Folkhögskolan 3 2013

”Bara tillsammans kan vi skapa verklig förändring”

SFHLS

Måste ge pengar till byråkrati VILL HA 300 MILJONER PRISAS FÖR SITT CIVILKURAGE Tidskriften nominerad Sex utredningar om ABF UPPSKATTAD SFHL-VECKA

tidskrift sedan 1920

UTVÄRDERINGSMONSTRET

Blir aldrig mätt INTERNATET

Här förekommer nästan aldrig någon mobbing DOKUMENTÄR TEATER

Skolan där städerskan spelar upp sitt liv på scenen ASPERGER

Så blir deltagare med asperger en resurs

3/2013

De senaste tre åren har vi rustat för att utveckla skolformen Ingela har ordet fhl är en demokratisk

Sorganisation där medlem-

marna har inflytande i beslutsprocesserna. Förbundet vilar på våra lokalavdelningar. Det som är genuint inom sfhl är att vi har möjlighet att ha en lokalavdelning på varje folkhögskola.

Varje lokalavdelning kan ha en egen styrelse. Denna närhet till medlemmarna ger en extra dimension åt dialog och demokrati. Tar du som medlem tillvara på denna möjlighet?

Det är på den lokala nivån som sfhl:s verksamhetsmål, genom demokrati och dialog, ska förverkligas. Lokalavdelningen behöver sina medlemmar. Lokalavdelningarna behöver också stärkas för att mäkta med sitt arbete. Varje år genomförs sfhlveckan. Fackliga förtroendevalda samlas för att utbildas och stärkas i sina roller.

Utbildning i arbetsrättsliga frågor är en viktig grundbult för att kunna agera som förtroendevald och för att våga stå upp och ta diskussioner med arbetsgivare. sfhl-veckan har också kurser som specifikt fokuserar på folkhögskolan som skolform och dessa har haft många deltagare under åren. Att uppmärksamma folkhögskolan som skolform var ett av de uppdrag som förbundsstyrelsen fick av ombudsmötet 2010. Under de sista tre åren har vi rustat sfhl och dess medlemmar genom dialoger och diskussioner på våra kurser. Rustat för att utveckla skolformen och för att vi, folkhögskollärare och sfhl ska stå upp för Folkhögskolan som skolform. Det är genom folkhögskol-

2

lärarna, i och utanför undervisningen, som folkhögskolans idé och särställning blir synlig. Folkhögskollärarnas engagemang är den viktigaste företrädaren för skolformen. Därmed är sfhl också det! Ständigt står vi upp för skolformen både i klassrummen men också i sammanhang utanför folkhögskolan. Visst kan vi alla bli bättre på att torgföra folkhögskolan både lokalt, regionalt och nationellt! Mycket vi i styrelsen gör nationellt syns inte och det borde vi berätta om. Inte minst jag som ordförande för sfhl träffar politiker, statssekreterare, Skolverket, arbetsförmedlare, syo-konsulenter, med flera. om företrädare för sfhl och för folkhögskollärarna har jag ett ansvar att framhålla folkhögskolans styrkor, möjligheter och vår unika pedagogik. Varje gång blir jag påmind om att det finns en stor nyfikenhet över vår unika skolform. Inte minst bland våra politiker. Detta är ett viktigt uppdrag och i vilket vi alla måste vara uthålliga! sfhl är inte bara en facklig aktör utan också en kraft att räkna med! Tillsammans med andra aktörer inom folkbildningen strävar sfhl mot samma mål. Jag önskar att vi alla tillsammans kan kraftsamla och göra detta gemensamt!

Till sist vill jag tacka dig, Bernt Gustavsson för att du gav mig inspiration genom din ”Ingång” i förra numret av tidskriften. ingela zetterberg Ordförande i SFHL Ingela.zetterberg@folkbildning.net

S

UR INNEHÅLLET

6

Internatet en socialpedagogisk resurs Antalet internat på folkhögskolor minskar. Samtidigt anser rektorer på internatskolor att internatet är en viktig socialpedagogisk resurs.

De vill inte utvärdera folkbildningen

10

Ett nytt utvärderingsystem är föreslaget men det sågas rejält av dem som föreslås ska utvärdera folkbildningen. De vill inte ens ha jobbet.

Vill synliggöra samhället med teater

14

Vanliga människor djupintervjuas och deras berättelser blir teater. Vi har träffat städerskan på Sundsgårdens folkhögskola som spelade upp sitt liv.

Här blir de med asperger en resurs

20

Sofia Lindström började som assistent för deltagare med Asperger och insåg att hon själv hade Asperger. Nu är hon en stor tillgång för lärarna på Ågesta.

Tvingas dra ned för att betala byråkrati

27

Sju folkhögskolor tvingas till neddragningar för att betala för en ny central förvaltning för folkhögskolorna. sfhls lokalavdelningar är kritiska. . . ”Ett synsätt som är oroande för folkhögskolan” ................................................4 . . . Martin Humble: SFHL kan ta större plats i debatten! ....................................5 NOTISER . . . Tidskriften nominerad till journalistpris, Sex utredningar mot ABF ............7 SIFFROR . . . Folkbildningsrådet vill höja anslaget, var tredje deltagare utlandsfödd.......8 MÅNADENS LINJE . . . Vill fånga ondskans väsen i sommar...................................................8 KRÖNIKA . . . Gösta Vestlund: Rikedom och lycka följs inte längre åt............................13 SFHL-VECKAN . . . Färre deltagare till uppskattade kurser.................................................27 UPPROP . . . ”En fond bildas inför Gösta Vestlunds 100-årsdag.......................................28 KRÖNIKA . . . Lars Igeland: Det är dags för de traditionella rörelserna att vakna........29 BÖCKER/FILM . . . Göteborgs filmfestival, det gör oss lyckliga...........................................30 PERSONER . . . Pris för civilkurage, fick journalistpris, startar singer-songwriterkurs .31 INSÄNT .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

gun.thil@larartidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr,

kvartssida: 1 800 kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT:

PRENUMERATION:

320 kr.

Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm.

Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback@lararforbundet.se REDAKTION: Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson (svante@svanteisaksson.com,).

TEL:

ADRESS:

08-737 67 00.

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102 26 Stockholm.

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

nr 4/2013: 10 Maj.

UTGIVNING:

29 Maj.

Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år. Omslag:

3

INSÄNT

På facebooksidan Tidskriften Folkhögskolan kan du också kommentera artiklar i tidskriften. Vill du skriva direkt till tidningen kan mejla : staffan.myrback@lararforbundet.se

”Ett synsätt som är oroväckande för folkhögskolans framtid” De svar Britten Månsson-Wallin, generalsekreterae på Folkbildningsrådet, ger i artikeln i Folkhögskolan 1/2013 är oroväckande för Folkhögskolans framtid, skriver Ulla Holmlid och Agneta Wirén, Kvinnofolkhögskolan. Månsson-Wallin svarar. vad är egentligen en folkhögskola? Den frågan ställs i ingressen till artikeln ”Var går gränsen för folkhögskolan?” i Folkhögskolan nr 1/2013. Britten Månsson-Wallin, generalsekreterare i Folkbildningsrådet, ger i artikeln sin syn på saken. Med tanke på att Britten Månsson-Wallin är folkbildningens främsta företrädare gentemot beslutande organ menar vi att hennes svar är oroväckande för folkhögskolans framtid. Vi ställer oss frågande till mycket av innehållet i artikeln och vill lyfta fram några exempel: Britten Månsson-Wallins syn på folkhögskollärare och deras eventuella anknytning till respektive rörelse: ”Det är faktiskt bara det (rörelseanknutna lärare – vår anmärkning) som skiljer folkhögskolan från andra skolor.” Är denna skillnad den enda Britten Månsson-Wallin känner till?

Britten Månsson-Wallins uppfattning om var gränsen går, där Folkbildningsrådet stoppar statsbidragen: ”Om det visar sig att eleverna inte kan genomföra sin studier – där går gränsen.” Är detta enda kriteriet för indragna statsbidrag?

Vi kan inte heller följa resonemanget om ”tillbaka till rötterna”.

De rörelsefolkhögskolor, som vi känner till, strävar efter att ha lärare som både tillhör rörelsen och har en pedagogisk utbildning. Vad menar Britten Månsson-Wallin med ”tillbaka till rötterna”? Hur långt tillbaka? När böndernas söner fick gå på folkhögskola? När folkrörelserna i Sverige var stora och

4

dynamiska rörelser och behovet av bildning och utbildning var stort bland medlemmarna? Före kvalitetsuppföljningarnas tid?

Britten Månsson-Wallins åsikter i artikeln fick oss att fundera på vad en folkhögskola i framtiden egentligen kommer att bli.

I hela artikeln kallas de studerande på folkhögskolor för elever. I den folkbildningsvärld från studieförbund och folkhögskolor, som vi arbetat i sedan 70-talet, har vi mött deltagare, som enligt vår syn bidrar till att göra folkhögskolan till något annat än andra skolformer. Är det ett misstag från tidningen eller är det meningen att deltagarbegreppet ska skrotas?

Ulla Holmlid och Agneta Wirén, lärare och f.d. rektorer, Kvinnofolkhögskolan

Bra om fler har folkhögskollärarutbildning om mina svar på journalistens frågor kan tolkas som oroande för folkhögskolans framtid blir jag också oroad. Mitt förtroende för folkhögskolan som skolform och för verksamheterna på folkhögskolorna har alltid varit stort och även om det emellanåt sker prövning av statsbidragsanvändningen så har jag inte funnit skäl att ändra min positiva inställning.

Folkbildningsrådet prövar bidragsmottagare utifrån fastställda kriterier och verksamheten utifrån samtliga beslutade statsbidragsvillkor. Det finns numera också ett lärartäthetskrav men inte krav på

en viss lärarutbildning.

I vår senaste uppföljning av pedagogiska personalens utbildningsbakgrund hade 64 procent på långa kurserna lärar- eller folkhögskollärarutbildning. Av dessa hade 22 procent folkhögskollärarutbildning och 42 procent annan lärarutbildning. Något färre med folkhögskollärarutbildning än tidigare år.

För skolformen och för skolformens utveckling är det bra om fler i den pedagogiska personalen har folkhögskollärarutbildning.

Eftersom majoriteten av folkhögskolorna har en eller flera folkrörelser eller andra ideella organisationer som stiftare och medlemmar så är det kombinationen av rörelsansknytning, skolformen och kursutbudet som är det specifika för verksamheten i merparten av folkhögskolorna.

Uttrycket tillbaka till rötterna handlade om att scouternas folkhögskola hade fått fler i den pedagogiska personalen med scoutledarerfarenhet och det såg jag som ett närmande till grundarorganisationen. Eftersom rötter vanligtvis växer neråt så finns det säkert bättre ord att beskriva utveckling på.

Att ordet elever används är ingen värdering av studerande eller deltagare i folkhögskolornas verksamhet utan ett traditionellt använt begrepp också i folkhögskolans verksamhet. Folkbildningsrådet använder numera studerande och deltagare i vår kommunikation.

Att det blev elever i samtalet med journalisten berodde både på frågeställaren och på anknytningen till de brev som studerande/elever vid Brunnsviks folkhögskola skickat till Folkbildningsrådet. De benämner sig själva som elever i brevet och undertecknar med studerande.

Britten Månsson-Wallin

KO RT O M . . . ... tidskriftens facebooksida, där ni kan tycka till om tidningen och innehållet. Sök bara på ”Tidskriften Folkhögskolan.” Var med och gör den till en facebooksida där folkhögskollärare kan mötas, tipsa varandra, lägga in länkar, berätta vad ni gör på skolan som kan inspirera andra, filmer och bra tv-program vi borde se, böcker vi inte får missa – allt som kan inspirera eller vara användbart i skolan, och tipsa tidskriften på vad vi ska skriva om. ... offensiv folkbildning som har årsmöte torsdag 2 maj på Stadsmissionens folkhögskola i Stockholm. I samband med mötet får du prova på Forumspel i likabehandlingsarbetet. Mer information får på hemsidan: www.offensivfolkbildning.se. ... sundbybergs folkhögskola som

har tilldelats utmärkelsen”Skolbibliotek i världsklass” av DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation. För att få utmärkelsen ska biblioteket bland annat vara en tydlig del av skolans pedagogiska vision, samverka med skolans ledning och pedagogisk personal kring elevernas lärande, samt stärka deras digitala kompetens med fokus på informationsfärdigheter och förståelse för informationssökning och sociala medier. Mer information finns på DIKs hemsida dik.se. ... kvinnofolkhögskolans kurs Genuståget som i april åker ut i Europa för att undersöka vilka feministiska frågor som diskuteras i andra länder och vilka rörelser som arbetar med dem. Under två veckor besöker kursen Berlin, Warszawa och Lviv och kan följas på deras blogg: genustaget.wordpress.com ... munka ljungby folkhögskola som fyller 100 år i år och ska fira hela året ända fram till födelsedagen i november med elevernas hjälp. Den 12 november 1913 var det upprop för första gången i den då nybyggda Munka Ljungby folkhögskolas stora byggnad.

