Celltillsamhalle text 2014 by Karolinska Institutet

Från cell till samhälle

2014

DE NYA PROFESSORERNA BERÄTTAR OM SIN FORSKNING PRISTAGARE PRESENTERAS

Innehåll Förord Anders Hamsten rektor

Professorer Francesco Cosentino professor i klinisk kardiovaskulär forskning

Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi

Johan Fritzell professor i socialgerontologi

Helena Erlandsson Harris professor i reumatologisk inflammationsforskning

Per-Johan Jakobsson professor i translationell inflammationsforskning

Luca Jovine professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi

Seppo Koskinen professor i bild- och funktionsmedicin

Olle Kämpe Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi

Martin Lövdén professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande

Vivianne Malmström professor i reumatologisk immunologi

Anna Martling professor i kirurgi med inriktning mot kolorektal cancer

David Mataix-Cols professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap med inriktning mot

ångest- och tvångssyndrom och relaterade störningar

András Simon professor i celloch molekylärbiologi

Adjungerade professorer Sven Almer

Aniko Bartfai

Annika Bergquist

Anna Färnert

Johan Hansson

Stellan Hertegård

Torbjörn Holm

Claes-Roland Martling

Anders Oldner

Christer Rolf

Kerstin Sandelin

Sarah Wamala

Gästprofessorer Marta Alarcón Riquelme

Emily Holmes

Foreign adjunct professors

Priser och utmärkelser Mottagare av Karolinska Institutets Stora Silvermedalj 2014

Dimitris N. Chorafas pris

Eric K Fernströms pris

Håkan Mogrens stipendium

Karolinska Institutets etikpris

Karolinska Institutets pedagogiska pris

Karolinska Institutets pris för forskning i medicinsk pedagogik

Medicine doktor Axel Hirschs pris

Lennart Nilsson Award

Skandias Lennart Levi-pris

Ångpanneföreningens pris

Det är med glädje och stolthet jag gratulerar Karolinska Institutets nyutnämnda professorer till den högsta akademiska befattningen. Ni kommer att ha er professorsgärning vid ett av världens ledande medicinska universitet och kommer att verka i en tid när betydande satsningar görs på livsvetenskaperna och inom Karolinska Institutet. Förväntningarna på er från det svenska samhället är mycket högt ställda. Som universitet har vi också mycket höga ambitioner för vår forskning. Vi siktar mot vetenskapliga genombrott som förändrar synen på både normala livsprocesser och sjukdomar och som förbättrar människors hälsa. Samma förväntningar på excellens som vår omgivning och vi själva ställer på forskningen riktas också mot våra utbildningar, i vilka jag förväntar mig att ni kommer att medverka aktivt med er kunskap och som viktiga förebilder för våra studenter. Karolinska Institutets framgångar – förr, nu och i framtiden – beror uteslutande på många enskilda medarbetares briljans, entusiasm, tävlingslust, lojalitet och inte minst hårda arbete. Våra nya professorer har som sina viktigaste uppgifter att bygga upp och leda kreativa miljöer och stimulera samtliga medarbetare till nytänkande. I den nittonde upplagan av Från cell till samhälle presenteras samtliga nya professorer, adjungerade professorer, gästprofessorer och foreign adjunct professors. Vi presenterar även de pristagare som under året premierats för stora insatser vid vårt universitet och för den medicinska forskningen och undervisningen. Vår särskilda jubileumsmedalj, den Stora Silvermedaljen, instiftad i samband med 200-årsjubileet år 2010, utdelas för storartade insatser för Karolinska Institutet. Stora utmaningar väntar våra nyutnämnda professorer – och helt nya möjligheter. För de invalidiserande folksjukdomarna saknas fortfarande effektiv prevention, tidig diagnostik och kunskap om sjukdomarnas innersta molekylära mekanismer – det senare en förutsättning för individuellt utformad och därmed effektivare och i bästa fall kurativ behandling. Jag önskar er all lycka och framgång i ert nya uppdrag. Stockholm i oktober 2014

Anders Hamsten Rektor Karolinska Institutet

Foto: Ylva Sundgren.

Förord

ADJUNGERADE PROFESSORER

PROFESSORER

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Riskfaktorernas gemensamma nämnare Det är väl känt att faktorer som diabetes, övervikt och åldrande innebär ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Men exakt på vilket sätt? Genom att förstå de molekylära mekanismerna bakom dessa samband vill professor Francesco Cosentino rädda fler människor från att insjukna eller dö i kardiovaskulär sjukdom.

Trots stora framsteg i vården fortsätter hjärt-kärlsjukdom att vara den största orsaken till sjukdom och död i världen. För att kunna utveckla nya och ännu bättre behandlingar krävs att vi förstår hur det egentligen går till när sjukdomen uppstår, förklarar Francesco Cosentino, professor i klinisk kardiovaskulär forskning. – Det är välkänt att faktorer som diabetes, fetma och åldrande ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, säger han. En gemensam nämnare för dessa tre faktorer är att blodkärlen utsätts för oxidativ stress, det vill säga överproduktion av fria radikaler. Vi studerar i detta sammanhang de molekylära mekanismernas utlösning av oxidativ stress i kärlväggen. Cosentino verkar också som överläkare vid kardiologen på Karolinska universitetssjukhuset och hans forskning spänner från laboratoriebänk till kliniska försök. Ett relativt nytt fokus för Francesco Cosentinos forskargrupp är epigenetik, det vill säga det dynamiska fenomen som påverkar när och hur olika arvsanlag aktiveras utan att själva DNA-sekvensen förändras. Epigenetiska förändringar är reversibla, därför är de väldigt intressanta som mål för framtida terapier, menar Cosentino.

Nyligen har det spekulerats i om hög blodsockernivå kan göra ett epigenetiskt avtryck som resulterar i ett så kallat hyperglykemiskt minne. Francesco Cosentino och hans kolleger i gruppen har i labbexperiment kunnat demonstrera och beskriva detta fenomen. – Det rör sig om epigenetiska förändringar av prooxidativa och proinflammatoriska gener. I vår senaste studie har vi kunnat visa att hyperglykemiskt minne också finns hos människan. ANDERS NILSSON

Francesco Cosentino professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid institutionen för medicin, Solna Francesco Cosentino föddes i Rom 1963 och utbildade sig till läkare vid La Sapienza, Rom. 1991–1995 höll han ett kardiovaskulärt stipendium vid Mayo Clinic, USA, där han också disputerade 1995. 1995 fick han en tjänst inom kardiologi på universitetssjukhuset i Bern. Två år senare flyttade han till universitetssjukhuset i Zürich, där han blev privat dozent och vidare titular professor i kardiologi. År 2006 utsågs han till associate professor vid La Sapienza. Sedan dess har han också varit aktiv som överläkare i Rom. Cosentino har bibehållit en deltidstjänst vid Zürich universitet där han har lett en internationell forskargrupp.

Francesco Cosentino har varit mycket aktiv inom European Society of Cardiology (ESC), bland annat som ordförande i en arbetsgrupp och i framtagande av guidelines. Han sitter i ESC:s styrelse. Sedan 2009 är han associate editor på European Heart Journal. Francesco Cosentino utnämndes den 1 december 2013 till professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Hjärnan nätverkar i vila Mer kunskap om hur hjärnans olika delar är sammankopplade i olika nätverk är viktig för förståelsen – och i förlängningen behandlingen – av både hjärnskador och psykisk sjukdom. Peter Fransson kartlägger hur dessa nätverk ser ut och fungerar.

Peter Fransson forskar om hjärnans nätverk, det vill säga hur olika delar av hjärnan är kopplade till varandra, och vilken funktion dessa kopplingar har. En viktig del i forskningen är att studera hjärnaktivitet när hjärnan är i ”viloläge”. – Tidigare har forskningen om hjärnans funktion varit väldigt inriktad på att lokalisera olika delar i hjärnan: var sitter syn, hörsel, och så vidare? säger Peter Fransson. I detta har ingått att man framför allt undersökt hur hjärnan svarar på olika former av stimuli. Perspektivet i vår forskning är i stort sett det motsatta: vi tittar på vilka strukturer som knyter ihop olika delar av hjärnan, och hur det pågår en massa processer av sig självt, utan stimuli. Ett exempel är ett nätverk som löper längs hjärnans mittfåra och som blir mer aktivt när hjärnan inte behöver koncentrera sig på en viss arbetsuppgift. Mycket tyder på att nätverket är knutet till funktioner som hör ihop med vår jagupplevelse, såsom det självbiografiska minnet. Ökad kunskap om hjärnans nätverk kan få stor betydelse för behandlingen av både hjärnskador och psykisk sjukdom, tror Peter Fransson, som är involverad i flera kliniska forskningsprojekt.

– I en pågående studie tittar vi på nätverkens funktion hos patienter med hjärntrauma, och försöker se om vi kan förutsäga hur bra hjärnan kommer att läka, säger han. De preliminära resultaten ser lovande ut. Vi är också med på ett hörn i forskning om psykisk sjukdom, bland annat en stor studie om autism. ANDERS NILSSON

Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap Peter Fransson föddes i Lund 1968. Han utbildade sig till civilingenjör i elektroteknik vid Lunds universitet, med examen 1992. Efter grundutbildningen arbetade han som forskningsingenjör vid Lunds universitet 1992–1993, och därefter som forskningsingenjör vid KI 1993–1996. 1996 blev han antagen som KI-doktorand med placering vid Max Planckinstitutet för biofysikalisk kemi, Göttingen, Tyskland. Peter Fransson disputerade i neurovetenskap vid KI 1999, med avhandlingen Analysis and Development of Strategies for Functional FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Magnetic Resonance Neuroimaging. Han har sedan fortsatt forska vid KI:s MR Research Center, inledningsvis som postdoc, och från 2011 som ledare för en egen forskargrupp. Peter Fransson blev docent 2006. Peter Fransson utnämndes den 1 juni 2014 till professor i hjärnans systemfysiologi vid Karolinska Institutet.

PROFESSORER

Det åldrande samhället är en utmaning Med en växande andel äldre i befolkningen ökar vikten av att förstå vilka faktorer som är viktiga för äldres hälsa. Johan Fritzell forskar om hur socioekonomiska faktorer som ekonomi och utbildning påverkar hur friska vi är och hur länge vi lever.

