Knivmakaren 2 2011 by Södra Lid

Knivmakaren KNIVMAKAREN NR 2 2011

MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING

NR 2 2011

Masur-

björk

med Bengt-Elis

Pettersson, del 2

Läder-

färgning med Lars & Erica

Samarbete

Möt 2 överlevare i

knivbranschen

Knivskolan:

Läderslida på mitt sätt

med Kent Tunlind

Del 2: Färgning 1

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Kaj Embretsen Knivsmed

Handsmidda laminerade blad till salu igen! Ring:

0271-210 57 eller:

076-320 12 30 email:

kay.embretsen@telia.com Hemsida:

www.embretsenknives.com

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Sommarhälsning! Med sommarens intåg så inleds säsongen för knivutställningar och mässor. Jag tycker det är intressant att besöka dessa för att se vad som hänt under vintern med knivmakeriet. Har nya material kommit till användning eller har nya tekniker sett dagens ljus? Vad årets upplagor har att ge återstår att se, men jag tycker mig kunna konstatera att bredden på högklassigt hantverk inom vår verksamhet har ökat märkbart. Svenskt knivmakeri har både bredd och topp. För styrelsen och dess delegerade är förberedelserna för SM-dagarna inne i slutskedet, och vi hoppas att vi får se ett stort antal tävlingsbidrag. Under Ludvikadagarna kommer även föreningens årsmöte att avhållas med bedömning av styrelsens arbete under året. Själv tycker jag att styrelsearbetet har fungerat utmärkt. Under året har flera viktiga beslut tagits och verksamheter startats. Arbetet med att rekrytera en ny redaktör för vår tidskrift har pågått under årets första månader. Vi är alla medvetna om att ansvaret för Knivmakaren är en mycket viktig del av föreningens verksamhet. Det är därför mycket glädjande att några mycket kvalificerade personer har visat intresse för jobbet. När du läser detta har nog styrelsen redan tecknat avtal med någon av dessa, och att vi med tillförsikt kan se fram emot en fortsatt högklassig tidning till våra medlemmar. Slutligen önskar jag alla en fin sommar och att vi ses i Ludvika!

Innehåll nr 2 2011 Ledaren

Sommarhälsning!

Samarbete

en fråga om överlevnad

Läderfärgningens ABC

av Lars Norling & Tjäder Läder

Masurbjörk del två

med Bengt-Elis Pettersson

Knivskolan

Vi färgar läderslidan

Knuten

Lär dig göra den vackra knuten

Min bästa slöjdkniv

Knut Östgård ger tips och råd

Ludvig Larsson

En av våra trogna prenumeranter

Revir

Kåseriet med Michael Almqvist

12 18 21 23 24

! ! PRESSTOPP P P O T S S E R P PRESSTOPP! t ny PRESSTOPP! ar styrelsen at

ning meddel gens presslägg in n d ti d vi s ci Pre llsatt! arbetar makaren är ti iv n K r fö inehamn och r st tö ri K i r redak o b ch iskevatten. s Gyllsand o ktmarker & F Han heter Mat Ja n ge in n d ti och en tör på ötet i Ludvika, sm som chefsredak år d vi a rk karen. att medve nr av Knivma ta äs Mats kommer n i er m ntation kom hemsidan. närmare prese t läggas ut på at er m m o k n atio Kontaktinform

Framsida Fulltångekniv av Michael Almqvist. Blad av Sören P Stormgaard. Foto:Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Knivklubbar i Sverige Arjeplogs Knivsmidesförening c/o Odd-Björn Westerberg Gäddvägen 18 930 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85

Knivmakaren

Bergslagens Knivgille c/o Raimo Westerling Ekeby Frommesta 5 692 91 Kumla Tel: 019 - 23 63 96

MEDLEMSTIDNING FÖR

SVENSK KNIVFÖRENING ORDFÖRANDE: VICE ORDF: SEKRETERARE:

Stig Sjunnesson, Vessigebro Dick Gidlöf, Husum Stellan Mattila, Hyltebruk

KASSÖR:

Hans Wikström, Örnsköldsvik

LEDAMÖTER:

Folke Hildebrand, Kungsbacka Torsten Häller, Lysekil Bengt Olof Tallroth, Husum

SUPPLEANTER:

Martin Johnsson, Ödsmål Owe Wallin, Hudiksvall

REVISORER:

Jan-Aksel Lundström, Stenhamra Per Brydolf, Ekerö

VALBEREDNING:

stig åkerblom, Norrala Britt-Marie Fröjdhammar, Sala Lars Billström, Kinna

TELEFONTIDER TILL STYRELSEN:

Måndag och tisdag kl. 18.00 - 21.00. Stig Sjunnesson 0346-77 40 51 Hans Wikström 0660-37 27 28 Dick Gidlöf 0663-617 51

ANSVARIG UTGIVARE: Stig Sjunnesson, Yngered Ekedal 330, 311 65 Vessigebro Tel: 0346-77 40 51, E-post: knivstig@hotmail.com REDAKTÖR & PRODUKTION: Bob Tunlind, Videgränd 6, 871 52 Härnösand Tel: 0611-226 59, 070-233 03 71, E-post: bob.tunlind@gmail.com I TIDNINGSREDAKTIONEN: Thomas Löfgren, Tjädervägen 11, 575 34 Eksjö Tel: 0381-135 73, 070-697 74 05, E-post: lofgrenknives@telia.com Lars Billström, Enebobacken 2, 511 58 Kinna Tel: 0320-130 50, E-post: billstrom.lars.e@telia.com ...för hemsidan Pär-Olof Eklund, Västra Grubbgatan 2B, 931 64 Skellefteå Tel: 0910-562 40, 070-399 62 40, E-post: 0910.56240@telia.com

Nästa nr av Knivmakaren utkommer 30 sept 2011 Material och bokning av annonser senast 5 augusti 2011. PRENUMERATIONSFRÅGOR: Hans Wikström, Långvägen 50, 891 43 Örnsköldsvik Telefon: 0660 - 37 27 28, E-post: h.wikstrom@telia.com ANNONSFRÅGOR: Tag kontakt med Torsten Häller, Gränsgatan 24, 453 30 Lysekil Tel: 0523-132 38, E-post: bohuskniven@telia.com MEDLEMSAVGIFTER: Medlemskap för 2011 kostar 275:Familjemedlemskap: 100:- för varje ny familjemedlem (bara en tidning skickas ut per familj). Medlemskap för boende utomlands: 325:Ny medlem: Betala in 275:- på Sv.Knf:s Plusgiro och ange: ”Ny medlem 2011”. Glöm ej att ange din adress! Tidigare nr av Knivmakaren som kommit ut under året kommer att skickas till dig. Svensk Knivförening Plusgiro: 162 14 46-2, Utlandsbetalning: * IBAN kontonr: SE 88 9500 0099 6034 1621 4462 (24 tecken) Bankens BIC/SWIFT-adress: NDEASESS * Internetinbetalning kan bli billigare än den avgift banken eventuellt tar ut. Kontrollera med din bank. Glöm inte att ange fullständigt namn och adress! Mer information på vår hemsida:

www.svenskkniv.se

Dalarnas Knivförening c/o S-E Lannergård Prästgården 780 53 Nås Tel: 0281 - 59 60 10 Mobil: 072 - 221 32 44 Grundsunda Knivgille c/o Dick Gidlöf Nybovägen 12 896 31 Husum Tel: 0663 - 617 51 070-581 10 06 Hälsinge Knivförening c/o Reimond Dempwolf Klockarvägen 9 820 62 Bjuråker Tel: 073 - 98 17 614 Jössekniven c/o Eskil Groth Fabriksgatan 33 E 671 31 Arvika Tel: 0570 - 221 71 Knivmakare i väst c/o Lars Billström Enebobacken 2 511 58 Kinna Tel: 0320 - 130 50 billstrom.lars.e@telia.com Knivfällan c/o Bengt Wettesten Dalboviksvägen 6 430 33 Fjärås Tel: 0300 - 54 18 33 bengt.w@hotmail.com

Lundabygdens Knivgille c/o Ulf Brising Genarpsvägen 12A 240 10 Dalby Tel: 046 - 20 97 68

