God Tid 1/2005 by Svenska pensionärsförbundet, God Tid

GOD TID

GOD TID 1/2005 – 1

NR 1 28.1.2005 • SVENSKA PENSIONÄRSFÖRBUNDETS TIDNING • ÅRGÅNG 33

De lär sig data i egen takt

Ledare I ledaren diskuterar förbundsordförande P-H. Nyman beredningen av Svenska pensionärsförbundets nya strategiprogram som skall ta sikte på utvecklingen fram till år 2010. – Vilka är våra realistiska mål, vilka är våra konkreta krav? – Yrkanden på pensionspolitiska framsteg har man inte hittills speciﬁcerat, inte talat om orättvisorna i beskattningen, inte om brutna index, inte om vård och omsorg, inte om närvårdarkriser eller äldrerådens kommunala status. Det är den här sortens resonemang som nu måste fås med, skriver han. SIDAN 2

Stina Wikström (t.v.), handledaren Helena Westerberg och Birgitta Branting i Ekenäs mbi:s datasal. Foto ULF WAHLSTRÖM

Allt ﬂer äldre inser att de behöver kunna använda

medborgarinstitut för att sätta sig in i informationsen dator för att hänga med. Medborgar- och arbetar- teknologins mysterier under fria former. institutens datakurser för seniorer är populära. Man De flesta håller sig numera med mobiltelefon, men lär sig ordbehandling, att surfa på internet, skicka och kunde vi använda den effektiverare? Kurt Nordman ta emot e-post och sköta sina bankaffärer på nätet. Vi ger råd och tips. SIDORNA 10–11 besökte en grupp som träffas en gång i veckan på Ekenäs

Framtidens pensionärshem ﬁnns i Danmark Ett ålderdomshem med rödvin och levande ljus på

matbordet, med varma färger på väggarna, med ständiga glada skratt och kramar till höger och vänster. Ett ålderdomshem utan personalrum, utan uniformer, utan fasta stig upp- och gå i säng-tider. Ett ålderdomshem där alla de boende betraktas som individualister, och där de anhöriga är experterna. Läs om plejehjemmet Lotte i Köpenhamn dit man köar för att få bo eller arbeta. SIDORNA 4–5

Sjuksköterskan Kirsi Kuosma, ursprungligen från Helsingfors, jobbar på Lotte sedan december 2001 och stortrivs. Framför henne Rigmor Nielsen, en av de nöjda beboarna på Lotte. Foto GUNILLA HEICK

Majlis Kvist, som sitter i Svenska pensionärsförbundets styrelse, har gjort en stor insats som projektarbetare. Samtalscaféverksamheten, Kuggomkurserna och inte minst de enormt populära danskvällarna i svårﬂirtade Helsingfors hör till hennes skötebarn. Med anledning av detta och mycket annat beviljades Majlis Kvist på jälvständighetsdagen Finlands Lejons ordens förtjänstkors på initiativ av SPF. SIDAN 3

Annorlunda God Tid God Tid har fått nytt format. Sidorna blev mindre men spaltutrymmet har inte skurits ner – tvärtom. Chefredaktören förklarar närmare i sin spalt. SISTA SIDAN

2 – GOD TID 1/2005

SPF Svenska pensionärsförbundets kansli Indiagatan 1, 00560 Helsingfors www.spfpension.fi Besökstid vardagar kl. 10–14 Verksamhetsledare: Veronica Fellman tfn 09-72 888 212 gsm 050-409 7489 fax 09-72 888 215 veronica.fellman@spfpension.fi Kansliet: tfn 09-72 888 20, fax 09-72 888 215 kansliet@spfpension.fi SPF:s bankkonton: Nordea 157230-395236 Sparbanken Aktia 405511-41177 Sampo 800012-1203958

Svenska pensionärsförbundets österbottniska distrikt Handelsesplanaden 23 A, 65100 Vasa Telefon- och besökstid kl. 10–14 Ombudsman: Per Thomasfolk tfn 06-317 9070, gsm 050-557 5389 fax 06-317 9128 per.thomasfolk@spfpension.ﬁ Distriktets bankkonto: Vasa Andelsbank 567008-55002307

Förbundstidningen

Konkretare krav

nom en av Svenska pensionärsförbundets styrelse tillsatt projektgrupp pågår för tillfället ett exceptionellt viktigt arbete. Det gäller beredningen av det nya strategiprogram som förbundet har beslutat att skall ta sikte på utvecklingen fram till år 2010. Vilka är våra realistiska mål, vilka är våra konkreta krav? Svenska pensionärsförbundet har haft en verksamhetsstrategi – ”SPF år 2004” – det som har kallats ”det blå häftet” i vårt vardagsspråk. Den i sig arbetsdryga programförklaringen har på sitt sätt varit ett bra sammelverk för vackra tankar. Redan på den första sidan finns förbundets s.k. värden definierade i de centrala begreppen Gemenskap – Trygghet – Livskvalitet – Språkidentitet, dvs. fyra självklarheter. Ganska många självklarheter finns också i häftet i övrigt, mycket påminner om texten i förbundets stadgar, mycket om tankar som från år till år har upprepats i verksamhetsplanernas olika upplagor. De få klara mål för internt bruk som uppställdes i slutet av 1990-talet, bl.a. visionen om 100 medlemsföreningar och en 50-procentig finansiering via medlemsavgifterna, har man inte klarat. Yrkanden på pensionspolitiska framsteg har man inte hittills specificerat, inte talat om orättvisorna i beskattning-

En värld i sorg

dor i föreningar och distrikt. Nu skall vi samla oss till en gemensam aktion, där alla kaan påverka. Det som vi kallar fältet, alltså den egentliga medlemskåren, skall nu föra fram allt det som man till vardags funderar över, orättvisor, oklarheter, obegripligheter, men också tankar om sådant som man drömmer om, tror på och hoppas på. Enskilda opinionsyttringar i offentligheten kan i sig vanligen vara sakkunnigt utformade och upplysande, men drabbas alltför ofta av samma öde som den ropandes röst i öknen. Vad som nu behövs är samlad sakkunskap, välformulerad argumentation och väl organiserade opinionsyttringar. Detta sägs här i ett SPF-perspektiv. Men det gäller ända upp på riksplanet, där också pensionärsföreningarnas gemensamma delegation VENK har anledning att ompröva den konsensusregel som låter oenighet kring struntdetaljer omöjliggöra väsentliga gemensamma ställningstaganden.

n månad efter den stora flodvågstragedin i Sydostasiens övärld vet man inte ännu hur många dödsoffer som har krävts. Inte heller vem alla dessa hundratals tusen är. Kommer den uppgiften någonsin att kunna ges? Följden är att en hel värld sörjer. Sorgen är den här gången särskilt starkt förknippad med oss och våra grannländer. Thailand och Sri Lanka och de andra platserna där borta har dragit till sig väldiga strömmar av soldyrkande turister från det vintermörka Norden. Vi som är äldre har fått lära oss mycket av livet. Också att förlora anhöriga och nära vänner. Att vi alla skall gå bort en gång är en tanke som de flesta har lärt sig att leva med. Tids nog är tiden ute. Perspektivet den här gången förbryllar oss i alla fall. Man kan fråga om sorgen är större om det är många som dör samtidigt, är det svårare att komma över en närståendes bortgång om vår vän dör ensam eller som en bland 300 000? Eller är det tvärtom, lättare? Visst kan man fråga så, men det värsta är naturligtvis den här gången att hela familjer har utplånats, att många barn är borta, att så många barfota barn står ensamma i livet. Naturen kan vara grym. Liksom döden.

PER-HENRIK NYMAN förbundsordförande

P-H. NYMAN

en, inte om brutna index, inte om vård och omsorg, inte om närvårdarkriser eller äldrerådens kommunala status. Det är den här sortens resonemang som nu måste fås med. Under vårens lopp blir det remissrun-

GOD TID Ansvarig utgivare: Per-Henrik Nyman Chefredaktör: Ulf Wahlström gsm 050-368 3711 ulf.wahlstrom@welho.com I redaktionen: Ebba Jakobsson, gsm 040-715 2926 Åsa Barman (prenumerationer) Adress: Indiagatan 1, 00560 Helsingfors tfn 09-72 888210 godtid@spfpension.ﬁ Prenumerationspris 13,50 € Annonser: Jonny Åstrand Petalaxvägen 18 66240 Petalax tfn 06-347 0608, fax 06-347 1018 gsm 0500-924 528 cjcenter@malax.ﬁ Annonspris: 1,34 €/spmm, 4-färg 1,64 €/spmm. Moms 0% ISSN 0359-8969 Tryckeri: Hufvudstadsbladet Ab, Vanda 2005 Redaktionsråd: Ordförande: Anders G. Lindqvist Medlemmar: Birgitta Jernvall Ingman, Hans Wikman, Carin Åminne, Veronica Fellman

I BLICKFÅNGET

Pensionärernas köpkraft måste bevaras

et ﬁnns skattemässigt tre olika sorters pensionärer, de som inte betalar någon skatt alls (årliga pensionsinkomster under 7 600 euro år 2004, eftersom de får göra pensionsinkomstavdrag i kommunala beskattningen), de som betalar endast kommunalskatt, kyrkoskatt (om de hör till kyrkan) och sjukförsäkringsavgift, och de som betalar statsskatt och kommunalskatt, kyrkoskatt och sjukförsäkringsavgift. Enligt statens skatteskala betalas statsskatt när de årliga beskattningsbara inkomsterna överstiger 11 700 euro. Den genomsnittliga pensionen är 12 360 euro per år. År 2004 är den genomsnittliga kommunalskatteprocenten 18,12. Löntagare och pensionstagare beskattas olika på grund av skillnaderna i skatteavdrag och i socialförsäkringsavgifter. Pensionsinkomstavdraget inverkar på kommunalskatten, vilket gynnar pensionärer med liten inkomst. Den genomsnittliga pensionen är 1 030 euro per månad (12 360 euro per år), och år 2004 betalades statsskatt (7 euro), kommunalskatt (146 euro), sjukförsäkringsavgift (12 euro) och kyrkoskatt (10 euro) på denna inkomst för totalt 175 euro, vilket betyd-

de att 855 euro blev kvar i handen. Endast löntagare får göra förvärsinkomstavdrag, vilket gör att löntagare totalt sett betalar en något lägre skatt än pensionärerna. I statens förslag till skatter för 2005 kommer pensionärernas ställning inte på något sätt att förbättras, eftersom dels kommer de höjda kommunalskatterna att inverka på skatteprocenterna, dels kompenserar inte de föreslagna ökningarna i folkpensionerna och arbetspensionerna skatteökningen. Finansministeriets prognos för inﬂationen 2005 är 1,8 procent. Ökningen i folkpensionerna är 0,4 procent som indexjustering enligt levnadskostnadsindex från 1.1.2005 samt 7 euro per månad från 1.3.2005, vilket i snitt blir 1 procent (på en folkpension på 700 euro) plus 0,4 procent, dvs. i snitt cirka 1,4 procent. Ökningen i arbetspensionerna är för de ﬂesta pensionärer föreslaget till cirka 0,9 procent, som grundar sig på det brutna indexet, dvs. 20 procent beror på index för förvärvsnivån och 80 procent på konsumentprisindex. Ökningen på såväl arbetspensionerna och på folkpensionerna är alldeles för små och kommer i praktiken inte alls att inverka på pensionärernas köpkraft. Att behålla köpkraften har varit

ett rättesnöre för skatteförslaget till löntagarna. Pensionsskyddscentralens kalkyler för index för förvärvsnivån är 3,4 procent för 2004 och 2005. Detta index är betydligt högre än den kalkylerade inﬂationen. För pensionärernas del innebär skatteförslaget ingen justering av skillnaden mellan beskattning av pensioner mellan 13 000 och 30 000 euro årligen och löntagarnas motsvarande skatter. Bortfallet av förmögenhetsskatten är bra för cirka 15 procent av pensionärerna, men dessa pensionärer har vanligen ändå en relativt hög ekonomisk standard. Höjningen av kommunalskatten och konsumentpriser kommer att drabba samtliga pensionärer, så pensionärernas köpkraft kommer fortsatt att släpa efter. Svenska pensionärsförbundet r.f. kräver att beskattningen av pensionärer rättas till med det snaraste för att få en rimlig nivå på pensionärernas köpkraft och pensionärernas levnadsnivå. Samtidigt behövs större höjningar av pensionerna och bidrag till pensionärer. VERONICA FELLMAN verksamhetsledare

GOD TID 1/2005 – 3

Majlis aktiv SPF-kraft med många järn i elden Jag vill jobba för en aktiv styrelse, säger Majlis Kvist, andra tvåårsperioden förbundsstyrelsemedlem för Helsingfors i Svenska pensionärsförbundet. Dessutom har hon gjort en stor insats som projektarbetare. Samtalscaféverksamheten, Kuggomkurserna och inte minst de enormt populära danskvällarna i svårﬂirtade Helsingfors hör till hennes skötebarn. Med anledning av detta och mycket annat beviljades Majlis Kvist på självständighetsdagen Finlands Lejons ordens förtjänstkors på initiativ av SPF. Förtjänsttecknet delas ut vid förbundets vårmöte i Vasa i april.

Krigsbarnstiden förträngd ur minnet Majlis Lindfors är helsingforsare

�� Utsålt hus. En nöjd Majlis Kvist på den första danskvällen den 17 november i fjol. Foto ULF WAHLSTRÖM

av andra generationen. Äldst i en syskonskara på fem. Då hon var sex år sändes hon till Skåne som krigsbarn. Med på resan hade hon en av sina yngre bröder. Efter tre år i Skåne kom Majlis hem och kunde inte göra sig förstådd på varken finska (som hon hade talat med sin mamma) eller finlandssvenska. Hon återvände till Skåne och gick de lägsta klasserna där. – Jag kände mig borttappad såväl fysiskt som psykiskt. Numera är tio år ur mitt liv och min barndom helt borta ur minnet. Förträngda, säger Majlis. Väl hemma igen gick hon Cygnæusskolan den s.k. ”Banan” och fortsatte i Svenska flicklyceet ”Bullan”. – Jag var blyg och rädd för karlar. Efter studentexamen studerade hon vid Helsingfors universitet och är kandidat i de humanistiska vetenskaperna med cum laude i historia, svensk litteratur och nordisk filologi. Hon har även approbatur i psykologi och vuxenpedagogik. Hon har auskulterat i Svenska normallyceum. Till övriga meriter hör att hon är auktoriserad translator från

��

– För mig var det helt naturligt att som nypensionerad från Folkhälsan engagera mig i Svenska pensionärsförbundet, säger Majlis Kvist. Det är att hoppas att exemplet manar till efterföljd. Tyvärr finns det sådana som anser sig för unga för att bli medlem i en pensionärsförening. Ändå borde det steget kännas naturligt. Pensionär kan man vara redan som sextonåring. Och av totalt 1 320 000 pensionerade finländare har 890 000 fyllt 65 år. Alla andra är av yngre årgång. Majlis Kvist representerar Helsingfors i förbundsstyrelsen sin andra tvåårsperiod. Före det var hon Valborg Louhistos ersättare lika länge. Sedan bytte de plats. Valborg Louhisto har under större delen av nittiotalet hört till styrelsen och var dessutom första vice ordförande 1998–2002. Hon har i praktiken fungerat som mentor för Majlis Kvist och delat med sig av sin stora och gedigna organisationserfarenhet. Nytt för i år är att Majlis efterträder Valborg även i stadens äldreråd. SAMS heter distriktsorganisationen för Helsingfors med tolv föreningar. Också inom SAMS har Valborg och Majlis turats om och samarbetat flitigt. Resultatet har varit lyckat. Vem kommer inte ihåg seminariet om närhet i mogen ålder, där Folkhälsans auditorium blev fullbokat på rekordtid.

