Hästtidningen Hästmagasinet hippologica nr.1 2023

JESSE DRENT

Bent Branderup

"Dressyren för hästen, inte hästen för dressyren"

Får man vara rädd?

Christer Olsson - Föreläsare

No.

Photo by: Uhipwear AB

03 04 08 18 27 30

REDAKTIONEN Numret i korthet

CHATTELI HORSE ACADEMY

-LOUISE CHATTELI

“DRESSYREN FÖR HÄSTEN”

-Bent Branderup

“GLÖM INTE BORT ATT HA ROLIGT!”

-Jesse Drent

“FÅR MAN VARA RÄDD?

-Christer Olsson

"JAG ÄR BARA SÅ TACKSAM"

När du är bra förstår du även varför det är vettigt att bli ännu bättre

Det är just rädslan för sin egen prestation som hämmar så många människor

Vissa växer ur det, men andra gör det inte Och så var definitivt fallet för mig

Följ @sjukhushasten för att ta del av otroligt inspirerande content och stötta på det sätt som passar dig

hippologica.se

info@hippologica.se

/hastmagasinethippologica @hippologica

ISSN 2003-2234

Ansvarig utgivare: Therese Lönnerö

Tryck: Bloms Tryckeri

Adress: Arkivgatan 16, Lund

Omslag: Jesse Drent

Omslagsbild: Uhipwear AB

Baksida: SHV Lucy

Fotograf baksida: Pia Ronnerstam

Sida 2

Hästmagasinet Hippologica

Från oss

PÅ

Äntligen är det dags för ett nytt nummer av Hästmagasinet

Hippologica

Denna gången är det fantastiska temat

"Never lose passion" och OJ! så roligt det har varit! Liberty och frihetsdressyr, akademisk ridkonst, hästar och djur i en salig blandning, trickträning. Och allt detta möts i en enda sakpassionen för hästar & djur! Som vanligt är det överväldigande att alla vi frågar, vill vara med i vår lilla tidning. Att få ställa frågor till häst- och djurälskare som har en stark passion och drivkraft är otroligt inspirerande och vi hoppas att vi lyckas förmedla denna positiva känsla. Inför detta numret försvann tiden i intervjuer med Jesse Drent, Bent Branderup, Eva Roemaat och Christer Olsson m. fl. så det är kanske lite tomt med annonser. Vi hoppas att du inte blir ledsen för det! Missa inte heller att besöka vår hemsida www.hippologica.se och webshopen som är fylld med fina nyheter inför höst och vinter 2023. Samma i vår helt nya butik på Arkivgatan 16, Lund.

Vi hoppas att du gllar detta numret lika mycket som vi gör!

Photo by: Wix Stock photo

Chatteli Horse Academy

Hospitalhorses Sweden

Mitt namn är Louise Chatteli, jag lever tillsammans med mina 14 djur på Sparreholms slottsstall i Sörmland. I min flock finns 7 hästar, 4 kaniner, en hund och två papegojor. Jag är just nu mycket aktiv med mitt ideella arbete där jag med hjälp av mina djur, jobbar på att bidra till att förbättra barns välbefinnande i svåra sjukdomsrelaterade situationer och att öppna de något stängda portarna mellan djur och människor. Jag har alltid haft ett enormt djurintresse och har levt med djur privat, men jag har aldrig haft tanken från början att arbeta med djur. Har jag tänkt att göra något inom djur & natur så har det varit att involvera mig i ett volontärarbete i ett varmt land någonstans, där hjälpinsatser är ett stort behov, då beteende och djurvälfärd är mina stora intressen. Hästar är det som jag har mest erfarenhet av och alla mina 7 hästar jag har hemma är helt olika, ingen är den andra lik. I början ser ju allas schema likadant ut, men efter ett tag när man lärt känna varandra mer så börjar man att se att träningarna, belöningarna, dagarna osv skiljer sig åt.

Photo by: Anne Nyblaeus

Ofta blir det heller inte som man har tänkt sig, men det blir oftast till det bättre man får bara inte låsa sig i vad som var tänkt och hur det skulle se ut från början. Utan håll kvar målbilden, jag testar mig alltid fram för att se vad som tar oss steget längre för en djupare relation och ser aldrig en misslyckad prövning som en förlust. Det är viktigt att mina djur får hitta sin egen väg med mig som stöd Jag tränar inte mina djur med hjälp av någon specifik framtagen metod, men jag gör mycket annat bland annat så arrangerar jag miljön så mycket som möjligt för att uppnå en bra djurmiljö och miljöberikning Jag förstärker önskvärda beteende och ignorerar de beteenden som är mindre önskvärda och visar istället hur jag önskar att de ska göra. Det är även min uppgift att se drivet och glädjen i de djur jag har hemma för att sen kunna forma min omgivning och vardagen så det passar alla parter.

De inlärningsprinciper jag använder mig av gäller oavsett om jag vill lära djuret ett specifikt beteende eller bara umgås med dem till vardags, men det måste alltid finnas utrymme för deras naturliga beteenden Man kan tänka lite som om jag har ett fotbollslag hemma och det är min uppgift att sätta rätt spelare på rätt plats, att få till ett bra team där alla känner sig duktiga på sitt område och fyller en plats i flocken oavsett djurart Det får inte finnas något tvång eller processer som får dem att känna sig tvingade på något sätt Jag läser mycket fakta hur de fungerar i det vilda gällande beteende, kost, socialisering osv och studerar mängder med filmer och uppsatser från olika länder. Det finns alltid mer att lära sig. Det bästa är att umgås med djuren för att lära sig mer och leta förklaringar varför vissa saker är som de är för att öka förståelsen för situationerna. Det måste finnas ett förtroende för mig och jag vill se att jag får dem att blomma ut som de individer de är i grunden och att deras självförtroende ökar Många gånger tror jag att det blir fel för andra med relationen med sitt djur utöver de vanliga missförstånden med avläsning av kroppsspråk.

Vi människor har en tendens att ge upp för lätt och gillar djuren bäst när de beter sig som djur minst Vi har lätt att se ett misstag som en förlust istället för att se det som ett steg i rätt riktning och fortsätta att försöka, för ett lyckat resultat krävs repetition, repetition och åter repetition många gånger innan man ens ska tänka på att byta strategi, såvida det inte går åt fel håll alltför länge. Där tappar många motivationen och även självförtroendet, tankar om att man gjort fel eller att det kommer aldrig att gå oavsett situation, med just den här individen Det här är något som bara ligger hos oss som människor, vi måste lägga detta åt sidan och se till att ha tålamod. En relation måste man bygga på hela livet, oavsett om det är djur eller människor- och det tar tid.

Säker hantering är något som är prio ett för mig, har man ett bra säkerhetstänk och sett till att tillgodose alla behov, skapat ömsesidigt förtroende, kan man öppna upp en ny värld. Och att visa djuren världen, de hänger gärna med för att se mer vad livet har att erbjuda. Det handlar inte om att ta med sina djurvänner i komplicerade situationer eller träningar, det räcker gott och väl med de vardagliga situationer som finns för oss Jag har alltid låga krav på djuren men jag själv har höga ambitioner och drömmar, har alltid en målbild framför mig Men jag har ingen specifik tid på att ta mig dit, jag har bara vägen framför mig.

