Grafiknytt nr 2 - 2016 by Grafiknytt

www.grafiskasallskapet.se Pris 70 kr

2.16

GR AFI KN Y T T

TID S K R IFT OM G R A FIS K K ONS T

grafiknytt 2 2016

Aktuellt från Grafiska Sällskapet UTSTÄLLNINGAR PÅ GALLERIET 3 SEP TILL 21 SEP 24 SEP TILL 12 OKT 15 OKT TILL 2 NOV 5 NOV TILL 23 NOV 26 NOV TILL 14 DEC

utgivare/kansli Grafiska Sällskapet, Hornsgatan 6, S-118 20 Stockholm tel: +46 8 643 88 04, sällskapets sekreterare Ulla-Carin Winter sekreteraren@grafiskasallskapet.se sällskapets ordförande Göran Boardy styrelsen@grafiskasallskapet.se ansvarig utgivare, chefredaktör Christina Lindeberg tel: +46 33 41 98 60, mobil: +46 706 26 70 64 grafiknytt@grafiskasallskapet.se grafisk form Kristina Schollin-Borg

BARBRO CHRISTOFFERSSON OCH LENA HJELM JENNY OLSSON OCH MARIA LINDSTRÖM LARS ERIKSSON ANNETTE HAMMARÉN OCH NINA KEROLA TEMAUTSTÄLLNING

G rafiska S ällskapets galleri Hornsgatan 6. Stockholm

Ansökan för att ställa ut på galleriet 2018 Senaste ansökningsdatum för utställning under 2018 är 21 oktober 2016. Det går bra att komma in på galleriet, Hornsgatan 6 eller skicka din ansökan med post, observera att din försändelse måste vara oss tillhanda senast 21 oktober 2016. Välkommen med din ansökan.

Öppettider: tis–tors 12–18 fre–sön 12–16 mån stängt tel 08-643 88 04 Lösenord till hemsidan:

Temat för medlemsutställningen 26/11 – 14/12 är ännu ej bestämt men håll utkik i www.grafiknytt.se för mer information.

grafik

omslagsbild Gravyr av okänd Karesuandosame ur Gustav Hagemanns ”Lappen zeichnen ihr Leben" postadresser till redaktionen Brev: Paket: Grafiknytt, Kåtorp 10 Ålgårdsvägen 33 S-524 96 Ljung S-506 30 Borås Prenumerera och annonsera enkelt Se www.grafiknytt.se eller sänd mail: grafiknytt@grafiskasallskapet.se Pg 40 78 56 - 4 IBAN: SE96 3000 0000 0325 2180 3456 BIC: NDEASESS utgivning Grafiknytt utkommer med 4 nr/år, två tryckta och två digitala

HÖSTMÖTE I MALMÖ 28 oktober med ev. fortsättnIng lördag 29 oktober. I vår strävan att engagera fler medlemmar i Grafiska sällskapet och att ge oss som inte bor i sydsverige möjlighet att bekanta oss med KKV-Malmö, kommer årets HÖSTMÖTE att hållas där. Eftersom programmet för höstmötet och en eventuell fortsättning på lördagen inte är färdigt i skrivande stund, uppmanar vi dig som är intresserad, att kolla på Grafiknytt.se lite längre fram. Där kommer ett program för fredagen och lördagen att presenteras. Väl mött i Malmö 28-29 oktober. Styrelsen & KKV Grafik Malmö

nätupplaga www.grafiknytt.se hemsidans redaktion hemsidan@grafiskasallskapet.se Visst material och annonser publiceras också på internet. Den som sänder material till Grafiknytt anses medge elektronisk lagring/publicering. galleriet, utställningar, mm galleri@grafiskasallskapet.se tryck Trydell Laholm

Uppdatera dina uppgifter i konstnärsregistret! Skicka bild/bilder (min. 700 px bredd) med uppgift om titel, teknik och storlek och, om du så önskar, CV (ett urval på max. 15 utställningar), mailadress, hemsidesadress samt ett foto på dig själv till: hemsidan@grafiskasallskapet.se

Har du ny e-postadress? Meddela den till: galleri@grafiskasallskapet.se eller sekreteraren@grafiskasallskapet.se

ISSN 0346-9727 Bidrag för utgivningen har beviljats av

Som alltid, välkommen in på en kopp espresso när ni har vägarna förbi!

d e t b l i r inte alltid s o m m a n tänkt sig … …men det kan bli bra ändå. Det är typiskt för arbetet i grafikverkstan och även för arbetet med Grafiknytt. När det inte blir som man tänkt sig får man tänka om och det ju kreativt på sitt sätt. I somras kom ett mejl med en inbjudan till vernissage i Japan från Tomas Colbengtson. Intressant tyckte jag och bad honom skriva om sina upplevelser, vilket han gärna gjorde. Till artikeln om mötet mellan sápmi och ainu bifogade han även några rader om Gustav Hagemann och hans samarbete med samerna samt en liten lågupplöst bild. Bilden var fascinerande och jag började forska lite mer om tysken Hagemann. Det var inte han själv som hade gjort bilden utan det var en same som hade graverat kopparplåten. Det visade sig att Hagemann givit ut två mappar/böcker med samernas grafik. Jag försökte få ett fjärrlån men det visade sig att man inte lånade ut dessa värdefulla folianter. En bibliotekarie på stadsbiblioteket i Borås lade ner mycket tid på att försöka hjälpa mig (gissar att han tyckte det var lika intressant som jag). Istället ordnade Tomas så att jag kunde få högupplösta bilder för publicering i GN från Stockholms Auktionsverk som i våras hade sålt några grafiska blad ur mapparna till det ynka priset av 2 000 kronor styck! När jag pratade med GS ordförande Göran Boardy för något år sedan nämnde han att det skulle vara intressant att läsa om hur man jobbade på olika verkstäder runt om i Sverige. Då ryckte jag lite på axlarna och tänkte att det nog skulle bli svårt att få ihop något. Men plötsligt kom det så mycket intressant information om hur kreativt olika verkstäder jobbar. Allt ifrån ”after work” som bl a har fått liv i grafikverkstan på Konstepidemin i Göteborg, till en arbetsmarknadskurs i ImagOn på Örnsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstad. Dessutom har KKV Grafik i Malmö också varit i Japan och knutit nya kontakter för sin internationella verksamhet. Två verkstäder har fått en närmare presentation för att de firar 40-års jubileum i år – Örebro läns grafikgrupp och Marks Konstgrafiska Verkstad. Om man nu ska våga planera något så skulle jag vilja att nästa nummer handlar om bl a artists books. Har du något bidrag till detta så hör av dig. Glöm inte att registrera dig för nyhetsbrev på grafiknytt.se – då får du ett mejl när något nytt är publicerat.

Innehåll Grafiska Sällskapets styrelse och arbetsgrupper

AINU – björnens folk

40-årig grafikgrupp på ny kula 14 Grafiken på Konstepidemin

Kontakt med Japan

Marks Konstgrafiska Verkstad 40 år 27 Djupdykning i ImageOn

Endegra – en välfunnen form

Skribenter i nummer 3 tomas colbengtson maria erikson vera ohlsson

2016

Konstnär

Konstnär Konstnär, projektledare

KKV Grafik jeannette lindstedt anita johansson rune persson

Konstnär

Journalist, konstnär

Konstnär

Konstnär och styrelseledamot i Örebro Läns Grafikgrupp tage pettersson

ragnar schmid

Konstnär

björn therkelson

Konstnär

Christina Lindeberg 2 2016 · grafiknytt 3 2 2016 · grafiknytt 3

FPgravyr.se DIN LEVERANTÖR AV FOTOPOLYMERPLÅT! FPgravyr vänder sig till dig som älskar koppargrafik. Vi har allt från fotopolymerplåt till färg och tillbehör. FPgravyr.se har funnits sedan 1979 och med produkter av hög kvalitet vill vi ge konkurrenskraftiga priser. Vi har med andra ord låga priser på den kvalitén vi erbjuder. Www.fpgravyr.se har alltid öppet! Du kan även ringa oss för din beställning på 040-607 22 92 eller mejla info@fpgravyr.se.

Din leverantör av fotopolymerplåt sedan 1995 När du handlar för 1000:- och upp är det fraktfritt inom Sverige!

