Hippologica no 3 2019

NY WEBBKURS FÖR HÄSTINTRESSERADE

Sedan starten 2011 har kunskapssajten HästSverige varit en rik källa för kunskaper om häst. Den 28 oktober tog sajten nästa steg och lanserade webbkursen Bli bäst på häst med fokus på hästens välfärd.

Kursen är till för alla hästintresserade men passar extra bra för den som har egen häst eller är medryttare. Även de som rider på ridskola, går på naturbruksgymnasium med inriktning häst eller har barn med hästintresse kan ha stor nytta av utbildningen.

Den helt kostnadsfria webbkursen Bli bäst på häst innehåller sex avsnitt som tar avstamp i olika hästmiljöer. I kursavsnitten får besökaren ta del av fakta och delta i kunskapstester om hur hästar bäst kan hållas, utfodras, hanteras och tränas liksom hur man förebygger skador och sjukdomar.

Att ha djur innebär ett livslångt lärande. Vi vill därför kittla hästägarnas nyfikenhet att lära något nytt. Vi tror att alla som har en häst vill göra sitt bästa, säger Carin Wrange, redaktör för HästSverige.

Alla kursavsnitt i Bli bäst på häst kan göras med smartphone, läsplatta eller dator. Genom att läsa texterna och svara på frågorna lär sig besökaren mer om vad som är viktigt för att ge hästen en god välfärd. Webbkursen ligger placerad på www.hästsverige.se och har utvecklats av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).

På startsidan till Bli bäst på häst finns nio quizzar där besökaren kan göra ytterligare tester på sina kunskaper om foder och utfodring, smittskydd, dopning med mera. Tanken är att kursen på ett enkelt och begripligt sätt presenterar vad som är viktigast för att ge hästar en bra välfärd.

Svenska Djurskyddsföreningen (SDF) sponsrar HästSverige ekonomiskt och hoppas att den nya webbkursen ska ge fler hästar optimal skötsel och hantering. Vill du stödja oss och dessutom få tidningen Djurens Värld fyra gånger om året till den blygsamma kostnaden av 200 kronor/år – bli medlem i SDF via vår hemsida www.djurskydd.org

Alla kursavsnitt i Bli bäst på häst kan göras med smartphone, läsplatta eller dator.

TEXT: JOHAN BECK-FRIIS, GENERALSEKRETERARE SDF, LEG. VETERINÄR BILD: MOSTPHOTOS

BRODDAR

Det finns mycket att tänka på när det kommer till broddar, allt från storlek och vilket underlag de passar bäst i, till hur det påverkar hästens rörelse. En oskodd häst klarar sig oftast bra även om underlaget är halt, medans det för en skodd häst kan bli riktigt farligt. Men broddar används inte bara under vintern, utan kan ge extra grepp även resten av året. Det finns olika storlekar och det är storleken på broddhålen som du behöver ha koll på för att brodden ska passa i skon.

Om din häst trampar sig själv eller någon annan häst broddad kan det ge väldigt besvärliga skador, så boots är att rekommendera för att minska risken för skador.

Hästens naturliga rörelsemönster ändras när man broddar, precis som när man byter skor på hästen. Även om det är en ytterst liten förändring för ögat, kan det ge stor påverkan för en häst. Tänk på att ju högre brodd, ju större förändring på hovens vinkel när underlaget är för hårt och inte tillåter hela brodden att sjunka ner. Då tanken är att brodden ska sjunka ner i ett mjukt underlag och ge bättre fäste, är det viktigt att hästen inte rids, leds eller blir stående längre stunder på hårt underlag när den är broddad, framförallt inte om det är olika höjd på broddarna på samma hov. Detta kan då ge problem i bland annat hovleden då vinkeln på hoven förändras ojämnt och inte har möjlighet att sjunka ner i underlaget (exempelvis stallgången).

Blindbrodd är helt platt och utan kärna, då dess funktion inte är att ge fäste utan främst för att underlätta för ägaren och hålla gängorna för broddarna rena. Blindbrodden skruvas i broddhålen under perioder som en riktig brodd inte behövs.

En bra vardagsbrodd under vintern brukar vara 6-8 mm, med en liten kärna för bättre grepp.

För att fungera bra på slaskigt och lite slirigt underlag, som snö och slask eller lera, kan brodden behöva vara lite längre och toppen på brodden konformad.

Gräsbrodd är ofta en stor hjälp på dom flesta gräsytor. Den kan vara helt plan på toppen och utan kärna. Den ger då inte lika obehagliga skador om hästen skulle råka trampa sig. Även här finns olika utförande där vissa är väldigt konformade och passar då bättre för väldigt mjuka och djupa gräsbanor, men fungerar även på isigt underlag. Är gräsbrodden lite mindre konformad på toppen passar den istället för hårda gräsbanor.

Ibland används slitskyddsbroddar för att spara skorna på hästen vid mycket tid på asfalt eller andra riktigt hårda underlag. Dessa slås i skon och finns i olika storlekar och utförande.

Bilder från AB Farming

Lilla My tillsammans med sin Matte, Åsa Bergqvist.

VÅRDHÄSTEN LILLA MY DET FLUFFIGA LILLA LYCKOPILLRET.

TEXT: ÅSA BERGQVIST

Jag heter Åsa Bergqvist, är undersköterska och har arbetat inom äldreomsorg och funktionsnedsättning i 28 år. Just nu arbetar jag som stödassistent på ett LSS boende i Marks Kommun. Jag har hållit på med hästar sedan åtta års ålder och har haft flera egna och även tävlat i hoppning under mina yngre år. För flera år sedan såg jag ett inslag på TV då en shetlandsponny besökte ett äldreboende, jag blev oerhört berörd och varm i hjärtat. 2015 fick jag själv möjligheten att ta med mig min treåriga mini shetlandsponny, Lilla My, till två stycken LSS boenden, efter att jag fått tillstånd av enhetschef och verksamhetschef i Marks Kommun. Vilken lycka!

Trots sin unga ålder hade Lilla My den rätta mentaliteten. Hon älskade att stå i centrum. Vi arbetade på prov i några månader och därefter blev det utvärdering. Det visade sig att våra besök blev succé. Med tiden hamnade vi i både tidningar och media, det var en overklig känsla att se när hon även dök upp på riksnyheterna, man fick liksom nypa sig i armen. Efter det fick vi både fler arbetsdagar och nya boenden att besöka.

Jag får ofta frågor om hur man går tillväga, om det finns någon utbildning såsom till vårdhundar? Men det gör det inte. De absolut viktigaste egenskaperna för en vårdhäst är personligheten, den ska vara nyfiken men lugn och den behöver gilla uppmärksamhet. Det är oerhört viktigt att kunna läsa av sin häst och att man har ett starkt förtroende för varandra. Det ska givetvis vara en självklarhet att hästen tycker det är kul.

Så hur går då ett besök till?
 När vi arbetar på närliggande boende tar vi alltid Lilla Mys vagn som hon får dra. Till övriga besök åker hon i sin hästtransport. Vi har alltid med oss vår väska som är full med borstar, bajspåsar, godis och hårband för de som tycker det är kul att pyssla.
 Det blir mycket klappar, gos och till Lilla Mys stora förtjusning brukar hon även bli bjuden på godis, såsom morötter och knäckebröd.

Det blir även många promenader vid varje besök. Lilla My är van att ha både rullstolar och rullatorer bredvid sig på promenader. För visst är det roligare att ha med en ponny vid sin sida, även om vädret är dåligt.