Jag ser egentligen inte så stor skillnad på om jag umgås med en häst eller en människa. Jag ser bara hur man anpassar situationen för olika individer. Det behöver inte alltid vara så komplicerat utan att bara att umgås räcker gott och väl för att få ett rikt djurliv, med ett ökat välmående för samtliga involverade, i en sund och fin relation tillsammans. De banden blir otroligt starka och är en känsla som inte går att beskriva med ord, att ha en vardag och samarbeta med djur är något som bara är helt fantastiskt

Unikt, handgjort och återbrukat

Photo by: Affari of Sweden

Bent Branderup Academic Art of Riding

"Jag tror att det är viktigt att förstå att vi aldrig kan vara tillräckligt bra. Och att blir du besviken över den vetskapen, då är det inte hästar du ska spendera din tid med. Du måste vara intresserad av att lära dig."

Photo by: Céline Rieck Photograph

Bent Branderup - Academic Art of Riding

Varifrån kommer din djupa passion för hästar?

Ingen vet riktigt När jag var väldigt liten och jag precis hade lärt mig prata, frågade folk vad jag önskade mig i julklapp, mitt tydliga svar blev: En häst Ingen vet riktigt var det kom ifrån Och tänk på att jag är gammal och när jag var barn slutade folk ha hästar i samma utsträckning som tidigare Tiderna började förändras och hästar blev mindre vanliga Många ville jobba med hästar, men förändringarna som skedde då gjorde att det inte var möjligt.

Fick du hästen i julklapp?

Nej, jag skaffade en egen häst när jag var vuxen och redan utbildad Men jag hade många släktingar och vänner som hade hästar som jag kunde jobba med, även från en väldigt ung ålder Jag började faktiskt rida på en helt vanlig ridskola, sittandes på en shetlandsponny, som många andra gör nu för tiden På den tiden föddes shetlandsponnyerna upp för arbete i kolgruvor, så det var en helt annan ponny jämfört med dagens shetlandsponnyer. På den tiden var de små kallblod, hade en robustare exteriör och 1 - 1,20 m vid manken. Det var en väldigt bra sorts shetlandsponny, väldigt snäll mot barnen, både fysiskt och mentalt friska

Har du alltid varit intresserad av akademisk ridning?

Jag ville studera etnologi och specialisera mig på hästkulturer Jag har jobbat och studerat olika sorters hästar och väldigt många olika hästkulturer. Jag har restaurerat vagnar och seldon, månaden innan min 15-årsdag körde jag mitt första brudpar med en av de vagnarna jag själv hade restaurerat. Jag har ridit jakt och tredagars fälttävlan, jag har ridit med ungerska Chicos på Puszta när jag var barn Och i slutet av min utbildning åkte jag till Island i ett år och jobbade där med islandshästar Sedan började denna resa, med den akademiska hästkulturens historia Jag åkte till Spanien och arbetade först med tjurfäktningsfamiljen

Domecq, som också ägde skolan i Jerez Det var med familjen Domecq som jag föll djupare in i den akademiska ridkonsten Jag avslutade mina studier och stannade kvar för att lära mig mer. Vid ett tillfälle åkte jag tillbaka till Danmark för att studera, men jag upptäckte att jag hellre ville jobba med hästar i praktiken än bara med hästens historia

När bestämde du dig för att skapa Academic Art of Riding?

Efter att ha arbetat med familjen Domecq ett tag såg jag flera saker som jag skulle vilja göra annorlunda mot hur min lärare gjorde det En av de första sakerna jag ändrade var att jag inte ville använda fasta tyglar Det fanns tidigare andra kända ryttare som inte använde sig av fasta tyglar, men de levde långt före min tid De hade gett uttryckt för att de fasta tyglarna gjorde mer skada än nytta Academic Art of Riding utvecklades utifrån just det, från hur saker och ting kan göras bättre. Eftersom jag inte kände till historien om akademisk ridkonst så väl, läste jag all gammal litteratur jag kunde få tag på Och skrivet på ett språk jag kunde förstå, upptäckte jag att många saker hade gjorts annorlunda tidigare Den akademiska ridkonsten vill inte leva i det förflutna, den akademiska ridkonsten försöker visa vad vi kan lära oss av det förflutna, för att skapa de axlar framtiden kan vila på

Vilka är de viktigaste principerna du betonar i din undervisning?

Det viktigaste att lära ut är förståelsen för att hästen inte förstår bettet, att vi måste lära hästen vad det är vi vill förmedla med handen Så många ryttare gör konstiga saker med händerna och förstör hästens mun I Sverige har man en fantastisk professor Torbjörn Lundström, som var en av de ledande professorerna i ämnet hästens mun Jag jobbar mycket tillsammans med olika universitet och grunden i den delen av arbetet är att ta reda på vad vi inte ska göra När detta är bestämt kan vi börja räkna ut vad vi ska göra Forskningen kan bara berätta vad du inte ska göra, men det hjälper oss inte i praktiken. Det är i praktiken vi upptäcker hur vi kan lära hästen att förstå våra händer, istället för att förstöra hästens mun och nos Eller i värsta fall mer

Hur tror du att vi kan bli mer framgångsrika inom träning och ridning idag?

Jag tror faktiskt att moderna ryttare är framgångsrika på det här området Vi arbetar med olika moderna idéer i pedagogiska ämnen. Många unga är intresserade av utbildningsbehoven i att kommunicera med hästar. En del är väldigt bra på pedagogik, men inte speciellt bra på hästens biomekanik. Utan förståelsen för hästens biomekanik, förstörs hästens gångarter och fysik, trots fina idéer, bra pedagogik och andra goda avsikter

Photo by: Céline Rieck Photograph

Bent Branderup - Academic Art of Riding

Vi måste kunna mycket om både den fysiska och mentala biten – först då kan vi kombinera det. Vi kan inte separera det och bearbeta bara en del, utan vi måste ha förståelsen och kunna arbeta med både den mentala och den fysiska delen hos hästen Jag tror att det finns många unga ryttare med många bra idéer och att vi bara behöver lite erfarenhet för att jobba vidare på dem Därför tror jag att det händer mycket bra saker i den tid vi lever i nu Man hör folk säga att det var bättre förr, men det som var bättre förr var framtiden

Du arbetar dina hästar mycket från marken, hur viktigt tycker du att det är?

Alla akademiskt tränade hästar kan ridas endast med sätet Men om vi inte för hästen i balans och förbereder hästen för rörelsen med den sekundära hjälpen sekundärt till sätet, kan de högre skolorna inte uppnås Jag sitter inte upp på hästar som inte är redo att upprätthålla detta Det kommer också alltid att finnas delar som är lättare och mer fördelaktiga att träna från marken I Academic Art of Riding arbetar vi med flera olika tekniker från marken: markarbete, longering, långa tyglar. Så träningen ger många olika tekniker att använda när man tränar från marken. Det här är verktyg att använda beroende på vad vi vill lära hästen i den här stunden. När jag utbildar människor får de verktyg, när de kan hantera verktygen, då är det systemet för vilka verktyg som ska användas, till vilken del av den praktiska utbildningen och i vilket syfte Om du väljer att använda hammaren när du slår in en spik i väggen måste du välja rätt hammare och rätt storlek på hammaren för den spik du har Om det enda verktyget du har är en hammare, får du hoppas att varje problem är en spik. Så om du har ett droppande rör i ditt kök och använder hammaren, är det lätt att förstå att resultatet inte blir lyckat. Det är ett problem med verktyg, vi måste ha många olika verktyg och förstå vilka verktyg som hjälper i vilket scenario

Finns det några vanliga misstag du ser i början inlärningen av Academic Art of Riding?