4 grafiknytt · 2 2016

Grafiska Sällskapets styrelse och arbetsgrupper Fr.o.m. årsmötet 2016 Styrelse – styrelsen@grafiskasallskapet.se

Valberedningen

Göran Boardy – ordförande Cecilia Enberg – vice ordförande Ulla-Carin Winter – ordinarie/sekreterare sekreteraren@grafiskasallakapet.se Barbro Christoffersson - ordinarie/kassör Nic Langendoen – ordinarie Bo Ganarp – suppleant Susan Gillhög – suppleant Ina Jansson – ekonomisk rådgivare, adjungerad till styrelsen

Amalia Årfelt – sammankallande Vakant – ordinarie Vakant – suppleant

Revisorer

Regionombud

norr – Kristina Wrang väst – Carina Fihn carina.fihn@gbgkonstskola.se syd – Ewa Berg Klubbmästare

Nina Kerola Eva Spikbacka

Helene Blom – auktoriserad ordinarie Joakim Lindberg – auktoriserad suppleant Roland Ljungberg – föreningens ordinarie Ulla Wennberg– föreningens suppleant

Grafiknytt – grafiknytt@grafiskasallskapet.se

Granskningsnämnden

Hemsidan – hemsidan@grafiskasallskapet.se

Lotta Sjöborg – ordinarie Magnus Dahl – ordinarie Annette Ronàld – suppleant Peter Ern – suppleant Göran Boardy – styrelserepresentant

Lisa Larsson Pär Sundling Göran Boardy – styrelserepresentant

Gallerigruppen – galleri@grafiskasallskapet.se Jöran Österman Eva Maria Ern Björn Sundström och Katarina Drugge Cecilia Enberg – styrelserepresentant Programgruppen

Vakant

Christina Lindeberg – redaktör och ansvarig utgivare Kristina Schollin-Borg – grafisk design Sekreteraren – styrelserepresentant

Grafikverkstaden

Hasse Lindroth, 073-667 28 00 Lea Ahmed Jussilainen, 070-827 69 47 Lise Lundgren, 070-632 80 62 Digitalverkstan

Tomas Holmqvist, 070-759 98 85 Ateljé Madeleine – galleri@grafiskasallskapet.se

Björn och Britt Krestesen

2 2016 · grafiknytt 5

foto masumi tanaka

AINU – björnens folk Konstnärligt möte Sápmi – Ainu A tomas colbengtson

6 grafiknytt · 2 2016

Konstnärliga vänskapsband ainu – sápmi knyts, Koji Yuki och Tomas Colbengtson.

inu är Japans urfolk och ca 20 000 ainu bor på Hokkaido som är den nordligaste ön i Japan. Förr höll ainu björnar i fångenskap som sedan offrades rituellt för att hedra björnguden och för att naturen ska ha sitt kretslopp. Sedan lång tid är nu djuroffer förbjudna av de japanska myndig heterna, men ainuättlingarna håller fast vid traditionerna, men ceremonierna utförs nu symboliskt med berättande, dans och sånger. Ceremonierna är också viktiga för ainu för att manifestera deras egna unika kultur och deras önskan att bli oberoende av japanska staten som de anser vara ockupanter av deras gudars land. Och visst är så fallet. Redan på 1500-talet invaderade Japan Hokkaido. Och med kolonial maktutövning så har Japan förbjudit ainuspråk och sätt att leva. Heliga floder har dämts upp och fler dammar är att vänta. Auni försöker att återerövra sitt nästan helt förlorade språk. Japan har nu ändrat inställning till ainu och försöker hjälpa till, bl.a. med hemspråksundervisning (en dags undervisning i halvåret) men någon form av självbestämmande är det inte frågan om. Man kan dra flera paralleller till situationen för samer i Sverige trots att det skiljer över 700 mil mellan de två urfolken.

Gudarnas boning i ainuland Hokkaido.

foto tomas colbengtson

Ainufat med traditionellt mönster.

2 2016 · grafiknytt 7

foto tomas colbengtson

8 grafiknytt · 2 2016

KOJI YUKI, träsnitt

TOMAS COLBENGTSON, SÁPMI – AINU FACES, blandteknik på metall, 2016

Även samer har dyrkat björnen på liknande sätt som ainu, men samernas religion förbjöds redan på 1600-talet av den kristna kyrkan. Samerna anser sig också ockuperade av svenska staten som har förbjudit delar av den samiska kulturen och förändrat samernas liv och sätt att leva, genom språk- och religionsförbud, förlust av rätten till land, vatten och näring genom lagstiftning. Man har genomfört rasbiologiska mätningar och skuldbelagt dräkt och jojk. Trots detta finns det kvar en stark obruten samisk och ainukultur och människor med vilja att förändra. Sápmi sträcker sig över Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det finns starka kulturella band mellan sápmi och andra arktiska urfolk, som i Sibirien, Japan (ainu), Nordamerika och Grönland ( inuit).

Urfolken har funnit att alla delar likartade erfarenheter och slutsatsen man kan dra är att vi har rätten till vår egen kultur, historia, identitet och till självbestämmande. Som samisk konstnär och representant för Vaapsten Sïjte, som är min ”hemsameby” i Tärna, blev jag i sommar inbjuden att ställa ut med ainukonstnären/grafikern/ musikern Koji Yuki, i Sapporo och Ainu museum Nibutani Hokkaido, Japan. Inbjudan kom från Ainu Folkcraft Association Community of Biratori Town och Ainu Association of Hokkaido, som är den största ainu organisationen. Japanstiftelsen stödde detta konstnärliga projekt. Syftet med inbjudan och utställningarna var att starta ett konstnärligt samarbete mellan urfolken i Skandinavien

foto tomas colbengtson

TOMAS COLBENGTSON, AAHKA, screentryck i överfångsglas och mixed media, 2016

och Japan. Anledningen att just jag bjöds in var att jag arbetar med konstnärliga teman som rör historien och samtiden för urfolk och försöker lyfta viktiga ämnen. På flera sätt har samerna kommit längre än ainu i sin strävan till självbestämmande. 1986 fick samerna i Norge, Sverige, Finland och Ryssland en gemensam flagga och nationalsång. Sameparlamentet grundades 1993, men där samer har förlorat religionen, trumman och ceremonierna, har de kvar språk och traditionell kultur, något som ainu kämpar med att återta. Ett sätt att knyta samman ainu och samer är genom konstnärliga samarbeten. Traditionellt så ligger båda kulturernas sätt att dekorera verktyg och föremål med ristningar nära de grafiska

metoderna, så det var naturligt för mig att börja med grafiska metoder och att ställa ut med en ainugrafiker. Där samer ristar i trä och horn graverar ainu i trä, och naturligtvis så blir träsnitt (hanga) den självklara grafiska metoden framför andra som de har lärt sig av japanerna. De djupa lövskogarna på Hokkaido där gudar och gudinnor bor blir ofta förekommande motiv likt vatten och vindens virvlar samt vattnets vågor. Allt som en skyddande besvärjelse mot ont. Samiska traditionella flätmönster och geometriska former kan spåras till den numera försvunna samiska ceremonitrumman som användes i schamanistiska ceremonier ända fram till 1800-talets början. Men då det var belagt med dödstraff att inneha en trumma så dog den tron ut.

2 2016 · grafiknytt 9

TILL HÖGER Paus under ainu workshop i trägravyr och björnceremoni.

Utställningarna

Citizen Gallery i tvåmiljonersstaden Sapporo kan liknas vid ett kulturhus, med flera galleriytor uppdelade på flera våningsplan. Utställningshallen där vi ställde ut i var på 110 kvadratmeter och utställningen var mycket välbesökt med representanter från Sapporo stad och Ainu Association. Efter två intensiva utställningsdagar flyttades hela utställningen ca 20 mil till Ainumuseet som ligger i Nibutani Biratori. Där väntade japansk press och många besök hos ainukonstnärer och konsthantverkare. Jag blev också inbjuden till en björncermoni och workshop i traditionellt ainuhantverk och där även serverad grillat björnkött. Borgmästaren i Biratori, Mr Mitsuru Kawakami, öppnade utställningen i Nibutani och jag fick upp

10 grafiknytt · 2 2016

foto masumi tanaka

foto annika colbengtson

TILL VÄNSTER Ceremonimästare Tamotsu Nabesawa.

fattningen att hela ainubefolkningen i Nibutani besökte utställningen. Utställningen i Ainumuseet i Nibutani och pågick i fem dagar. Som avslutning höll jag ett välbesökt föredrag om samisk kultur och historia. Jag försod att min föreläsning och utställning var uppskattad för dagen efter utställningen och på väg till Sapporo flygplats blev bilen jag åkte i plötsligt stoppad av en äldre man som stod vid vägkanten och väntade på oss. Det visade sig vara en av de äldre ainumännen som tidigare var president i ainuorganisationen, herr Tamotsu Nabesawa. Han ville välsigna vår hemresa så den blev trygg, och ordnade en traditionell ainucermoni med sake och ceremoniskål. Känns överflödigt att berätta att hemresan gick ovanligt smidigt.

Ainu – Japans ursprungsbefolkning Ordet ainu betyder människa på ainu. Den japanska koloniseringen av Hokkaido ledde under 1400-talet och framåt till strider med ainufolket som kuvades slutgiltigt under 1800-talet. Ainufolket påbjöds då japanska seder och kläder. Av de ca 24 000 personer på ön Hokkaido som fortfarande klassas som ainu är så gott som ingen genetiskt så att säga renrasig ainu. Väldigt få praktiserar religionen, och språket ainu talas idag endast av 15 personer. I dag arbetar de flesta ainu inom fiskeri näringen och den traditionella ainukulturen finns bara bevarad i ett fåtal byar som lever av turistnäringen. Det finns också mindre grupper av ainu i Ryssland – på Sachalin, Kamtjatka och Kurilerna.