Södra Vätterbygdens Knivklubb c/o Ulf Winroth L.Hällestorp 561 38 Huskvarna Tel: 036 - 13 62 97

Mellanbygdens Knivgille c/o Michael Almqvist Kungsvägen 54 930 10 Lövånger Tel: 0913 - 100 72

Tornedalens Knivförening c/o Börje Rautila Byvägen 50 957 23 Juoksengi Tel: 0927 - 211 62

Nordmarkens Knivförening c/o Conny Haglund Rommenäs 4 670 10 Töcksfors Tel. 0573 - 600 77

Upplands Knivklubb c/o Britt-Marie Fröjdhammar Åkragatan 8A 733 35 Sala Tel: 070 - 350 60 55 medlem.spray.se/uppknivklubb

Scandinavian Knifemakers Guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägen 9 772 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04

Värmlands Knivklubb c/o Bertil Forsberg Furirvägen 8 686 31 Sunne Tel: 0565 - 711432

Siljansbygdens Knivklubb c/o Lars Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik Tel: 0248-144 82

Västerdala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima Tel: 0280 - 801 34

Skellefteå Knivgille c/o Ulf Avander Varuträsk 54 93198 Skellefteå

Östergötlands Knivförening c/o Peter Ahnell Norralundsgatan 35 602 14 Norrköping Tel: 011 - 18 86 68

Stockholms knivförening c/o Lars Norling Blomsterkungsv. 356 165 77 Hässelby Tel: 08 - 381424 Mobil: 070 - 239 91 35 Söderhamns Knivgille c/o stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 77 55

Östergötlands Nya Knivförening c/o Kent Karlsson Gymnastikgatan 12 602 39 Norrköping Tel: 011 - 10 13 60 Mobil: 070 - 541 05 21 kent.knives@telia.com

Besök SvKnf:s hemsida

www.svenskkniv.se Lösenord till medlemssidorna: medlem123 (ett ord)

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Torsten Häller

Förfinad Brukskniv med skaft av stab. björkrot, från Ludvika 2010. Blad av Bjarne Widheden. Foto: Bob Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Samarbete

Foto: Jonny W Nilsson

– en fråga om överlevnad text: Thomas Löfgren

Minus 32 grader Celsius, det ryker lätt från vattnet som blottläggs i forsnacken där tjärnens metertjocka is tunnas ut i intet och blir till en å. Vi är i höjd med polcirkeln i norra Sverige. Det är en karg januaridag. Här pågår de vilda djurens och människans kamp för att överleva i en av de mest extrema miljöerna som finns på jorden. Klimatet här utgör gränsen mellan det extrema arktiska klimatet och det mer vänligt tempererade klimatet. I dessa trakter är vintrarna långa och mycket kalla medan somrarna är milda och korta, men temperaturer under 0°C kan förekomma även under sommarmånaderna. Att överleva i denna hårda, karga och oförlåtande miljö är krävande. För att överleva måste man ha respekt för naturkrafterna och förstå hur man själv fungerar. Ursprungsbefolkningen i norra Skandinavien, samerna, har under århundraden lärt sig detta via tidigare generationer. Kunskaper som också förts vidare till andra människor som har flyttat in i dessa områden med deras skogar, sjöar, myrar och vilda fauna. Utöver kunskaper krävs, på denna plats på vår jord, också väl fungerande redskap. Inte minst det redskap som har haft störst betydelse för människan och människans utveckling – kniven. Det här är berättelsen om två människor, grannar till polcirkeln, som har det gemensamt att de lever för att skapa knivar. Det finns dock flera saker som skiljer dem åt. Exempel på detta är t.ex. en ålderskillnad på 18 år, olika yrkesutbildningar och olika inriktning av special-

kompetens inom knivmakeriets många kompetensområden. Skillnader kan vara hinder i mötet mellan människor, men de är oftast tillgångar om man har samma värderingar om fundamentala värden i livet. Detta är också berättelsen om de två vars ledord i knivmakeriet mer och mer har blivit SAMARBETE. Ordets betydelse i detta sammanhang kan vara ”en process där två eller flera personer tillsammans arbetar för att förverkliga gemensamma mål.” De samarbetar bland annat genom att dela kunskaper, färdigheter och kreativitet och naturligtvis genom att omsätta det i praktisk handling vilket ger allt bättre, vackrare och funktionellare knivar. Det krävs ett hårt jobb men också talang för att i dagens globaliserade värld överleva på ett yrkesmässigt hantverk som knivmakeri. Dagens konkurrens är mördande, där teknik- och materialutveckling sker i ett rasande tempo. Synergieffekter som blir frukten av ett gott samarbete ökar avsevärt oddsen för framgång. På samma sätt som samarbetet i en arktisk tuff miljö kan öka överlevnadschanserna kan samarbetet främja ”överlevnad” i dagens globala knivmakeri, där livsbetingelserna blir allt tuffare. Men låt oss nu se vilka de två är. Jonny Walker Nilsson, den äldre av de två, föddes 1956 i trakten av Arvidsjaur. Mellannamnet Walker skapar naturligtvis en undran om dess ursprung, för inte finns det många ”Walker” i Arvidsjaur. Det var Jonnys far som

KNIVMAKAREN NR 2 2011

av sin hustru hade fått uppmaningen att hitta på ett bra andranamn. Hustrun hade redan bestämt att tilltalsnamnet skulle vara Jonny. Fadern funderade i många dagar men hade svårt att komma på något. Men en dag såg han en trälåda på en byggarbetsplats där han jobbade. Lådan, som var tydligt märkt, hade innehållit den kända whiskysorten Johnnie Walker. Eftersom förstanamnet Jonny var bestämt så var faderns val av tilläggsnamnet Walker inte bara logiskt, det var genialt! Nu tyckte inte Jonny detta under sina år i skolan eftersom han ofta retades för det whiskyrelaterade namnet. Inte förrän han började marknadsföra sig på den amerikanska knivmarknaden förstod han faderns genialitet när det gäller det något udda valet av namn. Jonny gjorde sin första kniv 1988 och fem år senare deltog han i sin första knivtävling. En tredje plats på Nordiska Mästerskapet i Ludvika sporrade till nya tävlingsförsök. I dag går det inte att göra en uppräkning av alla tävlingsframgångar, inte ens om vi begränsar oss till förstaplatserna, eftersom detta skulle fylla hela artikeln. Jonnys inriktning av knivhantverket blev av naturliga skäl inspirerat av samekulturen. Han gjorde den vackra traditionella bruksknivtypen med renhorn

Mattias Styrefors, den yngre av de två, föddes i Boden 1974. Han är numera boende i Unbyn, ett antal mil norr om Luleå. Han bor där med hustru och tre barn i ett hus med tillhörande smedja och verkstad. (Som kuriosa kan vi notera skillnaden mot Jonnys sju (7) barn). Mattias gjorde sin första kniv 1992. Han hade dock tidigt en uttalad längtan efter att få göra allt på kniven själv. En längtan som också delvis kan förklaras med det faktum att utbudet av handslipade blad i olika modeller vid denna tid var starkt begränsad. Mattias fick 1998 möjlighet att förverkliga sin dröm då han erbjöds en tvåårig hantverksutbildning där smide var ett av delämnena. Han tog också kontakt med en av världens skickligaste knivsmeder, Conny Persson från Los, som gav Mattias baskunskaperna inom damasksmidet. Det började med enkla damaskmönster, men så småningom tog nyfikenheten över för mosaikdamask som idag har blivit hans stora specialitet. Mattias säljer inte enbart knivar utan också mosaikblad och mosaikämnen till samlare, brukare och knivmakare över en stor del av världen. Mattias knivar har, efter hand som hans smide har nått allt högre höjder, mer och mer utvecklats till att vara fantastiska konstföremål. Mattias tog 2001 steget att börja jobba på heltid som knivsmed och knivmakare.

kombinerat med de lokalt växande träslagen, masurbjörk och sälg. Men också den vackra finkniven som kallas ”Helhornskniv”. Jonnys stora specialitet är horngravyren där olika mönster, linje för linje, skärs med stickel från två håll varefter mönstret färgas in med en färgblandning. Färgblandningen är egentillverkad, baserad på avkok från bark från olika träsorter. Jonny har genom åren utvecklats till att vara världsledande på denna nordliga, traditionella dekorationsmetod. Detta inte bara beroende på talang utan också beroende på ett hårt och enträget arbete, där han än i dag graverar ett par timmar om dagen för att behålla och utveckla sin färdighet.