INGÅNG

Martin Humble är folkhögskollärare som nyligen flyttat till Skåne.

SFHL kan ta större plats i debatten! det är ett sundhetstecken med en levande diskus-

sion inom folkhögskolevärlden. Bara i senaste numret av tidskriften Folkhögskolan debatteras allt från utbildning, bildning, statsbidrag till pedagogik.

Samtidigt önskar jag att vi på alla skolor och i SFHL kan ta än större plats i samhällsdebatten. Där vi gemensamt berättar om vår skolform och visar vilken roll vi spelar i samhället. Där vi tar initiativet och berättar hur vi vill att folkhögskolan fortsatt skall vara, där vi ger konkreta exempel på hur folkhögskolan har en roll att spela idag och imorgon. Vi behöver samhällets stöd och vi förtjänar det – men det är svårt att få stöd för en verksamhet många inte känner till. Här har SFHL på alla nivåer – som både facklig organisation som opinionsbildare kvar att göra. Det är kanske talande när riksdagsledamoten Katarina Köhler i förra numret frågade: SFHL varför ringer ni aldrig?

Men en gemensam berättelse kommer ur en någorlunda samstämmighet om vad folkhögskola är.

För mig är folkhögskola en plats för utbildning och bildning, en plats där det oväntade mötet med någon annan sker. Där bildningens vidare innebörd än utbildning medför mervärde som räcker livet ut.

Jag menar att en styrka och särart folkhögskolan har, är en förmåga att förena och kombinera dessa två riktningar.

Utbildning i sig är av oerhörd vikt i ett demokratiskt samhälle – och är därmed en viktig uppgift för folkhögskolan. Utbildning ger människor nya möjligheter. Här kompletteras utbildning med bildning. Denna bredare, humanistiska inriktning gör folkhögskolan unik.

Det finns en diskussion idag om att folkhögskolan mer blir en plats för enbart utbildning. Det är en viktig diskussion.

Men det finns på samma gång utrymme för utveckling och förändring utan att något behöver försämras. Jag är övertygad om att folkhögskolan klarar såväl uppdragsutbildning som allmän kurs, yrkesutbildningar som kortkurser. Det handlar om hur vi pedagogiskt arbetar – här ligger nyckeln för en fortsatt levande folkhögskola.

För mig är folkhögskolan först och främst en mötesplats, en plats där människor ingår i ett socialt sammanhang – och möts på riktigt.

För mig är det en plats där vuxna i olika åldrar, från olika bakgrund och med olika erfarenheter möts. För mig är folkhögskolan en plats för utbildning och bildning – där enskilda ämnen eller en behörighet är en del i något större. Där lektionssalen är en plats av många för lärande. Där olika kurser, riktningar och innehåll blandas och berikar.

Där praktik blandas med teori. Men det är upp till mig att arbeta pedagogiskt så att detta blir verklighet.

Folkhögskolans framtid är ljus – men jag tror att den bygger på att vi som rörelse tar större plats i samhällsdebatten. Jag är övertygad i att folkhögskolans framtid ligger i att inte likna alla andra skolformer.

Arbetar vi, tillsammans, framöver för att stärka folkhögskolan i berättelse och pedagogisk handling tror jag också att det ekonomiska stödet ökar. Det är vi värda.

MArtIN HUMBLE

5

T I O F R ÅG O R Antalet folkhögskolor med internat minskar. Mellan 2003 och 2012 har de sjunkit från 119 skolor till 107. En femtedel av deltagarna, 6000, bor på internat. I rapporten Lärande boende har Kerstin Mustel, tidigare ordförande i SFHL, har för Folkbildningsrådets räkning kartlagt internatskolorna och vilken betydelse de har för verksamheten och deltagarna. Kartläggningen visar att internaten har fått en större socialpedagogisk betydelse idag än tidigare.

”Det förekommer nästan aldrig någon mob Förr var det blandade åldrar på internaten, så är det inte längre?

– Medelåldern har sjunkit och är lägre än genomsnittet. När jag jobbade på Pitedalens folkhögskola på åttiotalet var medelåldern 34 år. Nu är väldigt många under 30 år men också under 20 år. Det är också betydligt fler män än tidigare vilket gjort könsfördelningen jämnare. Nästan 90 procent är födda i Sverige, 80 procent har avslutat gymnasiet och 60 procent studerar på särskild kurs, som oftast handlar om ett favoritintresse de vill fördjupa sig i. De utgör en mer homogen grupp jämfört med externatdeltagarna som ofta är lite äldre, där fyra av tio är äldre än 31 år och inte sällan är kvinnor med barn.

Men bilden är lite splittrad. Du nämner också en grupp med sköra ungdomar som bor på internat.

– Några rektorer använder siffran 10-15 procent som var sådana som behövde mycket hjälp.

Inbegriper det också funktionshindrade?

– Nej, det var bara sådana som hade olika slags problem, t. ex. ätstörningar eller droger och kom från behandlingshem eller som var psykiskt sköra.

Du har intervjuat ett tjugotal rektorer på 15 internatskolor och 8 externatskolor. Rektorerna på internatskolorna är genomgående positiva till internatet och beskriver dem son en resurs, särskilt den socialpedagogiska betydelsen

– Många av dem pratar om internatets socialiserande effekt, att man tvingas leva med andra människor, ta hänsyn till andra och deras åsikter och får lära sig att kompromissa. Det kan handla om väldigt enkla saker som att hålla ordning om man har ett delat kök och måste plocka upp efter sig. Man deltar i husmöten där man resonerar sig fram till gemensamma beslut och träffar människor med en helt annan bakgrund än sig egen.

6

Den bild jag får när jag läser rapporten är att Folkhögskolan är mer utvecklande för deltagare som bor på internat jämfört med externatdeltagare.

– Vill man vara försiktig kan man säga att den grupp som finns på internaten klarar sig bättre jämfört med externatdeltagare för att de är yngre och därmed får ut mer av internatet. Externatdeltagarna är ofta äldre, mer mogna och har familj. Flera av rektorerna påpekar också att externatskolor och internatskolor lockar olika grupper. Förenklat kan man säga att externat vänder sig till dem som vill gå allmän kurs, är äldre, har familj och vill bo hemma, internaten till ungdomar som vill ägna sig åt sitt favoritämne och komma hemifrån.

Enligt deltagarundersökningen från 2010 visade den att de flesta deltagarna på folkhögskola är nöjda med sin utbildning. Nio av tio skulle rekommendera andra att välja samma skola och kurs som de själva gått. Ser man enbart till deltagare på internat så är de ännu mer positiva.

– Men där kan man se att internat och externat ligger väldigt nära varandra, att de förbättrar sin förmåga att samarbeta med andra, att de får ett bättre självförtroende. Skillnaderna är inte så stora. Men det intressanta är att internaten ger något mer för deltagarna, det är en genomgående trend men det kan bero på att deltagare på internat är så unga.

Nästan ingen, varken externat eller internat, har upplevt någon negativ särbehandling. Man kan inte låta bli att jämföra med en annan typ av internat, Solbacka och Lundsberg som har återkommande problem med mobbing.

– I deltagarundersökningen 2010 fanns det en fråga om man blivit trakasserad avseende kön eller ursprung. Det förekommer nästan inte, och skulle det förekomma tar man tag i det på en gång. Sen

Nominerad till journalistpris Det intressanta är att internaten ger något mer för deltagarna, det är en genomgående trend men det kan bero på att deltagare på internat är så unga.

bbing på internaten” finns det personer som inte passar på internat och som inte gillar att bo kollektivt och som far illa av andra orsaker men det finns ingen typ av pennalism.

Man har inga problem att fylla platserna på internatet, däremot säger rektorerna att internaten utgör en tung ekonomisk börda.

– De rektorer jag talat med ser internatet som en del av folkhögskolans särart men upplever det som en ekonomisk belastning. Det är mer personalkrävande. De önskar att internatets betydelse för deltagarna fick större uppmärksamhet och att de kompenserades med särskilda medel. Internatets framtid är beroende av att det även i fortsättningen finns riksrekryterande, attraktiva kurser.

Skulle det behövas ett särskilt internatbidrag, vid sidan av statsbidraget?

– Det önskar ju nästan alla internatrektorer. Men där är det ju en väldig skillnad mellan rörelseskolor och landstingskolor. Flera landstingsskolor har fått internatbidrag för att renovera och några har till och med ett stående internatbidrag i budgeten. Bland rörelseskolorna är det bara en som fått det.

Trots det är de rektorer du talat med entydiga med att internatet har en framtid. Det verkar inte som att det är på väg ut.

– Det finns de som säger att det kanske i framtiden inte kommer att finnas lika många som idag men de säger att internaten inte får försvinna. De uttrycker det som så att internatet är själva hjärtat i folkhögskolan. Någon uttrycker det väldigt bra: Folkhögskolans syfte är att utveckla kunskaper och bildning men vägen dit går ofta via socialpedagogik. Internatet har väldigt stor betydelse för många av de yngre deltagarna och ger dem ett stort mervärde, så det vore förfärligt synd om vi inte kunde ha kvar internaten.

tidningen folkhögskolan var en av tre fackförbundstidningar som nominerats till bästa avslöjande text inför fackförbundspressens dag 10 april. Folkhögskolan, med en upplaga på 3 000 ex, tävlade mot nordens största fackförbundstidning, Kommunalarbetaren (532 200 ex och 22 nr per år) och Los tidning Arbetet (53 500 ex och 42 nr per år). Nomineringen gällde artiklarna om hur det gick till när Scouterna lade ned Kjesäter folkhögskola i Vingåker samt granskningen av ABF Nordöstra Storstockholm och folkhögskolorna Väddö, Södertörn och Brunnsvik. Arbetet vann med sin artikel om hur ett av Telias bolag avlyssnat fackmedlemmar i Turkiet, vilket var åklagarens enda bevismaterial för att få dem dömda till långa fängelsestraff.

Sex utredningar mot ABF under fjolåret genomförde Folkbildningsrådet tio särskilda utredningar som gällde folkhögskolor. Sex av dem handlade om folkhögskolor med ABF Nordöstra Storstockholm som huvudman. Fyra gällde Brunnsviks folkhögskola och två Väddö och Södertörn folkhögskolor. Det mest uppmärksammade ärendet gällde den skrivelse deltagarna på Brunnsvik skickat in hösten 2012 med anledning av beslutet att flytta folkhögskolan. Ett annat ärende gällde Brunnsvik och en folkhögskolekurs på distans, 75 procent i 24 veckor. Bland deltagarna fanns personer som ingår i ledningen för Brunnsvik, Väddö och Södertörn. Skolan fick dra tillbaka kursen. Ett annat gällde Väddö där två kurser vid ABF Nordöstras gymnasium Säbyholm rapporterats som folkhögskolekurser, trots att de till innehåll och betygssättning var identiska med gymnasiekurser. Skolledningen sade att ett misstag begåtts och strök kurserna.

Folkhögskola JO-anmäld dalslands folkhögskola får kritik av Justitieombudsmannen, Jo. En person begärde via e-post ut ett betyg som rörde en tidigare elev. Huvudman för Dalsland är Västra Götalandsregionen, vilket innebär att betygen är en offentlig handling och kan begäras ut av vem som helst. Den som begär ut en handling har rätt att vara anonym men skolan både vägrade att lämna ut handlingen och informerade dessutom den elev som betygen gällde, vilket är ett brott mot offentlighetsprincipen. Rektor Per-olof Magnusson håller med Jo i dennes kritik och säger till Bohuslänningen att han tar offentlighetsprincipen på stort allvar. Meningen var att personalen på skolan skulle ha genomgått en utbildning om offentlighetsprincipen men den fick flyttas fram till senare tillfälle.

