Knivmakaren 2-10 by Södra Lid

Knivmakaren KNIVMAKAREN NR 2 2010

MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING

NR 2 2010

Björn-

knivens historia av Stellan Mattila På slipkurs i

Kangos i Tornedalen

Vårmässan

på Nääs med knivtävling Knivskolan med Roland

Strömberg

del 2, skaftet 1

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Besรถk vรฅr nya shop! www.si-knives.se Box 56. 794 21 Orsa. Tel. 0250-445 70 simachintool@telia.com

Fiske Knivar Knivblad Ett av Nordens stรถrsta sortiment fรถr knivtillverkning

www.mixfishing.se Tel. 0171-360 05

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Min sista Ledare! Under de första månaderna i år har jag mottagit en del mail och brev från olika håll i Sverige som alla har tagit upp att det saknas bilder på lite enklare knivar istället för knivar med exklusiva material och med mycket utsmyckning. Varför har det blivit så kan man fråga sig? Finns det något vackrare än en enkel brukskniv i inhemska träslag, en kniv som är gjord för att användas och inte för att hängas upp eller visas i en monter eller ett skåp? Jag är lite provocerande när jag tar upp detta! Det är väl så att det just nu är mycket knivar som har mycket ”lull-lull”, men jag tror att alla knivar som duktiga kreativa knivmakare tillverkar ska finnas. Det finns trender i denna bransch också, pendeln svänger fram och tillbaka, kanske svänger pendeln med tiden tillbaka mot mer enkla knivar i tidningen?! En sak som jag tycker är glädjande är att det är på gång att bildas fler föreningar/klubbar runt om i landet, det betyder att också Svensk Knivförening går framåt. Under de sista dagarna nu i maj har Kniv-Sverige fått ett problem, nämligen Posten, som tycks vägra distribuera knivar och andra vassa skarpa föremål. Detta är ett mycket stort problem som vi måste ta oss an och jag vet att styrelsen jobbar hårt med detta för att reda ut hur det påverkar oss knivmakare och vad vi kan hitta för alternativa vägar. Sista ordet är nog inte sagt i denna fråga, så följ vad som händer på vår hemsida.

Innehåll nr 2 2010 Ledaren

min sista ledare

På slipkurs i Kangos med Anders Hedlund

Björnknivens historia av Stellan Mattila

Gästabudskniven

Anders Halldén berättar om ätverktyg

Ärans Hus

nu avslöjas vem som får stol nr 4

Posten förbjuder knivar

nu klassas kniven som vapen

Domarcertifiering i SvKnf

nu finns det certifierade domare

Knivskolan del två

Roland Strömberg gör klart skaftet

Vårmässan på Nääs

med annorlunda knivtävling

Äntligen har det blivit av, nu finns det nio certifierade domare, det har tagit tid men nu är detta projekt i hamn. Tack vare bidrag från Jonny Nilsson, Mattias Styrefors, Jan Bergstrand, Per Brydolf och Jörgen Sundström med flera.

Vildmarksgymnasiet

Ett förslag till er i föreningarna runt om i landet är att anlita någon av dessa domare (som bor i närheten) vid lokala tävlingar i föreningarna. Det finns säkert mycket att lära av dessa både kvalificerade knivmakare och domare.

Staffan Pantzar tecknar ett porträtt

i Unnaryd får ett besök

Ola Grudin har avlidit

3 6 9 10 12 13 14 18 22 24 26

Denna ledare som jag nu skriver är den sista från min kammare, jag har med anledning av sviktande hälsa avsagt mig ordförandeskapet med omedelbar verkan. Tyvärr så blir det inte som man tänkt sig alla gånger. Det blev en kort men trevlig och rolig tid. Ett varmt tack till styrelsen. Jag är naturligtvis fortfarande medlem i Svensk Knivförening och i min moderförening Stockholms knivförening.

Framsida

Förfinad Brukskniv av Peter Swing i amboina och mammut. Bladet av Mattias Styrefors. Bakgrund är Ångermanälven med Höga Kustenbron i bakgrunden. Foto: Bob Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Knivklubbar i Sverige Arjeplogs Knivsmidesförening c/o Odd-Björn Westerberg Gäddvägen 18 930 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85

Knivmakaren

Bergslagens Knivgille c/o Raimo Westerling Ekeby Frommesta 5 692 91 Kumla Tel: 019 - 23 63 96

MEDLEMSTIDNING FÖR

SVENSK KNIVFÖRENING STYRELSEN: VICE ORDF:

SEKRETERARE:

Britt-Marie Fröjdhammar, Sala, går in som ordförande fram till årsmötet och ny ordförande valts Bengt Wennersten, Svartsjö

KASSÖR:

Hans Wikström, Örnsköldsvik

LEDAMÖTER:

Folke Hildebrand, Kungsbacka Torsten Häller, Lysekil Dan Andersson, Kävlinge

SUPPLEANTER:

Stellan Mattila, Hyltebruk Leif Sjöqvist, Sala

REVISORER:

Jan-Aksel Lundström, Stenhammar Per Brydolf, Stockholm

VALBEREDNING:

stig åkerblom, Norrala Stig Sjunnesson, Vessigebro Bengt Olof Tallroth, Husum

TELEFONTIDER TILL STYRELSEN:

Måndag och tisdag kl. 18.00 - 21.00. Hans Wikström 0660-372 728 B-M Fröjdhammar 070-350 60 55

ANSVARIG UTGIVARE: Anders Holmertz, Tallrisvägen 2, 196 39 Kungsängen Tel: 08-83 53 23, 070-583 53 23, E-post: a.holmertz@telia.com REDAKTÖR & PRODUKTION: Bob Tunlind, Videgränd 6, 871 52 Härnösand Tel: 0611-226 59, 070-233 03 71, E-post: bob.tunlind@gmail.com I TIDNINGSREDAKTIONEN: Thomas Löfgren, Tjädervägen 11, 575 34 Eksjö Tel: 0381-135 73, 070-697 74 05, E-post: lofgrenknives@telia.com

Nästa nr av Knivmakaren utkommer 24 sept. 2010 Material och bokning av annonser senast 6 aug. 2010. Nr 4 utkommer den 17 dec. 2010. Material/bokning senast 7 v före utgivning. PRENUMERATIONSFRÅGOR: Hans Wikström, Långvägen 50, 891 43 Örnsköldsvik Telefon: 0660 - 37 27 28, E-post: h.wikstrom@telia.com ANNONSFRÅGOR: Tag kontakt med Torsten Häller, Gränsgatan 24, 453 30 Lysekil Tel: 0523-13238 MEDLEMSAVGIFTER: Medlemskap för 2010 kostar 275:Familjemedlemskap: 100:- för varje ny familjemedlem (bara en tining skickas ut per familj). Medlemsskap för boende utomlands: 325:Ny medlem: Betala in 275:- på Sv.Knf:s Plusgiro och ange: ”Ny medlem 2010”. Glöm ej att ange din adress! Tidigare nr av Knivmakaren som kommit ut under året kommer att skickas till dig. Svensk Knivförening Plusgiro: 162 14 46-2, Utlandsbetalning: * IBAN kontonr: SE 88 9500 0099 6034 1621 4462 (24 tecken) Bankens BIC/SWIFT-adress: NDEASESS * Internetinbetalning kan bli billigare än den avgift banken eventuellt tar ut. Kontrollera med din bank. Glöm inte att ange fullständigt namn och adress! Mer information på vår hemsida:

www.svenskkniv.se

Dalarnas Knivförening c/o S-E Lannergård Prästgården 780 53 Nås Tel: 0281 - 59 60 10 Mobil: 076 - 141 32 44 Grundsunda Knivgille c/o Bengt Olof Tallroth Bastuvägen 7 890 35 Husum Tel: 0663 - 103 76 Hälsinge Knivförening c/o Reimond Dempwolf Klockarvägen 9 820 62 Bjuråker Tel: 073 - 98 17 614 Jössekniven c/o Eskil Groth Fabriksgatan 33 E 671 31 Arvika Tel: 0570 - 221 71 Knivmakare i väst c/o Folke Hildebrand Kyrkogatan 7 434 30 Kungsbacka Tel: 0300 - 105 67 Knivfällan c/o Bengt Wettesten Dalboviksvägen 6 430 33 Fjärås Tel: 0300 - 54 18 33 bengt.w@hotmail.com

