Kingsize Nr 5

Pre-order now

Platinum Pack

2|

| NR 5 2011

速

In Stores

11.18.11

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 3

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Ledare

KINGSIZE NR 5 • 2011

“Medborgare så fort ni ser att något omoraliskt sker.

Eller ni får syn på nått som inte är kultur.

Vänd blicken bort och blunda och skrik på censur!”

- Cornelis Vreeswijk

A

tt spela live har alltid varit en av de viktigaste hörnstenarna i en artists karriär och det är inte helt ovanligt att unga artister som plockas fram via hitsinglar och så vidare faller bort på grund av bristande scenvana när det väl är dags att visa upp sig på riktigt.

Med tanke på hur det ser ut idag så är det dessutom den största chansen du har att tjäna lite deg, men man ska heller inte glömma bort att det historiskt sett ofta är så det har varit. Miles Davis kunde spela flera gig på en kväll och även giganter som Elvis och Jonny Cash turnerade som galningar i början av sina karriärer. Kapten Röd, som vi skrev om i förra numret, har gått från att vara en av landets bästa liveartister till att i skrivande stund ha både album och singel på Spotifys topp5-lista. Samma sak med Hoffmaestro, vars låt ”Highway Man” knappt lämnat topplistan sedan Spotify uppfanns. Vad händer då om ett bands möjlighet att uppträda live tas ifrån dem, inte på grund av bristande popularitet – långt ifrån – utan istället ren censur, och sätter käppar i hjulet för Sveriges kanske just nu populäraste hiphopgrupp, i alla fall om man ska tro visningarna på YouTube? I bästa fall (som i det här) stärker det bara artisten och ger dem en fuck you-känsla som jag själv kan känna igen mig i genom all kritik Kingsize fått genom åren och som jag nu faktiskt helt ärligt inte skulle vilja vara utan. För Labyrint har det även placerat dem i samma fack som tidigare storheter som haft samma problem med stadsapparaten vilket bara gör dem stolta. Och i slutändan skjuter sig ju polisen sig som vanligt i foten med sådana här aktioner och Labyrint är naturligtvis ännu populärare nu än när de först blev censurerade. Klassiskt misstag. Har man dessutom en fanbase med allt ifrån hårdrockare via hiphoppare till reggaefantaster så kommer ingen censur i världen att kunna stoppa dem när arrangörerna börjar vädra cash i luften. Till dess får ni inte missa Yelawolf, som kommer tillbaka efter att ha levererat en av årets bästa spelningar dagen innan midsommar, då det tyvärr kändes som att någon missbedömt svenskars tendens att fly staden den sista fredagen i juni.

Gör inte om det misstaget den 21:a november..

Martin Brandt | Chefredaktör

VD, ANSVARIG UTGIVARE | CAMILLA BERG CAMILLA.BERG@KINGSIZEMAGAZINE.SE CHEFREDAKTÖR | MARTIN BRANDT MARTIN.BRANDT@KINGSIZEMAGAZINE.SE ART DIRECTOR | JESPER ZACHRISON JESPER.ZACHRISON@KINGSIZEMAGAZINE.SE DANS | MARIA ’DECIDA’ WAHLBERG DECIDA@KINGSIZEMAGAZINE.SE SPEL | ANNA NAUCKHOFF ANNA.NAUCKHOFF@KINGSIZEMAGAZINE.SE MODE | PIERRE A. CAMILO PIERRE.CAMILO@KINGSIZEMAGAZINE.SE MARKNADSANSVARIG SVERIGE | MATTHIAS SJÖDIN MATTHIAS.SJODIN@KINGSIZEMAGAZINE.SE MARKNADSANSVARIG NORGE | HALLGEIR KNUTSEN HALLGEIR@KINGSIZE.NO WEBREDAKTÖR | TOBIAS CARLSSON TOBIAS.CARLSSON@KINGSIZEMAGAZINE.SE EVENTANSVARIG | ERIK WRETMAN ERIK.WRETMAN@KINGSIZEMAGAZINE.SE

MEDARBETARE | SKRIBENTER ALEXANDER KIHLSTRÖM ROBERT ZILLÉN EMILIA MELGAR MARIMBA RONEY NIKLAS ”DJ GRASS” GREES EINAR EKBOM IMAN HAZHEER ANNA NAUCKHOFF PIERRE CAMILO IRAJ ”DJ SHIRKHAN” SHIRKHANI TONY LORENZI SALONG BETONG ANTON LANDEHAG - UMR

MARIA ”DECIDA” WAHLBERG LEYLA AKSOY CALLE FLEUR MEDARBETARE | FOTO ERIK BY ERIK CAMILLA CHERRY OSIEL IBÁÑEZ MAY TRUONG JENNI SANDSTRÖM HANNA GREES MEHRDAD VESALI

UTGIVARE KING PUBLISHING AB ERIK DAHLBERGSGATAN 30 11532 STHLM HEMSIDA: WWW.KINGSIZEMAGAZINE.SE E-POST: INFO@KINGSIZEMAGAZINE.SE TEL: +46 8 528 000 55 FAX +46 8 528 000 51 PRENUMERATIONSÄRENDEN INFO@KINGSIZEMAGAZINE.SE HELÅRSPRENUMERATION (6 NUMMER) 219.00 KR HALVÅRSPRENUMERATION (3 NUMMER) 129.00 KR TRYCK WWW.SORMLANDSGRAFISKA.SE REDAKTIONEN ANSVARAR EJ FÖR INSÄNT, OBESTÄLLT TEXT- OCH BILDMATERIAL.

4|

| NR 5 2011

Lazee är tillbaka med nya albumet Supposed to Happen Innehåller hitsingeln Gotta Go

FINNS DÄR DU KÖPER MUSIK!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 5

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Innehåll

SID 8 SID 10 SID 12 SID 14 SID 16 SID 18 SID 20 SID 24 SID 26 SID 28 SID 30 SID 32 SID 34 SID 36 SID 38 SID 42 SID 44 SID 46 SID 48 SID 50 SID 52 SID 54 SID 58 SID 62 SID 70 SID 82 SID 84 SID 86 SID 88 SID 90

KINGSIZE NR 5 • 2011

TATUERING SALONG BETONG UNGDOM MOT RASISM FILM BÖCKER DANS FRSH DRSSD SPEL — GLNHF SPEL — RECENSIONER UNCHARTED — DEN STORA SKATTJAKTEN CLARK KENT KONSHENS EL GÉNÉRAL MAC MILLER DUDLEY PERKINS & GEORGIA ANNE MULDROW KERI HILSON SYSTER SOL CLEO PENGA’ PER CAKEBOY GENERAL KNAS NIMO SIMON EMANUEL LABYRINT MODE RECENSIONER SVENSK HIPHOP REGGAE & DANCEHALL GRAFFITI MINGEL

32

NIMO

52

KONSHENS

46

CLEO

30

CLARK KENT

6|

| NR 5 2011

PENGA’ PER

48

54

GENERAL KNAS

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 7

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Tatuering

AV SALONG BETONG

Marco ville ha en tiger i mönster från axeln till bröstet och gav oss fria händer till att rita upp det. Vi tog inspiration från realistiska tigerbilder och slutresultatet blev ett symetriskt tigeransikte på axeln.

Kroppen frihandade vi på bröstet, och för att få en bra balans mellan ansiktet och kropp la vi till lite djungelinspirerad bakgrund.

8|

| NR 5 2011

ZA LOGOS: RZA SHOT BY KAI REGAN w w w. w e s c . c o m / c h a m b e r s

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 9

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Salong Betong FRÅN INGENTING TILL NÅGONTING MARTIN BRANDT

Det har gått ett par år sedan vi gjorde vårt första reportage om Salong Betong och dess grundare Danne och Bleckan. Närmare tre år för att vara exakt och även om det varit en framgångssaga utan motstycke, med allt från kommande tvserier och egendesignade skor, så finns det alltid något som fortfarande gnager.

Hur man ska kunna toppa sina tidigare två jubileumsfester till exempel...

är vi snackade framtidsplaner senast så kom jag ihåg att ni hade som ett långsiktigt mål att bli så stora så att ni till och med skulle ha ert namn på blöjor. Det känns nästan som att ni har toppat det nu?

Bleckan: Nej, jag skulle ta blöjorna över tvserien sju dagar i veckan. Tv-serien är inget vi har skapat själva, utan den har vi blivit headhuntade till.

Danne: Tv-serien är en milstolpe för oss, men inget som gör att vi känner oss klara på något sätt, utan snarare peppade på vilka nya dörrar den kan öppna framöver.

Berätta mer om vad serien går ut på.

D: Vi är faktiskt på väg till SVT nu direkt efter det här för att titta på de första sex avsnitten, så vi vet inte själva exakt hur det kommer att se ut. Men den kommer att följa vår vardag i allt från jobbet här på salongen till att hämta barnen på dagis. Ibland känner man sig lite orolig för att det ska se tråkigt ut och undrar om de får med något bra, men de verkar nöjda och vet förhoppningsvis vad som funkar.

Det känns på många sätt som att er dröm har gått i uppfyllelse. Har ni lika kul som det låter?

B: Jag får utlopp för ungefär tjugo procent av

10 |

| NR 5 2011

min kreativitet just nu, resten är jobb precis som vilket annat som helst. Men vi har stora planer och på så sätt håller man det intressant.

D: Jag har svårt att ta ett steg tillbaka och verkligen känna framgångarna. Ibland säger någon polare: ’Fattar ni vad ni har gjort?’. Och då känner jag mig osäker på om jag verkligen gör det.

Man är liksom uppe i det hela tiden och märker det inte själv.

Men att få designa en egen sko måste vara sjukt nice?

B: Ja, verkligen. Det har gått över ett år sedan vi först presenterade förslaget för Reebok så jag trodde knappt att det var sant när jag fick se mailet från deras huvudkontor där det stod att ’Please go ahead with Salong Betong’.

Berätta lite om tänket bakom skon.

B: När vi väl fått klartecken drog jag och Felix ut på stan och spenderade en hel dag med att bara kolla material. Allt från andra skor till rena tyger, skinn och väskor. I slutändan är det quiltade materialet på skon inspirerad av Chanels klassiska handväska och plösen från en exklusiv inbjudan i tyg till en yacht-klubb i Florida. Det skapar en cool kontrast till vår logga och tegelväggen i sulan.

D: Precis. Från ingenting till någonting – som allt vi gör!

Danne & Bleckan — från ingenting till någonting börjar sändas på SVT Play den andra november.

Skon släpptes den sjätte oktober och sålde slut samma dag, så den är tyvärr long gone när ni läser detta.

Svårt att bestämma vilken som är din favoritfärg i höst?

Sound matters.

Beats Studio Colorways är en Limited Edition och finns endast hos utvalda återförsäljare.

BeatsbyDre.com För mer information kontakta B4S - Brands For Success AB KINGSIZEMAGAZINE.SE | 11 www.b4s.se

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Ungdom mot rasism ANTON LANDEHAG – ORDFÖRANDE, UNGDOM MOT RASISM

1996,

för 15 år sedan, bildades Ungdom Mot Rasism. Organisationen som är Sveriges största antirasistiska ungdomsorganisation med 4 300 medlemmar fördelade på över 30 lokalgrupper utspridda över hela landet. Vi är partipolitiskt och religiöst obundna och står för en kunskapsbaserad demokratisk antirasism som präglas av ickevåld. Vi bildades som en effekt av Alla Olika Alla Lika-kampanjen som genomfördes i hela Europa mellan 1994 och 1996. Kanske kommer du ihåg musikvideos med Dogge Doggelito och Jonas Gardell eller uttalanden gjorda av Alexandra Pascalidou? De och många, många fler var aktiva i Alla Olika Alla Lika-kampanjen under 90-talet. Då var det kampen mot nynazister som var het, idag ser det annorlunda ut och rasismen och rasisterna har förändrats.

Att samhället och rasismen har förändrats gör inte antirasismen mindre viktig. Sedan ett år tillbaka finns inte rasisterna bara på gatorna, runt köksborden och på Internet, de sitter i Sveriges riksdag. Idag är antirasismen viktigare än på mycket lång tid och det är dags för oss alla att ta ställning för det samhälle vi vill leva i.

Samhället är annorlunda men Ungdom Mot

12 |

| NR 5 2011

Rasism finns kvar och är starkare som organisation än på länge. Vi har idag verksamhet inom tre områden: lokal verksamhet, utbildning och påverkan.

Påverkansverksamheten handlar om att få dig och alla andra i samhället att ta ställning mot rasism. Ungdom, vuxen, politiker eller arbetslös, det spelar ingen roll vem, alla måste vi göra vår del om vi ska kunna motverka rasismen.

För Ungdom Mot Rasism är utbildning det viktigaste sättet att påverka människor och samhället. Varje år utbildar vi uppemot 10 000 elever och lärare på högstadie- och gymnasieskolor. Våra aktiva medlemmar är med i verksamheten och både utbildas och utbildar andra.

Den lokala verksamheten planeras och genomförs av våra lokalgrupper och kan exempelvis innebära att dela ut flygblad, anordna spelningar, manifestationer eller debatter. Du väljer själv hur du vill engagera dig som medlem i Ungdom Mot Rasism.

Vi driver dessutom tre stycken projekt: MAKT: Mer Antirasism Kommunalt Tack, som försöker få kommunerna att ta sitt ansvar i arbetet mot rasism, Fotboll Mot Rasism, som arbetar

mot rasism inom fotbollen och Jämställd Antirasism, vilket försöker utmana normer och fördomar om män och kvinnor inom, såväl som utanför Ungdom Mot Rasism.

Vi driver också kampanjen Hela Sverige Tar Debatten, som du kan följa på bloggen www.tadebatten.nu. Kampanjens mål är att uppmana människor att ta ställning mot rasismen och ta debatten, på Internet, i klassrummet eller på stadens gator och torg.

Tycker du att rasism är fel? Att det finns problem i samhället? Gör skillnad och bidra till att Sverige blir ett land för alla, där var du är född eller vad du har för tro inte spelar någon roll.

Bli medlem i Ungdom Mot Rasism och ta ställning. Genom att bli medlem stödjer du organisationen och arbetet mot rasism, för demokrati och mångfald. Medlemskapet är gratis om du är under 26 år och varar i ett år.

Dra ditt strå till stacken — var med och jobba för ett samhälle för alla, ett samhälle som präglas av Ungdom Mot Rasisms motto:

ALLA OLIKA ALLA LIKA!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 13

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Film ROBOTAR ANNA NAUCKHOFF

Jag såg nyligen den tredje filmen i raden av Transformers och kan helt ärligt säga att jag inte blev så imponerad. Jag har gillat de tidigare filmerna ganska mycket så jag trodde att det skulle bli goda betyg även på denna, men efter att ha tittat på två tredjedelar av filmen och knappt förstått vad den handlar om så insåg jag att den inte riktigt var någon höjdarrulle. Därför blev jag inspirerad att göra en lista över åtta robotar som gjort ett vassare intryck på mig. Som du kan se av min lista, tycker jag alltså allra bäst om en egoistisk slusk som älskar att ha roligt på andras bekostnad. Fräscht.

7

8 T-800 | TERMINATOR Schwarzenegger har ju spelat många olika roller, men han har sällan varit så tuff som i Terminator-filmerna.

Lite fighting, lite laser, lite kameraöga, lite tysk-engelska, lite smält gummihud – bara bra ingredienser för att bli en av de grymmaste robotarna på vita duken.

3 TEDDY | AI En robot som är en nallebjörn. Vad kan bli gulligare? Grinar nästan så fort jag bara tänker på honom. Alla hans modiga hjälteinsatser är så sjukt fina och bara han viftar lite med sina slitna tassar så kommer tårarna. Herregud, vad blödig man kan vara.

4

R2D2 | STAR WARS

PRIS | REPLIKANT FRÅN BLADE RUNNER

OPTIMUS PRIME | TRANSFORMERS Får trots en halvbra sista filminsats vara med på listan. Han är hård men rättvis och levererar anekdoter och klokheter på löpande band. Lite åt Gandalf-hållet fast under ett, i dubbel bemärkelse, hårdare skal. Han har ett gentilt sätt och ett högtidligt språk och det känns både pampigt och rätt fräscht i jämförelse med resten av kufarna på den här listan.

2 WALL-E | WALL-E För att vara en enkel liten maskin har Wall-E ett hjärta av guld. Han är den modigaste och mest godhjärtade lilla figuren jag vet som trots att han inte kan prata lyckas kommunicera stora känslor med sina stela små gester.

HAL 9000 | 2001 — A SPACE ODYSSEY Att HAL9000 från Kubricks mästerverk 2001 får vara med på robotlistan är kanske lite tveksamt. Det råder ingen tvekan om saken vad gäller hans intelligens, men hans yttre är ju inte mycket för världen. Mer än det röda “ögat” då. Han är en dator som de andra och för att inte ha någon kropp så lyckas han ändå vara sjukt obehaglig och manipulativ, vilket får mig att fundera på huruvida vi ska försöka skapa intelligent liv eller inte.

14 |

| NR 5 2011

För att vara så liten och oansenlig så lyckas han ändå rädda universum ett antal gånger. Lille R2 är utan att kunna uttrycka sig i ord helt klart en karaktär full av attityd och känsloyttringar. Han var en del av starten på, och kanske även anledningen till, min fäbless för scifi och utomjordingar.

Pris är utan tvekan den hetaste roboten på den här listan, och den enda kvinnan. Hon klär sig skittufft och använder sig av grymma gymnastiska skills för att lura en ung Harrison Ford i fällan. Att hon sedan kan hålla i två kokande ägg utan att röra en min ger henne bara plus i min bok.

6

5

BENDER BENDING RODRIGUEZ | FUTURAMA Bender har den tveklöst mest vulgära personligheten jag någonsin stött på vad gäller robotar.

Han är frispråkig, stökig, labil, egoistisk, lösaktig, glad och cynisk på samma gång i en sagolik röra och hans inställning till allt vad mänskligheten heter får en att se på sig själv med nyfunnen självdistans. Han är tvärt emot hur man “ska vara”, men ändå är han fantastisk.

t h e r e

a r e

n o

c l e a n

g e t a w a y s

VINNARE AV REGIPRISET I CANNES 2011

r y a n

g o s l i n g

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 15

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Böcker GODA DAGARS MAGI NIKLAS GREES

CAMILLA CHERRY

När jag gick i nian runt 92/93 fick jag höra talas om en klädaffär som hette Timebomb/ Flavor i Stockholm som sålde balla märken som man tidigare endast hade kunnat se i hiphopvideos på Yo! MTV Raps. Drömmen om en Carhartt-väst fick mig och min bästis Patric att styra stegen mot detta hiphoptempel i änden av Birkastan.

Väl inne i butiken knockades jag nästan av coolhetskänslan när man märkte vilka som hängde runt kassadisken.

Där stod ADL och Swingfly som jag tidigare bara hade hört på radion och sett någon enstaka gång på tv. Livs levande framför mig var de ballaste snubbarna jag någonsin sett. Patric och jag lämnade butiken efter en stund tomhänta då vi märkte att de häftigaste kläderna inte fanns att köpa utan bars av killen som stod i kassan. Hans namn var DJ Sleepy och han har nu tillsammans med Petter och fotografen Camilla Cherry släppt fotoboken Goda dagars magi om Stockholms hiphophistoria sedd ur deras perspektiv. Boken är uppdelad i två delar, 90-talet och 00-talet, där vi får följa Camillas otroliga bilder på händelser och nyckelpersoner inom Stockholms hiphopscen. Petter och Sleepy står för små anekdoter till en del av bilderna. Kingsize kan här tillsammans med Sleepy presentera några exklusiva berättelser till några av bokens bilder.

16 |

| NR 5 2011

Bild 1 ”Första gången som tvprogrammet Flavor of the Week (på Z-TV) sändes så var det live ifrån Skeppsbron under Vattenfestivalen.

På något sätt så var det ju en big deal så det dök upp många rappare, dels för att mycket folk hängde på Vattenfestivalen men också för att många hade hört att vi skulle sända det här programmet. På den här bilden ser man Aaron och Mic Mulee som står med mikrofoner. Men även killar som Rodde och Amir från Infinite Mass dök upp och Latin Kings var där. Det var verkligen fullt med rappare. Varför jag minns det här väldigt väl är för att jag och Andreas Harris – som var en av dem som var med och startade Flavor-butiken – skulle leda det här direktsända programmet. Jag hade överhuvudtaget aldrig stått framför en tvkamera och det hade inte Andreas heller. Så det var sjukt jobbigt och jag har sedan märkt att det syns på de få klipp som finns inspelade. Det blev ändå en eftermiddag som skulle sammanfatta Vattenfestivalen och det var en väldigt viktig tidpunkt på året både för oss äldre, och även de yngre och flera generationer kunde dyka upp.

På bilden kan vi även se Dele Rock Ski i bakgrunden och jag tror även att Eye’N’I kröp omkring här också, fast det var innan jag kände honom. När den här bilden togs hade ju hela Timebomb-grejen hänt med skivsläpp och allt, men trots det så fanns det ingen känsla av att det här var något man kunde tjäna pengar på, eller att det var en karriär eller ett jobb, varken hos oss äldre eller hos de yngre.

Man gjorde det bara för att det var kul.”

Bild 2 ”Så här mycket hiphop har den större publiken nog aldrig sett Thomas Rusiak vara faktiskt. Jag älskar den här bilden så mycket för att den så bra sammanfattar hiphopStockholm från topp till tå, bokstavligen, under den här tiden. Thomas lärde jag känna i Sherlock-sammanhang och

just Sherlock är knutpunkten för mig i min personliga resa inom svensk hiphop mellan då (mitten/slutet av 90-talet) och vad som skulle komma i början av 2000-talet. Jag kände Seb Roc som var Sherlocks DJ och producent och han hade en liten studio på Vanadisvägen där de satt och jobbade och där jag följde deras utveckling. Det var på något sätt också genom dem som jag lärde känna Petter. På Ikkis balkonger i Kungshallen fanns en klassisk hiphopklubb där jag spelade ganska regelbundet och där gav Petter mig en CD-R som bland annat ”Håller fortet” var med på. Jag minns inte vilka de andra låtarna var, men jag kommer ihåg att jag fastnade väldigt mycket för ”Håller fortet” och tänkte jävlar om produktionen. Då visste jag ju att Petter hängde mycket med Thomas och Sebbe och den låten har det speciella soundet från det gänget. Det var också så Petter kom att spelas på radion för första gången, för jag hade på den tiden min mixshow på Power106 varje torsdag och där spelade jag ”Håller fortet” och fick jävligt bra respons på den. Mitt och Petters samarbete har ju fortsatt sedan dess.”

Bild 3 ”Public Enemys första Sverige-besök känns som otroligt viktiga händelser, speciellt när man ser på det i backspegeln. Dels deras första gig på Ritz och deras tredje på Fryshuset som de här bilderna är tagna från. Men framförallt deras spelning på Solnahallen 1988 tillsammans med Run-D.M.C. och Derek B som har blivit en referens för alla som håller på med och gillar hiphop i Sverige och som är tillräckligt gamla för att ha tänkt på att vara där. Hur jag upplevde det, och jag vill minnas att det var ett småtrött Run-D.M.C. som stod på scenen, var att vi älskade Public Enemy och var där för dem. Det var en kärlekshistoria som inleddes den kvällen. Jag var helt blown away på samma sätt som när jag hörde It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back. När man hörde skivan tänkte man: ’whoa kan man göra musik på det här sättet!’, och den energin översatte de på ett perfekt sätt live. Den här kvällen har satt otroliga spår både för mig och, tror jag, hela den generationen.”

I butik nu!

New Era SNS 59Fifty 399 kr

Sneakersnstuff Stockholm, Åsögatan 124, 08-743 03 22 Vardagar 11.00–18.30, Lördagar 11.00–17.00, Söndagar 12.00–17.00

Sneakersnstuff Malmö, Davidshallsgatan 19, 040-30 30 75 Vardagar 11.00 –18.30, Lördagar 11.00 –16.00, Söndagar Stängt KINGSIZEMAGAZINE.SE | 17

KINGSIZEMAGAZINE.SE

Dans MARIA “DECIDA” WAHLBERG

En flygande Bach Det kanske inte var breaking Johann Sebastian Bach såg för sin inre syn då han komponerade sina kontrapunktiska barockstycken, men när Flying Steps presenterar sin RedBull-sponsrade show Flying Bach har den tyske perukbäraren helt klart tagit plats i deras huvuden. Åskådarna möter ett uppdaterat Flying Steps i det utsålda Konserthuset i Köpenhamn.

Här samsas b-boys med två pianister och en modern kvinnlig dansare under namnet Flying Bach. Barockmusik skiljer sig extremt mycket från det sound som skapade breaking och det viskas i den unga delen av publiken om huruvida man ska orka lyssna på barock under en hel föreställning. Visst dyker det upp några ackompanjerande beatmattor, men stora delar av föreställningen har livemusik i form av piano och cembalo. Samspelet mellan kvicka toner och footwork blir föreställningens stora behållning och får en att undra om Bach kanske hade en föraning om vad som komma skulle.

B-boying är idag en etablerad dansform med en

tydlig grund som en b-boy eller b-girl förväntas lära sig för att bemästra sin konstform.