Johan Fritzell forskar om hur social ojämlikhet påverkar hälsa. Sedan årsskiftet är han professor i socialgerontologi vid Stockholms universitets och KI:s gemensamma center ARC, Aging Research Center, efter tolv år som professor vid dess systercenter CHESS. – Min flytt till ARC är både en logisk fortsättning och en viss kursändring jämfört med vad jag gjort tidigare, säger han. Jag behåller det socioekonomiska perspektivet, men inriktar mig mer på äldres hälsa. Tydliga hälsoskillnader mellan socialgrupperna följer oss genom livet. Johan Fritzells forskning handlar om de bakomliggande orsakerna till dessa skillnader, samt om hur gapet utvecklas över tid. – Tyvärr är tendensen idag att skillnaden i hälsa ökar mellan olika grupper, säger han. Enkelt uttryckt ökar medellivslängden för grupper med hög utbildning och bra ekonomi, medan den har stagnerat för dem med låg utbildning och sämre ekonomi. Johan Fritzell forskar framför allt med hjälp av omfattande personregister. Han är också involverad i internationella forskningssamarbeten som WHO:s program Social Determinants of Health,

och samarbetar mycket med brasilianska universitet, framför allt UERJ i Rio de Janeiro. I Fritzells grupp vid ARC bedrivs även mycket forskning om välfärdsstatens organisation av äldres äldre sjukvård och omsorg. – Det åldrande samhället är en av de mest fundamentala samhällsförändringarna i vår tid, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen, säger han. Det är i grunden en framgångssaga att medellivslängden ökat så markant – men också en utmaning! ANDERS NILSSON

Johan Fritzell professor i socialgerontologi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Johan Fritzell föddes i Stockholm 1954 och är utbildad sociolog vid Stockholms universitet, där han doktorerade 1991 med en avhandling om inkomstfördelning i Sverige. Johan Fritzell forskade 1991–1998 vid SOFI, Swedish Institute for Social Research, och var chef för svenska levnadsnivåundersökningen 1991–1998. 1999–2001 arbetade han åt regeringen i Kommittén Välfärdsbokslut. Sedan 2002 har han en professur vid CHESS, Centre for Health Equity Studies. 2005–2011 var han även forskningsledare vid Institutet för framtidsstudier.

Fritzell har varit och är involverad i flera stora internationella forskningssamarbeten, inom EU:s sjunde ramprogram, och är idag huvudansvarig för två internationella projekt. Han var styrelseledamot i FAS (idag Forte) 2007–2012 och har fortfarande uppdrag för detta forskningsråd. Johan Fritzell utnämndes den 1 januari 2014 till professor i socialgerontologi vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

När inflammationen går fel Helena Erlandsson Harris forskar om de kemiska signaler i kroppen som sätter igång och förstärker en inflammation. Målet är att bidra till utvecklingen av nya läkemedel som hjälper människor med kronisk eller akut inflammation till ett bättre liv.

En inflammation är kroppens försvar mot olika yttre hot, som bakterier och virus. Men ibland skapar inflammationen allvarliga problem istället för att lösa dem. Det gäller vid autoimmuna sjukdomar som reumatism, men också vid helt andra tillstånd, som stroke. Helena Erlandsson Harris forskar om vilka mekanismer som styr inflammationen, och hur dessa kemiska processer kan dämpas för att hjälpa patienter. Framför allt intresserar hon sig för proteinet HMGB1 – ett ämne som kroppen använder som kemisk larmsignal. – Om vi vet hur den signaleringen sker har vi också goda förutsättningar att ingripa och bryta den onda cirkeln, förklarar hon. Vi förstår mer och mer – bland annat har vi nyligen upptäckt att HMGB1 uppträder i tre olika strukturer – ”smaker”. Nu är vi väldigt intresserade av hur dessa är kopplade till olika inflammatoriska skeenden. Även om forskningen koncentreras på reumatism är resultaten relevanta för förståelsen och behandlingen av även andra sjukdomar, som till exempel lupus, myosit, MS och blodförgiftning, säger hon. – Vi har redan bra studier som pekar på att hämning av HMGB1 skulle kunna vara en bra behandling vid både reumatism och blodförgiftning.

Helena Erlandsson Harris är också koordinator för det europeiska forskningsprojektet Counterstroke, som syftar till att identifiera nya tänkbara läkemedel som kan minska hjärnskadorna vid stroke, genom att hämma HMGB1. Även vid stroke uppstår en missriktad inflammation, som skadar vävnad i kroppen. Samarbetet omfattar fyra akademiska forskargrupper i Sverige, England, Tyskland och Italien, samt två forskningsbolag i Sverige respektive Italien. ANDERS NILSSON

Helena Erlandsson Harris professor i reumatologisk inflammationsforskning vid institutionen för medicin, Solna Helena Erlandsson Harris föddes i Umeå 1966 och fick sin grundutbildning i biologi vid Uppsala universitet. Hon disputerade vid Karolinska institutet 1997 med Lars Klareskog som handledare. 1998–2000 hade hon en postdoc-tjänst finansierad av SSF, och 2000–2001 i ett EU-finansierat projekt. 2001–2003 var hon forskarassistent med stöd från Loo och Hans Ostermans stiftelse, och 2003–2008 forskarassistent anställd av VR. Hon blev docent i immunologi 2006.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Sedan 2009 är Helena Erlandsson Harris vice föreståndare för CMM, Centrum för Molekylär Medicin vid KI. Hon är också föreståndare för en nationell forskarskola inom kronisk inflammation. Hon sitter i redaktionsrådet för Arthritis Research and Therapy sedan 2009. 2013–2018 är hon koordinator för EU-projektet Counterstroke. Helena Erlandsson Harris utnämndes den 1 maj 2014 till professor i reumatologisk inflammationsforskning vid Karolinska Institutet.

PROFESSORER

Siktar på mer effektiv värktablett Med proteomik – storskalig analys av proteiner – vill Per-Johan Jakobsson förstå kroniskt inflammatoriska sjukdomar som reumatism bättre. Hans forskning om prostaglandiner kan på sikt leda till mer träffsäkra läkemedel mot värk och feber.

Per-Johan Jakobsson forskar för att förbättra situationen för patienter med kroniskt inflammatoriska sjukdomar. Ett av hans forskningsspår gäller prostaglandiner, en grupp hormonliknande ämnen. Med bättre kunskap om hur kroppen bildar dessa substanser är det möjligt att utveckla bättre antiinflammatoriska läkemedel. – Prostaglandin E2 driver på inflammation och ger värk, feber och sjukdomskänsla, vilket man kan vilja lindra med läkemedel, säger han. Problemet är att dagens läkemedel för detta, som acetylsalicylsyra, också slår mot produktionen av andra typer av prostaglandiner. Dessa är nyttiga på olika sätt, så det är olyckligt att även de hämmas. Per-Johan Jakobsson viktigaste fynd hittills är enzymet PGES som han upptäckt och beskrivit. Detta enzym behövs för bildandet av prostaglandin E2. Genom att blockera PGES skulle man därför selektivt kunna minska detta prostaglandin utan att hämma övriga, nyttiga former. Per-Johan Jakobsson är medgrundare till företaget NovaSaid som tillsammans med indiska läkemedelsbolaget Cadila nu söker

efter en läkemedelskandidat som kan blockera PGES. Vid KI fortsätter Jakobsson sin grundforskning, vilken med åren breddats. – Ett viktigt spår i min forskargrupp numera är proteomik, det vill säga storskalig analys av proteiner med hjälp av masspektrometri. Vi använder det bland annat för att försöka förstå olika sjukdomstillstånd bättre. Själv är jag kliniker inom reumatologi men vi samarbetar också med kliniker på andra områden för att deras patientmaterial ska bli utnyttjat till sin fulla potential. ANDERS NILSSON

Per-Johan Jakobsson professor i translationell inflammationsforskning vid institutionen för medicin, Solna Per-Johan Jakobsson föddes i Stockholm 1965 och utbildade sig vid Karolinska Institutet. Där doktorerade han 1994, tog examen i biomedicin 1996 och läkarexamen 2003. 1995–1996 var han postdoc vid Merck Frosst, Montreal. 1997–1998 var han återvändande postdoc vid KI hos Bengt Samuelsson. Jakobsson blev docent 2000. 1999–2003 var han forskarassistent vid KI, finansierad av Medicinska forskningsrådet, och han har därefter fortsatt som forskargruppledare vid KI med finansiering bland annat som klinisk Wallenbergforskare.

Parallellt med forskningen har Per-Johan Jakobsson arbetat kliniskt. Han fick sin läkarlegitimation 2007 och blir färdig specialist i reumatologi under 2014. Han har ett patent knutet till enzymet PGES och var med och grundade företaget NovaSaid 2004. Per-Johan Jakobsson utnämndes den 1 mars 2014 till professor i translationell inflammationsforskning vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Befruktning på molekylär nivå Hur blir barn till – på molekylnivå? Det försöker Luca Jovine svara på i sin forskning. Kunskapen om befruktningens mekanismer kan på sikt leda till både nya preventivmedel och nytt hopp för barnlösa.

Äggcellen och spermien har studerats länge i forskningen, men hur det egentligen går till när de förenas är fortfarande till stor del okänt. Luca Jovine forskar för att bringa klarhet i detta. Hans första stora upptäckt kom 2009 när Jovines forskargrupp kartlade den fullständiga tredimensionella strukturen av ZP3 – det protein på äggcellen som spermien binder till. Sedan dess har han fortsatt att utforska de molekylära mekanismerna för befruktningen, hos både människa och djur. – Vi tittar på många olika arter – däggdjur, fåglar, även ickeryggradsdjur, säger han. Det finns ofta ganska stora likheter, men inga har exakt samma system. På så vis hålls befruktningen inom arten, även vid yttre befruktning. På sikt kan kunskapen från Luca Jovines grundforskning bli viktig för att förstå och utveckla behandlingar mot infertilitet – men också för att utveckla nya former av hormonfria preventivmedel. – Proteinerna som medierar befruktningen har, så vitt vi vet, ingen annan funktion i kroppen, vilket gör dem till utmärkta mål för läkemedel. Det skulle kunna innebära nya preventivmedel utan problematiska biverkningar.

För att bestämma proteinernas strukturer använder Jovine kristallografi. Att producera och rena proteinerna och få dem att kristalliseras, är en utmaning. – Vi går vidare med flera olika proteiner nu, säger Luca Jovine. Bland annat har vi strukturbestämt ZP2 som också verkar spela en viktig roll för människans befruktning. Dessutom undersöker vi de kända par av proteiner från spermie och ägg som binder till varandra. Ingen har ännu kartlagt strukturerna hos ett sådant par – det vill vi verkligen göra. ANDERS NILSSON

Luca Jovine professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi vid institutionen för biovetenskaper och näringslära Luca Jovine föddes i Milano 1969. Efter studier i molekylärbiologi 1988–1994 vid universitetet i Milano kom han som doktorand till MRC Laboratory of Molecular Biology i Cambridge 1994, och disputerade där 1998. 1998–1999 tillbringade han som forskare vid The Netherlands Cancer Institute, Amsterdam, och 1999–2000 åter vid MRC i Cambridge. 2000–2005 var han postdoc vid Mount Sinai School of Medicine, New York. Sedan 2005 är han verksam vid KI. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Luca Jovine har belönats med bland annat Erik K Fernströmpriset 2011, Göran Gustafssonpriset i kemi 2012 och Hugo Theorells pris i biofysik 2013. Han har ett EMBO Young Investigator Award för 2010–2012 och ett ERC Starting Grant 2011–2015. Luca Jovine utnämndes den 1 oktober 2013 till professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi vid Karolinska Institutet.