��

ﬁnska till svenska och har varit anställd som translator av Helsingfors stad. Vid sidan av detta har hon fött och fostrat tre söner tillsammans med numera avlidna exmaken Gösta Kvist. Åren 1974–2000 var hon anställd av Folkhälsan fram till sin pensionering.

Inte rädd att ta i Då ﬁck hon tid att ägna sin energi och sin sakkunskap åt Svenska pensionärsförbundet. Något såväl förtroendemän och anställda är glada för. Få styrelsemedlemmar har så aktivt varit med i dagens praktiska verksamhet på vårt lilla kansli. Hon vet allt ”funkar” och är inte rädd att ta i och hjälpa till där det behövs. Som att damma mattor, tömma papperskorgar och duka mötesbord. Vi kanslibyråkrater gratulerar till den välförtjänta utmärkelsen och hoppas du skall ha tid för oss även i fortsättningen, trots äldreråd och andra uppdrag utöver förbundsstyrelse, SAMS och mycket annat. EBBA JAKOBSSON

��

4 – GOD TID 1/2005

Framtidens pensionärshem ﬁnns redan i Danmark

”Vi tror på ett liv före döden” Hur vill vi tillbringa vår ålderdom? De frågorna blir snart aktuella för en hel generation – de stora årgångarna som föddes efter kriget. På plejehjemmet Lotte i Köpenhamn är man föregångare.

minsta sortens dammråttor under sängen. Och omvänt. Nyckelorden är omsorg och närhet. Personalens viktigaste uppgift är att lyssna till de gamla, att sätta sig i deras ställe. Eller som Thyra Frank uttrycker det: – Vi ska ta av oss våra egna skor, ta deras på, och känna efter var de klämmer. Lotte ska vara ett ställe som vi själva skulle ha lust att bo på när vi blir gamla. Allt det här kan egentligen låta som självklarheter, och som något man i princip borde följa på de ﬂesta vårdhem. Men Thyra Frank genomför sina idéer konsekvent, och dessutom med stor värme, fantasi, smittande humor och en präktig portion sunt nordjyskt bondförnuft. Thyra Frank kom till Lotte den 1 maj 1988, på en sju månaders provanställning som ledare. När det blev midsommarafton gick hon till butiken och handlade: vittvin, räkor, portvin och Baileys. – Sedan åt och drack vi och sjöng och dansade och hade jätteroligt. Klockan 23 kom nattvakten och det blev ett himla liv! Inga gamla i sina sängar, ingen ordning på något. – Men jag hade druckit Baileys så jag gav nattvakten sparken. Det fick jag sedan blommor för av personalen.

– Det räckte inte länge förrän jag hade en kommunal tjänsteman i falsett i telefonen. Så där kunde man väl inte göra! Vad är problemet, frågade jag. Jag kommer från Nordjylland, och där är en handel en handel. Det slutade med att han ﬁck ge sig.

Trött på papperskrig Thyra Frank är trött på allt papperskrig och all den tid som vårdpersonal normalt använder bakom ett skrivbord istället för att vara tillsammans med beboarna. – Vi lever i ett samhälle där det är status att producera papper. Jag vill ha ett samhälle där det är status att producera omsorg! Vad hjälper det att vi alla håller på med teori, när det är praktik det handlar om. En sköterska ska inte sitta inne på ett kontor, hon ska ut och vara synlig. Inte heller här var det långt från ord till handling. År 1995 gjorde Thyra Frank ett experiment. Hon slängde alla brev från kommunen rakt i papperskorgen! – Och vad hände? Jo vår alltiallo ﬁck ont i ryggen av allt papper han skulle bära ut. Summa tre gånger ringde telefonen från kommunen – man efterlyste svar på något brev.

Jaså, det har ni inte fått? – om ni faxar hit ett nytt papper ska vi strax ordna det, svarade Thyra Frank då. Det är mycket på Lotte som inte liknar ett vanligt ålderdomshem. Varje onsdag är det bingospel, och varje måndagskväll kommer en pianist och spelar från 18.30 till 22.30. – Då sjunger vi och dansar och får oss ett litet glas. Varför ska man sluta med sånt bara för att man kommit på ålderdomshem? Två gånger om året reser de gamla och personalen på semester tillsammans. Första gången var redan i april 1989; då satte man telefonsvarare på, och hela gänget bodde en vecka i hyrda sommarstugor på södra Själland. – Det hände så mycket gott den veckan. Alla mådde bra, och också personalen stortrivdes. Kommunen kunde ju inte förstå det. Men alla åldringshem borde göra det samma, säger Thyra Frank. Nästa ferie blev 14 dagar i Jylland i september samma år. – Där tog vi bort sovmedicinen. Det är bättre att få sig en liten sängfösare – eller en stor. Sedan har semestrandet fortsatt. En av höjdpunkterna var en resa till

Maten är A och O

Thyra Frank, 116 kilo glad och god föreståndare för Lotte, med mycket innovativa tankar om hur man ska driva ett åldringshem. Hon pekar på rutten till en av semesterresorna – personalen och de boende reser tillsammans två gånger om året. Ett ålderdomshem med rödvin

och levande ljus på matbordet, med varma färger på väggarna, med ständiga glada skratt och kramar till höger och vänster. Ett ålderdomshem utan personalrum, utan uniformer, utan fasta stig upp- och gå i säng-tider. Ett ålderdomshem där alla de boende betraktas som individualister, och där de anhöriga är experterna. Finns det? Det låter som en utopi, men jo, det ﬁnns. Närmare bestämt på Frederiksberg, kommunen som ligger mitt inne Köpenhamn. Adressen är Kochsvej 30, men inga stora bokstäver vid grinden berättar om något ålderdomshem. Inne i trädgården ligger en gammal villa, och först framme vid huvuddörren är man säker på att man kommit rätt – ”Plejehjemmet Lotte” står det på en liten skylt. Villan är byggd 1898 och egentligen väldigt opraktisk, trots att den tjänat som åldringshem i mer än 40

år. Fem våningar, smal baktrappa, en något bredare framtrappa. Först för ett par år sedan har man äntligen fått installerat en hiss. – Så här skulle man naturligtvis inte bygga ett ålderdomshem i dag, säger Thyra Frank, 52 år och föreståndare på Lotte sedan 1988. Men det viktigaste är inte de yttre ramarna, utan arbetet som görs innanför väggarna! Grundtanken för Thyra Frank är att alla ska få lov att bli gamla på ett värdigt sätt. Vi föds som individualister, och vi blir inte mer lika varandra bara för att vi blir gamla. – Som vårdare ska vi respektera och bevara identiteten hos de människor som kommer till oss. De ska så vitt möjligt ha lov att behålla sina egna vanor, leva som de gjorde innan de flyttade hit. Om någon har gröna ﬁngrar ser vi till att krukväxterna i fönstret trivs och frodas. Då är det viktigare att plocka bort gula blad än att jaga

Det här var bara början. Thyra Frank blev kvar på Lotte efter provtiden, och hon satte strax i gång med att förändra atmosfären. Till exempel avskaﬀade hon både uniformer och personalutrymmen – personalen är hela tiden tillsammans med de boende. Också måltiderna är gemensamma. – Maten är alfa och omega på ett ålderdomshem. Att få något gott att äta och dricka betyder ännu mer när man blir gammal. Och maten ska vara hemlagad och gjord med kärlek. Vad hjälper det att den är näringsriktig, om den är så tråkig och hopkokt att man inte vill sätta tänderna i den? Mat är först nyttig när den är nere i magen, säger Thyra Frank, som själv ofta står i Lottes kök och framtrollar läckra rätter. Det hände sig för något år sedan att kommunen bestämde att all mat till vårdhemmen skulle komma från ett stort centralkök. Thyra Frank sade nej. Hon frågade kommunen hur mycket de skulle spara på den aﬀären? – 90 000 kronor var svaret. Då skrev Thyra Frank ut en check på 90 000 kronor och sände den till kommunen, samtidigt som hon meddelade att man på Lotte fortsättningsvis skulle laga sin mat själv.

Så här ser Plejehjemmet Lotte ut, gammal villa på Frederiksberg. Ingen skylt vid vägen berättar att det är ett åldringshem. På sommaren njuter alla av den stora trädgården. Närmaste granne är en skola, som man har en hel del umgänge med.

GOD TID 1/2005 – 5

Här är maten A och O. Julmiddag på plejehjemmet Lotte där maten är hemlagad med kärlek. T.v. hemmets föreståndare Thyra Frank.

Västindiska öarna år 1995. – Vi såg ett program om ön St. Thomas i tv en måndag – på lördagen reste vi dit, 15 beboare och nio vårdare. Man kan ju dö hemma också, det kan väl vara lika bra att dö under en palm i Västindien?

Mutor 100 dollar När sällskapet kom till Puerto Rico och skulle byta ﬂyg till St. Thomas var det plötsligt strul med platserna. Flyget fullt, och 24 timmar till nästa. – Men jag hade ju sett på tv, så jag visste hur man gjorde. Jag viftade lite diskret med en 100 dollarsedel framför mannen i biljettluckan, och plötsligt fanns det platser för oss, skrattar Thyra Frank. På den blå bokföringsbilagan skrev jag sen ”Mutor 100 dollar”. Men allvarligt talat, hur kan ekonomin hänga ihop, med såna extravaganser som exotiska ferier? – Liksom på alla andra åldringshem har vi självförvaltning på Lotte. Det kostar det samma att bo här som på andra hem. Faktiskt får vi dessutom lite mindre i bidrag från kommunen. Regeln är en vårdare per beboare. Vi har 22 som bor här men 20,5 heltidstjänster. – Alla betalar 500 kronor om månaden till feriekontot. Men vi sparar till exempel en halv miljon

om året på färre sjukdagar. Personalen har mindre än två procent sjukdagar, mot 15 procent före 1988. Och vi sparar mycket pengar på blöjor, eftersom alla beboarna kommer på toaletten ﬂera gånger varje dag. Om personalbarn är krassliga får föräldern stanna hemma och sköta dem. Är ungarna tillräckligt friska för att följa med på arbete, går också det bra. Thyra Franks kontor är barnvänligt – där ﬁnns både kaninen Ninus i sin bur, kattkorg, vilosäng, video, och inte minst räknemaskinen, som är mycket populär. – En pappersrulle kostar 1 krona, en sjukdag 1 000 kronor, så där sparar vi 999 kronor. Det är logik för nybörjare!

Nytänkande Över huvud taget handlar det om att börja tänka på ett nytt sätt. – Det är väldigt stor efterfrågan på en annan sorts åldringshem än dem vi har i dag. Och det folk går efter är inte ﬁna faciliteter, men hur man blir behandlad, hurudan den psykiska miljön är. På Lotte kan de anhöriga komma och gå som de vill, och de får gärna delta i måltiderna, det kostar inget extra. – De anhöriga är våra viktigaste

samarbetspartners. Vi ber dem berätta allt om de gamlas glädjeämnen och sorger, högtidsdagar, hur de levt innan de kom till Lotte. Det finns förstås också sådana som inte har några anhöriga. Thyra Frank är förargad över hur de behandlas i dagens samhälle: – När en ny mänska kommer till världen är fyra sjukvårdsutbildade på plats för att ta emot barnet. Men vi har inte ens råd till en enda människa som sitter och håller en ensam gammal i handen när han eller hon ska dö. När vi har råd att säga goddag måste vi också ha råd att säga farväl! Och hon gör en annan tankeväckande jämförelse: – Fångar i ett fängelse har krav på att komma ut i friska luften en timme varje dag. Hur många på ett vanligt ålderdomshem får lov till det? Men jag vill också ha frisk luft när jag blir gammal, så jag har så smått börjat se mig omkring för att komma underfund vem jag ska slå ihjäl, så jag blir behandlad lika bra som fångarna … Thyra Frank skrattar, men har igen träffat en öm punkt. På Lotte arbetar en finsk sjuksköterska, Kirsi Kuosma. Hon, liksom de andra i personalen, är anställd enligt något Thyra Frank kallar social intelligens: förmågan

att kunna förstå en annan människa och sätta sig i hennes ställe.