Lundabygdens Knivgille c/o Ulf Brising Genarpsvägen 12A 240 10 Dalby Tel: 046 - 20 97 68

Södra Vätterbygdens Knivklubb c/o Ulf Winroth L.Hällestorp 561 38 Huskvarna Tel: 036 - 13 62 97

Mellanbygdens Knivgille c/o Michael Almqvist Kungsvägen 54 930 10 Lövånger Tel: 0913 - 100 72

Tornedalens Knivförening c/o Börje Rautila Byvägen 50 957 23 Juoksengi Tel: 0927 - 211 62

Nordmarkens Knivförening c/o Conny Haglund Rommenäs 4 670 10 Töcksfors Tel. 0573 - 600 77

Upplands Knivklubb c/o Britt-Marie Fröjdhammar Åkragatan 8A 733 35 Sala Tel: 070 - 350 60 55 medlem.spray.se/uppknivklubb

Scandinavian Knifemakers Guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägen 9 772 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04

Värmlands Knivklubb c/o Bertil Forsberg Furirvägen 8 686 31 Sunne Tel: 0565 - 711432

Siljansbygdens Knivklubb c/o Lars Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik Tel: 0248-144 82

Västerdala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima Tel: 0280 - 801 34

Skellefteå Knivgille c/o Ulf Avander Varuträsk 54 93198 Skellefteå

Östergötlands Knivförening c/o Peter Ahnell Norralundsgatan 35 602 14 Norrköping Tel: 011 - 18 86 68

Stockholms knivförening c/o Lars Norling Blomsterkungsv. 356 165 77 Hässelby Tel: 08 - 381424 Mobil: 070 - 239 91 35 Söderhamns Knivgille c/o stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 77 55

Östergötlands Nya Knivförening c/o Kent Karlsson Gymnastikgatan 12 602 39 Norrköping Tel: 011 - 10 13 60 Mobil: 070 - 541 05 21 kent.knives@telia.com

Besök SvKnf:s hemsida

www.svenskkniv.se Lösenord till medlemssidorna: medlem123 (ett ord)

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Magnus Axelsson Smycke B채lte, Ludvika 2009. Skaft i mammut, oxe och eget slipat blad. Foto: Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Nu vet vi hur en

Text & foto: Kent Tunlind

Näst sista helgen i april medan snön ännu både täckte älvens is och låg djup på markerna samlades vi åtta slöjdare i Tornedalen för att lära oss slipa knivblad under ledning av Anders Hedlund. En till två gånger per år anordnar knivmakaren Johan Stenevad, som driver Turist- och konferensanläggning med Värdshus i Kangos, kurser med olika teman. Kurshelgen är en helpension med god mat, bastu och nu även med utomhusspa. Det är en helt underbar miljö som Johan byggt upp med unika Tornedalshus och gamla miljöer längs Lainioälven just innan den rinner ut i Torneälven, långt ovanför Polcirkeln. Vi kommer inte bara för att lära oss utan också för denna rogivande men samtidigt lyxiga miljö. Vi bor fint och de har ett högklassigt kök och restaurang med alla rättigheter.

Eyjafjallajökull ställde till det Eyjafjallajökull´s askmoln gjorde att Anders tänkta tre timmars flygresa blev inställd och istället satt han i hela 18 timmar på tåget mellan Göteborg och Kiruna, och sedan ytterligare dom 20 milen som är kvar med bil, en uppoffring som vi var väldigt tacksamma över. Anders, som är helt betagen av den underbara miljön, varma atmosfären, kursupplägget och engagemanget, kommer gärna tillbaka och detta var fjärde gången han var här. Vi har lärt oss karvsnitt och fällknivsbyggen av honom tidigare. Vi hade alla varsin Håkanssonslip och Anders hade laserskurit och förberett trettio bladämnen åt oss var så

vi hade att träna på. Vi började på torsdag eftermiddag med teori och genomgång av material och verktyg. Nu var det bara att sätta på hörsel- och andningsskydden och vi slipade sedan formen på bladen för att sedan börja slipa själva eggen. Redan nu måste vi tänka linjen mellan blad och skaft. Anders Hedlund lärde oss i Knivmakaren nr 1 2007 att göra en jigg som ger en hög slipfas, typ jaktkniv, denna skulle vi börja med. Bladet ges en kortegg eller brynegg som man gör klart när man fått bladet från härdning. Först ritas en rits ut längs eggsidan för att man ska kunna se mitten. Vi började med 60 korn, i början när man ännu var lite rädd gick det sakta men efter en stund hade vi fått in lite flyt. Det blev genast svårare när vi gick över till A45 bandet och eggen började bli riktigt tunn och då hade vi ännu det sista bandet, A16, kvar. Det svåra var att få exakt lika slipfas på båda sidor.

Jag tänkte ge upp flera gånger Ralph, från Muonio i Finland, som tidigare hade slipat på slipsten för fri hand, fick snart in ett riktigt fint flyt och hade redan första dagen flera blad helt färdiga. När söndagen var slut hade han 30 helt perfekta blad att lämna in för härdning – inte ett enda blad som inte blev bra! Jag som aldrig tyckt om att jobba i metall hade det riktigt svårt och hade sådana problem med att se ritsen jag skulle slipa fram till att jag tänkte ge upp flera gånger, men Anders uppmuntrade, visade och förklarade vad jag gjorde fel. T.ex. att försöka hålla handen helt stilla när man för bladet över slipbandet

KNIVMAKAREN NR 2 2010

slipsten ska dras!

Johan Stenevad visar upp sitt fulltångeblad för Anders Hedlund och Anders Skoglind

Anders har en andningsmask som tar in luften via en slang baktill. I mitten Ralph Etzold och längst till vänster Ingemar Bertilsson

Ralph Etzold från Muonio i Finland fick med sig hem 30 helt perfekta blad att lämna in för härdning

Sture Mäkitaavola slipar här med Tormekjiggen vi lärde oss använda i Knivmakaren nr 3 2007

KNIVMAKAREN NR 2 2010

men samtidigt försöka vara avslappnad, också att försöka se lite tredimensionellt för att se vad som kommer att hända lite längre fram i slipningen. En god middag väntade när vi kom tillbaka från verkstaden till värdshuset och efterföljdes av en riktig tornedalsbastu med bubbelbad och jaccussi. Tänk er att sitta under bar himmel runt midnatt i ett bubbelbad vid älvkanten med bara månen och stjärnorna ovanför. Vår värd, Johan med personal, vet verkligen hur man får gästerna att trivas! Det är på kvällarna som man lär sig hemligheter och får svar på sådant man undrat över. Anders visade hur han tänker linjer i kniven, vi pratade materialval, former, sömnad, finish och färgning av slidan m.m.

Att slipa kortegg var ännu svårare Fredagen och lördagen fortsatte vi att försöka få till slipfaserna och några började också såga ut egna lite större knivblad i fulltångetyp. Nu fick vi lära oss att använda Tormekjiggen som Anders använder för att slipa ut kortegg, typ för täljkniv eller det vi kallar brukskniv, eggen slipas ända till sylvass. Den var ännu svårare, och samma här, det gick lätt i början med det grova slipbandet men blev svårare när bladet blev lite tunnare, svårt att hålla ett jämt tryck över slipbandet vilket resulterar i att slipfasen

inte blir jämn och rak, det är också svårt att få den lika på båda sidor. Tur att jag inte gav upp! På söndagen när jag fått till lite extra belysning, justerat arbetshöjden, tagit till en pannlupp för att se ritsen, började jag få in känslan och tyckte det gick riktigt bra. Med mig hem fick jag några riktigt fina blad, också något blad med en egen form som jag tagit fram efter de renskötande samiska slöjdarnas bruksknivar. Nu är det bara hem och träna, träna, träna, nu när jag blivit kompis med slipen och tänk vad kul att kunna göra en kniv på sitt eget slipade blad! Ett jättetack till Anders som ansträngde sig för att kunna komma upp till Tornedalen och till Johan som stod som arrangör. Nästa kurs till hösten är en läderkurs som Johan själv håller och Anders kommer tillbaka nästa år i slutet av april och då ska vi färdigställa och formge en kniv på hans sätt. Vi som var med: Kent Tunlind, Sture Mäkitaavola, Engelbert Fogman, Ingemar Bertilsson, Dan Ojanlatva, Anders Skoglind, Ralph Etzold och Johan Stenevad och kursledaren Anders Hedlund.

