Folkhögskolan 1 2019

Rektorsuppror mot registrering av funktionsnedsättning

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

nr 1/2019

olkhögskolan » I en etnokrati bestämmer makten vilka som är folket« Edna Eriksson, MR-expert

hafa ryan

Bildning OCH jobb för nysvenska KVINNOR i botkyrka

Sara Lövestam författare:

» jag går igång på grammatik«

Nytänk Fick Ludwig Jansson att älska skolan

230:-

*

*Frakt tillkommer

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

Så står det i skollagen – men vad innebär det egentligen? Den här boken ger perspektiv på när erfarenhet kan anses vara beprövad och hur den kan bidra till att utveckla skolan och lärarprofessionen. Författaren lyfter fram goda exempel och möjliga vägar framåt.

Lena M Olsson är fil. lic i sociologi, med lång erfarenhet av utredningsoch utvecklingsarbete inom utbildning.

Inom Skolverket och Lärarförbundet har hon bland annat arbetat med lärares och skolledares professionsutveckling.

redaktören

Attacken mot folkhögskolan

Foto Håkan Elofsson

B

otkyrka är en kommun utanför Stock­ holm där mer än varannan invånare har utländsk bakgrund. Mitt i byn, eller närmare bestämt Hallunda, finns Bot­ kyrka folkhögskola som ni kan läsa om i detta nummer och som satsar på att ge flyktingar och nysvenska kvinnor ett socialt andrum där de får lära sig svenska samtidigt som de lär sig att arbeta som försäljare i butik. Invandrarkvinnor är den grupp som har högst arbetslöshet i Sverige och rapporter visar att de ofta isoleras i hemmen, där de tar hand om hem och familj, med små möjlighe­ ter till kontakt med andra människor i det svenska samhället. Språket begränsar dem i deras kontakter med barnens lärare och annan personal i förskola, fritids, skola, sjukvård och Arbetsförmedlingen.

På Botkyrka folkhögskola och många andra folk­ högskolor får dessa kvinnor en chans att lära sig svenska och om det svenska samhället. De får möta andra kvinnor i en liknande situation och också känna en gemenskap samtidigt som de tar de första stegen ur sin isolering och till ett arbete.

Frågan är vad det skulle bli kvar av detta om Sve­ rigedemokraterna fick bestämma. Sverigedemo­ kraterna talar ju sig gärna varma för att invandrare måste integreras i det svenska samhället. Men i den budget de lade fram i riksdagen vill de minska folk­ bildningsanslaget med närmare en miljard. De vill dra bort 770 miljoner kr från folkhögskolornas all­ männa kurser och de vill ta bort 170 miljoner kr till särskilda insatser inom folkbildningen, dvs språk­ kurser för nyanlända, utbildning i demokrati etc.

folkhögskolan

»Sverigedemokraternas förslag innebär att mer än 10 000 platser i allmän kurs skulle försvinna!«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan och vill påminna om att anmäla er till Vestlunddagarna 14–15 mars på Tollare folkhögskola. Temat är Sann demokrati – en utopi?

Sverigedemokraternas budget innebär ett dråpslag mot just de kurser som Botkyrka folkhögskola kan erbjuda nysvenska och nyanlända kvinnor och som just ger dem möjligheten att lära sig svenska och integreras i det svenska samhället.

Dessutom har en av Sverigedemokraternas riks­ dagsledamöter motionerat om att allmän kurs ska få utgöra högst ”runt 15 procent” i folkhögskola. I all­ män kurs går idag drygt 12 000 studerande. Sveri­ gedemokraternas förslag innebär att mer än 10 000 platser i allmän kurs skulle försvinna!

Sverigedemokraternas förslag skulle även slå mot alla dessa ungdomar som av olika skäl inte kla­ rat av gymnasiet. En av fyra elever hoppar idag av gymnasiet. I folkhögskolan får många av dessa som har svårigheter av olika slag en andra chans. I folk­ högskolan har de likt Ludwig Jansson, som vi skri­ ver om i reportaget om Kävesta folkhögskola i detta nummer, hittat både lusten att studera och fått ett framtidshopp.

Sverigedemokraternas budget för folkhögskolan slår både mot ungdomar som i folkhögskolan får en andra chans och mot nya svenskar och nyanlända som vill lära svenska, få ett arbete och komma in i det svenska samhället.

Staffan Myrbäck

1 2019 3

14

innehåll tio frågor: I en demokrati är det folket som utser makten, i en etnokrati är det makten som definierar vilka som är folket, säger MR-experten Edna Eriksson. Sid � Månadens linje: Tio veckor av sin kurstid tillbringar deltagarna på Grimslövs folkhögskolas safarikurs vid foten av Kilimanjaro. Sid � Siffror: Handbok för demokrati har gjort succé och sålts i oväntat många exemplar för sin genre. Sid � rektorsuppror: Fyra folkhögskolerektorer vägrar registrera funktionsnedsatta men får kritik av funktionsrättsrörelsen för sitt beslut. Sid �� Insänt: Var finns uppropet för att vi också får del av ett lärarlyft? Vi måste våga stå upp för det vi gör, skriver Åke Arvidsson, Ljungskile folkhögskola. Sid 26

Omslag: Anders G Warne

Bildning och begagnat Botkyrka folkhögskola satsar särskilt på det talade språket för nysvenska kvinnor, både i sin kvinnokurs och i den nystartade kursen Svenska i butik. Sid ��

Hon älskar att skriva om grammatik Om verb skulle ha sex med någon, vilka skulle de ligga med då? Det är sådana frågor Sara Lövestam går igång på, författare till nya boken Grejen med ordföljd. Sid ��

f

Här anpassas schemat till deltagare med svårigheter

30

Förut hatade Ludwig Jansson skolan och ville bara sitta hemma. Nu är det tvärtom. På Kävesta anpassas schemat till deltagare med diagnoser och andra svårigheter Sid ��

olkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

Redaktion Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se ��� ��� ��� Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

Annonser, bilagor � webb ConMedia Konsult AB Sista www.conmedia.se manusdag för info@conmedia.se, 08–601 25 20 nr 2/2019: 18/3 Bokningsstopp för Folkhögskolan nr 2/2019: 18/3 Utgivning: 10/4

Prenumeration lararforbundet.se/tidningar Upplaga: � ��� ex TS-distribution (2015)

Nyheter

SD vill ta bort en miljard från folkbildningen Riksdagsbeslutet om 2019 års budget innebär inga förändringar av fjolårets utbyggnad av folkhögskolan. Sverigedemokraterna vill minska anslagen till folkbildningen med närmare en miljard, något man inte lyckas med. Då går det bättre i kommuner där SD styr med M och KD.

Den budget som lades av Mod­ erater och Kristdemokrater, och i december antogs av riks­ dagen, lämnade i stort sett folk­ bildningsanslaget oförändrat jämfört med den budget som lades av den socialdemokratiska och miljöpartistiska övergångs­ regeringen. Utbyggnaden av folk­ högskolan med 8000 platser läm­ nas oförändrad.

Moderaternas och kristdemo­ kraternas budget innebär att man stryker 50 miljoner kr som skulle gå till studieförbundens insatser att öka föräldrars del­ak­tighet i lärande i skolan, dvs­läxläsning. Även Liberalerna ­ville ta bort bidraget till läxläsningen. I övrigt är ansla­ get lika stort som övergångsreger­ ingens för­slag. Centerpartiet god­ tog kul­turbudgeten rakt av utan ändringar.

Däremot minskas anslaget till särskilda insatser inom folk­ bildningen, från 170 miljoner kr till 61 miljoner, en minskning med 109 miljoner kr. Det var krist­ demokraterna som i sin budget­ motion ville ha en min­sk­­ning av anslaget, som bland annat har gått folkhögskolan

till språkkurser för nyanlända, utbildning i demokrati etc. Det är dock oklart hur minskningen slår när det kommer till olika sats­ ningar och kurser.

Totalbeloppet för folkbild­ ningen blir 4 298 miljoner kr.

Alltså samma belopp som ifjol.

Men det innebär också att folk­ bildningen inte kompenseras för prisökningar och lönehöjningar, så i praktiken får man mindre pengar att röra sig med.

Det parti som skiljer ut sig är Sverigedemokraterna som­vill minska bidraget till folk­bildningen med 770 miljoner kr. De vill också ta bort 170 miljoner för de sär­ skilda in­sat­serna i folkbildningen.

Sverige­demokraterna motiverar min­sk­ningen med att man dels ”inte an­slår några medel för fler utbildningsplatser vid de all­männa kurserna, dels till för­ändrade villkor för bidrags­givningen, innebärande att uppen­bart samhällssplittrande, mång­ kultur­alistiska verksam­heter samt verk­samheter präglade av politisk extremism eller ensidig politisk påver­ kan inte längre ska kunna uppbära statligt stöd.”

Sammantaget vill Sverige­ demo­­kraterna minska anslaget till fol­kbildningen med 968 mil­ joner kr. Även om man inte lyckades få igenom sina förslag i riksda­ gen lyckas Sverigedemokraterna bättre i kommuner där man styr tillsammans med moderater och kristdemokrater. I Sölvesborg, där Sverigedemo­ kraterna har mak­ »I Trelleborg ten tillsammans med derat­er och krist­ halveras mo­ demokrater, blir Fol­ budgeten för kets hus-föreningen av med stora delar av studie­ det kommunala stö­ förbunden« det. De kommunala bidragen till studie­ förbunden dras ned med 25 procent. Dessutom slopas en regel som innebär att en pro­ cent av kostnaderna vid kommu­ nens bygg­projekt av­sätts ­till ­konst.

I Trelleborg, där moderater och kristdemokrater styr med stöd av Sverigedemokraterna halveras budgeten för studieförbunden.

Staffan Myrbäck

1 2019 5

10 frågor

» Folkhögskolan stärker mänskliga rättigheter« I en demokrati är det folket som utser makten, men nationalister som Sverigedemokraterna vill skapa en etnokrati, där makten definierar vilka som är folket. Det säger Edna Eriksson, vice ordförande och en av grundarna av MR-stiftelsen som bevakar frågor om mänskliga rättigheter. text: staffan myrbäck

Edna Eriksson är vice ordförande i MR-stiftelsen.

Hon har i 25 år verkat som utbildare kring mänskliga rättigheter, diskrimineringsfrågor, likabehandling, jämställdhet och demokratifrågor. Hon har varit aktiv i flera organisationer inom civilsamhället och arbetat som tjänsteman och expert på en rad olika departement och myndigheter.

1

Du menar att demokratin är satt under press. Hur? – Det pågår en konflikt i vår del av världen och andra länder om vi ska fortsätta vara demokratier eller inte, vilka människor i ett land som har rättigheter och möjligheter att påverka och vilka som inte har det och som vill ändra våra grundläggande konstitutionella fri- och rättigheter.

2

Hur då?

– Nationalisternas idé om samhällsbygget är en etnokrati, där makten utser vilka som är folket. I en demokrati är folket alla. I en etnokrati är det ett urval av folket. Men det handlar också om konstitutio­ nella friheter: religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, som nationalisterna vill ändra. I till exempel Danmark talar den poli­ tiska makten för första gången om att public service måste vila på en kristen värdegrund, att urvalet av musik i den danska radion till 48 procent måste vara gjord av dans­ kar. Här ser vi de etnokratiska idé­ erna omsatta i praktiken.

3

Vad tar de sig för uttryck i Sverige?

– Grundlagen säger att folket är alla men Sverigede­ mokraterna vill att staten ska gradera medborgarnas identi­ tet utifrån klasserna ”infödda”, ”assimilerade” och ”övriga”. De vill ändra grundlagen så att mak­ ten utgår från det »svenska fol­ ket«, inte bara ”folket”, som det nu heter i Regeringsformen.

4

Du och mr-stiftelsen vill se ett bättre skydd för demokratin. Hur ska det se ut?

– I vår regeringsform krävs det bara enkel majoritet, alltså 51 procent av ledamöterna i riks­ dagen, för att ta ett av två beslut med mellanliggande extra­val för att ändra vår grund­lag. Vi anser att 6 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

det är rimligt att man som i Fin­ land har två tredjedels majoritet för att ändra grundlagen. Vi är ett av väldigt få länder där det är så enkelt att ändra grundlagen.

5

Ni har krävt en grund­ lags­utredning, har ni fått några reaktioner från politikerna?

– Vi har fört samtal i ett och ett halvt år med enskilda riks­ dagspolitiker och kom­mun­ala politiker. Jag reser mycket i lan­ det och träffar politiker men min erfarenhet är att det är få som kan Sveriges grundlag. Det finns några som är jätteduktiga efter­ som det är deras område men allmänt bland fritidspolitiker och även bland tjänstemän är det väl­ digt låg kunskap.

6

Hur ser det ut i skolan?

– Nu lär sig elever vad partierna heter och hur många riksdagsledamöter det finns men inte hur man gör demokrati, till exempel sina rättigheter och vart man vän­ der sig om de kränks. Men det handlar inte bara om rättighe­ ter utan också om skyldighe­ ter: Jag besökte en skola där det varit mycket våld och rasistiska uttryck. Många trodde att det inte var något problem att döds­ hota någon: ”Jag har ju min ytt­ randefrihet”. Då förstår man inte att man inte får använda yttrande­ friheten för att begå brott. Vi får vara vad vi vill, tänka vad vi vill och rösta på vad vi vill men vi får inte göra vad vi vill.

