Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2016 by Frälsningsarmén

VARDAGSÄNGEL Så kan du påverka och göra skillnad för andra människor som har det svårt. SID 22 TYDLIGA MED VÅR TRO Jenny Alm är verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla. SID 4

# 4.2016

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Mia-Lisa Dahlqvist, Charlotte Ander, Lars Beijer, Kristina Broms, Karin Larsson, Annette Emmoth, Jonas Nimmersjö Utgivning 2016 28 januari, 28 april, 22 juni, 13 september, 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Stefan Nüth, Pixabay och Jonas Nimmersjö. Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper. 2

Det talas en del om värderingar DU LEVER I ETT SAMHÄLLE där en

mängd olika kulturer, värderingar och åsikter försöker samexistera. Det gör jag också. Och det är inte alltid enkelt. Våra olika uppfattningar och de förväntningar vi har, måste få uttryckas och respekteras, vilket kräver både klokhet och hänsyn. Då William och Catherine Booth startar Frälsningsarmén i slutet av 1800-talet utmanar de den tidens normer för könsroller. Det var inte alla som hurrade eller höll med om att också kvinnor kunde ha en central ledarroll i kyrka eller samhälle. I vår egen tid utmanar frälsningssoldater i olika delar av världen fortfarande rådande normer. Det kan handla om synen på funktionshinder, lika utbildning för pojkar och flickor eller alla människors lika värde oavsett ålder eller social status.

I RESPEKT OCH LYHÖRDHET FÖR VARANDRA. Det har talats en hel del om värderingar på senare tid. Inte minst efter Gunnar Hökmarks blogginlägg under sommaren. ”Det får inte finnas utrymme för att låta värderingar avgöra hur lagen ska tolkas…” Men vilken betydelse har då våra värderingar i ett modernt samhälle? Frälsningsarmén vill vara en aktiv påverkanskraft för att förbättra människors livssituation och bidra till att bygga ett gott samhälle. Vi har en lång historia av verksamhet och vi är också en vital del av den universella kristna kyrkan där vi bidrar till det ekumeniska samtalet. Vi är därför övertygade om att våra värderingar tål att prövas. De är teologiskt välgrundade och framför allt förankrade i vår erfa-

renhet från praktisk verksamhet. Men det betyder också att vi måste våga ifrågasätta, samtala och kanske också vara mogna nog att omvärdera. För det är skillnad på värderingar och absoluta sanningar. Våra värderingar handlar om våra uppfattningar, vårt sätt att se och tolka. I Frälsningsarmén grundar vi vår livsåskådning på en personlig erfarenhet av en skapande och aktiv Gud. Vi bygger våra värderingar på övertygelsen om att Gud inspirerat de människor som skrev ner Bibelns texter, men det betyder inte att texterna idag ska appliceras oreflekterat. Paulus ord i Efesierbrevet ringar in det centrala behovet av att vi tillsammans analyserar, utvärderar och försöker begripa Guds väsen och vilja. ”Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap.” Jag är övertygad om att det är genom det öppna, fria och goda samtalet som vår gemensamma förståelse för normer bevaras men också utvecklas. Samtalet skapar förutsättningarna. Det är i respekt och lyhördhet för varandra som vi, med Guds hjälp, kan utvecklas till vår fulla kapacitet och grundlägga konstruktiva och hållbara värderingar.

Johnny Kleman

24 12 Innehåll

PERSONLIGT

TRO

Jenny Alm tycker om sitt arbete som verksamhetsansvarig för kvinnocentret i Akalla.

Ewa-Marie Kihlagård skriver om begreppet välkomnande, ett av Frälsningsarméns kärnvärden.

SÅ FUNKAR DET

OM OSS

På Ågesta folkhögskola driver Frälsningsarmén olika kurser för unga vuxna.

I gudstjänsten får människor möjlighet att tillsammans uppbyggas och stärkas i sin tro.

4. Tydliga med vår tro

8. Bästa läget i stan

FOKUS

12. Det ni gjort för dem... Hemlöshetens ansikten är många. Frälsningsarmén hjälper fler till ett hem. MIN VÄG TILL GUD

16. Jag vill att du ska tjäna mig Peter Manninen är nybliven frälsningsofficer och kårledare i Skövde. KRÖNIKA

19. Hemlös… i ett dygn Eva Kleman beskriver en obehaglig känsla av hemlöshet.

foto: lars beijer

#4.2016 20. Välkomnande

24. Gudstjänst

VERKSAMHET

28. Att hitta tillbaka till sig själv Tack vare ett testamente drivs projektet Salome till hjälp för demenssjuka och deras närstående.

22. Vardagsängel Ett sätt att påverka och göra skillnad för andra människor som har det svårt. VÄRLDEN

32. Motståndskraft i Malawi I samhället Mwaulambo i Malawi genomför Frälsningsarmén, med svenskt stöd, nödhjälpsprojekt.

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www. fralsningsarmen.se/stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3

Personligt | jenny alm

Tydliga med vår tro I Akalla, vid en av slutstationerna på Stockholms tunnelbanas blå linje finns Frälsningsarméns kvinnocenter. Nya Stridsropet har stämt möte med Jenny Alm som är verksamhetsansvarig för arbetet på centret. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

ven om man aldrig träffat Jenny Alm tidigare vet man när man ser henne att det är hon. Det var den första blonda tjej vi sett sedan tunnelbanan passerat Solna kommun. Segregationen är tydlig i detta område. Vi träffar Jenny på centret för att också få se lokalerna där hon arbetar. Det är fredag, sommarsäsongen har börjat och bara Jenny finns på plats. På en av väggarna i centret hänger två tavlor med ett tydligt budskap. På den ena står bibeltexten från Psalm 46, vers 10: ”Be still and know that I am God. (Var stilla och besinna att jag är Gud)” och på den andra citeras bönen om Herrens välsignelse. Jenny tycker det är viktigt att stå för det man tror och menar att det är så även på kvinnocentret där många har en annan tro. — Jag tycker vi kan bli mer tydliga och frimodiga, vi har inget att skämmas för och behöver visa tydlighet men också kärlek och respekt menar Jenny Alm. Centret i Akalla är en utpost till Vasakåren inne i Stockholm och många av kvinnorna som kommer hit är kristna. Därför har man bönestunder där de som vill deltar. — En kvinna sa att ”detta är min kyrka”, berättar Jenny. Hon tycker att om de här kvinnorna känner att detta är deras plats för bön,

deras kyrka, då kanske det kan vara det. Kanske inte en vanlig kyrka som alla andra, men en plats där Gud bor. VID PÅSK frågade Jenny kvinnorna som

besöker centret om de vill veta varför man firar påsk. Det ville alla. Först tog Jenny fram påskris och målade ägg och berättade sedan om anledningen till varför vi firar påsk, om Jesus död på korset och om hans uppståndelse. Kvinnorna var mycket intresserade och tacksamma att få lära sig detta. — Jag känner att jag får många tillfällen att vittna om min kristna tro utan att jag planerat det, säger Jenny. Kvinnorna är intresserade av Guds ord i Bibeln. Jenny tror att om Guds ord är levande och finns inom den kristne blir det naturligt att berätta om det. Så önskar hon att det ska få vara i hennes eget liv. Hon tror också att centret i Akalla skulle kunna bli en ny kår i Frälsningsarmén, eftersom de människor som går dit ser det som platsen där de ber till Gud. Jenny tycker inte att man ska säga till människor att de måste komma till en särskild plats utan ser det som naturligt att kyrkan istället formas där det finns människor som söker Gud. Denna artikel handlar inte främst om centret i Akalla utan om Jenny Alm. Vi

satte oss på ett kafé och Jenny berättade om sitt liv. — När jag var liten visste jag vad jag ville arbeta med, berättar Jenny. Hon ville jobba med barn, valde 3-årig barnoch ungdomslinje i gymnasiet och kände att hon var på rätt plats. Efter gymnasiet uppmuntrade alla henne att söka många jobb, men Jenny hade sett ut ett jobb och var säker på att få det. Jobbet hon ville ha och det enda jobb hon sökte fanns på förskolan Glädjen i Bergshamra som drevs av Svenska Kyrkan. Jenny fick tjänsten och trivdes mycket bra med den. Hon fick göra det hon brann för, arbeta med barn. — Men så börjar det bubbla i mig, säger Jenny Alm. Det gör det ibland. Jag kände att jag var lite trött på jobbet, inte på barnen men på rutinerna. Alla dagar var ungefär likadana. Jag kände att Gud kallade mig att bli frälsningsofficer. Jenny arbetade först som barnevangelist för Frälsningsarmén och fick åka runt i hela Sverige för att stötta barnledare och hålla barnledarkurser. — Det var det roligaste jobbet jag haft, säger Jenny. Det säger hon om alla sina jobb. Hon och andra som arbetade med detta tyckte att Frälsningsarméns barnverksamhet var i topp, inte minst för att man tog barnens tro på allvar. 5

Jenny är glad att många av dem som besöker centret ser det som sin kyrka.

Frälsningsarmén skulle omorganisera och tjänsten som barnevangelist försvann. För Jenny var detta en stor sorg, inte för att hon förlorade sitt jobb men för att hon tyckte arbetet med barnen var så viktigt. Hon undrade hur det skulle gå med arbetet när ingen längre var ansvarig för det. Jenny började på Frälsningsarméns officersskola men redan innan hon började var hon på väg ”in i väggen” och blev sjukskriven i två år. Hon gav inte upp, hon visste att hennes kallelse var att arbeta med barn, men kanske inte att göra det som officer i Frälsningsarmén. — Gud kallade mig att arbeta i Fräls6

ningsarmén. Jag upplever att Gud har gett mig utrymme och har lett mig till rätta platser i rätt tid. Även om jag inte blev frälsningsofficer har jag fått jobba för Gud och det är fantastiskt, fortsätter hon sin berättelse. Hon saknar inget och ångrar inget men beskriver en god personlig relation till och vandring med Gud. EFTER SJUKSKRIVNINGEN började hon arbeta med barn och unga på Vasakåren i Stockholm. Där deltog då trettio till femtio tonåringar i olika aktiviteter. — Det som var roligt var att jag hade

jobbat jättemycket med barn och babysång, men så frågade de, ”Kan du inte börja jobba med tonåringar?”, berättar Jenny. Hon svarade först att hon var livrädd för tonåringar, inte vet hur hon ska bete sig med dem och säkert skulle komma att göra bort sig. Hon var helt enkelt rädd och gick alltid en omväg när hon såg tonåringar i ett gäng. — Det slutade ändå med att jag älskade de där tonåringarna liksom att få hjälpa och stötta dem. De var viktiga för mig också och vi växte tillsammans i vår relation med Gud, säger hon. Vasakåren har varit viktig för Jenny

personligt | jenny alm

JAG SER ATT ARBETET ÄR VIKTIGT OCH VILL GÄRNA STARTA FLER SÅDANA HÄR CENTRA.

och det är hennes kärlek till kåren och det stöd hon fått som gjort att hon i dag är kvar i Frälsningsarmén. — Frälsningsarmén i sig har inget värde utan gudsnärvaro men om Gud finns där har det betydelse och det är då Frälsningsarmén behövs, säger Jenny och berättar hur viktigt det varit för henne att Vasakåren funnits i hennes liv. Också när Jenny började arbeta med Vasakårens sociala arbete undrade hon varför hon skulle göra det. — Jag hade ju ingen socionomutbildning men Gud ser till våra hjärtan och såg på mig att ”hon har kärlek till alla människor”, säger Jenny. Hon säger inte att det är lätt att älska alla människor men hon gick in i det sociala arbetet och fick många fina relationer med familjer och gjorde många hembesök. Jennys mamma och pappa är officerare i Frälsningsarmén vilket har gjort att Jenny flyttat mycket under sin uppväxt. Hon är född i Degerfors och har bott i Malmö, Kristinehamn, Norrköping, Borlänge, Stockholm och Kristinehamn igen. Nu bor hon i Stockholm med sin make Aftab som är född i Pakistan. Om livet som officersbarn har hon inget negativt att säga och hon har svårt att tänka sig ett liv där man bott i samma villa hela livet. — Men det var jobbigt att skiljas från vänner och idag stänger jag på något vis av känslorna för att inte behöva känna samma sak igen, säger hon. Hon har lätt att hitta nya vänner och beskriver sin uppväxt och sina kloka föräldrar med glädje.