Det är alltid till din fördel att bli bättre Om du inte är särskilt bra är det en utmaning att bli bättre Och när du är bra förstår du varför det är vettigt att bli ännu bättre. Vad du än är bra på så har du blivit bättre än du var när du började. Och det är vad den akademiska ridkonsten handlar om. Det är en resa för människor. Att bli bättre på att använda sina fötter, händer, ben och förståelsen för hur man använder sina hjälper

Därför är den akademiska ridkonsten väldigt viktig i träningen av alla hästar. Arbeta på att bygga upp, inte bryta ner hästen.

Vilka anser du är de viktigaste egenskaperna inom ridsporten att utveckla?

Jag anser att i allt samarbete med hästar ska ständig utveckling och modernisering av kultur och arv prioriteras Problemet med idrotten är att vi har regler och vi måste hålla oss till reglerna, vilket skapar ett system som inte kan förändras särskilt mycket och där vissa delar har fastnat i det förflutna. Det som är bra med den akademiska ridkonsten är att vi är fria att se vad som är bättre. Vi gör alltid det bästa, tills vi vet vad som är bättre Och det är problemet på många sätt, att människor använder argument som de inte kan förändra särskilt mycket Detta beror på att de har fastnat i ett system Jag ser att organisationer som Peta, över hela världen, arbetar för att förbjuda ridning Och jag är rädd att jag i många fall faktiskt håller med Det är väldigt viktigt att vi blir bättre, att vi har argument för att ridning även i framtiden ska vara tillåten. Ridning är en väldigt stor del av min identitet, en väldigt stor del av mig och det är många människor som lever en stor del av sina liv med hästar. För oss vore det väldigt tråkigt om det skulle förbjudas, därför är det så viktigt att vi återställer det i tid Den äldsta litteraturen som vi fortfarande arbetar 100% med, är skriven på 300-talet f Kr Hästar har alltid haft fyra ben, sättet som deras kroppar är uppbyggda på är samma, förutom de brister vi har fött upp Vi har skapat djur med problem att vara som de ska vara naturligt Välmående och friska Om hästen har ökad rörlighet i bakdelen är det förstås lättare att aktivera bakbenen, vilket i sin tur underlättar samling för hästen. Det finns saker som avel förbättrar och förenklar, men det som faktiskt gör det svårt är när vi skapar hästar med ett svårt sinne och en svag kropp Vi kan inte träna en häst som inte kan gå, för att hovarna är för dåliga När du väl förstår innebörden av detta behöver du inte längre någon litteratur All läsvärd litteratur förklarar exakt detta och det förklarades redan för 2400 år sedan

Tror du att det finns några speciella hästraser som är bättre lämpade för den akademiska ridkonsten än andra?

Du förstår, vi har ett stort problem nuförtiden, eftersom vi avlar fram svagheter Vi är intresserade av hästar som kan

Photo by: Céline Rieck Photograph

Photo by: Céline Rieck Photograph

Bent Branderup - Academic Art of Riding

springa snabbt och hoppa högt, men glömmer att läsa på intelligens. Många hästar dras med beteendeproblem. Sedan har vi många hästar med hälsoproblem, dåliga tänder, svaga ryggar Dessa hästar skulle inte kunna överleva i det vilda En av mina elever har köpt en vildhäst från Kanada och det är en fantastisk häst Den är så lätt att arbeta med, den har ett friskt sinne och en frisk kropp Och det gör att den är mycket lättare att arbeta med

Hur du får din häst bekväm och avslappnad?

Att få sin häst trygg och avslappnad är inte en övning, det är en fråga om relation. En relation är något väldigt privat mellan två individer Jag har mitt sätt att få en bra kontakt med mina hästar För mig handlar det om att umgås med mina hästar, genom att bara sitta i boxen, sitta i hagen och bara observera dem, låta hästarna komma till mig Jag kanske till och med spenderar ett år på just det när jag har en ny häst Men det finns ingen träning, inget sätt att träna för att få en bra relation Om jag hade haft en viss övning bara för att skapa en stark och bra relation, skulle jag inte ha skilt mig två gånger. Jag är på mitt tredje äktenskap, så en relation är något väldigt privat och inte så lätt att bygga upp. Du behöver en relation där hästen vill jobba med dig, inte där du tvingar hästen att samarbeta En häst som ser väldigt lydig ut är inte detsamma som en avslappnad och självsäker häst Du kan få en lydig häst genom övningar eller genom relation

Vilken häst skulle du säga att du har haft den djupaste relationen till?

Hugen, som var blind på båda ögonen, var väldigt beroende av att ha ett extra par ögon han kunde lita på. Visst kan du skapa en unik relation när någon är beroende av dig, det kanske etiskt sett inte är det bästa sättet att göra det på, men i det här fallet föll det sig så Med min häst Hugen hade jag den där väldigt nära relationen Nu har jag faktiskt en unghäst, Dorado, min gula häst Han står mig också väldigt, väldigt nära och vi är väldigt alerta när vi är tillsammans Det här är en häst som jag uppskattar väldigt mycket Det har funnits väldigt bra hästar i mitt liv, men också hästar som har sagt: OK, vi har en rättvis relation, vi kan jobba tillsammans. Här är jag fortfarande professionell och kan jobba med hästen. Sedan är det hästarna som jag tränar för kunder, när jag får en bra relation med hästen och sedan ska lämna tillbaka den till ägaren, så är det inte känsla jag verkligen inte gillar

Om det är någon som är intresserad av att börja med akademisk ridkonst. Hur skulle du säga att de skulle börja?

Det bästa är att du hittar en tränare nära dig, eftersom hjälp behövs oftare i början I takt med att du blir mer avancerad kan du arbeta längre perioder på egen hand Det är viktigt att veta att du arbetar för att skapa självständighet och oberoende av din tränare Det största misslyckandet är att vara beroende av din tränare Man måste ha en bra magkänsla och kunna säga att det här är något jag kan. Sedan kan du gå vidare till en A-tränare och arbeta mer avancerat. I början är någon som kan hjälpa till, viktigare än en välkänd tränare. Du behöver bara någon som kan hjälpa dig med grunderna i början Nu när vi har fler och fler som arbetar med den akademiska ridkonsten kan det finnas trevliga människor som bor eller finns nära dig Som har kommit lite längre än du och då kan de hjälpa till

Tror du att folk tillbringar tillräckligt med tid med sina hästar?

Jag vet inte riktigt, för jag känner inte folk i allmänhet. Men jag skulle säga att när du integrerar något levande i ditt liv, som en katt eller en hund, eller ett barn, om du inte har tid att spendera med det, så ser jag ingen mening med att integrera det i ditt liv Många får barn, lämnar dem på dagis på morgonen eller i skolan och hämtar dem sent på eftermiddagen och sedan är det läggdags Då är det svårt att se varför de fick barn, för de har inte tid att umgås med dem Och det är samma sak med att integrera en katt, hund eller häst i ditt liv. Har du tid att spendera, och vill du spendera din tid med ditt djur? Det är ingen idé med att hoppa över färgglada bommar, om du inte är intresserad av relationen. Jag ser inte riktigt poängen med att ha något av det här, om vi inte kan lära oss att umgås på ett bra sätt med djuren Den akademiska ridkonsten är bara ett sätt i hur vi kan spendera tid med våra hästar, men det är ett intressant sätt att spendera tid på

Vad skulle du tro är den viktigaste lärdomen för en ryttare att lära sig av den akademiska ridkonsten?

