Kingsize Nr 2

WIZ KHALIFA | MOHAMMED ALI | RAEKWON | BOOTSY COLLINS | REKS | ISON & FILLE | RAPPER TED | M.FL.

SKANDINAVIENS STÖRSTA HIPHOPMAGASIN SKANDINAVIENS STÖRSTA HIPHOPMAGASIN

REKS &

BOOTSY COLLINS MAVADO SILVERSYSTRAR RAPPER TED NEW KID PER VERS REZA MADADI BELDINA

KINGSIZE | NR 2 2011 | SEK 49:- | 59 NOK | 6,50 € RETURVECKA 27 | INTERPRESS 0416-02

INTERPRESS 0416-02

WIZ Khalifa ISON & FILLE

RAEKWON

7 388041 604900 RETURVECKA

v 27

RECENSIONER | SPEL | MODE | DANS | GRAFFITI | TÄVLINGAR | FILM

l u g e r i sa m a r b e t e m e d t e l i a p r e s e n t e r a r

KÖ P D I N A B I L J E T T E R PÅ

W W W . W AYO U T W E S T . S E

Eller via Ticnet på -   , www.ticnet.se samt försäljning och uthämtning via Ticnetombud. Biljetter kan även köpas på www.sj.se/upplevelser, -   samt SJ Resebutik eller hos Bengans och Pusterviksbiljetter.

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Ledaren

KINGSIZE NR 2 • 2011

TOUCHDOWN SKANDINAVIEN!

24

oktober 2010. Jag befinner mig på Sun Life Stadium där Miami Dolphins på hemmaplan tar emot det lag som senare kommer att spela Super Bowl; Pittsburgh Steelers. Pittsburgh, som är det lag som har vunnit den amerikanska fotbollsligan flest gånger av alla lag, har vanligtvis lätt för Miami och har vid det här tillfället vunnit mot dem fem gånger på raken. Men den här gången ska det bli svårare. Med bara två minuter kvar ligger Steelers under med 20-22 och deras quarterback Ben Roethlisberger har precis tappat bollen när han försökt göra en touchdown. Miami ska vid det här tillfället ha vunnit matchen men domarna är oense om vilket lag som fick tag på bollen efter att Roethlisberger tappat den. Spelet är ”under review” i flera minuter och arenan är knäpptyst i väntan på det avgörande beslutet. Domarna tilldelar till slut Pittsburgh bollen och de kan enkelt sparka in bollen för ett field goal och vinna matchen med 23-22. Nu kanske ni undrar varför jag berättar den här historien och det tänkte jag komma till nu, för när bollen seglade mellan stolparna bröt Pittsburgh-fansen, som även är ligans mest hängivna, ut i ett vilt jubel som sedan gick över till ett Black and Yellow, Black and Yellow-chant. Ute på parkeringen var det sedan uppenbart att alla från stålstaden hade en ny favoritartist och varje bil med Steelers-flaggor spelade hemmasonen Wiz Khalifas senaste hymn just kallad ”Black and Yellow” tillägnad fotbollslaget, medan Miami-fansen skrek att de blivit bestulna på segern. Sex månader senare är Wiz Khalifa inte bara Pittsburghs favorit utan snarare hela världens. Singeln jag nyss nämnde har toppat Billboardlistan och han syns på omslaget till inte bara senaste numret av Complex utan även bredare tidningar som Rolling Stone och Fader har gett honom den äran. Och nu såklart även vi. Med detta sagt är det såklart väldigt roligt att Wiz Khalifa tar sig till våra breddgrader i sommar för att besöka både Öya i Norge och Way Out West i Göteborg där han sammanstrålar med ingen annan än Kanye West (stökigt om han tar med sig Amber Rose). Kan det bli bättre? Ja, kanske. Precis när jag skriver det här blir det klart med Ice Cube i både Malmö och Stockholm. Lägg till de redan klara Wu-Tang. Big Boi och Currensy till Roskilde plus att det ryktas om att Rick Ross antagligen kommer att vråla ut ett ”Bauss” här i sommar och jag lovar er att om Miami hade vunnit den där matchen jag pratade om så hade det varit hans ”B.M.F” som hade blastats och han känns ju efter sin senaste skiva hetare än någonsin. Det här kan bli den bästa konsertsommaren ever!

Martin Brandt | Chefredaktör

VD, ANSVARIG UTGIVARE | CAMILLA BERG CAMILLA.BERG@KINGSIZEMAGAZINE.SE CHEFREDAKTÖR | MARTIN BRANDT MARTIN.BRANDT@KINGSIZEMAGAZINE.SE ART DIRECTOR | JESPER ZACHRISON JESPER.ZACHRISON@KINGSIZEMAGAZINE.SE DANS | MARIA ’DECIDA’ WAHLBERG DECIDA@KINGSIZEMAGAZINE.SE MODE | PIERRE A. CAMILO PIERRE.CAMILO@KINGSIZEMAGAZINE.SE MARKNADSANSVARIG SVERIGE | MATTHIAS SJÖDIN MATTHIAS.SJODIN@KINGSIZEMAGAZINE.SE MARKNADSANSVARIG NORGE | HALLGEIR KNUTSEN HALLGEIR@KINGSIZE.NO WEBREDAKTÖR | TOBIAS CARLSSON TOBIAS.CARLSSON@KINGSIZEMAGAZINE.SE MEDARBETARE | SKRIBENTER JACOB KIMVALL NIKLAS ”DJ GRASS” GREES ROBERT ZILLÉN ALEXANDER KIHLSTRÖM EBBA RYDQVIST SALONG BETONG MARIMBA RONEY FELICIA ALEXANDERSSON BJÖRN FLODKVIST ALEXANDRA JONSSON EMILIA MELGAR IMAN HAZHEER ANNA NAUCKOFF EINAR EKBOM ALBIN STENBERG ROINE TÄLTH-BORGSTRAND FOTO ERIK BY ERIK CHRISTER CARLSSON MARGUERITE SEGER UTGIVARE KING PUBLISHING AB ERIK DAHLBERGSGATAN 30 11532 STHLM HEMSIDA: WWW.KINGSIZEMAGAZINE.SE E-POST: INFO@KINGSIZEMAGAZINE.SE TEL: +46 8 528 000 55 FAX +46 8 528 000 51 PRENUMERATIONSÄRENDEN INFO@KINGSIZEMAGAZINE.SE HELÅRSPRENUMERATION (6 NUMMER) 219.00 KR HALVÅRSPRENUMERATION (3 NUMMER) 129.00 KR TRYCK WWW.SORMLANDSGRAFISKA.SE REDAKTIONEN ANSVARAR EJ FÖR INSÄNT, OBESTÄLLT TEXT- OCH BILDMATERIAL.

6 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Innehåll

KINGSIZE NR 2 • 2011

SID 10 SID 12 SID 14 SID 16 SID 18 SID 22 SID 24 SID 26 SID 28 SID 32 SID 36 SID 38 SID 40 SID 42 SID 44 SID 48 SID 50 SID 52 SID 58 SID 62 SID 64 SID 66 SID 68 SID 72 SID 80 SID 90 SID 92 SID 94 SID 96 SID 98

TATUERING FILM DBS LIVE DANS MMA - REZA MADADI WORKING IN STHLM VS L.A. AMERICAN MADE JJ33, DETROIT FRSH DRSSD SNEAKERS TEKNIK SPEL BELDINA SILVERSYSTRAR RAPPER TED NEW KID PER VERS MOHAMMED ALI ISON & FILLE MAVADO BOOTSY COLLINS REKS RAEKWON WIZ KHALIFA MODE RECENSIONER REGGAE SVENSK HIPHOP GRAFITTI MINGEL

ISON & FILLE

SIDAN 58

8 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Tatuering

AV SALONG BETONG

NÄÄÄK

Näääk om gaddningen: Det står Glory för härlighet vilket för mig är musik och att få stå på scenen, mikrofonen talar för sig själv och vingarna som bär mikrofonen symboliserar att musiken har varit en räddande ängel för mig.

Mortal Kombat software © 2011 Warner Bros. Entertainment Inc. Developed by NetherRealm Studios. “KINECT, Xbox, Xbox 360, Xbox LIVE, and the Xbox logos are trademarks of the Microsoft group of companies and are used under license from Microsoft. ” ”, “PlayStation”, “PS3”, “ “ and “ “ are trademarks or registered trademarks of Sony Computer Entertainment Inc. All rights reserved.

10 |

| NR 2 2011

Mortal Kombat, the dragon logo, NetherRealm Studios, NetherRealm logo and all related characters and elements are trademarks of and © Warner Bros. Entertainment Inc. WB GAMES LOGO, WB SHIELD: ™ & © Warner Bros. Entertainment Inc. (s11)

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Film

BASERAD PÅ DEN KLASSISKA ROMANEN AV GRAHAM GREENE AV EBBA RYDQVIST

YES WE CANNES!

annes. Filmbranschens epicentrum. En knappt två veckor lång cirkus mellan den 11-22 maj där bokstavligen vad som helst kan hända. För 64:e året i rad samlas världens filmelit för att tävla om den prestigefyllda guldpalmen och marknadsföra sina senaste alster. All denna glamour strör givetvis omättlig stjärnglans över den världskända Croisetten, men det är egentligen inte själva filmfestivalen som ger Cannes dess sprudlande karaktär. Samtidigt som filmfestivalen dundrar upp och ner för den enorma röda mattan utanför festivalpalatset pågår också världens största filmmässa: Marché du Film. Det är här man upptäcker de skummaste rullarna, där man kan se skådespelare och regissörer glida runt och göra affärer eller presentera visningar, skapa nya kontakter, tigga festbiljetter och fäktas med Tromagänget.

För tolfte året är det i maj dags för mig att damma av festblåsan, börja öva stilettklacksgången och vässa armbågarna för att slå sig in på de roligaste visningarna. Det är tio hektiska dagar med möten, visningar, middagar, mingel och fester. Och det är de bästa tio dagarna på året!

Så här kan en dag i Cannes se ut: 09.00 Man vaknar (förmodligen ganska så sliten från kvällen innan).

Man tar en kaffe på balkongen och spanar ut över viken efter vilka yachter som anlänt.

10.00 Första visningen. Förmodligen något jättedumt och roligt som Tromas <<Poultrygeist>>, eller en japansk spökfilm i 3D. 12.00 Man går på filmköparmöte och screenar ungefär tusen skräckfilmstrailers. Sedan irrar man runt på palatset och försöker få tag på biljetter till röda mattan-visningarna. Det är fullt möjligt så länge man är ackrediterad. Kostar circa 3000 kronor.

13.00 Lunch. <<Seaside>> är bästa lunchrestau-

rangen på Croisetten.

Lagom långt borta från det mest hektiska bruset vid festivalpalatset, men fortfarande 170 spänn för några salladsblad. Festivalpriserna kommer man inte undan. Under lunchen läser man dagens lunta filmtidningar.

Screen Daily, Cannes Market, Variety med flera. Här hittar man alla nyheter man behöver om vilka kändisar som har anlänt, vilken fest som var blötast dagen innan, samt vilken regissör som fick utbrott på presskonferensen, osv.

14.00 Visning. Förmodligen något mindre dumt.

Kanske lyckas man komma in på årets snackis. Det finns alltid en snackis, förra året var det till exempel <<A Serbian Film>> som nu äntligen kommit ut oklippt i Sverige.

16.00 Visning, eller arbete/bloggande på en

av de få barerna som har gratis WiFi. Jakten på gratis WiFi är ständig.

17.00 Cocktailtimmen har slagit. Nu har alla paviljongerna längs stranden hallabalo.

Vi brukar få inbjudan till Saké Night hos japanerna. Det är alltid lika kul med tjejer utklädda till superhjältar och herrar i kimono som blir för fulla.

18.00 Man försöker hinna till skandinaviska paviljongen som har happy hour (=gratis öl och vin) klockan 17-19. Drickat brukar vara slut vid 18. Här befinner sig den nordiska kändisstaben. Man kan till exempel gnida svettig rygg med Mads Mikkelsen.

20.00 Förhoppningsvis har man inbjudan till filmbolagsfest, så då går man med fördel hem och byter om inför extravaganserna. Det kan till exempel vara gogo-dansare, chokladfontäner och gåsleverhamburgare på menyn.

På MK2-festen 2009 fanns till och med ett peepshowbås på taket av Grand Hotel.

19.00 Om man inte har fler cocktailmingel för

24.00 Här finns två val: Har man blivit bjuden

Drömmer du också om att åka till Cannes, så är det inte alls omöjligt. Det kostar kanske lite pengar, men det är det värt. En ackreditering, en ren klänning eller kavaj och någonstans att bo så har du det bättre förspänt än många andra lycksökare därnere.

Följ 2011 års festivalliv på subdvd.blogspot.com. Ses där kompisar!

12 |

| NR 2 2011

kvällen går man här och äter en biff eller en pizza på någon av sidogatorna. På vägen möts man med säkerhet av röda mattankortegen. Skall man inte gå upp för röda mattan själv, bör man hålla sig borta från palatset. Där samlas tusentals vrålande människor för att få en glimt av stjärnorna när de skrider upp för mattan.

på villafest i bergen, börjar man bege sig upp till bus�stationen för att få transfer till en villa som ofta hyrs ut av en oljeshejk. Det låter tråkigt att åka buss, men man brukar få små goodiebags, ofta med minichampagneflaskor, att roa sig med på resan. Detta är den dyraste sortens fest.

Och största och håller på till arla morgon.

Har man inte inbjudan till bergsfest, går man med all säkerhet till Petite Majestic, en minimal pizzasylta som förvandlats till nattlig träffpunkt för branschen. Där står man i ett gatuhörn jämte sopkassarna i sina finaste klackar och sippar öl ur plastmugg och pratar skräck med Brian Yuzna och andra suspekta typer. Det är livet på pinne för en filmnörd!

”Oerhört suggestivt och vackert.”

– VeckoRevyn

SAM RILEY

– Cinema

”rafflande, välspelat, vintage och brittiskt.”

ANDREA RISEBOROUGH

MED

– Mama

OCH

HELEN MIRREN

JOHN HURT

FRÅN PRODUCENTERNA AV ”FÖRSONING” OCH ”EASTERN PROMISES”

BIOPREMIÄR 6 MAJ © 2010 STUDIOCANAL - BBC FILMS - UK FILM COUNCIL

WWW.BRIGHTONROCKMOVIE.COM

www.panvision.com

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Live

EMILIA MELGAR

CHRISTER CARLSSON

DET BLÅ SKÅPET — KÄGELBANAN, STOCKHOLM

SHARE THE FEELING

Den 26e februari stod 11 medlemmar ur Det Blå Skåpet på scen för första gången som enad trupp. Kägelbanan var slutsåld och förväntansfull när Organismen, PstQ, Öris, Toffer, Queff, Mächy, Sebbe, Marke, Daltone, Martin Zamora och Bobbo kliven in, uppbackade av ingen annan än Dj Large.

Hypen kring spelningen hade inte varit nådig. Överallt i sociala medier florerade attityden att ångesten skulle bli stor om du valde att hoppa över det här ögonblicket som ryktades bli episkt. Visst skulle det bli spännande att se hur den geografiskt utspridda och relativt nyskapta DBS-konstellationen samarbetade inför Stockholmspubliken, men exakt vad som skulle levereras var fortfarande oklart. Med ”Tumult” som rubricering, garanterades stök på hög nivå och med tanke på den dekadenta hållningen som omfamnar klicken, blev frågan snart: Hur ska 12 hungriga egon egentligen lyckas dela rampljus?

Men det fanns knappt tid att reflektera över svaret.

Så fort Det Blå Skåpet ställt upp sin fana, var Kägelbanan intagen. Först ut var Organismen, Martin Zamora och Öris med ”B.M.F.”. Energin var nästan på en extatisk nivå hos publiken som svettigt trängdes i Södra Teaterns konsertlokal.

På scen fanns en vinna eller försvinna-faktor som tycktes mätbar i rapparnas varje andetag. Det här var ämnat att ge mersmak.

Facklan lämnades så småningom över till Queff och Toffer och klubbklassikerna ”Låtsas Som Du Sover” och ”Centrum”. Finslipat levererades verserna med igenkännbar slagkraft. Maskineriet var nu i full rulle.

En efter en klev de upp på scen, och efter drygt 40 minuter stod de alla där tillsammans. Vissa uniformerade i DBS-tröjor, andra i mer avslappnad stil (läs Utan tröja). Med siktet inställt på varenda kotte i rummet, rev Det Blå Skåpet av låt efter låt utan att låta energin svikta.

Som en självuppfyllande profetia, knakade golvet under våra fötter när Daltone, Mächy och Organismen tog över med låten som lättast kan sammanfatta spelningen. ”Riv Taket” är gjord för att spelas live, och med det EKP-producerade beatet nådde kvällen sitt klimax.

Det är en upplevelse i sig att se legendarerna PstQ, Dj Large och Organismen dela scen. ”Katter Och Hundar” fick killen bredvid mig i Monsterspliffar-tröja att nästan tappa fattningen, och på den vägen var det för de flesta av oss. Nostalgitrippen signerades MBMA. De sydligare breddgraderna var de som för min egen del väckte störst nyfikenhet. Öris, Marke, Bobbo och Sebbe visade huvudstaden hur smutsskånskan låter med ”Skönt O Va Slug” och därefter ”Efter Knas Kommer Pengar”, där sistnämnda räknas till en av februarikvällens bästa prestationer.

Det var en intensiv spelning där det enda som saknades var fler låtar. Jag hade gärna hört mer från Bobbo och Martin Zamora, men jag anar att den önskan ändå uppfylls snart.

Om du inte var där, synd. Du missade verkligen något. Men det här lär knappast vara sista gången du får tillfälle att se Sveriges favoritskåp.

ARCTIC MONKEYS(UK) IRON MAIDEN (UK) KINGS OF LEON (US) MASTODON (US) M.I.A. (UK) PJ HARVEY(UK) THE STROKES(US) AFROCUBISM(INT) AUTOPSY(US) BAD RELIGION(US) BATTLES(US) BEATSTEAKS(DE) BIG BOI (US) BRIGHT EYES (US) CHRIS CUNNINGHAM (UK) DEADMAU5 (CAN) FOALS (UK) KILLING JOKE (UK) FEMI KUTI & POSITIVE FORCE (NGA) SEUN ANIKULAPO KUTI & EGYPT 80 (NGA) L.O.C. (DK) LYKKE LI (S) MAGNETIC MAN with Special Guests KATY B and SBTRKT DJ Set (UK) ROB ZOMBIE (US) SWANS (US) TIMBUKTU & DAMN!(S) VETO (DK) 1349 (N) JUSTIN ADAMS & JULDEH CAMARA (UK/GAM) API UIZ (FR) ÓLÖF ARNALDS (ISL) ATMOSPHERE (US) AWESOME TAPES FROM AFRICA (US) JULIANNA BARWICK (US) BE-BEING (KOR) BLACK MILK (US) JAMES BLAKE (UK) CHARLES BRADLEY (US) BRING ME THE HORIZON (UK) KARINA BUHR (BRA) CALLE 13 (PRI) ANNA CALVI (UK) CHANCHA VIA CIRCUITO (ARG) CHASE & STATUS (UK) CHUCKAMUCK (DE) CODY (DK) CONGOTRONICS vs ROCKERS feat.

KONONO N°1, DEERHOOF, KASAI ALLSTARS, JUANA MOLINA, WILDBIRDS & PEACEDRUMS and SKELETONS (INT)

CURREN$Y (US) DARK DARK DARK (US) DE ENESTE TO (DK) MATTHEW DEAR - Live Band (US) DESTROYER (CAN) DJ /RUPTURE (US) DOP (FR) DÅÅTH (US) JUSTIN TOWNES EARLE (US) ELEKTRO feat. JOHN TCHICAI (DK) THE EX (NL) EYEHATEGOD (US) FALLY IPUPA (CD) FRENTE CUMBIERO (COL) FRISK FRUGT (DK) THE GASLAMP KILLER (US) GHOST (S) GOLD PANDA (UK) JOHN GRANT (US) HOW TO DRESS WELL (US) I WAS A KING (N) ICEAGE (DK) ILILTA BAND (ETH) JACKDAW WITH CROWBAR (UK)

JAGWA MUSIC (TAN) JATOMA (DK) KITCHIE KITCHIE KI ME O (N) KLOSTER (DK) DJ KOZE (DE) KYLESA (US) LITTLE DRAGON (S) LUKESTAR (N) LA MAKINA DEL KARIBE (COL) JANELLE MONÁE (US) MUNCHI (NL) NARASIRATO (SOL) OFWGKTA (US) OH LAND (DK) OUDADEN (MAR) IVO PAPASOV & HIS WEDDING BAND (BUL) PARKWAY DRIVE (AUS) PULLED APART BY HORSES (UK) RANGO (EGY) TARRUS RILEY (JAM) GONGA SAIN & MITHU SAIN (PAK) SCREAMING FEMALES (US) SHANGAAN ELECTRO (ZA)

SOILWORK (S) SPIDS NØGENHAT (DK) SURFER BLOOD (US) THE TALLEST MAN ON EARTH (S) TAME IMPALA (AUS) TERROR (US) THULEBASEN (DK) TREMOR (ARG) UNDERØATH (US) ANIBAL VELASQUEZ Y SU CONJUNTO (COL) KURT VILE & THE VIOLATORS (US) THE WALKMEN (US) WANG LI (CHI) WEEKEND (US) WHOMADEWHO (DK) YELLE (FR) YEMEN BLUES (ISR) ZEA (NL) ZUN ZUN EGUI (INT)

PAVILION JUNIOR 26 - 29 JUNI AGENT FRESCO (ISL) BOTTLED IN ENGLAND (DK) DE HØJE HÆLE (DK) FASTPOHOLMEN (DK) HAMMONDS, HARRINGTON & DESTROY (DK) HONNINGBARNA (N) KIRSTEN & MARIE (DK) LITTLE MARBLES (S) NIVE NIELSEN & THE DEER CHILDREN (GRL) SELVHENTER (DK) THIS IS HEAD (S) TÔG (N) TRUST (DK) UNDERGANG (DK) WHO KNEW (ISL)

- OCH FLERA FöLJER...

4 DAGARS UPPVäRMNING 4 DAGARS MUSIK 8 DAGARS FRIRUM 170 BAND PÅ 7 SCENER GRATIS BIOGRAF, BADSJÖ, SKATEPARK M.M. ÖVERSKOTTET DONERAS TILL VäLGÖRENHET

14 |

| NR 2 2011

LäS MERA PÅ:

roskilde-festival.CoM

KINGSIZEMAGAZINE.SE 15

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Dans

AV MARIA ”DECIDA” WAHLBERG

NÄR MOTIVATIONEN TRYTER

Vi har alla varit där.

När kroppen verkar tillhöra någon annan och basen inte når fram, när det sista benen vill göra är att dansa fast BORDE står bokstaverat på näthinnan.

Motivationen lyser med sin frånvaro i neon.

Jag kontaktade Malin Träff som jobbar med mental träning för dansare och som även driver Freshest – The Evolution of Streetdance med Talia Gallegos. Hennes tips går självklart att applicera på annan verksamhet också, om du inte råkar vara dansare!

– Ofta behöver man, om motivationen saknas, släppa dansen och göra någonting annat. Som att åka bort, umgås med andra människor, ta paus från dansen. Man har helt enkelt blivit mätt på dansen, träningen, miljön och människorna. En annan viktig del, direkt kopplad till motivation, är att sätta mål. Man bör använda sig av olika sorters mål, parallellt.

Exempelvis kan ett av målen vara ”att ställa upp på battle i Experimental”, samtidigt bör man ha andra mål som till exempel att uppnå en viss känsla under sin träning, ”att känna mig som en fjäder” eller att ”ha roligt”. Mål bör också handla om att man jobbar med sitt sätt att tänka ”jag ska gå in i ringen och känna mig som en vinnare” eller ”jag ska gå på ett jam och dansa som om jag var själv i rummet”. Att formulera mål, skriva ner dem och använda olika sorters mål parallellt kan vara avgörande för att behålla motivationen.

Ibland kan det vara så enkelt att det räcker med en bra låt! Själv lyssnar jag just nu gärna på U Mikes “Get a Bible” på Drum Melody Riddim för att få igång peppen. Den får mig att långsamt med återhållen funk vrida och vända på varenda kroppsdel så jag verkligen känner kroppen igen.

Om jag sedan behöver påminna mig om varför jag älskar dans tittar jag antingen på Gene Kelly som dansar på gatan i Singing in the Rain eller 2005 års remixade version med Jay Walker, Elsewhere och Crumbs (sökord: singing in the rain vw golf ).

Hur gör andra dansare?

16 |

| NR 2 2011

Johannes Westling

Kent Myklevold

Yeya

Vad gör du när motivationen tryter?

1. Letar ny inspirerande musik.

2. Går ut på klubb och dansar.

3. Omger mig med inspirerande människor.

4. Tar klass.

Favorit peppvideo?

Chris Brown – ”Beautiful”.

R.Tumpum Peters

Anik ”Coco Pops” Ahmed

Aktuell Gjorde The Beatles Cirque Du Soleil show i Las Vegas förra året och dansade nu senaste Nick Bass koreografi med Danni Saucedo i Melodifestivalen. Är på väg till L.A. för att bli rik som regissör och dansare.

Aktuell Är aktiv medlem i det internationella poppingcrewet G-Style (som startade i Karlifonien). Tävlar i battles runtom i landet och internationellt, medverkar i olika kommersiella sammanhang, undervisar på dansskolor & högskolor samt arrangerar två stora tävlingar i Stockholm i maj och juni.

Vad gör du när motivationen tryter?

Rakar mig, då blir jag fem år yngre och tror att allt fortfarande ligger framför mig. Det är oftast stress som pajar det roliga. Jag lyssnar på fet musik... och kaffe. Espresso hjärta iPod! Sedan åker jag t-bana och fantiserar om en massa ultravåld och feta dialoger som ingen har sett ännu. Det är bra att skriva upp allt man vill åstadkomma och allt som måste göras, inklusive betala telefonräkningen och att gå på mingelparty för att ”råka stöta ihop” med den där personen jag måste snacka med. Och då när jag kan se allt sammanfattat på en sida känner jag mig lugn.

Ta ett steg tillbaka och få lite perspektiv på saken man håller på med och inse att om ett år kommer det man gör just nu inte avgöra allt som sedan sker.

Aktuell Just hemkommen från jobb på Broadway Dance Center i NYC. Uppträder i föreställningen Urban Connection på Dansens Hus i Stockholm den 14 Maj med sitt crew Phat Jam Jackies.

Favorit pepplåt just nu?

Sub Focus – ”Could This Be Real”.

Favorit peppvideo?

Chris Brown – ”Beautiful”.

Sania Claus

Cajsa Godée Aktuell Just nu är jag stolt medlem i locking-gruppen What came out of the Mothership (WM), popping-gruppen ATATA, improhouse-gruppen Hygglige House. Vi uppträder på Dansens hus 16 och 17 maj under festivalen Urban Connection.

Vad gör du när motivationen tryter?

När jag känner mig omotiverad eller fattig på inspiration brukar jag försöka gå tillbaks till det som motiverade mig från början. Ett dansgolv vibrerande av soul, svettiga kroppar och kärlek får mig alltid att släppa egot och se det som finns precis bredvid mig. Tror det är viktigt att hitta tillbaka till glädjen i dansen och det gör jag bäst i sällskap av sköna människor eller när jag brassar på högsta volymen och skakar loss ensam i mitt kök.

Favorit pepplåt just nu?

Joe déBro – ”Still Want You”.

Favorit peppvideo? ”Geners” – min egen live/manga/undervattens/ scifi-kortfilm!

Vad gör du när motivationen tryter?

Wow, haha! Jag har gång på gång haft svackor och ”gått in i väggen” och känt att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig fram. Men sedan 2009 har jag märkt att allt handlar om min inställning. Tappar jag motivationen så är det för att jag inte vet hur jag ska utvecklas. Om jag känner mig enformig i dansen måste jag hitta nya vägar. Då gäller det att verkligen sätta sig in i det problemet och leta efter ny inspiration och vara öppen i sinnet, våga prova allt! Och om man inte vet något, så tar man reda på det, löser det och kämpar tills man lyckas, för det gör man alltid till slut.

Favorit pepplåt just nu?

Jill Scott – Breathe.

Favorit peppvideo?

Finns några favoriter på YouTube: Eric Thomas Motivational Speaker och Will Smiths Running & Reading.