StAFFAN MyrBÄck

7

SIFFROR

300 folkbildningsrådet vill höja

folkbildningsanslaget med 300 miljoner kr. Det framgår av senaste budgetunderlaget. Man vill också att regeringen tillför 120 miljoner kr till 2000 årsplatser i allmän kurs, eftersom regeringen beslutat öka antalet platser till studiemotiverande folkhögskolekurser från 4 000 till 8 000 platser, vilket ökar trycket på antalet platser i allmän kurs.

30 utrikes födda deltagare ut-

gjorde 30 procent av deltagarna i Allmän kurs höstterminen 2012. Nära var fjärde deltagare i Allmän kurs var utrikes födda och hade behov av särskilda pedagogiska insatser som stöd på grund av brister i svenska språket. I de Särskilda kurserna var andelen utrikes födda deltagare 8 procent och 4 procent var utrikes födda med behov av stöd i svenska.

31 I allmän kurs hade 25 pro-

cent av deltagarna någon form av funktionshinder, sammantaget 31 procent, 6 procent var dyslektiker. I Särskilda kurser hade 11 procent av deltagarna någon form av funktionsnedsättning. Med dyslexi inräknat var andelen 13 procent.

2 800 folkhögskolorna är förmodligen landets största arrangör av olika kulturprogram. Sammantaget arrangerades sammanlagt 2 800 Kulturprogram riktade till allmänheten med totalt 240 000 deltagare, varav 44 procent var män och 56 procent kvinnor.

8

SOMMARENS KURS

Vill fånga ondskans väsen herbert tingsten såg förmodli-

gen ingenting charmigt över att bli väckt av fem sjungande folkhögskoledeltagare som stod utanför fönstret till gästrummet där Tingsten sov. Det var en tradition på Geijerskolan, Folkhögskolan i Ransäter, att deltagarna sjöng en serenad för föreläsare på Geijerskolans årliga sommarkurs, en veckokurs som startades 1955.

Håkan Jonasson är rektor på Gei– Med sommarkurserna ville jerskolan och kursledare för folkman förena två grenar, den aka- högskolans årliga sommarkurs, demiska med folkbildningen. den 58:e i ordningen.

Kursen skulle ha ett vetenskaplig perspektiv och hjälpa till att forma en "totalåskådning", det vi idag kallar livsåskådning, säger Geijerskolan rektor Håkan Jonsson, som är en av två ansvariga för sommarkursen.

Håkan Jonsson har kvar alla programfoldrar sedan 1955.

– Det är fantastiskt vilka som varit här och föreläst: Tage Erlander, Herbert Tingsten och Harry Martinsson, för att nämna några.

I sommar, 30 juli - 3 augusti, håller man sin 58:e sommarkurs. Årets tema heter "ondskan – en evig följeslagare?" Kursen vill fånga "ondskans väsen" genom nedslag i filosofi, rättsmedicin, litteratur och historia. Föreläsare är bland annat Ann Heberlein som skrivit "En liten bok om ondska" och Helen Andersson, docent i etik och universitetslektor i mänskliga rättigheter i Uppsala.

– Själva formen är oförändrad sedan kursen startade med klassiska föredrag. Det verkar finnas ett behov av att bara sitta och lyssna in, reflektera och tala efteråt, säger Håkan Jonsson.

Det verkar inte vara en kurs för traditionella folkhögskoledeltagare?

– Nej, 20-åringar sommarjobbar nog hellre, eller tågluffar. Sommarkursens deltagare är väldigt kulturinriktade, främst i övre medelåldern. Många är seniorer men också verksamma lärare, bibliotekarier, kulturarbetare, även folkhögskollärare kommer hit och tar det som fortbildning och bor i internatmiljö en vecka.

Sommarkursen är välbesökt. Förra året deltog 75 och året innan kom 105 deltagare.

– Då var temat biografier, vilket var väldigt populärt. Litteraturen är väl det som drar mest. Förra året skulle vi haft temat kriminallitteratur men det var svårt att få hit kriminalförfattare. De skulle ha väldigt mycket betalt, arvoden som vi inte kunde betala. Då gjorde vi istället ett tema om brott och straff i litteraturen.

Så var det den gången Tingsten besökte skolan. Det var femtiotal. Han var inbjuden att föreläsa. Det var långt från Stockholm till Ransäter i Värmland där folkhögskolan ligger. Efter föreläsningen sov han alltså över i gästrummet. Tidigt på morgonen ställde sig fem deltagare och sjöng en serenad utanför fönstret. Efter en stund åkte rullgardinen upp. Tingsten betraktade bistert scenen utanför, drog ner rullgardinen och lade sig att sova igen.

STAFFAn MyrBäck

AV LY S S N AT

C I TAT E T ”Economist har rätt: Ingenstans

. . . I R I K S DAG E N

”Vi har fått beröm från omvärlden för vår utmärkta hantering” Gunilla Svantorp (S): ”Vi har över 800 000 människor som slutade gå i skolan efter grundskolan. De människorna lever i dag i en risksituation eftersom det är deras jobb som kommer att försvinna först av alla.... En annan stor utmaning är självklart de över 400 000 arbetslösa i vårt land... År 2006 hade vi 26 000 personer som hade varit arbetslösa i mer än två år. I dag har den siffran tredubblats. Där ser vi regeringens första beslut och resultatet av det. Det var att skära ned vuxenutbildningen så ofantligt mycket som man gjorde de första åren samt att ta bort 7 000 platser inom arbetsmarknadsutbildningarna.”

Peter Rådberg (MP): ”Var fjärde gymnasieelev hoppar av skolan helt och hållet eller lämnar den med stora luckor i betyget. ... I dagsläget utbildar Botkyrka endast 20 procent av dem som saknar gymnasiekompetens. Botkyrkas mål är inte 100 procent; det är 25 procent... Inte ens våra politiker ute i landet har en hundraprocentig målsättning för att alla våra ungdomar ska få gymnasiebehörighet.... Alla vet att gymnasiekompetens är grundkravet på svensk arbetsmarknad. Färre arbetstillfällen skapas för lågutbildade. Personer med lägre utbildning är de som först förlorar sina arbeten när en kris slår till. ”

Jan Ericson (M): ”Sverige har gått från fjortonde till nionde plats på topplistan över lägst arbetslöshet i EU sedan Alliansen tog över. Samtidigt har vi kunnat satsa rekordmycket på utbildning, infrastruktur och forskning. Vi har fått beröm från omvärlden för vår utmärkta hantering av de globala ekonomiska kriserna, och det internationella facket berömmer oss för en bra dialog med arbetsmarknadens parter och säger att vi är ett föredöme när det gäller kampen mot ungdomsarbetslösheten.”

Wiwi-Anne Johansson (V): ”Det är inte sfi-bonus - extra pengar – som gör om man lär sig svenska snabbt och lätt... de som får sfi-bonus är de som är högutbildade, de som kommer från vårt språkområde och de som har någon att tala svenska med. För den som är analfabet och inte har någon att tala svenska med tar det lika lång tid med som utan sfi-bonus.... För att stärka kvaliteten i sfi ska vi... ställa krav på att sfi-lärarna är behöriga.

Vi vill också att det ska bli möjligt att utbilda sig till sfi-lärare som ett spår i lärarutbildningen eller på egen utbildning. ”

Roger Haddad (FP): ”Vänsterpartiet påstod att vi inte lägger fram några förslag om att kvalitetsutveckla svenska för invandrare, vilket är helt fel. Vi avsätter därför 150 miljoner kronor över tre år... Regeringen har kommit till en punkt där inte bara en sfi-peng eller en sfi-bonus utreds, eller hur vi ska öka valfriheten, utan ifall sfi över huvud taget ska finnas kvar som en egen skolform eller bedrivas inom ramen för den ordinarie vuxenutbildningen. Utredaren har fram till oktober i år på sig att redovisa sina förslag. ”

(Redigerat urval från riksdagens debatt om vuxenutbildning 27 mars 2013)

i världen för man över skattemedel direkt till vinstdrivande friskolor så som sker i svenska kommuner. Där kan vi, med Economist, tala om en ”ny svensk modell” vi är ensamma om.”

Ola Larsmo i en recension i Dagens Nyheter av Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet - svensk skola i fritt fall” 3 april 2013.

”Vi har i dag 300 000 barn och ungdomar som går i en skola som är privat av något slag, ganska många aktiebolagsägda. Om vi skulle besluta om vinstförbud nu skulle vi säga »Sorry, ni valde fel och ska ut ur er skola«. Även om de är nöjda och får en bra utbildning. Många väljare vill ha valfrihet och vi måste konstatera att världen har rört sig i den här riktningen.”

Stefan Löfvén i intervju i Lärarnas Tidning 27 mars 2013. ”Klassisk folkbildning handlar om att ge deltagarna en möjlighet att utvecklas till aktiva samhällsmedborgare som kan bidra till ett demokratisk samhällsbygge. Att 80 procent av kursdeltagarna på allmän linje på Sveriges folkhögskolor efteråt får jobb eller går vidare till andra studier är en bonus som visar att folkbildning fungerar även på det planet – men det är inte det som är fundamentet. Folkbildning bygger på en demokratisk idé och en långsiktig och nära samverkan med kursdeltagarna. De som stått garant för detta är lärarkåren på Sveriges 150 folkhögskolor. Deras erfarenhet, pedagogik och dagliga engagemang i klassrummen är folkhögskolans största tillgång. ” Svante Isaksson på Aftonbladets kultursida 5 april 2013.

9

Utv채rderin

10

gsmonstret rofessor Erik Amnå presenterade i höstas sin utredning Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för utvärdering (sou 2012:72).

Utredningens uppdrag var bl.a. att lämna förslag på hur man kan utvärdera folkbildningen så att staten får det den beställt: ”Statens stöd till folkbildningen har fyra övergripande syften. Det ska stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin och att bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. Stödet ska vidare ha till syfte att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildningsoch utbildningsnivån i samhället samt till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.” (Min kurs.) erik amnå föreslår att utvärde-

ringen om huruvida folkbildningen uppfyller syftena ska genomföras av två olika organ.

Det ena är Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (ifau) och det andra är Myndigheten för kulturanalys. De bör styras av en interdepartemental kommitté skriver han. Det vi talar om är alltså en klassisk målstyrnings-

Vill inte ha jobbet Målstyrning och utvärdering ska garantera att folkbildningen levererar den kvalitet som politikerna vill ha. Nu är ett nytt system på väg men det sågas rejält av dem som ska utvärdera. De vill inte ens ha jobbet. Målstyrning passar helt enkelt inte folkbildningen. Ny skolforskning visar också att det är mycket bättre att låta lärare och rektorer bestämma över skolorna. Då blir det hög kvalitet och goda resultat. svante isaksson

modell. Vi har läst ett tiotal av de 158 remissvaren från de organisationer, förbund och myndigheter som står närmast folkbildningen. De enda som ställer sig helt bakom Amnås förslag är sfhl medan skl, Folkbildningsrådet, rio och Folkbildningsförbundet i huvudsak ställer sig bakom förslaget, men vill ändra eller utveckla vissa delar.

Mest kritisk är ifau. De vill inte ens ha utvärderingsjobbet och det är anmärkningsvärt: De varken kan eller vill därför att det är för svårt att mäta folkbildning på det sätt som föreslås. De tror varken på den föreslagna utvärderingsmodellen, på

organisationen eller på arbetssättet. Det är kritik som väger tungt eftersom ifau har femton års erfarenhet av den här sortens utvärderingar. Mellan raderna säger de att målstyrningsmodellen helt enkelt inte fungerar för folkbildningen. Det är de ensamma om att säga i remissvaren. Ändå är det en kritik som hörts förut, bl.a. från Lena Lindgren i Utvärderingsmonstret. Kvalitets- och resultatmätning i den offentliga sektorn (Studentlitteratur). Kritiken går ut på att både de politiska målen och det som faktiskt pågår inom folkbildningen är så vittförgrenade, mångfacetterade och komplexa att det är notoriskt svåra att fånga och resultatmäta. folkbildningsrådet har ägnat mycket tid och kraft åt att mäta kvaliteten inom folkhögskolan eftersom det är ett krav uppifrån. Kritiken nerifrån skolorna har ofta varit hård vilket speglats många gånger i tidigare artiklar. Rapporteringen tar tid och kraft och utan att de själva upplevt att de haft någon nytta av den. Den praktiska erfarenheten av målstyrning är alltså att det inte fungerar särskilt bra, och är svårt att genomföra i praktiken, dvs ungefär samma slutsats som ifau kommit fram till. Det är en erfarenhet som delas även inom grund- och

11

U T VÄ R D E R I N G

IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, är en av dem som föreslås utvärdera Folkbildningen men institutet totalsågar den utvärderingsmodell som föreslås för folkbildningen och vill inte ens ha jobbet. gymnasieskolan och det är en insikt som fått allt större plats i den svenska skoldebatten.