PROFESSORER

Vill göra röntgen mer tillgänglig och tillförlitlig Seppo Koskinen är med och utvecklar både metoder och helt ny teknik för att göra radiologin ännu mer tillförlitlig och samtidigt mer tillgänglig. Mobil tomografi för svårflyttade patienter och bättre bildkvalitet nära metallimplantat är två aktuella resultat.

Seppo Koskinen är klinisk radiolog och forskar om hur radiologins verktyg och metoder kan förbättras. – Vi vill att radiologin ska vara en ”one stop shop” i vården, säger han. Ofta måste det gå undan, samtidigt är det viktigt att få tillförlitlig information – helst också komplett så att patienten inte behöver komma tillbaka för nya bilder. I ett aktuellt projekt har han varit med och utvecklat ny metodik för att reducera det brus i röntgenbilden som metallimplantat ofta ger upphov till. Genom att kombinera modern teknik med särskilt utvecklad programvara har gruppen lyckats filtrera bort mycket av störningarna, vilket ger läkaren större möjligheter att till exempel upptäcka cancer. I ett annat samarbetsprojekt har Seppo Koskinen hjälpt ett företag att utveckla en mobil datortomograf. – Det kan vara svårt, ibland omöjligt, att flytta en patient från exempelvis intensiven till röntgenavdelningen, säger han. Tidigare har man fått använda slätröntgen i sådana fall, men med den här tomografen går det att göra en skiktröntgen av till exempel en armbåge eller ett knä vid patientens säng. Tomografen kan också

användas när patienten är stående, vilket är en stor fördel vid symtom som bara uppträder vid belastning, till exempel i fotleden. Seppo Koskinen ser fram emot att han i sin nya roll som KIprofessor kommer att få undervisa mer än tidigare. – För mig är det en viktig och rolig del av jobbet, och gränsen mellan utbildning och forskning är inte heller skarp. Något som jag är mycket engagerad i är att utveckla användningen av våra digitala bildarkiv inom både undervisning och forskning. ANDERS NILSSON

Seppo Koskinen professor i bild- och funktionsmedicin vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik Seppo Koskinen föddes 1963 i Björneborg, Finland, och utbildade sig till läkare vid Åbo universitet. Han fick sin läkarlegitimation 1990 och disputerade 1993. 1996–1998 var han postdoc vid Brigham & Women’s Hospital, Harvard Medical School, handledd av Ferenc Jolesz, pionjär inom intraoperativ MR. Seppo Koskinen fick sin specialistutbildning i Åbo, där han blev färdig specialist i radiologi 1999. 2000–2014 arbetade han som överläkare vid Helsingfors universitets centralsjukhus. 2001 blev

han docent vid Helsingfors universitet och 2004–2005 var han tillförordnad professor vid Åbo universitet. Han blev 2006 den första nordiska hedersmedlemmen i American Society of Emergency Radiology och är sedan 2011 ordförande för Nordiskt forum för trauma- och akutradiologi. Seppo Koskinen utnämndes den 1 september 2014 till professor i bild- och funktionsmedicin vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Ovanlig sjukdom ger generell kunskap Olle Kämpe forskar inom autoimmunitet. Genom att studera specifika sjukdomar som Addisons sjukdom och APS-1 vill han öka den generella förståelsen för hur och varför immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader. Forskningen har resulterat i diagnostiska metoder, och kan på sikt leda till nya behandlingar.

När Addisons sjukdom eller autoimmuna sjukdomar i bisköldkörtlarna eller äggstockarna diagnostiseras idag, så används världen över metoder som utvecklats i Olle Kämpes forskargrupp. – Ibland kommer våra rön till klinisk nytta, och det är bra, säger han. Men det huvudsakliga målet med vår forskning är att förstå uppkomstmekanismer för autoimmunitet – dels på T-cellsnivå, dels genetiskt. Vad känner T-cellen igen och varför? Vad har antikropparna valt ut? Och parallellt med det: hur fungerar genetiken bakom autoimmuniteten? Varför är autoimmunitet vanligare i vissa familjer och vad kan det ge för fördelar när det gäller försvaret mot infektioner? Olle Kämpe studerar framför allt ovanliga autoimmuna sjukdomar, till exempel Addisons sjukdom och autoimmunt polyendokrint syndrom, typ 1 (APS-1), men ambitionen är att resultaten ska ge mer generell förståelse av autoimmunitet. – Varför forska om Addison, kan man undra? För att det är en så otroligt homogen patientgrupp, vilket är tacksamt för en forskare! Vi har byggt upp världens största Addisonregister, med en majoritet av svenska Addisonpatienter, från serum, DNA och kliniska uppgifter.

Ett intressant forskningsspår för framtiden är det fält som öppnats i och med gruppens upptäckt av autoimmunitet mot enzymet transglutaminas 4. – Det var ett oväntat fynd, och väldigt vackert! Vi har identifierat den här autoimmuniteten hos vissa män med APS typ 1, och sedan nystat vidare i mekanismer och relaterade autoimmuniteter. Resultaten är inte publicerade än. Olle Kämpe, som har varit professor i Uppsala sedan 1999, flyttade våren 2014 sin forskargrupp till KI. ANDERS NILSSON

Olle Kämpe Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi vid institutionen för medicin, Solna Olle Kämpe föddes 1956 i Lidköping. Han utbildade sig till läkare vid Uppsala universitet, med läkarexamen 1986 och läkarlegitimation 1988. Doktorsavhandlingen lade han fram 1982 med Per Peterson som handledare. Efter utbildningen har Olle Kämpe varit verksam som forskare och läkare vid Uppsala universitet respektive Akademiska sjukhuset. Han blev specialist i endokrinologi 1992 och i internmedicin 1994 samt professor och överläkare 1999.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

1996 fick Olle Kämpe Erik K Fernströms pris för yngre forskare. Han invaldes i Kungl. Vetenskapsakademien 2011. Han är styrelsemedlem i svensk-franska forskningsföreningen AFSR och har uppdrag för det belgiska forskningsrådet. Olle Kämpe tillträdde den 1 april 2014 Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi vid Karolinska Institutet.

PROFESSORER

Hur behålla tankeskärpan i hög ålder? En hjärna som håller igång ordentligt löper mindre risk att drabbas av demens. Men varför? Och mer exakt vilka faktorer i vårt beteende är det som påverkar hur vår hjärna åldras? Det är vad Martin Lövdén vid ARC, Aging Research Center, forskar om.

Vår hjärna styr vårt beteende, men vårt beteende påverkar också vår hjärna. Martin Lövdén vill förstå hur denna påverkan går till och varför våra hjärnor utvecklas så olika när vi blir äldre: medan vissa drabbas av demens behåller andra sin tankeskärpa upp i hög ålder. – Min forskning följer två spår, säger han. Det ena är stora registerstudier där vi tittar på hur till exempel utbildningsnivå, yrke eller livsstil påverkar äldres kognitiva förmåga och risk för demens. De visar rätt tydliga samband: faktorer som komplext yrke och aktiv livsstil innebär högre sannolikhet att få behålla mycket av sin kognitiva förmåga i hög ålder. Det andra spåret i Martin Lövdén forskning är experiment som undersöker hur försökspersoners hjärnor påverkas av olika typer av stimulans – till exempel att navigera i ett dataspel eller att skriva med ”fel” hand. – Vi studerar försökspersonernas hjärnor med MR-kamera, och ser hur beteendet i försöken leder till förändringar i hjärnans struktur – som att ett område inledningsvis ökar i volym, och sedan normaliseras igen. Vi ser också ökningar i vit substans.

Vi har teorier om vad detta beror på, men vill utforska det vidare. Försökspersoner blir med tiden allt bättre på att lösa just de uppgifter som de får öva på. Hos yngre personer kan träningen också höja den generella kognitiva prestationen. Något motsvarande märks däremot inte hos äldre. – En intressant fråga för oss är om det är möjligt att uppnå de effekterna även hos äldre? Kan vi med farmakologisk intervention eller fysisk aktivitet öka hjärnans plasticitet, anpassningsbarhet, för äldre? säger Martin Lövdén. ANDERS NILSSON

Martin Lövdén professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Martin Lövdén föddes i Malmö 1972 och fick sin grundutbildning i psykologi och neurovetenskap vid Salzburgs universitet, Karolinska Institutet samt Lunds universitet. Han disputerade vid Stockholms universitet 2002 med en avhandling om episodiskt minne. Martin Lövdén var postdoc 2003–2004 vid Saarlands universitet, Tyskland, samt 2004–2007 vid Max Planck Institute for Human Development, Tyskland. Han blev forskarassistent vid Lunds universitet, med finansiering

från VR, 2007 och stannade där till 2010. Han har också erhållit Sofia Kovalevskajapriset 2006, och har med prissumman fortsatt forska vid Max Planck. Martin Lövdén blev docent 2009. Sedan 2010 är han verksam vid ARC, Aging Research Center, KI. Martin Lövdén utnämndes den 1 april 2014 till professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande, vid Karolinska Institutet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Målet är att bryta sjukdomskedjan tidigt Vivianne Malmström forskar för att autoimmuna sjukdomar som reumatism ska kunna botas och förebyggas i framtiden. För att nå dit behövs mer kunskap om sjukdomens mekanismer på molekylnivå.

Vivianne Malmström forskar om de autoimmuna mekanismerna bakom reumatism. På papperet framför henne växer sig kedjan av immunologiska reaktioner allt längre medan hon ritar och förklarar hur allt hänger ihop. – Här, i slutet av processen, verkar de läkemedel som används idag, säger hon. De angriper sjukdomens symtom. Men om vi istället bröt den här kedjan i ett tidigt skede och tog bort själva orsakerna till sjukdomen, så skulle vi få en botande behandling, eller en förebyggande, som förhindrade att sjukdomen någonsin bröt ut. Det är vad jag hoppas att vår forskning ska leda till. En av de frågor som Vivianne Malmström väldigt gärna vill ha svar på är exakt vilka T-celler som är med och driver den autoimmuna reaktionen. Att förstå vad som karaktäriserar dem är ett första steg mot att hitta behandlingar som kan oskadliggöra just dessa T-celler. Det skulle få hela sjukdomen att stanna av, förklarar hon. – Av en miljon T-celler är kanske 50–60 stycken aktiverade. Först helt nyligen har vi fått verktyg som kan studera en så liten andel. Hennes forskargrupp studerar också autoantikroppar för att

förstå mer om deras roll i inflammationen. Man har antagit att de bidrar till sjukdomsbilden, men det är fortfarande oklart hur. – Vi genererar autoantikroppar från patientmaterial för att studera detta, säger hon. Att tappa ledvätska är en del av ordinarie behandling, och patienterna kan donera vätskan till forskning om de vill. Det gör nästan alla. Ibland får vi även benmärg från ledprotesoperationer. Det är ett fantastiskt material som vi får tillgång till genom vårt nära samarbete med sjukhuset. ANDERS NILSSON

Vivianne Malmström professor i reumatologisk immunologi vid institutionen för medicin, Solna Vivianne Malmström föddes i Boden 1966, och fick sin grundutbildning i biologi vid Uppsala universitet med examen 1988. Hon disputerade vid Lunds universitet 1997 på avhandlingen Arthritis susceptibility and tolerance in collagen transgenic mice, med Rikard Holmdahl som handledare. 1997–2000 var hon postdoc vid Department of Surgery, John Radcliffe Hospital, University of Oxford. 2000–2003 var hon postdoc vid institutionen för medicin, enheten för reumatologi, Karolinska

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Institutet, där hon sedan fortsatt som forskare och byggt upp en egen forskargrupp. Hon blev docent i immunologi 2006, och har sedan 2007 en tjänst som senior forskare vid KI. Vivianne Malmström utnämndes den 1 maj 2014 till professor i reumatologisk immunologi vid Karolinska Institutet.

