Folkhögskolan 1 2016

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

Jag har som liberal länge drivit att Sverige – likt Danmark – borde ta fram en demokratikanon med fokus på värderingar vi alla måste respektera. Den skulle bestå av idéer, övningar och texter som haft särskild betydelse för framväxten av demokratin. Den skulle användas i SFI-undervisning, grundskola, folkhögskola, gymnasiet och studiecirklar. Att pedagogiskt förtydliga vårt lands värderingar om demokrati. En demokratikanon skulle illustrera demokratins framväxt, hur tryckfriheten och det fria ordet tidigt fick fäste i Sverige, kampen för kvinnors rösträtt, striden för social rättvisa, religionsfrihet och jämställdhet.”

Birgitta Ohlsson (L), 28 december, 2015 i Göteborgs-Posten

folkhögskolan

1 2016

Redigerat urval ur riksdags­ debatten 7 december 2016: Niclas Malmberg (mp): Minus 400 miljoner kronor drämmer Kristdemokraterna till med... Minus 500 miljoner drämmer Liberalerna till med genom att dels ta fram osthyveln och skära lite överallt, dels ta fram tårtspaden och göra ett ordentligt snitt i folkhögskolorna...

Centerpartiet vill skära ned med 550 miljoner, men Moderaterna drämmer såklart till med den absolut största nedskärningen: 640 miljoner kronor.

Roland Utbult (kd): Det lät ungefär som att vi i Alliansen och vi kristdemokrater inte satsar... I stället är det så att när regeringen satsar på 3 000 platser till folkhögskolan satsar vi på 1 500... På folkbildningen satsar vi totalt 3,8 miljarder, på idrotten 1,9 miljarder och på regional kulturverksamhet 1,3 miljarder. Här satsas det alltså... Det är bara det att vi inte tar in det via skatter, som ni gör.

Läkare utan gränser har fått föreningen Ordfronts demokratipris för sitt engagemang för de mest utsatta grupperna i dagens Sverige. ”Där välfärdssamhället har brustit i sitt ansvar har Läkare i världen ryckt in för att säkra EU-migranters mänskliga rätt till vård”, lyder motiveringen.

Eliot Wieslander, tillf.

Generalsekreterare, mottog priset.

Olof Lavesson (m): Jag hade nog väntat mig lite mer av Miljöpartiet, för det här är ju gammal sossepolitik som man kanske har hittat i någon skrivbordslåda från Pagrotskys tid.

Alice Bah Kuhnke (mp): Tack, Olof Lavesson! Gammal sossepolitik ska man inte slänga ut med badvattnet. Det finns godbitar att hämta där, och jag är... glad över att man har prövat kulturpolitiska reformer tidigare. Trots att borgarna slängde ut mycket badvatten kan vi samla ihop det igen och göra bra saker för hela svenska folket.

Linus Sköld (s): Denna satsning kommer att medföra att folkhögskolorna kan erbjuda 7 000 nya utbildningsplatser under 2016 för personer som i dag står långt från arbetsmarknaden. Det är över 7 000 fler som får möjlighet att skaffa sig den utbildning de behöver för att komma ur passivitet, känna större frihet och påverka sina egna liv.

Eliot Wieslander, Läkare utan gränser, tog emot föreningen Ordfronts demokratipris.

Foto: SVT

Folkhögskolans annorlunda pedagogik och vuxna atmosfär har gjort det möjligt för många att lämna långtidsarbetslöshet eller sjukskrivning och få en ny start i livet. En del söker sig till folkhögskolorna för att ta del av deras profilutbildningar inom exempelvis musik eller konsthantverk. Andra kommer dit för en specifik yrkesutbildning, så som kantor eller teckenspråkstolk.

Det är knappast dessa utbildningar som regeringen tänker sig att de i jobb- och utvecklingsgarantin ska gå. Risken är att man nu påbörjar en förändring, där det som har varit skolornas unika själ, ersätts av ett strömlinjeformat språk- och utbildningsprogram. För att få fram jobb eller utbildning till dem som kommit till Sverige under hösten krävs att man utforskar alla möjligheter.

Men om folkhögskolor både ska agera SFI, utbilda personer inom bristyrken samt erbjuda gymnasieplatser åt 15-åringar, är de snart inga folkhögskolor längre.”

Ledare (oberoende liberal) Tranås Tidning, 4 januari 2016

»Gammal sossepolitik ska man inte slänga ut med badvattnet«

9

orde fotboll gj r skillnad fö yk t l f å p r o k is männ

Ett gemensamt språk Med en fotboll skapade man ett gemensamt universum där alla är lika mycket värda. I projektet ”Vi vill, vi kan, vi ska” fann Fritidsledarna på Valla folkhögskola en gemenskap med ensamkommande flyktingar. text: svante isaksson foto: åke karlsson

– Det var stort att stå på scenen och ta emot guldbaggen tillsammans med filmgänget, några av dem som arbetat på förvaret och några som suttit inlåsta och nu fått uppehållstillstånd, säger Anna ­Persson. ­­­På bilden håller hon sitt tacktal på Guld­ baggegalan.