Japansk högtrycksteknik – hanga och baren Hanga är tryck med träblock, vanligtvis används körsbärsträ. För att trycka stockarna används en s.k. baren. Baren är en handhållen plan dyna tillverkad av bambu eller annat material. Man färgar in stocken med vattenbaserad färg och lägger på fuktat rispapper och stryker baksidan av detta i olika riktningar, ungefär som att “måla” fram trycket.

Koji Yuki är ainukonstnär och aktivist, grafiker, poet, musiker och animatör. Han arbetar med konstnärliga teman hämtade från ainus animistiska mytologi, om räven, hjorten, björnen, ugglan, tranan och naturen i Hokkaido, vars djupa lövskogar klär de vulkaniska bergen som vintertid täcks av två meter snö. Koji är också musiker och har deltagit i konserter i Oslo och Tromsö.

Tomas Colbengtson är same, född och upp vuxen i Björkvattnet, Tärna, en plats som är mycket viktig för bevarandet av den sydsamiska kulturen. – Jag har ett norskt efternamn, är svensk medborgare och identifierar mig som same. Under min uppväxt talades det mycket sällan om de koloniala övergrepp som vi blev utsatta för: tvångsförflyttningen av nordsamer och vattenkraftsutbygg naden på 1950–70 talet med dess överdämningar av byar är bara några exempel i mängden av myndighetsövergrepp. Språkförbudet i skolan fram till 1957 fick till följd att sydsamiskan slutades talas. Kanske är förlusten av mitt språk huvudorsaken till att jag arbetar med konst. Samiska området sträcker sig över de norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det känns naturligt för mig att leda blicken ytterligare runt polcirkeln, reflekterande kring de historiska och kulturella likheter som binder samman dessa nordligaste liggande områden.

2 2016 · grafiknytt 11

JOHN SAVIO, LASSO, Digitalt Museum Nasjonalmuseet, Oslo.

John Andreas Savio John Andreas Savio, född 28 januari 1902 i Bugøyfjord, var en samisk norsk konstnär Han var den förste samen som hade en separatutställning på Nasjonalgalleriet i Oslo. Det är främst hans grafiska produktion som har fått uppmärksamhet. Huvudsakligen arbetade han med träsnitt och hade en ganska stor produktion med omkring 130 träsnitt, några linoleumsnitt och ett stort antal teckningar. De samiska motiven är hämtade från barndomens uppväxt i Varanger. Motiven är oftast de mans dominerande sysslorna som jakt och fångst, med renar och hundar, i ett landskap med öppna vidder. Bilderna har ofta en sträng geometrisk uppbyggnad. Savio var också den förste same som genomgick viss utbildning inom bildkonst på Statens håndverks-

12 grafiknytt · 2 2016

og kunstindustriskole i Kristiania. Möjligen var han där elev till Axel Revold i början på 20-talet. Han debuterade med en separatutställning i Tromsø 1930. I mitten på 30-talet vistades han en tid i Paris och hade där en separatutställning 1936, som fick en positiv recension i tidskriften L'Illustration. Han dog i Oslo endast 36 år gammal i sviterna av tuberkulos. John Savio fick inte ett konstnärligt genombrott under sin livstid, men har efter sin död fått erkännande som en av de största samiska konstnärerna. Det utdelas årligen ett stort konstnärsstipendium i hans namn.

Gravyr av okänd Kautokeinosame ur Gustav Hagemanns ”Lappen zeichnen ihr Leben".

“Lappen zeichnen ihr Leben” – Gustav Hagemann Den tyske konstnären Gustav Hagemann (1891–1982) är känd som landskapsmålare, grafiker och skulptör. Men mest uppmärksamhet har han fått för sina studier av samernas liv och historia. Redan som ung fascinerades han av Norden och började 1927 göra årliga studieresor, flera månader åt gången, till Sverige, Norge och Finland. Dessa resor fortsatte fram till utbrottet av andra världskriget och återupptogs 1950 för att fortsätta i ytterligare 16 år. Under sina resor gjorde Hagemann även många skisser med blyerts eller kol, som berättade om människornas vardagsliv. Dessa skisser låg sedan till grund för många av hans träsnitt, stora oljemålningar eller små skulpturer som han gjorde under 70-talet. Hagemann slog följe med samerna på deras vandringar, och började under tiden be dem rista bilder med jaktkniv i

kopparlåtar. Inspirationen att låta samerna rista in mönstren i kopparplåt fick Hagemann efter att ha sett och fascinerats av samernas skicklighet att rista in ornament och bilder med knivspetsen i horn. Motiven berättar om vardagslivet, traditioner och myter. Plåtarna tog han med till Tyskland och lät trycka upp dem hos Hermann Kätelhöns tryckverkstad i Wamel am Möhnesee. De trycktes i 50 ex på handgjort papper och gravyrerna gavs ut i två mappar, den första 1949 och den andra 1964. Förordet i de båda skrevs av Ernst Manker på Nordiska Museet i Stockholm. Det är en imponerande samling om 42 blad med sammanlagt 63 gravyrer plus 17 sidor informativ text i storleken 65 cm x 46 cm. www.gustav-hagemann.de

2 2016 · grafiknytt 13

foto tage pettersson

40-årig grafikgrupp på ny kula – en rapport från Örebro A tage pettersson

14 grafiknytt · 2 2016

Ordning och reda på redskapen.

fyller 40 år jämnt. Det stämmer till tillbakablick och reflektion kring läget och vad vi håller på med. Dags för några väl valda ord, och någon måste välja dem. Jag tar mig friheten. Örebro läns grafikgrupp har jag varit med i sedan 80-talet, periodvis i styrelsen i olika funktioner. år evigt unga grafikgrupp

Avstamp i 70-talet

Örebro läns grafikgrupp bildades i ett 70-tal då de demokratiska idealen styrde tankegångarna inom samhälls utveckling och politik. Det var en naturlig sak att slå sig samman, bilda förening, tänka kollektivt, diskutera och rösta om saker för det gemensammas bästa och från politiskt håll uppmuntrades sådant med ekonomiskt stöd. I Örebro län fanns grafikkunniga konstnärer och ett växande intresse för grafikens möjligheter, inte minst kommersiellt för yrkesverksamma konstnärer. Här fanns möjligheter till inkomster, en efterfrågan.

Konstfrämjandet hade sedan starten på 40-talet hårdlanserat svensk grafik som äkta konstverk till billigt pris, kvalitetskonst i original, till skillnad från de stora mängder reproduktioner (fiskargubbar, s k zigenarflickor, gråtande tiggarbarn mm) som översvämmade konstmarknaden i folkhemmet. Bättre konst på väggarna och bättre inkoms ter till svenska yrkesverksamma konstnärer, var Konstfrämjandets tanke. Man drev ett grafikförlag och väckte uppmärksamhet med turnerande utställningar riket runt. En stor rikstäckande konstklubb växte fram genom vilken förlaget lanserade utgivningar av grafik flera gånger årligen. Konstintresserade ombud värvades och grafikutställningar turnerade med deras hjälp utanför kulturlivets väggar, på ombudens egna arbetsplatser, på fabriksgolv och kontor i regionen. Den offentliga sektorn investerade stort i byggnation under 50-60-70-talen och inredde gärna med grafik. Förlaget kunde den här tiden beställa upplagor på 300-400 ex av konstnärer. Grafik gick åt och för konstnärer kunde det ge årsinkomster.

Nöjd nybörjare granskar provtryck med handledare Kate Balderud.

konstfrämjandet hade nyligen öppnat konstvaruhus i Örebro (1969) och Stockholm, en satsning med stora nationella ambitioner, initierad och stödd av staten. I Stockholm låg detta i centralast möjliga läge i Gamla stan, med skyltfönster mot riksdags- och kanslihuset. I Örebro på Storgatan 1, en gammal pampig men nedlagd 1800-talsteater mitt emot slottet vid huvudgatan och Svartån. Här visades konstutställningar i två våningar av rikskända konstnärer. Ofta duktiga grafiker och grafik såldes i mängd över disk. I konceptet låg en upp görelse med den fisförnäma och exklusiva överklasskultur som dittills präglat konstens arenor, där förmöget folk med minkstolor och vinglas umgåtts på vernissagerna. På Konstfrämjandets varuhus bjöds konst till folket av bra konstnärer och till det en skål med färsk frukt.

foto berit berleus

riksorganisationen

2 2016 · grafiknytt 15

tog tacksamt emot den boll som spelades till Örebro och stödde projektet genom att rusta upp det gamla fallfärdiga teaterhuset i stadens mitt till bas för verksamheten. Visserligen fanns länsmuseum och flera gallerier i länet tidigare men Konstfrämjandet var en omvälvande kraft som växlade upp det lokala konstlivet till en ny dimension, i kvalitet och kvantitet, och där var grafiken central. I detta som skedde fanns en utvecklings optimism, en tro på människor, på konst och framtid. Ett fönster öppnades och konstnärer i Örebroregionen ville vara med och göra sin del!

kommunen

Örebro läns grafikgrupp (ö lg ) bildades 1976. I starten var man ett 20-tal, idag ett 70-tal. Den första styrelsen bestod av konstnärerna Sven Hallström (ordförande), Siv Engström-Svensson, Lennart Norin, Svante Warg, Rune Rådsten och Dan Lekberg. Sven Hallström var ända fram till sin död 2001 en eldsjäl i föreningen. idén att dela skrymmande och dyrbar utrustning öppnade möjligheter att göra grafik i länet. Nu har det skapats grafiska blad ”made in Örebro” i fyra decennier

foto berit berleus

Interiör med Västervikspressen.