PROFESSORER

Försöker mildra svåra biverkningar Anna Martlings forskning om kolorektal cancer, alltså tjock- och ändtarmscancer, syftar dels till att kunna bota fler patienter, dels till att minska de svåra biverkningar av behandlingen som många drabbas av.

– Behandlingen av tjock- och ändtarmscancer har förbättrats avsevärt de senaste tre decennierna, men fortfarande finns mycket att göra, förklarar Anna Martling. Andelen patienter som botas har stigit från 50 till 60 procent, och de lokala återfallen har sjunkit från 30 till 5 procent. Den största frågan framöver är hur vi ska bli bättre på att förhindra återfall i andra delar av kroppen. Bland annat behöver vi lära oss att i förväg känna igen patienter med hög risk för återfall. Men utmaningen är inte bara att rädda så många patienter som möjligt, utan också att bota dem till ett så bra liv som möjligt, framhåller hon. Mycket av hennes forskning handlar om biverkningarna av behandlingen och hur de kan mildras. – Tarm- och urininkontinens är mycket vanligt efter tjock- och ändtarmscancer, likaså problem med bristande sexuell förmåga eller lust, säger Anna Martling. Hur vanligt har man inte vetat förut – vi fick börja med en kartläggning. Vad gäller sexuell dysfunktion är vi nu på väg att ta första steget till att försöka behandla problemen. Ibland räcker det att upptäcka och lyfta fram ett problem för

att det ska lösas. Så var det med den könsskillnad i behandling som hon upptäckte i en registerstudie: den svenska vården gav män med kolorektal cancer strålbehandling 20 procent oftare än kvinnor med lika allvarlig sjukdom. Efter att resultaten blev kända försvann dessa skillnader inom ett fåtal år. En annan angelägen fråga för Anna Martling är att samla KI:s forskning inom tjock- och ändtarmscancer i ett nätverk för ökat samarbete och kunskapsutbyte. ANDERS NILSSON

Anna Martling professor i kirurgi med inriktning mot kolorektal cancer vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi Anna Martling föddes i Lidköping 1969 och är uppvuxen i Danderyd. Hon läste till läkare vid KI med läkarexamen 1994 och läkarlegitimation 1996, och har sedan 1996 varit verksam som kliniker vid Karolinska universitetssjukhuset. 2004 blev hon specialistläkare inom kirurgi och sedan 2010 är hon överläkare vid Gastrocentrum. Anna Martling doktorerade 2003 med avhandlingen Rectal Cancer – Staging, Radiotherapy and Surgery och blev docent 2009. 2003 fick hon KI-fonders stipendium för unga lovande forskare.

2008 mottog hon Cancerfondens Young Investigator Award – ett sexårigt stöd. Svensk Kirurgisk Förening belönade henne 2013 med Stora Forskarpriset. Martling är director för Bengt Ihre Research Fellowship sedan 2012 och sitter bland annat i prioriteringskommittéer för Radiumhemmets och Cancerfondens forskningsfonder. Anna Martling utnämndes den 1 augusti 2014 till professor i kirurgi med inriktning mot kolorektal cancer vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

Uppmärksammar patienter med tvångssyndrom Tvångssyndrom och relaterade tillstånd är vanligare än många andra psykiska störningar, men har länge negligerats av både forskning och psykiatrisk vård. David Mataix-Cols vill ändra på det.

David Mataix-Cols forskar om tvångssyndrom och relaterade tillstånd. I denna samlingsbeteckning ingår tvångstankar och tvångshandlingar av sinsemellan mycket olika slag, såsom dysmorfofobi (upplevda avvikelser i det egna utseendet), patologiskt samlande (eng: hoarding disorder), trichotillomani och dermatillomani (att upprepat rycka bort hår respektive påfresta sin hud så att komplikationer uppstår) samt tics, till exempel vid Tourettes syndrom. – Dessa tillstånd är allvarliga och betydligt vanligare än till exempelvis schizofreni eller autism. Ändå är det först relativt nyligen som vård och forskning fått upp ögonen för den här patientgruppen, säger David Mataix-Cols. De gör inte mycket väsen av sig, men deras lidande är ofta stort. David Mataix-Cols forskar såväl om sjukdomarnas orsak och uttryck som hur de kan behandlas. Ett av hans mest distinkta avtryck är att han skiljt ut patologiskt samlande som en egen sjukdom. I inflytelserika manualer som DSM-5 och kommande ICD11 utgör patologiskt samlande nu en separat diagnos, på grund av Mataix-Cols forskning. – Dessa patienter passade dåligt in under diagnosen tvångs-

syndrom, så förändringen är bra. Inte minst ser deras behov av behandling mycket annorlunda ut. David Mataix-Cols kommer närmast från en professur vid Institute of Psychiatry och Maudsley Hospital, London. Flytten till Sverige och KI öppnar nya forskningsmöjligheter, menar han. – Här kan man utföra forskning som andra bara drömmer om. Kvaliteten på patientregistren är ett skäl. Och så ser jag verkligen fram emot att inkludera internetbehandling i min forskning – det är Sverige världsledande på. ANDERS NILSSON

David Mataix-Cols professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap med inriktning mot ångest- och tvångssyndrom och relaterade störningar vid institutionen för klinisk neurovetenskap David Mataix-Cols föddes 1971 i Barcelona. Han doktorerade vid universitetet i Barcelona 1999 och var 2000–2002 postdoc vid Imperial College School of Medicine, London. 2002–2013 var David Mataix-Cols verksam vid the Institute of Psychiatry, King’s College London. Inledningsvis som lektor, senare som senior forskare och från 2012 som professor. Han blev docent 2005 och specialist i klinisk psykologi 2007. Från 2007 kombinerade han forskningen med verksamhet som kliniker vid Maudsley Hospital. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

David Mataix-Cols är biträdande redaktör för Journal of ObsessiveCompulsive and Related Disorders. Han var 2009–2013 rådgivare i arbetet med psykiatrimanualen DSM-5. David Mataix-Cols utnämndes den 1 november 2013 till professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap med inriktning mot ångest- och tvångssyndrom och relaterade störningar vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som psykolog vid barn- och ungdomspsykiatriska divisionen, SLL.

PROFESSORER

Försöker skapa återskapande förmågor Salamandern är mästare på att återskapa kroppsdelar, såväl förlorade extremiteter som delar av hjärta och hjärna. András Simon vill förstå hur det går till. Kunskapen kan leda till nya behandlingar för allt från sårläkning till Parkinson.

Många djur har imponerande regenerativa förmågor, men bland ryggradsdjur står salamandern i en klass för sig. Den läker inre och yttre skador utan ärr, döda hjärnceller ersätts med nya, och förlorade armar och ben växer ut på nytt. Tänk om vi kunde lära oss att härma den återskapande förmågan! András Simon menar att det finns goda förutsättningar. – Det är förstås avlägset att få en hel arm att växa ut på nytt, men till exempel sårläkning utan ärr skulle kunna bli verklighet mycket tidigare, säger han. Ett av András Simons viktigaste forskningsfynd gäller hur salamandrar med Parkinsonliknande skador reglerar nybildning av de dopaminproducerande hjärnceller som dör vid sjukdomen. – Nu fortsätter vi och ser om vi kan få möss att ge ett liknande regenerativt svar. Det måste inte alls vara fullständigt för att bli kliniskt betydelsefullt. Kan du bara ersätta några procent av en Parkinsonpatients förlorade celler så kan det innebära viktiga förbättringar. Andra, ännu opublicerade fynd från Simons forskargrupp, handlar om hur specialiserade celler hos salamandern vid behov utvecklas ”baklänges” och blir stamceller.

– Vi har upptäckt att de går igenom en nära-döden-upplevelse för att föryngras. Genom att aktivera cellernas program för celldöd, men sedan stoppa processen i sista sekund, skapar salamandrarna nya stamceller. Den processen har vi lyckats återskapa in vitro med både salamander- och musceller. Vi har också sett att de nya stamcellerna kunde reparera muskelskador hos möss. För oss är det här ett väldigt intressant spår som vi nu fortsätter att utforska, säger András Simon. ANDERS NILSSON

András Simon professor i celloch molekylärbiologi vid institutionen för celloch molekylärbiologi András Simon föddes 1969 i Budapest och fick sin grundutbildning i biologi vid Uppsala universitet, med examen 1992. Han var doktorand vid Ludwig Institute for Cancer Research i Stockholm 1992–1998, med Ulf Eriksson som handledare. 1999 disputerade han vid KI med en avhandling om retinoid metabolism. Åren 1999–2001 tillbringade han som postdoc vid University College London, finansierad av Wenner-Grenstiftelserna. Där skolades han vid Jeremy Brockes labb in i forskningen om regeneration hos salamandrar.

2002 återkom András Simon till KI, där han sedan 2003 leder en forskargrupp. Han har varit forskarassistent respektive rådsforskare med stöd från VR. 2010 blev han docent. András Simon utnämndes den 1 april 2014 till professor i celloch molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PROFESSORER

ADJUNGERADE PROFESSORER OCH GÄSTPROFESSORER

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Sven Almer Adjungerad professor i gastroenterologi och hepatologi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för medicin, Solna. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i tre år från den 1 december 2013. Sven Almers forskning är inriktad på att bättre förstå uppkomsten av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, och att utveckla bättre behandlingar för denna patientgrupp. En stor del av Almers forskning handlar om att söka orsakerna till den stora variationen mellan olika patienter – dels i hur sjukdomen yttrar sig, dels i behandlingarnas effektivitet. Målet är att i framtiden kunna ge patienterna en mer individuellt anpassad behandling. Sven Almers grupp var bland annat med i det internationella samarbete som 2001 fann den första genen med koppling till Crohns sjukdom: NOD2. Idag undersöker gruppen gener som kan förklara slemhinnans förändrade genomsläpplighet för olika ämnen som kan underhålla tarminflammation. Almer har också visat att mätning av enzymet TPMT kan användas för att dosera tiopuriner bättre. Idag är det en nationellt spridd rutin. Till Almers forskning om IBD hör även utveckling av diagnostiska metoder inom leukocytskintigrafi och röntgen, liksom ett intresse för patientens livssituation. I slutet av 1980-talet introducerade Almer livskvalitetsmätningar för IBD-patienter i Sverige. Ett annat spår i Sven Almers forskning har varit leversjukdom, där han bland annat utvärderat förekomst och behandling av levernära venösa blodproppar.