Många vill jobba eller bo på Lotte Och sjukvårdspersonal står i kö för att få jobba på Lotte. Varje vecka är det åtminstone fem som tar kontakt. – Vi har också väldigt många som vill komma hit på studiebesök, berättar Kirsi Kuosma. Finlands TV har varit här och gjort ett program, ﬁnska praktikanter och sjukvårdslärare har hittat hit, och från Sverige, Norge, Island och ända från Japan har delegationer kommit på studiebesök. Thyra Frank blir ofta kallad att uppträda som föredragshållare, både i Danmark och nu på senare tiden inte minst i Norge. Kö är det givetvis också för att få lov att bo på Lotte. I Danmark är det numera fritt val när det handlar om vilken kommun man vill bo på ålderdomshem i. De ﬂesta av de 22 på Lotte kommer från Frederiksberg – här har de sina anhöriga. Men några kommer ända från Jylland. En av de mera kända beboarna var före detta tandläkaren Margrethe från Färöarna. Hon blev 104 år. Nu kunde man kanske frestas tro att alla på Lotte är ovanligt

pigga och krya pensionärer. Så förhåller det sig dock inte. – Mer än hälften är dementa eller stämplade som psykiskt sjuka när de kommer hit, berättar Thyra Frank. Men vi har lyckats bra med att plocka fram den ursprungliga personen igen. Vi har ingen speciell demensavdelning – alla hos oss får samma kärleksfulla omsorg. Plejehjemmet Lotte har blivit känt i hela Danmark genom tidningar, radio och tv. Thyra Frank har tilldelats två stora priser för sin ovanliga ledarstil. Ofta har hon varit i blåsväder, men hon har alltid hållit fast vid sina idéer. Som när regeringen bestämde att många små åldringshem skulle stängas, och beboarna spridas ut på några få stora. Thyra Frank vägrade stänga Lotte: – Det är inte mitt jobb jag är rädd för att förlora, men min egen ålderdom jag fruktar, ifall de får sin vilja igenom. – Livet är värdefullt tills man drar sitt sista andetag. Och beboarna på Lotte har lov att äta, dricka, röka eller älska sig ihjäl, om det är det de vill. Vi tror på ett liv före döden! Text och foto GUNILLA HEICK Artikeln har ingått i tidningen Martha

6 – GOD TID 1/2005

Lovande start för samtalskaféer – Starten lovar gott och jag tror på

��

denhär verksamhetsformen. Vi ska vattna våra minnen som blommor, regelbundet! Så säger Majlis Kvist, som ansvarar för Pensionärsförbundets projekt Samtalskafé. Den 12-13 januari höll hon på Finns folkhögskola uppföljningsdagar för ett dussin damer som tidigare deltagit i kurser för ledare av samtalskaféer. Fyra kurser har hittills hållits, i samarbete med Eläkeliitto på Lehmiranta kurscentrum i Bjärnå. Tanken med samtalskaféer är att samla äldre till samtal kring minnen, att stimulera både intellekt och känslor via den kraftresurs var och en av oss har i minnena från ett långt liv. – Diskussionerna på Finns visade att kafétanken kan förverkligas på många olika sätt. Ledarna har sin fulla frihet att utforma sitt eget koncept i samklang med just sin grupp, säger Majlis Kvist. Sin egen roll som ”ledarnas ledare” tonar hon ner: – På ledarkurserna har vi haft sakkunniga som talat om minnet som funktion och minnen som kraftkälla. Men framför allt har kursdeltagarna själva samtalat sig fram till idéer och metoder för att grunda och leda samtalskaféer.

Allt mellan himmel och jord Hur olika kaféidén kan utformas visade deltagarnas erfarenheter.

T.ex. i Åbo växte ett samtalskafé fram hos en grupp bocciaspelare i Kuppis: – Vi brukade dricka kaffe tillsammans efter spelandet. När bocciasäsongen var slut fortsatte niomannagruppen att träffas på kaféet, utan boccia. Vi har pratat skolminnen, krigsminnen, allt mellan himmel och jord. Gruppen har svetsats samman så att alla ser fram emot torsdagsträffen varannan vecka, berättar Anja Björkfelt och Kerstin Stenlund som tillsammans leder kafésamtalen. I Ingå har Ulla Mangström sitt ”Ullas kafé” på servicehuset, där åtta boende väntar på Ullas hembakade och samtalen en gång i månaden. En årlig utfärd hör till; Fagervik, Svartå och denna vår Sjundby slott. Maj-Karin Brotherus och Hedda Ekbom har i sin tur bildat ett samtalskafé på Leschehemmet i Helsingfors, med träff var tredje vecka. – Jag vet att det blir fjantigt, sade en dam när hon kom till första träffen, men efteråt var hon nöjd, berättar Maj-Karin Brotherus. Solveig Liljestrand leder en grupp på Arbetets Vänners åldringshem på Brändö: – Vi är egentligen där för att gymnastisera, men i pausen sitter vi och kommer ihåg. Liljestrand är också engagerad i att samla svensktalande på två

stora finska åldringshem till gemensamma träﬀar. Umgänget är speciellt viktigt här, var och en blir så lätt isolerad på sitt rum. Vid kursträﬀen på Finns medverkade Taina Johansson, som i slutet av 90-talet var med om att starta Folkhälsans minnesklinik. Också SPF-ordföranden P-H Nyman deltog och berättade om aktuella projekt i förbundet. En nyhet är att förbundet tack vare pengar från RAY (Penningautomatföreningen) i vår kan anställa en ombudsman också för södra Finland. Österbotten har från tidigare sin egen ombudsman, Per Thomasfolk, stationerad i Vasa.

Mörne i frysboxen Finnsmötet avslutades med en presentation av folkhögskolan. Rektorsassistent Mia Lindström, på skolan kallad ”drottning Mia”, kunde bl.a. berätta att många kända namn funnits bland eleverna på Finns, allt från K.A.Fagerholm till Wille Wilenius, Paul Olin och Mark Levengood. En god historia lever kvar om busungen Mark: En dag kom köksföreståndarinnan inrusande i matsalen, skrikande ”Hjälp, hjälp, Mörne ligger i frysboxen!” Det var Mark Levengood som hade placerat gipsbysten av forne rektor Arvid Mörne i kallt förvar. Maj-Britt Paro

HÅKANS HÖRNA

Riskabelt att leva

Surmjölk en smaksak! Ingmans nya surmjölk har en frisk smak av blåbär. Dessutom innehåller den välgörande Reuteri-mjölksyrebakterier och fiber. Njut när som helst, som dryck eller mellanmål. Gott också för magen. Mera information om Reuteri-mjölksyrebakterien hittar du på nätet: www.ingman.fi under rubriken"För hälsan".

Under ett nordiskt möte för de olika ländernas ledarskap inom socialoch hälsovården blev det tal om livets risker. Från ett av länderna kom man något snopet fram med en bekännelse: – För en tid sen märkte vi följande text i bakgrundsmaterialet till ett lagförslag om hälsoåtgärder: ”Avsikten med detta lagförslag är att avskaﬀa lidandet i vårt samhälle.” Lyckligtvis märkte man misstaget och ändrade kanske till ”försöka minska onödigt lidande” eller något dylikt. Det faktum att ett sådant uttryck, ”avskaﬀa lidandet”, överhuvud kunde komma med i en text visar att vi i våra nordiska länder skapat ett så stort trygghetsberoende att vi börjat inbilla oss att livet kan vara riskfritt. – Men det kan det aldrig bli. Om det blev vi alla igen en gång påminda när informationen om tsunamikatastrofen efter hand sjönk in i oss. På ett sätt påverkar den oss alla – åtminstone stärker den medvetandet om att själva

livet innebär risker. Ett totalt riskfritt liv går knappast att skapa, men nog har människor med stora rikedomar försökt, t.ex. den amerikanska mångmiljonären Howard Hughes. Det ledde till ett bedrövligt liv i isolerad ensamhet med ständig oro och rädsla. Naturligtvis skall vi göra allt för att minska onödiga risker och få hjälp när något fallerar och behöver stödas eller lappas. Men livets mångfald med vissa risker inbakade är ändå det som vi bäst trivs med. Den största risken är att överhuvud ha fötts till denna världen eftersom vi vet att vi inte i längden kommer att överleva. Men också den risken kan vi förbereda oss på, var och en för sig, tillsammans med varandra och inför Gud Fader. Håkan Hellberg

��

GOD TID 1/2005 – 7 BOKHYLLAN

En försvunnen värld: Livet på bruket Etnologiska arkivet vid Åbo Aka-

demi utlyste i februari 2002 en insamling av minnen från en livsmiljö som i dag är försvunnen. Livet på bruket lydde rubriken. Över 100 bidrag flöt in o ch för några veckor sedan kunde Åboetnologerna presentera sitt arbete i bokform. Min bruksmiljö. Hågkomster från finländska bruk är ett rikt illustrerat verk på över 300 sidor. Här har aderton skribenters berättelser samlats till en helhet, där 21 sinsemellan mycket olika bruk förenas av förbluffande likheter i livsstil och samhällsstruktur. ”Patronsamhället” på gott och ont, självupplevt, men också silat genom nutidsperspektivets kritiska filter. Allt var inte bättre förr, men nostalgiskt förknippar de flesta sin gamla bruksmiljö med lokalsamhällets trygghet och gruppsamhörighet. En ”bruksidentitet” som följt bruksbarnen genom livet. En av eldsjälarna bakom minnesinsamlingen och boken är intendent John Hackman, själv bruksbarn från Kaukas. Övriga redaktörer är Heidi Schreiber, Lotta Wessberg och ÅA-professorn i etnologi Anna-Maria Åström. Ett av urvalskriterierna var den geografiska spridningen. Här finns bruk från Veitsiluoto nära Kemi till Leppäkoski och Waldhof på ryska sidan vid Ladoga. En västlig grupp är Pargas, Dalsbruk och bruken kring Pojoviken. Inlandets skogsindustrier finns givetvis med – Mänttä, Kymmene, Kaukas och Varkaus samt ett par sågverk vid kusten, Isnäs och Halla. Textilindustrin företräds av Orimattila och Oravais.

Ett typiskt brukstjänstemannahem anno 1940.

fokus, inte barndomen. Kapitlet är en del av ett större manuskript om bruksliv på många orter, vilket kommer att ges ut i sin helhet av Svenska Litteratursällskapet.

Metallindustrin representeras i boken också av Vuoksenniska och Hackmanbruket Sorsakoski. Av skribenterna har Marianne Winter en unik spännvidd, både

Den vidaste beskrivningen av brukssamfundet får Kymmene Bruk i Kuusankoski genom fylliga berättelser av syskonen Henni Wikman och Majsi Åhman. Deras hågkomster inleder och avslutar boken och bildar ett slags sammanhållande ram. Trots sin gemensamma uppväxt på 1930–50-talen ger de oberoende av varandra en individuell och levande skildring av en dåtida brukstjänstemannamiljö. En manligt och en kvinnlig synvinkel som kompletterar varandra, om man så vill.

Ett tåg med propslast från Kaukas och BrittMarie Hägglund i Imatra 1934 pryder pärmen på Min bruksmiljö.

En särskild tyngd av erfarenhet och

kunskap har kapitlet om Högfors i Karkkila, skrivet av Carl Johan Cedercreutz (1915–2001), verkstadschef på Högfors 1946–49 och alltså informant med yrkeslivet i

��

tidsmässigt och geograﬁskt. Hon var barn på Dalsbruk, växte upp i Vuoksenniska, verkade som ung vuxen i Orimattila och gjorde under 60-talet och början av 70talet en insats som VD-hustru och marknadsansvarig i Oravais Klädesfabrik. Fyra livsskeden på fyra bruk.

��

Kaukas får en dubbelexponering genom tjänstemannabarnet Ellinor Gube och arbetarbarnet Heikki Kalm. Tjänstemannaperspektivet dominerar, men också flera skildringar av arbetarmiljöer ingår i boken; vid Kaukas, Svartå bruk, Åminnefors och vid Oravais fabrik. Påfallande är att skribenterna – eller informanterna som de kallas enligt Åboetnologernas fackterm – också ser ur dagens perspektiv på sina bruk. Klasskillnaderna och brukshierarkin – tjänstemän/ förmän/arbetare – som då var en självklarhet, analyseras i ﬂera inlägg med ett lite urskuldande ”vi-förstod-inte-bättre”. Tjänstemannabarnen ser det privilegierade i den ”bomullstillvaro” de växte upp i. Men också arbetarbarnen, som materiellt hade det kärvare, ser i det gamla brukssamhället den trygghet och gemenskap som trots allt fanns, när Bolaget i praktiken stod för den sociala infrastruktur som i modern tid togs över av kommunen. John Hackman och Anna-Maria Åström säger i sitt förord: ”De aderton är bokens författare och vi deras förläggare.” Men förläggarnas insats skall inte förringas. Redaktionen har lyft fram de 18 författarna iögonenfallande effektivt. Informativa faktarutor om brukens historia och ett rikligt bildmaterial i en väl utformad helhet ger minnesbilderna den nödvändiga inramningen. Boken finns att köpa i välförsedda bokhandlar. Den kan också beställas från Etnologiska arkivet vid Åbo Akademi, tel. 022154396. MAJ-BRITT PARO

Min bruksmiljö. Hågkomster från ﬁnländska bruk Etnologi vid Åbo Akademi. Rapport 10 Pris: 28 €

��

8 – GOD TID 1/2005 SVENSKA PENSIONÄRSFÖRBUNDETS RESOR

Blomsterön Mainau i Bodesjön från luften. T.h. interör av Fjärilshuset i Mainau. Foto MAINAUSTIFTELSEN