Liten föreningshistoria

16 grafiknytt · 2 2016

i den kollektiva verkstaden. Medlemmarna är givetvis oftast från regionen, men inte alla. Den mest långväga har kommit åkande från Öland för att då och då få tillgång till en större press och verkstad än den egna. Verkstaden inrymdes först i trånga lokaler på Storgatan 26. Den flyttades och förgrenades sedan i en verkstadsdel för koppartryck på Ågatan 10 och en litografidel i kulturreservatet Wadköping. Från 1984 var verkstaden i ett gammalt charmigt fabrikshus på Nygatan 18, vars våningar föreningen delade med Konstnärernas kollektivverkstad (kkv ) och då nystartade Örebro konstskola – ett konstens hus tills det revs för att ge plats åt lönsammare bostadsrätter. Nya lokaler fann föreningarna på det övergivna regementsområdet (i3) i Örebro. Kommunen ville utveckla det till en spännande stadsdel präglad av kultur och en faluröd förrådslänga för blanketter inreddes till ändamålsenliga verkstäder. Där flyttade både grafikgruppen och kkv in 1995, vägg i vägg. Konstskolan etablerade sig i samma kvarter. kunde grafikgruppen nu jobba i lugn och ro. Här började medlemmarna ställa ut gemensamt som grupp, vilket nu är en återkommande självklarhet. Initiativet kom från dåvarande ordföranden Lotta Schortz. Grupputställningarna har blivit ganska många och den senaste, vår jubileumsutställning på Frövifors pappers bruksmuseum, pågår för fullt när detta skrivs. Som vanligt ser det oväntat bra ut när alla som vill och kan är med! Alla olika uttryck och konstuppfattningar som brakar samman fungerar fint om det hela hängs med omsorg. Själv var jag tveksam, minns jag, när Lotta drev sin idé, trodde helheten skulle dra ner verken till en trist röra. Men det visar sig att man kan ha fel ibland. Vi deltog i den s k Grafikstafetten sommaren 2010 på Grafiska sällskapets galleri i Stockholm. Vi baxnade

när vi skulle öppna. Publiktrycket på Hornsgatan utanför var helt enormt! Människor trängdes mot fönstren och gatan var full av folk så långt man kunde se! I Stockholm finns minsann folk med grafikintresse! hann vi tänka innan vi noterade att varenda en hade ryggen vänd mot galleriet. Det visade sig vara pride-parad på gång. Men intresserad publik kom eftersom och en bunt Örebro-blad såldes under veckan. Konstskolans elevers grafikutbildning blev rutin i verkstan varje vår. I de kullarna blev ofta några fångade av grafiken och nya medlemmar. Vi samarbetade med skolan och k k v kring Öppet hus med konstmarknad och visade praktiskt arbete igång i verkstäder och ateljéer. Lokalpressen fick upp ögonen för området och började beskriva det som ”konstnärskvarteren” i reportage därifrån. Men även här tog krafter över som ville tjäna större pengar än vad kulturkvarter kan erbjuda. Kommunens utvecklingsbolag höjde hyran kraftigt och kunde därefter sälja fastigheten med förtjänst. Den nye private ägaren sålde den i sin tur vidare, efter några år, till byggjätten pe a b som rev för att ge plats åt ännu fler bostadsrätter.

under en följd av år

vi fick av pe a b är värda att föra vidare, som varning. Man ska inte tro att bolag, bara för att de är stora och välkända, följer lagar och regler. De försökte utnyttja vår okunskap och helt kallt blåsa oss på den årshyra i ersättning lagen gav oss rätt till med vårt tillsvidare-kontrakt på lokal. Om vi inte haft en advokat med fastighetslagar som specialitet bland våra bekanta hade de lyckats. pe a b lät sedan sina jurister försöka avskräcka oss och erbjuda småsmulor. Det var först när vår advokatvän hotade med stämning och dubblerat krav som vi fick den lagstadgade normalsumman. Upp görelsen hanns med precis innan flytten vi planerat in men mörkat för pe a b i förhandlingen. Om de vetat att vi gjort upp om ny lokal och börjat packa hade de inte betalat för att få iväg oss!

erfarenheterna

2 2016 · grafiknytt 17

kkv fanns ju i samma hus och var kyligare förhandlare än vi. Genom att pea b schabblat med formaliteterna, trots alla sina jurister, hade de skickat oss uppsägningar som i juridisk mening inte var uppsägningar. Så i princip kunde föreningarna, med lagens stöd, ha stannat kvar en kontraktsperiod på tre år till, om vi velat. Det här vågade kkv lita på, men vi i ölg -styrelsen var inte så säkra på lagen kontra praktiken om vi körde det spåret. pe a b hade å sin sida redan börjat förhandssälja bostadsrätter och behövde hinna riva och bygga klart innan utlovade inflyttningsdatum. De insåg att de hamnat i en rävsax, att det på ett eller annat sätt skulle bli dyrt för dem. Så de valde det minst dyra, betalade kkv årshyran, plus flytt kostnad, plus ombyggnation av de nya lokalerna k k v hittat, inklusive nytt ventilationssystem. pea b :s försök att driva ut oss utan att betala för sig pågick ett för ölg-styrelsen gastkramande knappt år. Som tur var blev det ett lyckligt slut där det fulspelande storbolaget inte vann mot fattiga föreningar den här gången, men se upp därute i verkligheten! – till hyra en ideell förening har råd med, i lägen som medlemmar kan nå med offentliga kommunikationer – blir allt mer sällsynta. Vi fick leta rätt länge, men den nya verkstaden på Tullängsgatan 4, intill det yrkesinriktade gymnasiet Tullängsskolan, har sedan flytten 2013 börjat kännas som hemma för Örebro läns grafiker. Det stora flyttarbetet är över och det mesta av iordningställandet av utrymmen och utrustning är gjort. Jubileumsåret 2016 kan medlemmarna känna arbetsro igen och göra det föreningen är till för - grafik! En som märkbart verkar trivas i nya verkstan är Björn Brusewitz. Från den förra kom han med bekymrad rynka i pannan ibland efter sina arbetspass vid Västervikspressen. Trycken blev inte tillräckligt bra, kunde denne koppartryckets finsmakare klaga och peka på något jag rymliga lokaler

18 grafiknytt · 2 2016

inte kunde se i utsökta svärtor. Det var knas med temperaturen eller luftfuktigheten i lokalen, misstänkte han. Från den nya verkstan kommer han alltid med nya fina tryck och med mungipor uppåt. Det är ett bra tecken för ö lg och framtiden! Grafikgruppens hjärta

Verkstaden är fortsatt föreningens hjärta. Var medlem bokar in sig för en liten slant och arbetar där med sina bildprojekt i perioder. Den har utrustning, genom bl a donationer från medlemmar och investeringsbidrag från statens konstnärsnämnd, för exempelvis koppartryck, litografi, fotopolymer, viskositetstryck och högtryck. Sedan Sven Hallströms bortgång har litografidelen efter flytten blivit mer av en museal hörna, inte en fungerande arbetsstation. Ingen i föreningen jobbar för närvarande med tekniken. Att vi saknar avdelning för screentryck (serigrafi) har sin historiska förklaring. Under perioden i fabrikshuset på Nygatan 18 fanns några konstnärer i k kv som arbetade i stor skala med textiltryck. De såg till att kkv avsatte sitt övre våningsplan för en stor screenverkstad med långa tryckbord. De är inte aktiva i föreningen längre, men av tradition har screentrycket sedan följt med kkv i flyttarna. Idag finns k k v och screenavdelningen ett kvarter bort. Föreningen drivs idéellt, utan anställda. Vid tre årslånga tillfällen har föreningen stått värd för arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Föreningen har hållit med handledare och då fått en arbetslös resurs som kunnat hjälpa till med saker och dessutom en daglig ekonomisk ersättning på drygt ett par hundralappar. Sammantaget har dagersättningen gett föreningen drygt 50 000 om året, ett fint tillskott. Allt efter medlemmarnas tid och möjligheter tar verkstaden emot studiebesök, arrangerar kurser och prova-på-verksamhet. Fortlöpande ordnas fortbildning i såväl klassiska som nyare grafiska tekniker.