7

Du säger att mänskliga rättigheter måste vara effektiva. Vad innebär det?

– Om enskilda medborgare anser att deras rättigheter har blivit kränkta måste det kunna prövas i domstol. I Sverige har vi en tradition med ombudsmän som bevakar våra intressen. I till exempel arbetslivet är det fack­ liga organisationer och arbetsgi­ folkhögskolan

varorganisationer som bevakar arbetsrättsliga frågor. Men i frå­ gor som hälsa, bostad, utbildning etc. finns det ingen organisation som kan stödja dig och ge juri­ disk hjälp. Då får du betala ur egen ficka.

8

Vi kan väl överklaga till myndigheterna?

–Visst är det fint att vi har stor tilltro till att den offentliga makten ska granska våra rättigheter vad gäller vård, skola, bostad och omsorg men det är upp till makten att avgöra om de vill det eller inte. Vi har ingen infrastruktur som beva­ kar våra rättigheter motsvarande dem som finns på arbetsrättsliga områden. Problemet är också att de flesta människor inte känner till sina rättigheter.

9

Hur ska man lösa det?

– Det ena är att skaffa oss kunskap och det andra är organisering. Vi har rättighe­ terna men det är sällan vi tar dem till domstol när de blir kränkta.

Vi har inte den traditionen och infrastrukturen. Men den kan vi skaffa oss, som vi har gjort med till exempel fackliga organisatio­ ner och hyresgäströrelsen.

10

Vad är det viktigaste vi måste göra först?

– Jag blev väldigt inspirerad av filmen om Kata­ rina Taikon. Hon läste ju första gången om de mänskliga rättig­ heterna när hon studerade på Birkagård­ens folkhögskola. De betydde något för henne. Jag tror att folkhögskolan och folkbild­ ningen kan vara startskottet för en modernisering att försvara, stärka och utveckla fri- och rät­ tigheter för enskilda människor genom att lära sig vilka principer vår demokrati grundar sig på.

Moment 22 för Marieborg

• Marieborgs folkhögskola har hamnat i en klassisk Moment 22-situation. I tio års tid har skolan bedrivit HVB-hem för ensa m­ kommande på uppdrag av Norrköpings kommun. En ny bestämmelse 2018 inne b ­ är att man måste ansöka om till­stånd för att få bedriva HVB-hem. När IVO, Inspektio nen för vård och omsorg, inspekterade verk samheten uppmärksammades skolan och kommunen på detta. Men när skolan ansö kte om tillstånd avslog IVO deras ansökan med hänvisning till att boendet bedrevs – olovligen .

– IVO säger att vi kan fortsätta bedriva verksamheten, och när vi gör det så säge r de att vi inte är lämpliga att bedriva verksamh et eftersom vi bedriver den olovligen. Det finns ingen konsekvens, säger rektor Jerry Wikl und till Norrköpings Tidningar.

Samarbete leder till mång gripna för narkotikabrott a

• De senaste två åren har 19 personer rappor­terats för narkotikabrott på Inge sunds folkhögskola. En orsak är att man på sena re år har intensifierat samarbetet med polisen som håller uppsikt över skolan. I slute t av november gick fem poliser in på skola n och grep fyra deltagare som är misstänk ta för narkotikabrott. På Ingesund, liksom på majoriteten av landets folkhögskolor får deltagarna skriva på ett avtal där de förbinde r sig att inte använda narkotika och att skola n får göra drogtester om man misstänker att någon är påverkad. Polisen gör ibland oannonserade besök men de tror inte att det är värre på Ingesund än på andra folkhögsk olor.

– Varje år brukar det vara en eller två studenter som vi skiljer från utbildningen på grund av droger, säger biträdande rekto r Helen Harnell till Arvika Nyheter

Vestlunddagar i mars

• 14 och 15 mars är det dags för Vest lund­ -dagarna på Tollare, två dagars seminarium i Gösta Vestlunds anda. Temat i år är Sann demokrati – en utopi?, om demokra tins dilemma. Några av föredragshållarna är Sverker Gustavsson. Professor i statsvetenska p, Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet och Per Molander, ordförande i regeringens Jämlikhetskommi ssion.

1 2019 7

månadens linje Safarikurs

Här är klassrummet Tanzanias nationalparker Det är en resa de flesta bara drömmer om. Tio veckor av sin kurstid tillbringar deltagarna vid foten av Kilimanjaro, på Serenge­ tis savanner i Tanzania och hos bergs­gorillorna i Ug­an­­da. ­Det handlar om Grims­löv­folkhögsko­ las safari­kurs, en yrkesutbildning till reseledare.

– Safarikursen har två in­rikt­ ningar: Den ena är för dem som är intresserade av djur och natur och vill arbeta som reseledare i Afrika, Sverige eller någon annan världs­ del. Den andra är för dem som har ett brinnande intresse för beva­ randeprojekt, säger Annki Nils­ son, lärare som varit ansvarig för skolans turismutbildningar i mer än 20 år.

Safarikursen är 15 veckor lång och inleds med tre veckor och avslutas med två veckor på Grimslöv. De inledande veckorna innehål­ler kurser om turism- och guide­kunskap, natur- och djurliv samt ekoturism. Därefter reser man ned till Staden Moshi i Tan­

zania, intill Afrikas högsta berg, Kiliman­jaro.

– Vi samarbetar med College of African Wildlife Management Mweka i Moshi. De har fantastiskt duktiga lärare. Vi jobbar mycket med hur turismen funge­ rar i Tanzania och använder deras nationalparker som vårt klassrum med guidade safaritu­ rer och träffar olika parkvakter som är ansvariga för nationalpar­ ken kring Kilimanjaro.

Deltagarna lär sig grund­ läggande Swahili, läser om afri­ kan­sk kultur och natur, djurlivet och om olika bevarande­projekt.

Sedan börjar den långa resen till savannerna i Serengeti, fortsät­ ter till bergsgorillorna i sydvästra hörnet av Uganda och avslutas i Kenyas huvudstad Nairobi.

– Vi intervjuar lokalbefolk­ ningen som mer eller mindre har bergsgorillorna i sin trädgård.

Men vi träffar också männi­

Flera av de som går safarikursen ser det inte bara som ett eventuellt arbete i framtiden utan att man helt enkelt vill lära sig mer och utvecklas som person, säger kursledaren Annki Nilsson.

27 000 kr

samlade Österlens folkhögskola i Tomelilla in till Musikhjälpen i mitten av december. Musikhjälpen samlade in pengar under rubriken ”Alla har rätt att funka olika” till stöd för personer med funktionsnedsättning.

10000

exemplar har sålts av Handbok för demokrater, en oväntat hög siffra för sin genre skriver Studieförbunden i ett pressmeddelande. Det främsta skälet till att boken spritts via ViMåstePrata som väcker är en försäljnings­framgång och folkhögskolor. rbund studiefö inom samtal

skor som arbetar med sociala projekt, bland annat Ride 4 a Woman i Bwindi i Uganda.

Det är ett socialt pro­ jekt som från början med kvinnor som hade hiv. Så det är både djur, natur, kultur och sociala frågor.

Vilka är det som går kursen?

– I höstas var den yng­sta 20 år och den äldsta 55 år. En del ser det som en kickstart ut på arbetsmark­ naden eller vill hitta en annan bana i livet. En del har en djurvårdar­ utbildning från gymnasieskolan eller har jobbat på Kolmårdens djurpark och vill fortbilda sig.

Andra brinner för bevarandepro­ jekt och vill kanske satsa på att bidra till bevarandet av djur och en del vill helt enkelt bli resele­ dare. Men flera gör det också för sin egen skull. De vill lära sig mer och utvecklas som person.

5, 2

Staffan Myrbäck

miljoner kr från Arvsfonden delas ut till Furubuda folkhögskola, simklubben Poseidon och Swedish center for aquatic research. Pengarna ska gå till ett projekt som använder vatten som terapeutiskt verktyg för ökad rörelseförmåga hos personer med funktionsvariationer. Furuboda vill utbilda 250 personer i metoden.

8 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

»Ett större fokus bör ges de särskilda kurserna«

Populisterna säger sig arbeta emot ’etablissemanget’.

Har ni tänkt på vad det är? Etablissemanget är ju det samhälle av politiker, myndigheter, skolor, sjukvård och så vidare som våra tidigare generationer har byggt upp. Det är det samhälle som är ’vi tillsammans’. Det är det som gör att vårt samhälle fungerar. När någon förklarar krig mot etablissemanget är det att våldföra sig på vårt samhälle, att nedvärdera vad generationerna före oss har byggt upp.” Åke Marcusson, förbundsrektor på NBV i tidskriften Kurage nr 29 Majoriteten av de vittnesmål som delades i Sverige förra hösten handlade dels om att uppmärksamma ett strukturellt problem, dels att lägga skulden där den hör hemma, för att försöka bli kvitt sina demoner.

Det handlade inte om anklagelser mot enskilda människor, inte om att namnge eller ”hänga ut” någon. Det handlade om modet att offentligt berätta om upplevelser av sexuella kränkningar och direkta olagligheter. Men eftersom berättelserna fick en sådan enorm magnitud blev de massmedialt intressanta, vilket innebar en del direkt felaktiga publiceringsbeslut” Berit Larsson, folkhögskollärare och fil.dr i genusvetenskap om #metoo i tidningen Cirkeln 4/2018 Engagemanget bland svenska folket är stabilt och väldigt högt. Det är egentligen fascinerande, inte ens under lågkonjunkturen under 1990-talet hände det något med engagemanget, utan det är troget och högt.”

Lars Svedberg, en av författarna till studien Folk i rörelse – medborg­er­ligt engagemang 1992–2014 i Fönstret 4/2018 folkhögskolan

Sverigedemokrater vill i en riksdagsmotion att allmän kurs ska vara högst 15 procent på folkhögskola. Ett par centerpartister vill sänka åldersgränsen på folkhögskola till 16 år.

Annika Qarlsson (c): ”Idag får folkhögskolorna enbart ha elever som är över 18 år. Det innebär att de inte kan ta in elever som har gått ut grundskolan utan godkända betyg och de kan inte heller ta emot elever som hoppar av gym­ nasiet. En följd av det blir att det blir ett onödigt glapp för många elever som skulle kunna få en andra chans att lyckas via folkhögskolorna. Med sänkt åldersgräns för folkhögskolorna skulle de kunna ta in elever som är 16 år och äldre, i särskilda fall kanske även de som är så kallade »hemma-sittare« på högstadiet.

Det är ju oftast ungdomar som av olika anledningar inte haft det lätt och bär på ett misslyck­ ande från den vanliga skolan. För dessa elever skulle en annan peda­ gogik eller den utbildningsform som folkhögskolorna erbjuder få Sylvie Ndongmo är ordförande för Internationella ­Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) i Kamerun och talade på MR-dagarna i november. I 21 år har hon ­förespråkat politiska och sociala rättigheter och kvinnors deltagande i fredsprocesser och organiserat kvinnogrupper i hela Afrika för att hitta nya lösningar på de ökande våldet och säkerhetsutmaningarna i Afrika.

elever som tidigare misslyckats en ny chans att klara sin grund­ läggande utbildning. Detta bör ges regeringen tillkänna.”

Aron Emilsson m fl (sd): ”Sverigedemokraterna anser inte att folkbildningens huvudsak­ liga roll i det moderna samhället ska vara ett reservkomvux. Vi anser att ett större fokus bör ges de särskilda kurserna. Givetvis ska allmän kurs kun­na komplet­ tera ordinarie utbild­ningssystem genom att till­godo­­se en utbild­ ningsmetod som passar vissa människor bättre, men allmän kurs bör inte vara folkhögskolans huvudsakliga verksamhet.

Därför bör vi istället för en minimålsättning om minst 15 pro­ cent allmän kurs, etablera en ny målsättning om att allmän kurs bör utgöra runt 15 procent av folkhögskolornas verksamhet.”

På MR-dagarna talade Sylvie Ndongmo om en metod de använde i valet i Kamerun för att förebygga våld mot kvinnor, som fått stor internationell uppmärksamhet: Women’s Situation Room, bl. a. utbildade man valobservatörer och call centers, dit man kunde anmäla våld.

1 2019 9

nyheter

Vägrar registrera funktionsnedsättning Från årsskiftet ska folkhögskolorna samla in personuppgifter om deltagare med funktionsnedsättning till scb. Men Anneli Dahlqvist, rektor på Bona folkhögskola, och tre rektorskollegor vägrar vara med att skapa vad de anser vara ett statligt register över deltagare med funktionsnedsättning.

Men de får mothugg av företrädare för funktionsrättsrörelsen. text staffan myrbäck foto: sr, studio emma svensson, istock

10 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Sedan den 1 januari ska alla folk­ högskolor samla in personupp­ gifter om deltagare med funk­ tionsnedsättning och registrera dem hos till Statistiska Central­ byrån, scb. Det har man även gjort tidigare men då skedde det anonymt på gruppnivå. Det nya är att ­skolorna ska uppge namn och personnummer och funk­ tionsnedsättning i en webblan­ kett som administreras av scb.