-Jag och mina systrar har själva fått välja hur vi vill leva och tro och vi har alla valt att tro på Jesus, fortsätter hon. Hon valde bort Gud som tonåring men insåg att hon var troende ändå och valde då att leva sitt liv med Gud och att ha Frälsningsarmén som sin kyrka. Sedan tre år tillbaka är Jenny Alm gift med Aftab. De träffades via dejtingsidan 7:e himlen som Jenny gick in på trots att hon lovat dyrt att aldrig nätdejta. Aftab är IT-tekniker med masterexamen men arbetar idag med ensamkommande flyktingbarn och spelar cricket, vilket Jenny säger att han är mycket bra på. De båda har hjärta för sina medmänniskor och erfarenheten de själva fått av hur det går till för den som vill bli svensk medborgare är något som hjälper dem båda i deras arbete. När Jenny berättar om sitt liv, sin uppväxt och sina olika arbeten förstår man att uppväxten präglat henne. Hon säger själv att hon är bra på att starta verksamheter och sedan låta någon annan driva arbetet vidare. Hon tycker det är viktigt med en strategi för arbetet och att svara på frågor som Varför? Vart ska vi? och Hur länge ska vi hålla på? — Den tjänst jag har i dag är mitt första uppdrag som chef för en social verksamhet, berättar Jenny Alm. DET HAR INTE ALLTID varit enkelt och Jenny tror att det mycket handlar om att själv vara stabil i sin tro och trygg i sig själv och i relationen med sin familj för att orka mer. — Om man är hel själv orkar man med andras bekymmer, påpekar hon. Alla människor har sin berättelse och kvinnorna Jenny möter på centret har sin. Jennys naturliga filosofi är att man kan bli vänner och kalla varandra för systrar oavsett tro eller bakgrund. När Jenny kom till centret i Akalla ställde hon obekväma frågor om vad centret hade för uppgift, varför det behövdes och varför Frälsningsarmén drev det. — Nu ser jag att det är viktigt och skulle vilja starta fler liknande centra, säger hon. Hon ser behov av fler kvinnocentra i

Stockholm, är redan där i tanke och hjärta och ser att Gud ger henne nya utmaningar. Jenny vet inte hur länge hon kommer att vara kvar i Akalla men säger att hon är villig att gå dit Gud sänder henne. — Det är jättehäftigt när jag tänker tillbaka på vad jag gjort och jag är så glad över mitt liv och allt som har hänt. Mitt liv och min grund är att jag står på den stadiga klippan och jag vill vara Jesus händer och fötter, säger Jenny. När hon funderade på vad hon skulle säga om sig själv tänkte hon på det Frälsningsarméns grundare William Booth sa; ”Så länge kvinnor har det svårt, så vill jag kämpa”. För henne har det varit lite så. När hon arbetade med barn kämpade hon för barn, när hon var med tonåringar kämpade hon för dem och nu kämpar hon för kvinnorna. — Kanske startar jag och Frälsningsarmén en dag Sveriges bästa ålderdomshem och vi ska ju vara med i tiden och försöka ligga före, säger Jenny. Som exempel nämner hon arbetet med människohandel som Frälsningsarmén startat. — Jag blir stolt när jag ser det arbetet och vill tillsammans med Frälsningsarmén fortsätta vara en röst för dem som är svaga och förtryckta i vårt samhälle, avslutar Jenny med entusiasm och glädje! g

fakta jenny alm Ålder: 42 år Bor: Ursvik Familj: make Aftab, mamma och pappa och två systrar Yrke: Verksamhetsansvarig på Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla. Tycker illa om: När folk ljuger. När människor far illa och att vakna på morgonen. 7

Bästa läget i stan Strax utanför Farsta i södra Stockholm inte långt från storstadens puls ligger Ågesta folkhögskola som en oas. Skolan är vackert belägen vid sjön Magelungen och Ågesta friluftsområde. Stadens brus är som borta och platsen ger både elever och personal en avslappnad miljö och den arbetsro de behöver. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

rälsningsarmén tog över fastigheten vid Ågesta friluftsområde utanför Farsta i Huddinge kommun år 2000. Dalarö Folkhögskola flyttade från Dalarö där skolan funnits sedan 1958 till Ågesta år 2006. All kursverksamhet har dock inte varit lokaliserad till Ågesta utan skolan hyrde lokaler även i

Älvsjö. Under 2015 fattade styrelsen på Ågesta ett beslut om att all verksamhet från lokalerna i Älvsjö skulle flyttas till Ågesta. Under året sade man därför upp hyreskontraktet i Älvsjö och från hösten 2016 finns det ingen verksamhet kvar där. Flytten innebar att lokalerna på Ågesta behövde byggas om. När Nya Strids-

ropet var på besök på Ågesta i början av juni var man i full färd med ombyggnaden för att hinna klart till kursstarten hösten 2016. MODERN IT-MILJÖ. Utöver ombyggna-

tionen av lokalerna så satsas det även på IT-miljön på Ågesta folkhögskola för

så funkar det | Ågesta

fakta Ågesta 2000: fastigheten vid Ågesta förvärvades av Frälsningsarmén 2003: Bibelskola på distans på Ågesta 2006: folkhögskolan flyttas från Dalarö till Ågesta 2015: kontraktet för lokalerna vid Älvsjö sades upp 2016: lokalerna på Ågesta anpassas för fler kurser 2016: (hösterminen) alla kurser är samlade vid Ågesta (förutom vissa distanskurser)

Kurser 2016-2017 • Allmän kurs • Väx med musik (allmän linje med musikinriktning) • SAS, Svenska som andra språk • Musiklinjen klassisk & Afro, med tillval College (i samarbete med Musikhögskolan Ingesund) • Konst & hantverk • Asperger arbetsliv & information • Bibelskola på distans, Ågesta och Örnsköldsvik

Sedan början av 2000talet ligger Frälsningsarméns folkhögskola naturskönt i Ågesta utanför Stockholm.

att rusta för framtiden. En första åtgärd blev att börja arbetet med att dra en fiberkabel ut till Ågesta, ett arbete som även det ska vara klart till kursstarten nu till hösten. När du har detta nummer av Nya Stridsropet i dina händer så är arbetet färdigt. IT-satsningen innebär inte bara en förstärkning av infrastrukturen, det handlar också om att ha nytt innehåll på webben och sociala kanaler och att ha nya arbetsmetoder i pedagogiken och administrationen. I januari 2016 lanserades den nya hemsidan och skolans aktiviteter och närvaro på Facebook, Instagram och på skolans egen Youtube-kanal. — Man kan säga att det är tre stora saker som händer på Ågesta nu, säger Thomas Swenson, rektor på Ågesta folkhögskola. Vår satsning på sociala medier och att vi får en helt ny plattform att jobba med är en satsning som varit lyckosam. I princip så har vi slutat annonsera i traditionella

medier och kör nu all annonsering på Facebook och sociala medier. Så detta är en viktig milstolpe, som ligger rätt i tiden. VÅR SATSNING kommer helt enkelt att skapa en modern skola. Vi får moderna verktyg och hjälpmedel. Alla lärarna och pedagogerna har redan fått nya Chromebooksdatorer med SchoolSoft. Nästa steg är att SAS-linjen, svenska som andra språk, ska få en klassuppsättning Chromebooks. — Och så använder vi Google Apps for Education, med massa funktionella applikationer och program som delas mellan elever och lärare, säger Jonas Nöjd, ekonomichef på Ågesta folkhögskola. Vi har

även integrerat detta i administrationen. Där ligger vi i framkant, som en av de första folkhögskolorna som kör med det här konceptet. Google Chromebooks är billiga datorer av olika märken, anpassade för Googles operativsystem och de är byggda för att ha det mesta av innehållet molnbaserat, det vill säga på en av Googles servrar. De har ingen stor hårddisk och kräver inte längre tid att starta än vad en läsplatta gör. Datorerna behöver inte vara personliga, utan användarna loggar in på sitt Googlekonto och kommer på så vis åt alla sina dokument och program. SchoolSoft är ett webbaserat redskap 9

TROTS ATT MAN INTE ANNONSERAR TRADITIONELLT UTAN BARA GENOM FACEBOOK SÅ ÄR DET ANDRA ÅRET I RAD MAN LYCKAS FYLLA KLASSERNA. Ågesta folkhögskola har ett stort utbud av kurser att välja bland.

framtaget för skolor, allt från förskolor till Komvux. Det kan användas för pedagogik, administration och kommunikation mellan personal, elever och föräldrar. – Den tredje stora satsningen är flytten från Älvsjö och anpassningen av lokalerna här på Ågesta, säger Thomas Swenson. Första juli töms lokalerna i Älvsjö och man flyttar över Aspergerlinjen – Arbetsliv/Information och Konst & Hantverk till Ågesta. För att det ska fungera på ett bra sätt har främst lokalerna i strandhuset anpassats och byggts om för att till hösten ha plats för de nya linjerna. Ombyggnationen av officersskolan, som också finns på Ågesta, var steg ett i denna anpassning, menar Thomas Swenson. — Man kan säga att Frälsningsarmén får en samlad utbildningsenhet här på Ågesta, säger han. Här kommer det finnas allt från officersutbildning till allmän linje och många linjer däremellan. Det blir en samlad skola, vilket jag tycker är positivt och vi får en samlad bild över verksamheten. Vi vill att Ågesta ska bli Frälsningsarméns utbildningscentrum och att Frälsningsarmén ska se oss som en resurs. För Thomas Swenson är det viktigt att inte bara finnas till för huvudmannen utan han ser också ett stort värde i 10

att huvudmannen är just Frälsningsarmén. Thomas ser gärna att samarbetet mellan skolan och huvudmannen växer, inte bara mellan Frälsningsarméns högkvarter utan också mellan kårer runt om i Sverige och skolan på Ågesta. — För mig är det viktigt att vi ses som en resurs för hela Frälsningsarmén, upprepar Thomas Swenson. Vi har väldigt mycket samverkan mellan officersskolan och folkhögskolan, men också genom kortkurser och liknande. BIBELSKOLAN PÅ DISTANS är ett exem-