I den nyss utkomna boken Barnexperimentet av Per Kornhall har han bland annat tittat på vad som hände när målstyrningmodellen började användas inom grund- och gymnasieskolan i samband med kommunaliseringen i början av 1990-talet.

(Det var vid samma tid som Skolöverstyrelsen lades ner och Folkbildningsrådet skapades för att styra folkbildningen.) Per Kornhall är utbildad gymnasielärare och har arbetat på Skolverket. Han gått igenom en stor mängd skolforskning som han baserar sina slutsatser på samt sina egna erfarenheter. för det första konstaterar han

att den ursprungliga tanken var att koppla målstyrning till utvärdering. Det blev ett rungande fiasko. Någon utvärdering var inte möjlig eftersom målen i de flesta fall var så luftigt formulerade att de inte gick att mäta. Skolan fick också nya huvudmän (kommunerna) som i många fall inte hade en aning om hur en skola fungerar. När man dessutom tog bort läropla-

12

nerna och lät varje skola själv formulera sina mål blev det i stort sett omöjligt att följa upp resultaten av undervisningen.

Det enda som gick att se var att det gick snabbt utför med kunskaperna. Det har också bekräftats av internationella jämförelser som timms, pirl och pisa.

Bland annat saknade 24 procent av pojkarna funktionell läsförståelse år 2009, det vill säga de kan inte förstå vad som står i en dagstidning. Försämringen är generell i alla ämnen och allra störst för lågpresterande elever med lågutbildade föräldrar.

Ojämlikheten och kunskapsklyftorna ökar alltså.

Men det är exakt så folkhögskolorna också fungerar. Där finns inga läroplaner. Målen, de fyra syftena, är också luftiga och inte alls konkret mätbara. Ändå fungerar skolformen överlag rätt bra, därom är de flesta överens och det går också att se i t.ex.

Folkbildningsrådets rapporter.

Hur kan det fungera så i bra folkhögskolevärlden och så illa i grundskolan och i gymnasiet?

Några av svaren kan anas i vad Per Kornhall kommit fram till. Han säger att lärarnas situation är nyckeln. Välutbildade

och erfarna lärare med hög status och stort inflytande över vad som händer i klassrummen påverkar kvalitet och resultat mest av allt. Ju mindre makt lärare och rektorer har desto sämre studieresultat. de viktigaste kvalitetsmätningar-

na är de lokala enkäterna i varje kurs, eftersom svaren kan kopplas direkt till den egna undervisningen och – viktigast av allt – användas för att förbättra den.

Alla andra mätningar och sammanställningar är tämligen värdelösa, eftersom de inte påverkar vad som sker i det egna klassrummet. För det är där och ingen annanstans resultaten skapas. Det här har bekräftats i en banbrytande studie, Visible learning, av forskaren John Hattie som kommit i ropet i Sverige under senare år. Han arbetade i tretton år med att samla ihop och utvärdera över 5000 vetenskapliga artiklar där över 100 miljoner elever ingår i studierna. Han satte fokus på vad som har positiv effekt på elevers lärande, exempelvis klasstorlek, nivågruppering och läxor. En av de viktigaste faktorerna var återkoppling, det vill säga att göra

lärandeprocessen tydlig för både lärare och elev. Det kallas formativ bedömning och innebär att eleverna lär sig dubbelt så mycket jämfört med om man inte arbetar så. Det innebär att det ”kostnadsmässigt är 15 gånger effektivare att låta lärarna få den extratid de behöver för att kunna arbeta formativt än att minska klasstorleken.” Videoanlys av lektioner där lärare hjälper varandra att utveckla undervisningen är också mycket effektivt. de skolledare som lyckas bäst är de som skapar förutsättningar för lärarna att prata om sin undervisning, skapa en miljö som tillvaratar möjligheterna att lära sig, lära om, bli trygga, utforska sina kunskaper och sin förståelse. Rektorer som är instruerande och har nära kontakt och koll på vad som sker i klassrummen når nära fyra gånger så goda resultat som de som enbart arbetar med att inspirera lärare till att nå höga mål. Höga lärarlöner och status är också mycket viktigt.

Per Kornhalls slutsatser kan sammanfattas så här: Sätt tydliga mål. Stöd och satsa på lärarna och kräv att de ska nå dem.

Lita på att de klarar av det. Höj deras löner rejält. Lägg makten över skolan hos lärare och rektorer – inte hos huvudmännen.

De viktigaste utvärderingarna görs och används lokalt. Politiskt målstyrning har aldrig fungerat. Utvärderingsmonstret blir aldrig mätt, som Lena Lindgren säger. Däremot tar det tid och kraft från det som är viktigt för lärarna och inte minst för kursdeltagarna.

Vad tycker du? Gå in på tidskriftens facebooksida och skriv: www.facebook.com/TidskriftenFolkhogskolan.v

KRÖNIKA

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för folkhögskolorna. I Juni fyller han 100 år.

rikedom och lycka följs inte längre åt det har nog funnits en allmän uppfattning genom

historien att rikedom och lycka hör ihop, och många har samma uppfattning också nu. Man spelar på lotteri och hoppas på höga vinster och allt flera satsar pengar på fonder. Visst konstaterar man att rika människor har sina problem, men de har trygghet och de kan skaffa sig vad de vill. Att medborgare som lever på försörjningsstöd eller på låga löner kan tänka så, är naturligt.

Vetenskapliga studier bekräftade också länge att pengar och lycka hörde samman. Tim Jackson visar i sin rapport ”Välfärd utan ekonomisk tillväxt” (ordfront 2011), att kurvorna för hushållens ekonomi och medborgarnas välbefinnande steg parallellt från omkring 1950 till mitten av 1970-talet. Detta gällde Storbrittannien och USA, men säkert också andra länder i Västvärlden. Vetenskapen bekräftar sambandet mellan pengar och lycka. Men sedan hände något oväntat. I mitten av 70-talet skildes kurvorna åt. Den ekonomiska fortsatte att stiga, men kurvan för välbefinnande stannade av och mot slutet av seklet började den sjunka. Ekonomin förstärktes, men hos ett växande antal medborgare förbyttes välbefinnande mot besvikelse!

Jackson redogjorde i sin rapport för det resultat, som en brittisk, statlig kommission kommit fram till. Utvecklingen var på fel väg. Ekonomisk tillväxt, i varje fall i det rika Västerlandet, skulle inte bara förbruka nödvändiga resurser men också skapa olyckliga människor! Ett i högsta grad omänskligt mål. Kommissionen utformade därför riktlinjer för en hållbar välfärd.

Skilsmässan mellan rikedom och välbefinnande gäller endast de rika områdena och klasserna i världen. Men svensk forskning har inte funnit samma utveckling i vår ekonomi. Där löper kurvorna parallellt.

Samtidigt kommer dock alarmerande rapporter om ökande depressioner, särskilt bland kvinnor. Situationen kan förändras bl.a. vid djupa ekonomiska kriser.

Men kvar står erfarenheten att rikedom och välbefinnande inte självklart följs åt.

De som arbetar för ekonomisk tillväxt håller enligt den brittiska kommissionen en katastrofal kurs. Ändå är det så få som talar klarspråk. Inte av oförstånd eller illvilja. Man ser ekonomisk tillväxt som enda lösningen på arbetslöshetsproblemet.

En del politiker höjer rösten för en successiv omläggning av färdriktningen. Kraftfulla ansträngningar för att pröva nya vägar efterlyses av forskare och samhällsdebattörer. En starkare inriktning på en kursändring skulle kunna tolkas som bristande ansvar för den växande arbetslösheten och få allvarliga politiska konsekvenser. Men samtidigt skjuter man ett ännu större problem på framtiden – resursförbrukningen av jordens tillgångar. En omläggning är ytterligt svår, men samtidigt ytterst angelägen. En öppen debatt om det dramatiska vägvalet är lika angelägen.

GöStA VEStLUND

13

Dokumentär teater gö

14

ör människan synlig ”Vår inriktning community teater vänder sig inte till personer som vill komma in på scenskolan. Den vänder sig människor som genom sitt sceniska arbete vill påverka och synliggöra samhället de lever i,” säger Martin Nihlgård, rektor på Sundsgårdens Folkhögskola utanför Helsingborg. text: birgitta tingdal foto: andrea ericsson

15

täderskan Carina Nilsdotter hade två uppbrutna relationer bakom sig – en genom makens otrohet, den andra genom den andre makens självmord. På scenen, som föreställer rektorsrummet, samtalar rektor Martin Nihlgård och Carina Nilsdotter om hur de hanterat sina respektive trauman inför publiken som består av skolans personal och elever.

– Nog har jag fått andra slags blickar från både personal och elever efter föreställningen, säger Carina Nilsdotter. Istället för en städerska vem som helst vet nu de andra att jag är en människa som gått igenom stora problem och lärt mig komma vidare.

Hur var det då att spela sig själv?

–Jag tänkte inte på det så. Jag ville bara berätta min historia och det är jag glad att jag fått göra.

ANGELÄGNA FRÅGOR

Rektor på Sundsgården, Martin Nihlgård, spelade sig själv, när han på scen tillsammans med Carina Nilsdotter berättade om sina dolda hemlighet.

16

Community teater är ett sedan länge känt begrepp i Storbritannien men även på kontinenten. Det handlar om att i dramatiserad form visa fram viktiga och angelägna frågeställningar i ett samhälle eller hos en grupp människor. Det kan handla om personer med en viss sorts funktionsnedsättning, livet i en förort, tonårsstress, pensionärers tankar inför framtiden eller vad som helst annat man tycker det är angeläget att belysa.

– Det gäller att ge människor plats, att lyfta fram historier som de människor har att berätta som annars aldrig kommer fram i ljuset, säger Magnus Florin, ledare för teaterlinjerna.

Manuset växer fram efter djupintervjuer med personer i gruppen som skall få komma till tals. Sedan får de personer som intervjuas spela sig själva enligt manusförfattarens komprimerade text.

Ett sådant projekt är Jag är Sundsgården, en pjäs som hade premiär i början på januari.

Deltagarna i teaterpedagoglinjen djupintervjuade under hösten ett

antal personer på Sundsgården. Det var rektorn, städerskor och elever såväl som lärare. Intervjuerna tog flera timmar och slutresultatet skulle kokas ner till en text på omkring tio minuter för varje person.

– Jag fick spela mig själv i dialog med en av städerskorna på skolan, berättar Martin Nihlgård. Det blev ett samtal om hur man hanterar livspro-

Städerskan på Sundsgårdens folkhögskola, Carina Nilsdotter blev intervjuad om sitt liv och spelade sig själv. Istället för att vara en anonym städerska fick de övriga på skolan veta att hon är en människa som har gått igenom stora problem och lärt sig komma vidare livet.

blem och hur man går vidare. Jag blev mycket imponerad av Isak Victor på teaterpedagoglinjen som intervjuade mig. Han fick mig att berätta saker jag aldrig brukar tala om.

Också Carina Nilsdotters kollega, Wudase Andimeki, fick berätta vem hon är bakom städvagnen.

– Det var roligt att få berätta min historia, säger Wudase Andimekl. Jag

ville berätta hur lata alla barn och ungdomar är här – så är det med mina egna tonåringar också. I Eritrea där jag kommer från kan alla 13-åringar allt. Här orkar de ingenting. Sverige är ju ett så fantastiskt land och jag ville få de unga att förstå det och inte bara gnälla. I Eritrea är livet så annorlunda.