Syftet är att man vill följa del­ tagarna för att se hur det går för dem senare i livet.

Förslaget lades fram av utbild­ ningsdepartementet i en pro­ memoria förra sommaren. Den tar upp scbs möjligheter att behandla känsliga personupp­ gifter om elever och folkhög­ skoledeltagare och föreslår att individdata ska kunna samlas in i grundskola, specialskola, gymna­ siesärskola och på folkhögskola.

Det är scb som har föresla­ git förändringen. Man menar att insamlingen av uppgifter på gruppnivå saknar stöd i lagen och att insamlingen på individnivå ger högre kvalitet i statistiken. Då kan man följa upp vilken påverkan deltagandet i folkhögskolan har haft när det gäller fortsatta stu­ dier, arbete, hälsa och livssituation i framtiden.

Men i ett debattinlägg i tidningen Dagens Samhälle uppmanar fyra folkhögskolerektorer andra folk­ högskolor att vägra lämna ut per­ sonuppgifter om enskilda delta­ gare som går på skolan och har en funktionsnedsättning. De skriver att det innebär”en massiv integri­ tetskränkning” och att ”ingen vet hur statens register kommer att användas av framtida regeringar”.

– Vi har en grundmurad tro att man inte ska registrera allt om människor. Det har vi sett histo­ riskt. Det kanske fanns en god tanke från början med de register man skapade men sen har vi sett hur de användes i helt andra syf­ ten, till exempel när man regist­ folkhögskolan

rerade utvecklingsstörda och använde det till att sterilisera dem, säger Anneli Dahlqvist, rektor på Bona folkhögskola som undertecknat debattinlägget tillsammans med rektorerna på Liljeholmen, Vadstena och Valla folkhögskolor.

– Jag är naturligtvis medveten om att det är ett drastiskt exem­ pel. Men när det finns ett regis­ ter är det svårt att helt förhindra att det kan användas till något annat än det man tänkte från bör­ jan. För mig som rektor känns det inte etiskt rätt att registrera våra deltagare och deras diagno­ ser. Då skulle jag behöva beor­ dra någon annan på min skola att göra det. Det vill inte jag.

Litar du inte på SCB och ­myndigheterna?

– Man kan inte säga att jag inte litar på scb. Jag tror att de gör ett bra jobb och att de skyd­ dar sina uppgifter. Jag tror inte att de skulle orsaka deltagare någon skada. Men det finns säker­hets­ risker med alla register och det finns folk som har lyckats hacka sig in i de allra hemligaste regis­ ter. Och alla remissinstanser medger att det finns en liten risk att det kan hända någonting.

Bland de remissinstanser som godkänner förslaget finns Diskrimineringsombudsman­ nen, Datainspektionen, Special­ pedagogiska skolmyndigheten,

– När man skapat ett register är det svårt att helt förhindra att det kan användas i andra syften, säger Anneli Dahlqvist, rektor på Bona folkhögskola.

samt företrädare för landstings­ folkhögskolorna och rörelsefolk­ högskolorna, skl och rio. De anser att risken är liten att person­ uppgifterna sprids. Men Anneli Dahlqvist håller inte med i deras bedömning.

– Alla säger att det finns en liten risk men att nyttan med registret överväger. Jag menar att de har en övertro på statistik.

Vi vet redan att det är mycket svårare för personer med funk­ tionsnedsättning att få en bra skolgång. Har man en funktions­ nedsättning har man svårighe­ ter att få arbete och att komma vidare med sina studier. Att mäta det flera gånger hjälper inte.

När det gäller rio är vi frågande till hur man kan svara utan att höra sig för vad folkhögskolorna

Endast avidentifierade uppgifter lämnas ut I Utbildningsdepartementets promemoria föreslår man att SCB ska kunna samla in känsliga personuppgifter om deltagare med funktionsnedsättning i folkhögskolan. Enligt dagens regelverk är en funktionsnedsättning ett hälsotillstånd och därmed en så kallad "känslig uppgift".

Rent praktiskt går insamlingen av personuppgifterna till så här: SCB skickar inloggningsuppgifter till den person på folkhögskolan som ansvarar för rapporteringen. Svaren registreras av folk-

högskolan och sparas i en tillfällig databas hos SCB som har stränga rutiner för att ta del av uppgifterna. Det är bara vissa anställda som har behörighet till databasen, en behörighet som ses över minst en gång per år. Endast avidentifierade uppgifter lämnas ut, även till Folkbildningsrådet. När det gäller forskning avidentifieras också personerna och ersätts med ett löpnummer. Varje utlämnande av uppgifterna föregås av en sekretessprövning där beställaren utförligt får redogöra för vad de ska användas till och hur de ska hanteras.

1 2019 11

nyheter tycker. rios svar är rios styrelses svar. Inte folkhögskolornas.

Nu säger Folkbildningsrådet att med statistiken skulle man kunna bedöma om folkhögskolan ger resul­ tat i form av jobb och bättre utbild­ ning i framtiden.

– Om man har gått på folk­ högskola och året därpå får ett arbete är det ingen som kan säga att de fick det på grund av att de gick på folkhögskola. Det kan bero på något helt annat. I forsk­ ningssyfte tror jag inte att man kan använda det så.

Men om man statistiskt kan visa att en större grupp av de som gått folkhögskola får jobb och en bättre utbildning jämfört med dem som inte gått folkhögskola, skulle inte det kunna vara en hjälp att till exempel öka stödet till folkhögskolan?

– Handlar det om att få mer pengar till folkbildningen så tycker inte vi att det här är rätt sätt. Vi måste klara av den debat­ ten på ett annat sätt än att svika förtroendet för dem som går på våra skolor.

Men rektorerna får kritik av fyra företrädare för funktions­ rättsrörelsen: Autism- och asper­ gerförbundet, Riksförbundet Attention som företräder personer med neuropsykiatriska funktions­ nedsättningar, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn och vuxna (fub) samt Afasiförbundet.

I ett mycket kritiskt svar i Dagens Samhälle välkomnar de scbs möjligheter att samla in uppgifter om personer med funk­ tionsnedsättning och skriver att statistik kan åstadkomma en för­ ändring till det positiva för perso­ ner med funktionsnedsättning. De menar att bristen på individdata i princip gör det omöjligt att utvär­ dera kurser och skolformer för personer med funktionsnedsätt­ ning. Det medför också att kom­ mun och stat inte följer upp vad som händer elever efter avslutad skolgång. Dessutom menar de att

– Jag har respekt för att man kan uppleva det identitetskränkande men det kommer inte vara möjligt för någon att få ut uppgifter från SCB om enskilda personer, säger Maria Graner, generalsekreterare på Folkbildningsrådet.

denna typ av datainsamling redan sker på skolor men under osäkra förhållanden och sparas i osäkra system. Individdatan på scb skyd­ das av stark sekretess, finns i säkra system och anonymiseras.

Men det rubbar inte Anneli Dahlqvists uppfattning: – Jag har pratat med flera han­ dikapporganisationer. Några av dem menar att de vill följa sina medlemmar och se hur de kla­ rar livspusslet. Jag har svarat att det har vi inget emot om det sker med deras samtycke. Om jag går till en läkare och har en sjukdom som man vill forska på så får jag frågan om jag vill ingå i forsk­ ningsstudien. Då kan jag svara ja eller nej. Men det här ska vi göra överhuvudet på våra deltagare som har förtroende för att det de berättar för oss stannar hos oss. Även Folkbildningsrådet har ställt sig bakom förändringen.

Folkbildningsrådets general­ sekreterare, Maria Graner, skriver i ett svar att möjligheten att samla in uppgifter innebär att man kan få mer kunskap om vilka effekter utbildningarna kan ha för deltagarna.

– Men det är inte vi som har drivit frågan. Det var scb som gjorde bedömningen att de inte längre kan samla in uppgifterna på gruppnivå. För oss var det i någon mån tillräckligt att ha det på gruppnivå, även om vi sett att

det finns en osäkerhet kring upp­ gifterna. Vi har till exempel fått våra siffror ifrågasatta i en del studier som gjort, bland annat av Statskontoret. Med individsta­ tistiken kommer vi vara tryggare i vår rapportering och veta mer säkert. Men jag har full respekt för att man som enskild kan uppleva det identitetskränkande, säger Maria Graner till Folkhögskolan.

Hon tycker att det vore olyck­ lig om folkhögskolorna följde de kritiska rektorernas uppmaning, eftersom allt fler personer med funktionsnedsätning väljer att studera på folkhögskola.

– Möjligheten att samla in upp­ gifter innebär att vi kan få mer kunskap om denna grupp av delta­ gare och deras behov.

Vad svarar du deltagare som oroar sig för att uppgifterna ska följa dem när de söker jobb eller utbildning i framtiden?

– Det är inte möjligt för någon att få ut uppgifter från scb om enskilda personer. Där har scb stenhårda rutiner. Uppgifterna om dem kommer vara helt ano­ nymiserade och aldrig lämnas ut på individnivå. Där kan de känna sig helt trygga. Men jag vill också säga att det är sunt att debatten kommer upp, att det kommer reaktioner av det här slaget och att man vrider och vänder på det.

Personuppgifter är generellt sett en känslig fråga som man ska vara varsam med.

12 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Att bedöma sin samtid – ljus och mörker

V

ad är det egentligen som händer? Eller som någon uttryckt det, ”vad är det som sker i det som synes ske”? Det finns inga exakta metoder eller angivelser för att komma underfund med det. Allt blir en fråga om bedömningar och omdöme. Att bedöma och gestalta sin samtid är till exempel något som många för­ fattare sysslat med. Ibland har de varit före sin tid och föregripit ett verkligt skeende. Den österrikiske förfat­ taren Robert Musil publicerade Mannen utan egenskaper 1930–33 och höll några år senare ett tal om dumheten, i vilket han menar att just dumheten ersatt förmågan till att se möjligheter, möjlighetssinnet – och förmågan att se realiteter, verklighetssinnet, har ersatts av förmågan att ljuga, falskheten, det vi nu kallar fake. Det var nazis­ men han avsåg och det förstod alla som lyssnade. Tomas Mann, som sedermera blev motståndare mot nazismen i exil, men som under första världskriget skrev en bok i stark tysknationalistisk anda, En opolitisk mans betrak­ telser. Den nationella tyska kulturen ställs mot ”civili­ sationen” med dess brist på ”kultur och andlighet”. Det är ”nazismen före nazismen”. Realiteterna för vanliga människor under kriget får en fantastisk skildring i Lju­ set vi inte ser av Antonhy Doerr. Kriget beskrivs och levs genom en ung tysk pojke med ovanlig teknisk begåv­ ning, och en fransk, blind, lika gammal flicka, med en säregen förmåga. Vi kommer så nära kriget att det kry­ per innanför skinnet. Vi är där.

• Bernt Gustavsson är idéhistoriker, professor i pedagogik och författare till flera böcker om folkbildning och kunskapsfilosofi.

folkhögskolan

krönika

Sådant kan vi ha som jämförelsepunkter för det som sker nu. En stark nynationalistisk anda brer ut sig över världen, kallad populism eller nyfascism, samtidigt som det ligger ett allt mer uppenbart hot mot hela civilisatio­ nen i atmosfären. Barn får ångest av den undergångs­ stämning som breder ut sig. En 15-åring menar att de politiskt ansvariga beter sig som barn. En klimatbudget sänks med dryga 2 miljarder i en konservativ budget. En högst ansedd filosof vill lösa klimatkrisen med en när­ mast diktatorisk, auktoritär styrning. Liberalt sinnade statsvetare och journalister kritiserar allt som har första­ velsen post eller identitet, ofta utan att egentligen veta vad det är. De kallar sig vetenskapligt objektiva, men är fördomsfulla. Kulturens institutionella bärare brakar samman i interna konflikter som alltmer liknar Shakes­ peares dramatik, både tragedierna och komedierna.

Vad ska vi säga till våra barn? Att det inte är så far­ ligt? Att många människor arbetar hårt för att det ska bli bättre? Att det finns så många människor som går samman för att upprätthålla mänsklig värdighet?

Det är en mörk bild som framträder. Men var finns ljuspunkterna? En politisk tänkare som Hannah Arendt analyserar det totalitära och formulerar ett demokra­ tiskt alternativ i pluralistisk anda. Det är som smörjelse för själen. Hon talar om politiskt omdöme och rätten till rättigheter som rör sig långt ifrån de mediala dags­ bilderna. För en dialog med dig själv och gå sedan på besök hos andra, där det alltid finns olika perspektiv.

Den berättelsens kraft hon talar om är en väg till ska­ pandet av ett politiskt omdöme. Ett folk är inte en natio­ nell enhet, den består av fria individer som möts i fria, offentliga samtal.

Nå, och närmare här och nu? Sveriges Radio med höjdpunkter som Studio 1 och musik med Erik Schuldt.

