Från cell till samhälle by Karolinska Institutet

Från cell till samhälle

2013

DE NYA PROFESSORERNA BERÄTTAR OM SIN FORSKNING PRISTAGARE PRESENTERAS

Fr책n cell till samh채lle

2013

Innehåll Förord Anders Hamsten rektor

Professorer Catarina Almqvist Malmros professor i klinisk epidemiologi

Johan Askling professor i reumatologi med särskild inriktning mot reumatologisk epidemiologi

Kenneth R Chien professor i kardiovaskulär forskning

Paul Dickman professor i biostatistik

Henrik Ehrsson professor i kognitiv neurovetenskap

Anna Mia Ekström professor i global infektionsepidemiologi med särskild inriktning mot hiv

Ata Ghaderi professor i klinisk psykologi

Robert Harris professor i immunoterapi inom neuroinflammation

Moustapha Hassan professor i transplantationsforskning

Eric Herlenius professor i pediatrik med särskild inriktning mot perinatalogi

Anders Hjern professor i socialepidemiologi

Staffan Holmin Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk neuroimaging

Stefan Jacobson professor i njurmedicin med särskild inriktning mot det kardiorenala syndromet

Jonas Ludvigsson professor i klinisk epidemiologi

Jonas Muhr professor i eukaryot molekylärbiologi

Juni Palmgren professor i biostatistik

Mikael Rydén professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning

Johan Sandberg professor i viral immunologi

Ivanka Savic Berglund professor i neurologi med särskild inriktning mot könsskillnader

Agneta Ståhle professor i sjukgymnastik

Carl Johan Sundberg professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi

Per Svenningsson professor i neurologi med särskild inriktning mot rörelsesjukdomar

Christer Svensén professor i anestesiologi

Anna Ekéus Thorson professor i global infektionsepidemiologi med särskild inriktning mot hiv

John Öhrvik professor i klinisk biostatistik

Adjungerade professorer Rimma Axelsson

Tom Bellander

Yigael Finkel

Maria Rosaria Galanti

Britt Gustafsson

Mats Holmström

Eva Kimby

Tie-Qiang Li

Cecilia Magnusson

Sven-Erik Sonesson

Anders Thorell

Per Wretenberg

Gästprofessorer Ganesh Acharya

Stefano Cianfarani

Tomas Hemmingsson

Johan Lundin

Foreign adjunct professors

Priser och utmärkelser Karolinska Institutets Stora Silvermedalj

Eric K Fernströms pris

Folksams pris för epidemiologisk forskning

Håkan Mogrens stipendium

Karolinska Institutets etikpris

Karolinska Institutets pedagogiska pris

Malin och Lennart Philipsons pris

Medicine doktor Axel Hirschs pris

Skandias Lennart Levi-pris

Sven och Ebba-Christina Hagbergs pris

Dimitris N Chorafas pris

Med glädje och stolthet vill jag gratulera Karolinska Institutets nyutnämnda professorer till den högsta akademiska befattningen. Ni kommer att ha er gärning vid ett av världens ledande medicinska universitet och kommer att verka i en tid när särskilda satsningar görs på livsvetenskaperna, vilka ytterligare stärker Karolinska Institutets ställning. Förväntningarna på er från staten och det svenska samhället är högt ställda. Som universitet har vi också mycket höga ambitioner med vår forskning. Vi siktar mot vetenskapliga genombrott och upptäckter som förändrar synen på både normala livsprocesser och sjukdomar och som förbättrar människors hälsa. Samma förväntningar på excellens som vår omgivning och vi själva ställer på forskningen riktas också mot våra utbildningar, i vilka jag utgår från att ni kommer att medverka aktivt med er kunskap och som viktiga förebilder. Karolinska Institutets framgångar – förr, nu och i framtiden – beror uteslutande på många medarbetares briljans, entusiasm, tävlingslust, lojalitet och inte minst hårda arbete. Våra nya professorer har som en av sina viktigaste uppgifter att bygga upp kreativa miljöer, formera den vinnande laguppställningen och stimulera samtliga medarbetare till nytänkande. I den artonde upplagan av Från cell till samhälle presenteras samtliga nya professorer, adjungerade professorer och foreign adjunct professors. Vi presenterar även de pristagare som under året premierats för särskilda insatser vid vårt universitet och för den medicinska forskningen. Vår särskilda jubileumsmedalj, den Stora Silvermedaljen, instiftad i samband med 200-årsjubileet, utdelas för exceptionella insatser för Karolinska Institutet. För våra nya professorer väntar stora utmaningar. De stora folksjukdomarna saknar fortfarande effektiv prevention och metodik som medger tidig diagnostik liksom kunskap om sjukdomarnas molekylära mekanismer – det senare en förutsättning för individuellt utformad och därmed effektivare behandling. Jag önskar er all lycka och framgång i ert nya uppdrag. Stockholm i oktober 2013

Anders Hamsten Rektor Karolinska Institutet

Foto: Gunnar Ask.

Förord

Professorer

Astmaforskningen handlar om tidiga riskfaktorer hos mamma och barn, både före, under och efter graviditeten. Foto: Science Photo Library/IBL Bildbyrå och S. Melén.

Brett fokus på arv och miljö i samband med astma ÄMNET: Astma och allergi tillhör de vanligaste sjukdomarna hos både barn och vuxna; sex till åtta procent beräknas ha astma. Siffran ökade fram till för cirka tio år sedan, men ligger nu konstant. Det finns många möjliga orsaker till astma och andra tidiga sjukdomar hos barn, som ett ökat infektionsskydd och graviditetsrelaterade faktorer. Även oro eller stress kan inverka. Catarina Almqvist Malmros studerar ett antal mer eller mindre kända riskfaktorer i omgivningen i relation till tidig intrauterin miljö och genetik.

Catarina Almqvist Malmros är professor i klinisk epidemiologi vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, men arbetar också 30 procent kliniskt som överläkare inom barnallergologi vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Frågeställningar därifrån ligger till grund för hennes forskning och forskningsresultaten kan tas med till kliniken, säger hon. – När det gäller astma och allergi handlar det om samband mellan ärftlighet och miljö; såväl den nuvarande miljön som den man upplevde under fostertiden. Vid astma finns också en ökad risk för bland annat neuropsykiatriska sjukdomar som ADHD. Catarina Almqvist Malmros har tre huvudsakliga forskningsfokus; dels arv och miljö bakom astma hos tvillingar, dels tidiga riskfaktorer för senare sjukdom hos mamma och barn såväl före, under som efter graviditet, dels identifiering av samband mellan astma och neuropsykiatriska sjukdomar, oro eller stress. En stor del av forskningsarbetet sker med hjälp av nationella hälsoregister i kombination med det svenska Tvillingregistret på Karolinska Institutet och kliniska studier.

Kliniska studier, tvillingar och hälsoregister Den så kallade CATSS-studien (Childhood and Adolescent Twin Studies Sweden) är en klinisk intervjustudie bland nio år gamla tvillingar. Genom att länka studien till medicinska födelseregistret, är det möjligt att studera om tidiga faktorer i livet, som födelsevikt och kejsarsnitt, påverkar risken för astma. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

– I STOPPA-studien (Swedish Twin study On Perinatal characteristics to Prevent Asthma) undersöker vi en grupp tvillingar 9-14 år där den ena tvillingen rapporterat astma i CATSS men inte den andra, för att studera om miljöfaktorer kan ha bidragit till att en tvilling utvecklat astma. Det skulle kunna ske via en epigenetisk modifiering hos bara den ena tvillingen, förklarar hon. Inom ramen för studien mäts bland annat lungfunktion, blodprover och salivprover. MAESTRO-studien och LifeGene Born into Life är två parallella studier av astma hos såväl mamma som barn. MAESTRO (Maternal Astma Event Stress in the Offspring) är en klinisk och registerbaserad studie om graviditetens utveckling för mammor med astma; för att se om detta ökar risken för bland annat havandeskapsförgiftning och kejsarsnitt. Deltagarna i studien rekryteras via mödravården. – Vi har tidigare kunnat se att stress hos mammor under graviditeten, som en nära anhörigs död, leder till ökad risk för astma hos barnet. Vi undersöker nu via frågeformulär och olika biomarkörer om även annan slags stress kan påverka den risken. LifeGene Born into Life är en klinisk studie som tidigare bjöd in studiedeltagare i Life Gene-studien i samband med graviditet. LifeGene Born into Life, som följt mamma och barn såväl före, under som efter graviditet upp till två års ålder, undersöker tidiga riskfaktorer för senare sjukdom.

Samband mellan astma och neuropsykiatrisk sjukdom Forskargruppens tredje forskningsfokus ligger på samband mellan astma och neuropsykiatrisk sjukdom som ADHD, samt hur oro eller stress kan bidra till sjukdom. Gruppen har kunnat visa på samband mellan astma vid sju års ålder och en ökad risk att senare utveckla ADHD. Däremot har man inte kunnat notera effekter av medicinering respektive några samband med symtomens svårighetsgrad. – Vi går nu vidare med frågeställningen i den större CATSS-studien, där vi har intervjuat föräldrar till 23 000 tvillingar. Studier på tvillingar och syskon är speciellt lämpade för att förstå betydelsen av arv och miljö för sjukdom. Enäggstvillingar delar 100 procent av arvsanlaget, medan tvåäggstvillingar delar cirka 50 procent. I övrigt har tvillingarna samma förhållanden under graviditet och tidig uppväxt. Även syskon har delar av arvsanlaget gemensamt, och effekten av delad och gemensam miljö kan studeras. Catarina Almqvist Malmros har tidigare i den mindre TOSS-studien (Twin Offspring Study in Sweden) kunnat se att oro eller depression hos mammor, som är tvillingar, verkar kunna öka risken för astma hos deras barn när de kommer upp i tonåren. – Sambandet antyder en sannolik genetisk koppling men det finns även omgivningsfaktorer som inverkar. Frågan är om dessa finns i den delade miljön eller tidigare i den individuella intrauterina miljön. EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Catarina Almqvist Malmros professor i klinisk epidemiologi föddes 1966 i Uppsala och tog läkarexamen 1993 vid Karolinska Institutet. Hon disputerade där 2002 på avhandlingen Cat and dog allergens – dispersal, exposure and health effects in childhood. Hon har sedan 1995 varit verksam som läkare vid S:t Görans sjukhus respektive Astrid Lindgrens barnsjukhus. Perioden 2005-2007 gjorde hon sin post doc vid Woolcock Institute of Medical Research, University of Sydney, Australien och var även klinisk fellow vid Department of Respiratory Medicine and Immunology, Westmead Children’s Hospital, Sydney. Hon specialiserade sig i pediatrik vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, blev färdig barnläkare 2008 och 2009 docent i pediatrik vid Karolinska Institutet. Hon erhöll 2010 the European Respiratory Society’s Romain Pauwel Young Investigator Award. Catarina Almqvist Malmros utnämndes den 1 maj 2013 till professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Ett mål med forskningen är att kunna göra behandlingen mer individanpassad. Foto: Science Photo Library/IBL Bildbyrå

Ledgångsreumatism – inte bara ledvärk ÄMNET: Reumatologisk epidemiologi är ett expanderande forskningsfält. Genom att koppla ihop kliniska registerdata med data från nationella register om andra sjukdomar samt med annan information vill forskarna kartlägga mekanismerna bakom kronisk inflammation, effekterna av densamma och av dess behandling. Målet är att förstå och därmed kunna påverka olika riskfaktorer för att sedan ta fram en skräddarsydd behandling. Johan Askling har studerat såväl hjärt-kärlsjukdomar som cancer vilka båda har kopplingar till ledgångsreumatism.

Hos patienter med ledgångsreumatism, RA (reumatoid artrit), finns en ökad risk att utveckla eller dö i hjärt-kärlsjukdom. Detsamma gäller för vissa tumörformer och infektioner. Det bland annat visar den forskning som Johan Askling, professor i reumatologi vid institutionen för medicin, Solna, presenterat. – I snitt är risken för hjärt-kärlsjukdomar hos individer med ledgångsreumatism lika hög som hos diabetiker, men det är fortfarande oklart varför det är så. Det finns inte heller några bra strategier för hur vi ska handskas med den ökade risken. Men vi vet att riskökningen sker mycket snabbt och tidigt i sjukdomsförloppet vid RA, säger Johan Askling. Att försöka ta reda på de bakomliggande orsakerna är bara en av alla de utmaningar som han och hans forskargrupp står inför. Kan det vara så att det är inflammationen vid RA som ger ökad risk och i så fall varför? Finns det genetiska förklaringar? Finns det biomarkörer som skvallrar om risken att drabbas och vad kan man göra för att minska den? Ett annat mål är att undersöka hur inflammation samspelar med traditionella riskfaktorer som rökning och blodfetter. Genom att undersöka detta hoppas man kunna identifiera de individer med ledgångsreumatism som löper särskilt stor risk att drabbas av olika typer av hjärt-kärlsjukdom som stroke, kranskärlssjukdom eller ventrombos. Med svar på dessa frågor skulle patienterna kunna ges en mer skräddarsydd behandling och uppföljning.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Forskning och klinik Ledgångsreumatism är en kronisk inflammatorisk autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar aktiveras och startar en inflammation som blir kronisk. Johan Asklings forskning är framför allt inriktad på ledgångsreumatism men rör också andra inflammatoriska sjukdomar som ankyloserande spondylit (ryggreumatisk sjukdom), psoriasisartrit och inflammatorisk tarmsjukdom. Redan tidigt började han forska, men ville också arbeta kliniskt – lösningen blev att kombinera båda delarna. – Som kliniker ser man frågor som är viktiga att söka svar på. Det är bakgrunden till att min forskning har en translationell inriktning. När jag flyttade från Uppsala till KI kom jag till en miljö som var öppen för kombinationen klinisk verksamhet och den forskningsmetodik jag tyckte var intressant, nämligen epidemiologi, berättar Johan Askling. Det övergripande målet är att förstå varför vissa personer lättare insjuknar i kroniska inflammationssjukdomar, vilka riskfaktorerna är, att systematiskt följa upp resultaten av olika behandlingsåtgärder och att göra behandlingen mer individanpassad. Från att forskningen kring reumatiska sjukdomar tidigare varit mest inriktad på immunologi har betydelsen av studier inom klinisk epidemiologi ökat. – Epidemiologi är en viktig metodik som kan tillämpas på många olika områden. Men för att forskningen ska bli framgångsrik krävs nätverk och samarbeten som spänner över flera fält som genetik, immunologi och klinisk forskning. Dessutom är tillgången till olika register, till exempel nationella kvalitetsregister, biobanker, hälsodataregister och läkemedelsregister en jätteviktig resurs. Johan Askling är därför också engagerad i att bygga och förbättra den forskningsstruktur som är nödvändig för att kunna göra sådana studier. Det är en förutsättning för att bedriva god translationell klinisk och epidemiologisk forskning, som kräver allt större patientunderlag. Johan Askling ingår i flera forskningsnätverk, såväl nationella som internationella, inom en rad olika discipliner. Hans egen forskargrupp består i nuläget av ett dussintal personer med olika bakgrund. Det finns ännu inget test för att tidigt kunna ställa diagnosen ledgångsreumatism. Dessutom förekommer flera varianter av sjukdomen. Idag finns ett tiotal så kallade biologiska läkemedel, som påverkar immunsystemet på olika sätt, men med det gemensamt att en av tre patienter inte svarar på behandlingen, berättar Johan Askling. Några bra hjälpmedel för att förstå vem som har störst chans att svara på en given behandling finns inte ännu. Läkemedlen kan ha både positiva och negativa effekter som till exempel ökad infektionsrisk. Det är därför viktigt att ta reda på vilka läkemedel och i vilka kombinationer de ska ges för att ha bäst effekt och minst risk i varje enskilt fall. ANN-MARIE DOCK

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Johan Askling professor i reumatologi med särskild inriktning mot reumatologisk epidemiologi föddes 1970 i Boden men växte upp i Kalmar. Han läste medicin vid Uppsala universitet, började samtidigt forska och antogs 1998 som doktorand vid Karolinska Institutet, KI. 2001 disputerade han där på en avhandling inom epidemiologi med studier av sambandet mellan kronisk inflammation och risken att utveckla vissa typer av cancer. Samma år utsågs den av Cancerfonden till bästa avhandling om cancer. 2001-2004 gjorde Johan Askling en post doc vid KI på institutionen för medicin. Han har därefter fortsatt att forska, bland annat med stöd av Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Strategisk Forskning, samtidigt som han arbetat kliniskt. 2005 blev han docent i epidemiologi och 2009 specialist i reumatologi. Johan Askling har haft en hel del undervisning, framför allt inom doktorandutbildningen, med kurser i basal och tillämpad epidemiologi. Johan Askling utnämndes den 1 februari 2013 till professor i reumatologi, särskilt reumatologisk epidemiologi, vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Bilden visar ett hjärta efter en infarkt som behandlats med modifierat RNA som kodar för en tillväxtfaktor (VEGF-A). Återväxten av blodkärl har då stimulerats så att skadan efter infarkten reducerats. Photo: Kenneth R Chien.

Reparerar skadade hjärtan med stamcellsteknik ÄMNET: Molekylär kardiologi är det forskningsfält som förenar områdena hjärtsjukdom och molekylärbiologi. Inom detta fält utforskas de grundläggande biologiska mekanismerna bakom utvecklingen av hjärtat, liksom utvecklingen av hjärtats sjukdomar. Nu vill Kenneth Chien lägga grunden för fältet regenerativ kardiologi, och använda den nya kunskapen för att utveckla stamcellstekniker för att ersätta eller återbilda skadad eller förlorad vävnad i hjärtat.

Kenneth Chien, professor i kardiovaskulär forskning vid institutionen för cell- och molekylärbiologi och institutionen för medicin i Huddinge, har studerat de molekylära mekanismerna bakom hjärtats utveckling och dess sjukdomar i närmare trettio år. Under det senaste decenniet har han framför allt intresserat sig för hjärtats stamceller, och förflyttat sitt huvudfokus från mus till människa. Nu vill han ta steget vidare och använda den nya kunskapen för att utveckla nya kliniska behandlingar inom så kallad regenerativ medicin. – Vi undersöker bland annat möjligheterna att utveckla ett ”plåster” av hjärtmuskelvävnad, odlat från stamceller, för att reparera ett hjärta med skada eller medfött fel, berättar han. Chiens forskargrupp har redan identifierat användbara stamceller, och lyckats odla dem till muskelvävnad. Upptäckten publicerades i Science 2009. Men mycket forskning återstår, betonar han. – Jag tror inte att vi kommer att börja med försök med hjärtmuskelplåster på människor de närmaste fem åren. Många utmaningar återstår: allt från att göra vävnaden tillräckligt kraftig, till att utveckla metoder för att operera in den i hjärtat. En annan möjlig framtida behandling för skadade hjärtan är att stimulera befintliga celler i hjärtat att själva reparera skadade delar. Normalt bildas ärrvävnad när hjärtat läker

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

efter en skada, men genom att tillsätta rätt kemiska signaler skulle man kunna få cellerna att föröka sig och bilda ny funktionell muskelvävnad. – Vi har lyckats reparera hjärtan hos möss på det sättet, genom att bara tillsätta ett enda protein, säger Kenneth Chien. Inga nya celler tillfördes. Resultaten var mycket goda: de möss som behandlades fick två, tre gånger högre överlevnad än möss utan behandling. Nu behöver vi ta reda på om motsvarande teknik kan fungera på människa. Sådana försök på människa kan börja relativt snart, säger han. Först i annan vävnad, och så småningom i hjärtat.

Binda ihop stamcellsbiologi och regenerativ medicin ”En riktig stjärnrekrytering” var avgående rektor Harriet Wallberg-Henrikssons kommentar i november 2012 när det offentliggjordes att KI lyckats rekrytera Harvardprofessorn och den internationella auktoriteten Kenneth Chien. – Harvard är en fantastisk miljö, som jag också kommer att fortsätta hålla kontakten med, säger Kenneth Chien. Både Harvard och KI är väldigt starka i stamcellsbiologisk och molekylärbiologisk grundforskning. Men KI har, som jag ser det, unika translationella möjligheter. Det är därför jag har kommit hit. Med händerna måttar han upp ett landskap på skrivbordet framför sig: – Här, i stamcellsbiologin, befinner vi oss, och där, på andra sidan en stor flod, ligger den regenerativa medicinen. Vi ska förbinda de här två områdena. Men det går inte att bygga en motorväg över floden direkt, vi måste veta mer om den andra sidan först. Nästan ingen har varit där och rekogniserat än. Ett team som har lyckats ta sig dit är Paolo Macchiarinis forskargrupp på KI, som gett patienter nya, konstgjorda luftstrupar med odlade celler. Hans pionjärinsats gjorde stort intryck på mig. Den bekräftade att KI är rätt miljö för det som jag vill åstadkomma. Kenneth Chien berättar att hans första viktiga stamcellsfynd var oavsiktligt. Hans grupp upptäckte att det i hjärtat hos nyfödda möss fanns kvar stamceller, som hade förmåga att skapa muskelvävnad. Upptäckten publicerades i Nature 2005. Året efter identifierade forskargruppen hjärtstamceller i ett ännu tidigare stadium, med möjlighet att utvecklas till även andra typer av hjärtceller, såsom blodkärl och pacemakerceller. 2009 gjorde gruppen liknande stamcellsfynd i hjärtat hos mänskliga foster, vilket publicerades i Nature. – Det mänskliga hjärtat byggs upp under flera månader och är oerhört mycket mer komplext än ett mushjärta som skapas på 48 timmar. Bland annat innehåller det mänskliga hjärtat flera olika typer av celler, och många mellanformer i utvecklingen från stamcell till mogen cell. Bland dessa hittade vi den celltyp som vi sedan odlat till muskelvävnad. Kenneth Chien har sitt forskningslaboratorium vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, men kommer också vara verksam vid institutionen för medicin. – Jag håller på att bygga upp min forskargrupp i Solna nu, säger han. Det är där vi ska bedriva vår molekylärbiologiska grundforskning. I Huddinge kommer vi framför allt arbeta med kliniska tillämpningar. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Kenneth R Chien professor i kardiovaskulär forskning föddes 1951 i Woodbury, New Jersey, USA. Han tog sin grundexamen i biologi vid Harvard 1973, och fick sin läkarutbildning vid Temple University School of Medicine, där han tog läkarexamen 1980 och disputerade 1983. Han är utbildad kardiolog. Chien var assistant professor vid University of Texas, Dallas, 1984–88. Mellan 1988 och 2005 forskade han vid University of California, San Diego, där han blev professor 1992 och från 2000 föreståndare för Institute of Molecular Medicine, kombinerat med en tjänst vid Salk Institute. 2005 blev Kenneth Chien professor vid Harvard University och Harvard Medical School. Han har bland annat varit föreståndare för Cardiovascular Disease Program, Harvard Stem Cell Institute 2006–2009. Kenneth Chien har fått en rad internationella utmärkelser, såsom Sander’s Chair of Medical Science, Harvard University. Han är invald utländsk ledamot i Det norske videnskapsakademi och i Österreichische Akademie der Wissenschaften. Nyligen blev han utsedd till Honorary Professor vid Hong Kong University och Jiaotong University i Shanghai, Kina. Kenneth Chien har kallats att från 1 januari 2013 vara professor i kardiovaskulär forskning vid Karolinska Institutet.

Biostatistik bidrar till att förbättra människors hälsa ÄMNET: Paul Dickmans biostatistiska metoder har ett brett tillämpningsområde som bland annat inkluderar epidemiologi, cancer, hematologi, gynekologi, reproduktionsepidemiologi och psykiatri. Huvudspåret är populationsbaserad forskning kring patientöverlevnad i cancer. Eftersom cancerprognoser är högst individuella, utvecklar hans forskargrupp för närvarande en prototyp för en webbaserad plattform med vägledande, lättförståelig patientinformation.

De senaste tio åren har Paul Dickman, professor i biostatistik vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, framförallt forskat om överlevnaden i cancersjukdomar, med särskilt fokus på statistiska metoder som kan ge viktig information till såväl kliniker som patientgrupper. Att få en cancerdiagnos innebär en chock, eftersom cancer i regel förknippas med hög dödlighet, säger han. – Men det är viktigt att förstå att detta inte gäller alla cancersjukdomar och att det också finns individuella variationer. Många söker idag information om sjukdomar på nätet, men hittar oftast ingen relevant information som handlar om prognos. Paul Dickman menar att informationen om cancersjukdomar på internet är angiven på gruppnivå, men att de individuella skillnaderna i en prognos är så stora att detta borde framkomma på ett sätt som människor förstår. Och att det är viktigt att hela tiden föra en dialog med sin läkare. Den information om patientöverlevnad som förekommer, presenteras oftast i rapporter och vetenskapliga tidskrifter som vänder sig till forskare snarare än till patienter, säger han. – Men patienter söker sig också fram till vetenskaplig information. Det finns ett stort behov av en målgruppsanpassad information direkt riktad till patienter, kliniker och en intresserad allmänhet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Foto: iStockphoto

Paul Dickmans forskning är inriktad på utveckling och tillämpning av statistiska metoder för att studera överlevnad för cancerpatienter. Ny forskning har handlat om att uppskatta de långsiktiga biverkningarna av cancerbehandling. Foto: Science Photo Library/IBL Bildbyrå.

Information för patienter och allmänhet De nordiska länderna var bland de första i världen med att bygga upp nationella populationsbaserade cancerregister. Det norska cancerregistret tillhör de världsledande när det gäller presentation av överlevnadstal, säger Paul Dickman. I samarbete med personal vid det norska cancerregistret kommer hans grupp att börja bygga upp en prototyp för ett webbaserat system som presenterar patientöverlevnaden i olika cancersjukdomar för såväl patienter och kliniker som allmänhet. Det ska ses som första steget i ett bredare nordiskt perspektiv. Paul Dickmans metoder inkluderar både deskriptiv epidemiologi, för att kunna skatta tidstrender i patientöverlevnaden i cancer, och analytisk epidemiologi där han fokuserar på att studera sambandet mellan olika riskfaktorer och sjukdomsförekomst alternativt prognos. Huvudspåret i hans biostatistiska forskning är populationsbaserad överlevnad i cancer, ett mått som indikerar hur väl hälsovårdssystemet diagnostiserar och behandlar cancersjukdomar. – Det är inte bara kliniker som har en roll här. Det är viktigt att även nå ut med information om symtom på cancer, det vill säga när man ska söka läkarvård så att patienten får en tidig diagnos. Detta kan också ses som ett mått på hur väl hälsovårdssystemet fungerar. Han menar att det är viktigt att försöka sträva efter att vara så specifik som möjligt i den här informationen. Att exempelvis klargöra att skillnaderna i överlevnad är stora om man jämför åldersgruppen 55-65 år med gruppen 75-85. Däremot arbetar han inte med kliniska prövningar. – Ett viktigt utfall i samband med kliniska prövningar är informationen om överlevnad. Men patienterna i kliniska prövningar är inte jämförbara med alla cancerpatienter, eftersom de i regel är friskare. De flesta deltagare där är också förhållandevis unga, det är relativt få som över 75 år. Paul Dickman använder även data från det svenska cancerregistret i ett samarbete med en grupp hematologer vid Karolinska universitetssjukhuset Solna kring myelom och leukemi. – Många av de statistiska metoder jag utvecklar är baserade på kliniska frågeställningar. Som exempelvis hur man kan reducera den höga behandlingsrelaterade dödligheten i samband med hematologiska sjukdomar. Temat för all hans biostatistiska forskning är genomgående patientens perspektiv, säger han. – Mitt mål på en överskridande nivå är detsamma som Karolinska Institutets, att förbättra människors hälsa. Men som statistiker kan jag inte göra detta direkt, utan genom att mina metoder har en klinisk tillämpning och att arbetet sker i samarbete med kliniker.

