Knivmakaren 1993 nr 3 by Södra Lid

Nr 3 1993 Årgång 3

KNIVMAKAREN TIDSKRIFT FÖR KNIVSLÖJDARE

Nyhammar den 1 juni En bråd tid har kommit, sommaren den hinner knappt börja så är den slut. Tävlingar och utställningar avlöser varandra i rask takt. Så någon skön stund i hängmattan lär det inte bli. Föreningen har nu över 2000 medlemmar så allt har gått över förväntan. Då föreningen har växt så snabbt så blir det i bland problem med att hinna med allt. Vi har nu hjälp av en ALU-anställd med att lägga om adressregistret så att det blir lättare att få in rätt adress vid eventuella adressändringar och postnummerändringar. Så har du fått vänta på tidningar eller böcker så ber jag om ursäkt. Skicka gärna ett vykort om du saknar eller vill något eller prova ring på 0740-11 11 55 så ringer jag dej Du som är intresserad av att vara med på någon mässa eller utställning kontakta Anders Höök. 0240-40039 hem eller 0240-81419 Akvariet där kan du prata med Ingegärd om jag inte är där. Mini Call-0740-11 11 55

Knivmakaren

Första sidan kniv av Rolf Eklund. Rosersberg Foto: Jan Unemo Vreta Gård. Vallentuna 08/51240143 Kniven i nummer 2-93 på sida två var tillverkad av Göte Nicklasson. Emmaboda och blev tidigare preimerad på Kniv Veckan i Eudvika

Medlemsavgiften-93 till Svensk Knivförening kan betalas in i Norge till Postgirokonto 0826 0167074 pris 100 Kr Knivmakaren Anders Höök Mobacken c/o Öjvind Konstad 7085 Korsvegen

Tidskrift för Svensk Knivförening. Nr 3 1993 Årgång 3 Ansvarig utgivare: Anders Höök. 770 14 Nyhammar. Tel 0240-40039 Fotoarbeten Ragnvald Torstensson Utgivningsdatum: 1/1-15/3-1/7-15/9 Material och annonser till tidningen senast 1 månad före utgivningsdatum. Hel sida 1000 kr, halv sida 500 kr, kvarts sida 250 kr. Medlemsavgift (inkl tidskrift) 100 kr. Postgiro 464 40 95-4 Svensk Knivförening Styrelse Ordf. Anders Höök, Nyhammar V.Ordf. Jan Erik Skoog, Deje Sekrt. Rolf Eklund, Rosersberg Kassör. Håkan Rosén, Ludvika Ledamot Jan Olsson, Njurunda Suppleanter: Ingemar Nordell, Färila. Nils Grantangen, Norge H.J Henriksen, Danmark Gunnar Edholm, Lycksele Valberedning: Owe Wallin.Tel0650-13193 Revisorer: Kenneth Matsols, Leksand Stefan Broström, Råneå Tryck: Alméns Tr AB. Ludvika ISSN 1102-5085

Svensk Knivförenings medlemsmärke 45 kr kan köpas genom att betala till Pg 464 40 95 -4

KnivVeckan i Ludvika 12-18 juli

Årets KnivVecka går på i samma omfattning som tidigare. Vi räknar att antalet utställare och besökare kommer att öka mycket i och med att föreningen växer och intresset för knivhantverk ökar. Utställningen i Sädesmagasinet kommer att få en ny och intressant utformning. Knivarna kommer att vara bedömda innan de ställs ut i montrar, och vid prisutdelningen på söndagen 18 Juli kl 14.00 kommer även fotona att vara färdiga. Du som vill ha färgtryck av dina egna knivar på klädesplagg eller tygtavlor tag med dej färgkort, så kan vi ordna resten. Då tidigare pristagare tävlar i klass A, så finns det möjligheter för nybörjare och knivmakare med nya ideer att komma fram och visa framföttema, eller hur. Knivar från Norge skall sändas till Jörn Jensen, Nittendalsg.33. 2000 LILLESTRÖM eller till Knivmakaren Anders Höök, Mobacken c/o Öjvind Konstad. 7085 KORSVEGEN. LOGI.bokas genom TURISTBYRÅN LUDVIKA Tel 0240-86050. OBS var ute i god tid Vid Brunnsviks Folkhögskola kommer de flesta knivmakare att bo under veckan Du kan ringa och boka direkt till skolan Tel 0240 -39400

Svensk knivförening Å r s m ö te den 15 juli kl 19.00 på B r u n n s v i k s F o l k h ö g s k o l a Ä r r e n de n s o m skall b e h a n d la s skall v a r a s t y re l s e n ti l l h a n d a se n a s t den 12 juli

K iockbytardag ar 1 4 - 15

juli

vid

A k v a r ie t .

Utställning av S t e n b e r g s k n i v a r och knivar av Jan Eriksen i S ä d e s m a g a s i n e t un de r

Foto J.O Schröder.

K nivV eckan

A k v a rie t Ö ppet 10.00-18.00

Södesmagasinet Ö ppet 10.00-19.00

j-p - p_.

rRI ENTRE

Övre bilden på sida 4 Rangvald Torstensson 3

B JÖ R K R O T

MASUR BJÖRK

TULIPANTRÄD (SYDAM)

F L A M B JÖ R K E L V R IL

GRANMASUR (SPEC)

VALNÖT

SÄ LG M A SU R

ALM A L L T FÖ R K N IV S L Ö JD J. O. K a rlsso n K v a r b ä c k sv 12 7 9 0 90 S ä r n a 0253-101 54

M asurbjörken Masurbjörken (Betula pendula var. Carelica (Merklin) Hejtmånek) är den ekonomiskt mest betydelsefulla v årtbj örkvarieteten. I Finland har odling av detta trädslag lämnat mycket positiva erfarenheter. Vid anläggning av ett masurbjörk bestånd kan man i huvudsak tillämpa de råd som lämnats i denna bok beträffande anläggning av vårtbjörkbestånd. Det väsentliga vid skötseln av masurbjörk är att vid den första gallringen, 7-10 år efter plantering och ca 15 år efter sådd, avlägsna de snabbast utvecklade vårtbjörkama som inte visar något tecken på masurbildning. I fortsättningen försöker man att genom hårda gallringar koncentrera tillväxten till de stamformade träd som har masur och vilkas nedersta grenar bör avlägsnas redan i samband med röjningen. Slutavverkningen sker på bördiga ståndorter 40-50 år efter skogsodlingen. Masurbjörkens stora variabilitet i tillväxt och kvalitet skapar goda förutsättningar för förädling av detta speciella trädslag. Masurbjörk

