jönköping och här finns det också renoveringsbehov. Under 2014 fick vi in en fastighet i Göteborg som tidigare förvaltats lokalt, och även här behöver vi renovera. Övriga fastigheter ute i landet är i bra eller hyfsat bra skick, avslutar Frälsningsarméns fastighetschef Roger Eriksson. g

fakta

Antal fastigheter i Frälsningsarméns ägo: 25 stycken större fastigheter i central förvaltning och 85 stycken mindre fastigheter i lokal förvaltning av ortens verksamhet. Hyresintäkter per år: Cirka 118 miljoner kronor. Överskottet som år 2014 var 26 miljoner går till Frälsningsarméns verksamheter. Antal hyresgäster: Cirka 765 stycken. Senast förvärvad fastighet: Frälsningsarméns bistånd i Västerås år 2010

foto: kristina broms

aktuellt

foto: shutterstock

En varm säng VINTERNATT är ett projekt som

Scouter i Skillingaryd KÅRLEDAREN I SKILLINGARYD, Theres

Frisk, själv scout, berättar om scoutarbetet Frälsningsarmén på orten bedrivit under många decennier och som påverkat de flesta barn i det lilla samhället. Fler av dem har blivit frälsningssoldater och några officerare. En scoutkår på en liten plats får starkt genomslag i bygden. Under senare år har många av scouterna deltagit i Frälsningsarméns konfirmationsskola och vid ett tillfälle kom cirka 1/3 av konfirmanderna från Skillingaryd. I höstas introducerades, efter en rekryteringssatsning med en ny

broschyr som distribuerades i skolorna, miniscouter för 6 – 7-åringar, en grupp där elva barn deltar. Där väcks intresset för scouting och när barnen blir 8 år kan de invigas till scouter och ingå i gruppen Spårarna. Ett 20-tal nya scouter har invigts det senaste året. De äldre scouterna, Utmanarna, samlas på helger och några av dem är ledarmedhjälpare i övriga grupper. Scoutkårens utmaningar är att många ungdomar flyttar från samhället. Man strävar efter att scouterna och även deras familjer ska involveras i frälsningsarmékåren som helhet.

syftar till att ge hemlösa EU-migranter tak över huvudet under årets kallaste månader. Frälsningsarmén är engagerad i projektet i Örnsköldsvik, Stockholm och Södertälje. I Göteborg finns ”Stjärnklart” som tillhandahåller sovplatser till samma målgrupp men som går under sitt eget namn. Många volontärer är engagerade för att projektet ska gå runt. För att volontärerna ska hinna till sina ordinarie arbeten måste sovgästerna vara ute tidigt på morgonen. I Södertälje är Anders Färjsjö, kårledare på Frälsningsarmén, engagerad i projektet. — Vi har öppet på nätterna från kl 21.00 och till kl 07.00 nästa morgon. Vi räknar med att hålla öppet till sista februari, men är det kallt under mars månad har vi öppet då också, säger han.

Språk- och bibelverkstad i Finspång

foto: shutterstock

FÖR NÄSTAN FEM ÅR SEDAN startades Språkverkstaden på Frälsningsarmén. Dit kommer numera 40-50 gäster, de flesta asylsökande, varje måndagsförmiddag. Att få lära sig svenska ger självförtroende, men det är också värdefullt att bli sedd som individ och att få ingå i en grupp. Cirka tio personer möter besökarna. Några pensionerade lärare hjälper till med undervisningen och aktiviteter som spel, lek och samtal. Kårens socialarbetare möter

specifika behov. Några kårmedlemmar ordnar fika och är med i gemenskapen, och kårens ungdomsledare tar hand om barnen. På torsdagar erbjuds Bibelverkstad på lätt svenska och man kan få en bibel på sitt eget språk. Sedan 2013 har flera personer blivit kristna och medlemmar i kåren. Sammanlagt har ett tiotal personer från olika länder, några kristna sedan tidigare, funnit en tillhörighet i kåren genom Språk- och bibelverkstaden.

fokus | barn & unga

Tar barnen p책 allvar

År 2016 är Frälsningsarméns barnoch ungdomsår då fokus riktas mot barn och unga. Hanna Smedjegård och Madeleine Sundell vid högkvarteret i Stockholm samtalar om tankar, målsättning och strategi inför året.

fokus | barn & unga

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: KRISTINA BROMS

amtalet blir intressant och entusiasmen smittar över det som fått namnet ett barnoch ungdomsår för Frälsningsarmén i Sverige. Årets tema är ”Det är vi” – hjärtat till Gud och en uträckt hand, med citat ur Bibelns första Johannesbrev, kapitel 3, vers 1. Hanna Smedjegård är Frälsningsarméns metodstöd för barn och ungdom och även koordinator med övergripande ansvar för barnoch ungdomsåret och Madeleine Sundell är metodstöd för social rättvisa. Uppdraget att genomföra ett särskilt barnoch ungdomsår föddes ur den lägesrapport som visade hur Frälsningsarméns barnoch ungdomsverksamhet ser ut. Cirka hälften av kårerna arbetar bland barn och unga, många kämpar med svårigheten att nå dessa grupper och hitta bra arbetssätt och vägar framåt. Tankar väcktes kring hur barnperspektivet ska kunna bli tydligare och undervisning om exempelvis lärjungaskap i högre grad ska kunna nå barn och unga. En av många viktiga frågor handlar om hur kårerna både ska kunna utmanas och uppmuntras att nå barn och unga i samhället. Barn och unga har det svårt och behöver stöd att få bli hela. — Frälsningsarmén har ett uppdrag i den alarmerande situation som råder i vår omvärld och i vårt närområde och ibland behöver vi bara se verkligheten och hjälpas åt att sätta fart, säger Hanna. Hon fortsätter att beskriva hur visionen ”Jesus till alla”, självklart går hand i hand med barnoch ungdomsåret, och hur detta innefattar lärjungaträning för barn och unga som ju har en central roll för att det stora uppdraget ska kunna utföras. Barn och unga är viktiga, både vad gäller det arbete som görs för dem men kanske framför allt med dem. 14

Madeleine Sundell och Hanna Smedjegård.

Madeleine är i Frälsningsarmén ansvarig för många av de frågor som relaterar till mänskliga rättigheter, och däribland FN:s barnkonvention. Hon är Hannas stöd för att förstärka det sociala rättviseperspektivet för barn och hitta forum för att befästa Frälsningsarméns viktiga uppdrag i och utanför samfundet. — Ett fokus är barnens rätt till trygghet och lika värde och vi behöver finna fler platser där vi kan tala om det, säger Madeleine. Frälsningsarmén har länge arbetat med konceptet I Trygga Händer (ITH), för att motverka övergrepp mot barn och unga, konkretisera deras rätt till trygghet och kvalitetssäkra dem som arbetar bland dem. Programmet I Trygga Händer har även erbjudits andra kyrkor och samverkansorganisationer. Under barnoch ungdomsåret kommer man på några

platser i landet att samla barn, och inte bara vuxna ledare, för att tala om barnets rätt till trygghet. — Det gäller att vägleda dem i samtal om hur man ser på sig själv och sitt värde, visa på vilka rättigheter man har, påpeka att trygghet är mer än frånvaro av övergrepp och på så sätt förankra ITH även bland barnen själva, fortsätter Hanna. HANNA TALAR vidare om hur Frälsnings-

armén ska göra det den är bäst på, nämligen förmedla ett budskap från Gud och tala om full frälsning med Bibeln som grund. En del av uppdraget är att erbjuda en plattform där barn och unga kan möta Gud. Madeleine visar hur detta behov integreras i barnkonventionens grundprinciper om barnens unika värde, barnets bästa, barnets rätt till liv och utveckling och barnets rätt till delaktighet och inflytande.

fokus | barn & unga

ETT FOKUS ÄR BARNENS RÄTT TILL TRYGGHET OCH LIKA VÄRDE OCH VI BEHÖVER FINNA FLER PLATSER DÄR VI KAN TALA OM DET.