Paul Dickman professor i biostatistik föddes 1965 i Sydney och tog 1992 en kandidatexamen i matematik vid University of Newcastle, Australien. Han disputerade där 1997 i statistik på avhandlingen Estimating Regional Variation in Cancer Patient Survival. Han var 1998–1999 post doc inom cancerepidemiologi vid Karolinska Institutet respektive vid Finska cancerregistret i Helsingfors. Han forskade 1993–1999 inom cancerepidemiologi vid Radiumhemmet, Karolinska universitetssjukhuset, respektive 1999–2002 vid institutionen för medicinsk epidemiologi, Karolinska Institutet, där han 2002 utnämndes till docent i biostatistik. Åren 2002–2013 har han varit universitetslektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Han är perioden 2012–2015 ledamot av vetenskapliga rådet för the International Agency for Research on Cancer (IARC). Paul Dickman utnämndes den 1 juli 2013 till professor i biostatistik vid Karolinska Institutet.

EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Beteendeexperiment och hjärnavbildningsexperiment med funktionell MR. Överst visas vänster hjärnhalva (grå) med aktivitet (gul-röd) som relaterar till upplevelsen av en hand som sin egen. Nedre bilden till vänster illustrerar induktionen av “kroppsbytesillusionen” då försökspersonen (svart t-shirt) förnimmer en skyltdockas kropp som sin egen. Nedre bilden till höger visar vad försökspersonen ser då kroppsbytesillusionen utlöses med en liten docka. Bild: Henrik Ehrsson och Staffan Larsson.

Upplevelsen av hur vårt fysiska jag påverkar vårt medvetande ÄMNET: Kognitiv neurovetenskap studerar de hjärnmekanismer som ligger till grund för våra högre kognitiva funktioner. Forskningen är tvärvetenskaplig och omfattar bland annat avbildningstekniker, neurofysiologi, datamodellering och experimentell psykologi. Målet är att fördjupa förståelsen av kopplingen mellan medvetandet och hjärnans biologi – till exempel hur kognitiva funktioner som arbetsminne, kroppsupplevelse och kreativitet relaterar till aktivitet i olika delar av hjärnan.

Henrik Ehrsson skapar kroppsliga illusioner i sin forskning. Försökspersonerna kan uppleva att en gummiarm på bordet framför dem är deras egen, eller att de ser sig själva från en annan plats i rummet. Experimenten är ofta effektfulla och underhållande, men frågeställningarna bakom desto mer allvarliga: hur skapas vår uppfattning om den egna kroppen, vårt fysiska jag? Och vilken betydelse har detta kroppsjag för våra tankar, känslor, minnen? – Vi är födda med den här kroppen och har haft den hela livet, säger Henrik Ehrsson, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap. Tidigare har man trott att vår bild av den egna kroppen är rätt oföränderlig, men vår forskning visar att upplevelsen tvärtom är mycket plastisk, förändringsbar. Hjärnan skapar kontinuerligt vår bild av kroppen, och den kan förändras radikalt på några sekunder om sinnesintrycken manipuleras. Henrik Ehrsson och hans forskarkolleger har fått försökspersoner att uppleva att de befinner sig bakom eller mittemot sin egen kropp, att de förvandlats till en jätte eller en pyssling eller att en gummiarm är en del av den egna kroppen. Ja, till och med att deras arm blivit osynlig eller att de har tre armar. Baserat på försöken har gruppen börjat formulera kriterier för i vilka situationer hjärnan är beredd att revidera sin bild av kroppen. – Bara ett sinne räcker inte, säger Henrik Ehrsson. Det krävs att två sinnen ger information som stämmer inbördes i både tid och rum för att skapa en illusion. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Experimenten har hittills i stor utsträckning baserats på kombinationen syn och känsel, av praktiska skäl. Men Henrik Ehrsson vill gärna involvera andra sinnen framöver. Inte minst balanssinnet vore intressant att studera, eftersom det är så viktigt för vår upplevelse av kroppen i rummet. – Vi får väldigt mycket information via våra ögon; det är ett kraftfullt sinne. Men synen är inte dominant över de andra sinnena på det sättet att synintrycken alltid ”vinner”, som man trodde tidigare. De illusoriska experimenten kombineras med MR-avbildning av hjärnans aktivitet, för att få kunskap om vilka delar av hjärnan som är involverade i processen och hur dessa skapar varseblivningen av en egen kropp. – Vi har sett att upplevelserna har koppling till två områden i associationsbarken: bakre hjässloben och premotoriska hjärnbarken. Det har man inte vetat tidigare. Vår hypotes är att grupper av nervceller i dessa områden integrerar signaler från olika sinnen till en enhetlig kroppsupplevelse.

Fundamentala filosofiska frågeställningar Ett långsiktigt mål för Henrik Ehrsson är att förstå vad upplevelsen av ett fysiskt jag har för betydelse för andra kognitiva funktioner i hjärnan – alltså hur vår upplevelse av att befinna oss i en tydligt avgränsad kropp påverkar vårt medvetande; hur vi tänker, känner och minns. – För några decennier sedan föreställde man sig gärna kognition som bearbetning av symboler, analogt med hur en dator arbetar eller hur ett språk fungerar. I en sådan modell behövs inte kroppen; den är helt irrelevant. Idag pekar mycket på att kroppsjaget är ett fundament för högre kognitiva funktioner, att det finns väldigt grundläggande kopplingar mellan medvetandet och upplevelsen av en kropp. Frågan har ställts om ett mänskligt medvetande kan existera utan en upplevelse av en kropp? Där tangerar Henrik Ehrsson fundamentala filosofiska frågor om det mänskliga jagets natur. Men hans forskning kan också ha stor konkret nytta. – Inom psykiatrin är det inte ovanligt med patienter med störd jaguppfattning och kroppsliga vanföreställningar. De kan till exempel uppleva den egna kroppen som något främmande, eller att den är gränslös. Jag hoppas att vår forskning ska bidra till att förstå vad sådana upplevelser beror på, och i förlängningen hur de kan behandlas. Ett annat användningsområde är robotik och fjärrstyrning av maskiner i miljöer där människor inte kan eller bör befinna sig. Det kan röra sig om allt från ett litet medicinsk verktyg inne i kroppen till en stor reparationsrobot i ett kärnkraftsverk som hotar att kollapsa. Roboten skulle kunna fjärrmanövreras med oerhörd precision om den kopierade förarens rörelser och föraren upplevde den som sin egen kropp. Att utveckla bättre proteser för amputerade är en kanske mer närliggande tillämpning. Målet är proteser som verkligen upplevs som en del av den egna kroppen. Forskning tyder på att en sådan upplevelse av att ha fått tillbaka sin kroppsdel också skulle minska problemen med fantomsmärtor. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Henrik Ehrsson professor i kognitiv neurovetenskap är född i Stockholm 1972. Han är utbildad vid KI där han tog han sin läkarexamen 2001. Året innan disputerade han med avhandlingen Neural control of movement: functional mapping of the human brain with fMRI and PET. 2002–2006 gjorde Henrik Ehrsson post doc vid Wellcome Trust Center for Neuroimaging, University College London – en världsledande miljö inom funktionell MR-avbildning (fMRI) och kognitiv neurovetenskap. 2009 blev han högskolelektor och docent vid KI. Henrik Ehrsson har byggt upp sin forskning vid KI med två femåriga startbidrag från 2008. Dels det europeiska ERC Starting Investigator Grant, dels Strategiska Forskningsstiftelsens, SSF:s, anslag Framtidens forskningsledare. Han har också fått utmärkelsen Human Frontier Career Development Award 2007. Ehrssons forskning har uppmärksammats internationellt i både Nature, New York Times, The Economist, Der Spiegel, Washington Post, CNN, Discovery Channel, BBC m fl. Henrik Ehrsson utnämndes den 1 april 2013 till professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Bilden illustrerar miljön i Nairobis slumområde där Anna Mia Ekström har bedrivit sin hiv-forskning. Foto: Anna Mia Ekström.

Hiv-forskning från mikro till makro ÄMNET: Över 34 miljoner människor beräknas idag vara hiv-smittade, varav drygt 23 miljoner i Afrika söder om Sahara. Antalet nysmittade och avlidna per år minskar långsamt, men ligger fortfarande på mycket höga nivåer. Tillgången till hiv-läkemedel har snabbt ökat i många låginkomstländer, men skillnaderna är stora mellan olika regioner. I Botswana får 80 procent av de patienter som har omedelbart behov av medicinering påbörja den behandling som de behöver; i andra länder, som till exempel Somalia, Iran och Afghanistan, har mindre än en på fem tillgång till mediciner.

Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi vid institutionen för folkhälsovetenskap, forskar om hur behandlingen av hiv-patienter kan förbättras i låginkomstländer och om hur man bättre ska kunna förebygga hiv-smitta i högriskgrupper för hiv i dessa länder och i Sverige. – Frågorna i min forskargrupp spänner från mikro till makro: från riskfaktorer för läkemedelsresistens hos viruset till hur man får ett svagt sjukvårdssystem att fungera så att fler får tillgång till hiv-behandling i fattiga länder. Mycket av det vi gör ligger också mitt emellan, som orsaker till riskbeteenden och hur de kan förändras. Många biståndsaktörer har gjort stora satsningar på att bekämpa hiv i låginkomstländer de senaste åren, men alla ansträngningar har inte gett resultat. Mycket av Anna Mia Ekströms forskning handlar om att förstå varför framgångarna ibland uteblir. – En viktig del är att förstå hälsosystemet i ett land: policy, infrastruktur, personal, utrustning, finansiering och så vidare. Brister en av länkarna så fungerar det inte. Till exempel när landsbygdsklinikernas medicinförråd gapar tomma i månader därför att logistiken inte fungerar. I ett projekt har Anna Mia Ekström tillsammans med doktorander undersökt varför hivpatienter i Nairobis slumområde Kibera inte fortsätter med sin behandling. – Organisationerna AMREF:s och Läkare utan gränsers kliniker ligger mitt i området, FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

det är både gångavstånd och gratis för patienterna. Ändå väljer många bort behandling trots att de är sjuka och vet att de behöver medicin. Undersökningen visade att patientinformation som fungerar i västvärlden ibland får motsatt effekt i ett mycket fattigt område. Rådet att ta medicinen i samband med måltid ledde till exempel till att patienter i slummen hoppade över sina mediciner, eftersom de inte alltid har mat för dagen. Och kravet om en ”treatment buddy” – en närstående som vet om sjukdomen och kan stötta – gjorde att patienter i Kibera, av rädsla för att bli utfrusna ur sitt sociala sammanhang, istället valde bort behandling helt. Ytterligare ett problem var att klinikerna delade ut skriftlig information till en patientgrupp där många inte är läskunniga. – När vi redovisade våra resultat kunde klinikerna ändra i sin verksamhet – förändringar som inte kostar något men som kan göra stor skillnad. Det är en positiv aspekt av den här typen av forskning: det kan ofta vara kort väg från forskningsresultat till implementering. Andra problem är svårare att komma till rätta med. En av de frågor som engagerar Anna Mia Ekström mest är att förebygga att hiv-smitta överförs från mor till barn. – Utan behandling är risken för att smitta sitt barn under graviditet eller amning ungefär en på tre. Med mediciner, kejsarsnitt och om man avstår från att amma krymper sannolikheten till under en procent. Ändå hoppar många hivpositiva gravida kvinnor och nyblivna mödrar av behandlingen. Det är så många saker som är mer akuta i deras liv, de har fullt upp med att överleva dagen att de inte har lyxen att tänka på vad som kan drabba dem eller deras barn om tio år. I ett annat projekt prövar Anna Mia Ekström och hennes kolleger hur enkla sms-tjänster kan förbättra hiv-vården i slummen. Ett stort problem är just att det är svårt att hålla kontakten med patienterna, som är mycket rörliga och ofta bara kända till förnamn och ålder. Men mobiltelefon har många – även bland de fattigaste.

Svenska hiv-positivas livskvalitet Anna Mia Ekström forskar också om hiv-smittade och högriskgrupper för hiv i Sverige. De senaste åren har hon varit vetenskaplig rådgivare för det så kallade Häktesprogrammet som samlat in data om injicerande missbrukares riskbeteende sedan slutet av 1980-talet inom Kriminalvården. – Dessa är en grupp som lever ett farligt liv på många sätt, de löper bland annat stor risk att smittas av hiv och hepatit C. Mellan 5 och 10 procent av alla intravenösa missbrukare på Sveriges häkten är hiv-positiva. I befolkningen som helhet är bara 0,06 procent smittade. Anna Mia Ekström ansvarar också för en kommande kartläggning av svenska hiv-positivas livskvalitet. – Det är första gången som man tar reda på hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Tidigare har det bara gjorts begränsade studier av vissa subgrupper och i vissa områden; vi kommer att inkludera alla typer av patienter och titta på alla tänkbara aspekter: stigmatisering i samhället, arbete, resor, sexualitet, möjligheter att skaffa barn, medicinering, bemötande i vården, och så vidare. Studien genomförs med hjälp av hiv-mottagningar över hela landet. Resultaten ska bli klara under våren 2014 och målet är att de ska bidra till förbättrad vård och minskat stigma för de drygt 6200 personer som lever med hiv i Sverige. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Anna Mia Ekström professor i global infektionsepidemiologi med särskild inriktning mot hiv är född i Örebro 1969. Hon tog en master i folkhälsa vid Harvard School of Public Health 1995, fick sin läkarexamen vid Uppsala universitet 1998 och disputerade vid KI 2000. Samma år fick hon sin läkarlegitimation. Sedan 2007 leder hon en forskargrupp vid KI tillsammans med kollegan Anna Thorson. 2008 blev Anna Mia Ekström docent. Parallellt med forskarkarriären har hon sedan 2002 arbetat som läkare vid infektionskliniken vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Hon blev specialist i infektionsmedicin 2011. Anna Mia Ekström sitter i styrelsen för Läkare mot aids och tidigare även i styrelsen för Noaks ark i Stockholm, som hon fortfarande har ett aktivt samarbete med. Hon har anlitats som rådgivare av bland andra WHO, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Aids Accountability International, Vetenskapsrådet, Fredrika Bremerförbundet och Svenska Läkaresällskapet. Anna Mia Ekström utnämndes den 1 april 2013 till professor i global infektionsepidemiologi med särskild inriktning mot hiv vid Karolinska Institutet förenad med befattning som specialistkompetent läkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Modell för analys av risker för ätstörning Self-esteem Binge eating DSM-IV

-0.646 0.573

Body concern 0.720

Risk profile Escape-avoidance Coping

0.845

Eating disorders

0.499

0.638

Purging behavior DSM-IV

0.605 -0.381

Social support (from the family)

• • • •

Chi-Square=17.73, df=13, P-value=0.168, RMSEA=0.021 Cirklarna visar latenta variabler Circles represent the latent variables. Rektanglarna visar indikator eller mätbar variabel Rectangles represent the indicator or measured variables. Pilen latenta visar denthe strukturella Arrowmellan linkingde the latentvariablerna variables represent structural modellen model. Arrows från fromde thelatenta latent variablerna variables to till theindikatorerna indicators (e.g. self-esteem,body concern etc.) Pilarna (self-esteem, body mätmodellen concern etc.) represent the measurement model. visar Chi-Square=17.73, df=13, P-value=0.168, RMSEA=0.021

Weight phobia DSM-IV

Ätstörningar – vill knyta ihop biologiskt och psykosocialt perspektiv ÄMNET: Klinisk psykologi är det forskningsfält som studerar hur psykologisk kunskap kan tillämpas i bedömning, behandling eller förebyggande insatser mot ohälsa. Fältet rymmer också mer grundläggande hjärnforskning med relevans för framtida behandlingar. Ätstörning är en grupp psykiatriska störningar. Diagnosmanualen DSM-IV skiljer på anorexi, bulimi och ätstörning utan närmare specifikation. I DSM-5 har hetsätningsstörning tillkommit som separat huvuddiagnos.

Redan under sin utbildning till psykolog blev Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, särskilt intresserad av ätstörningar. – Intuitivt var tillstånd som ångest eller depression lättare att förstå. Men varför utvecklar en människa ätstörningar? Frågan väckte min nyfikenhet, och som vanligt när man börjar läsa och sätta sig in i något så blir man bara mer engagerad. Ghaderis doktorsavhandling, som kom 2001, studerade risk- och skyddsfaktorer för ätstörningar. Därefter har han breddat perspektivet till att också forska om hur ätstörningar förebyggs och behandlas. Ett viktigt skäl till att han vid årsskiftet flyttade sin forskning från Uppsala till KI är viljan att samarbeta närmare med forskare som studerar ätstörningar ur ett biologiskt perspektiv. – Forskningen om ätstörningar är tydligt uppdelad i två perspektiv. Dels biologisk grundforskning, ofta nere på cellnivå; dels den tillämpade forskningen, som jag själv tillhör, med ett psykosocialt perspektiv. Min ambition är att vara med och knyta samman dessa två fält. Vi behöver korsa dem, se dem som en helhet. Genom bland annat tvillingstudier vet man att det finns en stark genetisk faktor i anorexi, berättar Ata Ghaderi. Över hela världen verkar ca en halv procent av alla människor ha gener som gör dem sårbara för att utveckla anorexi. Men genetiken bär inte hela skulden; det krävs också psykosociala faktorer för att utlösa sjukdomen. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

– Vi ser i länder som Kina och Japan att antalet fall av anorexi ökar i takt med att deras kultur anammar det västerländska smalhetsidealet för kvinnor. För 25 år sedan var det väldigt få fall i Kina; idag ligger siffrorna på ungefär samma nivåer som i västvärlden. Ata Ghaderi arbetar själv som praktiker med patienter med ätstörningar, och har under det senaste decenniet sett hur hans egen och andras forskning förbättrat behandlingsresultaten. – I behandlingen av anorexi har resultaten förbättrats successivt i takt med att allt fler börjat tillämpa en form av familjeterapi som kallas Maudsleymodellen. Resultaten är väldigt fina – i Uppsala och på andra ställen där metoden är etablerad behöver knappt några unga anorexipatienter läggas in för vård längre. En avgörande framgångsfaktor är att identifiera problemen och bryta beteendet tidigt, förklarar han. – Då låter man det inte bli en del av ungdomarnas personlighet, identitet och livsstil. Tidigare var dödligheten i anorexi omkring 15–20 procent. Enligt aktuella studier är den idag nere i 5–6 procent. – Förut hade anorexi den högsta mortaliteten av alla psykiatriska störningar, till och med högre än depression. Men också dagens nivå innebär en hög dödlighet.

Utvecklat behandling av bulimi Även behandlingen av bulimi har förbättrats avsevärt det senaste decenniet, och i det fallet är Ata Ghaderi en av de forskare som bidragit till utvecklingen. – När jag började praktisera användes en behandling som för 40–45 procent av bulimipatienterna gav mycket goda resultat. De blev helt bra. Men en behandling som hjälper knappt hälften är ändå inte en bra behandling. Mitt största bidrag inom forskningen hittills är nog att jag varit med och visat hur man kan hjälpa fler. Idag blir runt 70 procent hjälpa av behandlingen. Till skillnad från anorexi verkar bulimi öka i samhället idag. Men uppskattningarna är osäkra och mörkertalet stort, då det är mycket skam och skuld kopplad till bulimi, och många döljer sin sjukdom. De patienter som söker hjälp har i genomsnitt varit sjuka i åtta år. – Vem som helst kan inte få anorexi, men vem som helst kan få bulimi, säger Ata Ghaderi. Bulimi verkar inte ha någon stark genetisk grund utan handlar om att fastna i dåliga vanor, onda cirklar. Till de riskfaktorer för ätstörningar som Ata Ghaderi studerat hör psykosociala variabler som missnöje med kroppen, copingrepertoar, lågt socialt stöd, mobbning och internalisering av smalhetsidealet. En riskfaktor – bantning – skiljer ut sig från de andra, berättar han. Många fall av anorexi börjar med en lätt bantning som sedan går över styr. I förvånansvärt många fall saknas andra kända riskfaktorer. – Flickorna kan leva i väl fungerande familjer under bra omständigheter. Så börjar de banta och allt går åt helvete. Det verkar som om bantningen leder till epigenetiska förändringar som påverkar tänkande och beteende så att personen inte kan bromsa själv. Att minska sannolikheten för att tonårsflickor bantar kan därför var den enskilt viktigaste insatsen för att förebygga anorexi, säger Ata Ghaderi. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Ata Ghaderi professor i klinisk psykologi föddes 1967 i Mahabad i kurdiska delen av Iran. Han tog sin psykologexamen vid Uppsala universitet 1996 och blev legitimerad psykolog 2000. Året efter disputerade han vid Uppsala universitet. 2002–2004 gjorde Ghaderi post docvistelser hos en rad forskare i USA, med stipendium från Sasakawa Young Leaders’ Fellowship Fund. 2005–2012 var han anställd vid institutionen för psykologi, Uppsala universitet, först som lektor och från januari 2011 som professor. Ata Ghaderi är medförfattare till böckerna Från självsvält till ett fullvärdigt liv: En ny KBT-metod i 6 steg (2007, med Parling); Kognitiv beteendeterapi vid hetsätningsproblematik (2009, med Edlund) samt Lev med din kropp: Om acceptans och självkänsla (2009, med Parling). 2008 fick han en BTF-utmärkelse för betydelsefulla insatser för beteendeterapins främjande i Sverige. Ghaderi sitter i redaktionsrådet för Behaviour Research and Therapy sedan 2008 och var 2002–2012 biträdande redaktör för Cognitive Behaviour Therapy. Ata Ghaderi utnämndes den 1 januari 2013 till professor i klinisk psykologi vid Karolinska institutet.

Proinflammatoriska (tv) och antiinflammatoriska makrofager (th). Balansen mellan dessa två olika makrofagers aktiveringsnivå avgör en inflammations utveckling. Foto: Roham Parsa.

Nya lovande immunoterapeutiska strategier mot MS och diabetes ÄMNET: Forskningen försöker framgångsrikt utveckla nya immunterapier i samband med kroniska inflammatoriska sjukdomar. Bland annat genom att använda monocyter, makrofager och mikroglia som nya cellterapier vid bland annat MS, typ 1-diabetes och olika former av cancer. Målsättningen är att skapa balans mellan sjukdomsdrivna proinflammatoriska sjukdomsfaktorer och antiinflammatoriska faktorer. Gruppen utvecklar även post-translationellt modifierade autooantigener som nya vacciner vid autoimmuna sjukdomar.

Robert Harris är professor i immunoterapi inom neuroinflammation vid institutionen för klinisk neurovetenskap och hans forskning syftar till ökad förståelse av mekanismerna bakom kroniska inflammatoriska sjukdomar. Kunskapen om dessa immunologiska mekanismer kan ligga till grund för nya immunterapeutiska strategier mot sjukdomar där det idag saknas effektiva läkemedel, säger han. – Vi försöker rätta till den immunologiska obalansen i samband med inflammatoriska sjukdomar, i syfte att hjälpa patientens egna celler att fungera. Genom att först isolera vissa blodceller, monocyter, från patienten, sedan omprogrammera dem i en specifik aktiverande näringslösning och därefter återföra dem. De studier som hittills genomförts har bara utförts på möss med olika sjukdomssymtom, men med unika resultat, säger Robert Harris. Hans forskargrupp kunde 2005 som första grupp i världen få MS-symtom att gå tillbaka hos möss genom att överföra makrofager. – De här mössen var MS-sjuka, men återföringen av deras omprogrammerade celler minskade sjukdomsutvecklingen avsevärt. Det hade en direkt effekt. Innan metoden testas på människa är det viktigt att veta att tekniken är helt säker, säger han. Att inte infektiösa ämnen av misstag överförs eller att tekniken bidrar till att patienten blir mer mottaglig för infektioner. Det är också viktigt att utröna om metoden skulle kunna innebära ökad risk för tumörutveckling. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Makrofager är en immuncellstyp som spelar en avgörande roll i samband med inflammatoriska sjukdomar. De tillhör det innata, medfödda, immunsystemet där de bekämpar infektioner genom att äta upp och döda främmande ämnen, antigen, genom en process som kallas fagocytos. Makrofager agerar i två varianter beroende på omgivande cellers signalering. De driver i första hand sjukdomsutvecklingen genom ett proinflammatoriskt svar och i andra hand inhiberar de denna i en läkande process där de, så att säga, städar upp och hjälper till vid uppbyggandet av ny vävnad. Vid kroniska inflammatoriska sjukdomar råder obalans i makrofagernas funktion genom att steg två är nedreglerat.