RESA TILL SCHWEIZ med MAINAU 2–6.5.2005 Tillsammans med Anneli Hofer gör vi denna resa till en av Europas vackraste trakter – östra Schweiz. Under resan får vi njuta av de vackraste naturscenerierna, de mest pittoreska stadsvyerna och de typiska schweiziska maträtterna! Som en av höjdpunkterna på resan gör vi en heldagsutfärd till MAINAU – blomsterön i Bodensjön. En annan mycket intressant utfärdsdag styr vi kosan till pyttelilla Liechtenstein! Vi flyger Helsingfors–Zürich tur och retur med Finnair och tillbringar alla fyra nätter på samma hotell i St. Gallen, hotell Radisson SAS. Detta centralt belägna hotell är fyrstjärnigt och nytt och elegant. Observera att i resans pris ingår helpension! St. Gallen i östra Schweiz är med rätta stolt över sin historia som går tillbaka till år 612! Då grundade den irländska munken Gallus ett kloster här. I St. Gallens vackra gamla stad känner man historiens vingslag vid varje steg. Beskåda de vackra burspråksfönstren, de smala gränderna och livliga torgen. Men St. Gallen lever inte bara på sin rika historia utan är idag en modern stad. Den ståtligaste byggnaden är den imponerande barockkatedralen i hjärtat av Stiftdistriktet som finns med på UNESCOS lista över världskulturarv. DAG 1. Måndag 2.5.2005 Helsingfors-Vanda flygfält–Zürich–St. Gallen Tidigt på morgonen samlas vi på Helsingfors-Vanda flygplats, där vi möter vår reseledare Anneli Hofer. Eventuellt möjlighet till gemensam busstransport till flygfältet. Finnairs flyg avgår från Helsingfors kl. 7.35, ankomst till Zürich enligt tidtabellen kl. 9.20 lokal tid (flygtid 2 timmar och 45 minuter). Från flygfältet åker vi med vår egen lokala buss till St. Gallen och vårt hotell. Under färden hinner vi redan bekanta oss litet med St. Gallen med omgivningar. Under dagen äter vi lunch tillsammans. På eftermiddagen gör vi en gemensam promenad genom St. Gallens centrum då vi bland annat besöker domkyrkan och stiftsbiblioteket. På kvällen avnjuter vi en gemensam middag på hotellet. DAG 2. Tisdag 3.5.2005 St. Gallen–Appenzell–St. Gallen Frukost på hotellet. Denna dag gör vi en heldagsutfärd med vår lokala guide under vilken vi besöker den mysiga byn Urnäsch och Stein där vi t.ex. gör ett besök på ett schweiziskt ysteri. I Appenzell gör vi ett längre uppehåll. Här tittar vi på Landsgemeindeplatz, torget där invånarna ännu idag röstar genom handuppräckning(!) och tittar bl.a. på kyrkan, här intar vi också dagens lunch. Denna dag har de som så önskar och om vädret tillåter möjlighet att mot tilläggsbetalning (se nedan) med linbana åka upp på berget Säntis (ca 2 500 m) och beskåda den hisnande utsikten. Denna utfärd tar ca 1 ½ timme. Till kvällen återkommer vi till St. Gallen för litet vila på hotellet innan vi tillsammans går till restaurangen som dukar upp vår middag. DAG 3. Onsdag 4.5.2005 St. Gallen–MAINAU–St. Gallen Efter frukosten på hotellet beger vi oss på en innehållsrik heldagsutfärd till Mainau! På Mainau intar vi även vår lunch. Under färden till Mainau hänförs vi av de fantastiska vyerna över Bodensjön. På returen åker vi via den lilla byn Stein am Rhein, som är som en dockskåpsby, och beundrar bland annat de vackra fasadmålningarna. Till kvällen återvänder vi till St. Gallen och intar en gemensam middag innan vi trötta men lyckliga sätter huvudet på dynan! DAG 4. Torsdag 5.5.2005 St. Gallen–Lichtenstein–Walensee–St. Gallen Hotellfrukost. Även denna dag blir full av nya upplevelser då vi gör en heldagsutfärd till Liechtenstein. Under resan tar vi en promenad genom byn Werdenberg. Här finns även vinområdet Maienfeld. Om vädret tillåter gör vi en båttur på sjön Walensee. Vi tar båten från Walenstadt till det bilfria Quinten och intar där en gemensam fisklunch. Quinten ligger på sjöns norra strand och kan nås enbart med båt pga. det bergiga landskapet. Härifrån tar vi båten igen vidare till den hamn där vår lokala buss möter oss. Under dagen besöker vi även den gamla kurorten Bad Ragaz. Innan vi sent på kvällen återvänder till hotellet i St. Gallen intar vi en gemensam middag i Rapperswil, som blir resans avslutningsmiddag. Men misströsta inte – morgondagen

hinner ännu fyllas med mycket program! DAG 5. Fredag 6.5.2005 St. Gallen–Zürich–Helsingfors-Vanda flygfält Efter hotellfrukosten har vi förmiddagen fri för egna strövtåg. Framåt middagstid är det dags att checka ut från vårt hotell. Men innan vi åker ut till flygfältet hinner vi ännu med en hel del! Vi gör en utfärd till Rheinfall, där vi tittar på vattenfallet just där Rhenfloden gör en liten krok. Här äter vi vår lunch på en restaurang med hänförande utsikt! I Schaffhausen gör vi en kort gemensam promenad varefter det blir litet egen tid för museibesök eller shopping. När vår vistelse i Schweiz börjar lida mot sitt slut lämnar vår lokala buss av oss på flygfältet. Finnairs flyg avgår från Zürich enligt tidtabellen kl. 19.50, beräknad ankomst till Helsingfors kl. 23.25 (flygtid 2 timmar och 35 minuter). Ev. transport till hemorterna mot tilläggsavgift. FAKTA OM RESAN Resans pris: 1 075 € I PRISET INGÅR: • flygresa med Finnair i turistklass Helsingfors–Zürich–Helsingfors, inkl. skatter och passageraravgifter (jan. 2005) • transferer och utfärder med lokal buss enligt programmet ovan • fyra övernattningar i dubbelrum på 4-stjärnigt hotell • fyra hotellfrukostar • fem luncher • fyra middagar • lokal svensktalande guide under turerna enligt programmet ovan • inträden enligt programmet ovan • reseledarens (Anneli Hofer) tjänster TILLÄGG: Enkelrumstillägg: Besök vid Säntis, dag 2:

145 €/person (gäller fyra nätter) ca 25 €/person

Anmälningsavgift: 150 € OBS! Pass behövs för denna resa. Vid bokningen vänligen meddela resenärens namn, födelsetid och nationalitet samt även eventuella specialdieter, allergier, handikapp el. dyl. Valuta som behövs under resan är schweiziska franc (CHF). Möjlighet att växla valuta under resan. Med förbehåll för ändringar i tider och program. Bokningar så fort som möjligt, dock absolut senast 23.3.2005! RESEBYRÅ BTI NORDIC tel. (019) 2674 554 Ulrica Isaksson eller Inger Holmberg

GOD TID 1/2005 – 9 SVENSKA PENSIONÄRSFÖRBUNDETS RESOR

KRYSSNING TILL S:T PETERSBURG 18-21.5.2005

Succémusikalen

Kom med på en innehållsrik resa till fantastiska S:t Petersburg! Vi åker med Silja Opera och tillbringar resans alla tre nätter ombord i våra bekväma fönsterhytter. Ombord bjuds vi på högklassig underhållning och ett mångsidigt kryssningsprogram som bl.a. innehåller en intressant presentation av historia, seder och vanor i Ryssland och om S:t Petersburg som resmål. I S:t Petersburg tillbringar vi två dagar då vi hinner bekanta oss med de viktigaste sevärdheterna under en stadsrundtur. Vi ser bl.a. den vackra ryttarstatyn av Peter den store, Bronsryttaren, Isaksskvären med Isakskatedralen, vars gyllene kupol är ett av stadens landmärken, Vinterpalatset invid Nevas strand, Peter-Paulfästningens förgyllda torn samt stadens livliga huvudstråk Nevski Prospekt. Det otroliga Eremitaget bekantar vi oss närmare med under en förmiddag. År 1764 grundade Katarina den stora ett fantastiskt hovmuseum i Vinterpalatset. Idag består Eremitaget av sju byggnader med närmare tre miljoner konstföremål. Eremitaget är i sig självt ett konstverk utan motstycke. Under resan har vi även möjlighet att åka på några extra utfärder till tilläggspris. Under dessa eftermiddagar besöker vi tsarens sommarresidens Peterhof och Jusupovpalatset, mera information nedan!

MAMMA MIA! i STOCKHOLM

Som reseledare på denna resa fungerar Anneli Hofer. DAGSPROGRAM DAG 1 Onsdag 18.5.2005 Möjlighet till gemensam busstransport till Helsingfors. Silja Opera avgår från Olympiakajen i Helsingfors kl. 18.00. Ombord avnjuter vi en buffetmiddag kl. 18.00 i La Scalarestaurangen. Midnattsshowen är kvällens höjdpunkt då en skicklig rysk dansgrupp gör en ryskinspirerad show. DAG 2 Torsdag 19.5.2005 Sjöfrukost ombord. Silja Opera anländer till S:t Petersburg kl. 8.30 lokal tid. Denna förmiddag åker vi på en tre timmars tur (kl. 9.00–12.00) under vilken vi besöker Eremitaget. Under guidningen ser vi bl.a. festsalarna, lilla Eremitaget och nya Eremitaget. Efter denna tur retur till båten, där man kan inta lunch, bör förhandsbokas, mot tilläggsavgift. Extra program: På eftermiddagen finns för den som så önskar möjlighet till extra program i S:t Petersburg mot tilläggsbetalning. Vi intar en gemensam lunch och besöker därefter Yusupovpalatset, som ligger invid floden Mojka och är ett av den Jusupovska matkfamiljens fyra palats. Denna utfärd varar ca tre timmar. Jusupov tjänade som Katarina den storas ambassadör i Frankrike under 30 år och där samlade han en ansenlig konstskatt. Napoleon skänkte honom vackra gobelänger och hans vän Canovas statyer är utplacerade i palatset. Under rundturen ser vi audiensrummen samt den praktfulla privata teatern. Branta trappor leder ned till palatsets källare där Felix Jusupov giftmördade sin gäst Rasputin år 1916. Kvällen och natten tillbringas ombord. Denna kväll kommer att ordnas en krogshow med en tre rätters ryskinspirerad middag, under vilken man njuter av en fin föreställning. Tilläggspris, se nedan. DAG 3 Fredag 20.5.2005 Sjöfrukost ombord. Denna förmiddag är det dags för en stadsrundtur i S:t Petersburg med svensktalande guide (kl. 8.30–11.30). Efter denna tur retur till båten, där man kan inta lunch, bör förhandsbokas, mot tilläggsavgift. Extra program: Även denna eftermiddag finns möjlighet till extra program mot tilläggsbetalning. Vi äter gemensam lunch och besöker därefter Peterhofs magnifika slotts- och parkområden, som räknas till de vackraste i världen. Under denna cirka fyra timmar långa rundtur bekantar vi oss närmare med detta tsarens sommarresidens och dess 300-åriga historia. Den magnifika trädgården med otaliga fontäner och vattenfall i trappformationer kantade med förgyllda bronsstatyer bjuder på en oförglömlig upplevelse. Har vi tur är fontänerna påkopplade. Efter rundturen retur till vårt fartyg. Silja Opera avgår från S:t Petersburg kl. 19.00. Buffetmiddag kl. 18.00. Även nu är det dags för midnattsshow, denna gång en internationell dansshow.

DAG 4 Lördag 21.5.2005 Sjöfrukost ombord. Silja Opera anländer till Helsingfors kl. 10.00. Möjlighet till gemensam busstransport från Helsingfors. PRIS: 352 €/person, i tvåpersoners Seaside-I-hytt 372 €/person, i tvåpersoners Seaside Plus-hytt (dubbelsäng) I PRISET INGÅR: • kryssning i vald hyttkategori • visumavgift • välkomstdrink • tre sjöfrukostar • två buffetmiddagar inkl. måltidsdrycker (öl, vin och softdrinkar) • rundtur med svensktalande guide till Eremitaget • stadsrundtur i S:t Petersburg med svensktalande guide • reseledarens tjänster TILLÄGG: Tillägg för singelhytt. EXTRA UTFÄRDER: Dag 2, 19.5 Lunch och utfärd till Yusupovpalatset: 60 €/ person Dag 3, 20.5 Lunch och utfärd till Peterhof: 60 €/person Lunch ombord dag 2 och 3: 12 €/lunch Krogshow ombord med tre rätters middag inkl. viner: 58 €/person Busstransfer till och från Helsingfors. OBS! För resan krävs giltigt pass som är i kraft sex månader efter resan, dvs. åtminstone till 22.11.2005. För visumansökan krävs även giltig reseförsäkring. Om så önskas kan reseförsäkringen beställas via oss i samband med bokning av resan, pris från 13 €/person. Uppgifter som då behövs är den försäkrades namn, personbeteckning och adress. Vid bokningen vänligen meddela följande uppgifter om resenären: för- och efternamn, födelsetid och -plats, hemort, passnummer, nationalitet samt i vilket försäkringsbolag reseförsäkring tecknats. Meddela oss dessutom även eventuella specialdieter, allergier, handikapp el. dyl. Med förbehåll för ändringar i tidtabeller och program. Bokningar så fort som möjligt, dock absolut senast 15.4.2005! RESEBYRÅ BTI NORDIC tel. (019) 2674 554 Ulrica Isaksson eller Inger Holmberg

2–4.9.2005 BOKA REDAN NU! Nu erbjuder Svenska Pensionärsförbundet en möjlighet att åka till Stockholm för att titta på Benny Anderssons och Björn Ulvaeus succémusikal MAMMA MIA! Musikalen MAMMA MIA bygger på ABBAs musik och här ingår 22 av de klassiska hitlåtarna. Musikalen utspelar sig på en liten grekisk ö. En 40årig ensamstående mamma, som driver en taverna på ön, ska snart gifta bort sin dotter. Dottern, som inte vet vem som är hennes pappa, läser sin mammas dagbok och förstår att det finns tre möjliga pappor. I hemlighet bjuder hon in dem till sitt bröllop. En av dem är hennes pappa, men vem? Våra biljetter är på fina platser, på främre balkongen rakt framför scenen. Vi åker med Silja Line från Helsingfors och kommer tillbaka till Åbo, men busstransporten till och från hamnarna är ordnad och ingår i priset nedan! Som reseledare på denna resa fungerar Anneli Hofer. DAGSPROGRAM DAG 1 Fredag 2.9.2005 Gemensam busstransport från startorterna till Helsingfors. Silja Symphony avgår från Helsingfors kl. 17.00. Ombord avnjuter vi en riklig buffetmiddag. DAG 2 Lördag 3.9.2005 Sjöfrukost ombord. Silja Symphony anländer till Stockholm kl. 9.30. I hamnen väntar våra finländska bussar för att tryggt ta oss ut i Stockholmstrafiken! I god tid åker vi ut till Cirkus för att före föreställningen avnjuta en matinétallrik i teaterns restaurang (kl. 13.00). Föreställningen av MAMMA MIA börjar kl. 15.00 och räcker ca 2,5 timmar inklusive en paus. Efter föreställningen åker vi så småningom med våra bussar ut till hamnen igen. Silja Festival avgår från Stockholm kl. 20.15. Även nu äter vi en gemensam buffetmiddag. DAG 3 Söndag 4.9.2005 Sjöfrukost ombord. Ankomst till Åbo kl. 8.00. Gemensam busstransport till startorterna. PRIS: 365 €/person, i tvåpersoners Promenade-hytt (Hel–Sto) och Turist-I-hytt (Sto–Åbo) 385 €/person, i tvåpersoners Seaside-hytt I PRISET INGÅR: • båtresorna i vald hyttkategori • välkomstdrink • två sjöfrukostar • två buffetmiddagar inkl. måltidsdrycker (öl, vin och softdrinkar) • matinétallrik i Cirkus teaterns restaurang • musikalbiljett i kategori A • busstransport med egen buss under hela resan • reseledarens tjänster TILLÄGG: Tillägg för singelhytt.

SVENSKA PENSIONÄRSFÖRBUNDETS STORA HÖSTKRYSSNING!