— När barnen och de unga får möta Jesus ökar det fysiska, psykiska, sociala, moraliska och andliga välbefinnandet, och där kan vi hjälpa till, fortsätter hon. Hon upprepar att helhetsperspektivet där barnets rättigheter, inte bara till att ha det drägligt, hela tiden behöver lyftas fram. — Vi behöver alla tänka att när barn och unga får komma till sin rätt blir det bäst för alla, och om Frälsningsarmén som helhet vågar se ur barnens perspektiv, kan vad som helst hända, säger Madeleine. Hanna menar att synen på barns och ungdomars eget ledarskap behöver präglas av Jesus uppmaning till vuxna att bli som barn, vilket måste betyda att vuxna har mycket att lära av barnen. Madeleine inflikar att Jesus visade på barnet som skulle stå i centrum som en förebild. -Barn och unga behöver hitta en plattform för sitt lärjungaskap. Därför ska vi tala om lärjungaskap och soldatskap så att man verkligen förstår att det handlar om hjärtat till Gud och en hand uträckt för att betjäna människor, liksom vikten av att hitta ett andligt hem, säger Hanna. Madeleine är övertygad om värdet av att barn och unga finner en tro på Gud och visar på vad det skulle kunna betyda i ett sammanhang där barn till exempel lider av psykisk ohälsa. Hannas förväntningar inför barnoch ungdomsåret handlar om att människor ska finna glädje i att vända på perspektiven för att barn och unga alltid ska vara i fokus och att vuxna ska göra som Jesus; sätta barnet i centrum. Hon längtar efter att se hur allt detta blir ”på riktigt” så att barns och ungas rätt och röst kan rymmas i allt Frälsningsarméns arbete. En tonåring borde exempelvis vara med i varje kårnämnd. Madeleine tycker det vore fantastiskt om det som sker under barnoch ungdomsåret fick effekt också

utanför Frälsningsarmén i till exempel kommuner och i andra ideella föreningar där Frälsningsarméns uppdrag kan få vara till inspiration. — Det vi säger leder också till handling om vi låter barn och unga komma till sin rätt och vara i funktion, säger hon. Madeleine tror även att ett lokalt arbete kan få gensvar i ett helt samhälle. Samtidigt som kårer uppmuntras att formulera lokala mål, har ett nationellt mål formats. Det är att 120 barn och unga ska finna sin personliga tro på Jesus, att 75 barn och unga ska bli medlemmar, 50 lokala satsningar görs för att nå barn och ungdomar i närområdet och 50 personer (mellan 14 och 25 år) bli lokala ledare, att 10 kårer startar barnoch ungdomsverksamhet och alla generationer representeras i högkvarterets olika arbetsgrupper. — Utspritt på alla kårer i Sverige är siffrorna absolut nåbara, säger Hanna. Målgrupperna för barnoch ungdomsåret är barn och ungdomar som Frälsningsarmén ännu inte kommit i kontakt med, barn som lever i utsatthet, vuxna som behöver anta ett barnperspektiv och barn som behöver förstärkas i sitt eget unika värde och fördjupa sin relation med Jesus. Hanna och Madeleine får positiva signaler från människor som har förväntningar på och värdesätter denna satsning. I ekumeniska sammanhang har det väckt nyfikenhet och fler tycker att det är modigt att Frälsningsarmén formulerar målsättningen om att inta ett barnperspektiv i hela sitt arbete med syfte att nå Sveriges barn och unga och inbjuda dem till relevanta sammanhang. Som ledare har barn och unga i Frälsningsarmén ofta enbart engagerats i just barnoch ungdomsverksamhet. Genom det utlysta barnoch ungdomsåret vill

man försöka vidga detta genom att tillvarata barns och ungas kapacitet inom flera områden. Det finns förstås både glädjeämnen och bekymmer i arbetet bland barn och unga i Frälsningsarmén. — Många har ett hjärta för Jesus och barnen. De har ett engagemang och en längtan att nå barn och unga men bekymret är att vi inte riktigt vet hur det ska gå till, säger Hanna eftertänksamt. Hon tror att enkla och tydliga frågor om vad behovet är och hur vi kan möta det utifrån de resurser vi har, behöver ställas oftare. Då definieras både det som fungerar bra och det som behöver förbättras även om frågorna ibland blir obekväma. — När barn och unga tar emot Jesus behöver de erbjudas ett andligt hem. När de väljer att bli medlemmar i Frälsningsarmén finns det så mycket hjärta, passion och engagemang bland unga människor som har en brinnande längtan efter att tjäna Gud och detta behöver vi ta vara på, fortsätter Hanna. Hon beskriver slutligen hur material, arrangemang och speciella satsningar kommer att tillhandahållas under barn och ungdomsåret. — Temat ”Det är vi”, innefattar vår identitet som Guds barn och vårt uppdrag med hjärtat vänt mot Gud och en uträckt hand till vår nästa, och jag önskar att ni vill be till Gud för allt detta, avslutar barnoch ungdomsårets koordinator. g

Barn och ungas rätt till trygghet g Barns rätt att växa upp

i alkoholfria miljöer. g Barns rätt att vistas i

miljöer fria från sexualisering. g Barns rätt till tro och en god andlig utveckling. En kår som inte har men vill bygga upp ett arbete bland barn och unga, kan ha hjälp av dessa punkter. 15

uttryck | brass

min väg till gud | Lina Melkersson

Superspänd på Guds planer När folk frågar mig om jag är uppvuxen i en kristen familj tycker jag alltid att det är så svårt att svara bara ja eller nej. Min mamma var soldat i Frälsningsarmén när hon var yngre men ingen av mina föräldrar har varit aktiva i kyrkan under min barndom. TEXT: LINA MELKERSSON FOTO: PRIVAT

är jag var runt fyra till sex år var jag med i Frälsningsarméns barnkör i Nässjö. Jag var någon enstaka gång med min moster i caféet och både min mormor och morfar var medlemmar, så Frälsningsarmén var inte en helt främmande plats för mig. Den tillhörde dock inte min vardag. 2004 när jag gick i femte klass startades en dansgrupp på Frälsningsarmén. Eftersom en klasskompis till mig var med där hakade jag och några andra vänner också på. Efter dansen tillhörde jag gruppen Tonår och jag kommer ihåg hur roligt jag tyckte det var. Jag var då väldigt aktiv i alla möjliga aktiviteter i olika föreningar, men när jag kom till dansen på Frälsningsarmén var det någon speciell känsla som infann sig. Jag bara älskade att komma dit och längtade alltid till fredagarnas dans. Efter något år skedde allting så snabbt, jag började i scouterna, jag blev juniorsoldat, jag åkte på läger och hajker, jag började hjälpa till i sön-

dagsskolan och jag trivdes så bra. Jag fick höra om Jesus och fastnade väldigt snabbt för lovsången. Någonstans mitt i allt detta brukar jag säga att jag blev frälst. Jag hade då inget särskilt datum för dagen då jag blev frälst, vilket under en period bekymrade mig. Jag hade fått för mig att man var tvungen att ha det, och tyckte alltid att frågan ”Är du frälst?”, var jobbig att svara på. Under en nyårskonferens i Umeå gick jag fram till förbön och bad en frälsningsbön tillsammans med en ledare. Där och då bestämde jag mig för att nu är det på riktigt. Ett annat viktigt avstamp i mitt liv var dagen då jag bestämde mig för att bli frälsningssoldat. Söndagen den trettonde december 2009 blev jag invigd till soldat på Frälsningsarmén i Nässjö. Det var ett beslut som både har utmanat mig och varit till stor hjälp i många beslut därefter. Några personer som fått betyda enormt mycket för mig genom hela livet är mina föräldrar. Som tidigare nämnts