Jonny blev tvungen att sluta som arbetsledare på grund av allergier tidigt på 2000-talet. Han fick 2003 möjlighet att omskola sig genom en tvåårig smidesutbildning, som till sin huvuddel förlades till Unbyn med Mattias som lärare. Där fick den något åldrade ”smedhalvan”, under den något unge smedmästarens ledning, lära sig smidets grunder. Det var en hård skola där monotona, tunga och skitiga jobb skulle bemästras innan smedhalvan fick komma till och smida efter ett par månader. Jonny bet ihop och gjorde fina framsteg och blev till slut godkänd av sin smedmästare. De båda smidde, bland mycket annat, blad som hade två olika mönster, ett på varje sida. Naturligtvis med egen stämpel på respektive sida. Bladen rönte stor uppmärksamhet eftersom ingen hade gjort något liknande tidigare. Samtidigt blev bladen en symbol för det samarbete som utvecklats under dessa två år.

Jonny har under många år arbetat hårt för att marknadsföra sina arbeten internationellt. Han anlitade under flera år en agent i USA för att få hjälp med marknadsföringen. Genom åren har han deltagit i otaliga knivshower i USA men även i Europa. Han har också gästföreläst på Harvarduniversitetets Scandinavian Club och har även prytt omslaget på USA:s största knivmagasin, Blade, samtidigt som artikeln ”A need for Swede” publicerades. Listan kan göras mycket längre med olika böcker och knivmagasin där Jonnys knivar är representerade.

Många var tankarna och idéerna som bollats under tusentals arbetstimmar i den rökiga och glödheta smedjan. När två människor möts och arbetar

Foto: Øysten Køhn

KNIVMAKAREN NR 2 2011

tillsammans under så lång tid börjar kreativiteten att flöda. En kreativitet som frigörs av de kunskaper, färdigheter och idéer som man får från den andre. Egna funderingar och idéer som aldrig blev fullbordade ser man plötsligt i ett nytt ljus och man hittar lösningar på tekniska innovationer och estetiska formgivningsfrågor. Likheten med smidet av ett damaskblad är slående. Olika lager av stål upphettas i omgångar för att sedan med otaliga hammarslag bankas tillsammans till ett solitt ämne utan vällsläpp. Kanske kan kommunikationen mellan de två liknas vid det borax som tillförs för att rena stålet från slaggprodukter och att säkerställa att stålet fogas samman och blir solitt. Samarbetet mellan Jonny och Mattias har kontinuerligt utvecklats under de senaste åren. En utveckling som för dem båda har inneburit en nytändning där engagemang och motivation har fått sig en rejäl skjuts. De tillverkar nu också gemensamma knivar. De jobbar båda med fortlöpande mönsterutveckling av mosaikblad och bolster. I Skandinavien är de marknadsledande på detta område. Jonny smider inte lika mycket som Mattias men i gengäld så är det bara Jonny som gör dekorationerna i form av horngravyr. Det mesta av slidarbetet görs av Mattias, även om Jonny också rycker in då och då. Vem som gör vad hänger mycket på vad som måste göras i den situation de just då befinner sig.

Foto: Jonny W Nilsson

Deras knivar har utvecklats till att vara rena konstföremål som präglas av exklusiva material, avancerade tekniska lösningar och med en klar prägel av tradition och mönsterutveckling tack vare Jonnys horngravyr. Ständigt pågår en utveckling av deras formgivning av blad och skaft men också slidor. I det skandinaviska knivmakeriet jobbas det mycket med formgivning av skaft, men det är blad och slidor som har mest utvecklingspotential. De har sökt nya vägar och, bland mycket annat, introducerat tekniker för att göra horninläggningar i blad såväl som på läderslidor. Detaljer som ger uppmärksamhet, liksom Mattias extrema förmåga att på ett mycket elegant och smakfullt sätt mönsterdekorera slidor. Materialvalet i kniv och slidor är uteslutande exklusivt och exotiskt. Fossila produkter av mammut och valross, liksom det vackraste och bästa renhorn som finns att uppbringa. De lokala träslagen, naturliga såväl som stabiliserade, har också sin plats i materialrummet.

Mattias och Jonny vars ledord i knivmakeriet har blivit samarbete, vilket har ökat oddsen för deras gemensamma framgångar. Foto: Kirsten Skytte

De har båda varsin verkstad men den tunga utrustningen för smide och metallbearbetning finns i Unbyn hos Mattias. Där trängs två fjäderhammare, en lufthammare, en hydraulpress, planslipar, fräs, bladbandslipmaskin, pelarborr, bandsåg och mycket annat. Ur denna skattkammare kommer de mest exklusiva blad ut och får se dagens ljus, många av dem för första gången. Det är blad med dinosaurier, spindlar, skorpioner, myror, trollsländor, blommor, älgar, renar, björnar, järvar, snöflingor, solar, stjärnor och planeter. Nya mönster skapas fortlöpande, inget mönster finns kvar längre än cirka 6 månader då nya mönster kommer i stället. De vet att ”det som slutar växa, det dör snart”. Dessa två knivmakare kom till insikt om att talesättet ”ensam är stark” mest är en klyssja. Med sina olikheter, men med gemensamma värderingar och därtill hårt arbete, har de tillsammans gett ordet SAMARBETE en utökad betydelse inom knivmakeriets underbara värld. Man skulle också kunna påstå att de inte lever av att göra knivar, utan lever för att göra knivar. De gör det dessutom i ett samarbete präglat av mottot: ”Tillsammans, mot en bättre morgondag! ” Kontakt: Mattias: info@styrefors.com telefon 070-640 27 02 Jonny: 0960.13048@telia.com telefon 070-214 42 07 www.jwnknives.com

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Nya möjligheter med hjälp av Tjäder Läder text: Lars Norling & Erica Högberg

Under Kniv-SM i Söderhamn 2010 fick jag frågan om jag ville skriva några rader om alla nya färger med ”inbyggda” hjälpmedel, till exempel antikfinish eller ”allt i ett”. Jag såg det som en utmaning eftersom jag har lutat mig mot den traditionella narvsvärtan när det gäller infärgning av knivslidor och skaft. När jag pratade ihop mig med Erica fick jag lära mig att knivmakarna var oerhört konservativa; var det inte svarta knivslidor så var det olika bruna nyanser. Eftersom Erica säljer färg såg hon alla knivslidor som döda föremål, det fanns inget liv i produkterna. Men för två år sedan, när Erica höll ett föredrag om de nya färgerna i Ludvika, var det några få som nappade på det nya och köpte några burkar färg. Sedan hände egentligen ingenting eftersom knivarna året efter såg lika ”döda” ut. I samband med SM i Söderhamn, samma föredrag, var det några fler som köpte färg och nu går Erica och Hanna och väntar på att knivslidorna ska få liv och lyster som framhäver det emballage som kniven bärs i. De senaste åren har marknaden formligen exploderat med olika färgtyper för att ge slöjden nya möjligheter att utvecklas. Vi måste tänka på att läderfärgerna som finns inte bara är till för knivslidor och knivskaft, hobbyn läderarbeten är stor, och där använder man även klara färger. Om man t.ex. ”präglar”, skär ett mönster med swivelkniven, och trycker ned lädret vid skärspåret med Narvsvärta ROC Spritbaserad färg som kan användas på läder, trä, äggmålning mm. Finns i fyra storlekar. Denna narvsvärta var den första typen av färg som jag provade när jag började med knivmakeriet. Under hand fick jag lära mig att använda olika typer av hjälpmedel för att förbättra och förändra färgerna; att lägga på färg med grova tvättsvampar, blåsrör, droppa aceton så att det bildas ringar i färgen. Om man präglar/mönstrar lädret så suger lädret åt sig färgen olika. Man kan också tunna färgen med ROC:s förtunnare, rödsprit eller aceton, och därefter lägga på färgen i flera lager så man får den nyans som man eftersträvar. Med denna metod börjar man alltid med den ljusa färgen för att sedan jobba sig uppåt.