I KORTHET:

¶ Les Twins från Paris, som vi sett hos Ellen DeGeneres,

Juste Debout och Incroyable Talents dök upp i Adidas Megalizer-videon: http://vimeo.com/21699682. Adi das Megalizer är skon som låter dansaren skapa egen musik! (sökord: adidas les twins)

¶ I Americas Best Dance Crews säsong 6, dök äntligen

Favorit pepplåt just nu?

Vid inspirationstorka får grannarna stå ut med låten ”Be Africa” med Bibi Tanga and the Selenites.

Riktigt peppande!

den kanske bäste krumpdansaren från legendariska filmen Rize up – pionjären Tight Eyez! Tillsammans med sitt nya crew Street Kingdom bjöd han på orgi nalkrumping i TV-rutan. (sökord: tight eyez americas best dance crews)

Favorit peppvideo?

Klipp som alltid fungerar som pulshöjare är när dansarna från 70-talets Soul Train jammar loss. (sökord: soul train o’jays)

¶ I amerikanska Dancing With the Stars syns just nu

Master Ps son Romeo Miller, tidigare känd som Lil Romeo. Hans cha-cha lämnar kanske lite att önska men killen bjuder till! (sökord: cha cha lil romeo miller)

KINGSIZEMAGAZINE.SE 17

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARIMBA RONEY

MARGUERITE SEGER

REZA MADADI

MAD DOG På ett café på Söder sitter Reza och äter en sallad och dricker en smoothie. Han har nyss avslutat ett av dagens flera träningspass på Hilti. Reza började sin idrottskarriär som brottare i Iran efter att ha förlorat ett slagsmål mot en av grannpojkarna.

– Jag kommer från ett område i Iran där det absolut inte var som Guds stad eller så men väldigt vanligt att slåss och jag fick jämt stryk. Jag var smal, svag och kunde inte slåss. En dag blev jag biten av en brottare, han var hälften så stor som jag men han slog sönder mig. Vi blev vänner och jag följde med honom till brottarklubben. När jag senare åkte till Iran för att tävla med svenska brottarlandslaget kom han till hotellet. Jag hade inte sett honom på 15 år och han kom in där mycket stilig och välklädd, det gick bra för honom, men jag kände genast igen hans busiga ögon, säger Reza och det är som att jag kan se mötet och hans barndomsvän framför mig.

”Jag var smal, svag och kunde inte slåss. En dag blev jag biten av en brottare, han var hälften så stor som jag men han slog sönder mig.

Vi blev vänner och jag följde med honom till brottarklubben.”

18 |

| NR 2 2011

Reza är en sann berättare. Varje fråga besvaras i flera minuter med detaljer och inlevelse och förställda röster. Oavsett om det handlar om hans passion för MMA, att bjuda en hemlös man på sushi eller hans frustration med polis och media upplever jag att han är en ung man med starka åsikter som menar det han säger. Och som inte drar sig för att stå upp för andra. Det var när han var avstängd från brottningen för att hamnat i slagsmål med en funktionär som han började med MMA. – Jag försvarade en 17-årig kille i vår klubb. Funktionären betedde sig så vidrigt mot honom, riktig rasse, jag trodde att jag hamnat i 60-talets USA, när svarta inte fick sätta sig på en buss, så kändes det. För mig är det här med att behandla alla lika jätteviktigt, kärlek och respekt är mina ledord. Jag stängdes av i 6 månader och ledsnade på brottningen, men jag är så glad att jag ställde upp för 17-åringen. Jag tänkte att accepterar jag det här, kommer samma sak hända mina barn. Och jag tror på att allt som händer i livet har en mening, det är Guds vilja. Hade jag inte blivit avstängd hade jag kanske aldrig börjat med MMA, som har gett mig så mycket i livet.

Hans smeknamn är ”Mad Dog”. Men enligt vännerna är han långt ifrån den arga hunden utan snarare den snällaste. Han är djupt troende, hjälper hemlösa och vann Folkets pris på Kampsportgalan 2011. Möt Reza Madadi, en av Sveriges bästa MMA-fighters.

För Reza har MMA betytt mer än framgångar idrottsmässigt, den har också gett honom en större mening i livet och påverkat honom som person.

– Innan jag började med MMA var jag en osäker människa. Jag gillar inte när jag läser intervjuer och någon säger att jag hade det struligt hit och dit. Jag vill verkligen inte uttrycka mig på det sättet. Men hade jag inte haft MMA hade jag kanske suttit bakom lås och bom idag. Hur och på vilket sätt, det vet jag inte, men MMA har varit ljuset i mitt liv. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan det. Idrott generellt är mycket bra.

Reza vill helst inte prata om de stunder han hamnat i problem med rättvisan. Han har blivit dömd för misshandel en gång, men det var långt innan han började med MMA. Han gillar inte att bli associerad med gangstergrejen då han sedan lång tid tillbaka tar starkt avstånd från det. Även när jag försöker säga att det kanske är till hans fördel att prata om det, att han kan ses som en positiv förebild för ungdomar som har problem, att han är ett bevis på att det finns alternativ, är det ändå de enda gångerna Reza tvekar med orden. Säkert beror det på hur han blev behandlad av media när de plötsligt fick anledning att dra på alla fördomar då Reza seglade upp som misstänkt i det spektakulära helikopterrånet 2009. Reza är övertygad om att han aldrig hade behandlats så illa om han inte varit kampsportare och haft sitt ursprung i Iran.

– Att hitta en svartskalle och kampsportare, det var perfekt, nu tänkte de att vi kan sälja massor av nummer och de utnyttjade det verkligen till max. När jag kom ut gav min advokat mig tidningarna. Där stod det att jag varit dömd för narkotikabrott. Hur fan kan svenska tidningar som säljs till tusentals människor ljuga om en sådan klar grej? Jag som aldrig har druckit eller rökt i hela mitt liv, hatar narkotika, skulle jag ha åkt dit för det? Det stod att Reza sett sin far bli mördad, halsskuren framför hans ögon. Vad är det för skitsnack?

Att det eventuellt skulle finnas ett högt kriminellt skikt kring kampsporter menar Reza är totalt nonsens som det inte finns något statistiskt belägg för. Orsaken till att denna myt har spridits i media och hos allmänheten beror enligt Reza på den svenska mentaliteten som har svårt att acceptera nya kulturer och sporter.

– Jag är en jättestolt iranier, jag är så stolt över min bakgrund och våra traditioner. Men när jag går in i ringen går jag in med svenska flaggan för jag älskar Sverige. Jag dör för Sverige. Jag kommer från både Iran och Sverige. Men vissa grejer i den svenska mentaliteten är fel. Magnus Hedman blir dömd för sexköp. Är alla fotbollsspelare – förlåt mitt språk – horknullare? Det kan man ju inte säga. Hur många fotbolls- och hockeyspelare är det inte som har suttit för våldtäkt och det ena med det andra? Jag dömer inte någon, men det är det ingen som pratar om. Vilka resurser lägger inte staten på ett derby i fotboll eller en hockeymatch och mot huliganism som de har sådana problem med? Har det någonsin varit liknande problem på en kampsportsgala, under eller efter? Nej. Den största orsaken till våld i vårt samhälle är alkohol och Systembolaget, pengar som går rakt i statens ficka. Men oj, kampsportare, de är så farliga. Reza förhördes om helikopterrånet, han friades från alla misstankar efter några dagar, men oj vad kriminell han är. Det finns så mycket fördomar. Jag är så trött på det.

Men samtidigt som kampsport generellt kämpar mot fördomar har MMA vuxit enormt i popularitet de senaste åren. Något som Reza menar ändå tyder på att folk mer och mer börjar förstå att det är en riktig sport som är oerhört krävande.

– När jag började trodde folk att MMA var idioter som går till en källare och slår sönder varandra. Men nu vet man att bakom MMA är det seriösa idrottsmän som tränar hårt och verkligen brinner för det. Jag har inga fördomar mot människor i musikbranschen eller golfspelare.

Men det är mycket enklare att stå på en grön KINGSIZEMAGAZINE.SE 19

REZA

”Att hitta en svartskalle och kampsportare, det var perfekt, nu tänkte de att vi kan sälja massor av nummer och de utnyttjade det verkligen till max.” sommaräng och skjuta en boll, få flashiga kläder och miljoner cash av sponsorer än att träna flera hårda timmar i ett gym. Boxas, brottas, springa, två-tre pass om dagen. Folk börjar visa respekt för det och fatta att vi inte är några idioter som slår på varandra vid korvkiosken.

Reza drar styrka från Gud och låter sig inte påverkas av människors fördomar eller det negativa som hänt honom. Han försöker istället vända det negativa till något positivt, en erfarenhet att växa ifrån. Men han har svårt att se det positiva i hur polisen har behandlat honom. Förra året stod en fredlig Reza med en Ramlösa i handen på nattklubben Collage när civilare ryckte tag i honom och krävde att han skulle följa med på pissprov. Reza gjorde som han blev tillsagd men tjafsade emot muntligen. Han ifrågasatte varför de tog just honom, när det runt omkring stod ett tjugotal ”svennar” i kostym som alla var betydligt mer påverkade av det ena eller det andra.

Trots att Reza följde med blev han vid utgången påhoppad av 5-6 poliser som brottade ner honom och använde elpistol och bände upp hans armar mot nacken. De häcklade honom hela 20 |

| NR 2 2011

vägen ner till stationen. Pissprovet var negativt och de släppte honom. Reza är extra upprörd för att han vet att samma kväll vid samma tidpunkt som skattebetalarnas pengar användes på honom, skedde en våldtäkt i Solna. Första patrullen kom till brottsplatsen först efter 32 minuter.

Han berättar vidare om ett av hans första möten med polisen när han var 15 år och på Vattenfestivalen. Det hade blivit lite stökigt och polisen sätter honom och några kompisar i en bil för att köra dem därifrån.

– En av poliserna frågar mig var jag kommer ifrån. Jag hade ganska nyligen kommit till Sverige, 2-3 år tidigare, men lärt mig i skolan att man säger område så jag svarade Uppsala. ’Nej, jag menar land’, sa polisen. ’Iran’, svarade jag. ’Och när åker du hem?’, frågade han då. Jag tänkte fortfarande Uppsala och sa ’nästa buss’. ’Nej’, sa han då igen. ’När går ditt plan?’. Jag kommer ihåg än idag hur kränkt jag kände mig, och chockad, för jag tänkte att poliser ska ju vara snälla. Jag förstår verkligen ungdomarna som bränner bilar och sådant, för de blir behandlade som hundar och då kommer de att bete sig så.

Nu ligger Rezas fokus på hans kommande match mot Rich Clementi på Superior Challenge 7 den 30 april. Reza är nyss hemkommen från ett givande träningsläger i USA och även om han menar att svensk MMA inte är långt efter, är amerikanska MMA ett snäpp bättre, med mera resurser, flera träningspartners och lite duktigare tränare. Rezas nya filosofi är inte att studera motståndarens svagheter och styrkor utan att köra sitt eget race och istället jobba utifrån vad han är bra på.

– Nu när jag var i USA tränade jag med Kamal Shalarous. Han torskade tyvärr sin fight nu men jag lärde mig en stor grej av det; att inte sätta sin gameplan efter motståndaren. Jag kommer att gå på, driva på matchen, ta ner, ta upp, ta kommandot. Jag kommer inte att vänta på vad Clementi ska göra. Mitt favoritgrepp är giljotinen och om han fastnar i den, då släpper jag aldrig taget. Jag vill vinna, jag svär, men jorden går inte under om jag torskar. Bara jag krigar på och folk kan säga ’fan vilket hjärta han har’. Det är det som är det viktiga.

DESIGNER

PHOTOGRAPHY SOUNDTRACK ON ABKCO RECORDS

ACS PRODUCER

CREATED BY

BY

www.fastandfurious5filmen.se STUDIOS

BIOPREMIÄR 4 MAJ

KINGSIZEMAGAZINE.SE 21

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ROINE TÄLTH-BORGSTRAND

ERIK BY ERIK

Dickies – Working in Stockholm Vs L.A.

Med inspiration hämtad från boken Working in L.A. – The Book bjuder nu Caliroots i samarbete med Dickies in till utställningen Working in Sthlm vs L.A. Här uppmärksammas sex stycken oerhört drivna och kreativa grabbar som genom sina respektive yrkesval bidrar till Stockholms levande puls. Kingsize har mött upp med Bergman, Salvan, Nathan, Jejo, Ronny och Al som reflekterar över sin arbetssituation i Stockholm city.

Nathan Hamelberg

DJ och vinylsamlare.

Jejo Perkovic

Andreas Bergman

DJ och musiker. Trummis i Infinite Mass, The Bear Quartet, The Janitors med flera.

Bartender som jobbat på Reisen, Sjögräs, Bageriet och Marie Leveau.

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– Jag inspireras bland annat av USA:s barkultur där många av mina favoritbarer återfinns i New York. Men kanske främst av människor som bemästrar sitt hantverk och tanken på att jag efter en kväll bakom baren kommer att vara ännu lite bättre än föregående kväll, det är oerhört inspirerande.

Vilken känsla vill du att man bär med sig efter en i kväll i din bar?

– Förutom bra drinkar och bra musik vill jag att man ska ha känt sig välkommen och omhändertagen, att man lämnar baren glad, nöjd och sugen på att snart återvända till stället med den fantastiska servicen.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– Stora glas, sena nätter.

Vad kännetecknar dig som bartender?

– Jag gillar det jag gör och jag hyser en enorm yrkesstolthet. Jag är här för att stanna. Vid 65 års ålder kommer ni fortfarande se mig servera goda drinkar och erbjuda högklassig service.

Hur skulle din slogan/motto låta?

“Rye or die!”

Salvatore ”Salvan” Scappini Nattklubbschef på Spybar och Kåken.

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– Mycket kaffe. Omger mig av kreativa personer som inte är pretto. Ser till att hålla ögonen öppna för det som kan bli kul.

Vilken känsla vill du att man bär med sig efter ett besök på dina klubbar?

– Jag vill att du går hem nöjd och svettig i armkrok med en pingla/dude.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– Mitt Stockholm är vackrast och bäst.

Vad kännetecknar dig som nattklubbschef ?

– Jag är rätt så enkel att ha att göra med – ibland.

Jag älskar att göra så att folk har kul. Men allt jag gör passar inte alla och det är så jag vill ha det.

Hur skulle din slogan/motto låta? ”Ring inte mig. Jag ringer dig.”

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– I princip var fan som helst. En solig dag, ett glas champagne, när jag kommer till klubben där jag ska DJ:a. Människorna och stämningen på haket. Med bandet Infinite Mass är vi sju personer som inspireras av varandra. Jag älskar verkligen mitt jobb, det är knappt att jag ser det som ett jobb.

Vilken känsla vill du förmedla med din musik?

– Glädje först och främst men även nyfikenhet.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– Stureplan är fucked up! Med undantag för Riche, Obaren och Berns – tumme upp! Det en gång rika och varierande musikutbudet på ställena kring Stureplan har idag bytts ut mot ett fattigt och enspårigt sådant, där det inte längre finns några klubbar som vågar sticka ut och vara annorlunda. Utanför citykärnan däremot händer det bra och spännande saker på Stockholms musikscen.

Vad kännetecknar dig som musiker?

– Jag står för allt jag spelar, jag gillar allt jag spelar.

Hur skulle din slogan/motto låta? ”Det är bara att garva. Vi hörs aldrig mer.”

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– Ibland kan en helt oustanding låt som har legat där hemma i skivbacken och marinerat i väntan på det rätta tillfället och stället, fungera som inspiration till ett komplett DJ-set.

Att spela något som jag vet uppskattas av ett välbekant ansikte, till exempel en kompis som jobbar i baren där jag spelar, är enormt motiverande. All gammal musik som jag ännu inte har hört men som ligger där mitt under näsan på mig i väntan på att bli upptäckt. Utforskandet av B-sidan på singlar, låtar som lever i skuggan av hitsen.

Vilken känsla vill du förmedla från DJ-båset?

– Känslan av bli sucker-punchad. Jag vill anlägga bryggan mellan det kända och det okända där folk får upp ögonen för musik som de ännu inte visste att de gillade. Den överraskande wowupplevelsen när man för första gången hör något som är så fett att man häpnar.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– Stockholm är under förvandling och har all potential till att bli en fantastisk musikmetropol men lider för tillfället av växtvärk där det fortfarande råder en viss småstadsmentalitet.

Vad kännetecknar dig som DJ? – Med rötterna i hiphop försöker jag behålla ett öppet sinne där jag välkomnar en sammansmältning av olika musikstilar. Jag spelar bara sådant som jag även kommer att kunna stå för om 20 år.

Jag ger alltid etthundra procent bakom skivspelarna. Målet är att få personerna som egentligen bara tänkte ta en öl och sen tagga hem, att stanna till stället stänger just för att DJ:n var så grym.

Hur skulle din slogan/motto låta?

“I am like King Midas, as I was told everything that he touched turned to gold.”

Ronny Hill

Al Mocika

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– Från mina kollegor.

Vilken känsla vill du att man bär med sig efter ett besök i studion?

– Att man har känt sig väl omhändertagen och att man lämnar studion nöjd och stolt över sin nya tatuering.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– M-line (pendeltåget) från Väsby till centralen.

Vad kännetecknar dig som tatuerare?

– Jag lutar mig aldrig tillbaka och bara är nöjd, jag känner hela tiden hungern efter att ta mitt tatuerande till nya nivåer. Med 5 år på konstskola i bagaget kan jag lyfta en tatuering till andra dimensioner, jag lägger ner hjärta och själ i mitt arbete där varje tatuering är unik.

Hur skulle din personliga slogan/motto låta?

“You can’t make art with business in mind. You need to make art out of passion, then figure out how to be a businessman after that.”

Varifrån inhämtar du inspiration till en ”vanlig” dag på jobbet?

– Skate och surfkulturen från 70-talet, the Ramones.

Vilken känsla vill du att man bär med sig efter ett besök på salongen?

– En unik känsla som inte kan liknas vid något annat, man lämnar salongen med en egen stil och en personlig upplevelse.

Om du i en mening skulle rama in ditt Stockholm?

– Prydligt kaos.

Vad kännetecknar dig som frisör?

– Rå ärlighet varar längst, jag säger vad jag tycker.

Hur skulle din slogan/motto låta? ”I will live ‘til I die. No more – no less.”

Driver studion Stuck Tattoo på Kungsholmen.

Frisör på salongen Locals Only på Mariatorget.

Utställningen, som innefattar sex tavlor från Stockholm och sex tavlor från Dickies hemland USA, äger rum torsdag 5 maj 19-21 på Cali OG, Brunnsgatan 9. Working in L.A. – The Book kommer att finnas till försäljning under kvällen.

22 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE 23

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARGUERITE SEGER

AMERICAN MADE

Den 18 februari förenade Nike Sportswear musik och sport i form av basketturneringen American Made på Münchenbryggeriet i Stockholm. Åtta tremannalag, både tjejer och killar coachade av lagkaptener från Shelta, Sneakersnstuff, Trés Bien Shop och Caliroots, kämpade med blod, svett och tårar för det ärofyllda förstapriset: en resa till USA för att hänga med Jonas Jerebko på en Detroit Pistons-match.

Men förberedelserna inför själva basketturneringen startade långt innan.

Nike Sportswear lät turneringens värd och konferencier, Adam Tensta, göra en dokumentärserie som du bland annat kunde följa på kingsizemagazine.se.

I de olika avsnitten besökte Adam Jonas barndomsstad men åkte även över till Detroit för att ta reda på lite mer om vår förste svenska spelare i NBA. I Stockholm, Göteborg och Malmö kunde man se ett specialimporterat korvstånd, The Nike Sportswear Hot Dog Stand, där det bjöds på äkta magisk New York-korv och på Facebook tävlades det friskt om American Made Nike Destroyer-jackor. Klockan 18.00 slogs portarna upp till basketfesten och det blev en kväll fylld med snabb basket, liveuppträdanden och DJ-sets.

De lyckliga vinnarna av American Made blev Sneakersnstuff och Trés Bien Shop.

24 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE 25

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MATTHIAS SJÖDIN

: MATTHIAS SJÖDIN & HELENE LINDSTRÖM

I DETROIT MED AMERICAN MADE & JJ33

n tidig torsdagsmorgon i mitten av februari kliver ett tjugotal förväntansfulla och peppade killar och tjejer på KLM:s flight mot Amsterdam för att sedan flyga vidare mot slutdestinationen Detroit. Det är de vinnande lagen från Nikes basketturnéring American Made – butikerna Trés Biens herrlag och Sneakersnstuffs damlag – som till slut vann äran att få hänga med Jonas Jerebko på en Pistons-match.

Detroit är mest känd för att vara Eminem, Motown-musiken, bilen och Detroit Red Wings hemstad. Filmen 8 Mile målade upp en rätt dyster bild av motorstaden Detroit som de senaste tio åren har tappat cirka 1,5 miljon invånare till ungefär 500 000. Staden är att likna vid en spökstad. Vi svenskar är ju vana vid ett livligt city med butiker, restauranger och folkliv. Detroit har ingenting av detta längre. De flesta bor och arbetar i förorterna och det är synd för staden ligger väldigt fint vid Lake Michigan. När man tar borgmästarens monorail downtown och passerar St. Louis arena där svensklaget Red Wings spelar sina hemmamatcher i NHL så åker man längs med vattnet och ser rakt över till Kanada och staden Windsor. Detroit är den mest kriminella staden i USA och 2010 blev sjutton taxichaufförer mördade. Om man följt den suveräna tv-serien Detroit 1-8-7 och sett 8 Mile förstår man precis Detroits atmosfär. Men vi är inte här för att bli en del av brottsofferstatistiken eller för att se på hockey eller leta upp Eminem. Vi är här för att träffa kungen av svensk basket Mr Jonas Jerebko a.k.a JJ33.

Jonas är Sveriges första riktiga basketproffs i NBA. Svensk media försökte få det till att Yannik Noahs son, som spelade i Chicago Bulls, är svensk på grund av hans svenska mamma, men Jonas är äkta vara från Kinna!

När vi träffar Jonas i hotellets lobby så är han förutom längden som vilken kille som helst.

26 |

| NR 2 2011

Han glider in och hälsar på alla och man känner att han har båda fötterna på jorden. Att vara den enda svensken i en så pass USA-dominerande sport är inte helt lätt då svensk media bevakar vare sig sporten eller Jonas. Dagen innan vi kommer till Detroit har Aftonbladet ännu en gång skrivit någon artikel utan någon som helst grund och JJ förklarar på samma sätt som en viss Zlatan gjort ett par gånger att det är inkompetenta sportjournalister som inte vet vad de snackar om, men detta är nog det enda negativa som Jonas säger, allt annat vi pratar om är ren glädje. Det är såklart väldigt svårt att göra en intervju med Jonas utan att prata om hans skada och när han tror att han är tillbaka. Han är på rätt väg och vi som var på plats och såg Jonas värma upp med laget inför matchen mot NY Knicks senare på kvällen såg en kille som kan skjuta, finta och springa. Så det är inte långt kvar tills JJ33 spelar igen.

Det spekulerades en hel del inför den kommande lockouten som drabbar NBA i sommar.

Om JJ kommer att stanna i Pistons eller om han kommer att söka sig till något ”bättre” lag. Det enda svar vi får är att han trivs i staden och laget och han är minst sagt mycket omtyckt – hans tröja 33 säljer bäst av alla – fast han inte spelat på hela säsongen. Tjejerna på krogen sliter tag i honom och vill bli fotade tillsammans med storstjärnan, så det är klart han trivs med livet, JJ33. Vi filmade vårt möte med Jonas och lät även JJ lyssna in sig på lite ny svensk hiphop.

Lazee , Pato Pooh och Trainspotters skulle JJ ta med ned i omklädningsrummet och spela för laget då han gillade det han hörde. Sedan tidigare är Jonas ett fan av Adam Tensta och killarna blev bra vänner under den tid då Adam filmade dokumentären för Nike om Jonas. Vill ni höra mer vad Jonas har att säga, kolla in kingsizemagazine.se så kan ni höra hela intervjun och se ett stort bildspel från resan.

KINGSIZEMAGAZINE.SE

frsh drssd

AV EINAR EKBOM

STUSSY X FRAGMENT DESIGN VANS X A.P.C. DBS X DIAMOND SUPPLY CO WESC X FATSARAZZI

Stussy x Fragment Design — One World One Heart Stussy har tillsammans med Fragment Design och Hiroshi Fujiwara tagit fram en T-shirt för att samla in pengar till offren för tsunamikatastrofen i Japan.

Pengarna kommer att gå till japanska Röda Korset. Ett perfekt tillfälle att köpa en snygg T-shirt och samtidigt göra en god gärning.

WESC x Fatsarazzi WESC har teamat upp med en legend inom europeisk streetwear: Fats Shariff a.k.a Fatsarazzi. På 90-talet introducerade Fats märken som A Bathing Ape, Silas och Maharishi – för att nämna några – i Europa. Han har även varit konsult och creative director för märken som Dior, Nike och Puma.

Nuförtiden är han en välkänd fotograf och bloggare. Kollektionen består av en baseballjacka och ett par hörlurar med medföljande engångskamera. Kan inhandlas hos utvalda WESC-återförsäljare.

28 | KINGSIZE | KINGSIZEMAGAZINE.SE | NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE

frsh drssd

AV EINAR EKBOM

STUSSY X FRAGMENT DESIGN VANS X A.P.C. DBS X DIAMOND SUPPLY CO WESC X FATSARAZZI

Vans x A.P.C. Franska A.P.C. har samarbetat med Vans och tagit fram några riktigt trevliga vårskor. Samarbetet innehåller fyra par skor av Vans klassiska modeller Authentic och Chukka. Alla är väldigt cleant designade och kommer att finnas i alla A.P.C.-butiker från och med nu.

DBS x Diamond Supply Co I samband med det smått legendariska uppträdandet på Kägelbanan i Stockholm presenterades ett samarbete mellan det stökiga DBS-kollektivet och amerikanska skateboardmärket Diamond Supply Co. Samarbetet är framtaget av Swedun Productions och innehåller en T-shirt, keps och en så kallad grinder (vars syfte jag inte avslöjar här).

30 | KINGSIZE | KINGSIZEMAGAZINE.SE | NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Skor 1. Alife Everybody Low Suede 84´s - 799 kr

5. Nike Dunk High - 899 kr

9. Nike Air Max 90 - 1299 kr

3. WeSC Ahab - 1199 kr

7. Converse Chuck Taylor

11. Puma Suede Classic - 799 kr

2. Nike Wmns Court Force High 4. Vans Authentic - 699 kr

TENNIS HAS NEVER BEEN BETTER

ALLA SKOR FINNS TILLGÄNGLIGA ATT KÖPA PÅ SNEAKERSNSTUFF

6. Pointer Mathieson - 899 kr Speciality Ox - 899 kr

8. Vans Authentic - 649 kr

10. adidas London - 799 kr

12. New Balance U420 - 899 kr

The World’s No.1 tennis series returns featuring: • An all star line-up including Nadal, Federer, Djokovic, Murray, Sharapova and Williams • New on court Match Momentum system, World Tour and Online Centre • In 3D and with PlayStation®Move controller on PlayStation®3 • Kinect™ on Xbox 360® • MotionPlus on Wii™ • Or with standard controllers on all platforms

“THE BEST MOVE GAME EVER MADE!” Play Magazine

32 |

| NR 2 2011

OUT NOW

virtuatennis4.com

© SEGA. SEGA, © SEGA. the SEGA, SEGA logo the SEGA and VIRTUA logo andTENNIS VIRTUAare TENNIS either are registered either registered trademarks trademarks or trademarks or trademarks of SEGA Corporation. of SEGA Corporation.

All trademarks All trademarks used herein used areherein under are license under from license from their respective their respective owners. Allowners.

Rights All Reserved.

Rights Reserved.

“2”, “PlayStation” “2”, “PlayStation” , “PS3” and, “PS3” “À“ are andtrademarks “À“ are trademarks or registered or registered trademarks trademarks of Sony Computer of Sony Computer Entertainment Entertainment Inc. “ Inc. ”“ is ” is a trademark a trademark of the same of company. the same company.

All Rights All Reserved.

Rights Reserved.

KINECT, Xbox, KINECT, Xbox Xbox, 360,Xbox Xbox360, LIVE,Xbox and the LIVE,Xbox and logos the Xbox are trademarks logos are trademarks of the Microsoft of the Microsoft group of companies group of companies and and are used under are used license under from license Microsoft. from Microsoft.