Klubbslag mot reproduktioner

foto berit berleus

Kring sekelskiftet och åren efter etablerade sig dataåldern runt föreningen. Frågan blev så småningom: hur mycket datorkraft och elektronik behöver vi och vad ska den användas till? Ska vi göra utskrifter, t ex printa foton? Det blev en avgörande principdiskussion – mellan opportunister, traditionalister och en funderande mellangrupp – som vi fick lösa i en omröstning. Den avgörande grundfrågan var om ölg anser att utskrifter är grafik, ja eller nej. Skriftliga argument för och mot gick ut i hela föreningen. Nej, blev majoritetens svar. När beslutet togs var vi medvetna om att Grafiska sällskapets officiella linje är den motsatta. På triennalerna är utskrifter ofta stora och dominerande. Men var har den demokratiska debatten om detta förts, står verkligen medlemsmajoriteten bakom? Var den med på att Grafiska sällskapet skulle fira 100 genom att lansera gicléeutskrifter i det praktbokverk man då gav ut? Jag undrar! Tveksamhet märks inom rörelsen, t ex på hemsidan när sällskapet systematiskt och pedagogiskt presenterar de grafiska teknikerna utan ett ord om utskrifter… ölg : s ståndpunkt i omröstningen : utskrifter är i princip reproduktioner av bilder som matats in i en dator eller gjorts där. Den digitala originalbilden finns färdig att se i datorn och utskriften ger en kopia. Som en kopierings apparat man lägger en bild i, man får ut kopior. Men en konstgrafiker arbetar i en tryckyta, formar den och gör ett avtryck. Först då finns en färdig bild att se: originalet. Visst kan man göra och visa utskrifter och fotostat kopior som konst, men ölg anser inte att sådana bör kallas grafik. Reproduktioner hör inte hemma inom originalgrafiken. Vi har köpt dator och skrivare – för kontorsbruk tills vidare.

Björn Brusewitz torkar ur en torrnålsgravyr

2 2016 · grafiknytt 19

Grafiken och politiken

Bidrag från det allmänna täcker i stort sett kostnaderna för lokalen. Utan skulle vi inte klara den, så ansökningarna måste göras. För oss som vill tänka och göra konst är det årliga ifyllnadsarbetet, med kraven på verksamhetsstatistik och ekonomiuppgifter i verklighetsfrämmande kolumner, en krävande kamp mellan pliktkänsla och flyktvilja. Vilken förening är dessa formulär egentligen utformade för?? För oss har regionen (f.d landstinget), med det mindre stödet, ca 35 000, varit den stabila parten och kommunen, med det större, ca 100 000, varit orosmomentet. Nya tider och nya politiker har återkommande medfört förändringsvågor i stödet till kulturföreningarna och som följd existensiella sömnproblem och administrativt merarbete för styrelsen. Nya prioriteringar, ändrade fördelningsprinciper eller helt enkelt generella nedhyv-

lingar av nivåer över hela linjen. Sådant tvingar styrelsen ut i kulturpolitiken som lobbygrupp för grafiken: formulera läget, utmåla konsekvenser. I ganska många år har kommunen försökt vara mer demokratisk. Den modell man valt innebär i praktiken att föreningar avkrävs oavlönat politiskt arbete genom deltagande i möten, dialogprocesser och remissrundor. Så småningom har även den mindre trendkänsliga regionen fallit in i mönstret. Vår styrelse har sammantaget lagt mycken tid och engagemang som tydligt kan avläsas i almanackor och kännas i förbrukad ork men är mer svåravläst i resultaten. Demokrati är livsviktigt men här finns en risk, känner jag, att det främst är tjänstemän, och de politiker som är avlönade, som tycker detta är ett bra sätt att bocka av demokrati-rutan i den egna verksamhetsberättelsen. De kan göra det med liten egen arbetsinsats - sitta av och ha betalt, lyssna och ta in,

foto berit berleus

Provtryckning under vidareutbildningskurs. Fr v Brittmari Sjöberg, Kate Balderud, Kerstin Gustavsson, Benita Rennes, Björn Brusewitz, Gunnel Åquist-Hägerås och Kathie Pettersson

20 grafiknytt · 2 2016

eller låta bli - och därefter fortsätta jobba med sitt. I detta informella ingenmansland har de ansvariga befattningshavarna total frihet. De här anmärkningarna är de små gruskornen i en sko som annars passat bra. Föreningen har fått tillräckligt, klarat sig och vi är tacksamma. För några år sedan minskade arbetet och oron kring de politiska pengarna. Då var kommuntrenden att jobba långsiktigt med kulturföreningar, bl a för att de insett att vissa är långvarigt bundna till lokal och hyreskontrakt. Med bl a ölg skrev kommunen därför treårskontrakt. Om bidragsnivå, utbetalningsdagar och vad föreningen skulle bidra med till kommunens kulturliv. Den trenden är den bästa vi haft på 40 år! Det jobbiga pappersarbetet försvann i princip både för gruppen och den kommunala administrationen. Lugn och arbetsro i tre år! Vi får se om vi kan få igång den trenden igen…

att det är svårt, jobbigt och långvarigt innan saker kommer på plats. Många har hjälpt till, ett antal har slitit, men hon låg i vid rodret och var den som fick flytt och upp byggnad att fungera. Nu får hon mer tid för egen grafik i verkstaden hon själv till stor del format. Tack Kate! Till slut den viktigaste frågan, nu och i framtiden för mig och övriga medlemmar i ö lg: Vad ska jag göra i verkstan nästa vända? PS. Jag vill hälsa varmt till alla nu lätt åldrade grafiker jag samarbetade med och visade grafik av under min tid som konstansvarig på Konstfrämjandet i Örebro 1981-1996. Chansen att just ni läser det här är rimligt stor. Det var många fina blad och givande kontakter för mig, en fin tid. Lycka till med nästa blad! DS www.grafikgruppens.webbsida.com

I nuet

Vid årsmötet i år valdes en till stor del ny styrelse. Nytt blod men några gamla slitna namn återkom, bland dem jag själv. Vi ska nu paddla skutan vidare. Se framåt. Men det finns anledning att också se bakåt. En som avgick och därmed avslutade en epok var en fortsatt aktiv eldsjäl. Kate Balderud har varit nyckelperson i föreningen i decennier! Medlem 1983, i styrelsen sedan 1988 och - framför allt - sedan 1995 en pålitlig och engagerad verkstadsföreståndare. Hon har vetat och fixat det mesta, när andra undrat. Dess utom har hon stått för grafikkurser för allmänheten i många, många år. Alla där ute borde kunna det mesta nu! En del av dem har visat det och blivit medlemmar så småningom. Oumbärlig i föreningen till vardags, vid flytten var hon det dubbelt upp. Den som varit med om att planera och genomföra flytt av en välutrustad grafikverkstad vet 2 2016 · grafiknytt 21

Finns verkligen Konstepidemin? A ragnar schmid

Clara (besökare), Berit Jonsvik, Lars Fernell, Åke Nordström, Ragnar Schmid, Andreas Korsár.

Ibland när jag ska berätta för någon om Konstepidemin, vill jag nypa mig i armen. Drömmer jag eller står jag här och ljuger? Nej, faktiskt inte, Konstepidemin finns. Därtill centralt belägen i en mycket vacker park intill Slottsskogen. I parkområdet finns 13 hus, flera från sent1800-tal, gediget byggda i tegel eller trä. Detta var fram till slutet av 1970-talet Göteborgs epidemisjukhus då verksamheten flyttades till nybyggda Östra Sjukhuset. 1986 flyttade konstnärerna in. Detta efter initiativ av två konstnärer och två arkitekter, eldsjälar som lyckades övertala kommunen att upplåta husen och området. Detta kan verka osannolikt men en rad gynnsamma omständigheter och framsynta personer spelade in (för mer info läs Boken om Konstepidemin). Namnet hade en bärande idé. Från det gamla epidemisjukhuset skulle konstens smitta spridas över världen (nåja, över Göteborg) och smittan skulle spridas från konstens alla områden och gärna i samarbete. Vi lyckades efterhand utverka kommunalt

bidrag för våra utåtriktade verksamheter och efter 10 år bli inritade i Göteborgs stadsplan. I dag finns hundratalet ateljéer där konstnärer av olika sorter är verksamma; bildkonstnärer, skulptörer, skåde spelare, filmare, musiker, dansare, författare, keramiker, smyckekonstnärer, textilare, you name it… Därtill finns ett kontor med några anställda, gallerilokaler, restaurang, fyra gästateljéer (varav en för Iaspis-stipendiater), barn- och ungdomsverksamhet, en grupp som arbetar med internationella kontakter, teatrar, bar & performancescen, musikstudior, jazzklubb, bageri (som inte bakar bröd utan konstnärliga idéer), en årlig internationell spelmansstämma, en performancefestival och… just det, en grafikverkstad! Som i de flesta verksamheter beroende av ideellt arbete har Konstepidemin haft upp- och nedgångar i entusiasm och verksamhetsintensitet. De sista åren har det hänt något, många nya konstnärer har kommit in och farten har liksom speedats upp. Det händer otroligt mycket just nu! Grafikverkstan är ett exempel på denna nyentusiasm.

foto kjellåke gerinder

Alltså, verkstan är inte ny. Den har funnits i ca 15 år och entusiasmen var stor. En lämplig lokal blev ledig och genom ett stipendium från Bildkonstnärsfonden kunde vi skaffa en koppartryckspress och köra igång. Så höll det på några år. Sen var det som att då, en bit in på 2000-talet, kändes grafiken inte aktuell. Hur kom det sig? Kanske hade det att göra med det digitala. Facebook invaderade sinnena. Den fotografiska bilden fick en ny och ledande roll inom den konstnärliga institutionen. En social bildflod dränkte det tidsutrymme som krävdes för att ställa sig i en verkstad och framställa bilder med 1600-talteknologi. Det var lättare att trycka på en knapp. Kort sagt, några få uthärdade i verkstan men de flesta ägnade sig åt annat. 22 grafiknytt · 2 2016

Marks Konstgrafiska Verkstad

Så hände det något igen!