Aniko Bartfai Adjungerad professor i neuropsykologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus. Anknytningen omfattar 50 procent av full arbetstid och bekostas av Danderyds sjukhus. Förordnandet gäller i två år från den 3 juni 2014. Aniko Bartfais forskning syftar till mer effektiva rehabiliteringsmetoder inom neurorehabilitering. Hon har framför allt introducerat och undersökt nya metoder och tekniker för rehabilitering av vuxna patienter med förvärvade hjärnskador, och lagt grunden för en mer evidensbaserad behandling av dessa patienter. I ett pågående projekt försöker Aniko Bartfais forskargrupp hitta sätt att på ett tidigt stadium utifrån kognitiva tester kunna förutsäga hur olika patienter med förvärvad hjärnskada kommer att svara på kognitiv träning. Målet är att i framtiden kunna anpassa behandlingen bättre till olika individer. En viktig del i studien är att forskarna inte bara jämför ”före” och ”efter” utan följer patienternas kognitiva utveckling under rehabiliteringen. Gruppen planerar också att utvidga denna forskning till att även omfatta biomarkörer. I ett annat projekt, som inleds hösten 2014, gör Aniko Bartfais forskargrupp en pilotstudie i samarbete med Internetpsykiatrin vid Karolinska universitetssjukhuset. Det gäller rehabilitering via internet av dels patienter med lätt kognitiv funktionsnedsättning, dels patienter med kroniskt trötthetssyndrom. Aniko Bartfai tilldelades Stora psykologpriset 2012, för sin pionjärinsats att introducera neuropsykologi i Sverige. 20

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Annika Bergquist Adjungerad professor i gastroenterologi och hepatologi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för medicin, Huddinge. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 november 2013. Annika Bergquist forskar om den kroniska leversjukdomen PSC, primär skleroserande kolangit. Patienter med PSC har en kronisk inflammation i gallgångarna, vilket på sikt leder till livshotande leversvikt samt ökad risk för cancer, i synnerhet i gallgångarna. PSC är det vanligaste skälet till levertransplantation i Norden. En viktig del i Annika Bergquists forskning är att utveckla metoder för tidig upptäckt av cancer och förstadier till cancer hos PSC-patienter – något som är av stor betydelse för prognosen. Forskningen omfattar både utvärdering av avbildningstekniker som röntgen och MR och sökandet efter biomarkörer. Bland annat för detta ändamål har Bergquist initierat en nationell övervakningsstudie för PSC med en biobank som idag inkluderar 450 av planerat 600 patienter. Annika Bergquist forskar även för att förbättra kunskapen om behandlingar som idag används vid PSC, såsom gallsyran UDCA. Detta medel ges i bromsande syfte, men olika studier på området ger motstridiga besked om dess effekt. Annika Bergquist ingår i internationella nätverk som söker efter genetiska faktorer bakom PSC. Hon bedriver också registerstudier för att klarlägga riskfaktorer för sjukdomen, samt risker för att patienter med PSC ska drabbas av annan sjukdom.

Anna Färnert Adjungerad professor i infektionsmedicin vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för medicin, Solna. Anknytningen omfattar 40 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 juni 2014. Anna Färnert forskar om hur människor blir immuna mot malaria och hur denna immunitet förändras över tid. Hon intresserar sig särskilt för betydelsen av att immunförsvaret exponeras för många olika stammar av malariaparasiten. Färnerts forskargrupp kartlägger mängden olika parasitstammar i malariadrabbade områden och har visat att individer som bär på flera stammar har ett bredare immunsvar mot malaria och är mer skyddade mot sjukdomen. Resultaten är viktiga för forskningen om malariavaccin och tyder på att ett framtida vaccin sannolikt bör bestå av flera komponenter för att vara effektivt. Anna Färnert bedriver en stor del av sin forskning i Afrika söder om Sahara. Hon forskar även på patienter som behandlas för malaria i Sverige, för att förstå vilka faktorer som påverkar sjukdomens allvarlighetsgrad samt för att se hur immunsvaret förändras hos den som inte fortsättningsvis exponeras för parasiten. Hennes forskargrupp har visat att ett begränsat immunologiskt minne mot parasiten finns kvar hos resenärer som utsatts för malaria en enda gång för många år sedan. Kunskap om hur malariaimmuniteten klingar av med tiden är viktig för att kunna bedöma risker för människor i områden där malariaspridningen minskar samt för att kunna uppnå mer långvarigt skydd i framtida vaccinprogram. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Johan Hansson Adjungerad professor i onkologi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för onkologi-patologi. Anknytningen omfattar 30 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 mars 2014. Johan Hansson bedriver patientinriktad forskning om malignt melanom – en cancerform som ökar snabbt i Sverige. Ett mål med Johan Hanssons forskning är att identifiera högriskgrupper, så att vården kan sätta in förebyggande åtgärder. Han har bland annat visat att utbildningsnivå och familjeförhållanden har betydelse: riskerna är högre för lågutbildade personer samt ensamstående män. Ett skäl är att dessa grupper tenderar att söka vård senare än andra. I samarbete med andra forskargrupper, nationellt och internationellt, forskar Johan Hanssons grupp om genetiska orsaker till malignt melanom. Samarbetena har bland annat resulterat i kartläggning av riskgenen CDKN2A bland svenska melanomfamiljer. Nyligen har Hansson kunnat visa att denna gen också är kopplad till förhöjd risk för en rad olika cancerformer i bukspottkörtel, hals och matsmältningsapparat. Johan Hansson forskar även om hur behandlingen av malignt melanom kan bli effektivare. De senaste åren har två nya grupper av läkemedel lanserats, målsökande behandlingar och nya immunterapier. Bara vissa patienter blir dock långsiktigt hjälpa av dem, och det saknas ännu metoder att identifiera dessa. Hanssons grupp forskar om nya biomarkörer som kan hjälpa läkarna att förutsäga vilken behandling som passar patienten bäst.

Stellan Hertegård Adjungerad professor i foniatri vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av forskningsfonder för regenerativ medicin vid KI. Förordnandet gäller i drygt tre år från den 1 maj 2014. Stellan Hertegård forskar om röst- och talstörningar. Hans ena forskningsspår gäller nya undersökningsmetoder för bättre diagnostik. Hertegård har bland annat, tillsammans med dåvarande doktoranden Hans Larsson, utvecklat en höghastighetskamera som kan filma stämbandens vibrationer. Kameran används idag kliniskt på Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Det andra spåret i Stellan Hertegårds forskning gäller behandlingsmetoder mot svår heshet, vilket tidigare saknats. Den vanligaste orsaken till svår heshet är att stämbanden skadats och fått ärrbildningar i samband med behandlingen av allvarlig sjukdom, till exempel cancer. Sedan några år tillbaka bedriver Hertegård en behandlingsstudie där patienterna behandlas med stamceller efter att så mycket som möjligt av denna ärrvävnad i och kring stämbanden avlägsnats kirurgiskt. 13 patienter är hittills inkluderade i studien och de preliminära resultaten är positiva: stamcellerna förbättrar läkningsprocessen och motverkar bildandet av ny ärrvävnad, stämbanden blir mjukare och patienterna får lättare att tala. Stellan Hertegård bedriver också grundforskning om röstapparatens normala funktion hos friska individer.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Torbjörn Holm Adjungerad professor i kirurgi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 juli 2014. Torbjörn Holm är kirurg och forskare och har sedan 1980-talet kombinerat forskning, metodutveckling och klinisk utbildning för att förbättra situationen för patienter med änd- och tjocktarmscancer. I början av 1990-talet introducerade Torbjörn Holm, tillsammans med den brittiske kirurgen Bill Heald, en ny kirurgisk metod, TME, i Sverige, vilket markant förbättrat prognosen för patienter med ändtarmscancer. Nyligen har Holms forskargrupp utvärderat en ny, liknande metod för tjocktarmscancer. Den ännu opublicerade studien visar på klart förbättrade behandlingsresultat. Ett särskilt intresse för Torbjörn Holm har varit att utveckla den avancerade kirurgin för patienter med långt gången tarmcancer, där mycket vävnad behöver avlägsnas. Han har bland annat utvecklat en förbättrad metod för ändtarmsamputation, ELAPE, som fått stor internationell uppmärksamhet och spridning. Nu planeras en utvärdering av effekterna av ELAPE, baserat på ett stort patientmaterial. Biverkningar av strålbehandling och jämförande studier mellan olika sätt att strålbehandla före operation är ett annat tema i Torbjörn Holms forskning. En stor, randomiserad multicenterstudie är genomförd, där mycket data återstår att analysera och publicera.

Claes-Roland Martling Adjungerad professor i anestesiologi och intensivvård med inriktning mot intensivvårdsnefrologi vid Karolinska Institutet, med placering vid Institutionen för fysiologi och farmakologi. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 juni 2014. Claes-Roland Martlings forskning handlar om hur diagnostik och behandling av akut njursjuka patienter kan förbättras. Akut njursvikt är en vanlig komplikation i intensivvården, och orsakar både kronisk sjukdom och dödsfall. Claes-Roland Martlings forskargrupp har bland annat studerat olika behandlingsformer för dialys, och visat att användning av så kallad kontinuerlig dialys i intensivvården minskar risken till hälften för att patienten ska få ett kroniskt behov av dialys. Ett annat spår i Martlings forskning gäller biomarkörer för tidiga stadier av njurskada – något som tidigare saknats. En form av proteinet nGAL har visat sig fungera som markör. Denna metod används idag på många håll i världen för att identifiera och behandla patienter med njurskador i ett tidigare skede än vad som tidigare varit möjligt. I en pågående studie undersöker Claes-Roland Martling om en annan form av nGAL kan användas för att identifiera tidiga stadier av blodförgiftning. En sådan markör skulle möjliggöra att antibiotika kan sättas in tidigare och med större precision. Claes-Roland Martling är medicinsk rådgivare vid Programkontoret för framtidens hälsooch sjukvård samt knuten till ANOPIVA-kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Anders Oldner Adjungerad professor i anestesiologi och intensivvård med inriktning mot traumatologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för fysiologi och farmakologi. Anknytningen omfattar 25 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset, Solna. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 februari 2014. Anders Oldner forskar om faktorer som påverkar prognosen vid allvarligt trauma – till exempel riskfaktorer för död eller att drabbas av organsvikt vid intensivvård efter svårt olycksfall. Med ökad kunskap om detta kan intensivvården bli bättre på att fånga upp högriskgrupper och förbättra behandlingsresultaten. Till de faktorer man studerar hör även olika behandlingar. I en ännu opublicerad studie visar Oldner att valet av dropplösning har stor betydelse för risken för njursvikt hos patienter som varit med om en allvarlig olycka. Anders Oldner forskar också om riskfaktorer för att utsättas för trauma – bland annat hur socioekonomiska förhållanden som utbildning och inkomst men även sjukdomar påverkar risken för att råka ut för våld, trafikolycka eller andra typer av trauma. Ett annat spår i Anders Oldners forskning är att undersöka hur halter av olika ämnen i blodet är kopplade till patienternas tillstånd. Målet är att identifiera nya så kallade biomarkörer som kan bidra till snabbare och säkrare diagnoser samt bättre prognoser i intensivvården. Framöver kommer Anders Oldner även forska om de långsiktiga konsekvenserna av trauma. En aspekt är riskfaktorer redan i tidigt skede efter trauma som leder till sen återgång till arbete.