Det finns så många saker jag skulle vilja ha med, men jag tror att det är viktigt att förstå att vi aldrig kan vara tillräckligt

Bent Branderup - Academic Art of Riding

bra. Och blir man besviken av den vetskapen så är det inte hästar man ska lägga sin tid på Du måste vara intresserad av att lära dig Det är en livslång resa och det är det som gör det så fascinerande Så vi måste träna, ha idéer att jobba på och har man ett bra pass, så känns det bra På träningen som inte gick så bra kan man fortsätta drömma, för det finns alltid något att lära Tanken med Academic art of riding är att ständigt utvecklas och du kan inte vara oföränderlig För att till exempel måla en tavla behöver du lära dig olika tekniker. Man måste göra konst i den tid man lever i, inte bara reproducera renässanskonst. Och teknikerna utvecklas hela tiden. Det är en av de viktigaste sakerna inom konsten. Under de senaste 10 åren, sedan 2014, har jag börjat höja nivån Vissa människor blev väldigt arga på mig för de ville behålla det som det redan var Vi har bytt ut vissa delar och vi har närmat oss från ett annat håll, för att vi hela tiden ska fortsätta utvecklas och bli bättre Hur många människor i världen skulle kunna följa? Vi har tusentals personer som till exempel gjort de groundwork tester vi har, men tagit bort kravet på att fortsätta vidareutvecklas under åren. Om du sedan vill fortsätta, behöver du bara visa att du kan göra det på nästa nivå vi har, att du följer utvecklingen.

Behöver du någon specifik utrustning när du utövar Akademisk ridning?

Vi möter människor som utövar Liberty dressyr Och de använder ingenting Till exempel Rebekka Dahlgren som är gift med Christofer Dahlgren, Master of the Academic Art of Riding och licensierad Branderup-instruktör. Vi behöver alltså inga verktyg, men jag skulle se det tvärtom – att vi väljer att använda ett verktyg när det hjälper oss. När det hjälper oss att förklara vad vi vill, på ett sätt som gör det lättare för hästen att förstå Om jag tar en pinne i handen är det viktigt att hästen inte är rädd för den Kan jag ge olika signaler med den, be hästen göra öppna eller sluta, be den sänka bakdelen eller lyfta ett ben – då är det ett verktyg Men det är bara ett verktyg ur pedagogisk synvinkel Själva pinnen klarar inte det, det är bara en pinne jag tagit från ett träd Vad jag menar med det och vad som är viktigt att veta om varje verktyg, det finns inget verktyg som är bättre än vad hästen förstår. Ur det så skulle jag välja kapson om jag vill förklara delar från den högre skolan, jag skulle välja bettet om jag ville be hästen att sänka hakan och jag skulle använda halsring om jag skulle jobba direkt med nacken och så vidare Drömmen och den akademiska ridkonsten, är att bara rida med sätet Hela

tanken är att man inte behöver någonting, utan kan använda ett verktyg för att göra det lättare för hästen att förstå vad man menar Många verktyg försöker dölja ryttarens brister, då är de inte verktyg utan snabba lösningar på ett problem vi inte förstår.

Utövar du frihetsdressyr?

Ja, till en viss grad Jag vill att hästen förstår mitt kroppsspråk Men det är inte så viktigt för mig om det är med eller utan utrustning, som det är för dem som får publicitet genom sin utövning av frihetsdressyr Jag tror att problemet med frihetsdressyr är, om du har idealet att göra det utan någonting Om du bara har ingenting, måste du kunna göra det med mindre Annars tycker jag att det är fel idé Även frihetsdressyr kan skada hästen. Om du ber hästen att göra fel rörelser och rider utan balans, förstör du fortfarande till exempel karpallederna eller armbågen. Så därför är det viktigt att vi har drömmen om att med så lite verktyg som möjligt, uppnå mental och fysisk balans Och inte bara sträva efter en lydig häst, utan en häst som förstår och vill göra det vi ber om En lydig häst är inte det bästa alternativet Du måste respektera hästens natur, dess mentala natur och dess fysiska natur Om hästen alltid blir ombedd att göra en rörelse som felaktigt och onaturligt belastar karpalleden, blir det slitage och skador. Och därför är det viktigt att förstå, åtminstone på en minimum nivå, vad som är en bra balans. En bra balans säger hur det ser ut när hästen flyttar hoven. Så en av de saker som folk måste lära sig att se, är om hovens rörelse bara är spektakulär i luften eller om dess placering på marken och i avstampet är korrekt I naturen finns det ingen hovvård, där är det rörelse som underhåller hovens hälsa

Undervisar du också i biomekanik och hästens fysik?

Ja, vi var tvungna. Biomekanik och hästens fysik måste läras ut eftersom folk måste kunna det, måste förstå vad som är rätt trav och vad som är dålig trav, hur vi kan göra det bättre och att alla övningar är till för hästen Dressyr är för hästen, inte hästen för dressyren Det är ett av mina mantra och det betyder att när jag väljer en öppna så är det att få resultat av övningen för att förbättra gångarten En övning som gör den naturliga gångarten sämre är en anti-övning Det spelar ingen roll vilken skola det kommer ifrån En övning som inte förstör karaktären är en okej övning att göra Du kan ha ett

pedagogiskt värde i dessa övningar eller utföra övningen för att förbättra den naturliga gångarten. Om utförandet av övningen “öppna” förbättrar traven, är det en korrekt utförd övning Om det gör gångarten sämre är det fel Naturen är inte särskilt lätt, den är lika föränderlig som alla andra krafter som finns Det är som att titta på eklöv Du kommer aldrig att hitta två identiska blad, men att rita något som ser ut som ett eklöv är inte så svårt, eftersom vi har en grundläggande uppfattning om hur ett eklöv ser ut Men att måla det identiskt med ett riktigt löv är mycket svårare eftersom varje löv i naturen är unikt. Det är det som är komplicerat, vi måste känna till och förstå vår hästs natur.

Photo by: Céline Rieck Photograph

Photo by: Uhipwear AB

Du verkar alltid så positiv, glad och utåtriktad, har du några rädslor eller tappar du någonsin självförtroendet?

Tja, jag tror att jag tänker för mycket faktiskt Jag försöker fokusera på det positiva och jag försöker alltid att se de bra sakerna. För jag tror att allt där man lägger energi, det växer Så om jag lägger energi och fokuserar på negativa saker, kommer det att växa och om jag lägger energi och fokuserar på positiva saker, kommer det positiva att växa Men jag tänker mycket, ja övertänker många saker Eller så börjar jag tvivla Det kan verkligen var i alla olika situationer, som “Gör jag rätt?" eller "Kommer allt detta att vara över en dag?" Det är en stor rädsla för mig, för jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att jag får göra allt det här. Men det också läskigt att tänka på “om jag skulle förlora allt”

Hur hanterar du det?

