Folkhögskolan 3 2016

Anna Sundberg, Lärarförbundare: »Jag var islamist och gift med en IS-terrorist«

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

NR 3/2016

olkhögskolan

I båtbyggandet förenas alla former av kunskap

hantverkets pedagogik Folkhögskolan som ska utbilda proffs i krigsspel

Uppror mot förslag till nya statsbidragsvillkor

Konkurrensverket utreder Vindelns folkhögskola

Premiär varje dag.

I augusti är det återigen dags för festivalen som tar scenkonstvärlden till Västsverige.

Under tio dagar kommer du kunna uppleva dans, nycirkus, teater och performance i världsklass.

Ett av världens främsta danskompanier Batsheva Dance Company bjuder på en oförglömlig scenupplevelse.

Brittiska stjärnregissören Katie Mitchell stöper om teaterrummet till en interaktiv bioupplevelse. Det belgiska danskompaniet Ultima Vez, tar oss med på en gripande kärlekshistoria. Och vi bjuds på en grotesk danstillställning, serverad av Marlene Monteiro Freitas.

Vi lovar att du inte lämnar festivalen oberörd.

För att göra valet enkelt för dig har vi satt samman några förmånliga paket. Kolla in dem och hela programmet på hemsidan: gdtf.se

Gö te bo rg | Tj ö rn | Vara | Ta n u m

g dt f.s e

redaktören

Foto Håkan Elofsson

Är folkhög­ skolans frihet hotad?

F

olkbildningsrådets förslag till nya stats­ bidragsvillkor har lett till hård kritik från rörelsefolkhögskolorna. Framför allt menar de att förslaget inskränker på folkhögskolornas frihet. Folkbildningsrådet anklagas för att försöka detaljstyra folkbildningen och att förslaget begrän­ sar mångfalden, friheten och kreativiteten. Försla­ get innebär att folkhögskolan bara blir utförare av statlig utbildning.

Det finns anledning att problematisera protes­ terna något. De handlar framför allt om två saker: Å ena sidan ekonomin, å andra sidan villkoren för själva verksamheten. När det gäller ekonomin är protesterna begripliga. Folkhögskoleverksamhe­ ten går med underskott, något som särskilt berör rörelsefolkhögskolorna. Förslaget att fem procent av verksamheten ska kunna omfördelas varje år kan slå hårt på en del skolor. Samma sak är det med kra­ vet att varje skola ska budgetera för kurativa tjäns­ ter och yrkesvägledning – även om förslaget är fullt begripligt med tanke på utvecklingen av deltagare med behov av mycket stöd i allmän kurs. I praktiken är det ofta lärarna som får stå för de kurativa tjäns­ terna på luncher och raster eller när de får tid över.

Den andra delen handlar om vilka krav man kan ställa på folkhögskolor? Ska man kunna kräva att folkhögskolan har en fysisk plats, lokaler där den huvudsakliga undervisningen sker? Ska man vara tvungen att ha anställda lärare? Är det krav som hotar folkhögskolans frihet?

Fram till 1991 reglerades folkhögskolan av ett bibeltjockt reglemente som reglerade formerna för verksamheten, däremot inte innehållet. Innebär det att folkhögskolan innan dess, i 125 år, var ofri, misstrodd och tvingad att utföra kurser som beor­ drats av staten? Betyder det att det var först 1991 som folkhögskolans särart och pedagogik började utvecklas?

Nu föreslår Folkbildningsrådet ett reglemente på folkhögskolan

»Ingenting i de föreslagna reglerna säger något om vilka kurser som skolorna ska bedriva och hur de ska genomföras«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare som just blivit uppgraderad till Archmage, något i stil med Överste Trollkarl, i fantasyspelet Skyrim.

14 a4-sidor som ställer vissa minimikrav som bland annat innebär att en folkhögskola ska 1) vara en fysisk plats, alltså en skola med lokaler där man kan bedriva undervisning, 2) ha en rektor, 3) anställda lärare, 4) att varje kurs ska ha en huvudansvarig lärare som är anställd vid anordnande skola, 5) att merparten av undervisningen i allmän kurs ska ut­föras av lärare som är anställda vid folkhögskolan.

Alltså krav som handlar om att skapa kontinuitet för deltagarna och trygghet för de anställda. Ingen­ ting i de föreslagna reglerna säger något om vilka kurser skolorna ska bedriva och hur de ska genom­ föras. Kritiken är inte heller riktigt konsekvent med tanke på att man inte har dragit sig för att ta emot statliga bidrag till kurser och uppdragsutbild­ ningar där staten eller myndigheter har bestämt inriktning och innehåll för kurserna: Etablerings­ kurser, studiemotiverander kurser, yrkesutbild­ ningar etc. Många huvudmän är också öppna för att att genomföra sfi-kurser.

Varje år får folkhögskolorna 1,8 miljarder kr för att bedriva folkbildning och vuxenutbildning. Det kan tyckas som ett inte helt orimligt krav att man för den summan har lokaler där undervisning bedrivs och anställda lärare som ser till att den genomförs.

Staffan Myrbäck

3 2016 3

innehåll Tio frågor: Strömbäcks folkhögskola ska utbilda i det våldsamma krigsspelet Counter-Strike. Vi frågar om det är något folkhögskolan ska hålla på med? Sid 6 Månadens linje: Utbrända och sköra ungdomar söker till Livslinjen på Dalslands folkhögskola för ett år med stresshantering och avslappningsövningar. Sid 8 Siffror: Deltagare i folkhögskolornas etableringskurser är överlag nöjda men de är också kritiska mot svenskundervisningen. Sid 8

20

Ännu ett uppror: Folkbildningsrådets förslag till nya villkor för folkhögskolornas statsbidrag har mer eller mindre startat ett uppror inom folkhögskolan. Sid 10 Inför ombudsmötet: Ingela Zetterberg summer sex år som förbundsordförande i SFHL med att blanda annat varna för gymnasifiering av folkhögskolan. Sid 18

I båtbyggandet förenas alla former av kunskap

På Stensunds båtbyggarlinje är teori, praktik, omdöme, erfarenhet och livet en enhet. I hantverket lär sig deltagarna misslyckas, göra om, lösa problem – och samtidigt mycket om sig själva. Sid 20

Slutserverat i Vindeln?

Vindelns folkhögskola har blivit anmäld till konkurrensverket av företagarna i Vindeln. De vill att folkhögskolan ska sluta med att servera luncher och hyra ut lokaler. Sid 14

f

Lärarförbundare var gift med terrorist Anna Sundberg, tidigare gift med en islamistisk terrorist, är idag för­troendeman i Lärar­förbundet. Hon har skrivit boken Älskade terrorist och vill bidra till att andra kan lämna islamismen. Sid 30

olkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

Redaktion: Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se 070 324 97 33 Svante Isaksson Reporter (frilans) svante@svanteisaksson.com 070 624 10 24 Jonna Olsson Grafisk design

14 Annonser, bilagor & webb: ConMedia Konsult AB info@conmedia.se www.conmedia.se 08–601 25 20 Sista Bokningsstopp Folkhögskolan manusdag för Nr 4 /2016: 15 augusti. nr 4/2016: Prenumeration: 15 augusti prenumeration@larartidningar.se Utgivning: 08-737 66 80 7 september upplaga: 2900 ex TS-upplaga 2015

Nyheter

deltagare i utvärdering om allmän kurs:

» Vi står längst ned i hierarkin« Deltagare i allmän kurs är mycket positiva till sina lärare på folkhögskolan men framför också kritik mot bristen på resurser och en upplevelse av att skolorna ger dem minst och delar ut mer pengar till profilkurserna.

Det skriver Stats­kon­toret i en delrapport som lämnats till regeringen, där man har utvär­ derat allmän kurs studieförbun­ » Vi ser en och den. I rapporten risk för att be­skriver deltag­ are i allmän kurs detta inte lärarna i mycket enbart före- positiva ordalag: Lärarna är enga­ kommer på gerade och flexi­ en enstaka bla. De väg­leder på olika sätt. Det skola« finns nära kontakt och relationerna är familjära och stöttande, både mellan del­tagarna och mellan lärare och deltagare.

Såväl deltagare som lärare har lätt att ge exempel på hur allmän kurs bidrar till åtminstone tre av de fyra syftena med statsbidra­ get: Demokrati­syftet är levande.

Skolan är en mötesplats och del­ folkhögskolan

tagarna tränas i tolerans och öppenhet. De lär sig att uttrycka sina åsikter och får vana att disk­ utera och att lyssna på andra. De lär sig hur samhället fungerar och har inflytande över under­ visningen.

När det gäller Påverkans- och mångfaldssyftet har deltagarna blivit mer engagerade i samhälls­ frågor. Både deltagare och lärare säger att studierna är individuellt anpassade och ger bättre studie­ r­­esultat. Genom mycket stöd blir deltagarna stärkta i sin per­­s­ onliga utveckling, får ökat själv­ förtroende, högre ambitioner och större förmåga att uttrycka egna åsikter.

Vad gäller utbildnings- och bildningssyftet beskriver del­ tagarna hur lärarna upp­mun­trat dem att ha höga ambitioner när det gäller vidare studier och att lärarnas engagemang är avgö­ rande för många av del­tagarnas resultat.

Men deltagare i allmän kurs beskriver också en känsla av låg status jämfört med särskild kurs, att de får mycket mindre resur­ ser. De beskriver att kän­slan av

att befinna sig längst ned på en hierarki hämmar deras självför­ troende och lust att uttrycka sig genom olika kulturformer på skolor med kultur­­profiler, vilket gjorde att de skolorna inte lycka­ des lika bra med Kultursyftet. Även om detta inte var något allmänt problem som utredarna på Statskontoret stötte på vill de ändå uppmärksamma proble­ met eftersom ”vi ser en risk för att detta inte enbart förekommer på en enstaka skola.”

Skillnaden mellan allmän kurs och särskild kurs tas också upp i intervjuer med deltagarna i allmän kurs, där de flera gånger fram­förde bristen på resurser.

Vid ett par skolor hade deltagarna uppfattningen att skolan gav dem betydligt mindre jämfört med deltagarna i särskild kurs.

Folkhögskolorna får ju en klump­­summa som bygger på antalet deltagarveckor i både allmän och särskild kurs. Sedan väljer skolorna själva hur de vill fördela statsbidraget på den egna skolan, något som inte följs upp av Folkbildningsrådet, konstate­ rar Statskontoret.

Staffan Myrbäck

3 2016 5

10 frågor

» I grunden är schack också ett krigsspel« Strömbäcks startar en ettårig utbildning i datorspelet Counter-Strike för dem som vill satsa på att spela professionellt.

Vi frågade Tomas Rosengren, lärare på Strömbäck som fick idén till utbildningen, varför folkhögskolan ska utbilda i våldsamma krigsspel? text & foto: staffan myrbäck

1

Strömbäck folkhögskola ska starta en e-sportlinje för dem som vill satsa på att leva på e-sport. Vad är e-sport?

– Det är en sport där man täv­ lar i olika dataspel. I Sverige är det i särklass största spelet Coun­ ter-Strike. Det är en jätterörelse med lag som tävlar mot varandra i organiserade former.

2

Vad ska utbildningen gå ut på?

– Den ska utbilda i spel­et Counter-Strike. Det är en möjlighet för dem som spelar Counter- Strike att få satsa på sin passion ett år och bli riktigt bra på att spela, på samma sätt som någon som satsar på att gå en musikalutbildning eller dans­ utbildning.

3

Vad kommer utbildningen att innehålla?

– Det som gör att den passar folkhögskolan är att det är ett lagspel. Det handlar om att bygga en grupp, kommuni­ cera och samarbeta. Vi kommer också att utbilda i entreprenör­ skap, företagande, och kost och hälsa är en jätteviktig del. Det ser man när man pratar med de lag som är på världsnivå, att det är viktigt hur man äter, sover och tränar. Och för att få bättre fokus på spel tror jag man också måste släppa spelet, prata om om­världen och ägna några tim­ mar i veckan åt att också bli akti­va i samhället. En förutsätt­ ning för att fungera bra i spel­ världen är att också fungera i den vanliga världen.

Tomas Rosengren, lärare på Strömbäcks folkhögskola, fick idén till utbildningen i datorspelet CounterStrike i Norge, där två folkhögskolor har e-sportutbildningar.

4

Det var du som kom med idén att satsa på en e-sportutbildning. Hur fick du den?

– Jag fick den ifrån Norge. Via sfhl har vi haft ett samarbete med Norges folkhögskoleförbund. Vid ett tillfälle var det någon som sa att i Norge fanns det två

6 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

folkhögskolor som startat e-sportutbildningar. Det hade tagit hela Norge med storm på gott och ont. Då tänkte jag att den här är något vi absolut skulle kunna ha även i Sverige.

5

Vad var det för diskussion som fördes i Norge?

– Det var den diskus­ sion som också finns i Sverige: Ska vi stödja ung­domarna att sitta framför datorn och spela dataspel. Ska vi ödsla pengar på det här? Var det verkligen folk­ högskolans roll att ge sig in i detta? Det var mycket en mora­ lisk diskussion kring dataspelets vara och icke-vara.

6

Varför ska man ha en sådan här utbildning på folkhögskola?

– Folkbildningen har ju alltid tagit avstamp i människors enga­ gemang, oavsett om det är dans, träslöjd eller musikal. Det här är en jättestor grej bland unga, kanske en av de största rörel­ serna i Sverige. 500 000 unga är organiserade i e-sportvärlden och de känner att de aldrig har tagits på allvar. Det är väl bara fotboll som är större.

7

På vilket sätt för ni in folkbildningen i utbildningen?

– Allt det som vi gör runt spelandet. Det handlar ju också om att göra dem till ansvarstagande medborgare.

För att bli framgångsrik spelare måste man förstå samhället vi lever, vikten av att hålla koll på det som händer runt i kring och vara aktiv i det.

folkhögskolan

8

Counter-Strike är ett väldigt våldsamt spel, man skjuter på varandra och dödar motståndare. Är det något som folkhögskolan ska främja?

– Jag var nyligen i Malmö på en Counter-Striketävling. Det var 10 000 människor i publiken.

Då får man se det för vad det är. Det är ett spel. I grunden är schack ett krigsspel också. Det är ingen som tar med sig spelet ut från skärmen och in i den vanliga världen. Sen tänker vi jobba med etik i spelvärlden och etik på internet.

9

Är det några som har sökt än?