Behandlingar av många sjukdomar Efter att först ha testat ett behandlingskoncept under två år har forskargruppen sett att immunterapi framgångsrikt fungerar även vid diabetessymtom hos möss. De isolerade muscellerna omprogrammerades att bli antiinflammatoriska med hjälp av en cytokincocktail under minst sex timmar. Det var viktigt att först veta att det inte skulle ske en oönskad förändring av cellerna, säger Robert Harris. – Efter endast en överföring av muscellerna var det hela 85 procent av mössen som inte utvecklade diabetes. Andra sjukdomsgrupper där man nu planerar att genomföra immunterapeutiska försök är Alzheimers sjukdom, gliblastom, melanom, bröstcancer och stroke liksom makuladegeneration, där gruppen samarbetar med ögonläkare. Vid gliblastom, som är en elakartad form av hjärntumör, kopplar tumören till sig antiinflammatoriska celler, så kallade tumör-associerade makrofager (TAM), som bidrar till det antinflammatoriska området runt tumören. Det får till följd att inflammatoriska immunceller som ska döda tumören, blir inaktiverade av de antiinflammatoriska cellerna som omger den. Forskargruppen utvecklar nu en terapi baserad på av dendritiska celler som testas på sjuka möss. Denna celltyp är expert på att inducera ett T-cellssvar som skulle kunna påverka tumören, säger Robert Harris. – Vi försöker även manipulera proinflammatoriska makrofager att påverka de antiinflammatoriska makrofagerna. Men frågan är hur många celler vi ska överföra för att få effekt. När vi sprutade in cellerna direkt i tumören förlängdes överlevnaden hos mössen. Det är dock farligt för vävnaden att spruta in för mycket celler, då förstörs den. – Men hos hela 55 procent av mössen som fick både vaccin och insprutning av celler, försvann tumören på tre veckor, vilket är fantastiskt, förklarar han. Forskargruppen utvecklar också proteinbaserade vacciner som skulle kunna användas mot alla slags autoimmuna sjukdomar. Robert Harris förhoppning är att immunterapi, i samband med sjukdomar där det förekommer en inflammatorisk process, ska vara standard inom en tioårsperiod. – Det är till stor del en kostnadsfråga. Cellodlingsfaciliteter för människa är dyra idag, men blir billigare ju mer de används. Som prekliniker vill jag bidra till att behandla patienter, det är det som driver mig. EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Robert Harris professor i immunoterapi inom neuroinflammation föddes 1966 i Harpenden, England, och tog 1987 en BSc (Hons) i biologi vid Portsmouth Polytechnic. Han disputerade 1991 i parasitimmunologi vid University College London. Han arbetade därefter som dels Medical Research Council-finanserad forskarassistent 1990-1991 vid University College London, dels 1991-1994 vid London School of Hygiene & Tropical Medicine, och kom 1994 som gästforskare till Karolinska Institutet, först inom parasitimmunologi, därefter inom autoimmunitet. Han blev docent 1999. Robert Harris är sedan 2005 studierektor för doktorandutbildningen vid institutionen för klinisk neurovetenskap och sedan 2008 central studierektor och medlem av styrelsen för forskarutbildning vid Karolinska Institutet. Han är sedan 1997 konsult för det biofarmaceutiska företaget Diamyd Medical AB. Han leder sedan 1999 forskargruppen inom autoimmunitet/cellbiologi vid CMM, Karolinska Institutet. Robert Harris utnämndes den 1 juni 2013 till professor i immunoterapi inom neuroinflammation vid Karolinska Institutet.

Bilden visar den chimerism (blandning) som kan uppstå efter benmärgstransplantation och ympning med reglerande T-celler. Celler i mjälten på en mus som benmärgstransplanterats uttrycker donatorns Y kromosom (röd kärna), CD4 (grönt, T-cellsmarkör) och FoxP3 (röda prickar). Foto: Moustapha Hassan.

Individanpassad medicinering vid transplantation ÄMNET: Benmärgstransplantation är en effektiv behandling mot olika blodsjukdomar, som leukemi. Patientens benmärg dödas med cellgifter eller strålning, därefter transplanteras ny benmärg in från en frisk donator. Ingreppet kräver dock tung medicinering: först behöver den sjuka benmärgen utplånas; sedan måste immunsystemet hämmas för att undvika att den donerade vävnaden angriper eller angrips av sin nya omgivning. De starka läkemedlen kan medföra allvarliga biverkningar på bland annat lever och det kardiovaskulära systemet.

Med transplantation av nya stamceller till benmärgen kan patienter med svåra sjukdomar som leukemi räddas till livet. Men cellgifterna som ingår i behandlingen kan ge svåra biverkningar – ibland till och med livshotande. Moustapha Hassan, professor i transplantationsforskning vid institutionen för laboratoriemedicin, forskar om hur medicineringen vid benmärgstransplantation kan bli bättre och mindre skadlig för patienten. Cytostatika, alltså cellgifter, används inte bara för att döda cancerceller utan också som förberedande behandling vid benmärgstransplantation: för att skapa utrymme för den nya benmärgen måste de ursprungliga cellerna först städas bort. Ofta används läkemedlet busulfan och tidigare doserade man läkemedlet utifrån enkla data som kroppsvikt. – Det är som att sy en enda kostym som ska passa alla män i hela Sverige, förklarar Moustapha Hassan. Det går inte! Olika kroppar omsätter substanserna på olika sätt, vilket innebär att vissa patienter får en alldeles för låg dos och andra en alldeles för hög. En stor andel av patienterna hamnade på intensivvården på grund av biverkningar av busulfan, många av dem med så allvarlig leversvikt att de till slut avled. Idag är situationen helt annorlunda, och det är Moustapha Hassan och hans forskargrupp som åstadkommit förändringen. Vid behandling med busulfan skickar numera sjukhus i hela Norden och även andra länder blodprover till Hassans labb i Huddinge, som analyserar koncentrationen i blodet och ger snabb återkoppling: ”Sänk dosen, patienten ligFRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ger för högt” eller tvärt om. Det har gjort att andelen patienter som drabbas av livshotande leversvikt till följd av behandlingen nästan försvunnit helt. I vissa fall, särskilt när det gäller barn, är levern redan mycket påverkad av behandlingen mot själva sjukdomen, innan de kommer till transplantation. Mer cytostatika som föreberedelse inför transplantationen leder i ett sådant fall till farligt höga levervärden. Men Moustapha Hassans grupp har hittat ett sätt att undvika det. – Vi har visat att levern skonas om man samtidigt ger patienten ett annat läkemedel som ursprungligen är avsett mot paracetamolförgiftning. Detta sker utan att den positiva effekten av cytostatikan minskar. Idag används metoden rutinmässigt vid Karolinska universitetssjukhuset och har även börjat sprida sig till andra sjukhus.

Komplikationer efter cytostatikabehandling Det finns också andra komplikationer förknippade med benmärgstransplantation och cytostatika, och de ägnar Moustapha Hassan sin forskning åt idag. En viktig sådan fråga är risken för en så kallad graft-versus-host-reaktion, det vill säga att den transplanterade vävnadens immunförsvar angriper sin nya miljö: patientens kropp. Ett annat problem som uppmärksammas allt mer är att benmärgstransplanterade patienter visat sig löpa en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom långt senare i livet. – Patienter som transplanterades för 40 år sedan får mycket kardiovaskulära problem idag: högt blodtryck, hjärtinfarkt, och så vidare, säger Moustapha Hassan. Vi vet inte exakt varför, men det verkar klarlagt att det är själva cellgiftsbehandlingen som på något sätt skadat endotelet – det cellskikt som täcker blodådrornas insida. Att förstå hur dessa skador uppstår och hur de kan undvikas är en viktig forskningsfråga för framtiden. Moustapha Hassans forskargrupp har också tagit fram en ny musmodell för transplantation efter cytostatikabehandling, berättar han. – Alla tidigare musmodeller har gällt transplantation som föregåtts av strålning, men idag är det faktiskt bara hälften av patienterna som strålas inför en benmärgstransplantation, resten får cytostatika istället. Vill man studera de mekanismerna måste djurmodellerna vara anpassade därefter. I ett projekt tillsammans med kolleger vid KTH utforskar Moustapha Hassan nanoteknologins möjligheter att transportera läkemedel i kroppen. Genom att kapsla in cellgift i mikroskopiska nanorör kan det styras till rätt del av kroppen. Tekniken innebär samtidigt att läkemedelskoncentrationen i vävnaden blir jämnare över tid, då substansen långsamt läcker ut ur nanorören. – Det finns flera sätt att få nanorören dit man vill i kroppen, förklarar Hassan. Man kan till exempel förse dem med antikroppar som fäster till vissa ytor, eller man kan göra dem magnetiska och styra deras väg genom kroppen med ett magnetfält. Läkemedlet busulfan har löpt som en röd tråd genom Moustapha Hassans forskning ända sedan hans avhandling på 1980-talet. Fortfarande vet dock ingen exakt hur medlet verkar. Den frågan hoppas Hassan snart ska få sitt svar. – Jag har en doktorand nu, som håller på att ta reda på hur busulfan fungerar. Det kommer att bli väldigt intressant! ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Moustapha Hassan professor i transplantationsforskning är född 1952 i Oklahoma, USA, och uppvuxen i Alexandria, Egypten. Han har en masterexamen i medicinsk toxikologi från Alexandria University 1974 och disputerade vid Uppsala universitet 1987. Samma år kom han som post doc till forskningsavdelningen vid Karolinska Sjukhusets apotek. 1994 blev Moustapha Hassan docent vid KI och 1997 senior forskare vid avdelningen för klinisk farmakologi, Huddinge universitetssjukhus. 1999–2006 var Hassan chef för hematologiska laboratoriet vid KFC. 2006 blev han adjungerad professor i experimentell hematologi och chef för avdelningen för komparativ medicin, Huddinge. Moustapha Hassan har varit gästprofessor vid Karlsuniversitetet i Prag 1994, Suez Canal University 2006–2007 samt University of Texas 2007–2008. Sedan 2012 är han gästprofessor vid Göteborgs universitet. Han är ordförande för en arbetsgrupp i EHA, European Hematology Association, samt ledamot i djurförsöksnämnden för södra Stockholm. Moustapha Hassan utnämndes den 1 april 2013 till professor i transplantationsforskning vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som verksamhetschef vid Karolinska universitetssjukhuset.

Stora bilden: MAP2 och TUJ1 – inmärkt neuronalt nätverk i hjärnstammen som genererar rytmisk andning. Ovan höger: Inspiratorisk andningsaktivitet registerat ifrån ventralrot motornervceller samt direkt intracellulär registering ifrån en av de nervceller som utgör kärnan i andningsrytmgenerering. Nedtill höger visas nätverks- och korrelationsanalys utav timelapse kalcium-mätningar illustrerande hur de neurala cellerna samverkar i skapandet av andningen. Bilder: Eric Herlenius.

Hjärnstammens reglering av andningen ÄMNET: När den franska läkaren Le Gallois i början av 1800-talet slog fast att hjärnstammens medulla oblongata reglerar andningen var det första gången en viss region i hjärnan kunde knytas till en viss funktion. Ändå är mekanismerna för denna komplexa reglering fortfarande ett till stora delar outforskat fält. Problem med andningen och spontana andningsuppehåll innebär allvarliga hälsorisker för spädbarn, men också för helt andra patientgrupper, bland annat barn och vuxna med vissa genetiska sjukdomar och den stora gruppen vuxna snarkare.

Från födelseögonblicket till vår sista suck är kontinuerlig andning en förutsättning för vårt liv. Ändå är det fortfarande mycket som är okänt om hur andningen regleras. Ett skäl är att hjärnstammen – den del av hjärnan som styr andningen – rent anatomiskt är svår att studera där den sitter undangömd på hjärnans undersida. Eric Herlenius, professor i pediatrik vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, forskar om hur hjärnstammens reglering av andningen utvecklas och påverkas av miljöfaktorer – och varför den ibland brister. Forskningen syftar också till att generellt öka kunskapen om hjärnans utveckling och hur den styrs av biologiskt arv i interaktion med miljö. – Hjärnstammen är en av de mest basala delarna i hjärnan, säger Eric Herlenius. Den finns hos alla djur, eftersom alla har behov av någon form av andning. Jag använder hjärnstammen som modell för att förstå hur hjärnan kan utvecklas ur våra cirka 20 000 gener, som egentligen borde vara alldeles för få för att skapa något så komplext. Forskningen rymmer såväl laborativa experiment som kliniska studier och registerforskning. – Roligast och mest givande är de fall där jag utforskar något hela vägen från kartläggning av de molekylära mekanismerna till förbättringar i det kliniska arbetet, säger han. Särskilt hos små barn är regleringen av andningen fortfarande instabil, vilket kan leda till andningsuppehåll och i värsta fall plötslig spädbarnsdöd. Eric Herlenius forskning FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

bidrar med viktig kunskap om mekanismerna bakom detta. Det mänskliga fostret övar sig på att andas i livmodern – som intensivast under den mellersta delen av graviditeten. Under de sista tre månadernas snabba tillväxt stänger fostret däremot av sin andning under långa stunder för att hushålla med värdefull energi. Denna reflex att vid påfrestning upphöra med andningen och gå på sparlåga kan ha skyddande effekter vid födseln, men kan också vara en fara för barnet efteråt, förklarar Eric Herlenius. – Reflexen försvinner inte direkt efter födseln. Därför kan ett litet barn, när det ansträngs av exempelvis en infektion, reagera med att sluta andas. Vi har förstått en del av mekanismerna i det här, och gräver nu vidare. Eric Herlenius och hans kolleger har visat hur signalsubstansen prostaglandin hämmar andning genom att binda till receptorer i hjärnstammen. Substansen frigörs vid infektion, den signalerar till att hypotalamus som svarar med att öka temperaturen i kroppen och göra att vi känner oss trötta och sjuka. Men även hjärnstammen känner av den ökade koncentrationen av prostaglandiner, och hos sköra barn kan det leda till andningsuppehåll.

Förbättrad behandling av andningsreglering Ett annat redskap som Eric Herlenius använder för att utforska andningsregleringens utveckling och plasticitet är stamceller. Hans forskargrupp har bland annat studerat vad som händer i en skadad hjärna vid transplantation av stamceller, och visat varför sådan terapi verkar ha en positiv effekt: närvaron av de transplanterade stamcellerna räddar livet på skadad vävnad som annars skulle ha dött. Anledningen är att stamceller och skadade celler snabbt kopplar ihop sig via intercellulära kanaler och börjar byta molekyler och joner med varandra. Fynden publicerades i PNAS 2010. I sin kliniska forskning fokuserar Eric Herlenius bland annat på hur behandlingen av patienter med störd andningsreglering kan förbättras. Ett ofta använt läkemedel är koffein, som modulerar kommunikationen mellan nervceller och påverkar graden av inflammation. Koffein har visat sig mycket effektivt när det gäller att förbättra andningen hos barn som är i behov av respirator. De goda resultaten har dock lett till att koffein börjat användas även förebyggande, till mycket bredare grupper, vilket kanske inte alls är bra. Eric Herlenius deltar i en internationell multicenterstudie, som ska bringa klarhet. – De för tidigt födda barn som fått koffein enbart i förebyggande syfte och utan behov av andningsunderstöd har tyvärr inte haft någon nytta av det alls. Vi kan inte utesluta att det har lett till en något sämre kognitiv utveckling. Flera uppföljningar på de här barnen pågår – efter dessa kommer vi att veta mer. Herlenius grupp har också utvecklat ett test för att kunna mäta prostaglandinnivåer med ett enkelt urinprov. Nivåerna verkar korrelera till bland annat grad av inflammation samt andningspåverkan. Förhoppningen är att testet, som är patentskyddat, i framtiden ska kunna användas vid både neonatalkliniker och barnakutmottagningar för bedömning av barn med problem med andningen eller risk för andningsuppehåll. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Eric Herlenius professor i pediatrik med särskild inriktning mot perinatalogi är född 1965 i Borås, och uppvuxen i Falun. Han har kaptenexamen från Sjökrigsskolan 1992 och läkarexamen från KI 1994 där han disputerade 1998. Han vistades 1998–2001 som post doc vid Showa, Tokyo, respektive Harvard Medical School, Boston. 2002 återvände han till forskning vid KI, där han haft en VR forskarassistenttjänst och nu innehar en 6-årig klinisk rådsforskartjänst finansierad av VR. Han var en av de första att få en s k Wallenbergtjänst för sin kliniskt translationella forskning 2007–2010. Bland finansiärerna märks också Vinnova (Innovationer för framtidens hälsa), ALF och Hjärt-lung- samt Hjärnfonden. Eric Herlenius är kliniskt verksam vid Karolinska universitetssjukhuset. Han blev legitimerad läkare 2001 och specialist i pediatrik 2008. Sedan 2010 är han ansvarig för FoUU vid Barnrespiratoriskt Centrum, BaRC, samt grundutbildning inom neonatalverksamheten vid KS. Han har skapat och driver en femveckors kurs i Perinatologi i läkarprogrammet samt en forskarutbildningskurs i samma ämne. Eric Herlenius utnämndes den 1 juni 2013 till professor i pediatrik med särskild inriktning mot perinatalogi vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

I dagens mångkulturella samhälle finns skillnader i barnhälsa mellan olika grupper. Foto: Cultura /IBL Bildbyrå

Studerar utsatta barns livsvillkor ÄMNET: I socialepidemiologi studeras socioekonomiska miljöfaktorers betydelse för hälsa i bred bemärkelse. Ofta omfattar forskningen även biologiska faktorer, då dessa samverkar med de sociala. För social epidemiologi med inriktning mot barn används allt oftare begreppet barnhälsovetenskap. I det ligger också en betoning av att forskningen inte enbart är beskrivande utan även rymmer hälsofrämjande aspekter. Studentlitteratur gav i augusti 2013 ut läroboken Barnhälsovetenskap med Anders Hjern och Sven Bremberg som svenska redaktörer.

Anders Hjern, professor i socialepidemiologi vid institutionen för medicin, Solna, forskar om särskilt utsatta barns hälsa, och om skillnader i barnhälsa mellan olika grupper i samhället. – Jag blev intresserad av det mångkulturella samhällets barnhälsa på 1980-talet, säger han. Som barnläkare hade jag många flyktingbarn bland mina patienter, och jag skrev min avhandling om dem i ett brett hälsoperspektiv. Sedan dess har Anders Hjern fortsatt att studera dessa barns livsvillkor, men också breddat perspektivet till att omfatta andra grupper av barn som i något avseende är extra utsatta i samhället. Det rör sig om allt från för tidigt födda till adopterade och familjehemsplacerade barn. I flera avseenden har Anders Hjerns forskning varit med och förändrat rådande föreställningar. – När jag började forska om utlandsfödda barn och ungdomar var den allmänna uppfattningen att det viktigaste för hur de mådde och hur de skulle utvecklas var vilka svårigheter de hade varit med om innan de kom till Sverige, säger han. Men det som min forskning visade var att faktorer i Sverige ganska snart tog över som de mest betydelsefulla för hur deras liv skulle bli. Barn födda i utlandet är inte en homogen grupp, och det går inte att ge något generellt

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

svar om hur de mår i Sverige, understryker Anders Hjern. De mår både bättre och sämre än snittet. – Genetiska faktorer som skiljer mellan olika folkgrupper är viktiga för många folksjukdomar. Svenskar är till exempel en högriskbefolkning för diabetes, medan vi ligger någonstans i mitten av skalan när det gäller astma. Ofta är det sociala villkor i kombination med genetiska faktorer som leder till att risken för någon form av ohälsa är högre eller lägre i en viss etnisk grupp.

Förbättringar för barn i samhällsvård Ett annat område där Anders Hjerns forskning förändrat rådande föreställningar gäller utlandsadopterade barns hälsa. 2002 publicerade han tillsammans med kolleger en undersökning som visade att självmordsrisken är fyra gånger högre för utlandsadopterade barn och att de också har påtagligt högre risk att drabbas av andra typer av psykiska problem. Innan dess dominerade en påfallande oproblematisk bild av utlandsadopterades situation, minns han. – Våra resultat kom som en stor överraskning för de flesta. Det var en känslig bild att presentera. Men vår poäng var att samhället inte kan blunda för de här problemen. Vi behöver fundera på hur vi kan upptäcka dessa barn på ett tidigt stadium så att vi kan hjälpa dem och deras familjer på bästa sätt. Studien har följts av fler, där Anders Hjern bland annat undersökt hur de utlandsadopterade mår när de blir äldre. Det visar sig att risken för psykiska problem inte klingar av, utan följer med åtminstone upp i trettioårsåldern. En utsatt grupp med stor risk att falla igenom skolsystemet är barn i samhällsvård, det vill säga barn som placerats i familjehem eller på institution. Det är en grupp som Anders Hjern forskat en hel del om på senare år. – I våra studier har vi poängterat hur dåligt det går för de här barnen i skolan. Det har verkligen tagit skruv, vilket framför allt är min forskarkollega Bo Vinnerljungs förtjänst. Med enkla förändringar som inte kostar särskilt mycket har man åstadkommit tydliga förbättringar på senare år, vilket är väldigt roligt. Denna nya modell för stöd i skolarbetet, SKOLFAM, sprider sig nu snabbt bland landets kommuner. Nu vill Anders Hjern på motsvarande sätt studera hur vårdapparaten tillgodoser behoven hos barn i samhällsvård. – Vi vet redan att de inte får hälsovård i samma utsträckning som andra barn. Det finns flera orsaker till det – deras föräldrar har sällan varit särskilt bra på att komma till hälsovården på bokade besök för sina barn, och när samhället tar över ansvaret fortsätter det att brista. Vår första uppgift blir att dokumentera ordentligt: så här illa är det. Sedan att utveckla och implementera bättre rutiner. Det är både den basala hälsovården och den psykiatriska vården som behöver bli bättre för den här gruppen av barn, menar Anders Hjern. – Den stora och svåra frågan är att förbättra deras psykiska hälsa. Det är verkligen en högriskgrupp, men trots det saknas ofta ett psykiatriskt perspektiv i kommunernas hantering av de här barnen, vilket borde vara självklart. Jag hoppas att våra studier kan bidra till metodutveckling på det området. Även i synen på tvillingars livsvillkor har Anders Hjern påverkat rådande föreställningar. Han och hans kolleger har visat att tvillingar, trots att de ofta föds för tidigt, har fördelar i skolarbetet och får lite högre betyg än andra barn. Det har bidragit till att förändra den negativa bild som tidigare varit rådande i den svenska diskussionen om tvillingar. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Anders Hjern professor i socialepidemiologi är född i Stockholm 1957. Han tog sin läkarexamen 1984 och doktorerade vid KI 1990. 1998–2010 forskade han vid Socialstyrelsens avdelning för epidemiologi. Anders Hjern blev docent vid KI 2001, 2005 adjungerad professor vid Uppsala universitet och 2008 vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg. Sedan 2008 forskar Anders Hjern vid CHESS, Centre for Health Equity Studies – ett fristående forskningsinstitut som finaniseras av KI, Stockholms universitet och forskningsrådet FORTE (tidigare FAS). Parallellt med forskningen har Anders Hjern arbetat kliniskt som läkare. Han fick sin läkarlegitimation 1992 och blev specialist i pediatrik 2002. 1984–2002 var han knuten till Huddinge universitetssjukhus. 1996–1998 var han läkare vid SLL:s center för barn- och ungdomshälsa och 2003 vid Uppsala Akademiska Sjukhus. Idag är han överläkare vid Sachsska Barnsjukhuset. Anders Hjern var 2007 med och grundade det internationella nätverket INRICH. Han har haft uppdrag för EU-projekten RICHE, TACTICS, HOME och CHILD. Anders Hjern utnämndes den 1 juli 2013 till professor i socialepidemiologi vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Sachsska Barnsjukhuset.

Snabb och säker bedömning vid ischemisk stroke ÄMNET: Medicinsk avbildningsteknik (imaging) är ett område som utvecklats mycket snabbt de senaste decennierna, vilket resulterat i nya möjligheter till behandling och diagnostik på många områden, inte minst inom neurologi och neurokirurgi. I floran av avbildningstekniker ingår röntgen, angiografi (särskild röntgenavbildning av blodkärl och hjärta), MR (magnetresonans), DT/CT (datortomografi, skiktröntgen) och PET (positronemissionstomografi). Ofta kombineras de numera i så kal�lad multimodal avbildning.

Med en tunn kateter går det att i kroppens blodådror navigera sig fram till de mest svåråtkomliga vävnader och organ. Staffan Holmin, professor i klinisk neuroimaging vid institutionen för klinisk neurovetenskap, forskar om hur sådan mikrokateterteknik i kombination med avbildningstekniker kan användas för att diagnosticera och behandla stroke och andra sjukdomar. Ett av spåren i Staffan Holmins forskning är att vidareutveckla och utvärdera nya behandlingar av ischemisk (dvs blodproppsorsakad) stroke. Sedan några år tillbaka existerar en metod där blodproppar i hjärnan kan tas bort mekaniskt, via en kateter som förs in i ljumskartären och leds hela vägen upp till det igensatta kärlet i hjärnan. Staffan Holmin och kollegerna på neuroradiologiska kliniken var bland de första att börja använda metoden, och idag har Karolinska universitetssjukhuset etablerat sig som ett av de internationellt ledande sjukhusen när det gäller metoden. – Metoden är mycket användbar för större proppar – sådana som propplösande läkemedel ofta inte biter på, säger Staffan Holmin. Med den här metoden får vi bort proppen i drygt 90 procent av fallen, och patienten återhämtar sig i många fall väldigt snabbt. De kan ha varit halvsidesförlamade eller medvetslösa när de kom hit, och morgonen efter ingreppet kan de i vissa fall sitta och äta frukost och vilja åka hem. Ett annat spår i Holmins forskning handlar om hur medicinska avbildningstekniker kan FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Foto: iStockphoto

Bilder på artärerna i vänster hjärnhalva. T v när en blodpropp blockerat flödet i mellersta hjärnartären, t h samma område efter att blodproppen tagits bort och blodet på nytt syresätter hela vänstra hjärnhalvan. Foton tagna med 3D digital subtraktionsangiografi. Foto: Staffan Holmin.

användas för att bedöma hjärnans tillstånd vid stroke. Snabb och säker bedömning är viktig för att avgöra när det är motiverat att behandla med mikrokateter, och när man bör avstå. En viktig faktor i bedömningen är hur mycket hjärnvävnad hos patienten som är hotad, men ännu inte död – den så kallade penumbrazonen. Idag finns indirekta metoder för att få ett ungefärligt mått på denna zon, men Staffan Holmin undersöker om det går att utveckla mer direkta metoder, där det syns på bilderna vilken vävnad som är hotad men ännu lever, och vilken som redan är bortom räddning. – Att välja ut rätt strokepatienter för kateterbehandling är kanske den största utmaningen, säger han. Nu gör vi försök med avancerade avbildningstekniker för att se om vi kan registrera var i vävnaden som syre och glukos fortfarande omsätts.