Christer Rolf Adjungerad professor i idrottsmedicin vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i tre år från den 1 maj 2014. Christer Rolfs forskning handlar om skador i bindväv, såsom senor och ligament. Smärttillstånd och bristningar i senor och ligament hör till de vanligaste orsakerna till varför patienter söker sjukvård. Trots detta är området mycket svagt beforskat. Christer Rolf var foreign adjunct professor vid KI 2008–2014 och leder sedan 2013 ett Joint Research Program inom muskuloskeletal regenerativ medicin mellan KI och Chinese University of Hong Kong. Målet med programmet är att söka svar på grundläggande frågor som: Vad är den bakomliggande orsaken till att senor och ligament orsakar smärta eller går av, ofta utan föregående varningstecken? Varför läker dessa skador inte med samma förutsägbarhet som till exempel ett benbrott? Hur kan läkningsprocessen förbättras när skadorna repareras? Gruppen är multidisciplinär, har samarbetat sedan 1997, och är kopplad till ett omfattande internationellt nätverk. Vid Karolinska universitetssjukhuset bedrivs klinisk forskning på patientmaterial samt experimentell forskning på cellnivå. I Hongkong pågår tillämpad stamcellsforskning med hjälp av djurmodeller samt biomekanisk forskning. Ett av gruppens mål är att studera och för första gången i detalj beskriva den till synes blockerade läkningsprocessen som ligger bakom kroniska smärttillstånd i bindväven.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

ADJUNGERADE PROFESSORER

Kerstin Sandelin Adjungerad professor i kirurgi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 november 2013. Kerstin Sandelin inledde sin forskarbana med en avhandling om sjukdom i bisköldkörtlarna 1992, men har därefter främst ägnat sin forskning åt patientnära frågor om bröstcancer. Hennes fokus ligger ofta på kvalitet i vården – från medicinska aspekter, som behandlingars effektivitet, till frågor om patienternas upplevelser och livskvalitet. Hennes forskning utgår ofta från register och biobanker. Dit hör det nationella bröstcancerregistret där Kerstin Sandelin idag som ordförande i styrgruppen driver registrets fortsatta utveckling, mot ett utökat antal variabler. Som kliniker introducerade Kerstin Sandelin omedelbar bröstrekonstruktion vid bröstcancerkirurgi som metod på Karolinska universitetssjukhuset 1990. Som forskare har hon utvärderat denna metod i en rad forskningsstudier som spänt över kirurgisk teknik, onkologiska aspekter, kosmetik och patienttillfredsställelse. En annan patientgrupp som Kerstin Sandelin har gjort många studier på är kvinnor som på grund av hög ärftlig risk för bröstcancer genomgår förebyggande kirurgi. Till Sandelins pågående forskning hör även en randomiserad multicenterstudie av MRkamera som komplement vid undersökning av en diagnosticerad bröstcancer. Kerstin Sandelin undervisar i Sverige och internationellt i bland annat onkoplastikkirurgi.

Sarah Wamala Adjungerad professor i hälsopolicy och ledarskap vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för lärande, informatik, management och etik. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Regeringskansliet. Förordnandet gäller i drygt ett år från den 1 april 2014 med planerad förlängning. Sarah Wamala forskar om hur styrning av hälsosystem kan utvecklas i olika regioner av världen. Det ena spåret i hennes forskning gäller hur evidensbaserad hälsopolitik formuleras och förverkligas på ett effektivt sätt som främjar en god hälsa i befolkningen. Det andra spåret handlar om ledarskap som nyckel till förbättringar av hälsosystem. Från hösten 2014 och ett år framåt gör Sarah Wamala en interventionsstudie inom ledarskapsutveckling med deltagare från 12 länder i Afrika söder om Sahara. Deltagarna är chefer på ledningsnivå i ländernas nationella hälsoinstitut. Syftet med ledarskapsprogrammet är att ge deltagarna verktyg för personlig utveckling och att koppla detta till hur ett effektivt ledarskap kan användas för att angripa de stora utmaningarna i ländernas hälsosystem. Forskarna kommer att dels mäta deltagarnas utveckling med psykometriska test, dels studera hur deltagarnas ledarskap påverkas i praktiken. Projektet bedrivs i samarbete med bland annat Emory University Global Health Institute, Atlanta, USA och finansieras av Bill & Melinda Gates Foundation. Sarah Wamala var generaldirektör på Folkhälsoinstitutet 2008–2013 och arbetar idag på Socialdepartementet. Sarah Wamala är bland annat medredaktör till nyligen utgivna Handbook of Global Health Policy av Wiley-Blackwell. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

GÄSTPROFESSORER

Marta Alarcón Riquelme Gästprofessor i medicinsk inflammationsforskning med inriktning mot kroniska inflammationssjukdomars genetik vid Karolinska Institutet med placering vid Institutet för miljömedicin. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid. Förordnandet gäller i tre år från den 1 juli 2014. Marta E. Alarcón-Riquelme är professor vid Center for Genomics and Oncological Research, Pfizer-University of Granada, Spanien, samt knuten till Oklahoma Medical Research Foundation, USA. Marta E. Alarcón-Riquelme forskar om autoimmuna sjukdomars genetik. Hon har länge studerat gener som associeras med SLE (Lupus), i synnerhet generna BLK och BANK1. Den senare identifierade hennes egen forskargrupp vid Uppsala universitet 2008. Målet för Marta Alarcón-Riquelmes forskning är att förstå mekanismerna för hur dessa gener orsakar autoimmun sjukdom, och därmed göra det möjligt att utveckla behandlingar som angriper sjukdomens orsak. De gener hon studerar uttrycks framför allt i immunförsvarets B-celler. Det finns tydliga skillnader i hur SLE drabbar i olika befolkningsgrupper i världen, och Marta Alarcón-Riquelme forskar om den genetiska grunden till dessa skillnader. Hon ingår i samarbetet SLEGEN International Lupus Genetics Consortium som har ännu opublicerade resultat på detta område. Från 2014 koordinerar Marta Alarcón-Riquelme EU-projektet PRECISEADS som omfattar 21 akademiska forskargrupper samt fem läkemedelsbolag. Projektet studerar genetiken i flera besläktade autoimmuna sjukdomar, däribland SLE, med målet att hitta nya gemensamma nämnare. Projektet bygger på fullständig kartläggning av genomet hos cirka 2000 patienter. Tidigare har Alarcón-Riquelme koordinerat det europeiska nätverket BIOLUPUS Network.

Emily Holmes Gästprofessor i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet, med placering vid institutionen för klinisk neurovetenskap. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid. Förordnandet gäller i tre år från den 1 maj 2014. Emily Holmes är Programme Leader vid MRC Cognition & Brain Sciences Unit, Cambridge. Emily Holmes forskar om hur vi minns, tänker och känner i bilder, och hur kunskap om dessa processer kan användas kliniskt i behandling av psykisk sjukdom. I synnerhet intresserar hon sig för posttraumatisk stress, bipolär sjukdom och depression. Metoderna som hennes tvärvetenskapliga forskargrupp i Cambridge använder sig av inkluderar såväl psykologiska experiment och neuroavbildning med MR-kamera som djupintervjuer och kliniska försök med nya behandlingar. Emily Holmes har i experiment visat att mentala bilder påverkar känslor mer än en beskrivning i ord av motsvarande situation. Resultaten är kliniskt intressanta då de utmanar en traditionell syn på verbal kommunikation som terapins kärna. I försök med friska personer har hon också visat att frekvensen av posttraumatiska flashbacks kan minskas efter ett experimentellt trauma genom att försökspersonen aktiveras med visuellt stimulerande uppgifter kort tid efter traumat. Rönen kommer att följas upp med patientstudier. Hennes grupp arbetar med en hypotes om att människor med bipolär sjukdom generellt har en bättre förmåga att tänka i bilder än andra. Ett skäl till att Emily Holmes kommer till KI är möjligheten att länka forskningen om underliggande psykologiska mekanismer till den kliniska praktiken. 26

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

GÄSTPROFESSORER

FOREIGN ADJUNCT PROFESSORS

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

GÄSTPROFESSORER FOREIGN ADJUNCT PROFESSOR S

Foreign Adjunct Professors 2014 Genom att utse välrenommerade utländska forskarkollegor till Foreign adjunct professors stärks Karolinska Institutets internationella kontaktnät. Anknytningen till Karolinska Institutet ska utgöras av ett långsiktigt internationellt samarbete/vetenskapligt utbyte. Kompetenskraven för en Foreign adjunct professor innebär att vederbörande har en anställning eller utnämning som motsvarar ”full professor” vid sitt hemmauniversitet eller annorstädes och en ställning som internationellt ledande forskare inom sitt område. Förordnandetiden löper normalt på sex år och kan förlängas efter prövning. Förordnandet innebär ej några ekonomiska åtaganden.

Maura Iversen

Foreign adjunct professor i sjukgymnastik Universitet Northeastern university, Department of Physical Therapy, USA Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för kvinnors och barns hälsa

Wieland Kiess

Foreign adjunct professor i pediatrik Universitet University of Leipzig, Department of Pediatrics, Tyskland Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för kvinnors och barns hälsa

Rhonda Small

Foreign adjunct professor i mödra- och barnhälsa Universitet La Trobe University, Judith Lumley Centre, Australien Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för kvinnors och barns hälsa

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

GÄSTPROFESSORER

PRISER OCH UTMÄRKELSER

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Mottagare av Karolinska Institutets Stora Silvermedalj 2014 Medaljörerna har genom sina positioner inom Karolinska Institutet och kraftfulla insatser starkt bidragit till Karolinska Institutets utveckling till ett ledande medicinskt universitet.