Erica Högberg, som driver Tjäder Läder, kommer att föreläsa om läderfärgning under Knivveckan i Ludvika även i år. Foto: Kent Tunlind

punsar så får man en 3D-effekt. Detta kan man framhäva mer med färgerna All In One, Gel Antiques och Hi Lite. Jag kan rekommendera att inhandla ett antal av de handböcker som Tjäder-Läder säljer som handlar om läderfärgning, tyvärr är de på engelska men bilderna är talande så det är enkelt att jobba efter instruktionerna. På www.tjaderlader.se hittar ni även en länk till Tandy Leather Factory där det finns ett stort antal instruktionsvideor. George Hurst ger tips och råd. Nu till gammalt och vant plus nyheter som ger liv: svamp, bomullspinnar, sprayflaska mm. Tunnas ut med vatten. 12 pack har burkar på 40 ml i blandade färger. Leather Dye Eco-Flo går att förtunna med vatten. Man börjar med att i vatten droppa en droppe färg i taget tills man har uppnått den nyans man vill ha. För att få ett bra resultat behöver färgen torka ordentligt mellan färgningarna. När man är nöjd är det dags för polering och det gör man med ett fårskinn eller en trasa, sedan kommer efterbehandling med Super Shene, Satin Shene, Läderglans, Block Out eller Leather Sheen för att binda

När jag blev mera säker och vågade ta ut svängarna så prövade jag Fiebing’s Oil Dye spritbaserad färg med lite olja i som gör att färgen torkar lite långsammare och tränger djupare ner i lädret. Lätt att polera till högglans. Denna färg lade jag på ymnigt för att sedan torka av den, då fick jag en antikfinish som såg lite ”smutsig” ut. Leather Dye Eco-Flo Vattenbaserad läderfärg som kan appliceras med pensel,

KNIVMAKAREN NR 2 2011

färgen. Ska kniven användas i skog och mark bör, eller ska, man fetta in knivslidan, och för att få glans så bör fettet innehålla till exempel bivax. På med fårskinnet igen och polera. All-In-One Eco-Flo Vattenbaserad läderfärg som innehåller både färg och efterbehandling. 12 pack har burkar på 40 ml och innehåller alla färgerna. Detta är verkligen all-in-one, denna färg behöver ingen efterbehandling. Ska produkten komma i kontakt med fukt kan man fetta in produkten. Exempel: en väska som man ställer ifrån sig på den snörika backen bör vara infettad, även jägarens och fiskarens knivslida. Gel Antiques Eco-Flo Vattenbaserad läderfärg som ger en tvåfärgseffekt, där lädret är präglat blir det mörkare. Denna färg ska strykas på flödigt med fårskinn eller svamp, låt verka en stund och torka sedan bort den med en trasa, färgen bör inte torka. Skulle färgen bli flammig går det bra att lägga lite extra på dessa fläckar. När man är nöjd med färgen polerar man med ett fårskinn, sedan kommer efterbehandlingen. Hi-Lite Color Eco-Flo Vattenbaserad läderfärg som ger extra djup åt präglat läder.12 pack har burkar på 40 ml. Denna färg är transparent – ska läggas på ganska fort och gnids in med en cirkelrörelse, för att komma ner i alla spåren, tills färgen är jämn och trängt ner i mönstret, eftersom man förhoppningsvis har präglat knivslidan. Torka bort överflödig färg direkt med fårskinn, trasa eller en lätt fuktad svamp. Precis som med Gel Antiques får resultatet en 3-D-effekt. Man kan jämföra färgen med lasyrfärg som man använder på trä för att se ådringen genom färgen. När man är klar kan man lägga på ett tunt lager av silver- eller guldfrost och få ett skimmer i färgen. Viktigt! Denna färg måste torka innan man går på med nästa lager färg och det gäller även efterbehandlingen. Cova Color Eco-Flo 40 ml Vattenbaserad akrylfärg för läderdekorationer. Cova Color läggs utanpå en annan färg, eller direkt på färskt läder. Cova Color har inga gränser när man skall färglägga läder, till exempel när man gör lädertavlor eller dekorerar väskor, lädervästar och andra läderprodukter. Denna färg är täckande, man kan späda färgen med vatten och lägga på i flera lager och få den nyans man vill ha. Färgen har blivit MC-killarnas favorit, eller som Erica säger: ”Våga prova alla färgerna på ett nytt sätt och få fram en produkt som lever med nyanser.” Efterbehandling ska göras på alla färger utom All In One för att binda färgerna. De som finns att välja mellan är Super Shene, Satin Shene, Läderglans Block Out eller Leather Sheen.

Block Out Resist Finish Eco-Flo En toppfinish som är enkel att påföra, ger en bra kontrast på präglat läder. Används också till att blockera för akrylfärg och antikfinish där man önskar att lädret förblir naturell. Den är även bra att använda som en vattenavstötande flexibel toppfinish på vegetabilgarvat läder. Kan användas på allt. Super Shene Eco-Flo Vattenbaserad läderimpregnering som kan putsas upp till högglans, samt skyddar färgat och präglat läder. Satin Shene Eco-Flo Vattenbaserad läderimpregnering som ger en matt glans, samt skyddar färgat och präglat läder. Läderglans S20 Läderfinish läderimpregnering som blir högglans, samt skyddar färgat och präglat läder. Leather Sheen 325 ml Fiebing´s Ger lädret en hållbar och flexibel akryl finish. Vattenavstötande för färgat och präglat läder. Som avslutning kan man lägga på Slireblank eller Saddle Lac Spray. Fiebing’s Saddle Lac är en högglansfinish som håller smutsen borta. Innehåller oljor och vax för att bevara lädrets kondition. Denna produkt ska användas på en riktigt torr knivslida som är polerad, därefter efterbehandling med Saddle Lac. Saddle Lac ska inte användas när man färgat med Hi-Lite color. Resultatet blir inte bra, det sker en kemisk reaktion. För övrigt behöver man inte använda glansmedel när man har färgat med All-in-One för det blir lite som ”kaka på kaka”. Och det är ju onödigt. Gum Tragancant Eco-Flo Kantpolervätska som strykes på lädrets kant och köttsida, polera med kantpolerare och du får en vacker och skinande kant. Detta är mycket lämpligt till upphängaren, livremmen med mera.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Det finns mängder med hjälpmedel som gör att knivslidan skiner som den nedgående solen, men gör inte som jag vid ett tillfälle. Jag fick en beställning på en vikslida åt en knivägare som hade fått en jaktkniv i present. Kniven var gjord i England och efter lite dividerande enades vi om att jag skulle göra en vikslida typ Laszlo Balatoni. Knivslidan blev som jag hade tänkt mig, och när jag satt och funderade på nästa steg efter färgning (som blev exakt samma nyans som skaftet på kniven, ljus mahogny), tänkte jag att lite glans vore bra, värdet måste stiga. Sagt och gjort, jag tog en skosvamp, sådana man får på hotellen, och polerade knivslidan så den blänkte som bara den. När det var klart, tänkte jag att lite mer glans vore bra som grädde på moset, så jag fattade burken med Saddle Lac Spray och gjorde knivslidan än blankare. Dagen efter bestod knivslidan av små droppar över hela lädret. Snyggt i och för sig men inte som jag tänkt mig. Problemet var och är att svampen innehåller silikon vilket gör att sprayen tar ojämnt. När jag berättade historien för Jonny W Nilsson så skrattade han gott och rått. När jag frågade hur jag tar mig ur problemet fick jag till svar: ”Ta aceton och skrubba bort och gör om.”

blir det alldeles för mörkt. Använd aldrig målarpenslar. Dessa två metoder används bara till svart färg när man ändå ska ”döda” livet i knivslidan. Leather sheen spray kan användas på allt, utom där shine redan finns i grundfärgen. Då blir det kaka på kaka, typ All-in-One. Under alla förhållanden kan man fetta in knivslidan så att den står emot fukt. Använd ett läderfett typ Fiebing nr 40750 som innehåller bivax. Det är ett hårt vax så man kan poleras till en extra finish med hjälp av fårskinnet. Knivar som används i skog och mark ska även ha knivslidans insida infettad, för om man tar sin skitiga jakteller fiskekniv och stoppar den i knivslidan så suger lädret åt sig fukt och skit. Då skyddar man lädret från yttre påverkan. Då och då skriver jag om fårskinnets möjligheter, man kan använda fårskinn till att färga in knivslidan och även polera. Tjäder Läder säljer spillbitar som passar utmärkt. Bomullspinnar och sönderklippta svampar kan också användas. Men under alla förhållanden: pröva först på spillbitar!