Mikrokateter når fram till svåråtkomliga delar av kroppen Staffan Holmin forskar också om hur mikrokatetrar som navigeras i blodomloppet kan användas för helt andra medicinska ändamål. Ihop med samarbetspartners från både akademi och industri har han utvecklat en metod där katetern inte bara kan föras till önskad blodåder i stort sett var som helst i kroppen, utan också kan sticka genom ådern ut i vävnaden för att till exempel leverera celler eller läkemedel eller ta prover. Detta görs med ett extremt tunt metallrör som löper inuti katetern. I den tunnaste versionen är kateterns ytterdiameter knappt 0,2 mm vilket möjliggör ingrepp i kärl med en innerdiameter på mindre är 0,5 mm. Instrumentets design gör det möjligt att sticka genom kärlväggen utan att det uppstår en blödning. Det tunna metallrörets spets kan lämnas kvar i hålet i blodkärlsväggen som propp, vilket förhindrar spridning av till exempel cancerceller eller andra substanser ut till blodbanan. Detta innebär dessutom att punkten går att hitta igen senare, eftersom spetsen kan lokaliseras med ultraljud, berättar Holmin. Kateterns extremt små dimensioner gör att den kan nå fram till delar av kroppen som tidigare varit svåra att komma åt. Tekniken är patenterad genom KI Innovations AB, och Staffan Holmin gissar att de första försöken kan ske på människa inom 2–3 år. Mycket arbete återstår, men på sikt kan tekniken bli användbar inom många områden. – Än så länge går det bara att spekulera, men det finns väldigt många olika tillfällen i vården när man är intresserad av att ta prover eller lämna läkemedel, stamceller eller tillväxtfaktorer i vävnader och organ som är svåra att nå. En rad folksjukdomar – stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, diabetes och svåra cancerformer – sitter just i de mest svåråtkomliga organen hjärna, hjärta, lever och bukspottskörtel, påpekar Holmin. Därför kan en teknik som gör det möjligt att komma åt dessa organ på ett nytt sätt vara värdefull. Även för folksjukdomar som reumatism och åderförkalkning kan tekniken innebära fördelar, liksom vid transplantationer, till exempel hjärttransplantationer, för att bevaka att inte immunreaktioner uppstår, och för att ge immunmodifierande behandling. ANDERS NILSSON FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Staffan Holmin Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk neuroimaging är född i Stockholm 1968. Han fick sin läkarutbildning vid Karolinska Institutet, med examen 1995 och legitimation 1999, och är specialist i neurokirurgi och neuroradiologi. Han doktorerade vid KI 1997 och blev docent 2007. 2006 vistades han ett år hos pionjären inom interventionell neuro-radiologi professor Pierre Lasjaunias, Hospital Bicêtre, Paris. Frånsett denna vistelse har Holmin verkat som läkare vid Karolinska universitetssjukhuset sedan 1999. Idag är han överläkare vid sektionen för neurointervention och biträdande verksamhetschef vid neuro-radiologiska kliniken. Staffan Holmin är bland annat ledamot i styrkommittéerna för de internationella strokerelaterade initiativen SITS-OPEN (multicenterstudie), SITS-TBY (register) och Counterstroke. I planeringen av Nya Karolinska Solna är han ansvarig för avbildningsforskning, samt KI:s representant för neuro-radiologin. Staffan Holmin utnämndes den 1 februari 2013 till Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk neuroimaging vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

För att kunna studera de vita blodkropparnas funktion hos försökspersoner med och utan njursjukdom framkallar Jacobsons forskargrupp en steril inflammation i form av två vätskeblåsor på personens arm, och ersätter blåsornas hud med glaskoppar. Foto: Stefan Jacobson.

Även lindrig njursjukdom ökar risk för följdsjukdomar ÄMNET: Njurmedicinsk forskning har tidigare haft starkt fokus på svårt njursjuka patienter, vilket medfört att njursjukdom betraktats som ovanlig. Idag är bilden annorlunda. Sedan några år tillbaka vet vi att stora delar av befolkningen, 10–15 procent har någon form av nedsatt njurfunktion. Hos de flesta är det så lindrigt att det inte ger symtom, men nedsättningen har ändå stor betydelse, då den ökar risken för framtida ohälsa, bland annat hjärt- och kärlsjukdom. Detta samband kallas för det kardiorenala syndromet, vilket är Stefan Jacobsons fokusområde.

Att även lindrig njursjukdom innebär kraftigt ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom har bara varit känt omkring ett decennium. Mycket är fortfarande okänt, både om mekanismerna bakom sambandet, och hur riskerna kan minskas. Stefan Jacobson, professor i njurmedicin vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, forskar för att öka kunskapen om detta samband, som kallas det kardiorenala syndromet. – 10–15 procent av befolkningen lider av lindrig kronisk njursjukdom, säger Stefan Jacobson. Idag vet vi att det medför kraftigt ökad risk att drabbas av olika hjärt- och kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och åderförkalkning. Lätt nedsatt njurfunktion är faktiskt en större riskfaktor än diabetes för hjärt- och kärlsjukdomar, förklarar han. Och det är också klarlagt att prognosen efter en hjärtinfarkt är mycket sämre för patienter med njursjukdom. I sin forskning undersöker Stefan Jacobson hur vissa typer av vita blodkroppar hos personer med njursjukdom skiljer sig från blodkroppar hos friska människor. – Vi tittar på hur blodkropparna interagerar med blodkärlsväggen, fäster till blodkärlen och vandrar genom väggen till inflammatoriska fokus i kroppen. De beter sig lite annorlunda, uttrycker andra proteiner. När njurarna inte har full funktion påverkas den kemiska balansen i blodet. Salthalter förändras; gifter som skulle filtrerats bort blir kvar i blodbanan i lite högre koncentratioFRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ner än normalt. Tillståndet kan betraktas som en låggradig, kronisk inflammation. Detta tycks leda till att immunförsvaret hela tiden är lite aktiverat, vilket i sin tur påverkar hjärtkärlsystemet negativt.

Fler kommer att drabbas Sambandet mellan hjärt-kärlsjukdom och njursjukdom går också i motsatt riktning: faktorer som hjärtsvikt och högt blodtryck gör att njurarna belastas hårdare, vilket på sikt kan leda till försämrad njurfunktion. Andra faktorer som ökar risken för njursjukdom är övervikt, typ 2-diabetes och rökning. Därmed är njursjukdom en integrerad del av den ohälsa som vi brukar tala om som livsstils- och välfärdssjukdomar. Det innebär att allt fler i världen kommer att drabbas av njursjukdom, i takt med att välfärden ökar globalt. – En trend mot fler njursjuka syns redan i en rad länder, säger Stefan Jacobson. För att kunna studera de vita blodkropparnas funktion hos försökspersoner med och utan njursjukdom framkallar Jacobsons forskargrupp två vätskeblåsor på personens arm, och ersätter blåsornas hud med glaskoppar. – Vi framkallar en steril inflammation. Den är väldigt ytlig och läker på ett par dagar. Metoden är vanlig för att undersöka allergier och hudsjukdomar, men vi är nästan de enda i världen som använder den för att studera njur- och hjärt-kärlsjukdom. Förhoppningen är att forskningen ska ge kunskap om hur njursjukas vita blodkroppar orsakar och förvärrar åderförkalkning, och hur processen kan hämmas. Ett annat spår i Stefan Jacobsons forskning är registerstudier. – En fördel med Sverige är ju våra omfattande register av hög kvalitet. I vår forskning används framför allt hjärtinfarktregistret Swedeheart, som inkluderar data om patientens njurfunktion. I registerstudierna har Stefan Jacobson och hans kolleger funnit att personer med nedsatt njurfunktion har betydligt sämre prognos efter en hjärtinfarkt, samt att alla faktiskt inte får den behandling som de enligt riktlinjerna bör få. – Varför kan vi bara spekulera om, säger han. Kanske är doktorerna lite rädda att de njursjuka patienterna ska drabbas av för mycket biverkningar. Men vi ser i studierna att de som får behandling enligt riktlinjerna tillfrisknar bättre än de som inte får det. Stefan Jacobson är också svensk representant i styrgruppen för den internationella observationsstudien DOPPS som jämför resultaten för dialysvård i olika länder. – Målet med DOPPS är att identifiera best practise. Studien har pågått i tio år och betytt mycket för att dialysbehandlingen i såväl Sverige som resten av världen förbättrats. Sedan 2011 är Stefan Jacobson VD för Danderyds sjukhus, vilket innebär att hans forskning till övervägande del får ske utanför ordinarie arbetstid. – Jag har valt att fortsätta forska för att det är så vansinnigt roligt. Naturligtvis blir det på ett annat sätt än tidigare, då jag kunde vara aktiv på labbet själv. Nu får jag delta i forskningen i rollen som konsult, bollplank och bihandledare för fem doktorander. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Stefan Jacobson professor i njurmedicin med särskild inriktning mot det kardiorenala syndromet föddes i Stockholm 1952. Han har fått sin grundutbildning vid KI, där han fick läkarexamen 1977 och läkarlegitimation 1979. Han är specialist i allmän internmedicin och i medicinska njursjukdomar. Stefan Jacobson disputerade vid KI 1986 och blev docent 1989. 2000–2012 var han adjungerad professor vid KI. Som kliniker har Stefan Jacobson arbetat vid medicinkliniken och njurmedicin på KS 1980–2005. 1990 blev han sektionschef och överläkare, 1996 chefsöverläkare och 1997 verksamhetschef för njurmedicinska kliniken. 1998–2000 var han chef för divisionen för medicin vid KS. Sedan 2005 är Stefan Jacobson anställd på Danderyds sjukhus som verksamhetschef för njurmedicinska kliniken, 2008 blev han verksamhetsområdeschef och 2011 VD. Han är fortfarande praktiserande läkare några timmar i månaden. Stefan Jacobson är sedan 2008 medlem av KI:s och SLL:s gemensamma forskningsstrategiska kommitté och i SLL:s FoU-råd. Stefan Jacobson utnämndes den 1 september 2012 till professor i njurmedicin med inriktning på det kardiorenala syndromet vid Karolinska Institutet.

Veteax. Gluten återfinns i vete, korn och råg. Behandlingen vid celiaki består av en strikt glutenfri kost. Teckning: Jonas F Ludvigsson.

Celiaki – en diagnos som ökar i samhället ÄMNET: Diagnosen celiaki, glutenintolerans, ökar i samhället. Idag har mellan en och två procent av befolkningen diagnosen, det vill säga cirka 100 000 personer. Eftersom den bakomliggande genetiken fortfarande är densamma, finns någon okänd omgivningsfaktor som svarar för ökningen. Forskningen bygger på patientdata från hela landet som matchats till olika register. Tidigare drabbades nästan bara barn av celiaki, men glutenintolerans kan numera utvecklas när som helst under livet.

Jonas Ludvigsson, professor i klinisk epidemiologi vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, forskar i huvudsak om celiaki, glutenintolerans. Han samordnar en internationell forskargrupp som arbetar med nya riktlinjer för definition och hantering av celiaki respektive samarbete mellan olika celiakicentra där erfarenheter kan delas. – Det skulle vara bra om den internationella forskningen kunde enas om definitionerna av celiaki och av relaterade störningar som icke-celiakimedierad glutenkänslighet, säger han. Celiaki, glutenintolerans, är ingen allergi och ska därför inte förväxlas med till exempel veteallergi. Förutsättningen för att utveckla celiaki är att äta en kost innehållande vete. Men gluten förekommer i lägre halter även i råg och korn. Diagnosen ställs via ett blodprov och en tarmbiopsi som tas via gastroskopi. Ärftlighet är en riskfaktor; cirka fem till tio procent av personer med en nära släkting med celiaki är själva glutenintoleranta. Tillståndet är vanligt i Europa och USA, men betydligt ovanligare i Sydamerika. När det gäller Afrika och Asien är läget mer oklart, förklarar Jonas Ludvigsson. – Däremot är förekomsten hög inom vissa grupper i Nordafrika. Det kan förklaras av att hjälporganisationer lindrat hungersnöd i dessa områden med stora mängder vete. Vid celiaki ökar risken för komplikationer och följdsjukdomar, säger han. En kost inne-

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

hållande gluten förstör tarmluddet hos patienter med celiaki, så att kroppen inte kan ta upp näring normalt. Tunntarmens slemhinna blir slät och kan lätt drabbas av inflammationer. – Slemhinnan kan vara fläckvis flack, men är oftare troligtvis helt slät. En del personer har trots detta inga specifika symtom, i första hand vuxna med celiaki, medan barn oftare drabbas av bland annat viktnedgång, trötthet och diarré. Forskning har visat att celiaki är en immunmedierad sjukdom, det vill säga att den triggas igång av immunsystemet. När en glutenintolerant person äter glutenrik kost, aktiveras nämligen CD4-positiva Tceller i tarmslemhinnan. De producerar inflammatoriska cytokiner som orsakar den för celiaki typiska slemhinneskadan. Tarmluddet minskar och raderas slutligen. Enda sättet att minska eller bli fri från besvären är att helt utesluta gluten ur kosten. Även om celiaki ökar risken för olika sjukdomar är den överrisken väldigt liten, menar Jonas Ludvigsson. Det starkaste sambandet finns till Addisons sjukdom, en sällsynt endokrin sjukdom där binjurebarkens produktion av kortisol och aldosteron är nedsatt. En koppling finns även till autoimmuna sköldkörtelsjukdomar, typ 1-diabetes respektive leverproblem. Andra sjukdomstillstånd där sambanden är svagare är vissa cancerformer, epilepsi och psykiatriska sjukdomar.

Faktorer som skyddar Ludvigssons forskargrupp kunde tidigare i år, i ett samarbete med amerikanska kolleger, visa att personer med kvarstående inflammation i tarmslemhinnan flera år efter sin diagnos, löper ökad risk att drabbas av cancer i lymfsystemet, lymfom, än patienter vars slemhinna har läkt. – Att tarmen tillåts läka är därför viktigt för att dessa patienter ska minska sin risk för lymfom, säger han. Forskarna har spekulerat i eventuella faktorer som skulle kunna skydda mot celiaki. När det gäller barn verkar amning ha en skyddande inverkan. En av Jonas Ludvigssons pågående studier undersöker amningens längd hos mödrar med celiaki. Man vet också att tarmens bakterieflora kan påverka risken att drabbas. Jonas Ludvigsson arbetar även med kvalitetsstudier i samband med registerforskning. Han undersökte bland annat om svininfluensavaccinering av gravida ökade risken för låg födelsevikt hos deras barn. – Men vi kunde inte se någon ökad risk, snarare tvärtom. De vaccinerade mammornas barn visade sig i allmänhet vara friska. Han skrev 2009 den första vetenskapliga artikeln om det svenska personnumret, som han senare har följt upp med en studie om patientregistret. Han har även skrivit Att börja forska inom medicin och vårdvetenskap, en handbok som vänder sig till den nyblivne doktoranden. Här diskuteras bland annat hur man skriver studieprotokoll, projektansökningar och vetenskapliga artiklar. Jonas Ludvigsson har dessutom översatt och bearbetat boken Barnmedicin i ett nötskal, samt är en av tre redaktörer för den senaste utgåvan av Akutpediatrik. EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Jonas Ludvigsson professor i klinisk epidemiologi föddes 1969 i Uppsala och tog läkarexamen 1995 vid Linköpings universitet där han även disputerade 2001. Han blev 2005 docent vid Örebro universitet. Han är ordförande i Svensk Epidemiologisk Förening (SVEP) och vice ordförande i Svenska Barnläkarföreningen. Han är sedan 2005 ledamot av styrgruppen för det nationella IBD-registret respektive ledamot av den vetenskapliga referensgruppen för Svensk Nationell Datatjänst (SND). Han vistades 2012 som Fulbright Research Scholar vid Mayo Clinic, USA, och fick två år dessförinnan utmärkelsen ”Rising star in European Gastroenterology”. Han utnämndes i år till årets alumn vid Linköpings universitet. Han är även webbmaster för svenska Amnesty Internationals hälso- och sjukvårdsgrupp, samt ansvarig för den svenska specialistskrivningen i pediatrik. Han är överläkare till 50 procent på barnkliniken, Örebro universitetssjukhus. Jonas Ludvigsson utnämndes den 1 maj 2013 till professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska Institutet.

Bilden visar ett snitt genom ryggmärgen på ett 4 dagar gammalt kycklingembryo. Snittet är färgat med antikroppar och visar uttrycket i olika nervceller av proteinerna Sox21 (röd), Sox3 (grön) och NF1 (blå). Bild: Jonas Muhr.

Stamcellers handlingsutrymme och kompetens ÄMNET: Eukaryot molekylärbiologi omfattar studier av proteiners och andra makromolekylers utseende och funktion i biologiska processer. Ämnet har en stark koppling till genetik, eftersom gener både regleras av och uttrycker (producerar) proteiner. Jonas Muhr intresserar sig för de molekyler som reglerar nervsystemets, i synnerhet hjärnans, stamceller. Att studera mekanismerna bakom celldelningen i den friska hjärnan ger viktig kunskap för förståelsen av hur tumörer uppstår och utvecklingen av behandlingar mot cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Stamcellerna i vår hjärna är aldrig särskilt många men de utför en enorm prestation. Genom celldelning ger de upphov till de runt 100 miljarder nervceller, av ungefär 1000 olika celltyper, som den vuxna hjärnan består av. Hur denna utveckling av hjärnan ser ut på övergripande nivå har forskningen haft god kunskap om länge. Men hur det går till i detalj, vilka mekanismer som styr denna komplexa och ömtåliga process, är fortfarande till stora delar okänt. Jonas Muhr är professor i eukaryot molekylärbiologi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, och hans forskning handlar just om detta. – Hur får en stamcell sina instruktioner? Vad gör att den delar på sig? Och vad gör att den slutar dela på sig? Det är, enkelt uttryckt, vad vi försöker förstå, säger Jonas Muhr. Genom att lära oss om den friska hjärnan kan vi också få kunskap hur cancer och neurodegenerativa sjukdomar fungerar. De kemiska signaler som kroppen använder för att ge stamcellerna order är rätt få – omkring ett tjugotal olika molekyler. Trots denna begränsade repertoar av kommandon kan stamcellerna med precision instrueras att tillverka ett tusental olika typer av hjärnceller. Det innebär att en viss signalmolekyl måste ha olika innebörd och ge olika resultat, beroende på sammanhanget.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

– Cellernas handlingsutrymme, deras kompetens som vi säger, beror på både tid och rum: de reagerar annorlunda på en viss signal idag jämfört med igår, och nervceller i en del av hjärnan reagerar annorlunda än celler i en annan del eller i ryggmärgen. Hur dessa kompetensskillnader uppkommer är en av de stora forskningsfrågorna för Jonas Muhr och i slutet av 2012 tilldelades han, tillsammans med kolleger vid Linköpings universitet och Karolinska Institutet, ett femårigt bidrag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att utforska det.

Hur stamceller regleras i nervsystemet Oavsett om cellen ska fortsätta som stamcell eller mogna till en hjärncell behöver den aktiva instruktioner, berättar Jonas Muhr. – När jag började forska förmodade många att cellen fortsatte som stamcell så länge den inte fick några andra signaler. Men det har visat sig felaktigt. Den behöver instruktioner för att förbli stamcell och den behöver instruktioner för att mogna till funktionell cell. Får den inga signaler alls hamnar den i en sorts limbo: mogen och oförmögen att dela sig, men ändå inte funktionell. Varje stamcell i hjärnan ger upphov till väldigt många kopior, och varje kopiering av DNA innebär en risk. Ju fler kopieringsfel som smyger sig in i den genetiska koden, desto större sannolikhet att cellen ska börja bete sig konstigt och i värsta fall föröka sig okontrollerat så att en cancer uppstår. För att begränsa dessa risker, men samtidigt kunna producera de enorma mängder hjärnceller som behövs, har stamcellerna en elegant taktik, förklarar Jonas Muhr. – Cellerna har två olika sätt att dela på sig. De stamceller som ska fortsätta att vara stamceller delar sig i en långsam, rigorös process, där risken för mutationer är mycket liten. De dotterceller som är på väg att bli mogna hjärnceller delar sig däremot snabbt i ett antal led. När de blir helt mogna tystnar de och kommer aldrig dela sig mer, varför kopieringsfel i deras DNA inte gör lika mycket. Detta håller vi på att undersöka nu: hur går det till? Hur vet en cell om den ska dela sig fort eller långsamt? Forskningen om hur stamceller regleras i nervsystemet kan på sikt leda till nya behandlingar, bland annat mot cancer. – Tumör är en tillväxtsjukdom, en klump celler som inte förstår att de ska sluta dela på sig, säger Jonas Muhr. Om vi kan förstå varför kontrollmekanismerna har slutat fungera, vilken gen som saknas eller är för aktiv, så skulle vi kunna utveckla läkemedel som rättar till det felet. En annan möjlig väg är att identifiera vilka livsviktiga proteiner en stamcell behöver för att fortsätta vara en stamcell, och sedan försöka ta bort ett eller flera av dessa ämnen i tumören, så att det blir omöjligt för den att växa. Även för behandling av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer, Parkinson, MS och ALS, är detta viktig forskning. – Där ser jag alla möjligheter i världen. Jag tror att vi kommer att kunna behandla degenerativa sjukdomar med friska neuronala stamceller i framtiden. Men för att det ska gå att göra på ett säkert sätt måste vi ha god kunskap om hur stamcellerna styrs. I Jonas Muhrs egen forskning är det en familj av proteiner som kallas SOX som står i centrum. De har varit kända sedan 1980-talet, men först på senare år har deras funktion för neuronala stamceller klarlagts – tack vare bland annat Jonas Muhr. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Jonas Muhr professor i eukaryot molekylärbiologi föddes 1967 i Vedevåg, norr om Örebro. Han fick sin grundutbildning i molekylärbiologi samt sin forskarutbildning vid Umeå universitet. Han disputerade 1999 med Specification of Early Neuronal Identity in the Vertebrate CNS som belönades med Naturvetarnas pris 2000 för bästa avhandling i biologi. 1999–2002 gjorde Jonas Muhr sin postdoc vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, KI, finansierad av Hjärnfonden. 2003–2006 fortsatte han som forskarassistent, med finansiering från Vetenskapsrådet. 2007–2012 var han forskargruppsledare – då med stöd från Vetenskapsrådet som rådsforskare. Sedan 2004 är han knuten till Ludwiginstitutet för cancerforskning. 2009 fick Jonas Muhr motta Sven och Ebba-Christina Hagbergs pris för sina upptäckter om SOX-proteinernas betydelse för nervsystemets stamceller. Han anlitas som sakkunnig av tidskrifter som Genes & Development, Nature, Nature Cell Biology, Nature Genetics, Nature Neuroscience och PNAS samt av finansiärer som brittiska Wellcome Trust. Jonas Muhr utnämndes den 1 december 2012 till professor i eukaryot molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.

Biomedicinen behöver modern metodik för digital kommunikation, storskaliga beräkningar, simulering och dataintegration i forskningen. Bild: Martin Mentell.

Biostatistik bidrar till effektivare forskningsprocesser ÄMNET: Juni Palmgren forskar på statistiska metoder för planering och analys av biomedicinska studier, med speciell inriktning mot statistisk epidemiologi och statistisk genetik. Metodbakgrunden har hon inom statistikvetenskap med fokus på generaliserade linjära modeller, överlevnadsanalys, modeller för ofullständiga data, mätfelsmodeller samt kausalmodeller. Metodutvecklingen pågår kontinuerligt inspirerad av aktuella forskningsprojekt.

Under 2009 lanserade regeringen utbyggnaden av ett 20-tal olika strategiska forskningsområden, däribland e-vetenskap. Två centra tilldelades anslag. Juni Palmgren, professor i biostatistik vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, deltog i ansökan och har suttit i styrgruppen för ett av dem, The Swedish e-Science Research Center (SeRC), som koordineras från KTH och där också Karolinska Institutet, Stockholms universitet och Linköpings universitet ingår. – Jag drev frågan att forskningen om komplexa sjukdomar vid Karolinska Institutet skulle innefattas i begreppet e-vetenskap. Biomedicinen behöver modern metodik för digital kommunikation, storskaliga beräkningar, simulering och dataintegration i forskningen. Under 2012 startade projektet e-Science for Cancer Prevention and Control (eCPC), ett flaggskepp inom SeRC, förklarar Juni Palmgren. Projektet samordnar specifika metodfrågeställningar inom två cancercentra, dels The Center for Cancer Risk Prevention, (CRisP), dels Advancing Cervical Cancer Eradication Strategies (ACCES). Båda koordineras av institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet. – eCPC är för närvarande mitt huvudsakliga forskningsfokus där jag ansvarar för biostatistisk modellering och simulering.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Det breda syftet med eCPC är att utveckla en metodologisk verktygslåda för att utvärdera effekterna av att gå från dagens uniforma screeningstrategier till att i stället identifiera högriskgrupper och introducera individuella strategier för screening och prevention. I början ligger fokus på bröst-, prostata- och livmoderhalscancer och eCPC arbetar här i nära samarbete med CRisP och ACCES. – Vi modellerar risker för att insjukna och prognoser som funktionen av olika markörer som genetiska faktorer, livsstilsparametrar, demografisk information, tumörkarakteristika med mera. Målet är sedan att via datorsimulering testa individuella screeningmetoder för hög- respektive lågriskpatienter samt utfallet för olika typer av screeningprogram för de tre cancergrupperna. Screeningprogrammen utvärderas avseende återfall, dödlighet, biverkningar och kostnader. – Vi strävar efter att formulera en generell plattform för bröst-, prostata- och livmoderhalscancer samtidigt som de tre cancerformerna har olika naturalhistoria och använder olika typer av screeninginstrument.

Data från många källor behövs Vid sidan av traditionella riskfaktorer för bröstcancer har ett flertal gener och bröstens täthet visat sig vara viktiga prediktionsfaktorer. För prostatacancer har genetiska markörer vid sidan av PSA-test ett prediktionsvärde och för livmoderhalscancer utvärderas HPV-vaccination och HPV-test vid sidan av dagens cytologiska test. – Vår första mer anspråkslösa målsättning är att skapa prototyper och delmål som visar att konceptet med datorsimulering är ett nyttigt planeringsverktyg innan man sjösätter större studier på människa. Eftersom de här cancersjukdomarnas förlopp är så komplexa, behövs integrerade data från många olika källor. Simulering i dator ersätter utvärderingen av en analytisk modell, menar Juni Palmgren. – Inom CRisP pågår redan kliniska studier, bland annat en studie i samarbete med Stockholms läns landsting som testar nya screeninginstrument för prostatacancer, den så kallade Stockholm 3-studien. Juni Palmgrens forskning har en bred ansats genom att hon även är knuten till Institute for Molecular Medicine Finland (FIMM) vid Helsingfors universitet. Där deltar hon i metodprojekt inom genetisk populationsbaserad forskning med fokus på metabola sjukdomar och inom hjärta/kärl. – Just nu skriver jag en metodansökan till Finlands Akademi där ett av huvudsyftena är att harmonisera registerdata mellan Sverige och Finland med fokus på psykiatriska diagnoser. Metodfrågorna skiljer sig inte avsevärt mellan olika sjukdomsområden. Det här projektet anknyter till ambitionerna att förenkla registerbaserad forskning i Sverige respektive Norden, något som ingår i mitt uppdrag vid Vetenskapsrådet. EVA CEDERQUIST

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Juni Palmgren professor i biostatistik föddes 1949 i Helsingfors och tog 1973 en MSc i matematik vid Helsingfors universitet, där hon 1987 disputerade i statistik på avhandlingen Categorical Data with Errors of Observation. Hon var 1985-1994 senior scientist/ biostatistiker vid National Public Health Institute, Helsingfors, och utnämndes 1989 till docent i statistik vid Helsingfors universitet. Hon var perioden 1997-2013 verksam som professor i biostatistik vid institutionen för matematik, Stockholms universitet, och 1999-2013 som gästprofessor i biostatistik vid Karolinska Institutet. Hon utnämndes 2007 till hedersdoktor i medicin vid Karolinska Institutet. Under perioden 2011-2015 är hon Finland Distinguised Professor (FiDiPro) vid Institute for Molecular Medicine Finland, FIMM, Helsingfors universitet (30 procent), och perioden 2010-2016 huvudsekreterare för forskningsinfrastruktur vid Svenska Vetenskapsrådet (50 procent). Juni Palmgren utnämndes den 1 juli 2013 till professor i biostatistik vid Karolinska Institutet.

Bild på humana fettceller i kultur, de är färgade med en triglyceridinfärgning (Oil Red O). Bild: Mikael Rydén.