Vad kan då Lilla My tillföra i sitt arbete? Hon tillför både aktivitet, skratt och mycket glädje på sina besök. Även motivation till promenader och social träning. Det är viktigt för brukarna eller

vårdtagarna att de blir sedda och Lilla My lyssnar alltid, hon ger aldrig kritik hon är även bra på att hålla hemlisar.

Vi gör även besök inom äldreomsorgen vilket också är mycket uppskattat. Det är många sinnen som väcks när Lilla My kommer på besök och vi får ta del av många livshistorier, allt från historier från kavalleriet till hur det var att arbeta med häst i skog och jordbruk.

Det är alltid en härlig känsla inom mig när vi åker hem från varje besök. Att vi har som arbete att skapa glädje i vardagen är en dröm som gått i uppfyllelse och både jag och Lilla My är rörande överens om att vi har världens bästa arbete!

För er som vill följa Lilla My i hennes arbete, vardag och galna påhitt kan hitta henne på: Facebook: LillaMy2 eller Instagram: lillamysann

Det blir många mysiga promenader när Lilla My kommer på besök.

VARDAGEN SOM POLISHÄST

INTERVJUPERSONER:

CARL-AXEL NILSSON, TIDIGARE GRUPPCHEF PÅ POLISRYTTERIET MALMÖ. MARIE ANDERSSON, POLISRYTTARE I 16 ÅR, POLIS I 35 ÅR.

DANIEL NILSSON, NUVARANDE GRUPPCHEF PÅ POLISRYTTERIET MALMÖ, TRÄNARE DRESSYR ST. GEORGE, 1,40 HOPPNING, ÖVERDOMARE DRESSYR, DRESSYRDOMARE MSVC, HIPPOLOG EXAMEN SLU.

Vad vi idag kallar en arbetshäst är något väldigt annorlunda från vad vi förr betraktade som en arbetshäst. Då arbetade hästarna mycket i skog och mark, men det arbete de utförde har idag ersatts av maskiner, samtidigt öppnar nya arbetsområden upp inom exempelvis terapi och rehabilitering. Inom svenska polisen har man sedan början av 1800-talet använt sig av hästar i sitt arbete och det gör man i allra högsta grad fortfarande idag. Vi på Hippologica besökte Polisrytteriet Syd i Malmö för att höra om hur livet som polishäst och ridande polis och är.

Vad gör hästarna när de inte jobbar och hur ser en vanlig dag ut?

Hästskötarna börjar arbeta 06.30 och då får hästarna sin frukost, kraftfoder och hö. Efter det tas hästarna ut i hagen, de går ut olika beroende på hur deras ”arbetsschema” ser ut. Hos oss går hästarna en och en då det tidigare har hänt att en häst som varit planerad till en viktig kommendering varit sparkad när den hämtats in. En skadad häst kan ju påverka kvalitet och säkerhet under viktiga uppdrag. Men på sommarbetet går de så klart flera tillsammans. Har hästen ett tidigt pass så kommer den ut i hagen på eftermiddagen istället, för alla hästar är ute i hagen varje dag. Hästskötarna fodrar, mockar, sköter ut- och insläpp samt iordningställer hästarna fullt ut till ryttarna inför arbeten. Vi har ett sadelsystem där ryttaren själv kan välja mellan hopp-, dressyr- eller allroundsadel. I dialog med ryttaren utrustas hästarna med den utrustning som behövs för arbetet eller träningen. När det

finns extra tid vissa dagar så tycker ryttarna att det är trevligt att kunna hjälpa till med borstning och sadling för att stärka sin kontakt med hästarna.

Vilka arbetsområden har hästarna?

Vi gör patrullrundor, kommenderingar och eftersökningar. På våra patrullrundor är trygghetsskapande, närvaro och positiva möten en stor del. Vi får så klart även uppdrag från ledningscentralen, allt från att kolla upp personer eller parkerade bilar till att kolla upp situationer där personer har ringt in sin oro. Hästarna gör en stor skillnad i att skapa dialog med invånarna, människor har lättare att ta kontakt med oss och inleda samtal när vi sitter på våra hästar. Allt från barn som vill klappa hästarna till kriminella som öppnar upp sig om sitt förflutna genom ett inledande samtal om våra hästar.

Vid eftersökningar har hästar lätt att ta sig fram där inte bilarna kommer igenom. Mycket av eftersökningarna sker i skog och svårframkomlig terräng där hästarna går i snår och på små stigar där andra kan ha svårt att komma fram. En annan stor fördel är att vi har bättre översikt på vår omgivning uppifrån hästryggen och kan scanna av områden bättre.

Kommenderingar är när vi är utskickade vid större event så som högriskmatcher, demonstrationer, festivaler och karnevaler eller stadskamper; alla tillfällen där det samlas mycket folk. Det är lätt för besökarna att se oss och eftersom vi sitter högre upp än vad folk är långa så får vi även där en bra överblick av folksamlingen. Det ger oss större möjlighet att identifiera vilka personer i folksamlingar som startar upp eller deltar i störningar helt enkelt.

Hur många timmar jobbar en polishäst?

Det kan vara allt från två till åtta timmar, sen är det ju inte högintensivt under hela den tiden. Arbetspassen planeras noga av gruppchef Daniel Nilsson, så att hästarnas återhämtning och vecko- och månadsplanering blir väl balanserade. Vid längre pass under tex en fotbollsmatch, som kan vara bortåt 8 timmar, så får hästarna alltid paus i stall eller lastbil, för vila, foder och torra schabrak. Vi har också ett noggrant underhåll av hästarnas fysik med hjälp av kiropraktor och massageutbildade hästskötare, duktiga veterinärer och hovslagare som alla tillsammans arbetar för att hästarna alltid skall ges bästa tänkbara förutsättningar.

Det är ju inte alltid så glamourösa arbetspass med plötsliga ösregn eller kissnödiga och hungriga ryttare. Men man lär sig och oftast är det ett väldigt trevligt jobb.

Vad är fördelarna med att arbeta med hästen i ert yrke? Vi kan arbeta väldigt trygghetsskapande, det är lätt att både se och vara synliga. Det är även lättare att skapa positiva möten där hästen i första hand är kontakten med medborgarna. Det blir lätt för alla olika typer av människor att ta kontakt och vi får mycket frågor om våra hästar. ”Hur gammal är den?”, ”Vad heter den?”, ”Oj vilken stor häst!”. Öppningar som leder samtalen vidare till varför vi är här. Hästarna hjälper till att skapa dialoger lättare men de hjälper oss även att stanna upp lättare och prata mer på patrullrundorna än när vi jobbar i bilarna. Där åker vi från punkt A till punkt B, det är ledningscentralen och verkligheten som styr. Vi får ju också uppdrag från ledningscentralen, ”Ni rider bort och kollar den här cykeln” eller ”Vill ni rida förbi och kolla hur den personen på bänken där mår?” Det är så vi arbetar brottsförebyggande till häst.

Är det någon skillnad i utrustningen mellan er och poliser på marken?

Vi har ju precis samma utrustning som vilken annan polis som helst. Skyddsväst, pistol, pepparspray, radio, sadelväska med rapportblock, så vi kan utfärda böter, t.ex. om man inte har bilbälte eller andra typer av incidenter och lagbrott som förekommer. Sen sitter vi på 700 kg som vi också kan arbeta med, vilket är en stor fördel vid exempelvis kommenderingar.

Har man som polis egna hästar?

Myndigheterna äger hästarna, ett antal fler än vi har ryttare. Naturligtvis så uppkommer där ju skador och det tar tid att träna upp en häst. Så idag har vi 18 hästar, men vi bör ha ca 20 stycken på 15 ryttare.