Trademarks Trademarks are property areof property their respective of their respective owners. Wii owners. is a trademark Wii is a trademark of Nintendo. of Nintendo. © 2011 Nintendo. © 2011 Nintendo.

www.sega.co.uk www.sega.co.uk KINGSIZEMAGAZINE.SE 33

AV PIERRE A. CAMLIO

I en tid där haute couture märken söker kontakt med

1. Dolce & Gabbana — 2 920 kr

produktifierats av high fashion. Här är ett urval av

3. Boss Green SOMERSET II — ca 1 800kr

en yngre, hippare publik kan du också se hur gatan har sneakers för den som har några lax över i plånboken.

b ry

2. Christian Dior — 5 070 kr

Al

yL

ow

84

´s

e Ev ife k r 9 79

4. Dolce & Gabbana — ca 2 500

ns m W ke k r i N 99 10

Du

n

i kH

Sk

in

n

r yP

em

iu

t Au ns Va 9 k r 69

m

he

nt

ic

eA ve r s Con kr 9 9 6

ad 8 9 idas 9k Z X7 r

Con v 69 9 er se S t ar s kr

1

od

de

&B

ar s

ll St

ar H

i

00

Hi Nike Air Max 1199 kr

3

e ir P eA Nik 9 k r 119

le al

yL

1

ow

ga

V as id k r ad 9 9 10

su s9

N ew Balan ce ML 899 k 574 r

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Skor

e Su

2

Va n s 9 49 Bedfo rd kr

N T G)

ic I

ede Class

F ky eS Nik k r 9 119

Nik 89 e Ai 9k rP eg r a

su

s8

Puma Su 79 9 kr

3S

Nike Air V o r t ex 89 9 k (V r

orc e8 8M VNT G)

4

id (

2

Sneakersnstuff Stockholm, Åsögatan 124, 08-743 03 22 Sneaker Vardagar 11.00–19.00, Lördagar 11.00–18.00, Söndagar 12.00–17.00 Varda

34 |

| NR 2 2011

Sneakersnstuff Malmö, D Davidshallsgatan allsgatan 19, 040-30 30 3 75 Vardagar 11.00 –18.30, Lördagar 11.00 –16.00, Stängt 16.00, Söndagar Sönda

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Teknik

AV ALBIN STENBERG

SONY ERICSSON XPERIA PLAY

ag har fått äran att testa den nya så kallade ”Playstationtelefonen” vilket jag inte hade så svårt att tacka ja till. Xperia Play är den senaste Android-telefonen och har en utskjutbar Playstation-handkontroll och är alltså gjord för att spelas med. Den har flera inbyggda spel och det finns en lång lista med sköna lir att ladda hem eller köpa på Android Market som är det man använder för att hitta alla appar och spel. Förutom spelande så har telefonen allt annat man kan behöva. En 5.1 megapixelkamera med blixt, filmkamera med ljus, musikspelare med TrackID och en massa andra olika funktioner och effekter. Självklart kan man även ladda hem appar som gör den ännu roligare att leka med. Allt en smartphone ska ha helt enkelt. Men det är ju främst en telefon gjord för att spela med – på både gott och ont. Mest gott förstås, men med jämna mellanrum så händer det att man missar tunnelbanan eller glömmer att gå av när man ska. Jag trycker även bort inkommande samtal lite för ofta men pausfunktionerna fungerar utmärkt om man nu vill svara. I din Playstation så hittar du bland annat det gamla klassiska Crash Bandicoot som fungerar utmärkt och får oss som blivit lite till åren att minnas Playstations första version. Även andra spel som FIFA10, Bruce Lee, Sims 3 och Star Battalion finns att spela redan från start. Det kommer även ständigt nya spel som många är anpassade till att användas med Xperia Plays handkontroll på bästa sätt. Som till flera andra telefoner finns det att ladda hem till exempel Super Nintendo-emulatorer så du kan spela gamla klassiker som Super Mario, Super Metroid och mer därtill. Men det som gör upplevelsen bättre på Xperia Play är att du nu har en handkontroll. Själv gillar jag bilspel och kör nu oavbrutet Asphalt 6 Adrenaline som utnyttjar hela Xperia Plays knapp- och styrfunktioner, oavsett om man spelar career-mode eller multiplayer online. Just handkontrollen känns stabil när man skjuter ut den och har L och R triggers, det vanliga styrkorset och två ”thumb pads” som gör att man kan styra analogt i vissa spel och lägen.

Jag har börjat älska den här lilla telefonen trots att den från början bråkade med mig när det kom till stavning och föreslog orden pasta eller Toyota när jag bara ville skriva ”hahahahaha”, men nu har jag uppfostrat den till en exemplarisk följeslagare och vän.

Fakta Sony Ericsson Xperia Play • Storlek: 119 x 62 x 16 mm • Vikt: 175 gram • Telefonminne: 400 MB • Minneskort-support: microSD™, upp till 32 GB • Minneskort inkluderat: 8GB microSD™

36 |

| NR 2 2011

• Operativsystem: Google™ Android 2.3 (Gingerbread) • Processor: 1 GHz Scorpion ARMv7 • Musiksignaler (MP3/AAC) • PlayNow™ service • Sony Ericsson musikspelare

• Stereo högtalare • 5.1 megapixelkamera • Blixt/ fotoljus • Filmljus • Filminspelning • Videoblogg • Android Market™ • Google™ Röstsök

• 3D spel • Dedikerade speltangenter • Flash Lite™ • Gestikulationsspel • Rörelsespel • Skärm:16, 777, 216 färg TFT, Kapacitiv multi-touch, 4 tum • 480 x 854 pixels (FWVGA)

KINGSIZEMAGAZINE.SE 37

KINGSIZEMAGAZINE.SE

gl n hf

AV ANNA NAUCKHOFF

O’ MARIO, WHERE ART THOU?

DRAGON AGE II Jag hade riktigt höga förväntningar på Dragon Age II. Skorna det skulle fylla efter den storslagna föregångaren Dragon Age Origins var minst sagt stora. Glädjande nog visade det sig vara ett av de bättre rollspelen jag satt klorna i sedan Baldurs Gate’s glansdagar. Tyvärr är min puls inte lika hög när jag tar mig igenom staden Kirkwall i timme efter timme, som den var när jag vandrade över världskartan i Origins. I rollen som uppföljare blir det därför som i så många andra fall – ”inte riktigt, riktigt lika vasst som ettan”.

Hade jag inte varit färgad av spelupplevelsen i Origins hade Dragon Age II nog räknats som ett av mina bästa rollspel ever.

Historien är en annan, men problemen är desamma. Good vs evil i en episk och linjär berättelse fylld av hjältar och monster där du, inte helt oanade, visar dig vara “the chosen one”.

Mycket är sig likt, men självklart är det saker som tagits bort och kommit till. Bla har dina val kring karaktären smalnat något i jämförelse med det tidigare spelet, men i övrigt känner du igen dig vad gäller poängsystem för abilities och val av speciella färdigheter. Spelet känns renare och mer avskalat, vilket jag upplever gör det lätt att få koll på menyer och navigering.

bland undrar jag hur kul jag egentligen hade det när jag var liten.

Som åttiotalist växte jag upp i en tid med familjeunderhållning klockan åtta i TVsoffan, Disneydags på helgerna och Roxette i min Walkman. Och såhär i efterhand kan jag ju tycka att det var en rätt enformig och trög tid.

TV-program fick man se på tjockteven när de sändes, film hyrde man ihop med en klumpig moviebox, musik var något som spelades på radio och det som kallades TV-spel var något fyrkantigt och färglöst. Men trots det minns jag hur fantastiskt nöjd jag ändå var. Jag bänkade mig glatt framför teven när tablån erbjöd underhållning och jag spelade samma spel och tittade på samma filmer som alla andra, om och om igen.

Jag minns hur jag och min bästis kunde ägna mer eller mindre ett par år åt att spela Super Mario Bros 3. Det var ju så sjukt kul! Och så sjukt bra! Tomrummet efter att ha räddat prinsessan och spelat klart blev så stort att det bara var att börja om igen. Jag hade inte en tanke på att svika min trogne vapendragare Mario, för vem skulle väl någonsin kunna ersätta honom? Idag spelar jag ett spel en gång och sällan igen. Mina hjältar avlöser varandra och jag letar hela tiden efter någon ny och mer intressant historia. Det är nästan bara skönt när jag äntligen klarat ett spel eller sett sista avsnittet av en serie så jag kan få börja på något annat. För vad finns det för glädje i saker som hela tiden ser likadana ut?

Hur som helst har jag väldigt svårt att identifiera mig med min barndoms tid. Nu skulle jag aldrig orka sitta och vänta på att få titta på mina favoritserier eller tycka att det är ok att ett spel eller en film inte kommer till Sverige samtidigt

38 |

RECENSIONER

| NR 2 2011

som överallt annars. Jag vill kunna välja när jag vill och har tid att göra någonting och kunna bestämma själv vad jag tycker är kul eller betydelsefullt. Det är min dödtid det handlar om och då är det inte mer än rätt att jag får fylla den med vad jag själv vill. Så, de omständigheter som rådde när jag var liten skulle jag nog bli helt galen av idag. Nu är man bortskämd med att kunna få massor av inspiration och komma över nya saker på egen hand och med hjälp av sina nätverk, men då fick man hålla till godo och roa sig med det som blev en given.

Jag kan i och för sig sakna den tiden när vi för tusende gången med samma entusiasm slängde i Mega Man II i hopp om att ha ihjäl Dr. Wily – igen. Men det funkar inte för mig längre.

Det lustfyllda i att spela något jag kan utantill är borta och blir bara sjukt meningslöst. Ibland försöker jag ge mig på något gammalt, avdammat spel och det kan vara kul ett tag, men känslan blir aldrig riktigt densamma så det läggs ganska snart ner. Det finns ju så mycket annat man kan testa och tillgången på spel i alla dess former är större än någonsin. Omväxling förnöjer, heter det ju. Men kanske är det just därför man tröttnar så fort? Finns det för mycket av allting att det börjar tappa sitt värde? Får man för många tips från andra som man väljer att lyssna på? Det ska mycket till för att jag ska bli riktigt överraskad och engagerad nuförtiden och jag tycker att det är svårt att skilja agnarna från vetet. Men för att hitta guldkornen kan jag ändå tycka att det är lika bra att testa allt.

Det mesta kommer säkert att gå mig obemärkt förbi, men det får det vara värt. För någon gång ska jag väl få mig en ny Mario?

TOP SPIN 4 De något enkelspåriga attackerna i Origins har ersatts med hårdare och mer avancerade stridscener som resulterar i ett ännu färgstarkare blodbad än tidigare. Med andra ord så är det helt enkelt jäkligt bra.

Har man missat Dragon Age Origins så är det ingen fara på taket. Spelen har egentligen inte mycket med varandra att göra mer än att de delar samma värld och historia. En smålång ”detta har hänt”-scen gör att du kommer in the zone och får lite kött på benen för att ge dig i kast med att gå ditt öde till mötes.

Som alla RPG-spel är det mycket snack och spring. Lämna ett brev till den ena och hitta en försvunnen polare till den andra, traggla dig igenom långa, välskrivna dialoger, slakta Darkspawn, konspirera, leta föremål och slåss, i quest efter quest. Men, det är ju ändå det som är det fina med den här spelgenren, och Dragon Age II är inget undantag. BioWare har verkligen lyckats med detta spännande äventyr som är så pass beroendeframkallande att sju timmar i streck framför TV:n knappt märks. Dragon Age II är en värdig uppföljare och kan inte annat än belönas med ett mycket bra betyg.

Ofta när det kommer till sportspel som Top Spin 4, handlar det nästan bara om timing och precision. Jag minns t.ex. ett visst trestegshopp i gamla Track & field II till NES som krävde en rytm som jag tror ingen riktigt fattade då. Även såhär 20 år senare funkar det tydligen likadant, och som med allt annat så blir det lite tjatigt när det är för svårt.

Men svårheten triggar ändå tävlingsmänniskan i en. Känslan av att se poängen rassla in i slutet av varje match gör att det är värt alla ömma tv-spelstummar och vredesutbrott från tidigare missöden. Ju mer man spelar desto mer insyltad blir man.

Mycket krut har lagts på det visuella och spelkänslan beskrivs kanske bäst som en mash up av The SIMS’s och Tennisen i Wii sports, overkligt men ändå realistiskt på samma gång.

Spelet är ganska varierat, men i det långa loppet blir det mest enformigt. Fast för att aldrig ha varit något större sportspelsfan är jag tack vare Top Spin 4 ändå lite mer övertygad.

Förvånande bra!

SHIFT 2 UNLEASHED Med en inledning som borde ge alla bilspelsälskare rysningar av välbehag såg Shift 2 Unleashed ingenting annat än lovande ut. Feta bilar, skrikande motorer och shyssta scener från actionfyllda race i världens snabbaste fart fick det verkligen att klia i fingrarna på mig.

Dock är jag av den åsikten att bilspel ska funka ungefär som Mario Kart, utan för mycket tankekraft och planering bakom körningen. Shift 2 är lite åt det pyssligare hållet med uppgraderingar av motorer och andra bildelar vilket jag kan tycka gör det lite för komplicerat. Ge mig en bana, ge mig en bil och skippa tjafset.

Man har valt att vara rätt petig vad gäller körteknik och minsta misstag gör att man lätt får sladd och tappar kontrollen, så vårdslösa bilförare göra sig icke besvär.

Men väl inne i racet har man gått den där extra milen för att skapa en så skön körupplevelse som möjligt med lerstänk på framrutan, blurrat synfält i höga farter och virtuell hjärnskakning vid eventuella frontalkrockar - och det gör att det blir precis så skitigt och stökig som man vill ha det.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 39

KINGSIZEMAGAZINE.SE

EMILIA MELGAR

MARGUERITE SEGER

BELDINAS HEMLIGHETER

Efter samarbeten med bland andra Mohammed Ali, Academics, Ison & Fille, Mando Diao, Adam Tensta och Mofeta & Jerre är Beldina Malaika redo att ställa sig själv i centrum. I början av mars släppte den 22-åriga sångerskan EP:n Best Kept Secret och även singeln ”Here We Go”. Förr har Beldina tagit sig an musikaliteten genom att arbeta med artister inom olika genrer, något som idag resulterat i en varierande ljudbild. Bakgrunden finns inom jazz och gospel, men nuförtiden kan Beldina Malaikas stämma höras på allt från pop till dubstepbeats. Hennes senaste musikprojekt, Best Kept Secret, innehåller fortfarande många olika musikaliska nyanser men hon har en förkärlek att blanda gammalt och nytt.

– Helst gör jag soulelectro. Det är oförutsägbart och det kan nog ta ett tag för folk att förstå.

Det är en försynt Beldina Malaika jag möter i logen en sen aprilkväll. Snart ska hon upp på scen inför en blandad klubbpublik. Det är en liveshow i samband med släppet av den nya EP:n. Ingenstans kan jag ana att hon senare på kvällen kommer ta av sig kjolen och dela med sig av ”Here We Go” iförd trosor och en korsettliknande överdel. Just nu sitter hon tillbakalutad i en soffa med en prinsesslik outfit på sig och får sina naglar målade. Runtomkring henne är stämningen tämligen kaotisk. Elva personer trängs i en alltför liten loge med dämpad belysning och dålig ljudisolering. Basen utifrån klubben känns och hörs genom väggen men Beldina är lugn.

Som artist har Beldina Malaika alltid varit hemlighetsfull och samma kan man säga om hypen kring henne. Fastän meritlistan talar om många och genreöverskridande samarbeten, har den Stockholmsbaserade sångerskan mest legat och bubblat under ytan. Det är två år sedan hon släppte mixtapet som fick namnet A Woman of Few Words och även om diverse klubbspelningar och gästinsatser gjort att Beldina Malaikas namn gradvis blivit alltmer välkänt, har de stora släppen fått vänta.

40 |

– Folk hetsar en att man ska släppa nytt. Jag vill inte släppa bara för att släppa. Det handlar om att bygga upp långsamt.

Nu arbetar Beldina flitigt med att få ut Best Kept Secret. Som redskap har hon en ovanlig filosofi gällande distributionen av sina låtar. I samarbete med sajten Menyou ger artisten fansen möjlighet att aktivt ta del av spridningen av musiken, med en liten guldkant inräknad.

– När man lägger upp en länk med min musik på Facebook eller Twitter och andra som lyssnar köper musiken därifrån, så får man en andel av den ekonomiska vinsten. På det sättet blir fansen mer delaktiga.

Dagarna är stressiga för 22-åringen. Närmast på tapeten står Looptroop Rockers Professional Dreamers Tour där Beldina personligen blivit erbjuden att medverka. Schemat är späckat men hon hävdar ändå bestämt att hon tar en dag i taget även om tiden är knapp.

– Det är både på gott och ont jag fokuserar på mig själv. Det kan vara väldigt krävande. Nittionio procent av det jag blir tillfrågad att göra måste jag tacka nej till. Jag har inte tid. Så jag försöker fokusera på just nu!

Missa inte Wiz Khalifas efterlängtade debutalbum Rolling Papers.

Albumet innehåller bl a hitlåten Black and Yellow och Roll Up.

| NR 2 2011

warnermusic.se

Drottninggatan 20 Stockholm CD&BOK Barkarby outlet Stigbergstorget 1 Göteborg Östra Hamngatan 46-48 (Lagerhaus) Göteborg www.bengans.se

KINGSIZEMAGAZINE.SE 41

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDRA JONSSON

ATT TALA ÄR SILVER, ATT TIGA ÄR BULL

och så vi hade lite kontakt över nätet och det var även då vi upptäckte att vi spelade in hos Mac båda två. Sen var det så att jag var och spelade in en låt till min EP och då råkade Meldeah vara i stan så jag frågade om hon ville gästa med refräng på den och det ville hon. Vi klickade verkligen med varandra, vi arbetade bra ihop redan från början men det var liksom mer ändå, vi var imponerade av varandra.

SILVERSYSTRAR Silversystrar hade sin första spelning ihop hösten 2004 i en rätt mörk lokal vid tågstationen i Linköping och jag var faktiskt där.

Sex och ett halvt år senare sitter vi på Centralen och pratar över en chokladkaka och en mycket trasig fiskburgare.

42 |

| NR 2 2011

I Göteborg bor det två unga kvinnor med skinn på näsan som kallar sig för Silversystrar. De kommer från olika delar av Sverige, den ena rappar och den andra sjunger. Rapparen i duon kallar sig för Fröken, ett artistnamn som inte bara är intatuerat på hennes underarm utan dessutom passar in rätt fint på så sätt att hon faktiskt arbetar som lärare. Hon spenderade sin barndom i Ulricehamn och det var där hon som tonåring köpte alla hiphopskivor hon kom över, grundade sitt intresse för hiphop och började skriva sin egen rap. I samma veva som Fröken stod och bläddrade bland skivorna i den lokala elektronikaffären satt duons sångerska Meldeah på sitt flickrum cirka 24 mil norrut och sjöng in sina texter i en datamick. Meldeah växte upp i ett mindre samhälle en bit utanför Karlstad med vänner som sjöng och dansade till Spicegirls medan Meldeah under den här perioden inte ville lyssna på någon annan skiva än The Miseducation of Lauryn Hill. Tack vare Internet så breddade tjejerna sina kontaktnät och hittade allt från producenter till

likasinnade som fanns spridda över hela landet och det var bland annat så Silversystrarnas DJ kom in i ekvationen. Men Meldeah och Fröken fann varandra av en slump genom en producent för några år sedan. Ett från början tänkt ”kort samarbete” ledde till att gruppen Silversystrar såg dagens ljus och nu, fem år senare, släpper de sitt debutalbum Mellan rim & rådlöshet.

Hur blev sångerskan Meldeah och rapparen Fröken gruppen Silversystrar?

Meldeah: Jag spelade in hos en kille i Göteborg som kallade sig för Mac och när jag åkte ner vid ett tillfälle så stod Fröken i studion då hon också hade ett samarbete med honom.

Fröken: Ja, fast första gången vi verkligen träffades var ett par år tidigare på Hultsfred strax innan en konsert, då Meldeah kom fram till mig och kände igen mig ifrån nätet. Hon hade hört min musik och...

M: ...och jag tyckte det var så jäävla bra!

F: Och efter det kollade jag upp hennes musik

Hur kom er DJ, Johnik, in i bilden?

M: Jag hade jobbat lite med honom över nätet när jag bodde i Karlstad och sen flyttade ju vi till Göteborg. Jag och Fröken hade en spelning på en form av festival och han fick höra om det så han kom förbi med sin tjej och så satt vi där och drack lådvin hela kvällen. Vi började hänga ganska automatiskt och så föll det sig rätt naturligt.

F: Vi spelade ju in i min garderob till en början men tack vare Johnik så fick vi spela in hos honom istället.

Silversystrar som grupp har funnits i fem år och ni har under den tiden varit aktiva med välgörenhet bland annat genom Erikshjälpen med singeln ”Under samma sol” och nu senast en Earth Hour-spelning i Stockholm. Är det här med välgörenhet en del av Silversystrar?

M: Ja absolut!

F: Vi vill stötta allt som vi kan och tror på. Det är ju svårt att kunna vara med på varenda välgörenhetsgig men vi försöker hinna med så mycket som möjligt.

M: Vi är människor som känner mycket, vi har visioner och en önskan att världen kan bli lite bättre än vad den faktiskt är, alla kan göra något.

Vi vill helt enkelt kunna engagera oss i att hjälpa världen att må lite bättre.

Ni har släppt singlar, mixtapes och en del videos, hur har responsen varit?

F: I allmänhet väldigt skön och framför allt mycket direkt respons då vi spelar en hel del och ser oss själva som mer av en liveakt. Att stå på scen är dessutom det bästa som finns!

M: Ja det känns kul, sen visst, man får negativ kritik då och då men just konstruktiv kritik har det inte varit så mycket av vilket känns tråkigt.

F: Jo, men det som jag tycker är häftigast är ändå att komma hem från en spelning och sen se att man fått ett mail med frågor om låtar eller bara några fina ord. Grymt kul! Det är kul att köra i studion men det är helt klart roligast live.

Ni blandar hiphop/rap med soul, vilken publik är det ni i regel får? Är det hiphopparna eller de med ett öra för soul?

M: Hitintills en mycket bred grupp, inte bara de som gillar urban musik utan även de som lyssnar på mycket annat.

F: Vi får ofta höra att de som kanske inte är så inne på varken hiphop eller soul känner in och diggar vår musik. Men det är också väldigt brett både när de gäller åldrar och typ av personer.

När jag kör solo så är det en ganska smal publik men vi öppnar ju verkligen för en bredare publik nu när vi kör ihop, vilket är kul.

Ni produceras i Level 8-studion i Stockholm och ni bor i Göteborg, hur är det att behöva korsa landet för att spela in ert material?

F: Både och... det är sjukt frustrerande ibland när man är där och jobbar under begränsad tid men samtidigt är det också skönt att bara få komma bort en stund, låsa in sig i en bubbla och bara skapa.

M: Jag håller med, men i början var det också frustrerande för då kunde man ha värsta feelingen dagen före och sen när man kom till studion så blev det kanske inte samma känsla, men man lärde sig också en hel del genom det.

F: Jag vill också ge en eloge till vår producent Change i Level 8 som är sjukt skillad och har stort tålamod. Det är riktigt soft att spela in i ”åttan”. Change är grym, han skulle aldrig sucka eller bli sur över att det blir många tagningar utan han liksom ’Nä, men det är lugnt’.

Hur känns det att snart släppa ert debutalbum?

M: Wooho! Fantastiskt och skitläskigt på samma gång.

F: Vissa grejer känner man sig liksom trygg med, som att det känns tryggt live men nu känns det sjukt, jag menar det är ju faktiskt ändå ett debutalbum.

M: Det är något kreativt vi skapat under en lång

tid, liksom ”det här är vi” och nu ska vi få dela med oss av det. Jag är faktiskt livrädd för vad som ska ske efter skivsläppet, tänk att inte längre ha något att göra? Att inte ha något skivsläpp att förbereda sig inför längre.

F: Det är ju vår bebis vi ska visa upp!

Skivan kommer som sagt nu i maj, hur länge har ni jobbat med materialet till skivan?

M: Två år.

F: Det har tagit ett tag men ja, det känns riktigt gött!

Vad inspireras ni av?

F: Vardagen och alla de känslor man möter i sin vardag. Andra människor känner en känsla i kanske 10 minuter innan de släpper den och går vidare, vi greppar känslan och håller den så pass länge att vi hinner skriva en låt utifrån den.

M: Omvärlden, allt i livet är ju politik, det är mycket tankar och saker många känner igen sig i, vardagsfilosofi är väldigt viktigt helt enkelt.

F: Det här är vi – så här känns det. Ena dagen känns livet asgött och då skriver man om just det medan nästa dag är raka motsatsen och då skriver man om det. Vi är alla mer komplexa än att man känner samma känsla varje dag.

Vad har vi att förvänta oss?

F: Jag vill sammanfatta det med titeln; Mellan rim & rådlöshet. Vi kan göra ett utlägg på två timmar men titeln sammanfattar plattan väldigt väl.

Kommer det några fler videos?

F: Ja, inte innan skivan släpps men vi gillar musikvideos så några till från skivan blir det.

Sommaren 2011 är inom räckhåll, vad har ni planerat inför den lite härligare delen av året?

F: Förhoppningsvis har vi många spelningar men jag skulle gissa på att det blir en mer planerad turné först efter sommaren.

M: Vår tanke är att vi ska sticka ut till en stuga i ingenmansland, samla ny energi och material, kunna trappa ner och vandra runt i gummistövlar. Men sen kommer det mer videos, singlar och så kommer vi att fortsätta med vår välgörenhet.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 43

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

CHRISTER CARLSSON

RAPPER TED

Mannen som är ute efter din mamma. Mannen som får dig att rodna. Mannen som inte är rädd för att trampa på några tår… I många år har Rapper Ted varit mer känd som Ted, från duon Tinitus & Ted. De har genom åren fått oerhört positiv respons för sin musik, framför allt för den utmärkta debutskivan Det tredje könet, från förra året. Har du inte kollat in den innan rekommenderar jag att du laddar ner den genast. Tinitus & Ted har lämnat duonamnet bakom sig men jobbar fortfarande mycket tillsammans och Tinitus produktioner utgör fortfarande en stor del av Rapper Teds första soloskiva, Mitt allra käraste vapen, som förväntas komma om ett par månader.

Man har märkt att Ted är en av de mest respekterade och omtyckta rapparna i hiphop-Sverige.

Berömmen har haglat in över Tinitus & Teds låtar genom åren och att Ted nu har skrivit på ett skivkontrakt med Englandsbaserade skivbolaget StayFresh Records är inte alls särskilt överraskande. Att han dessutom släppt en låt och video som ”Din Mamma” gör det självklart för oss att prata med honom. Jag möter upp Rapper Ted på en sportbar där vi sitter ett par timmar över några köttbitar, en öl och ett långt samtal om bland annat genustänk, hybris och ex-flickvänners mammor...

– Jag har alltid hatat rim, men samtidigt älskar jag det…

Jag måste ju älska det, haha.

Den kommande skivan är till stor del producerad av Tinitus. Men det är ändå en soloskiva för dig. Hur kommer det sig att det inte är ett Tinitus & Ted-projekt?

– Jag tror att det har mycket att göra med Tinitus och hur han jobbar. När vi körde och han fortfarande rappade var han en 50/50 människa som jag kallade det. Femtio procent rappare och femtio procent producent. Ibland hann han inte med och jag låg flera texter före honom eftersom han var tvungen att göra både och. Sen tror jag att han ville satsa helhjärtat på något och då var det produktionen han valde. Men vi har alltid varit noggranna med att vi är två separata artister som jobbar tillsammans, precis som jag och Daltone på vår EP, En flaska Mateus.

Kändes det som en nystart när du nu kallar dig Rapper Ted istället för Ted? – Någonstans var det så. Sista året, innan Tinitus sa att han lägger ner rappen, kändes det som att det var dags för något nytt.

Ni jobbade nästan exklusivt med varandra. Är det inte tråkigt med ”slutet på en era”?

44 |

| NR 2 2011

– Det är trist, men samtidigt var vi så isolerade innan. Vi hade allt vi behövde. Vi gjorde låtarna tillsammans och Tinitus mixade till och med.

Det enda vi behövde hjälp med var mastringen.

Men det gjorde också att vi tackade nej till samarbeten och gick miste om möjligheter. När vi väl bestämde oss för att köra solo hade jag snart beats från tre andra producenter och typ tio låtar klara på en vecka till skillnad från en i månaden som det kunde vara tidigare. Det pushade mig hårt att köra på min grej ändå.

