AVLYSSNAT … I PRESSEN
… I RIKSDAGEN
Därför får inte utlandsstudenter stipendier på folkhögskola
”Jag har hört att det finns kommunalpolitiker som inte kan läsa en ekonomisk rapport, eller hålla tal där det fordras mer än tre ord utan minneslapp. Vad är lösningen på vårt samhällsproblem? Jo – vi måste utbilda våra folkvalda. Men hur, dessa människor som har en benägenhet att prata i mun på varandra, och speciellt när de har olika politiska ideal. Varför inte använda den ideologi som folkhögskolorna bygger på? Låt kurserna omfatta kortare perioder med inackordering och uppdelade i olika kunskapsnivåer. Grundämnena bör vara att utveckla retoriken och att sätta sig in i ekonomiska redovisningar och kalkyler. Eleverna som gått kurserna bör få certifikat på att de är utbildade som politiker. Insändare i Örnsköldsviks allehanda 17 feb 2017 ”Under 80-talet var jag med om att arrangera alternativ flyktingförläggning på Tomelilla folkhögskola. Tjugotalet unga killar och tjejer från bland annat Eritrea och Iran lärde sig grunderna i svenska språket och kunde umgås med de svenska studenterna på internatet. Stämningen var på topp och energin stor. Idag möter jag flera av dem, högutbildade skattebetalare i vårt land. Som gammal folkhögskollärare vet jag att det finns dryga tjugotalet folkhögskolor i Skåne, flera av dem med internat. Varför inte pröva den modellen medan boendena färdigställs runt om i våra skånska kommuner? Jag ställer gärna upp som gammal svenskfröken. Förutsättningen är förstås att jag får eget rum och egen nyckel – då kan jag hyra ut mitt vanliga boende till åtminstone två ambitiösa syriska tandläkare eller ingenjörer. Birgitta Frostin, insändare i Sydsvenskan 30 jan 2017 FOLKHÖGSKOLAN
Svenska institutet erbjuder inte längre utlandsstudenter stipendier för studier på folkhögskola. Den moderate riksdagsledamoten Pål Jonsson frågade vad regeringen ska göra åt saken. EU-ministern Ann Linde svarade. ”Svenska institutet har bland annat till uppgift att sprida information och kunskap om Sverige och det svenska språket i utlandet. Myndigheten ska särskilt stödja undervisning i svenska på högskolenivå i andra länder och ansvara för den övergripande samordningen av det statliga stödet för svenskundervisning utomlands för icke-svenska medborgare. Som Pål Jonson vet är Svenska institutet en myndighet som självständigt fattar beslut om hur den vill utföra det uppdrag som åläggs den inom ramen för regeringens politik. Stödet till svenskundervisning omfattar ett stort antal aktiviteter, bland annat förmedling av lektorstjänster, bidrag till inköp av läromedel, bidrag till gästföreläsningar och Den 26 mars 2017 fördes Tatsiana Revjaka till häkte i samband med folkliga protester i Minsk, Belarus. Tatsiana Revjaka ägnar sitt liv åt att avslöja bristen på mänskliga rättigheter i sitt land. Sedan 1998 har hon arbetat på organisationen Vjasna. Hon har många gånger drab bats av förföljelse, fängslats och dömts till böter. 2006 blev hon Anna Lindhpristagare.
evenemang vid de utländska universiteten, arrangemang av lärarkonferenser, stipendier för svenskstuderande och svensklärare och sommarkurser i svenska språket och kulturen… Det är korrekt att Svenska institutet i år inte kommer att erbjuda terminsstipendier för vistelser vid svenska folkhögskolor för svenskstuderande i utlandet. Programmet har inte avslutats, men det har pausats. Det är ett beslut som myndigheten fattat med utgångspunkt från sitt uppdrag att erbjuda undervisning i svenska för studenter från andra länder. si fortsätter dock att som tidigare erbjuda sommarkurser i samarbete med svenska folkhögskolor för ca 160 utländska svenskstuderande. Jag har fullt förtroende för hur Svenska institutet fullgör sitt uppdrag och ser ingen anledning för regeringen att ytterligare styra hur myndigheten ska sprida information och kunskap om det svenska språket i utlandet.”