Likheterna med klassisk balett, som kanske förknippas mer med Bach, är med andra ord långt i från få. Att Flying Steps kanske inte är det mest progressiva breakingcrewet just nu gör inte så mycket, det här är en föreställning där ett potpurri av 30-års breaking, som nu har sin egen historia, möter en gammal konstform med flera hundra år på nacken. Publiken består av personer från alla möjliga åldrar som fullständigt jublar efter föreställningens slut, så är du sugen på att plocka med någon som inte kan så mycket om breaking men uppskattar kultur, är läget gyllene när föreställningen troligen dyker upp i Sverige nästa år.

Foto: Chris Stock

MTV, likheter och postmodernism Som trogna Kingsizeläsare vet brukar jag alltid tjata om sammanhangen runt hiphopen och hellre se likheter mellan olika subkulturer än skillnader.

I skrivande stund befinner jag mig i London och har nyligen besökt Victoria & Albert Museum där föreställningen Postmodernism: Style and Subversion 1970-1990 pågår för fulla pimpcups.

Utställningen berör främst åren 1970- 1990 och täcker arkitektur, bildkonst, fotografi, musik, mode, scenkonst och dans. V&A försöker ringa in ett särskilt sätt att tänka som skapade konsten under denna period snarare än att bara presentera en specifik konstform.

Utställningen är fantastisk och ger ett tydligt ramverk till den värld där hiphop, punk och popkultur har vuxit fram, och givetvis finns det ett avsnitt tillägnat den eklektiska hiphopen som alltid har handlat om att plocka isär, sätta ihop, återvinna och göra nytt av gammalt.

Besökaren får den välkända hiphop-historien serverad inklusive old school breaking. För den som känner att det rycker extra i danstarmen

18 |

| NR 5 2011

rekommenderar jag en närmare titt på amerikanska Karole Armitage som inte bara koreograferade musikalen Hair utan också Madonnas ”Vouge” och Michael Jacksons ”In the Closet”, som för övrigt är regisserad av Herb Ritts och kallad för Michaels sexigaste video någonsin. Karole fick epitetet ”The Punk Ballerina” efter att ha blandat klassisk balett med punkmusik i sann postmodernistisk anda och är definitivt en person att känna till om man sysslar med gatukultur. Även London-baserade koreografen Michael Clark finns med i utställningen. Han är fortfarande verksam i eget kompani och var under 80-talet nära förknippad med Londons

klubbscen, och samarbetade med performanceartisten Leigh Bowary och post-punk bandet Wire.

Som svensk känns det extra mäktigt att Neneh Cherrys ”Buffalo Stance” finns med som en av bara fyra videor som exemplifierar hur MTV skapade rum för en ny form av popkonst; musikvideon. Och ur vårt perspektiv; ett alldeles nytt forum för dans vilket kom att lägga grunden till spridningen av streetdance som vi känner den. Denna utställning är ett måste för den som besöker London i höst.

Postmodernism - Style and Subversion 1970-1990 Victoria & Albert Museum, London.

24 september - 15 januari.

På tal om gamla tider...

De flesta känner till filmen The Warriors eller har sett någon av de mängder av videor som refererar till den klassiska filmen. Däribland finns Lady Soverigns ”I Got You Dancing” och Jay-Zs ”Run This Town”, för att baranämna några. Färre vet att det finns en föregångare.

I Gary Weiss dokumentär 80 Blocks from Tiffany’s möter tittaren riktiga gängmedlemmar ur The Savage Skulls och The Savage Nomads.

Filmen målar upp bakgrunden till framväxten av den mer socialt medvetna hiphopen.

Sök på: 80 Blocks from Tiffany’s.

Feel every single beat

Ytterligare en otippad kombination...

Den engelska klädsiten asos.com är inte någonting vi förknippar med dans, men i deras senaste reklamfilm kan Sigtunas egen Baby Bang a.k.a.

Marcus Nyström beskådas. Han har sällskap av ett gäng andra unga talanger från olika håll i världen, däribland Turf-dansarna Looney and Zeus, Juke-killen Lil Buck och B-boy Marcio, men vi på Kingsize tycker Marcus dominerar hela videon.

Sök på: asos urban tour Den ultimata smartphonen för musikälskare.

Den specialanpassade mjukvaran Beats Audio™ och de unika hörlurarna från Beats™ by Dr. Dre urBeats™ ger dig en helt suverän ljudupplevelse - precis som artisten har tänkt att det ska låta. Med supersnabb processor och extra lång batteritid kan du dessutom multitaska med full kraft.

htcbeats.se

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 19

KINGSIZEMAGAZINE.SE

FRSH DRSSD AV EINAR EKBOM REEBOK X SALONG BETONG ODD FUTURE MERCH SNEAKTIP DIAMOND SUPPLY CO. FOOTWEAR Reebok x Salong Betong Den ultimata tanken med ett samarbete är att två varumärken går samman för att stärka varandra.

Reeboks samarbete med tatueringsstudion Salong Betong är ett perfekt exempel på detta. Resultatet av samarbetet är en vit Classic Leather, som vid första anblick liknar originalet ganska mycket.

Men så är inte fallet när man tittar på detaljerna; premiumskinn, quiltade paneler och lyxiga kantdetaljer samt den nya lätta 3D Lite-sulan. Släpps exklusivt hos Caliroots och är limiterade till 33 par.

Diamond Supply Co. footwear Diamond Supply Co. har en lång historia med att göra sneakersamarbeten. Man har bland annat jobbat med skatemärket DVS och så självklart de legendariska Tiffany Dunksen med Nike SB. Men i höst släpper Diamond Supply Co. sin första egna skokollektion. I dessa dagar då var och vartannat streetwear-märke ger sig på att göra en skokollektion, kan man fråga sig vad som skiljer Diamond Supply från andra. Den största skillnaden är att man istället för att jobba med enkla modeller i canvas har valt jobba med lyxigare material som premiumläder och mocka. Skorna finns hos utvalda Diamond Supply Co.-återförsäljare.

20 |

| NR 5 2011

S O R F E THE Y A L P

THE 2011 LOUD CHALKERS HERE’S TO THE AFTER HOURS ATHLETE

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 21

KINGSIZEMAGAZINE.SE

FRSH DRSSD AV EINAR EKBOM REEBOK X SALONG BETONG ODD FUTURE MERCH SNEAKTIP DIAMOND SUPPLY CO. FOOTWEAR

Odd Future Merch Jag kan uppskatta riktigt bra merchandise, men med handen på hjärtat är det tyvärr väldigt sällan man hittar sådant. Oftast är det någon väldigt dassig t-shirt eller hoodie med tryck på som du köper till ett överpris på konserten. Därför är det extra kul med Odd Future Merch. Smart, snyggt och lekfullt men framförallt något utöver det vanliga. Kolla in OFWGKTA- merch på bland annat Caliroots.

Sneaktip Sneaktip är det ultimata t-shirtmärket för alla ”sneakerheads” där ute. Sneaktip blandar lekfullt sin t-shirtdesign med kända rap quotes,sneakerreferenser och populärkultur.

En av deras mest kända måste ändå vara ”I got 99 problems but my kicks aint one” — t-shirten som har gjorts i oändligt många färgkombinationer för att kunna matcha all världens sneakers.

22 |

| NR 5 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 23

GLnHF NINTENDOGENERATIONEN <3 RETRO ANNA NAUCKHOFF

ag refererar ofta till mig själv som ett barn av det tidiga åttiotalet och efter att ha lagt lite tid på att definiera mig och min person har jag förstått att jag är en självklar del av den så kallade Nintendogenerationen, eller generation Y. Tydligen är jag ung, orädd, uppkopplad och ifrågasättande. Jag tar mig gladeligen an större uppgifter för att se hur mycket jag klarar plus att jag tycker att det är helt ok att misslyckas eftersom man alltid lär sig något av det. Jag behöver stimulans och belöningar och jag behöver få frihet under ansvar.

Vissa hävdar att det bland annat är på grund av tv-spelens intåg som vi blivit som vi blivit. Tetris, Super Mario och Sonic var för oss vad jag tror Målllgan var för Alfons Åberg, visserligen med skillnaden att våra låtsaskompisar var “på riktigt”.

Och de var utvecklande. Jag tror inte att jag hade varit så lösningsorienterad och stresstålig om det inte hade varit för dem. Hela idén med spel är ju de facto problemlösning i olika former. Man ska ta sig från A till C genom att passera B och därigenom rädda D från Bowser. Man gör det om och om igen för att man hela tiden möts av ett ”Thank you Mario!

But our princess is in another castle!”, och det sätter ju tålamodet på spel, så att säga. Men att arbeta under tidspress eller mot utsatta deadlines sitter ju i ryggmärgen nu, mer eller mindre. Det gör även instinkten att aldrig ge upp.

Jag har tidigare skrivit om hur fort man blir trött på saker idag, vilket jag tror återspeglar hela min generation.

Så varför tycker vi fortfarande att det är så himla kul att spela de gamla klassikerna från förr? Kanske är det en reaktion mot de moderna spelen att man uppskattar enkel-

24 |

| NR 5 2011

heten och charmen med kantig pixelgrafik och skrålande blippblopp-musik. Det behöver inte vara så himla petigt med bildkvaliteten och funkar det inte tar man bara ut kassetten och blåser lite på den innan man testar igen.

Det är antaget från början att det ska fungera lite halvbra och eftersom förväntningarna är så låga tror jag att det går hem hos de flesta.

Begreppet “retro-spel” går däremot att diskuteras. Det ska vara Pong som kom 1972 som kanske kan räknas som retro, men att man i spelvärlden väljer att kalla nyutgivna HD-remakeade PS2 spel för “retro” och “klassiska” är att gå lite väl långt tycker jag. Jag menar, PS2 slutade man ju göra för bara några år sedan och att sälja exakt samma spel fast med en PS3-etikett på och säga “äntligen är det tillbaka” är väl inte särskilt retro? Man kan väl knappt ha börjat sakna dem förrän de är ute på hyllorna igen. Eller?

Men samtidigt, förstå vad kul det skulle vara om man hottade upp gamla SMB3 igen så det funkade på PS3:an (eller Wii då förstås). Då hade det inte legat någon skam i hyllningarna eller i att säga “välkommen tillbaka” eftersom det ändå har gått den tid det gått. Fast nu sitter väl mycket av charmen med retrospelen i konsolerna. Det är ju faktiskt inte lika kul att spela dem på emulator som det är med kontrollen i hand.

Kanske ska man inte heller gå för långt i återskapandet av det förflutna och låta det lyckoskimmer som ligger över minnena framför teven stanna där. För är det verkligen själva retro-spelen som är så himla roliga egentligen, eller är det minnet av vad de betydde för en som är det fina?

Antagligen det senare.

WHO IS THE GREATEST OF ALL TIME?

NBA2KDEBATE.COM 07.10.11

© 2005-2011 Take-Two Interactive Software and its subsidiaries. All rights reserved. 2K Sports, the 2K Sports logo, and Take-Two Interactive Software are all trademarks and/or registered trademarks of Take-Two Interactive Software, Inc. The | 25 NBA and individual NBA member team identifications used on or in this product are trademarks, copyrights designs and other forms of intellectual property of NBA Properties, Inc. and the respective NBA memberKINGSIZEMAGAZINE.SE teams and may not be used, in whole or in part, without the prior written consent of NBA Properties, Inc. © 2011 NBA Properties, Inc. All rights reserved. KINECT, Xbox, Xbox 360, Xbox LIVE, and the Xbox logos are trademarks of the Microsoft group of companies and are used under license from Microsoft. “2”, “PlayStation”, “PS3” , “Ô and “À” are trademarks or registered trademarks of Sony Computer Entertainment Inc. Trademarks are property of their respective owners. Wii is a trademark of Nintendo.

GLnHF RECENSIONER ANNA NAUCKHOFF

FIFA 12 Man kan inte säga annat än att EA med sitt senaste alster, Fifa 12, verkligen har överträffat sig själva. De har satsat högt och stort och resultatet är en tveklös förbättring från allt annat. Istället för att ha putsat på det koncept som hållit i alla år har man tagit ett nytt grepp och gjort en hel del förändringar. Man har velat skapa en mer verklighetstrogen spelupplevelse vilket tar dig som spelare till en helt ny nivå. De har byggt en mer finjusterad AI som gör att det känns som att man faktiskt spelar mot/med mänskliga spelare. De har fått en självmedvetenhet som gör att de uppträder helt unikt i alla situationer baserat på deras skicklighet och egenskaper.

Detta ger ett otroligt lyft för spelkänslan och med tanke på att de inte har vågat förändra så mycket mellan de tidigare spelen så måste denna satsning varit ett stort risktagande för EA. Men man måste våga satsa för att vinna och det är kul att de gjort det, för det nya systemet är grymt! Det öppnar för ett mycket mer taktiskt försvarsspel med större kontroll. Om man gör misstag så känner man direkt att man som spelare själv har tabbat sig, inte att det beror på dåliga kontroller eller att gubben man spelar är för dålig. Man kan nu till exempel ta tag i motspelarens axel för att förstöra rytmen eller sakta ner hans fart, men det kan förstås kosta en avblåsning. Vid spelets start väljer man i vanlig ordning sitt favvolag, men en ny kul grej är att man under tiden man spelar samlar in poäng till det laget.

Varje sak man gör tjänar in erfarenhetspoäng, oavsett om det är träningsmatcher, karriärläge eller online. Dina resultat läggs ihop med andra spelare i världen som har samma favoritlag och bildar en egen liga, EA Sports Football Club, där det lag med bäst fans vinner. Man har även finjusterat en del detaljer från det förra spelet vilket har ökat kvaliteten och gjort det mer realistiskt och roligt att spela. Som grädden på moset är utbudet på onlinesidan väl genomarbetat och är ett riktigt smörgåsbord för hängivna fotbollsfantaster. Fifa 12 har genomgått både en avancerad teknisk uppgradering samtidigt som man hottat upp det grafiska med mindre skönhetsingrepp och tillsammans blir helheten det bästa fotbollsspelet hittills.

Konkurrenterna står sig rätt bra i år, men Fifa 12 spelar i en helt annan liga.

DEAD ISLAND

ICO & SHADOW OF THE COLOSSUS HD-REMAKE

Föreställ dig ett Fallout-spel där du istället för i ett postnukleärt wasteland befinner dig på en paradisisk semesterö, invarderad av hungriga zombies, och du har Dead Island – ett spel med en perfekt blandning av hack ’n slash och action, kombinerat med ickelinjära, varierade quests.

Du överlevde zombie-utbrottet och nu går det ut på att hjälpa dig själv och dina medmänniskor att ta sig ifrån ön. Hela atmosfären osar av ödeläggelse och läskigheter och det är inte ofta ett spel får en att känna sig skitskraj mitt på dagen på en solig sandstrand. Så fort man tror att kusten är klar kommer det zombies kutande från alla håll, och då är det bäst att man har ett ordentligt tillhygge till hands. Dock är i de här lägena som den i övrigt nästan felfria grafiken får sina fläckar. Zombiesarna ser rätt kantiga och köttfärsiga ut up close och ens kroppskontroll når inte riktigt max när man försöker sätta en spikklubba mellan ögonen på dem.

Men Dead Island innehåller allt ett spel av den här typen ska ha. Man ska lösa otaliga quests som leder en genom en spännande handling i välgjorda miljöer. Att det också lyckas att få dig som användare att uppleva spelet som att du själv faktiskt befann dig där på ön är rysligt imponerande.

För att vara upphottade HD-remakes av två gamla goda klassiker som dessa måste jag säga att de inte kändes så upphottade alls. Med dagens mått mätt vad gäller bild och ljud så hamnar de ändå inte så högt upp på kvalitetshimlen och till stor del är spelen precis likadana som till PS2:an. Men det är två grymt bra spel som äntligen även går att köra på PS3:an.

Men för den som inte spelat ICO eller Shadow of the Colossus tidigare så blir det mer av en riktig treat. ICO handlar om en pojke som blir bortförd till ett slott och lämnad åt sitt öde.

Han lyckas komma loss från sina bojor och börjar därefter leta sig ut. På vägen möter han flickan Yorda som också är instängd och tillsammans försöker de ta sig igenom slottet och ut i friheten. Spelet påminner lite om Prince of Persia: The Sands of Time vad gäller grafiken och kameraåkningar, vilka är både generösa med grandiosa vyer samtidigt som de är rätt besvärliga i vissa situationer då man lätt kan hamna mellan två avsatser dit kameran inte når. Men gillar man att pyssla, dra i spakar och klura ut hur man ska komma vidare har man helt klart hittat rätt spel.

Uppföljaren Shadow of the Colossus är sjukt bra. Precis som ICO är det inte särskilt snabbjobbat eller lätthanterligt och man får tampas lite med kontrollen innan man får koll på styrningen. Men det har man definitivt överseende med eftersom det är så otroligt vackert.

Handlingen är inte riktigt solklar, men det spelar mindre roll eftersom spelet är så fängslande och pampigt i stort. Man vill se och göra mer.

26 |

| NR 5 2011

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 27

Resa DEN STORA SKATTJAKTEN – UNCHARTED 3 +

LEYLA AKSOY

Nu har vår svenske deltagare Victor landat i Jordanien tillsammans med deltagare från hela världen.

Kingsize-medarbetaren Leyla låter er hänga med på skattjakten via sin kamera.

Dag 1: Nu har vi äntligen kommit till Aqaba där själva skattjakten ska hållas. Efter ett stopp i London och ett stopp i Amman där vi tog in på hotell och fick sova i 3 timmar innan det var dags att ta flyget från Amman till Aqaba. Vi bor ute på det mest spektakulära campingområdet någonsin. Miljön här är otrolig! Och alla här är väldigt, väldigt trevliga och serviceinriktade och tar hand om oss väl. Idag (tisdag) hade vi en vilodag och spenderade den genom att sola, bada och klättra i berg. Vi har även ätit — mycket.

I kväll anlände resten av journalisterna och deltagarna i skattjakten och det bekräftades under middagen att vi bland annat kommer

28 |

| NR 5 2011

att få rida kamel för att ta oss från en plats till en annan under skattjaktens gång.

Otroligt! Det är alltså tjugo olika nationaliteter på deltagarna. Håll tummarna. Heja Sverige!

Dag 2: Den viktigaste dagen för resan började med en stor frukost och en kock som stod och stekte omeletter till alla deltagare och journalister som idag hade klätt sig i khakigrönt, beigt och palestinasjal. Alla var redo. Efter frukosten hölls en genomgång av hur de olika ”teamen” (deltagare och journalister) skulle hantera GPS:en och walkie-talkien som alla bilar förseddes med.

Vi gick sedan ut på gården och letade efter vår jeep;

jeep nummer 18 med svensk flagga på. Under tävlingens gång hade vi en egen chaufför som körde oss till varje plats där Victor letade efter ledtrådar som bestod av olika siffror som skulle skrivas in i GPS:en och leda oss till slutdestinationen. Vi letade efter ledtrådar under stenar (det var många stenar och berg ute i öknen, kan jag lova) och i en övergiven jeep. Red kamel och letade efter flera ledtrådar under stenar. Letade efter guldpengar i sanden, sköt luftgevär och kastade yxa och fick en viss mängd guldpengar för skicklighet. Valde rätt påse med rätt vikt för att balansera och jämna ut vikten på guldpengarna som låg på en gammal våg. Gick upp för

den brantaste sanddynen som finns på jorden, eller kanske inte, men det kändes så under den 35-40 gradiga solen och avslutade det hela med att klättra upp för ett berg i 15 minuter för att hitta ett vattenfall, där Victor på tid fick hälla vatten i en cylinder med en trä-guldpeng i som han skulle få att flyta upp.

Helt enkelt en dag som varken jag eller Victor kommer att glömma!

Efter fem timmar ute i öknen åkte vi tillbaka till campingområdet och hoppade ner i poolen. Sedan var det dags för medieparty med människorna bakom spelet Uncharted 3. Vi fördes till festen med traditionell dans av ett gäng dansare med svärd och trum-

mor. De hade byggt upp fina tält där man fick testa spelet, vilket var som julafton för alla på plats. Utöver det presenterades spelet, tankar kring det och det visades bakom kulisserna-klipp. Sedan var det dags för prisutdelning. Victor vann tyvärr inte skattjakten, han hamnade på en stadig tionde plats men det var inget vi hängde läpp över då alla tyckte att de två dagarna i Jordanien var ett pris i sig. Men Playstation nöjde sig inte med att bara ställa till med världens häftigaste event utan lovade att alla de tjugo deltagarna kommer att få hem Uncharted 3 och den nya spelkonsolen.

Det hela avslutades med shish kebab, drinkar och en magdansös.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 29

KINGSIZEMAGAZINE.SE

NIKLAS GREES

DJ CLARK KENT

Att kalla sig ”God’s favorite DJ” är väl vad man skulle kunna kalla en aning självsäkert, men faktum är att Clark Kent kan använda detta epitet med all rätt. Han är en stor bidragande faktor till både Jay-Z och Biggies karriärer, turnerar jorden runt som DJ och äger en av världens största samlingar av Air Force 1-sneakern. Det är också denna sko som är anledningen till att han befinner sig i Stockholm. Kvällen innan har han spelat skivor på ett sneaker-event i samband med en filmvisning av dokumentären The Anatomy of an Urban Legend, en film som bara handlar om Air Force 1-skorna och som Clark Kent självklart medverkar i. Jag träffar honom i en hotellfoajé några timmar innan han ska sätta sig på flyget hem till New York för ännu en DJ-spelning.

Det sägs att du stal din första DJ-utrustning?

– Ja, det var under det stora strömavbrottet i New York 1977. Jag och min kusin gick till en skivaffär som låg två kvarter bort från där vi bodde och där fanns en stor träpall på hjul som det stod två skivspelare och en mixer på och medan alla andra var ute på stan och snodde det de kunde komma över, tänkte vi likadant och rullade hem den. Det var rätt galet för vi var inte äldre än elva år då, haha.

Du jobbade med Original Flavor i början av 90-talet. Var det du som presenterade dem för Jay-Z? – Precis. Jag tog Ski till New York från North Carolina och lärde honom allt om affärsbiten som du måste kunna när du jobbar som producent. Jag signade honom och i den vevan letade jag upp Jay så att de kunde träffas.

jävligt grym. Han berättade för mig om sin partner Jay-Z och när jag hörde Jay rappa för första gången tänkte jag för mig själv att det här är den bästa rappare jag någonsin hört i mitt liv.

Folk runt mig trodde nog att jag hade en skruv lös men det var något i det han sa och sättet han sa det på som fick mig att bli helt såld. Man får ha i åtanke att detta var under en tid då Rakim, Big Daddy Kane, G Rap och Kool Moe Dee ansågs vara de bästa MC:s som fanns, men jag tyckte alltså att Jay var överlägsen. Det kanske tog ett tag för Jay att fokusera på musiken, men jag förstod att han skulle lyckas när han väl gjorde det. Biggie kände jag från gatan eftersom han var en MC och hans DJ 50 Grand var en kille från Fourth Green Projects, som faktiskt var Dana Danes DJ före mig.

Minns du något från inspelningen av ”Can I Get Open”?

– Min erfarenhet av att jobba på inspelningar är att det är roligt för mig då jag älskar den kreativa processen. Ski var något av ett ungt geni och när vi kom till studion var beatsen redan klara för att han brukade göra dem i mitt hus, så vi hade ett väldigt enkelt sätt att jobba på. Det är mer den kreativa helheten som jag minns eftersom jag var manager och A&R för projektet och dessutom drev skivbolaget.

Hur var han att jobba med?

– Det finns inga artister som varit enklare att arbeta med än Biggie och Jay-Z för man ger dem musiken och de hittar på innehållet utan att det blir tidskrävande. Det tog oftast bara en kort stund innan de kunde gå in i mickbåset och sätta en låt. En annan grej jag kan berätta om Biggie är att det aldrig fanns några bortkastade verser, det fanns inga ställen där rimmen inte fungerade och det fanns inga verser som han inte kunde använda alls. Ingenting blev bortkastat när han rappade, det fanns en mening med alla texter.

När lärde du känna Jay? – Jag lärde känna Jay när han var riktigt ung, till och med innan Jaz hade ”Hawaiian Sophie” ute. Första gången vi sågs var på basketplanen i Marcy Projects, så vi går långt tillbaka. Det som hände var att Jaz-O rappade och han var

Vi har alla hört storyn om när Jay och Biggie spelade in ”Brooklyn’s Finest”, men vad tror du är anledningen till att Biggie aldrig spelade in något med Nas? – Jag tror inte att Nas kunde se sig själv göra låtar med BIG, och jag tror inte att BIG ville

30 |

| NR 5 2011

göra låtar med Nas. Deras rap-personligheter betydde inte tillräckligt för varandra för att de skulle vilja spela in musik tillsammans. Nas var mer killen som sneglade mot Raekwon och Ghost för att göra låtar, medan Biggie sneglade mot en kille som Jay. Du har jobbat länge som DJ och sett många trender komma och gå. Hur skulle du säga att DJ-scenen inom hiphop ser ut idag?

– För det första så ändrades mixtapescenen när mixtapet blev ett marknadsföringstrick istället för att vara mixade tapes. Det jag tycker är riktigt lustigt är hur många som kallar sig mixtapeDJ:s när de i själva verket inte mixar någonting på tapet, det är bara bomb drops och massa gapande. Jag gör mixar, inte mixtapes, för jag vill inte bli förknippad med den grejen idag. Jag mixar alltid låtarna.

Clark svävar i väg i en lång utläggning om vilka DJ:s han gillar och passar på att vurma lite extra för DJ Premier, en man som Clark verkar hysa stor respekt för.