Kursdeltagarna njuter av vårsolen i Kangos i Tornedalen. Sittande från vänster: Dan Ojanlatva, Johan Stenevad, Ralph Etzold, Ingemar Bertilsson, Sture Mäkitaavola och Engelbert Fogman. Anders Hedlund längst fram. Stående bak: Anders Skoglind och Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Björnknivens historia Text & foto: stellan mattila

Undertecknad fick för drygt 30 år sedan ett erbjudande om att få åka till Jämtland för att jaga älg. För en sörlänning var detta på den tiden, och även i dag, ett tillfälle som ej var att tveka inför. Många var berättelserna och bilderna från det magnifika landskapet Jämtland, storoxarnas till synes orörda natur. Bilderna speglade oändliga fjällmassiv, vandring över daggstänkta myrar och glittrande fjällsjöars klarblå vatten. Men fördjupningen i dessa upplevelser kommer kanske i en annan berättelse. För att återgå till upptakten av erbjudandet så har detta hittills resulterat i över 30 år med älgjakt inom Bergs Jaktvårdskrets (Bergs kommun) i ett och samma jaktlag. Från början var vi två yngre män från Halland och sex ortsbor i varierande åldrar, en del hade redan passerat pensionärströskeln. De jakter som vi har fått uppleva med ståndskall och vandringar över ändlösa myrar i vägoch stiglös fjällnatur trodde vi inte existerade! Vi kom från den halländska jaktkulturen med byjakternas skallkedjor. Hund användes bara vid ev. eftersök. Familjemedlemmarna kom hem till fäderneorten från storstaden för att få jaga älg på hemgården några dagar i oktober. Så var det på den tiden och är nog fortfarande på många håll. Men norrlandsjakten i september etsade sig in i mitt undermedvetna år efter år. Jag känner stor tacksamhet över att ha fått vara med under dessa år tillsammans med dessa gästvänliga och underbara människor. Detta har betytt och betyder fortfarande så mycket för den sociala samvaron mellan våra familjer. Detta ville jag gärna återgälda på mitt eget personliga sätt. Efter kontakt med Jvk på orten lade jag fram mitt förslag.

Den jägare som skjuter första Björnen i Bergs Jvk erhåller en handgjord jaktkniv – BJÖRNKNIVEN. Förslaget mottogs positivt och undertecknad kände en tillfredställelse att få ge tillbaka någonting till Jämtlandsjägarna. Första året var 2006 och en jägare från Klövsjö blev den ”lyckliga” ägaren. Nästa år 2007 kunde en gästjägare från Lit sätta kniven i sitt bälte. Tredje året var 2008 och då hamnade den i hemmaorten Hede. Förra årets kniv, 2009 års, kommer att höra hemma i trakten av Åsarna. Knivarna brukar tillverkas och levereras april-maj året efter. Kniven tillverkar jag för hand efter mottagarens önskemål. Höger/vänsterpassning på slidan eller någon härledning till hunden. Jägarens namn, årtalet, Bergs Jvk samt BJÖRNKNIVEN graverar jag in på bladet. Skaftet består av sälg- eller björkmasur samt älghorn. Slidan är handsydd av rågarvad oxhud. Bladet c:a 12 cm är handsmitt och har tillverkats av en smed från Sjuhäradsbygden i Västra Götaland. Men fr.o.m år 2009 kommer bladet från Kent Andersson i Åre, en välkänd smed bland knivmakare, hans blad finns i många knivar i Skandinavien och även i andra länder. På nästa björnkniv, 2010 års kniv, hoppas jag kunna förse skaftet med inslag av björnben. Själv vill jag bara ha en kort berättelse från björnskytten och någon bild på nallen. Detta är uppkomsten av den s.k. BJÖRNKNIVEN i Bergs Jaktvårdskrets. Nedtecknat av älgjägaren och knivmakaren Stellan Mattila, Ordf. i Hylte-Unnaryds Jaktvårdskrets

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Gästabudskniven, en fällbar matkniv som också tjänade som sked. Här min samling av Gästabudare med olika formspråk och ålder

Gästabudskniven

Samlarkniven – en artikelserie av Anders Halldén, Foto: Anders Halldén

Bakgrund, lite om ätverktyg Från början, vi pratar tidig medeltid, så använde man i huvudsak sin slidkniv vid måltider. Från medeltiden och fram till 1600-talet användes av ”bättre folk” en spetsig matkniv att dela maten med och att spetsa köttet på, samtidigt som gaffeln, en mindre tvåkloig modell, började förekomma. Vanligt folk hade ju alltid en slidkniv hängande och en träsked i bordslådan. Det var dock få värdar som var så rika att de kunde förse gästerna med både kniv och gaffel. Det var därför vanligt att man tog med sig sin egen kniv och gaffel, gästabudsbestick, förvarat i kraftigt skinnfodral, och åt med. Under 1700-talet förändrades knivarna från att ha spetsiga blad till att ha väl rundade och svängda blad, liknande dem du ser på bilderna. Det finns lite olika teorier varför detta skedde. Som så ofta på den tiden kom alla moderniteter från Frankrike och en historia berättar att en högt uppsatt kansler blev irriterad

på en av sina gäster som brukade peta tänderna med spetsen på sin kniv efter måltiden. Kanslern befallde då att i fortsättningen skulle det bara finnas knivar med rundade blad på hans gästmåltider. En annan historia, som är belagd, är att Ludvig den XIV år 1669 utfärdade ett förbud mot spetsiga matknivar eftersom det då och då hände att de användes som vapen vid gästabuden där det

Gästabudskniven här med en gaffel som troligen är ditsatt senare

KNIVMAKAREN NR 2 2010

serverades mycket dryck, får man anta. Det inträffade till och med att folk stack ihjäl varandra med matkniven.

Gästabudskniven Gästabudskniven, är man ganska säker på, kom till som skapelse någon gång under mitten av 1700-talet. Idén med drakhuvud hör ju till praktpjäserna i trä som man använde och visade upp på gästabuden, alltså lite historieromantik från vikingatiden. Någon ritade och lät tillverka en fällkniv lämplig för gästabud, den är alltså en svensk företeelse. I Norge finns ”Junge-kniven” med ornamenterade mässingskollor men med ett mer spetsigt knivblad som inte bara var gjort för att äta med. Moderniteten med gaffeln spred sig och man kom då på att det gick att bygga in en liten gaffel in gästabudskniven, ofta var övre draknäbben skaftet på gaffeln. En vanlig fördom är att det bara var de riktigt rika som kunde skaffa en egen gästabudskniv. Bruket att använda gästabudskniv spred sig fram mot 1800-talet även till allmogen. Under slutet av 1700-talet och långt in på 1800-talet tillverkades knivarna av ”bondsmederna” och på de flesta bonnakalas hade gästerna egna gästabudsknivar, detta var vanligt fram till mitten av 1800-talet och till och med senare. Skollorna var i gjutmässing med olika legeringar, fjädern i stål, medan bladet ofta var smitt i vanligt järn. På de olika knivarna ser man olika modeinfluenser, från skollor i barock till rokoko. Bladen är vackert svängda och var genom sin bredd lämpliga att skyffla in till exempel lutfisk och ostkaka. Kvinnornas knivar var ofta mindre, de är ju som bekant inte så ”stora i käften” som männen. Vanligt var att kniven var försedd med en ögla så man kunde ha den hängande i bältet och då stila med den.

Samla gästabudsknivar De flesta knivarna kommer från Hälsingland och Dalarna men de har påträffats längre ned, både i Östergötland och

Västergötland. Dialektalt namn för denna kniv i Dalarna är ”jäspekniven”. Det finns gott om knivar ute till försäljning på auktioner, de förekommer flera gånger om året på Tradera. Det man skall se upp med är att bladen blir sladdriga eftersom de inte är av stål, de blir slitna i bladslaget, nithålet (eller bulthålet enligt Marmér) blir för stort och fjädern kan ha rostat fast. Bladen kan också vara nerslipade, kanske av någon yngling som gjort om den till vass fällkniv. Knivarna är ju mycket vackra, känns förhistoriska och är därför efterfrågade på marknaden. Själv kan jag tycka att de är vackert befriade från plaststabiliserad fossil, giraffben och andra överarbetade konstigheter som många av dagens fällknivar har. Priserna varierar, en kniv med sladdrigt och rostskadat blad kostar 600 - 800 kr, medan en fin kniv med filework på fjädern, dekorationer på bladryggen och gravyr på bladet, en gaffel i näbben och kanske till och med ägareller tillverkarsignatur kostar uppåt 3000 kr.