Tack vare tillgången till nya kanaler går det att se Elena Ferrantes fantastiska roman som filmserie. Som morfar får jag möjligheten att diskutera med min skrivarkompis i den mest klarsynta åldern 11 år. Som bärare av en rik folkbildningstradition möter jag människor som arbetar för det bättre, och ser nya skrifter komma i tryck. Det är som om tiden inte fanns när jag ena dagen träffar den yngste, 3 år, och nästa dag den äldste, 106 år. Alla vill det bättre. På alla disputationsfester har jag varje gång hyllat den som disputerar med en dikt – Karin Boyes I rörelse. Den behöver vi kunna utantill för den är både tröst och uppfordran: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst”…

Bernt Gustavsson

1 2019 13

– Nu tänker vi mer på hur schemat och arbetssättet påverkar deltagare med diagnoser och svårigheter, säger Anna Johnsson, biträdande rektor och ansvarig för allmän kurs.

14

Nytänk

stärker alla deltagare

Allt fler deltagare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i allmän kurs har gjort det nödvändigt att tänka nytt.

På Kävesta har man infört uppstarts­ samtal, elevvårdsteam, en kurator på heltid och anpassar schemat och arbetssättet till deltagare med svårigheter. text: martin röshammar foto: nils-petter nilsson

Varannan vecka har deltagarna valämne på Käve­ sta folkhögskola i Hallsbergs kommun. Det val Ludwig Jansson och hans kamrater har gjort heter Adhd, hinder eller möjlighet? Den här dagen får de titta på en film där bland annat Kakan Hermans­ son berättar om sina upplevelser av att ha adhd.

Efteråt diskuterar de filmen och kommer direkt in på medicinering. Man måste inte ha någon en för att välja just detta ämne men för Ludwig Jansson är det angeläget. Han har själv add och är som en vandrande energikick. Lagom är inte ordet som beskriver honom eller hans öppenhet.

Den första skoldagen på Kävesta, i augusti förra året, hade han varit enormt nervös. Men så bra det var, ”too good to be true”. Alla var så glada och så positiva. Vad än den frågvisa killen från ”bonnhå­ lan” Pålsboda undrade fanns det svar. Det fanns hjälp att få. Tidigare ville han bara vara hemma.

Skolan hatade han. Nu är det annorlunda, nu läng­ tar han till skolan och hatar att vara hemma. Här har han fått nya vänner och en ny trygghet.

Ludwig Jansson tycker att det pratas alldeles för lite om diagnoser och att lärare behöver ha den nöd­ vändiga förståelsen för att kunna hjälpa elever som har problem med koncentrationen, eller förstå såna som honom som behöver hjälp med struktur och folkhögskolan

med att ”få en kickstart”, komma igång.

– Innan Kävesta var jag en uttråkad kille, hade svårt att få ro. Jag ville göra något hela tiden, fast jag visste inte riktigt vad, säger Ludwig Jansson.

Själv fick han sin add-diagnos när han var fem­ ton år. Redan som tolvåring var han deprimerad och fick höra av sin lärare att det ”nog var puberte­ ten”. Han beskriver sig som en tänkare, analyserar allt, hela tiden. Hjärnan går på högvarv och under högstadiet var problemen stora med mycket ogil­ tig frånvaro. Först i nian, då han fick sin diagnos, fick han medicin. Plötsligt kom motivationen och glädjen. Den nya energin gav honom möjlighet att plugga till åtta godkända betyg på kort tid. Men den medicin som blev räddningen blev också ett slags gosedjur, en falsk trygghet, som han nu har klarat sig utan i två år.

När han var sexton år insåg han att det är män­ niskor han vill jobba med. Han hoppade av gymna­

Ludwig Jansson har diagnosen ADD. Innan han kom till Kävesta hatade han skolan och ville bara vara hemma. Nu är det tvärtom. På Kävesta har han funnit nya vänner och en ny trygghet.

1 2019 15

»Deltagarna blir bekräftade, sedda och lyssnade på, men heltidsstudierna i grupp kan vara besvärliga« siet i Örebro, fordon- och transportprogrammet, bestämde sig för att fixa sina betyg och följa sin dröm. Nu är han tjugo år gammal.

– Det var naivt att tro att det skulle bli enklare med vuxna men att vara vuxen är ju inte enklare än att vara barn, säger kurator Annefrid Eriksson.

L

udwig Jansson är bara en av många deltagare på Kävesta, och övriga folkhögskolor i Sve­ rige, som har någon form av diagnos, som reg­el en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. I genomsnitt har var tredje deltagare i allmän kurs på folkhögskola en diagnos. På Kävesta är det mer än varannan deltagare.

– Anledningen till att de söker hit är ju ofta att den vanliga skolan inte kan bemöta de problem som finns. Så vi blir ett alternativ när många andra har misslyckats. Den ökade digitaliseringen, kraven

på att man ska planera sina egna studier, det är inte alla som fixar det. Då blir det fler och fler som inte klarar gymnasiet och då söker man sig vidare till en annan skolform, säger Anniefrid Eriksson, kurator på Kävesta.

Hon började arbeta som kurator på Kävesta 2014, efter att ha jobbat på gymnasiet tidigare.

Hon är anställd på heltid, vilket tillhör undanta­ gen i folk­högskolevärlden. Och det är ändå en stor förbät­tring jämfört med för bara några år sedan eftersom idag ska alla folkhögskolor ha tillgång till någon form av kurativ tjänst. Enligt en rapport från Folkbildnings­rådet har idag fyra av tio folkhögskolor tillgång till någon form av kurativ tjänst på 25 procent eller mindre. Tre av tio har mellan 25–50 procent och en av tio har mellan 75 och 100 procent. Sex folkhög­ skolor har kuratorer på mer än 100 procent.

När Anniefrid Eriksson började på Kävesta tänkte hon att det skulle bli skönt att få arbeta med vuxna, slippa all myndighetsutövning och den ibland besvärliga föräldrakontakten.

– Men det var naivt att tänka att det skulle bli enklare. Att vara vuxen är ju inte enklare än att vara barn, eller att vara ung vuxen. Istället kan pro­ blemen vara än mer allvarliga och erfarenheten av psykiatrin, vården och egna misslyckanden vara större, konstaterar hon.

Hon menar att den här skolformen är perfekt om man har någon form av diagnos eller funktionsned­ sättning, samtidigt som den är svår. Deltagarna blir bekräftade, sedda och lyssnade på, men heltidsstu­ dierna i grupp kan vara besvärliga.

H

östen 2016 infördes så kallade uppstarts­ samtal på Kävesta. Kuratorn, en lärare och studie- och yrkesvägledaren träffar numera alla deltagare i början av terminen för att prata om behovet av stöd. Studie- och yrkesvägledaren har utökats till halvtid, en ökning av tjänsten med tret­ tio procent.

– Det är inte självklart att man berättar när man söker hit. Då kanske man inte vill marknadsföra sig med: ”Här är jag med min adhd, min sociala fobi och min psykiska ohälsa”, säger biträdande rektor Anna Johnsson.

Vi ses i skolans matsal. Utanför skiner en blek decembersol som både överraskar och piggar upp.

Anna Johnsson konstaterar att de ville komma ifrån det gamla tänket om vikten av en nystart.

16 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

När skolan frågade några deltagare hur de tycker att skolan jobbar generellt var det tydligaste svaret att de gärna träffade elevvårdsteamet mer.På bilden Moa Florell som studerar på Kävesta.

– Visst ska man ha en möjlighet att göra en ny­start men det är inte alltid ett blankt blad är något bra. Man kan ha med sig tidigare upplevelser från sin skolgång som det är bra att vi känner till, säger hon.

På uppstartssamtalet pratar de om vad det inne­ bär att gå på en folkhögskola och vad det innebär för deltagaren att vara på skolan så mycket. Långa dagar väntar. Vad är det som har funkat och inte funkat i skolan tidigare? Samtalen har gett möjligheter att upptäcka sånt som det tidigare kunde ta lång tid att få syn på. Samma frågor ställs till alla deltagare.

– Det gäller att anpassa behoven snabbt. Det kan handla om ganska enkla grejer. Att eleven behöver en paus ibland, få stå upp under lektionerna, kunna gå tidigare till matsalen, få texter inlästa eller kan­ ske regelbundna möten med kuratorn.

Numera har 16 av 80 deltagare i allmän kurs anpassade scheman. I de flesta fall handlar det om att de har bytt från matte till engelska eller något liknande. En deltagare går bara på 25 procent av lektionerna.

S

kolan har också varit med i projektet #jagmed, finansierat av Europeiska Socialfonden, med det gemensamma målet att minska antalet skolavbrott från gymnasieskolan. En av fyra gym­ folkhögskolan

nasieelever i Sverige, 24 procent, slutför inte sina studier. Problemen för eleverna fortsätter inte säl­ lan när de söker till folkhögskolorna. Exempelvis har 70 procent av deltagarna i allmän kurs på Käve­ sta en frånvaro på över 15 procent.

Under projektet #jagmed har skolan satt luppen på sitt eget sätt att tänka och arbeta. Vad har de för regler och rutiner, hur jobbar de och vilka stödin­ satser finns att använda sig av?

– En viktig insikt var att det handlar om personer med olika funktionsnedsättningar, det är de som är borta i större utsträckning än andra, säger Anna Johnsson.

Stödteamet och ledningen frågade sig själva om de är så fria, flexibla och anpassningsbara som de vill vara inom folkhögskolorna.

– Ibland är vi lite självgoda. Vi gör skillnad, vi är en jätteviktig verksamhet och har varit det länge.

Men hur är det att vara student hos oss? Vi har fullt schema för att vi har krav på det från staten, för att få pengar. Men nu tänker vi mer på hur schemat och arbetssättet påverkar deltagare med diagnoser och svårigheter. Frånvaron är fortfarande hög, även efter projektet, men nu förstår vi att det kanske är så här det kommer att se ut. Vi jobbar hela tiden med anpassningar för att det ska bli en bra studie­

– De som är borta i större utsträckning är personer med olika funktionsnedsättningar, säger Anna Johnsson.

1 2019 17

– Om jag sitter på en lektion så kan jag bara gå därifrån och upp till kuratorn, säger Ludwig Jansson, här tillsammans med Alexander Jardeberg

miljö för alla, säger Anna Johnsson.

Några deltagare fick frågan hur de tycker att skolan arbetar med att få ner frånvaron och hur de tycker att skolan jobbar generellt. Det tydligaste sva­ ret var att de gärna vill träffa elevvårdsteamet mer.

För Ludwig Jansson har möjligheten att till exempel få prata med en kurator betytt mycket: – Kuratorn, Anniefrid, är jättebra. Om jag sit­ ter på en lektion så kan jag bara gå därifrån. Så fort jag funderar över något kan jag gå upp till henne.

Det kan handla om att jag inte klarade av att diska dagen innan. Alltså, vad som helst. Hon förstår.

Hon försöker tänka sig in i min situation. Jag har haft många dåliga kuratorer, men hon är inte en av dem. Vi har en dialog hela tiden och hon pratar med lärarna som känner till min situation.

E – Att sträva efter dialog och bygga relationer är grunden till allt, säger Eva Egard, specialpedagog.

n som i många år har efterlyst kuratorer och fler stödpersoner i folkhögskolan är Catha­ rina Brewitz. Hon är kurator och lärare på Vimmerby folkhögskola och har arbetat som kura­ tor på folkhögskola i tjugofem år. Numera "praoar" hon som halvtidspensionär som hon uttrycker det.

Hon nöjer sig med att jobba 40 procent som kurator och tio procent som lärare. På telefon berättar hon att hon är inne på samma spår som elevvårdsteamet på Kävesta. Hon menar att den utveckling som lett till att deltagare med olika typer av funktionsned­ sättningar allt oftare söker sig till folkhögskolorna gör att det krävs nytänkande på flera olika plan.

Hon berättar hur kuratorns arbete har föränd­ rats. För femton år sedan var deltagarna ofta väl­ digt plikttrogna, de ville komplettera för att kunna gå vidare till högskolestudier.

– Förut var det mer som drop in till mitt rum.

Då var det ofta kvinnor som kom till mig. Hemma tyckte kanske deras män att de hade blivit malliga och plötsligt ville se nyheterna på tv, eller så ville kvinnorna ta sig ut ur sina destruktiva förhållan­ den. De ville vidare och prata om hur de skulle ta sig dit. I dag är det mycket mer av en uppsökande verksamhet. Vi måste vi prata om saker som vi ald­ rig behövt göra tidigare, om mat, om hygien. Jag pratar med människor som inte vågar gå in i mat­ salar och har sociala fobier. Internatet och skolan dockas ihop mycket mer också: Hur beter man sig, hur städar man, hur vågar man gå ut i matsalen för att äta på kvällen om man har jättemycket ångest.

Hon efterlyser fler yrkesgrupper till folkhögsko­ lorna: Socialpedagoger, specialpedagoger och ja, kuratorer. Som hon ser det är det så mycket arbete i skolvardagen som handlar om att deltagarna efter utbildningen ska kunna fungera socialt: äta en nor­ mal måltid, ta sig från punkt a till punkt b, rösta, handla och förstå vad pengar är. Vardagskunskap som du och jag tar för givet.