– Jag anser att du inte har släppt en hiphopplatta om du inte har med ett spår signerat Preemo. Han är den bästa hiphopproducenten någonsin.

Och vem skulle du säga är din favorit utanför hiphopen?

– Den som jag anser förtjäna titeln favoritproducent är en som faktiskt skriver varje platta han producerar, nämligen Pharrell. Pharrell gör dina hookar när han ger dig din låt, och han berättar hur du ska rappa och hur sången ska sjungas. Han är ett sant proffs.

Varför började du samla på sneakers?

– Jag samlar inte på sneakers, jag råkar bara ha en massa sneakers. Jag får skor hela tiden och jag måste ju använda dem.

Allt började när jag var runt nio år gammal och räknade ut hur jag kunde fixa egna pengar. Och när du vet att du kan köpa dina egna skor och det inte finns någon att fråga om lov, vill du köpa varenda färg och modell som finns så att du kan hålla dig fresh. Det handlade aldrig om att ha fler skor än någon annan utan bara om att ha lika coola grejer som de äldre killarna i kvarteret.

Hur hade du råd att finansiera dina inköp?

– Man gjorde lite småsaker här och där och givetvis dealade vi på gatan när blev lite äldre för att ha råd med rätt skor.

Hur ser din fru på ditt sneakerintresse?

– Redan när vi träffades ägde jag flera tusen par så det var bara för henne att digga läget, vilket hon också gjort i alla år. Jag brukar göra denna jämförelse: jag har ett beroende och det är skor, men jag dricker inte och jag tar inga droger, så istället för att ha en alkad knarkare har hon en man som gillar sneakers.

Har du fått henne att börja samla själv?

– Nej, klart hon gillar sneakers, men hon samlar inte.

Hennes grej är heminredning så hon ser alltid till att vårt hem ser annorlunda ut. Det är bara what the hell liksom!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 31

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARIMBA RONEY

KONSHENS

Konshens, en av dancehalls stora stjärnor i skymundan, har gått från big in Japan till big in Europe till big in Jamaica. Genom ständigt turnerande och kvalitativa singlar har sångaren byggt upp en stor respekt och beundran världen över.

Konshens, född Garfield Spence, har varit på turné i Europa i två månader. Det är hans fjärde turné här sedan han slog igenom stort 2008 med låten ”Winner”. Europa kan knappt få nog av singjayn men Konshens själv bara väntar på att få återvända hem.

– När jag kliver av planet ska jag kyssa marken, säger han och skrattar.

Jamaicaner är extremt nationalistiska och patriotiska och de som har möjlighet att försörja sig i hemlandet lämnar gärna inte ön.

– Jag har varit på många platser i världen och det finns många jag tycker om, men jag kan aldrig tänka mig att bo någon annanstans. Det finns ingen plats på jorden som Jamaica och jag har alltid hemlängtan. Jag vet inte varför det är så, det är bara så vi är.

Konshens inledde ändå sin karriär på ett annorlunda sätt, nämligen i Japan redan 2005.

Det var där och inte i hemlandet han fick sin allra första bokning och släppte sitt allra första album, endast i Japan.

– Ingen hemma visste vem jag var. Så ända sedan dess har jag haft en stor hunger att bli stor på hemmaplan. Det var en konstig känsla att vara ute och spela och sedan komma hem till ingenting, förklarar Konshens.

Men att vara aktuell och populär på Jamaica är inte bara viktigt för hans egen självkänsla.

Konshens menar också att det är viktigt för att branschen internationellt sett alltid är medveten om vad som är hett på Jamaica. Turnerandet är den stora inkomstkällan för Konshens och han har byggt upp ett rykte om sig som en stabil liveakt. Inte många artister idag klarar av omställningen från studion till scen då de inte längre börjar sina karriärer live på sound systems.

– Det handlar inte bara om att kunna sjunga bra, utan man måste lära sig att hantera publiken, som är helt olika runt om i världen. Jag fick lära mig det direkt i Japan. Hemma vill folk bara höra första versen. I Europa måste du köra hela låten, alla verser, bryggan och det är oftare vid tredje versen du får bäst respons, inte första. Jag tycker om båda sätten, det är olika vibbar bara.

Konshens tror att anledningen till att man kör

32 |

| NR 5 2011

så kort av varje låt på Jamaica beror på att folk känner till ens låtar mer och man måste klämma in så många som möjligt. Och man måste göra det på mycket kortare tid, då en artist aldrig står själv på scen samma kväll utan alltid delar tiden med andra. Den här Europaturnén var extra speciell för Konshens eftersom han hade sitt eget band från Jamaica med sig på de flesta showerna för första gången.

– De europeiska banden är också bra men med mitt jamaicanska band blir det precis som jag vill ha det. Jamaicaner kan reggae på ett annat sätt, kemin blir annorlunda. Vi har en lång tradition där. Det är bara att kolla på Bob Marley; det var han och The Wailers, inte bara han solo.

Att spela med ett band – och helst sitt eget – istället för en DJ är det bästa, oavsett om det är dancehall eller reggae.

Vilken låt tycker du bäst om att framföra live?

– ”Good Girl Gone Bad”. Den energi och respons som publiken ger har inte minskat sedan den dag låten kom ut. Det spelar ingen roll om det är jag själv eller om jag framför den ihop med Tarrus Riley, folk älskar den. Men annars är mina personliga favoriter generellt ”The Realest Song” och ”She’s Happy”. ”She’s Happy” handlar om min dotter och hon är allt för mig, så den låten betyder också mycket för mig. ”The Realest Song” för hur den har berört människor. Det kommer ständigt fram folk som vill prata om vad den betytt för dem. Jag har sett textrader från låten som fans tatuerat in och det är en fantastisk känsla.

Det var ett mycket speciellt meddelande från ett fan om ”The Realest Song” som fick Konshens att inse hur mycket hans musik kunde påverka.

Personen skrev att hon hade varit på väg att ta livet av sig men lyssnade på låten och ändrade sig. Händelsen fick honom att verkligen försöka tänka på vad han sjunger om och hålla sig borta från negativitet och kontroverser som annars ofta präglar mycket av dancehallmusiken.

Konshens är en av få artister som inte gjort en disslåt om Vybz Kartel det senaste året.

– Bad man-imagen passar vissa, inte andra. De

flesta är inte det på riktigt, utan personen privat och personen på scen är två helt olika personer.

Jag gör min grej bara. Det handlar inte om att man inte ska säga det man känner och tycker, jag är inte rädd för att stå upp för mina åsikter, vi kan prata om Kartel om du vill. Men jag har insett att jag har ett ansvar och tänker ofta efter vad det är jag förmedlar, säger Konshens.

Hur går det till när du skriver låtar?

– Det finns ingen bestämd formel. Ibland hör jag en riddim och börjar bara vibba till den.

När jag är ute och reser är jag inte i studion lika mycket. Då kanske jag sitter på planet och kommer på några rader som jag spelar in på telefonen och plockar fram senare. Jag är en ”moody” person. Känner jag mig glad och mår bra den dagen skriver jag en glad låt. Har jag vaknat upp på den mörkare sidan skriver jag mer seriösa, mörkare låtar. Så vad för stil jag föredrar, om det är en ”gal tune” eller en ”reality tune”, beror på vad det är för dag.

Vad har du för dag idag?

– Hmm, idag är en okej dag.

Tre timmar senare går Konshens upp på scen i Stockholm och gör en okej show. Men att Konshens kan sjunga utanför studion är det ingen tvekan om och därmed är han en av de artister som kommer att finnas kvar länge inom scenen.

I EUROPA MÅSTE DU KÖRA HELA LÅTEN, ALLA VERSER, BRYGGAN OCH DET ÄR OFTARE VID TREDJE VERSEN DU FÅR BÄST RESPONS, INTE FÖRSTA.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 33

KINGSIZEMAGAZINE.SE

CALLE FLEUR

OSIEL IBÁÑEZ

EL GÉNÉRAL

-årige rapparen El Général gjorde soundtracket till den tunisiska revolutionen och blev nationalhjälte på kuppen. I slutet av september besökte han Sverige. ”Herr President, ditt folk dör / Människor äter skräp / Se vad som händer / Elände överallt /Människor som inte har någonstans att sova / Jag talar för folket som lider och som blir nedtrampat.”

Någon som har undrat hur ljudet av revolutionen låter? Precis så där, faktiskt. När rapparen Hamada Ben Amor, eller El Général som han kallar sig bakom micken, lade ut den arga kampsången ”Rais Lebled” (Republikens president) på sin Facebook-sida i november förra året hade han ingen aning om att hela hans värld var på väg att rämna. ”Rais Lebled” var en verbal örfil mot diktatorn Ben Ali, som hade styrt Tunisien med järnhand i 24 år. Regimen försökte stoppa låten, men den spreds som ett ”godartat frihetsvirus”, som El Général själv har uttryckt det.

– Jag ville bara berätta hur det låg till och nå ut med mitt budskap. ”Rais Lebled” var ju bara en sång bland andra. Jag hade ingen aning om att det skulle bli en revolution. Det var min röst, men jag speglade vad folket tyckte, säger han.

dom att sluta vara rädda. Själv var jag övervakad just då. Men jag smög in i studion och spelade in ”Tounes Bledna”, där jag pratade om att hitta en lösning — genom politik eller blod. Jag använde starkare ord än i de andra låtarna och sa att upproret måste komma, berättar El Général.

han som fick mig att börja rappa, men man får välja att ta till sig det som är bra och lämna det som är dåligt med honom. Jag gillar Kery James, som bor i Frankrike och sjunger om islam och fattigdom. Och den algeriska rapparen Lotfi Double Kanon har inspirerat mig mycket.

När Hamada Ben Amor släpptes fann han sig plötsligt vara en förgrundsgestalt i den pågående revolutionen. Därefter gick det snabbt.

I mitten av januari avgick Ben Ali och flydde landet, och så småningom reste sig folket i flera närliggande länder. El Générals låtar hördes snart på Tahirtorget i Kairo och rapparen kom att bli en ikon för de folkliga upproren i arabvärlden. Time Magazine utnämnde honom nyligen till en av världens 100 mest inflytelserika personer.

Den 17 december 2010 satte grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi eld på sig själv i en protest mot diktaturen i Tunisien. Händelsen utlöste stora demonstrationer och blev den tändande gnistan till vad som skulle komma att kallas Jasminrevolutionen. Då hade El Générals låt ”Rais Lebled” redan inspirerat tusentals människor, men några dagar innan jul släppte han den ännu argare låten ”Tounes Bledna” (Tunisien vårt land). I den rappade El Général om sådant som ingen tidigare hade vågat säga offentligt i Tunisien. Bland annat använde han svordomar om presidenten och hans familj.

Generalen har gjort en snabb resa. Från harvandet som lokal rapartist i hamnstaden Sfax, till ett globalt kändisskap med allt vad det innebär.

När El Général besöker Sverige är han ett hett villebråd. Alla medier, även de som vanligtvis inte tar i hiphopen med tång, drar och sliter i revolutionshjälten. Någon vanlig intervju är det inte tal om. Istället får vi delta i ett så kallat ”artist meet” för allmänheten på Södra teatern i Stockholm.

Den tunisiska hiphopscenen har vuxit explosionsartat efter revolutionen. El Général försöker yrvaket anpassa sig till sitt nya liv. Plötsligt har det bildats en marknad för den typen av blyhårda, samhällskritiska hiphop som han har ägnat sig åt i flera år.

– Före revolutionen var det väldigt svårt att uttrycka sig genom rap. Hiphopen var förbjuden.

Vi hade inte tillträde till de studios som fanns, så vi fick bygga våra egna. Vi kunde inte ha battles, inte ha fester, inte sälja vår musik. Vi kunde glömma tanken på att synas på tv eller höras på radio, säger El Général och fortsätter: – Hiphopen har funnits i Tunisien sedan 90-talet, men ett stort problem har varit att alla inte har kunnat lyssna på den. Texterna har varit ganska grova, så äldre personer och kvinnor har inte fått lyssna. Nu skriver många ”renare” texter, så att alla kan lyssna på hiphop tillsammans.

Hiphopen har blivit mer familjevänlig.

Några dagar senare förde den ökända säkerhetspolisen bort El Général. Han hölls inspärrad i tre dagar, innan han släpptes utan åtal eller vidare förklaring. Då hade flera människorättsorganisationer redan uppmärksammat hans fall. Och framförallt hade Al Jazeera och andra kanaler börjat spela hans låtar.

– Mohamed Bouazizi väckte folket, han fick

34 |

| NR 5 2011

El Général pratar inte engelska, så samtalet förs via en nervös tolk som förvandlar hans mångordiga arabiska till korthuggna svar på svenska. Hamada Ben Amor själv ger ett ganska blygt intryck. Han svarar pliktskyldigt på frågor som han garanterat hört hundratals gånger förut och ser stundtals ganska uttråkad ut. Till exempel när han svarar på frågan om vem som influerat honom: – Tupac Shakur hade ett stort engagemang och kritiserade det amerikanska samhället. Det var

I oktober genomfördes de första fria valen i Tunisien efter Jasminrevolutionen. Många problem återstår att lösa i landet och El Général tycker att utvecklingen går alltför långsamt.

För sin egen del lovar han att fortsätta kampen.

– Min familj ville aldrig att jag skulle göra det jag gör. Idag står jag här, men jag hade lika gärna kunnat vara försvunnen. Men även om man är rädd kommer det en tid när man måste stå upp och säga vad man tycker. Det är precis vad jag gjorde.

Min familj ville aldrig att jag skulle göra det jag gör.

Idag står jag här, men jag hade lika gärna kunnat vara försvunnen

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 35

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

MAC MILLER

När man tänkte på Pittsburgh förr så associerade man kanske staden med stål och Mario Lemieux. Nu är det 2011 och tiderna har förändrats. Nu känns det plötsligt mer naturligt att förknippa staden med rappare som Wiz Khalifa och den 19-årige supertalangen Mac Miller.

Det var egentligen bara fyra år sedan som Mac Miller började rappa på riktigt. Då var Malcolm McCormick bara 15 år. Redan vid 16 släppte han ett eget mixtape och ett med en nu nedlagd grupp: The Ill Spoken. Vid 17 släppte han två mixtapes till och när han var 18 år släppte han mixtapet K.I.D.S. med produktioner av bland andra 9th Wonder och Just Blaze.

På det tapet hade han med låten ”Donald Trump” som, när du läser detta, säkerligen har passerat 30 miljoner views på YouTube. Många views är utan tvekan tack vare Donald Trump själv som har uttryckt sin beundran för Mac Miller och beskrivit honom som ”den näste Eminem”. Nog för att Donald Trump förmodligen är den sista jag skulle lyssna på när det gäller att tipsa om hiphoptalanger, men att Mac Miller har något stort på gång kan få ha missat. Allting har gått ganska fort för ynglingen men han verkar hantera det så bra som en 19-åring kan.

När jag ska intervjua honom i Stockholm får jag vänta en extra timme för att Mac vill shoppa lite kläder. Hade det varit en mer erfaren artist så hade jag blivit mer frustrerad. På något sätt så känns det okej att en ungtupp som Mac gör lite som han vill nu när han äntligen får komma till Europa och turnera; en dröm som går i uppfyllelse enligt honom själv. Han är nu aktuell med sitt debutalbum som släpps via Rostrum Records som tidigare bland annat släppt material från Pittsburgh-polaren Wiz Khalifa. Blue Slide Park är en skiva där Mac Miller har varit delaktig i skapandet från första till sista stund.

Han är passionerad med en betydligt större musikalisk begåvning än vad många förmodligen tror.

Du kan spela piano, gitarr, trummor och bas och du är helt självlärd. Är det något du har nytta av i musikskapandet?

– Absolut. Det är skitkul att kunna spela instrumenten själv. Mitt nästa mål är att lära mig att spela saxofon, det är mitt favoritinstrument just nu. Annars så har jag faktiskt producerat beats på varje grej jag har släppt. Jag gör inte så många

36 |

| NR 5 2011

och jag gillar inte att skryta om det så mycket, men det är något jag gillar att göra. Jag vill gärna vara så delaktig som möjligt i min musik.

På Blue Slide Park har du mest jobbat med samma producenter som tidigare och du har inga gästartister med. Hur kommer det sig?

– Jag vill att allt ska vara ”jag” liksom. Jag vill inte att skivan ska sälja för att ”det där beatet är producerat av DJ Premier” eller ”där gästar Bun B”… förstår du? Det här är min första riktiga skiva, det är min baby, jag vill forma den precis som jag vill. Jag är med genom hela processen av skivans skapande. Jag mixar inte låtarna själv, men jag sitter fortfarande med under hela den biten också.

Du släppte nyligen låten ”Face the Facts” med DJ Premier. Kommer du att jobba med honom och till exempel Bun B i framtiden?

– Oh hell yeah! Att jobba med DJ Premier har alltid varit en dröm. Jag släppte ett mixtape när jag var 15 år med bara Premier-beats i princip…

Det har jag glömt att berätta för honom kom jag på nu, haha. Måste säga det. Men i alla fall, jo det är klart, det finns många jag vill och kommer att jobba med framöver. Men först vill jag släppa min debut helt själv och visa att jag klarar av det.

Jag antar att du har haft stora skivbolag som varit ute efter dig? Hur kommer det sig då att du släpper skivan på Rostrum Records?

– Jag har hört ifrån flera skivbolag men jag ville se vad vi kunde klara av på egen hand, utan de stora jättarna i ryggen. Det har att göra med det jag sa nyss egentligen; att jag vill göra skivan med de jag har jobbat med i flera år och se vad vi klarar av. Det är lite av en familjegrej kan man säga. Jag tycker personligen att skivan är riktigt jävla bra och jag hoppas att så många som möjligt hör den. Jag hoppas att ett independentbolag inte ska vara något slags hinder för det.

Sammanfattningsvis så har det bara varit med folk på och runt skivan som jobbat med mig

tidigare. Om du inte hade min rygg innan jag blev känd så är du inte med i projektet, och det är ingen diss till någon. Klart som fan att jag vill jobba med DJ Premier framöver liksom!

Du har snart 30 miljoner views för din video ”Donald Trump”, vilket i sig är näst intill absurt. Din framgång har inte varit ”över natten” direkt, men den har kommit ganska snabbt ändå. Var du redo för det? Hur har du hanterat det hela?

– Det är galet med de där siffrorna. Det hade egentligen inte slagit mig hur stort det är förrän folk kom fram till mig och sa hur stort de tyckte att det var. Jag är väldigt tacksam för all support jag har fått men samtidigt är jag aldrig nöjd. Jag vill hela tiden växa och göra allt större och bättre. Sedan behöver inte 30 miljoner views per automatik innebära att skivan kommer att sälja bra, det kan vara ett galet fan som har kollat 30 miljoner gånger, haha. Men det är ändå mina fans som gör det möjligt för mig att göra det jag gör och släppa den musik jag själv vill, utan påverkan från skivbolag eller någon annan.

Du, liksom de flesta andra (unga) rappare, är ganska aktiv på Twitter. Hur ser du på det verktyget för att nå ut till dina fans?

– Jag bryr mig inte så mycket om att använda Twitter som ett promotionverktyg faktiskt.

Det bästa för mig är att jag kan göra en låt och släppa den via Twitter. Då får mina fans låten direkt av mig, det är riktigt häftigt. Men det finns många artister jag gillar som inte Twittrar, eller som skriver en gång var tredje månad typ.

Sedan är det kul att kunna säga vad fan jag vill till nästan en miljon människor, haha.

Jag måste fråga. Du har släppt en låt och video som heter ”Knock Knock”. En kvinnlig rappare från New York vid namn Mala Reignz har släppt en låt och video som heter ”Dum Da Dum” som är näst intill identisk din. Hon anklagar dig för plagiat. Hur ligger det till egentligen?

– Oj… Du är den förste som vågar fråga det, haha. Det är lika bra att jag reder ut det här nu då. 13:e augusti 2010 släppte jag mixtapet där den låten var med. Folk gillade den låten så vi bestämde att göra en video till den. I november 2010 lade hon ut sin låt och video. Hon trodde att vi kopierade henne men jag hade aldrig hört henne eller ens hört talas om henne innan hon hörde av sig till mig. Men kolla på videokonceptet. Om man hör samplingen så tänker man direkt på en sådan slags video, med 50-talsvibe.

Det är ganska självklart. Men hon har släppt det där nu, hon vet att jag inte kopierade henne. Jag är inte den typen av kille. Men jag förstår henne, hon hade lagt ner mycket energi på det och hade hoppats på att slå med den låten, det är en bra låt och en bra video faktiskt. Och så kommer jag, en tonåring, och tar alla hennes views typ. Men vi är cool nu.

Jag sparar den tråkigaste frågan till sist. För hur tjatigt är det inte att prata om hudfärg när det gäller rap, men det är just det som blir min fråga ändå. Hur trött är du på att jämföras med Eminem eller Asher Roth per automatik bara för att du är vit?

– Det är lite skit samma för mig. Jag är vit och jag är en rappare, då kommer folk automatiskt att tänka på andra vita rappare, men det gör mig inte så mycket. Personligen bryr jag mig inte om hudfärg, jag ser mig själv som en rappare, punkt. Men det som gör mig förbannad är när folk kallar min stil ”frat rap” och att jag inte har någon substans i mina texter, enbart för att jag är 19 år och vit liksom. Visst att jag har ”feel good-låtar” som är simplare men jag har substans i många texter. De som inte lyssnar ordentligt och kategoriserar mig som ”frat rap” är bara idioter. Men vet du vad jag har att svara på det egentligen? I’m out here in fuckin’ Sweden doing a show. So keep thinking that I do “frat rap” dudes, I’m good anyway.

”

De som inte lyssnar ordentligt och kategoriserar mig som ”frat rap” är bara idioter

”

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 37

KINGSIZEMAGAZINE.SE

CALLE FLEUR

MAY TRUONG / RED BULL CONTENT POOL

DUDLEY PERKINS & GEORGIA ANNE MULDROW

Det finns artister. Och så finns det a-r-t-i-s-t-e-r.

Dudley Perkins och Georgia Anne Muldrow gör musik med livet som insats. För dig och mig. För naturen och världsfreden. Kingsize fick audiens med två av musikvärldens mest udda fåglar. ”Yeah!!!” ”That’s right.

Preach!” ”Open up!”

Georgia Anne Muldrow vaggar av och an med sin späda kropp. Afrofrisyren guppar på huvudet, ögonen är halvt stängda. Hon lyssnar uppmärksamt på sin man och fyller likt en baptistkyrkobesökare i med små utrop när hon tycker att han säger något särskilt klokt.

Marijuanadoften ligger tät över den lilla logen på jazzklubben Fasching i Stockholm.

Klockan är två på natten och jag försöker förtvivlat hänga med i Dudley Perkins långa haranger. Den tjocka Kalifornien-dialekten gör det inte lättare, men vi ska vara ärliga här.

Dudley Perkins och Georgia Anne verkar befinna sig i en helt annan galax än vi andra.

38 |

| NR 5 2011

– Jag och Georgia är som ”The Wonder Twins”.

Vi ska ta en stor jävla slägga och förvandla de här Vita husen till tegelstenar! Det är därför vi är här, säger Dudley Perkins och tittar mig stint i ögonen.

Deras krig har pågått länge. Dudley Perkins, som med sina snälla ögon och gängliga kroppsbyggnad mest liknar en seriefigur, är en både legendarisk och smått mytomspunnen figur på den amerikanska västkusten. Han växte upp i lilla Oxnard, Kalifornien tillsammans med Madlib, Roc C, Medaphoar och de andra snuskigt talangfulla rapparna i sfären runt Los Angeles-labeln Stones Throw.

Dudley tog rap-aliaset Declaime och började rappa med Alkaholiks och Lootpack redan under mitten av 90-talet. Första soloplattan släpptes 1999, men det stora genombrottet kom under början av nollnolltalet. Då släppte Dudley två märkliga små juveler till album, A Lil’ Light (2003) och Expressions (2006), på just Stones Throw. Båda plattorna hyllades för sina poetiska, fragmentariska texter, framförda med någon slags uråldrig pratsång över skramlande Madlib-beats.

Georgia Anne Muldrow är också något helt eget. En själfull soulsångare och producent som har arbetat med de flesta på den amerikanska

undergroundscenen. Pharoahe Monch har kallat henne för sin favoritartist, Mos Def henne för ”en religion”. Precis som Dudley har hon spottat ur sig album i en rasande takt.

Olesi: Fragments of an Earth (2006), även det utgivet på Stones Throw, är en bra introduktion i hennes färgsprakande, minst sagt spirituella universum.

Det hade alltså kunnat bli något stort. Åren på Stones Throw erbjöd paret en plattform att synas, turnera och leva gott på musiken. Men Dudley och Georgia trivdes inte. De ville vidare, ville vara oberoende på riktigt. Så de rev kontrakten, enligt egen uppgift för att flytta ut i skogen och meditera.

Sedan dess har de fått barn ihop, släppt ett dussintal skivor, startat skivbolaget SomeOthaShip Connect och fortsatt föra sin arga, kompromisslösa kamp mot, tja, allt ont.

De använder musiken och sina innersta tankar som vapen.

– Hela världen bygger på negativa grejer. Du måste vara mitt inne i skiten och handskas med den för att kunna nå ut med ett positivt budskap, säger Dudley i ett försök att förklara vad de sysslar med.

– Han har rätt, ropar Georgia.