Jag skickar varje månad pengar till min bror som förlorade båda sina ben

17

i kriget och inte får något stöd från den regering han slogs för.

DOLD HEMLIGHET

Magnus Florin, ledare för teaterlinjerna, till höger med Carina Nilsdotter, Wudase Andimeki och Martin Nihlgård.

Martins Nihlgårds dolda hemlighet är hur han under sin skoltid i högstadiet kände sig tvingad att bli mobbare inför hotet att annars själv bli drabbad. Det är en upplevelse som han sedan burit med sig och åter och åter igen varit tvungen att hantera genom livet.

Meningen med Jag är Sundsgården är att göra personal och deltagare synliga för varandra vilket skall leda till ett bättre samarbete och också visa fram vilka olika kunskaper och erfaren heter olika personer bär med sig På samma sätt vill man också arbeta utanför skolan.

– Vi har haft ett möte med en

grupp från demokratiberedningen i Helsingborgs kommun, säger Magnus Florin. De vill skapa ett samarbete med oss och förhoppningsvis arbeta med en stadsdel där det finns en del problem. Genom att jobba enligt community teater-modellen skall vi lyfta fram röster från människorna i stadsdelen så att de får tydliggöra vilka förändringar de vill ha, vad de tycker om och vem de är. Det skall sedan leda till nya idéer om hur man gör livet bättre i stadsdelen för dem som bor där.

Teaterkurserna på Sundsgården startade redan på tidigt åttiotal med att några elever på bibellinjen ville uttrycka sig med drama och musik.

Det ledde till linjen Teater på Turné och sedan vidare till en teaterpedagogutbildning. Som tredje delen i triptyken kom för fem år sedan linjen Teater Aspen, en teaterlinje för personer med aspergers syndrom. I höstas fick teaterpedagoglinjen en tydligare inriktning på regi och pedagogutbildning i community teater.

SOM EN FILMDOKUMENTÄR

En av föregångarna till Community teater är Agusto Boal från Brasilien som redan på sextiotalet med sin interaktiva teaterform ville få människor diskutera för dem angelägna samhällsproblem. Han fick efterföljare i Sverige som t.ex. Göteborgsbaserade Teater uno. Idag finns community teater-grupper i Göteborg och Stockholm.

– Man kan jämföra en communitypjäs med en filmdokumentär, säger Jonas Jarl från Malmö Community Teater, anställd på Sundsgården för att utveckla hela teaterverksamheten i communityriktning. Dokumentärfilmer som t.ex. den nu aktuella Searching for Sugarman gör stor succé. I Sverige gjorde Stefan Jarl redan för länge sedan dokumentären Dom kallar oss mods som blivit en klassiker.

Teatern har inte hängt med i den utvecklingen menar han.

– Det är inte förrän nu med com-

18

munity teatern som teatern, på samma sätt som filmdokumentärerna, visar fram ett snitt av en bortglömt verklighet.

Visst fanns det den nya radikala teatern på sextiotalet med Kent Andersson på Stadsteatern i Göteborg och alla progressiva teatergrupper som gjorde teaterscenen till forum för samhällsdebatten men där presenterades ofta färdiga läsningar. Communityteatern kan ses som en vidareutveckling där man mer låter de enskilda individernas röster i den samhällsgrupp man arbetar med bli den klangbotten från vilket en ny positiv utveckling växer fram.

Att Sundsgården satsat på community teater är ingen tillfällighet.

– Vi upptäckte gradvis att det sätt vi hela tiden jobbat på stämde väl med tankarna inom begreppet communityteater, säger Magnus Florin.

Så har t.ex. gruppen Aspen från börjat jobbat utifrån de upplevelser och erfarenheter deltagarna har av att ha diagnosen Aspergers syndrom. Den första teaterlinjen utvecklades också utifrån elevernas vilja att ge andra del av sina funderingar på de stora livsfrågorna och att vara kristen i en sekulariserad värld.

– Då visste vi inte att vi var del av en större teaterskola men nu har allt fallit på plats, säger Magnus.

DE STORA LIVSFRÅGORNA

När jag besöker skolan har man första genomkörningen av en ny pjäs.

I Trots, som den heter, har två av de studerande på teaterpedagolinjen, Isak Victor och Charlie Kronberg, jobbat utifrån sina egna tvivel och frågor kring att vara kristen bland människor som ofta inte säger sig ha någon tro.

Det är en grupp ur linjen Teater på Turné som agerar scenen.

Pjäsen är en serie dialoger och relationer som belyser olika aspekter av hur tron brottas med vardagslivet.

Dialogerna är laddade och det är mycket energi i utspelet. Här finns inga hjältar eller busar – rollerna för-

ändras beroende på problemställningen.

Personerna blir under föreställningens gång allt mer mångfacetterade vilket skapar nya frågor och utmanar ens eget sätt att se på ungdomlig tuffhet och osäkerhet och minnas hur svårt det är att visa respekt både mot någon med en annan åsikt samtidigt som man håller respekten mot sig själv. Jo, nog fungerar pjäsen och nog kommer den att leda till många samtal.

Manusförfattaren och regissören Isak Victor har suttit spänd under föreställningen. Nu är han nöjd och stolt.

– Jag har lärt mig mycket här. Jag har fått vara en av manusförfattarna både till pjäsen Trots och Jag är Sundsgården och nu också fått tillfälle att regissera. Tidigare har jag gått en kurs i Idrott och Ledarskap på Hjälmareds Folkhögskola och det har också bidragit till att det har gått bättre att jobba med en ensemble.

Första delen av hans vision är fullbordad. Nu väntar del två.

– Att få arbeta med ett community teaterprojekt utanför skolan som en del av samhället skulle vara roligt säger Isak. Tänk att få ge en berättelse åt sin egen stad och bidra till att öppna människors hjärtan.

Så nu väntar vi på att få se när Isak Victor och hans medstuderande i framtiden öppnar sina hemstäders eller andra städers hjärtan.v

– Det var roligt att få berätta min historia, säger Wudase Andimeki från Eritrea, som arbetar som städerska på Sundgården.

19

När Sofia Lindström började som assistent på en kurs för deltagare med Aspergers syndrom insåg hon att hon själv hade Asperger. Hon kände sig hemma på riktigt och förstod nästan alltid vad kursdeltagarna menade. Nu är hon en stor tillgång för de andra lärarna på Asperger-linjerna på Ågestas filial i Älvsjö. holger nilén

20

let. Många av dem har gått andra kurser tidigare, Må bra-kursen eller Grund arbetsliv och gjort praktik.

Emma bor i Enköping tillsammans med sin make och pendlar varje dag: – Under första termin talar vi mycket om vad Asperger är. Vi får alla göra var sin powerpointpresentation med diagnosbegreppen för Asperger. Min punktlighet är på ett sätt en styrka. Men många kan uppleva det som jobbigt. Jag försöker hitta strategier för det. Jag är en ”kontrollfreak” också. Jag är extremt noggrann och organiserar mycket hemma. Det tar mycket energi, säger Emma.

SCHABLONBILD

I presentationerna berättar kursdeltagarna om svårigheterna med perceptionen. Det är mycket som kan störa, som exempelvis ljud och ljus.

– Det är därför vi dämpat lysrören genom att sätta tyg över delar av dem, förklarar Eva Lilja Ekström, kursansvarig för informatörslinjen.

Alla blir inte antagna till kursen.

Det genomförs intervjuer och en Känna-dig-för-kurs under tre dagar.

Foto: Holger Nilén

ofia Lindström jobbar idag halvtid, två dagar i veckan på linjen Asperger informatör/mentor, en av tre kurser med inriktning på kursdeltagare med Asperger, som bedrivs på Ågesta folkhögskola. När tidningen Folkhögskolan besöker informatörskursen är det under de sista timmarna på skoldagen. De brukar var åtta som går informatörskursen, nu är de sex.

Runt åtta är en lagom grupp, så att alla kan komma till tals.

Många har svårigheter med start och stopp. De behöver tid att komma igång, bli motiverade, puffas på för att fortsätta, få ramar så att de inte ”svämmar över” i en uppgift utan vet vad som förväntas, att de får tid att tänka och fundera utan att omgående behöva leverera ett svar.

Ofta arbetar gruppen med samma ämne under en hel för- eller eftermiddag. Kursdeltagarna brukar vara i åldrarna 20-40. I år är de äldre, mellan 24 och 56.

Flera av kursdeltagarna sitter först tysta. Efter ett tag deltar alla i samta-

Aspergare l채r andra om

Asperger 21

– Sofia är den bästa fortbildningen och hon är inspirerande för oss andra lärare, säger Eva Lilja Ekström (till höger) om sin kollega Sofia Lindström. Foto: Staffan Myrbäck

22

Där får de bland annat genomföra miniberättelser och välja och återge någon artikel, som sedan diskuteras.

– Vi såg en film också. ”A Beautiful Mind”, säger Emma.

Hon tyckte om filmen, som inte handlar om Asperger men som var ett bra underlag för en diskussion. Filmen visar en mans schizofrena upplevelser, bland annat hans icke verkliga kontakt med en hemlig agent, som vill att han ska spåra eventuella fiender till USA. När jag frågar om en svensk film om Asperger, som kom häromåret så minns alla vad den hette: ”I rymden finns inga känslor” med Bill Skarsgård i huvudrollen. De säger att de hade svårt att känna igen sig i filmen.

Emma, som är den av deltagarna som talar mest, vill föra fram ”Rainman” och ”Gilbert Grape”, två filmer hon verkligen kan känna igen sig i.

– I en film kan det lätt bli schablonbilden av en som har Asperger. Asperger kan se så olika ut, säger Eva Lilja Ekström.

Informatörskursen startade som ett samarbetsprojekt med Autism- och

Aspergerförbundet 2005 med stöd från Allmänna Arvsfonden. Totalt har 56 personer deltagit i kursen, lika många män som kvinnor. Efter andra läsåret lades mentordelen till Informatörslinjen. Deltagarna går då ut och informerar bland anhöriga, som är ett samarbete med landstingets Asperger centrum.

– På en anhörigkurs fick en mormor och morfar träffa en av våra elever och det gav hopp för dem och deras barnbarn. Det handlar om hur vi ska bemöta den som har Asperger, att man måste vara lugn och tålmodig, berättar Eva Lilja Ekström.

UTE OCH FÖRELÄSER

Informatörseleverna reser också runt till olika institutioner och föreläser. I år har de bland annat varit i Åkersberga på undersköterskeutbildningen, på Thorildsplans gymnasium och på Mälarsjukhuset i Eskilstuna vid två tillfällen och föreläst dels för anhöriga och dels för personal.

– I Åkersberga berättade jag min historia. Jag förklarade att jag inte

kommer att titta på er i publiken, för det tar för mycket energi från mig.

Då behöver jag enbart fokusera på vad jag ska säga, säger Molly och fortsätter: – Det är roligt att föreläsa. Det viktigaste är att de tyckte att det var bra.

Och att de inte säger det, bara för att de är snälla.

Molly har mest förberett sig om sin levnadshistoria, inte bara om eländet utan också om det positiva. Hur har skoltiden sett ut? Fick hon hjälp av sina lärare? Vad har hon behövt för stöd?.

– Jag blir riktigt glad när de kommer fram och säger: ”Tack”. Jag är inte van vid att få komplimanger.

Men jag blir panikslagen om de blir alltför rörda och gråter, säger hon.

FÅR MYCKET BERÖM

Sofia Lindström berättar att eleverna får mycket beröm när de är ute och föreläser.

– De som lyssnar på våra elever är positiva. Vi får mycket respons från exempelvis undersköterskorna nu senast, säger Sofia Lindström.

Hon läser upp några av kommentarerna från undersköterskorna i Åkersberga: ”Jättefint”, ”Ert mod, så många som möjligt ska få höra”, ”Alla borde få höra det”, ”Tack för att vi fick lyssna”.

– Efteråt i utvärderingen skriver åhörarna ibland om Asperger som en sjukdom. Då blir vi lite ledsna, när vi stått och föreläst och just betonat att det är en funktionsnedsättning och inte en sjukdom, säger Sofia Lindström.

Kursdeltagarna berättar om hur de förbereder sina föreläsningar och Eva Lilja Ekström fyller i: – De har kommunikation, stresshantering, Chi Gong, lär sig mycket om rörelser som är bra för hjärnan och så är det mycket diskussioner.