Ann Linde 15 mars 2017
Tatsiana Revjaka är en av de mest framträdande människorättsförsvararna i Belarus. Något som också innebär en påtaglig utsatthet och risk. Hon är ständigt föremål för säkerhets tjänstens intresse och kontroller
2 2017 9
NYHETER
PÅ WENDELSBERGS FOLHÖGSKOLA ÄR LÄRARNA NÖJDA MED LÖNESYSTEMET
Lika lön för alla Arbetsro och en bro mellan skolledningen och lärarkåren. För rektor Sören Eriksson innebär likalönsystemet på Wendelsberg att han kan lägga krut på annat. text: torbjörn tenfält fot0: andreas carlsson
Musik- och matematikläraren Jonas Bagge slår några ackord på gitarren och leder sina kolleger genom Lasse Dahlquists Gå upp och pröva dina vingar. Det är personalmöte i Wendelsbergs folkhögskola och den rutintyngda dagordningen lättas upp med en klämmig schlager. Långt från lönepolitik kan tyckas, men några strofer in i sången kommer några rader som ganska väl beskriver den strategi som rektor och lärare gemensamt gjort till sin: Ålder och så'nt spelar rakt ingen roll, vi har ej satt några gränser. Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke strax söder om Göteborg tillämpar ett system med lika lön för alla lärare. Oavsett ålder och antal år på arbetsplatsen tjänar de just nu 32 300 kronor i månaden. – Jag har aldrig hört att någon varit missnöjd med systemet, säger Sören Eriksson, rektor sedan ett drygt halvår tillbaka och tidigare själv lärare på skolan i ämnet ledarskap. Lönemodellen har funnits i drygt tio år och tas upp till dis-
kussion i samband med den lokala löneförhandlingen. Både skolledningen och lärarkåren ser stora fördelar med systemet och hittills har ingen rest krav om att gå tillbaka till de individuella löner som tidigare fanns på skolan. – Inget lönesystem är helt rättvist, men det här är minst orättvist. Det utgår från att alla gör mesta möjliga utifrån de resurser de har. Arbetsinsatserna kan variera över tid, ingen av oss går ständigt på hundra procent.
Individuell lönesättning som instrument för att få personalen att anstränga sig mer tror inte rektor Sören Eriksson på.
De olikheter som fanns när lönerna sattes individuellt var inte särskilt stora – skillnaderna skapade irritation bland personalen samtidigt som de inte var något särskilt effektivt verktyg för rektor. – Får man inte samma lön som kollegan är det klart att det kostar i form av minskad arbetsglädje och arbetsmoral. Vårt nuvarande lönesystem bidrar till en stark vi-känsla, säger Sören Eriksson. Själv tjänar han både tid och kraft på att slippa gå in i diskussioner om individuella skillnader i lönenivå. – Att motivera varför någon får hundra eller trehundra kronor mindre än en kollega som har samma arbetsuppgift är ganska svårt. Kanske blir det en rättvis beskrivning just nu i dag, men inte säkert om tre veckor eller sex månader. Sören Eriksson är ensam skolledare på Wendelsberg, men kan i vissa beslut luta sig mot skolledningen, som förutom honom själv består av en kamrer och en sekreterare. Individuell lönesättning som instrument för att få personalen att anstränga sig mer tror han inte på. – Alla gör det där lilla extra ändå, på ett sådant här ställe förstår man värdet av det. Jag tror inte jag skulle få 800 kronor mer engagemang genom att ge
10 F O L K H Ö G S K O L A N
2 2017
strukturer, om än tillspetsat och ibland lite mer rakt på. Jag ser texterna som en konsekvens av hur världen ser ut. Det är mot det kritiken borde riktas, inte mot hiphopkulturen i sig.