S

om elev på skolan är jag stolt över Guldbaggen. Kanske är det egoistiskt, för nu vet jag att skolan får ett ännu bättre rykte och det ser bra ut när jag söker mig vidare, säger Max Hirsch, en av fjorton deltagare som just nu går på den ettåriga dokumentärfilmskolan på Öland.

Kurskamraten Claes Hedlund från norrländska Varuträsk utanför Skellefteå tycker att Guldbaggen är fantastisk. Det tycker också skolans rektor Åke Holm: – Vi känner verkligen att vi tar del av den, även om hon gjorde filmen innan hon började här.

Hon som fick Guldbaggen för bästa dokumentärfilm 2015 är Anna Persson, en av tre lärare på linjen. Tillsammans med Shaon Chakraborty fick hon priset för filmen Förvaret som handlar om asylsökande som fått avslag på sin ansökan och väntar på avvisning, inlåsta i en förläggning i Flen. Filmen är producerad av Anna Weitz, som är medlem i filmkollektivet Råfilm. Råfilm är ett filmkollektiv som sammankopplar film och aktivism. Syftet är att genom samarbete underlätta produktion av film som tar upp samhällsfrågor och ifrågasätter normer.

När tidskriften Folkhögskolan besöker Öland är det uppenbart att firandet av Guldbaggen har pågått i flera dagar. Tulpanerna står kvar på bordet i dokumentärfilmarnas klassrum, Guldbaggetårtan talar alla om, också nu när den är uppäten. Ölands folkhögskola vill verkligen satsa på sin dokumentärfilmskola. Under några år har ansökningarna minskat, men förra året fördubblades antalet sökande, kanske beroende på marknadsföringen på Facebook men säkert också på grund av det ökade intresset för filmgenren.

Medan andra folkhögskolor som Bona lägger ned sin radiolinje på grund av färre journalistjobb och Biskops Arnö höll inne med sin fotolinje ett år, på grund av färre fotografjobb, fortsätter Öland sin satsning.

– Vi tittar inte så mycket på arbetsmarknaden.

Hos oss har vi aldrig haft några diskussioner om kursens vara eller inte vara. Att driva särskilda kurser följer syftena med statsbidraget, som en del i det demokratiska uppdraget: Konst, design, musik, teater och film är alla viktiga delar i samhället.

Demokratibubblan måste hållas uttänjd för att inte bli alltför avsmalnad, i synnerhet i dag när många krafter verkar i en annan riktning, säger Åke Holm.

En annan filmlärare på skolan är Staffan Lindqvist, som själv medverkat i tre filmer som fått en Guldbagge, bl a Jordbrosviten, tycker att ”det är galet” att så lite görs på skolorna om film. Dokumentärfilmskolan är både folkbildning och en plantskola för filmare, menar han: – Ungdomar och unga vuxna tittar inte längre på teve. Men bild och rörlig bild finns nu överallt i samhället. Idag är det mobilen, datorn och YouTube som gäller. Vi vill ge våra kursdeltagare ett perspektiv på verkligheten, förstå hur man skapar bilder, kritiskt titta på motiven, tolka, påverka och få tillgång till bildspråket.

Staffan Lindqvist berättar att skolan egentligen har fått ännu en Guldbagge. Det var 2013 när Gabriela Pichler fick priset för bästa film, bästa regi och bästa manus för Äta sova dö.

– Hon var osäker när hon kom till oss, tyckte att det var stort och läskigt att göra film. Men hon växte på Öland och gick vidare till filmhögskolan i Göteborg. Äta sova dö är en spelfilm, men hon använder sig av det dokumentära sättet att berätta.

Spelfilmen har närmat sig dokumentären. Att använda dokumentära grepp i spelfilmen ger större trovärdighet.

F

ör dagen arbetar dokumentärfilmskolan med sina essäfilmer, som ska få till ett samspel mellan ord och abstrakt bildberättande.

Det är lika viktigt att filmaren lär känna sig själv som allt utanför. Det handlar om en vilja att berätta, att ge sig ut i ett utforskande och vara nyfiken på världen runtomkring, menar Anna Person: – Dokumentärfilm för mig är att få insyn i något jag inte känner till. Och att förstå det inifrån. Det

16 f o l k h ö g s k o l a n

1 2016

Läsning

I

sin senaste bok skriver hon att sd är större bland lo-medlemmarna än samtliga Allianspartier tillsammans. Andra sd-väljare är småoch ensamföretagare och före detta kristdemokrater. Hon säger att det finns tydliga förändringar bland sd:s väljare mellan valet 2010 och det senaste 2014. När partiet kom in i riksdagen fanns väljarna i Skåne och Blekinge. Fyra år senare fick sd representation i alla kommuner utom fem.