Det försöker jag fortfarande komma på, hur jag ska hantera den rädslan Vanligtvis försöker jag komma ihåg de ögonblick då jag inte känner tvivel och känslan när jag känner att allt går ganska bra Och då tänker jag, OK, förra veckan tänkte jag att allt kunde vara över och nu känner jag att allt går ganska bra. Så jag skriver ner det och sedan i de dåliga stunderna kan jag titta tillbaka på det och försöka komma ihåg känslorna och tankarna. Jag försöker vara lite mer, “OK, du bara släpper det här nu och då blir allt bra igen.”

Så vad skulle du säga är det roligaste av allt detta?

Jag tror att det är två saker och en går ihop lite eftersom jag älskar att göra shower Det är en av mina favoritsaker Att gå på showerna med hästarna, evenemangen och träffa folk Och så gillar jag delen med sociala medier, för det mesta Där man får dela saker, man får möta människor som tycker lika eller som inte har samma uppfattning, men man får dela varandras åsikter

Jag tror att det är mina två favoriter Men jag måste säga att jag verkligen tycker om att jobba med varumärket (Nalanta reds anm ), att arbeta med produkterna och se hur produkterna användas Det är faktiskt också en riktigt, riktigt rolig sak. Så det är inte riktigt bara en sak. Men om jag måste välja en sak, då blir det showerna

Vad är det med hästar som tilltalar dig?

Det är också en bra fråga, eftersom jag minns att jag började rida när jag var åtta Jag kommer inte ihåg att jag innan det någonsin tänkt så mycket på hästar eller att jag velat rida Min syster red på ridskola och jag tänkte aldrig riktigt ”Åhh.. Jag vill verkligen prova att rida”. Jag höll på med alla möjliga andra sporter som gymnastik och sånt Min mamma klagade på min syster, för att hon alltid var trött efter ridningen Det såg ju inte ut som att hon gjorde så mycket, hon satt bara på hästen Det resulterade i att min mamma tog en privatlektion själv, eller typ en provlektion och då gjorde jag också det Från det direkta ögonblicket, jag var lite rädd, men jag var helt, helt såld. Jag kunde inte sluta prata om ridning och hästar Till och med till den grad att min syster tyckte jag var jobbig Jag kunde bara inte sluta prata om hästar

Jag minns när jag fick min första häst (Andorra reds. amn.) när jag var 12, och vid ett senare tillfälle sa en av mina bästa vänner "Vi var bästa vänner, tills du fick din häst". Men det jag tror är att det har alltid har varit, inte bara en bra tillflyktsort, utan också en väldigt speciell plats att vara på. En plats att få lära sig och få lov att vara med djur Jag älskar djur, det är verkligen underbart att vara runt dem, att få komma på saker att göra. Jag tror att de i de riktigt bra stunderna ger det dig den bästa känslan Samtidigt som det kan ge den bästa känslan, i de bästa stunderna, kan det i de inte så bra stunderna, ge den värsta känslan Men på sättet att man vill att det ska bli bättre, att man ska bli bättre för djurens skull. Alltså inte på ett sätt att man vill ge upp eller att man inte vill spendera mer tid med djuren. Men känslan av att man måste lista ut det, måste hitta en lösning

Har du någonsin känt för att ge upp eller sluta med hästar?

Nej, nej, aldrig Vi fick min första ponny och hon var ganska svår vid ett tillfälle och då sa alla "Åh, du borde sälja hästen och skaffa en fin ponny" Men nej, det var aldrig ett alternativ. Nej aldrig.

Har du några speciella hästraser som du föredrar att arbeta med?

Min första ponny, jag älskar henne verkligen, verkligen djup Hon är bara bäst och hon är nästan helt arabiskt fullblod, så jag har alltid varit väldigt sugen på just arabiska fullblod och ston Men hon är den enda som var det, så nej. Men jag gillar verkligen de spanska raserna eller så gillar jag bara personligheten kanske För mig spelar det egentligen ingen roll Men jag tror inte att jag skulle ha en friserhäst.

Vanligtvis är det bara kopplingen till hästen, och de kommer liksom till mig Jag tror, eftersom Matt alltid säger till mig "Du måste verkligen ut och titta efter en häst!". Men varje gång jag har fått en ny häst så har det bara hänt Jag aldrig letat efter en häst just då Så jag tror att det fungerar på det sättet för mig, att de hästar som ska vara hos mig kommer in i mitt liv

Jag brukar också få hästar med lite speciell karaktär Det brukar inte alltid vara så lätta hästar, men på ett sätt tror jag att det är det jag gillar Att hitta vägar ut ur det som är svårt Jag gillar att göra alla de riktigt vackra övningarna, men jag tror aldrig att jag har varit sugen på att rida helt perfekta ritter Jag har varit mer intresserad av att hitta den rätta känslan och för mig får jag det när vi har svårigheter som vi kan lösa tillsammans

Hur många hästar har du nu?

Jag har tre egna och ytterligare en som är typ min egen, men det är inte officiellt än Och så är två av Matts (Matt Harnacke reds.amn.) hästar också hemma och så är hans två andra i ett annat stall

Vill du berätta lite om dina hästar?

Andorra är min första häst. Hon är en ponny, 147 cm och nästan helt arabiskt fullblod. Hon är väldigt speciell. Hon lärde mig allt för, ja, jag kom direkt från ridskolan när jag fick henne I början var hon väldigt lugn och jag vet att jag tänkte “jag kommer aldrig att ramla av den här hästen, hon är bara så himla lugn och trygg” Jag borde inte ha tänkt det Efter kanske ett år, började hon bocka av mig, hon ville inte göra något- Hon började säga nej helt enkelt. Men jag tror det var för att jag inte lyssnade på henne Jag visste bara ett sätt och hon fick mig att leta efter ett annat sätt. Det är en av anledningarna till varför hon är väldigt speciell för mig Hon är väldigt klok, väldigt söt också, och hon är verkligen den viktigaste hästen för mig på så många olika sätt.

Jag hade en häst till som inte var min, men jag red honom Han var hopphäst, också med vissa svårigheter och ändå väldigt, väldigt rar Men han såldes senare, men jag tänker fortfarande mycket på honom Han var också en häst jag var väldigt förtjust i. Efter honom har det varit väldigt svårt för mig att verkligen öppna upp för nya hästar. Jag kände “OK, det kan kännas så otroligt bra, men det känns så hemskt när man förlorar dem”

Så efter det har det varit väldigt svårt för mig att öppna upp mig för nya hästar, men det blir bättre Jag försöker fortfarande lära mig att hantera sorgen av att bli av med en häst som betyder mycket

Så har jag Macho, en liten Shetland och han är definitivt macho När jag fick honom var han typ 1 år gammal och han var övergiven Han såg inte mycket ut för världen då Han var lite som en valp. Jag kunde inte förstå varför någon döpte honom till Macho I början ville jag bara att han skulle vara glad och gjorde allt möjligt för att han skulle vara glad. Det slutade med att han släpade runt mig dit han ville Macho är en väldigt rolig häst och han inte är rädd för någonting Jag verkligen inte har hittat en enda sak som skrämmer honom. Hans personlighet väldigt rolig, och han har väldigt mycket karaktär. Alla älskar alltid honom Men han är också väldigt envis! Men det är bra att han är sig själv i alla lägen, men man vet aldrig vad man får med honom.