Var det många som ville jobba med er när ni var Tinitus & Ted? – Sådär alltså, det handlar nog mycket om ens approach. Vi jobbade i stort sett bara med folk som vi redan kände. Det var liksom konkurrens mellan olika förorter då. Jakan och Hässelby låg nära så vi kunde jobba tillsammans. Men de som bodde söder om Stockholm till exempel, där kände man ingen och då såg man ingen anledning att jobba med dem. Men nu är man helt klart mer öppen för samarbeten. Sen känns det som, även om det låter hemskt, att det enbart var positivt att vi bröt upp. Vi var ganska unga när vi började och vi har nog mognat en hel del sedan dess. Men Tinitus är fortfarande en oerhört nära vän och den producenten jag helst vänder mig till.

Det känns som att hela hiphop-Sverige har blivit mer enhetligt och rivaliteten har mer eller mindre dött ut nu för tiden, håller du med om det?

– Ja absolut, nuförtiden är man inte lika geografiskt bunden, eller bunden till vissa grupper.

Folk är mer öppna för samarbeten med varandra, oavsett om det gäller rappare eller producenter.

Beefs finns knappt längre, det tycker jag är skönt.

Samarbeten gör nog rappare mer ödmjuka också och det kan behövas. Men bråk kommer alltid att finnas och det finns mycket attityd inom hiphop. Jag kan säga att sjuttio procent av rapparna har hybris och då är det bäddat för bråk. Men jag vill alltid bilda min egen uppfattning, oavsett konflikter eller vad som nu finns.

I din presstext står det att du inte är ”ödmjuk, sympatisk, politiskt korrekt eller jämställd”.

Men som person känns du oerhört trevlig och ödmjuk, finns det två olika Ted? En Rapper Ted och en privat Ted? – Nej, det är väl så att jag inte skjuter blint utan anledning. Att jag är trevlig och så när man träffas är väl på det personliga planet. Jag har inget problem med dig till exempel, men om det är något annat jag har problem med så kommer du märka av det, trots att jag försöker vara trevlig överlag. Men det citatet handlar väl om att jag inte är rädd för att trampa på någons tår. Jag är inte konflikträdd. Jag söker inte upp konflikter men jag tar problemet direkt om det är något.

Jag säger precis vad jag tycker i mina texter.

Hur går processen till när du skriver texter nu?

– Jag har alltid hatat rim, men samtidigt älskar jag det… Jag måste ju älska det, haha. Men jag känner ofta att jag har tur när jag skriver, typ… ’hur fan fick jag till det där?’. När jag kommer hem sätter jag mig ofta med ett glas vin och en cigg i köket och skriver på flera olika texter samtidigt – så jobbar jag nu för tiden. Det var annorlunda förr. Jag minns när jag var 17 år och rappade, då tänkte jag: ’vem vill lyssna på en 17-åring som gör läxor och har haft sex med fyra brudar?’. Jag satt mest och längtade till att fylla 30 så att jag hade något att skriva om! Det blir lättare ju äldre jag blir…

KINGSIZEMAGAZINE.SE 45

RAPPER TED

– Ingen tycker att det är skoj att se sig själv hångla liksom.

Har du sett dig själv hångla någon gång? Det är hemskt!

Har du alltid varit så öppen eller har du blivit mer öppen och ärlig efter hand?

– Det har snarare varit tvärtom. Det var värre förr. Förut sket jag totalt i vad jag sa, mina texter kunde vara så vidriga att inte ens Tinitus ville lyssna på dem. Nu har jag väl börjat tänka mer att man kan säga något grovt, men fortfarande tänka på sitt ordval. Det finns mer eller mindre bra sätt att säga saker på. På ”Din Mamma” till exempel, där är budskapet väldigt… smutsigt.

Men hade jag skrivit den låten för fem år sedan hade texten varit betydligt grövre, haha.

Just låten ”Din Mamma” som du säger är ju ganska grov. Men om texten inte är något problem för dig, vad tyckte du då om videon?

– Alltså, videon var värre. Helt ärligt har jag nu lyckats se videon totalt fyra gånger själv, rakt igenom. Ingen tycker att det är skoj att se sig själv hångla liksom. Har du sett dig själv hångla någon gång? Det är hemskt! Sen blir det ju bara värre och värre i videon…

Var den jobbig att spela in?

– Den var faktiskt inte det, det var dagen innan som var jobbigast. När man visste om manuset, när man visste om vad man skulle göra – det var jobbigt. Men när man väl satte igång kändes det bättre. Sexscenerna var faktiskt lättast, jag ligger hellre och klämmer på en rumpa hela dagen än att försöka sätta ett ansiktsuttryck när jag ser mamman för första gången liksom.

Hur var stämningen på plats under inspelningsdagen?

– Det var bra stämning faktiskt. Först och främst måste jag berömma Mizeria Magnifique som gjorde videon och var sjukt proffsiga! På grund av dem behövde jag inte alls oroa mig för kvali-

46 |

| NR 2 2011

teten på själva videon för jag visste att den skulle bli bra. Då kunde jag istället fokusera på hur jag själv skulle agera i videon. Jag vet själv hur töntig jag ser ut när jag ska posera på bild så det var lite oroväckande… men det gick ju bra efter en hel dags inspelning.

Hur har reaktionerna varit på videon rent allmänt?

– Skitbra måste jag säga, folk har reagerat väldigt positivt. Det är klart att det alltid är någon som blir arg. Men jag kan inte komma på någon mer än Maja från Nöjesguiden som skrev ner videon lite angående kvinnosynen. Hon skrev att kvinnorna var passiva och så vidare… Man kan gå in hur djupt som helst på det där men jag är väldigt kritisk till debatten. Jag har inget emot feminism och jag älskar tjejer – så mycket kan jag säga.

Inte för att ni behövde det men hade ni ett ”genustänk” när ni gjorde videon?

– Nej, inte direkt. Vi såg det mer som en kortfilm än ett moraliskt ståndtagande. För mig är det inte en positiv låt. Det är inget jag förespråkar direkt, otrohet. Men det är ett tabubelagt ämne som ingen pratar om och jag ville ta upp det. Så för mig är det mer en konst och förmågan att förmedla en känsla med videon än ett ställningstagande. Sen ville vi överträffa låten med videon och få en reaktion, och det känns det som att vi har fått.

Har du fått någon respons från något ex… eller kanske från en mamma till något ex?

– Haha… ja när jag var hos Ametist och snackade om låten första gången fick jag ett par sms.

Men det roligaste var nog ett sms från ett ex som skrev: ’Hej Ted, jag är rädd. Varför kommer det fram folk till mig och säger att du har legat med

min mamma?’, och vad ska man svara på det? Jag bara garvade. För vissa har jag fått förklara, men folk förstår ändå. De förstår att det inte är på allvar liksom…

För att byta ämne helt… Du är aktuell med din, Daltone och producenten Howard Whos skiva En flaska Mateus. Hur kom det sig att ni valde att göra den?

– Det bara blev så egentligen. Jag och Daltone hänger mycket och vi gjorde en låt först på ett Howard-beat. Sen hittade vi ett par till och då lade vi fram idén för honom och han nappade direkt. Hela den EP:n gick väldigt smärtfritt, för både Daltone och Howard är så otroligt lätta att jobba med.

Det är elektroniska och söderinfluerade beats på EP:n men på din kommande skiva låter det lite annorlunda. Vad föredrar du?

– Jag gillar att variera mig när jag gör musik. Men jag har en förkärlek till söderbeats, till beatuppbyggnaden. Det är inte så många som försöker flowa ordentligt på det, så det är kul att försöka.

Till sist tänkte jag fråga om ditt skivbolag. Du har signat med StayFresh Records, med bas i England. Hur kom det sig?

– Ja, det är lustigt det där. De körde från början i England men har nu även kontor i Sverige.

Det är faktiskt en barndomsvän till mig, från min gamla gata, som är med och styr där. Förut var de mer inriktade på klubbar och DJ:s men de ville satsa på mig och det kändes helt rätt. Jag har fått flera kontraktserbjudanden innan men inget som det här. Jag känner full support från dem och det är skönt. Det var också tack vare dem jag fick med en grym dubstepremix på ”Din Mamma”, riktigt nice!

KINGSIZEMAGAZINE.SE 47

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDRA JONSSON

CHRISTER CARLSSON

NEW KID

STOCKHOLM — UDDEVALLA, TUR & INGEN RETUR Om du sätter dig i en bil i Stockholm och sedan kör fem timmar till vänster på Sverigekartan så hamnar du i Uddevalla, en ort som inte bara bjudit Sverige på fotbollsspelaren Martin Dahlin och Idol-Erik för nu släpper Uddevalla sin senaste kreation; Alexander Ferrer a.k.a Newkid.

Newkid har varit aktiv med sin musik sedan två år tillbaka – inte så lång tid men han är inte så gammal heller. Med sina 20 år på nacken släpper han debutalbum nu i mars och bjuder på ett sound av gospel, R&B och a capella. Kingsize möter upp Newkid i en bar på en restaurang vid Mariatorget i Stockholm. Han är nyss hemkommen från Filippinerna och vi slår oss ner för att prata om det som varit och det som komma skall.

Jag läste att du precis varit i Filippinerna och hälsat på släkt för första gången?

– Ja, jag har en hemsk jetlag. Kom hem igår, det var första gången jag åkte till Filippinerna och den stad jag kommer ifrån. Träffade familj och vänner, det var verkligen jättekul och otroligt stort för mig.

Vilken upplevelse! Men igår stod du på scen här i Stockholm, hur gick det?

– Spelningen gick jättebra, alltid kul. Det blev ganska kort och spontant, inget helt showcase utan jag gick upp och körde lite nya låtar – bland annat singeln ”Turbulens” live för första gången.

Kändes asfett, riktigt grymt!

När hade du ditt absolut första gig?

– Ja det var inte alls för så himla länge sedan, två år ungefär, hemma i Uddevalla. Det var en modevisning och jag fick uppträda. Det blev tre gig på samma dag, sjukt lyckat! De gigen blev som en milstolpe i min karriär.

När bestämde du dig för att satsa på din musik?

– Det var nog för ungefär två år sedan. Men jag har alltid tyckt mycket om musik, jag har spelat lite olika instrument, min mamma sjöng i gospelkör, jag har många minnen av att jag sitter längst bak i kyrkan och lyssnar på när mamma tränar med kören. Sedan sjöng jag i gosskör också. Men hela det här mäktiga med just gospel kan man faktiskt hitta på mitt album – spåret ”Uddevalla” är inspirerat av just det.

Ditt debutalbum Alexander JR Ferrer kommer ut nu i slutet av mars, hur känns det?

– Det känns jättespännande! Men släppet av plattan är faktiskt framflyttat till den 15:e april istället. Först var det tänkt att albumet bara skul48 |

| NR 2 2011

le släppas digitalt på nätet men nu ska vi även trycka en fysisk skiva.

Berätta om hur dina förväntningar ser ut.

– Jag har ju jobbat på det så himla länge så helst vill jag att det ska nå ut till så många som möjligt, men även om det skulle vara så att den bara spelas i mitt eget vardagsrum så är jag nöjd. Jag har lagt ner så mycket jobb och tid och är verkligen skitnöjd med hela plattan!

Hur kom du i kontakt med ditt bolag Baseline Music?

– Det var via MySpace faktiskt, jag fick något mail och jag reste upp till Stockholm för att träffa dem och vi klickade – det kändes bra helt enkelt och det var väl egentligen där jag bestämde mig för att verkligen satsa.

Blir den på svenska eller engelska, eller använder du dig av bägge språken på albumet?

– Plattan blir helt på svenska, det blir mer personligt när jag får skriva på svenska och får använda mig av de ord jag använder i vardagen. Det blir mindre plastigt och jag hittar snabbt nyckelorden. Jag skriver ju texter på båda språken, nästan 50/50. Beror mycket på humör men som sagt svenskan är det språk jag föredrar.

Tror du att det faktum att du kommer från en småstad är till din fördel?

– Både ja och nej, det kan ju vara lite kul för folk, det blir lite större om man kommer ifrån en småstad och byter miljö till storstaden. Det finns liksom inte samma möjligheter i småstäder som i exempelvis Stockholm men jag är väldigt stolt över att komma ifrån Uddevalla. Är du en lokalkändis i Uddevalla?

– Nja, Idol-Erik är ju också därifrån och han är dessutom mycket ”större” än mig, men absolut, det tisslas och tasslas. Jag tror mina föräldrar uppskattar det mer än jag, de blir uppspelta när någon fotar eller pratar med mig.

Att slå som artist. I Sverige eller internationellt?

– Jag skulle säga internationellt för jag tycker om att resa och vill gärna uppleva olika kulturer, lära mig så mycket som möjligt för att igenom det växa som person.

Skulle du säga att du vuxit mycket som artist och individ de senaste två åren?

– Ja, helt klart. Det har varit otroligt turbulent nu i två år. Bara att flytta till Stockholm, ta så mycket ansvar med allt möjligt och även det enkla ansvaret med egen lägenhet och egna räkningar... Det finns ju en mogen men också en mycket

barnslig sida hos mig som kommer fram i olika lägen men visst jag har definitivt vuxit till mig.

Hur ser du på den svenska R&B-scenen?

– Den är ju inte jättestor, men för mig har det fallit sig naturligt, har alltid gillat just den sortens musik; musik som är lätt och kan passa både min mormor och en 14-åring. Men den första jag tänker på när du säger ’den svenska R&Bscenen’ är Alex från Highwon som jag tycker är helt fantastisk. Refrängen på låten ”Från Hjärtat” – jag menar come on!

Han är alltså en förebild?

– Ja, det är ju en inspiration, ett bränsle, och det känns så kul att det finns fler som strävar lite åt samma håll.

Vi befinner oss just nu i mitten av mars, vad händer för Newkid nu?

– Nu ska jag försöka få ordning på min jetlag och utöver det så blir det massa annat. Nu ska ju plattan promotas, spelningar och lite radio här och där.

Du har ju gästat lite i den svenska hiphopvärlden. Blir det några musikaliska samarbeten i framtiden tror du?

– Ja absolut! Jag har hållit mig ganska lugn på den fronten, jag vill att folk ska höra mig först innan de hör mig på andras material.

Ser du det som att stå i skuggan?

– Jag ser det nog som att pusslet blir en helhet, inte att jag är sista biten utan som Highwons ”Från hjärtat” – den skulle inte vara den utan Alex som lägger refrängen men samtidigt skulle det heller inte vara ”Från hjärtat” om inte Ison klivit in och stampat sin vers i slutet. Ison gästar för övrigt på skivan.

Jaså? Hur kom ni i kontakt med varandra?

– Alltså jag var ju en av dem som stod längst fram i publiken som 10-åring när han och Fille kom till Uddevalla och körde. Men det var för något år sedan vi sågs i Highwons studio när jag skulle lägga refräng på en av Ison & Filles låtar. Han gästar på låten ”Luftens hjältar”. Skitgrym kille, trevlig, ödmjuk och otroligt snäll.

Vilken av dina egenskaper skulle du säga är den viktigaste och även den som hjälpt dig komma dit du är idag?

– Envishet! Jag är så sjukt envis och det är nog den egenskapen som gjort att jag kunnat avsluta albumet också, men den har även förstört lite för mig. Jag är lite av en perfektionist och det är svårt för mig att nöja mig. Även om jag blir supernöjd så strävar jag hela tiden efter att bli ännu bättre.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 49

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

PER VERS Norden är en av de starkaste delarna i världen när det gäller musik och det gäller även hiphop. Men i Sverige har vi överlag ganska dålig koll på hiphop från våra grannländer. Många känner kanske till Tommy Tee, Tungtvann, MC Clemens, Static & Nat Ill, Fintelligens med flera, från den norra delen av Europa. Men en rappare som vissa kanske känner igen från den danska battletävlingen Fight Night, som han vann 2000 och 2001 (2002 var han inte med, då vann svenska rapparen Professor P). Han anses också vara Danmarks absolut bästa freestylerappare – Per Vers.

Large föredrog att prata engelska och det fungerade bra även om han har egenskapen att avsluta varje mening med ett Mobb Deep-citat, haha.

I Sverige är han ändå ganska okänd men det finns all anledning att kolla in Per Vers om man är svensk och gillar hiphop. När jag var i kontakt med DJ Large angående hans projekt med Anthony Mills passade han på att berätta om Per Vers nya skiva. Det är nämligen så att Pers nya skiva Ego är helt producerad av två av de främsta hiphopproducenterna vi har i landet: Embee och DJ Large. Embee står för produktionen på sju spår och DJ Large på sex.

Självklart kändes det oerhört intressant att prata med Per Vers om skivan men innan dess tog jag möjligheten att prata lite kort med DJ Large och Embee inför intervjun. De berättade att Per, som de haft kontakt med sedan tidigare, tog kontakt med dem och berättade att han länge haft en dröm om att få göra en skiva med de två svenska superproducenterna. Båda berättade att de nappade direkt och trots mycket pågående och kommande jobb för de båda satte de sig ner och skapade ett unikt danskt-svenskt samarbete.

Något som också var unikt var sättet Per Vers föreslog att vi skulle göra intervjun på. Har man inte möjlighet att träffas är standard att man ringer upp för en telefonintervju. Han föreslog dock att vi skulle göra intervjun över Twitter, så att hans fans kunde följa oss live. Jag gissar på att jag är bland de första skribenterna i Sverige som faktiskt genomför en intervju på det här sättet och det blev en intressant diskussion där framför allt de danska fansen kunde kommentera direkt under själva intervjun.

Det här blir en udda intervju… Men du kan väl börja med att berätta hur du kom på idén att göra en skiva, endast med Embee & DJ Large?

– De har varit mina favoritproducenter länge nu.

Vi har bra producenter i Danmark men de flesta försöker bara kopiera något som redan finns i USA, så är det inte med Embee och Large som har helt egna sound. Jag har känt dem länge och Large hade med några beats på min soloskiva som kom 2005. Jag älskar deras beats och tycker att de fungerar bra tillsammans så jag samlade mod och frågade, sen blev jag hur glad som helst när de tackade ja!

50 |

| NR 2 2011

De hoppade på idén direkt alltså?

– Ja, jag blev själv ganska förvånad även om jag har jobbat lite med dem tidigare. Jag glömmer aldrig när Embee svarade ’självklart, det är dags!’.

Att en så pass stor och professionell producent skulle ha mig som prioritet? Det taggade mig till att göra en så bra skiva jag bara kunde.

Förutom Embee, DJ Large och de projekt de har varit inblandade i – vad visste du om svensk hiphop sedan tidigare?

– Den naturliga nationsfrågan, haha. Jag känner som så att om man är intresserad av hiphop och brinner för det så faller det sig naturligt att man till slut tar del av grannländernas musikscener. Först tog jag del av den tyska hiphopscenen och tack vare den brittiska tidningen Hip Hop Connection lärde jag mig och tog till mig musik från England, Frankrike och så vidare. Men när det gäller svensk hiphop var det helt klart Looptroop och Timbuktu som öppnade mina ögon för musiken. Jag har nyligen spelat in en låt med Organismen och Öris som jag gillar väldigt mycket och jag är även ett stort fan av Ken Ring!

På tal om europeisk hiphop, hur tycker du att den står sig jämfört med amerikansk? Om det ens är någon idé att jämföra…

– Tekniskt sett är det jämförbart, men inte alls på en artistisk nivå. Jag kan lyssna på MCs från USA som får mig att säga ’wow’ på grund av deras otroliga skills, som Pharoahe Monch och Tech N9ne. Men samtidigt kan vi inte jämföra oss med rappare i USA eftersom vi har en helt annan miljö och omgivning i Europa. För mig är det snarare nittio procents inspiration från Cornelis Vreeswijk och tio procent 50 Cent och liknande.

Vreeswijk? Intressant… Men hur fungerade språkbarriären för dig, Embee och Large?

Blev det några problem i skapandet av skivan?

– Jag försökte prata svenska med Embee och engelska med Large, haha. Personligen kan jag förstå svenska ganska bra om ni inte pratar så jäkla snabbt! Large föredrog att prata engelska och det fungerade bra även om han har egenskapen att avsluta varje mening med ett Mobb Deep-citat, haha.

Du är inte jättekänd i Sverige (än). Tror du att en skiva med Embee och DJ Large kan få dig att nå ut till en (ny) svensk publik?

– Det har jag inte ens tänkt på faktiskt. Den här språkbarriären vi har är en jäkla Berlinmur alltså… Jag hade ingen tanke på att nå ut till Sverige direkt även om det hade varit kul. Jag valde att jobba med Embee och Large för att jag ser upp till dem som musiker och människor helt enkelt.

Självklart hindrar danskan mig från att nå ut till lika många som Looptroop – som jag är ganska avundsjuk på måste jag erkänna!

Embee och Large berättade att du ville vara väldigt delaktig i arbetet med skivan, något som inte är jättevanligt bland rappare idag.

Känner du att du behöver vara med i hela skaparprocessen?

– På vissa sätt ser jag mig själv som producent också. Jag är inte så bra på själva skapandet av beats men jag har tydliga uppfattningar om hur låtarna ska arrangeras, hur eventuella musiker ska användas och så. Själva arbetet började sommaren 2009 då jag spenderade en vecka hos Embee i Göteborg och en vecka hos DJ Large i Uppsala där vi skapade en första mall av de låtar som sedan kom med på skivan. Sen tog jag ett år på mig att skriva klart texterna och hitta hur låtarna skulle bli perfekta, samtidigt som jag hade ungefär 130 spelningar under den tiden.

Det blev ganska mycket. Jag tycker inte om överproducerade skivor men det är dock värre när de är underproducerade. Som någon en gång sa: ’hellre fem klassiska låtar än hundra bra låtar’. Så känner jag!

Jag gillar skivan och den är full av grymma beats av Embee och DJ Large. Har du några sista ord att säga till alla svenskar som är nyfikna på Per Vers?

– Jag är en svenskofil ut i fingerspetsarna, haha.

Den här skivan förstärkte bara min kärlek till Sverige. En stor del av texterna skrevs faktiskt i en liten stuga i Höör! Du kanske kommer ihåg Ernst-Hugo Järegård i Riket när han står och hatar ”danskjävlarna”? Pripps Blå, Volvo och vad han nu säger mer. Jag känner igen mig i det där, haha!

KINGSIZEMAGAZINE.SE 51

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ROBERT ZILLÉN

MARGUERITE SEGER

MOHAMMED ALI

FÖRSTÅ MIG Det fanns en utstuderad plan för Mohammed Ali. Mixtapet Processen som släpptes i början av 2009 var den första delen i en planerad trilogi som skulle fylla hela året med duons musik och sakta bygga ett intresse för dem som grupp. Publiken var blygsam till antalet och skivbolagen hade annat för sig. Men någonting hände. När Processen slog ned så förändrades allt. Plötsligt talade medierna om en ny guldera för svensk hiphop och om Mohammed Ali som frontfigurer för rörelsen. Arbetet med debutalbumet Vi påbörjades. Planerna fick ritas om.

52 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE 53

MOHAMMED ALI

ohammed och Ali, Mohammed Ali. Framgången kom oväntat, om inte oplanerat, snabbt. Den välproducerade och vackert berättade Processen satte raketer i ryggen på de två rapparna och sköt deras popularitet i höjden. Låtarna blev omtalade. Plötsligt pratades det om Mohammed Ali lite överallt, och om Ayla-gänget med likasinnade artister som alla representerade ”den nya vågen” av artister i Sverige. Artister som alla berättade någonting annat än det vi redan vet och känner till och som gav ett nytt perspektiv till historierna. Sanningen är att Mohammed och Ali spelat in låtar i åtta år och väntat på att uthålligheten ska belöna sig.

Kingsize pratar förståelse och genomslag med Mohammed Ali. – Det blev ringar på vattnet, börjar Ali när han förklarar uppmärksamhetens kraft. Många såg det nog som en ny våg av hiphop som kom runt 2009 och jag tror att det var mycket lättare för alla som har hållit på med musik länge att komma fram det året. Detsamma gäller Stockholmssyndromet och andra grupper som har gjort musik länge. När man börjar lyssna på en av oss så gräver man sig djupare ner och lyssnar på an-

54 |

| NR 2 2011

dra grupper som låter liknande. Alla vi artister hjälper varandra också och det är så jävla nice.

Om jag hör en artist som inte håller samma höga kvalitet som oss andra så kan jag få känslan av att ’fan, du sabbar för alla andra’, förstår du? För svensk hiphop är fortfarande inte helt accepterat av allmänheten och här försöker vi göra någonting bra för att bli respekterade som musiker, inte bara rappare.

– Jag tror att en anledning till att det går så bra just nu också handlar om att det är mer på allvar för oss när vi gör musiken, fortsätter Mohammed. Förut var det mycket lattjande och man blev nöjd med låtar jävligt snabbt och släppte iväg dem på en gång.

– Jag blir sporrad av att se andra artister göra bra låtar, för man vill inte lägga sig på en lägre nivå själv, fyller Ali i. Man känner att svensk hiphop börjar blomma ut och det är jävligt kul att se måste jag säga. Media har till och med börjat kalla det för en ny guldera och när jag hörde det så fick jag lite rysningar. Att få vara en del av den nya gulderan.

Ni har satt fortsättningen av Processen-trilogin på paus för att istället släppa debutalbumet Vi. Hur går tankarna kring det?

Ali: Det finns en förväntan på oss nu, och när det finns en förväntan så följer automatiskt den yttre pressen med. Det gör att det hela tiden blir en kamp där man frågar sig själv om man ska fortsätta med det man gör bäst och det som folk älskar oss mest för. Eller om man ska kunna göra vad som helst och publiken ska kunna ta oss för dem vi är. Det tycker jag är hela grejen med att vara artist – att göra vad du vill och utnyttja det utrymme du har. Speciellt för oss som inte har ett stort skivbolag bakom oss som bestämmer vad vi ska äta och klä oss i.

Mohammed: Fansen undrar om vi kommer att kunna göra någonting som är bättre än Processen och det gör att man blir motiverad att bevisa det.

Ali: Den stora frågan som alla ställde sig var hur vi inte kunde kalla Processen för vår debut, men för oss var det inte så konstigt. Vi har alltid delat den uppfattningen att ett debutalbum är en platta som man arbetar med i 2 år, precis som vi har gjort nu, och att man ska ha allting perfekt och ta den tid man behöver. Debutalbumet är ju din baby, ditt mästerverk som du jobbar med.

Hur fet Processen än var så är det mycket som vi skulle ha gjort annorlunda idag. Den fick inte riktigt samma tid som vi har gett vår debut.

Ni jobbar mycket tillsammans med Salazar-bröderna och kommer från förorten. Hur ofta får ni höra att ni är ”nya Latin Kings”?

A: Det är verkligen någonting som följer med hela tiden eftersom vi jobbar med Redline. Och förutom vi så är Stor och Carlito där också. Folk stämplar oss som förortsrappare, men jag tycker synd om dem som är så trångsynta om oss som artister. Just nu är det väldigt inne att kalla oss för politiska. Fan alltså, varför inte bara låta oss göra bra musik? Måste det alltid finnas en förklaring till varför någonting är bra eller inte? Många säger att de är glada för att vi har tagit tillbaka det politiska till hiphopen, men vi har inte tagit tillbaka någonting alls, det har alltid funnits där! Politik är mer vanligt än några andra typer av ämnen inom svensk hiphop.

M: Vi fick ett brev från en svensk 50-årig skåning som berättade att han kände igen sig i våra låtar.

När han var liten så fick de inte prata med skånsk dialekt i skolan, utan var tvungna att prata rikssvenska, så han och hans kompisar började utveckla en egen slang för att lärarna inte skulle förstå dem. Vi har en bredare publik än bara förortsungar, det är också föräldrar och äldre människor som lyssnar på oss. Många av låtarna tar upp allmänna ämnen som alla kan känna igen sig i. Alla kan känna igen sig i utanförskap och att vara underdog, för alla har

någon gång i livet varit i den situationen. Det tror jag är nyckeln till att många lyssnar på Mohammed Ali. Vad förvånar er mest när ni ser responsen som ni har fått?

A: Att vi har en så bred publik. Den första spelningen där vi verkligen fick kontakt med vår lilla fanbase var på Hultsfred och jag hade alltid trott att det var unga med invandrarbakgrund som var våra enda fans som kände igen sig i låtarna. Men det var en stor blandning på konserten då – från hela landet – och alla rappade med. Då slog det mig att vår musik har nått många fler än vi någonsin räknat med att den skulle göra. Till och med när vi släppte Processen så var vi fokuserade på Stockholm, men den spred sig mycket fortare än vi trott.