På informatörslinjen är det förutom Eva Lilja Ekström en lärare, Åsa Wennström, som arbetar med kommunikation, stress och strategier kring

att kunna må så bra som möjligt.

Ytterligare en lärare, Per Hallsten, hjälper eleverna med de digitala bildberättelser, som också visas på föreläsningarna. Och så Sofia Lindström som undervisar i mentorskapet.

För några år sedan gick Sofia Lindström Ågestas estetiska linje. Då fick hon frågan om hon senare skulle vilja bli assistent på Asperger-linjen. Då arbetade hon på kursen ”Arbetsliv”.

– Som assistent på kursen inser jag snart att jag är som de. Och jag fick diagnosen något år senare, säger Sofia Lindström. Här blir jag som en länk mellan eleverna och de andra lärarna.

När eleverna inte förstår kan jag ofta förklara.

Eva Lilja Ekström nickar: – Sofia är mycket inspirerande för oss andra lärare. Hon är ständigt bästa fortbildningen!

– Det här är en väldigt viktig utbildning för alla våra elever. Nu kan de ge något tillbaka till andra. Det värsta är människors fördomar och rädsla. Deras behov av normalitet.

Det går inte att träna så att det går bort, säger Sofia Lindström.

Eva Lilja Ekström nickar igen: – Vi som arbetar på Aspergerlinjerna fick tänka om när det gäller keps på eller inte under lektionerna.

Att inte få ha kepsen på kan vara som att komma in naken. Det förstod vi först när Sofia kom hit.

Namnet Asperger kommer från den österrikiske psykiatern och barnläkaren Hans Asperger, som var verksam på 1940-talet. Diagnosen började användas först på 1990-talet. Aspergers syndrom är en psykisk funktionsnedsättning som innebär att man har svårt att avläsa sociala signaler och kroppsspråk.

Ungefär en av 200 anses ha Aspergers syndrom.

De flesta som får diagnosen är pojkar eller män, men andelen flickor och kvinnor som får diagnosen ökar.

VAD ÄR SOCIAL?

– Vad är det att vara social? undrar Sofia Lindström. Jag vet ibland inte hur jag ska bete mig. Mötet med dem som inte har Asperger-diagnosen är energikrävande. Kroppsspråk är också kommunikation, som kan vara svårt för oss att tolka. Och än svårare blir det om någon ljuger eller ironiserar.

Sofia Lindström tittar på väggen.

Där hänger en bild av Muminmamman (Tove Janssons sagofigur) som säger: ”Jag vet att vad som helst kan hända när som helst. Det är därför jag är så lugn”.

– Jag har lärt mig hur man borde

23

– Jag har lärt mig hur man borde vara, vad som förväntas av en.

Ibland önskar jag att jag inte lärt mig det, säger Sofia Lindström. Foto: Staffan Myrbäck

vara, vad som förväntas av en. Ibland önskar jag att jag inte lärt mig det. I stället borde alla utveckla det de är bra på!

Varför söker man sig till Aspergerlinjen med inriktning på att bli informatör?

– Jag ville verkligen förstå mig själv, bli stark i min diagnos. Sen tycker jag att det är intressant med psykologi och få ett psykologiskt perspektiv, säger Molly.

– Jag ville bli föreläsare och trodde det skulle bli lätt. Det blev en positiv överraskning, att det var betydligt svårare än jag trodde, säger Emma.

– Jag ville göra något som jag kan göra och lyckas med, något att tillföra andra. Det är viktigt för mig att finnas i ett sammanhang, inte bara vara själv, säger Kristina.

Vad har kursen betytt för kursdeltagarna?

– Vi visste inte att det skulle vara så jobbigt. Alla begrepp vi lär oss. Att öppna upp sig själv, tufft att berätta om sånt man stängt ute. Det är som att besöka en psykolog fyra dagar i veckan . Nu gör jag saker som jag vill och inte som jag måste, säger Emma.

Molly instämmer: – Jag har lärt mig nya strategier för kommunikation och stresshantering och har blivit mycket bättre på att koppla av.

SJÄLVKÄNSLAN HAR ÖKAT

– Självkänslan har ökat. Och man har insett vad man betyder för andra, att man gör något för nästa generation, tillägger Sofia Lindström.

Hur ser framtidsdrömmarna ut?

– Jag vill bli stabil i mig själv, men inte föreläsa på heltid. Allra helst vill jag bli psykolog, men det är nog omöjligt för mig, säger Molly.

– Jag vill fortsätta föreläsa, säger Emma.

– Helst av allt skulle jag vilja gå en skrivarkurs och försörja mig, och inte bara jobba ideellt, säger Kristina.

Informatörseleverna ses, enligt Eva Lilja Ekström, som en resurs för andra

24

aktörer inom området. Eleverna har skrivit texter till Autismforum och texter till faktablad som ges ut av Riksförbundet Attention som arbetar för barn, ungdomar och vuxna med ad/hd, damp och närliggande funktionshinder.

I samarbete med Attention ska eleverna också informera företag om vad ast är. ast står för Autism Spektrum tillstånd, en övergripande beteckning inom autismområdet. Det handlar om nya diagnoskriterier som kommer att användas framöver när diagnosen Asperger fasas ut och kommer att heta ast. Tekniska museet har också fått hjälp med att utforma sina utställningar, så att de även passar för personer med ast.

INTERVJUAS OM LÄROMEDEL

Eleverna har också intervjuats om läromedels utformning av Specialpedagogiska skolmyndigheten, spsm, som bl a producerar läromedel för personer med olika funktionsnedsättningar. De fördelar också förstärkningsbidrag till folkhögskolor med deltagare som behöver assistans.

Dessutom har eleverna deltagit i textgranskning, layoututformning, textinläsning och genomgång av materialet till en interaktiv kurs om Asperger, som landstinget släpper nästa år.

Informatörslinjen håller nu också på att starta ett socialt företag med några av de utbildade informatörerna, en informatörspool, dit man kan ringa och beställa en föreläsare. Inom företaget som fått namnet ”Aspektiv” ingår också ett treårigt projekt med riksförbundet ”Attention” där informatörerna ska ut och föreläsa på olika företag för att öka förståelsen för personer med bland annat Aspergers syndrom.

I höstas ville skolledningen lägga ner utbildningen av kostnadsskäl. Men Asperger-kurserna blir kvar i en annan form, enligt Eva Lilja Ekström. Planen är nu att ta in 18 elever på en linje med tre inriktningar: arbete, information och kärnämnen. v

ör f r ke Böc

ar lä r

e

Om att vara ny i läraryrket ...

Att känna sig trygg med sin teoretiska kunskap är en sak, att veta hur man ska hantera oförutsedda situationer i klassrummet är något helt annat.

Katja Hvenmark-Nilsson delar här med sig av sina erfarenheter som ny, ung lärare. Hon har skrivit en personlig berättelse där hon beskriver olika dilemman – som hon kallar balanskonster – och ger tips om hur de kan lösas.

Boken vill inspirera både dig som är nyutexaminerad lärare och dig som har hunnit jobba några år.

Balanskonster för nya lärare av Katja Hvenmark-Nilsson. Illustrationer: Eva Lindén.

Mjuka pärmar, 104 sidor.

Pris 159 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Om yrkesskicklighet ...

En erfaren och skicklig lärare kan utmana och lyfta sina barn och elever – om de rätta förutsättningarna finns och läraren får möjlighet att utveckla sig i sin profession.

Uppdrag Lärare är en forskningsantologi som vill bidra till att vidga och fördjupa diskussionerna om läraryrket, dess innehåll och utveckling.

Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma lärare i förskola och skola och kan användas i både lärarutbildning och fortbildning.

Uppdrag Lärare – en antologi om status, yrkesskicklighet och framtidsdrömmar Leif Mathiasson (red). Bearbetade och uppdaterade texter från Pedgogiska magasiet. Mjuka pärmar, 248 sidor.

Pris 195 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrev www.lararforbundetsforlag.se Box 12239, 102 26 Stockholm, 08-737 65 00.

SFHL-VECKAN

Ingela Stephanson arbetar sitt andra år på Karlskoga folkhögskolas allmänna linje.

– Det har varit svårt att se vad den pedagogiska friheten innebär.

SFHL-veckan är ett jättebra tillfälle att prata om hur andra gör. Nu ser jag att man kan göra vad som helst. Foto: Staffan Myrbäck

Trots uppskattade kurser minskar antalet deltagare på SFHL-veckan Ger tummen upp Antalet deltagare på SFHLveckan har minskat tre år i rad, samtidigt som deltagarna ger tummen upp och är mer än nöjda med de olika kurserna. Flest deltagare lockade det två dagar långa seminariet om allmän kurs.

– Det var otroligt positiva dagar, säger Anna Aronson från Mora folkhögskola.

seminarier om allmän kurs, hbt i folkhögskolan, extremismen och mångkulturen. Kurserna har varit allt från en till fyra dagar och deltagarna har kunnat delta i flera kurser. Särskilt uppskattade man boendet och maten på konferensanläggningen Djurönäs vid havet utanför

Stockholm.

– Jag tycker att det blir mycket energi när man samlar många folkhögskollärare. Och många uppskattade att man satte allmän kurs i centrum den här gången. Det finns ett stort behov att träffas, prata och dela erfarenheter, säger Tomas

Tre lediga tjänster på Albins!

Värdesätter och inspireras du av möjligheten att få jobba i en folkhögskola i nya lokaler:

staffan myrbäck

det har gått drygt tio år sedan

sfhl-veckan infördes. Istället

för en facklig kurs i två dagar som lockade ett femtontal deltagare gjorde man om konceptet och erbjöd ett smörgåsbord med kurser i tre till fyra dagar.

Det blev en succè. Antalet deltagare ökade från 15 till uppåt hundra deltagare varje år. Årets kursvecka innehöll allt från arbetsmiljö, facklig grundkurs, hur man förhandlar till

26

t TPN W¶YFS PDI IBS TJLUF Qµ GSBNUJEFO t TPN IFMMSF BOW¶OEFS M¶SQMBUUPS J1BE

¶O C¥DLFS y Störst behov har vi av lärare i svenska och FOHFMTLB NFO ¶WFO BW BOESB JOUSFTTBOUB kombinationer.

Läs mer på vår hemsida under Aktuellt. www.albins.nu

Rosengren, som var ansvarig för seminariet om allmän kurs.

Tomas Rosengren sitter i sfhls förbundsstyrelse och arbetar som lärare på Strömbäcks folkhögskola. De tre senaste åren har antalet deltagare sjunkit. I år var det drygt 60 som deltog på sfhl-veckan.

– Vi brukar ligga på 80-90 deltagare. När vi frågar varför man inte kommer verkar det som att det blivit svårare för folk att ta ledigt för att åka på kurs, trots att de enligt Förtroendemannalagen har rätt att ta ledigt. Eller så kan det vara att man inte vill lämna kollegor eller deltagare i sticket. Man känner inte att man kan ta ledigt för deras skull. den kurs som lockade flest del-

tagare på årets sfhl-vecka var seminariet om allmän kurs.

– Det här är ett jättebra tillfälle att se hur andra gör, säger Ingela Stephanson från Karlskoga Folkhögskola.

Ingela Stephanson jobbar sitta andra år på folkhögskola.

Tidigare arbetade hon på gymnasiets individuella program.

– Jag håller väl på att avprogrammeras från detta med kursplaner. Det har varit svårt att se vad den pedagogiska friheten innebär och våga släppa kursplanen. Det tar sin tid men jag tror att jag vågar testa mer när jag kommer hem.

Anna Aronson har jobbat ”förskräckligt” länge, inom folkhögskolan och varit med i sfhl-sammanhang i många år men har varit borta en tid och gått olika utbildningar. Hon slås av alla nya ansikten.

– Och jag slås av att diskussionen är väldigt likartad, dvs folkhögskolans kärna står kvar.

Jag slås också av mitt eget engagemang. Diskussionen blir inte tråkig fast jag fört den tusen gånger!

S F H L VÄ S T S V E R I G E

Skolor tvingas dra ner när central förvaltning bildas sfhl kräver en riskanalys inför

införandet av en gemensam förvaltning för Västra Götalandsregionens sju folkhögskolor. Alla skolorna tvingas till neddragningar för att betala för centralförvaltningen, och det är oklart hur det lokala arbetet drabbas, menar sfhls representanter.