– Många av deltagarna har en bakgrund som hemmasittare. Det är svårt att bryta ett mönster och stor frånvaro sliter även på de deltagare som inte tillhör den här gruppen. De slutar för att det inte är någon idé med grupparbeten och samarbete, det fungerar inte – det som vi alltid varit så duktiga på i folkhögskolorna, säger Catharina Brewitz.

Men varken Kävesta eller någon annan folkhög­ skola kan lösa alla problem. Ibland blir frånvaron för hög, svårigheterna att ta sig till skolan för stora.

Ett avbrott kan vara nödvändigt.

– Vi gör mer nu när någon slutar, försöker hålla kontakten efteråt och hör av oss mer och oftare redan när deltagaren är frånvarande eller har andra problem, säger Anniefrid Eriksson.

Eva Egard är specialpedagog på Kävesta och pra­ tar om vikten av att, som hon säger det, ”knacka på”.

– Det är en stor utmaning för lärarna och oss andra, att kanske behöva gå förbi sina egna sociala spärrar. Visst, det kan se ut som om hen inte vill ha kontakt, huvan är neddragen över huvudet och dörren känns stängd, men det kanske är nödvän­ digt att störa ändå. Att sträva efter dialog och efter att bygga relationer. Relationer är grunden till allt, säger Eva Egard.

Ludwig Jansson berättar att han siktar på att plugga i Lund, på psykologprogrammet, när han är klar med studierna på Kävesta. Han vill bort från Närke och börja om på nytt. För att det ska lyckas måste han lämna sitt förflutna och sin hembygd bakom sig. Han vill klara sig själv på riktigt och han känner att han har lärt sig hantera sin funktionsned­ sättning. Nu ligger han i fas i vartenda ämne och kän­ ner att folk med diagnoser kan de också. Alla kan.

18 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Träffa oss på SETT i monter C:46, 9-11 april, Kistamässan i Stockholm

Med itslearning samlar du allt du behöver på ett och samma ställe med en enda inloggning.

Oavsett dina digitala förkunskaper är det lätt att komma igång med användandet av vår plattform.

För dig som är pedagog eller beslutsfattare så finns itslearning nära till hands för att hjälpa dig i din vardag – både i och utanför skolan.

itslearning sätter lärandet i centrum - Vi älskar kunskap! folkhögskolan

1 2019 19 Ta reda på mer: itslearning.com

Organisationen Hela människan driver en second hand-butik i Tumba. Här arbetar Gülfer Ekici praktiskt tre dagar i veckan: – Jag skulle vilja bli sjuksköterska, men det är svårt, då måste jag ju gå på universitet. Nu kanske jag kan få jobb i en matbutik istället.

20 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Bildning & begagnat Det är ingen tillfällighet att man jämför med det svenskaste som finns i butiksväg. Botkyrka satsar särskilt på det talade språket, inte minst för deltagarna i den nystartade kursen Svenska i butik. Här jobbar de praktiskt tre dagar i veckan.

De lär sig allt om hur en butik fungerar samtidigt som de lär sig svenska. Det här är vårt Ikea säger en deltagare. text anna kågström foto anders g warne 21

Skoldagen börjar med "rundan" där deltagarna delar med sig av tankar och vardagshändelser.

A

jdan Hasanova var sjuk i cancer när hon kom till Sverige men räddades av svenska läkare. Hon lärde sig svenska via sfi-kurser på youtube när hon låg på sjukhus för att kunna tala med sjuk­ vårdspersonalen. I dag klarar hon sig utan tolk.

– Jag skulle gärna vilja återuppta arbetet jag hade i Azerbadjan som gymnasielärare i kemi. Men min familj väntar fortfarande på uppehållstillstånd, och det har gjort min dotter apatisk. När jag är hemma tänker jag så mycket på hur det ska gå i framtiden att jag får ont i huvudet. Här är jag lugn. Därför säger min man till mig: ”Gå till skolan, det är bättre för dig.”

Det är torsdag morgon på Botkyrka folkhögskola utanför Stockholm och start på dagen för Kvinno­ kursen, som särskilt välkomnar kvinnor som står långt från arbetsmarknaden. Deltagarna sitter i en tät ring. Inne i det ombonade klassrummet är det dags för rundan, där var och en delar med sig av tan­ kar och vardagshändelser. Läraren Jenny Kåstad peppar och nystar när ordförrådet når vägs ände.

Och påminner: Man kan prata om vad som helst – stort, smått, viktigt, roligt, sorgligt…

Fatma berättar om gårdagskvällen, när hon följde med sin tioåring till fotbollsträning. Perkha har sett en indisk komedi med sin man och sväger­ ska. Aysel refererar till en dramatisk och ganska komplicerad nyhet i turkisk teve. Canan försö­ ker förklara för de andra om hur det var när hon

– Bara att man kan värdesätta sig själva och sina egna erfarenheter är ett mål i sig, säger Jenny Kåstad.

besökte en jobbmässa på Södertörns högskola.

– Förstår ni vad hon menar? säger Jenny Kåstad.

Kan du rita på tavlan?

Det talade språket är i fokus i flera kurser– från Kvinnokursen till kursen med textilinriktning och den nystartade och praktiskt inriktade Svenska i butik.

Det bidrar i sin tur till en inkluderande och nyfi­ ken syn på kunskap, menar Jenny Kåstad.

– Styrkan här är att vi har så många timmar till­ sammans i klassrummet, tid att skapa trygghet i gruppen och tid för reflektion: Vad är egentligen att prata bra svenska? Är det kanske att våga ställa sig upp inför de andra och rita till sin berättelse på tav­ lan – och att inte ge upp, trots att det är svårt?

Haifa Ryan uppskattar tyngdpunkten på det talade ordet och jämför med sina tidigare sfi-studier: – När jag gick sfi fick vi knappt prata alls, utan skulle bara skriva och skriva hela tiden. Det ska­ pade en sådan stress hos mig. Här lär jag mig språ­ ket på ett helt annat och mycket roligare sätt.

Cigdem Kizilinmak sitter med mobilen inom räckhåll, beredd på samtal från förskolan. Sonen var sjuk igår.

– Jag har varit i Sverige i sex år och gått på sfi, men eftersom jag varit gravid och haft småbarn kunde jag inte vara där så mycket. Nu vill jag lära mig svenska, jag måste det, så att jag kan prata utan tolk på mina barns dagis och skola. Jag hoppas bara att

22 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

mina barn inte ska vara så mycket sjuka i vinter, så att jag måste vara hemma. Jag är rädd att glömma den svenska jag lär mig här.

S

amtalsformerna på Kvinnokursen varierar – alltifrån rundan och diskussioner utifrån kortfilmer och böcker till improvisationsoch forumteater. Ett annat viktigt språkstöd är rörelse, som står inskrivet i schemat för samtliga deltagare på skolan.

– När man är i rörelse hinner man inte tänka så mycket över om något blir fel, och kan också börja prata om andra saker, säger läraren Jenny Kåstad.

Då är det bra att leka och röra sig tillsammans.

Tänk att bara få skrika ”Nej! Idiot!” på svenska eller att få göra mål och jubla: ”Vi är bäst!”.

Jenny Kåstad berättar om en tidigare deltagare på kursen, som fick kämpa hårt med språket i klass­ rummet. Så åkte hela klassen till simhallen, och i rörelsefriheten i vattnet hände något: – Hon kom plötsligt på hur hon kunde ligga och flyta i vattnet, och jag började skoja med henne: ”Där ligger du bra, vill du ha en kopp kaffe? Du kan­ ske vill ha en cigarrett också?” Då började hon plöts­ ligt att läsa högt ur en låtsastidning om terror­dådet på Drottninggatan, som inträffat nyligen – och det på en svenska jag aldrig hört henne använda tidigare. folkhögskolan

Noura Lahdo: – Jag arbetade i klädbutik i Syrien, och skulle gärna göra det här också.

Min man har en livsmedelsaffär, när jag är färdig med kursen hjälper jag ofta honom att beställa varor och kolla kassan, men jag vill ha ett eget jobb.

Haifa Ryan, ensamstående, två barn: – Båda mina barn är födda i Sverige, jag vill kunna hjälpa dem med läxorna. Och jobba! Jag hoppas kunna börja arbeta nästa år, gärna i en klädaffär, som HM eller Zara. Men jag måste kunna prata svenska först.

1 2019 23

Haifa Ryan och Perkha Khalil studerar på Kvinnokursen.

B

otkyrka Folkhögskola drivs av fem lokala, kristna församlingar med ambitionen att ta ansvar för närområdet och ge människor där en möjlighet att växa och utvecklas. Folkhögskolan ligger i ett område där mer än varannan invånare har utländsk bakgrund – fyra av tio är födda i ett annat land. Skolans fokus på ett levande språk är avgörande för att deltagarna ska kunna påverka det nya samhälle de lever i.

Majoriteten av deltagarna på skolan kommer från de kringliggande förorterna, indelade i två tyd­ liga kategorier: dels vuxna, invandrade till Sverige i 20–40-årsåldern, och som nu behöver tillägna sig svenska, dels unga vuxna i 18–25-årsåldern som har vuxit upp i Sverige och med påbörjade gymnasiestu­ dier bakom sig. Bland deltagarna på Kvinnokursen finns flera som har varit i Sverige i över tio år.

– Många som får frågan om vad de gjorde före kursen svarar: ”Jag satt hemma”, säger Jenny Kåstad. Då brukar jag göra mig dum och fråga: ”Jaha, vilken typ av stol satt du på då?” De tror inte att man är intresserad av deras erfarenheter. Därför jobbar vi mycket med identitetsfrågor. Bara att de

– Jag lär mig mycket här om hur en butik drivs från grunden, både i teori och praktik, säger Shagufta Khawaja som praktiserar i Hela människans second hand-butik i Tumba.

kan värdesätta sig själva och sina egna erfarenheter är ett mål i sig.

Samma målsättning gäller några kilometer bort, i Tumba centrum, där deltagarna på den nyinrättade kursen Svenska i butik jobbar praktiskt tre dagar i veckan. I samarbete med den ekumeniska organisatio­ nen Hela människan kombinerar de teori och praktik i en två våningar myllrande second hand-butik.

Enligt ett roterande schema får de jobba på lag­ ret, stå i kassa, hjälpa kunder eller jobba med ”expo­ nering” och skyltning av varor i butiken. Teorin kretsar kring ämnen som konsumentlagstiftning, kassakunskap, butikslogistik och så kallad färg­ kodning av varor. Där ingår också svensk ”butikslingo” – alltså typiska begrepp som att varor ”fron­ tas” eller att den ställning man drar kläder på går under benämningen ”häst”.

Yvonne Darnald ansvarar för socialt företagande hos Hela människan, och känner samtliga deltagare på kursen.

– Kursen ger dem både arbetsprövning och möj­ lighet att få goda referenser från oss. Vi ser ju hur bra de är på att ta intitativ, hantera kunder och sam­

24 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Yasemin Celik: – Hemma är så mycket jobb. Här får jag lugn i huvudet. Jag är en stark kvinna, jag skulle gärna ta jobb i ett lager.

Om Botkyrka folkhögskola Botkyrka folkhögskola har sitt säte i Hallunda i Botkyrka kommun utanför Stockholm. Huvudmän är fem kristna församlingar: S:t Georgis, S:ta Marias, S:t Petrus, Paulus syrisk-ortodoxa församlingar, samt Hallundakyrkans församling och Centrumkyrkan i Tumba inom ramen för Equmeniakyrkan.

Av de 200 eleverna kommer 80 procent från närområdet. Rörelse – yoga, promenad, ­stretching… – står inskrivet i schemat, liksom skapande verksamhet. Den nystartade kursen Svenska i butik sker i samarbete med kommunen, Arbetsförmedlingen och den ekumeniska volontärorganisationen Hela människan.

arbeta. Vi ska också se till att få hit bra gästföreläsare, exempelvis från facket, så att eleverna får all nöd­ vändig information de behöver. Flera har långsiktiga planer, som att bli kock eller fastighetsmäklare, men någonstans måste man börja. Det kan vara här.

Den andra, och sista terminen, ska deltagarna ut på en längre praktik. I förlängningen hoppas Yvonne Darnald att det lokala näringslivet får upp ögonen för utbildningen.

– Min förhoppning är att vi till tredje året av kur­ sen är så etablerade att de ringer från större före­ tag i närområdet och beställer: ”Nästa år skulle vi behöva anställa fem personer”.

N

u bänkar sig tio av gruppens totalt 17 del­ tagare i en av soffgrupperna på nedre våningen i second hand-butiken. Stäm­ ningen är varm. Shagufta Khawaja kallar de andra för familj: – Ha ha, det här är vårt Ikea, här finns allt – möbler, porslin… Jag lär mig mycket här om hur en butik drivs från grunden, både i teori och praktik. folkhögskolan

Och när jag jobbar i butiken får jag prata svenska med kunder. Dessutom är jag intresserad av bran­ schen. Jag gillar mode och trender, och att jobba med människor. Jag vill gärna fortsätta att arbeta för en volontär organisation i framtiden.

Sofia Dömötör har tidigare städat i privata hem.