pel som Thomas lyfter fram som ett lyckat samarbete mellan kårer och folkhögskola. Det är en halvfartsutbildning med mycket självstudier. Under läsåret 20162017 har man två kurser ”Bibelskola distans Ågesta” och ”Bibelskola distans Ö-vik”. Kurserna har samma koncept och kursplan. Lärarna för bibelskolan är stationerade på Ågesta och åker till Örnsköldsvik för de träffar som hålls där. — På bibelskolan går man också över till det nya systemet och anpassar sig så vi får samma verktyg rakt över på hela skolan, säger Thomas Svenson. Tanken är att vi på sikt ska ta bort de fasta dataplatserna på skolan och ha Chromebooks. — Man har boken i datorn och beho-

vet av att köpa in fysisk studielitteratur, böcker minskar radikalt, säger Jonas Nöjd. TROTS ATT MAN INTE annonserar tradi-

tionellt utan bara genom Facebook så är det andra året i rad man lyckas fylla klasserna. Svenska som andra språk (SAS), får man till hösten dela upp i två klasser eller nivåanpassade grupper. Målgruppen för SAS är deltagare från andra länder som behöver lära sig svenska språket bättre. Många av eleverna på SAS är välutbildade och Thomas avslöjar att de ett år hade en professor som elev på SAS-kursen. Andra kurser som går att läsa på Ågesta är Allmän linje och Växa med musik som båda är kurser som förbereder och ger behörigheter för kommande studier. — På Allmänna linjen har vi flera elever som haft problem att klara gymnasiet, berättar Jonas Nöjd. På Ågesta får de sitta i mindre grupper och lära sig med annan pedagogik. De växer som människor. Aspergerlinjen, Arbetsliv/Information, ger eleverna ökad insikt om sin funktionsnedsättning. De får svar på sina frågor och en möjlighet att träffa andra med samma problematik. Musiklinjen har tidigare haft tre inriktningar: Afro-amerikansk musik, klas-

sisk musik och brassmusik. Till hösten blir det ingen brassmusiklinje. — Brassmusiklinjen är den enda som har haft dåligt elevunderlag trots att Frälsningsarmén har många bra brassmusiker och många bra lärare, säger Thomas Swenson. Men vi har svårt med rekrytering av elever. Våra musiklärare har hög utbildning och är aktiva musiker. Vi har generellt en högutbildad lärarkår på skolan, inte bara på musiklinjen. KONFIRMATIONSSKOLAN

flyttade från Dalarö till Ågesta under 2006 och i juli har man under tre veckor en konfirmationsskola på skolan. Dessutom har Frälsningsarmén kolloverksamhet på skolan varje sommar och man brukar ha olika sommarkurser i folkhögskolans regi. Sommaren 2016 har de pausat sommarkurerna på grund av ombyggnationen men till nästa sommar beräknas de vara tillbaka. — Vi vill att rummen och matsalen utnyttjas så mycket som möjligt, säger Jonas Nöjd. Vasakåren har kollo i juni och i augusti och så är det ett barnläger med 90 barn. Då blir det 90 personer som kommer sitta i matsalen. Vi har också församlingsdagar året runt för kårerna runt om i Sverige. Särskilt Söderkåren och Kår 393 utnyttjar anläggningen regelbundet, men vi önskar förstås att fler ska göra det. Skolan ligger mitt i Ågesta friluftsområde men nära Stockholm. Där finns fotbollsplan, volleybollplan, brännbollsytor samt en frisbeegolfbana på skolans område och hela friluftsområdet utanför skolan. På sommaren utnyttjas gräsplanerna och badplatsen av många stockholmare. I en av skolans källare ligger ett gym på 100 kvadratmeter. — Vi har också idrottsläger för handboll eller fotboll här, berättar Jonas Nöjd. Och roddtävlingar, Nordiska mästerskapen i rodd har hållits här och i september kommer det att vara SM i rodd vid vår brygga. g

Röster från elever på Ågesta folkhögskola THERESE LYANDER, KONST OCH HANTVERK, ÅR 2 Hur tycker du att det har varit på Ågesta? — Det har varit jättebra, verkligen, över förväntan. Jag kom in med förväntan noll, men har utvecklats något otroligt mycket. Framförallt i måleri men också att förstå konst och hela den biten. Jag har gjort en otrolig resa och är jättestolt över mig själv. Och är så glad över alla människor jag träffat här och lärarna som har utmanat och peppat mig till att utvecklas. Vilket har varit det bästa? — Den här utställningen och arbetet inför utställningen. Vi har varit en ganska liten, men sammansvetsad grupp. Och vi har så olika bakgrunder men har samarbetat så otroligt bra och alla har hållt sina deadlines och vi har satt ihop utställningen, det har inte varit något bråk utan alla har varit så glada och

vi har samarbetat så bra. Det kommer jag ta med mig som det bästa minnet tror jag.

ERIK LINDSTEIN, MUSIKLINJEN AFRO Hur tycker du att det har varit på Ågesta? — Fantastiskt, jätteutvecklande, skön gemenskap och bra skola. Ett perfekt nästa steg i min musikutveckling. Det har funnits en röd tråd genom utbildningen, det man gör i de olika ämnena har hängt ihop och det görs i ett lagom tempo. Man har hunnit utvecklas och det har inte varit för stressigt. Utöver studierna, vad har varit bra? — Läget, där det ligger fridfullt i naturen, nära det stora friluftsområdet och nära till vatten har varit juste. Jag är naturmänniska och gillar den naturnära feelingen som är där ute. Annars har det bara varit att sitta inne i skolan och nöta. Året har gått extremt fort och det är en fördel att skolan ligger som det gör, man blir inte isolerad, men

kanske sitter och övar en timme istället för att åka till närmsta fik och ta en fika. 11

FOKUS | hemlรถshet

FOKUS | hemlöshet

Det ni gjort för dem har ni gjort för mig Jesus påpekar att det människor gör för att hjälpa någon ”av dessa minsta som är mina bröder” det har de också gjort för honom. Med detta som drivkraft hjälper Frälsningsarmén hemlösa. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: SHUTTERSTOCK

ur skulle det vara att inte ha ett hem, sakna tak över huvudet och inte kunna stänga en dörr om sig? Hur länge skulle man klara att ständigt hänvisas till platser under broar, offentliga toaletter, järnvägsstationer eller kyrkor för att få skydd? För många är det nästan omöjligt att tänka sig in i en sådan situation. Behovet av hjälpinsatser för hemlösa har ökat under senare tid även med tanke på den grupp barn som bor i familjer som vräks från sin bostad. I en sammanställning av Frälsningsarméns hjälparbete som gjorts av utvecklingschefen för sociala institutioner, Leif Öberg, beskrivs hemlösheten ur ett brett perspektiv. Inte många hemlösa har lönearbete och ett ekonomiskt bistånd blir således deras vanliga inkomstkälla, vilket utestänger dem från ordinarie bostadsmarknad. Hemlöshet blir en bostadspolitisk fråga och konstateras kan att även gruppen unga vuxna har problem att ta sig in på bostadsmarknaden. Personer som lider av missbruk och psykisk ohäl-

sa tvingas oftast in i akuta och tillfälliga lösningar. Frälsningsarmén är en av de frivilligorganisationer som arbetar mot hemlöshet på olika nivåer och man identifierar olika grupper bland de hemlösa. Bland hemlösa skrivna i Sverige vill man hitta nya former i akut- och stödboenden för att bättre kunna bryta människors hemlöshet. Att utveckla möjligheten att möta basbehov och stärka förmågan att lösa den egna livssituationen bland EU-medborgare/tredjelandsmedborgare blir viktig inte minst i storstäderna. Papperslösa personer faller lätt offer för människohandel vilket kan motverkas genom boendestöd där bland annat upplysning om läkarvård och svensk samhällskunskap ges. Leif Öberg beskriver hur Frälsningsarmén i Sverige möter hemlösa på femtio av de orter där man arbetar. På dessa platser erbjuder man mat, kläder, visst ekonomiskt bistånd och även rådgivning, samtal och gemenskap. Hemlösa betjänas dessutom vid härbärgen, akut-, korttidsoch stödboenden, kvinnoboenden, öppen

ATT SAKNA ETT HEM, INNEBÄR OFTAST ATT DEN HEMLÖSA MÅSTE FÅ HJÄLP FÖR ATT KLARA SITT DAGLIGA LIV. social verksamhet, sociala center och center för EU-migranter i Göteborg, Stockholm, Uppsala och Sundsvall. Per Lyredal, verksamhetschef vid Frälsningsarméns stödboende och natthärbärge Sagahemmet i Uppsala, citerar Björn Afzelius sångtext, med tanke på somligas attityd mot svaga och utsatta: ”Ingen älskar ett barn som inte lyckas, ingen ser upp till ett barn som inte är starkt”. Att sakna ett hem, med allt det för med sig, innebär oftast att den hemlöse måste få hjälp för att klara sitt dagliga liv. Pers erfarenhet efter alla möten med 13

foto: Annette emmoth

Hemlöshetens ansikten Carola Gårdare är verksamhetschef vid Frälsningsarméns stödboenden Nylösegården och Lilla Bommen i Göteborg. Tillsammans med sina medarbetare ser hon hemlöshetens olika ansikten och försöker hjälpa de utsatta. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: PRIVAT BLAND GÄSTERNA på Nylösegården

En tallrik varm soppa kan göra gott för den som inte har ett hem.

gästerna på Sagahemmet, är att en hemlös som ofta också är missbrukare, är en person som ropar på hjälp eftersom hon eller han gjort så många svåra upplevelser i livet. — Man saknar bostad, har dålig ekonomi, dålig utbildning och är arbetslös, har fysisk och/eller psykisk sjukdomsdiagnos, svår uppväxt, är utan positiva förebilder och har problem i sina relationer och med missbruk, säger Per. Han påpekar att det inte alltid är självklart var man skall börja för att hjälpa men att det är viktigt att se varje människas stora värde i Guds ögon. Per har lyckligtvis upplevt att många lyckats resa sig ur ett destruktivt liv och kommit på fötter. Han berättar om dem som levt i misär men förvandlats och blivit föredömen för andra. Frälsningsarmén har sedan starten arbetat för att hjälpa den som är hemlös även om både verklighetsbild och de begrepp som används för att beskriva den ändrats under åren. Nu talas det om tak-överhuvudet-garanti, akutboende, stödboende, HVB-hem, psykisk ohälsa, samsjuklighet, ungdomsboende med mera. g 14

har många egen bostad men klarar inte av att bo i den för tillfället. Man är fast i missbruk, kan inte sköta sin privata ekonomi eller sitt dagliga liv, man kanske är rädd att vara ensam eller väntar på ett annat boende. — Vi vill försöka hjälpa gästerna att komma tillbaka till sitt hem och sin familj för den som är lycklig nog att ha en sådan, stötta i det vardagliga när det gäller hygien, sociala relationer och ekonomi och hjälpa dem att förhoppningsvis komma tillrätta med sitt missbruk, berättar Carola. Hon menar att procenten av de hemlösa som har möjlighet att klara ett eget boende är skrämmande låg men från Frälsningsarmén vill man erbjuda dem stöd i vardagen och likaså uppmuntra enskilda individer att tro mer på sig själva. — Sedan jag började mitt arbete här i Göteborg har jag reflekterat över hur många det är som kommer hit i tjugoårsåldern, fortsätter hon men ser att de har en chans att komma tillrätta med sina problem just för att de är unga, till skillnad från äldre som kanske aldrig haft en egen bostad. Frälsningsarméns främste samarbetspartner är kommunens socialtjänst. Man samarbetar även med anhöriga, aktörer som kan erbjuda arbetsträning och så önskar man att Frälsningsarméns secondhandkedja Myrorna skulle kunna erbjuda arbetstillfällen. — Det drogförebyggande arbetet tror jag måste påbörjas redan i grundskolan medan vi ju kommer in när det gått för långt och vi kan också försöka fånga upp dem som bott hos oss men sedan misslyckats att klara ett boende på egen hand, säger Carola. De kvinnliga missbrukarna menar Carola är en grupp som inte syns så tydligt. På Nylösegården tar man emot kvinnor även