I det tjänstemannaförslag som presenterades i höstas skulle Västra Götalandsregionen tillföra särskilda pengar för den nya förvaltningen. Det skulle handla om 1,5 till två miljoner kronor per år.

Men när beslutet fattades fanns extramedlen inte med.

Istället ska nu varje skola bidra.

– Var tas pengarna och hur påverkas skolorna?, säger Niklas Hugosson, som är sfhls förhandlare.

Han ingår i den mbl-grupp som diskuterar det så kallade gränssnittet, alltså uppdelningen mellan skolorna och centralförvaltningen. Det ska bli tydligt vem som fattar olika beslut.

Idag finns ett preliminärt dokument som i 31 punkter beskriver var gränserna går. En punkt rör frågan om vem som anställer och säger upp personal. Förslaget är att rektorerna anställer. Förvaltningschefen gör alla uppsägningar och anställer rektorer.

– Vår linje är att det ska finnas frihet för skolorna att arbeta självständigt, säger Niklas Hugosson, som arbetar på Billströmska folkhögskolan. sfhls andra representant i

mbl-gruppen är Claes Erikson, lärare på Vara folkhögskola.

Han frågar sig hur mycket centralförvaltningen kommer att underlätta skolornas arbete.

Minskad administration har varit regionens främsta argument för den här organisationsförändringen.

– Väldigt mycket arbete kommer att ligga kvar på skolorna trots att vi tvingas till nedskärningar, säger han.

Tanken är att skolornas ekonomi i framtiden ska skötas centralt. Men Claes Erikson tror att varje folkhögskola ändå måste ha en ekonom, bland annat för att redovisningen av studerandeveckor till folkbildningsrådet görs lokalt.

– Jag är väldigt tveksam till vilken avlastning det blir för skolorna, säger Claes Erikson.

De skolor som ska samordnas är Agnesberg, Billströmska, Dalslands, Fristads, Grebbestads, Göteborgs och Vara folkhögskola. Totalt med omkring 270 anställda.

Chefen för förvaltningen, Anders Adler, är övertygad om att den kommer att spara arbete på skolorna.

– Idag har varje folkhögskola samma redovisningskrav som regionens sjukvård med 14 000 anställda, säger han.

Målet är att ha förvaltningskontoret igång i Vänersborg den första juli. Det är dock inte klart med antalet tjänster och vilka som ska jobba där. henrik dammberg 27

MINNESORD

Musiker, humanist och mentor för oss alla eslövs folkhögskola har drabbats av en svår förlust. Folkhögskolläraren och musikern Jimmy Silow avled hastigt och oväntat strax före sin 62-årsdag. Sin folkbildargärning inledde han vid ABF i Landskrona, där han undervisade i engelska och gitarr. På sin 30-årsdag 4 mars 1981 började han sin verksamhet vid Eslövs folkhögskola. Efter ett uppehåll för musikens värld återkom han 1992 för gott, då han tröttnat på turnélivet, till folkhögskolan. Under 25 års tid satsade han här sina djupa kunskaper och spred glädje och trygghet i sin omgivning. Även om han själv inte ville det blev han i det närmaste en ikon vid folkhögskolan.

Här fick Jimmy möjligheten att visa sin humanistiska bredd Förutom svenska och engelska undervisade han i kultur-, idé-, litteratur-, musik, språkhistoria, retorik samt givetvis musikensemble och gitarr. Han var

Jimmy Silow blev 62 år. ständig sekreterare i SFHL:s lokalavdelning och pedagogiskt ansvarig för skånedistriktet. Sista året arbetade han som vikarierande studierektor – delvis mot sin vilja.

Musiken var Jimmys stora fritidsintresse. Ända sedan gymnasietidens källarband i Kristianstad medverka-

de han i flera musikaliska sammanhang. Bl.a. spelade han tillsammans med Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, Ulla Skoog, Peps Persson, Povel Randén och i band som ”Flavoured Soul”, ”Tractor”, ”Kalebass”, ”Caesar Blues Band”, ”Luddmans orkester” och ”Revolver” – i det senare tillsammans med Eslövsprofilerna Tommy Lindskog och Ralph Svensson. otaliga är de tillfällen då Jimmy ställde upp och underhöll i musikaliska sammanhang på skolan och i vänkretsen. Stolt var Jimmy också över att att tillsammans med Thomas Wiehe spela för och hylla Dalai Lama vid dennes besök i Lund 2011.

Vi minns Jimmy främst som vännen och kollegan med stort engagemang och hjärta. Gladlynt varm och empatisk spred han trivsel omkring sig. Alla som kom i kontakt med Jimmy berördes av hans utstrålning.

Därom vittnar bl.a. de närmare

nyinrättad fond för ”Vestlunddagarna” gösta vestlund, en av vår tids stora folkbildare, fyller 100 år 15 juni 2013. Han har varit aktiv inom folkbildningen sedan1930-talet, först som elev, sedan som lärare på flera folkhögskolor och som rektor på Tollare folkhögskola. Därefter inspektör för folkhögskolorna och undervisningsråd på Sö. Idag, när han närmar sig 100 år, är han fortfarande verksam. Han har utgivit flera böcker, däribland: Hur vårdar vi vår demokrati och Folkuppfostran, folkupplysning, folkbildning: Det svenska folkets bildningshistoria – en översikt.

Vi avser att hedra hans gärning genom att bilda en fond som har till uppgift att årligen arrangera ”Vestlunddagarna”. Fonden skall samla in medel vars avkastning skall bekosta seminarierna och föreläsningarna.

Syftet är att i hans anda belysa folk-

28

bildningens utvecklingsmöjligheter, i en förlängning av vad Gösta Vestlund står för och åstadkommer, genom att skapa kreativa möten mellan aktiva folkbildare och andra intresserade.

Dessa dagar skall kännetecknas av allsidighet, engagemang och den demokratiska människosyn och frihetlighet som är hans signum. Målsättningen är att arrangera föreläsningar, seminarier och andra aktiviteter som attraherar aktiva folkbildare och övriga intresserade. Fonden skall varje år ge ut en årsskrift som innehåller sammanfattningar och kommentarer till årets aktiviteter.

Innehållet skall främst belysa folkbildningens utvecklingsmöjligheter i det globaliserade mediesamhället.

Hur skall folkbildningen även i framtiden bidra till den demokratiska

UPPROP

utvecklingen och ett samhälle med aktiva medborgare? Tradition och framtid hänger samman och har betydelse för våra bedömningar och uppfattningar i nutiden. En utgångspunkt för demokratin är att människor tänker självständigt och att det finns en grundläggande känsla av samhörighet mellan medborgare.

För att förverkliga denna tanke har en interimsstyrelse bildats. Uppropet manar enskilda, folkbildningsinstitutioner och övriga organisationer att lämna bidrag till den fond vars avkastning skall bidra till finansieringen av ”Vestlunddagarna”.

Under interimstiden är det möjligt att ge bidrag genom insättning på ett konto som RIo, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation är huvudman för och som granskas av de revisorer som RIo använder för

15 000 klicken på skolans facebooksida de senaste dagarna. Såväl elever som personal omfattades av hans hjälpsamhet och empati. Jimmy fungerade som en mentor för både elever och kollegor. Vi var många som tog del av hans rika allmänbildning och intelligens och fick ta del av hans genuina intresse för musik och kultur. Vi saknar Jimmy och vill uttrycka vår stora tacksamhet för hans viktiga insatser. Med glädje vill vi minnas Jimmy och den värme och trivsel han själv alltid spred omkring sig.

För mig personligen innebär Jimmys bortgång att jag har förlorat en nära vän och medarbetare, som jag alltid kunde vända mig till för att utbyta tankar och funderingar och som alltid ställde upp. Valet av Jimmy som toastmaster vid mitt eget bröllop var självklar. Våra innerliga tankar går idag till Jimmys familj, sambon och kollegan Antonia Hellstam, barnen David och Annie, bonusbarn och bonusbarnbarn.

Vännen, kollegan och rektorn Lars Tengberg

Gösta Vestlund hendras på sin 100årsdag med en fond som ska arrangera seminarier i hans anda. Hösten 2012 invigde han ”sitt” klassrum på Södra Stockholms folkhögskola.

Foto: Staffan Myrbäck sina ordinarie räkenskaper. Plusgirokontot är: 96901-4. När formen för fondens förvaltning är klar överförs skänkta medel till den blivande organisationen/stiftelsen.

Bernt Gustavsson, professor, Per-Ola Jansson, f.d. folkhögskolerektor, Åke Marcusson, förbundsrektor NBV, Eva Önnesjö, organisationschef RIO

KRÖNIKA

Lars Igeland är lärare på Färnebo folkhögskola och har varit ordförande i föreningen Offensiv Folkbildning.

Dags för traditionella rörelser att vakna sedan 20 år tillbaka har jag deltagit i temadagar på

folkhögskolor om miljö- och klimatfrågor. Intresset och kunskapen om dessa frågor på skolorna är ofta imponerande. Däremot verkar kunskapen om hur vi som medborgare kan påverka samhällsutvecklingen bli allt svagare. Media har effektivt spridit bilden om den enskilde konsumentens makt och därför får jag allt oftare frågan: Vad kan jag som individ själv göra?

Jag brukar svara att det är bra att handla miljövänligt men att det är ännu viktigare att göra något kollektivt: samtala med kompisar, starta en studiecirkel, ordna ett möte, gå med i en förening, organisera sig. Jag är övertygad om att det bara är tillsammans som vi kan skapa en verklig förändring.

Alltfler åhörare tittar frågande på mig. Detta är okänd materia för dem. Många unga har aldrig deltagit i en demonstration, aldrig varit på ett föreningsmöte, inte gått en studiecirkel. Deras enda erfarenhet av kollektivt engagemang är att de klickat gilla på en populär facebooksida. Här har folkhögskolorna en utmaning. Var ska man få inblick i föreningsarbete, folkrörelseliv och medborgarengagemang om inte på våra skolor? Ibland poppar ett spontant missnöje upp till skydd för en utvisningshotad flykting eller mot nedläggning av service i byn eller stadsdelen, då gäller det att vi stöttar och uppmuntrar engagemanget.

Men lika viktigt är att föra in denna kunskap i den dagliga undervisningen. Bjud in skolans huvudmän att komma och berätta. Låt din klass besöka olika folkrörelser. ordna en resa till en demonstration eller ett opinionsmöte för intresserade deltagare. Vi som var med på 70-talet kanske tycker det är uttjatat men för den som är 20 år kan det vara en kick!

En anledning till det bristande engagemanget kan vara att folkrörelser själva centraliserats, professionaliserats och kommersialiserats.

Miljöorganisationer uppmanar folk att köpa utsläppsrätter och ge bidrag istället för att delta i opinionsmöten I Gävleborgs län sålde fackföreningsrörelsen nyligen sin tidning Arbetarbladet till en kommersiell aktör för 100 miljoner. Det fanns idéer om att använda pengarna för folkbildning, tankesmedja, journalistik men enligt förre chefredaktören Kennet Lutti valde många fackförbund pengarna före ideologin. Det sätt som nedläggningen av Brunnsvik och Kjesäter genomförts på är andra illavarslande exempel på hur folkrörelser frångår sin idégrund.

Som tur är finns det motkrafter. Det finns antirasistiska rörelser som växer och ett trettiotal rörelser och folkhögskolor har gått samman i nätverket Global rättvisa nu för att lyfta miljö- och rättvisefrågor inför valet 2014. Den nystartade nätverket Urbergsgruppen mobiliserar mot exploateringen av mineral till vrakpris. och runtom landet skapas omställningsgrupper och stadsodlingsgrupper som bygger klimatomställning underifrån.

Det är dags för de traditionella rörelserna att vakna. Ska de fortsätta kalla sig folkrörelser måste de uppmuntra gemensamma tag. och vi på folkhögskolorna kan gå före och visa en ny engagerad generation på möjligheterna som finns i detta.

LARS IGELAND

29

L I T T E R AT U R

En femtioåring skriver sin historia

dagen började med en vandring tillsammans med en fårhjord, tre åsnor och två herdar över schweiziska ängar och berg. Aldrig har jag då fört fårhjordar i snöoväder förbi jordägare som inte längre vill låta hjorden gå över deras marker så det är ett sällsamt äventyr som dokumentären ”Winter Nomads” av Manuel von Stürler erbjuder.