Staffan Normark, professor emeritus i smittskydd vid

Karolinska Institutet och ständig sekreterare för KVA nomineras för sina mycket värdefulla insatser vad gäller såväl undervisning som forskning vid Karolinska Institutet. Förutom att vara en framgångsrik, internationellt ledande och prisbelönt forskare inom området molekylär mikrobiologi har han verkat för att stödja unga forskares verksamhet och karriär så att de kunnat initiera och driva en egen framgångsrik och högkvalitativ forskning. Han har i sin roll som ständig sekreterare vid KVA varit instrumentell för att initiera och tillsammans med Wallenbergstiftelsen driva Wallenberg Academy Fellows (WAF) som är ett viktigt program för att säkerställa framtida svensk forskning. Via detta program ges universiteten i Sverige möjlighet att nominera sina mest lovande yngre forskare samt incitament för att rekrytera starka, externa unga forskare. Detta program har fått efterföljare och har därmed gett många unga forskningstalanger både vid KI och andra universitet möjlighet att ta större risker och på så sätt öka sina möjligheter till genombrottsforskning.

Lars Klareskog, senior professor i reumatologi vid

Karolinska Institutet har haft en stor betydelse för den moderna forskningen inom reumatologi, främst RA men även SLE, myosit, Sjögren’s sjukdom med flera. Hans kliniska förankring, drivkraft och hans förmåga att samla såväl kliniska som pre-kliniska forskare i sitt team är några av förklaringarna till hans framgångsrika forskning. Han står bakom Linnécentrat CERIC, Center of excellence for research on inflammation and cardiovascular disease. Vidare koordinerar han det så kallade COMBINE projektet (controlling chronic inflammatory diseases with combined efforts). COMBINE syftar till en ökad förståelse för inflammatoriska sjukdomar. Klareskog, vars forskning finansieras av bland annat Stiftelsen för strategisk forskning, erhöll som förste svensk år 2013 Crafoordpriset i polyartrit. Under 18 år var han medlem av Nobelförsamlingen (ordförande 2011). Han har hittills handlett över 50 doktorander och publicerat ca 500 vetenskapliga arbeten.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Hans Rosling, professor emeritus i internationell

hälsa vid Karolinska Institutet har under många år gjort mycket värdefulla insatser vad gäller såväl undervisning som forskning vid Karolinska Institutet. Förutom att vara en framgångsrik, internationellt ledande och prisbelönt forskare har han på ett exceptionellt sätt verkat för att föra ut budskapet om betydelsen av global hälsa i dess vidaste mening. Med stor insikt och energi har han initierat och utvecklat forskning och forskarutbildningssamarbeten med institutioner och individer i ett stort antal låg- och medelinkomstländer, såväl som internationella organisationer och filantroper, vilka kraftigt förstärkt KI:s position som aktör i global hälsa. Han har skapat KI:s mest populära valfria kurs, global hälsa, där man ger KI:s studenter en rejäl och omskakande dos omvärldsorientering. Han har med stort engagemang och pedagogik omvandlat statistik till kunskap och ny förståelse för global hälsa och utvecklingens drivkrafter, vilket bidragit till en faktabaserad utvecklingsdebatt i Sverige och internationellt.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Dimitris N. Chorafas pris tilldelas Daniel Ramsköld Daniel Ramsköld, postdoc på institutionen för medicin, Solna, får Dimitris N. Chorafas pris 2014 för sin doktorsavhandling om hur genuttryck regleras i vävnad och enskilda celler.

OM PRISET Dimitris N. Chorafas Foundation inrättades 1992 och stiftelsen har sedan 1996 ett samarbete med 23 partneruniversitet, däribland Karolinska Institutet. Ämnesområdet ”Medical science” vänder sig till nydisputerade alternativt doktorander som befinner sig i slutfasen av doktorandarbetet. Kandidaterna får vara högst 30 år vid disputation.

Daniel Ramsköld disputerade i maj 2014 och har under sitt arbete i Rickard Sandbergs forskargrupp på institutionen för celloch molekylärbiologi varit medförfattare till flera betydelsefulla publikationer, bland annat i Science och Nature Biotechnology. Dessa artiklar har redan gett upphov till drygt 400 citeringar. Redan när Daniel Ramsköld gjorde sin grundutbildning hade han på egen hand varit involverad i ett internationellt forskningsprojekt tillsammans med Wellcome Trust Sanger Institute utanför Cambridge. Ramsköld var den enda svenske medarbetaren i det projektet. Han har i hög grad bidragit till flera av gruppens viktigaste publikationer, inte minst genom sin analytiska kapacitet inom datormodellering av stora mängder biologiska data. Han har också under forskarutbildningens gång drivit sina egna projekt framåt med stor integritet, högt tempo och en tydlig riktning.

Eric K Fernströms pris tilldelas Thomas Helleday Thomas Helleday, professor i kemisk biologi vid Karolinska Institutet, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, får priset för sina insatser för att hitta nya typer av måltavlor för behandling mot cancer.

OM PRISET Eric K. Fernströms stiftelse bildades 1978 och delar årligen ut ett nordiskt pris och sex priser till yngre och särskilt lovande forskare som gjort framstående insatser inom de medicinska vetenskaperna. Var och en av landets medicinska fakulteter utser sin egen pristagare.

Det övergripande målet i Thomas Helledays forskning är att förbättra cancerbehandling genom att utnyttja defekter i cancerceller för att skräddarsy specifika läkemedel mot alla typer av cancer, med minimala biverkningar. I april 2014 publicerade hans forskarlag studier där de visar på nya sätt att döda tumörceller utan att skada omgivande friska celler. Konceptet bygger på att hämma enzymet MTH1 som cancerceller behöver för att dela sig. Utan detta enzym skadas tumörens DNA vilket till slut dödar den, samtidigt som omgivande normala celler inte skadas alls. Resultaten är lovande och visar i djurmodeller att metoden kan göra det möjligt att behandla vissa cancerformer förhoppningsvis utan biverkningar. Tidigare har hans forskargrupp tagit fram en ny metod för att behandla ärftlig bröst- och äggstockscancerpatienter. Genom att hämma proteinet PARP kan man effektivt döda cancern, men utan att ge de biverkningar som cytostatika innebär. Dessa PARP-hämmare testas nu i kliniska studier över hela världen, och det amerikanska läkemedelsverket FDA behandlar just nu ansökningar om marknadsgodkännanden av läkemedel.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Stipendium inom medicin från Håkan Mogrens stiftelse tilldelas Carl Johan Fürst Carl Johan Fürst, professor i palliativ medicin vid Lunds universitet får priset för sitt engagerade och oförtröttliga arbete för god vård och medmänskligt bemötande av patienter i livets slutskede och genom sitt sätt att dela med sig av denna kunskap.

OM PRISET Stiftelsen har till ändamål dels att främja utbildning och forskning inom det medicinska området, dels att främja utbildning av musiker inom den klassiska musiken, främst sång. Meningen är att det ska ge möjlighet för vetenskapligt skickliga och kliniskt verksamma läkare att förkovra sig eller bedriva forskning inom något område som intresserar dem.

Carl Johan Fürst är onkolog med ett brinnande intresse för vård av de patienter där ingen bot finns men där god vård kan göra den sista tiden så bra som möjligt. Under 1980-talet var Carl Johan Fürst med och startade Radiumhemmets konsultverksamhet till andra vårdenheter för att ge cancerpatienter i livets slutskede en värdig vård. Carl Johan Fürst har varit en ledande person för uppbyggandet av den palliativa vården vid Stockholms Sjukhem, dess FoUU verksamhet, ASIH-vård och hospice-vård. Carl Johan Fürst idoga arbete för vård i livets slutskede har medfört många kontakter både nationellt och internationellt där han hämtat kunskap och förebilder för införandet av vårdprogram för palliativ vård. Han är engagerad i Nationella Rådet för Palliativ Vård och i Svenskt Palliativt Nätverk och har varit medlem i Läkarsällskapets Etiska Råd. Den palliativa vårdens kunskap och förhållningssätt sprids genom detta till andra diagnosgrupper. En viktig del i kunskapsspridningen är de kurser för vårdpersonal som Carl Johan Fürst driver och engageras i.

Karolinska Institutets etikpris tilldelas Göran Tomson Göran Tomson, professor i internationell hälso- och sjukvårdsforskning vid Karolinska Institutet, institutionen för folkhälsovetenskap får priset för att han genom hela sin verksamhet konsekvent omsatt tillämpad etik i undervisning, forskning och skapande av akademiska nätverk.

OM PRISET Karolinska Institutets etikpris delas ut årligen till person eller grupp verksam vid Karolinska Institutet och som har gjort en särskild insats för att främja etiken vid universitetet. Pristagare utses av Etikrådet vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Han har genom sitt arbete sökt påverka nationella och internationella policydokument vilket har bidragit till att förbättra kvalitet och effekt på hälso- och sjukvård i fattiga länder och befolkningar, förebygga medicinskt framkallad fattigdom, samt ge ökad kulturell förståelse. Göran Tomson har dragit upp riktlinjerna för Karolinska Institutets Afrikastrategi och arbetar nu med att förbättra vårdkvalitet i låg- och medelinkomstländer genom WHO:s ”Alliance for Health Systems and Policy Research”. Göran Tomson har även starkt engagerat sig för att få igång en internationell samverkan mot det kollektiva hot som antibiotikaresistensen utgör.

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Karolinska Institutets pedagogiska pris tilldelas Robert Harris och Lars Henningsohn Robert Harris, central studierektor för forskarutbildningen, studierektor vid institutionen för klinisk neurovetenskap och ledamot i styrelsen för forskarutbildning vid Karolinska Institutet, är den första på KI som får priset för sina insatser inom forskarutbildningen. Robert Harris har drivit arbetet med att få in ett utbildningsperspektiv i KI:s forskarutbildning. Han har kontinuerligt arbetat för och stärkt handledares kunskaper kring pedagogiskt tänkande i lärandeprocessen. Med hjälp av en rad pedagogiska aktiviteter och verktyg, som till exempel webinars och mentometerundervisning, har han bidragit till att höja den pedagogiska nivån bland KI:s handledare och doktorander. Själv tycker han inte att det är teknikerna och verktygen som är det primära i hans arbete utan hans attityd. Det gäller att inspirera studenterna, vilket kan vara en extra utmaning inom forskarutbildningen där ”studenterna” är betydligt äldre än på grundutbildningarna. Inte sällan är det seniorer – kanske någon som varit professor i 30 år – som nu sitter på skolbänken och ska inspireras till att bli bra handledare för framtida forskare. Robert Harris knep är framför allt att lyssna till kritik, att noga läsa utvärderingarna av hans kurser och framför allt att göra någonting av kritiken. Han finner kritik i sin tur inspirerande eftersom den hjälper honom till att ständigt förbättra sitt arbetssätt. Men beröm är också inspirerande, förstås, lägger han till. OM PRISET Priset delas årligen ut till enskilda lärare, lärarlag eller administrativ personal som gjort goda pedagogiska insatser inbegripande pedagogiskt utvecklings- eller förnyelsearbete inom KI:s utbildningar på grundnivå, avancerad nivå samt forskarutbildningsnivå. Pristagare utses av Styrelsen för utbildning efter förslag från särskild priskommitté.