”SENIORSKEPPET”

VI KRYSSAR TILL STOCKHOLM MED SILJA LINE 3–5.10.2005 (må–on) Tag genast fram kalendern och pricka in dessa dagar! Vi lovar en innehållsrik kryssning i trevligt sällskap, ﬁn underhållning, rikligt program såväl ombord som i Stockholm, mycket god mat och dryck … Och allt detta till ett bra pris! Vi återkommer med mera information i nästa nummer av God Tid! Preliminära förhandsbokningar för grupper möjliga redan nu. Kontakta RESEBYRÅ BTI NORDIC tel. (019) 2674 554 Ulrica Isaksson eller Inger Holmberg

Anmälningsavgift: 100 € OBS! Vid bokningen vänligen meddela resenärens namn, födelsetid och nationalitet samt eventuella specialdieter, allergier, handikapp el. dyl. OBS! BOKNINGAR REDAN NU! Kontakta RESEBYRÅ BTI NORDIC tel. (019) 2674 554 Ulrica Isaksson eller Inger Holmberg

10 – GOD TID 1/2005

Om kontakter och nyfikenhet

Här lär man sig d

Varje normalt funtad mänska sätter säkert värde på att kunna hålla kontakt med andra – anhöriga, skolkamrater, vänner, grannar. Särskilt pensionärer, som kanske inte alltid är så rörliga och inte heller har den dagliga kontakt som t.ex. en arbetsplats erbjuder, uppskattar fungerande kontaktmöjligheter. Det betyder sällskap och omväxling, också trygghet, om man vet att man kan nå andra mänskor, när man kanske behöver hjälp av något slag. Länge var det ju per brev man stod i kontakt med varandra. Det var på den tiden handstilarna inte bara var läsliga utan mången gång kalligrafiska mästerverk. Ett brev kunde man spara, läsa på nytt, begrunda. Och brevet kunde ges djupare innebörd av parfymdoftande brevpapper, små teckningar eller bifogade bilder, klipp, en pressad blomma el. dyl. Brevet kunde vara nog så romantiskt. Det har funnits gudabenådade brevskrivare, vars alster är kulturhistoriska vittnesmål, väl värda att bevara, alternativt lämna in för förvaring i något arkiv. Mycken forskning har brev som ovärderlig källa. Tag alltså vara på de gamla breven! Sedan kom skrivmaskinen och förtog en hel del av det personliga anslaget. Romantiken ersattes av affärsmässighet. Och så fick vi telefonen med start i vårt land på 1870-talet. När hörbarheten småningom hade blivit tillfredsställande, när man inte mera behövde veva för brinnkära livet för att alstra den behövliga strömmen, när s.k. interurbana samtal inte mera behövde beställas för att sedan efter en viss väntetid bli uppkopplade och när man inte mera behövde räkna med centraldamernas tjuvlyssnande, så var det ju en riktigt bra lösning på kontaktbehovet. Men telefonen var stationär, den stod där på arbetsbordet eller hängde på tamburväggen. Var ingen på plats ringde den förgäves. Så fick vi mobiltelefonen, den som (nästan) alla har nuförtiden.

Man må tycka att den har blivit väl mycket av leksak, utnyttjad för alldeles onödigt prat, men tack vare den kan man både nå andra och nås själv, var som helst (förutsatt att man har mobilen med sig, påkopplad och laddad, tre inte oväsentliga men nog ibland försummade förutsättningar). Rätt använd ger mobilen en värdefull trygghet. Till användningsmöjligheterna hör också textmeddelanden (SMS), ett enkelt och billigt sätt sända iväg ett litet livstecken. De ger också bra övning i koncentrerad formuleringskonst. Allt detta har nu kompletterats med den elektroniska posten, e-posten, mejlandet. Det förutsätter en hemdator, vilket nu inte heller är någon riktigt sällsynt sak numera, i varje fall inte bland de yngre, hos it-generationen. Den kräver redan litet mera av sin användare, kanske alldeles för mycket tycker säkert många. Men så förfärligt invecklat är det ändå inte, och har man fördelen av att det finns någon tekniskt begåvad yngre person i närheten, så tror jag den gärna hjälper gamle morfar till rätta. Och så finns det ju kurser, en del skräddarsydda just för pensionärer. Är man riktigt på bettet kan man ju försöka sig på de manualer som följer med, men de hör i regel inte till den allra mest lättsmälta litteraturen. Mejlandet betyder något av en renässans för brevskrivandet, sannolikt ändå utan några högre litterära ambitioner. Det är ett rationellt, snabbt, spontant och smidigt sätt att nå en eller t.o.m. en hel grupp mottagare, med både text och t.o.m. bilder. Visst kan tekniken ibland verka avskräckande, och gratis är den ju inte heller. Men allt börjar med en god portion nyfikenhet. I tekniken öppnar sig mycket av morgondagens värld. Glänta på dörren, det kan bli en verkligt spännande upplevelse. ANDERS G. LINDQVIST Skribenten är God Tids redaktionsråds ordförande

Birgitta Branting får hjälp med att skicka e-post av längre hunna Stina Wikström som lärde sig använda dator på arbetsplatsen.

På Ekenäs medborgarinstitut kan seniorer lära sig data i egen takt, utan prestationskrav och stress. Även äldre har nytta och nöje av att

kunna använda datorer. Det här har bl.a. medborgar- och arbetarinstituten insett. Utbudet av datakurser för seniorer är rikt. Att välja kurs är inte alltid så lätt. Är nivån sådan att man får svårt att hänga med i undervisningen? Eller blir de som redan kan en del frustrerade över att takten är för långsam? I höstas inledde Ekenäs mbi en ny verksamhet, ett slags öppet hus där äldre kan lära sig att använda olika program under fria former.

Stämningen är avspänd, deltagarna språkar med varandra, någon mera erfaren hjälper sin kamrat. Gruppen är så pass liten – sex deltog när vi hälsade på – att handledaren Helena Westerberg hinner ägna var och en gott om tid. Birgitta Branting övar sig att skicka e-post. Datorer är någonting helt nytt för henne. Hon skulle gärna ha en dator hemma för att kunna öva men är inte riktigt beredd att skaﬀa sig en i det här skedet. Birgitta får hjälp av mera erfarna

Stina Wikström som lärde sig använda dator på arbetsplatsen. Stina jobbade på bank och det var bankprogram hon använde då. Hon har dator med bredbandsanslutning hemma och tycker om att surfa på internet. Och så använder hon datorn för banktjänster. Stina Wikström tycker att kursen fyller en viktig social funktion. Kurt Lindh är kursens nestor. Han koncentrerar sig på att lära sig skriva text och om han lär sig tillräckligt kan han tänka sig att gå vidare till andra funktioner.

GOD TID 1/2005 – 11

data i egen takt Eller till och med skaffa sig en egen dator. Per-Erik Malmberg vill hålla koll på huskostnaderna. Hur mycket går åt till brännolja, vatten, elektricitet? Med ett kalkylprogram och Helena Westerbergs hjälp gör han en ”kumulativ kostnadskalkyl” av utläggen. För Per-Erik är datoranvändning inte helt nytt och han har dator hemma. Helmer Sjöberg fick överta en gammal dator men använder den inte. Han tvivlar på att han kommer att skaffa sig en ny. På kursen har han lärt sig hitta information på nätet och är sysselsatt med att skicka en julhälsning till en kompis per e-post när vi träffar honom.

senare blir man kanske intresserad av att skriva med dator. När man börjar med Word (ett ordbehandlingsprogram) kan det hända att man tappar intresset. Ett tiotal personer deltar i kursen och de träffas varje tisdag mellan klockan 10 och 13. Alla är

inte nödvändigtvis närvarande hela tiden – man kan droppa in när som helst under de här timmarna. Kursen lämpar sig också för dem som deltar i institutets datakurser med mera ordnat program, t.ex. Data för seniorer. Här kan man öva det man lärt sig.

Här bestämmer man själv Helena Westerberg berättar om skillnaden mellan självstudiekursen och andra datakurser: – Här bestämmer man själv hur man vill lära sig medan andra kurser följer ett mönster. Här kan man t.ex. börja med internet och

Handledare Helena Westerberg hjälper Helmer Sjöberg att hitta på internet.

Per-Erik Malmberg i förgrunden vill hålla koll på huskostnaderna Med ett kalkylprogram. Hur mycket går åt till brännolja, vatten, elektricitet?

Det är höstterminens sista sammankomst. Typiskt för gruppen är att man efteråt slappnar av med pepparkakor och glögg. Och sjunger några julsånger förstås. Text och foto ULF WAHLSTRÖM

Om mobiltelefonen i pensionärslivet Som äldre medborgare bär jag alltid mobiltelefonen på mig, också inomhus. Och det är i skjortfickan den finns, för där är den bäst åtkomlig. Där känner man också lättast telefonens vibration, om det är så att ens gamla öron ibland missar den egentliga ringsignalen. I alla moderna telefoner finns det ju numera en dubbel ringfunktion, dels denna lätta dallring i apparaten och dels själva ringningen som man kan ställa in på den melodi och volym som man hör bäst. Min hustru har vanligen telefonen i kappfickan eller axelväskan när hon är ute på stan. Bullret från gatan kan hindra henne från att höra ringningen, men vibrationen känner hon utan svårighet också genom vinterkläderna. Vår vana att alltid bära telefonen med oss medför ett krav på att den skall vara både liten och lätt. För några år sedan övergick vi båda två till Nokias minsta modeller. En och annan pensionär tycker kanske att teckenrutan är alltför liten, liksom också telefonens knappar. Det enda rådet jag kan ge i den saken är att man tar läsglasögonen på sig när man skall ringa. Jo, förresten, det finns också en annan möjlighet. Vi har bägge lagt

in varandras mobilnummer bakom en viss nummerknapp, och genom att trycka på den några sekunder får man telefonen att automatiskt ringa upp den andra personen. I vårt fall har vi använt knappen med nummer 2, och fast man kanske inte ser själva siﬀran vet man i alla fall var på knappsatsen man skall trycka. Vi använder vanligen denna ringmetod när vi rör oss på olika håll i staden, oftast för att komma överens om var och när vi strålar samman. Det egentliga hemnumret ligger för vår del bakom knappen nummer 5 (lättfunnen mitt i knappsatsen). Ett tredje nummer kunde ännu läggas in för att man så enkelt som möjligt skall kunna kalla på hjälp vid ett sjukdomsanfall eller en olycka då man är ensam hemma. Det behöver ju inte vara maken eller makan som man ringer upp i det fallet, utan samtalet kan också gå till en annan anhörig, till någon god vän eller till det allmänna nödnumret 112. Det kan upplevas som en smula knepigt att programmera in direktnumren, eftersom telefonens bruksanvisning inte är speciellt lättläst. Be att något barnbarn sköter den saken. De brukar ju

Man skall inte känna alltför stor respekt genetemot sin telefon – den är ju bara ett verktyg, skriver Kurt Nordman. Skribenten är medlem i SPF:s ﬁnanskommitté och gjorde sin yrkeskarriär inom telekommunikationen.

numera behärska tekniken redan vid sju års ålder. I varje mobiltelefon kan man lägga in ett otal namn med vidhängande nummer i den så kallade telefonboken. I min egen bok har jag just nu 75 namn på mina närmaste, andra släktingar och en bunt goda vänner. För telefonbokens nummer gäller samma sak som för direktnumren: de kan förefalla besvärliga att programmera in men de är lätta att använda. Och lätt skall det vara att ringa när man vill

hålla kontakt med människor som är viktiga för en. Vi tillbringar största delen av

sommaren på landet och ”tar med oss” hemtelefonens samtal dit. Anvisningar om hur man gör denna medflyttning brukar finnas i början av telefonkatalogen. Eftersom mobiltelefonen lämpar sig så väl för att ta emot de samtal som överflyttas från staden – och likaså för alla andra ändamål – sade vi för ett par år sedan upp den gamla

telefonanslutningen på villan. Den behövs helt enkelt inte mera och den ger bara upphov till onödiga kostnader. Hur är det då med alla extrafunktionerna i telefonen? För det första: om man tycker det är svårt att använda dem så låter man helt enkelt bli. Överhuvudtaget skall man inte känna alltför stor respekt gentemot sin telefon – den är ju bara ett verktyg. Dessutom är vi inte alla så avancerade att vi till exempel vill läsa elektronisk post (epost) eller surfa på Internet i telefonen. Min egen epost hanterar jag med hemdatorn, men däremot använder jag ibland mobiltelefonen för att skicka korta textmeddelanden (sms) till människor som annars är svåra att nå. Och kameratelefonerna då? Jo, för all del, de är skojiga leksaker. Men två saker bör man vara medveten om. För det första är bildkvaliteten rätt så skral. Vilken billig digitalkamera som helst tar bättre bilder. Och för det andra är det inte särskilt billigt att skicka vykort i den formen till andra mobiltelefoner, i synnerhet inte om man beﬁnner sig utomlands. Text och foto KURT NORDMAN

12 – GOD TID 1/2005 ��

��

BOKHYLLAN

Sjömansfamiljens liv rastlöst som havet Grönt bläck engagerande litterär debut Sjömanslivet för några decennier sedan omgavs av tårdrypande romantiskt skimmer. Visst var resorna långa och brevväxlingen gick sporadiskt med många veckor mellan kontakterna. Å andra sidan kunde hamntiderna i hemlandet röra sig om ett par veckor. Att ringa utlands- eller radiosamtal var svårt och mycket dyrt. Det var före mobiltelefonernas tid. Sydamerikaresorna tog normalt omkring tre månader av och an ännu på sjuttiotalet utan krig och kriser. Sjömansfamiljerna levde på halvtid singelliv och tiden hemma för sjömannen var mera helg än vardag då alla ansträngde sig för att göra det bästa av tillvaron. Arlette Starck är sjömansbarn född i New York 1945 då familjen var internerad i USA. Föräldrarna Inge och Rolf Lindström gifte sig i Petsamo i november 1940 efter sex års sällskapande i form av brevskrivning. Rolf var ny befälhavare på s/s Kemi och nygifta Inge följde med på den långa och strapatsrika resan över farliga vatten kring det krigshärjade Europa till Azorerna, Venezuela och småningom New York. Efter att ha rest i ett år är båten på hemväg med destination Petsamo igen. Pearl Harbour-anfallet i december 1941 gjorde alla ombordvarande till USA:s ﬁender. Fartyget fick vända tillbaka till Boston där såväl manskap som passagerare internerades. Småningom upphör interneringen och livet blir mera normalt. Tre barn föds. Familjen flyttar till New York.

Detta foto av Inge och Rolf Lindström ﬁnns med i dottern Arlette Starcks Grönt bläck.