V
A
tt använda sig av hiphop som verktyg i folkbildning behöver därför inte handla om att utbilda framtidens rapartister. – Det handlar snarare om att utbilda framtidens kommunpolitiker. Hiphopkulturen har ju ett starkt politiskt engagemang. Det behöver fångas upp och kanaliseras, säger Johan Söderman. Han lyfter studieförbunden som förebilder, många har diverse kurser och aktiviter med hiphopinriktning. Och han tycker att många fler folkhögskolekurser än en specialinriktad, som den på Spinneriet i Malmö, skulle kunna använda sig av hiphop som verktyg i undervisningen. Man kan till exempel prova att låta deltagare rappa om alltifrån grammatik till litteraturhistoria, eller låta det bli inslag i kemi eller biologi, menar Johan Söderman. – Och i samhällskunskapen är det självskrivet. Hiphopen handlar ju om att beskriva den värld vi lever i. Han berättar om ett studieförbund i Småland som låter hiphopare rappa aktuella nyheter varje vecka i lokalradion i programmet ”Rap News”. – Det blir som ett alternativt Rapport eller Aktuellt, fast i ett annat framförande. Vissa är kritiska mot att texterna kan vara grova, sexistiska och våldsbejakande. Jag tänker istället att de utgör en bra grund för diskussion. Därför är Johan Söderman starkt emot censur av låttexter och avfärdar rädslor om att hiphopen kan förvärra polariseringar. – Raptexter är ett slags beskrivning av rådande
– Alla i bandet har stor talang. Men de kan inget annat än musik. Vissa kan inte ens läsa och skriva. De förstår sig inte på det här med att promota sig själv. Någon av oss behöver kunna det för att ta oss vidare, säger Danzo Osai.
Läs mer: Planet Hiphop: om hiphop som folkbildning och social mobilisering (Liber, 2010) av Johan Söderman och Ove Sernhede Mer om kursen: www.glokala.se (sök på hiphop).
i återvänder till Spinneriet i Malmö. Nu har Danzo Osai lämnat studion och satt sig i de mjuka sofforna strax intill, tillsammans med de övriga tre deltagare som är här i dag. De ska utvärdera veckan tillsammans med Ayla Shatz och hennes kurslärarkollega Toritseju ”Toju” Jemide. De båda pedagogerna har egna artistkarriärer vid sidan om och jobbar enbart 50 respektive 25 procent på Glokala folkhögskolan. Det är tight, men går ändå ihop i och med att undervisningen är så fritt upplagd, säger Ayla Shatz. – Deltagarna får ofta veckolånga projekt som de sedan ska redovisa. Och så tar vi in väldigt många gästlärare. Tanken är att de ska skapa sig ett kontaktnät i branschen med alltifrån producenter till artister och klubbarrangörer. Vi vill ge dem den möjligheten och inte vara en isolerad ö, säger hon. Den här veckan har varit lite ovanlig, gruppen har haft föreläsningar med gästlärare varje dag. Det har varit som ett slags kick-off och inspiration inför denna termins slutprojekt. – Men det är ju viktigt att vi som inte varit med er hela veckan får veta hur ni upplevde gästlärarna. Så vi vet om vi behöver förändra något, säger Ayla Shatz. Långa diskussioner utbryter. Några har kritik, andra är nöjda. Det pratas om alltifrån stolsplaceringen under föreläsningen och huruvida alla som var där var lika inkluderade i diskussionerna, till samtal om bemötande, hbtq-frågor och jämställdhet. Ayla Shatz och Toju Jemide lyssnar och bekräftar. Efter drygt en timme verkar alla ha fått ur sig det de vill ha sagt och under en kort bensträckare innan presentationerna av deltagarnas tidsplaner för slutprojekten, förklarar Ayla Shatz att det ofta blir så här. Det är vanligt att samtalen blir långa och att gruppen sitter och vänder och vrider på detaljer. Men det är något som hon och Toju Jemide låter vara, de till och med uppmuntrar det. För ett av huvudmålen med kursen är att ge deltagarna diskussionsvana, självkänsla och mod att ta plats. – Vi fokuserar snarare på processen än på resultat. Vi vill ge deltagarna självförtroende, att de ska känna sig sedda, inkluderade och växa som människor. De allra flesta här har dåliga erfarenheter från skolan, det här ska vara något helt annat. Det ska ge dem tro på att de kan bli något, att det finns en plats och framtid för dem i samhället efter kursen, säger Ayla Shatz.