Vad är det för krav på hästarna ni köper?

Många tror att det är speciella hästar med speciella färdigheter, men det är helt vanliga hästar med vanlig hopp och dressyrsstam. Kravet är att dem ska vara inridna, inte ha sadeltvång eller svåra beteende. De ska kunna skritt, trav och galopp och vara lydiga för hjälperna, resten av träningen står vi för, framförallt miljöträningen.

Hur väljer ni ut hästarna?

Förr hade vi uppfödare som visste vad vi sökte, som ringde när d trodde att de hade en häst som skulle både trivas och passa bra in hos oss. Nu är det inte så längre utan vi söker själva upp hästar som vi tror kan passa.

Vi börjar med att provrida och gör enkla övningar, presenning på marken eller flagga är en annan. Vi vill gärna ha en reaktion från hästen, men en reaktion som är hanterbar. Vanligast är att hästen stannar, eftersom en grön presenningen bryter mot färgen på underlaget. Där ska ryttaren kunna förmå hästen att gå fram på presenningen. När hästen sedan sätter hoven på presenningen kommer ett annorlunda ljud, även här vill vi att hästen ska reagera, men på ett sätt som ryttaren kan hantera. Det är i den här delen som det är viktigt att hästen inte har för mycket nerver, då kan utbildningen förstärka stressen och det vill vi inte. Målet är att lugnt och fint ta sig över presenningen och många hästar hoppar över första gången.

I nästa steg så breddar vi presenningen och då brukar de flesta hästar gå över. Vi är noga i urvalet och helst vill vi ha

Ordning och reda i sadelkammaren.

Tillbaka efter en lyckad patrullrunda.

Bästa kollegan tycker de båda två!

hästarna på prov i två månader, då är det viktigt att vi efter de två månaderna har kommit så långt i utbildningen att vi känner att hästen både passar och kommer trivas i sitt arbete hos oss. Vi röntgar också alla hästar innan de kommer till oss och vi röntgar dem även efter de här två månaderna om den behöver lämnas tillbaka, just för att säkerställa att hästen är i samma skick som när den kom till oss på prov.

Hur ser träningarna ut?

Hästarnas träningsplanering liksom rådgivning till ryttarna, inkluderat dressyr- och arbetsrelaterad träning står gruppchef Daniel Nilsson för. Som i sin tjänst ansvarar för häst och ryttarutbildning, rekrytering, hästarnas välfärd och funktion samt arbetsledning av personalen.

Våra hästar utbildas och tränas för extrema situationer och många privatryttare säger ofta att deras hästar aldrig hade klarat vissa av situationerna våra hästar möter i sitt arbete. Men en stor del av hästarnas tid läggs på miljöträning och tillit mellan häst och ryttare. Hästarna ska veta att ryttaren aldrig medvetet kommer be dem gå in i en situation som kommer vara farlig ur hästens perspektiv. Vi bygger upp en relation över tid och det sker absolut inte över en natt. Det är ju flaggor, smällare, höga ljud och stökiga miljöer med stora folksamlingar som ska bli vardag och intensiteten i träningarna ökas gradvis.

Utöver miljöträningen så varvas dressyr-, hopp- och terrängträningar med uteritter och tömkörning. Träningarna är ca 30% av ridtiden och vanligtvis hålls det fyra träningar

per vecka. För hoppträningarna och terrängridning har vi två externa tränare som kommer och arbetar med oss. För att kvalitetssäkra rider ryttarna upp i ett LA program var tolfte månad som bedöms av en auktoriserad dressyr domare. Det samma gäller inom miljö träning då det ska genomföras ett antal moment under en examen. Vi har även tränare som kontinuerligt ger feedback i programridning i dressyren. Sen kör vi till Bokskogen en del och där täcker vi in konditions-, miljö- och tempoträning. Det är mycket fokus på bättre koordination och starkare muskulatur för att minska risken för skador och idag arbetar vi även mycket med mental träning på hästarna, lär dem att gå från arbete till avspänning för att minska stresspåslaget för dem.

Polishästarna har ett varierat och välplanerat träningsschema, men de har även en väldigt varierad vardag vilken är noga planerad för att ge hästarna omväxling. Deras aktiviteter nedtecknas även dagligen i vår ”dagbok” så ifall någon ryttare blir sjuk så kan hästskötare och andreryttare se vad hästen haft för sig de senaste dagarna och planera de kommande dagarna efter det. All träning står ju inte heller på schemat utan där ingår även saker som att kunna gå ifrån kompisarna i stallet eller i hagen och att hästarna får arbeta med samverkan i olika miljöer, så allt har inte egna träningspass, men underhålls genom noggrann planering och dagboksföring.

Vi tackar ett riktigt trevligt gäng hos polisen för att vi fick hälsa på!

MILJÖTRÄNING OCH SÄKERHET

TEXT: BRITT-MARIE WIMAN, BM DRESSYR & MILJÖTRÄNING FOTO: THERESE HUBNER

Några ord om mig:

Jag har tjänstgjort som polisryttare i Göteborg i nästan 30 år där jag även utbildade både polisryttarna och hästarna under många år.

Sedan några år tillbaka valde jag att starta eget företag istället och håller idag kurser i miljöträning, för såväl enskilda som grupper i både privata ekipage eller på ridskolor runt om i landet. Jag har också skrivit en bok i just ämnet ”Miljöträning för ridhästar”.

Jag är också utbildad svensk ridlärare II och C-tränare i dressyr. Jag har även tömkörningskurser och tömkör ett flertal privathästar dagligen. Jag har startat dressyr t.o.m. St. George nivå och ridit hoppning samt fälttävlan. Numera blir det mycket unghästutbildning eftersom jag köpte en 3 åring i våras.

Hemsida: bmdressyr.se där det även går att beställa boken.

Alla hästar reagerar någon gång med rädsla i en ovan eller ny situation och eftersom hästen ju är ett flyktdjur så är den första reaktionen att fly från det. Det gäller även för en polishäst, därför utbildas de i just miljöträning för att kunna fungera och må bra i den arbetssituation de till vardags måste befinna sig i. Som te x att möta rasslande spårvagnar, tutande bilar, läskiga barnvagnar eller andra allvarliga situationer som demonstrationer eller större tillställningar där det kan finnas smällare, höga ljud och föremål som kastas mot hästen.

Alla har säkert ridit ut någon gång där hästen sett en livsfarlig soptunna eller en robotgräsklippare som rör sig helt oplanerat på en gräsmatta och hästen reagerar skarpt med att försöka fly. Miljöträning går ut på att träna ekipaget att vistas i olika miljöer. Dels de som den inte är så van vid till vardags men även hemmavid, där man tränar den att kunna ledas eller ridas bland olika föremål utan att hästen störs av det.

Ryttar EM 2017.

Tyvärr har kunskapen om hästens naturliga behov och hur den levt och fungerat sen urminnes tider minskat. Därför är det viktigt att vi hästägare och ryttare utbildar oss i hur vi bör hantera dessa situationer på bästa sätt, såväl till vardags i hemmiljö som t ex i tävlingssammanhang, oavsett vilken gren du än startar i. Genom aveln har även hästens temperament ändrats en del, kanske framförallt inom halvblodsaveln.

Det viktigaste att förstå är att hästens reaktioner oftast kommer av att den på något sätt känner sig osäker eller hotad och därför är dens första reaktion att fly från det farliga. Ryttarens uppgift är att inte utsätta hästen för situationer där hästen inte känner sig lugn och avslappnad eller litar på sin förare.