Avslutningsvis Den enda nytillverkade gästabudskniv jag sett är tillverkad av Pentti Turunen, så varför inte pröva att gjuta ett par vackra skollor med draknäbb och smida ett svängt blad, eller kom och köp dig en gästabudskniv på Allmogemarknaden den 12 september! Har du frågor eller synpunkter så maila mig gärna. Besök min samlarsajt www. cultur.nu , maila mig på anders@cultur.nu Källa, Nordiska Muséets årsbok 1998, Gästabudsknivar av Teje Colling.

a Vill du deltaga? Besök

www.cultur.nu

llmogemarknad Marknad från 1800-talet den 12 september i Jönköping Vi bjuder på:

Knivmarknad: Försäljning av antika knivar. Sjöhistoria: Ång- segelfartyg, nautica, allmogebåtar. Teknikhistoria: 10 industrimuséer, ångmaskiner, höghjulingar. Hantverk: 50 hantverkare visar 1800-talets hantverk, smide bl.a. Teater: 200 skådespelare visar ett 80-tal scener, gatuteater. Musik: 30 folkmusiker, dansare spelar upp Mat o Dryck: pilsner och slödricka till heloch halvstekt kött Lantraser: 13 olika slag av svenska lantraser, hästar och oxar. Marknad: 60 stånd med varor som kunde funnits för 150 år sedan.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

En Ärans Knivmakare text: per brydolf, foto: anders holmertz

När jag träffade Jan Bergstrand första gången för cirka 10 år sedan var det på hans initiativ. Jan hade på omvägar fått höra att jag var duktig på silversmide, så han ringde mig och meddelade att han också ville bli det. Tyvärr sa jag, vi har ingen lokal att vara i. Nu dröjde det en hel vecka innan jag för andra gången hörde Jans röst i telefon, ”Nu har jag ordnat lokal och jag har också 3 ytterligare elever till kursen, när kan vi planera in den?”. Under kursen värvade han mig sedan som medlem i Stockholms knivförening och lovade att lära mig att göra kniv. Snabbt tog han också reda på mina andra styrkor och det dröjde sedan inte lång tid förrän han berättade att man inom såväl Stockholms knivförening som Svensk Knivförening hade ett stort behov att nyttja mina kunskaper. För mig beskriver det här Jan i ett nötskal. Han är alltid genuint intresserad av människor och visar hela tiden sin uppskattning samtidigt som han frikostigt bjuder på sina egna kunskaper och erfarenheter och inte minst sin tid. Från början var Jan trädgårdsmästare och senare verkställande direktör i ett av Sveriges större företag inom konserveringsindustrin. Som VD för ett stort företag var han en mycket upptagen man men kopplade av och samlade krafter genom sitt stora intresse för flugfiske. Under många år var han med i Svenska landslaget i casting och som landslagsman har han rest runt i världen och tävlat. Han har många segrar och fina placeringar, bl.a. silvermedalj i världsmästerskapen i klassen flugfiske inom casting. Vid en kaffepaus på hemresa från en fisketur i fjällen såg han en man som sålde knivar av egen tillverkning. Jan blev intresserad och tänkte, kan han så kan väl jag.

När han kom hem tog han en gammal morakniv och slog sönder skaftet, letade fram några träbitar och tillverkade ett nytt skaft. Kniven har han kvar och när man håller den i handen är det uppenbart att han redan då hade en väl utvecklad känsla för form och funktion. Jan har alltid gillat föreningslivet och när det inte fanns någon knivförening i Stockholm så sökte han sig till Uppsala och fick där möjlighet att utveckla sitt knivmakeri tillsammans med många duktiga knivslöjdare. När Stockholms knivförening bildades 1994 blev han snabbt en mycket aktiv styrelsemedlem. Snart for han land och rike runt, lärde känna och slöjdade tillsammans med landets allra bästa knivmakare. Han var nu pensionär och kunde ägna huvuddelen av sin tid åt att lära sig så mycket som möjligt om knivslöjdandets olika material och tekniker. Ja, under vissa tider har Jan faktiskt använt 80% av sin vakna tid till knivorienterade aktiviteter! Här har det förutom mycket knivtillverkning (vissa år, flera i veckan) handlat om arrangerandet av tävlingar, vara lärare vid kurser, arrangera utställningar och demonstrationer vid olika mässor, organisera studiebesök, skaffa sponsorer och mycket, mycket annat. Som medlem i föreningarnas valberedning har han också haft förmåga att engagera människor med potential att utveckla vår verksamhet. Jan är dessutom en utpräglad tävlingsmänniska, så självklart ställde han upp med sina knivar i olika tävlingar runt om i hela Norden. Han har vunnit många SM och oräkneliga lokala tävlingar men av segrarna är den i Nordiska Lagtävlingen 2007 tillsammans med några andra i den svenska eliten den jag tror att han uppskattar mest. Att åstadkomma något utöver det vanliga tillsammans med sina bästa vänner skapar en gemenskap för hela livet. Jan Bergstrand är en stor profil i KnivSverige med en aldrig sinande entusiasm. Hans idérikedom, hans konstnärskap och hans brinnande intresse för att driva utvecklingen framåt är unik. Hans arbete för Stockholm knivförening, Svensk Knivförening och inte minst alla knivintresserade i Sveriges avlånga land likaså. Men allt detta har bara varit möjligt genom att han har en hustru som Britta, en kvinna med ett stort hjärta som brinner för att se varje människa förverkliga sina drömmar. Styrelsen för SvKnf har beslutat att tilldela Jan Bergstrand Stol nr 4 i ”Ärans hus”, den största utmärkelsen man kan få som svensk knivmakare och den kommer att delas ut i samband med årsmötet den 16 juli i Ludvika.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Posten har beslutat att knivar är vapen text: anders halldén

Den 26 april så blev jag efter stor budgivning vinnare av en mycket intressant kniv. Budgivningen skedde på eBay och kniven var bladstämplad J.W. Björk som slutade sin produktion 1894. Kniven har ovanligt mycket nysilverbeslag, även på skaftet, en slida i horn, troligen gethorn och hela kniven är 9 tum lång. En kniv med en mycket ovanlig och svår Eskilstunastämpel. Efter att jag några veckor gått och suktat efter paketet från USA fick jag den 12 maj ett vitt kuvert med postens logo. Inuti fanns en blankett från Postens Logistik AB, med rubriken: Paket återsänt till avsändaren I blanketten informerades jag om att ”Posten har klassat innehållet som otillåtet innehåll för paket”. Varor som omfattas av restriktioner är exempelvis alkohol, tobaksvaror, och vapen! Längst ned stod skrivet: Innehåll: Kniv. (Säljaren hade märkt paketet ”Antique puukko knife”) Självklart blev jag nu upprörd, tullverkets regler och knivlagen förbjuder stiletter, springknivar och butterfly men för en vanlig och dessutom antik slidkniv finns inga restriktioner att skicka eller äga. Jag har under åren köpt flera hundra knivar som kommit hem med posten i brevlådan. Ibland via tullen, men aldrig haft några problem. Jag kontaktar nu Posten Logistik och får som svar att Posten som privat bolag bestämt att knivar är vapen och att detta gäller paketleveranser inom Sverige, likväl som import och export. Detta nöjer jag mig inte med förstås och ber om kontakt med ansvariga och en kopia på hur detta reglemente ser ut. Efter någon dag får jag följande och sensationella mail: ”När det gäller knivar så kan man sammanfatta det med att, allt som är vasst, taggigt eller spetsigt, faller in under begreppet vapen i Postens villkor. Denna förändring att klassa knivar som förbjudet innehåll (vapen) genomfördes 2010-01-01. Det Ni i fortsättning måste göra är att hitta en annan transportör av Erat gods än Posten.”