”Du måste vara mitt inne i skiten och handskas med den för att kunna nå ut med ett positivt budskap!”

>>

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 39

DUDLEY PERKINS & GEORGIA ANNE MULDROW

”Grejen är ju att ingen gör någonting rätt.

Det finns fortfarande hemlösa personer.

Folk svälter och krigar. Ingenting händer!”

Er musik balanserar mellan att vara väldigt positiv och väldigt negativ.

Först pratar ni om att vi alla är ”en” och att krigen kommer ta slut, sedan säger ni att slutet är nära. Hur går det ihop?

Dudley: Jag menar ju inte att världen kommer gå under. Jag pratar om slutet på den här jävla skiten, det som händer nu. Vi kan inte vara fångar för evigt. Är det så här det ska vara? Att någon styr över andra? Att någon, som du inte ens känner personligen, bestämmer över dig? Den där skiten kommer att ta slut. Den måste det.

Man får intrycket att ni får er energi, ert bränsle, av allt dåligt som pågår i samhället?

D: Nja. Jag tar upp det eftersom det släpper ut smärtan inom mig. Ibland sätter du på din tv klockan halv ett på natten, och så visar de plötsligt några svältande barn i Afrika. Det gör dig ledsen. Det förstör dig.

Georgia: Ja! D: Jag menar, om du vill att din musik ska öppna folks ögon räcker det att prata om vad som händer omkring dig. Och det största som händer i dag är att barn dödas av bomber.

G: ”Open up!”

D: Det finns inget annat att prata om. Vad fan ska du annars prata om? Vi kommer kanske tvingas genomlida ett smutsigt krig för att stoppa det här kriget, förstår du? Vi kommer kanske att behöva offra våra liv. Men döden kan inte skada mig, för jag kommer tillbaka!

Vi kommer vinna, vi kommer ta er. Jag kommer komma tillbaka som en liten unge och prata massa tokigheter.

G: ”Yeah! Real eternal stuff !” Är det så enkelt för er att skapa musik som det verkar?

D: Jag har aldrig sett en fågel som inte kan sjunga.

G: Haha!

D: Jag har aldrig hört en fågel sjunga fel.

G: Hörde du vad han sa? ”Jag har aldrig sett en fågel sjunga fel”. Är det verkligen SÅ enkelt?

D: Ja! När du är ledsen eller sårad kommer det ut hur lätt som helst. Ser jag en hemlös man på

40 |

| NR 5 2011

gatan säger jag ”Georgia, do your thing”. Vi går in i studion och kommer ut med en sång om hemlöshet.

G: Det stämmer!

D: Grejen är ju att ingen gör någonting rätt.

Det finns fortfarande hemlösa personer. Folk svälter och krigar. Ingenting händer! Du måste aktivera dig! Jag och Georgia har inte ekonomin som låter oss mätta massa munnar.

Men vi ser det som att vi gör soundtracket, eller signaturmusiken, till de som är ute på gatorna och jobbar.

G: Vi har inte valt det här. Hade jag inte gjort det här hade jag inte tjänat mitt öde. Jag hade dött!

Georgia Anne Muldrow säger inte mycket. När hon väl öppnar munnen pratar hon mest om naturen. ”Naturen är min musa”, kan hon säga.

Eller: ”Allt vi går till biblioteket för att hitta finns egentligen i naturen. Det är upp till oss att älska naturen tillräckligt mycket så att vi förstår att den kommunicerar med oss. Naturens gåva är ljud”.

Dudley är desto mer motsägelsefull. På scen står han och pratar om hur vi alla är ”ett”. Om kärlek, världsfred och livets härlighet. Bakom kulisserna låter han nästan bitter. Trött på att aldrig få erkännandet han tycker att han förtjänar.

– Det är inget skämt, det här. Jag är en familjefar.

Jag och Georgia uppfostrar våra barn. Jag kan inte döma andra rappare som inte gör det vi gör, för de har också familjer. Men skulle de lyssna på mina album skulle de förstå — och det här är kanske en egoistisk sak att säga — att jag är den sista sanningen.

Okej.

D: ”You know, I fell for the okey doke”. Jag

trodde att folket och bolagen älskade mig.

Jag föll för bolagsgrejen istället för att göra min egen grej. Nu fokuserar vi på det här.

Men vi har svårt att nå ut med vår musik eftersom vi inte har sålt oss.

Vad är den största skillnaden mellan hur ni sköter ert bolag, och hur det var på Stones Throw?

D: Du vet, jag tror att jag spelade en stor roll i succén med Stones Throw. Jag får inget erkännande för det, men det startade med energin som jag gav artisterna som var där från början. Mycket av det låter som jag. Madlib, Wildchild, Medaphoar... Vi har påverkat varandra mycket. Vi kommer från ett gäng som alltid har varit först med det de gör.

G: Så är det!

D: Jag menar, jag uppfann autotune. Jag är ledsen, men det är sant. 2002 gjorde jag en hel låt, ”Muzak”, där jag lät som en robot. Det var ett skämt. Nu är det den sjukaste grejen, det dödar själen, men då hade det aldrig gjorts förut. T-Pain var ju en undergroundrappare då, så jag antar att han måste ha hört den någonstans.

G: Det var ”fonky” när du gjorde det!

D: De andra på Stones Throw är fortfarande mina bröder. Vi har vårt eget bolag nu, men det spelar ingen roll. Vi är en familj.

G: De är våra grannar.

D: De är mina småbröder allihop. Och Georgia har smält in i alltihop helt perfekt. Du vet, Georgia och Madlib ska släppa en platta ihop nästa år. Den kommer stänga ner hela spelet.

Okej? Game over.

Natten har tagit greppet om Stockholm. Vi fortsätter prata om funken och hiphopen, om kampen. Georgia Anne Muldrow funderar en stund. Tar sats: – Jag tror att all musik är en spegel av folket som utövar den. Allt jag kan säga är att hiphopen kommer växa. Den kommer gråta när den har ont och jubla när den är lycklig.

Får Dudley och Georgia som de vill kommer lyckan förstås vinna på sikt. Tills dess fortsätter de att föra sitt krig och sprida sitt kärleksbudskap. Det känns betryggande.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 41

KINGSIZEMAGAZINE.SE

IMAN HAZHEER

KERI HILSON

Efter att ha försökt göra mig förstådd på min knackiga skolfranska i hotellreceptionen samt lyssnat på fransk hissmusik når jag slutligen rum 439 bokat under namnet Al-Jamaal Jones, eller rättare sagt Keri Hilson.

– Iman!Jag har en fråga. Vad är Kingsize Magazine för typ av tidning egentligen? Frågan följs av en kort tystnad tills jag brister ut i skratt efter att ha insett vad hon syftar på.

Det är inte en sliskig herrtidning. Kingsize är Skandinaviens största urbana tidning med bas i Sverige och Norge.

– Haha, oh… okay! Fast du har ingen brytning.

Var sitter du? I staterna, eller?

Jag sitter i Sverige.

– Va! Men du har ju ingen brytning alls. Du låter som en afroamerikansk man från USA. Jag tar det som en komplimang antar jag, tack!

– Det tycker jag verkligen du ska göra. Förlåt, jag ska inte intervjua dig egentligen, men är engelska ett officiellt andraspråk i Sverige?

Nej, men å andra sidan så är undervisningen i engelska relativt bra jämfört med andra länder i Europa.

– Jag kan inte komma över det här… Hehe, förlåt!

Vad gör du just nu?

– Jag är i Paris för modeveckan och ska hosta en klubb som heter VIP Room samt insupa en massa inspiration. Jag ser också fram emot att se Theophilus Londons spelning ikväll och alla duktiga designers nya kollektioner, som till exempel Jeremy Scott. Sen påbörjar jag min turné imorgon i Belgien och avslutar den i Libanon.

42 |

| NR 5 2011

Jag längtar speciellt efter att få träffa alla fans på ”Meet and Greets” för att ta reda på vad de egentligen gillar med Keri Hilson.

Du slog igenom på riktigt för ett par år sedan med internationella hits som ”Knock You Down” med Kanye West och gästinhoppet på Timbalands ”The Way I Are”. Ditt liv måste ha tagit en annan riktning rätt hastigt. Hur var det för dig?

– Allt hände samtidigt. Jag hann inte erövra USA innan jag redan syntes i resten av världen.

Mitt första TV-framträdande någonsin var på MTV Europe Music Awards, så det var direkt in i hetluften framför kameran istället för bakom, då jag varit låtskrivare ett bra tag. Man kan nästan säga att jag var känd internationellt före jag blev känd nationellt.

Hur ändrade den snabba omställningen din livsstil?

– Jag blev helt plötsligt tvungen att bry mig betydligt mer om hur jag såg ut, haha. Folk började fotografera mig mer och mer och det var i samband med att MySpace och andra sociala medier började bli riktigt stora. Man fick se presentabel ut allt oftare. Jag fick lära mig en del om mode, att vara fåfäng och vad som passar mig. Som låtskrivare sitter man i studion väldigt länge och därför blir man väldigt bekväm av sig.

Saknar du din livsstil innan det?

– Ibland… Ibland vill jag bara rocka en sweatshirt.

På tal om sweatshirts och träningskläder. Jag har hört att du är grym på basket?

– Ja, jag var kapten i mitt lag och blev utsedd till MVP två år i rad under min skolperiod!

Hur många triple-doubles gjorde du per säsong?

– Haha! Inte så jättemånga faktiskt. Jag hade ganska många double-doubles, men bara 2-3 triple-doubles per säsong. Jag ska inte ljuga, det hände mig sällan.

Vilken position spelade du?

– Allt från Shooting Guard till Power Forward.

Du var helt enkelt ”the shit” alltså…

– Haha, nä, men jag var väldigt snabb för min längd (175 cm reds. anm.) och väldigt allround.

Lite som ditt artisteri kanske?

– Ja, det skulle man kunna säga! Jag är den ambitiösa typen. Om jag ställer in mig på att göra något kommer jag att köra hårt.

Det första du ställde in dig själv på att göra var genom din grupp By D’Sign. Vad var det för något?

– By D’Sign var en grupp jag hade med två andra tjejer. Det var så jag landade mitt första skivkontrakt. Vi var 17 år och jobbade med en man som hette Marvin McIntyre som sysslade med artist development. Det var lite som bootcamp för att bli artist. Vi vaknade varje morgon

och sprang över en halvmil, styrketränade och hade sen röstcoachning i några timmar. Därefter hade vi koreografiträning hela kvällen, så det var knappt någon sömn heller. Det var min introduktion till musikindustrin.

Hur känns det egentligen för en 17-årig tjej från lilla Decatur utanför Atlanta att drillas i en bootcamp i hopp om att bli artist?

– Det handlade främst om arbetsmoral och vilken disciplin det krävs för att lyckas.

Men är det inte just vid sådana tillfällen, som bootcamp, då det finns en risk att det inte är kul längre?

– Jag ska vara ärlig... När jag var 16 år fick jag tabletter, som fungerade ungefär som vätskeersättningspiller, av en av våra tränare. De skulle pigga upp en innan spelningar. Det var en av de första gångerna jag kände att jag inte behövde sådant eftersom jag var ung och pigg. Jag upptäckte rätt tidigt att vissa delar av kändisskapet är väldigt ytliga vilket gör dig till ett monster om du inte kan hantera det. Image är såklart viktigt, men du ska inte låta det diktera dig och ditt liv.

Hur hanterar du det så att du inte blir ett monster?

– Allt handlar om balans. Du måste konstant ifrågasätta dig själv och varför du gör vissa saker som du gör. Gör du det för alla andra eller för dig själv? För du kan inte behaga alla. Du kan

aldrig behaga hundra procent av alla människor. Jag gör musik och klär mig så som jag gör för mig själv. Det är inte mer med det.

Du har fått väldigt mycket kritik för videon till singeln ”The Way You Love Me”, från ditt senaste album No Boys Allowed, på grund av de sexuella anspelningarna i videon. Vad har du för tankar kring den kritiken?

– Jag var inte förvånad över den, men jag förstod inte så mycket av den heller. I låten syftar jag på en kille, en kväll. När jag skrev den tänkte jag på mig själv i ett förhållande och vad jag vill under den kvällen. Jag promotar inte att ha oskyddat sex eller att vara en hora.

Du har tidigare skrivit en Danity Kanelåt om skyddat sex och du hade själv en så kallad Promise Ring när du var yngre. Tror du att kritiken hade att göra med att folk inte förväntade sig de sexuella anspelningarna från just dig?

– Det var kanske chockerande att det kom från mig, men å andra sidan är jag vuxen. Vad är det som är så chockerande egentligen? Jag har också sex. Jag svär också ibland, hehe. Det är inte som att jag är ett barn.

Vad skulle du vilja att folk tänker på när de tänker ”Keri Hilson”?

– På någon som slogs för sin dröm och som har jobbat hårt. Jag är inte mer speciell än någon annan.

Några stora producenter som du jobbat nära med är bland annat Polow Da Don och Timbaland, som även signade dig på sitt bolag Mosley Music. Vad har de betytt för dig och din karriär?

– Polow lärde mig att vara orädd i branschen och drog ur mig en viss kaxighet som jag inte visste att jag hade i mig, medan Timbaland är ren inspiration. Jag tror inte ens han vet vad han betyder för mig och vilket stort inflytande han haft på mig. Bara att jag fick sitta med honom i studion och titta på hur han skapar inspirerar mig än idag varje gång jag gör något. Oavsett om jag själv är i studion eller på väg ut på scen.

Vad är din drömbild av den vardag som du kommer att få när du inte längre är aktiv artist?

– Jag kommer förhoppningsvis att vara med i musikbranschen på ett eller annat sätt. Jag kan inte se mig själv utan den, oavsett om det handlar om att skriva låtar eller coacha nya artister. Å andra sidan är jag inte en slav för industrin i den utsträckningen att det skadar mig heller.

Det är viktigare att vara en bra mamma än att jobba med musik. Men livet för en 50-årig Keri Hilson utan musik behöver vi inte prata om nu för jag har fortfarande drömmar, haha. Först ska jag vinna en Grammy!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 43

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARIMBA RONEY

SYSTER SOL

Att prata om artister med tillägget ”kvinnliga” kan vara att decimera dem. Dock är det inom svensk reggae just nu – till skillnad från normen – tjejerna som tar plats. Då är det betydligt intressantare att diskutera genusaspekten.

Kingsize har pratat med en av dessa kvinnliga artister, Syster Sol, om detta och hennes nya skiva.

– Reggae — och hiphop — är kraftfulla uttrycksformer som kräver att man tar plats. De har ett direkt tilltal av att ’fan, se på mig’. Du kan inte bara vara söt och sexig utan genren är uppbyggd på att man måste ta plats. Jag tror att det är attraktivt för svenska kvinnor som är trötta på, om man ska ta till en klyscha, det svenska ”lagom”. Vi har fått ett behov att hävda oss, säger Isabel ”Syster Sol” Sandblom på frågan om varför det faktiskt finns relativt många kvinnliga svenska reggaeartister.

Hon har själv samlat flera av dem, plus rappare, på låten ”Bland dom”. Medverkar gör Serengeti, Miss Relli, Etzia, Cleo, Frida, Lela från Svenska Akademien och Hanouneh. Mastercat i Serengeti och Syster Sol hade länge funderat på en sådan låt, inspirerade av ett samarbete bland jamaicanska kvinnliga artister och trötta på att få frågan varför det fanns så få kvinnliga artister när det inte stämde. Syster Sol hörde ett beat och skrev en vers som hon insåg passade och skickade sedan vidare skissen till de andra. Just stödet och samarbetena tror hon är en anledning till att flera tjejer kommit fram.

– Vi samarbetar och backar varandra så hårt.

Det är som en gemytlig familjestämning mellan oss alla. Istället för att konkurrera lyfter vi varandra. Det finns såklart tjejer inom alla gen-

44 |

| NR 5 2011

rer, men de vågar kanske inte släppa något eller uppträda offentligt och kommer därmed aldrig fram.

Att svensk reggae har en framtid, oavsett kön, tror hon absolut.

– Det har man ju märkt med Kapten Röds genomslag. Reggae är en fin musikstil som många kan relatera till oavsett bakgrund, samhällsklass och framförallt ålder. Både småbarn och gamlingar gillar det, det tilltalar alla. I Sverige har vi behövt den här tiden för att hitta våra egna stilar och nu har vi börjat nå ut medialt också.

Förut har det vuxit på gräsrotsnivå vilket är häftigt, men nu insåg väl media att det inte gick att ignorera längre. Det är för många som lyssnar på det.

I slutet av september släppte Syster Sol sitt andra album Kichinga, ett reggaealbum där hon enligt henne själv vågat ta ut svängarna mer. Dels genom att inkorporera influenser från andra genrer men också genom att göra ett album med texter både på engelska och svenska. Det fanns aldrig någon tanke bakom det utan hon sållade helt enkelt bara ut från de cirka 20 låtar hon skissat på den senaste tiden.

– När jag skriver på engelska blir jag mer poetisk, det är lättare att måla upp ett bildlandskap.

På svenska är det mer nära, mer personligt, mer

rakt på sak. Men det kan lätt bli corny på svenska, så det är en utmaning.

En av hennes egna favoritlåtar på Kichinga är ”Secret Places”.

– Texten är stark för mig. Den handlar om att vi människor bygger upp murar för att vi tror att vi måste vara på ett visst sätt. Tanken på att det är någonting fel på oss och skyddet vi bygger upp skapar knas när vi möter andra människor. Vi har alla samma demoner, vi behöver inte skämmas. Men om man ser det på en global nivå, uppstår mycket lidande och skada i världen när vi håller fast vid murarna, Albumets spretighet menar hon representerar henne själv. Hon hävdar att hon är en spretig person och säger att hon inte gillar att bli placerad i fack. Men även om hon nämner att såväl Robyn som Billie Holiday går varma hemma i stereon är det ingen tvekan om att det är reggae hon älskar.

– Det som jag blev såld på var kombinationen av en urban subkultur som predikade kärlek.

Det var någonting som jag saknade i den övriga musikvärlden. Inom reggae finns det också humor och en självdistans, den är så opretentiös.

Man kan göra en låt om Gud, en om sex. Och baktakt är bara så jävla fett!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 45

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

CLEO

F

rån björkarnas stad kommer en av de absolut hetaste rapparna just nu. Hon har, tillsammans med sitt liveband, fått ett välförtjänt rykte om sig att vara oerhört bra på scen. Den känslan har Cleo nu överfört till skiva i och med det spännande debutalbumet Left the City Burning.

Umeå är en stad som har producerat bra grupper inom flera olika genrer som pop, rock, punk och hardcore. Men det finns även ett väldigt produktivt kollektiv (Random Bastards) som bland andra innehåller rapduon Trainspotters och, enligt mig, en av Sveriges mest intressanta rappare just nu — Cleo. I den kända studion Tonteknik i Umeå har hon tillsammans med Pelle Henricsson (som har spelat in med bland andra Refused) och sitt liveband skapat en skiva som utstrålar energi, andas livehiphop à la The Roots och är ett skönt tillskott till svensk hiphop 2011. Förutom att spela in och spela live jobbar Cleo även med workshops tillsammans med Syster Sol och andra där de uppmuntrar ungdomar och barn att söka efter sin kreativa ådra. Hon jobbar också som musikkonsulent och det känns som att Cleo mer eller mindre lever och andas musik.

46 |

JENNI SANDSTRÖM

| NR 5 2011

Skivan är oerhört välspelad och låter väldigt bra. Hur tänkte du när du valde att göra en livebaserad skiva?

– Låtarna på skivan är låtar jag har spelat live ett tag nu. Det är från början beats från olika producenter som vi nu valde att tolka live i studion.

Jag bodde i Stockholm när jag kom igång med musiken och sedan när jag kom hem till Umeå igen kände jag ett stort behov av att spela med liveband. Jag satte ihop ett band och vi började spela och tolka de låtar jag redan hade spelat in, på ett helt nytt sätt. Det kändes som att jag ville sammanställa de låtarna på det här sättet, innan jag går vidare och gör ny musik. Vissa kanske har hört en del låtar innan men på skivan kommer de verkligen till sin rätt på ett nytt sätt.

Man får en skön livekänsla när man hör skivan. Det känns lite som att skivan agerar som en affisch inför framtida konserter med Cleo plus band, en slags teaser. Håller du med?

– Absolut, det är lite av det som är poängen också. Jag vill att folk ska bli sugna på att se mig och bandet live när de hör skivan. Jag kan säga som så att när jag blev gravid och flyttade till Umeå var det som att ett helt år försvann. Jag uppträdde men gjorde inte någon musik. Det kändes som att jag stod still medan alla polare som rappar tog flera steg framåt i karriären. Nu känner jag att de grejerna som hände polarna håller på att hända mig. Så jag vill att mitt de-

butalbum ska symbolisera mig, jag vill att folk ska bli nyfikna på mig helt enkelt. Sedan kanske man kan experimentera mer på nästa släpp.

Hur fungerar det att ha ett litet barn och att kombinera det med musiken?

– Det är väldigt svårt. Det blir mycket att göra, helt klart. Men som tur är så har jag en man sänd från ovan. Han är underbar. Men det är synd för vi har spelat tillsammans i typ ett år, men det är svårt att fortsätta med det när vi har barn. Båda två kan inte vara borta samtidigt, speciellt inte när man kan få ett gig bekräftat några dagar innan man ska spela.

Visst har du ett spännande projekt på gång uppe i Umeå där bland andra Promoe är inblandad? Kan du berätta mer om det?

– Ja, det är väldigt kul. Det är Kulturverket i Umeå där jag jobbar som har startat det. Deras koncept är att små barn säger åt professionella musiker hur de ska göra och det följer med i alla projekt de gör. Man försöker ändra så lite som möjligt på de idéer barnen kommer med.

För vårt projekt så är det barn i olika åldrar som skriver texter och gör beats. Jag har varit med när de har jobbat, liksom Mofeta, General Knas och Syster Sol bland andra. Vi jobbar utifrån min och Syster Sols workshop som heter ”Tell Dem!”, där vi låter barnen prova en genre de kanske inte alltid är vana vid. Vi vill att de

ska komma ur sitt skal och pröva på något nytt, att ta för sig. Sedan kommer Promoe att få en klump med beats och texter från barnen. Då kommer han att välja ut de personer han vill jobba med, som Embee till exempel, för att skapa en skiva utifrån barnens material, som ska vara klar 2013. Han ska tolka det så att han och dem han väljer att jobba med kan rappa det och att det passar dem, men man ska försöka ändra så lite som möjligt i barnens material.

Kul grej! På tal om Umeå, fungerar det bra att jobba med Umeå som bas? Hur är det jämfört med Stockholm som du bodde i ett tag?

– Hela den här skivan känns väldigt Umeå för mig och Umeå är fantastiskt på många sätt. De som håller på med musik där jobbar verkligen hårt, folk har egna kontor och jobbar dagligen.

Kolla bara hur hårt mina kollegor i Trainspotters/Random Bastards jobbar. Men samtidigt saknar jag mitt hiphopcrew i Stockholm. I Umeå är det i princip jag, Eric och Hannes (Trainspotters, skrib. anm.) och det är inget fel med det, vi har hängt ihop sedan vi var små liksom. Men man saknar att kunna glida ut på en klubb och träffa en massa kompisar och kollegor som i Stockholm. I Umeå är det mest pop och rock tyvärr... Vi får se, vi trivs fortfarande bra i Umeå. Men jobbmässigt är jag mest i Stockholm och framöver kanske vi flyttar ner igen. Sedan är i och för sig uppbackningen i

Umeå helt sjukt bra, både från media och från folk i staden. Det är guld värt.

Jag kan tycka att du förtjänar mer uppmärksamhet utanför Umeå dock. Till exempel från media baserad i Stockholm. Håller du med?

– När jag har varit i Stockholm har media ändå varit ganska softa med att uppmärksamma mig.

Det har visserligen inte alltid haft jättemycket med min musik att göra utan det handlar ofta om att jag är en tjej i en industri där de flesta är killar, och det kan man väl tycka vad fan man vill om… … men samtidigt är ”all PR, bra PR”? Grunden i media och många andra världar kanske är skev men du får ändå plats i media. Man får fokusera på det kanske?

– Ja, absolut och jag bryr mig inte så himla mycket. Jag tror att andra bryr sig mer om det än vad jag gör egentligen. Men däremot kan man väl tröttna på vissa frågor som man alltid får, men det får man väl ta. Som när de frågar hur det känns att vara ensam tjej i branschen, vilket inte alls är fallet. Det finns hur många grymma brudar som helst!

Det känns som att din musik kan fungera även i andra länder. Du har kontakt med Eternia från Kanada och har andra kontakter runt om i Europa och världen. Har du några tankar

på att försöka nå utanför Sveriges gränser?

– Ja, det är något jag verkligen vill. Det känns som att musiken skulle kunna funka i andra länder faktiskt. Det känns också bra, genom mina vänner och kollegor kan jag få kontakt med folk i hela världen. Jag har flera bra personer runt omkring mig nu, vilket jag inte alltid haft. Men nu har jag ett bra bokningsbolag, bra vänner och bra kollegor så nu finns det absolut goda möjligheter. Men det allra bästa sättet att sälja in mig till någon är att visa hur jag är live känns det som. Det är också en anledning till att skivan låter som den gör. Sedan har faktiskt jag och Eternia snackat en del om att göra en låt tillsammans och det vore så jäkla grymt. Jag ser upp till henne så sjukt mycket.