är jag inte uppvuxen i en familj som aktivt går till kyrkan, som ber tillsammans eller så. Men, jag är uppvuxen i en familj med oerhört mycket kärlek, glädje och där man uppmuntrar och stöttar varandra. Mina föräldrar har aldrig varit negativa till mitt beslut om att vara en kristen. Tvärtom har de alltid uppmuntrat mig och talat om för mig och för andra hur stolta de är över mig och mina beslut. Både mamma och pappa och även mina två bröder ibland, har följt med till kyrkan för min skull. Mamma har hjälpt till i köket på Frälsningsarmén ett flertal gånger, min pappa är scoutledare och båda två engagerar sig i tonårsarbetet på fredagar. Det är ett otroligt stöd och utan deras uppmuntran hade jag inte tyckt det vore alls lika lätt och roligt att vara den jag är och syssla med det jag gör. Något som jag under perioder av mitt liv tyckt varit jobbigt är min icke så extraordinära frimodighet. Jag har alltid varit social och jag tycker om att träffa nya 17

min väg till gud | Lina Melkersson

ETT VIKTIGT AVSTAMP I MITT LIV VAR DAGEN DÅ JAG BESTÄMDE MIG FÖR ATT BLI FRÄLSNINGSSOLDAT. människor, men ibland när jag kommit till nya situationer och sammanhang har jag blivit någon jag inte vill vara - en ganska tyst och tillbakadragen tjej. Jag vet inte varför, men vi är alla olika och det är väl bara att acceptera, tänkte jag. Jag bad en period över detta, för jag tyckte det var så jobbigt. Jag kände att jag gång på gång gick miste om saker och ting för att jag aldrig vågade. Jag kände att en del personer såg mig som någon jag inte var. Mina böner kändes dock värdelösa då, och jag försökte acceptera läget i stället. EFTER GYMNASIET kom jag in på gos-

pellinjen på Glimåkra Folkhögskola. Jag visste att det skulle bli en utmaning för mig, men var ändå hur taggad och glad som helst över att få gå där. Jag kommer tydligt ihåg hur lärarna påpekade att vi inte var där för att visa vad vi presterar, men ändå kände jag någon slags klump i magen. Jag var så rädd att jag skulle bli den där Lina jag inte ville vara. När lärarna berättade om året, om hur vi skulle få åka runt och turnera med kören och hur vi alla skulle få hjälpas åt att presentera låtarna under konserterna, kanske ha en andakt eller liknande, blev jag rädd. Inte för själva sjungandet, utan för just det där med att prata. Jag har aldrig vart rädd för att ha presentationer i skolan, men att säga något spontant eller något om sitt liv kändes värre. Jag visste också, att om jag skulle få frågan skulle jag antingen svara ja och då vara hur nervös som helst, eller nej och känna mig som världens fegis. 18

Efter gymnasiet kom Lina in på gospellinjen på Glimåkra folkhögskola.

Tiden gick på Glimåkra och jag trivdes väldigt bra, trots den där klumpen i magen. Så kom dagen då jag fick förfrågan om att säga något under en konsert och jag svarade ja. Jag var så nervös, men vågade inte säga det till någon då jag kände mig så otroligt töntig. Konsertdagen kom och jag gick fram för att säga några ord. Jag sa inte mycket och jag har ingen aning om vad jag sa. Jag var inte särskilt nöjd efteråt eftersom jag har väldigt svårt för att säga att något jag gör är bra. Men efter konserten kom en kille i klassen fram till mig och sa: ”Bra snackat idag, Lina!” Bredvid honom stod några klasskompisar och nickade och höll med, och flera stycken kom och berömde mig efteråt. Jag fattade ingenting, jag hade ju verkligen inte sagt något speciellt. Efter ett tag lärde jag mig. Miljön och omgivningen på Glimåkra var sådan att man uppmuntrade varandra och stöttade varandra till hundra procent. Orden ”Bra snackat idag, Lina”, fick följa med mig under hela året och gör det fortfarande. Efter ungefär ett halvår höll jag en andakt, en hel andakt, inför cirka hundra personer. Något jag aldrig i livet skulle ha gjort tidigare. Detta år på folkhögskolan påverkade mig mycket. Genom denna enorma uppmuntran som jag tror Gud la ner i oss växte jag som människa. Jag började tro mer på mig själv, andra och Gud och min frimodighet ökade. Under våren 2013 tog jag mod till mig och sökte jobb som ungdomsledare på Frälsningsarmén i Nässjö, då jag visste att de hade pratat om att anställa någon.

Jag hade tidigare inte vågat söka då jag kände att jag inte var redo eller tillräckligt mogen. Men jag fick jobbet, och här sitter jag nu på kontoret och skriver detta. Jag har jobbat på kåren i Nässjö i två och ett halvt år och trivs så fantastiskt bra. Jag träffar massor av barn, ungdomar och vuxna varje vecka. De har alla en stor plats i mitt hjärta och en stor betydelse i mitt liv. Jag känner att jag hela tiden växer som människa och min relation till Gud är starkare än förut. Jag älskar Jesus, jag älskar Frälsningsarmén, jag älskar min familj och mina vänner och jag älskar livet. Till hösten 2016 börjar troligtvis ett nytt kapitel i mitt liv. Som planen ser ut nu flyttar jag till Stockholm och börjar plugga till mellanstadielärare. Jag ser så mycket fram emot det och är superspänd på vad Gud har för planer i mitt liv. g

fakta Lina Melkersson Ålder: 23 år. Bostadsort: Nässjö. Familj: Mamma Inger, pappa Bernt, storebröderna Sebastian och Joel. Yrke: Ungdomsinstruktör på Frälsningsarmén i Nässjö. Böcker jag gärna läser: Bibeln och böcker av författaren Nicholas Sparks.

krönika

foto: kristina broms

Heminredning

Matz Mjörnheim var tidigare verksamhetschef vid Frälsningsarméns stödboende Värtahemmet och krönikör i Stridsropet. Han är nu anstaltschef och kriminalvårdsinspektör i Sundsvall.

TIDEN GÅR FORT när man har roligt, är ett uttryck man använder sig av när man tycker att man precis har börjat något som det är dags att avsluta. Så är det för mig i nuläget, eftersom detta blir min sista krönika för Stridsropet då jag slutar min tjänst i Frälsningsarmén. Mina krönikor har ofta handlat om livet, hur det är att vara människa i det stora hela, som kristen, som medarbetare, när ingen ser en, egen sårbarhet och de tillkortakommanden det innebär att vara människa för egen del. Dessa mina sista tankar jag delar med er i detta sammanhang är inget undantag. Tack för din tid. Som en del av er vet och andra troligast inte ens funderat över, har MAN KAN MÖBLERA min höst inneburit det svårasMED BITTERHET, te uppdraget en ILSKA, SORG OCH verksamhetschef kan ha, nämliFÖRTAL ELLER OCKSÅ gen avveckling VÄLJER MAN ATT och stängning av en verksamhet. KNÄPPA SINA HÄNDER Ilska, besvikelse, sorg och att bära OCH LÄMNA ÖVER DET andras oro, är det SVÅRHANTERLIGA dagliga klimatet och den miljö TILL VÅR HERRE. man vistas i. Det gör något med en som människa att försöka hålla ihop själen mitt i det mindre kaos som faktiskt uppstår när livet förändras radikalt för både personal och boende. Helst skulle man vilja slippa åtagandet