Posten Logistik rekommenderar sina kunder att välja en annan distributör! Skall nu knivar skickas med Posten i Sverige så går det nog bra om paketet inte märks med innehåll, men om det är en exklusiv kniv som rekas eller försäkras och den försvinner så måste du uppge innehåll för posten och då gäller inte försäkringen. På min hemsida kommer jag att lägga ut mer information, kontaktuppgifter till Posten, alternativa sätt att distribuera och hur det går med min efterlängtade kniv. www.cultur.nu/knivar e-post: anders@cultur.nu

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Första domarcertifieringen i Svensk Knivförening text & foto: anders holmertz

Nu finns det certifierade domare i Svensk Knivförening! Under veckoslutet 7-9 maj strålade nio väl kvalificerade personer samman på Kalvudden i Rimforsa. Personer som blivit uttagna och accepterat att medverka på detta seminarium som skulle leda till certifikat att som domare kunna medverka vid större tävlingar som t.ex. SM. Seminariet som började på lördagen var upplagt med föreläsningar om bl.a. regler som gäller för de olika knivklasserna, protokoll och uppdatering av gällande regelverk som används vid bedömning, en diskussion om vilka material som får användas, samt en hel del grupparbete, om bedömning, moral och etik, subjektiv bedömning m.m. En föreläsning om färg och form med Lars-Göran Hall från Linköpings universitet var väldigt uppskattad. Per Brydolf deltog med sina erfarenheter när det gäller silverarbete. Många av deltagarna hade en lång resa bakom sig och det var ju inte kortare resväg hem, så vi beslöt att jobba över på lördagen för att deltagarna med lång resväg skulle kunna komma iväg i bra tid på söndagen. När det blev afton fanns det möjlighet att bada bastu och koppla av efter en Lars-Göran Hall lång intensiv dag. Tyvärr så hade vi inte vädrets makter med oss, regn och kyligt, så det var inte många som svalkade sig med ett dopp i sjön efter bastun. Söndagen inleddes med en genomgång av vad som avhandlats under den första dagen samt fortsatta diskussioner om bl.a. nyrekrytering av domare. Allt

har dokumenterats av Stellan Mattila som fungerade som sekreterare. Hela detta seminarium genomsyrades av en bra motivation och insats av alla deltagare, diskussioner och genomgångar genomfördes mycket bra, något som jag tror att alla instämmer i. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla de personer som sponsrat föeningens domarutbildning. Ett särskilt tack till Jonny Nilsson, Jan Erik Bergstrand, Per Brydolf, Mattias Styrefors och Jörgen Sundström.

Hans Wikström föreläser om SvKnf:s regelverk för tävlingsklasser

De som nu är certifierade är personer som bildar -en domarkår med hög kompetens och enhetlig bedömningsgrund -en domarkår med hög status bland knivmakarna -en domarkår som respekteras av alla tävlande -en domarkår som känner sig trygg i sin utövning som domare -en domarkår som på ett naturligt sätt kan tillföras nya domare De certifierade är: Owe Wallin, Jan Martinsson, Anders Regnander, Bengt Olof Tallroth, Pentti Turunen, Roland Strömberg, Jan Ove ”Jano” Andersson, Reimond Dempwolf och Mats Holmberg.

Beng Olof Tallroth, Roland Strömberg (som håller i årets knivskola) och Pentti Turunen i grupparbete under domarseminariet

Ett stort tack till familjen Brydolf för ett bra omhändertagande med mat och logi på Kalvudden.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Från vänster: Stellan Mattila, Jan Ove Andersson, Per Brydolf, Roland Strömberg, Reimond Dempwolf, Pentti Turunen, Hans Wikström, Owe Wallin, Anders Holmertz, Britt-Marie Fröjdhammar, Mats Holmberg, Jan Martinsson, Anders Regnander och Bengt Olof Tallroth

Kurser i knivmakeri 2010 I samarbete med Svensk Knivförening kan vi 2010 erbjuda följande: Kalvudden i Rimforsa 9 – 13 aug Måla landskap i olja

Nils Ekwall

26 - 29 aug Förfärdiga en fällkniv

Anders Hedlund

18 - 19 sep Förfinad kniv med genomgående tånge

Roland Strömberg

Grundsunda knivgille i Husum 5 – 7 nov Scrimkurs

Ulf Brandt

Önskar du en skräddarsydd kurs av något slag ser vi fram emot att höra av dig.

För anmälan och frågor kontakta: Kalvudden - Per Brydolf, 070-493 34 22, e-post: per.brydolf@kalvudden.se Grundsunda – Bengt Olof Tallroth, 070-314 82 39, e-post: olof.tallroth@telia.com

För mera information, besök vår hemsida:

www.kalvudden.se 15

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Knivar från Knivveckan i Ludvika 2009 Foto: Bob Tunlind Tre mönstersmidda knivblad av Mattias Styrefors och Jonny W Nilsson

André Rybak. Buffelhorn och silver i skaft, blad av Maihkel Eklund. Slida av rocka och silver

De två övre knivarna av Thomas Löfgren. Mammut, myskoxe, Black Palm, Boxelder i skaften. Den övre kniven har ett Damasteelblad av Thomas, den i mitten ett blad av Vladic Daviluc. Den övre kniven, som kom 2:a i Öppen klass, klass A, har gravyr av Jonny W Nilsson Den nedre kniven av Claes Löfgren fick ett 3:e pris i samma klass. Skaft av mammut och Snakewood. Bladet av Conny Persson

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Erik Nylund. Skaft av renhorn och nickelsilver. Damasteels bladämne slipat av Erik som även gjort scrimmet

Förfinad Brukskniv av Jan Engstrand. Buffelhorn och mässing i skaft, scrim av Hag-Hans. Blad av Pär Björkman

Rolf Backlund. 1:a pris i Smyckesklassen, klass A

Mikael Johansson från Laisvall har gjort denna Smycke Bälteskniv

Lennart Mårtensson Skaft av mammuttand och silver, egenslipat Damasteelblad

Roger Grönlund Helhornskniv med blad av Harry Lifbom

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Knivskolan del två med Roland Strömberg

Kniv med genomgående tånge, slida med silverholk och doppsko TEXT: erik johansson, FOTO: roland strömberg

När bitarna slipats till, borrar jag dem för tången och knackar sedan silverplattorna i dornen (se förra numret) så att de får rätt form. Inpassade och klara skall det se ut så här. Tänk på att ständigt kolla så att bitarna passar precis och att inget ljus släpps genom skaftet. Då var det dags att gå vidare med skaftningen. Med frambiten inpassad i förra numret passar jag nu in de övriga bitarna en efter en utifrån den idé jag har. Till detta skaft har jag valt att använda mammutbete, ebenholz, silver 925 samt tråd i 18 karat guld. Med tråden tänkte jag visa hur jag gör mellanlägg av guld utan att bli utfattig.

Närmast efter frambiten varvar jag här ett par bitar av silver och spacer vilka jag denna gång vill ha koniska. Med en liten hållare och dubbelhäftande tejp slipar jag till den form på bitarna jag vill ha.

Jag har bestämt mig för att ha ”snusdosesvängar” på bitarna i skaftet och använder då Ge-Ro-jiggen för att underlätta inpassningen. Den ger möjlighet att använda såväl tunna som tjockare bitar liksom varierande kurvor. När jag bygger upp skaftet bit för bit använder jag hela tiden en ”skrotbit”, masurbiten i bilderna ovan, för att fylla ut den del av skaftet jag ännu inte färdigställt. På så vis håller jag koll på proportionerna samt kan hela tiden passa in de färdiga bitarna ordentligt. Jag avverkar skrotbiten löpande och passar in den med rätt form och yta mot den färdiga biten för att komma så nära slutresultatet som möjligt på de färdiga bitarna.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Mitt i skaftet har jag tänkt placera en större mellanbit. För att passa in tången mallar jag först in tången på sidan på biten och borrar därefter från båda håll till dess hålen möts. Därefter tar jag ett kakelbågfilsblad, på vilket jag klippt bort ena änden, och rymmer försiktigt upp hålet till rätt form.

Då är skaftet format och polerat. Jag plockar nu isär skaftet och arbetar vidare med de enskilda bitarnas utsmyckning som filework och liknande.

När de flesta bitarna i skaftet är inpassade är det dags att räta upp skaftet i förhållande till bladet och slipa bort överflödigt material. Jag tar ner bredden till 20 mm och ger skaftet rätt linjer på över- och undersidan med ett par mm:s marginal. Därmed har jag fått fram mitt utgångsläge innan jag börjar runda och forma skaftet. Så här ska det se ut när den är upprätad och klar innan slutformningen.