Rid alltså inte direkt fram till nya föremål som den eventuellt kommer att reagera på, utan hitta en liten plats på ridbanan, t.ex. en volt, och börja med rida hästen där tills den börjar lyssna på dig och efter en stund när den börjar fungera för dina hjälper så utöka volten men UTAN att rida rakt mot stället där det ”farliga föremålet finns”!

Det kan också hjälpa att ha en lugn och trygg häst bredvid den osäkra eftersom hästar är flockdjur och trivs bäst i sällskap, men det är viktigt att det är en häst och ryttare som är säkra och erfarna som kan vara lite draghjälp.

Varför undvika rida rakt mot nya föremål? Jo, eftersom hästens syn inte är som människans, eller andra rovdjur som har dubbelseende. Dvs. att ögonen sitter ihop och därför kan fokusera blicken för att se skarpare rakt fram. Hästens ögon är placerade på sidan av huvudet och därför ser den med ett öga i taget på varje sida. Hästens ögonplacering är en evolutionär kvarleva, eftersom hästen sedan urminnes tider levt där den måste kunna äta gräs från marken men samtidigt kunna hålla ett öga på eventuella faror runt omkring.

Med utgångspunkt i detta kan man sen vidareutbilda hästen i såväl hantering från marken som när man rider uppsuttet. Givetvis är det viktigt med grundutbildning i hjälpgivning och hantering så att hästen har en möjlighet att förstå vad du menar att den ska göra även när det är störande föremål eller miljöer runt omkring.

Det gäller att man inte går för fort fram eftersom det är viktigt man hinner belöna hästen när den gjort något bra och att den vet om det, då blir det en positiv förstärkning. All träning är färskvara så det är bättre att träna ofta i lagom mängd, dvs. kvalitetsträna, än att det blir för mycket och för sällan.

Ryttar EM 2017.

SHIREHÄST

Shirehästen är en stor kallblodig arbetshäst som härstammar från England och räknas som världens största hästras. Shirens stamfader anses vara Packington Blind Horse, en Old English Black som var avelshingst i Packington mellan 1755 och 1770.

Kroppsformen hos shiren är något slankare än hos många andra kallblodshästar, som den kraftiga ardennern eller percheronen. Rekordet för den största hästen någonsin innehas av den engelska shirehingsten Sampson som hade en mankhöjd på 2,19 meter och vägde 1,5 ton.

År 1924 genomgick två shirehästar ett kraftprov genom att man kopplade dem till en dynamometer som mäter kraft. Denna räckte dock inte till och domarna uppskattade att de både hästarna hade haft en dragkraft på cirka 5 ton.

Rasstandard

Utseende:

Huvudet skall vara långt och smalt med långa skarpskurna öron. Ögonen skall vara stora med ett vänligt uttryck. Nosryggen skall vara något konvex med stora tunna näsborrar. Halsen är lång, väl ansatt med god välvning och med god hingstkaraktär. En kort, stark och välmusklad rygg och starka raka framben med platta skenben.

Mankhöjd: Vuxna hingstar minst 173 cm, ston minst 163 cm.

Vikt: 900–1100 kg.

Färg: Övervägande mörkbrun och brun, men även svart och skimmel.

Härstamning

Shirehästen utvecklades ur destrierhästen ( fr: destrier) vilket var namnet på en typ av häst som användes i Europa under medeltiden, både som stridshäst och torneringshäst. Denna stora medeltida krigshäst var lika storvuxen som dagens Shirehästar och man tror att inkorsning med Fullblod har bidragit till Shirens extrema höjd.

På 1500-talet anlitades holländska ingenjörer för att utdika engelska våtmarker. Med sig hade dem Frieserhästar. Korsningar mellan dessa och destrierhästen ledde på 1600-talet fram till hästrasen Old English Black (en hästras som existerade i England men som dog ut när den avlades upp i Shirehästen och Clydesdalehästen och sedan helt ersattes av dessa raser. Trots namnet var svart inte ens en vanlig färg på Old English Black.

1876 bildades den första Shireföreningen, då kallad English Cart Horse och två år senare startade den första stamboken. Föreningen ändrade sitt namn till Shire Horse Society 1884, och sedan dess är hästrasen känd som Shire.

Efter Andra världskriget minskade efterfrågan på arbetshästar, som en följd av den ökande mekaniseringen av samhället. Snart var det bara bryggerierna som fortsatte att använda Shiren för att dra ölvagnar i reklamkampanjer. Detta skulle dock bidra till rasens räddning.

När bryggeriernas reklamölvagnar åkte runt i städerna på 1970-talet, ökade intresset för Shiren som maffig körhäst eller paradhäst. Varje år anordnas en stor Shire utställning i Peterborough som lockar cirka 300 deltagare och över 15 000 åskådare.

Egenskaper

Shire är en vänlig häst och ofta en perfekt familjehäst, då den fungerar utmärkt även till barn. Idag används den både för körning, parader, uppvisningar och nöjesridning men även för klassisk dressyrridning.

Shirehästföreningen har uppvisning på Falsterbo Horse Show 2019

TRISTAN TUCKER

Dressyrryttaren och hästtränaren Tristan Tucker håller clinics över hela världen i hur vi får våra hästar trygga. Han föddes i Cornwall, England men flyttade snart med sina föräldrar till Australien. Genom australiensiska horsemanship gurus, avsaknaden av den traditionella ridningen från Europa med ridhusspeglar och system lärde han sig att se och förstå hästen och dess beteende.

Tristan visar upp TRT-Metoden

Hur började din passion för hästar?

Jag växte upp med hästar genom min mamma och farfar. Jag var alltid vid min mammas sida i galoppstallen där hon arbetade och min farfar köpte halvvilda och inte så välhanterade hästar från resande. Min farfar hade inte så mycket kunskap inom olika träningstekniker, utan spenderade mycket tid med hästarna. Han byggde upp en relation till hästarna genom att förmedla känslan att han var värd att både följa och lyssna på. Jag kom upp genom ponnyklubben inom hoppning och fälttävlan och fortsatte senare med att rida snabbjobb på galopphästar och att köra travhästar.

Hur började du fokusera på miljöträning för hästar?

Jag reste först till Europa i slutet av 1999 där jag träffade min sedan länge tränare Morten Thomsen, som inspirerade mig ytterligare i sitt sätt att tänka och att lära sig träna hästar. Morten introducerade mig för både de klassiska sätten i att träna och rida, men också den mystiska delen hos cirkustränare. Jag ville lära av vem jag än kunde, som gjorde något bra med hästar.

TRT-METODEN

Vill du presentera TRT-metoden?

Grunden är att hästen upplever att den har presterat bra och blir belönad på frågan du ställde, att den känslan beroendeframkallande och direkt startar en självgenererad inlärningsförmåga. Hästen vill veta vad du kommer be den om härnäst, så att den kan göra rätt och bli belönad igen. Så att hästen är medveten och har kontroll över hela sin kropp och att kan kontrollera sig själv, att kontrollera sitt fysiska tillstånd för att kunna kontrollera sitt mentala tillstånd. För mig

blir det hela tiden tydligare att det handlar mer om ryttaren än om hästen. Om du har väldigt god kroppsmedvetenhet och vet hur du påverkar din omgivning, och då menar jag allt i din omgivning hundar, barn, fåglar, vatten- allt, att det handlar om att projicera och dra tillbaka energi. Det hjälper hästen att från början förstå hur du är. Samma för oss människor, när vi möter någon som har ett kroppsspråk och energi som vi förstår, så känner vi oss trygga. TRT-metoden fungerar för varje ryttare och häst, oavsett om du precis börjar eller tävlar på Grand Prix-nivå. . I grunden handlar det om hur hästar ser saker och upplever världen.