Carola Gårdare är verksamhetschef vid Frälsningsarméns stödboenden Nylösegården och Lilla Bommen i Göteborg

om de och deras missbruk ofta göms undan och man också kan se hur män lättare hamnar i missbruk. Carolas erfarenhet är att det andliga livet bland hemlösa ser ungefär likadant ut som hos de flesta andra. — Man har funderingar, en inre längtan, det inte är lätt att sätta ord på och en nyfikenhet märks exempelvis i andakterna där frågor av typen — Hur kan Gud tillåta…, kommer upp, säger Carola. Ofta ger gästerna uttryck för igenkänning när man till exempel minns sin farfar som tillhörde en kyrka och sjöng andliga sånger. Behov av samtal utifrån ett andligt perspektiv och sådant som gäller livsåskådningsfrågor märks ofta. — Just att erbjuda en andlig dimension är ju vad som förväntas av oss, avslutar Carola samtidigt som hon beskriver hur gästerna ofta berättar minnen från sin söndagsskoletid och så bekräftar hon hur musiken kan bli dörren in till det goda samtalet. Under hösten arrangeras en personalutbildning som gäller mötet med andra nationaliteter, kulturer och religioner, även detta för att motverka hemlöshet. g

aktuellt

Frälsningsarmén behövs i Falun

foto: Annette emmoth

FRÄLSNINGSARMÉN HAR FUNNITS i Falun sedan oktober 1892. Länge höll man till i en egen stor fastighet på Östra Hamngatan där också Dala divisionshögkvarter fanns. Lokalen blev emellertid på 70-talet för stor för den verksamhet som då fanns och också för dyr och såldes därför. Efter tillfälliga lösningar under några år flyttade kåren till Johanneskyrkan, en före detta metodistkyrka. För några år sedan kunde det tagit slut. Kostnaderna var för höga och medlemsantalet hade sjunkit. Kåren i Falun föreslogs upphöra som egen kår och gå upp i Borlängekåren och blev formellt nedlagd våren 2010 då Johanneskyrkan såldes. De fem aktiva soldater som fanns kvar kom dock att ta saken i egna händer. De tyckte att Falun behöver Frälsningsarmén och fann snabbt en ny lokal att ha verksamhet i. Under sommaren sjöng, spelade och kollekterade de fem soldaterna ute på stan och i den nya lokalen, Ria-stugan togs personer emot som behövde hjälp.

Reaktionen märktes tydligt. Folk verkade glada när de såg och hörde Frälsningsarmén. Resultatet blev att kåren öppnades åter bara ett halvår efter nedläggningen. Besökarna till kårens gudstjänster och andra tillfällen blev allt fler. En viktig grupp från början var familjer, där inställningen från kåren är att erbjuda aktiviteter för alla familjemedlemmar samtidigt, så att alla kan vara tillsammans på kåren. Nu består Familjegruppen, som den kallas, av drygt hundra personer. Efter sommaren planerar kåren att starta delgrupper ur Familjegruppen, den närmaste är Tonårsgruppen. Kåren har också utökats med åtta civilmedlemmar, varav en är på väg att bli frälsningssoldat. Hösten kommer att bli en händelserik period. En Alfagrupp startar i mitten av september och snart flyttar kåren in i nya lokaler mitt i stan. Frälsningsarmén i Falun ställer stor tillit till Guds ledning och uttrycker att den nya lokalen är en gåva från Gud. g Lars Beijer

Årets konfirmander ”JAG HAR FÅTT så många nya vänner och så har jag dessutom hittat Gud här”, berättar en av konfirmanderna på Frälsningsarméns konfirmationsskola 2016. Årets 24 konfirmander kom från Skellefteå i norr till Malmö i söder, och en kom ända från USA. Alla hade de bestämt sig för att de ville lära sig mer om den kristna tron utifrån Frälsningsarméns elva lärosatser. Utöver undervisningen fanns något som kallas ”Life Classpass”, då tron fick mer praktiska, konkreta

uttryck. Givetvis fanns det tid till bad, volleyboll, lekar och en hel del galna upptåg. Andakter på kvällarna fylldes av lovsång och mycket bön. — Något av det starkaste har varit ”open-mike”, då konfirmanderna fick tillfälle att dela något säger kapten Jennie Franzén Gallardo, ansvarig för Frälsningsarméns konfirmationsskola 2016. — Vi ledare är så tacksamma att ha fått förmånen att utrusta dessa unga människorna för framtiden, med grunderna i den kristna tron, både teoretiskt och praktiskt. g

MIN VÄG TILL GUD | Peter Manninen

Jag vill att du ska tjäna mig Jag växte upp som enda barnet i en finsktalande arbetarfamilj utanför Borås. Pappa Veikko var tapettryckare på Boråstapeter och mamma Maria var sjukpensionär. Mamma har varit viktig för mig på min vandring till Gud. TEXT: PETER MANNINEN FOTO: JONAS MAGNUSSON

rots min mammas kamp med sin MS-sjukdom hade hon en starkt tro på Jesus. Tyvärr lämnade hon oss för tidigt men våra samtal kommer jag alltid att minnas. Som liten var jag ofta hos mormor och morfar. Morfar läste Barnens Bibel för mig. Mormor var en bönekvinna som jag älskade. På söndagarna följde jag med dem till söndagsskolan. Under tonåren var jag inte det minsta intresserad av Gud. Jag hade släktingar som gick i kyrkan, men där fanns inget som lockade mig. Jag tyckte att kyrkan var ganska trist och att Bibeln var en tråkig gammal lagbok, fylld med regler och förbud. Så fel jag hade! Idag vet jag att livet med Gud kan vara hur levande som helst. Jag fick vara med om att min bild av Gud och Jesus förvandlades helt. Under en period var jag nedstämd på grund av en relation som inte fungerade. Jag hittade en bok i asiatisk filosofi om lycka, som jag trodde skulle hjälpa mig. Jag visade mamma den men hon gav mig i stället boken: ”God morgon Helige Ande”. Författaren beskrev hur han samtalade och umgicks med den Helige Ande. Jag blev väldigt nyfiken och fascinerad. Vid ett tillfälle avbröt jag läsningen, vände mig till den Helige Ande och sa: — Detta är fantastiskt men jag kommer

aldrig fullt ut att tro på detta, om du inte möter mig på samma sätt. Plötsligt fylldes jag av en glädje som från ingenstans. Inom mig såg jag bilder från de bibelberättelser morfar hade läst för mig susa förbi. Sedan hörde jag i mitt inre den Helige Andes röst för första gången. Med en mild och stilla stämma sa han: — Allt det här är sant!

FRÅN DEN STUNDEN HAR JAG HAFT EN BERGFAST TRO PÅ ATT BIBELN ÄR SANN. Från den stunden har jag en bergfast tro på att Bibeln är sann. Jag har fått lära känna den Helige Ande på ett personligt sätt och vet att den som vill kan få göra det. Den upplevelsen ledde fram till att jag blev frälst. Vilken förvandling! Så bra jag mådde! Glädjen och friden liknade inget jag tidigare upplevt. Plötsligt såg blommorna och träden vackra ut, bibelläsningen blev levande och när jag frågade den Helige Ande om något i Bibeln svarade han mig. Jag hade varit ganska rädd och blyg men började nu tycka om att prata

med folk. Var det så att vara kristen? I så fall borde hela världen få veta det. Hemma hos en granne blev jag tillfrågad om varför jag var så glad, jag berättade allt och sedan frågade jag honom om han också ville bli frälst. Vi bad tillsammans och han tog emot Jesus. Med den Helige Andes hjälp blev det lätt att dela tron. Idag vill jag uppmuntra kristna att dela sin berättelse om Jesus med andra. Vi kan alla föra någon till tro på Jesus. HUR BESKRIVER MAN något man upp-

levt så andra kan förstå det? En del kunde inte förstå vad som hade hänt i mitt liv, trots att jag gjorde mitt bästa för att förklara. Jag har träffat såväl dem som varit öppna och tillmötesgående som dem som varit skeptiska och ifrågasättande. Ibland har jag sårat människor genom vad jag sagt och gjort. För sådant är jag uppriktigt ledsen och ber om förlåtelse. Jag ursäktar mig dock inte för att jag tror på Jesus, det står jag för och kommer alltid att göra. Att dela sin tro på ett respektfullt sätt kan väl inte vara fel? Även Jesus fick möta motstånd, många gillade honom och det han sa och andra inte. Så kommer det alltid att vara för den som väljer att följa Jesus. Om nu Jesus är den bäste som finns, hur skulle vi då kunna låta bli att berätta 17

MIN VÄG TILL GUD | Peter Manninen

HUR BESKRIVER MAN NÅGOT MAN UPPLEVT SÅ ANDRA KAN FÖRSTÅ DET?

om honom? Hur skall människor kunna tro om vi inte berättar? Som nyfrälst längtade jag efter att få lära mig ifrån Bibeln och om Jesus. Jag flyttade till huvudstaden och började på bibelskola. Att dagligen få ta del av förstklassig bibelundervisning var härligt och mer än bara teoretisk teologi. Lärarna delade sina egna praktiska erfarenheter om livet tillsammans med den Helige Ande. Framför allt uppskattade jag undervisningen om trons grunder, vilken senare betytt mycket för mig. Jag har mycket att tacka bibelskolelärarna för, till exempel den kärlek som jag har till bönen och Guds ord idag. JAG ÅKTE på en evangelisationsresa till Izmir i Turkiet. Där vittnade vi för människor och bad för sjuka på dagarna och hade väckelsemöten på kvällarna. Vi fick möta turkar som för första gången fick höra om Jesus. Gud verkade och folk blev frälsta och helade. Efter två veckor hade ett femtiotal personer tagit emot Jesus. En nystartad församlingsplantering fick därefter ett tiotal nya medlemmar och Guds rike bredde ut sig. Det var också på en dammig grusväg utanför Izmir som jag upplevde min livskallelse. Där hörde jag Gud säga till mig: — Jag vill att du skall tjäna mig på heltid. Senare flyttade jag till Turkiet och arbetade med församlingsplantering med avsikt att bosätta mig där för gott. Jag gifte mig men tyvärr blev kampen som unga och nygifta i Turkiet för stor för oss, vi blev tvugna att avbryta missionen och flytta hem till Sverige igen. Vi flyttade till Oskarström utanför Halmstad men hade 18

Peter Manninen är nybliven kårledare för Frälsningsarméns kår i Skövde.