– Då var jag alltid ensam, här är en bra gemen­ skap. Min dröm är att jobba i en Louis Vuittonbutik, men jag jobbar också gärna på Ikea. Det är ett stort företag, som en stor familj.

Gülfer Ekici skulle allra helst vilja bli sjuksköterska.

– Men det är svårt, då måste jag ju gå på universi­ tet. Nu kanske jag kan få jobb i en matbutik istället.

Flera hoppas på både praktik och framtida jobb hos lokala företag, som Ikea i Kungens kurva, Biltema Lidl, Ica Maxi… Här på kursen peppar de varandra att se möjligheterna. Samtidigt är de väl medvetna om hindren. Shagufta Khawaja förklarar: – Jag var på en jobbmässa och delade ut mitt cv överallt, åkte hem och tänkte: ”Nu kommer telefonen att ringa.” Men ingen kontaktade mig. Vad jag för­ står tar butiker i klädbranschen hellre unga tjejer, men jag tycker att de ska ta mig. Jag är 42 år, mina barn är vuxna — jag behöver aldrig stanna hemma.

T – Kursen ger dem både arbetsprövning och möjlighet att få goda referenser från oss, säger Yvonne Darnald som ansvarar för socialt företagande hos Hela människan.

illbaka i folkhögskolans lokaler i Hallunda står rektor Olle Westberg i korridoren och tjingsar på alla som går förbi. Att som med kursen ”Svenska i butik” initiera samarbete med den sociala näringen är ett sätt gå från ord till hand­ ling menar han.

– Det är så tydligt hur kroppsspråket förändras hos eleverna under tiden de går här. De får en helt annan hållning, och tar för sig på ett nytt sätt.

Olle Westberg har arbetat på skolan i 25 år. På fritiden sitter han i kommunfullmäktige för social­ demokraterna. Att han klär sig i kostym, och inte ”som en traditionell folkhögskolerektor i chinos, halvsliten skjorta och udda kavaj” har en poäng i sig: – Jag trivs i kostym, men det representerar också en person med makt. Jag tänker att om eleverna här får lära känna mig, diskutera och träna på att säga: ”Du har fel” kan de också våga ta diskussion med en läkare, en representant för ett bostadsföretag eller lärare i barnens skola.

1 2019 25

insänt

Var finns upp­ropet för ett lärarlyft i folkhögskolan?

Arbetssituationen för folkhögskolorna och oss folkhögskollärare har blivit allt tuffare på olika sätt.

Jag är nu inne på mitt 23:e år som lärare på folk­ högskola och kan se skillnader på hur det har varit tidigare och hur det är idag. Vi får fler och fler del­ tagare som har problem av olika slag, sociala och/ eller psykiska problem. Vi tar på ett bra sätt hand om såväl nyanlända som ungdomar som inte lyckats på gymnasiet eller ungdomar som inte ens har gått i gymnasiet och kanske har det lite stökigt omkring sig. Vi ger också kompletterande kurser i gymna­ sieämnen för de som behöver det. Vi får ofta korta bockar och bugar och suger åt oss. Men vi vågar ställtider från myndigheter av olika slag, både när inte säga till när det inte är så bra. Inte så att det ger det gäller att köra igång kurser men också när man något större gensvar i alla fall. Det är som att vi tror inte ska fortsätta med kurser. Vi ordnar det mesta, att det skulle skada oss om vi säger att vi behöver till de flestas belåtenhet. mer resurser för att kunna bedriva en bra under­ Som jag har förstått det hela har bidragen till visning, att vi kanske inte får de där uppdragen folkhögskolorna inte hängt med i samma takt som från arbetsförmedlingen eller någon t.ex. för gymnasieskolan. Enligt annanstans ifrån.

Folkbildningsrådet får folkhögsko­ »Vi blir någon slags Var finns uppropet för att vi också lorna drygt 60 000 kr per deltagare.

Enligt Skolverket får en fristående får del av ett lärarlyft? Vi måste våga fixarskola som löser gymnasieskola drygt 80 000 kr per stå upp för det vi gör. Vi måste visa att elev som går samhällsprogrammen. även vi behöver förbättringar av olika en del problem som Till saken hör att folkhögskolorna slag. Ett folkhögskoleuppror. finns i andra skol­ ofta får ta hand om de elever som Jag anser också att vår tidning har gymnasiet misslyckats med. ett ansvar här. Där står många bra former men också i Löneskillnaderna gentemot gym­ saker men oftast om bra exempel och övriga samhället« nasielärare i allmänna ämnen har citat från riksdagen då det sägs något också ökat över tid. När de allmänna bra om oss. Vi måste visa att även om skolornas lärare ger uttryck för en tung arbetsbe­ vi gör ett bra jobb behöver vi mer resurser och vill lastning, dåliga möjligheter till fortbildning, låga ha betalt för allt arbete vi lägger ned. löner och sänkt status så har de den senaste tiden Det är ju bland annat på folkhögskolorna som efter enträget arbete fått med sig både allmänhet mycket av folkbildningen, kraften till förändring, och politiker. demokrati, medbestämmande och engagemang mot Men om folkhögskolornas sägs nästan ingenting orättvisor och för jämlikhet har funnits under lång när det gäller dessa frågor. När det nämns något om tid. Vi måste stå upp för och kräva det vi anser att oss är det i regel i bra sammanhang. Vi blir någon vi behöver för att bedriva en bra undervisning och slags fixarskola som löser en del problem som finns bildningsverksamhet. i andra skolformer men också i övriga samhället. Åke Arvidsson, Problemet är att folkhögskolorna har fått en roll lärare på Ljungskile folkhögskola där vi blir tacksamma och glada när det sägs något gott om oss i medierna eller i riksdag/regering. Vi 26 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Förbundet Folkhögskollärarna

Se till att vi har din E-postadress!

Ändra dina uppgifter på Lararforbundet.se/minsida Du behöver ditt medlems­nummer för att logga in.

Det hittar du tex på bak­sidan av denna tidning.

Kontakta kansliet Ordförande Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 Ombudsman Bengt Wensmark bengt.wensmark@lararforbundet.se 040-393915

Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Öppet brev till Utbildningsministern Äntligen! Sverige har fått en regering! Efter 131 dagar och 93 presskonferenser (tror jag att det blev). Imponerande hur partier­na fick till det, eller är det sorgligt att det tog så lång tid?

Hur som helst har vi nu en regering och någon vi kan prata med, dvs en minister. Nog var vi lite oroliga över hur det skulle gå.

Anna Ekström, du som tidigare var biträdande utbildnings­ minister och ”vår” minister! Vi gläds över att det blev du! Du kän­ ner till våra frågor och därmed kan vi fortsätta att samtala om folk­ högskola och folkbildning och dess verksamhet – och framförallt titta in i framtiden.

Du är mästerlig med dina analyser och det behöver vi, för att se vart vi är på väg. Ja, vart är vi på väg? Folkhögskolorna kämpar tappert med sin ekonomi. Det gäller både rörelsefolkhögskolorna och landstings-/regionfolkhögskolor.

Hur vet jag det? Jo, bästa Anna, för varje avtalsrörelse slutar med att vi misslyckas att få upp våra löner i nivåer som matchar övriga skolvärlden och dess lärare.

Du vill säkert försvara den övriga skolvärldens löner eftersom de har ett lagstyrt uppdrag. Men det är vi, folkhögskolor, som tar emot de elever som inte har klarat den lagstadgade skolgången. Vi tar deltagarna på en resa som förändrar deras liv. De får utvecklas och ta sig vidare i livet. De tycker t.o.m. att det är roligt att plugga.

De får lusten tillbaka. Dessutom har vi idag fler och fler med sär­ skilda behov, vilket är en utmaning för oss.

Visst borde vi få betalt för den insatsen? Jag kan inte för­stå­­var­ för ni inte ser denna insats som lärarna gör på våra folk­hög­skolor!

Jag menar, varför får inte folkhögskolorna en ekonomi så att vi folk­ högskollärare kan få löner som matchar grundskole- och gymnasielä­ rarna?

Du har sagt tidigare att våra huvudmän har ansvaret. Och ja, det har de men de är maktlösa när ekonomin inte går ihop. Det vet var­ enda folkhögskollärare och rektor. Vi sliter eftersom vi tror på att vi gör gott för samhället och då borde även vi få lite mer i plån­boken!

Och Anna, vi märker att även folkhögskollärare kan bli utbrända. Och detta oroar mig!

Vi hörs Anna,

Ingela Zetterberg Förbundsordförande för Folkhögskollärarna

Läsning

En rapport från helvetet Svenska för främlingar Karin Ulveson • sfi-läraren Karin Ulvesons Svenska för främlingar skulle också kunna betitlas En rap­ port från Helvetet, trots att det hon skild­ rar är var­dag­liga hän­ del­ser på en privat skola inom en koncern vars affärsidé är kur­ser i svenska för invandrare. Även om det är en fik­tiv­berättelse byg­ ger den på Ulve­sons upplevelser inom pri­vat vuxenutbildning.

Titeln, Svenska för främlingar, kan också syfta på dem som undervisar. Hennes berättelse om lärarnas arbetssituation påminner mig om historien om grodan, som läggs i en gryta som långsamt värms upp och inte märker att den kokas till döds.

Man märker inte hur man alltmer anpassar sig till en dysfunktio­ nell arbets­miljö. sfi-läraren Ebba Martins­ son skriver en blogg om hur hon och de övriga lärarna sjun­ker allt längre ner i en dy av personal­ möten, närvaro­rapporter, elev­­ en­käter och statistik (som krävs från såväl skolledning och kom­ munala uppdragsgivare), miss­ nöjda elever som nästan aldrig ser sina lärare utan tvin­gas till fyller-i-övningar och själv­ ständiga arbetsuppgifter på dato­

Karin Ulveson är utbildad SFIlärare och har även arbetat som lärare på folkhögskola.

Hon har själv gått allmän linje och skrivarlinje på folkhögskola.

rer i ett kollapsat nät­ verk. Lärarna tvingas själva felsöka efter­ som skolan rationali­ serat bort it-suppor­ ten. Samma sak med den icke-fungerande kopiatorn, där lärarna måste kopiera och skriva ut sina övningar – om den fungerar – eftersom företaget dragit in läroböckerna.

Lärarna hinner knapp hålla lektioner eftersom de just måste ägna sig åt möten, rapporter, sta­ tistik, kollapsade nätverk och teamledare som mitt i lektionerna vill ha personliga samtal eftersom eleverna (”kunderna”) klagar på att de inte får hjälp av lärarna med arbetsförmedlingen, försäkrings­ kassan, sl-kort etc, något som också ingår i lärarnas arbetsupp­ gift. Eller så har de missat att föra in närvarotimmar, själva grund­ bulten för företagets vinster.

I ett efterord skriver prof­ess­ orn i arbets- och organisations­ psykologi, Gunnar Aronsson, hur Ulvesons berättelse ger en djupare förståelse av arbetslivet än arbetslivsforskningens data från en­käter och register. Jag hål­ ler med. Läsar­ten, bloggande, känns lite för­virrande till en bör­ jan men efterhand dras jag allt mer in i berättelsen.

Staffan Myrbäck

Tvåhjärtat Marija Fischer Odén • Tvåhjärtat är en fantasybok med tjejer i förgrunden skriven av folkhögskolläraren Marija Fischer Odén.

Boken är den första i en planerad trilogi och utspelar sig i Hälsinge­ skogarna under järnåldern, såväl folktro som fornnordiska gudar finns med.

Det är en tid av korta somrar med magra skördar och långa, hårda vintrar. En jordemor går ut i skogen för att sätta ut det märkliga hennes svärdotter fött. Sju år senare måste hon ge sig av för att finna varelsen tillsammans med sin svartsinte son och sin lärling. Fischer Odén har även skriv it en lärarhandledning till boken.

Den inre ojämlikheten Richard Wilkinson/Kate Pickett • I boken Jämlikhetsanden från 2010 visade författarna att ekonomiska skillnader – ojämlikhet – spelar en nyckelroll för hur väl våra samhällen fungerar.

Den nya boken, Den inre ojämlikheten, visar hur ojämlikheten präglar oss inte bara materiellt, utan ocks å hur vi tänker och känner, och hur våra relationer och vår psykiska hälsa är. Men den inre ojämlikheten är en hoppfull bok, skriv er förlaget, som lyfter fram människans stark a inneboende tendenser till gemenskap och samarbete som en viktig grund för fram tida reformer för att kunna bryta den nuvarand e trenden mot ökad ojämlikhet.

Störningen – adhd, pillren och det stressade samhället Katarina Bjärvall • Sedan 2006 har antalet barn som har en adhd-diagnos mer än sjufaldigats i Sver ige.

Och nu ökar ADHD-diagnoserna ännu snabbare bland vuxna. Författaren Katarina Bjärvall ser diagnosboomen som en störning inte hos dem som har ADHD utan hos det samhälle vi har skapat. I Störningen visar hon hur ökad stress och höjda krav på prestationer i skolan, arbetslivet och vården får antalet diagnoser att fortsätta skjuta i höjden. ­Hon granskar också hur läkemedelsindustrin driver på och profi terar på utvecklingen.