– Ju större ett sådant parti blir desto fler kvinnor vågar rösta på det, så länge det inte är extremt och hatat. Det blir också lite större i storstäderna.

När partiet växer blir det mindre kontroversiellt att rösta på sd.

Lodenius talar om att partierna idag kan indelas i tre block: ett rött, ett blått och ett högerpopulistiskt, som kan bestå av det största eller näst största partiet. Det gör att inget av blocken ensamt kan få majoritet, de måste samarbeta. Bokens titel Vi säger vad du tänker är ett uttryck som brukar användas av politiker som hävdar att de för den ”vanliga” människans talan mot etablissemanget. Detta är också kärnan i populismen, att den stora klyftan i samhället går mellan folket och eliten.

Vad beror högerpopulismens växande popularitet på?

– Att allt fler partier dras mot mitten. Högerpartierna går mer åt vänster och vänsterpartierna mer åt höger. Skillnaden mellan partierna är inte särskilt stora. Många av dem som tidigare röstade på arbetarpartierna för att de trodde de skulle få mer jämlikhet har varit homofoba och lätt främlingsfientliga hela tiden. Om de nu inte längre tror på att deras partier ska lyckas göra det bättre, så blir de nya högerpopulistiska partierna alternativet. De nischar in sig på att det var bättre förr och satsar på välfärden för de arbetande, utom för invandrare.

Finns det en enklare förklaring till uppgången, att synen på sossarna är att de tillhör etablissemanget, att medlemmarna skott sig på partiet?

– Jo, det som är kännetecknande för de högerpopulistiska partierna är just att de är mot etablissemanget.

Anna-Lena Lodenius kallar sig journalist och författare. Förr var hon mer journalist, idag är hon mer författare. Hon säger att hon alltmer hamnat i ett fack som expert när hon arbetar med myndigheter och organisationer. Men hennes huvudfokus ligger på böcker.

– En bok får större genomslag än en artikel. Den

debatteras och refereras till, syns på ett annat sätt.

Man tjänar inte så mycket pengar på den, men man får ett annat genomslag. Visst kan en bok snabbt bli gammal, det märker jag nu med min senaste bok. Så jag känner att jag måste lägga in aktuella ändringar på min hemsida.

Hennes bok handlar mindre om Sverige och mer om Frankrike, Storbritannien, Österrike, Tyskland och Norge. Marine Le Pen och hennes Front National tar stor plats och då inte minst konflikten med fadern. Striden dem emellan lär ha utlösts av att Marine Le Pens bengaliska raskatt bitits till döds av faderns dobbermannpincher. Lodenius beskriver hur borgmästare som stödjer partiet på 90-talet ser till att gatuskyltar med namn som Nelson Mandelas torg och Olof Palmes gata försvinner. Idag försöker partiets borgmästare agera mera återhållsamt.

T

idigare har Frankrike värnat att staten är sekulär. Men förre presidenten Nicolas Sarkozy betonade den katolska traditionen och såg till att heltäckande slöjor förbjöds. Och nuvarande presidenten François Holland har inte motsatt sig slöjförbudet.

Anna-Lena Lodenius beskriver Marine Le Pen som lättsam, med en helt annan framtoning än fadern. Och partiet växer. Det är ännu lättare att växa för de partier som har en annan bakgrund än sd, som Carl I Hagen som kämpat mot skatterna från början. Det finns personer som också gått långt till höger inom sitt eget parti. Ett exempel är Thilo Sarrazin, socialdemokrat i Tyskland som är kritisk mot muslimsk invandring och också skrivit böcker om detta.

– Att socialdemokraterna inte uteslutit Sarrazin i Tyskland kan tyckas underligt. Jag tror att man är rädd för väljaropinionen.

De som bytt sida som Sarrazin gör att högerpopulisterna får mera stöd, tror Lodenius. Ett annat sådant exempel är Robert Menard i Frankrike, mannen som tog initiativet till att ”Reportrar utan gränser” bildades. Han stödjer nu Le Pens tankar.

Organisationen har tagit avstånd från sin grundare, samtidigt som Front National tar pluspoäng.

– I Sverige finns endast enstaka exempel, som Sten Andersson, som dock inte hade något större stöd tidigare, när han var moderat. I Sverige är det fortfarande kontroversiellt att vara sd:are. Det är en helt annan sak i Frankrike där Front National växer sig starkare.