18 F O L K H Ö G S K O L A N
2 2017
PORTRÄTT enspråkigt finskt, så när systrarna Krapu kom till Sverige fick de vässa det svenska språket. Med lärarutbildning i Sverige och en första anställning i Luleå kom modersmålet i andra hand. – Visserligen skrev jag mina första dikter på finska, men i Sverige bytte jag språk. Det var först fyrtio år senare som mitt modersmål kom ikapp mig. Under alla dessa år hade jag pratat en knagglig ålderdomlig finska, men nu har det lossnat. Vad hände? Den korta versionen är förälskelse i en finsk man från Kuopio. Staden ligger inte långt från den plats där Solja växte upp. Den längre versionen handlar om tillhörighet till ett land och ett sammanhang som hon lämnat som ung och vill återta. Hon beskriver sin pappa Eino Krapu som den stora inspirationskällan till dikter och hur hon och systern, när de kom till Sverige, först skrev och rimmade. Mannen, som hon nu delar sitt liv med trots periodvisa avstånd, blev oväntat en glädjebrygga. – Och nu är vi gifta, ler Solja. – Det som binder oss samman är inte minst kärleken till språket. Nu när jag lär mig finska igen har jag till och med vågat ställa upp och tävlat i finska mästerskapen i Poetry slam.
F
ör Solja Krapu-Kallio var läraryrket ett kall. Hon blev bildlärare och har under trettio år arbetat med att ge kunskap till barn och ungdomar, men minst lika mycket sett sin roll som en mission. Alla kan lära sig. Det handlar om att lösa ett problem som ska gestaltas. Hon har
UTGIVNING I URVAL Romaner Mogen för skrubben (2006) Om du behöver mig (2014) Sanningen – en roman om förälskelse (2015, med Helena Öberg). Westins bageri & kafé – en julkalender för vuxna (2016) Diktsamlingar Jag behöver busschauffören (2003) Det började så oskyldigt med diskbänken (2006) Jag skriver till er för en väninnas räkning (2016) Barnböcker Vad drömde du om? (2015) Du ska få gröt och en lilllasyster (2016)
På Kungsängens bibliotek läser Solja Krapu-Kallio sina verk. Det är samti digt teater där hon bjuder in till sitt eget universum.
arbetat på både på högstadiet och det estetiska programmet på gymnasiet. Att skapa dikter är som att måla med ord berättar hon. – Men för åtta år sedan släppte jag taget. Hon blev frilansade poet på heltid och ibland engagerad som gästlärare. – Saknad? Nej, inte själva skolmaskineriet och skolan som institution, men jag kan ibland känna ett tomrum efter den arbetsgemenskap som fanns. Jag har nog under åren bokstavligen öst kraft och inspiration ur den. I hennes nya läraruppdrag ingår samarbete med folkhögskolor och universitet. Under årens lopp har hon besökt många folkhögskolor, allt från den Sverige-finska folkhögskolan i Haparanda till Skurups folkhögskola utanför Ystad. – Det är spännande att möta människor som tagit ett aktivt beslut att gå en utbildning. När jag är på folkhögskolor och föreläser eller deltar i ett avgränsat utbildningsprojekt är det inget slentrianmässigt livsval hos eleven. Det ger också en speciell dynamik i klassrummet när människor är i olika åldrar. Hon är ibland gästlärare i estradpoesi på Umeå universitet. Det ingår i utbildningen Skapande svenska. – I poesin finns den friare berättarformen. Grammatik är underordnad. Det är viktigare med betoning, rytm, andning och pauser.