28 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

Folkbildning och solidaritet – Om uppkomsten av folkhögskolans globala engagemang Clara Hyldegaard Nankler

En mänsklig skildring av Troja

Den globala folkhögskolan

Slaget om Troja Theodor Kallifatides • Theodor Kaliifatides Slaget om Troja följer Homeros berättelse ganska nära. Året är 1945 i en grekisk by, ännu ockuperad av tyskarna. Ramberättelsen handlar om en klass och en ny skolfröken som börjar läsa Homeros Slaget om Troja för eleverna efter att de sökt skydd i en grotta när engelsmännen bombar i närheten av byn.

Berättelsen om slaget upptar större delen av boken. Vi får åter höra om den sköna Helena och hennes älskare Paris och den grymme och självupptagne Akilles. Berättelsen har de flesta hört förut i någon form eller sett som film eller TV-serie. Bokens skildring av Troja ligger ganska nära Wolfgangs Petersens film från 2004 med Brad Pitt som Akilles. Det som gör boken fängslande och gripande är att Kallifatides gör Akilles, Helena, Paris, dennes broder Hektor, Helenas make Menelaos och Kung Agamemnon så mänskliga. Kallifatides skriver en klar och vacker prosa, lätt att ta till sig. Vill man ge tips om bra läsning, eller som lärare i svenska bara förmedla berättelsen om Troja till unga läsare, är Kallifatides Slaget om Troja njutbar att läsa, både högt och tyst.

• Från början en när­ mast provinsiell bygde­ skola till idag en folk­ högskola med ett globalt engagemang. Ungefär så skulle man kunna sam­ manfatta folkhögsko­ lans utveckling. Det var framför allt under sex­ tio- och sjuttiotalen som intresset för det som då kallades U-län­ derna växte fram skriver Clara Hyldegaard Nankler i en färsk bok, Folkbildning och solidaritet.

Lite förenklat kan man säga att de första hundra åren, med vissa undantag, höll sig folkhög­ skolan mest till Sverige och Nor­ den. På sextiotalet startade flera folkhögskolor så kallade u-linjer, som utbildade deltagare som ingick i en fredskår som skulle hjälpa till inom jordbruk, sjuk­ vård, barnavård och småindustri i underutvecklade länder, vilket får sägas vara startpunkten för det globala engamanget. Clara Hyldegaard Nankler hade för­ väntat sig att linjerna startades av enskilda eldsjälar men det var en uppdragsutbildning från den

personer

myndighet som senare skulle bli sida.

Clara Hyldegaard Nankler berättar både med bredd och djup hur engagemanget sedan växte fram på folkhög­ skolan. Hon har tagit del av tidigare under­ sökningar och studier och sökt fram nya fakta och berättelser och intervjuat pionjärer som var med och utvecklade de första u-linjerna. Det är till exempel spännande att ta del av hur per­ soner från den svenska folkhög­ skolan mötte och undvek att dras in i den sektliknande resande folkhögskolan som utgjordes av Tvindrörelsen och utvecklade sin egen variant av resande folk­ högskola. Clara Hyldegaard skri­ ver både intressant och inspire­ rande, även om det ibland kan bli lite för mycket staplande av fakta på bekostnad av berättandet. Jag ser det närmast som självklart att inte bara köpa in boken utan också bjuda in henne till folkhög­ skolorna.

Staffan Myrbäck

Staffan Myrbäck

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Jan Sigurd är lärare på Författarlinjen, Sörängens folkhögskola utanför Nässjö, och aktuell med en deckare, den fjärde i ordningen. Deckarserien utspelar sig i Varberg. Enligt Smålands Folkblad ger han i år även ut en bok om författaren Fritiof Nilsson Piraten, som han skrivit på sedan 1981. Vid sidan av uppträder han med sin sambo, komikern Anna-Lena Brundin och spelar revy med musikern Willie Crafoord. folkhögskolan

Folkhögskollärare blir ordförande i utbildningsutskottet

Kukkamariia Valtola Sjöberg, tidigare kommunalråd i Gnesta, ska under våren gå en utbildning för att bli antinazistisk folkbildare. Utbildningen anordnas av Brunns­viks­folk­högskola i samarbete med ABF Sörmland. För några år sedan bestämde hon sig för att ägna sitt liv åt att arbeta för alla människors lika värde. Efter kursen förväntas deltagarna sprida kunskaperna vidare genom egna föreläsningar och studiecirklar.

Gunilla Svantorp tar över som ordförande i riksdagens utbildnings­ utskott efter Matilda Ernkrans, som utsågs till högskoleminister.

Svantorp är utbildad Folkhögskollärare men hann inte mer än blir klar med sin utbildning innan hon 2010 blev invald i riksdagen för socialdemo­kraterna. Där ham­nade hon i utbildnings­utskottet som­ordinarie ledamot.

Hon har varit landstingsråd i Värmland och ordförande för ABF Värmland.

1 2019 29

» Jag har lärt över tusen elever det svenska språket« Språknörderi är grejen med Sara Lövestam. Grammatikälskare, språkinspiratör, rolig, romanmästare och … tråkig. Sara Lövestam har kallats för många saker.

Själv beskriver hon sig som en genrelös författare, vars huvud går på högvarv. text: anna-karin hallonsten foto: peter knutson

O

m verb skulle ha sex med någon, vilka skulle de ligga med då? Det är en av många finurliga fråge­ ställningar som författaren och språkvetaren Sara Lövestam skulle kunna använda för att inleda en föreläsning om grammatik, i en sal full med tonåringar.

– Syftet med den här typen av fråga är att jobba upp någon sorts nyfikenhet där eleverna inser att det finns något de behöver veta för att kunna förstå mitt jätteroliga skämt, säger hon med ett lite ironiskt ansiktsuttryck.

Sedan drar hon sin egen teori: – Om det var påven som bestämde vem verben skulle ha sex med så skulle de bli tvungna att ligga med ett adjektiv, för det är det enda sättet som de kan få någon avkomma, nämligen particip. Men om verben själva skulle få bestämma vilka de ska ha sex med, ja då kanske några helst vill ligga med andra verb.

Och det finns ännu en variation på svaret, visar det sig, men det vill hon inte berätta. Det är alldeles för nördigt.

Jo, berätta!

– Okej då. Om vissa verb helst skulle ligga med andra verb så gör det dem till homonymer…

Lusten att vrida och vända på relationen mellan satsdelar och ordklasser och klura på hur radikalt

en mening kan förändras om man böjer ett ord på olika sätt, eller flyttar runt beståndsdelarna i en mening, säger mycket om Sara Lövstams förhål­ lande till språk. För henne är grammatik lika med kreativitet, så länge det paketeras på rätt sätt.

Tidigare ägnade hon dagarna åt att arbeta med att lära ut grundläggande språkkunskaper till männ­ iskor med annat modersmål, medan kvällarna gick åt till att skriva romaner och grammatikböcker.

Men efter tio år som sfi-lärare var hon tvungen att acceptera att tiden inte räckte till.

– Egentligen är det ironiskt att jag slutade som lärare eftersom det är den insatsen som jag är mest stolt över. Jag har lärt över tusen elever det svenska språket. För mig handlar yrket som språklärare om demokrati. Om man inte lär sina elever vad som anses vara det mest korrekta sättet att prata och skriva så kommer de att uttrycka sig på ett sätt som riskerar att göra att andra människor inte tar dem på allvar.

J

ust nu är hon aktuell med sin tredje populär­ vetenskapliga grammatikbok Grejen med ord­ följd, efter att i två tidigare böcker ha avhand­ lat vad som är grejen med substantiv och verb. I den senaste boken får läsaren lära sig vad som är likheten mellan en satsdel och en sagodvärg, bland

30 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

porträtt

Sara Lövestam Ålder: 38 år.

Bor: I Hökarängen i Stockholm.

Familj: Sambo.

Uppvuxen: I Östersund, Sigtuna och Zimbabwe.

folkhögskolan

1 2019 31

porträtt utom själva motsatsen till hennes egna ambitioner.

– Jag är kreativ på väldigt många plan och har ett behov av att uttrycka mig på olika sätt. Jag gillar att måla, rita, göra pepparkakshus, snickra, göra musik och lära mig spela olika instrument. I princip allt utom inredning och dagligt hushållsunderhåll. Om jag skulle börja nischa mig för att få en tydlig profil och målgrupp och inte tillåta mig själv att vara krea­ tiv inom de områden som intresserar mig, så vore jag bara dum mot mig själv.

Men visst finns det en gemensam nämnare i alla hennes berättelser, vare sig de bygger på relationer, spänning, samtida samhällsfrågor eller berättelser från en svunnen tid. För alla bottnar i temat om att våga vara sig själv. Och gärna med ett innehåll som skapar igenkänning hos läsaren.

Hon är väldigt stolt över Kouplan-serien, där läsaren får följa en papperslös man som kämpar för att hitta sätt att ta sig fram i en osäker tillvaro.

Böckerna har även getts ut i lättläst version och används ofta i både svenska som andraspråk och sfi-undervisning.

– De har fått ett väldigt positivt mottagande och Kouplan har blivit en förebild för många. Vid ett tillfälle berättade en lärarkollega till mig om en ensamkommande ung elev som sagt ”Jag är som Kouplan nu”, efter att ha fått avslag på sin tredje ansökan och blivit papperslös. Det är väldigt starkt.

Att få känna igen sig i en historia kan betyda så oer­ hört mycket mer än vad det låter som när man bara säger det. Ibland kan det vara på liv och död. Oav­ sett om det gäller svåra familjesituationer, ett val man har varit tvungen att göra, om ensamhet eller om att komma ut ur garderoben.

D Sara Lövestam drömmer om att världen ställer om och lyckas nå tvågradersmålet. Fred på jorden och att Fjällbrynt snart får ordning på den nya fabriken så att jag kan äta messmör igen.”

annat. Och att ordföljden i en mening kan vara den livsavgörande skillnaden mellan ”Är inte det där ett stup?” Och ”det där är inte ett stup”.

– Ordföljd är det jag brinner mest för eftersom den avgör väldigt mycket i svensk grammatik och är ovanligt strikt och komplicerad i jämförelse med andra språk. Den här boken blev lite mastigare än mina tidigare grammatikböcker eftersom det krävs att läsaren greppar alltifrån subjekt, predikat till adverbial för att jag, äntligen, ska kunna reda ut hur allting hänger ihop.

Hittills har hon gett ut elva romaner och som skönlitterär författare har Sara Lövestam valt att inte begränsa sig, varken till genre eller till mål­ gruppens ålder. Ett liv med begränsningar är dess­

e två senare situationerna har hon själv varit med om. När andra barn på förskolan kastade boll satt Sara Lövestam och funde­ rade över varför vissa ord slutade på -or och andra på -ar. Som mammor, pappor, flickor och … pojkar?

Och det var långt innan hon hörde talas om gram­ matik och plural.

Redan då förstod hon att hon skiljde sig från mängden och i 12-årsåldern fick hon ännu mer att grubbla över.

– Jag var så himla rädd för att vara lesbisk och gjorde allt för att inte uppfattas så, ända upp till 19 års ålder. Jag lyssnade på hur kompisarna pratade om killar, hade pojkvänner som alla andra och en killalmanacka på väggen. Det präglade varje dag och erfarenheten av att ha varit i garderoben i sju väldigt viktiga år har påverkat tematiken för alla mina romaner.

Utåt sett framstår Sara Lövestam som en lugn person. Hon tar sig tid att fundera på de frågor hon

32 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

» Jag får ofta höra att det enda ungdomar läser på fritiden numera är sina kompisars uppdateringar, vilket innebär att de inte får ett inflöde av korrekt skriftspråk«

får, stannar ibland upp mitt i en mening för att rätta sig själv när något inte är grammatiskt korrekt. Men hennes hjärna går på högvarv, nästan jämt.

– Jag kan inte ens gå på museum. Om jag går till Fotografiska så hinner jag inte längre än till första rummet innan jag vill hem och uttrycka mig genom att experimentera med min egen kamera.

Oftast leder tankar och associationer till kon­ kreta resultat, inte sällan i form av en bok. Men det kan också vara hämmande, rent socialt, konstaterar hon och berättar att begreppet ”tråkig” har yttrats av tidigare flickvänner som har ansett att hennes behov av egentid är alldeles för stort.

– De hade ingen aning om hur roligt det är inne i mitt huvud. Fast nu är det inte ett problem längre.

Jag är språknörd, min sambo är sportnörd och har ett lika stort behov av att ägna sig åt sina egna intressen.

Men båda tycker om att snickra och bygga på vår sommarstuga, så det är något som förenar oss.

Med hjälp av Youtube och byggprogram på tv har de bland annat lärt sig att bygga en uteplats och en vedbod på 15 kvadratmeter. I somras borrade Sara Lövestam tretton hål i ett berg och lärde sig att man inte ska borra utan stötskydd, och slutligen att det räcker med tre hål för att uteplatsen ska kunna stå stadigt förankrad.

S

ara Lövestam är ingen språkpolis. Hon är språkintresserad. Men som domare i Sveri­ ges Radios humor- och frågesportprogram Lantzkampen låter hon sig gärna inspireras av sin språkpolisiära mormor. Då har hon fullständig makt över vad som är rätt och fel och ensamrätt på att dela ut stilpoäng.