Antares är också riktigt rolig och han är också väldigt speciell. Det är verkligen som att ju mindre jag gör eller ju mindre jag förväntar mig, desto mer ger han mig Jag hade en massa stora planer för min nya showhäst, men det ska jag jobba vidare på såklart Han visade mig vad han ville göra Även Antares är väldigt rar, men är också ganska speciell. Tidigare kunde vara ganska aggressiv. Det är bättre nu, men han kan ibland få en blockering i huvudet och då ser han inget annat längre. Han är bara i huvudet på sig själv Men när han inte har den blockeringen är han väldigt trevlig Han försöker verkligen sitt yttersta och han kan verkligen ge mig den där riktigt bra känslan

Jag har faktiskt Gaio också. Han kommer från Portugal och han är en före detta tjurfäktningshäst, det är lite sorgligt Han är väldigt ADD, han är typ överallt i sitt eget huvud. Om han är i ett stall är han OK eller på i hagen, men vi kan stå bredvid honom och han bara tänder till för att han tror att han behöver göra något. Jag kan nog också vara lite sån. Så vi är nog lite lika, vilket inte alltid gör det lätt

Alla är väldigt, väldigt olika hästar med väldigt olika personligheter. Men de betyder alla väldigt mycket för mig.

Vem eller vilka är dina influenser i din egen hästträning?

Alizee Froment! (reds.anm. fransk dressyr ryttarinna.) Hon är riktigt, riktigt bra tycker jag Det är precis det jag gillar med showerna som jag håller på med. Jag tycker mycket om människorna som gör showerna, men ibland att det ändå är väldigt mycket som att det är ett slags trick Personligen gillar jag när man ser att människorna är väldigt rättvisa mot hästarna Och jag det tycker att Alizee Froment är. Hon är riktigt duktig med hästarna, men hon är också riktigt bra i själva ridningen, så korrekt Jag tycker hon är väldigt begåvad på flera olika delar.

Och så klart: Frédéric Pignon! (Reds amn en av grundarna och tränare för den spektakulära hästshowen Cavalia.)

Jag vet inte om du känner till honom Han var med i den första showen jag såg, Cavalia, jag tror jag var elva. Han gör mycket frihetsdressyr, men alltid med ett leende, alltid glad och om hästen går iväg, så går hästen iväg och förhoppningsvis kommer deen strax tillbaka Jag tycker att det är vackert att få se och det inspirerar mig Liberty är bara Liberty när det faktiskt är betyder frihet. Om du utövar frihetsdressyr, men hästen inte får göra något annat än det du säger, då är den i princip ute ur fängelset, men polisen håller fortfarande ögonen på honom Visst vill man att det ska gå bra, men jag tycker också att det ska vara hästens val Jag tror att det är något Frédéric Pignon verkligen står för Och när jag har sagt det, då springer Macho iväg…. Attans liksom

Hur gör du för att bygga starka band med dina hästar?

Jag tror att det bara är mycket tid Jag tycker att allt ska få ta mycket tid och att man bara är öppensinnad. Om saker inte fungerar, var öppensinnad Tro inte att hästen gör det för att den inte vill, den kanske bara inte förstår. Och jag tror att verklig att hängivenhet är en stor del av det Med Macho, till exempel, han hade en slags stor blockering. Men jag var tvungen att åka till Aachen för en show och jag inte säker på om jag var redo för det, så jag fokuserade verkligen allt på honom. Jag riktade all min uppmärksamhet mot honom, hans träning och spenderade mycket tid med honom. Jag såg verkligen hur han arbetade och nu ser jag hur han växer mot mig Så jag tror att det är väldigt viktigt att ha ett öppet sinne och spendera mycket tid tillsammans.

Spelar det någon roll hur du spenderar tid med dina hästar ?

Nej, jag tror på att bara vara runt varandra När jag var yngre, jag tror jag var 12 år och upp till när jag gick i gymnasiet, så cyklade jag alltid förbi stallet på

Photo by: Uhipwear AB Photo by: Uhipwear AB

vägen hem från skolan och bara satt med Andorra i hagen eller i stallet. Jag tycker det är både viktigt och trevligt, den stunden där man bara kan få lära känna varandra En häst också är ett flockdjur, så de måste liksom få se dig som en i flocken, så att säga Så, jag tror att bara vara runt varandra, lära känna varandra, men även definitivt att gilla att arbeta tillsammans, är tid väl spenderad för att bygga starka band Man lär känna varandra mycket bättre, så det är just blandning av allt det här som är grunden till vänskapen

Vilka tekniker använder du för att motivera dina hästar att prestera?

Jag försöker vara väldigt entusiastisk Då är det oftast bättre att inte ha headset på. Jag försöker vara väldigt glad i rösten, när jag är det förändras hela min energi Och naturligtvis, belöna dem i tid, göra korta sessioner så att hästarna inte blir för trötta. Att se vad hästen känner för att göra i stunden, ta det därifrån och ja, jag använder godis. Men det är inte som att de bara gör det för att få godis, de gör samma saker utan godis också Men godis är bra när jag vill ge dem lite extra belöning.

Kan du beskriva vad att jobba med hästar på ett positivt sätt betyder för dig?

Det jag brukar göra är att se till att de känner att de kan försöka, även om de inte förstår Oftast tycker hästar när man provar något nytt, att det är svårt i stunden De kan bli blockerade så att de inte försöker alls, åtminstone enligt min erfarenhet. Eller så gör de många saker samtidigt, eller så blir de bara lite frustrerade Jag tror att vi i det ögonblicket har en riktigt bra chans att visa hästen att den inte behöver känna alla dessa saker, bara prova och försök. Att lära hästen att försöka och låta den bli trygg i att jag berättar när den hittar rätt svar Men om den inte gör rätt direkt, så är det ingen fara. På det här sättet ger jag dem möjlighet att tänka själva och prova sig fram och det märks på deras sinnesstämning, det syns i ögonen när de börjar öppna sig. Att se när hästen försöker något av sig själv är för mig den bästa känslan Så att bara fokusera på allt som går bra och det som inte blir som du tänkte dig, är fortfarande ett steg i rätt riktning när hästen vågar försöka.

Det är inte så att allt är “OK, bra gjort ” För då är det ingen mening, men jag säger “Jag menar inte det här, men jag menar det här ” Och då presenterar du en lösning Men det betyder inte att du inte ska ha gränser Jag har fortfarande mina normala gränser och jag vill inte att dom ska springa över mig eller hoppa in i mig Men jag tycker att gränser gör det tydligt för hästen och är rättvist att ha för både mig och hästen

Har ditt sätt att träna och kommunicera med hästar förändrats under åren?

Ja, jag tänker mycket på det och jag tror att det fortfarande förändras hela tiden, vilket bara är bra. Jag vet inte så mycket alls, jag försöker bara göra mitt bästa Det finns så mycket att lära och jag tror att den största förändringen för mig, är mitt tankesätt Jag gillar att lära mig nya tekniker Jag tror personligen, att för mig är det bästa när mitt tänkesätt utmanas, då öppnar det upp för att hitta och prova andra saker också

Hur förbereder du dina hästar för clinics eller event?

Jag brukar hålla det naturligt, som i att jag gör några lite mindre demonstrationer. I min vanliga träning och hemma, försöker jag göra allt väldigt lättsamt och inte vara så försiktig. Om någon vill göra något på gården så ser jag det som ett bra tillfälle för att träna oförutsedda ljud och händelser. Att inte regera med “Å nej, gör inte det, gör inte så, gör inte det här ” Jag tror att jag bara försöker vara väldigt normal, väldigt lättsam, även i hanteringen här hemma. Som att hålla i alla möjliga föremål, istället för att gå två ggr Bära en tunna eller bilar som låter eller ja vad som helst. Använda hela vardagslivet och låta det bli väldigt lättsamt och normalt Vi rider ut mycket, för då får de också möta mycket som de inte är så vana vid.