och lite tyst försvinna ut i kulissen och låta någon annan hålla i yxan, samtidigt som man ju har lojaliteten till sin egen personalgrupp. En personalgrupp som mest är missnöjd oavsett vad du gör eller säger vilket ju är fullt förståeligt! Vad blir viktigt i en sådan process, tänker jag? KASAM, är inget nytt begrepp för någon av er, kan jag tänka. Känsla av sammanhang! Det begripliggör det obegripliga för oss. Att förstå varför saker och ting sker och inte lägga skulden på sig själv och förminska den egna insatsen är en väg att hantera till exempel nedläggning av en verksamhet. Det är viktigt att ha ledare som vågar fatta beslut som inte är populära eller ger ryggdunkningar när man visar sig utanför sammanträdesrummet. Fler än jag är duktiga på att kommentera, ironisera och intrigera på olika sätt. Detta är sällan speciellt konstruktivt för någon organisation i sin helhet dessvärre. Ibland måste gamla icke fruktbärande grenar tas bort för att ge möjlighet för nya skott att växa. Så väljer jag att se på den process som den senaste tiden inneburit för min del. I egen kraft skulle det vara mycket svårt, men där spelar heminredningen en avgörande roll. Man kan möblera med bitterhet, ilska, sorg och förtal eller också väljer man att knäppa sina händer och lämna över det svårhanterliga till vår Herre. Min lägenhet har varit mycket svårmöblerad, men är nu ommålad i ljusare färger. Det är betydligt trevligare för mig och eventuella påhälsande gäster. Välkommen när du har möjlighet! g

uttryck | brass

tro | barn och unga

Lära sig leva ”Vi går i skolan för att lära oss att läsa och skriva och räkna, men vem lär oss att leva?” Frälsningsarmén riktar i år särskilt fokus mot barn och ungdom. Chefsekreteraren, överstelöjtnant Kjell Olausson beskriver hur Bibeln ser på barn och unga. TEXT: KJELL OLAUSSON FOTO: PIXABAY

rden i ingressen är hämtade ur en diktbok skriven av Barbro Karlén 1967, alltså från förra seklet. Då var författaren 12 år och funderade över livet som ung människa. Frågan är lika aktuell idag. Barn och unga har en plats i Guds tanke. Redan innan en människa föds

har Skaparen en tanke för henne. Så var det för profeten Jeremia, som Gud redan utvalt till tjänst. Samma synsätt kan stämma in på varje ung människa som står inför livets olika utmaningar och val. Det är en trygghet att vara i Guds stora tanke och ha en mening med sitt liv. (Jeremia 1:4-5). Barnet är en gåva från Gud. Det gör att det är ett ansvar att kunna påverka och leda ett barn eller en ung människa genom livet. Att få livet som gåva är att förvalta det och göra det rikt på mening efter Guds vilja. (Psaltaren 127:3). Barn och unga har en plats i familjen.

Gemenskapen i familjen har varit en viktig grund för livet. Bland gamla tes-

tamentets Tio Guds bud finns en vägledning i relationen mellan förälder och barn. Grunden för livet och tron gavs tidigare i familjens gemenskap. Där heder och aktning inte finns kan inte heller trygghet och kärlek förmedlas. Klyftan mellan generationer är inte Guds tanke. Det är alltså en ömsesidig respekt och förståelse som Bibeln talar om. (Efesierbrevet. 6:1-4). Den grund man får som ung formar ofta resten av livet. Fostran kan uppfattas som något omodernt, men ett föredöme kan alla vara. Det behövs förebilder inom alla områden i samhället – inte minst inom den kristna tron. (Ordspråksboken 22:6). Barn och unga har en plats i församlingen. Den kristna gemenskapen for-

mar de unga och formas av de unga. Den unge Samuel fick sin lärdom hos prästen Eli. Tjänsten i templet var en period som gav både kunskap i Guds ord samtidigt som man arbetade i templet. Här ser vi hur Gud talar direkt till en ung människa. (1 Samuelsboken 3:1-19). 21

tro | barn och unga

LED DEN UNGE IN PÅ DEN VÄG HAN BÖR GÅ SÅ FÖLJER HAN DEN ÄVEN SOM GAMMAL. ORDSPRÅKSBOKEN 22:6

Aposteln Paulus blev undervisad av Gamaliel. Den undervisningen gav en grund som Paulus använde på felaktigt sätt genom att förfölja de kristna. Mötet med Jesus gjorde att Guds tanke för apostelns liv ändå blev uppfylld. (Apostlagärningarna 22:3). Jesus besökte templet med sina föräldrar. Också den lokala församlingen – synagogan –var en viktig del i det dagliga livet på Jesu tid. En frälsningsarmékår och församling som ger utrymme för barn och unga är en växtplats för Guds rike. Att vara ungdomsledare är en kallelse som Gud vill välsigna. Det ger ledaren glädje och barnen grund för livet. Det är ”helig fantasi” som behövs för att finna vägar och uttryckssätt som når barn och unga bland allt annat som erbjuds. (Lukas. 2:41-52). Barn och unga har en plats i Guds rike.

Jesus relation till barn visar tydligt att barnen tillhör Guds rike på lika villkor. Jesus välsignade barnen och bekräftade deras plats. Välsignelse är att få Guds omsorg och ledning utöver vad vi mänskligt kan styra över. Barnvälsignelsen, som är en viktig högtid och markering, visar på både föräldrars och kårs/ församlings ansvar för de unga. Genom barnvälsignelsen bekräftar föräldrarna sin önskan om Guds ledning för barnet genom livet. (Markus.10:13-16). Jesus markerar att Guds rike tillhör barnen och han gör det trots lärjungarnas avvisande inställning. Detta är också en tankeställare om bemötande av en ung generation. Jesus använder barnet som ett föredöme för att ta emot Guds rike. Dels ställer han fram barnen som exempel på att vara 22

små, ödmjuka och formbara. Ofta krånglar vi till mötet med Jesus och vägen in i Guds rike. Beskrivningen om att vara störst i himmelriket genom att vara liten, visar på en annan dimension än att vara störst, bäst och vackrast. Dels gör Jesus en jämförelse mellan att ta emot ett barn och ta emot Jesus själv. Samma ödmjukhet och tillit gäller i båda fallen. (Matteus 18:1-5). Jesus ser mycket allvarligt på de människor som förför barn och leder dem bort från Gud. Det finns minst två aspekter i den fortsatta bibeltexten. Den ena kan vara då man leder barn bort från tron, vilket helt enkelt kan ske genom att man inte ger barn och unga den rätta grunden. Det finns alltför många budskap och läror som visar vägen bort från Guds rike, och inte till Guds rike. Den andra kan vara regelrätta förförelser och övergrepp på barn och unga. Denna fråga är högaktuell i vårt samhälle och har sin grund i människosyn och hänsyn till varandra. Jesus tar, visserligen indirekt, upp detta allvarliga fenomen. Barnets värde ska aldrig kränkas. Barnet är en del av Guds rike och Guds skapelse. (Matteus 18:6-7). Barn och unga har en plats i tjänst för andra. Guds tanke förbereder unga

människor till att tjäna i Guds rike. I kärlekens lov, som 1 Korinthierbrevets trettonde kapitel benämns, beskrivs ett barns utveckling. Bibelversen talar om utveckling av den kunskap och förståelse, som slutligen för oss till en fullständig förståelse i evigheten. Utvecklingen är alltså inte bara livslång i Guds ögon, utan också evig. Som kapitlet uttrycker, så är