I det här skaftet hade jag ju tänkt göra guldinlägg i de fyra 1 mm:s silverinläggen och det gör jag på följande sätt: Jag markerar först en linje 0,8 mm in på bitarna och slipar bort överflödigt material.

Jag använder huvudsakligen en bandslip när jag grovformar skafet. Genom att arbeta på ”böjen” på maskinen kan jag forma skaftet så långt att det i stort sett endast återstår småjusteringar och finslipning. Härifrån arbetar jag vidare med olika filar och slippapper.

Därefter filar jag ett spår på kanten längs med hela bitarna. Jag löder jag ihop 1 mm:s guldtråd så att jag får en ring med en omkrets som är något mindre än omkretsen på silverbiten. Jag formar guldtråden så att den stämmer med silvermellanlägget och slår den därefter i dornen så att den får samma böj som mellanlägget.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Nu kan ringen försiktigt krängas på, falla i det filade spåret, och därmed sitta som vore den gjuten. När skaftet härdat, gängstången och muttern kapats, är det dags att snygga till avslutet på skaftet. Här har jag monterat en 2 mm:s silverplåt vilken jag mönstrat och skruvat fast med en försänkt skruv och limmat.

Nästa bit ska vara en 1 mm:s silverplåt. För att fästa den borrar jag två hål och passar därefter in tappar av en ståltråd vilken jag böjt till en bygel.

Med alla bitarna individuellt formade och mönstrade som jag önskar, monterar jag ihop kniven igen och kollar att allt ser ut och passar som det ska innan jag slutligen limmar skaftet. Distansmuttern jag använder för att hålla ihop skaftet rundas till hälften och fälls in i sista biten. Nu är det dags att limma och slutligt dra ihop bitarna. Jag använder alltid långsamhärdande tvåkomponentlim typ Araldit när jag limmar så här pass många bitar. Det ger marginal och tid att hinna passa ihop bitarna ordentligt. Var sparsam men inte snål med limmet. Allt överflödigt lim skapar merabete.

Jag löder fast bygeln, som nu har rätt distans mellan tapparna, på silverplåten och klipper av tråden så att det blir så mycket kvar som ska gå in i skaftet. Monterat på detta sätt fixerar denna andra bit på den första och ingen lödning behövs bitarna emellan.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

För att få en så bra inpassning som möjligt klipper jag först till biten med en knapp mm:s marginal och glödgar den. Passa så att inte lödningen av tapparna släpper. Därefter fixerar jag den på knivskaftet med elastisk tape, drar den längs skaftet och ”spänner” på så sätt fast den i rätt läge. Med hjälp av en liten hammare knackar jag sedan försiktigt för att forma silvret. Blir silvret för motsträvigt upprepar jag glödgningen för att underlätta formningen,

spänner fast den igen och upprepar till dess biten passar exakt. När biten passar perfekt mönstrar jag den innan den slutligen limmas fast i tapphålen. Om jag vill ha ytterligare en mönstrad silverplåt som avslut gör jag om proceduren en gång till. Borrar två nya hål, denna gång lite tätare, böjer en ny bygel och löder fast samt kapar den och fäster biten precis likadant som den förra.

Då är kniven färdig. Jag har tänkt att den även ska mönstras med scrim. Det är dock det sista jag gör. Får kniven någon skada vid exempelvis arbetet med lädret eller silverholken är risken stor att scrimmet ödeläggs. Med kniven

klar är det så dags att gå över till arbetet med slidan. I nästa nummer går vi vidare med läderarbetet liksom att sko slidan med holk och doppsko i silver. Önskar er till dess en riktigt fin sommar och på återseende i höst.

Äldre årgångar Betalning sker i förskott. Skriv vilken årgång du är intresserad av på inbetalningsblanketten till föreningens Plusgiro: 162 14 46 - 2 1991 - 2000 kostar 120:- /årgång eller 900:- för alla. År 2001 - 2008 kostar 120:- /årgång, år 2009 kostar 200:- Porto tillkommer med 40:- per årgång.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Tredje vårmässan på Nääs

text: lars billström, foto: Karl-Erik lindblad, diplomfoton knivar: anders hedlund

Lekhuset från 1904 där eleverna på Slöjdlärarseminariet övades i lek, idrott och dans. Idag används huset till sådana olika aktiviteter som bröllop, opera och knivmakarutställningar. På planen framför Lekhuset sägs att man för första gången i Sverige spelade handboll och korgboll (det senare utvecklades i USA till något som kallades basketball, vilket kanske någon hört talas om)

Hantverksmässan på Nääs slott* utanför Göteborg är lite ovanlig i sin uppläggning. Ett maximerat antal deltagande utställare, runt 80 stycken, vilket möjliggör en kritisk urvalsprocess, ingen entréavgift för besökare, ingen bordshyra för hantverkare. Mässan drivs som ett samarbetsprojekt mellan Nääs, Hemslöjd Västra Götaland och Knivmakare i väst och går av stapeln den sista helgen i april. I år var 16 utställare från knivmakarkretsen på plats, däribland hörnpelarna Ingemar Nordell, stig åkerblom och den nya bekantskapen Tony Lissel, SI-knives i Orsa. Detta gav västsvenska knivmakare ett välkommet tillfälle att fylla på materialförråden efter den långa vinterns slöjdande. Helt naturligt är Vårmässan en samlingspunkt för västsvenska hantverkare inom olika fack, men Per, Mona och Sara Aira hade lyckats hitta ett brukbart flyg mellan alla askmoln och kommit ner ända från Jokkmokk. Kanske är det den höga trivselfaktorn som lockar!? Utställarna huserar i två härliga förrasekelskiftesbyggnader på området, tidstypiskt oisolerade och med enkelglas. Det kan leda till en sval morgon, men sol och många besökare rättar till detta. Många besökare, ja. Utan biljettförsäljning får vi förlita oss till uppskattningar baserat på parkeringsplatser och punkträkning, men någonstans mellan två och tretusen njöt av arrangemanget. Och såväl utställare som besökare servades av ett stort antal hjälpsamma funktionärer från Knivmakare i väst (lämpligt nog i gula västar) som fanns till hands över hela utställningsområdet. Inför mässan genomförde Knivmakare i väst en lite

annorlunda klubbtävling, där kravet var att skaftmaterial skulle var av träslag som återfinns i västsverige och bladen skulle vara tillverkade av bladkonstnärer från regionen. De båda välmeriterade domarna, Anders Hedlund och Gunolf Pålsson, kunde konstatera att Urban Gustafsson fortsätter att hålla hög klass – fyra tävlingsbidrag i två klasser ledde till två första- och två andrapris! Det var också värt att notera att Leif Gustafsson, som i sin första stora tävling vann Publikens Pris vid SM i Ludvika förra året, nu gjorde om den bedriften och fick flest publikröster på Nääs. Vilken nyckel till publikens hjärtan har han hittat?! *Egendomen Nääs Slott ägs av August Abrahamsons Stiftelse, som har till sitt ändamål att främja slöjdens och hantverkets fortlevnad. Den omnämns i skrift första gången 1529, då Joen Småsven fick kungligt ägarbrev till kronogodset mot en årlig skatt av fyra skålpund smör, (ung. 1,6 kilo).