Den finns idag tillgänglig via en abonnemangsform per månad?

Online TRT-metoden lanserades i september 2015 med den holländska grundaren Conny Loonstra (DressagePro) på grund av den överväldigande efterfrågan på utbildning och demonstrationer över hela världen. Program för ryttare som vill lära sin häst hur den kan känna sig trygg och avslappnad i vår mänskliga miljö.. På det här sättet kan jag lära ambitiösa ryttare från hela världen TRT-metoden, så att de kan njuta av hästar och ridning mer och att deras hästar kan känna sig mer trygga och avslappnade.

När och hur började det?

Jag föddes ju inte i Europa där den långa historien av traditionell ridningen lärs ut och studeras. Det fanns inte det strukturella systemet i ridning med speglar i ridhuset, någon som visar hur du ska sitta och var du ska hålla händerna, hur man gör en halvhalt eller en övergång. I Australien kommer vi från en bakgrund med en annan användning av hästen och har inte heller samma tillgång på hästar som i Europa. Man får lära sig att komma överens med den hästen man

Tristans alter-ego Brett Kidding

har, oavsett om man inte tycker den är tillräckligt vacker eller ens tillräckligt bra. Hästen behöver ändå känna att just den är den bästa för sin ryttare, känner den inte det kommer den inte heller att vilja göra det du ber den om. Traditionen i Europa, med bakgrund i det militära och ett system skapat av människor för människor i hur man rider, skapar ett väl disciplinerat och strukturerat sätt att utföra ridningen på. Att få hästen att utföra det vi ber den om inom ett fastställt antal regler. För mig blir det väldigt oflexibelt och dialogen mellan dig och hästen är inte öppen och otvungen. När jag arbetade med horsemanship-guruer från den australiensiska hästkulturen, började jag inse vikten av just horsemanship och att verkligen förstå hästen. När jag återvände hem slutade jag min universitetsutbildning med en konstexamen och började sedan mitt egna företag med att utbilda hästar. 2009 flyttade jag tillbaka till Europa för att jobba för Morten Thomsen på jakt efter ytterligare inspiration och för att sätta mer fokus på mitt mål som dressyrryttare. Under den här tiden växte efterfrågan på utbildning av hästar, undervisning och clinics över hela Europa och USA snabbt.

Varför tror du att du har lyckats så bra?

I mitt egna stall nära Melbourne i Australien, startade jag upp till 100 hästar per år i alla olika raser och discipliner. Det var en tidsperiod som jag krediterar mycket av min kunskap från. Kan låta som en kliché, men hästarna var och är fortfarande mina största mentorer. När jag började med att träna hästar fick jag bara erbjudande att träna de hästar ingen annan ville ta sig an. Det blev på något sätt ett ohälsosamt beroende, att ta sig an och klara av hästar ingen annan kunde och ville ta, men det är också det som har lärt mig så väldigt mycket.

Du bor heltid i Nederländerna nu?

Ja, 2012 flyttade jag permanent till Nederländerna för att vara mer central i Europa. Idag äger och driver jag mitt eget stall i Langenboom (Noord-Brabant) i Nederländerna. Där tränar jag hästar från grundutbildning upp till Grand Prix och undervisar även elever som tävlar på internationell nivå.

Kan alla lära sig det här?

Ja absolut. Men jag tror att det handlar om att vara ärlig mot sig själv. Var inte någon annan, försök inte passa in i vad som har varit eller vad som kommer att bli, tänk inte på att stå i rätt stall, hålla på en viss disciplin eller ett visst uppförande. Försöker man vara som alla andra blir det väldigt mycket av samma sak, vilket blir väldigt tråkigt och utvecklar oss inte. Med hästar måste man vara i nuet, inte i vad som hände igår eller imorgon. Man får inte glömma att det är en stor skillnad på ryttare som får hästen att göra något och ryttare som lär hästen att göra något.

Brett Kidding, hur började det?

Mitt alter ego Brett Kidding utvecklades när jag blev inbjuden till ett dressyr convent i Storbritannien, som drivs av Richard Davidson och Carl Hester. De bjöd in mig för att göra en demo av TRT-metoden. Man behöver vara taktfull när det gäller att

ge människor kunskap, så att de kan ta till sig det. Efter ett tag kände jag att jag var tvungen att vara mer ärlig, men man kan bara vara så brutalt ärlig till en viss gräns, sen uppfattas man som oförskämd. Det skulle vara en brittisk dressyrryttare som heter John Not-a-Clue, de är alltid väldigt lätta att jobba med och öppna för att ha kul och har alltid varit mycket liberala med de idéer jag kommer med, men när jag föreslog en brittisk dressyrryttare som inte har någon aning, så fick jag planera om lite. De föreslog att jag skulle göra det med Australiensk accent och då var Brett det namn man förknippade mest med australien. Sedan la vi till Kidding som efternamn. Humor är en stor del av mitt liv, man måste kunna skratta åt sig själv.

Brett Kiddings häst känns som något utöver det vanliga? Bretts häst kom till mig som en ostyrig tonåring, han hade bland annat problem med att ta ansvar. Att lära honom de saker han måste kunna göra för att genomföra ett Grand Prix program faktiskt helt utan hjälp, med Brett som sitter på ryggen och gör ingenting för att underlätta för honom- Resan som den hästen har gjort!

Under uppvärmningen så rider jag fram honom så hans kropp är redo för uppvisningen, sedan går jag av och förvandlas till Brett och när jag hoppar upp igen som Brett blir han direkt uppmärksam och från det ögonblicket tar han fullt ansvar. Och genom att ha skaffat sig en mjuk inlärningsförmåga, fått ha en känsla av framgång, av prestation och ett syfte - vill han vara en dressyrhäst mer än vad jag vill.

I början föds en häst bara för att veta hur man överlever i naturen, han använder flyg han är ett överlevande djur. När han är född i en mänsklig värld, är den gps han har för att överleva i den mänskliga världen inte längre användbar. Då behövs nya verktyg som för att kontrollera sig själv i den här miljön. Och för en sporthäst handlar det verkligen om kroppskontroll och att kunna vara en god ”descionmaker” i ett ögonblick av prestation, att kunna koncentrera sig och upprätthålla dialogen i sitt jobb. Med de här verktygen tillsammans med den vanliga träningen av en tävlingshäst, ger dig som ryttare fördelen att hästen känner sig säker i sin egen kropp.

TRISTAN TUCKERS ”ATT TÄNKA PÅ SOM RYTTARE”

Ta reda på vilken typ av person du är Hur projicerar du dig själv och hur uppfattar andra människor dig? Det är också så din häst kommer att uppfatta dig och din energi.

Ställ dig själv frågor om din häst Vem är din häst och vad tänker den?

Ifrågasätt Om hästen gör något fel, varför gör den det?

Tack och adjö för den här gången säger vi till Brett och Tristan

SHETLANDSPONNY

Två shetländska kvinnor med ponnyer. Foto från ca. 1900, Shetlands Museums fotografiska arkiv.

SHETLANDSPONNY

Shetlandsponny är en av världens minsta hästraser och kommer ursprungligen från Shetlandsöarna utanför Skottland. Lättfödd, smart och mycket sund ponny med ett lätthanterligt men något egensinnigt temperament är utmärkande för den här rasen. Rasens utseende kännetecknas av en stark kropp och väldigt kraftig man, pannlugg och svans.