Rolf har svårt att klara tillvaron på landbacken. Han tar hyra på amerikanska båtar. Inge längtar hem till Helsingfors och makarna börjar glida från varandra. Hemresan blir av 1947 för Inge och barnen. Rolf går på långfart i Fjärran östern och besöker Finland en enda gång före 1950 då han från Hangö åker ut på sin sista resa med s/s Karhula. Fartyget förliser vid den holländska kusten. I djupet försvinner förutom Rolf också hans portfölj med alla de brev han under årens lopp fått av Inge. Breven var skrivna med grönt bläck Rolfs brev till Inge, liksom hennes dagböcker, finns bevarade. Utgående från dem har dottern Arlette (namnet ett minne från besöket på Azorerna med s/s Kemi) skildrat sina föräldrars liv med stor inlevelse. Hon har haft sakkunnig hjälp när det gäller nautiska termer. Sjöfolk som läser boken har knappast något att anmärka på. Den

som i likhet med undertecknad levt sitt vuxna liv som sjömanshustru känner igen mycket, även om tidsskillnaden är trettio år när det gäller sjöresorna och vistelserna ombord. Anpassningen till livet i land är inte lätt för dem som tillbringat hela sitt aktiva liv ombord. Det gäller att bygga upp en helt ny tillvaro, nya kontakter och intressen. Vardagen på heltid hemma är inte så festlig som den var då sjömannen var på semester eller korta besök mellan resorna. Arlette Starcks rastlöse far skulle antagligen ha hört till den kategorin. En välskriven dokumentärroman om sjömans och sjömanshustruliv under krigs- och kristider. Ett värdefullt historiskt dokument. EBBA JAKOBSSON

Arlette Starck: Grönt bläck PQR-kultur 2004 Riktpris ca 28 euro

Skänk en gåva... ...och

ring själv billigt till Sverige!

Nu kan du ge dina släktingar och vänner i Sverige ett ﬁnskt telefonnummer kopplat till deras svenska fasta telefonnummer. Det gör att • Du, och andra i Finland, når dem i Sverige till lokalsamtalstaxa, • Du kan ringa också från telefoner som annars spärrar internationella samtal!

Vid betalning kommer Sveﬁntel först skicka bekräftelse till givare och efter 14 dagar också till mottagare. Beställ med nedanstående talong, eller ring:

Helsingfors: Stockholm:

09-85 67 14 00, eller 08-55 80 10 40

Jag vill ge bort ett telefonnummer i riktnummerområde

�� (ex. 02, 05, 06, 018, 09, 03, 014 etc.) i

� 3 månader med 300 samtalsminuter för 29 €, eller � 12 månader med 1500 samtalsminuter för 79€ till ___________________ (namn), med fast telefonnummer:

Plats för frimärke

��-��, och adress: _______________________________________ (46)

��

Räkningen vill jag att ni skickar till: Namn (på givare):____________________________________

Sveﬁntel

c/o Finlandssvenska Riksförbundet

Bellmansg 15nb 11847 Stockholm Postnr: �� Ort:_____________________Land:_________ Sverige Gatuadress: __________________________________________

GOD TID 1/2005 – 13 ÄLDRERÅDEN

Äldrerådet i Mariehamns stad Vad betyder ”Äldrerådet”? Äldrerådet i Mariehamn är ett förtroendeorgan som utses av stadsfullmäktige. Det första äldrerådet tillsattes år 2001. Mandatperioden är fyra år.

Äldrerådets uppgifter är – att befrämja och utveckla samarbetet mellan staden, den äldre befolkningen och äldreorganisationerna i staden – att verka för att de äldre likvärdigt skall kunna ta del i samhällets verksamhetsformer – att ta initiativ och göra förslag samt avge utlåtanden och rekommendationer i frågor som rör de äldres behov – att bevaka att för stadens äldre befolkning viktiga frågor beaktas i stadens olika organ och att pensionärernas sakkunskap förmedlas till dessa organ. Äldrerådet består av nio ordinarie medlemmar med personliga ersättare. Nuvarande mandatperiod är 2004–2007. Tre av medlemmarna och deras ersättare har föreslagits av pensionärsföreningen. Ordförande är Stefan Snellman, viceordförande Birgit Kroneld och sekreterare Robert Mann. Äldrerådet sammanträder i stadshuset en gång i månaden förutom juni-augusti.

Uppdrag och aktiviteter under år 2004 Ett av de första ärendena på det nytillsatta äldrerådets bord, var att ta del av de nya avgiftstaxorna inom Ålands hälso- och sjukvård. Efter att ha studerat Äldreomsorgsprogrammet 2002, Socialvårdsplanen 2004–2008, Avgiftsstadgan för år 2004, däribland högkostnadsskydd och låginkomstskydd m.fl. digra luntor, beslöt rådet att tillsätta en arbetsgrupp för att få en klarare bild av taxorna och deras inverkan på den äldre befolkningen. Av särskilt intresse var att ta reda på varför inget högkostnadsskydd eller låginkomstskydd ﬁnns när det gäller tandvården.

Arbetsgruppen – konstaterade att varje person själv ansvarar för uppföljningen av sina kostnader och föreslog att rådet skulle efterhöra om ÅHS på samma sätt som FPA kunde registrera pensionärernas läkemedelskostnader och meddela dem när högkostnadsskyddet uppnåtts – föreslog att rådet skulle anhålla om en nedsättning av avgifterna för pensionärer med 30–35 %. – föreslog att man skulle anhålla om att personer med låga pensionsinkomster kunde få all tandvård utförd hos ÅHS då den privata tandvården ersätts endast till ca 30 % . Dessa anhållanden avslogs med motiveringen att ett låginkomstskydd införts samt att en nedsättning av avgifterna för alla pensionärer skulle innebära svåra avvägningar. En utökning av servicen till äldre skulle förutsätta ﬂera tjänster. Angående tandvårdskostnaderna informerade FPA om att samma tandvårdstaxa råder över hela landet inklusive på Åland. Ersättningen utgör 3540 % av tandläkararvodet. Undantag görs endast för frontveteraner. Ledande tandläkare Klas Silfverberg inbjöds till rådets sammanträde i december. Han informerade om patientkostnaderna för tandvård inom ÅHS (tandvården fungerar som en basenhet inom ÅHS sedan 1986). Han sade också att verksamhetsmålet

i första hand är förebyggande tandvård och därför är majoriteten av klienterna, 65%, i åldersgruppen 0–19 år, denna grupp erhåller gratis tandvård. Övriga personer måste ha läkarremiss eller komma som akutfall. På Åland är fördelningen en offentlig tandläkare per 3 800 personer och i riket en tandläkare per 1 500 personer. Det är en av orsakerna till att man inte kan erbjuda kommunal tandvård till alla, utrymmesbrist en annan. Däremot har ÅHS tandläkarjour som gäller för alla, det är inte vanligt i riket. Glädjande var att höra att Åland tillsammans med Grankulla kommun har den bästa tandhälsan i landet. Beskedet om att avgifterna för hemtjänst godkänts av stadsfullmäktige enligt äldrerådets förslag mottogs med tillfresställelse. Som en uppföljning av studerandet av äldreomsorgsprogrammet har studiebesök gjorts i Trobergshemmet och Odalgården där medlemmarna blev väl emottagna, guidade och informerade. På Trobergshemmet kunde man lätt konstatera utrymmesbristen. Till rådets representant vid Finlands kommunförbunds rådplägningsdag för äldreråden i Svenskfinland som försiggick i Jakobstad 7.5.2004 utsågs Birgit Kroneld. Hon informerade sedan om programmet som bl.a. omfattat de andra rådsmedlemmarnas erfarenheter av arbetet inom råden samt hur reformeringen av statsandelssystemet påverkar socialoch hälsovården. En fråga som ägnats stor uppmärksamhet i rådet är hurdan samverkan är mellan stadens yngre och äldre befolkning. Från olika håll har det påtalats att stadens ungdomar tar allt mindre hänsyn till den äldre befolkningen. Man beslöt därför att kontakta skoldirektören, grundskolornas rektorer samt representanter för Hem och skola. Dessa inbjöds till ett möte med rådet och detta utmynnade i ett förslag att representanter från äldrerådet skall besöka Övernäs skola vid lämpligt tillfälle. Fyra representanter för Hem och skola deltog i ett av höstens sammanträden och där framkom ett antal idéer för hur äldre personer kunde få bättre kontakt med skolungdomarna. Beslöts att fortsätta samarbetet genom att inbjuda representanter för lärarkåren och Hem och skola till ett möte i mars 2005. I slutet av året landade tre tjocka luntor som behandlar Generalplan för Mariehamns stad på rådets bord. Rådet beslöt att koncentrera kommentarerna kring förslaget i två punkter, nämligen bostadsmiljön och trafiken. Diskussionen kring förslaget fortsätter på sammanträdet i januari 2005. Äldrerådet har till Stadsstyrelsen inlämnat ett förslag om att staden skulle tillhandahålla halkskydd för personer över 65 år. Detta kunde inbespara många smärtsamma benbrott samt stora sjukvårdskostnader. Tillsvidare finns dock inte något beslut i frågan. Äldrerådet har också tagit del av Planeringskommitténs för äldreomsorgen slutrapport gällande ny och ombyggnad/renovering av fastigheter för äldreomsorgens behov. Ovanstående referat utgör några exempel på frågor som tillställts Äldrerådet i Mariehamn för utlåtande under år 2004. Rapporteringen fortsätter …

��

Mariann Jansson

Besök SPF:s diskussionsforum på internet: www.spfpension.ﬁ

Raitismaja vid Ylläsfjället i Äkäslompolo erbjuder unika möjligheter för den som vill ordna en gruppresa till ett lugnt, drogfritt och naturskönt ställe i Lappland. • 20 st bekväma dubbelrum (plats för 3-4 p./rum) • Trivsamma gemensamma utrymmen; matsal, bastuavdelningar, effektiva torkrum, varmt utrymme för vallning och skötsel av skidutrustning, TV-rum, brasrum, gym, pingisbord, föreläsningssal mm. • Högklassig, näringsrik och variationsrik mat • Över 300 km uppdragna skidspår varav ca. 38 km belysta • Alternativa vandringsleder kring de sju fjällen Besök våra hemsidor på Internet: www.fsn-mhf.fi/raitismaja Du hittar mycket information om fjällgården, omgivningen och naturen samt upplysningar om priser och lediga tider. Fråga efter en offert. Det lönar sig!

RAITISMAJA ÄKÄSLOMPOLO, KOLARI, YLLÄS

Tegelbruksgatan 47, 65100 Vasa, tel. 06 3180 921, fax 06 3180 920, e-post: raitismaja@fsn-mhf.fi,

��

�

� �

��

� � � � � � � �

��

14 – GOD TID 1/2005

��

Aamuinen Lätt

��

Börja året läckert och lätt!

Som smörgåspålägg enskilt förpackad lätt smältost i skivor - Ingman Aamuinen Lätt 5 %. Två olika storlekar, 200g och 600g. Båda två är Into-produkter med låg laktoshalt. Nyhet med fyllig smak.

��

DEBATT

Vårdgaranti med fatala brister Av världens 200 länder är Finland

det 14 rikaste. Tillväxten i BNP har under de senaste tio åren varit på toppnivå. Trots det släpar socialoch vårdsektorn kraftigt efter. Folkpensionen är rekordlåg inom EU, endast 20 procent av medellönen och långt under fattigdomsgränsen, till de äldres fördärv. Inom EU satsas i medeltal 8,5 procent av BNP på sjukvård. Hos oss har det varit under 7 procent ett tiotal år och nu litet över det. Det betyder inte att sjukvårdens kapacitet ökat för resursökningen har gått till högre löner och högre fastighets- och hyreskostnader. Förnyelsen av nödvändig utrustning som röntgenapparatur släpar kraftigt efter. Många EU-länder har sedan länge haft en fungerande vårdgaranti och patientrörelsen i Finland började kräva en sådan för 20 år sedan. Nu genomförs den men med fatala brister och med kränkning av de mänskliga rättigheterna då den innebär både åldersdiskriminering och diskriminering av olika sjukdomsgrupper. I övriga länder där den länge tillämpats berör den hela vårdsektorn, men hos oss bara vissa sektorer. Den berör inte åldringsvård, hemvård, tandvård, mentalvård, rehabilitering eller handikappvård. Ansvarsfulla läkare som deltar i samhällsdebatten har redan uttryckt sin stora oro för sina grenspecialiteter som inte omfattas av vårdgarantin. Risken är uppenbar att resurserna överförs till de sektorer som omfattas av den medan övriga sektorer får det allt svårare. Till detta scenario kommer en nyss publicerad forskningsrapport som visar att samhällsposition och högre inkomster favoriserar och ger bättre och snabbare vård även inom den oﬀentliga sektorn. Också övervakningen av att kom-

munerna skall följa vårdgarantin är mycket bristfälliga och inga repressalier har nämnts för försummelser. Utgångspunkten är att alla borde få tid till hälsocentralerna inom tre arbetsdagar, till poliklinikbesök inom specialvården inom tre veckor och till operation inom tre till sex månader. Men redan innan systemet börjat fungera har kommunerna beviljats dispens i ﬂera situationer. Om det råder läkarbrist på hälsocentralerna får väntetiden förlängas och då ges i stället tid till hälsovårdare eller enbart telefontid. Den som trott att kommunerna i sådana fall skall köpa tjänster av privata läkarcentraler har haft för höga tankar om politikerna. I dag ﬁnns 500 vakanta läkartjänster på

hälsocentralerna trots att läkartätheten i Finland är av hög nivå. Men politikerna har inte skapat regelverk för att den nedkörda bassjukvården skall kunna fungera, trots att alla möjligheter till det skulle finnas. De som drabbas värst är de äldre och de fattigare medborgarna och den stora folkmängd som bor i glesbygden där inga alternativa privata tjänster står att få. Man tar även i bruk ett poängsystem för behovet av operationer som innebär en skrämmande åldersdiskriminering. Man ger bland annat poäng för hor stor nytta det kan vara av en operation och hur mycket den ökar patientens nödvändiga behov. Här favoriseras som tidigare de yngre och de förvärvsarbetande. De behöver bättre funktionsförmåga i arbetslivet, något som pensionärerna står utanför. Starroperationer är ett bra exempel. Köerna till dem har varit enorma, från ett till två år. De förvärvsarbetande har favoriserats och gått först i kön eftersom de behöver god syn i arbetslivet. Pensionärer har tvingats vänta längst och i många fall så länge att deras allmäntillstånd försämrats i den grad att operation inte längre kunnat utföras. Vårt land är inne på en fördömbar och mänskokränkande väg då andra än rent medicinska grunder avgör tillgång till vård. Sådan diskriminering har Finland bedyrat att det inte utövar i flera internationella konventioner men det finns ingen lagövervakande instans som ser till avtalen följs i vårt land. Vården av strokedrabbade är ett annat skrämmande exempel. På ett seminarium nyligen i Finlandiahuset uttryckte några av landets främsta neurologer sin stora indignation över hur illa strokevården sköts. Till följd av resursbrist är det över 1 000 strokepatienter som dör årligen eller blir anstaltspatienter för resten av livet då de inte erbjuds sakenlig vård. Igen en skrämmande åldersdiskriminering då patienter i arbetsför ålder erbjuds god rehabilitering av arbetspensionsbolagen. Att medborgare till och med dör till följd av utebliven vård är skrämmande i ett land där lag och rätt borde fungera. De strokedrabbade, nu 14 000 per år, ökar med 50 procent på femton år. Det skulle behövas etthundra nya specialavdelningar för dem och bara några är planerade. Vårdgarantin som nu träder i kraft erbjuder alltså ingen lösning på många rådande problem. BO HOLMBERG Karis

GOD TID 1/2005 – 15 FÖRENINGSNYTT

Förening nr 80 grundad i Pernå En ny pensionärsförening grundades i Pernå den 14 december. Pernå Pensionärer r.f. blir förening nummer 80 inom Svenska pensionärsförbundet. Det var Henry Liljeqvist som sammankallade mötet och han valdes till den nya föreningens ordförande. Vice ordförande blev Margareta Nybom, sekreterare Göta Stålstedt, kassör Erna Still och övriga medlemmar Kaj Nybom, Lasse Ögård, Gunvald Hydén och Judith Nylander. Föreningen, som har cirka 40 medlemmar, kommer att hålla sina möten på Pernå brandstation varannan måndag. Pensionärsträffar har hållits i Pernå sedan 1987 som en del av Lovisa Svenska Pensionärers verksamhet.