Slöjdlärarseminariet på Nääs grundades 1875 och kom att att bli känt över hela världen. Studenter från över 40 länder har utbildats här genom åren, bl.a i den här slöjdbyggnaden

KNIVMAKAREN NR 2 2010

1:a pris Traditionell Brukskniv, grupp A: Urban Gustafsson

3:e pris Traditionell Brukskniv, grupp A: Leif Gustafsson

1:a pris Utvecklad Brukskniv, grupp A: Urban Gustafsson

3:e pris Utvecklad Brukskniv, grupp A: Bror Näslund

Publikens pris samt 4:e pris Utvecklad Brukskniv, grupp A: Leif Gustafsson

5:e pris Utvecklad Brukskniv, grupp A: Bror Näslund

1:a pris Traditionell Brukskniv, grupp B: Göran Persson

2:a pris Utvecklad Brukskniv, grupp B: Bo Jambrén

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Besök på Vildmarksgymnasiet i Unnaryd text & foto: stellan mattila

Det är en vanlig onsdag i april. Platsen är en slöjdsal i Unnaryd som ligger i Hylte kommun i Småland. Orsaken till mitt besök här i dag är en idé att göra ett reportage om dessa elever i åldern c:a 16-17 år från deras lektion där ämnet är ”Knivmakeri – en utmaning”. Jag träffar deras klasslärare Rikard Petersson som berättar följande: Under våren fram till terminsslutet prövar man på att göra sig en kniv. Eleverna får av skolan 200 kr för att själva göra inköp av ett tilltalande knivblad och ett lämpligt skaftämne. Skulle inte bidragspengarna räcka får man lägga till av egna medel. Läder, lim, nål och tråd och ev. färgning av slidan står skolan för. Någon knivlitteratur såg jag inte till under mitt besök denna gång. Slöjdsalen var rikt utrustad med allehanda maskiner och verktyg för allt slags träarbete. De skärande maskinerna, t.ex. bandsågen, fick eleverna inte använda själva. Men jag såg att deras handledare mer än gärna hjälpte dem med olika supportinsatser, t.ex. att justera de färdiglimmade skaftdelarna eller bistå dem med råd vid ett knepigt moment. Flera av eleverna hade kommit en bra bit på väg med sina knivar. Själv blev jag tillfrågad av en pojke, som kämpade med filen på ett buffelhornskaft, som dessutom hade inlimmade tennskivor, om jag ville hjälpa honom. Javisst kunde jag det! Efter filbyte och lite trix kunde han själv fortsätta proceduren. Han bad att få min mailadress, han ville gärna skicka en bild på den färdiga kniven. Det var framåtanda vill jag påstå! Det är sådana knivmakare som kommer att föra intresset vidare i framtida generationer. Klassen bestod av både pojkar och några flickor. En flicka visade mig en knivslida som hon hade gjort och det framgick tydligt att hon kunde hantera både nål och tråd. En annan elev visade en färdig kniv som jag säkert tror skulle platsa i en tävlingsklass för nybörjare. Han var med andra ord på ”rätt spår”. Det är endast i första årsklassen, som eleverna har kniv och träslöjd som ordinarie ämne i skolplanen. Dock kan de i andra klass välja mellan knivslöjd, foto eller bildteknik. Vid sådant val har det hänt att en del har tillverkat flera knivar efter att ha fått ”blodad tand”. En och annan beställning till vänner och bekanta har det också blivit. Tanken är att följa dem som väljer knivslöjd och se hur de utvecklas i sitt knivmakeri och även ge dem ett och annat tips från den lite mer extrema knivvärlden t.ex. med materialmöjligheter och bladutveckling i Skandinavien. Dessutom kommer det nya ”ettor” till hösten som jag kan följa. Efter att ha berättat lite om min idé kring besöket denna gemytliga eftermiddag tackade jag för mig och lämnade ett par ex. av tidningen Knivmakaren för självstudier. Detta var en annorlunda eftermiddag för en nybliven pensionär och förhoppningsvis inte den enda i denna högteknologiska industriort i Hylte kommun.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

En otroligt rolig hobby!

Domarna i DKF:s knivtävling, från v: Nils Steen, Lars G Wikman, Aldor Jansson och Harry Aldo

Det var Lennart Mattsson, som varit med sen Dalarnas Knivförening bildades, som myntade uttrycket: ”Det är en otroligt rolig hobby!” Det tyckte också dom som deltog i föreningens traditionella knivtävling som hölls på Dalarnas Museum den 27-28 mars 2010.

Gunnar Strand Vinnaren i Öppen Klass

Vinnare blev: Brukskniv, klass A: Nils Graaf, klass B: Göte Berglund. Förfinad Brukskniv, klass A: Göte Berglund, klass B: Per Persson och i Öppen Klass: Gunnar Strand. /Sven-Erik Lannergård, Ordf DKF

Vem har denna bladstämpel? Säkert finns det någon av våra läsare som känner igen denna bladstämpel, det tror i alla fall Reimond Dempwolf som skulle vilja veta vem som tillverkat knivbladet med denna stämpel. Om du har lösningen på gåtan så kontakta Reimond i Hälsinge Knivförening på tel: 073-981 76 14, eller på dempwolf@hotmail.com

Delar av Finska Nationalmuseets samlingar av gamla knivar visas på Österbottens museum i Vasa mellan 10 juni och 29 augusti 2010 25

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Ola Grudin har avlidit

reportage om Zorn-kniven på Zornmuseet. I receptionen träffade jag sonen Jannes som hade sommarjobb där. Jag ställde en del frågor om Zorns knivar och om moraknivar i allmänhet. Jannes berättade då att hans pappa hade en samling moraknivar som var orörda i flera koffertar som resande försäljare hade haft med sig. Jannes fick mitt mobilnummer och efter någon timma ringde han och hela familjen Grudins hem öppnades för mig och Stina. Den värme och tillit till oss främmande människor som alla i familjen visade var rörande. Ola Grudin visade alla sina knivar och berättade om sin far som började som specerihandlare och som övergick till att enbart sälja knivar. Ola hade otroligt stora kunskaper om de personer och företag som gjorde knivar runt omkring Mora. Han bar på hela moraknivens historia och hans bortgång är givetvis en stor förlust för oss knivmakare. Ola Grudin var en humanist och människoälskare. Enligt vännen och riksdagsmannen Gunnar Andrén (DN 22 april 2010) var han Morapojken som utbildade sig till civilekonom i Stockholm och som arbetade som ekonom åt Röda Korset, under många år i Afrika och han var Internationella Röda Korsets övervakare i Rwanda under folkmorden där. Han låg också bakom brottsofferjourens tillkomst i Mora. Ola Grudin verkar ha åtnjutit oerhört stort förtroende och respekt i allt han var och allt han gjorde.

Ola Grudin, här med sonen Jannes, var en av landets främsta kännare av Moraknivarna. Foto: Staffan Pantzar

Ola Grudin dog den 15 maj i sitt hem i Vika i Dalarna tidigt på morgonen när han som vanligt skulle ut på ett uppdrag. Ola Grudin blev 64 år och är närmast sörjd av sin livskamrat Ami Norén och barnen Maria, Jannes och Olov. Första och enda gången jag träffade Ola var under några vackra julidagar 2005 i Vika. Det var en ren tillfällighet att vi träffades. Jag var i Mora och var ute efter att göra ett

Sommaren 2005 är en vattendelare. Det är före och efter mötet med Ola. Som nybliven pensionär hade han många planer, bland annat att skriva knivmakeriets historia i Mora. Vi är tacksamma för de fina artiklar som Ola hann skriva för Knivmakaren. Gunnar Andréns slutord i Dagens Nyheter (DN 22 april 2010): ”Familjens förlust är omätbar, vi andra får nöja oss med att känna tacksamhet över att ha fått ta del av Olas erfarenheter och vänskap”. /Staffan Pantzar, Hedersmedlem av Svensk Knivförening

Artikelindex på hemsidan Händer det att du funderar över i vilket nummer av Knivmakaren en speciell artikel var införd? Då ska du beöka vårt index på hemsidan, www.svenskkniv.se. Här har Hans Wikström lagt in i stort sett allt som har publicerats i vår tidning genom åren. Enkelt att hitta under tydliga rubriker som: Historik, Knivmakarskolan, Knivmakarporträtt, Knivmaterial, Knivresultat, Kurser, Litteratur, Tävlingsreferat m.m. Gå in på vår hemsida, klicka på ”Vår tidning” på menyraden och sedan på ”Artikelindex”.

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Oceanborn av Anders Hedlund Värmeblånerat twistmönstrat damaskblad med 18k guldpins. Skaftet är av svart pärlemor med 18k guldpins samt infälld blånerad mosaikdamask. Medaljongen av rwl-34 stål har Anders graverat liksom bakstycket som även har en vit safir i ett 14k guldrör. Filework på liner av titan som guldanodizerats. Bladets längd är 75 mm, 18 mm brett, tjockleken 2,7 mm. Fällknivens totala längd är 172 mm.