Det digitala är ju rätt tröttsamt. Grafiken är ju faktiskt intressant och kanske kan man använda den på nya sätt? Kanske är upplagetryckandet inte det viktigaste utan det unika uttryck som grafiken ger? Monotypi är ju rätt roligt. anske kan man blanda tekniker och jobba mixed media? Kanske kan man träffas och jobba ihop? Ja, så började tankegångarna gå. Just då kom styrelsen med förslag att grafiken borde läggas ner och hyras ut som ateljé. Det blev ett ramaskri. Plöts ligt var bildkonstnärerna jätteintresserade av grafik igen. Ja, där är vi idag. En grafikgrupp har bildats med 30-talet medlemmar på intresselistan och grafikverkstan är i full gång. Vi arbetar med traditionell koppargrafik men även kartong tryck, fotografiska överföringsmetoder, högtryck, ja, så blandar vi allt. En fredag i månaden arbetar vi tillsammans runt ett tema och avslutar dagen med Afterwork. Vin och delikatesser dukas upp på pressen och oändliga diskussioner om grafik, livet, filosofi och allt övrigt i världen, vidtar. Grafiken lever alltså, ännu en gång!

40 år

Föreningen visar verksamhet från då och nu och blickar framåt

www.konstepidemin.se

RYDALS MUSEUM 20/11 2016–22/1 2017 Mer information om program:

mark.se/rydalsmuseum Fri entré 0320 21 83 00

GN 1 -2015.indd 1

2015-02-14 12.39

2 2016 · grafiknytt 23

foto vera ohlsson

Litografiavdel ningen på Nagoya University of Arts.

Kontakt med Japan A vera ohlsson och jeannette lindstedt

fjol höjde KKV Grafik Malmö blicken mot u sa för att nätverka. I år blickade vi långt österut, mot Japan. Jeannette hade en gammal kontakt på Nagoya University of Arts men till att börja med fick vi inget svar. Efter många försök fick vi slutligen resultat av våra ansträngningar. Vi beslöt att resa till Nagoya för att se och diskutera de olika villkoren för vårt kommande utbyte. Japan är i våra ögon mycket exotiskt och väldigt annorlunda och det kändes bra att bana vägen för våra konstnärer som ska resa dit. 24 grafiknytt · 2 2016

Våra medlemmar, vi själva, andra intresserade och de konstnärer som kommer hit och de som reser ut, har möjlighet att interagera och utbyta erfarenheter, låta sig inspireras av andra kulturer och få nya internationella ömsesidiga kontakter. En annan viktig aspekt är att vår verkstad och Malmö uppmärksammas internationellt. Region Skåne och Malmö Kulturstöd ser vårt projekt som viktigt och betydelsefullt och har bidragit till att vi kan genomföra våra planer.

Gemenskap och middagar gjorde att vi kände oss väl omhändertagna och gjorde oss väldigt glada och vi ser fram emot utbytet. Om man reser till Japan kan man lägga litet tid i Tokyo, denna storstad med totalt 37 miljoner invånare. Det är ett myller av liv men ingen knuffas, trängs eller höjer rösten. Även ungdomar är artiga och bugar mot varandra. På de mindre bakgatorna är det lugnt och fridfullt ofta med flera tempel. Olika stadsdelar har olika inriktning, tex Shibuya med tonårs mode och gigantiska shoppingcentrum och Akihabara som är manga och elektonikcentrum, Ginza som har kabukiteater och internationella lyxmärken och boutiquer. Knivar eller plastmat (som du kan se i skyltfönstret på många restauranger) hittar man på Kappabashi Dori. Att ta sig runt i Tokyo med tunnelbana verkade först väldigt obegripligt. Efter två dagar förstod vi att det var logiskt uppbyggt och ganska enkelt att förstå. Man köper sin biljett, går genom spärrarna, åker tåget och när man är framme så stoppar man i biljetten i spärren och så är det klart! Det står alltid en eller två konduktörer vid utgångarna som gärna hjälper till om det är något man inte förstår eller om man inte hittar dit man skall.

Högtrycksavdel ningen på Nagoya University of Arts.

foto vera ohlsson

Vi reste från Tokyo till Nagoya med Shinkansen, snabbtåget, som tar ca 2 tim. Att flyga tar ca 1 timme. På stationen möttes vi av rektorn för Nagoya University of Arts, professor Masayuki Nishimura och hans dotter. De insisterade på att ta våra väskor. För Jeannette var det ett kärt återseende och det var ett mycket varmt välkomnande. Universitet ligger ca 30-40 min med tåg utanför Nagoya. Skolan har många olika discipliner, måleri, skulptur, grafik, papperstillverkning (Kozo), grafisk design och kall och varm bearbetning av glas. Det finns en välsorterad materialaffär inom området och en kantin med god mat. Det finns också ett stort galleri. Vi gjorde en omfattande rundvandring tillsammans med en av lärarna, Hiroshi Katayama. Vi tittade särskilt på grafikavdelningarna, djuptryck, lito, träsnitt och screenavdelningar. Det fanns många tryckpressar i olika storlekar och man arbetar traditionellt och etsar i järnklorid. Träsnittsavdelningen låg högst upp och det var väldigt ljust och fint med utsikt över risfälten. Screenavdelningen chockade oss med dåligt venti lerade lokaler och elever utan tillstymmelse till handskar eller ansiktsmask i hanterandet av lösningsmedel och färg. Vi kan tyvärr inte säga att miljötänkandet är speciellt utvecklat. Vi hoppas kunna påverka de japanska konstnärerna som kommer till oss till en inriktning mot mindre gifter. Vi har skrivit ett avtal med ca en månads vistelse för två konstnärer från repektive land där också material kostnad till en viss nivå, utställning, delat boende i lägenhet med medresande kollega, cyklar och subventionerad lunch ingår. KKV Grafik Malmö erbjuder likartat, dock ingen lunch men full tillgång till kök. Vi erbjuder dessutom eget mindre projektrum, något som är mycket uppskattat hos oss. Utbytet kommer att ske vartannat år med början i år. Vi hoppas att våra med lemmar tar tillfället i akt att bli berikade och se med nya ögon genom våra gästande konstnärer.

2 2016 · grafiknytt 25

foto vera ohlsson

Elever på Nagoya University of Arts kokar kozofibrer.

Vi träffade konstnären Tomiyuki Sakuta i Tokyo. Vi kände honom eftersom han varit i Sverige tidigare, både under arbetsvistelse på Ålgården och på k k v i Malmö. Han tog oss runt till några olika gallerier och till Tokyo Art Fair som pågick. Det var spännande och roligt och vi hann med att äta ramen, nudelsoppa med hemmalagad kraftig buljong och olika tillbehör.

foto vera ohlsson

Jeannett Lindstedt med fågeln.

Under 2015 filmades skilda tekniker under arbete på KKV Grafik Malmö. Alla filmerna, totalt 11st, läggs ut på YouTube efterhand.

26 grafiknytt · 2 2016

På japanska restauranger får gästen ofta en fuktig handduk av servitören att tvätta händerna med. Servitören hämtar handduken när du är färdig och tar din beställning. Peka inte med ätpinnarna, och vänd på pinnarna om du ska ta en matbit från ett gemensamt upplägg ningsfat. Man förväntas inte lämna dricks. Pappersaffärer sökte vi upp i alla städer. De är väldigt välsorterade och hade så mycket att det blev svårt att välja. Många museer och parker och oerhört mycket att se och uppleva. En dag råkade vi hamna på en utställning med uppstoppade fåglar trodde vi. Det visade sig vara fåglar i trä som var mycket realistiska och bemålade. Vi tappade hakan av förvåning och det hela slutade med demonstration av snide och glödritning. Vi fick en halvfärdig träfågel med kommentaren att vi kunde måla den färdig hemma. Fågel har följt oss sedan dess men just nu bor den mest hemma hos Jeannette. KKV Grafik Malmö har internationellt konstnärsutbyte med LUKAS i Ahrenshoop och Ars Terra Drawing Workshop i Hannover, Womens Studio Workshop i Rosendale, USA och Nagoya University of Arts, Japan.