Hur mycket påverkar de insikterna er när ni gör musik nu?

A: Jävligt mycket, nu när vi vet att vår musik har nått ut till alla. På något sätt så finns det undermedvetet när man sitter i studion och jobbar.

Man tänker på titlar, refränger och undrar om alla kommer att kunna relatera eller om vissa grupper av människor kommer att känna sig

utanför. Man blir mycket mer analyserande och kritisk till sin musik. Mycket av det som vår musik går ut på är att bygga en bro, en förståelse, mellan olika kulturer och klasser i samhället. Vi vill att den ska bidra till ökad förståelse. Även om du inte tillhör den gruppen av människor som vi rappar om så ska du förstå hur de kan känna sig i vissa situationer. Om vi lyckas med det, då har vi lyckats förmedla en känsla som inte alla kan få fram, vi välkomnar in i ett tankesätt och livssituation. Då har vi gjort många människor en tjänst.

M: Vi försöker också ge förklaringar till varför vi känner frustration och förklara orsaken till varför vi känner på ett visst sätt. Vi vill ge en inblick i hur det är att leva ett liv som man kanske inte levt själv, som lyssnare.

A: Vi jobbar också mycket utifrån fördomarna om hiphop som musikstil. Utifrån sett så ser hiphop så jävla enkelt ut; man bara pratar i takt över ett beat och det är nog därför som många inte ser det som riktig musik. Om de bara visste vilket jävla arbete det krävs för att bygga upp en bra låt. Och det handlar inte om att man ska ha så mycket som möjligt på låten, med stråkar och gitarrer och sång, utan ibland kan den enklaste låten vara den absolut svåraste att jobba på.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 55

MOHAMMED ALI

Vad är viktigast för er att säga med musiken?

M: För mig har det alltid handlat om att vara ett verktyg för folk som annars inte skulle höras. Att ta upp ämnen som folk pratar om, men som man inte pratar högt om. Det är det viktigaste för mig personligen.

A: Jag håller delvis med, men för mig lutar det mer åt motsatsen; det måste vara någonting som är viktigt för mig själv. Jag har aldrig utgett mig för att vara en förespråkare eller en förebild för någon. För mig är det viktigt att det jag känner och mina tankar och känslor som artist kommer först. Sen har jag turen och välsignelsen att ha en publik som gillar våra tankar och det vi skapar.

Jag förstår det som Mohammed säger, men jag ser lite annorlunda på det. Jag kommer aldrig kunna förmedla det som någon annan går igenom om jag inte själv känner det, även om den personen ber mig att förmedla deras historia.

I och med Processen så har bollen satts i rullning. Hur långt kan Mohammed Ali gå?

A: Jag ser inga gränser. Och då snackar jag inte bara hiphop utan om alla genrer.

M: Det beror ju också på vilka syften man har med sin musik och sin karriär. Det finns två vä-

56 |

| NR 2 2011

gar; antingen tar man den snabba hitten som ger en snabb karriär, eller så tänker man som Mohammed Ali – långsiktigt där man bygger upp en bra fanbase. Det kanske inte ger den omedelbara hitten, men man bygger upp successivt, sakta men säkert. Vi är här för att stanna, vi kommer inte att falla som ett korthus så fort det blir lite motvind.

A: Responsen från våra fans har ökat, precis som antalet fans vi har. Jag skulle aldrig vilja att vi, med den här plattan, får världens största fanbase.

Blir den bara lite större så är jag nöjd. Förhoppningsvis blir den inte mindre, haha.

M: Man kan ta Timbuktu som exempel. Innan han fick sitt genombrott hade han hållit på väldigt länge och sysslat med många olika projekt.

Men han byggde upp sin karriär långsiktigt och det tycker jag är värt att ta efter.

A: Vi har tagit bort låtar från plattan som garanterat hade blivit hits, men vi tog bort dem för att det inte riktigt kändes som vi, av olika skäl. Vi kunde inte backa upp låtarna med huvudet högt.

Vi är inga singelartister, om vi ska vara ärliga. Vi har inte starka singlar – vår grej är att skapa en välarbetad och bra producerad skiva som ger ett bra helhetsintryck. Singlar är inte sjukt viktigt

för oss, vi vill hellre att man ska få en bra bild av oss när man lyssnar på hela plattan.

M: Vi tänker oss att plattan är en film och att låtlistan är som scener. Första låten ska ta tag i lyssnaren och sen ska det gå som en berg- och dalbana i känslor och tempo.

A: Och sen ska man avsluta stort!

Så om skivan är en film, vilken film är det?

A: Ehm. Det är Braveheart, hahaha!

M: Braveheart, av alla filmer? Jag skulle säga att det är Medan vi faller, den franska filmen. Det är ett bra exempel. Man får insyn i ett gäng ungdomars liv, som man vanligtvis inte får se, och får veta hur de känner och tänker när de åker runt i stan.

Om ni fick spela upp Vi för vem som helst i världen, vem skulle ni välja då?

M: Jag skulle vilja spela upp skivan för Nas. Bara för att se hans reaktion, även om han inte skulle förstå vad vi säger. Jag tror att han skulle gilla plattan och kunna relatera. Och vi skulle säga ’vi är din motsvarighet i Sverige, bara så att du vet’.

A: Det är vi. Bam!

KINGSIZEMAGAZINE.SE 57

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

CHRISTER CARLSSON

ISON & FILLE

Musikgenrer är som berg- och dalbanor. Intresset går upp och ner, artister dyker upp och försvinner och ljudmässigt tar de olika vägar – det är en ständigt pågående resa. Få genrer har utvecklats lika snabbt och har varit med om lika mycket som svensk hiphop under 2000-talet, men på något sätt har genren vi älskar lyckats hålla sig uppe ett tag nu och verkar inte vara på väg ner. En duo som inte bara suttit med i vagnen utan även varit högst delaktiga i att styra resan för svensk hiphop är Ison & Fille.

58 |

| NR 2 2011

e första stegen för att göra svensk hiphop stort på riktigt tog som bekant The Latin Kings, senare följda av bland andra Petter.

Just Latin Kings har gjort extremt mycket för hiphop, som till exempel den utmärkta samlingsskivan Den svenska underjorden från 2000 där Ison & Fille (bland många fler) presenterades för publiken på riktigt. Efter ett antal hyllade skivsläpp från Ison & Fille var det mer eller mindre tyst från duon efter EP:n Vad e det för mode. På senare tid har Ison jobbat som programledare på SR Metropol och snabbt blivit populär där medan Fille har utvecklat karaktären som få lär ha missat; Lilla Al-Fadji, både på P3 och på Kanal 5. Karaktären tillsammans med rappen gav dock Fille problem med stämbanden och trots att de hade en ”paus” från musiken skrev de fortfarande texter och spelade in – något Fille nu inte hade möjlighet till förrän en operation kunde ske, följt av en längre tids vila från inspelning. Men det gjorde bara duon mer sugna på att börja jobba med musiken igen och under åren sedan det förra släppet har de jobbat på tillsammans och nu, tio år efter debutskivan, står man redo att återigen bjuda Sverige på ett album med senaste släppet För Evigt.

att det är rätt timing för skivan. Det finns ungdomar idag som upptäcker oss genom ”Stationen” eller ”Från Hjärtat” till exempel och då kanske kollar in våra gamla grejer också, vilket så klart är skitkul.

I: Innan var svensk hiphop ganska förutsägbar, man visste vad man hade att förvänta sig. Det blir lite tråkigt när man trampar vatten på samma ställe men med de här nya artisterna kommer nya stilar, nya beats och så vidare. Det känns viktigt för oss att hänga med i vad som händer nu. Men det är inte så att vi tänker ’det här är hett just nu, det måste vi försöka efterlikna’, men det känns som att man ändå måste ha koll på vad som finns där ute.

F: Samtidigt har jag alltid varit ett stort fan av svensk hiphop och därför känns det extra kul att det finns så många talangfulla artister i vår genre.

Det var några år sedan ni släppte nytt material men det känns lite drastiskt att kalla det för en comeback?

Ison: Absolut inte en comeback i alla fall. Det antyder att man har varit nere och borta från scenen. Det är ingen comeback men det har kommit många nya artister sen vår förra skiva så…

Fille: Ja på ett sätt blir det ju en slags comeback då.

Ison: Jo det är ju ändå en konkurrensbransch och vi vill visa att vi har något här att göra. Därför känns det så bra att vi har en riktigt bra skiva vi kan stå för också.

Vad hände med de låtarna?

F: Några låtar kom med på skivan och några ligger bara och skräpar. Vi kände inte att de var tillräckligt bra för att vara med på plattan helt enkelt. Nu tappade jag tråden här men… jag känner att vår skiva passar bra i klimatet som råder nu i alla fall.

I: Vi har aldrig haft någon tanke på att anpassa oss för att kunna sälja skivor eller så, det är inte vår grej. Vi gör den musiken vi tycker om och om folk gillar det är det bara en bonus för oss. Att ändra vår stil på något sätt skulle gå emot alla våra principer. Men sen försöker vi ha lite olika stilar på låtarna på skivan och det finns säkert något för alla på den.

Ja, det har ju kommit fram en hel del nya artister sedan det förra släppet. Har ni haft koll på svensk hiphop de senaste åren?

F: Absolut. Runt den tiden när vi släppte EP:n och plattan året innan kändes det mycket som att det var samma artister som släppte grejer hela tiden. Men det känns som att det har blivit stort nu igen, svensk hiphop mår bra. Det finns riktigt många sköna rappare där ute nu. Man känner att det har blivit en nytändning bland ungdomar, på nätet och så, vilket också gör att det känns som

Tänkte ni mycket på hur er skiva skulle passa in i det musiklandskap vi har idag för svensk hiphop? Var det något ni oroade er för när ni gjorde skivan?

F: Det var inget vi tänkte på. Den här skivan har ju tagit lång tid att göra och vi hade en färdig skiva redan för några år sen som vi skrotade och började om från noll.

Ordet kommersiell känns ofta som ett skällsord. Men den här skivan tycker jag känns mer kommersiellt gångbar än tidigare skivor, är det något ni har tänkt på?

F: Det har varit lite tvärtom faktiskt. Innan har det varit lite mer hets om singlar som ska fungera på radio och så. På den här skivan har vi inte alls tänkt så faktiskt. Sen har det varit prat i slutet av arbetet om vilka låtar som passar bäst som singlar så klart.

Ni har jobbat mycket med Mack Beats på skivan, hur har det samarbetet sett ut?

F: Mack Beats har producerat sex spår på skivan och det har fungerat hur bra som helst. Han producerade ett spår på vår första skiva, sen har det inte blivit så mycket mer. Men han sitter i vår studio nu så det har blivit så att vi har hört hans grejer direkt och vi gillar hans beats så det var ganska självklart egentligen. Sen har vi med Masse, Avastyle, DJ Large och Sakke som producenter och vi är riktigt nöjda med de beats vi har på skivan.

Har ni fått någon reaktion från Daniel Adams-Ray efter låten ”Galen” där Mack Beats har samplat hans pophit ”Dum av dig”?

Det är ju ganska lustigt att han, som jobbat med hiphop så länge och nu gör pop återanvänds – på en hiphoplåt…

I: Jag tror Mack hade någon kontakt med dem först för att se om han fick använda samplingen men det var ingen direkt kontakt med Daniel tror jag. Sen satt vi i studion och hörde beatet och det kändes helt naturligt bara. Men det är ju som du säger, Daniel har hållit på med hiphop väldigt länge och lämnat ett grymt arv efter sig.

Sen tycker jag själva samplingen passar vem som helst och man blir stolt, oavsett man är invandrare, svartskalle, svensk eller whatever. Det är bara en stärkande grej helt enkelt.

Innan har ni varit ganska snabba och väldigt effektiva i studion när ni gjort nya skivor. Har det varit likadant nu eller har processen tagit längre tid?

I: Det har varit en lite längre process. Men vi har fortfarande samma inställning; om vi är klara med texterna och beatet då brukar vi vara effektiva när vi väl ska spela in. Skillnaden nu är väl att vi har jobbat i en egen studio och då kan man ta lite extra tid på sig. Man kan ta den där extra timmen bara för att göra något extra bra och putsa på en låt lite extra. Det har varit lite jobbigare på våra tidigare skivor där vi har varit beroende av andras studios och deras studiotider. Mer studiotid ger mer möjligheter till eftertanke när vi jobbar med låtarna. Men själva studioarbetet flyter på lika smidigt som vanligt.

F: Ja men det är just det… Vi kan jobba ännu mer på låtarna och har total frihet i studion på det sättet. Det känns riktigt skönt.

Kan ni berätta om hur det kom sig att ni tog en ”paus” från musiken?

KINGSIZEMAGAZINE.SE 59

ISON & FILLE

Ja, det har verkligen gått upp och ner över åren. När vi släppte vår första platta kändes det som att intresset för svensk hiphop försvann helt, haha.

I: Det bara blev så egentligen. Först var det ju det där med Filles stämband som gjorde att vi var tvungna att pausa lite. Sen spelade vi in och det kändes inte som att vi hade den där röda tråden på För Evigt som vi eftersträvade. Det blev bara så att det tog lite längre tid eftersom vi började om från noll. Sen är det klart att det tar lite längre tid att jobba fram skivan när man kan sitta hur länge man vill i studion för en gångs skull.

Så ni har ändå jobbat ihop under tiden efter förra skivan? Ni har fortfarande umgåtts privat också?

I: Ja absolut, vi har hängt lika mycket som innan.

Men vi har gjort så mycket musik tillsammans på så många olika topics att det kan bli lite svårt att hitta vad vi ska rappa om ibland. Vi kan inte prata om samma saker hela tiden liksom. Sen om någon av oss har en idé så kan det ta ett tag för oss att få ner idén på papper som text. Men det har fått ta den tid det tar helt enkelt, det var ingen idé att stressa fram det.

Det måste ha varit oerhört frustrerande för dig Fille att inte kunna spela in först, när du hade problem med stämbanden?

F: Ja, det var fett jobbigt alltså.

Hur länge var du tvungen att vara borta från musiken?

F: Vi spelade in några låtar där jag låter helt fucked up på rösten… och jag hajade inte vad det var för problem först. Jag gick runt med den där rösten i säkert ett halvår innan jag opererade mig. Sen fick jag vänta i åtta månader ungefär innan jag fick spela in igen. I början fick jag inte ens prata, det var sjukt frustrerande. Men nu har jag lärt mig att använda rösten utan att förstöra stämbanden och kan spela in rap och Lilla AlFadji även i framtiden.

Ni har båda jobbat med bland annat radio under tiden, har det påverkat jobbet med den här skivan?

F: Det är väl bara en av anledningarna till att det har tagit så lång tid det har gjort också. Förut var musik det enda vi gjorde men nu kom livet emellan kan man säga. Det har ju också gjort att man inte har kunnat jobba med musiken helhjärtat precis hela tiden. Men jag tycker att det också har bidragit till att man blir mer hungrig när man väl spelar in faktiskt.

I: Ja, när man går upp vid fyra- femtiden på morgonen för att sända radio så kan man inte alltid sitta helkvällar i studion, så även om vi har bättre studiomöjligheter nu behöver vi ofta planera in saker lite bättre.

Textmässigt känns det som att För Evigt är mer personlig än tidigare album. Känns det lättare att berätta personliga saker nu?

60 |

| NR 2 2011

F: Jag tror att det har mycket med åldern att göra. Man mognar och vill berätta om vad man har varit med om. Vi har alltid varit personliga i vår musik men det känns som att vi har tagit det ett steg längre med den här skivan.

vi inne i en mörk tid, på ett personligt plan. Det tror jag att man kan höra i musiken. Men det är ju så när man tittar tillbaks på gamla skivor – de är som dagböcker som representerar en viss tid i ens liv.

Men som med låten ”När jag inte hade nåt” till exempel, som är din sololåt Ison. Den är väldigt personlig och ärlig, var den svår att skriva?

I: För mig var det snarare jobbigt rent rapmässigt eftersom jag inte riktigt har den stilen. Jag observerar mer och försöker lägga ihop det till en snygg text men jag brukar aldrig gå så mycket djupare än så. Texten var inte jobbig att skriva direkt, men det var lite jobbigt att veta att folk skulle veta om den delen av mitt liv när skivan släpps. Men det kändes som att det var rätt tid att göra den låten nu. Förut var man lite osäker men nu känns det som att folk är redo för att vi öppnar upp oss mer och är lite mer personliga.

Idag finns det inte lika många hiphopjams och liknande som tiden runt Den svenska underjorden. Tror ni att det är svårare för dagens unga rappare att komma fram än vad det var för er?

I: Med bristen på jams och så kan det bli svårare men samtidigt är det lättare i och med att Internet gör det så lätt att nå ut till folk. Vem som helst kan spela in en låt på nätet och nå ut till många snabbt. Man behöver inte ens vara särskilt bra, har man en bra ”catch phrase” eller liknande så är det lättare än vad Latin Kings, Petter, Timbuktu och alla andra hade det förr.

F: Precis, men det kan också göra att de bra rapparna försvinner i mängden av alla som släpper material på nätet. Det är svårt det där.

Ni var med på samlingsskivan Den svenska underjorden 2000 och nyligen var ni med på samlingsskivan Evolution, tio år senare. Hur har Ison & Fille förändrats under de tio åren?

F: Man var nog ganska mycket vildare då och hade en annan inställning till livet. Man ville bara festa och rappa, utan att man tänkte på så mycket mer egentligen. Det är nog mycket därför den här skivan är mer personlig då vi, som sagt, har vuxit upp och fokuserar på andra saker nu.

Saknar ni de där ”fakka ur-dagarna” nu?

I: Ja lite, men samtidigt inte. Det jag saknar är att det fanns så många hungriga rappare som körde på olika jams. Man kände av konkurrensen och det gjorde att man blev väldigt hungrig och optimistisk om vad framtiden hade att erbjuda oss liksom. Men samtidigt har vår hunger bara blivit större, ju längre vi har nått under karriären desto längre vill vi nå i framtiden.

Hur har svensk hiphop utvecklats över åren tycker ni?

F: Det har gått upp och ner. Men det känns verkligen som att svensk hiphop mår bra nu och jag tror att det håller i sig. Intresset är så pass stort för alla nya grymma rappare som finns i Sverige.

I: Ja, det har verkligen gått upp och ner över åren. När vi släppte vår första platta kändes det som att intresset för svensk hiphop försvann helt, haha.

Har ni någon gång funderat på att lägga av, till exempel då när folk inte visade något intresse för svensk hiphop?

F: Vi har känt så, men fan… vi älskar att göra musik! Även fast branschen har sett ut som den har gjort ibland har vi fortsatt att göra musik.

Men det kan man höra på vår andra skiva, då var

Förr pratade man om ”förortsrap” som en slags subgenre till hiphop, men det känns ganska förlegat nu. Vad tycker ni om rappare som Stor, Carlito, med flera från förorten idag och den hiphop de presenterar?

F: Det är skitfett nu alltså! Förr i tiden ansågs förortsrappare vara sämre och att de bara rappade om kriminalitet och så. Men ta de rappare du tar upp som exempel, de är riktigt duktiga rappare. De är bra tekniskt, textmässigt, flowmässigt och allting. Det har blivit större nu, förut var det bara Latin Kings och Ken ungefär. Men nu finns det hur många som helst och det är riktigt kul! Det känns skönt att man inte delar in den sortens hiphop som ”förortsrap” nu heller som du säger.

I: Förr rappade man mycket om sin ort och sina trakter också. Men nu finns det ett större intresse att rappa om annat än bara sina egna kvarter liksom.

Ni har definitivt varit en av de mest framstående akterna i er genre under era tio plus år.

Kan ni, trots att ni är mitt uppe i karriären, se tillbaks på det ni har gjort med stolthet och inse att ni faktiskt har betytt oerhört mycket för svensk hiphop?

I: Jag är ett stort Ison & Fille-fan måste jag säga.

Det känns verkligen som att vi har gjort en bra grej ändå, vi har gjort vårt bästa för att lyfta fram och göra något bra med svensk hiphop. Vi har inte dragit ner det eller skämt ut det på något sätt och jag är stolt över det vi har lämnat ifrån oss hittills. Vi hinner säkert göra lite till…

F: Ja det känns stort att vi har kommit så långt som vi har gjort och jag hoppas att vi får möjligheten att fortsätta göra det vi älskar mest av allt i många år framöver – svensk hiphop.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 61

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARIMBA RONEY

ERIK BY ERIK

MAVADO

Hans röst är inte vacker och han klarar inte av att sätta alla toner, men Mavado har en röst som berör och som låter som ingen annans. Han har en känsla och äkthet som såväl gangsters och unga tjejer kan ta till sig. När Kingsize träffar en hes Mavado efter konserten i Stockholm förklarar han att så har han alltid låtit.

– Det är bara naturligt, jag har som du märker en raspig röst, och när jag står på scen är det samma sak, jag sjunger som jag pratar. Så jag skulle säga att jag var född med den här speciella talangen, som jag nu måste ge till folket.

Mavado a.k.a Gully God a.k.a David Brooks a.k.a Barberbwoy, beroende på vem du talar med, slog ner som en bomb på dancehallscenen 2005 med Daseca-producerade debuten”Real McKoy” och uppföljaren ”Weh Dem a Do” på Stephen ”Di Genius” McGregor-rytmen Red Bull & Guinness. Sedan dess har talangen från Kingstons ”garrison” Cassava Piece, fortsatt att leverera hits efter hits med Billboardplaceringar och internationella samarbeten som följd. Varför så många gillar hans musik tror Mavado själv beror på ”the struggle”.

– De flesta som följt Mavado från 2005 fram till nu känner och vet vad det innebär att kämpa varje dag. När folket ser mig är det inte ens Mavado de ser, utan bara kärlek. De ser kampen, gatorna, ghettot. Att se mig är som att titta på vilken ung man från ghettot som helst.

Men det är många artister som kommer från ghettot och sjunger om samma ämnen, vad skiljer dig från dem?

– Folket vet att Mavado aldrig ger upp, jag fortsätter alltid att kämpa. Min pappa brukade säga att vad du än älskar att göra, se till att lägga din kraft och kärlek där, och min passion var musiken. Jag känner inte att jag nått toppen, jag känner fortfarande att jag kämpar, för jag levde med den kampen i 25 år. I sex år nu jag gjort hitlåtar och jag fortsätter att göra det, för att jag tror att det är det jag är ämnad för. När jag sjunger känner jag det som ”a natural mystic blowing in the air”, det är en annorlunda kraft, det är en välsig62 |

| NR 2 2011

nelse från Jah. Det spelar ingen roll om det är om gangsterliv, min talang skapades av ”the King”.

Vi sitter på hans hotellrum och runt sig har han sina närmsta vänner: Chase Cross som agerar sidekick på scen, Castro som är med som kock (han har platta och kastruller med sig och de lagar mat på hotellrummet), Mavados manager Julian och producenten Frass. Medan Mavado snackar i telefon med byggjobbare nere på Jamaica bråkar de andra om fotboll, om Cristiano Ronaldo är homosexuell eller inte och om hur bra eller dåliga Arsenal är. Att ha goda vänner är inte alltid lätt i en sådan hård miljö som Jamaica påpekar jag (han har bland annat förbjudit mig att ställa frågor om hans forna vän och numera fiende Vybz Kartel).

– Jag och mina vänner har varit vänner för alltid men det finns många som inte vet vad vänskap är.

Alla är inte starka nog, de går hungriga och kämpar varje dag. De som inte orkar det kanske ”sell you out” för 1 000 dollar eller 1 miljon, men hur man än ser på det så betyder det att han aldrig älskade dig från början. Jag kan bli deprimerad när jag ser hur svårt folk kan ha det, därför försöker jag ge tillbaka. Jag försöker skapa bättre utbildningsmöjligheter genom att bygga bibliotek, ge bort datorer och gå ut och prata i skolorna.

Att låta ungarna känna kärleken, och när de kan se dig tror de mer på dig, det är inte bara ord. För någon att få röra Mavado kan vara en dröm som går i uppfyllelse.

Hur mycket av ditt personliga liv hamnar i dina texter?

– Livet är en enda stor kamp och med kampen kommer smärta och från kampen och smärtan kommer min musik, så jag sjunger om det mesta jag går igenom. Jag åker alltid in och ut i fängelse,

fast jag inte gjort någonting. De styrande känner att de måste förgöra den här ghettoungen som får så mycket kärlek av folket. Men de kan låsa in mig i en grotta i hundra år och jag kommer ändå att överleva. Min röst kommer att höras och folket kommer att fortsätta att lyssna på den.

Mavado handlar om en grej, jag har gått från ingenting till någonting, men jag har aldrig varit fejk, jag låtsas aldrig som om jag vore mer än vad jag är. Jag förlorar aldrig kärleken till folket. Men du kommer att höra om människor som försöker bryta ner mig, därför umgås jag med vänner som jag har känt länge. Vi har förlorat många på vägen och vi är de enda kvar. Men jag fortsätter att sjunga och försöker att göra den bästa musiken, så att mina barn, deras barn och barnbarn, om hundra år, så länge civilisationen och jorden är här, kan säga att den där Mavado är min förfader.

Så vad är bra musik? Musik som håller i flera generationer?

– Min musik, har du inte hört den? ”On the Rock”, ”So Special”, ”Overcome”. Det är bra musik.

Vad är dina svagheter som artist?

– Jag tycker inte att jag har några svagheter. Men jag tror att jag kan bli mycket större och bättre än nu. Det är därför som jag varje gång jag är i studion försöker att göra en bättre låt än den förra.

En del säger att jag redan är en av de största, men jag vet att jag har mycket kvar att ge.

Finns det något särskilt tillfälle i din karriär du minns?

– Precis när jag slog igenom och hörde mig själv på radion första gången. Jag var vid affären på hörnan i ”the Gully” och så spelades ”Real McKoy”. Jag sa till Castro: ”It’s a hit you know, this is it. Yaow, me nah give up”.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 63

KINGSIZEMAGAZINE.SE

NIKLAS “DJ GRASS” GREES

MICHAEL WEINTROB

THE FUNKIEST MAN ALIVE

OOTSY Att använda ordet legend för att beskriva Bootsy Collins känns inte riktigt rättvist för han är mer än så – han är en ikon och en av de viktigaste artisterna inom svart musik.

Bootsys svårefterhärmliga basspel lade grunden för många av James Browns tidlösa klassiker som ”Sex Machine” och ”Super Bad” när han ingick i kompbandet The J.B.’s som han även var med och grundade. Efter att ha gått skilda vägar med James Brown slog Bootsy ihop sina påsar med en annan funkikon, nämligen George Clinton och tillsammans ingick de båda i de största P-funkgrupperna någonsin: Funkadelic och Parliament. Gillar man hiphop vet man att en av de mest samplade artisterna är just Bootsy och han har själv medverkat på en hel hög rapplattor. När han nu är aktuell med sitt nya album The Funk Capitol of the World var det en självklarhet att Kingsize kastade sig på telefonen för att ringa upp mannen, myten och legenden Bootsy Collins.

Jag vill först börja med att beklaga sorgen efter din broder Catfishs bortgång.

– Åh, tack min vän.

Du är aktuell med din nya skiva som din bror även medverkar på, hur viktig har han varit för dig musikaliskt sett?

– Om det inte hade varit för min bror så hade vi förmodligen inte haft det här samtalet just nu, han var den som jag verkligen försökte att efterlikna när jag var sju år gammal. Vi hade ingen pappa så det var min åtta år äldre bror som jag såg upp till. Det var han som inspirerade mig att hålla på med musik för jag ville lära mig spela gitarr precis som honom.

Vad kan du berätta om The Funk Capitol of the World?

– Jag skulle vilja säga att det är min musikaliska självbiografi; den handlar om var jag kommer från, vilka som inspirerade mig och hur jag ger tillbaka allt till dem som inspirerade mig och hjälpte mig på min resa från där jag startade fram till idag.

Idén hade funnits där ett tag men vem skulle låta 64 |

| NR 2 2011

COLLINS mig att göra en skiva på det sättet som jag ville?

Mascot Records visade sig vara rätt ställe för mig.

Att ha någon som tror på dig och som låter dig göra allt på ditt sätt var allt som behövdes för mig.

Det är lite samma sak som George Clinton gjorde för mig en gång i tiden, han lät mig också spela in vad jag ville. Att få göra en sådan sak i dag när allting är så förprogrammerat och färdigförpackat är inget jag tar för givet så jag ville se till att ta all funk jag hade och stoppa i den här skivan Jag vet att du samarbetat med dem förut men berätta gärna varför du valde att ha med Chuck D, Ice Cube och Snoop på plattan?