det kärleken som är grunden. (1 Korinthierbrevet 13:11). Det handlar inte heller enbart om utveckling av mänsklig kunskap genom livet, utan om andlig utveckling. Ju närmare vi lever i relation till Jesus, desto mer lär vi känna hans vilja och får del av honom. — Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er, säger Jesus. (Johannes 15:4). Guds ande tar sin plats också i unga människor. Gud ger alltid av sin ande ”så att den blir till nytta” (1 Korinthierbrevet 12:7), oavsett ålder, erfarenhet och bakgrund. Det finns också många exempel på hur Gud utväljer den yngre i en syskonskara att bli ledare. (Joel 2:28). Timotheos var en av de unga som följde både Jesus och Paulus i tjänst för Guds rike. Uppenbarligen var det profetior och tilltal som visat vägen för Timotheos in i tjänst. Paulus fick bli den mentor och handledare som gav teologisk undervisning, men också praktisk vägledning i församlingsledning. Än en gång visar det på behovet av kontakt och stöd mellan generationer. (1 Timotheosbrevet 1:18). Det finns säkert tvekan hos en ung människa inför att göra Guds vilja, bland alla andra önskningar som livet erbjuder. Jeremia kände just detta, men fick svar på tal av Herren själv. Gud vet vad han gör när han kallar människor, även unga människor. (Jeremia. 1:6-7). ”…men vem lär oss att leva?” Skaparen själv – Gud – är svaret tillsammans med hans ord genom Bibeln. Men det skadar inte att det finns människor som föredömen för barn och unga genom förbön, stöd och kristet liv… g

tro | barn och unga

uttryck | brass

Musikkår på turné Under en veckohelg i början av en disig och mörk novembermånad gav sig Söderkårens Musikkår ut på en traditionell liten resa söderut med Värnamo som mål. Anledningen var det evenemang, Svenska Brassbandfestivalen, som årligen genomförs andra veckoslutet i november i pingstkyrkan Arken i Värnamo. Svenska Brassbandfestivalen är ett evenemang som inbjuder alla brassband (hornmusikkårer) i Sverige till några dagars fest i musikens och gemenskapens tecken. TEXT: TORGNY HANSON FOTO: OLOF FORSBERG

om oss | brass

När Frälsningsarméns grundare William Booth i begynnelsen predikade på Londons gator och torg i stadsdelen East End fick han ganska snart hjälp av några musikanter. Man spelade på mässingsinstrument och den första hornmusikkåren var bildad. Hornmusikkårer startades snart på många andra kårer och kom också att sprida sig till i stort sett alla länder Frälsningsarmén öppnat verksamhet i. Denna artikel kommer att handla om hornmusiken som en typisk företeelse hos Frälsningsarmén. Artikeln fortsätter i nummer 2. I detta nummer får vi följa Söderkårens musikkår på resa till Småland och Östergötland. Vi får också träffa en ung kompositör som fått sin musikaliska start i Frälsningsarméns hornmusik och lära oss vad uppväxten i Frälsningsarmén har betytt för hans musikliv.

Torgny Hanson med hedersgästen tonsättaren Edward Gregson.

öderkårens Musikkår har under ett antal år lagt in Svenska Brassbandfestivalen i planeringen och har alltid med glädje och förväntan sett fram mot att vara med där. Anledningen är att Frälsningsarmén, som en gång introducerade och planterade brassbandet i Sverige, skulle vara representerad med både musik, uniform och aktiva musikanter. Kontaktytan med nya och gamla brassvänner är stor dessa två dagar. Festivalen hade en gång sin början som en tävling där svensk mästare i brassband korades efter regelrätta tävlingar i olika nivåer och klasser. Musikinriktade tävlingar är ju i våra dagar en allmän och populär form av underhållning, stimulans och utveckling. I Frälsningsarmén har det dock aldrig tävlats i musikaliskt framförande men

tävlingar har genomförts gällande kompositioner såväl i fråga om sånger som om instrumentalstycken. Det har faktiskt utspelats tävlingar i marscherande och spel vid särskilda tillfällen till exempel i England vid jubileumskongressen 1965 och det internationella ungdomseventet 1968 vid Crystal Palace idrottsanläggning. Ett undantag i Sverige är också då man på ungdomsmusikläger på Fågelön på 1940-talet lät gossmusikkårer tävla mot varandra. Flera av de kristna samfunden var i år representerade i Värnamo med tävlande band. Dock inte Frälsningsarmén, som ändå var representerad, med utöver Söderkårens Musikkår också Lidköpings Musikkår. De deltog utom tävlan med var sitt program i den öppna klassen som kallades Festivalklass. Dock kunde man i

åtskilliga tävlande brassband se och höra frälsningsarmémusikanter, som utöver sitt engagemang i sin kårmusikkår söker extra stimulans och aktivitet i andra musikkårer. Man tävlade i tre nivåer (klasser) samt i en särskild minibrassklass. En av de starkaste upplevelserna under festivalen är att se och höra barn och unga i sina respektive band/grupper framföra sin egen musik samt som ett stort massed band på cirka två hundra glada minibrassare framträda som en del av lördagskvällens galakonsert. Varje år gästas festivalen av en hedersgäst som också är den kompositör vars musik används som pliktmusik för de tävlande brassbanden. Vid flera tillfällen har det varit tonsättare med särskild anknytning till Frälsningsarmén. Många tonsättare i denna musikform har ju det. 25

uttryck | brass

Musiken i sig kan inte vara själafrälsande, men kan hjälpa människor att möta frälsaren. Här ligger ett viktigt ansvar på de som musicerar att inte bara spela utan också berätta om evangeliet, menar Anders Beijer.

Tidigare gästerna Kenneth Downie och Peter Graham har liksom årets hedersgäst Edward Gregson alla sina respektive ursprung som tonsättare inom Frälsningsarmén och dess musik för brassband. I Söderkårens Musikkårs konsertprogram framfördes Gregsons första publicerade verk, marschen Dalarö, som förstås har en särskild anknytning till Sverige och innehåller sångmelodin ”Jag går till det land där ovan”. Efter fredagskvällens intensiva tävlingspass som hade pågått ända till sent på kvällen så var det många som sökte sig till Värnamo kyrka där Söderkårens Musikkår hade, liksom tidigare år, inbjudits att ge ett kort program under rubriken Nocturne. Där framfördes mera stillsam och reflekterande musik med det budskap som vi armémusikanter vill och ska förmedla, bland annat Erik Leidzéns Secret Prayer, Dean Goffins The Light of the World och Eric Balls Hold Thou my hand. Lördagen blev en dag med oerhört 26

mycket brassbandmusik, minst sagt. Man hade i princip möjlighet att lyssna till olika brassband från tidig förmiddag till sen kväll. Alla kompetens- och ambitionsnivåer speglades och repertoaren blev därmed också ständigt omväxlande. Mycket av Frälsningsarméns musik presenterades av de olika banden. Söderkårens Musikkår, framförde förutom redan nämnda marschen Dalarö också två alldeles färska kompositioner av två av våra yngre nya kompositörer Steven Ponsfords The Day of the Lord och Psalm of Thanksgiving av Paul Sharman. SÖNDAG FÖRMIDDAG fortsatte den lilla turnén med gudstjänst i en alldeles fullsatt Missionskyrka. Där blev musikkåren välkomnad och mottagen på ett varmt och hjärtligt sätt och gjorde sitt bästa för att uppfylla de förväntningar som fanns. I ett välplanerat och djupt meningsfullt gudstjänstprogram fick alla närvarande ta del av en fin andlig gemenskap och musik från Söderkåren