Masurbildningen är sannolikt förorsakad av mutation eller virus och förekommer oftast hos vårtbjörk. De största naturliga förekomsterna av masurbjörk finns i Rådskarelen, i Finlands och Sveriges södra delar och i sydöstra Norge. I någon utsträckning förekommer masurbjörken i de baltiska länderna och Polen samt i Östtyskland och Tjeckoslovakien. I Finland återfinns de flesta naturligt uppkomma masurbjörkbestånden i Nyland, Tavastland, Syd-karelen och östra Savolax. Förekomsten av masurbjörk och svedjebruk kan ha ett visst samband och ett gammalt talesätt lyder: "Masur växer bara så långt från kyrkan som kyrkklockans klang når". Ett masurträd är ofta flerstammigt och vid stambasen är barken tjock och uppsprucken. På stammen kan man också konstatera olika förtjockningar, bulor eller åsar. Veden har kraftigt tecknade figurer och masurvävnaden synes nästan alltid som mörkbruna eller ljusbruna streck eller fläckar.

dess skötsel, p r o d u k t i o n Masurstammamas huvudformer

På basis av de yttre kännetecken, som kan iakttas på stammarna, särskiljs i allmänhet fyra huvudformer: knölmasur, halsmasur, randmasur och ringmasur (figur 36). - Knölmasurstammen har tätt med små knölar och dess ved innehåller i allmänhet rikligt med masurvävnad. - Halsmasurstammen omges av från sidan sett ovala och ofta grovbarkiga förtjockningar samt mellan dem tydligt klenare halspartier. Masurteckningen är tät i synnerhet i förtjockningama.Hos gamla träd ökar tillväxten särskilt i halspartiema och de kan därigenom nästan helt försvinna. Halspartiema, som är klenare än förtjockningama med sin kraftiga masur bildning, kan tydligast urskiljas hos unga och medelålders träd. - Randmasurstammen har åsar i stammens längdriktning och masurbildningen i veden är ringa. - På ringmasurstammen kan man iaktta tvärs tällda ringar med slät yta. Halspartier som är betydligt klenare än dessa förekommer inte på stammen. I veden hos denna masurform finns inte brun masurvävnad. De vanligaste bland de nämnda huvud formerna är hals- och knölmasur. Merparten av masurstammama är dock blandformer mellan de uppräknade huvudformerna.

Anläggning och skötsel av masurbjörkbestånd

Det första kända försöket med odling av masurbjörk gjordes år 1920. Då utsattes på initiativ av dåvarande föreståndaren för Evois forstinstitut V.T. Aaltonen plantor uppdragna ur frö av masurbjörk i Skogsforskningsinstitutets försöksområde Vesijako i Padasjoki kommun. Tre år senare såg O. Heikinheimo till att på Skogsforskningsinstitutet påböijades en målmedveten undersökning över masurbjörken och dess odling. Dessa försök visade att masurbildningen var ärftlig. Försöksverksamheten utvid gades och på 1930-talet anlades ca 20 hektar masurbjörkbestånd på Skogs forskningsinstitutets skilda försöks områden (figur 37). Vid samma tid och även senare anlade flera av masurbjörkodling intresserade personer vidsträckta försöksodlingar. På basis av de erfarenheter som erhållits från dessa försöksodlingar och från forskningsarbetet rörande vårtbjörkens odlingsteknik kan konstateras, att man vid anläggning av masurbjörkbestånd kan följa de direktiv som i denna bok lämnats beträffande anläggning av rena bestånd av vårtbjörk. Det finns en viktig skillnad mellan skötseln av plantskogar av vårtbjörk och masurbjörk. Ett vårtbjörkbestånd gallras först då de nedersta grenarna dött upp till ca 4-6 m:s stamhöjd.

I planterade bestånd av masurbjörk skall den första gallringen göras som en ungskogs röjning redan då träden i det dominerande kronskiktet blivit 4-6 m höga. Vid denna gallring avlägsnas ur masurbjörkbeståndet uttryckligen de rena vårtbjörkar som vuxit bäst och saknar masurbildning. Åtgärden är mycket viktig vid skötseln av masurbjörk. Huvuddelen av Finlands skogsodlade masurbjörkbestånd har blivit förstörda till följd av att nämnda gallring antingen underlåtits eller satts in alltför sent. Senast i samband med den första gallringen i masurbjörken är det ändamålsenligt att på stamformade masurbjörkar avlägsna de nedre grenarna som är klenare än 2 cm. Vid de senare gallringarna bör man framför allt sträva efter att ge växtutrymme åt de kvistade träden. Det är ofta ändamålsenligt att fortsätta kvistningen av elitstammama. Stamkvistningen bör ske vid erfarenhets mässigt riktig tidpunkt och med användning av beprövade metoder. I preliminära undersökningar har dock kunnat konstateras, att rötans spridning från såret efter en skadad gren är mindre hos masurbjörk än hos vårtbjörk. Ett masurbjörkbestånd är avverkningsmoget vid ca 50 års ålder. Uppenbarligen på grund av masurbildningen böljar träden få rötskador i kärnan redan i 50-årsåldem. Björkaboken kan du köpa genom Skogsvårdsstyrelseni ditt Län pris ca: 100 kr ISBN 91-85748-61-7

F igur 36. M asurbjörkm s stamformer. Frän vänster räknat: knöl-, halm, rand och nngm asur. -

Knivmakare, du träffar oss på Vildmarksmässor, knivträffar, och där knivfolk träffas, annars håller vi till på Nittendalsgt 33, 2000 Lilleström.( ca 15 km norr om Oslo)

Specialist på Knivtillbehör Rårandsläder.-masurläder. Ring så berättar vi mer om vårt läder för knivslidor, vi som jobbar här har också knivslöjd som hobby. Verktyg. Bl. a. Skaftraspar av topp kvalitet, set med tre nålraspar med skaft. Flat mnd och trekant.