– Jag vet inte om du har lagt märke till det, men hela albumet har ett tema och temat är människor med röster, inte bara musikaliskt sett utan starka röster som folk respekterar. Jag känner att det är något som saknas i dag, folk litar inte på varandra längre, ingen behöver ha något längre, det finns inga personligheter. Jag ville göra klart att denna skiva var full av personlighet, men inte vilken typ av personlighet som helst. Gästerna på plattan är väldigt speciella och jag anser att artister bör vara väldigt speciella människor. De måste ha med sig något speciellt till bordet och alla som medverkar på skivan, musikaliskt eller inte, besitter något speciellt i sin talang. De flesta i dag har ingen personlighet men har kanske en bra röst. Det känns som att de gör något som de redan har hört men kan de verkligen känna det de hört?

För mig är det enormt viktigt att känna vad du snackar om, du måste vara vad du snackar om.

Du kanske inte behöver vara det, men du är mer på riktigt om du är det. Det är därför jag har med gäster som Chuck D, Ice Cube och Snoop på skivan, de har en stark personlighet och har aldrig försökt vara någon annan. Och vare sig hiphopvärlden ser upp till dem eller inte så har de gjort något historiskt. Jag kommer från en tid då funken var ett fult ord och vi blev avfärdade och rappen skulle också visa sig bli avfärdad men se hur det ser ut i dag.

Finns det någonting i dagens musik som inspirerar dig?

– Många försöker att tjäna bolagen och samtidigt vara kreativa, det är lite som att blanda arbete och njutning, för musik är en njutning.

Det är roligt och du känner dig lycklig när du får utöva det du kan. Men sen när bolaget kommer med affärssidan av det hela så förstör det en del av nöjet. Jag tror det handlar mer om att upprätthålla en balans, för du behöver verkligen båda sidorna som en artist som vill överleva på din konst, men du måste vara försiktig med vad som driver dig och när du låter dig ledas av bolagen, som det känns som att musikbranschen gör i dag, måste det balanseras upp. Det är musiken som ska vara drivkraften och jag vet inte hur och när det ska ske men det måste komma en vändning snart.

Kanske genom ditt funkuniversitet?

– Jag hoppas verkligen det. Vi försöker guida våra elever i vad vi tror är rätt riktning, men samhället lämnar inte unga människor med så många val och med val så menar jag möjligheter att utveckla sin kreativa förmåga. Man måste mata ungdomarna med en massa olika musikstilar, en massa olika saker att tala om, inte bara jag och vad jag gör eller ”me and my biiatch”. Det finns en massa historiska händelser som framförallt svarta människor måste ta del av, men vi gör det inte. Ta en kille som Tupac, så lyrisk och poetisk, som så många andra av hans kollegor vid den tiden. Nu har det blivit ett stort glapp till hur det var då. Jag tror verkligen att det skulle hjälpa oss att växa under den här resan vi är på tillsammans med musiken Har du någonsin känt dig som en förebild för unga människor?

– Jag är förmodligen för gammal för att vara en riktig förebild men jag skulle vilja tro att jag har någonting att säga och att de kanske inte bara uppmärksammar vad jag säger utan hur jag lever i dag. Att de ser på mig och läser mig som en bok, då kanske de snappar upp någonting användbart.

Jag tänker igen på ditt funkuniversitet.

– Där har vi sambandet, man vill inte säga åt någon hur han ska leva sitt liv, unga människor är helt less på att höra hur de ska leva sina liv, det handlar mer om att visa mig så kanske jag tror dig. Som när James Brown sa åt mig att inte ta droger; det fick mig bara att vilja göra det. Han var ingen förebild när jag var ute på gatan och levde rövare, men ju mer jag studerade honom betydde det jag såg och fick uppleva enormt mycket för min karriär efter att jag slutat i hans band.

Skivbolagskillen som lyssnar av vårt samtal harklar till att intervjun nu måste avbrytas då mina tjugo minuter är slut men Bootsy är bara helcool och ger mig fem minuter till för att han ska kunna ge svaret på min fråga, en fråga som funkfans världen över alltid undrat... Är det sant att du och George Clinton skrev ”More Bounce to the Ounce”?

– George kom in i bilden när jag och Roger satt i studion och arbetade med den och det var definitivt George som sa ’låt oss använda den här biten’. Det var lite som sampling innan sampling blev sampling, det var samma sorts process fast vi gjorde det på tejp. Vi tog en del av groovet och förlängde det gång på gång och sen spelade vi till det. Så med det i åtanke skulle jag vilja säga att vi var en del av hur ”More Bounce to the Ounce” kom till men det var en kollektiv insats. Jag menar Roger, den katten var ett geni, vi kom upp under samma era, spelade på samma klubbar och så vidare. Han är faktiskt orsaken till att Catfish en gång sa till mig att ta tag i funken igen. Vi hade en period av riktigt hundgöra och jag kände att jag var tvungen att hitta på någonting annat men jag undrade bara vem som jag skulle vända mig till och Catfish rekommenderade mig att ta kontakt med Roger. Jag åkte tillbaka till Cincinnati och gick till en klubb där han spelade och frågade om han ville komma till Detroit för att spela in en skiva och det var så hela den grejen startade. Keep up the Funk!

KINGSIZEMAGAZINE.SE 65

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

BOSTON’S FINEST

Om man skulle utnämna New York till världens hiphophuvudstad skulle säkerligen få protestera. Men 30 mil nordost om det stora äpplet finns dess lillebror Boston.

Det är en stad som, tyvärr, ofta hamnat i skymundan men trots det producerat profiler som Guru, Edo G, Akrobatik, Statik Selektah, 7L & Esoteric samt en av de mest uppskattade och hyllade rapparna på östkusten:

REKS ersonligen har jag alltid varit svag för hiphopscenen i Boston som under lång tid slagit ur underläge och tyvärr ofta glömts bort till fördel för i första hand New York. Men Reks är verkligen är ett bra exempel på att staden har mer än det fenomenala basketlaget Boston Celtics att bjuda på. Uppväxt i Lawrence, ett par mil utanför Boston, började han, liksom många andra kända rappare som växte upp under samma tid, med breakdance. Steget över till rap behöver som bekant inte vara särskilt stort och snart dök Reks konstant upp i cyphers och battles i Lawrence. Efter det gjorde han det som också många rappare vid den tidpunkten gjorde; började på college men valde att hoppa av och flyttade in till Boston för att satsa på musiken. 2001 kom debutskivan Along Came the Chosen där han bland annat hade med sig Pacewon, Shabaam Sahdeeq, Edo G, J-Live och en då 18-årig producent vid namn Statik Selektah.

Efter ett antal lyckade album där Grey Hairs från 2008 sticker ut som en oerhört bra platta – till och med enligt kritikerna – har Reks en ny skiva i bagaget: R.E.K.S. (Rhythmatic Eternal King Supreme). På skivan kan man höra produktioner av DJ Premier, Pete Rock, Nottz och självklart Statik Selektah som står för de flesta av Reks beats. På klubben Peez i Stockholm träffar jag en av Bostons bästa som kör en mindre Europaturné tillsammans med Statik och Termanology.

66 |

| NR 1 2011

Du och Statik Selektah har följt varandra genom era karriärer. Du är en erkänt duktig rappare och han är en oerhört hyllad producent.

Hur viktig har han varit för din karriär?

– Vi har verkligen det ideala upplägget. Vi kände inte varandra när vi växte upp men samtidigt har vi vuxit upp i musikbranschen och gamet tillsammans. Det gäller både Statik och Termanology. De har varit med mig i mina motgångar och jag i deras. Att sen klara sig bra i den här branschen och att dessutom se dem klara sig bra – det är verkligen underbart. Att se det erkännande Statik fått världen över gör mig varm i hjärtat. Det finns många i Massachusetts som gör mig stolt att tillhöra den hiphopscenen, som Akrobatik till exempel.

Hur tycker du att Bostons hiphop mår just nu?

– Sådär, om jag ska vara ärlig. Det känns som att Boston sitter fast. Mest för att det inte finns tillräckligt med utrymme för hiphop i Boston, speciellt inte när det finns så mycket bra rock i staden. Sen är Boston en collegestad och för att lyckas med den musik vi sysslar med måste man nästan lämna staden.

Visst har du flyttat nu också?

– Ja, jag bor strax utanför Miami sedan ungefär fyra år tillbaka. Men jag spenderar mycket tid i Boston och New York.

Trots att du har flyttat, eller kanske på grund av det, känner du något slags ansvar för hip-

hopscenen i Boston idag?

– Helt klart! Trots att jag bor någon annanstans har jag ändå ett ansvar för att utveckla och vårda den hiphopscen vi har. Det är en lång bit kvar och jag och många andra som har jobbat med hiphop i staden har en viktig uppgift i det arbetet.

I låten ”Pray for Me” från skivan Grey Hairs målar du upp en mörk bild av dagens hiphop och säger bland annat ”New York is to blame”.

Har hiphopens hjärta tappat sin kärlek till musiken?

– Det har blivit bättre och det finns akter som försöker göra en egen grej istället för att följa strömmen för att försöka slå. Ingen vill höra en New York-rappare låta som en rappare från södern. Man vill höra en bit av var de kommer ifrån i deras musik. Musiken ska representera deras del av världen.

Grey Hairs var en skiva som blev oerhört hyllad av nästan alla men det känns inte som att du som rappare fick den status du borde ha fått efter den. Vad kan det bero på?

Kan det ha att göra med att du inte är från New York eller L.A.?

– Till en viss grad har det säkert med det att göra, att man inte får tillräckligt utrymme. Men framför allt har det att göra med att vi gjorde fel med den skivan.

Fel? – Ja, vår marknadsföringsstrategi för den skivan

var mer ”word of mouth” och vi använde oss inte av Internet tillräckligt bra till exempel. Vi använde oss inte heller av våra kontakter som Brick Records, Showoff och så vidare. Vi satsade på kvantitet före kvalitet med våra musikvideos också och det märktes. Den här gången försöker vi satsa helhjärtat på bred front. Därför pratar jag med Kingsize ena dagen och med The Source den andra. Jag sitter på Twitter varje dag för min skiva och vi har även lagt ner mer jobb på musikvideos denna gång, som för låten ”25th Hour” (första singeln, producerad av DJ Premier, reds. anm.). Nu är vår maskin mindre – men mer effektiv.

Marknadsföringen av skivan har nu blivit ett heltidsjobb alltså?

– Verkligen. Förutom att byta blöjor och laga mat till mina barn är musiken allt jag gör just nu, det är full fokus på det.

Om vi ska tala om nya skivan då. Det känns som att du är mer öppen och personlig den här gången. Som i låten ”Mr. Nobody”, som måste ha varit oerhört svår att skriva?

– Det är helt klart jobbigt att behöva se tillbaks på mörka ögonblick i ens liv. Det är svårt att dela med sig av sina svåraste stunder, stunder där jag har gråtit och mått dåligt. Men samtidigt är det viktigt för mig att få det ur mig. Det lär finnas ungdomar i Lawrence idag som går igenom exakt samma saker som jag gjorde när jag var ung.

Om det finns någon där ute som känner som jag

gjorde, som känner sig betydelselös och kan få ut något av mina låtar – då är det värt det. Jag har växt upp i ett hem utan mat med kackerlackor och råttor på golvet, jag har varit hemlös och nu är jag här. Jag har en underbar familj som har ett bra liv och jag har möjlighet att leva med det jag älskar mest i världen – musik. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka att jag ena dagen skulle åka gondol i Venedig och dagen efter promenera i Gamla Stan i Stockholm, bara för att jag gör musik. Jag hoppas att jag kan vara en positiv förebild för ungdomar i Lawrence, Boston och hela världen för den delen… ursäkta det långa svaret men det här är något som är väldigt viktigt för mig.

På tal om förebilder i Boston, hur var din relation till Guru och vad anser du om allt kring hans död med Solar och så?

– Jag uppskattar så klart Guru oerhört mycket men jag fick bara möjlighet att träffa honom på riktigt en gång. Det var innan jag hade kommit igång ordentligt med karriären och jag fick tyvärr aldrig jobba med honom. Men det är en sorglig situation… Jag kan inte tala illa om de döda, speciellt inte med tanke på hur mycket Guru har gjort för hiphop. När det gäller Solar vet jag inte mycket, men jag vet att han är en tönt. Jag uppskattar inte honom överhuvudtaget. Punkt slut.

Du är rappare men du är också textförfattare.

Som en rappare som verkligen utmärker sig med sina skills och texter, känner du att lyri-

ken inom hiphopen är på väg bort?

– Sann lyrik kan nog aldrig dö. För i slutändan handlar ändå hiphop om att rapparen ska framföra ett budskap. Jag lyssnar på helheten hos en rappare; flow, text, leverans, röst, förmågan att hålla folk intresserade och så vidare. Visst är det så att gimmick ibland kommer före substans hos rappare idag, men du har fortfarande textförfattare som är stora. Kolla på Saigon, Slaughterhouse, J. Cole, Yelawolf, Elzhi, Jay Electronica, Skyzoo, Cory Gunz med flera. De är lyriker som ändå har slagit sig in bland gimmickrappare.

Du har jobbat en del med folk från Europa. Är det stor skillnad på hiphopen i Europa jämfört med USA? – Ja det är det, helt klart. Europa håller hiphopfanan högt. Som jag ser det borde USA följa Europa när det gäller hiphop. Här uppskattar man texterna mer, man uppskattar konstverket mer än vad man gör i USA där man blir tvångsmatad med ny musik hela tiden – kvantitet före kvalitet. Ni har något på gång här och jag har bland andra jobbat med producenten Sentense från Sverige. Han är grym. Jag spelade in idag med Sidewalk i Stockholm som jag inte kan berätta mycket mer om men det kommer att bli grymt.

Enligt mig finns den bästa hiphopviben precis här – i Europa.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 67

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ROBERT ZILLÉN

ERIK BY ERIK

RAEKWON

et krävs en viss typ av uthållighet för att hålla sig kvar på scenen i två decennier. Men det krävs någonting ännu mer extraordinärt för att göra en kraftansamling och få en nytändning efter så lång tid som artist.

Arton år senare har Raekwon the Chef från WuTang Clan äntligen hittat helt rätt i sin formkurva, med insatser som hyllas av såväl media som publik. Det gråsprängda skäggstubbet vittnar om en man som börjar bli till åren, men Raekwon är långt ifrån klar med hiphopen.

Uthålligheten har äntligen lönat sig och en extra växel har lagts i. En ny generation har börjat stifta bekantskap med Raekwons historier och han besvarar uppskattningen genom att hålla örat mot marken för att hålla sig uppdaterad och bli ännu bättre. Kingsize satte sig ned med Raekwon och pratade om utveckling och passion.

Men framförallt om återkomsten och hur man tar nya tag för att hitta rätt.

Det är snart 20 år sedan du slog igenom med Wu-Tang Clan men du turnerar fortfarande jorden runt, nu antagligen större än någonsin, som soloartist.

– Jag antar att man kan säga att det är så. Det handlar om att ge sig tillbaka in i leken och göra det du förväntas göra. Det här är definitivt ett jobb, men jag har fortfarande passionen kvar. Jag känner mig tillbaka på toppen igen, jag får bra respons från fansen och den nya generationen börjar veta vem jag är. Det känns bra.

Hur ser publiken ut när du turnerar nu?

– Det är både yngre och äldre personer. Jag har märkt att många yngre kommer till mina spelningar, men jag vill gärna se att de som har hängt med sedan ’93 också finns där. När jag står på scen och kollar ut i publiken så märker jag att det är en publik som verkligen älskar hiphop och man ser, i alla åldrar, hur de rappar med och kan texterna. Jag blir faktiskt lite chockad. Ibland frågar jag publiken hur många av dem som varit 68 |

| NR 2 2011

med från början, sen Wu-Tang, och fansen är ärliga – det är inte alla som kan min historia. Är det inte skrämmande att vissa av dina fans inte känner till din bakgrund?

– Inte alls, det finns ingenting att skrämmas av när man vet att Wu-Tang har gjort så mycket för hiphopen. Vi var verkligen en av de främsta supergrupperna som lyckades komma in i olika kulturer i olika länder och prata om hiphop.

Vad är den främsta anledningen till att vi sitter och har det här samtalet?

– Min motivation och passion. Jag kommer alltid att älska hiphop och jag kommer alltid att vara inblandad i den på ett eller annat sätt, för den har alltid funnits i mitt liv och spelat en stor roll. Man måste hålla sig motiverad och hela tiden hålla koll på vad som händer med hiphopen för att kunna göra det man älskar att göra.

Genren har förändrats mycket sedan du började. Känner du dig fortfarande som en lika stor del av scenen som du gjorde förut?

– I viss utsträckning. Det finns fortfarande de som vill jobba med mig, för att de känner till vad jag har gjort och jag får känslan av att folk fortfarande vill höra mig när jag gör min grej.

Det känns fantastiskt att folk fortfarande spanar efter mig efter så lång tid. Som jag sa så är det här ett jobb för mig, men jag är inte redo att gå i pension än på ett tag. Jag har fortfarande mycket kvar som jag vill uppnå och som soloartist har jag bara släppt fem soloalbum. Vi gjorde så mycket tillsammans med Wu-Tang och att fortsätta utvecklas som soloartist är mitt sätt att hålla mig kvar på scen. Jag är inte uttråkad eller trött, jag älskar det här. När man gör tidlös musik så kan

man hålla sig på toppen länge och det är vad jag har försökt göra hela tiden. Trots en del motgångar så har vi alltid hållit flaggan i topp. Det är vad allting handlar om. ”The W”.

Du har fått många hyllningar för dina senaste släpp. Känns det nu, mer än tidigare, som att du är en soloartist ”på riktigt”?

– Wu-Tang sa alltid att vi skulle gå in i branschen som Voltron, men sedan kunna bryta upp för att göra soloprojekt. Det känns definitivt fantastiskt att vara här idag, som soloartist, och få samma erkännande som Wu-Tang har. Men egentligen så handlar det bara om arbetsmoral; det här är vad jag älskar att göra och jag vill vara inblandad på bästa möjliga sätt. Jag ser det egentligen bara som att man växer med tiden.

Vad hände mellan The Lex Diamond Story och Only Built 4 Cuban Linx, Pt 2 som gjorde att du kom tillbaka så starkt?

– Vid tiden då jag skulle släppa min debutskiva så hade vi väldigt mycket problem inom familjen (Wu-Tang skrib. anm.). När du har att göra med nio olika artister så är det svårt att få alla på samma sida. När jag gjorde Immobilarity så var det mitt sätt att stå på egna ben och försöka mig på något nytt. Jag förstod att RZA, i sin roll som general över Wu-Tang, skulle ha svårt att anpassa sig efter varje artist i gruppen och vid den tiden var det oerhört mycket som hände och RZA kunde inte göra allt han ville för oss alla. När Wu-Tang började så hade vi bara varandra och när vi började bli populära som grupp och som soloartister så tog alla steget ut i egna riktningar. Så när jag gjorde Immobilarity så var det mitt sätt att hålla relevansen kring mig som artist uppe och jag hade inte samma stöd som KINGSIZEMAGAZINE.SE 69

RAEKWON

jag var van vid att ha från mina bröder, för alla gjorde sina egna grejer. Jag var ju tvungen att betala mina räkningar på något sätt. Det var första gången som jag insåg att jag skulle göra ett helt album själv och jag var inte säker på att jag skulle klara det. Mottagandet blev inte så bra. Det kom en punkt där jag bara var tvungen att säga till mig själv att ’allting börjar med mig, jag måste finna min passion igen’ och det var vad jag gjorde. Jag var inte heller så dedikerad i min karriär då som jag är nu. Jag var ganska störig och såg nog inte allvaret i att se branschen som ett affärsområde.

Nu förstår jag det på ett helt annat sätt, för jag jobbar för mig själv nu, inte för ett skivbolag.

Jag jobbar för min självständighet och sedan jag började jobba på det sättet, de senaste 10 åren, så har jag blivit tvungen att lära mig hur allting fungerar och verkligen förstå vikten av att vara en bra artist och en bra affärsman för att kunna hålla mig kvar. Men på den tiden så prövade jag bara olika saker för att se vad som fungerade. Nu är jag på ett mycket bättre ställe på grund av att jag kan marknadsföring på ett annat sätt och jag vet hur jag ska ta min karriär till nästa nivå. En sak man kan säga om Wu-Tang är att vi aldrig 70 |

| NR 2 2011

riktigt gick in i industrin och fick lovord från den, vi blev bara respekterade på grund av det vi gjorde. Nu har jag blivit en del av industrin.

Folk förväntar sig att du ska göra låtar om droger och det är också någonting som du har nämnt är enkelt för dig. Känner du dig någonsin fången av de förväntningarna?

– Ja, definitivt. Det finns alltid människor som vill höra den sidan av mig, men jag tror att det börjar växa en respekt för mig som allsidig artist och då kan jag försöka mig på en mängd olika saker som bottnar i att jag samarbetar med olika artister. Jag vill inte fortsätta att utvecklas enbart i dåliga tider. Jag vill vara en universell artist så att människor förstår att mina verk består av mer än bara ”street shit”. Jag har inte varit på gatorna och gjort de saker som jag brukade göra på 25 år.

Men det finns fortfarande kvar i bakhuvudet för man glömmer aldrig sin bakgrund. Nu handlar det mer om att skapa den bästa musiken, vare sig jag pratar om nostalgiska minnen från gatan eller något annat ämne. Jag kommer alltid att representera hardcore till fullo, det följer med mig som artist, men samtidigt så är jag i branschen

för att tjäna pengar, utvecklas och jobba med andra artister.

Nas är med på låten ”Rich and Black”, men har uppmärksammats för sina problem med IRS (amerikanska motsvarigheten till Skatteverket skrib. anm.). Hur viktigt är det att texterna återspeglar hur man lever sitt liv?

– I slutänden handlar allting om att skapa bra musik, jag tror att det är det viktigaste. Vad gäller vårt privatliv så får vi alla problem någon gång.

Jag har också haft problem med IRS, men jag hann lösa det i tid innan de kom för att hämta mig, haha! Som rappare började vi tjäna pengar när vi var väldigt unga och jag tror att IRS börjar rikta in sig på musikartister nu. För mig är det bara en sida av en människas liv, som man måste leva med och lösa privat. Den andra sidan är att fortfarande jaga efter sina drömmar och det är vad vi gör som artister. Vi har fortfarande mycket att säga. När man har fans som gillar det man gör så kommer de alltid att finnas kvar, så länge de känner att du stannar hos dem. Det är nyckeln.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 71

KINGSIZEMAGAZINE.SE

IMAN HAZHEER

WIZ KHALIFA

RULLAR UPP OCH FLYGER HÖGT

Sean Berry

Det heter ”Taylor Gang or die”. Kanske inte bokstavligt talat, men tydligen är det många som vill fortsätta leva eftersom allt fler börjar reppa Wiz Khalifas fanbase Taylor Gang. Flygplanet har just lämnat marken och avståndet till stjärnhimlen kommer allt närmre då rörelsen växer snabbare än vad Wiz själv hinner röka upp i sitt rullpapper.

72 |

| NR 2 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE 73

Darren Ankenman

WIZ KHALIFA

F

örra året kunde man se Wiz Khalifa listad i flera musikjournalisters årsbästalistor på grund av det kritikerrosade mixtapet Kush & Orange Juice som på bara några dagar blev en ”trending topic” på Twitter. Det var först då världen omfamnade Pittsburghs tanige stolthet Cameron Jibril Thomaz.

Men innan dess hade han redan varit med på XXL:s Freshman List, släppt sju mixtapes och inte minst två album; Show and Prove och Deal or No Deal, varav det första redan som 19-åring. Skivan fick lokal buzz och ledde så småningom till ett skivkontrakt med Warner Bros där han släppte den mer kommersiella Alice Deejay-samplade minihitten ”Say Yeah” som var planerad att bli första singeln från plattan First Flight.

Men allt var inte frid och fröjd hos Warner Bros, skivan kom aldrig ut och det resulterade i att han inte längre hade något skivkontrakt. Tillbaks till ritbordet där allt började – på indiebolaget Rostrum Records som drevs av polaren Benjy Ginberg. Därifrån har Wiz Khalifa stadigt byggt upp sin fanbase, sitt varumärke och inte minst sin mer melodiska stil kontra det mer aggressiva han släppte på sina första mixtapes. Spolar man fram bandet har Wiz nytt kontrakt med Atlantic Records, en av världens största hits med ”Black and Yellow” och ska just släppa sitt första riktiga debutalbum, Rolling Papers, på ett stort skivbolag.

Vad bör folk veta om ditt första majorsläpp på förhand?

– De borde definitivt veta att skivan är full av storslagen musik. Det är ett verk där jag exponerar ett sound och en stil som jag har jobbat fram i åratal genom att våga sätta ihop olika saker för att få fram albumet. Titeln har många olika betydelser, men man kan säga att allt är ”rolled up in one” för njutning.

Men om Rolling Papers hade varit en tavla hängd bredvid Mona Lisa i Louvren, vad hade funnits innanför ramarna?

– Uhm, weed. Skor. Tjejer. Ett par laptops. Hm… en bil. Eller flera bilar! Massa snabba bilar! Ninja Turtles… Yeah, något sådant! Och en massa mer såklart.

Både produktionen och gästerna på albumet är ganska inhouse då det mesta är producerat av I.D. Labs, som tidigare gick under namnen E. Dan och Big Jerm.

De har även stått för en hel del på Wiz tidigare projekt och varit med under hela resan. Dessutom gästas skivan endast av Too $hort, polaren Curren$y och Wiz egna artist Chevy Woods, även känd som Kev da Hustla från alla gamla mixtapes.

74 |

| NR 2 2011

Det är ganska ovanligt att man inte har ännu större producentnamn och gäster på en major label-debut.

Hur kommer det sig?

– Det bara blev så, helt naturligt. Jag vill att allt jag gör ska ske väldigt naturligt. Det är något jag försöker göra hela tiden. Jag gör alltid vad jag vill göra och inte vad jag tror folk vill att jag ska göra. Jag och I.D. Labs eller jag och Curren$y har tillsammans byggt våra egna grejer och identiteter i branschen, så vad är bättre än att visa det på mitt debutalbum?

På tal om det, hur viktiga har I.D. Labs varit för din karriär?

– Otroligt viktiga! Vi skapade den här stilen och soundet tillsammans. Det här är någonting som har pågått under en lång period och inte bara det ni hör just nu. Det är viktigt att omge sig med folk som kan vara med och ta det till nästa nivå. Vissa människor fastnar på stegen och man blir tvungen att pusha dem för att få dem att utvecklas, medan I.D. Labs flödar av kreativitet och utvecklas självgående. Därför kommer vi att fortsätta ta fler steg mot toppen.

Om vi tittar tillbaka då. Hur känner du själv att du har utvecklats som artist sedan Show and Prove?

– Jag har lärt känna mig själv bättre. Inte bara textmässigt och temamässigt, utan också som exempelvis på vilka sätt jag kan använda och utnyttja melodier bättre. Det är sådana små saker som har fått helheten att bli mycket fetare.

Du har tidigare haft lokala hits som ”Youngin’ on His Grind” respektive ”Say Yeah” som slog lite mer internationellt, men ”Black and Yellow” var ju på en helt annan nivå.

Hur var hela den upplevelsen för dig?

– Det var skitbra. Bara att se den växa så mycket… Ibland släpper man grejer som inte får lika mycket kärlek trots att man själv kanske känner att de borde, men den här blev verkligen omfamnad. Det går inte att vara mer glad och tacksam för det.

Hela din rörelse med Taylor Gang blir ständigt större och det känns som att allt fler människor vill ta del av din framgång och hoppa på segertåget. Blir inte det tröttsamt?

– Nä, inte direkt. Jag filtrerar bort sådant. Man måste bara kunna visualisera vad som är bra och vad som är dåligt för dig.

Generellt sett är personen som man ska samarbeta med alltid det viktigaste kravet för mig. Om du inte är soft så går det inte.

Det går före allt annat. Det är helt klart det första kriteriet om det ens ska bli business av det hela. I slutändan får man inte bli för uppjagad och ivrig över eventuella samarbeten. Vanligtvis är folk softa så det slutar oftast med att man gör något ihop.

Man kan liksom fortfarande vara cool med människor trots KINGSIZEMAGAZINE.SE 75

WIZ KHALIFA

Darren Ankenman

att man inte nödvändigtvis gör business med dem. Du måste alltid ha i åtanke det du själv har skapat för att nå dit du är och tänka efter om det faktiskt är ett naturligt och logiskt steg att ta. Alla som jag umgås med respekterar mig och vad jag gör eftersom jag inte varit beroende av någon för att nå dit jag är.