För mycket och för lite fettväv lika farligt ÄMNET: Fettväven är kroppens mest plastiska organ och största hormonproducent. Från att länge ha betraktats främst som en energilagrande vävnad, vet man nu att den spelar en central roll i utvecklingen av insulinresistens, dyslipidemi och atheroskleros vid kliniska tillstånd som övervikt/fetma, typ 2-diabetes, familjär kombinerad hyperlipidemi, kronisk njursvikt, cancer, kakexi och polycystiskt ovarialsyndrom. Forskningen omfattar cell- och molekylärbiologiska tekniker i olika cellkultursystem samt kliniska studier.

Mikael Rydén är professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid institutionen för medicin, Huddinge och studerar fettväven ur ett flertal perspektiv. Bland annat de molekylära mekanismerna bakom fettvävsomsättning, faktorer bakom insulinresistens och signalvägarna bakom de inflammatoriska faktorer fettväven utsöndrar. Fettväven består i huvudsak av fettceller, adipocyter, där uttrycket ”lagom är bäst” passar in. Medan för mycket fettväv leder till övervikt och fetma, är det inte heller bra att ha för lite fettväv, säger Mikael Rydén. – Då måste fettet lagras någon annanstans, vilket sker i musklerna respektive i och runt de inre organen, exempelvis i levern, vilket är jättefarligt hälsomässigt. Vid både för mycket och för lite fettväv finns ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Vid cirka hälften av alla cancerformer drabbas patienterna av kakexi, det vill säga förlust av fettväv och muskelmassa. Det är ofta förenat med en ökad insulinresistens. – Vår forskargrupp har gjort stora proteomik-studier kring kakexi och studerat cirkulerande faktorer i blodet som skulle kunna bidra till att cancerpatienter förlorar fettväv, berättar Mikael Rydén. – Dessa faktorer leder eventuellt till förändringar i lipidomsättningen, så att patienterna hydroliserar sitt fett. Vår hypotes är att tumören möjligen tillgodogör sig fettet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Signalvägar som är uppreglerade vid fetma, är nedreglerade i samband med kakexi och tvärtom. Många av signalvägarna är alltså motsatta, även om det också finns andra skillnader. Det går till exempel inte att se någon minskning av inflammationsmarkörer i samband med kakexi, säger han. Fetma är ett stort problem i världen idag, även i länder där fetma tidigare varit mer eller mindre okänt. Asiatiska befolkningsgrupper har visat sig lättare kunna utveckla diabetes än vita kaukasier. I ett flertal länder i Sydostasien finns även många normalviktiga personer med diabetes. Förklaringen kanske finns i att det evolutionärt har varit en överlevnadsfördel för människor med mer fettväv i ett kallare klimat, förklarar Mikael Rydén. – I Sverige finns också problem med fetma, men vi är ändå förhållandevis förskonade. Här finns en relativt stor medvetenhet om riskerna. I skolan tenderar nu antalet överviktiga barn att minska, vilket är mycket positivt.

Nybildning av fettväv och fettceller Fettväven är kroppens mest plastiska organ i ett viktspann från några kilo upp emot 250 kilo. Den utsöndrar cirka 600 olika peptider och faktorer med lokal inverkan, bland annat ett flertal hormoner, tillväxtfaktorer, angiogena faktorer, enzymer, kollagen och matrix. Många faktorer har också en inflammatorisk inverkan, som olika interleukiner och TNFalfa. Forskargruppen studerar de bakomliggande aktiverande signalvägarna. Studierna omfattar även uttrycket av mikro-RNA, som kan hämma uttrycket av gener som reglerar inflammation. Mikael Rydéns forskningsfokus har under senare år legat på fettvävsnybildning i vuxen ålder. Forskargruppen kunde 2008 i tidskriften Nature visa att cirka tio procent av vår fettcellsproduktion årligen omsätts. Hos normalviktiga bildas lika många fettceller som dör, medan feta personer har fler fettceller än normalt. I en pågående studie undersöks nu olika faktorer som utsöndras från fettväven som skulle kunna styra nybildningen av fettceller. – Man kan antingen ha en majoritet av små eller stora fettceller. Stora fettceller är elakare och utsöndrar fler inflammatoriska faktorer som bland annat TNF-alfa. De är också mer insulinresistenta. Det är bättre att ha många, men små fettceller, förklarar Mikael Rydén. De stora fettcellerna förekommer både i det subkutana underhudsfettet och i det farliga bukfettet. Rydéns grupp är en av flera som kunnat visa att det dock inte lönar sig att operera bort bukfett. Bästa sättet att komma åt det är via kost och motion, säger han. Stora fettceller förekommer inom hela BMI-spannet från 20 till 60. Gruppen har till exempel kunnat visa hos unga normalviktiga kvinnor att en hög andel stora fettceller är förenat med ökad produktion av TNF-alfa. Mikael Rydén studerar även mekanismerna bakom insulinresistens och typ 2-diabetes, tillstånd där det finns stort behov av mer effektiva läkemedel. Fokus ligger därför på faktorer i fettväven som styr insulinresistens. – Vi studerar fettcellernas stroma, grundvävnad. Om man är fet blir stroman fibrös, vilket leder till hypoxi, det vill säga syrebrist, i fettväven, vilket sannolikt bidrar till insulinresistensen, säger Mikael Rydén. EVA CEDERQUIST

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Mikael Rydén professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning föddes 1970 i Stockholm, tog läkarexamen 1996 och disputerade 1997. Parallellt med studierna på Karolinska Institutet bedrev han forskarstudier i molekylär neurobiologi. Han fortsatte forska kring intracellulära signalvägar i humana fettceller och deras relevans för utveckling av insulinresistens och typ 2-diabetes. Han blev 2002 docent i experimentell endokrinologi och 2006 i endokrinologi. Han tilldelades 2003 Young Investigators Award in Basic Science från European Association on the Study of Obesity och innehade 2003-2009 en halvtidstjänst för forskande kliniker. Han blev 2005 specialist i internmedicin och 2006 i endokrinologi/diabetologi. Han blev 2010 universitetslektor och överläkare vid kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, och är sedan 2010 ansvarig för Kliniskt centrum för metabol forskning på diabetes inom KI:s diabetesprogram. Mikael Rydén utnämndes den 1 juli 2013 till professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som specialistkompetent läkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Hiv-infekterade dendritiska celler (DC) kan ej aktivera NKT-celler. Ljusmikroskopisk bild (vänster) och fluorescensmikroskopisk bild (höger) av två dendritiska celler omgivna av ett antal NKT-celler. Den hiv-infekterade dendritiska cellen (grön) förmår inte aktivera produktion av interferon (röd) i NKT-cellerna (blå). Bild. Johan Sandberg.

MAIT- och NKT-cellers betydelse vid hiv ÄMNET: MAIT-celler och NKT-celler är två av flera sorters T-celler eller T-lymfocyter. Dessa är en del av det adaptiva immunsystemet, alltså den del av immunsystemet som anpassar sig och lär sig att känna igen nya sjukdomsalstrare. Just NKT-celler, natural killer T-celler, och MAIT-celler, mukosa-associerade invarianta T-celler, har dock även egenskaper som annars förknippas med det ospecifika, medfödda immunsystemet. De har förmågan att reagera och gå till angrepp omedelbart, medan det typiska för det adaptiva systemet annars är att det når full kraft först cirka en vecka efter infektionens början.

Johan Sandberg är professor i viral immunologi vid institutionen för medicin, Huddinge och forskar om immunförsvarets T-celler: hur de utvecklas hos människan och hur de försvarar kroppen mot virusangrepp, men också hur de i vissa fall kan reagera på ett sätt som förvärrar sjukdomsförloppet. Det finns många sorters T-celler och Sandberg intresserar sig framför allt för två grupper: MAIT- och NKT-celler. – MAIT-celler är något så ovanligt som en relativt nyupptäckt typ av lymfocyter, säger han. De är bland annat spännande eftersom vi tror att de spelar en stor roll för sjukdomsutvecklingen vid hiv. MAIT-cellerna känner inte direkt igen hiv-viruset som sådant, och blir av allt att döma inte heller infekterade av det. Ändå tycks de vara viktiga i den process som gör att obehandlad hiv så småningom leder till ett kollapsande immunförsvar. – Det som huvudsakligen driver sjukdomen är att immunsystemet blir överaktiverat under lång tid, vilket gör att det åldras i förtid. Tänk dig en armé som aldrig får vila – den blir rätt snart slutkört och oförmögen att strida. Vi har sett att just MAIT-celler är väldigt aktiverade hos hiv-patienter. Hiv infekterar tidigt vävnad i tarmen och leder till skador och läckage i tarmbarriären – den spärr som ska se till att tarmens bakterieflora inte kommer ut i blodbanan. Johan

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Sandberg och hans kolleger tror att denna försvagning av barriären är orsaken till att MAITcellerna reagerar så kraftigt hos hiv-patienter. Hypotesen är att aktiveringen också påverkar sjukdomens fortsatta utveckling negativt. – Vi har pågående studier som förhoppningsvis kan ge oss viktiga ledtrådar, säger Johan Sandberg. På sikt får patienten ofta problematiskt låga nivåer av MAIT-celler i kroppen. – Effekten är bestående och ganska allvarlig. Medan många andra delar av immunförsvaret kan komma tillbaka gör MAIT-cellerna inte det. Varför vet vi inte. Nu får vi patientmaterial från olika behandlingsstudier för att se om vi kan hitta förutsättningar som ger MAIT-cellerna möjlighet att komma tillbaka.

Samarbete med Makerere University Även den andra T-cellstyp som Johan Sandberg intresserar sig särskilt för, NKT-celler, tycks vara av betydelse för hiv. – Vår grupp upptäckte för några år sedan en speciell egenskap hos hiv-viruset: det förhindrar aktivt att en viss molekyl, kallad CD1, i den infekterade cellen syns på cellytan. Sådana mekanismer är vanliga hos virus för att undvika upptäckt av immunförsvaret. Idag vet vi att denna nedreglering av CD1 bevarats under virusets evolution. Det tyder på att mekanismen är nödvändig för virusets överlevnad. Om CD1 finns på cellens yta känns molekylen igen av just NKT-cellerna. Johan Sandberg och hans forskargrupp frågar sig därför: när, var och hur är det avgörande för hivviruset att undgå upptäckt av NKT-cellerna. – Vår hypotes är att det rör sig om själva smittotillfället vid den dominerande smittovägen: heterosexuellt samlag. Vi tror att NKT-cellerna skulle kunna känna igen de första infekterade cellerna i slidans slemhinna om inte virusets mekanism för att dölja CD1 fanns. En viktig del av Johan Sandbergs forskning om NKT-celler sker vid Makerere University, Uganda. Genom samarbetet, som är inne på sjätte året får Johan Sandberg möjlighet att studera hiv i ett afrikanskt sammanhang. Det handlar dels om skillnader i miljö och livsvillkor, såsom socioekonomiska faktorer och exponering för tropiska infektioner; dels om viktiga skillnader mellan olika typer av hiv. Virusstammarna i Uganda är lite annorlunda än de i Sverige, förklarar han. I Nordamerika och Europa dominerar subtyp B medan Uganda har subtyperna A och D. Idag vet vi att subtyp D ofta ger ett allvarligare, snabbare, sjukdomsförlopp. Den genomsnittliga överlevnaden för patienter med subtyp D är flera år kortare än för de andra varianterna. – Men varför? Finns det immunologiska skillnader som kan förklara detta mönster? Det undersöker jag tillsammans med min doktorand Proscovia Naluyima. Vi tittar bland annat på just NKT-cellerna, och kan se att de överlever mycket längre vid infektion med subtyp A än vid D. Johan Sandbergs forskning berör också det som kallas co-infektion, det vill säga när en patient har mer än en allvarlig infektion. Globalt bär många hiv-infekterade också på andra allvarliga sjukdomar, såsom tuberkulos eller hepatit C. För co-infekterade är situationen ofta extra kritisk, vilket ställer höga krav på vården att i varje enskilt fall välja den mest lämpliga behandlingen. Sandbergs grupp har bland annat hittat en biomarkör som kan bli användbar i valet mellan olika hepatit C-behandlingar. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Johan Sandberg professor i viral immunologi är född 1970 i Linköping. Han fick sin grundutbildning i molekylär biologi vid Uppsala universitet och doktorerade i immunologi vid Karolinska Institutet 1999. 1998 var han visiting research fellow vid Harvard Medical School. 1999–2002 gjorde han post doc-vistelser vid Aaron Diamond AIDS Research Center, Rockefeller University samt Gladstone Institute of Virology and Immunology, University of California. Johan Sandberg återvände 2003 till KI, inledningsvis som forskarassistent med stöd från Vetenskapsrådet, VR. 2007 blev han senior forskare och 2010 rådsforskare med stöd från VR. Idag leder han en forskargrupp vid Centrum för infektionsmedicin, där han också är ställföreträdande enhetschef. Johan Sandberg är ledamot i docenturnämnden vid KI sedan 2009 och ledamot i VR:s bedömningspanel för internationella postdokvistelser sedan 2012. Han sitter också i styrgruppen för KI:s centrum för HIV-forskning sedan starten 2012 och var medarrangör till den internationella forskarkonferensen Towards a Cure for HIV som hölls i Stockholm i september 2013. Johan Sandberg utnämndes den 1 juni 2013 till professor i viral immunologi vid Karolinska Institutet.

Funktionella kopplingar från amygdala hos kvinnor och män

Funktionella kopplingar från vänstra (L) respektive högra (R) amygdala skiljer sig mellan män (M) och kvinnor (W). Bild: Ivanka Savic Berglund.

Neurobiologiska skillnader mellan könen ÄMNET: Både män och kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, men mönstret skiljer – de flesta psykiatriska diagnoser är mer vanliga hos det ena könet än det andra. Varför vet man inte, men grundläggande neurobiologiska skillnader mellan könen kan vara en orsak. Ivanka Savic Berglunds grupp har bland annat påvisat könsskillnader i hypotalamus aktivitet, i asymmetrin mellan hjärnhalvorna samt i nervkopplingarna runt amygdala.

Det limbiska systemet i vår hjärna är bland annat centrum för våra mest grundläggande drifter och känslor, såsom könsbeteende, rädsla, hunger, sömn och vakenhet. Det är också nära knutet till minnet, hjärnans belöningssystem och luktsinnet. Ivanka Savic Berglund är professor i neurologi vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och forskar om det limbiska systemets funktion, anatomi och betydelse för människans beteende. Forskningen omfattar dels hur det limbiska systemet fungerar hos friska individer, dels vid olika sjukdomstillstånd, framför allt epilepsi. – Min forskning började i det som jag fortfarande arbetar med som klinisk neurolog: epilepsi. Jag disputerade på hur man med avbildningstekniken PET kan avgöra var i hjärnan ingreppet ska göras vid kirurgisk behandling av svår epilepsi. Idag är epilepsi ett av flera spår i Ivanka Savic Berglunds forskning. En central fråga är varför vissa psykiska problem, framför allt depression, är vanliga hos patienter med svår epilepsi. Ivanka Savic Berglunds hypotes är att rent neurobiologiska faktorer har betydelse. – Epilepsianfallen påverkar hjärnans struktur, säger hon. De verkar störa och till och med förstöra nervbanor i limbiska systemet. Det kan vara en orsak. Hon vill också ta reda på om liknande mekanismer kan förklara varför psykisk utbrändhet ofta leder till bestående kognitiva förändringar, till exempel vad gäller stresstålighet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Tanken väcktes efter att hon fått in flera patienter som egentligen inte led av epilepsi, men som drabbats av ett epileptiskt anfall i samband med extrem stress. – När vi började studera det här såg vi att personer som varit utbrända har vissa förändringar i hjärnans struktur, vilka skulle kunna förklara varför de inte kan hantera stress längre. Den grå substansen i en del av den frontala hjärnan är betydligt tunnare än hos friska individer. Nu går vi vidare för att ta reda på om detta beror på glutamatfrisättning, precis som vid epilepsi. Man har sett att glutamat frisätts hos djur vid stress.

Forskning om luktsinnet eget spår När Ivanka Savic Berglund började forska om epilepsi behövde hon en metod som kunde avslöja störningar i det limbiska systemet. Hennes lösning blev att använda avbildningstekniker tillsammans med luktstimuli, eftersom luktsinnet, till skillnad från våra övriga sinnen, är direkt kopplat till just limbiska systemet. Med tiden har detta utvecklats till ett eget spår i hennes forskning. – Det visade sig att man inte visste särskilt mycket om hur hjärnans processer för lukter ser ut, så jag fick backa och börja från början: hur går det till i den friska hjärnan? De intressantaste forskningsfrågorna är ofta de som man stöter på längs vägen, jag har alltid försökt vara öppen för dem. En bit in i doftforskningen insåg hon att hon med denna metodik skulle kunna besvara en sedan länge omdebatterad fråga: feromoners betydelse för människan. – Man visste att de styr könsbeteende hos djur, men många ifrågasatte att de har samma funktion hos människor, eftersom några sådana kopplingar mellan näsa och hjärna aldrig hittats. Men med PET kunde vi se att feromoner aktiverade hjärnan – just i de delar som rör reproduktion och styr frisättning av könshormon. Dessutom syntes klara könsskillnader i studien, vilket gav upphov till följdfrågor: Finns det också skillnader mellan olika sexuell orientering? Och vilka andra könsskillnader finns i vår neurobiologi? Ivanka Savic Berglund gick vidare och jämförde heterosexuella och homosexuella försökspersoner vid feromonstimuli. Det visade sig att det fanns neurobiologiska skillnader i vissa avseenden. – Det är förstås inte okontroversiellt att forska om något sådant. En del har varit kritiska, men mest har jag faktiskt fått positiva reaktioner. Rätt många homosexuella har hört av sig och tackat för undersökningen, vilket jag inte var beredd på. I deras ögon visade studien att det finns en verklig grund för deras homosexualitet, att det inte är något som de har hittat på själva. Efter forskningen om feromoner har Ivanka Savic Berglund fortsatt att kartlägga skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor. Hon vill bland annat förstå varför olika psykiska problem är ojämnt fördelade mellan könen. Att kvinnor oftare drabbas av depression kan förstås bero på att vi inte lever i ett jämställt samhälle, men det kan också finnas neurobiologiska orsaker som samspelar med miljöfaktorerna, konstaterar hon. – Det är inget deterministiskt budskap om att vi är födda olika och inte kan göra något åt det. Tvärtom är hjärnan mycket plastisk, påverkbar. Men för att kunna förebygga sjukdom bättre, och ge bättre, mer differentierad vård, behöver vi ta reda på hur våra hjärnor fungerar. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Ivanka Savic Berglund professor i neurologi med särskild inriktning mot könsskillnader är född i Belgrad 1953. Hon inledde sina medicinstudier vid Uppsala universitet, tog sin läkarexamen vid Karolinska Institutet 1978 och blev legitimerad läkare 1980. 1984 blev hon specialist i neurologi och 1991 i klinisk neurofysiologi. Ivanka Savic Berglund doktorerade 1992. 1994–1996 vistades hon som post doc hos Jerome Engel vid University of California, Los Angeles – ett samarbete som fortsatt sedan dess. 1996 återvände Ivanka Savic Berglund till forskning vid KI, där hon blev docent 1999. Samma år blev hon överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. 1997–2003 hade hon forskarassistent respektive forskartjänst vid Vetenskapsrådet. 2003–2009 hade hon en så kallad elittjänst som forskargruppledare vid KI. Hon är medgrundare och ledamot i Stockholm Brain Institute’s verkställande kommitté. Ivanka Savic Berglund utnämndes den 1 februari 2013 till professor i neurologi med särskild inriktning mot könsskillnader vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Forskningen handlar om att utmana balansförmågan hos varje enskild person, så att den hela tiden befinner sig på gränsen till sin förmåga. Foto: Alexandra Halvarsson.

Att ta balansträningen ett steg längre ÄMNET: Fall är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa och sjuklighet hos äldre. Av de cirka 300 000 som årligen söker akut sjukhusvård i Sverige till följd av fallolyckor, dör omkring 1 600. Risken att dö i en fallolycka är sex gånger större än i en trafikolycka. Kliniska studier har visat lovande resultat för balansträning hos äldre, såväl friska som personer med benskörhet och Parkinsons sjukdom. Agneta Ståhles grupp har utvecklat en ny balansträningsmodell baserad på vetenskapligt framtagna principer för träning, balanskontroll och åldrande.

Agneta Ståhle är professor i sjukgymnastik vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle och forskar om äldres självskattade balansproblematik och effekten av träning. – Hos äldre med benskörhet får ett fall så stora konsekvenser, säger hon. Även fallrädsla är en riskfaktor för framtida fall, och rädslan att ramla kan göra att man drar ned på sin fysiska aktivitetsnivå. Fysisk inaktivitet minskar balansförmågan och leder till ett stillasittande liv. Man riskerar att hamna i en ond cirkel med minskad rörelseförmåga, fallrädsla, fall och muskelsvaghet, fallskador och ökad risk för kroniska sjukdomar kopplade till livsstilen. Hennes forskning omfattar idag studier över friska äldre, personer med osteoporos respektive Parkinsons sjukdom samt patienter med kompletta och inkompletta ryggmärgsskador; patientgrupper med stor fallrisk. Många med balansproblem ramlar lätt när de ska göra flera saker samtidigt. Agneta Ståhles grupp har därför utvecklat ett balansträningsprogram som är utmanande genom att omfatta successivt stegrande svårigheter, där man också får träna på att göra flera saker samtidigt, så kallad dual- och multi-tasking. – Exempelvis genom att gå på ojämnt underlag samtidigt som man bär en bricka med ett glas vatten, alternativt räknar baklänges eller anger varannan bokstav i alfabetet. Det handlar om vilka delar av det komplexa balanssinnet man vill utmana. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Det handlar också om att utmana balansförmågan hos varje enskild person, så att den hela tiden befinner sig på gränsen till sin förmåga. Hur träningen utformas och stegras beror förutom på den enskildes förmåga även på sjukdomsbakgrund. Det måste finnas en teori och tanke bakom vad som passar den enskilda individen. Alla grupperna får träna tre gånger per vecka i tre månader under ledning av sjukgymnast. Personerna följs sedan upp direkt efter avslutad träning, och ett halvt respektive ett år efter att de slutat träna. Studien har visat att de som deltagit i träningen går snabbare efteråt, är mindre rädda för att ramla, är mer fysiskt aktiva och skattar en högre livskvalitet jämfört med kontrollgruppen, säger Agneta Ståhle. – Vi har dessutom mätt olika variabler för balansförmågan och noterat att i och med att personerna blivit mer fysiskt aktiva, blir de också bättre på att parera balansen, även om detta inte är någon garanti mot nya fall.

Implementationsstudier inom flera områden Hon planerar nu en implementeringsstudie i klinisk praxis, det vill säga lämpliga strategier för hur forskningsresultaten bäst ska kunna användas i praktiken. Det är viktigt att gruppens forskningsrön snabbt kan komma patienterna till nytta, säger hon. I samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har hennes grupp tagit fram programmet ”Träna rätt på fyra sätt”, vilket resulterat i ett par filmer och ett specifikt bokmärke med träningsråd. I filmerna, som handlar om förebyggande säkerhetsarbete för att minska antalet fall, visar Alexandra Charles och Carl Jan Granqvist enkla styrke- och balansövningar och hur man kan fortsätta vara fysiskt aktiv som äldre. Agneta Ståhle ska även studera motionsvanor hos 65-70-åringar, en grupp man vet är mer aktiv idag än tidigare. Hon vill få kunskap om hur åldersgruppen tänker när det gäller fallprevention och hur personer i den här åldern tränar. Även detta görs i samarbete med MSB. I samarbete med forskare i Karlstad kommer hon att studera samhällsekonomiska aspekter av balansprogrammet. Via specifika labbtester som Agneta Ståhles grupp gör i sitt rörelselabb undersöker man också vad som händer vid gången i samband med bland annat vändningar. – Vi studerar även för- och nackdelar med stegräknare respektive accelerometrar, det vill säga rörelsemätare, vilka alla medverkande fått. Vi kommer att studera hur dessa mätmetoder samstämmer hos de olika patientgrupperna. I ett samarbete med Sunnaas sykehus HF i Norge och Rehabstation Stockholm/Spinalis studeras fall och fallprevention hos personer med kompletta och inkompletta ryggmärgsskador, en grupp som ofta drabbas av fall och fallskador. Forskningen kommer att utmynna i ett fallpreventionsprogram som ska implementeras i både Norge och Sverige. – Förhoppningen med all vår forskning kring fallprevention är att kolleger fångar upp resultaten och överför dem i klinisk praxis för personer med balansproblem och/eller ökad fallrisk. EVA CEDERQUIST

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Agneta Ståhle professor i sjukgymnastik föddes 1951 i Stockholm, tog 1972 examen som gymnastikdirektör vid GIH i Stockholm och 1976 som sjukgymnast vid SIIS. Hon disputerade 1999 i kardiologi vid Karolinska Institutet om motionsgymnastikens betydelse för äldre med hjärtsjukdom. Hon blev 2006 docent i sjukgymnastik. Hon fick 2009 Bengt Fridlunds nyinstiftade vetenskapliga pris för “betydande arbete inom det kardiovaskulära området”. Hon var 2003 och 2008 redaktör för FYSS - fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hon är sedan 2013 ledamot av LSRs vetenskapliga råd. Hon var 2004–2007 expertrådgivare till SBU, och 2002–2003, 2006–2007 och 2011 till Socialstyrelsen, nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. Åren 2008-2011 var hon expertrådgivare och ordförande för sakområdet fysisk aktivitet inom Socialstyrelsens nationella riktlinjearbete för sjukdomsförebyggande metoder inom hälso- och sjukvården. Agneta Ståhle utnämndes den 1 januari 2013 till professor i sjukgymnastik vid Karolinska Institutet.

Skelettmuskulaturens fibrer förändras vid regelbunden träning Regelbunden träning

Epigenetiska mekanismer DNA-metylering

Modifiering av histoner

Nya mitokondrier bildas

Aerobisk metabolism Uthållighet

Omställningsproteiner

Transkriptionsfaktorer

Nya blodkärl bildas

Blodtillförsel Uthållighet

Skelettmuskelvävnad

Regelbunden träning leder till att nya blodkärl och mitokondrier bildas i skelettmuskulaturen, troligen genom epigenetiska mekanismer. Illustration: Susanna Appel.

Epigenetiks betydelse för träning ÄMNET: Arbetsfysiologi är det vetenskapliga fält som studerar människan under fysiskt arbete. Arbetsfysiologin undersöker vilka effekter arbete får på kroppen, akut och långsiktigt, till exempel rörande blodcirkulation, andning och ämnesomsättning. Intressanta vävnader är inte minst hjärta, blodkärl, lungor och muskler. Carl Johan Sundberg undersöker bland annat varför vi svarar så olika på träning. Här tror man att både genetik och epigenetik har stor betydelse.