Du sade att den här skivan är en slags sammanställning av det material du spelat med live, innan du tar nästa steg i karriären. Vad blir nästa steg? Vet du det redan nu?

– Jag skulle vilja jobba med en producent och verkligen grotta ner mig med den personen och göra ett mer ”producerat” album. För det är något jag har saknat i och med den här skivan. Jag älskar mitt band men samtidigt måste man ta hänsyn till så många fler när man spelar in med ett band. Man vill att alla ska trivas och framför allt att alla ska känna en bra vibe när man spelar in. Och det hade vi verkligen när vi spelade in plattan!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 47

KINGSIZEMAGAZINE.SE

NIKLAS GREES

HANNA GREES

PENGA’ PER

Varför tror du att du upptäckte just äldre hiphop och inte dagens artister som Lil Wayne till exempel?

– Jag vet inte riktigt varför och det är inget som jag har tänkt på egentligen.

Men jag vet att många andra som känner till dig tänker på hur det kommer sig att du har helt andra referenspunkter än de flesta av dagens unga rappare där många knappt vet vilka Eric B & Rakim är?

– Tyvärr är det så men jag har under senaste året börjar lyssna på just ny hiphop och börjat förstå det fina med vissa artister. Kendrick Lemar, Blu, Frank Ocean, Mac Miller och Odd Future har visat att idag finns utrymme för flera olika stilar inom hiphop och att det inte bara är ett sound som gäller längre.

Känns det viktigt för dig att kunna hiphopens historia för att stå för din musik?

– Jag har ju många referenser till gammal rap.

En låt på min platta heter ”Hur cool kan en vit man bli” vilket är en gammal låt med Kool Moe Dee. För mig var det viktigt att förstå var allt kom ifrån för att själv kunna göra det.

Inom dagens hiphop i Sverige har de flesta nya rapparna mest blickat mot framtiden men nu börjar en ny generation att ta plats. En generation rappare som har mer gemensamt med det tidiga 90-talssoundet än dagens klubbmusik. Penga’ Per är en av dem.

Som student på Fryshusets raplinje, där hans lärare varit inga mindre än legenderna Aaron Phiri och Leafnuts, har han under det senaste året fått en enorm buzz med hiten ”Alla guzzar i orten har Comviq” vars video hittills genererat 40 000 views på Vimeo.

Frågan vi alla ställer oss är:

heter Ultimate Hiphop Collection när jag fyllde 12 och favvolåten på den var ”Paid In Full”.

Första gången jag hörde den tänkte jag vad är det här? De trummorna och basen tillsammans med Rakims flow var det bästa jag hade hört .

Jag har få minnen av första gången jag hörde en låt, men den gången kommer jag verkligen ihåg.

Vem är Penga’ Per? – Penga’ Per är Per Oknemark, 19 år gammal från Saltsjöbaden, Västra Nacka.

Jag började lyssna på hiphop när jag spelade basket när jag var 12-13 år. Basket var det bästa jag visste, jag kunde lära mig allt om gamla basketspelare och någonstans på den vägen fattade jag att det här är musiken som går med det. Jag var aldrig en bra basketspelare så jag försökte mig på att rappa och fastnade för det då jag tyckte jag var rätt bra på det. Jag fick en samling som

När började du rappa?

– Det var när jag började högstadiet. Då var det tyvärr mycket Eminem som inspirerade mig men efter att ha lyssnat nästan bara på honom i något år så tappade jag det helt och började intressera mig för när folk började rappa i mitten på 70-talet och början av 80-talet och ville lära mig allt om det. Jag lyssnade mycket på soundtracket till Wild Style och hela den bagen och skrev en del rim på engelska med det avskalade flowet de hade på den tiden

48 |

| NR 5 2011

Du är inte bara influerad av musiken, du har också anammat hela den tidens hiphopestetik.

– Jag tycker att de absolut bästa åren inom hiphop är 88-92. Yo! MTV Raps-åren.

Då var du knappt född!

– Jag föddes -91. Men då fanns det så otroligt många sounds inom hiphop. Det fanns Miami Bass, New Jack Swing, det fanns Native Tounges och Public Enemy-grejen. Det fanns HipHouse och det klassiska Marley Marl-soundet med mycket fly rap, gangsta rap och så vidare.

Genom Yo! MTV Raps kom hela den här grejen ut till hela världen. Samtidigt började sportföretag att ändra sina kollektioner för att de skulle passa på gatan. De som modemässigt har inspirerat mig mest är R&B-gruppen Bel Biv Devoe för de flummade ut så mycket och var väldigt influerade av basket som jag själv kommer ifrån. De hade attityden och mixade R&B med hiphop och andra R&B-grupper tog efter dem. Min dröm är att göra New Jack Swing på svenska och jag önskar att jag kunde sjunga bra, vilket jag inte kan.

Du har sagt att Per är här och Penga’ Per är ”way out there”. Hur skiljer du på ditt artisteri och ditt privatliv?

– De går ofta ihop rätt mycket men Penga’ Per

vill alltid underhålla och ha egot hos en superstjärna medan Per är mer osäker och tillbakadragen.

Har Penga’ Per gett Per ett bättre självförtroende?

– Det har han gjort. Innan jag började rappa var jag inte bra på något alls. Jag är uppvuxen i Saltis där det finns ett sätt man är på och jag var aldrig så utan hade andra intressen som aldrig var viktiga för någon förutom mig själv. När jag började rappa upptäckte jag att stå på scen var något jag faktiskt var bra på.

och min röst blir najs av det så jag la ett C.L. Smooth-flow som funkar perfekt till beatet.

Svensk hiphop idag är oftast ganska allvarlig, hur tror du att du kommer bli mottagen?

– Jag tycker jag får rätt bra mottagande, i alla fall av dem som lyssnar på hiphop och kan sin hiphop. Jag vet inte om alla fattat att jag inte alltid är jätteseriös, mycket av det jag gör är med glimten i ögat.

Det finns en tråd på Whoa där inte alla uppskattar din grej, vad har du att säga till dina haters?

– Jag tror inte riktigt att de förstår sig på tiden som jag är influerad av och att det var mer ok att vara lustig och ha en feminin stil då. Det finns många rappare som är jävligt mycket bättre än jag men jag ser mig ändå mycket mer som en artist med image och med helhet medan det finns jävligt många som bara är rappare.

Varför namnet Penga’ Per? – Först var det Parra Per och det lät nice men sedan tänkte jag på rap-namnen som fanns på slutet av 80-talet då man kallade sig Money B och Money Wiz till exempel och började kalla mig Penga’ Per istället.

Du har en väldigt egen stil på scen och kan ibland uppfattas väldigt feminin i ditt uttryck, var kommer det ifrån?

– Det kommer mycket från hur folk uppträdde på det sena 80-talet. Om du kollar på Will Smith när han uppträder på Arsenio Hall så kommer du se var jag fått min stil ifrån. Jag kan fatta att den i dagens hiphopvärld kan uppfattas som rätt så faggig men det är en annan tid av hiphop. Det är en tid då folk byggde på sina uppträdanden och för mig känns det nästan viktigare än att släppa bra album.

Den fräsha prinsen av Saltsjöbaden är titeln på din debutplatta. Vad kan vi förvänta oss av den?

– Hela skivan är producerad av enbart en beatmaker/producent som kallar sig för Gonza (inte Gonza Blatteskånska) och han är väldigt inspirerad av J-Dilla och neo-soul från mitten av 90-talet. Det är inte det jag kan mest om men jag tycker att jag har en röst som passar bra till den typen av musik. Vi hittade varandra för ett år sedan då jag inte var ett namn och han hade aldrig släppt något själv och tillsammans lyckades vi skapa en helhet. Soundet påminner lite om J-Dilla fast med något smått popigt i det som gör att människor som inte lyssnar på hiphop kan komma in i det. Lite som jag tror Pete Rock & C.L. Smooth tänkte när de gjorde The Main Ingredient, väldigt hiphop men samtidigt enkelt för folk att ta upp. Jag tror att folk som inte gillar min rap kommer att digga Gonzas beats i alla fall. Min favoritlåt på plattan heter ”Vibea på” som faktiskt är lite av en hyllning till C.L. Smooth. Jag var lite förkyld den dagen

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 49

KINGSIZEMAGAZINE.SE

ALEXANDER KIHLSTRÖM

MEHRDAD VESALI

CAKEBOY

Sollentunasonen är än så länge relativt okänd hos de flesta av Kingsizes läsare. Trots det har han redan fått möjligheten att uppträda för storpublik runt om i USA, Centralamerika och Europa.

Då tillsammans med barndomsvännen Million Stylez, men nu är det dags för Cakeboy att skina på egen hand, med EP:n Make It som nyligen släppts via Kingsizes hemsida.

arim Yousfi, som han egentligen heter, förvandlades till Kakan hos vännerna, blev sedan Cake och till slut — Cakeboy. Cake är som bekant också slang för pengar i USA och alla eventuella kopplingar till bakverk kan härmed begravas för gott. När Karim växte upp påverkades han, liksom väldigt många 80-talister, av sin storebror som lyssnade och själv höll på med hiphop. Storebror känner nog de flesta till som Dalil, som rappat en del med Ken Ring live och på skiva. Det var också live som Cakeboy fick ta del av hiphop på riktigt utanför hemmet. Han fick följa med storebror på vissa spelningar med Ken Ring för att se hur det faktiskt gick till. Intresset höll i sig och efter ett tag försökte Cakeboy sig på att spela in egna låtar, som var av varierad kvalitet. Men han fortsatte och musikintresset delade han med sin två år äldre vän och från början baskettränare; Million Stylez. Det var mycket på grund av denna vänskap som Cakeboy senare följde med Million ut på turné. Han har varit hypeman men även kört egna låtar som ett slags förband till vår svenske dancehallstjärna som turnerat runt om i världen.

50 |

| NR 5 2011

Det måste ha betytt mycket för dig att ha med Million Stylez, med all hans erfarenhet och kunskap om branschen?

– Ja, verkligen. Million har varit som en mentor för mig. Jag har spelat in i hans studio och han har hjälpt mig väldigt mycket. Han kan höra mig rappa min text i studion och ge mig tips på vad jag borde tänka på och hur jag kan göra istället och så.

Ni har varit i USA en del. Hur har de äventyren påverkat ditt musikskapande?

– Det har varit otroligt inspirerande att vara där. Jag har fått leva min dröm genom Million Stylez kan man säga och han har varit som en extra storebror för mig. Den erfarenhet jag har fått genom att turnera med honom går inte ens att beskriva, det är det bästa jag har gjort. Jag har verkligen fått mersmak för att uppträda för en stor publik.

Någon annan som har funnits för dig genom åren är brorsan Dalil. Vad har han betytt för dig och din karriär?

– Oerhört mycket. När han rappade med Ken så var han ”the shit” i Sollentuna. Folk såg upp till honom och de såg mig som lillebror som

skulle vara lika grym. Men jag var faktiskt ganska dålig om jag ska vara ärlig. Jag fortsatte dock och brorsan inspirerade mig till att göra det jag gör idag.

Brorsan rappar inte längre men vad tycker han om din musik idag?

– Han gillar det och supportar mig fullt ut.

Men han gillar mer old school rap och tycker kanske att jag kör lite för ”commercial” ibland.

Samtidigt vill jag göra musik som spelas på klubben, musik som folk faktiskt lyssnar på.

Om man kör boom bap idag så blir man tyvärr ganska förbisedd. Men jag tycker att man kan blanda det nya och det gamla, som J. Cole till exempel. Det är så jag vill göra, jag vill blanda lite olika sounds till en ny grej.

Du har spelat mycket med Million och hängt med runt i världen, men när bestämde du dig för att fokusera på dig själv och släppa den här EP:n?

– Grejen är att jag alltid har sysslat med min musik samtidigt, även om det kanske inte har sett ut som det utifrån. Nu är det rätt timing och jag har grymt folk runt omkring mig så det känns helt rätt att släppa EP:n nu.

Ja, det måste vara riktigt skönt att ha en så bra uppbackning från folk i branschen? Inte bara Million utan Adam Tensta, Eboi, Gameboii, med flera.

– Det känns skitbra att få jobba med så otroligt duktiga individer. Men det känns ändå väldigt konstigt i Sverige. Man får inte ge någon för mycket cred för då kan det ses som en svaghet hos dig. Man får inte berömma folk inom svensk hiphop. Så är det inte alls inom dancehallscenen till exempel, där är det mer kärlek och öppenhet. Jag är mig själv och jag ger cred om en person förtjänar det. Jag håller inte tillbaks. Om du ser det som en svaghet då… det struntar jag i faktiskt. Jag tar också gärna emot beröm och cred utan att döma någon för det, det känns som en naturlig reaktion. Det är konstigt att folk har så svårt för det inom svensk hiphop. Men de jag har jobbat med har samma syn på det som jag har, känns det som.

– Det är klart att man har tänkt på det. När jag var i USA, Costa Rica, Mexiko och Europa skaffade jag många kontakter. Efter en USA-resa kom jag hem med fickorna fulla av visitkort från alla möjliga artister och DJ:s, haha. Men det är så det fungerar, det handlar om att knyta kontakter i den här branschen.

jag lyssnar på hiphop nu för tiden. Jag kommer alltid att älska hiphop men dancehall och reggae berör mig på ett annat sätt. Man pratar om känslor och vänskap på ett annorlunda sätt där tycker jag. Så jag skulle gärna vilja testa att rappa på en riddim, med Million eller ensam, det vore riktigt kul.

Det är viktigt och något som många tyvärr är ganska dåliga på i Sverige. Men hur bemöts en svensk rappare som kommer till USA och turnerar med en stor dancehallartist?

– De blir väldigt förvånade. ’You’re all the way from Sweden, touring here?!’. Men jag tar för mig och jag knyter kontakter. De som har hört min musik har gett mig väldigt bra respons så jag hoppas på att åka över mer och göra grejer där borta. Man kan styra det från Sverige, via Internet, men det är ändå alltid bättre att göra det ”in person”.

Det finns vissa specifika förutsättningar och möjligheter för att slå i Sverige, men det finns också en möjlighet att slå i utlandet.

Du rappar på engelska och har helt klart möjligheten att nå ut med ditt sound, är det något du har tänkt på?

Du har varit med på dancehallscenen i flera år kan man säga, men som rappare. Har du själv funderat på att göra dancehall?

– Jag har velat provat att köra på en riddim länge nu. Grejen är att jag faktiskt lyssnar mycket mer på dancehall och reggae än vad

Nu är EP:n ute och trots att du har varit i kontakt med vissa stora skivbolag så väljer du att släppa den på egen hand, hur kommer det sig?

– Jag har gett upp hoppet om skivbolagen i Sverige. De börjar strama åt hiphopen mer och mer här i landet, framför allt engelskspråkig hiphop.

Därför kör jag mitt eget race och släpper via er, Spotify och iTunes. Det kändes som att hiphop var på väg att bli hur stort som helst i Sverige för ett par år sedan men det är något som håller det tillbaka. Det är något som hindrar utvecklingen, vilket är tråkigt. Jag tror att skivbolagen har ett stort ansvar där, de stora bolagen står bakom den mesta musiken du ser på topplistorna och hör på radio idag. Men jag kommer att göra min grej utan att kompromissa eller sälja ut. Måste jag då göra det på egen hand – då gör jag det. Alla som känner mig vet att jag gärna och ofta tar för mig!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 51

KINGSIZEMAGAZINE.SE

MARIMBA RONEY

GENERAL KNAS

Efter tio år med Svenska Akademien och tredje soloalbumet Kärlek och revolt! nyligen släppt är General Knas idag vad man kan kalla en veteran inom svensk reggae. Med sin karaktäristiska röst varvar han deejaying och sång och fortsätter att sprida sitt budskap.

52 |

| NR 5 2011

– Jag ser mig mer som budbärare än som artist.

Budskapet kommer i första hand, artisteriet i andra. Musiken är mitt forum att föra ut det, säger Ivan, som han heter privat, på telefon från sin nya hemstad Köpenhamn.

Ivan växte upp i Skåne och där har alltid Peps Persson, den första svenska reggaeartisten, haft en speciell status. Även på hemmafronten, där mamma hade kassetter med Peps och Bob Marley som Ivan lyssnade på och sög åt sig. ”Man ska inte röka cannabis, den ende som får göra det är Peps”, sade Ivans mamma.

– Det är väl så morsorna förhoppningsvis kommer att säga om mig, säger Ivan och skrattar.

Hans kärlek till cannabis har dokumenterats väl i media efter att han skickat hampafrön till Dagens Nyheter i samband med släppet av singeln 12/12, som handlar om, just det — cannabis.

Ivan berättar stolt att Peps har skrivit en positiv hälsning om låten i gästboken på General Knas hemsida.

Men du förstår att du kommer att få leva med den här låten och hampafröna för alltid i din karriär nu?

– Jag är fullt medveten om konsekvenserna.

Jag har

socionomutbildning men kommer väl aldrig att få jobba som socionom i Sverige nu. Det kommer säkert att vara dubbelt så många poliser på mina konserter nu än innan. Men jag har aldrig hymlat inför vänner eller familj att jag gillar att röka spliff. Jag har gjort det då och då sedan jag var runt arton år. Och det är många som kommer fram, vanliga grannar som inte röker, och säger att det är fett att jag står upp för det jag gör. Jag tyckte på det hela taget att det var dags att kunna göra en sådan låt och hoppas få till en debatt i alla fall.

Singeln har fått många views på YouTube och i Kapten Röds fotspår har större media fått upp ögonen för svensk reggae. Har det hänt något med svensk reggae på sistone eller är det bara media som börjat uppmärksamma det?

– Jag tror att det är både och. Det har egentligen funnits en våg ganska länge, de som uppmärksammas är inga debutanter. Jag tror att reggae numer anses mera rumsrent och acceptabelt — medelklassen har börjat förstå att det inte bara handlar om cannabis — och sedan har även vi artister utvecklats och blivit bättre.

Fast för mig personligen ser jag ingen större vinning i att mainstreammedia skriver om mig.

Mitt mål är inte att komma in i den svängen, vad de som bestämmer vad som är häftigt tycker är häftigt nu, det skiter jag i. När jag var med i Akademien blev vi kontaktade av större skivbolag men vi tackade nej. Vi hade våra spelningar och var väldigt bekväma med det, och så är det för mig nu också, det är det som är det viktiga.

Om du tittar tillbaka på Svenska Akademien, hur ser du på den tiden idag?

– Svenska Akademien var en stor del av mitt liv, jag var en liten pojke när jag började.

Vi är som en familj och jag har fortfarande kontakt med de flesta. Det var en fantastisk tid, lekfull och kämpig.

Jag är fett stolt över vad vi gjorde musikaliskt, det fanns ju knappt några som körde på svenska så vi var ju lite av pionjärer. Jag ska inte blåsa upp det hela, men känner en stor ära över att ha varit delaktig i att skapa en scen och hoppas att den växer ännu mer. Att det kommer fler hungriga mickmördare, både tjejer och killar.

På vilket sätt skiljer sig Kärlek och revolt! från dina tidigare skivor?

– Den är mer fokuserad och destillerad. Teman är åtskilda från låt till låt. Jag har samarbetat med lite nya producenter och jag har utvecklats som sångare, hoppas jag. Grejen är den att jag nog vill vara sångare men är bättre på att deejaya. Jag älskar båda; det fetaste som finns är att lyssna på en monoton röst som bara deejayar stenhårt på en rytm, som Bounty Killer. Att toasta känns rätt i rösten för mig men att sjunga är som att nå en andligare nivå, man når högre upp i huvudet. Toasta gör man mer med könsorganet.

Så vad är budskapet du vill förmedla?

– Att vi alla hänger samman, vi hör ihop, vi har samma hjärta i botten och tillhör samma familj.

Och vad det utmynnar i. Att vi därmed måste respektera varandra, ta hand om varandra, vara rättvisa i fördelningen av alla resurser på planeten. Men hur vi ska komma dit vet jag inte.

Politiska partier och sådant verkar inte funka så jag försöker göra det genom musik.

Det låter väldigt mycket som...

– .. jävla slogans för Miljöpartiet! Att försöka beskriva sådant i korta meningar blir lätt så.

Nej, jag tänkte mer att det låter typiskt ”reggae”. Men att reggae och dancehall ändå är så politiskt inkorrekt, att dess olika budskap kan vara både dess styrka och dess svaghet.

Att den vägrar att anpassa sig till samhället är någonting som jag gillar, i princip, men sedan gillar jag inte alla budskap jämt.

– Reggae har ju format mina åsikter och min identitet jättemycket då jag lyssnat på den sedan jag var liten. Jag kan hålla med om att det finns en viss tillfredställelse i utanförskapet och bristen på politisk korrekthet och jag tycker att reggaen är fantastisk för att den har en sådan bredd. Allt från religiösa hymner till daggering där det bara är fitta, fitta, fitta, och sociala budskap och allt däremellan. Och speciellt när man ser vad det som är politiskt korrekt egentligen innebär, i denna värld av kapitalism och så kallad demokrati. Samtidigt har jag ingen vilja att försvara till exempel den jamaicanska homohetsen och den hatpropagandan. Jag kan förstå de homosexuella men betvivlar samtidigt att stoppa konserter är rätt sätt att få stopp på det. Man sätter sin egen identitet framför hela bilden. Men det är svårt att börja dra i.

Nu väntar en gemensam höstturné med Syster Sol. Ivan har köpt en ny uniform och för att citera hans hemsida: ”Generalen är tillbaks i full stil!”

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 53

KINGSIZEMAGAZINE.SE 54 |

EMILIA MELGAR

KAPTEN NIMO

| NR 5 2011

ERIK BY ERIK

Det finns en stor överraskningsfaktor hos Nimo Cheebs. Eller kanske bör vi hellre kalla det mystik. För många är han Safe House-rapparen som gett ut mixtapet Brush från en annan mush vol. 1 och 2, varit med på otaliga Safe House-låtar och som nu på senare dagar också har en grupp tillsammans med Thomas Rusiak, Adiam Dymott och Näääk som går under namnet Hur högt. Även om allt det stämmer, är Nimos musikaliska CV betydligt längre. För att citera vapendragaren Näääk så har Nimo varit större mycket längre än vad vi tror.

–Vem har varit och pillat på mina grejer?

Det brukar vara någorlunda ordning och reda i Safe House-studion men just nu verkar det vara tvärtom. Det är en smått irriterad Nimo Cheebs som försöker få ljudet att komma ut från högtalarna, men inget händer. Gula sladdar, röda sladdar och en tekniker (förmodligen en annan Safehouse-medlem) som agerar support via mobilen, men ljudet vill inte strömma ut. Nimo ber om ursäkt och förklarar att det ofta blir så här, men att han inte vet vem som är skyldig.

Det är hans nya album som fått arbetsnamnet Lock Stock City som ska genomlyssnas. ”Gungar fram”, första singeln från det kommande alstret, slog ner som en blixt från klar himmel mitt i sommarvärmen och släckte alla tvivel om att Nimo var försvunnen för evigt. Låten blev precis den radiodänga han väntat sig och ännu en gång katapultkastades Cheebish rakt in i spelet.

– Det låter kaxigt som fan, men i min värld hade det varit sjukt om ”Gungar fram” inte hade fått den uppmärksamhet som den fick. Jag tänker: ’Vad mer vill du ha?’. Det är en sommarlåt, radio diggar den, tuggarna i förorten kan digga den, svennarna kan digga den, alla kan digga den. Och det är så jag vill att det ska vara. Även om den första singeln blev något av ett sommar-anthem kvarstår det faktum att det varit tyst kring Nimo Cheebs under en längre tid. När han nu åter står i rampljuset med ett genomarbetat projekt som väntas komma ut i slutet av november är det inte särskilt svårt att ställa sig frågan: Varför har det varit tyst?

– Efter att jag gjorde Brush från en annan mushtapen, vilket var under en rätt lång tid, hände det ganska mycket, även i mitt privatliv, men sedan släppte Näääken också sin platta och det

var ju skitstort. Då var jag tvungen att jobba med honom och kunde inte lägga all fokus på att göra mina egna låtar. Plus att jag inte tror att jag var där, psykiskt. Jag var helt tömd på känslor. Jag är en sådan som inte bara kan sitta och komma på en låt. Jag måste ha varit där emotionellt för att kunna beskriva den grejen tillräckligt bra för att kunna få någon annan att vilja lyssna på det. Om jag inte är inspirerad eller blir berörd i mitt riktiga liv, så kommer inga låtar. Därför försvann jag — för jag hade inget att säga.

Det har blivit allt viktigare för Nimo att endast representera sig själv i sina låtar och att bara gå efter vad han känner och hur han själv resonerar. Det är något av en målsättning; om 10 år ska han kunna blicka tillbaka och fortfarande kunna stå för, och känna igen sig i vad han säger idag. Men så har det inte alltid varit. För 10 år sedan var Nimo medlem i gruppen Majestic 3 tillsammans med Price-bröderna Magnum och Mackan. M3, som trion kom att kallas, blev den första plattformen för Nimos svenska rap. Hade det inte varit för M3, hade Nimo förmodligen inte rappat på svenska. Men mycket var annorlunda då, inte minst ambitionen. Under den tiden var inte Nimos plan att han skulle vara musiker. Musiken var bara en av många saker han gillade att göra och som fyllde hans vardag.