I förhållande till sin storlek är Shetlandsponnyn ett av världens starkaste hästdjur. En shetlandsponny når oftare så hög ålder som 30 år. I Sverige finns ca 12.000 registrerade shetlandsponnyer, vilket gör shetlandsponnyn den till antalet den största ponnyrasen i Sverige.

Historia

Shetlandsponnyns ursprung är relativt okänt men genetiska tester har visat att den troligtvis har sitt ursprung i den utdöda, primitiva Tundrahästen genom de snarlika Yakutponnyerna från Ryssland. Dessa tros ha kommit till öarna genom inlandsisen som förband Norge med Shetlandsöarna runt runt 8000 f.Kr. Även orientaliskt blod från de keltiska ponnyerna kan ha blandats in i Shetlandsponnyerna genom de keltiska bosättarna. Även Vikingarnas skandinaviska ponnyraser har säkert en del i den lilla Shetlandsponnyn, då dessa togs med till Storbritanniens bosättningar.

Först användes ponnyn i jordbruk och till körning, frakt och transport av t.ex. torv och kol. Shetlandsponnyn exporterades också över hela världen som körponnyer, barnponnyer, som cirkusdjur och även som sällskapsdjur i parker och hos de kungliga hoven. Ibland användes de som ridponnyer även till fullvuxna ryttare.

År 1847 förbjöds enligt lag kvinnor och barn att jobba i kolgruvorna i Storbritannien och efterfrågan på starka ponnyer som var tillräckligt små för gruvorna ökade. De små Shetlandsponnyerna passade utmärkt i storleken i gruvgångarna som enbart var 120 cm höga, de fick slita för att dra upp de tunga vagnarna. Shetlandsponnyerna fick oftast jobba hela sina liv i gruvorna och blev ofta blinda då de inte fick se dagsljus. Man avlade även fram en tyngre, grövre variant av shetlandsponny, utvecklad specifikt för gruvarbete. År 1890 startades den första föreningen för shetlandsponnyn i Storbritannien och stamboken öppnades för att hålla kontroll över aveln och för att kunna registrera renrasiga Shetlandsponnyer. På så sätt blev även typen fixerad och rasen fick en standard som stoppade utavel med andra raser.

Rasstandard

Mankhöjd: 107 cm vid 4 års ålder.

Färg: Alla färger utom tigrerad.

Pälsen: Sommarpälsen är kort och glänsande, medan under vintern har långt täckhår och därunder kort, rättuppstående hår.

Huvudet: Litet och proportionerligt.

Öronen: Små och rättuppstående, pekande framåt.

Ögonen: Stora, intelligenta och mörka.

Torgvantar

Fleecevantar som är fodrade med Welltex®. Perfekt för dem som önskar en värmande vante där fingrarna får fritt utrymme att arbeta.

250 kr hos backontrack.com

Julklappstips

Julafton närmar sig med stormsteg och önskelistorna blir bara längre och längre. Här är några tips för dig som har hästar på huvudet, spenderar timmar i ett kallt ridhus eller som bara vill hitta det där lilla extra till någon du bryr dig om!

Käpphäst

Den vilda käpphästen älskar full fart och äventyr! Ta hästen i tyglarna och klicka på knappen för att höra hovarna klappra mot marken, med så realistiska ljudeffekter att du nästan glömmer att det bara är en lek.

149 kr hos borjes.se

Hippologicas barnkläder För vackra drömmar till våra minsta hästälskare! Syskonmatcha både julklappar och barn med Hippologicas t-shirt i strl. 3-4 år och baby pyjamas i strl. 3-6 månader. Båda är tillverkade i 100% ekologisk mjuk bomull.

229 kr /st på hippologica.se

Kuddfodral

Kuddar med olika hästmotiv! Storlek 45x45 cm.

99 kr hos lakka.nu

Hay Bag

Perfekt för den som har allt. Skippa den blå plastkassen nästa gång och packa i denna vegetabiliskt garvade läderkasse från Get the Gallop. Rymmer alltifrån helgens tävlingsutrustning till vardagens kånkande. Och självklart hästens hö om du vill.

2.695 kr hos getthegallop.com

RideQ

Förbättra din sits och bli en mer balanserad ryttare. RideQ har utvecklat världens första “wearable” för ryttare som hjälper och korrigerar dig i realtid.

2975 kr hos rideq.se

Miljöträning för ridhästar av Camilla Assarsson och Britt-Marie Wiman.

En bok som vänder sig till dig som är ryttare på häst eller ponny inom alla discipliner. Det är en handbok för dig som vill veta varför hästen beteer sig som den gör och hur du kan handskas med din häst i olika miljöer, för tryggare hantering, säkrare ridning och bättre tävlingsresultat.

199 kr på hippologica.se

ShouldersBack™ Lite

Västliknande plagg som försiktigt drar axlarna i rätt position för att omskola tanken och musklerna till bättre och rakare hållning. Utvecklad av ett team ortopediska specialister. Velcro® axelband kan justeras för att öka eller minska den korrigerande strykan.

699 kr i på horsewealth.com

Hästtavla ”Light & Shade” Tavla föreställande en svart lusitanohingst. Tryckt på exklusivt matt fotopapper eller högkvalitativ canvasduk. Finns i flera olika storlekar och utföranden.

från 550 kr hos hastkonst.se

Stigbyglar är en viktig del i utrustningen för en ryttare, det är ryttarnas fotfäste och ger ryttaren grundläggande balans och kontroll i sadeln. Att förlora en stigbygel kan kosta en professionell ryttare värdefulla poäng och intäkter medan att förlora en stigbygel för en amatörryttare kan orsaka brist i fokus och självförtroende.

ONTYTE™ Magnetic System skapar ett icke-bindande magnetiskt grepp mellan stigbygeln och skosulan. Det magnetiska greppet är tillräcklig för att ge ryttaren extra säkerhet, kontroll och självförtroende under ridningen, samtidigt som det möjliggör en enkel avsittning när som helst, även under fall eller nödlägen.

ONTYTE™ hjälper ryttaren att förbättra prestationen, kvaliteten och glädjen i sin ridning.

STIGBYGELN

ONTYTE’s™ magnetiska stigbyglar innehåller sällsynta och långlivade jordartsmetaller av neodymiummagnetiska komponenter; konstruerade för att skapa rätt mängd styrka, ytspänning och vikt för att du ska kunna uppnå oöverträffade prestationsfördelar. Koppla ihop stigbygeln med ONTYTEs™ italiensktillverkade designerskor eller sula om dina favoritskor med vårt lättanvända kit.

SULAN

ONTYTEs™ Precision Placement Sole är en patenterad sula som gör det möjligt för ryttare att anpassa positionen och området för magneten mellan deras stövlar och stigbyglar. Vibram, den ledande tillverkaren av sulor för sport- och friluftsutrustning, tillverkar sulan som är utformad för enkel montering av en skomakare. Ryttaren kan välja mellan tio olika inställningskombinationer för att säkerställa rätt fotplacering, dessutom en variation av inställningar för det magnetiska greppets förhållande till stigbyglarna.

Foto: Clara Courtillier

VANLIGA FRÅGOR FRÅN RYTTARE

Hur fungerar ONTYTE™ Magnetic Stirrup System?

ONTYTE™ -systemet använder en speciellt utformad och patenterad metod för att utnyttja den magnetiska dragningen mellan ONTYTEs™ stigbyglar och sulor.