Vad lärde jag mig av denna händelse? Testa färger, lacker och andra produkter som kommer ut på marknaden först på spillbitar av läder innan ni går på knivslidan!

På www.tjaderlader.se hittar ni även en länk till Tandy Leather Factory där det finns ett stort antal instruktionsvideor. George Hurst ger tips och råd, i och för sig på engelska men bilderna talar för sig själva.

Av Erica fick jag en del tips som är bra att kunna: Häll aldrig färgen direkt på lädret, där färgen slår ned

Lycka till, nu är det bara att hoppas att knivslidorna ”lever” när det är dags för Knivveckan i Ludvika.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

I förra numret berättade en av Sveriges absolut bästa experter på masur, Bengt-Elis Pettersson, om olika typer av masur, hur den bildas, och vi fick också lära oss vad vi ska titta på när vi är ute och letar efter den till vårt knivmakeri. I detta nummer ska han berätta om olika sätt att torka masurveden på, både som rundved och som sågat virke, samt visa exempel på andra vackra typer av vedstruktur... Masurbjörk i fanerkvalitet

Masurbjörk

- vårt mest värdefulla trädslag, del 2 text & foto: bengt-elis pettersson

Lufttorkning av masurved förhindra avdunstningen från ändytorna på något sätt så Då trä torkar försvinner först det vatten som finns i vedatt en långsam och jämn torkning kan ske. När trä torkar cellernas hålrum. När fuktkvoten i veden sjunker till uppstår sprickor på grund av att vattnet som finns i cellnivåer under 28 % börjar det vatten som är fast bundet rummen och cellväggarna försvinner för fort. inuti vedcellernas väggar att avdunsta. Först då detta Vid lufttorkning av masurbjörk används i huvudsak två vatten avgår börjar veden att krympa och spänningar olika sätt. Det vanligaste är att man genomsågar stocken och sprickor börjar uppstå. Det kan vara svårt att och torkar plankorna. Det andra sättet är att torka rundtorka så att inte sprickor uppstår. Lättast avdunstar virket som bitar eller hela stockar. Torkningen underlättas vattnet genom ändytorna där det också lättast spricker. om avverkningen sker under senhöst eller vinter då trädet Vattenavgången är c:a 20 gånger större från ändytorna har lägre vattenhalt. än från de andra ytorna. Det kan därför vara viktigt att Torkning av sågat virke Vid genomsågning eller blocksågning av masurbjörk bör plankorna vara minst 50 mm tjocka. Grövre dimensioner ökar användningsområdena. Efter uppsågningen skall virket ströas. Traven ställs därefter luftigt och svalt under tak. Det är viktigt att inte utsätta det nysågade virket för direkt solljus då det kan torka för snabbt. Limma samtliga ändytor med vitlim. För att få ökad styrka och täthet på limmet kan ett papper limmas fast på ändytan. Låt det torka ett år utomhus under tak. Därefter kan du färdigtorka det i en uppvärmd lokal. Möbeltorrt virket har en fuktkvot mellan 6 – 8 procent. Det är den fuktkvot som trä uppnår i en uppvärmd lokal. Blocksågning

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Torkning av rundved

Randbarkning

Randbarkning Masurbjörkens näverbark måste delvis tas bort. Detta kan göras genom att rundveden randbarkas på 3-5 sidor eller att ränderna läggs i en spiral. Ett annat sätt är att virket fläckbarkas. Oavsett hur du barkar skall du alltid lämna

20 cm orörd bark i ändarna. Näverbarken i ändarna fungera som ett spännband som håller ihop virket och minska risken för ändsprickor.

Sektionsbarkning

Sektionsbarkning Ett annat sätt är att barka stammen och görs enligt följande: Lämna 20 cm obarkat i ändarna och barka därefter ca 50 cm långa stycken som avbryts av 20 cm obarkade områden. Oavsett vilket sätt du gör skall man limma

ändytorna med vitlim på samma sätt som med sågat virke. Torka rundveden stående under tak, luftigt och svalt, utan att det utsätts för solljus. Låt det torka 1-2 år på detta sätt innan det färdigtorkas i uppvärmd lokal.

Helbarkning

Helbarkning Om du önskar att visa masurstammens ytstruktur under bark skall avverkningen göras under våren då trädet savar. Under savningen är det lätt att avlägsna all bark och man

får då en fin och ren yta. Spara även med denna metod 20 cm av näverbarken i ändarna och limma ändytorna och torka den stående enligt ovan.

Andra vackra typer av vedstruktur Flambjörk En mycket vacker vedstruktur som vårtbjörken kan bilda är flambjörk. För att det skall bli flammighet krävs det att vedfibrerna har växt vågformigt. Flambjörken har betydligt större flambildningar än hos masurbjörk. En

skillnad är att flambjörk saknar de bruna masurcellerna. Flamveden finns normalt bara i ytterkanten av stammen och mest finns det av den i rotstocken. Andra trädslag som kan ge fin flamved är lönn, al, asp, sälg.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Flambjörk

Knoppmasur/björkrot

Knoppmasur En vedstruktur som oftast bildas i stambasen men också på stammen och på grenar är knoppmasur och uppstår genom att en stor mängd knoppanlag bildas som inte utvecklas vidare till kvistar. Knoppanlagen vallas sedan in i virket och ger då en livlig struktur. De invallade knopp-

Aspvril

Knoppmasurens vedstruktur

arna ser ut som ögon i veden. Knoppmasur förekommer hos de trädslag som kan bilda vattskott eller stora mängder med stubbskott, som klibbal, björk, sälg, ek och alm. Man kallar också knoppmasur för rotmasur, ögonmasur, almrot, sälgrot, mm. Kärt barn har många namn.

Björkvril med skrovlig bark

Vril En knölformad utväxt som inte har något med masur att göra då den bildas på annat sätt och saknar masurmönster är vril. Orsaken kan vara svamp eller virus som stimulerar

Björkvril med slät bark

kambiet till lokal tillväxt. Vrilens vedstruktur är vacker och är oftast starkt flammig. De förekommer ganska ofta på björk men bildas också på många andra trädslag.

Vänta inte för länge med att avverka din masurbjörk, om du inte vill ha rötad masurbjörk

Vill du förkovra dig mer i ämnet ska du beställa boken Masurbjörk, skriven av Bengt-Elis Pettersson och Harald Säll. Du beställer den för 100 svenska kr. + porto från deras hemsida: www.masurplantor.se Du kan även träffa Bengt-Elis under Knivveckan i Ludvika där han kommer att föreläsa i ämnet under fredag förmiddag

KNIVMAKAREN NR 2 2011

André Ryback

Konstkniv, som André visade upp i Ludvika 2010. Blad av Mattias Styrefors Foto: Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2011

I väntan på m TEXT & FOTO:

Så här gott kan man ha det när man är på kurs i Kangos! Det sociala livet under en kurshelg är minst lika viktigt som själva kursen, och man lär sig och utbyter väldigt många hemligheter i ett bubbelbad i månskenet runt midnatt. Vårens kurs i slutet av april hade som tema att göra en tävlingskniv och som inspiratör och lärare hade Johan Stenevad som driver Värdshuset bjudit upp Anders Hedlund från Brastad på västkusten. Vi hade alla förberett med att limma fast skaftämnet på bladet och sedan slipade vi ut skaftet under ledning av Anders. Överlag gör vi för klumpiga och fyrkantiga skaft, speciellt när vi arbetar med stabiliserat trä. Nu fick vi bara tänka ägg. Anders visade först hur han slipar ut ett skaft och visade sedan hur man följer bladets linjer och hur man gör ett smäckert skaft med äggformen som riktmärke. Teorilektionerna gick ut på att lära sig se linjer och proportioner och vad domarna tittar på under en bedömning. Ralph, från finska Muonio, tyckte att en sådan kniv kommer han inte kunna sälja, skogsmännen vill ha ett handtag som man kan hålla i, men nu var det en tävlingskniv vi skulle göra så det var bara att slipa bort hörnen, och visst blir kniven vackrare att se på. Vi hade alla en varsin tallriksslip att jobba på så vi var i verkstaden hela dagen fram till middagen som var precis så god som jag berättat om från tidigare kurser. Efter middagen lärde vi oss skära karvsnitt. Sedan väntade den vedeldade bastun och Jacuzzibadet under bar himmel, något som måste upplevas! Cirka 15 minusgrader, fullmåne och helt tyst förutom ugglan som talade om var han hade sitt revir. På mornarna, innan frukost, satt vi som var morgonpigga och övade på karvsnitt för att sedan fortsätta i snickarboan. Kvällarna avslutades i bastun och jacuzzin kring midnatt. Vi var speciellt glada att ha med Andreas Kero, 16 år, bland oss gubbar, tänk att få lära sig knivmakeriet redan i den åldern! Han har börjat slöjda helt själv och fått kontakt med knivmakerivärlden genom internet och forumet. Han har ett brinnande intresse och är redan en duktig hantverkare. Länstidningen kom och gjorde ett helt mittuppslag i lördagens tidning, strax kom lokaltidningen, och så ringde den andra länstidningen som också ville göra ett reportage om kursen. Vi for alla hem med lite smäckrare skaft och förhoppningsvis kommer detta att synas, när månen har bytt plats med midnattssolen här i Kangos, vid NM och SM. Nästa kurs är den 21-23 oktober i lädersömnad och färgning som Johan håller i, och sedan den 10-13 maj 2012 en fällknivs- och bladslipningskurs med Anders. Kontakt: www.stenevad.com

midnattssolen!

KNIVMAKAREN NR 2 2011

kent tunlind

Anders tanka

r kring desig

n diskuteras

i teorilokalen

ga av kurserna Ingemar Bertilsson har varit på mån här hos Johan Stenevad i Kangos

rs Hedlund i de

de praktiskt av An Teorierna visas slöjdsalen ändamålsenliga

Andreas Kero, blott 16 år makare med ett brinnand men redan en driven knive intresse

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Knivskolan med Kent Tunlind

Sy läderslida på mitt sätt

Börjar med att täcka arbetsplatsen ordentligt med tidningar och sätter också färgflaskan i en bytta utifall den skulle välta. Finaste rumsbordet hemma har jag färgat rött! (Här har jag använt vitt papper för att ni ska se färgningen tydligare.) Vi kommer att använda bomullspinnen, natursvampen och en pensel.

färgning TEXT & FOTO: kent tunlind

I förra numret visade jag mitt sätt att sy en slida och hur jag mäter ut lädret för att få en fin passform och nu ska ni få se hur den färgas. De frågor jag fått mest är hur mycket lädret krymper och svaret är att det inte krymper alls. Vi mätte ut lädret och skar ut det torrt. När vi blöter lädret så sväller eller utvidgar det sig och det beroende på hur mycket eller hur länge vi blöter läderbiten. När det torkar så återgår det till den storlek som var när vi satte det i vattenkoppen, det blir inte mindre. Det viktiga är att du inte sticker in kniven längre än till markeringen vi gjorde på pappmallen där skaft och blad möts. Jag färgar slidan när den torkat i åtminstone tre dagar men helst längre. Nu blöts bara narven, alltså inte helt igenom vilket gör att formen inte påverkas utan bara ytan, vilken kommer få en fin finish då vi fortsätter att jobba med falsbenet. På detta sätt tycker jag att jag kan styra färgningen bättre jämfört med om man färgar när lädret ännu är blött. Jag tycker att slidan inte ska se ut som en välputsad sko utan vill att lädret ska få ”leva” och vill därför inte ha en för djup eller täckande färgning. Färgar med ROC läderfärg som är spritbaserad och ofta använder jag samma färg för masurn i knivskaftet. Tar alltid igen färger som finns i skaftet men de kan vara i olika nyanser, ljusare eller mörkare. Använder en bomullspinne eller en mjuk svamp att stryka på färgen men torkar, med mjukt hushållspapper, bort det så fort som jag penslat på det och gör det om och om igen tills jag fått den nyans jag vill ha. Alltså, stryker på men torkar genast bort det. På denna slida ska vi ha en melering på själva skaftdelen och därför strykes färgen fler gånger på bladdelen och baksidan så de blir mörkare. Meleringen görs på två sätt. Först med en liten bit natursvamp som påföres väldigt lite färg som duttas på slidan. Alternativt så sprättar jag på färgen med hjälp av en styv konstnärspensel i svinborst. Så fort färgen börjar torka glattar jag först med en bomullsduk och fortsätter sedan med falsbenet och jobbar mycket med att få upp ytfinishen. På en brukskniv använder jag inte någon supershine utan på detta sätt får jag en fin yta och låser bara färgen och smörjer in den med läderfett för att få den tålig mot fukt.

1. Den färg jag använder är mörkbrun, (den blir ljusbrun om man bara lägger på lite färg och mörkare ju mer man färgar). Använder bomullspinnen men stryker av ”penseln” mot flaskkanten och drar också av det flödiga mot tidningspappret. Det är bättre att ta lite färg och stryka flera gånger.

2. Torkar genast bort färgen med mjukt hushållspapper.

3. Lägger på ett nytt lager.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

4. Tar bort igen och upprepar tills jag fått den nyans jag vill ha.

8. Duttar nu först på papperet, för att se hur ”dropparna” ser ut och för att få bort överflödig färg, och sedan på lädret väldigt mjukt och försiktigt.

5. Bättrar på med en pensel.

9. Gör det om och om igen. Det viktiga är att man tar så lite färg som möjligt.

6. Gör bladdelen och kröningen mörkare.

10. Upprepar med svart och med röd färg.

7. Nu tar jag en liten bit ”natursvamp” som påföres väldigt väldigt lite färg med en pensel. Svampen får inte doppas i färgen utan jag sätter bara lite färg på topparna av svampen.

11. Så fort lädret/slidan torkat lite börjar jag glatta ytan, först med en bomullsduk och sedan med falsbenet.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Metod 2: 12. Täcker över den del av slidan som inte ska ”meleras”, här har jag gjort ett hål för övre delen av slidan. Med en styv konstnärspensel i svinborst ”sprättar” jag på färgen, först på sidan om kniven och när dropparna blir så små som jag vill för jag penseln över kniven fram och tillbaka medan jag fortsätter sprätta. Viktigt att ta så lite färg som möjligt på penseln och istället upprepa flera gånger. För penseln c:a 20 cm ovanför, (här är jag närmare för bildens skull). Börjar med den mörkbruna färgen. Tänk på att täcka ordentligt runtom med tidningar.

14. Så här kan det se ut när vi är klara. Här har jag kombinerat båda metoderna, både natursvamp och sprättat med penseln.

13. Upprepar med svart färg och lika med röd färg. Gör om med de olika färgerna tills det blir bra. Upphängaren färgas i den mörkbruna färgen och den komprimeras också med falsbenet både på fram och insida. På en brukskniv, eller en kniv jag ska sälja, gör jag upphängaren längre, men till en tävlingskniv måste man göra den kort för att inte få poängavdrag.

Viktigt är att nu jobba med falsbenet för att få en fin och blank yta. Rätar också sömmen. Lycka till med din läderslida!

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Knuten

TEXT & FOTO: kent tunlind

Den här knuten för upphängaren lärde mig stig åkerblom för många år sedan, och jag vill inte behålla ”hemligheten” för mig själv... Den är både dekorativ och sitter som berget! Jag färgar remmen genom att doppa ner den i färgflaskan och knyter gärna medan den ännu är fuktig. För bildernas skull, och för att det är svårt att fotografera samtidigt, visar jag den här på en platt ofärgad läderremsa.

1. Med håltången gör du 4 hål, lika breda som remmen, här 3 mm bred. Hålen ska gömmas under knuten så jag har cc 5 mm mellan hålen. Sätt en läderbit under så får du fina hål och sparar hålpipan.