svårt att hitta vänner, såväl i som utanför kyrkan. Vi kände oss väldigt ensamma. Vi hade blivit småbarnsföräldrar och den ständiga tröttheten på grund av dålig nattsömn och mitt hårda skiftarbete på fabriken var tärande. Äktenskapet knakade i fogarna, efter några år lämnade min fru mig och efter ytterligare några år blev jag också arbetslös. Livet skakade och det kändes som om allting rycktes ifrån mig. På söndagarna gick jag till kyrkan men min tro på Jesus började alltmer svalna. Under de här åren var jag inte den roligaste att ha att göra med. Jag bad allt mer sällan och Bibeln blev dammigare. Jag hade blivit avfälling. Gud fanns ändå med mig i mörkret även om jag inte alltid såg det. Gud överger oss aldrig även om vi överger honom. Han älskar oss så mycket! 2010 hittade jag till Frälsningsarmén i Halmstad. Där möttes jag av en värme som rörde mig djupt. Jag kände den helige Andes närvaro starkt, det var något jag inte upplevt sedan åren i Stockholm och inte trodde jag skulle få uppleva igen. Där fanns kärleken till Gud och människor. Jag upplevde sorg över hur det stod till med min själ. Jag var inte där jag borde vara. I slutet av gudstjänsten böjde jag knä vid botbänken, någon bad för mig och jag fick omvända mig och på nytt ge mitt liv till Jesus. Tiden i halmstadskåren var läkande och helande. Där fanns nära vänner och hemgrupper. Jesus blev min vardag igen

och jag tillhörde en gemenskap som samtidigt inspirerade och utmanade mig till att följa Jesus. För mig blev gemenskapen med Gud och syskonen det viktigaste. Där fanns glädjen och livet! Sakta började jag engagera mig i uppgifter jag kände en glädje i. Kårledaren frågade om jag ville göra fältpraktik. Gud påminde mig om kallelsen som han gett mig på grusvägen utanför Izmir. Jag gjorde ett fältpraktikår i Norrköping, därefter sökte jag till Officersskolan och blev antagen. Utbildningstiden har gett mig tillfälle att landa i min identitet som ledare och frälsningsofficer, men också möjlighet att arbeta med min passion - Bibeln och bönen. Nu har jag ordinerats till frälsningsofficer och min första tjänst blir som kårledare för Skövde kår. Ett nytt spännande kapitel har börjat. Jag är ödmjuk och förväntansfull inför vad Jesus har i beredskap för Skövde och för framtiden. Skövde och världen för Kristus! g

fakta Peter Manninen

Ålder: 42 år Bostadsort: Skövde Familj: Två tonåringar, Oscar och Victoria Yrke: Frälsningsofficer Böcker jag gärna läser: Bibeln, teologi- och ledarskapsundervisning

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Hemlös… i ett dygn FRÅN ”MÅNGA” är vi nu nere i enbart

fyra ouppackade flyttlådor. Om man inte räknar med jullådorna som jag inte tänker packa upp just nu. Under sommaren stuvades våra tillhörigheter ihop och ett land byttes mot ett annat. En gammal adress mot en ny. Under drygt 24 timmar var våra saker på väg från ett till ett annat och vi befann oss vara hemlösa. En ganska obehaglig känsla. Tänk om något hände på vägen? Eva Kleman och hennes make Min personliga, ytterst begränsade är ledare för Frälsningsarmén i upplevelse av att vara hemlös kan alltså Sverige och Lettland. inte riktigt göra sig gällande i en regelrätt tak-över-huvudet-debatt. Men enbart de där timmarnas olustiga känsla innan flyttbilen anlände, får mig att ana vilken avgrundsdjup förtvivlan den måste känna som flyr sitt land, förlorar sitt bekanta ”hemma” eller tappar fotfäsJAG TALAR OM tet bland samhällets adresskrav. Eller för ROTFÄSTE OCH den delen; den som HEMMAHÖRANDE, aldrig kommer in på bostadsmarknaden. IDENTITET OCH För elva år sedan visade socialstyrelMENING SOM sens undersökning STRÄCKER SIG att det fanns cirka 17 800 personer som BORTOM ETT saknade bostad i POSTNUMMER. Sverige. Jag tror att de var fler. 2014 hade siffran stigit och man talade om cirka 34 000 personer. Jag tror att de var fler. Och jag tror att de är ännu fler idag. Det handlar naturligtvis om hur man räknar och i vilka grupper

man väljer att kategorisera hemlöshet. Men så här räknar jag. Jag räknar nämligen med en hemlöshet som inte enbart har att göra med mantalsskrivning eller bostadsadress. Jag räknar med en inre hemlöshet som media sällan debatterar. För trots att det är svårt, är det nämligen ändå enklare att tala om vårt yttre välbefinnande än vårt inre. Enklare att tala om golv och tak än om Gud och tro. Men jag vill alltså gå längre än så. Jag talar om rotfäste och hemmahörande, identitet och mening som sträcker sig bortom ett postnummer. Frälsningsarmén är bra på att lyfta frågan om hemlöshet. Vi har erfarenhet. Vi har gjort det i mer än 150 år. Men. Vi vet att inte ens en egen ytterdörr ger svaret på alla frågor. Också i villakvarterens till synes idylliska mysbelysning kletar frågorna sig fast vid väggarna: Vad är meningen… Vart är jag på väg… Vad ska allt det här tjäna till? Då Göte Strandsjö beskriver det ultimata ”hemma” i sin sång utgår han från en inre längtan som många av oss känner igen sig i: ”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn, så var det för mig att komma till Gud, jag kände att där hörde jag hemma. Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.” (Frälsningsarméns sångbok 592). Att fixa en säng för natten är alltså inte nog… även om det naturligtvis är en bra början för att ett hjärta ska kunna hitta sitt hem. g

TRO | kärnvärden

Välkomnande Känn dig som hemma! Hoppas att du ska trivas hos oss! Uttrycken låter kanske som en klyschig slogan i en soldränkt reklamfilm om en vacker turistort, eller varför inte som omslaget av senaste katalogen av ett välkänt svenskt möbelföretag? Att få människor att känna sig hemma och trivas är en viktig del av marknadsföringen för varje företag som vill sälja sina produkter eller få människor att välja just dem för en tjänst. TEXT: EWA-MARIE KIHLAGÅRD FOTO: GRAPHICSFUEL

rälsningsarmén vill också få dig att känna dig hemma. Vi hoppas också att människor ska trivas hos oss. Vi vill vara välkomnande och vi vill uppfattas som välkomnande. För oss handlar det inte om marknadsföring eller om att sälja vår produkt. Att vara välkomnande med en öppen famn för alla människor oavsett bakgrund tar sin utgångspunkt i det välkomnande vi själva fått uppleva. Önskan om att vara välkomnande är grundad i vår tro på en levande Gud som har välkomnat oss in i gemenskapen med honom. Vi har upplevt att vi blivit mottagna med kärlek, omsorg och respekt av den Gud som har skapat oss. Vi har upplevt vad det innebär att känna sig hemma och vi vill ge den möjligheten vidare till fler. I Bibeln beskrivs det att Gud välkomnar den som vill komma till honom med öppen famn. Jesus beskriver Guds karaktär när han berättar liknelsen om den förlorade sonen som av egen vilja lämnar sin far och vandrar i väg på egna vägar. Efter en tid i främmande land inser sonen att han inte alls lever det liv han är skapad för och han bestämmer sig för att vända hem till sin far. Fadern som symboliserar Gud, har varje dag väntat på att sonen ska komma hem och mottagandet han ger är verkligen välkomnande:

”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.” (Lukas 15: 20). FRÄLSNINGSARMÉNS FÖDELSE. Fräls-

ningsarmén grundades av metodistpastorn William Booth i östra London för 150 år sedan. William Booth hade ett brinnande hjärta för att nå människor med evangeliet om Jesus, speciellt de som befann sig på gatan och de som levde i misär och fattigdom. När han tog med sig sina nyomvända vänner till den etablerade kyrkan upptäckte han tyvärr att vännerna inte var särskilt välkomna där. De ansågs alltför smutsiga, stökiga och missanpassade för att ha en plats bland Guds folk. Detta ledde till att William Booth tog med sig sitt folk och startade egna gudstjänster. Frälsningsarmén var född. Det ligger alltså djupt i vårt DNA som Frälsningsarmén att vara välkomnande, inte minst med tanke på att vi föddes som en följd av att människor inte blev välkomnade. DE SKALL SITTA TILL BORDS. Fräls-

ningsarméns tro och övertygelse återfinns tydligt i våra sånger. Ett exempel på detta ser vi i följande sång:

”De skall komma från öst, de skall komma från väst, de skall sitta till bords i Guds rike. Gud skall välkomna dem till sitt eviga hem, de skall sitta till bords i Guds rike. Och aldrig mer skall hänsyn tas till människors hudfärg eller ras. De skall komma från öst, de skall komma från väst, de skall sitta till bords i Guds rike.” (Sång 676 ur Frälsningsarméns sångbok, vers 2, Gowans & Larsson). Sången beskriver hur det ska bli i himlen en gång. Gud själv ska välkomna oss! Samtidigt är sången en beskrivning av den uppgift som varje kår och social institution inom Frälsningsarmén har redan här och nu. Vårt uppdrag är att i praktisk handling förverkliga något av den himmelska tillvaro som beskrivs i sången. Vi välkomnar människor till gemenskap. Vi bryr oss inte om varifrån de har kommit eller vilka de är. Vi bjuder människor att sitta ner för ett samtal, vi ordnar soppluncher och kårmiddagar, vi inbjuder hemlösa att äta frukost och ensamma föräldrar att komma för en fika. När vi gör det gestaltar vi bordsgemenskapen, inte bara med varandra, utan med Jesus själv. Välkomnande. För alla. En plats vid bordet. Vid en julfest vi arrangerade på Frälsningsarmén var lokalen fylld av människor med olika bakgrund. En

tro | barn och unga

ung mamma tittade sig omkring och utbrast med stor förundran ungefär följande ord ”Vad häftigt - här sitter vi alla ner tillsammans vid borden – folk från olika religioner, olika åldrar och olika social och kulturell bakgrund. Här finns säkert ateister också. Tänk att det fungerar!” VÄLKOMNANDE MÖTESPLATSER FÖR BARN OCH UNGA. Frälsningsarmén har

valt att proklamera år 2016 som ett barnoch ungdomsår. Detta ställer oss inför utmaningen att skapa mötesplatser där barn och unga upplever att de är välkomna, sedda och bekräftade. Behoven är stora eftersom vi vet att det finns barn och ungdomar som under hela sin uppväxt får höra att de inte är önskade och att de bara är i vägen. Det finns barn som kastas hit och dit mellan splittrade familjemedlemmar och som aldrig känner sig riktigt

välkomna i något hem. Det finns också barn som blir utslagna tidigt i idrottens elitsatsningar, barn som mobbas i skolan och barn som lever i olika former av socialt utanförskap. Det finns barn som levt hela sina liv på flykt och som aldrig fått känna hur det är att kalla en plats för sitt hem. För att möta alla dessa utmaningar är det livsviktigt med mötesplatser där barn och unga i praktisk handling får uppleva att de är värdefulla och unika. När barn från utsatta miljöer erbjuds trygghet och ett ”extra hem” på Frälsningsarmén, kan det i vissa fall vara helt avgörande för barnets utveckling och framtid. Jesu ord visar oss att när vi verkligen tar emot barn och ungdomar på ett värdigt och respektfullt sätt har det en djupare och vidare innebörd än kanske någon av oss hade anat. ”Den som tar emot ett sådant barn i

VAD HÄFTIGT - HÄR SITTER VI ALLA NER TILLSAMMANS VID BORDEN - FOLK FRÅN OLIKA RELIGIONER, OLIKA ÅLDRAR OCH OLIKA SOCIAL OCH KULTURELL BAKGRUND. mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig.” (Markus 9:37). g 21

Anna-Carin Wiberg Löw är ansvarig för konceptet Vardagsängel hos Frälsningsarmén.