ONTYTE™ -systemet använder ett icke-permanent grepp, och din fot är aldrig bunden eller låst till stigbygeln. När du rider känner du att dina stigbyglar sitter där de ska när du behöver dem (till exempel vid avslutande av ett hopp, snabba svängar eller vid oförutsägbara situationer). Om du faller eller kastas av från din häst, gör tyngdkraften och vikten av din kropp att du omedelbart kopplas bort från dina stigbyglar utan att behöva göra någon extra rörelse.

Vem kan använda ONTYTE™ Magnetic Stirrup System?

ONTYTE™ kan användas av alla nivåer av ryttare; amatörer, proffs, fritidsryttare och para-ryttare, på alla typer av engelska sadlar.

Hur väljer jag vilka stigbyglar som är rätt för mig?

Vi har designat ett antal modeller av stigbyglar som passar de flesta ryttares preferenser. StarGrip Composite- och Flex Grip S4-stigbyglarna är mest uppskattade av professionella och amatörshoppare samt jägare. Dressyr- och Equitationryttare föredrar den klassiska Vintage Grip-stigbygeln. Monobranch Grip säkerhetsstigbygel är bäst för unga ryttare och ryttare med särskilda behov. Välj en typ och storlek som du redan är bekväm med.

Det är det smartaste jag någonsin hört om! Jag inte kan tro att man inte har tagit fram det här tidigare. När jag först fick hem mitt OnTyte system experimenterade jag med det hemma. Hoppade många olika hästar och vi arbetade med var magneten satt i förhållande till stigbygel och ridstöveln. Det är faktiskt otroligt vilken skillnad den gör, man kan inte tro att man inte har använt den tidigare. En av de mest spännande aspekterna med OnTyte är för mig är att lära unga ryttare fotens läge i stigbygeln. Det har även förekommit flera tillfällen där jag har tappat en stigbygel och vid en tävling som OS tar OnTyte bort oron för att det ska hända.

SCOTT BRASH

Det är en fantastisk produkt, eftersom det är viktigt att dina fötter är stabilt placerade i stigbygeln. Jag vill ha en bra och stabil position på min fot i stigbygeln hela tiden. Jag har haft tur och har inte trillat av på länge. Men för ett par år sen i Aachen när jag hoppade en häst, så tappade han en sko och halkade när jag svängde. Jag trillade av och det har innan dess varit lite tankar kring om stigbygeln löser ut och det gjorde den verkligen. Jag har aldrig sett att det skulle vara några problem under dom här åren och det är många ryttare som rider med OnTyte.

LAURA KRAUT

Foto: Clara Courtillier

Foto: Clara Courtillier

JENS & ISABELLE

FREDRICSON

I Skånska Löberöd hälsar vi på Jens & Isabelle Fredricson för att höra hur deras tankar kring hästar, ridning och sporten går. På Flyinge arbetar Jens idag som stallmästare samt kvalitet- och utvecklingsansvarig, medan Isabelle arbetar som veterinär och stall- och hästansvarig. Utöver deras tjänster på Flyinge som innehåller både personalansvar och driftansvar, bygger de nu upp sitt nya hem med hästarna på gården i Löberöd. Båda två enas om att det är ganska perfekt att kunna arbeta som ett team och hur viktig kommunikationen mellan ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären är.

Vad tänker ni kring teamet runt hästen?

Isabelle: Det är så viktigt att man har ett bra team, vi diskuterar ju jättemycket och Jens är ofta med så vi kan titta på hästarna tillsammans. Vi bygger hästens träningsschema, behandlingar och kost ihop. Mycket av vårt arbete handlar om just det jag brinner för, det förebyggande arbetet. Att kunna förebygga skador med rätt träning och i det behöver ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären arbeta nära varandra. Som veterinär har jag lärt mig så mycket sen jag träffade Jens om hur mycket ryttaren kan göra för att få hästen frisk, skrämmande mycket faktiskt. Jag har verkligen utvecklat förståelsen för hur mycket man kan göra med ”bara” rätt träning.

för att jobba på det vi håller på att träna. Min uppfattning är att hästen inte ska ridas mycket mer än 1 timme per pass, sen kan man på äldre hästar rida två pass. Men för att hålla hästen pigg och motiverad tycker jag att det räcker med en timme per pass, säger Jens.

Det känns som att det idag är mer sällan man rider två pass per dag?

Jens: Ja, men jag tror att det är väldigt bra med två pass per dag. Just våra äldre hästar går två pass per dag för att vara tränade inför nationshoppningar och liknande. Det andra passet kan vara skrittmaskin, lösgalopp eller en tur ute. Våra

Jens: I det moderna samhället där det är så lätt att kommunicera, tycker jag att varje häst skulle ha ett team, med ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären nära varandra. Just i det förebyggande arbetet försöker vi vara ett steg före hela tiden, så även om hästen känns bra går Isabelle igenom den för att se om det är något som är på väg upp. Ibland kan det räcka att skritta ut tre dagar. Återhämtning är en viktig del i det förebyggande arbetet. Det här är ju inget nytt, men de nya kommunikationsvägarna har gjort att det otroligt mycket lättare att kommunicera kring hästen. Innan var man tvungen att skicka brev eller ringa till en fast telefon. Det märks att det här är en hjärtefråga hos den här familjen och Jens fortsätter: Och att man vågar träna hästen, med ett varierat arbete. Man behöver ha förståelsen för hur ett varierat arbete för hästen är bra både mentalt och för den långsiktiga hållbarheten. Det är mycket lättare att bygga upp muskler och styrka än vad det är att se till att ligament, leder och skelett byggs upp och stärks. Jag brukar säga att ibland kan det vara skadligt att rida för bra, just för att man kan stärka upp hästen muskulärt och få hästen att göra saker som den egentligen inte är stärkt för. Sen behöver hästen också jobba med att hitta en bra balans och en bra arbetsform annars blir det inget bra ändå.

Isabelle: Det är i den tidiga träningen av hästen, som Jens pappa (reds.anm. veterinärprofessor Ingvar Fredricson) arbetar mycket med, där de unga hästarna blir starka inte bara muskulärt utan att genom rörelse låta ligament, leder och skelett utvecklas och bli starka. Våra unghästar har gått i Brösarps backar och det gör skillnad. Är unghästarna uppväxta på väldigt plan mark får man ta hänsyn till det i träningen och låta dem stärkas långsamt, säger Isabelle

Vi kommer in på hur det var förr och hur det har blivit med den ökade tillgången på ridhus. Mycket är nog tid och bekvämligheten, när vi var unga då hade man inget ridhus. Då lastade man hästen för att åka till ridhus, men idag får man lasta hästen för att åka till skogen eller ge den ett galoppjobb. Då blir det så klart mer sällan eftersom det tar mer tid och kräver mer planering. Sen är det inte fel att rida i ett ridhus, absolut inte, men det är variationen som är viktig. Det är inte alla som har glömt hur viktig den här delen är i träningen, Ulla Håkansson rider fortfarande ute i skog och mark, jag själv tycker om att rida ut 20-30 min, trava och galoppera lite innan jag går in i ridhuset

unga hästar går i hagen hela dagen och får ett pass per dag, sen räcker det för dem.

Vad tittar ni på i nya hästar?