Idag har Nimo andra tankar. Han har insett att han kan bygga sig ett liv och en karriär på sin musik och att han har en gåva som är minst sagt värd ett ärligt försök. Även om många ifrågasatt honom, hans val och det sätt han levt på, är den musikaliska drömmen alltid där och då känns M3 ganska avlägset. Kanske för att han enligt egen utsago lät mycket sämre då än han gör idag, men också för att han inte alltid var sig själv.

– Idag vill jag inte att det ska bli som med M3, att jag gör en grej som egentligen inte var min

grej. Jag tyckte ju att det var kul, men jag hade inte den inställningen att jag måste göra mig.

Nu när jag lyssnar på M3 känns det som att: ’Shit, det där är inte ens jag.’ Det var bara jag som försökte lära mig rappa på svenska. Jag sa bara samma saker som de andra sa. Nu går jag bara totalt efter vad jag gör och tänker. Till och med de sakerna som kommer att låta barnsliga och omogna, är etthundra procent jag.

Det är inte alltid lätt att fastslå hur det som är etthundra procent Nimo verkligen låter. Även om han har en förkärlek till reggaen, är det inte mycket på den kommande skivan som har samma vibe som ”Gungar fram”. En del av låtarna snuddar vid funkpsykedeliska beats blandat med personliga texter och utelämnande förklaringar om rapparen själv och hur hans liv ser ut.

Här fyller musiken nästan en dagboksfunktion.

Med det är inte allt. Andra låtar, som exempelvis ”Mitten av min hand”, är betydligt kaxigare och vittnar om en stöddigare Nimo. Som om det inte vore nog levererar han också sång på skivan, något som krävt en hel del mod från hans sida.

– Jag har inte haft ryggraden att våga sjunga på en låt. Jag vet hur bra jag är på rappa, men jag är inte alls lika kaxig när det kommer till att sjunga för att jag vet att det är många grejer jag har kvar att lära mig där. Med rappen är jag på en nivå där jag inte tänker jämföra mig med andras rap, för det är inte samma sak. Men med sången är det så många som kan göra det jag gör och göra det tusen gånger bättre. Då blir man ödmjukare. Jag har lärt mig när jag ska vara kaxig och inte.

Nimo har alltid sjungit. Men som sagt inte alltid vågat göra det högt. Sångrösten har han mer eller mindre fått med sig sedan han var på världsturné med jazz- och funksångaren/trombonisten Nisse Landgren. Rent kronologiskt, var detta efter M3. När M3tiden var förbi, fort-

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 55

>>

NIMO

De låtar jag gjort med Safehouse är med Marcus beats och Marcus vision.

Det här är en helt annan grej.

satte Nimo och Magnum ändå att spela in, men den här gången var det på engelska. Det var via Magnum Price som Nisse Landgren fick nys om Nimo, vilket resulterade i att den sistnämnde lade en vers på en av Landgrens skivor. Lite längre fram slutade samarbetet också med att Nimo, vars färdigheter när det gäller sången blivit alltmer tydliga, fick följa med på världsturné.

– Det var sjukt. Det var jättekonstigt. Det var en helt annan grej. Om du frågar en artist som turnerat i Sverige så kommer de flesta förmodligen att ge dig samma bild av hur det är. För det är ganska likadant oavsett om du är på en hyfsat låg nivå eller om du är Mange Schmidt.

Det är typ samma loge, samma rider, det är bara gagerna som skiljer sig. Men när du åker utomlands… Det stod folk vid flygplatserna med kameror och väntade på oss! Jag var ju inte van vid det. Jag var ute med den turnén i nästan tre år.

När man får hela den grejen presenterad för sig, att så här kan du också leva om du gör musik — det var som att någon stod och hällde bensin på mig. Efter det var det bara: ’Ok, jag måste också få min egen turné!’.

56 |

| NR 5 2011

Världsturnén med Nisse Landgren är en av de många saker som är otippade med Nimo Cheebs. Inte lika överraskande är att han lärde sig rappa genom att härma UGK. Så pass att han än idag menar att man kan höra Pimp C i Nimo. Men förutom sydstatsrappen är Prince och Bob Marley det som fyller Nimos hjärta, och han lovar att i framtiden göra en skiva där han endast levererar sång. Ingen rap, bara mörk blues- och whiskeyinspirerad sång. Stundtals känns Nimo Cheebs som Safehouses rebelliska son — den som bryter av och dansar efter egen pipa. För det finns något enhetligt hos Safehouse Staff. Mycket av den genomgående röda tråden är det avskalade och minimalistiska sound som tydligast går att hitta hos Sexfemman, men även hos Leo Ontario och Mackan Price-produktioner. I många fall har det blivit betecknat som det klassiska Safehouse-soundet, som även Nimo kickat på ett antal gånger, bland annat med Näääk. Men den Bob Marley-älskande Nimo Cheebs garanterar att gällande inte kommer att råda på den kommande skivan, även om han tveklöst är en i Staffen.

– Det här kommer inte att låta som Safehouse för det är helt enkelt inte det — på gott och ont.

Safehouse-grejen har ibland känts för mig lite som att jag har hoppat på någon annans grej. I det här fallet, Marcus grej. Jag kan inte påstå att jag har så mycket av Safehouse-soundet i min musik. De låtar jag gjort med Safehouse är med Marcus beats och Marcus vision. Det här är en helt annan grej.

I stort sett det mesta av den kommande skivan är inspelad hos Thomas Rusiak. Den sista touchen läggs i Safehouse-studion, men annars har den huvudsakligen gjorts utanför. Så var det inte planerat, men den enkla anledningen är att Safehouse-studion sällan är någon lugn plats.

Nimo förklarar att han behöver lugn och ro när han gör sina låtar, något som inte alltid går ihop med studion som huserar några av Stockholms mest framträdande rappare.

– Här är det ofta full rulle, säger Nimo och ler.

För visst är det ändå ett gott tecken att det aldrig är lugnt i det Säkra Huset.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 57

KINGSIZEMAGAZINE.SE

BERÄTTAT FÖR CALLE FLEUR

ERIK BY ERIK

SIMON EMANUEL

Han tog livet av Paragon, lämnade scenen och återföddes som sig själv. Efter ett årtionde långt intro släpper Simon Emanuel ett av årets mest personliga och självutlämnande album.

Kingsize lät honom – och hans textrader – berätta själv.

58 |

| NR 5 2011

”Kan ta dig tio år att finna vem du är, jag antar att det var vad som hände här / En visionär, men visionen var visst suddig för mig” ”Det har hänt så mycket i mitt liv, både mentalt och musikaliskt, sedan mitt förra album Glöd släpptes för fyra år sedan.

Paragon kommer väl alltid att vara jag, men det är en yngre variant av mig själv. När förra skivan var klar kände jag att det inte fanns mer att göra där. Jag är stolt över Paragon, men det var så mycket bagage som hängde med. Jag menar, jag släppte mitt första album för åtta år sen. Det var så jävla skönt att gå vidare.

Grejen är att det här är så mycket mer än ett namnbyte. Det är det bästa jag någonsin har gjort. Det finns inte längre några fasader. Jag har skalat bort allt. Och jag är inte rädd för att prata om någonting längre.

Förut följde jag mer mallen för vad som var hiphop, vad som var accepterat. Nu har jag släppt allt det där. Jag vill kunna prata om saker som är större än hiphop. Jag vill att folk ska se det jag gör som musik och att alla ska kunna relatera till det, för jag pratar om universella känslor. Jag gömmer mig inte bakom någonting längre.”

”Har svängt över till min egen fil, låt dom tro att de bränt om mig” ”Medvetet eller omedvetet har jag avlägsnat mig allt mer från den svenska hiphopscenen. Inte för att jag känner mig för fin för ‘dom’, utan för att jag vill hitta min egen nisch, min egen väg. Jag känner verkligen att jag har svängt över till min egen fil.

Jag har varit väldigt noggrann. Jag gör knappt musik med någon annan rappare. Jag har valt att inte vara med på de där nya samlingsskivorna, jag ställer inte upp på jams. Allt är medvetet. Jag vill skapa en egen liten värld istället, bland annat för att jag inte har den här rapparbakgrunden.

Jag menar, jag kommer från en kulturell medelklassfamilj i Stockholms innerstad. Förut kändes det som en nackdel att jag inte kom från röda linjen. Jag ställde mig i försvarsposition. Nu ser jag det mer som en styrka.

Jag behöver inte vara som alla andra.

Men hiphopare kan vara ganska trångsynta. Så fort man hamnar lite utanför är man inte med längre. Folk frågar mig om jag har slutat. Jag gör mer musik än någonsin, men det är därför jag säger ’låt dom tro att de bränt om mig’, för många vet inte att jag har kallat mig Simon Emanuel de senaste fyra åren. Folk räknar ut dig snabbt.

Under arbetet med förra skivan började jag lyssna på annan slags musik. Vissa tycker kanske inte att det jag gör nu är hiphop, men jag känner

mig klar med den grejen. Jag har gjort det så länge. Det är roligare att ta in Fläskkvartetten och låta dom spela stråkar och ha ett bredare tänk, istället för att sitta och göra ett beat i 95 BPM. Hur länge orkar man göra samma grej?

Därför är det också ett medvetet val att en stor del av mitt nya album, Sånger från andra våningen, är producerad av producentduon Up To No Good, det vill säga Alex Thunder och Jeansbjörn. Jag ville inte använda mig av ’the usual suspects’.”

”Kris trivs i min närvaro, mitt liv präglas av onda farhågor” ”Jag är en tänkare, på gott och ont. Förra våren var verkligen en prövoperiod för mig. De raderna lever kvar därifrån. Jag brukar inte snacka med folk om det här, men det var en urladdning som varade en hel månad. Det var en ’gå in i väggen’-grej. Jag var tvungen att släppa allt. Jag är väldigt stolt och vill vara den starka i familjen, du vet. Jag vill inte visa för mycket känslor. Men förra våren kulminerade allting, grejer som hade byggts upp i flera år. Allt från relationer, till... Ja. Det blev för mycket. Jag orkar inte ens lyssna på låtarna jag spelade in under den tiden. Livet var svart på alla fronter.

I våras tog dessutom mitt sex år långa förhållande slut. Vissa låtar på skivan har nästan blivit profetiska och fått en helt annan innebörd nu.

Singeln ’Bli min död’ är ju en break up-låt. Den är inspelad några månader innan jag och min tjej gick skilda vägar och handlar inte ens om henne. Sen kommer den nu... Jag fick ju skicka den till henne och fråga vad hon tycker, för folk kommer automatiskt tro att jag pratar om henne.

Men det spelar ingen roll. Tår må trampas på, men jag var tvungen att släppa den. ‘Bli min död’ är kronjuvelen på skivan.

På ‘Kylan’ kan man också spåra ett förhållande på väg utför. På andra versen säger jag: ‘Lämnar tjejen med tårar längs hennes kindben, ensam mitt i natten på hennes sängkant / Jag svär, hon är för bra för mig / Godhjärtad, jag svär hon är för svag för mig / Men älskling, ge mig lite tid, snart är stressen förbi’. Den är inspelad för två år sedan. De raderna var ju ett löfte till henne att allt kommer bli bättre. Men det blev aldrig bättre än så.

Flera texter har hon inte ens hört, för jag spelade aldrig upp låtarna för henne. Jag tänkte att hon skulle få höra allt när albumet kom. Och när det kommer nu, och man tänker på att saker gick som det gick... Jag vet inte hur hon ska reagera. Jag har valt bort några låtar där jag pratar om det ännu mer i detalj. Det blev för mycket. Så ja, det är väldigt mycket som har hänt under inspelningen av den här skivan.”

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 59

>>

SIMON EMANUEL

”Jag ser mina felsteg, snedsteg, fuck it, jag har fler steg / Och de stavas framsteg” ”Jag har alltid varit en väldigt analyserande människa. Min hjärna går på högvarv hela tiden. Om jag hade varit yngre nu hade jag garanterat fått någon diagnos. Garanterat.

Jag har svårt att slappna av. Jag är alltid igång, tänker och har idéer. Och jag är en sjukt rastlös själ. Det är därför jag har gjort så mycket musik.

Det är mitt främsta forum för att få ut min ängslighet. Det låter kanske klyschigt att påstå att musik är min terapi, men så är det. När jag inte gör musik känner jag att något saknas. Det är först när ett projekt börjar bli färdigt som jag pustar ut. Då känner jag mig bra som person. Samtidigt är det jobbigt eftersom alla kan diskutera och dissekera det du gör.

Om man analyserar sig själv hittar man alltid grejer som hade kunnat bli bättre. Vissa låtar hade jag aldrig gjort nu. Jag skulle aldrig gjort ‘Aavisst’ eller ’Snöra upp dom’ nu. Jag framställdes inte heller alltid som den jag var. Jag pallar inte kolla på gamla videos, till exempel. Jag tittar på ‘Laganda’-videon och känner att jag ser så hård ut. Det är väl hiphop och ballt när man är ung, men det är inte jag. Jag var mycket mer i försvarsposition när jag var yngre, på grund av min historia. Jag var så inställd på att folk skulle attackera. Jag var alltid redo att slå tillbaka.

Jag har dessutom alltid tagit recensioner och sånt sjukt personligt. Det är klart att det har känts frustrerande ibland. Det är frustrerande att känna att man är en av de av de absolut bästa utövarna inom sin genre och att folk inte förstår det. Men jag fokuserade nog för mycket på det där förut.”

”Inga ‘Aavisst’, har kvar min laganda / Och jag har kvar smycket, men har ett nytt grepp” ”Hemmalaget har funnits i tio år och vi har alltid kört vår grej kompromisslöst. Jag har lärt mig extremt mycket av det.

Förra plattan, Glöd, grundade sig i Taro och hans breda register av 80-talssamplingar. Den här skivan är mycket mer jag. Taro har inte alls varit involverad i det här projektet, för han ville se vart jag skulle gå. Det blev så efter mitt mixtape, I Simon tid, när jag satt hemma och lekte i min soffa och gjorde allt själv. Jag har blivit mycket mer av en producent. Jag har alltid varit det, i den mån att jag suttit med och haft idéer och visioner.

Men nu har jag faktiskt suttit och tryckt på knappar själv.

Vi i Hemmalaget umgås inte lika mycket längre. Alla är vuxna och gör sina egna grejer. Jag gör inte musik med någon annan i Hemmalaget, det vet ju alla. För vissa hamnade Paragon dessutom lite i skuggan av Ison och Fille. Det var ytterligare en anledning till att det kändes viktigt att göra något eget.

60 |

| NR 5 2011

Det är så mycket ny energi kring det här. Det hade varit helt annorlunda om det var en ny Paragon-skiva. ’Jaha, han igen’, liksom. Nu har jag omgivit mig med nya, väldigt kreativa människor. Det finns en hel rörelse runt mig som är peppade på grejen. Så har det inte varit förut.”

”Varje ord är så ’Det stora blå” ”På den här plattan har jag vägt varje ord på guldvåg. Tanken är att folk ska ta till sig varje ord, att de verkligen ska lyssna. Jag känner att jag äntligen har hittat det jag vill göra. Jag har insett var min styrka ligger, och det är i den här typen av textförfattande. Det finns inte någon annan i Sverige som gör vad jag gör när det kommer till texterna.

Jag har alltid slängt in några djupa låtar på mina skivor, men nu är ärlighet grunden för musiken. Förut vågade jag inte riktigt. Det fanns sådant jag inte ville eller kunde prata om, personliga grejer. Jag har lärt mig att få ned det bättre i ord än förut.

Det är också därför jag gillar Alexis Weak, som är den enda gästrapparen på skivan, så mycket. Det saknas artister som erkänner att de är hycklare, att de har brister, att de inte är perfekta. Som har historier att berätta.

Det finns knappt några vanliga raplåtar på mitt album. Jag har tagit bort flera låtar som skulle kunnat vara med på ett Paragon-album. Bara för någon vecka sen slängde vi bort det som skulle blivit den nya singeln.

Den kändes inte representativ för det jag ville säga.”

”Bara femton, men jag ska bli bäst i världen” ”När man är femton är väl målet alltid att bli bäst i välden. Förut var det verkligen mitt fokus. Nu är det att göra musik som alla kan ta till sig.

Visst, jag är fortfarande en hungrig rappare. Men jag vill bli något mer än en rappare som har armbågarna utåt, är kaxig och dissar andra. Jag kunde inte bry mig mindre om den grejen. Det är därför jag har valt att röra mig bort från alla andra. Andra rappare, folk jag brukade hänga med, har slutat höra av sig. De ringer inte ens. Man är på två helt olika ställen nu. Jag tycker det är skönt. Det var nödvändigt i mitt fall.

Jag hoppas verkligen att folk lyssnar på skivan, för det är så mycket enklare att förklara sin situation genom musik än när man sitter och pratar om det. Det här är inte en skiva som man ska skippa sig igenom, det är hörlursmusik. När man vill röja så röjer man. ‘Sånger från andra våningen’ sätter man på när man kommer hem från allt det där. När man ligger sömnlös på natten och tänker.

Egentligen handlar allting om att jag inte kan konstla till mitt liv längre.

Det är därför skivan låter som den låter.”

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 61

KINGSIZEMAGAZINE.SE

EMILIA MELGAR

ERIK BY ERIK

LABYRINT

I november räknar de med att skivan ska komma ut. Inför den, ska EP:n Hasslade lägga grund för vad som komma skall. Labyrint avser inte att försvinna eller stanna av. Tvärtom är det mer eld i maskineriet nu än någonsin tidigare.

Bland annat hade 2011 års hetaste svenska musikdebatt gruppen som huvudrollsinnehavare.

Något som började som en avbokad spelning på en fritidsgård i Växjö, blev plötsligt epicentrum för en fråga om censur och yttrandefrihet. Idag är Aki, Jacco, Dajanko och Sai något trötta på att förknippas med hela yttrandefrihetsfrågan, även om de fortfarande tycker att den är viktig att diskutera.

De blickar hellre framåt, mot skivan och EP:n, men de medger att ämnet berör dem på djupet. Även nu, nästan fem månader senare.

62 |

| NR 5 2011

LABYRINT KINGSIZEMAGAZINE.SE | 63

LABYRINT

et är lugnt och stilla i Redline-studion i Norsborg. Noami Kleins Chockdoktrinen lutar sig mot böcker om urban kultur på bokhyllan.

Arkadspel cirka anno 1980, står längs med väggen och vittnar om svunna tider. Salla förklarar att det brukar vara mer städat än så här, speciellt om de vet att en tjej är på besök. Men att det är städat och att studion är centrum för en hel del legendarisk svensk hiphop, råder inga tvivel.

Aki, Dajanko, Jacco och Sai sitter i soffgruppen som påminner något om en myshörna på en fritidsgård (ironiskt nog). Tidningar och DVD-filmer ligger på bordet framför, stämningen är lättsam och en hund stor som en varg strosar runt i studion. Allt verkar vara som det ska. I kvartetten som är Labyrint, är rollerna rätt jämnt fördelade. Både Dajanko och Jacco är fulla i skratt och aldrig långt ifrån ett leende. Aki och Sai å andra sidan är aningen mer sammanbitna och fokuserade. Det ryktas att videon till ”Hasslade” är klar.

Jacco har inte sett den än. Efter intervjun ska de samlas runt en av datorerna och se den tillsammans för första gången. EP:n består av fyra låtar, nyskrivna och producerade av Masse, Sai och Partillo. Innehållet är aningen mer dansant och klubbvänligt än tidigare, men för Labyrint har det ändå aldrig handlat om att följa strömmar.

De fyra gruppmedlemmarna diskuterar varför man skulle vilja göra en låt där man anpassar sin talang efter rådande stilar och vad som just nu är populärt inom genren.

Sai: Jag hörde en svensk artist, ska inte säga några namn...

Dajanko: Haha, alltså here we go!

Aki: Haters club!

Sai: Nej, men bara som exempel. Det finns många originella artister i Sverige

64 |

| NR 5 2011

men många artister som är stora följer vissa mönster. Det var en stor artist som rappade på engelska och så var det på Metropol jag hörde det, och jag tänkte ’Shit, Kanye West!’. Inte ens det Kanye West gör just nu, utan det han gjorde för två år sen. Det var ett sådant sound från en svensk artist.

Det känns väldigt långt ifrån. Jag kanske sa för mycket nu…

Jacco: Du var cok nära på att kasta fram namn också. Jag tror vi kör på allt, men vi försöker ändå hålla det street. Vi kommer aldrig följa en trend inom musiken för att lyckas. Vi kommer bara köra vår grej. Även om vi blir gamla gubbar i Alby eller Gottsunda som sitter och röker pipa och ingen vet vilka vi är, det spelar ingen roll. Bara vi fortsätter med vår egen grej.

Dajanko: Det var så det började för oss.

Inga kompromisser. Vi bara gjorde vår musik och vi gör fortfarande bara det.

Aki: Så länge man vet vem man är så är det inga problem. Vi kommer inte köra på några trender om det inte är så att vi gillar det och tycker det är skitfett.

Sai: Men man ska inte bara klaga heller.

Något som är fett med svensk hiphop är att det finns många variationer. PH3 kör sin grej, Stockholmssyndromet kör sin grej, vi gör vår grej och det är skitnice.

Dajanko: Ja, vi har en bra hiphopscen nu faktiskt.

2005 stod de för första gången på scen tillsammans, som Labyrint. Vägen dit gick på många sätt via familjeband. Jaccos äldre bror har varit något av en sammanbindande faktor i ekvationen. Redan innan Labyrint bildades, hade Aki och Jaccos bror en stark vänskap och därigenom fick de andra upp öronen för Jaccos musikalitet. Sakta men säkert flätades personligheterna samman till vad de är idag.

A: Vi har alla hållit på från varsitt håll ganska länge men sen har vi också känt

Sai: Jag hörde en svensk artist, ska inte säga några namn...

Dajanko: Haha, alltså here we go!

Aki: Haters club!

Sai: Nej men bara som exempel...

varandra ett tag, så det bara blev så att vi började göra saker ihop. Jag har ju hållit på och rappat ett tag. Först på engelska men sen fick jag för mig att köra på svenska och så fastnade jag för det J: Det är samma sak för mig., men jag har inte hållit på lika länge som de.

Jag har varit ett fan av musik istället för den som håller på med musik.

Jag har sjungit för mig själv och mina vänner typ. Men de här fick mig att ställa mig framför micken.

A: Vi hörde någon grej och alla bara ’Shit va fett det låter!’, och då var Jacco fan en snorunge. Så redan då höll han på och sjöng och det lät skitfett. Då kände vi att så fort Jacco känner sig redo så måste han hoppa på vår grej, för vi hade redan börjat köra. Efter att vi fått tjata lite på honom så gjorde han det och sen dess har vi kört på.

Det var bara en tidsfråga innan Jacco blev en del av Labyrint. I början var gruppen större, men av olika anledningar är det nu Aki, Sai, Jacco och Dajanko som är kärnan även om de konstant rör sig bland folk som står dem nära. Med bitterljuvt tonfall berättar de om den tiden då de själva betalade sina resor för att åka och spela. Eller när de fick jaga mikrofoner på olika jams. Men när saker började rulla, så rullade det på ordentligt. Idag är Labyrint ett givet namn på den svenska musikarenan och på senare dagar har de också profilerat sig som alltmer framträdande nyckel-personer i samhällsdebatten, något som förmodligen kändes avlägset för Sai, Dajanko, Jacco och Aki i början av deras musikaliska karriär. För många var ”Vår betong” och ”När mörkret faller” en markör på ett officiellt inträde från gruppens sida i den svenska hiphopens toppskikt, trots att Labyrint varit med mycket längre än 2008, då singeln kom ut. Det var första

singeln, men vid det laget hade Labyrint redan formats, även om Jacco stod som frontfigur i låtarna.

A: Det var för att vi inte visste hur vi skulle lansera oss. Vi tänkte först att vi bara skulle lansera Jacco eftersom det blev sådan hype. Men både ”När mörkret faller” och ”Vår betong” var ju redan Labyrint. Vi hade gjort det där tillsammans. Men i början blev det så, att första singeln blev släppt under namnet ”Jacco” men sen blev vi signade som grupp när bolaget fattade att vi var ett crew. Efter det har det blivit lite mer fokus på hela gruppen. ”Vår betong” var en påbörjad låt, skriven av Aki, som mer eller mindre föll i händerna på Jacco. Det kom att bli den första låten Jacco fick leverera på svenska, något som inte alls var meningen. Från en början var Jaccos roll snarare sekundär, men när hans stämma hördes på refrängen, bestämde man att det inte gjorde låten rättvisa att inte ge Jacco en mer framträdande roll. Hans reggae-vibe var därmed en ingrediens som behövdes för att få det hela att fungera. Nästa steg blev att få Jacco att gå med på att leverera på en låt som han inte själv hade skrivit. Efter mycket om och men, och en lyckad lobbyverksamhet, levererade Jacco en låt som fick eget liv. ”Vår Betong” satte samtliga på kartan, fast Jacco var den som än så länge var ansiktet utåt. Nu är det annorlunda. Nu är gruppen mer enhetlig utåt och mer tydlig i sin formation. Inte minst efter sommarens uppblossade debatt där Labyrint i olika omgångar stod som frontfigurer för den genre de tillhör. När temat kommer upp idag, är reaktionen långt ifrån positiv.