Som föreläsare om litteratur, författarskap och grammatik intar hon en betydligt mer ödmjuk håll­ ning. Då är hennes roll att inspirera och av de teman hon föreläser om är det grammatiken som brukar trollbinda mest.

– Min ambition är att försöka ändra på upp­ fattningen av grammatik som en lagbok där någon har suttit och bestämt hur vi ska prata och skriva.

Grammatik är snarare resultatet av en mängd upp­ täckter som har åstadkommits genom att folk har folkhögskolan

suttit och lyssnat och försökt beskriva vad männ­ iskor gör med språket när de kommunicerar.

Därefter poängterar hon att den som lär sig att se språkets uppbyggnad ur ett historiskt perspektiv får enklare att förstå den preskriptiva grammatiken – varför det är bättre att skriva på ett sätt än ett annat.

F

ör bara tjugo år sedan läste vi nästan enbart genomarbetade och professionellt skrivna texter. I dag är alla människors språkbruk ute på nätet för alla att se. Visst finns det fördelar och nackdelar med den utvecklingen, men det är främst den förändringen som är orsaken till att dagens elever får kämpa med skriftspråket, tror Sara Löve­ stam. Inte att lärare fokuserar på språket i mindre utsträckning än tidigare.

– När jag pratar om den här frågan med lärare så får jag ofta höra att det enda ungdomar läser på fritiden numera är sina kompisars uppdateringar, vilket innebär att de inte får ett inflöde av korrekt skriftspråk. Och utan det inflödet blir det väldigt svårt att utveckla ett eget skriftspråk, säger hon.

Hur vuxna och lärare ska bära sig åt för att väcka ungas språkintresse och läsglädje har Sara Löve­ stam inget rakt svar på. Hon kan bara tala av egen erfarenhet.

– Framför allt så tror jag inte att det spelar någon roll vilken typ av litteratur som barn och ungdo­ mar läser, bara de läser. Smaken utvecklas i sin egen takt. Jag läste Kittyböcker i två år men till sist trött­ nade jag och ville ha något annat.

Som lärare tror hon att det viktigaste av allt är att visa upp en ärlig språknyfikenhet och försöka dela med sig av den till eleverna.

– Ett exempel skulle kunna vara att försöka fånga upp ord och uttryck som eleverna själva använder, i stunden, utan att klanka ner på någon.

Varför säger man egentligen ”fett”? Eller varför säger man ”den gubben gick inte ” när någonting inte gick som det var tänkt?

Ja, varför säger man så?

– Jag har ingen aning. Det är också det jag menar.

Det behöver inte alltid finnas ett svar på alla frågor.

Det viktigaste är att det engagerar.

Sara Lövestam är aktuell med grammatikboken Grejen med ordföljd: Allt du någonsin velat veta om satsdelar.

Samt boken Gruvan (9–12 år) och bilderboken Under mattan illustrerad av Per Gustavsson.

Hon har tidigare skrivit Grejen Med substantiv och pronomen och Input Grammatikundervisning - för sfi och sva.

1 2019 33

krönika

Folkhögskolan och funktionsnedsatta Jag sitter på en föreläsning på Hagabergs folkhögskola, där fort­ bildningskursen Allmän kurs i utveckling håller sin andra träff. Jag är där som processledare och temat för träffen är pedagogiska under­ visningsprocesser. Ämnen som motiv för lärande, undervisningsstra­ tegier, specialpedagogik och didaktik belyses utifrån deltagares behov.

Som vid alla träffar kontextualiseras forskningen och praktiken i ljuset av bildning. Vilket medför ytterligare dimensioner i det peda­ gogiska tänket. Jag reflekterar över mina tidigare erfarenheter som lärare och slås av hur komplex undervisningen är, särskilt vad gäller deltagare med funktionsnedsättning. Hur iscensätts bildningsprak­ tiken med deltagare som har särskilda behov och där det dessutom finns olika behov i samma klass? Och hur har folkhögskolans peda­ gogik och didaktik utvecklats i mötet med dessa deltagare över tid?

En av de första offentliga beskrivningarna om funktionsnedsat­ tas studier på folkhögskola finns formulerad i en statlig utredning från 1969; Bättre utbildning för handikappade. Enligt den är det folk­ högskolans pedagogiska frihet, bildningsmiljön med internatet och det sociala sammanhanget som skapar särskilt goda förutsätt­ ningar för deltagargruppens studietid. Utredningen föreslår en rad anpassningsmöjligheter och refererar till ett betänkande för Lärar­ utbildning och folkhögskola; Folkhögskolan en skola för ungdom med problem eller handikapp. Skälet till att den förstnämnda utred­ ningen skrevs är för att man såg att deltagargruppen ökade på folk­ högskola, precis som idag.

Folkhögskolan har en fortsatt stor betydelse för olika stude­ randegrupper. Kanske mest för de som riskerar utanförskap och möjlighet att ta del i samhället på samma villkor som andra samhälls­ medborgare. Då både funktionshinderbegreppen, samhället i sig och forskning kring pedagogik och didaktik har förändrats över tid är det svårt att dra några faktiska slutsatser om utvecklingen mellan folk­ högskolans pedagogik och didaktik i relation till deltagargruppen.

Dock är frågan fortsatt intressant, bland annat för att formulera en pedagogisk utveckling där forskning och praktik sker parallellt.

Studerande på folkhögskola bär med sig en unik historia i en kontext som speglar olika behov, intentioner och motivation för studier. Ett sammanhang som återspeglas i klassrummet och blir en del av de pedagogiska proces­ serna. Betungande kanske någon tycker, spännande och intressant tycker andra, inklusive jag själv. Det är ju faktiskt här som folkhögskolan genom sin frihet och bildningsmiljö har kapacitet att vara innova­ tiv och fortsatt utveckla den pedagogik och didaktik som är unik med folkhögskolan.

Kort om …

Prisade pianotekniker, hbtq-certifiering och anpassad it

• William Brokvist ochkrkurskamraPianotekniker får 30 000 vardera. terna Merlijn Bakkum och Mattias Agorander, som går pianoteknikerutbildningen På Oskarshamns folkhögskola, har fått stipendier på 30 000 kr vardera av Kungliga Musikaliska akademin, bland 270 sökande. Pengarna ska användas till tre månaders praktik på piano- och flygelfabriken August Förster i Tyskland. Pianoteknikeryrket är ett yrke i kris eftersom det finns för få pianostämmare i Sverige.

Ambika Hansell Ek arbetar som handläggare på RIO och har tidigare arbetat som lärare på Sankta Maria, Sundsgårdens och Malmö folkhögskola och som handläggare på Folkbildningsrådet.

• Konst och Fotoskolan Munka, en del av Munka folkhögskola, är nu HBTQ-certifierade. Lärarlaget har tillsammans gått en utbildning under två års tid där de utvecklat sin pedagogik, metoder och sätt att tänka för att skapa en mer HBTQ -vänlig miljö. "Detta är såklart något vi kommer att fortsätta utveckla och vi tänker på oss själva som i ett ständigt utvecklingsarbete mot en mer inkluderande plats", skriver lärarna i brev till Folkhögskolan. Utbildningen har organiserats av RFSL. Även internatet är nu HBTQ-certifierat.

• I december fick kursen Anpassad IT på Mora folkhögskola ett pris från Arvsfonden på 50 000 kronor.

På kursen får deltagare med måttlig utvecklingsstörning tillgång till digitala verktyg för både skola och vardag.

Prissumman ska skolan använda till att bjuda in 24 potentiella deltagare för att prova en kortversion av kursen.

Ambika Hansell EK 34 f o l k h ö g s k o l a n

1 2019

DITT MEDLEMSKAP

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 KONTAKT@LARARFORBUNDET.SE

Ta hjälp av arbetstidskollen!

Med arbetstidskollen får ni koll på om era arbetstidsscheman stämmer överens med avtalet och ett underlag för samtal med chefen. Det är ett unikt verktyg för medlemmar i Lärarförbundet.

Vill du veta mer? lararforbundet.se/arbetstidskollen

Så får du ett schema som fungerar!

Hur fungerade schema och planering under hösten? Rymdes ditt arbete i arbetstiden? Nu är ett bra tillfälle att följa upp om schemat har blivit för fullt, och om något behöver rättas till. Ta hjälp av Arbetstidskollen!

Cyrene Martinsson Waern, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, ger sina tips.

Varför är det viktigt att prata schema och planering nu?

– En bit in på läsåret/verksamhetsåret kan det ha tillkommit nya arbetsuppgifter, utan att något annat har tagits bort. Samtidigt har kanske en kollega blivit sjuk. Om schemat var fullt redan vid starten i höstas blir det en omöjlig ekvation.

– Lyft arbetsmiljöfrågor med dina arbetskamrater och låt inte samtalet stanna vid kaffebordet.

Arbetsmiljöfrågorna ska vara en del av varje fråga på arbetsplatsträffen, APT. Hur kan vi hitta lösningar?

– Ett projekt som skulle sjösättas kanske går att skjuta fram? Någon som arbetar deltid kanske vill ha utökad tjänst? Det bästa är om ni diskuterar lösningar tillsammans på APT:n.

– I grunden är det väldigt viktigt att schemat tydliggör alla arbetsuppgifter för då går det också att visa för chefen vad som inte ryms,

och skulle behöva lyftas bort.

Nu blir ditt medlemskap än mer prisvärt → Vid årsskiftet justerades medlemsavgifterna och 145 000 medlemmar fick sänkt avgift. Studenter, pensionärer och doktorander omfattas inte av ändringarna. Läs mer: lararforbundet.se/medlemsavgift

rabatt för alla medlemmar på Lärarfortbildnings utbildningar (max 1 000 kr). Ange kampanjkoden MEDLEM18 vid anmälan.

lararforbundet.se/medlemsformaner

Post tidning b

Min dag på folkhögskola

Elin Fagernäs

» Det är så mycket mer än att hålla lektioner« Sedan i höstas forskar Elin Fager­näs om vad det är folkhög­ skollärare gör för att skapa trygga relationer för deltagare. Hon är den första folkhögskolläraren som fått ta del av ett nyinstiftat forskarstipendium som delas ut av Folk­högskollärarna och därmed möj­lighet att forska på halvtid.

– Jag jobbar som sjukgymnast och har kuratorsfunktion varan­ nan vecka och är tjänstledig att forska varannan vecka.

Elin Fagernäs är utbildad sjuk­ gymnast och fysioterapeut och arbetar på Vindelns folkhög­ skola i Västerbotten sedan 2012, då hon anställdes som pedagog och kursföreståndare på Hälso­ pedagogutbildningen.

– Sen i höstas är det an­dra lärare som jobbar med ut­bild­ ningen. Jag har klivit in som fysio­ terapeut med kurator­s­fun­ktion i Studerandehälsan på skolan.

I studerandehälsan arbetar hon tillsammans med en soc­io­n­om, en socialpedagog och en arbets­ terapeut. Hon­har både indivi­ duella samtal och undervisar i

klass­erna om stresshantering, sömnproblem­atik men också om arbetsmiljö, ergonomi, kommuni­ kation och gruppprocesser.

– Jag vill ge dem redskap så att de själva ska kunna hantera sitt eget mående och bli självständiga.

Hösten 2016 påbörjade hon folkhögskollärarprogrammets tvååriga distansutbildning i Lin­ köping. Forskningen är en vidare­ utveckling av ett examen­sarbete, där hon gått vidare med frågeställ­ ningen om hur pedagoger skapar trygga relationer i klassrummet.

– Det är ju mycket prat om att vi ska ha bra relationer men det är sällan vi pratar om hur och vad som krävs för att få till ett klimat där man känner sig trygg nog att bjuda på sig själv och ställa frågor som kanske känns dumma.

Hon har intervjuat tio peda­ gog­er på folkhögskolor runt om i landet och har även pratat lite med deltagare.

– Hur gör vi för att få till de här mötena? Och när? Är det i klassrummen eller utanför klass­ rummen? Är det på kvällstid när

Elin Fagernäs är den första som fått Förbundet Folkhögskolläranas forskarstipendium.

I mars är hon klar med sin studie om hur folkhögskollärare skapar trygghet i klassrummet.

man har samtal eller skickar mejl varandra?

Vad har du kommit fram till?

– Ju mer jag vet om en person, ju lättare kan jag möta per­sonen.

Ju tryggare det är i klass­rummet, ju mer delaktig blir del­tagaren och tar ansvar för sin egen utbildning, som att våga stå upp och prata och kanske hålla i en lektion.

Finns det något som väger tyngre än annat?

– Jag tror att det också han­dlar om vem man är som lärare, hur intresserad jag är att lära känna individerna, att det ska finnas ett intresse och en nyfikenhet och att få förut­sättningar att jobba med relations­byggande, inte bara ha fokus på kunskapshöjande.

I mars ska hon vara klar med sin rapport.

– Men jag skulle vilja forska mycket mer! Egentligen vill jag syn­liggöra ”mjukvaran”, som inte alltid går att se med siffror och jag vill att den ska värdesättas. Det är inte alltid så lätt att förklara vad man gör.

Staffan Myrbäck