Vi vet att vi mår bra av fysisk aktivitet, men många frågor om varför vi mår bra av träning återstår att besvara. Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi, forskar om vad som egentligen händer i kroppen när vi tränar och hur det bidrar till ökad hälsa och förbättrad fysisk funktionsförmåga. – Regelbunden träning leder till en massa saker: i skelettmuskulatur och hjärta bildas nya blodkärl och mitokondrier – cellens kraftverk, säger Carl Johan Sundberg. Blodtrycket förbättras. Olika inflammationssubstanser i blodet blir mindre aktiva. Vi vill förstå mekanismerna bakom sådana förändringar. Mekanismerna kartläggs på flera nivåer: från hur förekomsten av olika proteiner förändras och hur det påverkar kroppen, till de bakomliggande genetiska och epigenetiska mekanismerna. – Epigenetik, alltså de faktorer som styr hur aktiva enskilda gener ska vara, har blivit allt mer intressant för oss. En av våra centrala frågor är varför olika människor svarar så olika på träning; och där tror vi att både genetik och epigenetik har stor betydelse. En besläktad fråga är om regelbunden träning sätter epigenetiska spår i en muskel? Enkelt uttryckt: blir det lättare att träna en muskel om den har varit tränad förut? Bär den på någon form av molekylärt minne, även när de synliga spåren av en tidigare träning försvunnit? FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

En pågående studie ska förhoppningsvis ge svar på det. I källaren under oss har försökspersoner först tränat ena benets uthållighet under tre månader, och sedan kommit tillbaka ett år senare för att träna båda benen. Försöken är avslutade; nu analyseras resultaten. Träning för olika patientgrupper är ett annat viktigt tema i Carl Johan Sundbergs verksamhet. I en aktuell studie ska han tillsammans med omvårdnadsforskare studera hur bröstcancerpatienter under pågående cellgiftsbehandling påverkas av olika typer av träning. – Många patienter mår illa till följd av kemoterapin och en del drabbas av muskelvärk. Fysisk aktivitet anses viktigt för att minska besvären och öka patienternas välbefinnande, men idag vet vi inte vilken träning som passar bäst. Inte heller vet vi hur mycket det skiljer mellan olika patienter eller hur gener aktiveras. En annan aktuell studie är en jämförelse mellan intervallträning och ”vanlig” konditionsträning. – Vid hög arbetsintensitet, över mjölksyratröskeln, är den biokemiska miljön i våra muskler annorlunda. Vi aktiverar andra typer av muskelfibrer som normalt inte är involverade vid en vanlig lunk i träningsspåret. Det gör att kroppen också svarar helt annorlunda på sådan träning.

Entreprenörssjäl Annan pågående forskning är en studie av det första dygnets molekylära skeenden i kroppen efter träning, framför allt hur mRNA flukturerar. Data från friska försökspersoner finns, och ska hösten 2013 kompletteras med motsvarande försök på patienter med förstadium till diabetes. Fysisk aktivitet för olika patientgrupper är en fråga som engagerar Carl Johan Sundberg även utanför forskningen. Han är en av personerna bakom FYSS – den handbok för ordination av fysisk aktivitet som kom i sin första utgåva 2003. Nu pågår arbetet med tredje upplagan, planerad till 2015. – FYSS, vars namn påminner om FASS, är översatt till en rad språk, och internationellt känd och använd idag. Det är väldigt roligt. Att FYSS används på flera kontinenter är ett skäl till att Carl Johan Sundberg också börjat intressera sig för etnicitet i sin forskning. Idag kommer forskningsdata i mycket hög utsträckning från personer med europeiskt ursprung, eftersom det är i västvärlden som de stora forskningsresurserna funnits. Nu behövs data från Asien och Afrika för att se hur stora skillnaderna är mellan olika folkgrupper. – Vi är bland annat igång med en träningsstudie på diabetiker i Vietnam, berättar Carl Johan Sundberg. Carl Johan Sundberg ligger bakom flera ”science center”-utställningar på Naturhistoriska Riksmuseet, bland annat ”Den sinnrika människan” som stod i 15 år. Han har grundat det europeiska vetenskapsmötet ESOF (Euroscience Open Forum), lett uppbyggnaden av den akademiska verksamheten vid KI:s enhet för bioentreprenörskap och varit ansvarig för KI:s medverkan i Stockholm School of Entrepreneurship, som är ett samarbete mellan KI, KTH, Stockholms universitet, Handelshögskolan och Konstfack. – Jag är en entreprenörssjäl; tycker om att initiera och bygga nytt. I ESOF:s fall tog uppbyggnaden 10 år, men nu är mötet, med cirka 5 000 delegater, en självklar entitet på den europeiska forskningshimmelen. ANDERS NILSSON

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Carl Johan Sundberg professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi är född i Stockholm 1958. Han tog sin läkarexamen vid KI 1986 och disputerade 1993. 1994–1997 gjorde han AT-tjänstgöring och sedan 1997 har han forskat vid KI i olika befattningar. 1999 blev han docent. 1995–1996 var Sundberg vetenskaplig sekreterare i den parlamentariska dopingkommissionen. 1998–2005 var han projektledare vid KI:s Centrum för Medicinska Innovationer och 2005–2012 chef för enheten för bioentreprenörskap. Carl Johan Sundberg är ordförande för Vetenskapsfestivalen i Göteborg, för organisationen Forska!Sverige samt för YFA, Yrkesföreningar för fysisk aktivitet som ger ut FYSS. Han har också förtroendeuppdrag knutna till Internationella olympiska kommittén, Centrum för idrottsforskning, Medicinska föreningen vid KI och Arne Ljungqvists antidopingfond. Han är grundare till Euroscience Open Forum, ESOF. Sundberg har fått flera utmärkelser inom forskningskommunikation, bland annat EU-kommissionens Descartes Science Communication Prize 2005. Carl Johan Sundberg utnämndes den 1 november 2012 till professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska Institutet.

Bilden visar ko-lokalisation mellan serotonin 5-HT1B receptorn (röd) och adaptor proteinet P11 (grön) i inhibitoriska Basketceller i hjärnan. Bild: Per Svenningsson.

Nya biomarkörer och behandlingar vid depression och Parkinsons sjukdom ÄMNET: Forskningen fokuserar på läkemedelseffekter via G-proteinkopplade receptorer samt neurobiologin och underliggande icke-motoriska symtom som depression i samband med Parkinsons sjukdom. Målsättningen är att identifiera prediktiva biomarkörer, men även nya och förbättrade behandlingsmöjligheter. I laboratoriet används olika molekylärbiologiska, biokemiska, imaging och beteendemässiga tekniker. Kliniskt följs patienter i olika stadier av Parkinsons sjukdom över tid.

Per Svenningsson är professor i neurologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap och forskar inom basal neurovetenskap. Han studerar bland annat G-proteinkopplade receptorer, som är den vanligaste typen av receptor. Det finns uppemot ett tusental olika humana G-proteinkopplade receptorer. Den här receptortypen är också den vanligaste måltavlan för de läkemedel som används i samband med Parkinsons sjukdom och en rad andra sjukdomstillstånd. Det är angeläget med ökad kunskap om hur dessa receptorer uttrycks i nervcellerna i de aktuella delarna av hjärnan och om hur läkemedelseffekter där kan bidra till att modulera sjukdomsförloppet, säger Per Svenningsson, som är gruppledare för sektionen för translationell neurofarmakologi vid Karolinska Institutet. – Det är viktigt att receptorer befinner sig på rätt plats i nervcellen för att kunna förmedla en normal intracellulär signalering. Vår hypotes är att avvikande nivåer av receptorer i en del av en nervcell skulle kunna bidra till sjukdomstillstånd. Forskargruppen fokuserar därför på att finna så kallade adaptoproteiner som binder till receptorerna och påverkar deras lokalisation och funktion. – Adaptoproteiner är ett hittills relativt outforskat forskningsområde. Det är forskning som förhoppningsvis kan ge oss ökad förståelse av hur läkemedel verkar cellulärt.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Depression vid Parkinsons sjukdom Uppskattningsvis 23 000 personer i Sverige lider av Parkinsons sjukdom, som därmed är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen. Risken att insjukna ökar med stigande ålder, vilket gör åldern till den största riskfaktorn. Orsakerna bakom sjukdomen är okända, men det finns ett fåtal familjer med ökad sjukdomsrisk. Den ärftliga risken ligger annars runt fem procent. Per Svenningsson är involverad i forskningen kring att hitta biomarkörer i exempelvis ryggmärgsvätska respektive hjärnimaging-tekniker som skulle kunna förutsäga hur snabbt sjukdomen utvecklas. – Man har uppmärksammat att inte bara de dopaminerga delarna av hjärnan är påverkade i samband med Parkinsons sjukdom, utan också andra delar av hjärnan. Det blir alltfler hjärnregioner som påverkas ju mer sjukdomen fortskrider. Han är speciellt intresserad av de icke-motoriska symtomen vid Parkinsons sjukdom, som depression, något som 30-50 procent av patienterna drabbas av. Många personer med Parkinsons sjukdom som utvecklar depression lider också av initiativlöshet och bristande förmåga att känna glädje. Däremot förekommer inte lika mycket skuldkänslor som vid vanlig depression, förklarar han. – Depressionen föregår ofta de motoriska symtomen vid Parkinsons, liksom luktnedsättning, förstoppning och sömnstörningar, som ibland kan uppträda åratal före sjukdomsdebuten. G-proteinkopplade receptorer finns i hela kroppen men är rikligt uttryckta i hjärnan. Receptorer för signalsubstanserna serotonin och dopamin är några av de receptortyper som tillhör gruppen G-proteinkopplade receptorer. Per Svenningsson har tidigare tillsammans med amerikanska kolleger hittat samband mellan serotoninsystemet och en viss gen, p11, som kunnat kopplas till olika depressiva tillstånd samt till Parkinsons sjukdom. – Vid depression förekommer ett minskat uttryckt av p11. Detta protein medierar även antidepressiva läkemedel som citalopram, förklarar Per Svenningsson, som studerar proteinets förekomst i såväl hjärnan som blodbanan. Han medverkar i flera internationella kliniska studier som utvecklar läkemedelskandidater via G-proteinkopplade mekanismer. Läkemedlen befinner sig i olika faser av klinisk prövning. Två dagar i veckan arbetar han kliniskt vid den neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, med patienter med Parkinsons sjukdom och andra motoriska störningar som ataxier och Huntingtons sjukdom. EVA CEDERQUIST

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Per Svenningsson professor i neurologi med särskild inriktning mot rörelsesjukdomar föddes 1968 i Lund och tog läkarexamen 1996 vid Karolinska Institutet där han 1998 disputerade. Sin post doc-period gjorde han 1999–2003 vid Rockefeller University, USA. Åren 2003-2010 arbetade han som docent vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet. 2005–2010 gjorde han sin specialistutbildning i neurologi vid Karolinska universitetssjukhuset, där han var verksam som specialist 2010–2012. Samma period arbetade han som docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, KI. Han är sedan 2008 ledamot av Swedish Movement Disorder Society (SWEMODIS), sedan 2009 av Svenska Parkinsonfondens granskningskommitté och är sedan 2013 ledamot av exekutivkommitten för European College of Neuropsychopharmacology (ECNP). Han är vetenskaplig koordinator för Karolinska Institutets samarbete med Rockefeller University. Per Svenningsson utnämndes den 1 september 2012 till professor i neurologi, med särskild inriktning mot rörelsesjukdomar, vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som specialistkompetent läkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

I samband med operation ges vätska för att understödja patientens cirkulation, och för att säkerställa flödet av syre ut i vävnaderna. Foto: Matts Jonsson.

Icke invasiva övervakningsmetoder i samband med anestesi ÄMNET: Christer Svensén studerar effekter av cirkulatorisk övervakning och vätskebehandling till patienter före, under och efter operation. Vätsketillförsel med ledning av blodtryck och urinproduktion har ofta lett till att patienten lagrar onödig vätska i kroppen, vilket påverkar såväl sjuklighet som mortalitet. Studier görs av infusionslösningars distribution i kroppen vid olika patologiska tillstånd samt av icke invasiva metoder för att bedöma vätskestatus samt av vätsketillförsel till patienter i samband med sepsis och septisk chock.

Christer Svensén är professor i anestesiologi vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset och forskar om hur hemodynamisk cirkulatorisk övervakning, respektive hur tillförda vätskor fördelas i kroppen, samt farmakokinetik. Han är överläkare vid Södersjukhuset i Stockholm och innehar en kombinationstjänst som även omfattar undervisning och kliniskt arbete. I samband med operation ges vätska för att understödja patientens cirkulation, och för att säkerställa flödet av syre ut i vävnaderna. Men historiskt har alltför mycket vätska tillförts. Därför försöker man idag ge vätska mer precist och genom nya både invasiva och icke invasiva metoder, säger han. Det är också viktigt med kunskap om hur andra vävnader i kroppen påverkas. Under senare år har Svenséns forskargrupp därför med ljusabsorption studerat om olika vävnader påverkas av vätsketillförseln. – Om man ger för lite vätska, får man dålig genomblödning. Om man i stället ger för mycket, sväller exempelvis den mycket känsliga tarmen och får därmed svårare att läka ihop. Att tillföra vätska innebär att ge vatten till vatten, eftersom kroppen består av cirka 60 procent vätska. Det gör det svårt att mäta effekten. Det kan därför vara en fördel att titta på utspädningen i plasma, så kallad volymkinetik. Christer Svensén samarbetar även med en grupp vid Vilnius universitet, Litauen, kring FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

utvecklingen av icke invasiv övervakning. Forskargrupperna utvecklar en halvstängd loop, ett system för vätsketillförsel, i syfte att ge rätt mängd vätska vid rätt tillfälle så att inte kroppen övervätskas.

Sepsis och septisk chock Inom ett doktorandprojekt i Stockholm studeras vätskegivningen i samband med sepsis och septisk chock. På Södersjukhuset finns många sådana patienter på den kirurgiska intensivvårdsavdelningen. Sepsis, blodförgiftning, är ett hyperinflammatoriskt tillstånd med hög dödlighet, 30-40 procent. Kliniskt får dessa patienter ofta successivt alltmer vätska för att hålla igång cirkulationen, men frågan är var gränsen går, säger Christer Svensén. Om patienten tillförs för mycket vätska, påverkar detta dödligheten. I doktorandprojektet presenteras ett enkelt, passivt benlyfttest som kan visa om vätsketillförseln är tillräcklig. – När patienternas ben lyfts, kan vi se om blodet rinner tillbaka, det vill säga om hjärtat svarar. Om det inte sker, behöver inte mer vätska ges, förklarar han. Forskningen bygger till stor del på kunskap från gruppens hemodynamiska forskning. Med hjälp av modeller påminnande om de inom farmakokinetiken, där läkemedelsdistribution i kroppen studeras över tid, har studier av infusionslösningars distribution i kroppen gjorts vid olika sjukdomstillstånd. Han samarbetar också med sin gamla forskargrupp vid University of Texas Medical Branch i Galveston, Texas, respektive med en grupp i Kina. I samarbetet med University of Texas pågår cirkulationsforskning där försökspatienter sövs samtidigt som forskarna studerar hur olika läkemedel samverkar. Christer Svensen planerar också att starta ett projekt kring kontinuerlig patientövervakning med hjälp av icke invasiva metoder. Christer Svensén är studierektor för samtliga 70 doktorander på Södersjukhuset och ansvarig för den kliniska anestesiundervisningen av kandidater på kirurgterminen. Studenterna har även fått pröva på att själva under handledning planera anestesin vid ingreppet, utföra anestesin respektive att följa upp patienterna efteråt. En undervisning han avser att permanenta. Dagens anestesi är säker, förklarar han. Idag opereras även mycket gamla patienter, såvida de är någorlunda friska. – De flesta sjukhus i landet följer checklistor som WHO har sammanställt med kontrollpunkter såväl före som efter operation. Det finns forskning som visar att det har minskat antalet misstag och felaktiga ingrepp. Det öppnar också upp för kommunikation mellan vårdpersonalen så att misstag kan upptäckas i tid. EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Christer Svensén professor i anestesiologi föddes 1950 i Stockholm och tog 1971 reservofficersexamen, Kungliga Sjökrigsskolan i Näsby Park, och 1975 examen som civilekonom, Handelshögskolan Stockholm. Fram till 1978 var han redovisningschef och ekonomichef vid Svenska Finans och Boliden. Han tog 1985 läkarexamen vid Karolinska Institutet, blev 1993 specialist respektive 2006 docent i anestesi- och intensivvård och tjänstgjorde 1993–1999 som helikopterläkare inom SLL. Han har arbetat som expeditionsläkare i bland annat Afrika och på Antarktis. Han disputerade på KI 1998. Han utnämndes 1995 till örlogskapten och marinläkare. Han deltog i utlandsstyrkan i Adenviken 2009 och är styrelseledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet. 2000-2007 arbetade han som Associate professor vid University of Texas Medical Branch, Galveston, Texas, USA, och innehar medicinsk licens (USMLE) i delstaterna Texas och New York. Han tilldelades 2005 Clinical Scholar Research Award, USA. Christer Svensén utnämndes den 1 januari 2013 till professor i anestesiologi vid Karolinska Institutet.

Forskningen om hiv i Vietnam har bland annat innehållit intervjustudier i hemmiljöer. Här hembesök hos en familj i Bavi i norra Vietnam. Besöket ingår som del i en befolkningsbaserad studie av tuberkulos och influensa. Foto: N P Hoa

Strategier för minskad spridning av hiv ÄMNET: Trots mångårig kunskap om hur de två globalt enskilt största infektionssjukdomarna, hiv och tbc, medicinskt kan förhindras, är det svårt att nå ut med relevanta åtgärder. Utmaningen är störst i låg- och medelinkomstländer. Anna Ekéus Thorsons forskning fokuserar på epidemiologi och interventioner i södra Afrika och Vietnam, med inriktning mot utsatta befolkningsgrupper. Målet är att identifiera och överbrygga avstånd mellan kunskap och praktik som hindrar effektivt bekämpande av hiv och tbc.

Globalt dör färre till följd av hiv, och något färre smittas, jämfört med för 10 år sedan. Samtidigt som flera av de värst drabbade länderna i södra och östra Afrika rapporterar framsteg, finns enskilda områden och befolkningsgrupper där situationen är sämre och antalet hivinfekterade ökar, eller har stabiliserats på oroväckande höga nivåer. Läkemedel mot hiv kan förlänga livet avsevärt och samtidigt förebygga hiv-smitta. – Ett stort kvarstående problem är dock att det är svårt att nå alla behövande i låg-och medelinkomstländer. Bara lite drygt hälften får behandling i de mest drabbade länderna säger Anna Ekéus Thorson, professor i global infektionsepidemiologi vid institutionen för folkhälsovetenskap. Tillfället då en hiv-infektion diagnostiseras blir därför väldigt viktigt. Det är förutom en möjlighet att erbjuda vård, också en chans att erbjuda behandling och förebygga smitta. – Vi har precis avslutat en studie där vi utvärderat hemtestning av hiv i en fattig del av Kwazulu-Natal i Sydafrika, där förekomsten av hiv är mycket hög. Vi erbjöd via dörrknackning testning och rådgivande samtal i hemmiljö. Det visade sig att det var fler som ville testa sig då, jämfört med dem som bara hade den vanliga testningen via sjukvårdsinrättning att tillgå. I övriga delar av världen, till exempel i många länder i sydost-Asien, sker smittspridning av hiv framförallt i utsatta, så kallade nyckelgrupper. Män som har sex med män löper en FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

relativt hög risk att smittas med hiv vid oskyddat samlag med en partner som bär på viruset. I Vietnam har tidigare studier funnit att nästan var femte homosexuell man i Hanoi var hiv-infekterad. – I våra intervjuer med män som har sex med män i Vietnam framkom att även om det inte finns någon diskrimerande lagstiftning, så upplever många av dessa män ett stort kulturellt stigma som förhindrar öppenhet och därmed tillgång till både information och prevention. Eftersom vi också har påvisat en hög grad av stigma associerad med hivprevention och behandling i vår tidigare forskning, så blir situationen extra svår, säger Anna Ekéus Thorson.

Komplex fråga För att bättre kunna nå männen har forskargruppen utvecklat ett internetbaserat enkätsystem där studiedeltagarna rekryteras via sociala nätverk. – Vi tror att möjligheten att besvara forskningsfrågor anonymt och i ensamhet framför en dator eller läsplatta ökar viljan att deltaga. Vi hoppas att de som inte skulle vilja besöka en studielokal som riktar sig till män som har sex med män på grund av stigma eller andra skäl, ändå kan tänka sig att besvara våra frågor. – Resultaten från Vietnam visar på en stor risk för en extremhög spridningstakt av hiv bland männen i fråga. Mer än 1/3 av männen rapporterade riskbeteende under de senaste tre månaderna, och samtidigt var det väldigt få som någonsin testat sig för hiv. I nästa steg planeras därför en interventionsstudie i Vietnam, med syfte att minska smittspridning av hiv samt att öka andelen män som har kunskap om sin hiv-status. Vi vet att regelbunden behandling med antiretrovirala läkemedel mot hiv minskar nivåerna av viruset och därmed drastiskt ökar överlevnad och minskar smittspridning. Vi vet också att svaga hälsosystem fortfarande kämpar med andra stigmatiserade sjukdomar som kräver lång behandling, såsom tuberkulos. Att ordna och – med minskat bistånd – finansiera den kontinuerliga, livslånga behandlingen till alla behövande med hiv, blir därför ytterligare en stor framtida utmaning för sjukvården i de mest utsatta länderna, menar Anna Ekéus Thorson. Det är därför nödvändigt att det preventiva arbetet samtidigt fortsätter på andra sätt. I en studie gjord i Sydafrika berättade de par som hiv-testat sig att de upplevde ett ömsesidigt negativt test som ett viktigt incitament för sexuell trohet. Däremot var situationen svårare i de fall då mannen testade positivt och kvinnan negativt. Kvinnorna berättade om upplevd maktlöshet och sexuellt tvång inom en relation de inte såg någon utväg från. – Jag tycker dessa resultat på ett bra sätt illustrerar hur komplex frågan om prevention är. Det handlar om väldigt mycket mer än enbart kunskap och kondomer, och den är intimt sammanknippad med kvinnors ställning i samhället och deras möjligheter till utbildning säger Anna Ekéus Thorson. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Anna Ekéus Thorson professor i global infektionsepidemiologi med särskild inriktning mot hiv föddes 1969 i Göteborg. Hon diplomerades 1994 i tropikmedicin och epidemiologi vid Université VII i Paris, tog läkarexamen 1995 i Lund samt en Master i Public Health vid Karolinska Institutet år 2000. Efter läkarexamen arbetade Anna Ekéus Thorson på infektionskliniken vid Uppsala Akademiska sjukhus, och gjorde sen allmäntjänstgöring på Södersjukhuset. Hon blev specialist i infektionsmedicin 2011, och arbetar fortfarande på infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset. Hon disputerade 2003 med en avhandling som behandlade skillnader i förekomst och tillgång till vård bland Vietnamesiska kvinnor och män med tuberkulos. 2009 blev hon docent i global hälsa. Anna Ekéus Thorson har vistats längre perioder som post doc och gästforskare vid Hanoi Medical University, där hon 2011 tilldelades en hedersprofessur. Hon har också gästforskat vid medicinska forskningsrådet i Cape Town, Sydafrika. Anna Ekéus Thorson utnämndes den 1 april 2013 till professor i global infektionsepidemiologi, med inriktning mot hiv, vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som specialistkompetent läkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Kvinnor

Män

fasteglukos inverterat HDL kolesterol Faktor 2

Faktor 2

triglycerider midja diastoliskt blodtryck systoliskt blodtryck leukocyter (vita blodkroppar)

Faktor 1

Bilderna visar hur nära variabler för metabola syndromet och vita blodkroppar är relaterade till varandra hos män och kvinnor. Genom analys av faktorernas så kallade klustringsmönster illustreras tydligt hur mycket tätare vita blodkroppar och de metabola komponenterna (utom blodtryck) ligger varandra hos kvinnor (t h) än hos män (t v). Blodtrycksvariablerna däremot ligger tätt intill varandra för både män och kvinnor. Bild: John Öhrvik.

Biostatistik – ökad insikt i samspelet mellan gener och sjukdomar ÄMNET: Biostatistik kan beskrivas som ett gränssnitt mellan biomedicinsk och statistisk vetenskap – en vetenskap som tillämpar modern statistisk teori för att studera variation och korrelation i levande organismer. En central del av John Öhrviks forskningsområde omfattar utveckling och tillämpning av robusta statistiska metoder i studier av genetiska sekvensvariationer som förklarar uppkomsten, respektive riskerna, för olika hjärt-kärlsjukdomar och metabola störningar.

Kartläggningen av det humana genomet i HUGO-projektet var ett stort genombrott för genetiken. Idag är det möjligt att studera samband mellan genomets struktur och egenskaper i hela människan. – De enorma möjligheter det medfört, har ställt forskningen inför stora utmaningar när det gäller att tolka och förstå den information vi får från vårt genom. Här startade utvecklingen av en helt ny gren av biostatistik, säger John Öhrvik, professor i klinisk biostatistik vid institutionen för medicin, Solna. Människans genom har cirka tre miljarder baspar, nukleotider. En single nucleotide polymorfism, så kallad SNP, är den vanligaste formen av genetisk variation och förekommer i genomsnitt i tre promille av basparen. Det är bara en liten andel av dessa SNP:ar som är funktionella och därmed kan resultera i en skillnad mellan två människor. Dessa SNP:ar är mycket betydelsefulla för att förstå samspelet mellan vårt genom och vår hälsa, förklarar han. – Robusta biostatistiska metoder för att identifiera funktionella SNP:ar är därför helt avgörande för vår förståelse av detta samspel. I sin forskning studerar John Öhrvik bland annat sambanden mellan olika SNP:ar och sjukdomar inom områdena hjärta-kärl och diabetes i syfte att förbättra prevention och behandling. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Han studerar även samband mellan olika biomarkörer, som exempelvis HDL-kolesterol och glukos, och hjärt-kärlsjukdom, vilket kan ha avgörande betydelse för framtida diagnostiseringsmetoder. Låga nivåer av HDL-kolesterol, det så kallade goda kolesterolet, och/eller höga glukosnivåer är riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. – Studier som omfattar hela genomet karaktäriseras av att antalet SNP:ar är mycket större än antalet individer. För att täcka in merparten av den genetiska variationen krävs cirka en miljon SNP:ar, medan antalet individer oftast rör sig om några tusen. Det innebär ett stort behov av nya statistiska metoder och kraftfulla datorer med hög parallellitet för att man ska kunna dra säkra slutsatser, förklarar han.