Vardagsängel – ett sätt att göra skillnad ”Vi lever där människor lever. Vi ser vad människor ser. Vi vakar över mannen som bor under en bro, över barnet som inte vågar sova, över kvinnan som gömmer sina sår …” Så lyder speakerrösten i kampanjfilmen för Vardagsängel, Frälsningsarméns månadsgivande. Under sommarmånaderna har den visats på olika play-kanaler och på sociala medier. År 2012 ville Frälsningsarmén göra något nytt för sina regelbundna givare. Då skapades konceptet Vardagsängel. Sedan dess har det vuxit och i dag har Frälsningsarmén fler än 6700 månadsgivare. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 22

åvor som ges till Vardagsängel Sverige används av Frälsningsarmén för projekt i Sverige, projekt som till exempel hjälper fattiga barnfamiljer, misshandlade kvinnor och barn, människor som fastnat i missbruk, hemlösa eller ensamma och gamla. Under sommarmånaderna glömmer många bort de äldre i Sverige. — Många gånger är de utflykter vi erbjuder de enda man har under hela sommaren, berättar Anna-Carin Wiberg Löw, ansvarig för Vardagsängel. Att få byta ensamheten mot några dagars gemenskap gör väldigt mycket. Hjälpen till de äldre kan också handla om ett besök i deras hem för en fika, om hjälp med matkassar, läkarbesök, tandvård och så vidare. Behoven varierar från person till person och från ålder till ålder eller tid till tid, men Frälsningsarmén hjälper behövande folk i den situation de befinner sig i och genom konceptet Vardagsängel Sverige kan fler vara med och hjälpa de behövande i vårt land. — Att vara en Vardagsängel är ett sätt att få vara med, att påverka och göra skillnad för andra människor som har det svårt, berättar Anna-Carin. Det finns väldigt många människor som behöver hjälp. FADDER PÅ NYTT SÄTT. Frälsningsar-

mén hjälper inte bara i Sverige. På många håll i världen råder krig, fattigdom och arbetslöshet. Och oftast är det barnen som drabbas hårdast. Pengarna som kommer via Vardagsängel Fadder går till samhällsförändrande projekt i världen med fokus på att hjälpa barn. Då stöttar man inte bara ett enskilt barn, utan även barnens familjer och utveckling av området där de bor. Barnen ges rätt förutsättningar för att kunna leva ett drägligare liv. Just nu har Frälsningsarmén ett projekt i Kenya, Kenya WASH, som strävar efter att förbättra hygienen och de sanitära förhållandena på 40 skolor i östra Kenya. — Frälsningsarmén gör nu en förändring i fadderprogrammet, berättar Anna-Carin. Det innebär att vi går från att ha jobbat mycket med institutioner som barnhem och dagcenter till att jobba mer

ATT VARA EN VARDAGSÄNGEL ÄR ETT SÄTT ATT FÅ VARA MED, ATT PÅVERKA OCH GÖRA SKILLNAD FÖR ANDRA MÄNNISKOR SOM HAR DET SVÅRT.

med samhällsförändrande projekt så kallade ”community projects”. Den gamla modellen av fadderverksamhet finns också kvar men då som dagcenter och i mindre skala och snart kommer det finnas fler projekt som det i Kenya som fokuserar på till exempel hälsa och utbildning utifrån barnens situation. FRÄLSNINGSARMÉN INTERNATIONELLT

verkar i 125 länder. Gåvor till Vardagsängel Världen går till mer övergripande arbete. Alla projekt startar lokalt hos människor som ser ett sätt att kunna förändra sin situation. — Vardagsängel Världen är helt enkelt utvecklingsprojekt i världen, säger Anna-Carin. Det kan vara jordbruksutveckling eller inkomstgenerering, det vill säga hjälp för människor att utveckla möjligheter till egen försörjning, men det går också till förebyggande katastrofhjälp. MÅNGA BÄCKAR SMÅ. Att vara Vardagsängel innebär att du ger regelbundet via autogiro och du väljer vad du vill ge till: Vardagsängel Sverige, Fadder eller Världen. — För att bli Vardagsängel behöver du inte ge en stor summa. När många är med och ger lite så ser vi att det blir fantastiska resultat. Det är något fantastiskt fint när människor vill ge pengar för att behövande i Sverige eller andra delar av världen ska få hjälp eller få ett bättre liv. De är verkligen vardagsänglar, de gör skillnad, säger Anna-Carin Wiberg Löw. g

fakta vardagsängel Som Vardagsängel kan du välja mellan: Vardagsängel Sverige – sociala projekt i Sverige. Vardagsängel Fadder – hjälp att förbättra situationen och miljön för barn runt om i världen: ”Community Projects” Vardagsängel Världen – utvecklingsprojekt i världen: Jordbruksutveckling och inkomstgenerering eller förebyggande katastrofhjälp. Detta får du om du är med: Ett välkomstpaket med ett diplom. En liten pin (små änglavingar) som går att bära på rockslaget. En rapport fyra gånger per år om hur Frälsningsarmén använder pengarna. 23

om oss | gudstjĂ¤nst

om oss | gudstjänst

Gudstjänst Troende kristna firar gudstjänst. Gudstjänstfirandet kan ha olika uttrycksformer. Till gudstjänst samlas man för att uppbygga och stärka varandra i tron, förenas kring bibelteman, fördjupa den kristna gemenskapen och entusiasmera andra. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

en som har för vana att delta i Frälsningsarméns gudstjänstliv tänker förmodligen inte alltid på rörelsens tidiga historia. Det kan dock vara intressant att fundera över varför pastor William Booth snart lämnade Metodistkyrkan i England och tillsammans med familj och nyomvända formade det som kom att bli Frälsningsarmén. Som ofta när nya rörelser och samfund vuxit fram berodde det på att man inte längre kände sig välkommen och hemma i det gamla sammanhanget. Att läsa historieböckerna, exempelvis Thorsten Kjälls Korsets färger bära, om rörelsens framväxt, blir litet som att stiga in i en annan värld. Det hjälper oss att förstå det kristna samfund, den kyrka, den frälsningsarmé många av oss tillhör. Begreppet gudstjänst har blivit vedertaget under senare år i takt med att många frälsningsarmékårer endast bjuder in till en offentlig samling i veckan. Tidigare talade man mer om möten av alla möjliga slag och under Frälsningsarméns första decennier arrangerades exempelvis sjömanövrar, jubelfester, fältdagar och bykrig, inte sällan på andra platser än i den egna möteslokalen, i den mån kåren hade någon. Inomhus hölls bland annat sol-

datmöten, bönemöten, rekrytmöten, helgelsemöten, frälsningsmöten, barnmöten, musikantmöten, vittnesbördsmöten, armébegravningar, ja, till och med skurmöten då man hjälptes åt att storstäda lokalerna. Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att nå nya människor med evangeliet. Mötenas avslutningsdel kom att kal�las eftermöten. Där gavs tillfälle till eftertanke, reflektion, ny överlåtelse till Gud och, inte minst, omvändelse och frälsning. Som exempel på mångfalden i mötesutbudet kan nämnas att en kår i Stockholm i slutet av 1800-talet rapporterade att man hållit 533 möten under ett verksamhetsår. Det visade sig att ändamålen helgade medlen då många kom för att delta, inte minst av nyfikenhet. Något som var synnerligen anmärkningsvärt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var kvinnliga predikanter och ledare. Upprinnelsen till att detta förekom i den nya rörelsen var att William Booths hustru Catherine vid ett tillfälle gått fram till sin make under ett möte och bett att få säga något. Det fick hon och, som man säger, på den vägen är det. Frälsningsar25

om oss | gudstjänst

FRÄLSNINGSARMÉNS GUDSTJÄNSTER VILL GE UTTRYCK FÖR FRÄLSNINGSGLÄDJE, DET KRISTNA HOPPET OCH TRON PÅ GUD SOM ÄR GOD.

méns folk och dess ledare satte också en ära i att inte forma mötesritualer som mer eller mindre noga skulle följas. Däremot uppstod så småningom en slags oskriven liturgi som visserligen visade på flexibilitet och pragmatism men som gjorde att en van mötesbesökare kunde veta när det var dags för bibelläsning, kollektupptagning, predikan även innan något sades om det. Att frikyrkorörelsen Frälsningsarmén fortsatt att vara icke sakramentsförvaltande har också med historien att göra. Catherine Booth såg en fara i att själva handlingen, exempelvis dopet eller nattvardsfirandet blev viktigare för människor än det som symboliserades. Dessutom förekom på den tiden inga alkoholfria drycker i nattvardsfirandet, vilket kunde få fördödande konsekvenser för omvända alkoholister. Det personliga vittnesbördet blev något typiskt att känna igen särskilt i frälsningsmötet. Frälsningssoldater berättar om sin frälsningsupplevelse, sin gemenskap med Gud och sitt kristna liv och många som lyssnat har sagt: — Det hon har skulle jag också vilja ha! Sång och musik har alltid haft en viktig plats i gudstjänstfirandet och många gånger har William Booth citerats då han tog melodier från dåtidens engelska schlagers, satte till en psalm- eller sångtext och undrade: — Varför ska djävulen ensam ha alla de bästa melodierna? I den sångskatt man använt i gudstjänsten, som gemensam församlingssång, solo- eller körinslag och som melodier i musikstycken och marscher kan urskiljas särskilda fräls26

om oss | gudstjänst

Gudstjänstfirande på Frälsningsarmén Varför firar du gudstjänst på Frälsningsarmén och är det något speciellt i Frälsningsarméns gudstjänstfirande som tilltalar dig? LISBETH LÖWMARK, 74 ÅR: Frälsningsarmén är min kyrka, min församling och jag trivs med det fria, blandningen av musik- och sångstilar och att det inte känns så högtidligt.

CHRISTER BLOMBERG, 62 ÅR:

Nya frälsningsofficerare ordineras vid en gudstjänst i Templet.

ningssånger som manar till omvändelse och frälsning, helgelsesånger som handlar om ett fördjupat andligt liv och stridssånger som uppmuntrar till fortsatt kamp mot det onda. I varje frälsningsarmélokal har botbänken, den särskilda böneplatsen en central plats. I varje gudstjänst inbjuds den som deltar att komma för att böja knä och be där. Vid botbänken kan man få tala med en förebedjare eller själavårdare och få hjälp att be, vara ensam om det känns bäst eller kanske be tillsammans med en vän. Inte sällan har Frälsningsarméns gudstjänster fått namn om sig att uttrycka frälsningsglädje, det kristna hoppet och tron på Gud som är god, vill alla människor väl och för vilken allt är möjligt. Det är söndag och vi besöker gudstjänsten på Templets kår i Stockholm. Idag

Frälsningsarmén är mitt andliga hem, jag trivs med att lovprisa Gud där och jag uppskattar mycket de personliga vittnesbörden.

ska Majken, knappt 1 år, bäras fram och välsignas i kåren bland familj, släkt och andra som samlats för att fira gudstjänst. En av kårens underofficerare, Anders Modig, leder gudstjänsten och kårledaren Anna-Lena Hjerpe predikar under rubriken Guds rike. Mia-Lisa Alhbin förrättar barnvälsignelsen, Majkens mamma Johanna Engholm talar och Jonas Brandvik är sångsolist och pianist. Atmosfär, stämning och känsla låter sig inte alltid beskrivas men gudstjänsten är familjär trots att många som deltar är tillfälliga besökare. Som alla andra kårer och församlingar vill Templet vara en plats där, inte minst i gudstjänsten, alla som kommer kan uppleva det som gudstjänstledaren citerade: ”Gud, du är här. I detta rum finns också du och fast vi inte ser dig eller hör dig så är du här just nu”. g

AGNETA LINDELL, 58 ÅR: Jag upplever en konkret gudsnärvaro och tilltalas varmt av inbjudan som ges i varje gudstjänst till bön, syndabekännelse och möjlighet till eftertanke och reflektion.