Handsmidda Knivblad.-från ett flertal kända norska smeder. ^ Böcker om Knivarbeten. Vi har allt du behöver för Kniv och Läderarbeten. Ring eller skriv-vi sänder-Rask exp.-Kvalitet. Tele: Från Sverige 00947-6810939. Fax: 00947-6810939. Vi har öppet Månd-Fred 9-17. Torsdagar 9-19. Lördagar 9-14. VÄLKOMNA

Conny Persson- Smed och Bryntillverkare i Los Åke Borg barnbarn är nu bryntillverkare i Los.Conny Persson arbetar under firmanamnet Los Sten & Metall. Han har en modem verkstad i Ryggskog, som han uppförde 1986 tillsammans med sin far Dick Persson. Där finns nu två sågar i olika dimensioner med diamantklingor och en maskin för slipning. Under golvet i verkstaden finns 11 kubikmeter vatten, vilket an vänds för kylning av klingoma och uppsamlande av slipdamm. Dammet följer med vattnet tillbaka och sjunker till botten i den stora bassängen under golvtiljorna. Losbrynets skaft målas i dag genom att 75 brynen åt gången doppas i färgbad. Röd färg används för mjukare brynsten och blå för den hårdare sorten. Det finns maskiner för alla arbets moment vid tillverkning av dagens Losbryne. Brynena tillverkas i två storlekar och förpackas i läderfodral. Ett mindre bryne i miniformat har framställts som souvenir. I och med att Conny Persson startat sin bryntillverkning i Ryggskog, Los, har vi återvänt till den plats där Losbrynet böljade Conny Persson tel 0657-10305.

Losbrynets Histora

av Sven Viksten

Brynstenen har används länge. Först slipade man eggar direkt mot det fasta berget. Man har uppe i den svenska fjällvärden funnit slipspår upp till en meter lång, vilket rätt bra motsvarar en arms normala funktion sradie. Det dröjde inte länge, förrän man kom på att ur berget slå flisor, som låg bra i handen. Därmed var brynstenens princip hittad. Man hade fått ett vässarverktyg lätt att med sig och lätt att nyttja. För bonden och krigaren blev brynstenen omistbar. Också kvinnan måste ha tillgång till den för att kunna hålla sina nålar vassa. Nålbrynet var smalare och drygt två tum långt samt hade ett litet hål i sig, så att det kunde anbringas vid bältet. Losbrynets historia avslöjar, att losboma själva för 130 år sedan utan hjälp av någon tradition funnit sättet att bryna. Det behöver inte uppfattas som något egendomlighet. Los är sedan gammalt en trakt, där bergen varit givmilda, kobolt, koppar och nickel har genom sin närvaro skapat en dramatisk och spännande nybyggarhistoria. I ett kargt land har människorna vant sig vid att ställa förväntningar på sitt berg. Varför skulle de då inte på egen hand också kunna utröna lerskiffems förmågor. 8

En viktig sak har inte nämnts. Det finns exempel på att skatter, böter och kyrkliga pålagor ända in på 1800-talet på sina håll betalades i brynsten. Denna har alltså en gång varit ett sanktionerat betalningsmedel på samma sätt som linlärfen under medeltiden, kvinnornas vävstolar då har liknats vid sedelpressar. I det modema samhället blir brynstenen allt mindre gångbart som praktiskt redskap. I Los har brynstenen i stället förvandlats till kulturhistorisk souvenir med egenvärde ett mynts halt och funktion. Bakom det myntverket står också kvinnor-Los Kvinnolag. En gammal kulturbygd har genom detta initiativ återfått något av sitt ursprungliga ansikte

Några gamla och nya brynen från Los

Knivblad av Conny Persson

Den nuvarande vattendrivna brynsågen, byggd 1940, finns kvar och den renoverades 1973 av Ljusdals kommun med hjälp av ett 50% AMS -bidrag Vattenhjulet togs från brynsågen i Kalsmyr. Efter renoveringen hade Åke Borg sågeon igång en kväll i veckan för turistvisning, under sommar månaderna, fram till 1980. Inez Borg, Åkes hustru, guidade därefter fram till 1985 Brynsågen vid Österhocklaån är Sveriges enda fungerande, vattendrivna brynsåg. Den förvaltas i dag av Los Hembygdsförening och är ett intressant turistmål

Gammal och ny teknik fĂśr sĂĽgning av brynen

Tre Generationer Stenberg skniv ar I slutet av februari i år dog Stig Alvar Stenberg i Svärdsjö.

Därmed slutade tre generationer Stenberg med deras arbete att tillverka knivar, och ett kapitel av svensk knivtillverkning är slut. Det böljade med farfar Johan Stenberg (1859-1940) Han var född Johan Eriksson på en liten gård kallat !'Kolabacken", nära Lingheds kyrka. Därför blev han kallad "Kolabacks Janne" men tog år 1900 namnet Stenberg. Han var en duktig smed och till verkade slidknivar med långa smala hand smidda blad, de var fasade längs ryggen, som är typiskt svenska knivblad från Eskilstuna. Han brukade stämpla bladen med J.Stenberg. Linghed. Skaften var av masurbjörk eller ädelträ och försedda med nysilverholk. Slidan var endera av läder med nysilverbeslag eller helt av nysilver, och då ofta med genombrytningar så kallade " fönster", och fodrade med läder. Kolabacks Janne var skicklig på att gravera. Han utsirade slidorna med ränder och vackra blomslingor", ibland också med dalpilar. I ett brev till Nordiska museet 1933 berättas om att hans knivar" de äro för långa att an vändas till täljknivar, men de är mycket vackra. Den gamla knivsmedjan står ännu kvar i närheten av bostaden i Linghed, men den används som garage av nuvarande ägaren Erik Adriansson. Han hjälpte i sin ungdom både den äldre "Gubben " och den yngre Stenberg med att tillverka knivar, när han kom från skolan. Johan Stenberg tillverkade också snusdosor av nysilver, ofta graverade med mönster, namn och årtal. Hans verksamhet kallades "Knivfabriken", så produktion var nog ganska bra. Det är sällan man träffar på hans arbeten, varken knivar eller snusdosor, men knivarna skiljer sig heller inte så mycket från han son Albert Stenberg, så man måste se på stämpeln vem som har tillverkat kniven.