Den enkla anledningen är att det mer eller mindre blivit uttjatat. Nog för att frågan om censur och yttrandefrihet är en viktig,

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 65

>>

LABYRINT

66 |

| NR 5 2011

Dajanko: Men om du är skådespelare och spelar mördare på film så är det ju inte det du är eller hur? Du har ju bara visat en del av någonting.

om inte en avgörande del av samhällsdebatten, men Dajanko, Aki, Jacco och Sai är inte bekväma i rollen att få stå till svars för några andra än sig själva.

D: Åh nej, det där igen...

J: Det var ju flashigt att se Aki på SVT och det var trevligt att komma med i tidningar man annars inte är med i, men mycket mer än så har jag inte märkt någon skillnad alls. Det är samma vibe överallt.

A: Det är kanske färre ungdomsspelningar och fler klubbspelningar.

J: Ja, exakt.

Det var i början på sommaren som nyheten kom. Hiphopkollektivet Labyrint hade avbokats från en kommande spelning som var planerad att äga rum på en fritidsgård i Trelleborgs centrum. Avbokningen skedde på inrådan från Växjöpolisen. Anledningen verkade enkel. Efter granskning från polisens håll, hade vissa av Labyrints låttexter uppfattats som drogförhärligande. Detta var ett minst sagt känsligt ämne eftersom Växjöpolisen arbetat hårt mot cannabis på den skola där spelningen skulle äga rum.

Spelningen ansågs olämplig och kommunen backade upp polisens beslut.

När debatten var som hetast, var Labyrint i händelsernas centrum även om andra artister påverkats av samma sorts incidenter. Från att handla om en avbokad spelning, gick snacket snart över till en fråga om drogliberala och drogromantiserande texter som kunde påverka unga människor. Därifrån var steget inte långt till att diskussionen om censur, yttrandefrihet, konstnärlig frihet och samhällskildring tog fart. Röster från alla olika håll gjorde sig hörda. Polisen stod fast vid sin avrådan till de drabbade fritidsgårdarna om att boka Labyrint till sina spelningar, diverse musikjournalister tog plats och förklarade öppet krig mot polisens sätt att underminera urban kultur och dra allt över en kam, artister och producenter dök upp i olika public service-program och olika medier följde processen nästan på minuten.

J: Det kändes bra! Då fick de anledning att gå in och kolla våra texter och knäcka sig själva. De skämde ju bara ut sig när de skulle granska texter och fick förklaringar på vad saker betydde. De blev dumma och vi såg bra ut.

A: Man vill kanske inte vara en posterboy för hela grejen. Det är bra att debatten kom upp eftersom det finns folk som för-

modligen haft det värre än oss med sådant här. Det här gällde inte bara oss. Det kanske var bra för hela hiphop-Sverige att det fick mer fokus, men jag vet inte…

D: Nu är man ju trött på att prata om det. Det är ganska played out.

A: Det som är lite synd är att folk som inte har kollat upp oss kanske nu har fått en bild av oss som en drogliberal grupp. Och cannabisliberala är vi, men vi är ju mot droger på alla andra sätt. Till och med cannabis också, om du är för ung ska du inte röka cannabis. Det är väl självklart. Men vuxna människor tycker jag ska få röka om de vill. Det står vi alla för. Till och med Sai som inte röker står för det.

S: Yes! Debatten verkade handla om fler saker parallellt. Å ena sidan fanns auktoriteters ord som ifrågasatte den påverkan grupper som Labyrint eller Kartellen har på unga människor, när deras texter är så kallat ”drogförhärligande” eller ”våldsromantiserande”. Det här är ingen ny diskussion för genren överlag. Det är inte ovanligt att hiphopartister tvingas försvara och förklara vad och hur de menar när de skriver och säger något. Men för Labyrint var det något annat som inte fick lika mycket utrymme, och det var frågan om vardagsskildringar.

D: Vi förhärligar ju ingenting. Ifall vi skriver en låt ifrån en becknares perspektiv, alltså en människa som hustlar och verkligen gör fula grejer för att livnära sig, så tas det ofta precis som vi säger det. Men om du är skådespelare och spelar mördare på film så är det ju inte det du är eller hur?

Du har ju bara visat en del av någonting.

Dajanko tittar på de andra runt bordet för att se om poängen verkligen nått fram. ”Jag snurrar in mig i orden”, säger han nästan ursäktande. ”Men du fattar vad jag menar..?”. Nu skrattar ingen längre. Det här är inte en fråga som får riskera misstolkning. Liknelsen bör vara uppenbar.

Storytelling, oavsett om den är av det mer klassiska eller moderna slaget, handlar just om att återspegla andra människors vardag ur vilket perspektiv det än ter sig.

Måhända är det i förstahandsperspektiv eller andrahandsperspektiv. Kanske är det enklare för polis och myndigheter att förstå att det är skildringar artister gör, om det enbart skulle handla om att berätta ur ett andrahandsperspektiv.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 67

>>

LABYRINT

Aki: ”Vår betong” är en låt som talar om en verklighet som kan vara rätt sorglig, men samtidigt har den en stor stolthet.

Men sedan när har det handlat om att göra det enkelt för lyssnaren?

D: De lyssnar på vår musik och säger att det är ghettoromantik och drogförhärligande och allt det där. Men de kan inte fatta…

A: Jag tror att det finns större problem än det med att rappa. Om vi pratar om problem med heroinister som är ute på gatorna, alltså folk som vi känner som går bort i heroin… Det handlar inte om att vi förhärligar någonting. Det handlar om en verklighet som finns. Det är kanske därifrån man ska börja jobba istället för att jiddra med några som gör konst.

När debatten uppdagades var det många som tyckte att det var fy och skam att en myndighet som polisen gav sig in i något som har med konstnärligt uttryck och konstnärlig frihet att göra.

Samtidigt fanns det de som upplevde att det inte var mer än rätt av fritidsgårdarna att själva bestämma vilka artister de vill ta in och på vilka premisser. Något som inte uppmärksammades lika mycket, var frågan om huruvida detta fenomen är vanligt eller inte. Någonstans måste det ändå vara någorlunda återkommande att artister inte bjuds in till spelningar eller hövligt men bestämt nekas att uppträda?

S: All musik i historien som är samhällskritisk eller har blivit problem för dem som bestämmer har ju haft med det här att göra. Proggrörelsen vet jag har haft skitmycket problem med det där. Det är inget nytt, absolut inte.

A: Jag hörde att Nationalteatern fick inställda spelningar. Det är bara fett att de lägger oss i samma fack som Nationalteatern. Det är en ära.

Varken Sai, Aki, Dajanko eller Jacco har någon förståelse för allt som ägde rum med de inställda spelningarna. För dem handlade det aldrig om att de inte fick spela, utan snarare om att både bokaren

68 |

| NR 5 2011

och ungdomarna ville se Labyrint på scen. Men på grund av det pressade läget hos bokaren som konsekvens av inverkan från polis och politiker, blev spelningen inställd.

A: Bokaren sa själv att han ville ha dit oss, inofficiellt ville han ha dit oss, men han orkade inte kriga med polisen.

S: Det var det det handlade om.

A: Ja, och det känns helt fucked up när både han och ungdomarna vill se oss. För i det stora hela kör vi positiv musik. Vi står inte där och säger åt ungdomarna att knarka. Jag kan garantera dig att inte någon brottsstatistik går upp för att vi har spelat. Kanske att någon polisbil blir sönderslagen. Men det är deras eget fel.

De lutar sig återigen tillbaka i soffan och skrattar. Nu varvas minnen om urinprov med svordomar, huvudskakningar och skämt. Rätt som det är springer den stora hunden förbi och Dajanko rycker till.

Plötsligt är alla tunga ämnen långt borta och samtalet inriktas på vilka hundraser djuret kan vara korsning av. När samtliga konstaterat att det måste vara en korsning mellan schäfer och varg, eller schäfer och lejon, påminns de snart om var de befann sig i konversationen. Återigen blir blickarna allvarliga.

A: När jag gick på fritidsgården, fan, man hade redan sett mycket. Det finns en anledning till att ungdomarna i de här orterna känner igen sig i vår musik. Lyssnar man på våra låtar så hör man att det finns en positiv vibe i det hela. Vi kan beskriva att det finns fel och så, men samtidigt så pratar vi om att man ska vara stolt över var man kommer ifrån. ”Vår betong” är en låt som talar om en verklighet som kan vara rätt sorglig, men samtidigt har den en stor stolthet. Vi är dem vi är och fuck you, det gör oss bara starkare.

NORLIE & KKV Hitsingeln När Jag Går Ner finns ute nu!

Fantabolous Music

Sverigeaktuella Yelawolfs efterlängtade debutalbum Radioactive är snart här! Innehåller nya singeln Hard White (Up In The Club) feat. Lil Jon

FINNS DÄR DU KÖPER MUSIK!

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 69

SKY’S THE LIMIT MODE: FOTOGRAF:

70 |

| NR 5 2011

PIERRE A CAMILO VIKTOR RISING

JOAKIM MÖSSA NEW ERA PARKASJACKA WESC JEANS CHEAP MONDAY SNEAKERS NIKE AIR FORCE ONE

TOBIAS MÖSSA MAKIA JACKA LEE JEANS HOODIE CARHARTT JEANSSKJORTA TIGER OF SWEDEN JEANS HILFIGER DENIM SKOR PRIVATA

72 |

| NR 5 2011

JEPPE a.k.a. TUMULT MÖSSA A.P.C T-SHIRT NEW BLACK PRIVAT HOODIE LRG VARSITY JACKA CHILDSTORE JEANS PRIVATA SNEAKERS NIKE TOBIAS TSHIRT X-LARGE TRÖJA THE HUNDREDS KAVAJ RA RE JEANS HILFIGER DENIM SKOR PRIVATA

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 73

TOBIAS JACKA ADIDAS ORIGINALS JEREMY SCOTT “JS GLOBE VARSITY JACKET” GRÅ T-SHIRT STUCK VIT T-SHIRT LAGOM BYXOR BOSS HUGO BOSS

74 |

| NR 5 2011

TUMULT MÖSSA A.P.C T-SHIRT NEW BLACK PRIVAT HOODIE LRG VARSITY JACKA CHILDSTORE

76 |

| NR 5 2011

JOCKE HOODIE CARHARRT T SHIRT STUCK JEANS WESC SNEAKERS PRIVAT TUMULT KEPS NEW SOUL T SHIRT WRANGLER JEANS LEVI’S 505 SNEAKERS NIKE TOBIAS JACKA ETNIES MÖSSA NEW ERA JEANS POLO RALPH LAUREN T-SHIRT FRESHJIVE SKOR PRIVATA

TOBIAS MÖSSA NEW ERA TRÖJA ETNIES T-SHIRT STUCK BYXOR GANT SKOR PRIVATA JEPPE KEPS NEW SOUL TRÖJA WEMOTO JEANS BENNY GOLD DENIM SNEAKERS PRIVATA TOBIAS MÖSSA NEW ERA TRÖJA DREAM TEAM JEANSJACKA 10DEEP GUTTER B RANCH DENIM JEANS POLO RALPH LAUREN SKOR PRIVATA

78 |

| NR 5 2011

MÖSSA NEW ERA TRÖJA DREAM TEAM JEANSJACKA 10DEEP GUTTER B RANCH DENIM

JOCKE HOODIE BAPE T SHIRT NIKE SPORTSWEAR JEANS CHEAP MONDAY SNEAKERS ETNIES TOBIAS MÖSSA NEW ERA JACKA BLACK APPLE JEANS WRANGLER SNEAKERS ONITSUKA TIGER JEPPE JACKA NIKE TC YANKEES COMPOSITE DESTROYER JEANS LEVI’S 505 SNEAKERS NIKE

80 |

| NR 5 2011

BMX RIDERS JOAKIM OLSSON JEPPE TUMULT FÖR CHILD STORE TOBIAS LOOFT TACK TILL CALIROOTS & ONEOFF

FOTO: FRANCO DUSANT

Recensioner ALEXANDER KIHLSTRÖM, NIKLAS ”DJ GRASS” GREES, ROBERT ZILLÉN

STILL PEE & RU — STILL PEE & RU | JUDIT & BERTIL | Jag är ett stort fan av Sherlock och uppskattar det de gjort för svensk hiphop och anser att skivan Made to measure är en modern klassiker. Men jag har bestämt mig för att helt koppla bort den skivan, det känns verkligen inte rättvist att jämföra en ny skiva (dessutom med endast två av medlemmarna från gamla Sherlock) med en 14 år gammal skiva. Det hörs också att det är en ny skiva. Även om man bygger vidare på ett sound från slutet av 90-talet är det ändå nya och fräscha produktioner av Rusiak. Att man dessutom valt att inkludera en DJ (Viet-Naam) på ett så tydligt sätt genom hela skivan ser jag bara som något positivt — ge DJn en större plats i svensk hiphop! I många låtar är det ett rockigt sound som mer är en fortsättning på Thomas Rusiaks soloprojekt och det har ju visat sig framgångsrikt tidigare. Bådas rap håller tätt skivan igenom och både PeeWee och Rusiak har sina stunder där de skiner lite extra. Skinandet behövs för ibland blir det lite väl mörkt och murrigt kring basgångar och sound. Men det mörka och rockiga lyfts ofta upp av duons rap som fortfarande är lika snygg och rå som den alltid varit. Jag menar, finns det någon som kan börja en vers och låta lika rå som PeeWee i ”Part Two” (uppföljaren till ”Fire walk with me” från skivan ”Magic Villa): ”…Fucked with your mom once…!”. En gedigen skiva från två av de största i svensk hiphop. Ett extra plus i kanten att höra duon äntligen göra en låt tillsammans med Chapee N Chess på ”Frustrating Beautiful”.

Alexander Kihlström

SYSTER SOL KICHINGA! | SWINGKIDS |

Nu är Systern aktuell med uppföljaren till solodebuten Dömd att bli bedömd. Som hon skriver själv på sin hemsida är det en ”härlig blandning av stilar och uttryck…”, men blandningen är kanske lite väl påtaglig. Hon är onekligen en riktig talang men jag blir nästan lite frustrerad ibland på bristen av en röd tråd. Produktionerna är rakt igenom riktigt välgjorda och vissa låtar, som ”Special place” (med Promoe) och ”Guided” är oerhört proffsiga och snygga alster. Men jag hade hellre sett en EP på engelska och en på svenska eller att klassa detta som ett slags mixtape vilket det känns mer som. På tal om språken så har Syster Sol varit en expert på svenskspråkig reggae/dancehall men det är faktiskt de engelskspråkiga låtarna som känns mest genomtänkta. Det är dock svårt att jämföra, för Syster Sol på ett spår är helt annorlunda mot Syster Sol på ett annat spår – det är som natt och dag, på gott och ont. Hon gör absolut inget dåligt jobb någon gång och har helt klart en utsökt röst, men jag hade hoppats på lite mer. Speciellt på de svenskspråkiga låtarna som faller lite platt och går nästan obemärkt förbi ibland. Men överlag är det ändå en klart godkänd skiva med blandade inslag av reggae, dancehall, soul, electro, r&b och hiphop.

Alexander Kihlström

GENERAL KNAS KÄRLEK & REVOLT | SWINGKIDS |

Jag har länge varit ett fan av Svenska Akademien och även uppskattat soloskivorna som dykt upp senare. En av medlemmarna, General Knas, släppte nyligen sin tredje soloskiva: Kärlek & Revolt.

Mycket känns igen från tidigare verk av Generalen och hans mörka toastande stämma klingar nog bekant hos de flesta.

Den mörka rösten är ofta skön och passar t.ex. väldigt bra i kontrast till Syster Sols ljusa och delikata röst på ”Hetare än lava” (favoritlåten på skivan). Men när folk har talat om skivan så har det framför allt varit om pro-cannabislåten ”12/12” och de medföljande ”hampafrön” som Generalen skickade till DN tillsammans med sin skiva. Förmodligen som ett svar på DNs absurda och skeva hetsjakt på cannabisbrukare. Det är synd att folk fastnar vid det istället för att fokusera på skivan. Det är ett album där Generalen, på sköna reggaeproduktioner, varvar samhällskritik, livsåskådning och kärlek. Han gör det med en varm humor och jag kommer på mig själv att le genom många låtar, t.o.m. skrattandes när det är dags för ”Bubbela”. Han verkar ha lekt ganska mycket i studion, men det är sällan några nya tillvägagångssätt för musiken. Visst att det har fungerat tidigare men jag hade velat att han experimenterade lite mer och bröt mot fler konventioner. Sammanfattningsvis är det ändå en bra skiva och liksom Kapten Röds skiva under sommaren finns det flera låtar politiker borde lyssna in sig på, som t.ex. ”12/12” och ”Det brinner”.

Alexander Kihlström

82 |

| NR 5 2011

EVIDENCE CATS & DOGS | RHYMESAYERS |

Soloskiva nummer två för Dilated Peoples-rapparen är, precis som sin föregångare, ett väldigt bra album. Det är rakt igenom skivan bra produktioner från beatmakare som DJ Premier och The Alchemist (givetvis) och Evidence visar också prov på bra fingertoppskänsla i valet av rappande gäster: Roc Marciano, Prodigy, Raekwon, Lil’ Fame m.fl. De gäster som är med kompletterar Evidence på ett bra sätt men han klarar sig helt klart bra själv också. Som bekant har Evidence en speciell röst och rapstil, som jag kan tänka mig att man kan tröttna på i längden – om han inte varierar sig och verkligen lägger det så bra han kan. Det gör han på Cats & Dogs. Många texter är oerhört snyggt uppbyggda och rimstrukturen är något jag ofta hajar till på. Jag försöker finna rätt för att beskriva hans rap men det är väl just det… ”snyggt!”. Det är putsat, men inte för putsat. Samtidigt är ett par spår lite svagare än de där guldkornen. ”Ev” hade kunnat skala bort 1-2 låtar utan problem. Men när skivan är som bäst är det bland det bästa jag har hört i år. Jag blir också väldigt spänd på att höra Evidence och The Alchemist kommande släpp (där Alchemist också rappar) i form av gruppen Step Brothers efter att ha hört den sköna låten ”James Hendrix” på skivan. Evidence är en erfaren räv men är enligt mig en av de mest intressanta rapparna just nu. Första släppet på Rhymesayers av Evidence är helt klart en succé!

Alexander Kihlström

RECENSIONER

M.E.D. CLASSIC | STONES THROW |

Västkustsonen M.E.D har länge räknats som en av Kaliforniens bästa okända-MC’s. Som veteran på numera legendariska Stones Throw Records har han hunnit få ut ett album, en handfull tolvor och gästat runt på ett otal av sina gamla hemstadsvänner Madlib och Oh No’s olika projekt. Och varför ändra på ett vinnande koncept?

Madlib står för produktionen av majoriteten av plattan med hela tio rökare (bokstavligt talat). Resterande låtar är signerade stallkompisarna Georgia Anne Muldrow och Oh No, samt Karriem Riggins och Alchemist som bjuder på en riktig Mobb Deep-matta i låten ”War & Love” feat. Oh No. Som sig bör när dessa figurer slår sina påsar ihop låter det weedat, souligt, och allmänt rusigt, dock aldrig tråkigt.

M.E.D. har en perfekt röst för det här soundet och även fast mycket handlar om just weed, Cali och allmänt #raplife så låter det så förbaskat snyggt att man oftast inte har något att anmärka på. Det går dock inte att komma ifrån att det ibland låter rätt lika tidigare släpp från detta crew då många av spåren har det där karaktäristiska Madlibsoundet som man hört många gånger förut.

Niklas “Dj Grass” Grees

GAME THE R.E.D. ALBUM | INTERSCOPE |

Vi kan enas om detta: utan “My Life”, hade Game antagligen varit historia. Han är en artist som har alla förutsättningar för att glömmas bort och bli passé om han inte håller sig aktuell. Det är början på den undergången vi ser på The R.E.D. Album.

Turerna har varit många runt Game och hans sanslöst försenade platta. Promosinglarna började dyka upp redan i november 2009. Efter det följde en tsunami av låtar som skulle försöka fånga vårt intresse; det gjordes samarbeten, ballader, klubblåtar, dissar – alla knep och trick från boken spelades ut, utan någon framgång. När skivan nu är här försöker den tilltala alla och satsar på kvantitet – över 20 låtar som inte tilltalar någon alls med bra musiksmak. En handfull låtar går att lyssna på, resten är beviset på att Game är en artist utan egen vilja som egentligen saknar existensberättigande. Det famlas vilt i blindo. Hans ängslighet och osäkerhet lyser igenom hela tiden, inte minst på den malplacerade låten med Tyler The Creator. Jakten på status blir pinsamt blottlagd.

Ingen kommer att lyssna på den här plattan om ett halvår.

Väldigt många gånger har jag tänkt att Game haft goda avsikter som han sedan förvandlat till dåliga låtar. Nu börjar jag ifrågasätta hans avsikter.

Robert Zillén

UGLY DUCKLING MOVING AT BREAKNECK SPEED | BORDER |

Ugly Duckling är tillbaka och det med besked.

Ett av 00-talets mest röjiga och bästa liveband visar på album nummer fem att de inte tappat något helst av deras karaktäristiska old school-sound. Fylld av samplingar från latin jazz till country vispar de ihop 14 spår som skulle få en lam att göra en whindmill. Ihopsatt som ett temaalbum där storyn om ”The Desperate Heroes” jordenruntresa på flykt från ett gäng superskurkar som ska utplåna UD löper som en röd tråd genom plattan. Som vanligt spar inte UD på krutet när det gäller medryckande beats och inledningsspåret Keep Movin visar på samplingsfärdigheter i latinfunken som The Beatnuts skulle vara stolta över. En annan av alla låtar man fastnar direkt för är Momentum som är en av plattans snabbaste låtar (snabbast är dock Sprint!, som låter som ett maratonlopp) är som gjord för b-boys komplett med fett trumbreak och en galen blåssektion i refrängen för tankarna till en annan grupp från L.A som också är kända för sin old school-stil (läs J5). Rapmässigt så är det inga Rakims vi har att göra med men det spelar ingen roll då både Andy Cooper och Dizzy Dustins flow och röster passar perfekt till produktionen, toppa det med Young Einsteins mästerliga scratches och du har en av hösten roligaste plattor. När får vi se dem i Sverige igen?

Niklas “Dj Grass” Grees

SIMON EMANUEL SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN | HEMMALAGET/COSMOS |

Nu har Simon Emanuel vuxit rejält. Han har varit Paragon, GON, Gonzarelli och alla namn har egentligen också inneburit en stilförändring. De senaste åren har han varit Simon Emanuel och nu kommer skivan som ska beskriva exakt vem och vad Simon Emanuel är. Det är en melankolisk skiva där man kan föreställa sig Simon sitta i lägenheten på andra våningen i ett regnigt Stockholm, tittandes ut, filosoferandes och funderandes kring stressen och livet i staden. Det känns igen och jag kan ganska lätt dra paralleller till Alexis Weaks skiva ”Till minne av”. Men det finns givetvis skillnader. De båda har ett slags stadsperspektiv på kärlek och livet men de ser ändå på det på olika sätt. Jag gillar den utvecklingen man har hört hos Simon Emanuel och jag hoppas att det fortsätter med de utlämnande rödvinsdoftande alster han nosar på idag. Han har tidigare visat att han hanterar skrytrap på ett bra sätt men när han nu spiller ut sitt inre i rimblocket blir det än bättre. Ljudbilden passar texterna bra och de återkommande stråkarna gör verserna ännu bättre. Simon trampar inte upp så många nya stigar i svensk hiphop men han gör det bra. Med det här startskottet känns det som att framtida släpp kan ge ett par riktigt fina låtar till folket.

Bästa spår? ”Hennes farväl” – en vacker berättelse.

Alexander Kihlström

SILVERSYSTRAR MELLAN RIM OCH RÅDLÖSHET | SWINGKIDS |

Duon Silversystrar är äntligen aktuella med sin debutskiva. Genom åren har de rappat, sjungit och uppträtt runt om i hela landet och det var många år sedan jag hörde de två talangfulla tjejerna för första gången. Meldeah står för sången, Fröken B för rappen och båda två är ytterst kompetenta på sina respektive områden.

Personligen håller jag Meldeah som en av de absolut bästa soulsångerskorna i landet och jag hade gärna hört mer från henne, gärna grejer som på ”Ärbar” där hon ensamt får fria tyglar och levererar en grym låt. Fröken B lägger också tight rap som t.ex. på skivans bästa spår ”Känsla till låns” (med en briljant Robert Valsinger). Men skivan innehåller många utfyllnadsspår som känns mer som mixtapematerial än material för ett debutalbum. Jag hade hellre sett en EP på 4-5 spår, då hade det varit riktigt bra. Nu blir vissa låtar lite slätstrukna och även om de flesta ämnen är relevanta erbjuder man inte några nya sätt att tala om dom. Vissa spår känns lite väl ”internetsläpp” kan man säga. Men jag vill verkligen inte hacka på Silversystrar. Båda är som sagt talangfulla och när de är som bäst, med fräscha texter och presentation av dessa, är de riktigt bra. Nästa släpp kommer säkerligen andas mer frisk luft!

Alexander Kihlström

LIL’ WAYNE THA CARTER IV | UNIVERSAL |

När Lil’ Waynes galenskap var som allra mest påtaglig och världen undrade när bägaren skulle rinna över, fanns en kreativitet som hela tiden resulterade i spännande, om än stundvis konstig, musik. Efter att, någonstans på vägen, ha insett att han nog kanske var nästan så stor som han själv trodde, slog det slint någonstans. Efter det var galenskapen kvar, men den kaxiga kreativiteten försvann. Kvar stod vi med ett verklighetsfrånvänt storhetsvansinne förpackat i en kropp iklädd tajta leggings och Vans som försökte göra rock-ballader. Utan att tillföra någonting alls. Wayne hade till sist fått kortslutning.