– Hittills är det 50–60 sökande till 15 platser. Vi har ju sagt att de ska ha gjort klart gym­ nasiet. Det är inget alternativ att hoppa av gymnasiet för att komma till Strömbäck och spela e-sport. Det man kan säga är att det är skärpta människor som har samma seriösa in­ställning som folk som söker andra utbild­ ningar på skolan. De brinner för det här och vill göra det på ett seriöst sätt. En del har jobbat efter gymnasiet och har det här som sin största passion.

10

Hur togs idén emot av styrelse och rektor?

– Första gången jag lyfte idén för rektor var han väldigt skeptisk. Sen fick jag en inbjudan från en av skolorna i Norge som hade e-sportutbild­ ning och då fick jag rektor och biträdande rektor att åka dit på studiebesök. När de kom till­ baka hade de köpt idén. Det var mindre problem med styrelsen.

Huvudmannen, Evangeliska fosterlandsstiftelsen (efs), har haft tv-spelsläger i flera år.

I påsk hade efs Väster­ botten lan-läger hela påsk­lovet. Det här är bara en ny form av sport som vi måste vänja oss vid och möta istället för att mota.

Kräver yttrandefrihet på rörelsefolkhögskolor

• Fackförbundet Vision kräver samm a yttrande och -meddelarfrihet på rörelse­ folkhögskolorna som för personal på land s­ tingsfolkhögskolorna när årets avtalsyrk ande lämnades över till Arbetsgivaralliansen, den mot­part som också SFHL förhandl ar med. Även SFHL kräver att lärarna ska ha samma yttrande och -meddelarfrih et som lands­tings­folkhögskolorna, som lyde r under offentlighetsprincipen, något som Arbetsgivaralliansen motsatt sig.

Mejlade förteckning med namn och diagnoser

• Kaggeholms folkhögskola skickade av miss­tag ett mejl till en klass som innehöll ett schema och en förteckning med del­ tagares namn och diagnoser, som ADH D, panikångest, dyslexi, bipolär. Förteckn ingen, som fick kritik för att vara kränkande och felaktig, bryter mot personuppgiftslage n menar Lars Tengberg på Folkbildningsr ådet.

Förra året fick Kaggeholm 700 000 kr i extra bidrag för deltagare med funktionshind er.

An­sökan om bidraget kopplas aldrig till någon individ. Folkbildningsrådet litar på skolans uppgifter. Folkbildningsrådet har begärt in en skriftlig redogörelse från skola n.

Vill utbilda nyanlända att ta hand om skogen

• Övertorneås kommunalråd Tomas Mört­ berg vill starta en skogsutbildning för nyan lända på Tornedalens folkhögskola. Han säger att det snart blir kompetensbrist inom skogs­industrin och att skötseln av skog en är efters­ att. Samtidig ­­ t har kommunen tagit emot många flyktingar. Det finns arbe tsuppgifter läm­pade för nysvenskar och det ger ganska många arbetstillfällen, säger Tom as Mörtberg till Norrländska Socialdemok raten.

Kamprad donerar pengar

• Inför sin 90-årsdag donerar IKEAs grundare Ingvar Kamprad pengar till Grims­lövs folkhögskola. Pengarna kom mer från Kamprads stiftelse och uppgår till 250 000 kr. Donationen ska användas till ett uteklassrum som ska stå klart till höst en.

3 2016 7

månadens linje

En livslinje för de sköra och sårbara »Lika mycket pojkar som flickor« Livslinjen är en särskild kurs på Dalslands folkhögskola som erbjuder människor ett år att stärka sin självkänsla. Oftast är det sköra, sårbara, kantstötta och vilsna ungdomar som söker.

– Tanken med Livslinjen att deltagarna får en möjlighet att stanna upp och ge ett år till sig själva. Första tiden jobbar jag mycket med gruppen för att den ska bli trygg, i det här samman­ hanget och i skolmiljön, säger Yvonne Jansson, ansvarig lärare för Livslinjen.

Under året ägnar sig del­ tag­­arna åt stresshantering, av­slappningsövningar, själv­­hjälps­ träning, social­psyko­logi, fysiska aktiviteter, drama­övningar, skri­ vande, måleri. Kursen ramas in av ett tiotal temastudier som: Jag är regissören i mitt liv, I möten med andra lär jag mig, Jag lär mig förstå stressens natur. Men inne­ hållet utformas också utifrån del­ tagarnas behov och önskemål.

13%

– De som går linjen kan ha varit så pressade när de gått gymna­ siet att de redan gått in i väggen och bli­ vit ut­brända. De har haft höga ambitioner sista året i gymnasiet och kroknat på högsko­ lan. Det kan vara flickor med höga ideal och ambi­ tionsnivåer som de inte når upp till.

Framför allt är det unga människor som upptäckt Livs­ linjen. Idag är genomsnittsåldern 25 år.

– Men jag har haft de som är över 50 år.

Men det är inte bara hög­ presterande flickor med höga krav på sig själva som söker till Livslinjen.

– Det är fifty-fifty pojkar och flickor. Jag tycker det är fantas­ tiskt att det är många pojkar som söker till linjen. För tio år sen var

Pressfriheten i världen har sjunkit till sin lägsta nivå på tolv år. Endast 13 procent av världens befolkning kan åtnjuta en helt fri press där bevakningen av politiska nyheter är oberoende, där journalisters trygghet är garanterad och inblandningen från statliga myndigheter är minimal. Det rapporterar Freedom House, som bevakar frågor om demokrati och frihet världen över. 41 procent av världens befolkning har en delvis fri press. Länder där pressfriheten har minskat under 2015 är Bangladesh, Turkiet, Burundi, Serbien, Egypten, Makedonien, Jemen och Zimbabwe.

28

Tanken med Livslinjen är, oavsett vad du har med dig i bagaget, ett år där man som människa kan stanna upp och ägna sig själv detta år, säger Ywonne Jansson, ansvarig för kursen.

det lite mer hemlighets­ makeri kring att en kille pratade om känslor.

Men på senare år har det blivit helt annor­ lunda.

Deltagarna har också samtalsterapi inlagt på schemat.

– Jag sätter upp en lista och då kan man boka in sig om man vill ha indivi­ duellt samtal med mig. Särskilt i början, eftersom det är viktigt att lägga grunden att de lär känna mig. Och jag lär känna dem.

Vet du vad som händer efter året på linjen?

– Många skriver brev och mejl och kan berätta hur de hamnade i en situation där de gjorde precis som de hade lärt sig och förstod hur mycket glädje och styrka de har av det de lärt sig på Livslin­ jen. Det är fantastiskt att få den feedbacken.

Staffan Myrbäck

Av dem som valdes in i riksdagen och kommunfullmäktige 2014 var 44 procent kvinnor och 56 procent män, en minskning av andelen kvinnor i riksdagen med en procentenhet och en ökning med lika mycket av andelen kvinnor i kommunfullmäktige. I landstingen blev fördelningen 48 procent kvinnor och 52 procent män. Över tid har representativiteten vad gäller könen ökat, fram till 1994 års val, därefter har andelen kvinnor bland de valda ökat marginellt.

44

Deltagare i folkhögskolornas etableringskurser är överlag nöjda men har också kritik mot kursen. Det visar en ny kvalitativ intervjustudie från Folkbildningsrådet, där man intervjuat 28 deltagare på fem folkhögskolor. Deltagarna lyfter fram lärarna som engagerade och stödjande. Skolmiljön är välkomnande och kurskamraterna blir ett nätverk i det nya landet. Däremot är man kritisk mot svenskundervisningen.

Deltagarna har väldigt olika bakgrund, vilket gör det svårt att hitta en nivå som passar alla.

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

Tidningen Väster­ bottens­kuriren har i ett antal artiklar granskat Studiefrämjandet i Umeå. Vi väl­ komnar granskningen och tar an­klagelserna om bidragsfusk på största allvar … Det som hänt i Umeå är en viktig – om än smärtsam – väckarklocka. Riksförbundet genomför nu en oberoende under­ sökning med externa revisorer för att gå till botten i frågan. Redan nu står det klart att det finns tvek­ samheter, såtillvida att man tänjt på gränserna för rapportering av statsbidragsberättigad verksamhet.

Förbundsstyrelsen har begärt att ett omfattande program ska utarbetas, för skärpt granskning, tydligare riktlinjer för rapportering.”

Tomas Winberg, förbunds­ ordförande i Studiefrämjandet, i tidningen Cirkeln nr 3 2015.

»Stärk civilsamhället ännu mer�

Likriktning verkar­ också vara ett av målen för de statliga ut­redarna. De föreslår nämligen att de frivilliga organisationernas verksamhet ska styras genom villkorade bidrag. Det höga skatte­ trycket gör många organisationer beroende av statliga bidrag.

Utredarna vill fördela bidrag till satsningar på mångfaldsarbete inom organisationerna. Målet är att ”undanröja interna hinder för ökad mångfald”. Det vittnar om en banal syn på mångfald och förutsättningarna för ideellt engagemang. Mångfalden inom organisationer är mindre intressant än mångfalden mellan organisationer. Det avslöjar också hur viktigt det är att underlätta för civilsamhället att stå på egna ben.

Ekonomiskt oberoende är också politiskt oberoende.”

Jacob Sidenvall om den statliga utredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle i Vuxenskolans tidning Impuls nr 3 2016 folkhögskolan

3 2016

Den 19 april fick folk­bildnings­ ministern svara på frågor i riks­ dagen om yrkesutbildningar för intellektuellt funktions­hindrade.

Aida Hadzialic (s): Folkbildningsrådet redovisar att personer med olika typer av funktionsnedsättning är en viktig målgrupp och deltar i verksamhet som anordnas av både studieförbund och folkhögskolor. Stats­bidrag kan sökas för kostnader för särskilt utbildningsstöd för studerande med funktionsnedsättningar.

Christina Örnebjär (l): Folkhögskolor med arbets­ marknadsfokus för den här målgruppen är mer eller mindre obefintliga. Det finns några en­staka som har en praktik någon vecka här och där. Dessutom är de geografiskt sett ganska olyckligt placerade; de flesta ligger i den södra delen, och norr om Gävle är det som sagt ganska svårt. De har också svårt att få plats på allmän utbildning som kan erbjuda stöd.

Aida Hadzialic (s): Vi vet att den bristfälliga kap­ a­citet som råder inom vuxen­ utbildningen, yrkes­högskolan och folk­bildningen gör att också dessa blir åter­vändsgränder, vil­ ket gör att många unga som vill ta sig an sådana utbildningar inte har möjlighet därför att verksamhe­ terna har varit under­finansierade.

Här tror jag mycket på generella sats­ningar… När vuxenutbild­ ningen, yrkes­hög­skolan och folk­ bildningen har kapacitet att ta emot alla elever vet vi att det kom­ mer att gynna även den elevkate­ gori som vi pratar om.

Christina Örnebjär (l): Jag skulle vilja skicka med stats­ rådet några saker... nämligen att lämna över ett uppdrag till exempelvis Folkbildningsrådet att genom olika satsningar stärka civilsamhället ännu mer. Folk­ bildningsrådet pekar ju på det stora behovet av att utveckla nya pedagogiska metoder inom folk­ högskolan, och det kan säkert breddas till andra folkbildare.

Genom ett svenskt samarbete har Rumäniens huvudstad fått sitt första barnbibliotek som lyfter fram romsk kultur.

Biblio­teket vänder sig både till romska och icke-romska barn och ligger i museet för romsk kultur, Muzeul Culturii Rom­ ilor, som har am­ bitionen att bli mer av ett kulturhus.

– Barnen var jätteglada när de kom in och fick se hur biblioteket blivit. Tack vare donationer har vi fått ungefär 300 böcker säger Arina Stoenescu, en av initiativtagarna till biblioteket.

9

… ett internt behov av kontroll av folkhögskolorna och inte framtaget utifrån

Därmed är r grunden fö la o k s g ö h k l o f förändrad

Andas misstro … detaljreg leringar, otydl­ iga för utsättningar , svag konsek­ven sa ­ nalys

Uppror mot nya bidrags­­villkor

erad En omotiv ng av begränsni ald, den mångf frihet och t som kreativite i ska finnas skolornas on organisati mhet och verksa

Det vore förödan de om utspel och upprop av det här slaget blir den regleran de formen för hanteringen av bidrag och förutsättningar … att de ska vara anställda vid folkhögskolan innebär ett slag mot de frilan­san­de lärare och pedagoger med F-skatt …

Klåfingrig deltaljstyr nin

blir n a l o k s g ö Folkh e av r a r ö f ­ t u t r enba ing n d l i b t u g i statl folkhögskolor

g

Kräver återremiss

Förslaget till nya statsbidragsvillkor får svidande kritik av många rörelseskolor som protesterar mot kravet att under­visning ska utföras av lärare som är anställda på skolan. Däremot stöds förslaget av de offentlig­ägda folkhögskolorna som anser att de nya statsbidragsvillkoren är bra. text: staffan myrbäck

10 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

Nyheter Folkbildningsrådets förslag till nya villkor för folkhögsko­ lornas statsbidrag har mer eller min­dre startat ett uppror bland rörelsefolk­­högskolornas huvud­ män och rektorer. En genomgång av remissvaren visar att närmare hälften av de 129 folkhögskolor, framför allt rörelseskolorna, har svarat att de vill ha en återremiss eller en omarbetning av försla­ get. Även många av dem som i grunden är positiva vill se änd­ ringar och förtydliganden.

Kritiken rör sig från en prin­ cip­iell nivå ner till enskilda detal­j­­förslag. Många skolor har förvånats över de nya krav­en.

Mariannelunds folk­högskola skri­ ver att innan remissen skick­ades ut sades det att förslaget bara skulle innehålla kosmetiska föränd­ ringar: ”Verkligheten andas detaljregleringar, otyd­liga förutsättningar, svag konsek­vens­analys.”

Flera skolor anser att de nya förslaget ”andas misstro” (Öster­ len) och ”genomsyras av ökad reglering” (Önnestad) och ”klåfingrig deltaljstyrning” (Tollare) av folk­ högskolorna.

Som exempel på klåfingrighet tar man upp förslaget att skol­ orna ska ha en rektor anställd vid folkhögskolan. Var femte skola, 25 skolor, avstyrker förslaget. En skola anser att man ska kunna ha rektor på konsultbasis. En annan tycker att det räcker om rektorn är anställd av huvudmannen, om huvudmannen skulle ha har flera folkhögskolor. Åredalen skriver att förslaget som helhet innebär en väsentlig ökning av regleringar för folk­ hög­skolorna och ”leder till en omotiverad begränsning av den mångfald, frihet och kreativitet som ska finnas i skolornas organisation och verksamhet” Valla folkhögskola reagerar på att ett tidigare stycke om folk­ hög­­skolans frihet och särart är borta: ”Därmed är grunden för folkhögskolan

folkhögskola förändrad och folkhögskolan blir enbart ut­förare av statlig utbildning.”