Johan Stenberg hade två söner Albert (18931948), som är far till Stig Stenberg, och Erik (1898-1965) De hjälpte båda fadern med arbetet i verkstaden, och Stig berättade, att de båda sönema ofta fick stå i verkstaden och dra slipsten för hand medan fadem pressade bladen hårt mot slipsten med hjälp av en pinne, Då kunde det ske att sönema plötsligt slutade att dra och fadem ramlade över slipsten. O då gällde det att snabbt komma undan så att han inte fick tag i dem. Det var pojkstreck.

De två bröderna Albert och Erik fortsatte med knivtillverkningen då fadem blev gammal. Vi kan se dem på ett foto från 1920 i verkstaden. Den ene vid polerskivan och den andra vid skaftsvarvbänken. Erik fick ett annat arbete, medan Albert fortsatte med knivtillverkningen fram till 30 -talet. Omkring 1935-36 slutade han, först och främst på grund av konkurrensen från fabrikerna i Mora och Eskilstuna. Den för länge sedan avlidne statsgeolog Gösta Lundqvist skrev i Fataburen 1940 en artikel "Svenska slidknivar" och han inleder bl.a. med "de gamla smederna äro på få undantag när döda,och för de kvarlevande är det inte lätt att utklassa Mora knivarna, som säljs för 50 a 75 öre, eller Eskilstunaknivarna. En av Dalamas bästa knivsmeder, Albert Stenberg i Linghed, handgjorda kniv och slida (av metall med omering) för 4 kr, men det kan ju vara förklarligt, att han slutade med rörelsen så som mindre lönande.Men nog var det en förlust för alla som finner glädje i en god kniv". Själv var Gösta Lundqvist en stor beundrare av Stenbergs knivar. 13

Albert Stenbergs knivar möter man fler av. Man kan säga att det finns 4 huvudtyper. Den ena är en så kallad"skogskniv" som har slida av älghom som lagts samman av två delar, som hålls samman av nysilver plåtar längs sidorna. Den översta delen av slidan är klädd med älghud "med raggen kvar" och ett nysilverband längst upp. Denna slidtypen är en slags lappslida av älghorn om man vill. Skaftet är också av älghom med en nysilverholk nedtill en kraftig mötrek längst upp. Skaftet kan också vara av masurbjörk med bara en metallholk nedtill. Bladen är vanligt Stenbergsblad, långt och smalt och avfasat längs ryggen. Alberts blad är stämplade: "ALB: STENBERG." i en båge och därunder "LINGHED". Den andra typen har nysilverslida med eller utan genombrytningar, och med eller utan gravering. I metallslidan är inlagt endera läder eller röd konstmaterial, de är fastsatta med en liten nit. Skaftet är av masurbjörk eller av ädelträ med släta nysilverholkar. Skaften, särskilt dom med ädelträ, kan ha en enkel dekora tion av cirkeltyp. Denna knivmodell finns också med parerstång och har därför slids ett stycke ned i var sida på slidan.

En annan typ är finare, mer smal och slank. Slidan är av nysilver med en kraftig utfilad ende dup, närmast till form som en stilisera kungakrona. Det är en lång genombrytning ut för bladet och ofta också en genom brytning på den övertsa delen av slidan. Skaftet er försedd med en lång profilerad holk och en kraftig utfilad rombformad knopp. Knivarna är ofta graverat på holkarna och på den översta delen av slidan. Bladen är också långa och smala med avfasade kanter på ryggen.

Den finaste typen har hel nysilverslida ibland, genombrutet och graverat. Skaftet är också helt av nysilver, format med en ensidig sväng , den är rikligt med gravyr, malteserkors, Kungakronor och liknande, samt på de allra finaste vackra inläggningar i nysilverskaftet. Bladet är särskilt fint utformat med lång blod rand och en kraftig avfasning längs ryggen. Inne ved skaftet är det bröst, vari det är överst och nederst är filat en bue , enhulning. Bladen är stämplat "ALBERT STENBERG och LINGHED. SWERIGE i två rader. Albert Stenberg tillverkade också snusdosor samtidigt med sin knivproduktion. Några av dessa har inlagda spegel och lös kam. 1933 skrev Ida Barka, Svärdsjö, till Nordiska Museet a tt:" De knivar, som nu tillverkas i Linghed äro moderniserade med skaft av massurbjörk eller horn samt platta slidor av läder eller nysilver " Det är alltså de knivtyper som tidigare omtalats Albert Stenberg sålde också lösa handsmidda knivblad och hade beställningar från Hälsing land,Gästikland och Norrland. Han kunde smida 12 blad från kl 7 om morgonen fram till frukosten Efter smidningen blev bladen slipade på grovstenen och sedan på finstenen i sliprummet. Han hade också tillgång till en fjäderhammare i smedjan , så det var nästan en riktig "Knivfabrik". Både han och fadem köpte färdigt knivstål från Vikmanshyttan. Det kom i stänger och måste klyvas ut i mindre bitar för att det skulle passa till knivblad. Vi kan se att mycket av Alberts arbete, slidor och skaft av nysilver, att de är ofta lödda samman av två halvdelar. Stig berättade att fadem var mycket nöjd med sina stämplar "dynar" att de var fint tillverkade och passade bra till domen, för de kom i eksenterpressen. Det blev lagat omkring 300 slidor på en vinter upplyste Erik Adriansson, då han ifjol visade den gamle smedja för Stig och mej. Själv började Erik Adriansson också att laga knivar på 50-tallet. Det är också en typ med nysilverskaft och slidor, lödda samman av två halvdelar, som var är pressat ur en form. Stig berättade att farfadern , då han blev gammal och miste sin fru på 20-talet inte hade så stora fodringar på livet. Ett paket bröd och lite mjölk, och då kunde han göra en kniv i veckan. Fadem och farfadern sålde ofta sina knivar till en resande, som hade bil och kom långt omkring.