Känslan är ömsesidig, så det är bara sådana människor jag har i min närhet.

Du ger intryck av att vara väldigt medveten om vad som är bäst för dig. Det är inte alla som tackar nej till ett skivkontrakt med Rick Ross eller en turné med Drake. Hur vet du vad som är bäst för dig i slutändan?

– Jag vet faktiskt inte. Med risk för att låta tjatig låter jag saker ske naturligt och för det mesta så blir utfallet positivt liksom.

Vem skulle du tacka ja till direkt om du fick chansen att jobba med?

– Cam’ron, definitivt! Jag har inte fått chansen än, men jag träffade honom idag på Hot97 för första gången. Så jag hoppas att det kan hända i framtiden. Jag har alltid varit ett fan av Cam. Jag heter själv Cameron och på min high school-bal hade jag på mig rosa kläder, precis som han har.

Du och Curren$y har bra kemi och är lite som musikvärldens moderna version av Cheech & Chong.

Hur långt tillbaka i tiden går ni?

– Det var nog just innan vi gjorde How Fly-mixtapet tillsammans och det var väl 2009. Bortsett från att vi är feta rappare så är vi även riktigt bra vänner och kommer bra överens. Dessutom hyser vi väldigt mycket respekt för varandras grejer så det funkar perfekt.

Du ska snart iväg på The Green Carpet Tour i 17 olika städer i USA för att promota miljömedvetenhet, till och med er turnébuss är miljövänlig. Och på YouTube har du haft populära Day Today-serien där man har kunnat följa dig på din Waken Baken Tour. Men hur är det egentligen att vara Wiz Khalifa på turné?

– Allt är som vanligt! Det är waken… baken... På förmiddagen har jag oftast intervjuer och promotion som ska göras. Men jag åker aldrig till stället vi ska spela på innan det är dags. Jag gillar inte det. Därför blir det mest att softa, det vill säga lyssna på musik, röka och välja kläder. Kanske svänga förbi någon studio och spela in eller smälla upp en provisorisk studio i hotellet om det finns tid över. Ibland är det olika städer, ibland olika bussar. I slutändan är det ändå ett jobb som ska göras, så det är bara att köra hårt hela tiden.

76 |

| NR 2 2011

Darren Ankenman

– Allt är som vanligt!

Det är waken... baken...

Senare i år är Wiz bokad på ett flyg över Atlanten för att landa i Göteborg och gästa årets upplaga av Way Out Westfestivalen. När jag frågar honom om han har några kopplingar överhuvudtaget till Sverige svarar han att han inte har det, men att han gärna skapar en relation till Sverige. Men den här relationen kanske inte klingar klockrent i allas öron med tanke på Wiz Khalifas stora kärlek till marijuana kontra svensk polis hantering av artister med narkotikaklassade ämnen. Det senaste beviset på den problematiken var Raekwons spelning i Stockholm nyligen. Men Wiz Khalifa har alltid varit en öppen och uttalad röst angående USA:s cannabisdebatt. Ett tydligt exempel är såklart albumtiteln, som i och för sig har olika betydelser som; att Wiz slutat skriva rim på papper och att fler kontrakt rullar hans väg, men det han syftar mest på är såklart rullpapper som han propagerar starkt för istället för blunts.

Du som hatar blunts, har du någonsin rökt riktigt dåligt rullpapper någon gång?

– Nä, jag tror faktiskt inte det! Så länge det är papper och inte blunts så är det lugnt. Vad har ni för sorter där borta?

Vi har väl samma som ni; OCG, Elements, Rizla, ZigZags och så vidare.

– Yeah, det är vad vi röker! Det var inte alls dåligt. Som sagt, så länge det inte är cigarrblad eller blunts så är det lugnt.

Det är sällan man ser dig utan en joint. Vilken marijuanasort är din favorit?

– O.G. Kush. Lätt!

Men vad är grejen med gin förresten? Ni dricker mycket gin i era videoklipp.

– Uhm, jag gillar gin…

Men det kanske inte är det vanligaste man dricker, i alla fall inte här.

– Är det så? Det var nytt för mig! Det är i alla fall mitt förstahandsval.

Då kan vi förutspå att ginförsäljningen i Sverige troligen kommer att öka efter den här intervjun.

– Haha! Jag borde få en check för det i så fall.

Fler kontrakt som rullar in.

– Exakt!

Men du håller även på med en film, High School, med Snoop Dogg som släpps 20 april med tillhörande soundtrack. Hur ser det ut med det?

– Det kommer att bli jättebra. Utan att säga för mycket så är det en riktigt rolig film baserad på weed, med mig och Snoop.

Det finns inte så mycket mer att säga. Inga konstigheter, man.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 77

WIZ KHALIFA

LUPE FIASCO Missa inte LUPE FIASCOS omtalade succéalbum LASERS med hitlåtar som THE SHOW MUST GO ON och WORDS I NEVER SAID.

Mina fans är sjukt lojala.

Och inte bara mot mig utan mot hela Taylor Gang.

Sean Berry

Team Taylor, they go all in!

Du kommer ju från Pittsburgh och är lite av ansiktet utåt för staden nu när Mario Lemieux, Jaromir Jagr och Jerome ”The Bus” Bettis lagt av. Men du föddes i North Dakota och har dessutom bott i England, Tyskland och Japan fram tills du blev tonåring. Hur har det påverkat dig?

– Det var soft att kunna röra sig ute i världen och ha vänner i varje hörn. Det gav mig definitivt ett annat perspektiv på saker och ting i livet. Jag har framför allt blivit mer öppensinnad.

Det har varit bra att både känna till verkligheten i Pittsburgh, men också få möjligheten att se verkligheten ute i världen.

Som sagt så är Pittsburgh väldigt känt för sina sportlag med profiler som Sidney Crosby och Ben Roethlisberger.

Men det är sällan man hört talas om Pittsburghs hiphopscen då den ofta har överskuggats av grannstaden Philadelphias rika hiphop- och soulhistorik. Hur mår den lokala hiphopscenen i Pittsburgh?

– Den är på gång! Folk gör sin grej och många är ”up and coming”. Ett tydligt bevis på det är min Rostrum Recordskollega Mac Miller som är med i årets XXL Freshman List.

Och såklart har vi även min artist Chevy Woods som jag jobbat med i åratal. Dessutom planerar jag att introducera ett par andra snubbar framöver också. Jag vill också passa på att säga att det är inte bara är vi som är Pittsburgh-soundet. Det finns verkligen mycket mer att hämta, så det bubblar!

Du är tatuerad över nästan hela kroppen och har till och med en låt som heter ”Ink My Whole Body”. Hur började din fascination för tatueringar?

– Ända sen jag var liten ville jag vara tatuerad. Ju äldre jag blev och ju mer jag märkte vilket håll mitt liv började röra sig mot blev det naturligt att jag gjorde min första. Det blev min Wiz Khalifa-tatuering på armen som jag gjorde på min 17-års dag.

Jag kallades redan för Wiz och Khalifa betyder ”den som lyckas” så tatueringen föll sig naturligt eftersom jag fått namnet av min morfar som är muslim.

78 |

Vad blir din nästa?

– Jag vet faktiskt inte, ingen aning… Även om jag visste skulle jag förmodligen inte säga det för jag vill inte att folk ska swaggerjacka mig.

Bortsett från weed verkar du vara sjukt inne på Twitter med över 20 000 tweets. Börjar du utveckla ett beroende?

– Nä, det skulle jag inte vilja påstå. Jag vet snarare vad som är bra med Twitter och hur jag ska använda det till min fördel.

Min fanbase är riktigt interaktiv och social och på så sätt jag kan lätt nå många av dem genom Twitter och sprida mina tankar om olika saker. Mina fans är sjukt lojala. Och inte bara mot mig utan mot hela Taylor Gang. Team Taylor, they go all in!

Efter att du släppte Kush & Orange Juice blev du ”trending topic” på Twitter vilket är ett stort tecken på lojalitet. Och det känns som att kärleken har växt fram rätt organiskt då du inte var signad på ett stort bolag. Har du några tips till mindre rappare som vill bygga upp en fanbase som du?

– Det finns inget annat sätt än att bara göra bra musik. Så är det bara. Ha det alltid i åtanke och fokusera på det. Det är det absolut viktigaste!

Bra musik gör han, men frågan är nu om debuten på ett stort bolag bibehåller samma höga kvalitet som Wiz Khalifa haft under sin karriär med sina hyllade mixtapes. Det går hur som helst inte att blunda för att den tatuerade ynglingen har växt upp till den stjärna han förutspådde att bli på mixtapet Star Power 2008. Med Kanye Wests exflickvän – Amber Rose – vid sin sida, melodiösa hooks och en mainstream appeal återstår det att se hur starkt stjärnan kommer att lysa.

Slutligen, om jag säger ”Taylor Gang or…

– …die!”. Det finns vissa som har kommit på roliga och kreativa saker att lägga till istället för ”die”, men originalet är trots allt originalet. Jag säger ”Taylor Gang or Die!”.

| NR 2 2011

warnermusic.se

Drottninggatan 20 Stockholm CD&BOK Barkarby outlet Stigbergstorget 1 Göteborg Östra Hamngatan 46-48 (Lagerhaus) Göteborg www.bengans.se

KINGSIZEMAGAZINE.SE

IN THE RIGHT TYPE OF MOD Dagens modernist suddar ut gränserna mellan subkulturer och hämtar inspiration både från gårdagen och nu.

PIERRE A. CAMILO

ANTHONY HILL

SCARF – MARC O’ POLO, 249 KR BRUN SKJORTA I MOCKA – BOSS ORANGE, 5299 KR JEANSSKJORTA – BOSS ORANGE, 1899 KR SOLGLASÖGON – MARCO O’POLO, 1390 KR SILVER ARMAND – EFVA ATTLING, 4890 KR KLOCKA – BRIETLING, 77170 KR ARMBAND – POLICE, 699 - 1198 KR SHORTS – SAMSOE SAMSOE, SKÄRP – J. LINDEBERG, 800 KR LÖPARTIGHTS – NIKE, 550 KR SKOR I MOCKA – SAMSOE SAMSOE VESPA LX 50, 29995 KR

80 |

| NR 1 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE 81

SKJORTA – NIKOLAJ BY NIKOLAJ D’ETOILES 1195 KR SCARF – MARC O’ POLO 249 KR HALSBAND – POLICE 998 KR/ST SKÄRP – J.LINDEBERG 800 KR

(HÖGER SIDA) KEPS – NEW ERA, 399 KR SCARF – MARC O’ POLO, 249 KR HALSBAND – POLICE, 998 KR/ST VITT FLÄTAD ARMBAND – POLICE, 699 KR SKJORTA – HUGO, 1599 KR VÄST – BOSS ORANGE, 1899 KR SONY ERIKSSON XPERIA PLAY, CA 5000 KR

HJÄLM – DIESEL, CA 2000 KR T-SHIRT – DIESEL, 499 KR KAVAJ – SAND, 4299 KR NÄSDUK – J. LINDEBERG 300 KR HALSBAND – POLICE, 998 KR/ST SILVER ARMAND – EFVA ATTLING, 4890 KR FLÄTAT ARMBAND – POLICE, 799 SEK RUND FLÄTAD ARMBAND – THOMAS SABO, 899 KR HALSDUK – HUGO BOSS ORANGE, 490 KR T SHIRT – DIESEL, 499 KR VESPA LX 50, 29995 KR

HJÄLM – BOSS BLACK, 2499 KR VINDJACKA – D. BRAND, 1099 KR RUTIG SKJORTA – BRUUNS BAZAAR HALSBAND I SILVER (PRIVAT) ARMBANDEN – POLICE, 699 — 1198 KR SILVER ARMAND – EFVA ATTLING, 4890 KR JEANS MED HÄNGSLEN – DR DENIM, 700 KR SKOR – NIKE SPORTSWEAR, 899 KR

T-SHIRT – ACNE 500 KR SVART LINNE – ACNE 1600 KR CAMO LINNE – JC 150 KR HALSBAND – POLICE 998 KR/ST JEANS – BOSS ORANGE 2 299 KR SKÄRP – REPLAY 699 KR SKOR – ADIDAS 1 200 KR

KEPS FRÅN ACNE T -SHIRT FRÅN WON HUNDRED JEANSVÄST FRÅN WON HUNDRED 1 RYGGSÄCK FRÅN FRED PERRY 1 HJÄLM FRÅN DIESEL CA 2 SHORTS FRÅN NN07 CA SILVER ARMAND FRÅN EFVA ATTLING 4 ARMBAND FRÅN POLICE 699 - 1 LÖPARTIGHTS FRÅN NIKE

700 450 200 090 000 900 890 198 550

KR KR KR KR KR KR KR KR KR

JEANSJACKA FRÅN REPLAY 1 699KR HJÄLM FRÅN BOSS BLACK 2 499 KR TRÄNINGBYXA FRÅN OSCAR JACOBSON SPORT 899 KR

FOTOGRAF – ANTHONY HILL MODE – PIERRE A. CAMILO GROOMING – EMELIE ÖDMAN MODEL – ROGER D/ MIKAS TACK TILL VESPA SERVICE - EHR MOTOR I STOCKHOLM KÖPSTÄLLE ACNE: 08 555 799 00 ADIDAS/JUNG RELATIONS: 08 410 556 50 BREITLING/RMPR: 08 44 14 361 BRUUNS BAZAAR/IBEYO: 08 32 88 01 CHRISTIAN DIOR/ABCD: 08 61 10 411 D&G/NK TREND: 08 762 80 00 DIESEL/JUNG RELATIONS: 08 410 556 50 D. BRAND/MOLINO PR: 08 611 22 50 DRDEMIM/RMPR: 08 44 14 361 EFVA ATTLING/ PATRIKSSON COMMUNICATION: 08 528 00 590 HUGO BOSS/PRESSKONTAKTERNA: 08 662 24 00 HUGO BOSS GREEN/NK MAN: 08 762 83 65 JC/IBEYO: 08 32 88 01 J. LINDEBERG/ PATRIKSSON COMMUNICATION: 08 528 00 590 MARC O’ POLO/PRESSKONTAKTERNA: 08 662 24 00 NEW ERA/MNO: 08 587 916 00 NIKE/A.W.B: 08 675 00 80 NIKOLAJ BY NIKOLAJ D’ETOILES/RMPR: 08 4414361 POLICE/MOLINO PR: 08 611 22 50 REPLAY/PATRIKSSON COMMUNICATION: 08 528 00 590 SAND/PRESSKONTAKTERNA: 08 662 24 00 VESPA SERVICE -EHR MOTOR: 08 34 20 50

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Recensioner

FELICIA ALEXANDERSSON, NIKLAS ”DJ GRASS” GREES, IMAN HAZHEER, ALEXANDER KIHLSTRÖM & EMILIA MELGAR.

MOHAMMED ALI — VI | BAD TASTE RECORDS |

Felicia Alexandersson

Snacka om att det finns höga förväntningar på duon i Mohammed Ali efter debuten Processen. Trots att skivan bara släpptes gratis på nätet genererade det hyllningar landet över, många nya fans, en vinst för bästa hiphop på Manifestgalan och en nominering för bästa hiphop på P3 Guld. Gissningsvis var det över killarnas förväntan men jag är glad att man har tagit stormen kring sig med ro och tagit ännu ett steg som artister.

Nya skivan, och den riktiga albumdebuten, är oerhört bra.

Man berättar ofta en mörk och ocensurerad verklighet från Stockholms förorter över grymma beats där bland annat Masse skapar ren magi, som vanligt. Skivan känns väldigt genomtänkt med melodiska beats och flera starka sånginsatser rakt

ISON & FILLE FÖR EVIGT | HEMMALAGET |

Att Ison & Fille är en av Sveriges främsta hiphopakter råder det ingen tvekan om.

Men jag insåg inte hur mycket jag faktiskt har saknat duon förrän jag började lyssna på För Evigt. Rapmässigt håller de definitivt måttet och levererar berättelser från livet från deras del av staden på ett kvalitativt sätt.

Den humor som funnits tidigare i låtarna finner man inte lika tydliga spår av längre men det är inget negativt. Textmässigt imponerar de mest när de pratar från hjärtat som i Isons solospår ”När jag inte hade nåt” (producerad av DJ Large) och ”Vi var barn” då (feat. Aleks) som är en klassisk ”minnas barndomen-låt” som de gör väldigt snyggt över ett vackert beat av Avastyle. Producentmässigt är skivan bra men jag kan inte låta bli att tänka att Ison & Fille hade fungerat bättre utan de snabba ”Dipsettrummor” som används i flera låtar. Snabba trummor till trots är låten ”Från Hjärtat” som framförs av Highwon och som tidigare dykt upp på Evolutionssamlingen, väldigt skön och Aleks levererar den härligaste refrängen på länge i svensk hiphop.

Ett helt album med Highwon är verkligen något Sverige förtjänar att höra – snarast möjligt! I övrigt har Ison & Fille valt helt rätt gäster där Stor lägger en fantastisk vers på den sköna bangern ”Stationen”, Aleks 90 |

| NR 2 2011

F.A.M.E. är en bättre förlängning på Graffiti från förra året, men för den skull inte ett speciellt intressent album. Den enda behållningen kommer från albumets gäster, ta till exempel andra singeln och det bästa av de 14 spåren det Diplo och Afrojack-producerade ”Look at Ne Now”. Tar man bort Browns keffa rap blir den ett rent mästerverk, Brown behövs i princip inte.

Förra månaden ballar Breezy ut igen efter en fråga om Rihanna på Good Morning America och förstör till följd av detta ett omklädningsrum. Med facit i hand så känns alla ursäkter kring det som skadat hans karriär väldigt forcerade och falska och speglar bara en i raden av många förstörda unga män med skev verklighetsuppfattning som istället borde åka till Goa och hitta inre lugn och sig själva. Världen behöver inte fler martyrer och kvinnohatare i stil med Chris Brown, oavsett om de är duktiga musiker eller ej. Med den retoriken skulle det vara legitimt att lyssna på vit makt-musik med förevändningen: trallvänliga melodier.

lägger bra sång på de tre låtar han gästar på, unga talangen Newkid imponerar och hela Highwon lägger det bra i de två ”posselåtar” vi får höra på skivan. Det känns ändå som att det saknas något för att spetsa till skivan – det där klassiska ”lilla extra”. Men de låtar jag nämnt gillar jag verkligen och att Adams-Raysamplade låten ”Galen” lär bli en monsterhit råder det väl ingen som helst tvekan om!

Alexander Kihlström WIZ KHALIFA ROLLING PAPERS | ATLANTIC |

Med hjälp av sina gamla mixtapes som ”Star Power”, ”Flight School” och ”Kush & Orange Juice” byggde Wiz Khalifa upp en musikalisk identitet som bidrog till det massiva följet han har idag. Därför kunde Rolling Papers potentiell bli en av årets höjdpunkter. Jag vill älska det här albumet, men det kommer ett ’men’.

Ett par år sen var Wiz signad på Warner Bros men då de inte kom överrens över hur albumet skulle låta. Numera är Wiz signad på Atlantic och säger sig vara jättenöjd eftersom han, enligt honom, får göra exakt det han vill. Men jag har svårt att tro honom då exempelvis ”Kush & Orange Juice” i efterhand känns som ett mer genuint släpp då han inte hade ett stort bolag i ryggen.

igenom. Just en sådan stark insats gör Robert Athill på låten ”Tunga Steg” producerad av Masse, som utan överdrift är en av de bästa svenska hiphoplåtarna jag har hört och jag lär lyssna på den dagligen ett bra tag framöver. Vissa låtar sticker inte ut fullt så mycket som tidigare nämnda låt samt flera fantastiska spår som t.ex. ”Postkodsmiljonär”, ”Vackert”, ”Sista Resan” och ”Nästa Gång” (feat. Jeppe Körsbär). Men när de tar ut svängarna och utnyttjar sin kreativitet och fantasi till fullo är det här inget annat än en fantastisk skiva. Vi är helt enkelt en av de bästa svenska hiphopskivorna jag hört på många år.

Alexander Kihlström

Bland producenterna på Rolling Papers hittar vi till exempel Benny Blanco och norska hit-duon Stargate som dock är mer kända för att producera Rihanna, Beyoncé och Britney Spears, vilket ger en hint av vad man kan förvänta sig. Men majoriteten av beatsen är producerade av produktionsteamet I.D. Labs som varit Wiz vapendragare hela karriären. Därför var förhoppningen god att albumet skulle behålla samma feta sound Wiz haft under sin karriär. Men det låter som att I.D. Labs har fått direktiv att göra det de tror skulle funka på listorna och inte det dem är bäst på. Även om Wiz Khalifa sen länge varit grym med att inkorporera melodier i sin musik känns Rolling Papers överdrivet poppigt.

Tydligt exempel på det är snedsteget ”Fly Solo” och därför tenderar albumet att bli för ihåligt, vilket skadar albumets hållbarhet. Stilen, imagen, fanbasen, talangen. Ja, egentligen allt finns där. Det är bara synd att innehållet stundtals saknas, kanske på grund av påtryckningar och bolagspolitik.

Trots allt detta hittar du riktiga pärlor som ”On My Level”, ”Star Of The Show”, ”The Race” och inte minst ”Rooftops” där Wiz gästas av en introvert Currensy för en av höjdpunkterna på albumet.

Genom Rolling Papers kommer den stora massan att upptäcka en tilltalande färsk fläkt, men hängivna Wiz Khalifa-fans kommer mest troligt lämnas besvikna på att potentialen inte nåddes med Rolling Papers. ”And they say I rap about bitches and champagne/You would too, if you every night seen the same thing/” är första raderna på skivan. Och till viss del stämmer det. Men åt båda hållen. Lyssna, njut en stund och passa till vänster.

Iman Hazheer

CHRIS BROWN F.A.M.E. | JIVE/SONY |

När F.A.M.E, titeln på Chris Browns fjärde album visar sig stå för “Forgiving All My Enemies” skär det sig direkt som en misslyckad bea.

Det här är inte hans första album sedan Rihannas blåslagna ansikte kablades ut via TMZ för lite drygt två år sedan. Nej, detta är det andra, men Chris Brown väljer fortfarande att positionera sig själv som offer.

Ett enkelt beprövat knep som må ha fungerat för Ike Turner och Bobby Brown men det är 2011 nu. Å andra sidan, Chris Brown har också ha horder av blåögda fans därute som inte ser behovet av att applicera någon som helst analys på hans beteende post februari 2009.

För när det handlar om män och musik så är det just det, det handlar bara om män och musik. Separata delar. Musiken tillåts vara en fristående beståndsdel separerad från personliga handlingar. Samma ekvation fungerar tyvärr inte på kvinnliga diton.

2009 vände i princip alla Chris Brown ryggen, 2011 verkar den lilla ”fadäsen” som resulterade i fem års villkorlig dom med skyddstillsyn och 180 dagars sammhällstjänst vara bortblåst, i all fall så sluter den manliga hegemonin med namn som Diplo, Benny Benassi, Afrojack, Ludacris, Lil Wayne, Busta Ryhmes, Kevin McCall, Chipmunk, Timbaland, Justin Beiber och Tyga duktigt upp bakom F.A.M.E.

ADAM TENSTA SCARED OF THE DARK | RMH/EMI |

På albumdebuten It’s a Tensta Thing från 2007 så gick Adam Tenta stenhårt ut för att försöka omvärdera förorten från att enbart handla om negativa konnotationer för den gemene svensken. Idag fyra år senare är läget ett helt annat. Förortspositivismen är idag förbytt mot en Adam som tar den som bekant svåra uppföljaren till en ny nivå. En djupare och mer personlig nivå som också faktiskt känns mer ärlig och genuin. Även om första spåret inleds i Tensta med att Anna Lindmarker rapporterar om oroligheter blir Scared of the Dark mer Adam och mindre Tensta. På gott och ont, Adam pratar reella problem och öppnar upp om sin uppväxt, det blir inte lika lättköpt som dess föregångare.

Kvar från debuten är dock samma glättiga electro/house-produktioner även om de idag är något mörkare. Om It’s a Tensta Thing var Super Mario Bros utspelade sig albumet i världarna ovan jord. På Scared of the Dark har Mario hoppat ned i det gröna röret och slåss i det dunkla mörkret.

Något jag ställer mig lite undrande inför är listan på gäster. De två intressantaste är utan tvekan den sydafrikanske rapparen Spoek Mathambo och Dave Exit. Spoek som dominerat stora delar av den urbana scenen världen över sedan hans solodebut Mshini Wam släpptes 2010 gästar på ”The Monkey” och David Sandström (ex-Final Exit/Refused) aka. Dave Exit gästar på både ”Lights at Bay” och på ”Overload” ihop med Tingsek. Förutom dem återfinns också Kleerup på ”For Last’” en låt som inte lämnar något avtryck överhuvudtaget, Billy Kraven på titelspåret ”Scared of the Dark” och Lo-Fi Mats på ”On His Mind”. Jag undrar vart kvinnorna är. Jag undrar vart resten av RMH klicken, Dida och E-Boi befinner sig. Albumet saknar en kvinnlig röst, det blir lite väl konformt och enformigt stundtals.

Förutom singlarna ”Ok Wow”, ”Like a Punk” och ”Scared of the Dark” är ”Shit to Do” och ”Life in 8-Bit” utan tvekan de bästa spåren, den första enkom på grund av produktionen och har man en fabläss

för gammal tv-spelsmusik så känns ”Life in 8-Bit” självklar.

Som uppföljare till den den kritikerrosade debuten är Scared of the Dark helt klart godkänd. Allt är välgjort och snyggt. Men ibland önskar man att Adam slapp vara galjonsfigur för det goda, att han skulle tillåtas att göra något helt utflippat för ibland känns det som sagt lite för konformt och utstuderat, det låter som förväntat och man blir inte så överraskad som man önskade att man skulle bli. Förstår ej heller syftet med att lägga ”My Cool” som bonus-spår. Adam är för bra för att behöva leva vidare på gamla meriter.

Felicia Alexandersson

MOVITS! UT UR MIN SKALLE | POPE |

En uppföljare till debuten Äppelknyckarjazz från 2009 har onekligen varit oerhört efterlängtad. Speciellt med tanke på deras hyllade USA-turné med Zacke 2010, som upprepas i år med ännu fler datum inbokade.

Movits! är ett oerhört starkt liveband och jag rekommenderar att du ser dom om du får chansen. Men det kan också innebära ett problem känner jag. Man har blivit väldigt hyllade för sina konserter och sin fartfulla och svängiga musik. Det har i sin tur resulterat i att den nya skivan är ännu mer fartfylld än föregångaren men när majoriteten av de 12 spåren har liknande tempo kan det nästan bli lite enformigt.

Det resulterar dock i att ett lugnt spår som ”Huvudvärk” (feat. Zacke) sticker ut desto mer och känns ännu mer välkommet. Rapmässigt kan man ha sina åsikter om den konstlade svengelska som fyller skivan men oavsett om du gillar det eller inte så kan man inte förneka att Movits! har oerhört relevanta och slående texter med stenhård samhällskritik. Rent musikaliskt är Movits! helt unika och jazz/swingviben är galet skön. Svensk hiphop borde utnyttja så här duktiga(!) musiker mer och det är inte svårt att förstå att Promoe och Timbuktu ville gästa på den otroligt svängiga och välspelade avslutningslåten ”Balaclavaboogie”.

Movits! svänger helt klart, men den unika musikbild de skapat passar helt klart bättre live än på skiva – se dom live!

Alexander Kihlström RAEKWON SHAOLIN VS. WU TANG | ICEH2O |

Mästerkocken Raekwon har efter magplasken runt millenieskiftet lagt in en högre växel och går sedan tokhyllade Only Built 4 Cuban Linx…Pt. II som kom ut 2009 bara från klarhet till klarhet. När han på sin nya platta bestämmer sig för att återvända till ”The 36 Chamber” känns det som att han ännu en gång hittar rätt och han knuffar enkelt bort

Method Man från tronen som klanens mest konsekvente MC jämte Ghosface Killah.