Hellidens folkhögskola skri­ v­er att ”folkhögskolornas frihet att själva utforma sin verksamhet blir mindre.”

Flera av de folkhögskolor som har anknytning till arbetar­rörelsen tycks ha använt en rund­skrivelse och använder samma formule­ ringar där man menar att försla­ get till nytt statsbidrag är fram­ taget utifrån ”ett internt behov av kontroll av folkhögskolorna och inte framtaget utifrån ett behov av mer folkbildning i samarbete med folkrörelsverige, kommuner, landsting och läns­styrelser.”

Enligt förordningen gäller 18-årsgräns i allmän kurs. Nu föreslås den att gälla alla kur­ ser, både särskild kurs och korta kurser. Något fler än hälften av avstyrker förslaget med olika motiveringar. Skepps­holmens folkhögskola tycks också ha rea­ gerat på åldersgränsen i allmän kurs, som alltså gäller idag, och skriver att ungdomar i åldern 16–18 behöver ett alternativ till gymnasieskolan: ”En folk­högskola bör därför kunna ha en (mindre) andel studerande yngre än 18 år.”

En femtedel av skolorna har reagerat på förslaget att merpar­ ten av undervisningen i allmän kurs och profilkurser ska utfö­ ras av lärare som är an­ställda vid folkhögskolan. 25 skolor avstyr­ ker förslaget.

En vanlig invändning har Fridhems folkhögskola: ”Formuleringen att de ska vara anställda vid folkhögskolan innebär ett slag mot de frilan­san­de lärare och pedagoger med F-skatt som bland annat profil­kurser kan vara beroende av.”

Men ännu fler, 52 skolor (43,3 procent) avstyrker kravet att varje allmän kurs och profilkurs

»Att lärare ska vara anställda vid folkhögskolan innebär ett slag mot frilansande lärare och pedagoger« Hans-Åke Höber, rektor för Nordiska folk­ högskolan, skriver i ett remissvar att förslaget till statsbidragsvillkor leder till att folkhög­skolan blir anordnare av verksamhet på uppdrag av staten och Folkbildningsrådet.

ska ha minst en huvudansvarig lärare som är anställd vid an­­ ord­nande folkhögskola. En av motiveringarna är att anställ­ ningsformen inte behöver stå med i villkoren. Det räcker med att rektor eller skolans ledning är huvudansvarig. Nästan lika många, 49 skolor (40 procent), är emot kravet att merparten av undervisningen ska utföras av lärare anställda vid skolan.

De nya kraven innehåller

Skolor vill ha återremiss Den sammanställning som gjort av remissvaren visar att Folkbildningsrådet fått in svar från 129 folkhögskolor, 25 har avstått. I sammanställningen skriver man att 26 skolor yrkar på återremiss. Men tidskriftens genomgång visar att det är fler som yrkar på återremiss. I uppräkningen av skolor som yrkar på återremiss saknas Tollare, Sverigefinska, Mariannelund.

Likaså kräver Västerås och Bergslagen ett ”omtag” av förslaget, vilket i praktiken innebär återremiss. Inte heller Hellidens folkhögskola finns medräknad trots att de anser att ”hela förslaget ska beredas ytterligare en gång.” Samma sak gäller många andra skolor, även om de inte uttryckligen skriver återremiss är de mycket kritiska till de nya villkoren.

3 2016 11

Nyheter » Det är framför allt rörel­se­­­­skolorna som är kritiska till förslaget om nya statsbidrags­villkor också en begränsning av prak­ tikperioderna och arbets­plats­ förlagda studier. Högst 15 procent av kurstiden ska få användas till praktik eller arbetsplatsförlagda studier. Hälften av skolorna har reagerat och tycker att procent­ andelen är alldeles för låg. En del vill höja gränsen till 30 procent i allmän kurs och 50 procent i sär­ skild kurs.

Några av förslagen innebär ökade kostnader och mindre i bidrag till enskilda skolor. Hår­ dast kritik får förslaget att Folk­ bildningsrådet varje år ska kunna omfördela fem procent av varje skolas verksamhetsbidrag. 62 skol­or av­styrker medan 58 folk­ högskolor tillstyrker förslaget.

Folkögskolan har tagit fram ett par folkhögskolors års­redo­ visningar, som visar hur en even­ tuell omfördelning skulle kunna slå: För en skola med 10,5 mil­ joner i statsbidrag, innebär fem procent ett bortfall på över en halv miljon kr och förvandlar

en vinst på 446 800 kr i 2015 års bokslut till ett minus på nästan 80 00 kr. Ett annat exempel är en skola som 2015 hade 400 000 kr i minus. Vid en omfördelning skulle den förlora över 600 000 kr och öka sin förlust till mer än en miljon kr.

Ytterligare ett förslag som får eko­nomiska konsekvenser är för­ slaget att sänka ersättnings­nivån i korta kurser till 90 proce­nt av kostnaderna. När­mare 45 pro­ cent av skolorna avstyrker för­ slaget. Flera remiss­­instanser menar att korta kurser i många fall är dyrare att genomföra än långa kurser.

I förra numret skrev vi om kravet att alla skolor måste budgetera för kuratorstjänster och yrkes­ vägledning. Förslaget avstyrks av 40 procent av skol­orna. Många menar att det min­skar folkhög­ skolornas själv­ständighet och att tillgången till yrkesvägledare kan lösas på andra sätt, till exempel

Vill granska Folkbildningsrådet

Sju folkhögskolor kräver bordläggning av frågan om nytt bidragssystem och har begärt att revisorerna ska granska hela processen med översyn och förslag av nya villkor för statsbidraget, såväl tjänstemännens som hur Folkbildningsrådets styrelse har agerat.

Det är Kvinnofolkhögskolan, Sverigefinska, PROs folkhögskola, Malmfälten, Långholmen och Arbetarrörelsens folkhögskola i Göteborg och i Viskadalen.

De anmälande skolorna menar att när förslaget skickades ut i februari beskrev Folkbildningsrådet de innehållsliga förändringarna som små men det påståendet stämmer inte, skriver skolorna. Man skriver att i stora stycken föreslås helt nytt system och att de flesta förslagen aldrig diskuterats och att inga förändringar motiveras: ”Föreslagna förändringar är omfattande, de kommer att leda till en stor omdaning av svensk folkhögskola, med en remisstid på två månader.”

Skrivelsen är undertecknad av de sju folkhögskolornas rektorer.

Thomas Nilsson är rektor på Gotlands folkhögskola och ordförande i Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation, OFI. Han skriver i ett brev till Folkbildningsrådet att förslaget till nya statsbidragsvillkor är efterlängtat och välkommet.

gen­om att använda kommunala studievägledare och kuratorer: ”Låt styrelsen ha mandat att avgöra hur folkhögskolan ser till att möta deltagarnas olika individuella behov av stöd.”

Nästan hälften av skolorna har reagerat på kravet att alla kurser ska ha möten på folkhögskolans fysiska plats och menar att många av distanskurserna skulle för­ lora deltagare med sådana krav och tvingas lägga ned. En annan motivering är att det borde vara möjligt att ha mötena på en annan plats än skolan, en plats som till exempel är nära del­tagarna.

Det är framför allt rörelseskolor som är kritiska till förslaget om nya statsbidragsvillkor medan de offentligägda folkhögskolorna, dvs de skolor som ägs av landsting och kommuner, på det hela taget är nöjda. Ordförande i de offent­ ligägda folkhögskolornas intres­ seförening, ofi, skriver i ett brev till Folkbildningsrådet: ”Det är självklart att alla inte kommer att tycka lika om, eller gilla, alla delar i förslaget, men helheten av förslaget är, i sin strävan att stärka utbildnings­formen folkhögskola, efterlängtat och välkommet.” ofi:s ordförande, rektorn för Gotlands folkhögskola, Thomas Nilsson hänvisar i brevet till ett upprop som skickats ut till skolor och som kräver återremiss och en granskning av hur det gått till när det nya förslaget till statsbi­ dragsvillkor tagits fram. Han vill påminna om att vid varje tillfälle under tidigare ansatser till revi­ dering av villkoren har liknande aktioner ägt rum: ”Det vore förödande om utspel och upprop av det här slaget blir den reglerande formen för hanteringen av bidrag och förutsättningar.”

Folkbildningsrådet behand­ lar frågan på sitt möte 26–27 maj. Men beslut om nya statsbidragsvillkor skjuts upp till den 15 oktober.

krönika

SFHL oroade av nya villkoren för statsbidrag

Vad tycker du?

Är det rätt att kräva av folkhögskolorna att de ska ha anställda lärare för att få statsbidrag?

Skriv vad du tycker på vår facebooksida! facebook.se/tidskriftenfolkhogskolan folkhögskolan

I

• Gösta Vestlund är f.d. lärare, rektor på folkhögskola och folkhögs­ koleinspektör. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för folkhög­skol­ orna. I juni fyller han 103 år.

Foto Robert Blombäck

SFHL anser Folkbildningsrådets förslag till nya villkor för stats­ bidraget är oroande. Regelverket stramas åt och förslaget minskar varje folkhögskolas frihet. ”Med en tillstramning närmar sig folkhögskolan andra skolformer och det finns en risk att den blir utarmad.”

Inte heller kan förbundet accep­tera att verksamhet som ingår i personalutbildning eller kompetens­utveckling av personal inte ska vara statsbidragsberättigad.

Det blir alltså upp till varje enskild skola att finansiera.

SFHL vill även ha förtydligande av begreppet ”lärarlett” i skriv­ ningen att: ”en kursdag ska inne­ hålla schemalagt och lärarlett studie­arbete med lägst fyra klock­ timmar i genomsnitt per kurs­ dag. Deltidskurs ska omfatta mot­ svarande antal timmar.”

Ordet ”lärarlett” används utan för­klaring skriver SFHL. Det kan tolkas som att läraren alltid ska vara närvarande. Utifrån de lokala kollektivavtal SFHL har slutit på folkhögskolorna regleras lärarnas arbetstider och dess förläggning.

Med förslaget finns en risk för kon­ flikt mellan arbetsgivare och SFHL. Däremot tycker förbundet att förslaget att offentlighets- och sekretesslagen också ska gälla på rörelsefolkhögskolorna är br ett förslag som stöds av 71,7 procent av de 129 skolor som har svarat medan 28,3 procent är emot.

När vuxna fick sin egen pedagogik början av 1950-talet bildades en liten studiecirkel på skol­ överstyrelsens, SÖ, folkbildningsrotel. Cirkeln kallades efter en tid Vuxna lär och leddes av professor Torsten Husén.

Cirkeln väckte en del undran. Kunde inte den vanliga pedagogiken duga? Skulle inte de erfarenheter som under år­­hun­draden samlats vid universitet och läroverk fylla sin uppgift? Många erfarna, både på sö och på lärosäten runtomkring, drog på smilbandet. Men de vuxenpedagogiska pionjärerna gav sig inte. De kände väl till att många grundläggande principer är gemensamma för barn och vuxna men vidhöll att det fanns en viktig skillnad. Barn har barnets erfarenhet, vuxna en annan. Vuxna deltagares erfarenhet överensstämmer till viss del med lärarens och därför borde utbytet av synpunkter bli annorlunda.

När jag senare med Tollare som bas deltog i cirkeln upplevde jag hur väl cirkelns budskap stämde med mina erfarenheter från indu­ strin. Efterhand deltog jag i försöksverksamheten med folkhögskol­ lärare på Åsa folkhögskola under rektor Allan Degermans ledning och folkhögskollärarutbildningen vid Linköpings universitet.

Kurserna på Åsa pågick endast några veckor men väckte stort intresse. Flera nya lärare men också erfarna folkhögskollärare del­tog.

Det stod snart klart att en fullödig utbildning för lärare i folkhögsko­ lan borde utvecklas. Men många som arbetade med den traditionella lärarutbildningen visste bättre. Efter långa diskussioner, inte minst på sö, tillsattes en utredning som utvecklade ett program för en all­sidig utbildning av lärare vid våra folkhögskolor. Programmet genom­ fördes från 1970 vid lärarseminariet i Linköping, men över­fördes snart till det nybildade universitetet. Där ingick programmet i en särskild vuxen­ut­bildningsenhet, och en professur i vuxenutbildning in­rättades. För övrigt den enda i landet. Samtidigt skapades det natio­ nella programmet för forskning på det vuxenpedagogiska området.

Tänk vad en liten studiecirkel kan åstadkomma! Men än är allt inte frid och fröjd. Den s.k. Pisautredningen har visat på oroväck­ ande resultat i den all­ männa undervisningen.

Starka krafter är i gång för en ny lärarutbild­ ning, och en del röster har höjts för att folk­ högskolan skall ingå i den. Men folkhögsko­ lan har sin särart och en särskild lärarutbildning är därför nödvändig.

Det behövs kanske en ny studiecirkel?

Gösta Vestlund­

3 2016 13

Slutserverat på Vindeln?

Vindelns folkhögskola har blivit anmäld Konkurrensverket. Några lokala företagare tycker att de säljer mat och konferenser alldeles för billigt medan folkhögskolan ser det som ett sätt att vara en mötesplats i Vindeln. text & foto: svante isaksson

14 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

R

enforsen virvlar ostört förbi Vindeln, ett litet samhälle längs den oreglerade natio­ nalälven Vindelälven i Västerbotten, sex mil norr om Umeå. Hotell Forsen ligger femtio meter från stranden med en oslagbar utsikt över det brusande vattnet. Gästerna i matsalen kan njuta av scenariot och de som övernattar för nöjes- eller arbetets skull kan gå rakt ut genom entrén och koppla av med fiske och promenader längs älven.

En kilometer nedströms ligger landstingsägda Vindelns folkhögskola, fast trehundra meter upp i samhället, en grupp välhållna gula hus med inter­ nat, matsal, konferens- och undervisningslokaler.

Här sysslar man mer med insikt än utsikt: ”Tillsam­ mans praktiserar vi demokrati och solidaritet som ett sätt att ta ansvar.” I det ingår att inte tillåta alko­ hol, inte ens för externa konferens- eller matgäster.

Skolan är torrlagd om man säger så.