TOBIAS PAULSSON, 24 ÅR: Frälsningsarmén är mitt andliga hem. Där känner jag mig hemma och det är naturligt för mig att fira gudstjänst där. Jag har alltid gillat musiken, bland annat brassbandsmusiken.

EVANGELINA BERGH, 19 ÅR: Jag känner mig hemma där, är van att gå på gudstjänst på söndagen och något fattas om jag inte gör det men jag har inte tänkt så mycket på om något speciellt tilltalar mig. 27

Att hitta tillbaka till sig själv Det är onsdag förmiddag och en grupp äldre på demensboendets musikstund gläds åt dragspelstonerna till Evert Taubes ”Havsörnsvals” som flödar fram när Nils musicerar med flinka, vana fingrar. Han spelar stycket om och om igen och alla rycks med i musiken och munterheten. TEXT: KATI DERNINGER FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN 28

VERKSAMHET | salome

foto: pixabay

Att sjunga och spela tillsammans är alltid bra, tycker Marita Johansson i Alingsås.

detta. Från att arbetet påbörjades har allt gått väldigt fort och viktiga dörrar har öppnats, gång på gång. — Vi går i ”förberedda gärningar”, säger Marita som upplever att det finns ett stort behov och att det här initiativet är mycket efterlängtat. FRÄLSNINGSARMÉN I ALINGSÅS har i

ortom demensen, denna svåra sjukdom som drabbat honom på äldre dagar, kan Sven tack vare musiken under ett ögonblick vara helt närvarande med sina sinnen och både känna och även sprida livsglädje till de andra. I slutet av 2015 fick Marita Johansson i Alingsås frågan om hon kunde tänka sig att starta upp Frälsningsarméns arbete med att hjälpa äldre som drabbats av demenssjukdomar och deras anhöriga. Tack vare ett mycket generöst testamente hade Frälsningsarmén fått medel för att investera i ett sådant arbete. Marita, som under stora delar av sitt yrkesverksamma liv har arbetat med vård av dementa, kände direkt JA i hela sig och ser det som en stor förmån att komma in i arbetet. Marita upplever att Herren har förberett för

projektet som går under namnet Salome arbetat upp ett gott samarbete med kommunen. En grund har byggts utifrån ett helhetsperspektiv där olika aspekter inkluderas, allt ifrån arbetet med både den demente och hans eller hennes anhöriga till samarbete med olika instanser såsom Hemtjänsten, Demensboendet och Vårdcentralen i omsorgen om desamma. Frälsningsarmén har även varit den drivande kraften i att starta ett Demensförbund eftersom detta var nedlagt i Alingsås, och är även representerad i styrelsen via Marita. Trovärdighet har varit en grundpelare i arbetet. — Utan rätt kompetens och erfarenhet hade jag aldrig tagit mig an denna uppgift, säger Marita Johansson och påpekar att kunskap är A och O. Frågor viktiga att ställa sig är Hur är det i hjärnan? Vad händer med hjärnan när vi åldras? Hur fungerar det känslomässigt? Anhörigmässigt? Marita har stor erfaren-

het och förståelse kring dessa frågor och vet själv så väl hur det känns. Hon växte upp med sina morföräldrar och när hon var tonåring drabbades hennes mormor av demens. Tillsammans hjälptes hon och hennes förtvivlade morfar åt att göra livet så bra som möjligt för mormodern och sig själva under demensperioden. -Vi ville ju bara att mormor inte skulle känna sig ledsen eller dum, att hon kunde må gott och inte behövde känna ångest eller oro, fortsätter Marita. Mormodern dog två år senare. Erfarenheten tar Marita med sig i sitt arbete. Idag kan det upplevas som tabu att prata öppet om att ha demens eller en anhörig med demens. Anhöriga vill ha hjälp men de kan uppleva det skamfullt. För Marita är det helt naturligt. Hon tror att Frälsningsarméns kristna tro och värderingar bidrar till att man kan nå fram till de behövande snabbare. — Vi är jordnära och arbetet byggs på en ordentlig grund, en bas skapad utifrån kunskap och utifrån Frälsningsarméns kärnvärden välkomnande, troende och hjälpande, vilket är viktigt, speciellt för äldre människor, säger Marita. Det är fredag eftermiddag och Marita ringer på dörren till en välbekant lägenhet. Dörren öppnas och hon möts av ett igenkännande leende och doften av nybryggt 29

verksamhet | salome

INGEN SKULLE KUNNA TRO att Sven för

drygt ett halvår sedan var en av många dementa som försvann in i en depression och inte ens kunde lämna sängen. Hemtjänsten var tvungen att komma och låsa upp dörren inför varje besök, fick lyfta upp honom ur sängen och sätta honom i soffan då han inte kunde ta sig upp på egen hand. — Tänk att något så litet och enkelt kan vara så betydelsefullt, säger Marita och påpekar att ingen ska behöva vara ensam när man är gammal. Frälsningsarmén har i projektet Salome tagit fram en arbetsmetod för att hjälpa människor drabbade av demens/alzheimers samt deras anhöriga. När Vårdcentralen genomför demensutredningar erbjuder Frälsningsarmén anhörigstöd via samtal och ordnar även anhörigträffar. — Vi vill hjälpa dem att få ett fint farväl, hjälpa de drabbade att få en fin tid och skapa social och kreativ livskvalité beskriver Marita det. Man vill stötta de drabbades barn så att de inte tappar all social aktivitet, ge dem avlastning, hjälpa dem att få insikter och förståelse och att knyta an till sina föräldrar i vad som ofta är livets sista skede. Ett av verktygen Frälsningsarmén i Alingsås använder sig av är musikstunder med allsång både på kåren, demensboendet och under hembesök. — Musiken är kärnan, säger Marita och talar om hur sången gör skillnad. Efter sångstunderna blir patienterna lugna på demensboendet. Oron försvinner eller minskar och de äldre kan må bra. 30

DE SOM SAMLAS BEHÖVER INTE VARA ENSAMMA, DET GÅR FORT ATT BLI SOCIAL OCH FÅ EN FIN SAMVARO.

Någon undrar varför man använder ett sångtexthäfte då deltagarna inte ens kan läsa. Man har sett att de börjar läsa igen i samband med dessa sångstunder och kan sjunga med i allsången. Detta ökar självförtroendet och ångestnivån sjunker. I maj ska ett så kallat Demenscafé öppna där sociala kontakter kan skapa och information ges och tas emot. I början av arbetet mötte Marita mycket depression och de gamla var ledsna och ensamma. Efter sju månader har man kommit en bit ifrån det där. — Vi jobbar med sinnen, deltagarna greppar sin vardag och de har koll på när jag kommer, fortsätter Marita sin berättelse. De som samlas behöver inte vara ensamma, det går jättefort att bli social och man har fått en fin samvaro. Marita konstaterar med glädje att hon nyper sig i armen varje dag och undrar om det är sant att hon får arbeta med detta välsignade arbete. — Det känns fantastiskt att få möta varje person som haft ett helt liv som format deras personlighet, säger hon. Dessa människor måste få ha med sig sitt bagage som stärker deras självkänsla och integritet. Utifrån detta kan Frälsningsarmén hjälpa dem att skapa trygghet och få tillbaka sin livsaptit genom enkla men ack så viktiga små steg, såsom att tillsammans leta fram det bortglömda gamla fina dragspelet eller fotoalbumen med fotbollsminnena. Att få hitta tillbaka till sig själv är kärnan i Maritas och Frälsningsarmén i Alingsås arbete med dementa. g

foto: unsplash (Kvinnan på bilden deltar inte i Projektet salome).

kaffe som Sven har dukat fram. En stunds trevlig samvaro väntar, kanske ska de bara fika och samtala idag, kanske läser de tidningar tillsammans, eller tittar i fotoalbum och pratar om hur det kändes den där gången när han gjorde målet som avgjorde en spännande fotbollsmatch. Möjligen går de ut och promenerar. Och så sjunger de alltid tillsammans en timme. — Vart jag än går så har jag med mig gitarren, säger Marita. Oavsett vad de bestämmer sig för att göra så har de en trevlig eftermiddag tillsammans att se fram emot.

VERKSAMHET | salome

Projekt Salome på Söder i Stockholm Namnet Salome betyder frid och lugn, något som är av stor betydelse för människor i allmänhet och demenssjuka i synnerhet. TEXT: KARIN LARSSON FOTO: PRIVAT PROJEKT SALOME skulle rikta sig till demenssjuka och deras anhöriga. Efter att ha undersökt behov i kårens närområde, träffat företrädare för riks- och patientföreningar och fått en tydligare bild, tänkte man om på Frälsningsarmén, Söderkåren. — Bland dessa människor finns de som knappt gått i pension och som nyligen fått en demensdiagnos, berättar kårens ledare, major Anna-Lena Paulsson. Personerna befinner sig i början av sin sjukdom och kan på egen hand ta sig till Frälsningsarmén. Ett testamente har gjort projektet möjligt. Givaren önskade att Frälsningsarmén skulle göra något som kunde underlätta för demenssjuka och deras närstående. På Söderkåren samlas man under rubriken Vi sjunger och minns, äter soppa, fikar och pratar i kårens café. Deltagarna erbjuds också stödsamtal på Frälsningsarméns samtalscenter Eken som finns i närliggande lokaler. De som deltar får hjälp att minnas positivt och under samlingarna upplever man mycket glädje. Deltagarna vill sjunga länge och någon kallar sångsamlingarna för kören. Mellan två och tio personer kommer men man har kontakt med fler. Frälsningssoldaterna Ulla Ståhlberg och Anne Roast leder arbetet. — Det har varit mycket jobb inför starten, många kontakter har tagits med anhörigkonsulenten i stadsdelen, demensföreningar och vi har själva gjort oss kända bland dessa, berättar Ulla. Anna-Lena Paulsson talar glädjande om den del av marknadsföringen som sker genom affischer i kårens entréfönster och som väckt uppmärksamhet och intresse

Anna-Lena Paulsson är kårledare på Söderkåren och en av ledarna i projekt Salome.

bland förbipasserande. Många stannar till och ställer frågor om möjligheten att delta i projekt Salome. Ulla Ståhlberg berättar att det hela tiden kommer nya människor och att man under våren haft kontakt med sjutton personer. — Fler av dem uttrycker att de tycker det är härligt att vara på Söderkåren och sjunga, man skrattar mycket och tycker att soppan är god, säger Ulla. När man äter tillsammans och berättar väcks många goda minnen, deltagarna har också fått nya vänner och upptäcker att man även kan göra andra saker tillsammans. De sånger man sjunger kan vara gamla schlagers, vårsånger och barnsånger deltagarna känner igen från sin egen barnoch ungdomstid. — Jag leder några enkla uppsjungningsövningar, försöker lägga sångerna i tonarter som passar de flestas röster och förra gången sjöng vi så att taket nästan lyftes, fortsätter Ulla. Hon funderar över vad framtiden kan föra med sig i allt detta, visar tacksamhet över det nätverk man finns med i från Salome på Söderkåren och tänker att kanske ännu en grupp behöver starta där man sjunger och minns. g

porträtt | charlotte råström brass världen | malawi uttryck

Barnen får hjälp via Frälsningsarméns nödhjälpsprojekt i Malawi.