Såhär strax efter den enorma flopp och hemska skapelse som var Rebirth så försöker Wayne hitta tillbaka till det där som gjorde honom så fantastisk och eftertraktad. Det går sådär.

Den lathet i textförfattandet som Wayne tidigare kommit undan med på grund av hunger, humor och oemotståndlig charm, lyser igenom. Bäst är albumet när gästartisterna gör sitt, eller Wayne gömmer sig bakom bra produktioner. Lil’ Wayne är inte i samma form som han var 2008 och kanske är storhets-tiden bakom honom, med de bästa verserna redan inspelade och avnjutna. Än kan man tydligen sälja album på gamla meriter.

Robert Zillén

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 83

Svensk hiphop EGNA SLÄPP, EP:S, MIXTAPES, DEMOS, DOWNLOADS & SINGLAR ALEXANDER KIHLSTRÖM

iden går fort och vi har redan kommit till årets näst sista nummer. Skivskörden var stor under sommaren men det innebär inte att det på något sätt har sinat till hösten. Som vanligt kan vi inte ta med alla släpp vi får in men här får ni läsa om de bästa på senaste tiden. Jag kan lova att det finns något för alla och som vanligt rekommenderar jag er att lyssna igenom allt. Ibland kan man hitta oväntade guldkorn och skivor/låtar som man sedan håller som absoluta favoriter. Fortsätt att skicka in material så syns vi igen när det är juletider!

PENGA’ PER Den fräsha prinsen av Saltsjöbaden

Åsikterna kring Penga’ Per går verkligen isär. Det känns som att folk är indelade i två läger; antingen så älskar man det eller så hatar man det. Antingen förstår man det, eller inte. Personligen ställer jag mig positiv till Penga’ Pers grej och tycker att det känns riktigt fräscht.

Killen kommer från ”fel del” av Stockholm stad när det gäller att göra hiphop. När polarna i Saltsjöbaden spelade golf, spelade Per basket. När de lyssnade på Basshunter, lyssnade han på 3rd Bass. Det är just hans uppväxt med musiken som återspeglas i hans egen rap också. Man märker att han har lyssnat på hiphop länge och inspirerats av akter som A Tribe Called Quest, Pete Rock & C.L. Smooth, Marley Marl, Main Source och liknande. Men Per gör en helt ny grej av det och han tar den bästa musiken från förr och sätter det i ett 2011-format, på svenska. Det är jäkligt intressant och jag tror att skivan tilltalar alla som har någon slags förkärlek för lite äldre hiphop. Det är en oerhört välproducerad skiva med alldeles strålande beats av Gonza (inte från Advance Patrol) och tight rap av Penga’ Per plus gäster.

Favoritlåtarna är ”Kan du digga det här?” (med Fiboss), ”Vibea på” (med August Heldt) och ”SEGA” (med Jazzy Julle). Plocka upp detta själfulla alster!

RAPPER TED Kultgubbe LP Rapper Teds skiva har varit på gång ett tag nu. För några månader sedan när vi intervjuade honom för tidningen så fanns en halv skiva klar och det var på väg åt ett håll. Efter det har saker förändrats och arbetet med skivan har tagit olika vägar, fram till där vi är idag med Kultgubbe LP. Om du inte vet vad en kultgubbe är så får du här elva spår som förklarar det på ett utmärkt sätt. Ted pratar om allt det vi pratar om till vardags och även det vi knappt vågar tänka på ens. Jag gillar det stället skivan landade på till slut och flera låtar sätter sig väldigt snabbt. ”Somna om” (med Samson for President) är en av favoriterna, en riktigt vemodig och sorglig berättelse som verkligen träffar i hjärtat. Jag är också glad att den gamla sköna låten ”Fyllot” (med Daltone och Diegojah) kom med på skivan. Överlag är hela skivan bra och ytterst få svenskar kan konkurrera med Rapper Teds sylvassa flow och säkra stil.

Jag gillar hur han och Toffer kompletterar varandra i ”Sverige skiter på sig” och när Ted rappar på en melodisk och melankolisk visa som ”Arbetslös” (med Samson for President ). Han säger vad han tycker och är verkligen inte rädd för hur folk ska reagera. En extra eloge till Teds vapendragare och den just nu glödheta producenten Tinitus som har producerat de flesta spåren och som vanligt gör det med bravur!

OLIVER DEF & BJARNE B STHLM Jumanji Först och främst; Jumanji är en jäkligt grym film som någon genast borde ta tag i och göra en ”4D-version” av på bio. För man vill ju känna och uppleva alla äventyr fullt ut. Precis så känner jag ofta med musik. I det här fallet har Oliver Def & Bjarne B skapat ett par musikaliska 3D-glasögon till mig och gör sitt bästa för att få min biostol att röra på sig. De lyckas också ganska bra. Det är funken som får skivan att lyfta och funken som får den att flyga. Man har bjudit in olika vänner inom musiken och det känns som att alla har fått ganska fria tyglar i det de gör. Jag menar, hur fri och skön är inte

84 |

| NR 5 2011

”Umesthlm” (med Academics)? En jäkligt skön låt, som vanligt när Academics har ett finger med i spelet. Det är när man får känslan att Oliver Def & Bjarne B har experimenterat och lekt som mest, som det är som bäst. ”Dirty Def ” (med en av mina favoritrappare just nu: Dirty Jens) är ett exempel på en frisinnad, funkbaserad, basälskande låt som gör det här mixtapet till en keeper. ”Pengar Pengar” (med Penga’ Per och O.P.) är en annan favorit med skön rap från alla inblandade. På tal om fet rap, hur tunga är inte killarna från Sjukstugan verser på låten ”STHLM Jumanji”? ”Får får får…”

CLEO Left The City Burning

Cleo är en tjej som absolut inte är någon nybörjare i hiphopsverige. Men det är först nu man känner att det börjar hända grejer för Umeårapparen. Jag hoppas att ni kollar in artikeln med henne i detta nummer för det är en oerhört intressant individ. Oerhört intressant är också skivan. Jag pratade med Cleo om hur inne det är att använda sig av liveband i hiphop nu för tiden och jag känner väl att alla inte hanterar det så bra som de vill (eller som de har hört The Roots göra snarare) men det är inget problem här. Ska man spela in ett livebaserat album som detta så är grunden väldigt viktig och grunden är ett bra band. Det har Cleo minst sagt samlat ihop. Det är genuint duktiga musiker och gästerna på skivan är också oerhört proffsiga. Utifrån de förutsättningarna känns det nästan omöjligt för Cleo att misslyckas. Att hon då lägger blytung rap med en kontakt till bandet som känns hela vägen in i hörselkanalerna är fantastiskt. Man märker hur bra vibe de har haft i studion och hur kul det har varit. Framför allt blir man sugen på att se hela gänget live. Man vill lyssna oavbrutet från första till sista sekund – för det här är ett enhetligt verk. Men bästa spåren är ändå ”Do You Feel Like Us” (med Typist och Pluralis), ”She Ain’t Going” (med Syster Sol) och stenhårda ”More Than Useless” (med Richard Buckley och Chefen).

DALTONE & DENNIZ PRIME En bira i bastun Två kollegor från Det Blå Skåpet har teamat ihop för en EP som du kan finna på iTunes och Spotify. Från början kändes duon ganska otippad när man är van vid Queff & Denniz Primes långtgående och grymma samarbete. Men det här funkar riktigt bra. Både Daltone och Denniz Prime tar ut svängarna rejält på sina olika sätt. Vi får ”bara” fyra låtar men det är fyra energiska och intensiva låtar som får en att lyssna aktivt i den knappa kvarten som skivan pågår. Jag gillar det håll som Denniz Prime är på väg mot beatmässigt nu för tiden och när han tillåter sig själv att balla ur totalt på produktionerna så blir det som allra bäst. Daltones aggressiva och ”i ditt ansikte”-rap passar jäkligt bra och bäst är de båda två på tunga ”Ha sönder saker” där även Queff gästar med en skön vers. Det känns som att EP:n gör sig som bäst på en nattklubb där ägarna tycker att det är helt okej att spåra ur. En motsats dyker dock upp i sista låten ”Samvetet” där det känns som Daltone spottar en av sina ärligaste och mest ångestfyllda texter. En bra motpol till de övriga låtarna på skivan och ett fint komplement.

LABYRINT Hasslade Labyrint är allt annat än lata. I förrförra numret skrev jag om deras sköna EP Miljonprogrammerade. Nu är de aktuella med ytterligare en EP innan fullängdaren som kommer i slutet av året. Mycket material på lite tid. Då är det tur att det är så tacksamt att höra nya grejer från Labyrint. Den förra EP:n kändes naturlig med en väldigt skön vibe. På Hasslade skruvar man upp temperaturen tvåhundra grader. Det kommer lite som en chock men när man hinner andas och tänka efter inser man att de gör det snyggt. Jag tänker direkt på Medina och när de började bli lite mer ”svängiga”. Jag känner samma sak nu som jag kände då när jag hör låtarna. Det är ett väldigt lättsamt och trallvänligt Labyrint vi hör och man kan tänka sig att minst en av de fyra låtarna kommer att spelas ganska flitigt på radio. Budskapen finns kvar, som i ”Eldupphör” (med Kartellen) som även den har ett högre BPM än vanligt men med ett bekant tema. Sista låten känns discoinspirerad, hur konstigt det än låter, men även den är skön. Personligen föredrar jag Labyrints reggaedoftande vibe men det här är en bra EP och det ska bli oerhört intressant att höra hur det färdiga albumet kommer att låta!

CAKEBOY Make It EP Cakeboy är här för att “make it”. Han har faktiskt rappat länge och gör enligt mig helt rätt i att släppa en EP nu. Jag hoppas att han fortsätter och släpper en EP till eller ett streetalbum innan det blir dags för fullängdaren. Det känns som att Cakeboy är något på spåren och jag tror att soundet kommer att kristalliseras ännu mer för honom ju längre han fortsätter, experimenterar och spelar in. Men idag sitter vi med EP:n Make It som finns på Spotify och iTunes. Det är en klubbosande skiva på fem spår med gäster som Million Stylez, Adam Tensta och Eboi samt producenter som Gameboii och MGI (som har producerat 50 Cent bl.a.). Det är erfaret och duktigt folk runt Cakeboy med andra ord. Folk har kallat honom ”Sveriges Rick Ross” och visst hör jag likheterna men det känns inte direkt som att det är en röst han gör sig till för att skapa. Det är Cakeboys naturliga röst och den låter bra på de klubbiga beatsen. Jag tror att målgruppen är stor för musiken Cakeboy gör och det är han nog fullt medveten om. Snyggast gör han det i sköna ”Nothing on Me” och i låten där tre MC:s går in och mördar beatet: ”No Joke” (med Eboi och Buggsy).

BANKMENN Karl-Johan Fokuset ligger givetvis på svensk hiphop i den här delen men vi har alltid ögonen på resten av världen också, speciellt våra grannländer. Bankmenn är en norsk trio som har fått väldigt mycket hype det senaste året. De har öppnat för stora amerikanska artister och har gjort sig ett namn i framför allt Norge men nu även i Sverige via samarbeten med olika rappare. Man märker tydligt vad de inspireras av när man hör skivan. Vi snackar hård amerikansk hiphop, vi snackar vapen, vi snackar pengar, men samtidigt pratar vi Norge. Det är rap på norska men ibland undrar jag om jag inte sitter och lyssnar på Maybach Music ändå. Norska är inte direkt svårt att förstå och de har helt klart sköna flows. De passar på beatsen och den där klämkäckheten vi ofta associerar med norrmän är långt försvunnen. Det är mer ”gangsta” än ”morsomt”, helt klart. Vi känner igen gäster som Pato Pooh, Stor, Adam Tensta och många fler där många gör riktigt bra ifrån sig. Mixtapet är en samling remixes, collabos och versioner av andra låtar. En skön version är den av Ison & Filles glada låt ”Jag skrattar idag”. Överlag är norrmännen tighta och gör oftast ett snyggt jobb på fräscha beats. Det är en salig blandning av låtar från 2007 till 2011 men det känns som att ett album från Bankmenn hade varit passande snart!

NYHETER Skivor skjuts ofta upp och så även i svensk hiphop.

Två skivor som vi får vänta liiite till på (räkna med dem till nästa Kingsize) är från Samson for President och Mofeta & Jerre. Tålamod är en dygd!

Några som jag och många med mig har väntat på material ifrån är Chapee N Chess. Nu verkar det äntligen vara på gång och så fort det kommer material kommer vi självklart att uppdatera er om det, både via hemsidan och i den här delen av tidningen.

Videos dyker ständigt upp och några nya videos på den senaste tiden som ni borde kolla in är: Looptroop Rockers – Sweep me away/Blow me away, Timbuktu – Allt Grönt, Oliver Def & Bjarne B – STHLM Jumanji (med en massa rappare), Adam Tensta – The Monkey (med Spoek Mathambo), Penga’ Per – Alla guzzar i orten har Comviq, Trainspotters – Dirty North, Simon Emanuel – Bli min död, och Tay Tay, Mandalaten & Pierre Berg – Lägerelden. Som vanligt — YouTuba det!

En rappare som nyligen gjorde en skön comeback är Blues.

Han körde live och spelade ett par gamla låtar men framför allt ett par helt nya låtar. Tydligen har han, enligt honom själv, haft en skiva klar länge men inte vågat släppa den. Om ni ser honom (t.ex. i en viss skobutik) — be honom att släppa skivan.

Den kommer att låta bra!

Vår kollega Ametist Azordegan på SR Metropol har fått ny sändningstid för sitt radioprogram En kärleksattack på svensk hiphop. Nu är det torsdagar 18-20 som gäller.

Annars rekommenderar jag varmt att ni kollar in de videoklipp som läggs upp efter varje program, tack vare Thomas Gunnarsson (ni vet, Bucc från gamla gruppen The Narcs/The Narcissists).

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 85

PRESENTERAS I SAMARBETE MED RED STRIPE

VI MÅR BÄTTRE ÄN NÅGONSIN! IRAJ “DJ SHIRKHAN” SHIRKHANI

Häromveckan satt jag och dödade tid med att läsa mitt Twitterflöde (för ovanlighetens skull). Folk från hela världen gick lös där och det mesta kretsade givetvis kring musik. Efter en massa scrollande insåg jag att det twittrades en hel del om svenska artister och produktioner. Detta fick mig att snöa in på den svenska dancehall/reggaescenen. Det slog mig att; fan, vår scen har inte mått så här bra på år och dag. Tror du mig inte?

Låt mig bryta ner skiten, för det är nämligen så att det händer otroligt mycket på den svenska dancehall/reggaescenen just nu. Internationellt som nationellt. Kors och tvärs produceras det riddims till stora jamaicanska artister och jamaicanska producenter blickar mer och mer år vårt håll. En av de största producenterna på Jamaica har nyligen varit i kontakt med flera svenska artister och om allt går enligt planerna så kommer vi snart att höra ett par dunderdängor producerade av the Don himself. Vi har flertalet svenska artister som regelbundet släpper material och turnerar i världen. Till exempel Joey Fever, Serengeti-brudarna som gör kaos i de centraleuropeiska länderna och Etzia som nyligen släppte sin benhårda EP Gangstress. Sedan har vi det senaste stjärnskottet i armén; Caribinghi. Han dök upp från ingenstans och tog alla med storm. Varje dag spelade han in en ny låt som dök upp på de sociala nätverken ganska omgående och skapade kvitter. Nyligen släppte han sin EP The One Drop EP som är producerad av skånepågarna One Drop Music, så har du inte kollat in den ännu rekommenderar jag starkt att du gör det. Att svenska dancehall/reggaeartister väsnas utomlands börjar bli mer vanligt och är något som är väldigt bra för vår scen. Detta är kanske det ultimata sättet att sätta Sverige på dancehall/reggaekartan. För tidigare har man mestadels viftat med den svenska dancehall/reg-

SHIRKHANS TOP 10:

1

Fantan Mojah: Rasta Got Soul — Årets fetaste låt hittills!

6

En ännu större flopp är att Kartel är häktad för mord just nu. Hjärnsubstans, blod och ett bränt lik har påträffats i ett hus som ägs av Worl’ Boss.

86 |

| NR 5 2011

gaeflaggan gällande produktioner. I och för sig var detta framförallt innan Million Stylez slog igenom med den moderna klassikern ”Miss Fatty” och fick alla att vända blicken åt Sverige. Men produktionsbiten är fortfarande aktuell. Kanske mer aktuell än någonsin.

Tidigare i år kom Adde Instrumentals i kontakt med Vybz Kartel på nätet och detta resulterade i flera svenskproducerade Kartel-låtar, varav en blev hans kanske största låt någonsin. Jag talar givetvis om sommardängan “Summer Time”, som har snurrat på allt från garrison-fester i Spanish Town till fem-stjärniga hotellobbys i Dubai. Adde fick en solid link till Gaza-gänget som resulterade i ännu fler produktioner och nyligen blev det känt att han skulle producera ett helt album med Vybz Kartel. Mycket trevligt tycker jag, men nu sitter ju Kartel bakom lås och bom så vi får se hur det hela artar sig.

Under tiden kan jag avslöja att Adde Intrumentals har en ny godispåse vid namn BBQ Riddim som släpps inom kort. Mr. Vegas låt “Beautiful Life” på denna riddim får redan massa airplay och pull ups i danserna och fler stora cuts släpps inom kort. Vi snackar om artister som Notch, Mr. Lexx, Khago, Gyptian, Stylo G och Munga för att nämna några.

En annan svensk producent som tidigare har gjort sig ett namn som framförallt en soundman men också artist, är Youthman. Tillsammans med vapendragaren Sanjin har han släppt lite gangsterromantik i härlig jugge-anda och kämpar hårt för att etablera vad han kallar Balkandancehall. Nu gör han sin producentdebut och släpper sin första riddim tillsammans med Germaica Digital.

Rytmen heter Yu Go! Och är en Balkaninspirerad köttig riddim i sen 90-tals anda. Arsenalen av artister som har

2 Da Professor feat.

Protoje: Skanking And Rocking #certifiedscorcher.

7 J Boog till Sverige.

3 #beef Tony Matterhorn vs Twins of Twins.

8 Gully Creepin kör igång i Stockholm.

Malmö #kauz garanteras!

voicat den är mycket spännande; allt från Las Balkanieras till Gnucci Banana och Rigo från Sverige, till Red Fox och Mr. Easy från Jamaica. En trevlig internationell line-up helt enkelt.

Wow, två feta svenska riddims som snart släpps, tänker du nu. Det stämmer, men det kommer en till (och säkerligen ännu fler innan året är slut). Detta är Million Stylez senaste projekt som släpps via hans label Adonai Music. Riddimet heter Arabian Nights och är en orientalisk dancehall-dänga, som även den är i sann 90-tals anda. Million Stylez har själv två cuts på rytmen; en duett med Ward 21 och en sololåt vid namn ”Ya Habibti” som är en hyllning till alla damer från Mellanöstern (God bless them!). Sedan har vi minst två händer fulla med artister som bidrar med varsin låt till rytmen. Mr. Vegas, Capleton, Mr Lexx, T’Nez, Norris Man, Looga Man, Gappy Ranks och Rebellious är bara några av dem. BBQ, Yu Go! Och Arabian Nights bör alla vara tillgängliga för inköp på nätet i början av november.

Jag ville bara ge dig en heads up och påminna dig om att den svenska dancehall/reggaescenen lever och mår bättre än någonsin. Vi har artister som turnerar runt alla världens hörn, producenter som producerar musik i världsklass och sounds som regelbundet spelar och clashar i Europa. Okej, det sista var kanske lite att ta i, det finns inga regelbundna clasher direkt. Men det var lite önsketänkande. Så om du är en sådan som gläder dig över den svenska dancehall/reggaescenen – voila!

Nu har du ännu mer att skryta om. Är du den gnälliga typen som antingen anser att det var bättre förr eller att det aldrig har varit bra, gör en reality check och uppskatta vad vi har. Vi är på rätt väg!

4 #beef Bounty Killer vs Beenie Man (dancehallens el clásico).

9 Assassin aka. Agen Sasco, dancehallens mest underskattade artist.

5 Vybz Kartels dokusåpa Teachas Pet var en riktig flopp.

10 Mavado blir signad av DJ Khaleds WTB. Bra eller dåligt?

FOTO: BINA BALLERINA

Reggae & dancehall

Gör nåGot du också, bli medlem!

www.umr.nu KINGSIZEMAGAZINE.SE | 87

Graffiti

+

TONY LORENZI

IAK (2004)

N

är gemene man i media får möjligheten att tycka till kring graff så leder det i nio gånger av tio in i resonemang som att klotter är fult medan graffiti förgyller fula tunnlar med färgsprakande bokstäver och Disney- motiv. Ju mer insatt man är i graffitins värld desto lättare är det dock att se förbi förförande färger som flörtar med allmänheten för att istället se den avklädda estetiken, i detta fall representerad av denna Iak-målning av Mind. Det som bland mycket annat gör denna målning intressant att dröja vid är att man normalt utgår från vissa kriterier när det kommer till att skilja bland annat throwups från pieces. Redan vid första anblick sätter denna målning sådana cementerade riktlinjer i gungning genom att helt enkelt inte följa traditionsenligt mönster för hur en piece eller en throwup ”ska” vara. Denna ligger istället i gränslandet mellan dessa två på grund av att den till antalet färger och i sin enkelhet bör räknas som en throwup, medan detaljerna och skissen/bokstävernas utformning är långt mer avancerad än vad slumpmässiga throwups i regel är. Till saken hör att Mind varit en av få målare som från scratch haft enorm betydelse och påtaglig inverkan på många graffitimålare i Västerås. Genom sitt crew IAK (In All Kinds) och dess medlemmar Dhem, Abs, Rave, Meal och BH gjorde Mind tidigt sig ett namn och har än idag fler saker uppe än många andra målare på grund av sin tidigare ihärdighet. För den som sett Jeis så sakteliga transformeras till Mind har också bevittnat en rejäl stilresa som fortfarande präglar nya målares stil. Och även om Mind ibland fortfarande gästspelar på stadens gator så är frekvensen inte den samma som den en gång var, men man ska ju som bekant sluta när man är på topp. Denna målning är därför repre-

88 |

| NR 5 2011

sentativ för den stil Mind drog sig tillbaka med, och trots att den har några år på nacken är det få (åtminstone lokala) förmågor som hittat en så själfull och naturlig stil som den han slutligen utvecklade. På samma sätt som Mind genom denna målning indirekt (och med största sannolikhet omedvetet) kan tyckas ifrågasätta oskrivna bestämmelser för hur vissa komponenter definierar en målning, drog han ofta saker till sin yttersta spets och tvingade betraktaren att vidga sina vyer för vad som var möjligt att göra. I denna Iak-målning, som på regelrätt Västerås-manér målats i en tunnel, finns detaljer som förtjänar att granskas ytterligare.

I och med att Mind med tiden lämnade den mer lättlästa och enkla 90-talsstilen släppte han samtidigt sargen och landade i denna mer frigjorda, råa och aggressiva stil. På kort tid och med enbart svart och vitt till sin hjälp kunde Mind därmed trolla fram de mest knäckande målningarna. Detta är inget undantag. Här ser de slingriga, futuristiska bokstäverna näst intill levande ut tack vare den svarta bakgrunden som skapar ett inbillat djup, linjerna som omger piecen och de svarta fades som i bokstäverna ger ytterligare en dimension till målningen. De svarta lines som avviker inåt från de givna konturlinjerna blinkar åt en trend som man under denna tid av 2000-talet kunde se i var och varannan piece.

Men det som mer än något annat blåser liv i målningen är de bläckfisk/lamell-liknande armar/streck som återfinns i i:et och k:et och deras samspel med den räfflade betongen som i sin tur skapar struktur i målningen. Så avklädd från färger och flörtande characters visar Mind genom denna målning att graffitins estetik i sin enklaste form kan knäcka en avancerad färgproduktion varje dag i veckan.

KINGSIZEMAGAZINE.SE | 89

Mingel RAP IT UP! LAVA, KULTURHUSET STOCKHOLM 14/10 GRATTIS TILL VINNAREN ADAM KANYAMA LEYLA AKSOY

TÄVLA MED

OM NOKIA N9

Under hösten börjar Nokia sälja Nokia N9 — en riktig smartphone med bländande design och den senaste tekniken. Nokia N9 är tillverkad i ett enda stycke med mjuka linjer och helt utan knappar på fronten. Navigeringen styrs genom svepningar mellan tre olika startskärmar där allt finns samlat. Kameran på Nokia N9 tar proffsiga foton, även när ljusförhållandena inte är ultimata vilket gör Nokia N9 till en av de bästa kameramobilerna som någonsin producerats. Tillsammans med en reptålig skärm är Nokia N9 en oslagbarföljeslagare i handväskan.

Nu har du chansen att vinna mobilen som med sin design var en självklar deltagare på catwalken under Stockholm Fashion Week Gå in på kingsizemagazine.se för att vara med och tävla!

Vinnaren utses den 25/11. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

KINGSIZEGALAN ­ — DEN 15 FEBRUARI 2012

92 |

| NR 5 2011