Ytterligare ett par hundra meter öster om älven ligger Vindelns centrum. Några enstaka bilar syns till liksom ett par pensionärer med rullator och en barnfamilj utanför ICA. En bit bort ligger Vindel­ gallerian där man kan bo, konferera och få sig en

Ekonomin påverkas inte så mycket om Vindeln tvingas sluta med luncher och uthyrning av lokaler. Däremot blir folkhögskoln som mötesplats lidande, säger rektor Anna Sjödin.

bit mat. En annan pizzeria erbjuder dagens rätt för endast 70 kronor och man undrar hur det kan gå ihop i ett så litet samhälle med bara 2 400 invånare?

Antalet potentiella gäster är ju minst sagt begrän­ sat.

Någon annanstans kunde den funderingen varit en bagatell, men i Vindeln har konkurrensen om lunchgästerna blivit en stridsfråga. Några lokala företag som sysslar med restaurang-, hotell- och konferensverksamhet har anmält folkhögskolan till konkurrensverket. De menar att skolan säljer lun­ cher och hyr ut lokaler till sådana priser att konkur­ rensen begränsas på ett otillåtet sätt. Om företagen vinner, kan det i förlängningen påverka många folk­ högskolor runt om i landet på ett negativs sätt.

Restaurang- och konferensverksamheten är nämligen en viktig intäktskälla. Den del som vänder sig till externa kunder svarar för ungefär tio pro­ cent av folkhögskolornas intäkter. Det är inkom­ ster som starkt bidrar till att täcka det underskott som själva folkbildningen genererar. Statsbidragen räcker helt enkelt inte till och att ha andra inkom­ ster är därför mycket viktigt för de flesta.

För Vindelns del är lunch- och konferensinkoms­ terna dock mindre viktiga än hos många andra. Sko­ lan har en relativt sett god ekonomi tack vare att den får cirka 4,5 miljoner kronor per år från landstinget som också täcker kostnaderna för

» Skolan säljer cirka fem­ton externa luncher per veckodag under läsåret« folkhögskolan

3 2016 15

»Skolan ska vara en mötes­plats för alla på orten«

underhåll och annat kring skolans fastigheter.

Om ni skulle förlora – vad blir konsekvenserna för er?

– För oss är det ingen viktig fråga ur ekonomisk synpunkt, men däremot skulle det uppstå en brist i det jag kallar ”mötesplatsen folkhögskolan” och i att bygga nätverk och samverkan. Ett exempel är att om föreläsningsföreningen hyr en lokal så kan våra kursdeltagare gå dit och lyssna, säger rektor Anna Sjödin.

Så det var inte på grund av pengabrist eller för att göra en vinst som Vindelns folkhögskola bör­ jade sälja KRAV-märkta luncher och att hyra ut lokaler till möten och dagkonferenser.

– Vi har en rätt liten mötesverksamhet jämfört med många andra folkhögskolor, men vi vill att sko­ lan ska vara en mötesplats för alla på orten, Just här bryts skolans intressen mot företagens.

Skolans mat och möten upplevs som ett hot mot de privata företagen som säljer sådant.

– Marknaden för konferenser är liten i Vindeln och vi är flera företag på orten som erbjuder sådant.

Därför är det tokigt att folkhögskolan konkurrerar med oss. Det gör det svårare för oss att överleva, säger Helena Lundgren som äger Hotell Forsen.

Landstinget i Västerbotten är folkhögskolans huvudman och enligt konkurrenslagen får offent­ liga aktörer inte snedvrida eller hämma en effek­ tiv konkurrens på en ort. Man får till exempel inte sälja luncher eller hyra ut lokaler externt till priser som riskerar att skada privata företag. Det är alltså marknadsmässiga villkor som ska gälla, men vad

Restaurang och konferenser svarar för tio procent av folkhögskolornas intäkter.

– Konkurrens­ verkets frågor passar inte in i landstingets redovis­ningssystem, säger ekonomen på Vindelns folkhögskola, Elisabeth Rönqvist.

som är marknadsmässigt finns det ingen exakt defi­ nition på utan bedöms från fall till fall.

För att kunna bedöma hur Vindelns folkhög­ skola satt sina priser och i övrigt agerar kräver kon­ kurrensverket mycket noggranna redovisningar.

Skolans ekonom Elisabeth Rönqvist bläddrar i pär­ marna och visar upp några av alla de blanketter och uppgifter de ålagts att fylla i sedan de blev anmälda för några år sedan. Ett frågeformulär märkt ”A” är på elva sidor med sammanlagt 75 frågor. Plus tio Excel-tabeller med instruktioner hur de ska fyllas i.

Och det är bara det sista av en lång rad av dokument som landat i folkhögskolans brevlåda under de år som utredningen pågått.

– Ja det är helt hysteriskt, konstaterar Karin Roberts, biträdande enhetschef vid konkurrensver­ kets enhet för konkurrensbegränsande säljverksam­ het. Men ur ett rättssäkerhetsperspektiv vi måste göra så för att kunna utreda och bedöma om vi bör gå till domstol för att få ett förbud mot hela eller delar av verksamheten eller ett visst beteende. Vi funderar noga igenom varenda fråga för att inte begära in några oproportionerliga uppgifter.

Konkurrensverket vill bland annat veta var, när, hur och till vilka målgrupper sätt skolan marknads­ för sina luncher och konferenser, prissättning, hur mycket livsmedelskostnaderna ökat på grund av skolans KRAV-certifiering och så vidare. Alla frå­ gor har dessutom spökat till det rejält för skolan och för landstinget.

– Frågorna passar helt enkelt inte in i landsting­ ets redovisningssystem, säger Elisabeth Rönqvist.

16 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

Det innebär massor av jobb för oss att ta ut korrekta siffror.

Hennes siffror visar att de säljer cirka femton externa luncher per veckodag under läsåret, vilket ger drygt 200 000 kr i intäkter. Under helger och lov är det stängt. Skolan hyr ut lokaler för ungefär lika mycket och i den summan ingår då att interna­ tet fungerar som vandrarhem under sommaren. Det är alltså bruttointäkter om drygt 400 000 kronor per år som konflikten konkret handlar om, det vill säga knappt två procent av skolans totala intäkter .

– Om det var rättvist så skulle vi privata före­ tagare få skicka en faktura varje månad till lands­ tinget eftersom de subventionerar folkhögskolan med skattemedel, säger Helena Lundberg.

Tycker du i princip att offentliga aktörer inte ska syssla med sådant som privata kan göra?

– Ja det är principen, och det är den som nu prö­ vas av konkurrensverket. Där det finns en fung­ erande marknad ska inte landstinget konkurrera, säger Helena Lundberg.

Hur går det då för de företag som ursprungli­ gen anmälde skolan? Hotell Forsen gick back med 700000 kronor under 2015 medan Vindelgallerian som är i samma branch gick plus med 300 000 kro­ nor ifjol. Kronlunds kursgård gick minus 2014, men såldes förra året till Bert Karlssons Jokarjo AB och är numera flyktingförläggning.

– När skolan klev in på lunch- och konferens­ marknaden 2007 så märkte vi det direkt i våra års­ redovisningar. Vi har inte de marginalerna att vi kan konkurrera med deras KRAV-märkta luncher till det pris de säljer dem för, säger Helena Lund­ berg. Det är också en moralfråga: Ska vi ha en fung­ erande lokalmarknad på en liten ort som Vindeln – då måste också landstinget funder över sin roll i det.

Men det finns även annat som spökar till den här historien. Trots att alla folkhögskolor oavsett huvudman till största delen finansieras med samma statsbidrag, är det endast de offenligt ägda skolorna som kan råka illa ut. De rörelseägda skolorna är fria att sälja vad de vill, till vilket pris som helst. Tollare folkhögskola i Saltsjö-Boo har satsat stort på en ny restaurang som blivit ett populärt lunchställe.

– Det är många lunchgäster som kommer till oss, men jag skulle bli förvånad om det skulle bli så att rörelseägda skolor inte skulle få sälja tjänster på den öppna marknaden. Det har med driftformen att göra. Jag vet ju att till exempel kommunala sko­ lor inte får sälja luncher till andra än sina elever och personal medan friskolor med skolpeng får göra det eftersom de bara är indirekt skattefinansierade, säger Tollares rektor Mats Kepinsky.

En tänkbar lösning för de offentligt ägda sko­ lorna vore att lägga den externa verksamheten i ett separat aktiebolag, så att den blir juridiskt och ekonomiskt helt skild från själva folkbildningen. Så folkhögskolan

– Det är tufft för företagen och det är inte rätt om offentliga medel konkurrerar ut dem men jag tror snarare att vi behöver varandra, säger rektorn för Vindelns folkhögskola, Anna Sjödin.

gjorde Tollare, men av andra skäl.

– Vi ville särskilja folkhögskoledelen som finan­ sieras via statsbidrag från uppdragsutbildning och konferenser, säger Mats Kepinsky.

Man kan oclså säga att det är företagens och sko­ lans vitt skilda mål och villkor som spökar till det i Vindeln. Folkhögskolans mål är maximal folk­ bildning, inte maximal vinst. Ändå blir verksam­ heten nu mätt efter en måttstock där vinsten står i centrum. Men inte skolans vinst, utan de lokala företagens. Samtidigt blir deras behov av vinst utgångspunkten när folkhögskolans verksamhet ska bedömas. Ingen lätt uppgift för konkurrensverket.

– Det är inte rätt om offentliga medel används till att konkurrera ut företag, det har jag sagt hela tiden. Men det är inte vi som är orsaken till att det går dåligt för en del företag här i Vindeln. Det är tufft för dem, men jag tror snarare att vi behöver varandra, säger Anna Sjödin.

Vad gör ni om ni vinner?

– Då gör vi som vi alltid har gjort, skrattar Anna Sjödin. Vi fortsätter att utbilda folk och att öppna oss utåt.

»Vi är inte orsaken till att det går dåligt för en del företag här i Vindeln«

3 2016 17

»Utbilda nyanställda lärare i folkbildning« SFHLs ordförande Ingela zetterberg inför ombudsmötet

– Jag ser mig själv som en reklampelare för folk­hög­ skol­lärarna men jag skulle önska att vi hade kunnat ägna oss mer åt folk­ bildningsfrågorna än vad vi mäktat med.

18 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

När Ingela Zetterberg summerar sina år som förbundsordförande i sfhl är det framför allt en sak hon oroar sig för – folkhögskolans frihet och en gymnasifiering av folkhögskolan. text & foto: staffan myrbäck

D

en 14–16 juni genom­ för Ingela Zetterberg sitt andra ombudsmöte som ord­för­ande. Som vanligt genom­förs ombudsmö­ tet på en folk­högskola, den här gången på Gotlands folkhögskola i Hemse på södra Gotland. Högst sannolikt byter sfhl namn till Folkhögskollärarna. Förbunds­ styrelsen föreslår också att man­ datperioderna förlängs från tre till fyra år. Och så lägger man formellt ner den i praktiken avsomnade rektorsavdelningen.

Under sina sex år som ord­ förande har Ingela Zetterberg hunnit besöka många folkhög­ skolor. Däremellan landar hon på fjärde våningen i Lärar­förbundets stora hus på Stora Essingen i Stockholm, ett stort rum med ett litet ovalt sammanträdesbord i björk och fyra stolar i blått sam­ met, ett litet mindre bord med två ytterligare stolar och så arbets­ platsen med datorn på ett höj och -sänkbart bord.

E

fter lunch ska hon åter ut på resa, den här gången till Oslo, inbjuden av syster­organisationen i Norge, som till­­sammans med Mimer, nati­on­ellt program för folk­bildningsforskning vid Lin­ köp­ings universitet, håller ett doktorandsymposium.

De senaste åren har samarbe­ tet med Folkehøg­skole­førbundet blivit allt flitigare med besök hos varandra. En av konsekvenserna av samarbetet är idén till sfhls folkbildningskurs för nyanställda folk­hög­skollärare som drar igång till hösten.

När vi slagit oss ned vid det ovala samman­trädes­­bordet talar vi just om hennes oro för en gym­

folkhögskolan

nasifiering av folk­högskolan.

Bakgrunden är att ett stort antal folkhögskollärare går och har gått i pension och att skolorna anställer många nya lärare. Ofta direkt ifrån gymnasiet, som är vana vid statens krav på vad skol­ dagen ska innehålla. Folkhög­ skolan är ju en fri skolform utan några krav på kurser och inne­ håll, utan är fri att utforma vilka kurser man vill och hur man vill.

–N

u ska man vara försik­ tig med att generalisera men det vi ser är att det anställs allt fler gymnasielärare och då finns det en fara för det som vi kallar gymnasifieringen. Jag tror att det här hänger ihop med att rektorerna vill ha lärare som har behörighet att undervisa i gym­ nasieämnen. Och det har jag inget att säga om. Däremot är det vik­ tigt att se till att de får folkhög­ skollärarkompetens. Inte minst nu när vi får mycket uppdrag av reger­ingen. Den har ju en väldigt stor tilltro till oss i folk­högskolan men då måste vi värna ännu mer om vår utbildningsform.

En fråga som ställs är om lärare som redan har en lärarutbildning också ska behöva gå folkhög­skol­lärarutbildningen på ett år?

– Nej. Däremot tycker jag att rektorerna ska se till att nyanställda lärare får möjlighet att till exempel gå Linköping universitets 7, 5 poängs-kursen i folkbildning.

Hon pekar också på hur folk­ högskolorna och huvud­männen, men också sfhl, de senaste åren foku­s­erat väldigt mycket på eko­nomin, vilket beror på att folk­högskoleverksamheten

går med minus. Samtidigt kring­ skärs folkhögskolans frihet allt mer av riksdagens beslut om uppdragsutbildningar till nyanlända och av­­hopp­ are­från gymnasiet, som etableringskurser, nya yrkes­ kurser och studie­moti­verande kurser. Pengar som alltså är villkorade. I dessa tider av ekonomiskt trångmål är det lätt att bara acceptera och glömma bort att värna folkhögskolans frihet.

– Det är inte konstigt. Under ganska många år har även vi i sfhl fokuserat mycket på skol­ ornas ekonomi, att vi måste ha in mer pengar för att få be­hålla våra tjänster, medan utbildningsformen kommit i skymundan. Vi får allt fler upp­ drag av regeringen men frågan är vad händer med folkhögskolans speciella utbildningsform och vad som händer med vår frihet?

D

et är nu sex år sedan Ing­ ela Zetterberg valdes till ordförande i sfhl. Det skedde i samband med att sfhl inledde ett nära sam­arbete med Lärar­ förbundet. Ett av skälen till sam­ arbetet var att förbundet skulle kunna ägna sig mer åt skolforms­ frågor medan Lärarförbundet skulle kunna ta en stor del av de fack­liga frågorna.