Purmopensionärer samlade för Asien Purmo Pensionärers ordfö-

rande Per-Erik Ede meddelar att föreningen på trettondagen den 6 januari utmanade andra pensionärsföreningar och Svenska pensionärsförbundet att delta i radions insamling med anledning av Asienkatastrofen. Utmaningen gick ut på att delta med fem euro per medlem. Purmoföreningen betalade in 1 110 euro sammanlagt för sina 222 medlemmar. Övermark Pensionärsförenings

styrelse beslöt vid sitt möte den 10.1 att dela med sig till de drabbade av naturkatastrofen i Asien genom att donera en euro per föreningsmedlem till Röda Korsets katastrofhjälpfond.

Nya utrymmen i Gäddvik-Mattby Tisdagen den 11 januari var en högtidsdag för medlemmarna i Gäddvik-Mattby-klubben inom Esbo svenska pensionärer. Under festliga former tog man i bruk de nya mötesutrymmen som Esbo stad har ställt till klubbens förfogande varannan tisdag i Södra Hagalunds nya servicecentral i Gäddviks köpcentrum. Där kunde klubbens ordförande Marianne Sandén hälsa drygt 40 medlemmar välkomna till det första mötet under verksamhetsåret, som är klubbens trettionde. Esboföreningens ordförande och kassör uppvaktade med tal och gåvor. Till högtidligheten bidrog även den årliga hyllningen av alla som fyllt jämna år under fjolåret och utdelning av diplom till särskilt förtjänta medlemmar. Ett glas skumvin, goda smörgåsar och fylld tårta bidrog till att förgylla dagen. Och stämningen avtog minsann inte när klubbmedlemmen Helge Renlund på piano framförde sin dagen till ära komponerade tresatsiga symfoni kallad ”När grannens bastu brann upp”. (AGL)

Esbopensionärer avslutade

sin tionde bocciasäsong Esbo svenska pensionärers bocciasäsong avslutades i Dalsviks eleganta fotbollshall den 16 december med full serieomgång. Efter spelet samlades man vid de uppställda borden där det bjöds på glögg och pepparkakor. Ett hundratal spelare hade bänkat sig runt borden. Under tiden räknade vår resultatenhet ut slutresultaten så att prisutdelning kunde ske i god ordning. Christian Blomberg öppnade festen med ett kort anförande varefter ESP-ordföranden Virpi Renholm tog till orda. Senare förrättade hon prisutdelningen assisterad av Ingvald Lindén. Efter det slutresultaten blivit klara berättade Thorbjörn Söderström om 2005 års serie, som omfattar 30 lag, fyra mer än under den nu avslutade säsongen, för varje nytt lag i serien måste ett nytt schema räknas ut. Som enkel serie spelas 335 matcher på nio omgångar. Cupen spelas mellan serieomgångarna och avslutar säsongen i början av maj. Därefter flyttar verksamheten utomhus i form av Petanque, som spelas på Lagstad och Gäddvik planerna till dess höstsäsongen börjar igen i september.

Tävlingsresultaten:

Bocciacupen, hösten 2004 (16 lag) Vandringspris ESP-pokalen 1 HAGALUND 1, Nils Ahlbom, Allan Gustavsson, Teuvo Koskinen 2 DALSVIK 1, Per-Olof Degerlund, Erik Weckström, Bertel Ekström 3 KYRKOBY 4, Erik Roms, Gretel och Bengt Roth Bocciaserien, hösten 2004 (26 lag) Vandringspris Hagalund-pokalen 1 KYRKOBY 5, Gretel och Bengt Roth, Lars Degerman 2 HAGALUND 4, Per-Erik Norrvik, Aagot Rytikangas, Erkki Pitkänen 3 DALSVIK 4, Irja Tuomala, Bengt Yeba Söderblom, Tor Åkerlund Serien var mycket jämn, fem–sex

lag kunde ännu i sista omgången ha kommit in på medaljplats. Kyrkoby 5 ledde serien från start till sista omgången, vilken bragd tidigare endast har tangerats av Hagalund och Dalsviks första lag. Det beundransvärda har varit, att ingen enda match har behövt uppskjutas på grund av sjukdomsfall eller bortavaro, utan varje match har spelats på utsatt tid. THORBJÖRN SÖDERSTRÖM

SENIORDANS

Seniordans=samhörighet! Vi har lämnat år 2004 bakom oss. Men vi kom-

mer aldrig att glömma det för den fruktansvärda naturkatastrofen i Asien som berört oss alla på denna jord. Så många förlorade, så mycken sorg, helt omätbart. Att så gott som hela världen nu försöker ställa upp för dem som drabbats är något unikt, som ger hopp, om framtiden. Det är ju så att livet obönhörligt fortsätter fast man ibland inte kan förstå hur det är möjligt. Men att kämpa gå vidare är vår enda chans. Svårigheter och livskriser råkar de flesta utför någon gång, det hör till livet. Då skall vi minnas att det finns någonting som kan hjälpa oss, att glömma sorg, smärta, saknad, ensamhet eller bekymmer för en stund och det är seniordans, hur krasst det än låter. Det finns många som kan intyga den saken. Det händer nu och då att någon kommer och tackar för att seniordansen kommit till. Ja, seniordansen är rena terapin. Men den är också friskvård i högsta grad. Den ger motion, hjärngymnastik och glädje. Innan vi vet ordet av har vi fått nya vänner, känner gemenskap med dem som dansar i vår grupp. Jag frågade idag i min dansgrupp på Arbis vad som är det allra viktigaste i seniordansen. Unisont svarade alla genast ”samhörigheten”. Ja, så är det och den känns extra starkt just nu. Seniordans ger glädje och det finns ingenting opassande i att röra sig till musik. Vi dansar parvis – i ring – 2 par mot varandra – i gränder – i block en och en o.s.v. Ledaren lär oss stegkombinationer, danserna. Det är jätteroligt att sedan dansa till musiken. Det gäller att hålla tankarna i styr på det vi just gör och glömma allt annat. Seniordansen lämpar sig för vem som helst. För den som inte längre orkar dansa på golvet eller är handikappad på något sett finns de massor med trevliga sittdanser. Välkommen med! (Ingen partner behövs). Vi har en egen hemsida på nätet, www.seniordans.net, om du vill ha närmare information om vår seniordansverksamhet. Kom! Kate Björkman verksamhetsledare, Finlands Seniordansförbund r.f.

��

16 – GOD TID 1/2005 Dags att ansöka om RAY:s semesterbidrag 2005! Ansökningsblanketter från förbundskansliet Tfn 09-72 888 20, fax 09-72 888 215 e-post: kansliet@spfpension.ﬁ

BOKHYLLAN

Jan-Magnus Jansson livfullt porträtterad

sista ansökningsdag: 1.4.2005

Svenska pensionärsförbundet r.f. Semester och rekreation år 2005

Du är kanske i behov av semester? Svenska pensionärsförbundet erbjuder detta år semesterverksamhet under en vecka i helpension med medel av Penningautomatföreningen RAY. Målet med semestern är att ge möjlighet till rekreation och avkoppling från vardagen. Semesterstödet är avsett för personer vars livssituation och livskvalitet har försämrats • på grund av sviktande hälsa • av ekonomiska orsaker • av sociala orsaker ss. ensamhet, makes/makas död, vård av sjuk anhörig i eget hem Vem kan ansöka? Semesterstöd kan sökas av var och en person, som kan anses, av sociala och ekonomiska orsaker samt av hälsoskäl vara berättigad till stödd semester i helpension, men som själv inte har råd till det. Vad kostar semesterpaketet? Penningautomatföreningen RAY förutsätter att semesterfiraren betalar en självriskandel för semesterpaketet. Självriskandelen är 120 euro och betalas av semesterfiraren direkt till semesterstället. Hur ansöker man? Ansökningsblanketter fås förutom från SPF:s kansli i Helsingfors, tfn 09-72 888 20 även från kansliet i Österbotten, tfn 06-317 90 70. SPF:s medlemmar kan returnera ansökningarna via sina egna föreningar till förbundet, senast den 1 april 2005. Ansökningarna kan även sändas direkt till förbundets kansli i Helsingfors, Indiagatan 1, 00560 Helsingfors. Ansökningarna bör ifyllas noggrant på samtliga punkter och semesterbehovet motiveras, liksom en beskrivning över sökandes livssituation. Svenska pensionsförbundet samarbetar i år med semesterförbundet, och kan därmed erbjuda ett större antal personer semestervecka än tidigare. Dessa veckor är vecka 20 (16– 21 maj) och Kivitippu vecka 38 (18–23 september). Ansökningarna till dessa semesterveckor görs på en skild blankett. Ansökningarna behandlas garanterat konfidentiellt! Observera att vid beviljandet av semesterstöd följs RAY:s bestämmelser. Det utgör inget hinder att man beviljats stöd tidigare, men de sökande som aldrig förut beviljats semestervecka beaktas först. Medlemmar i Svenska pensionärsförbundet har företräde framom icke-medlemmar. Semester på Norrvalla Folkhälsan/Rehab Center , Sjundeå Bad, Nykarleby Sjukhem, Bottenhavets Sjukhem, Kivitippu består av 7 dagar i helpension med ett mångsidigt program, såsom massage, bastu, vattengymnastik, örtbad, stavgång, fritids- och hobbyledarens tjänster etc. TIDPUNKT FÖR SEMESTERVECKORNA: Du kan välja mellan: • Norrvalla Folkhälsan/Rehab Center v. 22 (29.5–4.6), v. 35 (28.8–3.9) • Sjundeå Bad v. 20 (16.5–21.5) (Semesterförbundet), v. 22 (30.5–5.6), v. 36 (5.9–11.9) • Nykarleby Sjukhem v. 23 (5.6–11.6), v. 24 (12.6–18.6) • Bottenhavets sjukhem v. 24 (14–20.6) • Kivitippu v. 38 (18.9–23.9) (Semesterförbundet) När Du fyller i ansökningsblanketten, tänk på följande: Ansökningsblanketterna skall fyllas i noggrant. Ange ett andra alternativ för semestervecka ifall ditt första alternativ inte går på grund av att semesterstället är fullbokat. Motivera din ansökan! Ansökan där ”motivering” saknas beaktas inte. LYCKA TILL!

��

Jan Magnus Jansson var inte lagd för att skriva memoarer, starkt engagerad som han var i nuet och framtiden. ”Med vikande hälsa och en viss olust att rota i det förgångna i kombination med en sträng självkritik gjorde att arbetet aldrig kom igång” skriver Bengt Bergman i företalet till sin bok om Jan-Magnus Jansson, Ordet står ännu kvar. Så kom det sig att Bergman, samma år JMJ fyllde 80, åtog sig att sammanfatta hans liv och verk i en bok. Ordet står ännu kvar bygger på arkivkällor, en försvarlig samling böcker samt intervjuer med ett fyrtiotal personer som i olika sammanhang stått JMJ nära. Men framför allt hade Bergman ett tiotal samtal med Jansson själv under hans sista månader i livet. Han dog den 29 november 2003. Bergman kallar själv sin levnadskrönika ”ett omfattande reportage,

en journalistisk produkt”. Han lyckas kombinera en lättsam och långt ifrån insmickrande berättarstil med en djup vördnad för all den kunskap, tankeskärpa och omåttliga arbetskapacitet Jansson stod för under en sällsynt mångskiftande livsgärning. Det bärande kapitlet I hetluften skildrar JMJ:s roll i rikspolitiken. Utöver de synliga posterna - bl.a. som Sfp-ordförande, som handels- och industriminister, som ordförande i de tre parlamentariska försvarskommittéerna - vittnar Bergman om Janssons vägande insatser i den nationella hjärntrusten, som debattör, taktiker och bakgrundskraft i den ﬁnländska realpolitikens hetluft. Paasikivisamfundet, som Jansson tog initiativet till och också ledde i två repriser under tolv år, var den synligaste delen av hans arbete för vår utrikespolitiska linje, men järnen i Janssons eld var många. Här ges en koncis och ﬂyhänt repetition av vår närhistoria till den del JMJ var med om att forma den - och den delen är inte liten. Också ”Suveränen vid Mannerheimvägen 18” får sitt eget kapitel. Åren som chefredaktör vid Hufvudstadsbladet (1974-87) betecknade Jansson själv som sin lyckligaste tid. Ledarsidan var hans stora arena, här hade han en direktkontakt utåt som analytiker och påverkare, med fingret på tidens puls. Också för Hufvudstadsbladet var Janssonepoken en tid då tidningen med sin an-

sedda galjonsfigur hade en särskild tyngd i medialandskapet. Jansson parentes som presidentkandidat hösten 1981 var ävenså ett lyft för tidningen. Bergman beskriver kort JanMagnus Jansson som efterlängtat söndagsbarn, som superelev i Norsen, som ung student och som lyriker in spe med två diktsamlingar. Också kapitlet om Janssons vetenskapliga karriär som professor i allmän statslära (1954-74) får en rätt kursorisk behandling. För journalisten-partisekreterarenrundradiodirektören Bergman har det fallit sig naturligt att lägga huvudvikten vid Jansson som samhällspåverkare och journalist. Den som väntar sig skvaller om Jan-Magnus Janssons privatliv med de fyra äktenskapen har inte mycket att hämta. I bokens kortaste kapitel anger Bergman ramarna och avslutar: ”Inne på vishetens och försoningens väg fick allt en harmonisk avrundning”. Bengt Bergman betonar ofta det stråk av gåtfullhet som karakteriserade Jan-Magnus Jansson bakom all febril social aktivitet. ”Jansson levde sitt liv i ordets tjänst, ständigt läsande och skrivande. Men det inre livet, det kontemplativa, fick vi veta ganska litet om. Det fanns en gräns som ingen obehörig tilläts överskrida.” MAJ-BRITT PARO

Bengt Bergman: Ordet står ännu kvar Söderströms Pris: c. 29 €

Svenska pensionärsförbundet r.f.