Viktigt tolka data rätt För närvarande analyseras sambanden mellan olika sjukdomar och SNP:ar oftast med så kallad univariat analys, vilket innebär att man gör ett mycket stort antal samtidiga test, ett per SNP. – Problemet med metoden är att antalet så kallade falskt positiva fynd är väldigt stort, vilka ser ut som att vi funnit ett samband mellan en SNP och en sjukdom. Men i själva verket återspeglar fyndet bara att vi använt statistiken felaktigt och tolkat våra data på fel sätt, säger han. Detta innebär en risk för framtida patienter och poängterar ytterligare behovet av effektiva statistiska metoder för att öka förståelsen av samspelet mellan våra gener och sjukdomar. Traditionella korrigeringar av signifikansnivån för flera samtidiga test i syfte att minska risken för falskt positiva fynd, leder till mycket konservativa testkriterier och därför har metoder som false discovery rate (FDR) använts, men även de har sina begränsningar, förklarar John Öhrvik. För närvarande studerar han möjligheten att förbättra dessa korrigeringar genom att utnyttja att SNP:ar funna genom sekvensering av hela genomet är korrelerade, och därmed kan representeras av ett mindre antal okorrelerade variabler. Han utvecklar också metoder för intern validering, det vill säga validering i samma studiepopulation som det ursprungliga fyndet gjorts i. Metoderna är baserade på så kallad bootstrap-metodik och går förenklat ut på att jämföra effektskattningar från cirka ett tusental slumpmässiga urval från den ursprungliga studiepopulationen med dem som inte ingår i urvalet. – Från jämförelsen får vi ett viktat medelvärde som kan användas för att justera för den överskattning av effekten hos de mest signifikanta SNP:arna som är känd under namnet ’vinnarens förbannelse’ , säger han. Dessa metoder har nyligen kommit till användning i en större europeisk studie, IMPROVE. I studien mättes tjockleken på avståndet mellan ytterväggen och endotelet i halspulsådrornas (karotis) kärlväggar. Området kan förtjockas genom plackbildning, vilket i förlängningen innebär en risk för proppbildning. – Med hjälp av de nya statistiska metoder vi utvecklar, har vi kunnat identifiera och validera ett antal nya SNP:ar som signifikant ökar risken för plackbildning. Vi hoppas att de i framtiden kommer att förbättra diagnostiken för patienter inom hjärt-kärlområdet, säger John Öhrvik. EVA CEDERQUIST FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

John Öhrvik professor i klinisk biostatistik föddes 1947 i Skövde och tog 1971 en fil kand med huvudämnet statistik vid Lunds universitet. Han disputerade 1982 i statistik vid Stockholms universitet på avhandlingen Robust Efficient Estimation of Location, och var under 1980-talets andra hälft forskarassistent där. Han var 1991–2002 universitetslektor vid SLU och blev 1993 docent i statistik. Åren 2002–2007 var han docent vid Uppsala universitet och 2004–2012 vid Karolinska Institutet. Han har varit gästforskare vid ett flertal utländska universitet, bland annat University of Agriculture and Forestry, Thu Duc, Vietnam och Chiang Mai University, Chiang Mai, Thailand. Han är sedan 1978 ledamot av Svenska statistikersamfundet, numera Statistikfrämjandet, där han var vice ordförande 1994–95, och är sedan 2002 ledamot av the International Association for Statistical Computing. John Öhrvik utnämndes den 1 januari 2013 till professor i klinisk biostatistik vid Karolinska Institutet.

Adjungerade professorer och g채stprofessorer

ADJUNGERADE PROFESSORER

Rimma Axelsson Adjungerad professor i nuklearmedicin vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 25 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Förordnandet gäller i tre år från den 15 november 2012. Rimma Axelssons forskning handlar om att diagnosticera sjukdomar i organ med hjälp av olika radiofarmaka och kameratekniker. Hennes doktorsavhandling handlade om diagnostik av bröstcancer och dess spridning till regionala lymfkörtlar. Den fick stor betydelse för den sentinel node diagnostik som numera är standard på alla sjukhus i Sverige, det vill säga möjligheten att, med hjälp av ett radioaktivt spårämne, upptäcka den första lymfkörteln som dränerar brösttumörens område i bröstet. Den stora vinsten med tekniken är att den besparar kvinnan omfattande kirurgi med ökad sjuklighet som följd, samtidigt som den innebär en ekonomisk besparing för samhället. Hon och hennes forskargrupp applicerar numera hybridteknik som SPECT/CT-kamera inom detta område samt har utvidgat diagnostiken med helt nya typer av radiofarmaka och ultraljudkontrastmedel. Rimma Axelsson utnyttjar samma hybridteknik även inom andra cancerformer, såsom matstrupscancer och njurcancer. Förutom SPECT/CT använder hon sig av en annan tredimensionell teknik, nämligen PET-CT med FDG och DOTATOC på patienter med lungcarcinoider. Hon har även testat olika radiologiska diagnostikmetoder inom neurogeriatrik, demens och nu på patienter med ortopediska proteser.

Tom Bellander Adjungerad professor i miljömedicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutet för miljömedicin. Anknytningen omfattar 30 av full arbetstid och bekostas av Centrum för arbets- och miljömedicin vid Stockholms läns landsting. Förordnandet gäller i två år från den 1 april 2013. Tom Bellanders forskning handlar framför allt om luftföroreningars påverkan på befolkningens hälsa. Hans forskargrupp har i fler undersökningar visat att lokala utsläpp av luftföroreningar ökar risken för hjärtinfarkt, sänkt lungfunktion och lungcancer. Hans studier har till exempel visat att boende i områden med höga halter av luftföroreningar från trafiken i Stockholm ökar risken för död i hjärtinfarkt samt också risken för lungcancer, både för rökare och icke-rökare. Den metod forskargruppen tagit fram för att mäta luftföroreningar i olika områden, har även visat att utsläpp från vägtrafiken ökar risken för allergier, luftvägsinfektioner samt nedsatt lungkapacitet hos fyraåriga barn. Vid åtta års ålder visade mätningarna på bestående nedsatt lungfunktion medan risken för allergier och luftvägsinfektioner dämpats. Tom Bellanders forskning har visat på effekten av skillnader i luftkvalitet i områden inom en stad. Forskningen har därmed bidragit till ett ökat intresse för lokala åtgärder mot luftföroreningar. Förutom luftföroreningar studerar Tom Bellanders forskargrupp bland annat hälsoeffekter av buller och klimatförändringar samt forskar om orsaker till allergier. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ADJUNGERADE PROFESSORER

Yigael Finkel Adjungerad professor i pediatrik vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, som är en del av Södersjukhuset. Förordnandet gäller i tre år från den 1 mars 2013. Yigael Finkel forskar om kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar hos barn, särskilt Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Forskargruppen söker efter immunologiska markörer, som kan förutsäga om den enskilde patienten kommer att få effekt av behandlingen av dessa båda sjukdomar. Han studerar också möjliga mekanismer för hur Crohns sjukdom uppkommer. Nyligen fick Yigael Finkel och hans forskargrupp stöd för hypotesen att vanliga enterovirus kan vara involverade i Crohns sjukdom. Dessa virus är vanliga hos både vuxna och barn men ger inte alltid symptom. Forskargruppen har hittat enterovirus i nervceller i tarmen hos barn med sjukdomen. Ett banbrytande resultat, som Yigael Finkel var delaktig i, är att visa på sambandet mellan genmutationen NOD 2 och ökad risk för Crohns sjukdom. Efter den upptäckten har andra forskare hittat över 140 genmutationer som ökar risken. Yigael Finkels forskargrupp var först i Skandinavien med att visa att det skett en kraftig ökning av nyinsjuknande i Crohns sjukdom hos barn. Forskare i andra länder har visat motsvarande resultat, det vill säga en kraftigt ökad förekomst av sjukdomen i europeiska storstäder. Forskning pågår om orsakerna bakom denna ökning.

Maria Rosaria Galanti Adjungerad professor i folkhälsoepidemiologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för folkhälsovetenskap. Anknytningen omfattar 50 procent av full arbetstid och bekostas av Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Förordnandet gäller i tre år från den 1 januari 2013. Tobaksbruk, särskilt bland unga, är Rosaria Galantis ursprungliga och mest centrala forskningsområde. Just nu kartlägger hon tillsammans med en doktorand om mammans rökning under graviditeten inverkar på barnets framtida tobaksvanor. Resultaten av den första studien visar på ett svagt men klart samband hos flickor. En viktig fråga är om effekten beror på att det ofödda barnets hjärna utsätts för nikotin eller om det finns en genetisk koppling. Hon ska därför nu studera en kohort med syskon, där mamman rökt under den ena graviditeten men inte den andra. Under de senaste tio åren har Rosaria Galantis forskning alltmer kommit att inriktas mot interventionsforskning, där man utvecklar och utvärderar insatser för att främja goda levnadsvanor. I en randomiserad kontrollerad studie ska hon studera effektiviteten av en kort rådgivning inom tandvården i landstingen i Södermanland och Gävleborg på patienternas motivation att sluta röka eller snusa. I ett annat projekt ska hon utforska effekterna av den pedagogiska skolmiljön på barnens psykiska hälsa. Hon är dessutom involverad i en utvärdering av den telefonbaserade rådgivningen på Alkohollinjen och Sluta-Röka-Linjen. Rosaria Galanti har även medverkat i en större EU-studie som utvärderade ett nytt skolprogram för prevention av alkohol-, narkotika- och tobaksbruk. 60

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ADJUNGERADE PROFESSORER

Britt Gustafsson Adjungerad professor i pediatrik med särskild inriktning mot pediatrisk hematologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 50 procent av full arbetstid och bekostas av Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 juni 2013. För tio år sedan inledde Britt Gustafsson molekylärbiologiska studier kring barnleukemier. Målet var att undersöka om specifika onkogena virus kunde utgöra första ”hit” till de genetiska förändringar man funnit från nyföddhetsprovet (PKU), från barn som senare i livet utvecklat leukemi. Något onkogent virus har hittills inte påvisats, men studier kring detta material är pågående. Gruppen har också studerat behandlingsalternativ efter hematopoietisk stamcellstransplantation (HSCT). Forskargruppen har visat att de cytostatikainjektioner, som gavs i ryggmärgen efter HSCT, inte minskade återfallsrisken. I nuläget studeras också specifika proteiner av tumörsuppressorgener från benmärgspreparat, vid HSCT. Målet är att använda dessa som prognosmarkörer. Forskargruppen studerar också patofysiologiska mekanismer bakom graft-versus-host-disease, som kan uppstå i mag-tarmkanalen hos barn efter HSCT. För att undersöka barns psykiska hälsotillstånd efter HSCT genomför gruppen en musikterapistudie i samarbete med en musikterapeut, där fysiska och psykiska effekter efter HSCT jämförs före och efter musikterapi.

Mats Holmström Adjungerad professor i öron-, näs- och halssjukdomar vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 30 procent av full arbetstid och omfattar även utbildningsansvaret vid öron-näs-hals-kliniken på Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i tre år från den 1 februari 2013. Mats Holmströms forskning går från experimentell näs-bihålecancer hos djur till yrkesrelaterade näs-bihåleproblem. Personer som arbetar inom exempelvis möbelsnickeri och kemiskteknisk industri utsätts för irritativa dammpartiklar/kemikalier som kan ge inflammation i näsa och bihålor, vilket leder till framförallt nästäppa och nedsatt luktsinne. Nästäppa betraktas ofta som en bagatellartad åkomma, säger Mats Holmström, men det sätter i hög grad ned livskvaliteten. De irritativa ämnena retar nervändarna som i sin tur påverkar blodkärlen med ökad svullnad och nästäppa som följd. Den drabbade sover sämre, snarkar ofta och har en ökad risk för sömnapné. I sällsynta fall kan även yrkesrelaterad cancer uppträda i näs-bihåleområdet. Hans forskargrupp har i studier kunnat visa att hos personer med läpp-käk-gomspalt förekommer uttalade problem med trång näspassage. För närvarande undersöker gruppen näsans funktion och talfunktionen hos dessa personer. Gruppen har också påbörjat en randomiserad studie för att se om den bristande regleringen av näsans blodkärl kan påverkas av tryckbehandling i näsan. Det vill säga genom att ett tryck skapas som stimulerar nervändarna. Han studerar även allergi och inflammation i nässlemhinnan i samband med näspolyper.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ADJUNGERADE PROFESSORER

Eva Kimby Adjungerad professor i hematologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för medicin, Huddinge. Anknytningen omfattar 30 procent av full arbetstid och bekostas av Hematologiskt centrum, Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i två år från den 1 november 2012. Eva Kimby forskar om tumörsjukdomar med ursprung i B-lymfocyter, en typ av vita blodkroppar, vilka vid kronisk lymfatisk leukemi (KLL), follikulärt lymfom (FL) och mantelcellslymfom (MCL), ansamlas i blod, benmärg, lymfknutor och mjälte. Forskningen är translationell med både laboratorie- och patientnära forskning med inriktning på ny biologisk terapi. Forskargruppen studerar bland annat hur tumörcellers och normala immuncellers egenskaper påverkar prognos och svar på olika behandlingar. Ett viktigt resultat av forskningen är att behandling med monoklonala antikroppar visat sig vara ett bra alternativ till cytostatika hos många patienter, speciellt i kombination med andra läkemedel som också påverkar immunsystemet. Eva Kimby har ett stort internationellt nätverk och är huvudprövare för flera pågående behandlingsstudier och är aktiv som föreläsare inom läkares vidareutbildning. På laboratoriet HERM i Huddinge fortsätter hon att studera olika undergrupper av leukemiceller och deras resistens mot behandling i samarbete med andra B-cellsforskare.

Tie-Qiang Li Adjungerad professor i magnetkamerans fysik vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuet. Förordnandet gäller i fyra år från den 1 augusti 2012. Tie-Qiang Lis forskning syftar till att förbättra magnetkamerans funktion. Med stöd från Vetenskapsrådet ska han på Karolinska Institutet huvudsakligen försöka förbättra kontrast och upplösning och optimera parametrar för en effektivare mätning av magnetisk susceptibilitet och blodflödet i hjärnan. På den kliniska sidan försöker han bland annat förbättra protokoll för tidig diagnostik av demenssjukdom och epilepsi. Han ska även utveckla metoder för studier av signalsubstanser i hjärnan som glutamat och gaba. Funktionell MR används för att studera exempelvis vilka delar av hjärnan som är aktiv vid olika funktioner. Tie-Qiang Li samarbetar här bland annat med psykologer och neuroforskare, som också har stort intresse av tekniken. De magnetkameror som används inom vården har magnetfält på 1,5 till 3 tesla. I forskningssammanhang är magnetfälten högre, 7 tesla, och upplösningen och kontrasten därmed högre; ju högre fält desto bättre och snabbare resultat. Men så höga fält används vanligtvis ännu inte inom vården. Även om bilderna blir bättre, finns nackdelar som att RF-signalen alstrar för mycket värme för patienten. I hela världen finns cirka ett 50-tal magnetkameror på 7 tesla och högre. I Lund kommer det att finnas en sådan som ska fungera som central forskningsanläggning för MR för hela landet. Tie-Qiang Li har varit involverad i detta, eftersom han har tidigare arbetat med 7 teslasystemet under några år vid NIH, USA. 62

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ADJUNGERADE PROFESSORER

Cecilia Magnusson Adjungerad professor i folkhälsoepidemiologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för folkhälsovetenskap. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Förordnandet gäller i tre år från den 1 januari 2013. Cecilia Magnusson studerar hur hälsoläget i befolkningen utvecklar sig över tid och vilka faktorer som påverkar utvecklingen. Det är framför allt de vanliga folksjukdomarna som intresserar henne men även autismspektrumtillstånd och psykisk ohälsa hos unga kvinnor. Hennes forskning kretsar kring orsakerna bakom ökad frekvens av en viss sjukdom. Hon vill veta vad, förutom gener, som påverkar förloppet av vissa sjukdomar i befolkningen. När förekomsten av en sjukdom ökar väldigt snabbt är orsaken oftast skenbar och beror exempelvis på ändrade diagnoskriterier. Det är troligen fallet i ökningen av autismspektrumtillstånd, tror hon, men menar att en sann ökning inte kan uteslutas. Ett intressant rön hon funnit är att autism med utvecklingsstörning är överrepresenterad i vissa invandrargrupper. Mödrar som migrerat strax innan eller under graviditeten löpte större risk att få ett autistiskt barn. Cecilia Magnusson var också involverad i studierna kring varför bröstcancer ökat så kraftigt under senare delen av 1900-talet. Studierna visade en direkt koppling till att allt fler kvinnor börjat använda hormonbehandling i klimakteriet. Effekten av studierna blev att användningen av hormonbehandling sjönk påtagligt under 2000-talet.

Sven-Erik Sonesson Adjungerad professor i barnkardiologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för kvinnors och barns hälsa. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid och bekostas av Karolinska universitetssjukhuset. Förordnandet gäller i tre år från den 1 januari 2013. Sven-Erik Sonesson har under större delen av sitt forskarliv ägnat sig att studera hjärtproblem och hemodynamik hos ofödda och nyfödda barn. Han har på senare tid koncentrerat sig på foster som får hjärtblock, det vill säga där den elektriska impulsen som bildas i förmaket inte kan passera vidare till kammaren på ett normalt sätt. Den grupp av patienter som drabbas är gravida kvinnor som bildar en särskild typ av antikroppar, så kallade anti-SSA (Ro) och anti-SSB (La). En stor del av dessa patienter har någon av de reumatiska sjukdomarna SLE eller Sjögrens syndrom. De nämnda antikropparna går över till moderkakan och orsakar hjärtblock hos fostret. Det finns olika grader av hjärtblock, antingen grad I, som innebär att impulsen är långsammare än normalt, grad II, som innebär att vissa impulser aldrig kommer fram eller grad III, som innebär att inga impulser alls går fram till kammaren. I det sista fallet måste kammaren själv skapa de nödvändiga impulserna med resultatet att frekvensen blir lägre än normalt. Sven-Erik Sonessons mål har varit att med större säkerhet hitta de gravida kvinnor som riskerar att få barn med hjärtblock, att tidigt identifiera de foster som håller på att få hjärtblock och att då försöka påverka förloppet med medicinering via den gravida kvinnan.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

ADJUNGERADE PROFESSORER

Anders Thorell Adjungerad professor i kirurgi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus. Anknytningen omfattar 25 procent av full arbetstid och bekostas av Ersta sjukhus. Förordnandet gäller i tre år från den 1 februari 2013. Anders Thorells forskning var först inriktad på metabola förändringar i samband med kirurgiskt trauma och dess påverkan på återhämtning efter operation. Han tittade speciellt på utvecklingen av insulinresistens, så kallad ”stressdiabetes” som har visat sig ha stor betydelse för utfallet efter kirurgiska ingrepp. Forskargruppen har särskilt intresserat sig för de negativa effekter som fasta före operation har, och hur dessa kan motverkas genom kolhydratuppladdning inför kirurgi. Denna rutin är numera praxis på de flesta kirurgiska enheter både i Sverige och utomlands. Under senare år har Anders Thorell framförallt fokuserat på fetma med dess associerade sjukdomstillstånd, särskilt typ 2-diabetes. Bland annat har han lett studier med syfte att beskriva hur fetmakirurgi, som så kallad gastric bypass, kan förbättra eller till och med bota typ 2-diabetes. För närvarande studerar hans forskargrupp olika typer av fettväv och vilka egenskaper hos dessa som medför ökad risk för sjuklighet. Utöver denna metabola forskningsinriktning har Anders Thorell intresserat sig för att utvärdera och utveckla nya kirurgiska tekniker, framför allt inom gallvägs- och ljumskbråckskirurgi. Syftet är att reducera det kirurgiska traumat och på så sätt minska risken för komplikationer.

Per Wretenberg Adjungerad professor i ortopedi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid samt är förenad med tjänst som studierektor för forskarutbildningen på tio procent. Förordnandet gäller i tre år från den 1 mars 2013. Per Wretenberg ansvarar för proteskirurgin vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna och bedriver i huvudsak protesrelaterad forskning. Med biomekaniska gånganalyser studeras hur gångförmågan kan förbättras med korrigerande operationer och höft- och knäproteskirurgi. Han bedriver även forskning kring komplikationer i samband med proteskirurgi. I en omfattande rikstäckande studie har den faktiska incidensen av protesrelaterade infektioner kartlagts som ett viktigt led i hur problemet ska kunna reduceras på sikt. Per Wretenberg forskar även kring effektiviserad smärtlindring. Lokalbedövning och antiinflammatoriska läkemedel ges i form av injektioner i direkt anslutning till operationsstället. Det är effektivt, men kan leda till för höga koncentrationer av läkemedlen i blodet, vilket i sin tur kan leda till njurskador och njursvikt. Det är därför viktigt att inte ge för höga doser till riskpatienter. Ett problem är att många ortopedpatienter som kommer för en planerad operation stryks, beroende på att mer akuta fall tillkommit. I samarbete med stressforskare studeras patienternas stressfaktorer i blodet och hur utfallet av operationen blir då den senare genomförs. Preliminära data visar att resultatet för dessa patienter inte blir lika bra som för de patienter som opereras på utsatt tid. 64

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

GÄSTPROFESSORER

Ganesh Acharya Gästprofessor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid i två år från den 1 oktober 2012. Ganesh Acharya är professor i obstetrik och gynekologi vid Tromsö universitet, Norge. Ganesh Acharyas primära forskningsområde är fostermedicin, och då främst hjärtfunktion och cirkulation. Han bedriver även forskning om placentan, moderkakan, respektive om preeklampsi, havandeskapsförgiftning, en allvarlig komplikation som kan uppkomma under senare delen av graviditeten till följd av en dåligt fungerande placenta och som drabbar både mor och barn. En del av forskningen är klinisk, men han bedriver även translationell grundforskning om placentans genetik. Preeklampsi leder ofta till mindre spädbarn och det är ett känt problem att dessa senare i livet ofta drabbas av hjärtproblem, högt blodtryck och diabetes. En viktig fråga är varför de utvecklar en sårbarhet för dessa tillstånd och om detta skulle kunna förebyggas. Eftersom framtida hjärtproblem har sin grund i defekter mycket tidigt under graviditeten, ofta innan kvinnan ens vet om att hon är gravid, är det angeläget att förstå de bakomliggande mekanismerna. Ganesh Acharya utvecklar även ny ultraljudsteknik, som skulle kunna detektera även mycket små förändringar i fosterhjärtat och därmed kunna förutsäga vilka foster som riskerar att drabbas av framtida hjärtproblem. Ytterligare ett forskningsområde är experimentell djurforskning, bland annat i samarbete med Uleåborgs universitet och universitet i USA.

Stefano Cianfarani Gästprofessor i barnendokrinologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för kvinnors och barns hälsa. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid i tre år från den 1 november 2012. Stefano Cianfarani är professor vid Tor Vegata-universitetet i Rom, Italien. Stefano Cianfarani har arbetat som forskare och lärare i pediatrisk endokrinologi i över 20 år. Han är en internationellt erkänd auktoritet inom endokrin tillväxt och utveckling hos barn och har gått i bräschen för förståelsen av tillväxthormonets och tillväxtfaktorers biologi. Stefano Cianfaranis forskning, både klinisk och basal, handlar om de molekylära mekanismer som är involverade i humana tillväxtstörningar. Han har genomfört både in vitro- och in vivo-studier av insulinliknande tillväxtfaktorer och deras bindarproteiner i diagnostiken av prenatala och postnatala tillväxtrubbningar. Han har också tagit fram evidensbaserade data om de långsiktiga effekterna av behandling med tillväxthormon vid tillstånd som kännetecknas av uttalad kortvuxenhet. Han har lett en nationell studie i Italien om de långsiktiga kliniska resultaten och patientsäkerheten vid tillväxthormonbehandling. Stefano Cianfarani har också forskat kring andra medfödda sjukdomstillstånd och framför allt undersökt effekter av dålig fostertillväxt och metabola störningar i livmodern.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

GÄSTPROFESSORER

Tomas Hemmingsson Gästprofessor i sociologisk alkohol- och drogforskning vid Karolinska Institutet med placering vid institutet för miljömedicin. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid i två år från den 1 juni 2013. Tomas Hemmingsson är professor vid Stockholms universitet. Tomas Hemmingsson forskar om social ojämlikhet i hälsa. Han undersöker vilka faktorer som påverkar hälsan och hur olika faktorer påverkar människors hälsa och sociala situation under hela livscykeln. Hans forskning har visat att social position i barndomen har betydelse för hälsa senare i livet. Vilken social klass man föds i har viss betydelse men det förefaller vara viktigare i vilken omgivning man hamnar som vuxen. Forskningen syftar till att reda ut hur tidiga livsfaktorer i kombination med senare levnadsvillkor påverkar hälsan; till exempel varför vissa människor hamnar i ogynnsamma levnadsvanor som leder till ökad risk för sjukdom, såsom hjärt- och kärlsjukdom. Ett tydligt samband, som forskargruppen inte väntat sig, var det mellan kognitiv förmåga/ IQ och hälsa. Resultaten visade ett klart samband mellan låg begåvning och ohälsa och hög begåvning och hälsa. Sambandet var tydligt över hela skalan. Nästa steg är att reda ut varför det ser ut på detta sätt. För att samhället ska kunna sätta in preventiva åtgärder mot sociala ojämlikheter krävs kunskap om vad som orsakar ojämlikheten. Tomas Hemmingssons forskning kan bidra med den kunskap som krävs för att till exempel få ungdomar att inte etablera ogynnsamma levnadsvanor.

Johan Lundin Gästprofessor i medicinsk teknologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för folkhälsovetenskap. Anknytningen omfattar 20 procent av full arbetstid i två år från den 1 november 2012. Johan Lundin är forskningschef vid Institutet för molekylär medicin Finland (FIMM) vid Helsingfors universitet. Johan Lundins forskning har inriktning mot diagnostik och utvecklingen av nya diagnostiska applikationer. Hans forskargrupp i Finland har utvecklat ett system för att visualisera och analysera digitaliserade mikroskoppreparat; ett webbmikroskop som gör det möjligt att navigera och zooma in på cellnivå i gigantiska (upp till flera terapixlar) digitala prover med en webbläsare eller app. Gruppen har även utvecklat en variant anpassad för stora pekskärmar, upp till väggstorlek, som kan läsa bilddata från webbmikroskopet. Pekskärmsmikroskopi kan användas i stället för traditionell mikroskopi inom diagnostik, forskning och undervisning. På Karolinska Institutet ska tekniken göras mobil och tillgänglig för lågresursländer. Forskargruppen har utvecklat ett miniatyrmikroskop, Momic, för användning i fält, varifrån bilder kan skickas mobilt via webbmikroskopet till experter runt om i världen. Målet är att miniatyrmikroskopet ska bli lika litet som en mobiltelefon och kunna användas för patientnära diagnostik. I ett annat projekt inom mobil hälsa, som stöds av SIDA och Wallenbergstiftelsen, är Johan Lundin i samarbete med Stellenbosch University i Sydafrika involverad i ett projekt kring överföring av bilder av brännskador i syfte att förbättra rådgivning och diagnostik. 66

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

GÄSTPROFESSORER

Foreign adjunct professors

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Genom att utse välrenommerade utländska forskarkollegor till Foreign adjunct professors stärks Karolinska Institutets internationella kontaktnät. Anknytningen till Karolinska Institutet ska utgöras av ett långsiktigt internationellt samarbete/vetenskapligt utbyte. Kompetenskraven för en Foreign adjunct professor innebär att vederbörande har en anställning eller utnämning som motsvarar ”full professor” vid sitt hemmauniversitet eller annorstädes och en ställning som internationellt ledande forskare inom sitt område. Förordnandetiden löper normalt på sex år och kan förlängas efter prövning. Förordnandet innebär ej några ekonomiska åtaganden.