– Jag ser mig själv som en reklampelare för folk­hög­skol­ lärarna men jag skulle önska att vi hade kunnat ägna oss mer åt folkbildningsfrågorna än vad vi mäktat med. Men Jag har haft möjlighet att lägga mer tid på kontakter med rio, Folkbildnings­rådet och depar­ tementen än vad Ebbe Anders­ son hade (sfhls förre ordfö­ rande). Vi är med i sam­talen med folk­bildningsforskningen.

Vi har ut­veck­lat kontakterna med folk­högskollärarna i Norge och nu kommer vi igång med folkbildnings­kursen till hösten.

Jag hoppas att vi ska kunna foku­ sera ännu mer på det i framtiden.

3 2016 19

BĂĽtar och

20 f o l k h Ăś g s k o l a n

3 2016

Foto Håkan Elofsson

– Vi ska bygga båtar.

Då måste vi samarbeta.

Man kan inte bygga en båt själv. Vi måste ha en god stämning i klassen. Hur får man det? Jo, man lär känna varandra. Hur då?

Vi börjar med att segla, uppleva båtarna, skärgården. Då är vi naturligt tillsammans. Vi måste få information om varandra, så var och en får berätta om sitt liv. Det kommer ur nödvändigheten. Så är det i hantverket. Det som måste göras det gör man.

Då blir det bättre båtar, säger Preben Möller, lärare på Stensunds båtbyggarlinje.

människor I hantverket förenas alla kunskapsformer.

Teori. Praktik. Omdöme. Men också konsten och skönheten. På båtbyggarlinjen på Stensunds folkhögskola lär sig deltagarna inte bara att bygga båtar. Hantverket lär dem också något om dem själva. De blir klokare och växer som människor. text: staffan myrbäck foto: björn jägerstedt, staffan myrbäck

– Som hant­ verkare får jag problem hela tiden som gör att jag måste tänka och fatta beslut om hur jag ska gå vidare.

Och det som är så härligt i hantverket är ju att jag får svar på vad jag tänkt, säger Preben Möller

I

slutet på nittiotalet satt Preben Möl­ ler och lyssnade på en föreläsning med pedagogikprofessorn Bernt Gustavs­ son som talade om olika former av kunskap. Preben Möller var ansva­ rig för båtbyggarlinjen på Stensunds folkhög­ skola sedan starten 1994. Han hade haft ett eget snickeri i Dalarna och på fritiden ägnat sig åt båtar och segling. När han var 35 år flyttade han till Järna och börjar arbeta som slöjdlärare på Solvikskolan, en waldorfsskola. Han tyckte om deras syn på tillvaron. Hela människan.

Hur de jobbade med miljön, både den inre och den yttre. Och de skapade, gjorde vackra saker.

Det var trädgården. Maten. Arkitekturen. Fär­ gerna. Naturmaterial.

Eftersom skolan låg vid vattnet började han förverkliga sin dröm att bygga båtar. Tillsam­ mans med elever och föräldrar byggde de en typ av båtar som var något av de vackraste han hade sett: Norska nordlandsbåtar med höga stävar, som vikingabåtarna. Efter några år kände han att han bara ville hålla på med båtbyggeri. Då dök visionen upp om en båtbyggarskola. Det skulle vara båtbyggeri, repslagning, tjärbrän­ ning, segelsömnad och segling. Det skulle vara sexton elever. Det skulle vara havet, vinden, vågorna och naturen. Men ett så komplicerat hantverk gick inte att genomföra med barn. När en vaktmästare från Stensund besökte Solvik­ skolan, i ett helt annat ärende, blev han så begeist­ rad över att man byggde båtar att han sa: Det här måste vi ha på Stensund! Preben Möller visste inte vad Stensund var. Och han visste inte att han hade skapat den perfekta folkhögskolekursen, som han såg det.

När han lyssnade på Bernt Gustavsson hade båt­ byggarlinjen funnits i fem, sex år. Men han hade svårt att få förståelse för linjen från utbildningspo­ litiskt håll. Preben Möller ville utveckla en peda­ gogik på hantverkets villkor och höja hantverks­ utbildningarnas status men istället hade slöjden tryckts bort från skolan och hantverksutbildning­ arna akademiserats. Båtbyggeriet, liksom andra hantverksutbildningar, var ifrågasatt av utbild­ ningskretsar i samhället som inte förstod dess värde eftersom man inte kunde peka på någon ome­ delbar nytta. Vad lär sig människor av att bygga båtar? Hur många blev båtbyggare efter utbild­ ningen? Utbildning ska ju leda till ett yrke.

Preben Möller fann ett stöd i Bernt Gustavs­

Antologin Kunskap i det praktiska, en studie om hantverkets pedagogik, båtbyggarl­injen och andra konstoch hantverks­ut­bildningar, är resultatet av ett möte mellan Preben Möller och pedagogikprofessorn Bernt Gustavsson.

son när denne talade om Aristoteles jämlika syn på olika former av kunskap, och som kritiserade uppdelningen mellan den vetenskapliga kunska­ pen, episteme, och den praktiska kunskapen, techne.

Det var bara den teoretiska kunskapen som gavs ett värde medan praktisk kunskap nedvärderades.

Men Aristoteles talade också om en tredje kun­ skapsform, fronesis, den praktiska klokheten. Aris­ toteles menade att det inte går att vara klok utan att samtidigt arbeta för det goda, för att människor ska få det bättre. Det handlar om etik och värderingar.

Vårt förhållande till människor, till varandra, till samhället. Det vi arbetar för gör vi för den sociala gemenskap vi lever i.

Efter föreläsningen gick Preben Möller fram till Bernt Gustavsson och berättade att han kände igen sig i allt det Bernt Gustavsson talade om. Han sa: Det är precis så vi jobbar på båtbyggarlinjen.

Vi använder alla tre kunskapsformerna. Teori.

Praktisk kunskap. Praktisk klokhet. Det är hantverkets pedagogik.

22 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

– Som hant­ vefmsafjdkaf

»Att börja lära sig ett hantverk innebär också att möta sina egna tillkortakommanden«

–E

n hantverkare är alltid inställd på att lösa en massa problem.Hela tiden. Ingen hantver­ kare känner igen den här uppdelningen mellan teori och praktik. Det handlar inte om episteme, påståen­ dekunskap. Det handlar inte heller bara om techne, hur man gör, det är mer än så. I Grekland innebar fronesis att folk gick till politikerna med sina olika intressen, kortsiktiga och långsiktiga, och politi­ kerna skulle väga av och fatta kloka beslut utifrån ett gott omdöme. Som hantverkare får du problem som gör att du måste tänka, avväga och fatta beslut om hur du ska gå vidare, säger Preben Möller när vi satt oss ned i det trånga kontorsutrymmet, en liten skrubb som på ett bakvänt sätt markerar att det som är viktigt sker inte här. Det viktiga sker i verksta­ den. I människorna. På havet, när båtarna har satts i sjön och deltagarna möter vinden och vågorna.

D

et första som möter en besökare efter att ha gått nedför en lång backe är ordet Båtateljé, som ett slags markering, på ena kortväggen av en folkhögskolan

Erik Holst arbetade som professionell jonglör när han gick båtbyggarlinjen för tio år sedan.

Nu återvänder han flera gånger om året, hjälper till eller bara för att umgås.

faluröd vinkelbyggnad i trä med gula knutar. Men de flesta säger bara verkstan. Inifrån byggnaden hörs hammarslag, en borr som viner i olika tonarter när den tränger ned i träet och en sågmaskin ack­ ompanjerar med sitt skrik i ett tonläge som nästan gör ont i öronen när sågens tänder skär upp långa relingslister.

Verkstaden består av två lokaler. I den ena hål­ ler man på att bygga två klinkbyggda allmogebå­ tar, små segelbåtar i furu och ek som vilar på varsin båtbädd. I den andra håller ytterligare tre båtar på att färdigställas. Deltagarna är i slutfasen av ”bord­ läggningen”, där man bygger upp båtens svängda sidor med ”bord”, plankor som lagts om lott, i klink. Borden har ”basats”, värmts upp, för att de lättare ska kunna böjas till efter båtens form. Men mycket återstår. Spanter, nitning, relingslister, center­bord, årtullar, åror, rorkult, roder, bänkar.

Båtarna ska oljas in med linolja – igen och igen och igen. Sista gången förseglas den med kokt lin­olja.

Det är inte långt kvar till sjösättning så det bör­ jar bli bråttom. Men trots det vilar ett lugn över

3 2015 23

» Jag har lärt mig att säga ifrån och sätta mina gränser« lokalen. Det sägs inte mycket, utom när det behövs.

Arbetet utförs tyst och koncentrerat. Det som talar är hammare, borr, såg, stämjärn och hyvel.

Längst in i lokalen jobbar Björn Jägerstedt med att renovera sin egen båt. Förra året fick han avtalspension från sitt arbete som ingenjör på Eriksson i Katrineholm Han närmade sig 60 år. Han ringde Preben Möller och frågade om de tog emot gamla gubbar. Det gjorde de. I början av hösten gör klassen en tiodagarssegling. Ett av inslagen är att deltagarna vid lägerelden på kvällarna berättar sina livshistorier. En del av dem som söker till skolan har en trasslig bakgrund med missbruk och kriminalitet. Ett par med den bakgrunden går också på båtbyggarlinjen. När Björn Jägerstedt lyssnade insåg han att han varit lyckligt lottad i livet.

– Min livshistoria blev ganska kort. När man hör

Innan Arjuna kom till Stensund kände han på sig att han höll på att bli utbränd. Han kände att han behövde ta en paus från sitt arbete arborist, trädvårdare.

– Jag har lärt mig otroligt mycket och växt som människa.

– De första veckorna var hemska. Jag visste inte hur jag skulle göra. Det var så skönt att höra Preben säga: Det ska inte vara perfekt, säger Annika Mettel­siefen.

alla andra berätta så ... jaha, vad har jag att komma med? En annan som kommer från en ganska simpel, trygg, normal uppväxtmiljö. Men efter ett tag upptäcker man att man gör en väldig nytta med de erfarenheter man har.

Björn Jägerstedt ville gå båtbyggarlinjen för att lära sig bygga båt men han insåg efterhand att den bestod av något mer.

– Det är femtio procent att bygga båt och femtio procent människor. Pelle och Preben är oerhört lyhörda. De fångar hela tiden upp stämningar, hur det är i gruppen. Går in och styr upp. Plockar ut och pratar med dem som inte är riktigt med. Det är fantastiskt att få vara med i det här. På fredagarna sitter vi i cirkel, då vi går laget runt och berättar hur veckan har varit och delar med oss av våra känslor.

Då fångar man upp mycket av de yngre, kanske lite osäkra och hur de har det.

Björn Jägerstedt ursäktar sig, går iväg och lägger på mer ved i en eldstad på gården. Eldstaden är förbunden med ”basen”, ett rör där ”borden” värms upp innan de nitas fast i båten.

I

nne i verkstan skruvar Annika Mettelsiefen fast en stor tving som håller ett ”bord” på plats medan hon spikar in kopparnitar i träet. När hon besökte Stensund var det inte båtbyggandet som lockade. Det var stämningen. Hon mådde inte bra.

Hon studerade på universitet i Tyskland men upp­ täckte att det inte var det hon ville göra. Hon kom från en kultur där hon upplevde stora krav på sig.

Allting skulle vara vara perfekt. Hon försökte alltid göra det rätta, anpassade sig till alla andra men där hon själv försvann.

– Jag ville göra något som var bra för mig, kanske hitta tillbaka till mig själv. Här kunde jag hitta en väg för mig själv, mitt tempo.

Men att börja med ett hantverk som att bygga båt är att möta sina egna tillkortakommanden. Att inte kunna, till en början inte förstå, utan långsamt lära sig bemästra materialet med sina händer, sin kropp.

Det blir fel. Man misslyckas, måste göra om, stöter på problem, får göra om igen. Och för Annika Mettel­siefen blev det frustrerande.

– De första veckorna var hemska. Jag kände sådan press. Jag visste inte hur jag skulle göra. Jag pratade med Preben och Pelle. De sa att jag skulle göra något som gav mig kraft. Det spelar ingen roll om båten blir klar eller inte. Jag gör det här för min egen skull. Det ska vara roligt. Och just då var det inte roligt för mig. Det var så skönt att höra Preben säga: Ni ska lägga er skönhet i båtarna. Det ska inte vara perfekt. Det ska inte vara exakt. Ni ska lägga skönhet i det ni gör, så blir det skönt.

24 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

V

id en av båtarna står Erik Holst och mäter upp för bordläggningen. Han gick här 2005 – 2007. Han var 24 år och ville lära sig bygga båtar.

Efter tiodagarsseglingen sattes de ihop i båtlag, den grupp som skulle bygga båten. Erik Holst hamnade med två killar som hade ganska mycket problem och ingen hantverkserfarenhet.

– Det var ett evigt slit, Jag ville ju få båten byggd. De ville inte riktigt. Jag tog ansvar för att det skulle vara rätt skruvar i stäven. Jag sprang runt och gjorde om deras jobb. Jag borde inte ha gjort det. Men jag var helt fokuserad på jobbet. Då gick Preben och Pelle in och styrde upp lite grand. Och det var en aha-upplevelse. Just det där att ta ett större ansvar för folk runt omkring. Jag tog ansvar för att det skulle vara rätt skruvar i stäven men jag tog inte ansvar för dem.

Sedan dess återvänder han flera gånger varje år.

För att hjälpa till eller bara vara här och samtala med Preben Möller och Pelle Nestorzon, den andre läraren på linjen. Nu är han här för att hjälpa till.

– Särskilt när jag ska göra större förändringar i mitt liv kommer jag hit och pratar med dem.

Arjuna Kendziersky kämpar också med att få ett bord på plats i stäven. Han pressar bordet med hela kroppen och skruvar till slut fast det med tvingen.

Arjuna Kendziersky är certifierad arborist, träd­ vårdare, född i Tyskland och kom till Sverige när han var 13 år. Han har eget företag och har alltid älskat att hålla på med trä. Men när han började på båtbyggarlinjen var han i praktiken utbränd. Under tiodagarsseglingen kollapsade han, hallucinerade och hamnade på sjukhus. Han hann vara med och lyssna på några livshistorier.

– Jag kan inte bara sitta och lyssna. Det var tungt och jag blev väldigt påverkad. Men idag ser jag styr­ kan med det. Jag är en överkänslig människa. Jag har lärt mig att säga ifrån och sätta mina gränser. Min lösning är att hitta någon utifrån som hjälper mig att hitta en lösning. Jag har lärt mig samarbete och jag har en klar bild av vad jag vill göra i mitt yrke.

