Skog & Trädgård
GÄSTKRÖNIKA: ANNAREET GILLBLAD Ibland är vi så upptagna av att räkna träden att vi inte ser skogen för alla träden. Foto: AnnaReet Gillblad
Att se skogen för alla träden
V
iskande, med blicken i marken säger han: ”Jo, fick man välja skulle man ju lämna mer vid myrar och vattendrag å så, men det är ju det där med datan å maskinen å…” Han, en skogens man. Jag som frågar, en sjukligt nyfiken tant i mina bästa år, med kameran på magen, ett miljöengagemang sedan barnaår och ett yrkesliv inriktat på att försöka förstå hur vi fungerar på det som kallas systemnivå. Det vill säga – hur sättet att organisera saker påverkar både oss och slutresultatet. Frågan jag ställt handlar om den hårt debatterade biologiska mångfalden. Att den är under hot, inte minst på grund av de monokulturer av tall eller gran som stora delar av våra skogar idag består av, är ställt utom allt tvivel. Artdatabanken räknar med att 2 000 skogslevande arter står under direkt hot att försvinna. Att monokulturer är mindre resilienta, har mindre motståndskraft mot både effekterna av klimatförändringar och eldsvåda vet vi också. Det framkom tydligt till exempel i samband med Kårbölebranden 2018. Min nyfikna undran är hur han ser på saken och vad han skulle vilja göra åt det. Där och då förstår jag att han aldrig fått frågan tidigare trots att han jobbar i själva skogen i snitt 40 timmar i veckan, och har gjort det i många år. I jakten på svar och fördjupad kunskap om skog, miljö och klimat har statistiken fått ett så stort övertag i debatten att jag ibland undrar om vi tillåtit kalkylprogram som Excel skapa en alldeles egen värld i världen, en egen skog inuti själva skogen, något människan och det som gör oss unika inte längre har till-
18
träde till. Vi är så fokuserade på att räkna träden att vi inte ser skogen för alla träden, trots att vi vet att det är i mellanrummen mellan träden som så mycket av livet i skogen bor, i jorden, i mykorrhizan, i allt som gör skogen till livsrum för allt som bor där som i sin tur ger oss liv. Det gör något med oss och med våra relationer till varandra som inte bara är bra. Det skapar motsättningar på grunder som inte löser problemen och skapar rädslor för varandra som ställer sig i vägen. Som skogsägare i det lilla formatet konstaterade jag snabbt att intresset för mig i rollen som skogsägare i första hand handlar om att säkerställa att jag vet vad jag inte får göra och vad jag är skyldig att göra och rapportera om. I andra hand, hur jag ser på min skog i termer av ekonomisk tillväxt. Inte i något fall ser jag skogsägare uppvaktas i egenskap av att vara en iakttagande människa, källa till kunskap och medaktör i skapandet av ett mer hållbart skogsbruk. För mig är det inte en stor sak, min fastighet är liten, men ur ett systemperspektiv är det det. Det är den iakttagande människan på jorden, i skogen, som med hjälp av sina sinnen följde naturens gång, lärde sig villkoren och formades av dem som utgör vår existentiella ursprungssituation. Vill vi ➢