4. På framsidan går remmen under den ögla vi gjorde i bild 2.

7. Remmen kommer nu ut på undersidan och vi trär den in och igenom knuten.

2. Gå igenom underifrån och tillbaka så du får en ögla på ovansidan.

5. Vid det tredje varvet går/trär du remmen igenom det ”lediga” hålet.

8. Nu sträcker och samsar vi knuten och skär av ändarna snyggt. Här baksidan...

3. Linda två varv och börja på ett tredje. Linda över änden så att den hamnar inne i knuten.

6. Nu kommer vi ut på framsidan och har bara ett hål kvar, det fjärde, och gör då den andra öglan.

9. ...och så här ser nu framsidan ut.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

P-O Eklund 2:a pris i Halvhorn, klass A, Ludvika 2010.

Skaft av renhorn, stab s채lgrot. Blad och damask av Mattias Styrefors Foto: Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Min bästa slöjdkniv Text: Knut Östgård, Foto: Thomas Lööf

Det finns många vackra, fint gjorda knivar att se på, några att bruka - och få bra att tälja i trä med. En brukskniv för täljning i trä skiljer sig från andra bruksknivar, något som jag här vill beskriva i ord och bild. Många höjer på ögonbrynen när en Morakniv kommer på tal som bra slöjdkniv. Men jag tycker, att den äldre laminerade Morakniven är en av mina bättre täljknivar. Den har ett bra eggstål, en eggvinkel kring 25 grader och ett spolformat skaft, som är oljat, vilket ger ett bra grepp. Min bästa slöjdkniv för täljning i trä har ett invällt kolstål av hög kvalitet. Knivbladet är 70 mm långt, 3 mm tjockt, 18 mm brett inne vid skaftet och avsmalnande utåt med en svag rundad egglinje ut mot spetsen. Eggvinkeln är 27 grader. Skaftet är täljt för att ge ett bra grepp, storlek så det passar min hand, och en ren enkel form. Det är ytbehandlat med en tunn oljefärg. Skaftets storlek är så, att om jag håller om skaftet når fingrarna precis fram till insidan handen. Att sitta och tälja med den är en fröjd och en glädje.

Skafta en täljkniv Bladets infästning i skaftet är så, att linjen i knivbladets rygg ligger ca 6-8 mm under skaftets övre del. Detta gör att du inte behöver vinkla handleden så mycket vid från eller mot-täljning. Du får kraft och blir inte så fort trött i handen. Bladets form är viktigt, då det skall vara lätt att komma åt vid alla typer av täljning. Slipfasen skall vara rak eller något konkav, vilket är nödvändigt för bra stöd under täljningen. Eggvinkeln anser jag som grundregel vara, att ta bladets tjocklek x 2. Det vill säga 3 mm x 2 blir 6 mm. Mäts denna eggvinkel så ligger den på c:a 27 grader. Vill slöjdaren ändra denna slipning, är det lätt ordnat. Skaftets storlek, form och yta är viktig för ett bra och säkert handgrepp under täljningen. Slöjdkniven ska även ha ett bra eggskydd då den inte används. Jag använder en kniv att ta av barken på virket med, samt vid delning och grovbearbetning. Den fint slipade och brynade täljkniven används enbart till fintäljning. Under arbetets gång har jag min strigel som jag bibehåller skärpan på knivbladet med. Angående slipning, bryning och strigling av en kniv så finns det beskrivet i häftet med samma namn som du hittar på www.slojdivast.se

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Ludvig Larsson från Lund

-knivälskare och trogen prenumerant Text & foto: ulf brising, lundabygdens knivgille

En dag ringde telefonen, det var Ludvig Larsson i Lund som frågade om vår förening var intresserad av lite gammalt och fint knivvirke att slöjda med. Visst var vi det, så jag åkte för att hämta materialet. När dörren öppnades till Ludvigs lägenhet möttes jag i hallen av en vägg med i stort sett alla knivar han gjort, c:a 150 stycken! Mina första spontana ord var ”att det här vore något att visa i Knivmakaren” och nu visar det sig att han prenumererat på den i drygt 20 år! Ludvig, idag 75 år, till professionen rörmontör, är en blygsam man som själv ofta framhåller att han bara är en amatör, men som det visat sig i många andras ögon, är en händig knivmakare, och jag tror han är representativ för många som håller på med knivar i landets knivföreningar. Ludvig berättade att han gjorde sin första kniv vid 15 års ålder av en bit sparkstöttingsmed. Meden slipade han till och satte skaft på för att ha när han gick och fiskade åt sina föräldrar. Slidan gjordes senare av en bit från en tröskmaskinsrem, och den kniven har han kvar ännu idag, det är den som finns med på bilden av Ludvig själv. Nästa kniv gjorde han i 30årsåldern för fiske och jakt och sedan startade han

Ludvig Larsson med den första kniv han gjorde för 60 år sedan av en bit sparkmede och slidan av en tröskmaskinsrem

Ludvig har kvar de flesta av knivarna han gjort, c:a 150 stycken. Den första gjorde han vid 15 års ålder. Han är nog representativ för många av SvKnf:s medlemmar som gör knivar, inte för att tävla, utan för att det är en trevlig hobby där man får utlopp för sin kreativitet och skaparglädje

KNIVMAKAREN NR 2 2011

med mer regelbunden knivtillverkning efter det att han passerat 50-årsstrecket. Ludvig blev senare stamgäst varje år i alla knivstånden på Jakt- och Fiskemässan Bosjökloster. Hustrun Ingbritts spontana uttryck är att: ” Jag är gift med en man som gör knivar” och hon tycker att Ludvigs knivar är hur bra som helst och konstaterar att Ludvig ibland gjort knivar både dag och natt. Så ofta han kommer åt och får han lite tid över slinker han iväg till sitt utrymme nere i källaren, till sina knivar. Alla vi som sysslar med knivar skulle nog också gärna ha vår hustru med på ett hörn som bollplank och smakråd och som också kan säga till ibland när något behöver bättras på. Ludvig Larsson har ständigt försökt prova på något nytt med sin egen fantasi och sitt praktiska handlag, och som inneburit att han själv har gjort alla de verktyg som behövts vid tillverkning av skaft och slidor. Enligt hustrun har han så fort han hittat en lämplig träbit som skulle kunna passa till ett skaft börjat att skissa vid köksbordet och forma till en blivande kniv. Ludvig har haft en förkärlek för vrilknutor och ådrat trä i alla dess former och har för den skull mestadels gjort även slidorna vackert formade i trä. Detta att göra sina egna knivar utan att influeras för mycket av sin omgivning och att inte kopiera andras knivar kan vara svårt när fina bilder visas i Knivmakaren. Ludvig tycker att bilderna som förekommer i tidningen är fantastiskt inspirerande och det är inte konstigt att medlemmarna undermedvetet fått idéer och detta har medverkat till denna hobbys utvecklig, vilket är trevligt för alla parter. Att göra knivar kommer Ludvig att fortsätta med även om han det sista året måst lämna sin förnämliga verkstad nere i husets pannrum med alla sina specialmaskiner. Ludvig, som husets fastighetskötare, har idag sålt av maskinerna som tidigare varit placerade där nere. Fortsättningsvis blir det att verka i mindre skala uppe i det egna köket. Hustru Ingbritt menar att Ludvig sporras ju av det han ser och att hålla sin egen linje, och det har blivit ett sätt för honom att som pensionär trivas med vardagen, att komma vidare och få en trevlig form av terapi. Ludvig är ingen ungdom längre men han har fortfarande siktet inställt på att göra ytterligare några knivar och vi andra läsare av denna tidning önskar honom all lycka till i fortsättningen!

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Morgan Axelsson Ludvika 2010

Foto: Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Nordiska Mästerskapet i Knivhantverk Välkomna!

...att både besöka och delta i årets största knivfest, den 24:e Knivveckan i Ludvika, 11-17 juli 2011

Knivtävling

Brukskniv, Förfinad Bruks, Hel- och Halvhornskniv, Smycke bälte eller ej bälte, Fulltånge, Öppen klass, Fällkniv, Specialklass, Ungdoms- och Damklass, Hantverksklass. Tävla i klass A eller B

Kniven

Ska vara specialtillverkad för tävlingen och materialbeskrivning bifogas. Fabrikstillverkade blad får användas utom i specialklassen.

Bidragen

Väl märkta tävlingsbidrag skickas per post eller lämnas till Ludvika Turistbyrå, 771 82 Ludvika, senast 11 juli 2011, eller lämnas vid utställningslokalen måndag 11 eller tisdag 12 juli.