Marks Konstgrafiska Verkstad 40 år A rune persson

Föreningen har 140 medlemmar varav 40 är ungdomar/barn. Vi har också stöd och uppdrag från ABF, VGregionen samt Marks kommun. Nu startar hösten igång med en akvarellkurs med Erik Hårdstedt som ledare. Grafikkurs, kroki, skaparverkstan, målargrupp samt öppen verkstad pågår under veckorna. Senare i höst genomförs ytterligare en mycket omtyckt skulpturkurs som leds av Marta Runemark. Vi kommer avsluta detta jubileumsår med en utställning på Rydals museum där det blir plats för föreläsningar och tryckarverkstad. Där visar och verkar vi under två månader. www.mkv.nu

Sommarkurs i grafik. Rune Persson med eleverna Agnes Toresson och Stina Tallheden.

foto lena persson

1976 och sina första 20 år höll man till i en fastighet som låg intill gymnasiet i Mark. Efter att kommunen meddelat att fastigheten skulle rivas fick vi söka efter annan lokal. Sedan 1995 finns verkstaden i Framnäs, en gammal textilfabriks takvåning i Kinna. Föreningens namn de första tio åren var kultur föreningen Klapp å Klang och verksamheten bestod av musik, foto, textil, grafik och samhällets kulturdebatt. Det ordnades flertal musikfester, arrangemang och föreläsningar. Under 80-talet började barn- och ungdomsverksamheten att ta form, då tillkom keramik och drama/teater på programmet och namnet ändrades till Konst å Kulturverksta´n. I slutet av 80-talet togs namnet Marks Konstgrafiska Verkstad för att då samla sig mer under alla de kollektivverkstäder som växt fram i Sverige. Föreningen har fortfarande en väldigt bred verksamhet. Grafiken har en central roll men man har också kroki, analogt fotolabb, målargrupp, skaparverkstad för barn och ungdomar, öppen verkstad samt konstkurser och andra kulturevenemang. Denna sommar genomförde vi en skurs i grafik för 10 ungdomar i åldern 12–18 år. Den var mycket uppskattad och deltagarna fick prova på torrnål, collografi, screen samt hålkamerafoto. Två av deltagarna kom från ett boende för ensamkommande flyktingbarn. öreningen såg dagens ljus

2 2016 · grafiknytt 27

Djupdykning i ImageOn Sju veckors kurs i grafikverkstad. Så mycket tid! Det lät som en dröm. A foto och text anita johansson

et här är väldigt kort tid, deklarerade Ann-Kristin Källström, kursledaren som skulle ta oss igenom elva olika tekniker i ImagOn Intaglio Type – lösningsmedelsfri teknik för konstgrafisk produktion. Örnsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstad har lagt ned ett stort arbete på att få till stånd kurser för konstnärer via arbetsförmedlingen. Årets kurs i Keith Howards ImagOn Intaglio type-tekniker var den andra

28 grafiknytt · 2 2016

i verkstaden. Tidigare har de även arrangerat månads långa kurser i storgrafik. Bara att göra den omfattande upphandlingen kräver kompetens och uthållighetsmuskler av verkstadens ledning. De som varit med ett tag vet att det in på 90-talet arrangerades många långa arbetsmarknadsutbildningar för konstnärer. Men nu är de sällsynta och byråkratin runt de kurser som görs är omfattande.

I slutet av kursen fick alla som ville möjlighet att trycka i stora format. I förgrunden syns Maria Winbjörks bild. I bakgrunden förbereder Sandra Berg Mozard papper för tryck.

Vi var åtta konstnärer som fick möjlighet att gå arbetsmarknadsutbildningen på ÖKKV. Under kursveckorna fick allt annat arbete i verkstaden stå tillbaka. Förutom att kursen tog alla ytor i anspråk, så krävdes det också att verkstaden var välstädad och så dammfri som möjligt. Filmen är känslig, minsta dammkorn kommer med i bilden. Så vad lärde vi oss? På veckoschemat stod ord som Direct, Line, Wash drawing, Pastel, Spit-bite, Stencil, Mezzo, Crackle, Construktion, Wrinkle och Layered. Vi laminerade och laminerade och laminerade ännu mera. Det var många handgrepp som skulle bli till kunskap i händerna. Vi testade framkallningsbad – för starkt bad äter upp filmens kanter, för svagt ger varken skärpa eller svärta – och vi testade belysningstider om och om igen. Keith Howard, som utvecklat ImagOn-teknikerna, var professor i grafik vid Rochester Institute of Thechnology, New York, och anses vara den världsledande innovatören för grafik med giftfria och miljövänliga metoder. Under 18 år arbetade han fram olika sätt att använda fotopolymerfilmen för att göra grafik. Vi fick möjlighet testa en del av det han kommit fram till i sin praktiska forskning. Det som döljer sig bakom de engelska orden som direct, line, wash drawing, pastel osv är olika sätt att framställa original. Vi testade en rad olika pennor, kritor, färger och underlag för originalet. Vad ger svarta linjer? Vilken belysning får fram gråtoner? Hur lång belysning krävs för att föra över en bild målad på arkitektpapper? Frågorna var många och vi gjorde testbilder på provbitar om och om igen för att få fram svaren. I några av teknikerna görs grundjobbet inne i mörkrummet, som mezzo, spit-bite och stencil. Och alla tekniker kan blandas. handlar om att framkalla plåten till en mezzotintsvärta och sedan arbeta fram ljuset. Ljus skapade vi med screenfiller och golvpolish, som målades på plåten.

mezzo

spit-bite

innebär att man arbetar direkt på den oframkallade plåten med sodabad i olika styrkor. Man laverar

med framkallningsvätskan i mörkrummet. Det är som att måla akvarell i blindo! stencil – med hjälp av skalpell skär man ut former ur skydds plasten och framkallar de oskyddade delarna av filmen. Sedan tar man bort resten av plasten och fortsätter att måla fram bilden för hand med sodalösningar i olika styrkor.

Man kan lätt fortsätta att utveckla bilden med hjälp av screenfiller för att bygga ljus, ytor och struktur och man kan lägga till bildelement genom att tillsätta lösa bitar av film. Den sistnämnda tekniken kallas construktion. Bit på bit, film på film, ger nya dimensioner till bilden. Med lösa bitar av film går det också förhållandevis lätt att gå upp i stora format. Tryckbädd och storlek på plast är det som sätter gränserna. Men även belysningsytans storlek i UVboxen och rastrets storlek ger också vissa begränsningar. I slutet av kursen arbetade vi intensivt med digitala bilder. Filmen är oerhört känslig och trycker varje detalj. Städningen i verkstaden blev extra noggrann. Det blev många nya tester för att finna optimala belysningstider för respektive bild. Vi blev varse att mycket kunde gå fel på vägen. En viktig utgångspunkt för kursen var att arbeta så giftfritt och miljövänligt, som det bara går. Vi tryckte med vattenbaserad djuptrycksfärg – Akua intaglio – en färg som torkar enbart på papper, men aldrig i burken. Fina pigment och smidig att arbeta med. Efter sju korta veckor for vi hem fullproppade av kunskap, material, plåtar, provtryck och en och annan med en hel utställning under armen. Ps. Om ni är intresserade av att gå kursen håll utkik på ÖKKVs hemsida under hösten. Förhoppningsvis startas en likadan kurs i januari 2017. Informationen läggs ut så snart som möjligt.

ÖKKV www.okkv.se/okkv.html Ann-Kristin Källström ak-art.se

2 2016 · grafiknytt 29

Grundrecept framkallningsbad 20 gram soda till 2 liter vatten Badet måste testas – vattnets beskaffenhet kan ha stor påverkan på framkallningsbadets styrka. I Örnsköldsvik behövdes drygt 3,5 liter vatten till 20 gram soda. ät t i k s l ö s n i n g 0,5 dl hushållsättika till 5 dl vatten vatten.

Krackelerad yta på ImagOn-bild Obs! Hela arbetsgången görs i mörkrum.

1. Ta bort skyddsfilmen på den laminerade plåten. 2. Lägg plåten på värmehäll. Hällen ska vara varm, men inte het. För het häll missformar plastplåten. 3. Pensla gummi arabicum på plåten. Antingen på hela eller enbart på en yta där du vill ha krackeleringar i bilden. Tunt med gummi arabicum ger mindre krackeleringar, tjockare lager ger större krackelerade former. 4. När gummi arabicumet har torkat: Framkalla plåten sodabad i 8-9 minuter. Har du ett tunt lager med gummi arabicum räcker 5 minuters framkallning, annars blir bilden för mörk. 5. Tvätta plåten försiktigt i ljummet vatten med svamp. Allt gummi arabicum ska bort, annars fastnar tryckpappret i plåten. Stoppa framkallningen med ättikslösning. Skölj igen och torka plåten. Här kan du stoppa och använda plåten som den är. Du kan också gå vidare och raster- och bildbelysa och därefter framkalla bilden för hand i 5-8 minuter. Om möjligt: håll plåten i handen och häll försiktigt på sodalösningen. Ytspänningen skyddar kanterna. Ifall du penslar på sodan kan framkallningen bli ojämn. Följ med och se vad som händer. Skölj av när framkallningen är klar.