Lars Henningsohn, lärare, läkare och forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, får priset för sina pedagogiska insatser i undervisningen av läkarstudenter. Lars Henningsohn är sedan 2007 studierektor för kursen klinisk medicin inriktning kirurgi på läkarprogrammet men har varit aktiv i läkarundervisningen sedan 2001. Han arbetar ständigt med att utveckla nya pedagogiska metoder för att stimulera studenterna till nyfikenhet och kritiskt tänkande. Några av verktygen han använder är mentometerundervisning, vernissageseminarier, simulatorträning och kunskapskaféer. Själv vill han inte framhålla dessa metoder som det primära i sitt arbete utan i stället sitt engagemang och sitt synsätt. Enligt honom är undervisning det viktigaste av allt. Undervisning är grunden för framtiden, för hela utvecklingen. Utan undervisning, går mänskligheten bakåt, hävdar han. Lars Henningsohn har anammat devisen från den amerikanska läraren Christa McAuliffe – en av de sju i besättningen som omkom i rymdfärjan Challenger när den exploderade vid starten 1986 vid Cape Canaveral i Florida. Hennes devis var ”I touch the future, I teach”. Det är ett synsätt som Lars Henningsohn helt delar. Han lägger till att undervisningsmetoderna måste vara roliga. Glädje och nöje i undervisningen är det som gör lärandet effektivt, hävdar han.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Karolinska Institutets pris för forskning i medicinsk pedagogik tilldelas John Norcini Professor John Norcini, ordförande för stiftelsen Foundation for Advancement of International Medical Education and Research (FAIMER) med bas i USA, får priset för sin banbrytande forskning om kunskapsförsämring, metoder för certifiering av specialistkunskaper samt utveckling av nya bedömningsmetoder.

OM PRISET Ett internationellt pris för framstående forskning i medicinsk pedagogik vars syfte är att främja högkvalitativ forskning inom ämnesområdet i avsikt att långsiktigt förbättra medicinsk undervisning och utbildning. Priset möjliggörs av finansiellt stöd från Gunnar Höglunds och Anna-Stina Malmborgs Stiftelse och delas för närvarande ut vartannat år.

John Norcinis forskning har lett till höjd kvalitet på medicinska utbildningar runtom i världen. Hans studier har haft en positiv inverkan på både forskning och praktik inom medicinsk pedagogik och har resulterat i många senare studier av andra forskare. John Norcinis forskning har sedan 1980-talet fokuserat på förhållandet mellan de bedömningsmetoder (summativ respektive formativ bedömning) som används i medicinska utbildningar och dess faktiska resultat i den kliniska vården. Han efterfrågar en förskjutning mot formativ bedömning för att stödja läkare som följer den medicinska utvecklingen. Idag är summativ bedömning vanligast inom all sorts utbildning, från grundskola till universitet. Norcini menar att genom att formativ bedömning i stort sett ignoreras, missas ett viktigt verktyg att stödja inlärning. Om bedömningen görs dåligt, oavsett formativ eller summativ, får det allvarliga konsekvenser för studenter, läkare och patienter, menar Norcini.

Medicine doktor Axel Hirsch pris tilldelas Yihai Cao Yihai Cao, professor i vaskulär biologi vid Karolinska Institutet, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi tilldelas Hirschs pris för forskning inom kemi/fysiologi. Han får priset för sina banbrytande studier av blodkärlsnybildning och dess betydelse vid olika fysiologiska- och sjukdomstillstånd.

OM PRISET Priset delas ut årligen av Karolinska Institutets styrelse för forskning som ”belöning för en av svensk forskare publicerad vetenskaplig skrift av högt värde”. Med skrift likställs serie av publikationer som behandlar ett enhetligt problemkomplex. Val av pristagare sker genom nominering.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Yihai Caos forskning är inriktad på angiogenes, den process i kroppen som leder till nybildning av blodkärl. Angiogenes styrs av olika tillväxtfaktorer och påverkar såväl uppkomst av vissa sjukdomar som läkning efter skador. Processen stimulerar nybildning och stabilisering av blodkärl efter till exempel hjärtinfarkt, men spelar också en roll för hur metastaser bildas vid cancersjukdom. Yihai Caos forskning spänner över flera områden. I djurstudier har han nyligen visat att kyla påverkar kroppens bruna fett på ett sätt som leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. I experimentella studier av hjärtinfarkt har han visat på möjligheten att med injektion av biopolymerer i hjärtat förebygga hjärtsvikt. Inom cancerområdet söker han potenta angiogeneshämmare som kan hindra uppkomst och spridning av cancer.

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Lennart Nilsson Award tilldelas Timothy Behrens Timothy Behrens, professor i beräkningsneurobiologi vid Oxford universitet, får Lennart Nilsson Award för avgörande insatser inom utvecklingen av metodiken inom diffusions-MRI.

OM PRISET Lennart Nilsson Award är världens främsta utmärkselse inom vetenskaplig och medicinsk fotografi. Det delas ut årligen för att hedra den legendariska svenske fotografen Lennart Nilsson.

Med diffusions-MRI (magnetisk resonanstomografi) är det möjligt att med magnetkamera avbilda vattens diffusion i hjärnan, alltså hur vattenmolekyler rör sig mellan nervceller och därmed hur olika delar av hjärnan kommunicerar med varandra. Timothy Behrens forskning är inriktad på studier av hur hjärnan är organiserad anatomiskt, hur dess olika delar är sammankopplade och hur detta är relaterat till olika funktioner i hjärnan. Undersökningarna görs med hjälp av diffusions-MRI och kombineras med funktionella tekniker och användning av spårämnen. Timothy Behrens får Lennart Nilsson Award för sin utveckling av så kallade probabilistiska metoder. De gör det möjligt att förutsäga och kvantitativt mäta vattnets diffusion i hjärnan, vilket innebär att man utan fysiska ingrepp kan avbilda hjärnans fiberstuktur i levande människa. Detta är av mycket stor betydelse för möjligheterna förstå både hjärnans utveckling och åldrandets patologi. Timothy Behrens har en bakgrund i data- och informationsvetenskap och beräkningsteknik, som han studerat vid universitetet i Oxford. I sin doktorsavhandling 2004 beskrev han nya metoder för att förstå data från diffusions-MRI, som då var en tämligen ny teknik. I sin vidare forskning arbetade han med denna avbildningsteknik som metod att beskriva hur signalvägarna fungerar mellan olika delar av hjärnan. På detta sätt försöker han ur ett beräkningsperspektiv förstå hur lärande och beslutsfattande går till.

Bild av talamus-kopplade delar av hjärnbarken åskådliggjorda efter så kallad probabilistisk diffusions-MRI. Konturerna av talamiska projektionszoner är illustrerade med färgen på det område i hjärnbarken som de är anslutna till.

Förhållande mellan struktur och funktion i den mänskliga hjärnan. Två områden i hjärnbarken kan särskiljas på två olika sätt. Antingen (vänster) genom att de har olika kopplingar i hjärnan eller (höger) genom att de svarar på olika uppgifter.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

I talamus, ett litet kärnsystem djupt nere i hjärnan, passerar nervbanor som för impulser från kroppens olika delar till hjärnbarken. Olika kärnor i talamus – åskådliggjord som en förstorad ”skiva” i mitten – är kopplade till olika regioner i hjärnbarken. Detta har kunnat visas på individuell nivå med MR-avbildning av vattnets diffusion i hjärnan.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

Skandias Lennart Levi-pris tilldelas Olof Stephansson Olof Stephansson, docent vid Karolinska Institutet, institutionen för medicin, Solna, får priset för sin forskning inom området perinatal epidemiologi.

OM PRISET Priset instiftades 2010 och delas ut årligen under en period av fem år. En jury bestående av professorer från Karolinska Institutet utser en internationellt framstående forskare verksam i Sverige eller utomlands.

Olof Stephansson har i hög grad bidragit till framgångar inom fältet när det gäller att identifiera riskfaktorer under graviditet, påverkan på det nyfödda barnet och särskilt betydelsen av kroniska sjukdomstillstånd hos modern, förlossningskomplikationer och fetma under graviditeten. Olof Stephansson är också registerhållare för det svenska Graviditetsregistret, vilket har stor betydelse för hans forskning och kliniska arbete. Registret startade 2013 och bygger på insamling och behandling av data från elektroniska journalsystem från mödrahälsovård, förlossnings- och nyföddhetsvård. Registret fokuserar på kvalitetssäkring när det gäller graviditet, förlossning och det nyfödda barnet och kommer att spela en viktig roll för framtida forskning inom perinatal och pediatrisk epidemiologi.

Ångpanneföreningens pris tilldelas Hugo Lagercrantz Hugo Lagercrantz, senior professor vid Karolinska Institutet, institutionen för kvinnors och barns hälsa, får priset för sin framgångsrika kunskapsspridning.

OM PRISET Ångpanneföreningens forskningsstiftelse, ÅForsk, delar ut priser för framstående insatser dels för att sprida kunskap från universitet och högskolor, dels inom teknisk utbildning.

Hugo Lagercrantz har under hela sitt yrkesliv bedrivit en omfattande, entusiastisk och mycket framgångsrik vetenskaplig, pedagogisk och folkbildande verksamhet rörande barn och deras utveckling. Han har vidare mycket aktivt bidragit till samhällsdebatten kring för tidigt födda barn och deras villkor, samt haft en central och avgörande roll i att kommunicera vikten av att låta spädbarn sova på rygg för att undvika plötslig spädbarnsdöd till allmänheten. Hans bidrag i form av föredrag, i skrift, radio- och TV-framträdanden samt inte minst i aktiva debattinlägg har rönt stor uppskattning och har haft stor betydelse för allmänhetens kunskap och intresse för barnets utveckling i hälsa och vid sjukdom. Lagercrantz har lyckats kombinera detta med egen världsledande forskning om barnet och barnhjärnans utveckling samt uppkomsten av medvetandet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

PRISER OCH UTMÄRKELSER

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

Text professorer och adjungerade professorer: Anders Nilsson | RedaktĂśr: Jenny Hermansson, kommunikationsavdelningen Foto portrĂ¤tt: Bildmakarna | Foto omslag: Erik Cronberg | Form: Sofia Lindberg, kommunikationsavdelningen Tryck: Tabergs Tryckeri 2014 | ISBN: 978-91-85681-64-8

ki.se