Men det är ett misstag att tro att båtbyggar­ linjen är ett slags terapi. Det här är en hantverks­ utbildning. Man lär sig bygga båt. Det räcker med att gå runt i verkstaden och se de nästan klara båt­ arna. Det är ett intensivt arbete. Varje dag. Från kvart över åtta till halvfem. Tiodagarseglingen, fredagsmötena där man bland annat talar om hur man har det, har vuxit fram av en enda anledning: Det blir bättre båtar.

– Detta med personlig utveckling var inte uttänkt från början utan något som utvecklades efterhand, säger Preben Möller. Det växte fram ur nödvändigheten. Sen har människor dragits till folkhögskolan

– Om elever frågar mig hur man ska göra säger jag hur jag skulle lösa det. Frågar de Preben säger han hur han skulle göra.

Och det är nästan aldrig att vi säger samma sak, säger Pelle Nestorzon, lärare på båtbyggarlinjen.

linjen av olika skäl. Båtbyggandet representerar något mer än hantverket. En del kommer för att de vill bli båtbyggare och jobba med det. Andra kommer för den personliga utvecklingen eller för stämningen eller för att göra en paus i livet. Några får också jobb som båtbyggare efteråt.

Pelle Nestorzon har kommit in i rummet och satt sig. Han gick själv båtbyggarlinjen i början av 2000. Han arbetade tidigare som förskollärare och fritidspedagog men har alltid haft ett stort intresse för båtar. Nu har han själv jobbat som lärare i tolv år på båtbyggarlinjen. När jag berör deltagarnas tal om den personliga utvecklingen är det som att Preben Möller vill värja sig något mot det och betonar båtbyggeriet.

– Både jag och Pelle är båtnördar, säger han.

Vi skulle önska att alla var båtnördar. Men det viktigaste är ju när människor växer.

3 2016 25

sfhl • ingela har ordet

Vi måste bli den fria utbildningsform vi är!

Just hemkommen från Oslo möter jag våren, nej sommaren här i Ros­ lagen. En plats som jag drar mig tillbaka till för att vila och hämta kraft inför nya utmaningar. Jag njuter av att ljus och värme har kommit och att se växterna vakna till liv. Mina batterier laddas om. Det är bra att ha en plats där man få ladda om, där man får distansera sig från vardagen.

Vi lever i dag i en hektisk tillvaro. Även på våra folkhögskolor har tillvaron förändrats och hårdnat. Den folkhögskola som vi har som ideal, fri och en fristad för människor att växa på, har blivit en utbildningsinstitution. En bland många andra utbildningsanordnare som producerar kunskap. Vart är folkhögskolan på väg?

I intervjun med mig framkommer min oro för den gymnasiefiering som jag ser pågår. Jag är också en del av den så jag kan inte avsvära mig något som helst ansvar. Men, vad gör vi för att förhindra den här utvecklingen?

På doktorandsymposiet i Oslo diskuterades begreppet ”dannelse”, dvs bildning, av alla doktorander. Ett viktigt begrepp för varje forskare som forskar om folkhögskola måste definiera. I Sverige är folkbildning det centrala begreppet och som folkhögskolan är en del av. Vad är folkbildning för oss folkhögskollärare? Den frågan måste vi ställa oss varje dag!

Frågan är av pedagogisk karaktär! Hur gör jag som lärare på folk­ högskola? Måste jag göra som jag alltid har gjort? Hur ser min frihet ut? Hur vill jag vara som folkbildare?

Ta t.ex. detta med schema och lektionsupplägg – varför gör vi som övriga skolvärlden gör och har gjort sedan medeltiden? Visst borde vi utmana och hitta andra strukturer som utvecklar och ger människor en möjlighet till ett nytt spännande liv? Bli den fria utbildningsform som vi säger att vi är! Det är ett pedagogiskt dilemma men jag tror att det är vi folkhögskollärare som måste ta oss an denna fråga nu när andra sitter och formulerar vad utbildningsformen folkhögskola är. Vi, folk­ högskollärare tillsammans med övrig personal, gör folk­ högskolan. sfhl:s del i arbetet kan vara att ge inspiration och lyfta debat­ten om folkbildning på folkhögskolorna. Dessutom vill vi vara med och skapa en diskussion om de pedagogiska förutsättningar som folkhögskollärare har. Då menar jag inte fack­ligt utan yrkesmässigt och pedagogiskt. Hur gestaltas folk­ bildningen på folkhögskola? Det är en pedagogisk fråga som vi måste ta i – för folkhögskolans överlevnad som en fri ut­bildningsform.

Er ordförande önskar er alla en skön sommar

Min sida Uppdatera dina medlems­uppgifter för att vi ska kunna leverera relevant statistik. Gå in på lararforbundet.se/minsida och uppdatera dina uppgifter.

Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet!

Ordförande Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 Ombudsmän

Cyrene Martinsson Waern 08-441 32 10 cyrene.waern@ lararforbundet.se

Jonas Bergman 08-737 68 96 jonas.bergman@folkbildning.net

Fridtjuv Berg (1851–1916) är en av de verkligt stora profilerna i den svenska skolans historia. Han var folkskolläraren som blev politiker och ecklesiastikminister med ansvar för skolfrågor.

I Politik & pedagogik – en biografi över Fridtjuv Berg skildrar forskaren Joakim Landahl hans liv och gärning. Han tecknar också bilden av en tidsepok när Sverige förvandlades från ett utpräglat bondesamhälle till ett modernt industriland.

Samtidigt ges Fridtjuv Bergs skrift Folkskolan såsom bottenskola från 1883 ut i faksimil.

Joakim Landahl

&

POLITIK PEDAGOGIK En biografi över Fridtjuv Berg

Politik & pedagogik

– en biografik över Fridtjuv Berg

Joakim Landahl

Inbunden, 496 sidor, ISBN 978-91-8814-905-3 *Pris inkl moms. Frakt tillkommer.

Gäller tillsvidare och så länge lagret räcker.

265:-

*

Folkskolan såsom bottenskola Fridtjuv Berg

Mjuka pärmar, 64 sidor, ISBN 978-91-8814-910-7 *Pris inkl moms. Frakt tillkommer.

Gäller tillsvidare och så länge lagret räcker.

50:-

*

Läs mer och beställ på lararforlaget.se Lärarförlaget, Box 12026, 102 21 Stockholm

Lärarförlaget ger ut böcker för lärares kompetensutveckling, fortbildning och inspiration. Våra böcker vänder sig till förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare, specialpedagoger, gymnasielärare, skolledare och inte minst lärarstudenter.

Läsning

Lätt att läsa trots tungt och svårt ämne Jag heter inte miriam Majgull Axelsson • Som ung judisk flicka kom Miriam till Sve­ rige och Jönköping efter andra världskriget. I mer än 60 år ljög hon sedan för sin omgivning. För sin man, för sina barn och barnbarn.

Av rädsla. För att överleva. Hen­ nes enda chans var att hon tog på sig en judisk identitet. Miriam hette inte Miriam. Inte heller var hon jude.

Majgull Axelsson har skri­ vit en stark roman om en romsk flicka. Tidigt i romanen Jag heter inte Miriam från 2014 avslö­ jar Miriam sanningen om sitt namn och sitt liv för barnbarnet Camilla och vad som verkligen hände i Auschwitz och Ravens­ brück – från ett romskt perspek­ tiv. Romerna var mer förak­ tade än judar. I lägret lierar hon sig med judar som deporterats från Norge, som skyddar och tar hand om varandra. Men hela tiden lever Miriam med skräcken att avslöjas som rom och där­ med bli utstött också av judarna.

Varje morgon tvingas de ställa upp utanför baracken i en när­ mast tortyrliknande räkning.

Jag heter inte Miriam är en fiktiv berättelse men bygger på en omfat­ tande källforskning. Den bygger på sanna historier från Auschwitz zigenar­ läger. Majgull Axelssons skildring av krigsflyktingar­ nas ankomst till Sverige byg­ ger på intervjuer och läsning av tidningsklipp från tiden efter Andra Världskriget.

Skildringen från lägret är både ömsint och plågsam och skulle jag önska något vore det att Axelsson förlagt en större del av sin berättelse om romernas situation till Sverige efter kri­ get. I en stark scen skildras hur arbetare vid ortens fabrik jagar romerna genom staden och miss­ handlar dem. Scenen är en sann skildring av ett upplopp från när arbetare från Svensk Stålull ab förföljde romer i småländska Aneby.

Med en utnött fras är Majgull Axelssons roman både aktuell och angelägen läsning och trots ämnet är den lätt att ta till sig.

En given läsning i både svenska, samhällskunskap och historia.

Staffan Myrbäck

Svensk folkbildning – en introduktion Hans Lorentz • Hans Lorentz är folkhögskollärare, filosofie doktor i pedagogik och lektor vid Lunds universitet. Han har tidigare gett ut flera böcker om skola och folkbildning. Svensk folkbildning – en introduktion riktar sig till dem som är nyfikna på begreppet folkbildning, dess historia och vilken betydelse den har idag och i framtiden: Folkbildning i Skandinavien, svensk folkbildning på 1900-talet och svensk folkbildning på 2000 talet. Boken är skriven utifrån hans egna erfarenheter och kunskaper om svensk folkh ögskola och folkbildning i 40 år.

Gratislunchen Therese Uddenfelt • Det är lätt att tro att vi i dagens uppl ysta samhälle är på väg att göra oss av med vårt oljeberoende. Vem tänker på att vi smö rjer in oss i olja, klär oss i den, medicinerar oss med den, till och med äter den? skriver kulturjournalisten Therese Uddenfeldt i sin bok Gratislunchen.

"En faktaspäckad reportage­bok som ”växlar ledigt mellan populärvetenskap, kulturhistoria, reportage och debatt” enligt en recension i Svenska Dagbladet: Hon ”refererar lika självklart till René Descartes, Helena Gran ström och Erik Gustaf Geijer som till geologiska rapporter.

Det största brottet Marte Michelet • Den prisbelönta Det största brottet har skakat om i Norge. Här berättas historien om hur norska judar deporteras från Norg e och dödas i nazisternas utrotningsläge r. ”Arresteringarna, interneringen, stölden av deras ägodelar, flykten, deportationern a, gaskamrarna – alltihop fick minimal upp­ märksamhet när historien om kriget skulle skrivas”, berättar journalisten och författaren Marte Michelet. Det är en hisrira om ett Norge där norska poliser och nazister gjorde norsk judeutrotning möjlig – och motståndsmännen som försökte förhindra den.

Majgull Axelsson böcker har översatts till ett tjugotal språk.

Hon är mest känd för Aprilhäxan, från 1997, som belönades med Augustpriset. Förra året tilldelades hon Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris år 2015 ”för ett författarskap som utifrån en solidarisk grundsyn utgör en gestaltande undersökning av orättvisors uttryck och ursprung.”

28 f o l k h ö g s k o l a n 3 2016

Iran före och efter revolutionen

Bortom Stjärnan, Ödets Hav, Röd Måne, Ringens gåta Elisabet Nemer

Bra bredvidläsning vid studier i historia • För oss äldre som växte upp med de klassiska historiska romanerna av Walter Scott och Alexander Dumas är det över­ raskande att den historiska roma­ nen åter blivit så populär, ofta med ett romantiskt inslag av religion, känsla och fantasi. Jag har nyligen läst Elisa­ bet Nemerts Bortom Stjärnan (2002), Ödets Hav (2007) och Röd Måne (2013).

Förra året utkom hennes senaste bok: Ringens gåta. Elisabet Nemert har varit adjunkt i historia och har under­visat i svenska, historia och filmkunskap. Vid sidan av har hon skrivit läroböcker. När romanen Bortom Stjärnan blev en succé övergav hon läraryrket för att skriva på heltid. Det har sagts att hon skriver i Marianne Fred­rikssons anda och förenar spännande intriger med djup och livsvisdom. Elisabet Nemert har skrivit sju skönlitterära böcker där handlingen är förlagd till

personer

en historisk miljö. De tre ovan nämnda romanerna utspelar sig i tur och ordning i Israel och Rom under Jesu tid, på Gotland och Novgorod under digerdöden och Valdemar Atterdag, samt på Skolkloster och i Stockholm under 1600-talets häxproces­ ser.

Det gemensamma för de tre romanerna är att huvudpersonen är en kvinna av sällsynt resning. Hon har dess­ utom förmågan att vara synsk (det är denna övernaturliga dimension i hen­nes böcker som stör en traditionell läsare). Författaren är annars påläst och tar vara på dramatiska och historiska händelser och personligheter. Språket flyter lätt på dagens svenska och man har svårt att släppa boken före sista sidan. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att använda Nemerts romaner som bredvid­ läsning för intresserade folkhög­ skolestuderande i historia.

Björn Höjer

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Mats Eriksson har tilldelats fackförbundet Vision Region Mitts mångfaldspris 2015.

Mats Eriksson arbetar som projektledare på Bollnäs folkhögskola och ansvarar för individuellt anpassade utbildningar som ska underlätta för nysvenskar att komma in på arbetsmarknaden och i samhället.

Han arbetar också med arbetsplatsförlagd svenskundervisning, där lärare åker ut till arbetsplatser för att undervisa i svenska. folkhögskolan

Strömbäckselev vann journalistpris för bästa grävande journalistik .

FJÄRIL I KOPPEL Zinat Pirzadeh • Den här romanen från 2011 är en skildring av Iran före revolutionen, då shahen ännu härskade med Farah Diba vid sin sida. Det är ett Iran sett med den lilla flickan Shirins ögon, den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Hon lever i en välbärgad storfamilj nära Kaspiska havet. Boken har starka självbiografiska inslag och tecknar genom Shirin kvinnans ställning i Iran före och efter revolutionen.

Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset. Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med rev­ olutionen kommer mörkret. Shirin blir könsmogen, bortgift, hav­ande­– alltmedan hennes själv­ständigare väninnor en efter en torteras och avrättas.

Boken är lev­ande och svår att släppa trots de vidriga omständigheterna i Ayatollah Khomeinis Iran. Till slut tvingas Shirin i landsflykt. Fjäriln kommer undan sitt koppel.

Björn Höjer

Elin Turborn vann Föreningen Grävande journalister Guldspade för en artikelserie i Västerbottens-Kuriren där hon avslöjade att Studiefrämjandet i Umeå bluffat till sig miljontals kronor genom att rapportera in studiecirklar som bara existerar på papperet. Efter en utredning beslutade Folkbildningsrådet att återta 9 miljoner kr.

Elin Turborn utbildade sig till Journalist på Strömbäcks folkhögskola.