Eftermiddagen var planerad för besök på kåren i Norrköping, vilket det fanns stora förväntningar på. Musikkåren känner särskilt för kårledarna där, Sara och Anders Beijer eftersom Anders i sin barndom och ungdom var medlem på Söderkåren. Här blev det några fina timmars gemenskap med kårens vänner och de lyssnare som till sista plats fyllde armélokalen. Programmet bestod av repertoaren från Värnamo, men också solistinslag med Göran Lundberg, kornett och Markus Rylander, eufonium i klassiska solon som Clear Skies respektive The Song of the Brother. Det var glädjande och tydligt att musiken, framförandet och engagemanget mottogs och uppskattades av de som lyssnade. Det finns i allt musicerande en mottagare. Tonsättarens, musikerns, musikantens mål är att förmedla något som ger en känsla, en tanke, en vision av något oförklarligt med ändå påtagligt och närvarande. Något som kanske till och med stannar kvar. g

om oss | brass

Frälsningsofficer och kompositör Anders Beijer är en av flera unga svenska tonsättare för brassband och en fjärde generationens frälsningssoldat. Han är tillsammans med sin fru Sara kårledare i Norrköping där de och sönerna Alfred och Elton har varit i snart ett år. TEXT OCH FOTO: LARS BEIJER

nders var tidigt musikintresserad och tyckte om att lyssna på sina föräldrars kassettband och CD-skivor. Han kände också stor fascination för orkestral filmmusik, något som fortfarande sitter i och har nyligen för första gången lyssnat på soundtracket till den senaste Star Wars filmen. När Anders som ung började spela i musikkåren blev han mycket intresserad av musiken och varje gång något nytt stort häftigt musikstycke togs fram blev han spänd och förväntansfull. Anders framhåller musikkårens musikmästare Torgny Hansons stora betydelse då han alltid lagt stort fokus på att förklara bakgrunden till och det andliga djupet i musiken. Anders poängterar hur oerhört mycket det har betytt att ha växt upp i ett hem och i en släkt med stort musikintresse. Utan denna uppväxtmiljö och utan Frälsningsarmén skulle musikengagemanget blivit ett helt annat. Anders har egentligen alltid varit mer intresserad av musik som helhet än att hantera ett särskilt instrument eller träna in en specifik stämma. Intresset att börja komponera sammanföll med att han fick ett musikprogram till datorn av en kompis och började testa att sätta ihop ackord. Med tiden växte det fram till små musikstycken. Kreativiteten att komponera tror Anders att han delvis kan tacka sin mamma för då hon ofta satt tillsammans med honom och improviserade vid pianot när han var liten. När det gäller tonsättarförebilder inom Frälsningsarmén har Anders svårt att välja ut bara en. Den skiftar också under tiden i och med att han upptäcker nya

aspekter hos olika musikstycken. Men en förebild som alltid kommer finnas med i grunden är Eric Ball, mycket beroende på den andlighet och de starka budskap som vilar över hans musik. Utanför Frälsningsarmén är John Williams musik den han lyssnat mest till. ANDERS SER FÖRST och främst musiken som ett sätt för oss att tillbe och ära Gud, att uppfylla något av den mest grundläggande meningen med livet. Musik är också en väg som Gud ofta använder för att röra vid människors hjärtan. Där andra sätt att förmedla det vi tror på stoppas av mänsklig skepsis eller andra försvarsmekanismer tycks musiken ofta nå längre och djupare in i själen. Därför vill Anders med sin musik ära Gud, förmedla hans närvaro och

kommunicera bibelns budskap till andra människor. Dock tror han att förkunnelse och beskrivning oftast måste användas tillsammans med musiken för att verktyget ska fungera fullt ut. Han har alltid känt en stor glädje i att kombinera en predikan med ett musikstycke och tror att ord och musik kan förmera varandra i en fantastisk kombination. Avslutningsvis berör Anders brassmusikens framtid i Frälsningsarmén. Han anser att om man kan använda den på ett relevant och bra sätt har den sin självklara plats i vårt samfund, men existensberättigandet i det vi gör måste alltid ligga i hur det främjar våra mål. Mycket står och faller med hur man som musikkår och som kompositör/arrangör kan anpassas till den tid som råder. Musiken måste vara relevant för vår tid och den måste användas på nya kreativa sätt, starkt kopplad till vårt budskap. När det gäller att öka intresset tror han att ledarskapet är avgörande. Det behövs människor som är engagerade och som skapar engagemang. Utan de musikungdomsledare Anders hade som barn skulle han nog inte varit intresserad på det sätt som han är idag. g

Att ha växt upp i ett hem med stort musikintresse har betytt oerhört mycket. Anders med sin far, trombonspelande Sture.

- Det här är medarbetare som vet vad medmänniskorna behöver och man kan räkna med dem i alla sammanhang säger kårledaren Martina Österdahl, till höger i bild.

verksamhet | södra vätterbygden

Praktisk solidaritet i Södra Vätterbygden Den 1 augusti 2013 blev de två kårerna Huskvarna och Jönköping en kår, Frälsningsarméns kår Södra Vätterbygden. Det integrationsarbete som då intensifierades pågår fortfarande, men man har hunnit en god bit på väg mot den ”storkår”, som sammanslagningen ville initiera. TEXT: ALF-GUNNAR BRODD FOTO: BENGT HULTQVIST

är jag under senhösten en helt vanlig eftermiddag dyker upp i kårens lokaliteter i Huskvarna, möts jag av ett gäng entusiaster, som ofta kommer samman både för att planera men även genomföra det som står på programmet. Här finns Margareta Frisk och Mi Andersson, Marie och Bertil Samuelsson samt Hans Mannefred. Från köket, där Susanne Hansson och Carina Austli håller i trådarna, doftar det gott av kaffe. Här möter jag också den som är verksamhetsansvarig för kåren Södra Vätterbygden, major Martina Österdahl. Hon stryker mer än gärna under begreppet entusiaster.

— Det här är medarbetare som vet vad medmänniskorna behöver. Det handlar om praktisk solidaritet. Man kan räkna med dem i alla sammanhang, säger Martina. Sammanhangen är många. Det handlar om socialhjälp, utdelning av matkassar, bibelstudier, kårfrukostar, kvällsmat, andakter och naturligtvis regelrätt mötesverksamhet. Med mera. Allt som handlar om praktisk solidaritet. Jag passar på att ställa några frågor till henne, frågor som rör den verksamhet hon är ansvarig för.

verksamhet | södra vätterbygden

Major Martina Österdahl, verksamhetsansvarig för kåren Södra Vätterbygden.

Hur tycker du att verksamheten i den integrerade ”storkåren” fungerar?

— Jag tycker på det stora hela att integrationen har gått väldigt bra. Många av Huskvarnakårens soldater är med och sjunger i kören och en del spelar också i musikkåren. En gudstjänst i månaden har vi förlagt till Huskvarna och vi lägger också en del av övrig verksamhet i Huskvarna, bland annat något vi kallar ”After work”, som vi haft en gång i månaden. Sammankomsterna har olika teman. I somras var vi bland annat utomhus och grillade och i december avslutade vi med litet julbord samt naturligtvis en andakt med advents- och julsånger. Berätta i stora drag om just verksamheten i Huskvarna!

— Även i Huskvarna har vi, liksom i Jönköping, Hannas vardagsrum, en öppen social verksamhet som Stridsropet skrev om i nummer 12 förra året. Vi betraktar ”Hannas” som ett café med mervärde och från måndag till torsdag kan man komma dit mellan klockan 9 och 15. Vi delar även ut matkassar och på programmet står även själavård. Major Lars-Erik Anderberg, vår äldreomsorgsofficer, och jag själv turas om att varje vecka leda bibelstudier för våra anställda och andra som besöker oss i caféet. Vårt arbete bland EU-medborgare har vi också förlagt till Huskvarna. Vi erbjuder dem frukost tre dagar i veckan och kvällsmat två veckokvällar. Här kan de duscha, tvätta sina kläder och även vid behov få nya kläder. Vi har även anordnat olika kurser, bland annat gitarrkurs, och för tillfället görs det dockor. Inom kort kommer vi även att starta en matlagningskurs för män. Vilka är det som hittar till kåren och dess verksamheter? Åker man från 30

Huskvarna till Jönköping för att vara med på till exempel söndagsmöten? Tycker du att Huskvarnamedlemmarna har ”hittat hem”, det vill säga känner sig hemma i den integrerade gemenskapen?