Motståndskraft i Malawi ”Förr visste vi alltid när det skulle regna och hur mycket. Vi visste vilka grödor vi kunde plantera. Nu har vädret ändrats. I år kom regnet för tidigt och varade bara några dagar och våra grödor torkade ihop. Situationen är akut.” TEXT: JONNA MANNEBERG FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

untom världen förändras klimatet. Våra årstider är mer oberäkneliga både när det gäller när de skiftar och hur länge de varar. Detta drabbar olika samhällen och länder olika hårt. Hårdast drabbas de människor som förlitar sig på gott väder för sin försörjning. Under de senaste åren har världen upplevt en av de värsta omgångarna av väderfenomenet El Niño vilket lett till utbredd torka och översvämningar allt från Kalifornien till östra Afrika. Trots att väderfenomenet har gått över för den här gången så beräk-

nas effekterna fortsätta under året och in i 2017. El Niño följs ofta av systerfenomenet La Niña som även det påverkar regnmönster och klimatet. För människorna i Malawi är förändringarna förödande och kan innebära skillnaden mellan liv och död. Malawi är ett av världens fattigaste länder och här är en majoritet av befolkningen beroende av småjordbruk för att kunna försörja sina familjer och skicka sina barn till skolan. På våren 2015 drabbades Malawi av mycket allvarliga översvämningar där 79

människor miste livet. Skördar förstördes och bostäder ödelades. Efter översvämningarna följde långa perioder av svår torka och det råder i dagsläget katastroftillstånd i landet där miljoner lider av hungersnöd. Frälsningsarmén i Sverige har ett nära samarbete med Frälsningsarmén i Malawi och vi besökte lokalsamhället Mwaulambo i distriktet Karonga som ligger i landets norra delar. Byn ligger på landsbygden, långt från annan bebyggelse i ett avlägset område där inte många andra or-

världen | malawi

Elivace är en av dem som drabbats hårt av de senaste årens torka.

Torkan är stor och ofta kan en hel skörd förstöras av klimatet.

ganisationer arbetar. Den omgivande naturen är vacker och dramatisk med berg och dalar om vartannat. När man reser i området märks det dock att det är torrt. Torrt på marken och på fälten där brända grödor fortfarande vajar i vinden. HÄR MÖTER VI femtioåriga Elivace som

har bott i byn och brukat jorden i hela hennes liv. Hon har fem vuxna barn och bor nu tillsammans med två barnbarn som hon uppfostrar. Hela livet har jorden räckt till även om det tidvis varit knapert. Som jordbrukare är man beroende av gynnsamma väderförhållanden. När jag frågade henne om hur klimatet och vädret förändrats över tid sa hon ”Vädret här har alltid varit detsamma från att jag var ett barn fram till ungefär åtta år sedan då det började förändras. Idag är regnet annorlunda och vi vet inte när vi ska plantera våra grödor längre”. Elivace förklarade att förr kunde de veta på ett ungefär när regnet skulle komma och hur länge det skulle vara. Även om förändringarna började för åtta år sedan så var det först för några år sedan som de verkligen fick allvarliga konsekvenser. ”I år kom regnet

FRÄLSNINGSARMÉNS HUMANITÄRA INSATS INNEFATTAR ÄVEN NÄRINGSSTÖD TILL GRAVIDA OCH AMMANDE MÖDRAR. i november och varade bara några dagar istället för två månader.” Elivaces huvudgröda för mat är majs men i år fick hon ingen skörd då den torkade bort och försvann i den heta solen. Ris odlar hon för att få intäkter som bland annat används för att betala barnens skola. Även den skörden förstördes i år. Frälsningsarmén i Malawi har med hjälp av svenskt stöd genomfört nödhjälpsprojekt med matutdelning till familjer såsom Elivaces som mottog matpaket och utsäde vilket gav temporär lättnad för Elivace och hennes barnbarn.” Vi led under den perioden och maten hjälpte verkligen. Den kom när jag inte hade någonting kvar och säden kommer att ge oss mat vid nästa skörd om regnet kommer i tid.” Frälsningsarméns humanitära insats innefattade även extra näringsstöd till gravida och ammande mödrar och pro-

jektet riktade sig till tusen familjer. Det finns dock ett problem med sådana nödinsatsers temporära natur. Hjälpen och ransonerna räcker endast i en månad. Vad händer sen? Elivace och hennes grannar väntar och räknar med regnet och skörden i november eller december men vad händer om klimatet fortsätter att förändras, om regnet fortsätter komma under fel perioder och i oberäknelig mängd? Vad händer om floderna fortsätter att svämma över och grödorna dör i den brännande hettan? Hur kan man anpassa sig och planera för sådana förändringar och risker? Det här är stora och livsavgörande frågor som utmanar dessa människor och organisationerna som arbetar med dem. Den internationella Frälsningsarmén har längre brottats med liknande frågor i samhällen i hela världen där man arbetar 33

världen | malawi

MOTSTÅNDSKRAFT HANDLAR OM ATT SE HELA LOKALSAMHÄLLET SOM ETT EKOSYSTEM OCH BYGGA UPP ALTERNATIVA FÖRSÖRJNINGSSÄTT.

och har därför med hjälp av stöd från den brittiska staten utvecklat redskap för att arbeta med så kallad katastrofriskreducering och resiliens. Syftet med sådant arbete är att stärka motståndskraften i dessa lokalsamhällen så att människorna har fler alternativ och hanteringssätt i kriser. Man vill att de ska vara mer förberedda och veta vad man ska göra om katastrofen slår till. FRÄLSNINGSARMÉN I MALAWI kommer att i samarbete med svenska och holländska Frälsningsarmén i höst starta ett stort projekt för att arbeta med att stärka motståndskraften mot olika katastrofer i 30 byar i Malawi. Vi kommer att arbeta med individuella skräddarsydda insatser för varje by utifrån de svagheter som de boende har identifierat och vill arbeta med. Vi tränar byborna i att göra riskanalyser

Bybor i Malawi tränas även att göra riskanalyser för att kunna stärka samhället.

så att de tillsammans kan identifiera hur man kan stärka deras samhällen. Det kan vara allt ifrån att lära sig nya jordbrukstekniker och plantera grödor som är mer tåliga mot torka till att ha klara evakueringsplaner vid översvämningar för att minska dödsfallen. Motståndskraft handlar om

att se hela lokalsamhället som ett ekosystem och bygga upp flexibilitet och alternativa försörjningssätt så att en chock mot en del av systemet inte leder till en katastrof. På det sättet kan vi långsiktigt rädda liv och säkerställa att familjer som Elivaces kan skicka sina barn till skolan. g

FRÄLSNINGSARMÉNS JULKONSERT Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen i Stockholm • Onsdag 7 december kl. 19.00 Medverkande: Adolf Fredriks Musikklasser, Söderkårens Musikkår och solister.

Biljetter: www.billetto.se Till förmån för julinsamlingen till utsatta familjer.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Till Gud. Ibland är det svårt, kan du hjälpa mig? Eller vi kan hjälpas åt!

foto: jonas nimmersjö

Ebba Dahlquist, 10 år

Installation av territoriella ledare I EN GUDSTJÄNST fylld av musik och sång installerades lördagen den 27 augusti de nya ledarna för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland, kommendör Johnny Kleman som territoriell ledare och kommendör Eva Kleman som ordförande för kvinnoarbetet i Sverige och Lettland. Stabschefen

• barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som pågår under barnoch ungdomsåret i Frälsningsarmén, • Frälsningsarméns folkhögskola i Ågesta, • verksamheten Salome i Alingsås och Stockholm, arbetet med hjälp till hemlösa, Frälsningsarméns månadsgivande Vardagsängel och alla de gudstjänster som firas, • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Malawi.

foto: shutterstock

Be för

kommendör Brian Peddle och kommendör Rosalie Peddle, sekreterare för kvinnoarbetet vid internationella högkvarteret, ansvarade för installationen i Templet på Östermalmsgatan i Stockholm. I gudstjänsten välkomnades även två nya kadetter till Officersskolan. g Jonas Nimmersjö

Befordrade till härligheten Christer Andersson, Lidköping Reinhold Nilsson, Alingsås Sven Storck, Skillingaryd Sture Petersson, Stockholm Signhild Stork, Sävsjö Bjarne Lindén, Eksjö Elsa Lindahl, Vänersborg Birgitta Hellman, Vänersborg Margareta Erlandsson, Trollhättan Harriet Axelsson, Mönsterås Klara Rix, Halmstad Bo Luttemo, Tranås Hans Högberg, Nässjö Gerda Hellström, Smedjebacken

Himmelske far, Jag är ledsen för allt jag gjort i mitt liv som varit fel. (Här kan du stanna upp några ögonblick och be om förlåtelse för något speciellt som du upplever att du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som jag vet är ont och fel. Tack för att du sände din Son, Jesus, för att dö på korset för

mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Tack för att du erbjuder mig förlåtelsens gåva och din Heliga Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din Heliga Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

rdet växa. Visst är det intressant och ganska fantastiskt att vi människor kan kommunicera genom att ljuda eller skriva olika ord. I Wikipedia finns en förklaring vad ett ord är: Ett ord är en betydelsebärande ljud- eller teckenkombination som förekommer självständigt. Kärnan i ett ord är en rot, t.ex. bok, tvätt, klok eller eld. Jag har fastnat för ordet växa. Det används i många olika sammanhang. Vi använder ordet växa när vi pratar ekonomi - en marknad som växer, ett företag som växer. Under våren och sommaren har vi sett naturen växa. Jag själv stoppade ner solrosfrön i några krukor på balkongen i juni. Efter att någon vecka sex stycken frön började gro och skicka upp små gröna blad ur jorden är solrosorna nu efter åtta veckor två meter höga och de stora blommorna nära att slå ut. Alla har vi säkert följt något barn som växer. Barn, som vi också alla faktiskt har varit en gång och själva växt. Men det går också att som människa växa på annat sätt än synligt, att utvecklas som person. Du kan utvecklas på många olika sätt. Jag kan lära mig en massa nytt och känna trygghet i nya kunskaper, lära känna nya personer och bli stimulerad av det. Vi tar också hjälp av vår tro och i kontakten med Gud växer vi andligt. Naturligtvis går det inte alltid spikrakt framåt och uppåt, stundtals står det stilla men lyckligtvis är människan inte som delar av naturen, som vissnar varje år, för att börja om att växa upp igen. Samtidigt är det fantastiskt med naturens skiftningar - när allt som varit dött, blir återfött, som det står i sommarpsalmen framför alla andra. Nu hoppas vi på en fin höst och vinter, med växtkraft i samhället och hos oss alla, som gör att vi kan ta itu med alla utmaningar som alla stora motsättningar i världen orsakar. Vi ser sedan också fram emot en ny vår där vi i naturen så tydligt och bildligt kan se innebörden av ordet växa. Lars Beijer