Fenomenet
Påskyndad läkning – med vakuum och fysisk aktivitet Effektiv sårläkning kan vara en utmaning efter benamputation. Innovativ hylsteknik bidrar till både tidigare protesförsörjning och snabbare läkningsprocess, vilket leder till snabbare självständighet för patienten.
ÖSSUR NEWS – S. 18
Text: Eva-Lotta Sigurdh
et finns många skäl till att skynda på läkningen av ett amputationssår. Tiden för läkning är en avgörande riskfaktor för såväl svåra komplikationer som ökad dödlighet. Fysisk aktivitet är vitalt eftersom det påverkar blodcirkulationen och därmed syre- och näringstillförseln till såret – som är grunden för läkningsprocessen. Men aktivitet är inte alltid lätt, och många saker påverkar om patienten ska kunna och vilja röra sig efter amputationen. Nivån, det vill säga var på benet amputationen görs, är av stor betydelse. Risken för att bli rullstolsburen är betydligt större om den görs ovanför knäleden – medan risken för sårkomplikationer är högre vid amputationer nedanför. – Det finns en stark koppling mellan fysisk aktivitet och läkning, förtydligar Anton Johannesson, som varit med och utvecklat den postoperativa delen av DS-tekniken för att bemöta dessa utmaningar. Utmaningar som lätt bidrar till en ond spiral. – Har du svårläkta sår efter amputationen så påverkas motivationen att röra dig snabbt och livet i rullstol riskerar att övergå i depression. Grunden för sårläkning är ökad blodcirkulation till såret – både för tillförsel av näring och syre samt att hjärta och lungor får arbeta. Blir du rullstolsburen och har svårläkta sår, som gör att du varken kan eller vill röra på dig, så läker du inte lika snabbt vilket i sin tur gör dig deprimerad och omotiverad till rörelse. DS-TEKNIKEN GÅR dels ut på att med hjälp av en silikonliner fördela belastningen jämnt över stumpen och genom vakuumsuspension få protesen att sitta kvar på benet. Dels att med gångträning få igång cirkulationen i amputationssåret, som alltså inte behöver vara läkt för att användandet av protesen ska vara möjlig. – Stumpen, med silikonlinern på, förs ner i
proteshylsan. Via en ventil i botten på hylsan pressas luft ut och därefter rullas en manschett upp. Denna kommer då i kontakt med huden på låret och ett vakuum uppstår som håller protesen på plats. Vakuumet ger en effekt i själva proteshylsan som gör att när protesen belastas så läggs tryck på stumpen som gör att blodet pumpas uppåt. När sedan patienten lyfter upp protesbenet så ökar undertrycket i hylsan vilket gör att man får en artificiell cirkulation i såret, som förser kapillärerna med syre och näring. Till skillnad från tidigare så tillverkas denna hylsteknik på plats, vilket är tidseffektivt. DEN MEST AVGÖRANDE tidsbesparande effekten är dock kopplat till att amputationssåret inte behöver vara helt läkt innan protesen görs, något som tidigare ansågs vara nödvändigt. Tiden från amputation och protesanvändande minskar därmed från tre månader till bara 4–6 veckor. – Det här kortar ner rehabiliteringsprocessen enormt. Du kan både börja röra dig tidigare och därmed få igång blodcirkulationen snabbare samt att vakuumtekniken kan påskynda den kvarvarande läkningen av såret efter att du börjat använda protesen. Jag hoppas att fler vårdinrättningar ska våga satsa på den här tekniken. INTRESSET FÖR DS är visserligen på frammarsch, men tidig protesförsörjning används än så länge långt ifrån i den omfattning som motsvaras av alla positiva effekter som metoden ger, menar Anton. Han framhåller samtidigt vikten av ett gediget samarbete kring patienten hela vägen för att den ska fungera väl. – Det här är inget läkaren ska göra själv, utan i ständigt samråd med ortopedingenjör och sårsjuksköterska. Då finns inget att förlora, bara minskat lidande och bättre livskvalitet, färre komplikationer och lägre dödlighet att vinna.
