Jiloan Hamad: ”Eldsjälar betyder allt för unga i utsatta områden”

”Fotbollen har öppnat dörrar”

”Min familj kommer från irakiska Kurdistan och min pappa stred mot Saddam Hussein med den kurdiska motståndsrörelsen. Min familj flydde 1990 när min storasyster var ett år och min mamma var gravid med mig.

Vi kom till Sverige 1992. När jag började förskoleklass såg min lärare, Anders Sundell, att jag spelade fotboll varenda rast. Han drev på för att jag skulle få komma med i ett fotbollslag och det blev BK Forward.

Utan honom hade jag inte kunnat leva på fotbollen som jag gör i dag. Mina föräldrar kände inte till att det fanns organiserad idrott för sexåringar och min pappas svenska var inte tillräckligt bra för att han skulle kunna ta de kontakter som behövdes.

Mina föräldrar slet för att få ihop pengar till medlemsavgifter, fotbollsskor och utgifter vid turneringar. Ibland var det tydligt att många i laget hade fattiga familjer. Vi fick till exempel avstå från vissa turneringar, som Gothia Cup, för det kostade pengar. Då tömdes deltagarlistan snabbt tills vi var för få för att åka.

De eldsjälar som finns inom idrotten betyder så mycket för unga människor i utsatta områden. De kan vara motpoler till droger och kriminalitet. Jag har många gånger tänkt att samhället borde se de här människorna och bekräfta dem mer än i dag.

Syftet med den icke vinstdrivande organisationen Generation Pep är att skapa gemenskap och glädje inför idrott. Jag vill att alla ska veta att de kan prestera bättre i skolan om de är fysiskt aktiva så det föreläser jag om i skolor. Jag ordnar också utmaningar på sociala medier, där man kanske ska toucha en boll så många gånger som möjligt på en halv minut. En sådan utmaning sprider sig viralt som en löpeld och skapar träningsglädje.”

Berättat för: Annika Lund

JILOAN HAMAD

Ålder: 31 år. Gör: Är mittfältare i Örebro SK, spelar i irakiska landslaget. Är ambassadör för Generation Pep, som jobbar för jämlik hälsa.

”Till exempel är rökning och övervikt, som är riskfaktorer för allvarlig sjukdom, vanligare i de socioekonomiskt utsatta grupperna.”

att hitta goda argument till varför det skulle vara en dålig idé att totalt utjämna människors inkomster. Men när det gäller hälsa är det svårt att hitta sådana argument. Det finns inga rationella motiv till varför vissa grupper ska ha en större sjukdomsbörda eller kortare liv av rent strukturella skäl. Jämlik hälsa handlar inte om att alla ska ha identisk hälsa för vi har olika biologiska och genetiska förutsättningar. Men människor i olika samhällsklasser har inte olika biologiska och genetiska förutsättningar till god hälsa, utan skillnaderna är strukturella, säger Johan Fritzell.

HANS EGET SPECIALOMRÅDE

handlar om äldre personers hälsa. Där har han bland annat ägnat sig åt en vetenskaplig knäckfråga – ökar eller minskar jämlikheten i hälsa under livets gång? Är det så att små skillnader i livets början ackumuleras för att bli till stora klyftor senare i livet? Eller är det så att ju äldre man blir, desto större betydelse får just biologiska och genetiska faktorer, vilket gör att de sociala och strukturella skillnaderna minskar? – Det vi har kommit fram till är egentligen inte rocket science. Vi ser i våra studier att det först sker en ackumulering, men sent i livet, efter 90 års ålder, då tar de biologiska och genetiska faktorerna över. Men vi ser att den sociala gradienten finns kvar ända upp i 80-årsåldern, vilket har väckt viss förvåning, säger Johan Fritzell.