Prisutdelning

Söndagen den 17 juli kl 14.00. 20.000:- i premier! Publikens pris samt det finaste priset i knivSverige: Jonny W Nilssons Hederspris på 5.000:- och äran!

Logi

Ludvika Smedjebacken Turism, tel: 0240- 860 50 eller boka on-line. Information och logi:

www.visitludvika.se 27

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Vi levererar slipband och bandsågsblad i alla längder och bredder!

www.si-knives.se Box 56. 794 21 Orsa. Tel. 0250-445 70 simachintool@telia.com

Ge-Ro Jiggen

Slipa perfekta mellanlägg lekande lätt!

2.495:-

Jag har nu sålt min E-handelsfirma, JANO-Knives.com, och kommer nu bara att göra/slipa blad, leverera stabbat samt sälja Ge-Ro Jiggen. Mer information om köpet får du i Ludvika...

F:a Jan-Ove Andersson Näsmark 3, S-916 93 Bjurholm SWEDEN Telefon: 070-582 09 32 Mail: info@jano-knives.com

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Fiske Knivar Knivblad Ett av Nordens största sortiment för knivtillverkning

www.mixfishing.se Tel. 0171-360 05

TJÄDER LÄDER AB www.tjaderlader.se

Jädraåsvägen 42. 816 91 Jädraås. Tel. 0297- 45 220, fax 0297- 45310 e-post: info@tjaderlader.se

Träffa oss under Knivveckan i Ludvika! -eller se vår katalog på vår hemsida.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

DAMASTEEL - 2000-talets damask

Äldre årgångar

... för skönhet och kvalitet

Mobiado mobiler* mobiler* Bonac Bonac Innovation Innovation Corp, Corp, Canada Canada Mobiado

Stålet köper du hos Söderfors Smedja, tel: 0293 - 30610 eller hos Nordell Knives, tel: 0651 - 16380

Skriv vilken årgång du är intresserad av på inbetalningsblanketten till föreningens Plusgiro: 162 14 46 - 2 1991-2008 kostar 120:- /årgång, 2009 - 2010 kostar 200:- /årgång, porto tillkommer med 40:- /årgång. Betalning sker i förskott.

KNIVMAKAREN NR 2 2011

Revir

Text & foto: Michael Almqvist

Våren närmar sig när jag sitter och skriver dessa rader och det kan från och till kännas ganska skönt ute. Sakta men säkert så börjar jag inse att jag numera bor i den stora staden Gävle. Stor och stor tänker du kanske… särskilt om det råkar vara så att du bor i typ Stockholm eller Göteborg. Men betänk att jag flyttat från den lilla ”hålan” Lövånger med ca 700 fast boende själar. Då är Gävle stort. Jag tror att vi människor liksom djuren har behov av att så att säga ”pinka in” våra revir där vi bor eller jobbar. Efter att ha bott på samma ställe i 15 år hade jag glömt bort hur svårt… eller jobbigt det kan vara att gå igenom denna ”inpinkning” när man flyttar till en ny ort. Allting är nytt, jobb, arbetskamrater, stad, hus och som i mitt fall även relationen till en ny kvinna. Och överallt skall det ”pinkas”… Ibland räcker det att småskvätta lite och alla fattar att det där området, det är hans. Andra gånger måste man verkligen tömma hela blåsan för att andra skall förstå att nu finns det en ny herre på just den täppan. Ja, ja ja… vart vill jag komma med allt detta pladder nu då? (I Gävle slutar man alla meningar med ”nu då” har jag fått lära mig.) Jag vet ju inte hur ni har det hemma, kanske delar ni på allt och har inga särskilda ansvarszoner evad det gäller städning, egna prylar mm. Men en sak är jag ganska säker på ;-) att in i din knivverkstad släpper du inte in vem som helst oinbjuden. Under hösten och våren har vi, som det brukar vara när man flyttar in i ett nytt hus, ägnat oss åt diverse renoveringar. Byte av tapeter, total ombyggnad av tvättstugan och inte minst viktigt så har jag fått ägna både tid och mycket pengar åt min nya snickarbod. Helt nya grova golvplankor satte jag in precis som sig bör… Jag tänkte också till särskilt kring elen i rummet då, vis av erfarenhet, det är bra att göra verkstan helt strömlös när man lämnar den. Således en knapp för lyset och en knapp för alla eluttag och maskiner. Tack Bob! Med detta nummers utgivning avslutar vår redaktör Bob Tunlind sitt uppdrag för Svensk Knivförening. Under de c:a fem år som han varit redaktör så har tiningen utvecklats så att vi utan att skryta kan konstatera att vi nog har nordens finaste knivtidning. Under åren har naturligtvis ett flertal personer bidragit till att resultatet har blivit det önskade, men det är slutligen redaktörens arbete att sammanställa detta till en intressant publikation. Bob har på ett utmärkt sätt löst detta och tillsammans med sin bror Kent även visat prov på förnämlig fotokonst. SvKnf vill framföra ett stort och hjärtligt tack för ditt arbete för föreningen och önska dig lycka till i ditt fortsatta värv. /Ordf. Stig Sjunnesson

Helgen som gick var jag bortrest och min Pia hade bjudit hem till en tjejkväll. Som brukligt så vart det husesyn efter en god middag med lite ”rött” till. Kan tänka mig att de alla var lite småfnittriga och nyfikna på hur vårt nya hem såg ut efter alla genomförda renoveringar. Eftersom nu Pia är lite stolt över mig och mitt knivmakeri så ville hon visa tjejerna var jag håller till när jag bygger. Hon öppnar dörren, sträcker in handen för att tända lyset… men kommer åt ”maskinknappen” istället för ljusknappen och ett förfärligt vrålande av maskiner (som de uppfattar det) sätter igång! Alla flickorna lyfter en halvmeter upp i luften och backar förskräckta tillbaka. Trevande med darrande hand lyckas Pia ändå få av oljudet med rätt knapp och stänger sedan igen dörren snabbt och halvt ihjälskrämda går flickorna vidare till nästa rum! Själv skrattar jag nästan ihjäl mig när Pia berättar detta för mig när jag kom hem dagen därpå. Tänk vad en liten, men nästan helt tom, lufttryckskompressor kan hitta på där nere i min alldeles egna, egna snickarbod… när den får oinbjudet tjejbesök. ”Pinkat och klart…” och ganska smart ;-) Tack SvKnf! Det har varit fem spännande och lärorika år som har inneburit många intressanta möten med fantastiska knivmakare. Men att producera en medlemstidning kräver ett enormt engagemang och jag känner att jag inte har möjlighet att fortsätta lägga ned den energi och tid som detta kräver. Jag vill tacka alla er som bidragit med material till tidningen och hoppas att ni fortsätter med detta. Ett speciellt tack till Lars Billström som varit korrekturläsare under alla dessa dessa år. Ett tack även till Thomas Löfgren som fungerat som ett kreativt bollplank, till min bror Kent för hjälp med artiklar samt fantastiska knivbilder! Vem vet... våra vägar kommer säkert att mötas framöver?! Tack för dessa fem år tillsammans! /Bob Tunlind

Returadress: KNIVMAKAREN NR 2 2011 Bruksvägen 6 826 62 Norrala

SVERIGE PORTO BETALT PORT PAYE

15–17 juli arrangerar Svensk Knivförening

v i n K 1

i Ludvika V

älkommen till en knivkulinarisk upplevelse utöver det vanliga, serverad av Sveriges duktigaste knivmakare! Nu är det bara några veckor kvar till 2011 års SM, som kommer att pågå i anslutning till Knivveckan i Ludvika, den 15-17 juli. Tävlingen är öppen för knivmakare i Sverige med högst två tävlingsbidrag i varje klass. Nu är det bråttom om du inte skickat in dina tävlingsbidrag! Senast 22 juni ska dom vara Åke Eriksson, Råggärdesvägen 10, 890 35 Husum tillhanda. Utställning av tävlingsknivarna pågår fredag - söndag. Var med om den spännande prisutdelningen söndag 17 juli kl 12.30 och se vilka som koras till Svenska Mästare! All information du behöver finns på vår hemsida, där även SvKnf:s tävlingsregler finns. www.svenskkniv.se