Bladet har Anders slipat ut från ett bladämne av Mattias Styrefors och bolsterämnet kommer från Johan Gustavsson. Foto: Anders Hedlund

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Nya framgångar Vår inte helt okände medlem Anders Hedlund har fått ännu en utmärkelse och är nu definitivt etablerad bland de stora. Till minne av en legendarisk amerikansk knivmakare, Buster Warenski, har ett hederspris, ”The Buster Award” instiftats för några år sedan. På ECCKS-mässan i New York i februari fick Anders detta pris tillsammans med en annan världsstjärna, Koji Hara. Vi gratulerar Anders som visat oss att med konstnärlig talang och träget arbete kan man nå ända fram till elitklass! Hämtat från Knivmakare i västs hemsida

Tänk efter före… Något att tänka på när din förening arrangerar eller medverkar vid mässor som är publika tillställningar och det

ibland även förekommer att besökarna betalar inträde vid dessa tillfällen, är att om föreningen har för avsikt att visa alster där någon annan står för upphovet, t.ex. bilder, video, musik eller film i montern/utställningen som föreningen använder eller liknande, måste tillstånd hämtas eller ett avtal skrivas om detta i förväg. Om detta inte görs kan upphovsmannen begära ersättning som kan handla om vilka belopp som helst eftersom ingen överenskommelse träffats. Detta är väldigt viktigt, men ofta finns det ingen tanke på detta eller så glöms det bort och man använder alster utan att fråga upphovsmannen, eller använder det på ett annat sätt än vad man fått lov till. Tänk på att detta kan medföra att ersättningen till upphovsmannen kan bli betydande om inte avtal ingås i förväg, med andra ord, det kan kosta skjortan! /Anders Holmertz

Besök min butik på nätet

www.knivsmeden.se /Pär Björkman

TJÄDER LÄDER AB Jädraåsvägen 42. 816 91 Jädraås. e-post: info@tjaderlader.se Tel. 0297- 45 220, fax 0297- 45 310

Katalogen finns även på vår hemsida

www.tjaderlader.se 28

KNIVMAKAREN NR 2 2010

Tävla i följande klasser: UTVECKLAD BRUKSKNIV TRADITIONELL BRUKSKNIV HELHORNSKNIV HALVHORNSKNIV KONSTKNIV SMYCKEKNIV MINIATYR/SMYCKEKNIV FÄLLKNIV TEAMWORK UNGDOMSKLASS ROOKIEKLASS KNIVBLAD SMIDDA KNIVBLAD SLIPADE KNIVBLAD SMIDD DAMASK SvKnf:s tävlingsregler gäller. Tävlingen är öppen för knivmakare i Sverige och tävlingsbidragen (väl inpackade) ska ha inkommit till Håkan Elffors Johansson, Segelviksvägen 116, 826 91 Söderhamn, senast 15 oktober. Avgiften, 150:- per deltagare, betalas på b-giro 59581199. Upplysningar på Håkans telefon, 0270-281135 eller av stig åkerblom på telefon 0270-167 60. Avhämtning söndag efter prisutdelning, annars postens avgifter för återsändande. Logiförslag: Best Western Hotel, tel 0270-266 200. Ange Kniv-SM vid bokning så får ni ett dubbelrum inklusive frukost för 500:(enkelrum samma pris).

Anmälan för plats för utställare, knivmakare, materialförsäljare och hantverkare sker till stig åkerblom, 0270-167 60. Plats för Kniv-SM är Verkstäderna, Styrmansgatan 4, Söderhamn. Se även: www.soderhamnturist.se www.helahalsingland.se

Damasteel CUP

4 tävlingsklasser: JAKTKNIV KÖKSKNIV/KOCKKNIV KONSTKNIV FÄLLKNIV

Sista anmälningsdag är 15 okt. Avgift 150:- Bidragen sänds till Anders Regnander, Norralavägen 51, 826 62 Norrala. Tel 0270171 89. Upplysningar fås även av Mats Holmberg, tel 0270-131 33.

KNIV Svensk Knivförening arrangerar

2010

KnivSM

Söderhamn 29-31 okt.

Damasteel CUP TÄVLA I 4 KNIVKLASSER: JAKTKNIV, KÖKS/KOCKKNIV, KONSTKNIV & FÄLLKNIV KNIVBLADEN SKA VARA GJORDA PÅ DAMASTEELS DAMASKSTÅL

I år går Kniv-SM i den vackra norrlandsstaden Söderhamn, ute vid kusten, strax norr om Gävle. Lokal är Verkstäderna, beläget efter Söderhamnsån (karta på hemsidan). Lokalerna rymmer även knivmakare, materialförsäljare och andra hantverkare, bara att boka plats. Här kan du också äta gott eller bara ta en fika. Bo bra och billigt på Best Western Hotell, ett dubbelrum med frukost för endast 500:-, eller boka boendet via Söderhamns Turistbyrå. Sista anmälningsdag för att tävla både i SM och Damasteel Cup är 15 oktober. Anmälningsavgift 150:- Högst två tävlingsbidrag i varje klass (gäller SM).

Öppettider: Fredag 16-20, lördag 10-17, söndag 10-15. Kamratträff lördag kl.19. Prisutdelning på söndag kl. 14 där vinnarna koras till Svensk Mästare om tillräckligt många deltagare anmäler sig. Hederspris till de tre främsta i varje klass. All information du behöver kommer att finnas på vår hemsida www.svenskkniv. se där också en länk finns till Söderhamns Knivgille som är den knivklubb som håller i årets tävlingar. Välkomna! HUVUDSPONSORER: SÖDERHAMNS KOMMUNSÖDERHAMNS KULTUR & FRITIDSTUDIEFRÄMJANDETDAMASTEELHELSINGEHUS

KNIVMAKAREN NR 2 2010

DAMASTEEL 2000-talets damask

Representerar skickliga Knivmakare

Tål tuff användning i alla väder!

♦

Samlingar och intressanta enstaka exemplar kan tagas i konsignation ♦

Din samarbetspartner för knivar

Klocka tillverkad av Angular Momentum of Switzerland

www.beaverknives.se Tel 070-964 28 32

Stålet köper du hos Söderfors Smedja 0293 - 30610 eller Nordell Knives 0651 - 16380

Ge-Ro-jiggen

Slipa perfekta mellanlägg lekande lätt! Kompl med bord, sliprulle, jigg och 4 st extra slipband.

Pris: 2.495:-

Näsmark 3, S-916 93 Bjurholm SWEDEN Tel: +46(0)932 27027 Fax: +46(0)932 27062 Mail: info@jano-knives.com

Returadress: KNIVMAKAREN NR 2 Bruksvägen 6 826 62 Norrala

2010

SVERIGE PORTO BETALT PORT PAYE

”Vem får priset i år!?” Bror Näslund fick Publikens pris 2009

...och Ulf Brandt fick JWN:s Hederspris. Vem får prisen i år? Det får vi veta på söndag kl 14. Så kom och var med under någon, eller några av dagarna och se och njut av den nordiska knivelitens tävlingsbidrag, handla allt för knivmakeriet, loppis och antikt och antika knivar. Var med och rösta fram Publikens pris! Eller passa på att utbilda dig i utbildningstältet som är öppet tisdag till lördag. Välkommen!

Nordiska Mästerskapet i Knivhantverk Välkomna!

Du har väl börjat planera för att både besöka och delta i årets största knivfest, den 23:e Knivveckan i Ludvika, 12 -18 juli 2010? (Alltid v. 28)

Knivtävling, klass A&B

Brukskniv, Förfinad Bruks, Heloch Halvhornskniv, Smycke bälte, Smycke ej bälte, Fulltånge, Öppen klass, Fällkniv, Specialklass, Ungdoms- och Damklass, Hantverks.

Kniven

Kniven ska vara specialtillverkad för tävlingen och materialbeskrivning bifogas. Fabrikstillverkade blad får användas utom i specialklassen.

Tävlingsbidragen

Väl märkta bidrag skickas per post eller lämnas till Ludvika Turistbyrå, 771 82 Ludvika, senast 12 juli 2010, eller lämnas vid utställningslokalen måndag 12 eller tisdag 13 juli.

Prisutdelningen

Söndagen den 18 juli kl 14.00. 20.000:- i premier! Publikens pris samt det finaste priset i kniv-Sverige: Jonny W Nilssons Hederspris på 5.000:- och äran!

Logi

Ludvika Smedjebacken Turism, tel: 0240 - 860 50 eller boka on-line. Information och logibokning:

www.visitludvika.se

Knivveckan i Ludvika 12-18 juli 2010