Martin Lissel studerar till operasångare på Operahögskolan i Stockholm. Vägen dit gick via den klassiska inriktningen på Kävesta folkhögskolas Musiklinje, och två år på Härnösands folkhögskola. I en intervju på Kävestas hemsida berättar han att ”disciplin och förmågan att öva fast jag inte känner mig inspirerad var också något jag tog med mig från Kävesta. På Kävesta lärde jag mig att träna systematiskt.”

3 2016 29

Anna Sundberg, tidigare islamist och gift med en terrorist:

»Jag vet hur unga på väg till IS tänker«

porträtt

Hon är facklig förtroendeman för Lärarförbundet, aktiv i Miljöpartiet och på väg att starta en kvinnojour i sin hemkommun. För några år sedan var hon islamist och gift med en terrorist. Nu vill hon bidra till att andra gör som hon, lämnar islamismen. Hon har ingen erfarenhet av att som förälder stoppa en son eller dotter som vill resa till Syrien och is. Men hon säger sig veta hur ungdomar som är på väg tänker. text av holger nilén foto: tt, holger nihlén

A

nna Sundberg har synts mycket i media. Hon har intervjuats efter att hennes bok Älskade terrorist – 16 år med militanta islamister” kommit ut. När Folkhögskolan träffar henne för ett samtal kring boken är första frågan om hon vill ta i hand. Debatten kring miljöpartisten Yasri Khan, som inte vill ta kvinnor i hand är aktuell.

– Jag tog inte i hand under mina år som muslim.

I den traditionella tolkningen får män och kvinnor som inte är nära släkt eller gifta inte röra vid varandra. Man behöver inte vara islamist för att göra så. Däremot tror jag att det är svårt att vara en officiell person i ett parti och ha en sådan traditionell syn. Jag förstår hur Yasri Khan tänkte, men det är naivt att ta in en sådan person på en central partipost. Jag hörde om honom redan i fjol när en kvinnlig miljöpartist var irriterad för att han inte ville ta i hand.

Det var när Anna Sundberg som 21-åring läste religionshistoria på Lunds universitet som historien tar sin början. Hon blir förälskad i en algerier, som också är bokstavstroende salafist.

De gifter sig efter två veckor. Anna är mitt inne i sitt sökande efter meningen med livet. Efter några år skiljer hon sig och gifter om sig med Said Arif, som hade Usama bin Ladin som förebild och som träffade honom flera gånger. Själv blev han efterlyst som en al-Quaidaterrorist med kopplingar till Islamiska staten is och Nusrafronten i Syrien. Han pekades ut som en central person som rekryterade europeiska krigare. För ett år sen, i maj 2015, uppges Said Arif ha dödats i ett amerikanskt flyganfall medan han ledde en islamisk rebellgrupp i norra Syrien.

Fattade du hur mycket terrorist din make Said Arif var?

– Ibland tyckte jag att han gjorde sig mer viktig än vad han var och det sa jag till honom. Då blev folkhögskolan

han röd i ansiktet. Samtidigt var jag väldigt stolt över honom för att han var så seriös i hur han talade om jihad och muslimer, att vi skulle försvara våra länder och vår religion och hur han hela tiden underbyggde alla sina åsikter med bevis.

Under sin tid med Said Arif bodde Anna och hennes så småningom fyra barn omväxlande i Sverige, Georgien och i Damaskus i Syrien. Under den här tiden levde familjen mycket på bidrag som bostads- och barnbidrag. Ibland kallas detta terrorturism, som utvecklats sedan 11 novemberattackerna 2001.

– Jag var bara borta sammanlagt några månader från Sverige. Så jag tyckte inte det var underligt att jag som svensk medborgare fick tillgång till de här pengarna. Min dåvarande man ville inte ha några bidrag alls från den svenska staten. Men jag behövde det för att inte bli beroende av att han och hans vänner skulle ge mig och barnen pengar. Det kändes samtidigt inte riktigt ok, för jag tog ju era pengar fast jag inte trodde på ert sätt att styra. Jag kände mig lite som en hycklare.

D

en mest återkommande frågan som Anna fått svara på under alla intervjuer har varit hur det kom sig att hon skrev boken?

Sista meningen i boken ger en del av svaret: ”Det är en viktig berättelse, den är värd att ta risker för.”

– Det är en historia jag inte är stolt över. Jag berät­ tar om mina unga år då jag ville att någon annan tog alla mina beslut. Att berätta om en sluten sekt inne­ bär att jag riskerar deras reaktioner. Jag har varit noga med att det ska vara en nyanserad bild, så att boken inte ger en extra grogrund för islamofobi. Jag vill att man ska kunna se skillnad på muslim och muslim.

– Sedan hoppas jag att den här berättelsen ska bidra till att mina gamla vänner och deras barn tar steget och lämnar, att de räddar sina barn i tid. För en del av mina före detta väninnors söner har fak­ tiskt dött i Syrien.

Boken Älskade terrorist. 16 år med militanta islamister (Norstedts) har Anna Sundberg skrivit tillsammans med journalisten och författaren Jesper Huor.

3 2016 31

porträtt Vad kan föräldrarna göra för att stoppa sina barn som vill åka till Syrien?

– Jag har inte erfarenheten av att försöka stoppa en son. Däremot vet jag hur man tänker som ung.

Man förenklar islam och ser världen som svart och vit. Man lyssnar bara på vissa av de så kallade lärda, de andra är hycklare. Är man muslim själv och har ett barn som är på väg att bli radikal eller redan är det så tror jag att man ska försöka tala om religionen, för­ söka nå dem med argument från Koranen och sunna.

Sedan tror jag att man ska försöka nå barnets empati.

Vad är det för Gud som vill förstöra, straffa och för­ inta? Hur kan det hålla i längden att döda alla männ­ iskor som inte tänker som du?

Vad hade du velat att dina egna föräldrar skulle göra?

– I mitt fall hade de ingen tro själva. De är ateis­ ter och vill ha ett bekvämt liv. En människa som kastas in i ett så här radikalt system mår inte riktigt bra psykiskt och det gjorde inte jag heller. Man ska prata med den här personen som en psykiskt labil person. Det kan också gälla muslimer. Då är det en psykolog som ska in.

Annas föräldrar var snälla, de fanns där som en trygghet hela tiden, men de sa aldrig nej.

– Hade de lyssnat lite mindre på mina önskemål och varit lite mer diktatoriska så skulle jag nog ha kommit till sans. Ibland var jag så förvirrad och till och med vaknade upp och undrade: Varför är jag här? Och så längtade jag tillbaka till mitt studentrum. Jag tror att den här respekten man har till sina medmänniskor och sina barn, när de säger att de vill leva på ett visst sätt, gör att man inte vill lägga sig i.

Kunde dina vänner gjort mer?

– Liksom mina föräldrar respekterade de mitt val. Men de fick in mig två dagar på mentalsjuk­ huset S:t Lars. De gjorde ett försök, sedan släppte läkarna iväg mig. Då var jag som mest labil. Just då kunde mina föräldrar ha gjort mer.

Vad kunde samhället ha gjort?

– Jag hade kontakt med en kvinna på Säpo som jag kallar Pia i boken. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin fått veta hennes rätta namn. Under alla de här åren var jag mycket irriterad på Säpo. Och även efteråt. De kom och förhörde mig ibland. De ringde till mitt första jobb och presenterade sig som ”Hej det är polisen kan vi få prata med Anna”. Det kändes som trakasserier, när jag nu hade lämnat islam.

– Myndigheterna kunde inte göra någonting.

Jag tog hand om mina barn och hade inte gjort något brottsligt. Det är inte heller olagligt att resa till obskyra platser. Idag är det mer tydligt. Jag har läst och hört i media om personer som faktiskt fått studiemedel för att åka till Syrien, hur många eller

» När sådana attacker sker tänker jag att jihadisterna attackerar Väst och vill att Väst ska slå tillbaka hårt« vilka de är vet jag inte. Men inte åker man dit för att plugga.

Skulle någon av dem du känner kunna ha deltagit i attackerna i Paris och Bryssel?

– Det finns några. En sitter i fängelse i Danmark idag. När sådana attacker sker tänker jag att jihadis­ terna attackerar Väst och vill att Väst ska slå till­ baka hårt. Det är därför det är så viktigt att reagera på ett genomtänkt sätt och inte eskalera. Det spelar jihadisterna i händerna och de kan säga: Ser ni nu att Väst verkligen är våra fiender?

I början av sin bok citerar Anna Sundberg den franska författarinnan Simone de Beauvoirs bok Det andra könet: ”Nej jag kan inte klandra Gud, eftersom jag inte tror på honom.”

– Det var den boken som gjorde att jag fick upp ögonen för att bryta med det jag varit med om. Där fanns så många argument och bevis för att kvinnor kan mycket mer än den rollen de fått, både i det europeiska och muslimska samhället.

Idag tror Anna Sundberg inte längre på Gud. Hon skrattar när hon säger det. Förnekandet började för tio år sedan men först 2010 tog hon helt avstånd.

Har du kvar någon niqab eller muslimska kläder kvar i garderoben?

– Jag sparade kläderna ganska länge av någon slags sentimentalitet. Det här är ändå en så viktig del av mitt liv. Nu har jag slängt dem. Att jag kas­ tade dem och inte gav bort dem kan ha varit en symbolhandling. Som ateist har jag inte lust att upp­ muntra kvinnor att dölja sig.

32 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

Insänt

H

ittills har hon knappast alls berättat om sina erfarenheter förutom i boken och i intervjuerna. Nu har en kommun hört av sig och hon ska delta i två utbildningsdagar för lärare. Då ska Anna tillsammans med en man som tidigare varit medlem i Vit Makt delta. De ska då ge råd om vad en lärare ska tänka på i kontakter med ungdomar som är på väg.

Vad ska lärarna tänka på?

– Det är viktigt är att kommunen har en öppen­ het mellan sina olika delar: skola, polis och socialen så att det inte blir stopp på grund av sekretessen.

Det ska vara öppen kommunikation om individer som är illa ute. Sedan måste man ta diskussionen på individnivå. Ibland behövs en muslim, ibland en före detta högerextremist. Det måste vara rätt per­ son som pratar med dem så att de får förtroende.

– Som lärare märker man ganska snart hur eleverna deltar i diskussionerna, hur de börjar agera på ett märkligt sätt. Givetvis ska kontakt tas med föräldrarna och rektorn. Om eleverna är äldre än 18 är det kanske polisen man måste kontakta.

– Fångar man upp dem i funderingsstadiet kan man fortfarande nå dem. De har inte satt sig på sitt rum eller gått till sin moské. Sedan tar det kanske bara två tre dagar så har någon fixat en biljett och sedan har de åkt. Hade jag varit så extrem som jag var när jag var som mest radikal för 16 år sedan hade jag självklart levt i Syrien idag.

Idag är hon utbildad grundskollärare och inledde sin bana på Rinkebyskolan. Hennes ämnen är reli­ gion, histo­ ria, geografi, matematik och svenska som andra språk. Snart började hon engagera sig fackligt. Nu arbetar hon heltid som facklig förtro­ endeman för Lärarförbun­ det i Stockholm.

Politiskt är hon engagerad i Miljöpartiet, sit­ ter med i grundskole- och gymnasienämnden i sin kommun och i styrelsen för lokalavdelningen där.

Hon är också på väg att starta en kvinnojour för alla kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer i sin hemkommun.

– Jag har haft mycket tur, säger hon och skrattar.

Jag har aldrig själv blivit utsatt för våld. Däremot har jag fått veta vad det är att bli förtryckt.

» Ibland behövs en muslim, ibland en före detta högerextremist.

Det måste vara rätt person så att de får förtroende«

folkhögskolan

Missvisande om mödomshinna och slidkrans Jag arbetar som pedagog på Utmärkt film om Kvinno­folk­hög­skolan i Göteborg sexualundervisning och som fackmedlem får jag den fina och innehållsrika tidningen Folkhögskolan. I senaste nr 1/2016 är det en artikel som heter Utmärkt film om sexualundervisning. Innehållet är till stora delar väldigt bra men i artikeln hänvisas till RFSU och dess information om slidkransen. De två barnmorskorna Monica Christianson och Carola Ur Folkhögskolan 1 2016 Eriksson (Umeå respektive Uppsala universitet) har forskat på myterna kring mödomshinnan och slidkransen. Ingendera existerar. Christianson och Eriksson skriver att det inte finns någon hinna som spricker, det som kallas mödomshinnan är istället ett slemhinneveck som töjer sig och blir mer elastiskt i takt med ökande ålder. År 2009 lanserade RSFU begreppet slidkrans men även det menar Christianson och Eriksson är missvisande eftersom det egentligen inte finns någon särskild struktur vid slidöppningen som behöver benämnas – det finns bara en slidöppning med lite veck här och var som ser olika ut från person till person. I en intervju i Sydsvenskan (17 mars 2015) svarar Monica Christianson, numera universitetslektor vid Umeå universitet, på varför hon inte använder ordet slidkrans utan föredrar ordet slidöppning: ”Det beskriver anatomin tydligare och mer neutralt.

Ur mitt perspektiv har kvinnor en vaginalöppning som varierar i form och storlek. Ingen ser exakt likadan ut.

LÄSNING

HØJSKOLEPE Karen Lise Søn

Kort om …

Syrien, dna-trådar och fåglar

SEX PÅ KARTAN RFSU/Utbildningsradion • Är det pinsamt att samtala om sex och samlevnad?

I så fall kan kanske utbildningsfilmen Sex på kartan vara ett stöd.

Den allmänna kursen Språkåret på Sigtuna folkhögskola tittade på filmen och samtalade om den. Samhällskunskap och livsfrågor handlar ju också om folkhälsa och till folkhälsan hör ju det vi från ungdomsskolan känner till som ”sexoch samlevnadsundervisning”.

Under hösten arbetade Språkåret med utbildningsfilmen Sex på kartan. Det är en klassiskt snyggt handtecknad film som bygger på unga vuxnas frågor. Filmen används bland annat på högstadiet men passar utmärkt även för oss vuxna. Det är Riksförbundet för Sexuell Upplysning (rfsu) och Utbildningsradion (ur) som producerat filmen.

När filmen kom 2012 var den en del i undervisningsmaterialet Sexualkunskap. Det fick Ikarospriset för ”Årets ögonöppnare”.

Motiveringen löd: ”Så mycket sex, så lite kunskap. Fram till nu.

Ett livsviktigt projekt i en genom­

sexualiserad tid. Kun­ skap är makt, kunskap är att veta. Nu vet vi lite mer.”