Han och hans kollegor har valt att visa båda relativa och absoluta skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Ett exempel för att lyfta fram det handlar om spädbarnsdödlighet i England och Wales i olika sociala klasser. Under 1911 dog dubbelt så många spädbarn i den mest resurssvaga klassen jämfört med den mest resursstarka. Under 2001 var förhållandet i princip detsamma – då dog fortfarande dubbelt så många spädbarn i den mest resurssvaga gruppen. Den relativa skillnaden var alltså oförändrad. Men i absoluta tal har stora förbättringar gjorts – särskilt i den resurssvagaste gruppen. Antalet döda spädbarn i den mest utsatta gruppen var över 150 år 1911 men färre än tio under 2001. Det kan jämföras med de cirka 75 spädbarn som dog i den resursstarkaste gruppen under 1911, ett antal som sjönk till färre än fem under 2011. – I det här exemplet kvarstår de relativa skillnaderna. Men det vore fel att kalla det för ett misslyckande eftersom så väldigt många fler spädbarn överlevde under 2001 jämfört med 1911. Det går att med fog hävda att man bör fokusera på att minska skillnaderna i absoluta tal snarare än i relativa tal. Det spelar roll när målsättningar och avsiktsförklaringar ska formuleras, säger Johan Fritzell.

EN SJUKDOM SOM tydligt har drabbat den svenska befolkningen på ett ojämlikt sätt är covid-19. Under 2020 var sjukdomen den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige, enligt en rapport från Socialstyrelsen. Totalt dog nära 9 500 personer i covid-19 under detta smittans första år i Sverige och de flesta dog under den första vågen, under våren. Nio av tio av dem som dog under 2020 var över 70 år, så ålder spelade roll för risken att dö i sjukdomen. Men även födelseland spelade roll. Av män som var födda i Somalia och som dog under 2020 var covid-19 orsaken i hälften av fallen. Motsvarande siffra för män födda i Sverige var tio procent, enligt rapporten från Socialstyrelsen. – Covid-19 slår i befolkningen på ungefär samma sätt som många andra sjukdomar. Det är ett mycket tydligt exempel på hälsans sociala gradient. Det är nästan ironiskt att välbärgade skidturister tog med sig smittan hem till Sverige, men när sjukdomen kommit in i samhället var det andra grupper som blev värst drabbade, grupper som var mer exponerade för smittan och som hade större sårbarhet för själva sjukdomen. Till exempel är rökning och övervikt vanligare i de socioekonomiskt utsatta grupperna. Det är riskfaktorer för allvarligt förlopp vid covid-19, säger Bo Burström, professor i socialmedicin vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet.

Han beskriver resultat ur en ny rapport där 36 personer som bor på Järvafältet, ett av de områden som drabbades hårt av första vågens covid-19, har intervjuats. Rapporten är gjord av Centrum för arbets- och miljömedicin inom Region Stockholm och de intervjuade berättar om vad som hindrade dem från att följa samhällets rekommendationer. Det handlar om att många arbetar i serviceyrken och därför inte kan jobba hemifrån, men också om att bussar och tunnelbanor är enda möjliga transportmedlet för att ta sig till jobbet. Timanställningar ger osäkerhet kring vilken ersättning Försäkringskassan erbjuder vid sjukfrånvaro och äldre familjemedlemmar kan inte skyddas när många personer bor trångt tillsammans. – Vill man öka jämlikheten i hälsa, då måste man öka jämlikheten i livsvillkor. Att ha ett tryggt och säkert arbete där man kan leva på inkomsten och en bra bostad hör till de goda livsvillkoren. Men om du växer upp i en familj där ingen pratar svenska i hemmet och ingen kan hjälpa dig med läxorna, då får du antagligen svårare att hänga med i skolan och då får du en sämre start in i arbetslivet. Ojämlikheter i hälsa börjar med skillnader i livsvillkor redan mycket tidigt i livet, säger Bo Burström.

HAN ÄR EN av dem som ligger bakom det allmänt hyllade projektet med utökade hembesök från BVC till förstagångsföräldrar i utsatta områden. Insatsen går ut på att föräldrarna får sex hembesök av en BVC-sköterska och en familjerådgivare som tillsammans ger råd och stöd. Projektet startade i Rinkeby 2013 men har nu spridit sig till flera andra platser i landet. – Det är ett uppskattat projekt, men effekterna kan vara svåra att påvisa. Men å andra sidan – det är absolut inte skadligt, det är en satsning på personer med större behov och personalen tycker att det är ett bra sätt att arbeta. Tidigare var det svårt att rekrytera till BVC i till exempel Rinkeby men nu är det attraktivt att jobba där, så ett sånt här projekt ger ringar på vattnet på fler sätt än de strikt mätbara. Vi behöver luta oss mot kvalitativa studier för att förstå mekanismerna och effekterna av insatser i de här områdena, säger Bo Burström.