De mindre eventen ger hästarna en mjuk start inför showerna och jag får se hur de reagerar där. Det är verkligen bra eftersom jag kan prata med publiken under tiden, så om hästarna reagerar på något kan jag förklara vad som händer och hur jag hanterar det Det är också trevligt för folk att se, att det är det inte så mycket press.

Så dessa saker händer liksom naturligt, och naturligtvis är det lite olika varje gång Min nya häst är ju ny i sammanhanget och även om han klarar sig ganska bra, kan han i vissa stunder fortfarande bli blockerad när han är nervös och då är det svårt för honom att öppna sig igen Men det blir bättre bara genom att göra det mycket och jobba vidare på det Jag tror att det är en stor sak hos mig själv också, att bara göra det fler gånger om det är något som stressar mig

En show som jag gjorde i Aachen, med mycket showstämning, både livemusik och ljusshow Jag hade bara 5 minuter och kunde inte prata så mycket. Så där var jag, med min fina kostym, musiken spelas och då kände jag “Okej, det här känns tufft”, men då var det också en helt ny situation för mig

Jag gjorde några shower som den och jag såg hur alla tränade och repeterade Normalt gör jag bara det som känns rätt för stunden just där och då. Så jag tänkte “Vill de här människorna att jag ska gå in utan hästen och träna? Så jag tränade inte den gången. Min inställning från demonstrationerna var mer “Vi får se vad som händer och tar det då ” Men sedan, efter att ha gjort det några shower, var det som “OK, nu förstår jag varför de verkligen tränar och repeterar, att deras plan är tydlig med tiden under showen och varför de förbereder sig inför vad hästen kan tänka och reagera på Det är så klart svårt, men man lär sig. Så showerna är verkligen något helt annat än clinicsen.

Clinics är mer naturliga, mer “det som händer händer” och med showerna är det verkligen repetition om, om och om igen Och att kunna känna sig bekväm om det inte går helt enligt planerna i showerna. Men det är väldigt svårt, speciellt i Liberty Om du rider så är det lite annorlunda tycker jag. Men ja, när din häst är helt fri, är den också fri att gå vart den vill Och det är en vacker sak Men ja, sedan gjorde alla dessa stora, vackra hästar den här showen och efter detta kom jag med min ponny, Macho. Jag fick börja styra upp vilka utrymme vi var tvungna att blockera för att han inte skulle kunna springa ut. Han är fri att gå vart han vill, men han är också hingst så ja, det var roligt

Han är fri att gå vart han vill, men han är också hingst så ja, det var roligt Det är det svåraste, men jag lär mig hela tiden nya saker och får mycket erfarenhet av att göra de här showerna Jag njuter verklige av att få göra det här, jag har väldigt roligt. Att få prata och förklarar hur jag känner, få visa hästarnas personlighet och hur de kan ha roligt i arbetet Att det är OK för hästarna att få göra sina egna påhitt också. Jag gillar även det jag får från publiken, hur de verkar tänka lite annorlunda eller när publiken gillar att få ett litet annat tänkesätt, inte bara på grund av mig. Jag kan ställa en fråga, vi kan starta en konversation och då jag lär mig också. Det centrala är ändå att ha kul med hästarna, det för er så mycket närmare varandra

Vad är det viktigaste att betona när du tränar andra?

Att det inte är ett problem om det inte går bra direkt, att bara ta små steg och att de verkligen måste tänka på att hästen alltid försöker, även om det blir tvärtemot vad du önskade Som om de backar av något som de borde gå framåt för. Det betyder inte att de inte vill göra det, de försöker och har inte bara hittat rätt svar än Det är det jag försöker fokusera mest på. Och när folk verkligen känner det, då blir deras approach också annorlunda Jag säger inte att jag är inte bättre än alla andra, men det är så det fungerar bäst för mig och hästarna har visat att det verkligen fungerar för oss Jag tror att alla kan ta med sig en liten sak från detta och göra det på sitt eget sätt. Jag säger alltid vi inte får aldrig glömma att ha roligt tillsammans med hästen. Vi började med hästar för att vi älskar hästar, vi är passionerade och vi är smått galna människor- och vi älskar det. Vid en tidpunkt upplevde åtminstone jag att förväntningarna ökade eller att det började bli mer seriöst och då är det lätt att tappa fokus på att ha roligt. Det är det viktigaste budskapet jag försöker förmedla: Ha kul! Se till att det är roligt för dig, för hästen och för oss alla tillsammans. Jag försöker själv vara konsekvent, försöker vara väldigt tydlig med att inte ena dagen fråga om en sak och nästa dag något annat Ha tålamod och fokusera bara på de positiva sakerna

Vilka trick uppskattar du?

Det beror lite på vilken häst det är, Andorra älskar att pussas och hon blir galen för att hon tycker det är så kul och det har nog alltid har varit min favorit Men det är egentligen vilket trick som helst. De större tricken har aldrig varit det som tilltalar mig mest Jag gillar det, men det är inte det roligaste. Som min Shetland Macho till exempel, han gillar att kasta upp mig i luften och det är roligt Och så är min spanska häst är riktigt bra på spansk skritt. Men vanligtvis gillar jag de mindre tricken Att bara vara öppen och se vad din häst gillar att göra Ibland är början lite svårare, men när man väl kommer igenom och hästen förstår och vågar försöka, blir det lättare Men jag tror att det är bara att börja leka runt och testa sig fram i det som redan är roligt Och sedan om du är öppen för några små trick, kanske lära hästen att skratta? Bara kom ihåg att ha roligt och ha ett öppet sinne, så kommer den att visa dig vilka trick ni kan börja med

Photo by: Uhipwear AB

Photo by: Wix Stock photo

CHRISTER OLSSON -

Fotograf: Mattias Diesel Näslund

Den största utmaningen vi möter är alltid rädsla Rädsla är en väldigt hämmande känsla. En av mina roligaste historier i ämnet kommer från hästvärlden. Jag är ingen idrottscoach och har ingen erfarenhet av hästar eller ridsporten sen tidigare. Historiens början är att jag jobbade med en företagsledare, vars dotter tävlade i hästhoppning. Dotterns utmaning var nervositet, vilken i sin tur smittade av sig på hästen I mitt uppdrag coachade jag mamman i hennes egenskap av företagsledare och hon ställde frågan om jag kunde träffa hennes dotter. Jag förtydligade att jag inte var idrottscoach eller hade erfarenhet av hästar, men det var heller inte det hon sökte. När jag träffade dottern bad jag henne förklara för mig var nervositeten kom ifrån. Ur mitt perspektiv kunde jag inte förstå varför dottern var nervös och att ur detta perspektivet var det hennes uppgift att hjälpa hästen att genomföra en prestation. Hennes uppgift borde då alltså vara hjälpa hästen att inte bli nervös och samtidigt ha skoj själv. Genom att flytta fokus från att det var hennes prestation, till att hon ska coacha hästen för prestation blev detta en turn around i hur hon såg på saken

Precis så arbetar jag även med ledarskap: Ledarskap är att få individer att må bättre och prestera bättre, i nämnd ordning Det är just rädslan för sin egen prestation som hämmar så många människor När man blir rädd, blir man nervös och nervositet smittar av sig, känslor smittar av sig. Rädsla är det största hindret i alla prestationsmiljöer.