Ikarospriset delas ut av Public serviceklubben till produktioner med ”Hög kva­ litet, nyskapande journalistik och utnyttjande av mediets oanade möj­ ligheter”.

I filmen träffar fem elever vikarien Jao som hellre undervisar i sexualkunskap än matematik. De samtalar om vad sex är och kan vara, om slidkransen (någon mödomshinna finns inte!), om onani, samspel, respekt, homosexualitet och mycket annat.

Det finns en kort och en längre handledning till filmen som är 28 minuter. Den finns textad på engelska, spanska, thailändska, romani kelderash, somaliska och arabiska samt i en syntolkad version. Filmen finns att se på nätet. Där finns också en handledning som man kan ladda ner. Utbildningsradion har även en syntolkad version av filmen.

Anette Lydén

Sex på kartan är en animerad film om sexualkunskap, producerad av RFSU och UR, som svarar på de vanligaste frågorna om sex och passar utmärkt att använda i t. ex. kurser med invandrare.

RESA IN I TOMHETEN Samar Yazbek • Samar Yazbek har hyllats för sin bok om det helvete människorna i Syrien upplever. Samar Yazbek tvingades lämna Syrien 2011 men åktt tillbaka i hemlighet flera gånger. I Resa in i tomheten får vi följa henne på tre resor under 2012 och 2013. Med sitt inifrånperspektiv diskuterar hon revolutionens förvanskning och IS ökande makt. ”Den lysande efterskriften om vad krig gör, också med oss som tittar på, borde vara obligatorisk läsning för varje medborgare idag, skrev SVT.”

MIN EUROPEISKA FAMILJ Karin Bojs • Vetenskapsjournalisten

Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt. Resultatet blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla. Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren vann Augustpriset 2015 i fackboksklassen.

I STARENS TID Tomas Bannerhed, Brutus Östling • Hur vet en gök att den är gök? När infaller starens tid? Och vad visste egentligen Linné om fåglar? Frågor som alla får svar i boken som är ett samarbete mellan författaren och hobbyornitologen Tomas Bannerhed och Brutus Östling, Sverige kanske främste fågelfotograf.Tomas Bannerhed fick Augustpriset 2011 med romanen Korparna. Brutus Östling bilder visar på ett personligt sätt hur fåglarna gör. Tomas Bannerhed beskriver inte bara fåglarnas fjäderdräkter och läten, han vet något om fåglarnas plats i våra liv.

28

Jeanette Borkovic

Skriv till oss!

Mail: staffan.myrback@lararforbundet.se Adress: Folkhögskolan Box 12239, 102 26 Stockholm Eller hör av dig via Facebook: facebook.com/Tidskriften­ Folkhogskolan

3 2016 33

FOLKHÖGSKOLAN

1 2016

Väck nord

• När den da tidningen, Hœ de anställda på skolor beskriv fem ord blev d ordet Fælleska Det är ocks kapitel som do nerar den dans boken Højskole gogik, som är r tatet av ett två forskningspro fyllt av pedago seminarier me folkhögskollär och rektorer f danska folkhö lor, frågeform gare och uppfö I ett histori manfattas de v folkhøjskolete diskussion om begreppen Liv levende Ord, H skole, Demokra Tyngdpunkte kapitlen: Gem utveckling, Stru

PERSO

ning och barn man: fångar d nivåer, från d det privata. J derat fotogra Arnö. Föruto prissumma p FOLKHÖGSK

krönika

Kort om …

Vi behöver inte frukta granater

Folkhögskolans dag med bokbyte, modevisning, loppmarknad, linssoppa och klädbyte • Fornby folkhögskola i Dalarna firade folkhögskolans dag med att också fira Världsbokdagen. Konstoch Textilkursernas visade sin Vårsalong med klädbyte där man kunde byta gamla plagg mot nya. Fornby är på väg att bli en mångkulturell mötesplats. Nästan hälften av deltagarna är födda utanför Europa.

N

är Awaz Daleni den första februari 2016 öppnade portarna till Amez kvinnofolkhögskola i staden Halabja, bevisade hon att det är möjligt att förflytta också kurdiska berg.

Awaz har i många år drivit Amez kvinnocenter. Nu har hon gjort det möjligt för 27 kvinnor att gå en ettårig barnskötarutbildning som blivit godkänd som yrkesutbildning. Awaz, Pia Grübb från Sta Birgitta folkhögskola och jag har utformat upplägget på kursen i Halabja. Pia och jag var 2010 med vid starten av Aso folkhögskola i närliggande staden Slémani och det är fantastiskt att se hur tema­ arbete, delaktighet, processinriktat lärande, demokratiarbete och bemötande har landat i kurdistanmyllan. Det gror. Rektor på Amez kvinnofolkhögskola är Salam Omer Ibrahim, tidigare lärare på Aso folkhögskola och en av de mest kompetenta folkbildare jag känner.

Lika fantastiskt är att se hur Amez kvinnofolkhögskola knyter kon­ takter med folkhögskolor i Tanzania. Ett gediget, långsiktigt folk­ bildningsarbete i Tanzania sprider ringar på vattnet, som sprider ringar på vattnet...

När jag speglar folkhögskolans arbetssätt i folkbildningsarbetet i Kurdistan ser jag att de verkligen förmedlar grundläggande vär­ den, över flera gränser. Demokratin. Det där trägna, tidskrävande arbetet som är formalia och möten, men – framförallt – ett hant­ verk i vardagen. Bemötandet. Vi ser det inte alltid själva. Lärarna från Kurdistan, som besökte flera svenska folkhögskolor 2010, såg det direkt och tog det med sig. Delaktigheten. Det fördjupade kunskapssökandet är som bäst när vi för våra öppna samtal på lika villkor. Skolinspektörer i Kurdistan rapporterade när de såg dessa samtal på Aso folkhögskola att ”det pågår ingen undervisning här”.

När det egentligen var då allt hände. Svenska folkhög­ skolor behöver inte frukta granater i trädgården. Vi har andra utmaningar. Som rädslan att inte hänga med på alla bidragstågen eller rädslan att inte ta tillräcklig hänsyn till lgr 11... På vägen har Awaz mött många tvivlare och har också fått hantera hot, som en granat upphittad i skolans trädgård. Rädd har hon varit. Att vika sig har det aldrig varit tal om.

Varje dag kommer kvinnor till Amez kvinnofolkhög­ skola och vill ställa sig i kö till nästa år. (Sök Amez Women Folk High School på facebook och ge ditt stöd.

Det behövs.) Jag ser ut från min lilla holme och tänker att vi inte får svika dem eller våra deltagare. I den tid vi nu lever får vi inte glömma vårt huvuduppdrag en sekund. Men det är på något sätt gott att tänka att om vi skulle glömma, kan vi bli påminda.

I Tanzania. Och i Kurdistan.

Katarina Korp Skeppsholmens folkhögskola

• Katarina Korp är lärare på Skepps­holmen och har i många år sjungit i bluesbandet Blues section.

• Framnäs folkhögskola utanför Piteå visade upp sina linjer för allmänheten samtidigt som man hade loppmarknad till förmån för volontärsverksamheten i Kyrkcenter där nyanlända får stöd i svenska språket. Ifjol hade man loppmarknad för första gången till förmån för ett barnhem i Ghana.

• Gamleby folkhögskola hade workshops, tipspromenad, matservering och modevisning. Textil design sömnad visade upp sina kollektioner. Årets tema var metamorfos, där bland annat en deltagare hade sytt en klänning av en gammal gardin. Elever från både Visskolan och Folkmusikutbildningen stod för musiken.

• Sörängens folkhögskola visade gamla filmer från skolan, bland annat från läsåret 1941. I Europa pågick världskriget. På Sörängen rullade livet på som vanligt. Studenterna gymnastiserade, satte upp teaterföreställningar och gjorde sommarutflykter.

En deltagare på estetlinjen hade hittat bortglömda filmrullar i folkhögskolans vindsutrymme och satt musik till dem.

• Bollnäs folkhögskola i Hälsingland fick fler besök än någonsin. Trots regn och blåst strömmande besökare till för att byta kläder, äta ekologisk linssoppa och lyssna på livemusik, radiolinjens livesändning eller lösa pyssel och knåp med allmän linje.

34 f o l k h ö g s k o l a n

3 2016

DITT MEDLEMSKAP

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 KONTAKT@LARARFORBUNDET.SE

Utbildning – ett mål för hållbar utveckling Visste du att 59 miljoner barn i världen berövas sin rättighet att gå i skolan och inte får lära sig läsa och skriva?

Forskning visar att inkluderande utbildning av god kvalitet för alla är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet!

Efter år av förhandlingar har nu FN:s 193 medlemsländer enats om 17 globala utvecklingsmål. Det fjärde målet handlar om rätten till utbildning och syftar till att säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet samt främja möjligheter till ett livslångt lärande för alla. Något som även Sverige ska leva upp till. Målet består av sju delmål och tre genomförande delmål.

Sju delmål 4.1 Senast 2030 säkerställa att alla flickor och pojkar fullbordar avgiftsfri och likvärdig grundskole- och gymnasieutbildning av god kvalitet som leder till relevanta och ändamålsenliga kunskaper.

4.2 Senast 2030 säkerställa att alla flickor och pojkar har tillgång till förskola av god kvalitet som ger omvårdnad och förbereder dem för att börja grundskolan.

4.3 Senast 2030 säkerställa alla kvinnors och mäns lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad.

4.4 Till 2030 väsentligen öka det antal ungdomar och vuxna som har relevanta färdigheter, däribland tekniska färdigheter och yrkeskunnande, för sysselsättning, anständigt arbete och entreprenörskap.

4.5 Senast 2030 avskaffa skillnaderna mellan könen inom utbildningsområdet och säkerställa lika tillgång till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer för utsatta personer, inklusive personer med funktionsnedsättning, ursprungsfolk och barn som lever under utsatta förhållanden.

4.6 Senast 2030 säkerställa att alla ungdomar och en väsentlig andel av alla vuxna – både män och kvinnor – lär sig läsa, skriva och räkna.

4.7 Senast 2030 säkerställa att alla studerande får de kunskaper och färdigheter som behövs för att främja en hållbar utveckling, bland annat genom utbildning för hållbar utveckling och hållbara livsstilar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, främjande av en kultur av fred, icke-våld och globalt medborgarskap samt värdesättande av kulturell mångfald och kulturens bidrag till hållbar utveckling.

Tre genomförande delmål 4.a Bygga och förbättra utbildningsmiljöer anpassade för barn och personer med funktionsnedsättning, samt ta hänsyn till jämställdhetsaspekter och därmed erbjuda en trygg, fredlig, inkluderande och ändamålsenlig lärandemiljö för alla.

4.b Till 2020 väsentligen öka antalet stipendier i världen som kan sökas av personer från utvecklingsländer, i synnerhet de minst utvecklade länderna, små önationer under utveckling och afrikanska länder, för studier inom högre utbildning, inklusive yrkesutbildning samt informationsoch kommunikationstekniska, tekniska, ingenjörsvetenskapliga och naturvetenskapliga program, i utvecklade länder och andra utvecklingsländer.

4.c Till 2030 väsentligen öka tillgången på utbildade lärare, bland annat genom internationellt samarbete kring lärarutbildning i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna och små önationer under utveckling.

Läs mer om hur vi arbetar med de globala målen på lararforbundet.se/internationellt

Min dag på folkhögskola

Anette Berntsso n:

» Skönt att inte vara lärare ett år« Anette Berntsson har jobbat 25 år som folkhögskollärare.

För ett år sedan, 56 år gammal, bestämde hon sig för att gå båt­ byggarlinjen på Stensunds folk­ högskola. Om tolv dagar ska båten Akka sjösättas.

– Nu jobbar vi på och får i princip lägga allting annat åt sidan och bara göra det här, så mycket man orkar.

För ett år sedan slutade hon på Väddö folkhögskola där hon arbetat som folkhögskollärare.

Hon flyttade från Norrtälje där hon var född och uppvuxen och bott hela sitt liv. Nytt jobb, nytt nätverk med människor, nya relationer och ett nytt arbete.

– Jag ville skapa en livssituation som var så lugn och harmonisk som möjligt. Men hur skulle jag klara av den här förändringen i mitt liv utan att gå sönder? Jag förstod att det här kan bli en väldigt pressad situation.

När hon besökte Stensunds folkhögskola utanför Trosa för att söka jobb och upptäckte båtbyggarkursen slog det an en annan sträng i henne. Tanken

hade funnits en längre tid, att få göra något annorlunda, något helt annat än lärarjobbet.

– Sen fanns också ett stråk av hantverket. Sommaren innan jag började här gick jag en silversmideskurs på Leksands folkhögskola. Någonstans fanns det här att få jobba med händerna och skapa.

Varje morgon tar hon färjan från sitt hus och kör till skolan och byter om till snickarbyxor.

Arbetsdagen börjar kvart över åtta med samling för ett morgonmöte innan arbetet med båten fortsätter.

– Under mina år som lärare har jag haft en väldigt flexibel arbetstid. Här är man från kvart över åtta till halvfem. Det har varit en upplevelse att jobba så och inte få en eller två timmar där man kan sätta sig var man vill och planera. Det saknar jag jättemycket men det har varit en intressant upptäckt.

En vanlig diskussion på många folkhögskolor är att speciallinjerna ofta är osynliga på skolan. Nu går hon själv en speciallinje.

– Det har nog funnits där som något man går omkring och tänker: Vad skönt det skulle vara att inte vara lärare ett åt, säger Anette Berntsson, folkhögskollärare som går båtbyggarlinjen på Stensunds folkhögskola.

– Jag förstår precis varför de är osynliga! säger hon och skrattar. Man blir väldigt uppe i det här med hantverkandet.

Man vill vara i den här miljön, gruppen och med båten. Man blir lite nördig. Men som lärare förstår jag också varför jag som lärare vill att speciallinjerna ska vara tillsammans med den övriga skolan. De är rätt tajta grupper som ofta bidrar med roliga grejer.

Vid gemensamma dagar när de andra börjar knorra och vill jobba med båten kan hon ta på sig folkhögskollärarrollen och tala om poängen med att möta andra och göra andra saker.

Men snart är båten sjösatt och kursen är slut. Vad händer då?

– Jag vet inte riktigt. Jag har lite olika idéer som jag fnular på.

En föreläsningsidé. Jag hyr ut rum i huset jag bor i, en liten Bed & Breakfast. Det handlar mer om att bejaka en livsstil. Tack vara sabbatsåret har jag samlat kraft och mod och idéer för att göra en förändring. Att våga börja här har också gjort att jag vågar mer efteråt.

Staffan Myrbäck