Till Flyinge är det bra temperament och bra exteriör för att den ska passa till den verksamheten. När det är till oss letar vi efter hästar som ger en bra känsla i ridningen, att den har tillräckligt bra galopp. Det är svårt och det är så många parametrar som ska passa in och stämma. Vi köper ofta yngre hästar och det är svårt att veta hur bra en 5-åring kommer bli i slutändan. De växer och får vila, sen hoppar de som bara den, så jag är extremt ödmjuk när det gäller att se ut hästar. Jag kan se vilka som kan hoppa så klart, men om de har hoppat 10/10 eller 7/7 på treårstestet spelar inte så stor roll, men har den hoppat 4/4 då får man kanske vara lite uppmärksam på varför det är så. Man måste prova hästarna och gärna mer än en gång.

Är det någon skillnad på klinik och gårdsbesiktining inför köp?

Isabelle: De flesta större anläggningar har ungefär samma förutsättningar, mycket är ju underlaget. Man vill gärna trava upp på ett hårt underlag som asfalt och likadant på böjt spår, där vill man också ha möligthet att titta på hästen på både hårt och mjukt underlag. Många röntgar hästar vid köp idag och på dyrare hästar använder man även ultraljud och då görs det oftast på en klinik.

Är det vanligare att man hittar fel eller skador idag?

Isabelle: Utrustningen blir ju bättre och bättre, man är mer medveten idag och så röntgas det fler halsar och ryggar idag än det gjordes förr. Det är klart att man hittar fler problem på halskotpelaren om man röntgar just fler halskotpelare, men det har nog alltid funnits.

Hur har Flyinge och Strömsholm förändrats under din tid, Jens?

Jag ser det som att de är till för att skapa möjligheter för människor att kunna arbeta inom hästnäringen. Då vill vi ju utbilda för att kunna förbättra ridsporten, så vi arbetar mycket med gamla bra traditioner samtidigt som vi hela tiden ligger i framkant. Jag tror det är väldigt viktigt att man hela tiden granskar sina metoder eftersom metoderna förändras efter hur hästmaterialet och aveln utvecklas, vilka mål som sätts upp för hästarna. Många av de bästa hästarna vet man inte varför de blir bäst. Och idag finns det många fler hästar

”I DET MODERNA SAMHÄLLET DÄR DET ÄR SÅ LÄTT ATT KOMMUNICERA, TYCKER JAG ATT VARJE HÄST SKULLE HA ETT TEAM, MED RYTTAREN, TRÄNAREN, HOVSLAGAREN OCH VETERINÄREN NÄRA VARANDRA.”

som håller topp nivå, jag tittade på hoppningen från Stuttgart häromkvällen och det var så otroligt fina hästar och samtidigt så bra ridning. Scott Brash, Ben Maher, Marcus Ehning bland annat. Och det var en fröjd att se på; stilla händer, bra position, härlig form på hästarna. Mycket på hästarna som är så här bra handlar om att störa dem så lite så möjligt, en skicklig ryttare låter hästen få ut sina kvaliteter.

Hur tycker ni att de renodlade dressyr eller hopplinjerna påverkar den vanliga ridhästen idag?

Det finns ju inga vanliga ridhästar idag. Det finns en hopphäst och en dressyrhäst där några av dem passar alldeles utmärkt som ridhästar. Men många är också så specialavlade, hopphästarna har ofta lite långa bakben och lågt ansatt hals med väldig kraft i galoppen och annars ganska outvecklade gångarter i skritt och trav för att det är helt oväsentligt för hur hästen kommer prestera i själva hoppningen. På dressyrsidan ser de helt annorlunda ut med väldigt väl ansatta halsar, fantastiska gångarter och smidiga. Idag har vi enastående fina hästar, men det är inte vanliga ridhästar utan blivande tävlingshästar.

Det har blivit så eftersom det är det enda uppfödarna får betalt för. Hade branschen sagt att dem var villiga att betala självkostnadspris med 10% vinst för en väldigt trevlig ridhäst, så hade det funnits.

Vad är utmaningen med hästar med så mycket rörelse och motor?

Isabelle: Det är klart viktigt att man klara av att jobba sin häst korrekt för att undvika skador. Det är jobbigt att vara veterinär idag och att besiktiga hästar, för det finns alltid något du kan hitta på en röntgen. Man hamnar ju inte alltför sällan i reklamationer, jag jobbar inte med det , men man hittar inget innan köp och köpet går igenom. Hästen säljs från en duktigt ryttare till en amatör. Efter 1 ½ år blir den istadig och efter några ordentliga genomgångar kanske man hittar täta tornutskott och så vill man reklamera för att den har kissing spines, vilket för mig är en väldigt ridrelaterad orsak. Ofta har man då haft en för svår häst, den har kanske fungerat jättebra hos en mer erfaren ryttare med ett ordentligt system runt hästen. Våra hästar är rätt vassa allihop, vi vill ju ha dem så. Men om vi skulle släppa dem till en amatör är det inte alls säkert att dem skulle fungera speciellt bra att rida ut på.

Jens: Jag kan rakt översätta det, jag hade sex tävlingshästar 1993, då kunde jag ta mina lumparkompisar som knappt kunde rida och red ut på tur. Det var inga problem, även om hästarna kunde titta till på saker så var jag aldrig orolig. Med de hästar jag har nu, även om det kommer duktiga ryttare så drar jag mig för att låta dem rida ut. Lite är att samhället har blivit så rädda för olyckor, för 25 år sen så skrattade man lite när någon ramlade av och så hoppade man upp och red vidare. Idag är det mer ”Oj har du ramlat av, hur gick det?” Så det är lite ”värre” att ramla av idag än det var förr, men framförallt är hästarna är mycket vassare. De är mycket lättare att rida på ett sätt, visst är de vassare men det är lättare att utbilda mot de mål man har. Hopphästarna kan ju redan hoppa, förr fick man lära in det. Så väldigt mycket av utbildningen går mycket lättare, just för att hästarna är så mycket bättre för sin uppgift. Så hästarna har absolut inte blivit sämre, dem har blivit mycket bättre, idag har vi enastående bra hästar.

Hur har sporten förändrats?

Idag är det en väldig mycket mer finess i hoppningen. Underlagen har ändrat hela anridningstekniken. Man kan hålla en helt annan galopp, ett helt annat tempo, svänga utan att hästen halkar, så det är stor skillnad.

Hur har störningsmoment på tävlingsbanan ändrat sig?

Det har blivit mer, ofta stora skärmar som sänder repriser hela rundan och en del hästar är väldigt ”tittiga” för det. Men där kan man också se på den nya generationens hopphästar, dem är väldigt avspända, men försiktiga. Den äldre typen av hopphästar var ofta väldigt tittiga och bland annat vattenmattor var ofta ett stort problem. När man var ung och tävlade och det fanns vattenmatta på banan så visste man att halva klassen skulle stanna ut sig. Men idag hoppar varenda 4-åring vattenmattor. Det är liksom inget problem längre, det var nog dels att man tränade för lite på det.

Planer 2020?

Jens: Tävlingsmässigt har jag stora ambitioner eftersom jag har många fina hästar. Under 2020 tänkte jag tävla lite mer. Jag har 3 hästar som blir 10 år och 1 häst som blir 9 år och alla dessa har tävlat 1,50 hoppning, så min tävlingsplan ser ganska spännande ut. Sen skulle jag gärna rida med i landslaget igen och försöka ta mig in på nya mästerskap.

Isabelle: I min yrkesroll som veterinär, vill jag fortsätta få hästar att må så bra som möjligt och att arbeta mer med utvecklingsfrågor på Flyinge, bidra till att det kommer in lite mer forskning. Sen har jag en häst som går 1,50 hoppning, även några unghästar på gång vilket jag tycker är väldigt roligt att arbeta med.