— Vår önskan är att det öppna sociala arbetet i Södra Vätterbygdens kår ska vara en av många vägar in i vår andliga gemenskap, precis som vårt barnoch ungdomsarbete är viktiga vägar in i kåren. Jag tycker att det i gudstjänsterna i kåren i Jönköping är en god uppslutning från Huskvarna. Jag upplever det som om vi är en kår, att vi har vuxit samman. Vilka krav tycker du att verksamheten ställer på dig som verksamhetsansvarig? Vad tycker du är svårast?

— Kravet är väl att man tänker på verksamheten på de båda platserna som en helhet. Vi är en kår med ett stort kontaktnät. Vi har också gemensamma personalmöten och vi turas om att vara i Huskvarna och Jönköping. Svårast är nog att få tiden att räcka till. Det är mycket man vill, men man räcker inte alltid till. Min inspiration och glädje uppstår i mötet med människor när vi får dela livet, tron och livsfrågorna och kommer djupare än bara till ”artighetsfraserna”. När Gud välsignar med sin närhet, då uppstår gudstjänst mitt i vardagen.

verksamhet | södra vätterbygden

Susanne Hansson och Carina Austli, två av nyckelpersonerna i det viktiga köket. Det kårledaren kallar ”caféet med mervärde”.

SEDAN DETTA BLEV KÄNT HAR 200 KILLAR ANMÄLT SITT INTRESSE ATT VARA MED OCH YTTERLIGARE 100 STÅR I KÖ. SEDAN BESÖKET i Södra Vätterbygdens

Genom verksamheten delar man bland annat ut matkassar till behövande. Hit har man även förlagt versamheten bland EU-medborgarna med frukost tre dagar i veckan samt kvällsmat två dagar i veckan. Här kan de även duscha, tvätta kläder och få nya vid behov.

kår har en spännande och viktig programpunkt tillkommit på arbetsschemat. Det handlar om verksamhet av ett speciellt slag bland ensamkommande flyktingbarn, men även för andra intresserade. En entusiastisk ungdomsinstruktör, relativt nyanställd i Södra Vätterbygden, Hampus Ahnfeldt, informerar mig om ett projekt som startade i mitten av december 2015. Det handlar om Football for All, en satsning i samarbete med Huskvarna pingstförsamling och Huskvarna fotbollsförening. — Sedan detta blev känt har 200 killar anmält sitt intresse att vara med och ytterligare 100 står i kö. Vi tror mycket på den här satsningen. Det handlar om att hjälpa sökande grabbar att hitta en plats i samhället, bland annat med hjälp av mentorer, som skall stå till förfogande för samtal och stöd i olika sammanhang. Mentorer som kan diskutera livsfrågor, både andliga och praktiska, tro och värderingar. Det har varit svårt till en början att hitta sponsorer för den här verksamheten, men vi har informerat kåren och berörda församlingar och föreningar och vi har fått ett gensvar som gör att vi vågar dra igång verksamheten, berättar Hampus. Se där, ytterligare en punkt på verksamhetsplanen. Men precis som verksamhetsansvariga Martina Österdahl betonade, är detta precis som det skall vara. Arbetet bland de unga är en viktig väg in i kårens gemenskap. Och högst på önskelistan står intensifierad praktisk solidaritet bland medmänniskor och en meningsfull växt vad gäller både verksamhet och medlemmar. Som det alltid är där Frälsningsarmén arbetar. Kåren Södra Vätterbygden är inget undantag. g 31

porträtt | charlotte råström uttryck | brass

Frivilliga som med hjälp av Frälsningsarmén i Sverige och Bangladesh besöker byar i syfte att hjälpa människor ut ur prostitution.

Frälsningsarmén i Bangladesh, deltats land Gangesdeltat är världens största delta där uppslammat grus, sand och lera skapar en labyrint av floder och träsk som transporterar bergskedjan Himalayas smältvatten ner till havet i Bengaliska bukten. TEXT: CHRISTIAN LERNE FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

angesdeltat är 105 tusen kvadratkilometer stort och 35 mil brett och upptar en stor del av landet Bangladeshs yta. Att vara ett land som ligger nedanför världens största bergskedja har både positiva och negativa konsekvenser och styr villkoren för landets invånare. Det positiva är att bottensedimentet som floderna drar med sig skapar ett av värl-

dens mest fertila områden för jordbruk. Det negativa är att stora delar av området översvämmas en gång varje år av smältvatten och de mycket kraftiga monsunregnen. Det skulle kanske inte vara ett problem om inte området befolkades av närmare 140 miljoner människor, en stor del av Bangladeshs befolkning. Det är ett av världens mest tätbefolkade områden.

Fattiga människor försöker utnyttja den fertila marken till bristningsgränsen så länge det går och trots att man vet att översvämningarna kommer så småningom, dör människor varje år när vattenmassorna väl kommer. Ägandefrågor som rör odlingsbar mark är en stor fråga och bondeorganisationer för en ojämn kamp mot rika landägare som låter fattiga bön-

världen | bangladesh

På Frälsningsarméns center i Dhaka får kvinnor som tidigare arbetat i någon av landets många bordeller lära sig läsa och skriva.

der sköta deras jordbruk för mycket dålig betalning. Allt detta har fått en annan konsekvens. Allt fler människor flyttar till huvudstaden Dhaka för att försöka hitta bättre försörjningsmöjligheter. Dhaka tar emot 400 000 nya invånare per år. Frälsningsarméns arbete i Bangladesh har också präglats av dessa förhållanden. Arbetet började med humanitär hjälp vid översvämningar och flera stora cykloner 1970 när området tillhörde Pakistan. Etableringen av kårer och församlingar startade därefter men till skillnad från Indien och Pakistan som tillsammans har över 350000 frälsningssoldater är medlemsantalet litet. 2015 fanns det cirka 2000 frälsningssoldater i landet. Eftersom landet ständigt drabbas av översvämningar har Frälsningsarmén hjälpt till med humanitära insatser för att hjälpa drabbade människor. Frälsningsarmén har också jobbat mycket med ett annat vanligt problem i urbaniseringens kölvatten i Sydasiens megastäder: prostitution och det skandalösa utnyttjandet av flickor, pojkar och kvinnor i bordellverksamhet. Här finns många och stora bordeller till exempel Daulotdia utanför Dhaka

EN HÖGRE CHEF PÅ FABRIKEN TOG MED HENNE TILL ETT HOTELL OCH SÅLDE HENNE FÖR CIRKA 6500 KRONOR FÖR ATT KOMPENSERA EN SKULD SOM HON HADE. där cirka 2500 kvinnor arbetar och säljer sex till omkring 3000 män om dagen. Kvinnorna bor där permanent och en del av dem lever hela sina liv där. Där finns ett helt fastighetskomplex med affärer, barer och restauranger. Frälsningsarmén i Bangladesh genomför utvecklingsprojekt och ett fokusområde har sedan länge varit att hjälpa fattiga människor som är fast i prostitution till ett bättre liv. Ett sådant projekt finansieras just nu av Frälsningsarmén i Sverige. Projektet syftar till att hjälpa kvinnor ut ur prostitution och integrera dem i samhället genom samtalsstöd, utbildning och hjälp att hitta alternativa försörjningar. I projektet besöker personal fattiga byar, dess byråd, skolor och familjer som prostituerade kommer ifrån

för att minska det stigma som kvinnorna drabbas av, vilket hindrar många från att kunna återvända hem till sina familjer och byar. Till sist hjälper projektet kvinnorna att bilda självhjälpsgrupper där de kan diskutera sina problem, få en gemenskap utanför bordellerna och bilda små kooperativ för att få inkomster. EN KVINNA som deltar i projektet är Par-

vin från Dhaka. Hon började gå till centret i januari 2015 och arbetade under flera år i en textilfabrik. En högre chef på fabriken tog med henne till ett hotell och sålde henne för cirka 6500 kronor för att kompensera en skuld som Parvin hade. Där tvingades hon sälja sex. Efter några år tog hon sig tillbaka till sin familj men de vägrade att ta emot henne. Då började hon arbeta på en bordell, vilket pågick i 33

världen | bangladesh

En grupp kvinnor i Bangladesh utbildas i att stöpa ljus. De skall senare bilda ett kooperativ och sälja ljusen på marknaden för att försörja sig. De kommer att få hjälp av Frälsningsarmén att få mikrolån för att göra de första investeringarna i kooperativet.