»Många av dem som tidigare röstade på arbetarpartierna har varit homofoba och lätt främlings­ fientliga hela tiden«

32 f o l k h ö g s k o l a n

1 2016

H

on talar om ”reputation shield”, att en politiker eller ett parti som har annan bakgrund än en fascistisk fungerar som ett skydd och väljarna kan bli mera positiva.

– Och så dyker de upp hos Skavlan. Jag har sett mycket nordisk tv när jag arbetat med boken. Vilken stor skillnad det är mellan Danmark och Sverige.

Det är så mycket mera tabubelagt att tala om flyktingar och eu-migranter i Sverige. Och hade sd gjort hälften av vad sannfinländarna gjort hade de fått det hett om öronen.

Författare och journalister som engagerar sig i frågor kring sd och andra liknande partier blir ofta utsatta för hot. Hur ser det ut för dig?

– Det var värre förr. Jag tror att de tröttnat på mig, jag har varit med för länge. Jag är ganska tillgänglig, jag pratar mycket med folk. På Bokmässan satt jag och pratade i en halvtimme med en som skriver i ”Nya tider”. De är extremare än sd. Jag förväntar mig inget annat än att de ska vara sura på det jag gör. Jag skulle aldrig gå in i en martyrroll och säga vad synd det är om mig.

Det finns flera som skriver om sd: Helene Lööw, Niklas Orrenius mer flera. Känner du av att det finns en konkurrens inom det här bevakningsområdet?

– Jag inbillar mig att jag gjort något annat än vad andra gjort. Fast jag märker att många buntar ihop mig med Helene Lööw, trots att vi skriver om olika saker. Hon skriver om partier som står tydligt utanför etablissemanget, om nazistgrupper, om extrema sekter, oftast med ganska få medlemmar, en skuggvärld som man absolut inte ska ta lätt på. Det är ett ämne som jag också tacklat i flera av mina böcker. Men i den senaste skriver jag om stora partier som har uppemot 30 procent av väljarna i många länder, partier som aspirerar på att vara en del av etablissemanget och samtidigt sparkar på det.

Du är kritisk mot att flera skribenter och även politiker kallar sd för ett fascistiskt parti.

Du har kritiserat Henrik Arnstad och statsminister Stefan Löfven och finansministern Magdalena Andersson. Varför är orden så viktiga?

– Jag kan se fascistiska tendenser i det ungerska samhället och partiet Jobbik och också peka ut Gyllene Gryning i Grekland. Men inte sd, folkhögskolan

Sverigedemokraterna växer inte på grund av sin styrka utan på grund av andra partiers svaghet menar Anna-Lena Lodenius.

som är ett av de få partier som gått från högerextremism till högerpopulism. Brittiska National Party och tyska npd är kvar i fascistträsket. Mer fascistorienterade grupper blir sällan riktigt stora i vår tid.

På bokens baksida utlovas nya strategier för hur de högerpopulistiska partierna ska bemötas och hur deras politik effektivt kan motarbetas. I sista kapitlet med rubriken Motmedel sammanfattar Lodenius sin handlingsplan. I korthet går den ut på att vi måste ”sluta mobba” de högerextrema.

– Det är fel att mobba ut ett parti. I stället måste vi satsa på mer ideologisk debatt och visa på tydligare alternativ. Lösningen borde vara att man motverkar konvergensen, likriktningen, professionaliseringen av politiken. Att man flyttar politiken tillbaka till medborgarna och gör den mer vital. Att vi blir duktigare på att visa skillnaderna mellan partier och ideologier.

Sverigedemokraterna växer inte på grund av sin egen styrka utan på grund av andra partiers svaghet, betonar Anna-Lena Lodenius.

– Se på hur folk reagerar på flyktingkrisen. Den är en indikation på att folk längtar efter att vara behövda och få ge sitt bidrag så att det blir bättre.

Man skulle önska att politiken fick en nytändning.

Att folk inte ser bara sd som alternativet.

N

är Fredrik Reinfeldt bad oss alla att öppna våra hjärtan, blev han först kritiserad. I efterhand fick han beröm. Men hur ska vi göra med eu-migranterna, romerna? Enligt Barnkonventionen har de romska barnen rätt till att gå i skolan här. Det betyder att föräldrarna måste rycka upp barnen ur skolorna i Rumänien och ta hit dem.

Då måste vi ordna bostad för dem. Samtidigt är det många som flyr kriget i Syrien. Då står vi där och måste välja mellan vilka människor som ska få stanna, funderar Anna-Lena Lodenius.

– Hur mycket invandring tål Sverige? Det var rubriken för ett debattprogram på tv. Jag tycker inte om frågan. sd har tagit monopol på svaren.

Ingen får prata med sd. De andra partierna lider av beröringsskräck. Om vi försöker ta reda på vad sd tycker och hur de tänker agera så kan vi förhålla oss till dem på ett bättre sätt och själva bli ett tydligare alternativ för väljarna.

1 2016 33