D
en senaste i raden av utmaningar har varit att skriva en julkalender för vuxna. Beställaren var Storytel och resultatet, som fick namnet Westins bageri & kafé, blev så lyckad att hon fick förfrågan om att fortsätta. – Men nu blir det inte 24 avsnitt utan tio och det blir klart hösten 2017. Det ovanliga med det här projektet är att jag har en redaktör. Och hur mår din poesi? – Den har jag aldrig kunnat pressa fram som ur en strut. Jag har haft långa pauser. Det bästa med dessa pauser är att det händer något under tiden och jag har lärt mig att inte känna någon skrivkramp. Kanske är det som med kärleken? Solja Krapu-Kallio återkommer ständigt till förälskelsen. Den är inte bara febrig och aktiv. Hon beskriver också hur den kan vara plågsam och farlig i relationen mellan man och kvinna. I romanen Mogen för skrubben följer vi läraren Eva-Lena som blir inlåst i ett kopieringsrum på skolan över helgen. Först ett dygn efter att hon skulle ha kommit hem larmar hennes man polisen. På bokens sidor följer en skoningslös rannsakan. I den nyutkomna Sanningen. En roman om förälskelse blir fem olika kvinnor förälskade i samma man.
32 F O L K H Ö G S K O L A N
2 2017
» I poesin finns den friare berättarformen. Grammatik är under ordnad. Det är viktigare med betoning, rytm, andning och pauser«
Boken har hon skrivit tillsammans med Helena Öberg. Kvinnorna projicerar sina drömmar i den inkännande och charmige skolledaren Stefan. Utifrån olika utgångspunkter upplever de hur just han kan tolka och förstå deras känslor. Förälskelsen driver dem bortom förnuftets gräns. Det är en ilande fars på blodigt allvar där det enda som saknas är ett mord. Intrigen för tankarna till en film i regi av Woody Allen.
K
ärleken kan också förvandlas till Sand och grus. I en drabbande dikt om krigets fasa och om det sista tåget som man måste hinna med, för att man inte ska slukas i stridens käftar, blir bröllopsklänningen symbol för mänsklighet. Det är Solja Krapu-Kallios egna föräldrar som i dikten ska lämna det Karelska näset under andra världskriget. Den unga kvinna som ska bli hennes mamma tränger undan hotet från de sovjetiska bombplanen och fixerar sig vid oron att den fina klänningen ska bli nedsmutsad och förstörd. När paret kastar sig mot golvet i väntsalen finns bara sand och grus i tankarna. FOLKHÖGSKOLAN
Solja KrapuKallio känner ingen saknad av skolan som institution men kan känna tomrum efter arbetsgemen skapen.
D
et är Världspoesidag i Kungsängens bibliotek. Solja Krapu-Kallio läser sina dikter framför en glasvägg ut mot det kvällsmörka torget. Hon presenterar sina verk utan manus där rörelserna förstärker orden. Det är teater där författaren bjuder in till sitt eget universum. I publiken finns flera nationaliteter representerade. En tredjedel räcker upp handen när frågan ställs om någon kan finska. Det blir även en dikt på finska, det språk hon nu återerövrat. – Vet ni vad de flesta tänker på? Någon i publiken ropar ”sex”. – Självklart, säger poeten. Men efter några roande manövrer i ämnet från skolvärlden… landar Solja Krapu-Kallio åter i – förälskelsen. Dikten Hem i dig avslutas med orden: ”Just den människan har kommit hem i dig och kan tänka sig att stå ut med dig under en oöverskådlig framtid”
2 2017 33