tre år. Frälsningsarméns projektpersonal träffade Parvin utanför bordellen en dag och bjöd in henne till centret och hon började delta i projektets aktiviteter i början av 2015. Hon säger att utbildningen och samtalsterapin har hjälpt henne mycket. Projektpersonal besökte hennes familj vilket hjälpte till att förbättra relationen med familjen. Parvin har nu flyttat hem till familjen igen, håller på att utbilda sig och ser positivt på framtiden. En annan kvinna i projektet är Sumaya. Sumayas föräldrar skilde sig när hon var sju år och då lämnade de henne på ett barnhem. När hon var 15 år blev hon lurad av en kompis som tog med henne till en kvinna som drev bordellverksamhet på ett hotell. Hux flux blev hon såld för ungefär 1000 kronor, inlåst, neddrogad och tvingad att sälja sexuella tjänster. En klient köpte sedan henne fri för 2000 kronor. Hon sökte då upp sin mamma och vädjade om att få flytta hem igen. Men glädjen blev kortvarig då mamman vägrade att ta emot henne. I brist på alternativ

DET ÄR FANTASTISKT ATT MÄNNISKOR KAN BLI UPPRÄTTADE OCH ÅTERGÅ TILL ETT NORMALT LIV. i denna hopplösa situation återgick hon till prostitution vid Kamalpurs tågstation för att få inkomster. Sumaya kom i kontakt med Frälsningsarméns projektpersonal på ett annat socialt center. Hon har nu deltagit i projektets aktiviteter sedan i maj 2014.

Sommarhemmet Soludden Hyr lägenhet på Sommarhemmet Soludden invid Spexhultasjön, ca 5 km från Nässjö. 300kr/dygn, 1500 kr/vecka maj-sept. Kök med pentry och allrum med 2 sängar och bäddsoffa. Frälsningsarmén Nässjö Ring: 073-920320 eller mejla: nassjo@fralsningsarmen.se 34

Hon lever numer ett normalt liv och hyr ett litet rum där hon bor. Genom projektet försörjer hon sig genom att sy saker till Frälsningsarméns Fairtrade affär Others som ligger i Dhaka. Sumaya känner sig ännu inte redo att lämna projektet utan vill fortsätta gå på aktiviteterna ett år till för att därefter försöka klara sig på egen hand. Det är fantastiskt att människor kan bli upprättade och återgå till ett normalt liv och det finns många fler exempel på detta i projektet. Får vi be dig, käre läsare att spara en bön om Guds beskydd över Parvin, Sumaya och de andra flickorna i Bangladeshs sexindustri som kämpar hårt för att återgå till ett normalt liv. g

Lördag 13 Februari kl 19.00 Eric Ericsonhallen, Skeppsholmskyrkan

Betlehemskyrkans Musikkår, Göteborg dir. Anders Lundin och David Glänneskog

Söderkårens Musikkår, dir. Torgny Hanson Kevin Ashman, London, Kornett och Trumpet Biljetter 180 kr säljes på billetto.se/rhapsody-in-brass

Eventuellt kvarvarande biljetter säljes i entrén 1 timme innan konsert

bibel & bön

foto: shutterstock

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Bön om frälsning

Förvandlad, skandinavisk kongress VÄLKOMMEN TILL FÖRVANDLAD, skan-

foto: unsplash/mike petrucci

dinavisk kongress i Oslo 24-26 juni, som i år blir gemensam för Danmark, Färöarna, Island, Norge och Sverige. Efter start fredag kl 13.30 med officersmöte på Templet, så pågår mötesak-

Be för • barnen och de unga, alla som engagerar sig i arbetet bland dem under barnoch ungdomsåret och den speciella verksamhet som pågår under barnoch ungdomsåret i Frälsningsarmén. • Frälsningsarmén i Södra Vätterbygden, fastighetsenheten vid högkvarteret, dess medarbetare och verksamhet samt utveckling och växt inom Frälsningsarméns hornmusik. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Bangladesh.

tiviteter i Oslo Kristne Centre till och med avslutningsgudstjänsten söndag kl 13.30. Parallellt pågår Barn- och ungdomsmöten. Besök Pärleportalen och frälsningsarmen.se för ytterligare information.

Herre, nu kommer jag till dig. Jag ber för dom som ingen ber för, för dom som känner sig ensamma. Herre hjälp dom som stressar i skolan eller på jobbet. Var nära och ge av ditt lugn denna termin. Herre hjälp oss att se på oss själva med dina ögon. Tack att du hör min bön. Ida Alhbin, 16 år.

Jesus, du har sagt att alla är välkomna till dig. Jag vet att du gav ditt liv för att sona människornas synder, och jag tror att du också dog för mig. Jag ber om förlåtelse för det jag har gjort fel. Jag vet att du kom för att öppna vägen för mig in i Guds närhet, och jag förstår att jag behöver dig. Tack för att du älskar mig som jag är. Tack för att du vill komma in i mitt liv och hjälpa mig att tro och att leva. Tack för att du frälser mig nu och ger mig din välsignelse. Tack Jesus! Amen.

Befordrade till härligheten Lennart Alm, Örebro Berndt Palmeroth, Stockholm Helga Stenfeldt, Malmö Roger Björkqvist, Stockholm Elly Petersson, Högsby Anna-Britta Karlsson, Stockholm Hans Wirf, Linköping. Britta Vikström, Skellefteå

Nya Stridsropet ges ut kvartalsvis från och med 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning. Den bön- och bibelläsningsplan som bifogas denna utgåva av Nya Stridsropet finns även publicerad på webbsidan.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

över mitt hem och att jag får ha en familj som älskar mig gjorde sig ändå smärtan påmind om alla dem som inte kan komma till ett hem där inte kylan tränger sig in. De som inte blir älskade oavsett och som aldrig får vila i tryggheten. Jag lyssnade på musik, en stillsam violin som smekte fram tonerna, och jag drack te. Visst är orden viktiga. Men ibland får man mer sagt med en kopp te och en kram. I den stunden rymdes livet i en enda ton. Där och då anade jag något om hur Gud är. Mia-Lisa Alhbin

foto: shutterstock

et blåste kallt den dagen. Inte starkt eller att det skulle likna en storm men så där alldeles obarmhärtigt kallt så kylan trängde sig igenom. Orden från de olika sammanträdena snurrade runt i huvudet, alla formuleringar i diverse blanketter och brev som skulle bli korrekta och rätt, virvlade i tankarna. Så många ord. Ord som krävde, ord som antydde oro och stress, ord som hittade lösningar, ord som plattade till, ord som lyfte. Ord som bildade budskap om att jag inte räckte till. Jag satt på bussen som skulle ta mig hem efter en lång dag. Den dagen räckte jag inte till, varken hemma eller på arbetet. Kraven på mig ställde jag mest själv men mina tankar fick anhängare. Det var en sådan dag som var kall, så väl inne som ute, och inte minst i själen. Utan att växla ett enda ord med henne som satt bredvid mig delade vi ändå en stund av livet med varandra. Jag gjorde lite mer plats åt hennes väskor och hon log tacksamt. Vi reste tillsammans och önskade varandra skön kväll när jag hoppade av bussen. Väl hemma fick jag en kram och en kopp te. Orden behövdes inte. Jag behövde varken förklara min dag eller vad jag kände eller tänkte. Jag bara fick komma hem där jag är älskad oavsett. Mitt i min tacksamhet