Som titeln antyder bjuds vi på en platta fylld av det karaktäristiska RZA-soundet med pampiga stråkar, kung-fu-samplingar och skitiga trummor, till saken hör bara att det inte finns en enda låt signerad just RZA på hela albumet. Istället har Rae plockat in både Wu-affiliates som Bronze Nazareth, Cilvaringz och Mathematics som kopierar RZA på ett behagligt sätt samt bland annat killar som Scram Jones, Kenny Dope och Alchemist som även dem gör ett bra jobb i producentstolen. Rae själv flyter som en pansarkryssare över beatsen och bjuder på sitt sedvanliga thug-tugg om knark, vapen och smutsig business precis som man vill höra honom. Gästmässigt serveras vi en hel hög av superstjärnor som Busta Rhymes, Jim Jones, Rick Ross och Nas vid sidan av Wu-soldaterna Method Man, Deck och den alltid närvarande Ghostface. Den absoluta höjdpunkten på plattan kommer på spår tio ”Run To The Hills” proddad av Kenny Dope och med ett sound som hade platsat på Tical. Här gästas Rae av Method Man i högform samt Raheem Devaughn och resultatet är en sån där fullträff som bara kan inträffa då det uppstår ren magi i studion.

Om jag ville ge betyget 4.5 på OBFCL2 är Shaolin Vs. Wu-Tang helt klart värd en mycket stark trea.

Niklas ”Dj Grass” Grees CUNNINLYNGUISTS ONERIOLOGY | BAD TASTE |

Kentuckys favorittrio är tillbaka med sitt femte album, Oneirology, som är ett konceptalbum där omslaget och titeln avslöjar premissen.

Oneirology är nämligen ordet för ’läran om drömmar’. Redan från första spår möts vi av ”Predormitum”, som är termen för det halvvakna tillståndet man befinner sig i just innan man somnar. Därefter är det bara att åka med Cunninlynguists’ röda tråd; ett Inception-epos där USAs samhällsproblem utgör huvudkonflikten.

Bortsett från drömtemat möter du även enstaka konceptlåtar som ”Hard As They Come (Act I)” där varje vers är skriven ur synvinkeln av en samhällsfara – alkohol, crack och HIV. Inte helt olikt Nas klassiker ”I Gave You Power”. Kno’s filmiska produktion sammanbinder projektet till en välkomponerad matiné. Beatsen är sydda i flera lager och trion levererar tänkvärda ord till den atmosfäriska grunden.

Det farliga med ett sådant här album är att om man tappar tråden kan det vara svårt att ’somna om’ igen. Och det kan vara lätt hänt då ingen låt är överdrivet mycket bättre än den andra. På så sätt saknas det där lilla extra som skulle lyfta albumet till en ännu högre nivå.

Men faktum är att om du sätter ihop kompetenta Cunninlynguists tillsammans med gäster som BJ The Chicago Kid, Freddie Gibbs och Big K.R.I.T. så kommer du kunna drömma iväg i en skön timme utan att snooza.

Iman Hazheer

NEW KID ALEXANDER JR FERRER | BASELINE/SONY |

Newkid är killen från Uddevalla som upptäcktes av Lorentz & M. Sakarias för ett par år sedan. Det som den duon ofta hyllats för är deras originalitet och det får man ändå delvis tillskriva Newkid också. Skivan innehåller 10 spår lättsmält ”r&b-hiphop” med ett väldigt tydligt kommersiellt tänk.

Det märks att man har inspirerat varandra på Baseline och jag är övertygad om att Newkid både kommer sälja bra och spelas mycket på radio framöver. Däremot är skivan lite väl platt och trots att texterna har mer substans än vad man kan förvänta sig av musik i samma genre räcker det inte riktigt till. Beatsen är elektroniska men inte särskilt spännande tyvärr. För singeln ”Luftens Hjältar” där Lorentz och Ison gästar blir jag frustrerad då Newkids sång är bra och låten har potential men det enformiga beatet gör låten en björntjänst. Det är synd att skivan inte fått möjlighet att växa mer än vad den har gjort, för Newkid är helt klart en talangfull artist. En stor behållning på skivan är ändå den snygga men korta låten ”Flyga Drake” och den vackra ”Jag gråter bara i regnet”, som borde ha fått sätta tonen på hela skivan. Det är när Newkid visar sina känslor och sjunger ut som han är som bäst.

Alexander Kihlström LUPE LASERS | ATLANTIC |

En gång i tiden var Lupe Fiasco en backpacker från Chicago vars swag fungerade mer än utmärkt i kontrast mot hans ’medvetna’ rap. Året var 2006 och skivan hette Lupe Fiasco’s Food & Liqour. Artisten som musiktidningarna i USA hypade till max, och som Kanye West kallade hiphopens framtid, återvänder nu efter ett underskattat andra album och några års smusslande med kryptiska musikprojekt och samarbeten med bland andra elektroduon Justice. I Lasers är det fortfarande en städad och samhällskritisk artist som vill göra sig hörd. Med lite mindre autotune och färre studioavlade röstförvrängningar hade nog Lupe Fiasco kommit längre. Lasers är tyvärr ett krystat album vars enda styrka ligger i politiska kommentarer på låtar som ”Words I Never Said” och ”All Black Everything”. Å andra sidan är ”Beautiful Lasers” en B.o.B.-hit på autotune-stereoider som dränker Lupes försök att komma lyssnaren nära. Skivan är ett förvirrat ihopkok som uppkom i samband med konflikter mellan Chicagorapparen och skivbolaget Atlantic Records och inte ens med gäster som John Legend bringar klarhet i dimman. Det är synd att Lasers är så påver när debuten visade självklar talang.

Emilia Melgar KINGSIZEMAGAZINE.SE 91

KINGSIZEMAGAZINE.SE

FOTO: BINA BALLERINA

Reggae & dancehall

AV DJ SHIRKHAN PRESENTERAS I SAMARBETE MED RED STRIPE

LÄNKEN MELLAN JAMAICA OCH PUMA

LÄNKEN MELLAN JAMAICA OCH PUMA

CHAN DIZZY VÄLKOMNAR HATARE

Puma har sedan länge visat stort intresse för jamaicanska atleter och varit ett populärt varumärke på Kingstons gator. På samma sätt som Bob Marley rockade Adidas under sin storhetstid, rockar idag Usain Bolt – världens snabbaste man – Puma. Undrar om bröderna Dassler som utvecklade det tyska skoföretaget Gebrüder Dassler Schuhfabrik under 1920-talet hade någon aning om att detta skulle hända. Det finns många myter kring hur och varför bröderna Dassler splittrades, men det bryr jag mindre om. Vad jag däremot bryr mig mer om, eller rät�tare sagt tycker är mer av intresse, är hur brödernas varumärken, Adidas och Puma, har representerats så hårt av den största jamaicanska musikern respektive atleten någonsin. Året är 2011 och den ena Dassler-broderns varumärke är fortfarande starkt på Jamaica. Världens snabbaste man och hans lagkamrater börjar så småningom sin hårdträning inför OS 2012 och det ryktas om att de har en ny fräsch Puma-look att se fram emot. Modedesignern Cedella Marley, Bob Marleys äldsta dotter, har nämligen inlett ett unikt samarbete med Puma som innebär att hon ska ta fram landslagets nya uniformer. Undrar om farsan Bob hade supportat detta eller föredragit gamla goda Adidas? Usain Bolt verkar dock tycka att det är mycket trevligt och säger i en intervju till den jamaicanska tidningen The Gleaner att han inte kan tänka sig någon bättre designer än Cedella Marley till detta projekt.

Det ska bli intressant att se hur projektet artar sig.

Nyligen firades vårens aningen sena ankomst med premiären av Puma Social Club i Malmö, Göteborg och Stockholm. Pingisturnering varvades med fussball och TV-spel till bland annat Safari Sounds blytunga dubplates som dunkade ur högtalarna. Beats By Dre var där och presenterade nya produkter medan Red Stripe och Festis släckte törsten. I samband med Puma Social Club har jag fått äran att sätta ihop turnéns officiella mixtape. Mixen består av cirka 50 spår rykande färska dancehall/reggae anthems kryddade med en nypa remixer och minst två nypor dubplates med några av dancehallens största stjärnor. Detta mixtape kommer att vara alla Jamaicafanatikers soundtrack i vår så se till att du inte hamnar efter. Leta genast upp var du hittar en kopia av Kingsize Ballads vol.1, tryck på play och låt din kropp ryckas med i basgångarna.

I en period då det blev en trend att sjunga om dåliga vänner, vänner som går bakom ryggen på en och avundsjuka kollegor kom Chan Dizzy från ingenstans och deejayade om hur han vägrar att sälja sig själv och ändra på sina normer. Under denna tid var nio av tio ”anti-badmind” låtar och ”fake friend” anthems rakt av usla och dancehallen var i allmänhet ganska tråkig. När Chan Dizzy släppte låten ”Nah Sell Out” och toppade den med ”Go Hard and Dun” blev allting genast mycket mer intressant.

Cirka två år senare är det fortfarande lika aktuellt att sjunga om falska vänner och vänner som går en bakom ryggen. Till höger och vänster hör vi hur deejays och singjays fördömer falska vänner och ber dem dra åt skogen.

Chan Dizzy är fortfarande aktuell i temat men välkomnar istället alla hatare med motiveringen att utan deras hat så skulle han inte ha haft samma drivkraft. Titeln på senaste singeln som bubblar hårt just nu är ”Hello Badmind”. Med en referens till Galaterbrevet 6:14 i början av låten och en välkomnande hälsning till alla hatare förklarar han varför han inte tigger om vänskap och fjäskar för att nå sitt mål. Men ingen av de ovan nämnda titlarna var den låt som satte Chan Dizzy på kartan som en av 2010 års bästa artister. Det var låten ”Strange Face”, en uppmaning till alla främlingar att hålla sig borta, som blev hans varumärke. Med cirka två händer fulla med låtar som heter duga och minst lika många i görningen arbetar Chan Dizzy stenhårt tillsammans med barndomsvännen och superproducenten Russian i studion. En Europaturné planeras inför sommaren och nya singlar kommer att släppas med ojämna mellanrum. Med andra ord hör man inte honom spotta en medioker vers på varannan rytm som släpps. Tillsammans med Russian släpper han det mesta på deras label Head Concussion Records. Då och då hör man honom dock på andra produktioner, som exempelvis senaste låten ”Dat Mi Know” på TJ Records Gaza World rytm. Framtiden ser ljus ut för Chan Dizzy och jag hoppas verkligen inte att han stressar fram ett album, utan fortsätter med att släppa hitsinglar ett tag till.

DJ SHIRKHANS TOP 10: ¶ Safari Sound’s nya mixtape ”Kingsize Ballads vol.1”

¶ Million Stylez kom nyss hem från Jamaica med one bagga new chunes på one bagga stora produktioner.

¶ T’ Nez, tung j…a artist. Sov icke på honom!

¶ Ma’ Ting clothing gör mycket fina T-shirts (ma-ting.com)

¶ Vad hände med Dave Kelly och Mad House Records comeback?

¶ Vybz Kartel spelar in låten Big Bike Bumper (Ducati batty) på svenska Stockholm Highgrades Ice Cream riddim.

¶ I Octane kammar hem hela tre Linkage Awards

¶ The Legend of Sugar Minott & Youth Promotion av Beth Lesser, ett måste i varje reggaenörds bokhylla.

¶ Stylo Gee från London, nästa stora grej! Håll utkik efter låten Boasy som bubblar rejält i UK.

¶

92 |

| NR 2 2011

Första karaktärerna i Major Lazers tecknade serie som börjar sändas på Cartoon Network senare i år har blivit offentliga. Ser lovande ut.

KINGSIZEMAGAZINE.SE 93

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Svensk hiphop

AV ALEXANDER KIHLSTRÖM

NYHETER

EGNA SLÄPP, DEMOS, DOWNLOADS & SINGLAR RAPPER TED & DALTONE EN FLASKA MATEUS

På senaste tiden har jag hört alla från Petter och Adam Tensta till kulturtyckare på dagstidningar säga att svensk hiphop mår bra nu och att de är stolta över den. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Förutom att vi har en massa bra svenska skivor ute nu som Mohammed Ali, Adam Tensta, Ison & Fille med flera, är ännu fler bra grejer på gång. Även på demo- och mixtapefronten rör det sig nu mer än alltid och våra talangfulla rappare/producenter/sångare jobbar stenhårt i sina studios. Här kommer några av de senaste (och bästa) släppen vi har kommit över och mer bra musik kommer i nästa nummer. Missa inte heller tävlingen där ni kan vinna Trainspotters CD Dirty North. Ha en skön vår och nästa gång ni läser detta är det sommar, sol och svensk hiphop som gäller!

Grabbarna borde sponsras och få en livstids förbrukning av drycken Mateus. På den här fem spår korta EP:n helt producerad av Howard Who uttrycker man bland annat sin kärlek till detta ljuvliga rosévin. Skivan är som ett mellansläpp som kommer innan killarnas soloskivor och Howard Whos projekt. De spelade in ett par låtar tillsammans och bestämde sig för att fortsätta på det spåret och göra en hel EP. Soundet är elektroniskt med söderdoftande beats som Ted och Daltone hanterar riktigt bra.

Man lägger det snyggt på en takt som sällan används i svensk hiphop. Man har dessutom lyckats få med Adam Tensta som gäst, på svenska för en gångs skull, på låten ”Allt jag har”. Han är klart bättre på engelska men det är ändå kul att höra. Det är en bra förfestskiva men det spår som sticker ut mest är ”Monster”, som är en snygg låt om monstret vi alla har i oss. Man är inte van vid att höra rapparna på beats som dessa nuförtiden men det här är ett spännande släpp i väntan på deras framtida grejer.

Timbuktu släpper snart skivan Sagolandet och hittills har han släppt låten ”Dödsdansen” som ni kan hitta på YouTube med tillhörande video. Jag rekommenderar också att ni kollar in låten ”Kapitulera” som Timbuktu uppträdde med live på norsk TV med sångerskan Susann Sundfør – riktigt bra!

Rapper Ted kunde ni läsa om i det här numret. Singeln och videon till ”Din Mamma” lär ingen ha missat. Snart släpps nästa singel från skivan som förväntas komma om ett par månader. Utifrån de låtar jag har hört från skivan hittills kan jag konstatera att det låter väldigt bra.

Ett nytt projekt jag verkligen diggar är Sjukstugan. Ett oerhört flummigt men underbart litet hiphopprojekt som har släppt videon ”Frånvarande/ Närvarande” på Whoa.nu – kolla in den genast! Hoppas på att höra fler låtar snarast.

Pato Pooh släppte sin låt ”Kill Cupid” på Alla hjärtans dag i år. Nu ska en monsterremix på den låten släppas, håll utkik för Kill Cupid remix feat.

Adam Tensta, Million Stylez, Promoe, Eboi, Ricky, Lazee och Emilio. Kolla in den!

På tal om Whoa måste jag berömma dem för deras insats med Guldgruvan.

En del man kan finna på startsidan där de har valt att uppmärksamma gamla skivor av svenska rappare som vissa kanske har missat. Till dags datum har man haft med Zacke och Rico Won. Mer är på väg, kolla in det!

Som ni kanske minns berättade vi om Movits! USA-turné förra året. Nu är de tillbaks i det stora landet i väst för en ännu längre turné i samband med släppet av nya skivan Ut ur min skalle. Kolla in hemsidan www.movits.se för att se videos och annat med gruppen borta i USA.

I Redline Studios jobbar man på bra. Förutom att man har haft handen i Mohammed Alis strålande skiva Vi och haft produktioner på andras skivor som Ison & Filles För Evigt har man mer på gång. Man har nu satt igång arbetet med Stors kommande skiva som beräknas komma till hösten, Carlitos skiva som beräknas dyka upp till hösten/vintern och nu närmast nästa del i Masses mixtapeserie Gott & Blandat.

Organismen & DJ Large jobbar nu på en EP med obestämt releasedatum.

Däremot kan vi berätta att man släpper singeln ”En rastlös själ”, i maj. Det lär bli ett oerhört intressant släpp kan man lugnt säga.

Ett släpp jag och många med mig har väntat på är Öris Slugeri vol. 2. Nu är det äntligen på väg och jag lovar att ni i nästa nummer kommer att kunna läsa en recension av skivan i den här delen.

DIGGI DAVE MARTIN ZAMORA SKUNK FICTION ”Det här skulle bli min presentation, på tok försenad för jag borde nog ha släppt den i fjol”. Så börjar Martin Zamora på Skunk Fiction, hans första solosläpp. Jag håller med. Fasen, jag har länge längtat efter ett solosläpp från Zamora och nu finns den ute, helt gratis, för nedladdning! En av Jönköpings finest släpper här en skiva på elva spår som till större delen har beats av producenter från JKPG för att skapa ett ”Jönköpingssound” som det står i infotexten. Faktum är att många beats är riktigt bra och Zamora med sin speciella småländska dialekt lägger ofta riktigt skön rap på spåren. Skivan gästas av Allyawan och DBS-bröderna Queff, Toffer och Öris bland annat. Just låten med Öris, ”Min skit e nice”, är ett av mina favoritspår med ett säreget och bra beat av Main I.N.G. och tight rap av båda herrarna. Förutom den och tre grymma freestyles gillar jag ”Testamentet” och ”Vad gjorde jag igår (feat.

Toffer)” bäst. Men hela släppet är bra och jag hoppas att Zamora spelar in mer och fortfarande ser ”studion som sitt hem”, som han säger på skivan.

| NR 2 2011

Som jag skrev i förra numret är det här ett mixtape från Skogåssonen Diggi Dave där han rappar över tretton spår på redan kända instrumentaler. Googla efter det och tanka ner om du inte har gjort det! Dave är en av de där ”up-and-coming” rapparna från söderort i Stockholm som verkligen är intressanta. Jag har lyssnat på honom ett tag och sett fram emot fler grejer. Han har utvecklats snabbt på kort tid och han har tagit ett stort kliv med det här tapet. Grymma gäster som Toffer, Martin Zamora, Acke och Kid Colt gör inte saken sämre heller. De låtar där Dave visar sig som bäst är ”Heta Linjen”, ”Över” och ”Jag e sjuk”. Han är som sagt en MC som har utvecklats mycket och det känns som att han tar stora steg framåt för varje gång man hör nya låtar med honom. Ser fram emot att få höra framtida släpp på nya beats, straight outta Skogås! Ett extra skratt i kanten till Toffers ”Drakepunchline” i låten ”Så Hårt”: ”Jag och Diggi vi är laddade – batteri / För jag svär vi kör hårt – rallybil”.

JAH RHYTHM & AM

JAQE

NOW

OCH JAG

Battles har blivit ganska stort i Sverige nu. En rappare som länge varit med i (freestyle) battles och som överlag är en grym freestyle-MC är amerikanen som bott i Sverige ett bra tag nu – Jah Rhythm. Tillsammans med producenten/DJ:n A.M. från England är han nu aktuell med den tjugotvå spår långa skivan Now. Plattan har i första hand väldigt sköna beats som osar boom bap och 90-tals hiphop, vilket jag personligen gillar väldigt mycket. Jah Rhythms rap är väldigt unik och hans mörka och kraftfulla röst dominerar skivan igenom – när han snackar så lyssnar man. Hans släpiga flow är speciellt och det är ett ”hate it or love it”-scenario som gäller när man hör honom. Han rappar kompromisslöst och med en stor dos ”skiter i” som jag gillar. Skivan är kanske lite väl lång med sina tjugotvå låtar och hade kunnat göras lite kortare. Den låt som dock kittlar mest i mitt musiköra är den sista låten, som inte alls är en låt. Det är en freestyle på nio minuter tillsammans med Point 5 där de visar hur duktiga improvisatörer de är.

94 |

EN GITTI CITTI BROR MIXTAPE

Skåningen Jaqe har rappat ett bra tag och varit med på ett flertal skivor men först nu har solodebuten kommit ut. Skivan 2:32 spelade Malmöiten in på en intensiv vecka i Stockholm för ett tag sedan. Alla spår är producerade, inspelade och mixade av den talangfulla producenten Antracks. Personligen har jag inte haft någon jättekoll på Jaqe innan men efter att ha hört den här skivan och sett honom live i Stockholm är jag imponerad. Han blandar personliga och sårbara texter från hjärtat med en riktig talang och ett textförfattande som känns lite före hans tid. Han känns som en svensk version av någon djup men laidback rappare från Kalifornien och det är en rå talang som inte behöver någon putsning. Skivan är riktigt bra och har ni missat den så har ni missat en av de mer personliga och ärliga skivorna som släppts på ett tag i Sverige.

Det finns egentligen inget spår jag inte gillar men ”Mic Check”, ”En på miljonen” och ”Trummaskin” sticker ut lite extra. Inför framtida släpp skulle jag vilja höra Jaqe jobba med lite fler olika producenter och rappare.

Snart kommer skivan Tjillin’ on Da Corner Down For Whatever Bros (George Kaplan & Uncle Vernon) från Random Bastards-kollektivet från Umeå. Det är en skiva helt på svenska helt producerad av Chefen med gäster som Erk (Trainspotters), Toffer, Marke och That Dude Prince.

Ni har väl inte missat Allyawans lysande mixtape på svenska? Stormen före lugnet heter den och är en slags uppvärmning till den kommande skivan Välkomstceremonin som beräknas komma i maj. Ladda ner tapet och håll utkik för hans första skiva på svenska som jag väntar på att få skriva om i tidningen.

För några veckor sedan var jag och många med mig på en releasefest för Mohammed Ali. Där fanns även en oerhört nice cypher på scen med några av våra främsta freestyle MC:s: Shazaam, ADL, Aaron Phiri, Stor och Sexfemman. Jag lyckades dessutom filma 18 minuter av cyphern och den hittar ni på YouTube genom att söka efter ”swedish cypher” till exempel.

På tal om YouTube tycker jag att ni borde kolla in Petters nya snygga video och låt ”Krafter (feat. Adolphson & Falk)”. Låten kommer med på en nyversion av albumet En räddare i nöden, som endast släpps digitalt.

En annan riktigt bra video är den till Mohammed Alis låt Postkodsmiljonär.

Förutom att låten (och skivan) är riktigt bra har man här gjort en skön video där man verkligen känner den hunger de beskriver i texten.

Tills Professor P & DJ Akilles släpper sitt oerhört efterlängtade album bjuder man på en ny låt med tillhörande video. ”This Is It” heter den sköna låten ni ska söka efter och videon spelades in månaderna efter släppet av deras Maintain EP och konserterna kring den, bland annat då man öppnade för Daniel Adams-Ray. För att avsluta musikvideosnacket vill jag bara rekommendera PH3 och deras nya video till låten ”Osynlig”. Det är min absoluta favoritlåt från en annars väldigt bra skiva och videon gör definitivt låten rättvisa. Snygg låt och snygg video!

Vi vet att Lazee ofta är i USA för att knyta kontakter och skapa musik. Ungefär när du läser det här befinner han sig i USA, den här gången för att spela in med superproducenten Just Blaze. Man kan inte vara annat än förväntansfull inför det resultatet…

En annan artist jag har förväntningar på är Chords som även han spenderar mycket tid i USA. Skåningen har bott i New York den senaste tiden men han har knappast legat på latsidan. Han har jobbat på nytt material som snart är på väg och jag lovar att vi kommer att följa upp det i tidningen.

Att vi gillar Toffer är ingen hemlighet. En annan som berättat på sin Twitter att han älskar Toffers rap är Petter. Nu kan han och vi andra lyssna på Toffers nya singel ”Nattbuss” som finns ute. Det är från en kommande EP där vi kommer att få höra hans rap på produktioner av DJ Large, Up to no good, Denniz Prime, Marcus Price, Howard Who och Daniel Savio – tungt!

Tävling!

Umeåsönerna i Trainspotters har äntligen släppt sin hyllade skiva Dirty North från 2010 på CD och då är det klart att vi passar på att skicka ut några exemplar till våra Kingsize-läsare!

För att ha chansen att vinna ett ex räcker det med att svara på en enkel fråga: Vem har producerat alla beats på Dirty North?

Skicka svaret med ditt namn och din adress till: info@kingsizemagazine.se.

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Graffiti

+

: JAKOB KIMVALL

HIGHWAY, RÅGSVEDSGÅRDEN

M

ed gröna linjen från Stockholms central mot Hagsätra så når du Rågsveds tunnelbanestation efter ungefär tjugo minuter.

Precis efter att tåget lämnat stationen så ser du Highway nedanför dig på höger sida. Målningen täcker hela väggen och är över fyra meter hög i ena änden och drygt två i den andra. Den gjordes under några veckor sommaren 1989 av crewet SHOF (Still Heavens Only Force).

Färgen var betald av fastighetsägaren, men beställningen kom från hyresgästen – Rågsvedsgården, en ungdomsgård som i slutet av 70-talet och början av 80-talet blev känd som hemmascen åt punkband som Ebba Grön. Ingången till Rågsvedsgården ligger i målningen och SHOF har smält samman passagen med målningen genom en målad träskylt. Längst till höger i bilden står namnet också i en straight-letter text målad som vore den av guld, intill två figurer hämtade ur Vaughn Bodés serietidningsvärld. Målningen intar en mycket central plats i Rågsved, och är antagligen det mest synliga offentliga konstverket i området. Att en graffitimålning fått en så synlig placering beror förmodligen på Rågsvedsgårdens höga status och anor som ungdomskulturellt centrum.

Formellt följer målningen en för tiden vanlig kompositionsprincip med förebilder som Seens och Dusts United Artists (1982) i Bronx och 2 my Bro DJ Roc Ski av Slice (1987) i Trångsund, med en wildstyletext i bildens bas och sedan ovanför denna en mindre men längre text, i straight-letter eller semiwildstyle. I den här specifika målningen löper ordet Highway över större delen av den undre halvan av bildytan. På vänster sida flankeras texten av en beväpnad character med tomma ögon och vapnet riktat snett ner mot texten, en Rambo-figur med som med tidsenligt pannband och uppkavlade ärmar tycks vara på väg ut ur målningen, mot betraktaren. Ovanför löper texten Still Heavens Only Force i silver-straightletter, och till höger svävar en silhuett-figur med sprayburk som i en pratbubbla utropar: ”SHOF on da Highway to Fame”.

Både ifyllningen och bakgrunden domineras av olika blå och

96 |

| NR 2 2011

gröna nyanser, och just bakgrunden på ett sätt som får den att påminna om något slags fruset flöde. Strax ovanför F i ”Force” är den på väg att få kropp genom att ett huvud formas som vore det gjort av flödande metall, likt de visuella effekter som i slutet av åttiotalet som var state-of-the-art inom film- och musikvideoproduktion.

Till vänster om detta huvud övergår bakgrundens gröna nyanser i en stadssilhuett. Under ett av husen öppnar sig en tunnel, ur vilken ett t-banetåg rullar fram – linje 19 mot Hagsätra med tags av SHOF. Det liknar tunnelmynningen där Skanstullsbron möter Södermalm, där tågen rusar genom då de passerar innerstaden på sin rutt mellan Hagsätra och Hässelby Strand. Intill tågets front så finns en dedikation som berättar om vilka målningen tillägnats. Det är en blandning av välkända och lokala graffitimålare samt namn personer som förmodligen tillhör målarnas närmaste vänkrets – flickvänner, syskon och föräldrar. Först på listan är MC Tim en rappare från Rågsved som då målningen gjordes var mest känd för att som trettonåring ha släppt ”Jag är def.”. Lägnst ner listan kommer Zip, vilket egentligen var namnet på ett crew från västerort.

Målningen har upplevt fyra decennier - åttiotalet, nittiotalet, nollnolltalet och nu skriver vi 2011. Men det kunde ha slutat mycket tidigare. För innan målningen var klar var det någon som förstörde den genom att klottra ett förtvivlat kärleksbudskap i stora kladdiga bokstäver tvärs över de komplicerade och mödosamt konstruerade bokstäverna i Highway.

En påverkad medelålders man greps för skadegörelsen. Flera veckors arbete var plötsligt bortkastat och SHOF tänkte först vitmåla hela väggen och försöka glömma bort allt bortkastat arbete, men bestämde sig till istället att försöka göra det bästa av situationen. De reparerade de målningen, men lämnade samtidigt spår efter förstörelsen. Om du tittar närmare på bokstäverna i Highway så syns här och där målade sprickor och hål i texten och innanför dessa blodröd färg ur målningens innanmäte, koagulerade sårskorpor som minner om attacken.

Highway (1989) Av: SHOF (Still Heavens Only Force)

KINGSIZEMAGAZINE.SE 97

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Mingel REPLAYED PÅ KOLINGSBORG, 9 APRIL

EMIL JÖNSSON

köp dina biljetter på

WWW.WAYOUTWEST.SE

Eller via Ticnet på -   , www.ticnet.se samt försäljning och uthämtning via Ticnetombud. Biljetter kan även köpas på www.sj.se/upplevelser, -   samt SJ Resebutik eller hos Bengans och Pusterviksbiljetter.

presentatör

98 |

| NR 2 2011

huvudsponsorer

sponsorer

partners