Vårens program 2005 Danskvällar 12.2, 12.3 och 23.4.2005 i Helsingfors centrum. Platsen bekräftas senare. 14–16.3 Samtalskaféledarkurs i SÖFF, Närpes, Österbotten 11–15.4 Kurs på Houtskär med Skärgårdsfolkhögskolan. 20–21.4 Vårmöte i Vasa, Akademill. Mer information postas i februari till föreningarna. 2–6.5

Resa till Schweiz med Mainau. Reseledare: Anneli Hofer. Se sid. 8

18–21.5 Kryssning till S:t Petersburg med Silja Line. Reseledare: Anneli Hofer. Se sid. 9

Österbottniska aktiviteter Vändagsfest i Kvevlax Uf-lokal måndagen den 14 februari Program kl.13.00 Festen börjar. I programmet medverkar Sven-Erik Kjellman, kommundir. Marcus Henricson, Hans Martin, Astrid Wikman och Stig Snickars. Ann-Charlotte Willför. ca 15.00 Lättare middag Dagen avslutas med ljuvlig dans till tonerna av Stigs orkester kl. 18.30. Inträdet som är 12 euro inkluderar program, lunch och dans. Anmälan görs till Föreningen Folkhälsan i Korsholm tel. 3206408 senast 8 februari. LILLA STJÄRNA på Wasa Teater torsdagen den 24 februari kl. 14.00. Biljettpris 13 euro/person. Anmälan till in förening eller ombudsmannen tfn 3179070. Traditionella dansen på restaurang & Café Berny i Replot, söndagen den 6 mars kl. 14–18. Orkestern Fyrklövern spelar. Vårdagarna I Tjöck, Kristinestad torsdagen den 7 april. I Kronoby lördagen den 10 april.

GOD TID 1/2005 – 17 EBBAS KOLUMN

��

Nytt år, ny pensionsreform och ny vårdgaranti Så är vi mitt i 2000-talets första årtionde. År

2005. Ett årsskifte få av oss kommer att kunna glömma. Särskilt inte vi alla som mist anhöriga i Asienkatastrofen. Jag har för mig att decenniernas mitt ofta har förknippats med svåra tider. Utan att gå längre tillbaka än till krigsslutet och återhämtningen 1944–45. Försöken att med sträng ransonering få landet på fötter igen under femtiotalet. Reformen av den gamla folkpensionslagen från år 1937 genomfördes 1956 och den stränga behovsprövningen av folkpensionsförmåner infördes. I medlet av sextiotalet fick Finland sjukförsäkring och lagstadgad arbetspension. Den byggdes ut småningom. Men frontmännen fick vänta på sin obetydliga specialpension ända till år 1970. Frontkvinnorna ända till slutet av sjuttiotalet. Då drabbades vi av oljekrisen. Neonljusen släcktes. Likaså gatlyktorna tidvis. Julgatan i Helsingfors, Alexandersgatan, fick vara tänd endast under juldagarna. I samband med oljekrisen påfördes pensionärerna i Finland första gången sjukförsäkringspremie. Den finns kvar fortfarande trots att man som pensionär inte har rätt till sjukförsäkringens dagpenning eller föräldraförmåner. Pensionärsorganisationernas samfällda försök att helt slopa premien har hittills inte lyckats. Åttiotalet präglades av uppgång och framtidstro. Depressionen på nittiotalet, då östhandeln gick omkull över en natt, förändrade mycket. Finlands folk fick uppleva nedskärningar, prisstegringar och ”prygelskatt” i en omfattning man inte varit med om sedan krigstiden. Inte ens folkpensionens basdel undgick ödet . Basdelen som av hävd räknats till vår grundtrygghet och betalats som kompensation för erlagd folkpensionspremie till såväl fattig som rik. 1.1.1996 försvann folkpensionen helt för blivande pensionärer med arbetspension över 5 000 dåtida mark. De som redan hade basdel till sin arbetspension fick finna

sig i att den minskade med 20 procent vid kommande årsskiften för att sedan upphöra helt. En ringa tröst var att folkpensionspremien slopades.

��

Nu är det igen dags för pensionsreform. Den allmänna pensionsåldern

��

65 år kvarstår endast inom folkpensionssystemet, i övrigt blir pensionsåldern 63–68 år. Hela yrkeskarriärens medellön är beräkningsgrund istället för de tio sista arbetsåren som det varit hittills. Åren 2005–2012 är en övergångsperiod. De som går i pension under den perioden har rätt att välja mellan det gamla och det nya pensionssystemet. Arbetstagare lockas stanna kvar i arbetslivet kanske ända till 68 år med löfte om en högre pensionsprocent efter 63 år. Å andra sidan påförs de som valt det nya systemet en ny arbetspensionspremie från och med 53 år. Den skall arbetstagaren betala själv. För en medelinkomsttagare med inkomster omkring 2 300 euro blir den nya premien ca 20 euro per månad. Ett faktum som kanske inte gör det så lockande att förlänga tiden i arbetslivet trots högre pensionsprocent.

��

PRIVATLÄKARE Läkarmottagning

NATURAMED

Kost, vitaminer och mineral samt allm. med.

Karin Munsterhjelm-Ahumada Specialist i allmän medicin Nyckelbegrepp:

*Långvarig trötthet och värk *Kroniska sjukdomar *Jästsyndrom *Nedsatt immunförsvar *Infektionscirklar *Biokemisk individualitet *Funktionsmedicin *Antioxidantterapier *Ortomolekylär psykiatri Björknäsg. 26 A 6, EKENÄS

Vårdgarantin är på kommande. Kommuner och

Tel. 019-241 5280.

Tidsbest.: må, ti, on kl. 13 - 14 o. 17 - 18, fre kl. 13 - 14.

sjukhusdistrikt har försökt mobilisera alla krafter inför dagen V den 1 mars. Denna vecka torde en poänglista över kriterierna för vilka sjukdomar som får vård att ﬁnnas på alla sjukhus. Patienterna måste ha medicinska skäl för att bli opererade. T.ex. åderbrock kan man inte få opererade av kosmetiska orsaker. Patienter med allvarliga besvär prioriteras. Det blir intressant att följa med hur allt börjar fungera i praktiken. Om alla behövande kan få vård inom planerade sex månader. EBBA JAKOBSSON

Mottagning även på: Kruunuhaan antioksidanttiklinikka Kaisaniemig. 1 Ba, 2:a vån. H:FORS Tel 09-626 388

Lääkäriasema Biomedes Universitetsg. 19 B, ÅBO Tel 02-250 7999

SPECIALTANDTEKNIKER ��

OPTIKER ��

��

Ärade hyresvärd! Vi har ett

STORT UTBUD

��

av företag och solida privatpersoner som söker lägenheter via oss. Vår erfarenhet och kunskap är den bästa garantin för att hitta den optimala hyresgästen för Er lägenhet. Vi står till Er tjänst under hela hyrestiden.

��

Oy N&N Locus Ab Aff [A]

��

Smedsgatan 15, vard. 9–17, Sjölund / Eriksson www.etuovi.com/locus

ÖGONLÄKARE

Tel. 09-17 17 44

Hyres- och fastighetsförmedling sedan 1993.

��

BESTÄLLNINGSBUSSAR ��

��

18 – GOD TID 1/2005 TEATER

��

Komedin Middagsgästen hade nordisk urpremiär på Lilla Tea-

tern i Helsingfors i december. I Paris har den gått för utsålda hus och har av pressen fått hedersbetygelsen CDIR (Contrat á durée ind´terminé de rire, vilket kan översättas med kontrakt för skratt på obestämd tid). Även om man inte är någon vän av komedier, så får Middagsgästen en att smälta och verkligen storskratta högt. Det är ingen sängkammarkomedi eller buskis. Handlingen baserar sig på det aktuella dagsläget i många länder: Arbetslösheten. Det tröstlösa i att med alltmer krympande självförtroende sända in meritförteckning och välmotiverad ansökan till en massa arbetsgivare under flera års tid. Att i bästa fall kallas till intervju. Här är utgångspunkten för Middagsgästen. Tempot är rasande snabbt och kräver god kondition av skådespelarna. Så är de flesta också rutinerade. Lilga Kovanko och Tom Wentzel var med redan på Vivica Bandlers tid. Sixten Lundberg och Joachim Wigelius är nyare i detta sammanhang. Samspelet är utomordentligt gott. Här har publiken en ny komedi i äkta gammal Lillanstil. Passa på och unna er ett verkligt gott skratt. Författare till Middagsgästen är David Pharao. Regissör är Pentti Kotkaniemi, som tidigare regisserat bl.a. Dario Fos Kär lek 1986 på Lillan. Största berömmet förtjänar i alla fall Gunilla Hemming, som översatt komedin från franskan till en välklingande och hemtam finlandssvenska. Med små doser Hesaslang invävda. Borgånejdens miniatyrrallare r.f. deltar med en stor modellbana till alla tågvänners glädje. EBBA JAKOBSSON

��

Middagsgästen – aktuell komedi i Lillans gamla stil

��

Vinnare i ”Julkrysset” 7/2004 Lars-Erik Antila, Korsholm Leena Friman, Grankulla Helena Lillsunde, Jakobstad Carita Montonen, Helsingfors Britta Ollinen, Åbo Vi ﬁck in 404 krysslösningar, grattis till alla fem vinnare!

Vinterkryssets lösningar postas till redaktionen senast den 25 februari 2005. Adressen är Indiagatan 1, 00560 Helsingfors. Märk kuvertet med ”kryss”.

GOD TID 1/2005 – 19

20 – GOD TID 1/2005 REDAKTIONELLT

��

Välkommen till nya God Tid

��

GOD TID utkommer under 2005

(deadline inom parentes)

Nr 2 Nr 3 Nr 4

17.3 (4.3) 6.5 (22.4) 9.6 (27.5)

Nr 5 Nr 6 Nr 7

8.9 (26.8) 27.10 (14.10) 15.12 (2.12)

Material till nästa nummer bör ﬁnnas på redaktionen senast den 4 mars. Vi tar gärna emot redaktionellt bidrag från pensionärsföreningar och enskilda.

Nej, du är inte offer för en optisk villa. God Tid har faktiskt blivit mindre till formatet. De gamla måtten 43 gånger 31 centimeter (som t.ex. Västra Nyland och Åbo Underrättelser) har blivit 39,5 gånger 28 centimeter (som Hufvudstadsbladet och Kyrkpressen). God Tid är nu tekniskt sett en fullfjädrad tabloid. Men innehållet i tidningen minskar inte. Förr var sidantalet 16 i medeltal och nu blir det 20. Den totala tryckytan blir faktiskt något större. Frågan om att byta format har stötts och blötts länge i redaktionsrådet. Både estetiska och ekonomiska argument talade för det mindre formatet. Men samtidigt kändes det vemodigt och lite otryggt att ta farväl av Ekenäs Tryckeri som tryckt tidningen i 32 år. Samarbetet har varit mycket gott.

Tidningens ekonomi har inte varit den bästa de senaste åren. Nu har några större företag välvilligt ställt upp som sponsorer och från det hållet har man efterlyst möjligheten att distribuera färdigtryckta reklambilagor med God Tid. Det ﬁnns bara ett tryckeri på ﬁnlandssvenskt håll som har de tekniska förutsättningarna för detta och det är Hufvudstadsbladet Ab, och deras tryckpress dikterar i sin tur formatet. Kostnaderna för att ge ut God Tid

borde belasta pensionärsförbundets ekonomi så lite som möjligt. Därför behöver vi sponsorer och andra annonsörer. Det ﬁnns gott om annonser i detta nummer. För det kan vi till stor del tacka Jonny Åstrand som numera har huvudansvaret för annonsför-

säljningen. Jonny har gedigen erfarenhet av att sälja annonser och har ett brett kontaktnät bland annonsörerna, speciellt i Österbotten som nu blir bättre representerat på annonsplats. Familjeföretagets högkvarter ﬁnns i Petalax. Välkommen ombord Jonny! I samband med alla andra förändringar blev vi tvungna att se över God Tids utgivningsschema. De nya utgivningsdagarna ﬁnns till vänster. Korrigera gärna schemat på sidan 13 i din SPF-kalender. Jag önskar er trevliga lässtunder med

nya God Tid.

ULF WAHLSTRÖM

Vill du jobba som medfostrare i skolan ? Projektet FARFAR I SKOLAN inbjuder representanter för skolor och intresserade äldre vuxna till en

Informationsdag

tisdagen den 1.2.2005 kl. 13–16.30 på Folkhälsans Seniorhus, Mannerheimvägen 97, Helsingfors Under dagen funderar vi på medfostrarens roll och uppgifter i skolan, hur arbetet konkret kan ordnas och vilka ”spelregler” som gäller. Föreläsare är jur. lic. Henrik Hägglund och etablerade farfäder. Utbildningsdagen är avgiftsfri. Mera information och anmälan till dagen senast 27.1.2005 Gun-Britt Aminoff tfn 09-315 5535 eller e-post gun-britt.minoff @folkhalsan.fi Arrangörer: Förbundet hem och Skola, Utbildningsverket i Helsingfors, Svenska Pensionärsförbundet, Folkhälsan

��