Karl Deisseroth Foreign adjunct professor i neurovetenskap Universitet Stanford University, Department of Bioengineering, USA Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för neurovetenskap

Hashem El-Sareg Foreign adjunct professor i gastroenterologi Universitet Baylor College of Medicine, Houston, USA Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för molekylär medicin och kirurgi

Margaret Whitehead Foreign adjunct professor i hälsosystem och policyforskning Universitet University of Liverpool, Department of Public Health and Policy, England Institution vid Karolinska Institutet Institutionen för folkhälsovetenskap

Priser och utmärkelser

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Mottagare av Karolinska Institutets Stora Silvermedalj 2013 Medaljörerna har genom sina positioner inom Karolinska Institutet och kraftfulla insatser starkt bidragit till Karolinska Institutets utveckling till ett ledande medicinskt universitet.

Gösta Gahrton, professor emeritus i medicin vid

Karolinska Institutet har varit ledande i arbetet med att bygga upp forskningsområdet kring hematologiska maligniteter, cellbiologi, genterapi och stamcellstransplantation vid Karolinska Institutet. Han har innehaft en lång rad befattningar både på KI och på Huddinge sjukhus. Genom ett klokt strategiskt arbete utvecklades under hans ledning flera andra ämnesområden inom det internmedicinska fältet till nationellt ledande forskningscentra. Hans forskning fortsätter oförminskat kring benmärgstransplantation och NK-cellterapier. Han är hedersmedlem i flera internationella föreningar och har varit medlem och ordförande i Nobelkommittén. Sist men inte minst ska hans engagemang och arbete kring KI:s 200-årsjubileum uppmärksammas.

Folke Sjöqvist, professor emeritus i klinisk far-

makologi vid Karolinska Institutet, har genom sina visionära och banbrytande insatser inom forskning, utbildning och samverkan med sjukvården starkt bidragit till Karolinska Institutets utveckling. Han har bland annat etablerat klinisk farmakologi som forsknings- och utbildningsområde vid KI och sedan aktivt medverkat till dess starka ställning såväl nationellt som internationellt genom många och långvariga samarbeten. Hans arbete har bidragit till att KI förknippas med världsledande genombrott i klinisk, epidemiologisk och molekylär förståelse och kunskap om variationen i läkemedels omsättning och effekter hos människa. Han har varit medlem i Nobelförsamlingen och innehar till dags dato fem hedersdoktorat i olika europeiska länder.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolin-

ska Institutet har genom sitt engagemang, generositet, passion, visionära och enträgna arbete inom äldreforskning kommit att bli svensk representant i dessa frågor i internationella sammanhang. Han har inte bara etablerat en forskargrupp vid KI, han har grundat flera centrumbildningar, en regional klinik, ett laboratorium och ett unikt forskarnätverk. Hans forskargärning är mycket omfattande och har bidragit till flera upptäckter som varit fundamentala för behandling och förebyggande av Alzheimers sjukdom, men också kring organisationen av patientens omvårdnad. Han har varit medlem i Nobelförsamlingen och är hedersprofessor vid flera universitet, bland annat i Kina.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Eric K Fernströms pris tilldelas Tibor Harkany Tibor Harkany, professor i neurobiologi vid Karolinska Institutet, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik får priset för sina upptäckter om nervcellers struktur och funktion, särskilt för sin upptäckt av vad de så kallade endocannabinoiderna betyder för hjärnans utveckling.

De kroppsegna molekylerna endocannabinoider hade upptäckts under 1990-talet och Tibor Harkanys forskargrupp började då undersöka vad dessa hade för funktion för hjärnans utveckling. Gruppen kunde snart visa att endocannabinoiderna spelar en central roll. De påverkar olika nervceller, som har betydelse för till exempel de nätverk i hjärnan som krävs för minnesfunktionen. Tibor Harkany kunde också visa att endocannabinoiderna band till samma receptor som THC i fostrets hjärna. THC är den psykoaktiva substansen i cannabis. Det som händer vid cannabisrökning är att signalsystemet påverkas så att kommunikationen mellan hjärnans olika delar bryts ner. Det innebär att om en kvinna röker cannabis under graviditeten kan barnet få bestående skador. Det beror på att när

THC ockuperar cannabinoidreceptorerna, bryts kommunikationen mellan nervcellerna så att hjärnans nätverk inte utvecklas som det ska. Hur omfattande skadorna blir, beror på hur mycket och när under graviditeten mamman röker cannabis. Skadorna kan också se olika ut beroende på genetiska skillnader. I sin senaste forskning studerar Tibor Harkany det ännu relativt okända proteinet secretagogin. Det bildas i hjärnan och i endokrina celler och är en biomarkör för neuroendokrina tumörer och hjärntumörer.

OM PRISET Eric K. Fernströms pris utdelas till en yngre, särskilt lovande och framgångsrik forskare, vilken den 31 december det år priset avser, ej uppnått 45 års ålder. Utdelning sker genom nominering. Stiftelsen bildades 1978 för att främja vetenskaplig medicinsk forskning. Stiftelsens främsta syfte är att årligen utdela penningpriser till forskare som gjort framstående insatser inom de medicinska vetenskaperna. Fernström önskade speciellt att stimulera yngre forskare. Stiftelsen delar därför årligen ut ett nordiskt pris och sex priser till yngre forskare. Var och en av landets medicinska fakulteter utser sin egen pristagare.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Folksams pris för epidemiologisk forskning tilldelas Olof Nyrén Olof Nyrén, professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska Institutet, institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, får priset bland annat för sin forskning där storskaliga epidemiologiska metoder använts för att studera orsaker, förlopp och prognos vid en rad sjukdomstillstånd i övre mag-tarmkanalen.

Hans forskning om orsaker och behandling av magkatarr och om potentiella risker med blodtransfusioner har fått direkta konsekvenser för folkhälsan. Olof Nyrén har speciellt intresserat sig för bakterien Helicobacter pylori, som visat sig spela en avgörande roll för uppkomsten av magsäckscancer. Den som aldrig blivit infekterad av dessa bakterier löper i princip ingen risk att få sjukdomen. Sedan början av 1900-talet har andelen smittade stadigt minskat men nu verkar det som att kurvan håller på att vända. Att massutrota bakterien vill inte forskarna eftersom infektionen i de flesta fall är helt harmlös och kanske till och med kan ha en skyddande verkan mot andra sjukdomar. Olof Nyrén och hans medarbetare studerar nu vad som karaktäriserar de verkligt farliga infektionerna. Om de kan ringas in,

finns förutsättningar för riktade insatser mot magsäckscancer, som i dag är världens näst vanligaste orsak till cancerdöd. En annan cancerform som Olof Nyrén specialstuderar är körtelcancer i matstrupen, en tidigare ovanlig cancerform, som under 1900-talets senare hälft plötsligt börjat öka i många länder. Ökningen har fortsatt närmast epidemiskt. Forskargruppen har varit ledande i sökandet efter orsaker till sjukdomen och har funnit att den starkaste riskfaktorn är reflux/halsbränna, vilken medför en 40-faldigt ökad risk. Andra riskfaktorer är övervikt och rökning. Vad som har utlöst den explosionsartade utvecklingen är dock fortfarande en gåta för forskarna.

OM PRISET Folksams pris i epidemiologisk forskning ges till internationellt framstående forskare som bedriver vetenskaplig verksamhet där epidemiologiskt material använts för prevention inom folkhälsoområdet. Pristagare utses av en jury vars sammansättning bestäms av Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Stipendium inom medicin från Håkan Mogrens Stiftelse tilldelas Inger Hagerman Inger Hagerman, forskare och överläkare vid hjärtkliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, får det första stipendiet inom medicin från Håkan Mogrens Stiftelse. Hon får stipendiet för sina insatser inom den tunga kliniska vården av kroniskt sjuka hjärtpatienter och för sitt enastående engagemang för patienterna.

Inger Hagerman har tagit som sin uppgift att se till att den kliniska vardagen fungerar bra för kroniskt sjuka patienter. Hon har byggt upp en klinisk verksamhet på vetenskaplig grund, särskilt för hjärttransplantationspatienter. Att arbeta med svårt sjuka patienter med hjärtsvikt, där vissa står på tröskeln till transplantation eller har genomgått hjärttransplantation ställer höga krav på läkarens engagemang och arbete. Med mer personligt ansvar från läkarens sida, och vid behov hög tillgänglighet även utanför ordinarie arbetstid eller jourlinje skapas trygghet för dessa patienter och behovet av extrainsatser minskar över tiden när patienten lärt sig att hantera sin vardag som hjärtransplanterad.

Inger Hagerman har arbetat på hjärtkliniken i Huddinge i 20 år och har tidigare forskat om bland annat EKG-förändringar och hjärtfrekvensvariabilitet. För närvarande är hon involverad i ett antal forskningsprojekt: ett om sambandet mellan luftpartiklar och hjärt-kärlsjukdom, ett om hjärtsviktens effekter på perifer cirkulation samt ett projekt om olika metoder för egenvård och kontroll för hjärtsviktspatienter.

OM PRISET Håkan Mogrens stipendium instiftades 2012 och delas ut ”för och till insatser för mänskligt välbefinnande”. Håkan Mogrens Stiftelse har till ändamål dels att främja utbildning och forskning inom det medicinska området, dels att främja utbildning av musiker inom den klassiska musiken, främst sång. Mottagarna av medicinpriset ska ha gjort sig kända för att ta hand om sina patienter med empati och passion, och de bör aktivt verka eller komma att verka för att sprida sina kunskaper genom föreläsningar eller handledning av andra. Priset ska ge möjlighet för välmeriterade, vetenskapligt skickliga och kliniskt verksamma läkare att förkovra sig inom något område som intresserar dem. Stipendiet består av ett diplom och ett personligt pris om 250 000 kronor.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Karolinska Institutets etikpris tilldelas Marie Chenik Marie Chenik, leg. sjuksköterska, fil. mag.och etiksamordnare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och Huddinge, får Karolinska Institutets etikpris 2013, för att hon har haft förmågan att genom strukturerade utbildningsinsatser skapa en brygga mellan forskarvärlden och den kliniska verksamheten och för att hon på ett organiserat sätt lyckats få in etikarbetet i den kliniska vardagen.

Etiska frågeställningar i vården är ibland komplicerade. De kan handla om svårt sjuka barn eller andra patienter som inte själva är beslutskompetenta, om att avstå från eller avsluta livsuppehållande behandlingar, om smärtsamma prioriteringar när resurser inte räcker till eller om huruvida experimentella behandlingar bör sättas in, som en sista åtgärd för en döende patient. 1993 bildades ett etikråd på Karolinska sjukhuset och Marie Chenik valdes in från första början som sjuksköterskerepresentant. På 1990-talet hade ett etikråd lite eller inget samarbete med medarbetare ute i verksamheterna. Marie Chenik ville ändra på det och involverade även personalen, som deltog i det dagliga patientarbetet.

Hon sökte kontaktpersoner på sjukhuset med intresse för etiken och bildade ett etiknätverk. Kontaktpersonerna utbildades och blev etikombud på avdelningsnivå och etikrepresentanter på kliniknivå. På så sätt skapades en fungerande kedja från medarbetarna i den nära patientvården upp till den högsta ledningen. 2004 tog Marie Chenik även initiativet till ett nationellt etiknätverk. Hon har under åren organiserat en rad seminarier och utbildningsaktiviteter i praktisk etik för alla personalkategorier. Marie Chenik bidrar även med sin kunskap när praktiska fall inträffar i vårdarbetet.

OM PRISET Priset delas ut årligen till en person eller grupp verksam vid Karolinska Institutet och som har gjort en särskild insats för att främja etiken vid universitetet. Syftet med priset är att öka det etiska medvetandet och att uppmärksamma goda förebilder bland medarbetarna.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Karolinska Institutets pedagogiska pris tilldelas Gunnar Nilsson Gunnar Nilsson, professor, verksamhetschef, programdirektor för läkarprogrammet vid Karolinska Institutet, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, får priset för sitt omfattande pedagogiska utvecklingsarbete, framför allt av läkarprogrammet.

Gunnar Nilsson har varit engagerad i undervisning vid Karolinska Institutet sedan 1990 och har sedan 2004 varit delaktig i moderniseringen av läkarprogrammet, vilket var helt genomfört 2011. Ett skäl till förändringen var bland annat krav från Högskoleverket att en hel termin skulle reserveras för ett examensarbete med motiveringen att stärka den vetenskapliga skolningen. Detta och andra krav påverkade hela det övriga programmet eftersom det krävde tydliga prioriteringar. Gunnar Nilsson var bland annat drivande i arbetet med att införa valbara fördjupningskurser under en stor del av programmet. En läkarstuderande vid KI kan nu välja bland ett 10-tal sådana kurser uppdelade på sex olika block under sammanlagt drygt två terminer. Inget annat läkarprogram i Sverige har en sådan hög andel valbara kurser.

Kurserna har inneburit en radikal förändring och ett nytänkande. Studenterna har uppskattat valmöjligheterna och kurserna har lockat många till en mycket fördjupad kunskap inom vissa områden. Kurserna har också lett till nya möten mellan studenter och högt specialiserade lärare och har främjat studenternas intresse för forskning. Sammanlagt har mer än ett tiotal viktiga förändringar genomförts på läkarprogrammet. Förutom de redan nämnda, infördes bland annat genomgående längre temabaserade kurser samt att primärvården används som en arena för undervisning genom hela utbildningen. Gunnar Nilsson har även varit drivande i att utveckla programmets examinationer samt även antagningsprocessen.

OM PRISET Det pedagogiska priset delas ut årligen till enskilda lärare, lärarlag eller administrativ personal som gjort goda pedagogiska insatser inbegripande pedagogiskt utvecklings- eller förnyelsearbete inom Karolinska Institutets utbildning på grund- och avancerad nivå. Pristagare utses av Styrelsen för utbildning efter förslag från särskild priskommitté.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Malin och Lennart Philipsons pris tilldelas Jorge Ruas Jorge Ruas, forskare vid Karolinska Institutet, institutionen för fysiologi och farmakologi, får priset för sina framstående och uppmärksammade resultat om kontrollen av muskelcellernas tillväxt.

Jorge Ruas forskning handlar om de mekanismer som reglerar muskelmassa, framför allt PGC-1a-proteinet, som spelar en avgörande roll för ämnesomsättningen. Han intresserar sig för sambandet mellan motion och muskeluppbyggnad med målet att kunna förhindra muskelförtvining på grund av sjukdom eller åldrande. Han upptäckte 2012 ett ”nytt” protein inom PGC-1a-familjen i studier på möss. Det var en variant på det tidigare upptäckta proteinet PGC-1a, som visat sig spela stor roll för muskelförändringar i samband med uthållighetsträning. Det protein som Jorge Ruas upptäckt var en fjärde variant av detta och det döptes därför till PGC1a4. Denna variant visade sig kopplad till ökad muskelmassa och styrka vid motståndsträning/styrketräning.

Forskargruppen visade först att möss som gavs ökande nivåer av PGC-1a4 i alla skelettmuskler blev starkare och smalare utan någon träning alls jämfört med möss som inte fick ökad dos av proteinet. Forskarna gick sedan vidare med studier på cancersjuka möss. Behandling med det nya proteinet gav en påtaglig motståndskraft mot muskelförtvining, som är vanlig vid cancersjukdom. Jorge Ruas forskning öppnar för nya behandlingsmetoder på människa mot muskelförtvining i samband med sjukdom, långvarig sjukhusvistelse eller vanligt åldrande.

OM PRISET Styrelsen för Malin och Lennart Philipsons stiftelse delar ut ett pris och ett anslag för biomedicinsk forskning med molekylär inriktning. Syftet är att underlätta för unga lovande forskare att etablera en självständig forskargrupp efter postdoktoral utbildning. Anslagssumman är 1 000 000 SEK/år i två år. Av denna summa utgår till mottagaren under första året ett personligt pris på 50 000 SEK. Priset delas ut vartannat år vid Uppsala universitet och vartannat år vid Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Medicine doktor Axel Hirschs pris tilldelas Anders Kvanta Anders Kvanta, adjungerad professor i oftalmologi vid Karolinska Institutet, institutionen för klinisk neurovetenskap, får Axel Hirschs pris 2013 för sin forskning inom oftalmologin som revolutionerat behandlingen av bland annat våt makuladegeneration (AMD), en variant av sjukdom i gula fläcken som tidigare orsakade flest synskador i befolkningen.

Det var redan 1996 som Anders Kvanta och hans forskargrupp visade att proteinet VEGF fanns hos patienter med våt AMD. Forskningen visade att VEGF var av central betydelse för de blodkärl som bildas under gula fläcken (den viktigaste delen av näthinnan) och som förstör synen hos patienter med våt AMD. Det blev nu möjligt att bromsa upp sjukdomen genom att ge patienterna antikroppar mot VEGF i form av en spruta i ögat. Behandlingen är i dag rutin och bara på S:t Eriks sjukhus i Stockholm, där Anders Kvanta arbetar, får tusentals patienter om året denna antikroppsbehandling. Resultatet är att synen stabiliseras och ofta förbättras avsevärt. Anders Kvantas forskning visade senare att VEGF även spelade en central roll vid andra vanliga sjukdomar i gula fläcken,

till exempel retinal ventrombos – blodpropp i ögat eller skador orsakade av diabetes. Även sådana patienter kunde hjälpas med samma behandling, det vill säga med antikroppar insprutade i ögat. För närvarande studerar Anders Kvanta den torra varianten av AMD . Den sjukdomen orsakas inte av blodkärl utan av att celler dör. Det innebär att ingen behandling med läkemedel hjälper utan vad som krävs är att de döda cellerna ersätts av nya. Anders Kvanta forskar här tillsammans med stamcellsforskare vid Karolinska Institutet. Om de lyckas kan resultatet bli lika stort som upptäckten av VEGF.

OM PRISET Medicine doktor Axel Hirsch Priset delas ut årligen av Karolinska Institutets Styrelse för forskning som ”belöning för en av svensk forskare publicerad vetenskaplig skrift av högt värde”. Val av pristagare sker genom nominering.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Skandias Lennart Levi-pris tilldelas Miia Kivipelto Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Karolinska Institutet, får priset för sina internationellt uppmärksammade nya rön om riskfaktorer för Alzheimer och andra demenssjukdomar. Hennes forskning visar att demens till viss del går att förebygga.

När Miia Kivipelto började forska i början av 2000-talet var den rådande uppfattningen att demens nästan enbart hade att göra med ålder och genetik. Miia Kivipelto har visat att miljö och livsstil också betyder mycket för om en person blir dement eller ej. Hon har även klarlagt att demens har ett långt förlopp, vilket innebär att en persons livsstil i medelåldern har stor betydelse för om sjukdomen bryter ut senare i livet. När Miia Kivipelto lade fram sin doktorsavhandling 2002 i Finland visade hon för första gången att högt blodtryck och högt kolesterol i medelåldern, var för sig, fördubblade risken för att få Alzheimer 20 år senare. Om en person dessutom hade ett BMI över 30, det vill säga en tredje riskfaktor, sexdubblades risken för demens.

Hon fick fram dessa resultat på grund av att hon fått tillgång till en stor finsk befolkningsstudie som gjorde att hon kunde följa riskfaktorer 20 år bakåt i tiden. Hon tittade först på blodkärslrelaterade faktorer och kunde konstatera att högt blodtryck, fetma och så vidare hade stor betydelse för demensutveckling. Men hon fann att även andra livsstilsfaktorer som stress, ensamhet, depression, matvanor och fysisk och mental aktivitet spelade stor roll. Miia Kivipeltos forskning är viktig därför att den pekar på skyddande livsstilsfaktorer, till exempel att svettframkallande fysisk aktivitet 2-3 gånger i veckan under 30 minuter per gång, halverar risken för demens. Hennes forsatta forskning syftar till att få fram ytterligare förebyggande tips.

OM PRISET Skandias Lennart Levi-pris instiftades år 2010 i samband med Lennart Levis 80-årsdag och delas ut årligen under sammanlagt 5 år. Priset ska ”belöna forskning, utbildning och informationsspridning som syftar till att främja människors hälsa, utveckling, produktivitet, kreativitet och/eller välbefinnande, från vaggan till graven”. Kandidaterna ska vara internationellt framstående forskare och vara verksamma i Sverige eller utomlands. I utlysningstexten ska framgå att yngre framgångsrika forskare kommer att prioriteras. Pristagare utses av en jury bestående av en person från Skandia och två personer från styrelsen för forskning, Karolinska Institutet. Priset delas årligen ut vid Karolinska Institutets installationsceremoni.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Sven och Ebba-Christina Hagbergs pris tilldelas Pernilla Lagergren och Rickard Sandberg Pernilla Lagergren, professor i kirurgisk vårdvetenskap vid Karolinska Institutet, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, får priset för sin forskning om hälsorelaterad livskvalitet efter kirurgisk behandling av tumörsjukdomar, framför allt matstrupscancer.

Under sin tid som sjuksköterska såg Pernilla Lagergren hur dåligt många patienter mådde efter operation av matstrupscancer. Hon ville veta vad som påverkade deras mående och om det kunde gå att motverka skeendet. Operationen är en av de mest avancerade som kräver ingrepp i både buken och brösthålan och ibland även i halsen. Risken för komplikationer efter ingreppet är stor och endast cirka en tredjedel av patienterna överlever. Pernilla Lagergrens forskning har bland annat visat att variationer i omfattningen av operationen inte påverkar återhämtningen. Resultaten visar också att var femte patient förlorar mer än 20 procent av sin vikt från operationen till sex månader

efter och därför är i stort behov av dietistkontakt. Hon har också funnit att av de som överlever fem år efter operationen går det bra med återhämtningen på sikt för cirka 85 procent medan 15 procent aldrig blir bra utan tvärtom bara blir sämre med tiden efter operationen. Pernilla Lagergren har identifierat matstrupspatienternas behov av stöd och konstaterar att det inte räcker med standarduppföljning. Det krävs istället speciella och individanpassade rehabiliteringsinsatser av bland andra dietist, sjuksköterska och kurator för att återfå en så god hälsorelaterad livskvalitet som möjligt.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Rickard Sandberg, docent vid Karolinska Institutet, institutionen för cell- och molekylärbiologi, får priset för sin kartläggning av genomets reglering, som lett till nya insikter om geners aktivitet. Hans nya genomiska angreppssätt är banbrytande för grundforskningen och har stor potential att förbättra klinisk diagnostik.

Många forskare runt om i världen är intresserade av att veta vad som skiljer till exempel en nervcell från en levercell och hur gener reglerar cellens identitet. Det unika med Rickard Sandbergs forskning är att hans labb utvecklat en ny metod som möjliggör storskaliga genetiska experiment i enskilda celler, något som tidigare krävt tusentals celler eller fler. Att få fram aktivitetsprofilen på en enskild celltyp är ny kunskap, som gör att forskarna kan börja förstå hur olika egenskaper hos celler regleras. På klinisk nivå får dessa rön betydelse för upptäckt av cancer eftersom möjligheten att analysera en enskild cell gör det lättare att studera cancerceller som cirkulerar i blodomloppet.

Rickard Sandbergs viktigaste tidigare rön är att han visat att gener oftast kodar för olika genvarianter i olika delar av kroppen. Det har tidigare varit känt att en gen kan koda för flera olika liknande proteiner men inte att denna typ av genreglering är så utspridd och viktig. Varje gen är alltså mycket mer mångfacetterad än man trott och cellen kan besluta när och till vilken grad de olika varianterna ska användas.

OM PRISET Sven och Ebba-Christina Hagbergs Stiftelse har till ändamål att stimulera och främja vetenskaplig forskning inom det medicinska respektive biokemiska området och delar varje år ut ett personligt pris samt forskningsstöd till unga forskare som utmärkt sig. Stiftelsens anslag och pris går vartannat år till de två olika kategorierna. I nomineringsfrågor samarbetar stiftelsen med Kungliga Vetenskapsakademien och Karolinska Institutet.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Dimitris N Chorafas pris tilldelas Maryam Derogar Maryam Derogar, doktorand vid enheten för övre gastrointestinal forskning, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, får priset för sina studier av hur den hälsorelaterade livskvaliteten och överlevnaden efter kirurgi för matstrupscancer kan förbättras.

Matstrupscancer är den sjätte vanligaste orsaken till cancerdöd i världen. Det är en ovanligt svårbehandlad sjukdom, där mycket omfattande kirurgi är den viktigaste komponenten i behandlingen. Maryam Derogar har använt sig av egna nationella kliniska kohortstudier där detaljerad klinisk information samlats in under en lång följd av år. Uppgifter om hälsorelaterad livskvalitet och olika symtom har inhämtats med regelbundna mellanrum efter operation för matstrupscancer. Maryam Derogar avhandling visar att en grupp patienter som överlever operation för matstrupscancer har fortsatt betydligt sämre livskvalitet än den motsvarande svenska befolkningen, samt att allvarliga komplikationer direkt efter operationen bidrar till mer symtom även på

flera års sikt. Avhandlingen visar också att patienter som opereras av kirurger med högre årlig volym av matstrupscancerkirurgi har klart lägre dödlighet både på kort och lång sikt efter operationen, samt mindre risk för mjältskada under operationen, vilket i sin tur medför ökad dödlighet och risk för svåra infektioner. Avhandlingen visar att patienter som opererats för matstrupscancer är i behov av aktiv uppföljning för att tidigare åtgärda uppkomna problem och att operation av matstrupscancer bör koncentreras till färre kirurger som får operera fler patienter. Dessa kliniskt relevanta forskningsresultat har publicerats i tre originalstudier i den högt ansedda cancertidningen Journal of Clinical Oncology, medan det fjärde delarbetet i avhandlingen finns i manuskriptform.

OM PRISET Stiftelsen Dimitris N Chorafas Foundation utlyser varje år priser för att belöna särskilt framgångsrika doktorander, högst 30 år gamla, och deras avhandlingar. Stiftelsen inrättades 1992 och har sedan 1996 ett samarbete med cirka 20 partneruniversitet, däribland Karolinska Institutet. De senaste 10 åren har närmare 300 priser delats ut av stiftelsen.

FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2013

Från cell till samhälle

2013 Text professorer: Eva Cederquist, Ann-Marie Dock och Anders Nilsson Text adjungerade professorer och pristagare: Gunilla Stark och Eva Cederquist Redaktör: Jenny Hermansson, kommunikationsavdelningen | Foto omslag och porträtt: Bildmakarna Form: Sofia Lindberg, kommunikationsavdelningen | Tryck: Tabergs tryckeri | ISBN: 978-91-85681-57-0

ki.se