Sedan följer jag en finsk man på jakt efter den del av sin identitet han lämnat i Göteborg där han som barn bott i drygt 10 år. Med på resan från Uleåborg till Sverige har han pappa tauno. Filmen är en vacker bitterljuv berättelse om sökandet efter det man aldrig kan få tillbaka och hur två vuxna män finner varandra. ”Ingen riktig finne” av Mika ronkainen förtjänade väl det nordiska dokumentärpris den fick från festivalen.

Så iväg till Alaska där cory, hälften vit och hälften tlingitindian, dels säljer textilier med traditionella indianmönster och dels ägnar sig åt sin stams traditionella fiskrökning. Hans dokumentär ”Smokin´ fish” beskriver kulturkrockar och sökandet efter en kombination av tradition och den moderna världen som faktiskt verkar vara möjlig.

I nästa salong är vi i recife i nordöstra Brasilien där forna sockerbarnoners barnbarn lever välbärgat globalt rikemansliv men ändå saknar något. Spelfilmen ”Neighbouring sounds” av kleber Mendonca Filho skildrar nutidssamhällets uttråkade hemmafruar och klasskonflikter med dödlig utgång.

Nästa dag blir det nya vandringar, nu i marockanska berg i snö och brännande sol för att följa hur en liten by, tre timmars hänförande vacker men tröttande vandring från närmaste väg, äntligen får elektricitet. ”tea or electricity” heter filmen där Jerome Le Maire lyckas fånga bybornas olika synpunkter på för- och nackdelar med elektricitet och smartphones.

Nog är Göteborg Filmfestival den mest fantastiska form av folkbildning man kan tänka sig. Var annars förutom på Bokmässan i Göteborg kan man vandra genom hela världen i olika tidsepoker på bara några dagar?

Ni som kan, boka en helg i Göteborg nästa år i januari!

för femtio år sedan bildades RIo, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, som omfattar 107 rörelseskolor. På den tiden bestämde staten hur mycket varje skola skulle få i statsbidrag. Sedan 1991 är RIo själv med och bestämmer bidragets fördelning, Tillsammans med Folkbildningsförbundet och SKL bildade man Folkbildningsrådet. När man i år fyller 50 år ger man ut en jubileumsskriften Folkhögskolor i rörelse, som ger en både intressant, informativ och inte helt oproblematisk historia om RIos roll som makthavare och opinionsbildare. Skriften ger framför allt en inblick i vad RIo gör och har gjort, problemen med bidragets storlek och fördelning, den dubbla rollen att både vara intresseorganisation men också bedöma om det finns skolor som kanske borde läggas ned. Här finns mycket matnyttigt om hur RIo tänker. Möjligen saknar jag RIos syn på vad lärarna betyder för folkhögskolorna, utom då man insåg att man plötsligt fick frågor om lärarlöner och arbetstider på sitt bord – annars är lärarna mer eller mindre osynliga i skriften, Inte ens SFHL, som var den organisation RIo växte fram ur, har inbjudits att skriva några rader till jubilaren. Det är ju också ett ställningstagande. Skriften kan laddas ned på RIoS hemsida: rio-org.se

BIrGIttA tINGDAL

StAFFAN MyrBÄck

Länge leve Göteborgs filmfestival!

Kort om... nutidshistoria, fascismen och bildning och demokrati Sveriges Historia 1965-2012 Dick Harrisson m.fl.

Så har Norstedts stora satsning Sveriges historia nått fram till nutid och det åttonde och sista bandet. Att skriva historia som var alldeles nyss är ett känsligt kapitel konstaterar författarna i sitt förord. Vi är många som var med och har egna åsikter och uppfattningar om vad som hänt.

30

Älskade fascism Henrik Arnstad Historikern och författaren Henrik Arnstad har för första gången på svenska skrivit en modern redogörelse om fascismen. Från mellankrigstidens italienska svartskjortor, via Adolf Hitlers nazister, ungerska pilkorsare till dagens Sverigedemokrater och Anders Behring Breiviks terrorism.

Bildning och demokrati Erling Bjurström m.fl Under 1800-talet vävdes idéer om bildning och demokrati samman och blev en folklig angeläget i när folkbildningsrörelsen växte fram. I denna antologi skriver fem forskare om hur bildning och demokrati förhåller sig till varandra i dagens folkbildningsarbete. (Carlsson)

Svarar på vad som gör oss lyckliga som-institutet vid Göteborgs

universitet kartlägger sedan hösten 1986 svenskarnas åsikter och attityder i de flesta avseenden. I de två senaste samlingsvolymerna ”Lycksalighetens ö” 2011 och ”I framtidens skugga” 2012 finns sammanlagt 82 artiklar av 74 författare, som kommenterar våra synpunkter och deras förändringar under 25 år om social tillit, korruption och välfärdsstat, klimatet, alkoholvanor och alkoholopinion, sociala medier och politiskt engagemang, attityd till invandring, etc.

Undersökningar visar en rad faktorer som har betydelse för vår livstillfredsställelse: inkomst, ålder, hälsa, sociala relationer, arbete, utbildning, och klassbakgrund. Den yngsta åldersgruppen är klart mindre nöjd med livet än de äldre, hälsa är en av de viktigaste lyckofaktorerna.

Att vara sambo eller gift har en positiv effekt, men att ha barn har ingen större betydelse.

Att ofta använda internetbaserade sociala medier verkar inte vara positivt men förvärvsarbete har stor betydelse. Studenter är något mindre nöjda med livet än den arbetande befolkningen men personer med högskoleexamen är lyckligare än de som bara har grundskoleexamen. Individer som bor på landsbygden visar i genomsnitt högre välbefinnande än de som bor i tätort eller storstad.

Vad gäller social tillit visar undersökningar att de nordiska länderna ligger högst i ett globalt perspektiv. turkiet, rwanda och Peru ligger lägst. Men de yngsta svenskarna har en klart lägre social tillit än de över 30 år och författarana frågar sig om det svenska samhället långsamt håller på att försnilla en av sina viktigaste tillgångar, dess jämförelsevis höga sociala tillit.

BJörN HöJEr

TIDSKRIFTEN

Berättelserna som formar kursplanen det är inte bara folkhögskolor

som har en anda. Värderingar och traditioner går från mun till mun på alla slags skolor – och arbetsplatser. En läroplan skapas av berättelser i de lokala sammanhangen – anekdoter om lärare och händelser som blir sedelärande historier för dem som arbetar där. När det kommer nya lärare och vikarier får de snart höra dem och påverkas i sitt arbete. Även den allmänna riktgivande läroplanen anpassas och blir en del i den lokala skolans berättelse.

Det menar Håkan Löfgren som skrivit avhandlingen Det sitter inte i väggarna: yrkesidentiteter i lärares berättelser om skola och arbete.

Löfgrens slutsats är att skolor-

nas lokala berättelser påverkar lärarkollektivet i deras arbete och formar lärarrollen. Håkan Löfgren menar att dessa ”institutionella minnen” påverkar så mycket att det är viktigt att de som leder verksamheten använder sig av dem. ”Rektor borde intressera sig för berättelser som ett sätt att förstå och styra sin organisation,” säger han i tidningen 360 nr 3/2012, som skriver om forskning och utveckling i skolan och ges ut av Skolporten. Löfgrens slutsatser bekräftar Sam Paldanius forskning om hur äldre, erfarna lärare på folkhögskola för över skolans traditioner, värderingar och sätt att arbeta till nya lärare på skolan.

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

soFia ekberg blir kurs-

ansvarig på en ny ettårig kurs för blivande låtskrivare och artister som startar på Löftadalens folkhögskola i höst: Singer-songwriterlinjen. Hon är lärare i svenska och engelska men frilansar själv som singer-songwriter. Tidigare har hon undervisat i låtskriveri på Nordiska folkhögskolan.

Kursen vänder sig till dem som har sjungit och kanske testat att komponera, men nu vill ta nästa steg

sven bergman, som utbildade sig till journalist på Ljungkile och Kalix folkhögskola, var en av tre reportrar som 13 mars fick Föreningen grävande journalisters pris, Guldspaden, för ett reportage i SVT:s Uppdrag granskning. De hade granskat hur TeliaSonera genom omfattande affärer med diktaturstater inte bara misstänks för korruption utan även bidragit till att mänskliga rättigheter kränkts.

STAFFAn MyrBäck

PERSONER

lisbeth richter

Pedersen och AnnMargret Mossberg har fått Ljungkiles folkhögskola Antigonepris som uppmärksammar personer som visat civilkurage. Båda har under många år hjälpt avvisningshotade flyktingar. Att hjälpa människor att hålla sig gömda innebär ett ifrågasättande av den svenska asylpolitiken, vilket för somliga är provocerande och har bl.a. lett till att de fått ta emot hotbrev.

31

S F H L - P O R T R ÄT T – Det känns som en brytningstid för folkhögskolan, säger Johanna Winbladh. Vilken roll ska vi spela, vilka elever vi ska ha? Folkhögskolan har sin styrka i att möta grupper av människor som den ordinarie skolan inte klarar men vi kan bli bättre att berätta vad vi är bra på.

– Så många olika skolor men ändå samma typ av problem När Johanna Winbladh fick jobb som lärare på folkhögskola trodde hon först att hon inte kände någon som gått folkhögskola, däremot var folkbildning inget nytt för henne. I ungdomen var hon politisk aktiv och hade deltagit i flera studiecirklar. staffan myrbäck för tre år sedan veckopendlade Johanna Winbladh mellan hemmet i Lund och jobbet på Uppsala folkhögskola, som är en landstingsskola och en filial till Wiks folkhögskola.

– Ursprungligen kommer jag från Strömsund i Jämtland, tio mil norr om Östersund. Och bor man i Norrland så är folkbildningen en del av livet.

Efter gymnasiet i början av 2000 ville Johanna Winbladh se en annan del av Sverige och flyttade till Lund tillsammans

med sin man, fick tre barn och utbildade sig till lärare på högskolan i Malmö. När Uppsala folkhögskola sökte en lärare anmälde hon sitt intresse. Jobbet gick dock till en annan lärare. Men rektorn sparade hennes cv och när föregångaren till de studiemotiverande folkhögskolekurserna, uga, drog igång på skolan frågade han om hon ville ta hand om kursen.

– Jag veckopendlade i ett halvår, åkte tåg mellan Lund och Uppsala och bodde hos min syster.

Efter ett halvår flyttade hela familjen. Allting kom rätt i tiden. Johanna Winbladhs man var färdig med utbildningen till jurist och sökte jobb i Uppsala.

– Folkhögskolan förändrade vårt liv! skrattar Johanna.

Från början trodde hon inte att hon kände någon som gått på folkhögskola men hon behövde inte gräva djupt för att finna någon på mycket nära håll

som gått folkhögskola.

– Farmor hade gått hushållsskola på folkhögskola.

På Uppsala folkhögskola fick Johanna Winbladh arbeta på ett sätt som passade henne. Även om hon är lärare i engelska, svenska och samhälle så talar man inte om ämnen utan om block på skolan. Upplägget i allmän kurs är tematiskt. Första året är inriktat på det närliggande samhället, andra året på Sverige och det tredje året är inriktningen global.

– skolan har också en kulturprofil som jag är ansvarig för.

Jag ska se till att våra elever får gå på teater och lyssna på författare, Uppsala har ju en rik tillgång på författare.

Ett nytt projekt är de öppna föreläsningarna som drar igång i april. Först ut är författaren och ordförande i Svenska PEN, Ola Larsmo, och rapparen Aki i gruppen Labyrinth som föreläser om Ordets makt.

I höstas valdes Johanna Winbladh till sekreterare i skolans sfhl-avdelning. Jag träffade henne när hon deltog i den fackliga grundkursen på sfhls utbildningsvecka.

– Det var jättespännande!

Förutom fin samvaro och goda middagar var det en väldigt bra kurs med bra innehåll. Och de som ledde kursen gav mycket utrymme för att ta upp egna frågor. Det är fascinerande att trots att vi är så många olika skolor från hela landet hade vi samma typ av problem: arbetstidsavtalet, lönekriterier och nya elevgrupper.