Efter att Albert slutade med knivtillverkningen 1935-36 tog han arbete som timmerman och arbetade som sådan till sin död 1948. Stig själv fortsatte inte i faderns eller far faderns spår. Han var född 1920 och då han växte opp, var det faktiskt i slutet på knivtillverkningen, så det fanns ingen anledning att lära sig smida blad. Själv blev han timmerman och senare chaufför.Först vid sin pensionering böljade han att syssla med knivtillverkning Jag mötte Stig första gången på Dalamas Museum 1987. Där kom han vänligen och visade släktens knivarbeten. Det blev vänskap och därefter flera besök i Svärdsjö. Sista besöket skedde sommaren 1992 under Kniv Veckan i Ludvika. 15

1 1988 visade han mej hur han själv en slida och bildserien visar tillverkningen Från en mall av järnplåt ritsas ämnet opp, klippes ut och filas till. Slidan formas med att hammras omkring ett långt på en liten armbolt, så att de till sist går helt samman. Kanterna filas till perfekt passning, och slidan binds samman med en ståltråd, för att hålla samman under lödningen. Slidan hänges upp på cn lang krok, sättes fast i skruvstädet. Då kommer flussmedel och silvertråden in i slidan som värmes utifrån, till allt är smält på rätt plats. Lödningen filas till slidan bankas i form dels på en träkloss i skruvstäd och dels att jämdom bankas eller in i slidan. Den sista formen får slidan vid att bankas ut med domet. Detta gjorde Stig medan han satt med ämnet i knäet Sedan löddes ändkulan på en ring längs överkanten och till sist försågs den med en upphängare. Slidan omamenterades med inborrade hål, varav några filades som stjärnor i kanten. Stig sade att han inte kunde gravera, så denna form för omamentering var han mest förnöjd med. Bara ringen på slidan fick en siksak linje med en gravyrstikkel. Bak på slidan blev det stämplat S.A.STENBERG.SWÄRDSJÖ Og NO. 1 PRNS.Det sista står för prima nysilver. Nummret har många grundat över. Men Stig hävdar att det inte betyder något. Det skulle bara vara där. Hans far och farfar har också brukat att stämpla sina slidor med olika nummer, men det skulle heller inte betyda något. Inspirationen är nog hämtat från fabriksknivarna från Eskilstuna, som ofta är försedda med nummer efter deras respektive storlek. Men på stenbergsknivama betyder numret alltså inget

F- —

Stigs knivskaft är spolformade av massurbjörk eller ädelträ och med släta nysilverholkar. Överdelen avslutas med en knopp, den är längre än faderns, då Stig ofta försåg sina knivar med en stropp till att knäppa över skaftet hans knivblad er laminerade blad från Frost utan stämpel. Men han gav dem en liten avfasning längs ryggen, såsom han föregångare gjorde För att kniven inte skulle glappa i slidan och för att den skulle sitta bättre fast i slidan försågs den med ett tunt stycke skinn invändigt av samma typ som blev brukade till opphängare. Knivarna kunde fås i två storlekar med eller utan parerstång med skaft av masur eller ädelträ. En vanlig sak är att ädelträ skaften dekorerades med insatta stift av koppar i olika grovlekar, men annars är knivarna mycket stilrena Stig gjorde inte mycket väsen av sina knivar,de var heller inte dyra, snarare ett rimligt pris. I 1989 var en av hans knivar utställda under KnivVeckan och Stig fick ett 3:Pris . Kniven blev också medtagen i Per Thorensens första bok 1990 och Stigs knivar omtalas i Svensk Turistföreningens Arssbok 1989, i Knivmakaren 1991 och i hemslöjden samma år. Allt detta gladdes han åt på ett stilla sätt, vilket man först märkte vid nästa besök. Stig berättade gärna om sin fader och farfars knivarbete, så mycket som han kände till, och det var med stor glädje han delade med sig av sin kunskap. Stig och hans äldsta son Lars Åke börjar också att samla på släktens knivar och snusdosor, så att familjen har en värdig samling över sina förfäders hantverk. Vi andra kan glädja oss över att vi har känt Stig Stenberg. Henrik Vensild. Bornholm

KNIVSLOJDARE Förm odligen Värdens största sortering av

KNIV SLIDSLÄDER samt allt övrigt du behöver som

PROFFS eller NYBÖRJARE Dessutom ALLT för övriga SKINN o LÄDERARBETEN ex. REN ÄLG HJORTSKINN RENLÄDER TENNTRÅD BÄLTESSPÄNNEN BÖCKER M.M. M.M.-VI KAN LÄDER POSTORDER

Brunnsviks Kurs- och konferensgård med anor från början av seklet.

KnivVeckan 1993 i Ludvika Traditionsrika Brunnsvik blir huvudförläggning. Brunnsvik ligger naturskönt intill Väsman, en av de största sjöarna i Dalarna. Omgiven av skogar och vatten med de blånande bergen i bakgrunden är Brunnsvik en liten dalaby med alla sina röda hus och vita knutar. Vi har inte mindre än ett 20-tal olika byggnader som kan ta emot er —oavsett om det gäller arrangemang för fem eller 250 gäster. Med 150 enkelrum, 10 konferenslokaler, en mängd grupprum, konferenshall för 210 personer, motionshall, motionsslingor, elljusspår, fotbollsplan, bastu, teknisk ut rustning för radio- video- och datautbildning, fotolab, stort bibliotek, bad, båtar, kanoter m. m. Ja, allt som behövs för bra kurser, konferenser eller träningsläger finns. Detta tillsammans med den omvittnat goda maten och den serviceinriktade perso nalen gör att våra gäster trivs och gärna återkommer.

Logipriser Vandrarhemsprincipen Hyra av lakan Frukost Middag Camping (ej el.)