Man kan också bygga på lösa bitar av film, kracke lera delarna och framkalla för hand; man kan bygga världar! Man kan även välja att bildbelysa före kracke leringen. Det ger olika resultat. Ordningen på arbetet ger olika resultat. Hundbilden är först raster- och bildbelyst i ljusbox och efter det är krackeleringen gjord på värmehäll i mörkrummet. Framkallning kan behöva kortas. Ta upp plåten ur framkallningsbadet redan efter fyra minuter för att se hur den ser ut.

Boktips: The Contemporary Printmaker Intaglio-Type & Acrylic Resist Etching av Keith Howard 30 grafiknytt · 2 2016

foto deimante dubauskaite

ELISKA KOVACIKOVA, Slovakien, kritteckning på papper, 600 x 120 cm, 2015.

Endegra – en välfunnen form A björn therkelson och maria erikson

ndegra är ett europeiskt nätverk för utbildning och utveckling av grafisk konst. 7–13 augusti hade detta nätverk sin åttonde träff, i på grafikavdelningen av Saimaa Universitet i Imatra i Karelen i östra Finland, nära gränsen till Ryssland. Där erbjöds deltagarna utrustning för högtryck, djuptryck, litografi, screen och digitalt arbete. De mest drivande personerna bakom detta informella nätverk, Jim Berggren, Ville Rossi, Nina Bondeson och Göran Boardy, hade räknat med 30 deltagare men vi blev 55. Vi kom från 13 olika länder. Ingen sökande avvisades. Endegra har uppstått dels på grund av den svaga hantverksbasen i våra skolors undervisning, dels på grund av den relativa isoleringen mellan grafiker och grafiska verkstäder i Europa. Det finns ett behov av forum för professionella konstgrafiker att mötas för att utbyta kunskap och diskutera denna konstarts aktuella situation

och roll i samhället. Inte minst utgör Endegra en bro mellan generationer, ett sätt för kunskap om det grafiska hantverket att överföras till en yngre generation konst närer. Konststuderande uttryckte sin tillfredsställelse över att ha funnit Endegra, som uppenbarligen fyller ett behov hos dem av att få exponera sitt arbete för erfarna grafiker under kamratliga och välvilliga former. Journeyman’s Walk är ett koncept som utvecklats under Endegras möten. Det hämtar viss struktur från den gamla europeiska traditionen med gesällvandringar – nu är det konstgrafiker som under kortare eller längre perioder besöker grafiska verkstäder för att både lära och lära ut och sedan ta med sig kunskap till kolleger därhemma. Journeyman’s Walk är en idé för enstaka konstnärer att utveckla vid sidan av Endegras stora workshops. Det åttonde endegramötet avslutades i övertygelse om att även det nionde kommer att bli av – don’t know where, don’t know when. 2 2016 · grafiknytt 31

Notiser

Malou Da Cunha Bang, Köpenhamn Annika van Belkom, Trelleborg Sandra Berg Mozard, Härnösand Jennifer Bergkvist, Skärholmen Anne Deval, Stockholm Emmy Dijkstra, Solna Tova Fransson, Hägersten Eleonore Holm, Hässelby Eva Kerek, Solna Jakob Leijonhielm, Göteborg Rolf Lindegren, Täby Gunilla Lundstedt, Falun Jenny Palmer, Lidingö Raha Rastifard, Bagarmossen Vesna Rohacek, Bandhagen Eric M Saline, Göteborg Lennart Thöfner, Limhamn Karin Törnros, Stockholm Erik Wennerstrand, Johanneshov Natalia Wysocka, Solna Lars Åsling, Göteborg Närmare presentation av nya medlemmar kommer senare.

Härke Konstcentrums konstnärsstipendium Sista ansökningsdag: den 28 februari varje år. Läs information om stipendiet och hur du ansöker på www.harkekonstcentrums.se, klicka på stipendium. Välkommen med din ansökan!

32 grafiknytt · 2 2016

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg En ny bok belyser Ann Margret DahlquistLjungbergs (1915–2002) konstnärskap som tecknare, poet/författare och grafisk formgivare. Thomas Millroth skriver om hennes liv och omfattande gärning som konstnär. Boken är inbunden, 240 sidor, rikt illustrerad och utgiven på Karin Almlöfs förlag.

KONSTGRAFISK STUDIO i Mölndal sedan 1978

• Litho • Editions • Residens • Workshop t. 031 871218

bolagetvardagsbilder@telia.com www.ramverk.se/vardagsbilder/index.html

STIPENDIUM

Nya medlemmar i Grafiska sällskapet 2016

ÖRNSKÖLDVIKS GRAFIKSTIPENDIUM Örnsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstad utlyser årligen ett grafikstipendium för i Sverige bosatta konstnärer. Stipendiet innebär en månads fri arbetsvistelse, boende samt 15.000 kr Möjlighet till utställning och annat samarbete med verkstaden. Motivera gärna din ansökan och bifoga tre (3) grafiska arbeten (orginal) Någon särskild ansökningblankett finns inte. Bifoga returporto. Skicka din ansökan före den 15 april till: Ornsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstad Järnvägsgatan 10 891 31 Örnsköldsvik Upplysningar:tel 0660-84009 Hemsida: www.okkv.se Epost: okkv@telia.com

PÅ GRAFISKA SÄLLSKAPET BARBRO CHRISTOFFERSSON OCH LENA HJELM 3 september till 21 september

G rafiska S ällskapets galleri Hornsgatan 6. Stockholm BARBRO CHRISTOFFERSSON, DANSA MIN DOCKA!

LENA HJELM, TRÅDARNA 2

Öppettider: tis–tors 12–18 fre–sön 12–16 mån stängt tel 08-643 88 04

JENNY OLSSON OCH MARIA LINDSTRÖM 24 september till 12 oktober

JENNY OLSSON, EN BILD UR SERIEN ERINRAN

MARIA LINDSTRÖM, BREV TILL DORIS

LARS ERIKSSON

ANNETTE HAMMARÉN OCH NINA KEROLA

15 oktober till 2 november

5 november till 23 november

LARS ERIKSSON, NATT MED MÅNE

ANNETTE HAMMARÉN, SKOGSSTJÄRNA

NINA KEROLA, MINNEN FRÅN FÖRR III

2 2016 · grafiknytt 33

IB WAHLSTRÃ&#x2013;M KONSTNÃ&#x201E;RSMATERIAL

Stort utbud av grafiskt material!

Vi trycker

litografier Vi har Ã¶ppet fÃ¶r alla som vill anvÃ¤nda sig av litografisk teknik. NÃ¥gon tidigare vana av arbete med konsttryck Ã¤r inte nÃ¶dvÃ¤ndig. Ring gÃ¤rna sÃ¥ kommer vi Ã¶verens om en tid fÃ¶r introduktion. VÃ¤lkommen till oss!

Olofsgatan 10, Stockholm 08-15 19 10 www.ibwahlstrom.se

Atlasmuren 18, 113 21 Stockholm. Anci: 0709-70 32 35 eller MÃ¥ns: 0707-35 68 10. Mail: anci@sibirienlito.se eller mans@sibirienlito.se Hemsida med webshop: www.sibirienlito.se FÃ¶lj oss gÃ¤rna pÃ¥ instragram: sibirien_lito

Falu .RQVWJUDÃ&#x20AC;VND Verkstad IDOXQ VH INY

Vi tillverkar och sÃ¤ljer

FÃ¤rg fÃ¶r konst och grafik www.nyanshelsingborg.se

Telefon 042-326161

FKV erbjuder mÃ¶jligheter att arbeta med alla JUDÃ&#x20AC;VND WHNQLNHU L HQ NRPSOHWW PLOM|YlQOLJ YHUNVWDG .RQWDNWD 0RGKLU $KPHG RP 'X lU LQWUHVVHUDG 9lONRPPHQ DWW V|ND HQ XWVWlOOQLQJVSHULRG Sn *DOOHUL +|UQDQ )DOXQ .RQWDNWD &HFLOLD /DUVVRQ NXOWXU RFK XQJGRPVI|UYDOWQLQJHQ WHO HOOHU JDOOHULKRUQDQ#IDOXQ VH 0HU LQIRUPDWLRQ Ã&#x20AC;QQV lYHQ Sn falun.se/fkv

*DOOHUL +|UQDQ

.XOWXU RFK XQJGRPVI|UYDOWQLQJHQ

Nyans Helsingborg ek.fÃ¶r. NÃ¤ckrosgatan 6 252 71 RÃ&#x2026;Ã&#x2026;

34â&#x20AC;&#x192;â&#x20AC;&#x192; grafiknyttâ&#x20AC;&#x201A;Â·â&#x20AC;&#x201A;2 2016

POSTTIDNING B

AVS: GRAFISKA SÄLLSKAPET HORNSGATAN 6 118 20 STOCKHOLM

Nils Valssenpau ur Gustav Hagemanns ”Lappen zeichnen ihr Leben"