Får man vara rädd och nervös?

Ja, den dagen jag inte har en sund nervositet innan jag stiger upp scenen inför 400 människor- då ska jag sluta Då tar jag inte situationen på allvar Att förstå allvaret i en situation är inte detsamma som att bli så rädd att det hindrar dig från att göra ditt bästa Det är helt ok att vara rädd, men gör det ändå. Fokusera inte på att inte vara rädd eller att du är rädd, försök att bara koppla av.

Det du fokuserar på växer, så om du fokuserar på att inte vara rädd eller att du är rädd, så växer rädslan sig ännu starkare. Försök att koppla av, för ju mer du tränar dig på att acceptera din rädsla, desto mer kommer den att försvinna. Att tänka att jag inte ska bli rädd eller nervös, förstärker just de känslorna. Detta eftersom hjärnan inte har någon “inte funktion”. Att istället tänka “Vad härligt, nu känner jag en lätt anspänning. Detta är viktigt för mig, men inte så himla viktigt” Då kan jag börja kommunicera med mig själv, berätta för mig själv att det finns viktigare saker än denna enskilda prestation, ingen kommer att dö. Genom detta tankesätt kan jag reducera vikten av denna enskilda prestation och därmed reducera rädslan och nervositeten.

Blockeringar

Mitt sätt är att i steg ett, reducera betydelsen av insatsen genom att jämföra med något som är större. Har jag en föreläsning för 400 personer i Sundsvall och det skiter sig- Ja, då får jag väl leva med att 400 personer i Sundsvall inte tycker att jag är tillräckligt bra. Det finns 10 miljoner andra människor jag kan prata med Reducera situationens betydelse "Det här är faktiskt inte Olympiaden, det är en hästtävling i Halmstad. Då får jag väl tävla här nästa år igen". Bygg inte upp en spänning i hur viktig denna enskilda prestation är. Min metodik är genom att reducera betydelsen av händelsen, skapa perspektiv.

I en ständigt föränderlig värld måste vi idag våga vara mer prövande, lärande och därigenom levande. Med hjälp av enkla övningar och verktyg kan man skapa konkreta förändringar i vardagen, på jobbet och i relationer Min ambition är att så tankefrön för att du ska bli en mer Prövande Lärande och därigenom Levande människa.

Kom och häng med oss!

Få det senste från oss i dina sociala kanaler, var med & påverka innehållet i tidningen.

"Jag är bara så tacksam!"

Photo by: Puck van Hagen

Jag tror att för de flesta unga flickor har djur och hästar alltid varit fascinerande Vissa växer ur det, men andra... gör det inte. Och det var definitivt fallet för mig Efter att ha ridit på en traditionell ridskola i många år, korsades min väg med min Haflinger Shilas. Vid den tiden var han bara 5 år gammal - nästan 6 år gammal Han köptes av en vän till min mamma, som vi specifikt hade sagt till att INTE köpa Shilas, eftersom denna vän letade efter en äldre, lugn och erfaren häst. Shilas var inget av det Han var dominant, fräck, en riktig clown och hade ingen lust att lyssna på mig, eftersom jag försökte rida honom på det sätt som jag hade lärt mig i ridskolan Eftersom han inte var villig att lyssna, resulterade det i att jag tog en piska eller sporrar: Vid den tiden visste jag inte bättre. Det kränkte Shilas fullständigt, jag tror att jag ramlade av hundra gånger! Så småningom tappade jag hoppet, vi knöt inte an alls.

Jag visste inte hur jag skulle närma mig honom på ett sätt som fungerade för honom: hur skulle jag hitta ett sätt som passade in i hans språk och på hans egna villkor Sedan tror jag att det var 2007 och min pappa fick VIP-biljetter till hästshowen Cavalia till mig och min mamma Tanken var en trevlig kväll för mig och mamma, men det blev så MYCKET MER... Jag minns att jag grät större delen av showen, jag trodde inte mina ögon när jag såg en man rida på en vit hingst med bara ett rep runt halsen på sin häst Den här hästen var lugn, han lyssnade, hjälperna var osynliga och de verkade dansa fram tillsammans Den här mannen hette Frederic Pignon och jag minns att han hade ett leende på läpparna under hela showen. Han förändrade mitt liv totalt den kvällen, allt jag hade lärt mig spelade plötsligt ingen roll längre. Den här showen visade mig ett annorlunda sätt att hantera hästar, ett helt annat sätt att arbeta med hästar - jag hade ingen aning om hur jag skulle börja, men jag skulle göra exakt samma sak med Shilas.

Photo by: Puck van Hagen

Photo by: Puck van Hagen

Jag lärde mig att knyta an till mina hästar, hur man kommunicerar på deras språk. Jag var för envis för att ta lektioner: jag ville ta reda på det själv, och det gjorde jag! Jag gjorde alla misstag man kan tänka sig med Shilas (och min shetlandsponny Flip), mina hästar rättade mig tålmodigt och jag tvingades att se mina misstag och mitt arbetssätt på ett annat sätt De har verkligen gjort mig till en annan person- och jag behövde det Det låter som en kliché, men jag behövde inte människor, utan hästar för att få förklarat för mig hur jag skulle växa och utvecklas i livet. Jag förvandlade min passion för hästar till ett heltidsjobb, vilket jag är mycket tacksam för. Jag älskar att hänga i vårat stall, städa, gosa – jag bryr mig inte lika mycket om att rida och prestera längre. Jag är bara så tacksam att jag har så fantastiska hästar omkring mig Jag älskar att vara i deras närvaro, sitta ute i hagen på kvällen när solen går ner lyssna på när de äter och kliar varandra För mig är det en rikedom...

Photo by: Puck van Hagen

Photo by: Puck van Hagen

I NÄSTA NUMMER

av hästmagasinet Hippologica

Tema: Livsstilen vi älskar

The equestrian lifestyle - helt enkelt! Vad kan då rymmas i det numret? Allt! Från fashion för stallet, livet och hemma. heminredning, stallinredning- you name it! Men som vanligt fyller vi även på med intervjuer från välkända och uppskattade profiler i ämnet Vilken profil eller vilket ämne skulle du vilja läsa om? Tipsa oss på therese@hppologica.se!

I varje nummer av Hästmagasinet Hippologica ges baksidan av tidningen till en organisation som hjälper andra. Ibland är det barn, ibland arbetar dom mot mobbning, denna gången är det SHV som hjälper hästar. Vet du någn organsation som hjälper? Tipsa oss på therese@hippologica se

Svenska Hästars Värn bedriver en rikstäckande räddningsverksamhet för hästar Och deras ambition är (förutom att inte behöva finnas) att i framtiden ha ett eller flera räddningscenter där hästar i behov av vård kan komma i väntan på att placeras i foderhem.

Hästen på bilden heter SHV Lucy (samma som hästen på baksidan) och bilden är tagen av fotograf Pia Ronnerstam, för Svenska hästars värn

SHV finansieras helt genom medlemmar och givare SHV är granskad och godkänd av Givarguiden och Svensk insamlingskontroll

Photo by: Wix Stock photo