110 :-/per soner/dygn 40:30:60:-

50:-/natt

V i hälsar våra svenska och nordiska gäster välkomna till

Kursgården Brunnsvik Box 840, 771 28 Ludvika • Tel 0240-394 00 • Fax 0240-390 15

KNIVRESA TILL FINLAND

Något om Finska knivar och dess tillverkare Kunskaper och kännedom om Finska knivar utanför Finland, är ganska så klent och bristfälligt, alla känner till kniven med "hästhuvud" och har eventuellt hört talas om någon Järvenpää. Gjorde han knivar eller? Detta faktum har förstås s flera orsaker, det finska språket, bristen på litteratur o s v . För att i någon mån lätta dimhöljoma vad det gäller vårt grannlands knivproduktion förr och nu så skall vi i följande göra en KNIVRESA till Finland och titta närmare på de olika, delvis traditionella knivmodellema där. Stoftet till det nedskrivna har jag hämtat från de böcker som finns utgivna på finska, samt egna iakttagelser under de gångna åren. All subjektiv bedömning får undertecknad stå tillsvars för. Artikeln innehåller säkert många sakfel och jag är enbart tacksam om läsarna hör av sig, med rättelser och/eller egna åsikter eller vad som helst, angående om finska knivar. Den finska benämningen PUUKKO, är språkligt sett ganska ovanlig ,i andra språk heter och nämns alla typer av knivar med ett gemensamt namn t ex Tysklands messer, Englands knife etc. Möjligen norskans tolle kniv sägs vara mot svarande specialnamn för slid-kniven som finskans puukko är. Puukko har några egenskaper som tydligen skiljer sig från de övriga nordiska varianter. Den första som man lägger märke till med Puukko är den förhållandevis långa raka och smala formen - såväl i blad som skaft, vilket är så karakteristiskt speciellt för äldre knivar.

Eftersom den västfinska puukkon är den mest kända här i Sverige, så är det väl lämpligast att böija vår knivresa i just västra delen av vårt grannland,närmare bestämt Kauhava socken, den riktiga knivorten framför andra. I Finland kallas puukko även KAUHAVALAINEN vilket är synonym för knivar från Kauhava och trakterna där omkring. Redan detta är bevis nog för kniv-typens popularitet och utbredning hos finnarna och för den delen även annorstädes bl a i Sverige och USA. Exportmarknaden har alltid varit betydelsefull och viktig för finsk knivtillverkning. Ska vi ta en Kauhava kniv till närmare beskådande eftersom jag kommer i fortsättningen att jämföra de övriga knivarna mot Kauhava, så försöker jag beskriva den så noga som möjligt.Bladet är alltid helstål, till formen rak, lång och smal. "Ryggens" linje är oftast rak, men i äldre knivar kan ibland skönjas liten svank neråt alldeles vid bladspetsen, vilket ger den effekten att spetsen tycks peka något uppåt. Bladen är jämntjocka eller något (mycket lite) avsmalnande mot spetsen. Spetsformen kan variera ,i äldre knivar var den oftast spetsigare än nutidens mera tväraktiga form. Eggvinkeln upptar minst halva bladbredden vilket gör att kniven är väl lämpad att tälja med, tjockleken på bladet är något tunnare vid ryggen än vid över-gängen eggvinkel/sida, så att tvärsnittet bildar en tydlig femhöming - den kan tydligt ses om man betraktar bladet från spetsen. Sådan slipning förhöjer ytterligare bladets smäckra form. Klacken = den oslipade delen av egg hör inte till den ursprungliga finska kniven, den lär ha kommit till av Amerikanska myndigheters krav att frrmastämpeln ska ska vara placerat så att den inte förstörs vid upprepad bryning/slipning och då var klacken en utmärkt lösning för detta problem. Blodskåran är också en typisk detalj för Kauhava kniven, den har funnits till och från i andra knivar, men är inte någon typisk detalj. Angående skårans tillkomst vet man tämligen säkert att år 1905 fick Iisakki Järvenpää beställning på en kniv med önskemål för detta och eftersom han saknade verktyg för att göra skåran i själva knivstålet, så löste han detta med ett blad med mässing i ryggen (jfr norska knivblad)) och gjorde skåran i den .

Den metoden använde han för övrigt 10 år innan det var möjligt för slipning direkt i stålet. Skaftet: rak, spolformigt och försett med två holkar(gäller smyckesknivar) Bruksknivama har en holk vid bladet och den typiska ensidiga tvärsvängen vid skaft-toppen. Till skaftmaterial användes vanligen masurbjörk, näver och något senare även ebonit,galalit och andra konst material, mer sällan förekom ebenholtz och andra främmande träsorter. Man använde även elfenben. Holkarna är av mässing eller nysilver och ibland silver, den närmaste bladet är ca 1/3 av skaftets totala längd. Den är avsmalnande mot bladet, bladbredd= holkbredd och det avslutas med kullrigt, runt ändstycke. Den övre holken är mycket kortare, och i profil kan man se de tre olika formerna för dem, halvrund, rektangulär och det kända hästhuvudet. För den sist nämnda, var det nog J K Lammi som först provade den typens utsmyckning till knivar. Förebilden lär ha varit knoppen på en ridpiska. Holkarna är i regel tremblerade = en enklare typ av gravyr, även graverade holkar förekommer. I fortsättningen kallar jag samtliga för gravyr. Den vanligaste gravyren är geometriska och /eller lövliknande figurer fritt komponerade. Ytterligare en skaftdetalj som mig veterligen finns endast i finska knivar, särskild då i Kauhavas dito, är den "intarsia" mönstringen av plåt i näverskaft, bladslingor och andra figurer i Jugend stil. Mönstret görs, som sagt, av tunt plåt, vilket hamras in i skaftet på högkant i önskat formation, sådan bild kan innehålla uppemot 200 detaljer och kräver ett gedigen kunnande och konsnärlighet. De två stora, Lammi och Järvenpää var mästare även i denna något säregna utsmyckning, men det fanns andra också som kunde detta och i sina bästa, kunde dom till och med, göra bättre i från sig än ovan nämnda.

Slidan: den tillverkades av tämligen tunt läder, ca 2 mm, den härdades tidigare i lutlösning (vegetabilisk läder?) och var till formen som kniven för övrigt, smal och smäcker. Till formen finns det otaliga varianter, men i huvudsak är den som följer: till skaftet anpassat överdel, något bredare nedre halva med tydliga axlar vid övergången blad/skaft, den avslutades med en sväng som följde bladeggens kurvatur. Slidan kompletterades ofta med bladskydd av trä vilket gav även formen för slidans nedre del, slidan kan vara försedd med, holk + doppsko, endast holk, eller helt utan dessa, beroende av knivmodellen. Slidholkamas gravyr är den samma som för skaftholkama, eftersom det är fråga om rent hantverk i de äldre knivarna, så variationer i gravyren/mönstringen är stora, den samma gäller även intarsiaarbeten på näverskaft, vilket ofta gjordes efter beställarens önskemål. Dekorationen i lädret är väldigt sparsamt och av bautingstyp, tvära, eller snedgående linjer vid slidöppningen, längst gående kantlinjer runt spegeln samt en smal, avlång blomdekoration i spegelns mitt.

KAUHAVA knivens utveckling samman faller ofta med utvecklingen hos Järvenpää, därför har jag tagit med några detaljer, vilka kan vara till hjälp vid åldersbestämmning av gamla knivar. Observera, stora variationer kan förekomma hos olika tillverkare. 1879 Start för knivtillverkningen 1885 Tvådelade holkar (ihop lödda) 1886 Hästhuvud av J K Lammi 1888 Syraetsning på bladen. Kniv till arvfursten. 1889 Gravyr i holkarna 1894 Hästhuvud hos Järvenpää 1894 Upphänge med krok och kedja (från Fiskars) 1894 Kniv till Tsar Nikolai av Ryssland 1905 Blodskåra på bladen, framtill 1915 imässing 1910 Maskinell tillverkning av holkar o beslag 1911 Alla knivbladen hit in tills av Iisakki själv. Senare även av Väinö Nyberg och Alfred Pikkumäki 1922 Bladen av heijarsmide, Klack i bladen 1924 Skena i holkarna 1945 - 56 Bladetsning med elpenna 1946 och framåt, maskinell syraetsning av firmastämpel. Om Kauhava kniven och särskild dess tillverkare kan skrivas hur mycket som helst, men i detta sammanhang vill jag bara nämna några namn utöver de reda nämnda, Lammi och Järvenpää. Andra mycket duktiga var bl a. Jaakko Hannuksela, Heikki Ahl och Antti Mäenpääsen, även slidmakaren Kustaa Rämäkkö måste nämnas, det var han som försåg de flesta knivtillverkare med slidor och var starkt med att utveckla den sidan av Kauhava kniven. Guldåldern för den österbottniska kniven kan anses ligga kring sekelskiftet, det säges att mera än 50 talet enskilda var direkt beroende av knivtillverkningen då och därtill kommer många fler som hade det som bisyssla, eller var på något annat vis med, som t ex. underleverantör av detaljer till knivarna. Tillverkningen och metoderna förändrades med tiden och utvecklingen gav mindre utrymme för den personliga prägel i utformningen och enskilda och småföretag blev förstås utslagna i den hårdnande konkurrensen.. Penti Turinen fortsätter sin berättelse i nästa nummer!

Fakta och bilder är hämtade ur följande litteratur: SAKARI PÄLSI TIMO HYTTINEN A. JÄRVENPÄÄ A JÄRVÄNPÄ LESTER RISTINEN

PUUKKO SUURI PUUKKOKIRJA IISAKKI JÄRVENPÄÄ JA KAUHAVAN PUUKKO KAUHAVAN PUUKKO THE KNIVES OF FINLAND

IBSN 952-90016-2-2 IBSN 951-99227-2-5 IBSN 951-99779-0-2 IBSN 96268339-0-6

KNIVMAKAREMATERIAL

från Sveriges största produsent och leverantör

NYÅ OCH SPANNANDE KNIVBLAD Sänksmidd, rostfritt Sheffieldstul av topp kvalitet. R.C.56. Sabeltand nr. 1) 6,5 cm långt; Sabeltand nr. 2) 7,5 cm långt; Sabeltand nr. 3) 8,5 cm långt; Ilålrasp 87 x 3,5 mm;

kr 120 kr 120 kr 120 kr 95;-

\ Norwegian Knives HB Box 64 - 670 10 TÖCKSFORS

______________

Gratis KATALOG

till alla som beställer ett eller flera av våra knivblad eller hålrasp!

JA TACK: Sänd följ ande varor mot postförskott a □ st. Sabeltand nr.1: Kr120 Namn: □ st. Sabeltand nr.2: Kr120 Adress: □ st. Sabeltand nr.3: Kr120 Kr 95:□ st. Hålrasp: □ Katalog med prislista 1993/94 Postnr/Ort:

v :

NORWEGIAN KNIVES HB BOX 64 - 670 10 TÖCKSFORS

NIVBODEN

KNIVES & HANDICRAFT

Köper, Säljer Knivar

i Gamla Stan

Kontakta Christina Kilgren på tel 08/204680 för mer information Västerlånggatan 30, 111 29 Stockholm

Kniv-Vecka 19 Juli-25 Juli p Vi inbjuder alla knivmakare att deltag Under veckan pågår utställning av tä\

Knivtävlingen har tre klasser:Brukf Knivbladstävlingen har fyra klasse

Där bedöm s form, funktion, skönhet ( Sveneric Loodh, Kniv-Jocke och Jan *K niven får ha hemsmidda eller fabri *D en skall vara tillverkad speciellt til *Tillverkningsdatum på kniv eller slii bifogas varje alster. *M ax två tävlingsbidrag per deltagare. Namn, adress, telefonummer samt försäkringsvärde bifogas. *Tävlingsbidragen står till arrangörernas förfogande under kniv-veckan. Juryn kommer att utse 25 knivar som skall gå till final. Alla finalknivar premieras. Pristagarna presenteras och får sina priser på Älvstagården finaldagen den 25 Juli K l 14.00. Tävlingsbidragen skickas per post eller lämnas in personligen till Älvstagården, 820 76 Jättendal senast 93-06-20 Tävlingsbidragen kan hämtas ut efter kl 17.00 den 25 Juli de knivar som ej är hämtade den 20/8-93 retumeras av arrangören mot postförskott. V Ä L K O M N A T IL L H Ä L SIN G L A N D Ä L V ST A G Å R D E N

Häng med vad som händer i USA om handgjorda knivar! Knives lllustrated är det magasin som ägnar mest utrymme åt handgjorda knivar.Tidningen har mycket färgbilder, fina bildreportage om handgjorda knivar, om tekniker, material m.m. Du får tips om knivtillverkning och man bevakar nyheterna bland fabrikstillverkade knivar. Som medlem i Svensk Knivförening får du tidningen sänd tillsammans med Knivmakaren. Som prenumerant på Knives lllustrated får du dessutom olika erbjudanden på böcker och produkter som har med handgjorda knivar att göra. Missa inte det här tillfället! V a r med från början.

Första numret får du i månadskiftet jan/ febr -93 om du beställer nu.

Behåll det här för din notering. 6 nr. Knives 111 265.-. Postgiro 645 35 57-8

V ................ Sänd in nu! .....................

Jag prenumererar på 6 nummer Knives lllustrated och betalar 265.- kro nor på postgiro 645 35 57-8 eller sänd med en check.

Tidningen skall sändas till: (skriv tydligt,tack) Namn:..................................................................... Adress:..................................................................... Postnr:..................... Ort......................................... Tel:...........................

Sänd kupongen och betala till: Rolf Friberg, Box 25078, 750 25 Uppsala 28

Niels Smiddt Viggo Eriksensvej 40 DK 4583 Sjaellands Odde Nils , 63 år pensionär, han var tidigare verksam som byggnadsingeiör Han stora hobby är knivar jakt och fiske Nils träffar du ofta på knivträffar i Norden.

Vinters Knivträff i By ske

samlade som vanligt mycket folk från norra delen av vårt land. så vi återkommer nästa vinter

Kurser Under denna rubrik får du som medlem annonsera om kurs och utställningar gratis.

Sätergläntan Hemsljödens gård

Box 87, 790 30 INSJÖN. Tel 0247-41045

Kniv Veckan I Ludvika 12-18 Juli i Ludvik

Vi kommer att ha dagskurser i hur man syr en slida m.m. Kursledare: Kniv-Jocke med fl.

Anmälan till Tel. 0565-50005. 054-563248

*Gör din egen kniv Sillegården.5-6 juli

Kursledare: Jan Erik Skoog, Deje Kursavgift inkl. Mat, logi, material. 1500:Anmälan till Tel. 0565-50005. 054-563248

Böcker ^

På grund av kronan flyter lite hursom helst så måste vi höja priset på norska böcker. Dagens prislista ser ut på följande sätt: K n iv s m e d e n .H å v a r d Bergland 350 kr Kniver og Knivmakere-1 270 kr av Per Thoresen Kniver og Knivmakere-2 270 kr av Per Thoresen Kniver 150kr av Per Thoresen Stora Knivboken 340 kr av Thomas Brevik Gjerstad og Vegårshei

Knivbok

250 kr

Kniven av Olav.H. Wåle Knivar på mitt sätt. av Bo Bergman

200 kr

Knivar

155 kr

Kniv og Slire

250 kr

Min Brukskniv

40 kr

Damask Stål

100 kr

av P.K.Eriksen og K.Moland

Så tillverkar du skaft och slida till din egen kniv. av Bo Berman

¡ | Norsk g Knivforening y

Medlemsavgiften-93 till Norsk Knivförening kan betalas in till Svenskt Postgirokonto PG 440 50 77-1 pris 125 Kr

av Öjvind Berg

av Roy Andréasson

220

av Harald Sellevold

Böcker kan beställas av

Anders Höök. Tel 0240-40039. genom att betala med bifogade inbetalningskort, detta för hålla kostnaderna på en låg nivå.

lo-

<s>

Knivblad, säljes Stefan Broström Jönsvägen 12, 955 00 Råneå Tel 0924-10279 ä>

Skaftämnen, masurbjörk,sälg, björkrot, valnöt, spec granmasur, knivblad, tenn, vulkanfiber, buffelhorn mm säljes J.O.Karlsson. Kvarnbäcksvägen 12 790 90 Särna Tel. 0253-10154 i?

Gamla knivar-köpes-bytes. Jan Erik Skoog. Björkvägen 7. 669 00 Deje.Tel 0552-10640. Äldre Samekniv köpes. Tel.060-43078. 3?

Handsmidda knivblad från ett 20 tal yrkessmeder. Ej amatörer, samt knivskaft-ämnen från 10 olika ädla träslag 150x40x30 mm Begär prospekt.0300/21201. J.L Danielsson. Box 153. 434 02 Kungsbacka.

Knivträffar-93Vildmarksmässor t Kniv Veckan i Ludvika 12-18 juli

Älvstagården 19 -25 Juli Jättendal

Munkfors 31 Juli -1 Augusti Jakt och fiskedagama i Elverum 5-8 augusti Elverum Skogsbruksmuseum. Öppet 1 juni-30 sept.10-18. 1 okt -31 maj. 10-16. Tel. 00947-6410299.

Skånska jakt och fiskemässan Bosjökloster 28-29 Aug Vildmarksmässa 93. 10-12 sept. Wasahallen, Djurgården, Stockholm

Knivblad säljes, egen tillverkning. Ingemar Nordell tel 0651-23347 Fin svensk Masurbjörk. Pris ex. ca 135x40x40 20 kr/st Tillsågas även efter egna önskemål Torbjörn Nyström, Videgatan 27 149 50 Nynäshamn. Tel 08-52013801 Handved eldad fältässja önskas köpa, även andra är av intresse. Torbjörn Malm Klackberg 20 F Gröndal 0223/20275 -i?

Handsmidda knivblad, laminerade och mönstervällda(Damascus) Jan Åke Lundström, Mastmost 8 660 10 Dals Långed. Tel 0531-41259 Intresse anmälan. Om tillräkligt intresse finns, kan en mila av alved byggas under hösten 1993. Träkol av al är det förnämligaste bränslet för vällning. Priset kommer att ligga mellan 50-100 kr/70 liter, beroende på hur stor milan blir. Kolet hämtas i Dalsland. Anmälan till Jan Åke Lundström, tel 0531-41259

Finsk Knivbok. Text: Finska - Engelska

Sista sidan knivar av Rolf Eklund Foto: Jan Unemo Vallentuna. 31