Folkhögskolan nr 2 2019

Sta ffa n Myr bäck:

Varför tror riksdagen att undervisning är billigare på folkhögskola än i gymnasiet?

olkhögskolan Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

nr 2/2019

g ov ic N a ida B e Nou r & Amani än kurs Lärare i allm högskola på K ista Folk

Trygghet Reportage:

hafa Revolutionen ryan

på Eskilstuna

Ilsk a mot SD-budget:

»Ett slag mot dem som är svagast«

Kistas väg till integration

230:-

*

*Frakt tillkommer

”Man hör ofta att eleverna är framtiden. Jag tänker snarare att de är nutiden.

De kan och bör få göra skillnad redan idag.”

Det värdeskapande lärandet går ut på att hitta verkliga mottagare för det man skapar i klassrummet. Maria Wimans elever har bland annat hjälpt barnsoldater, läst sagor för förskolebarn, intervjuat pensionärer, agerat bokrecensenter och räddat sin favorit-tv-serie från nedläggning. I grunden ligger ett medvetet arbete med relationer, tydliga frågor och mål. Elevernas motivation ökar med detta inkluderande arbetssätt, där var och ens arbete är viktigt på riktigt.

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

redaktören

Effektiv, billig – och utnyttjad

Foto Håkan Elofsson

D

et är egentligen en konstig ordning.

Varför tror regering och riksdag att det är billigare att undervisa del­ tagare på folkhögskola än vad det är att undervisa elever på en fristå­ ende skola i gymnasiet? Det här har Folkbildnings­ rådet –med all rätt – reagerat på i sin senaste budget.

I budgeten för 2020–2022 äskar Folkbildnings­ rådet mer pengar per deltagare och årsplats i folk­ högskolan. Man jämför med vad en fristående gym­ nasieskola får och konstaterar att ersättningen till folkhögskolan är orimligt låg i jämförelse med vad en fristående gymnasieskola får per elev och plats.

Enligt skolverkets riksprislista för ersättning till fristående gymnasieskolor får de 79 900 kr per elev och plats, exklusive mat (då får man 85 300 kr). Nu talar vi om den billigaste gymnasieplatsen (ekono­ miprogrammet). Samhällsvetenskapsprogrammet får 81 500 kr och humanistiska får 86 300 kr. Este­ tiskt program får 108 700 kr. Väljer man till musik får man mer, 135 500 kr per plats (allt exklusive mat). De dyraste platserna finns i gymnasiesär­ skolan som får 355 000 kr per plats.

Det är nu det blir intressant. Folkhögskolorna får – oavsett utbildning – mellan 60 000 kr och 76 000 kr i grundbidrag per årsplats. Skillnaden mellan det högre och det lägre bidraget beror inte på att vissa linjer får mer. Skillnaden beror på de senaste årens utbyggnad av antalet platser i folk­ högskola. När regeringen byggde ut med 8 000 års­ platser fick folkhögskolan mer för de nya platserna.

De "gamla" platserna får fortfarande 60 000 kr.

Men det betyder inte att varje enskild folkhög­ skola får mer för de nya platserna. Pengarna läggs i en hög och delas sedan lika (i princip) mellan folk­ högskolorna. Utöver detta kan man också ansöka om förstärkningsbidrag från Folkbildningsrådet.

Men det ser bättre ut på papperet än i praktiken.

Låt oss ta ett exempel ur verkligheten: Ett samtal med en rektor på en folkhögskola visar att skolan får 55 000 kr per deltagare och års­ folkhögskolan

»Regering och riksdag har bedömt att folkhögskolan kan göra det som gymnasiet inte har klarat av – till en betydligt lägre kostnad«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan.

plats. Sedan tillkommer ett förstärkningsbidrag för deltagare som har någon form av funktionsned­ sättning. På denna folkhögskola får man ca 11 300 kr per deltagare. Alltså: med förstärkningsbidrag får denna folkhögskola sammantaget 66 300 kr per deltagare och plats, vilket kan jämföras med vad en fristående gymnsieskola får för den billigaste gym­ nasieplatsen: 79 900 kr.

Folkhögskolorna får ofta ta hand om många av de elever som av olika skäl misslyckats i gymnasiet – och lyckas sedan göra det som gymnasiet inte klarat av. Enligt Folkbildningsrådets budgetunderlag har 28 procent av deltagarna i allmän kurs någon form av funktionsnedsättning och 46 procent är utrikes­ födda, varav många inte till fullo behärskar svenska.

Och i vissa fall, konstaterar Folkbildningsrådet, är folkhögskolan ett alternativ till gymnasiesärskolan.

Här kommer alltså det konstiga: Regering och riksdag har bedömt att folkhögskolan kan göra det som gymnasiet inte har klarat av – till en betydligt lägre kostnad!

Staffan Myrbäck

2 2019 3

innehåll tio frågor: På folkhögskola går individ före ämne.

Det är därför det funkar så bra för deltagare med högfungerande autism säger forskaren Martin Hugo, medförfattare till en rapport om folkhögskolan. Sid � Månadens linje: I höst startar en teaterutbildning för deltagare med intellektuell funktionsvariation Sid � Siffror: Så många deltagare tog ett omdöme och Blekinge landsting satsar 45 miljoner på internat. Sid � Bernt Gustavsson: Den franska revolutionens honnörsord präglade årets upplaga av Vestlunddagarna.

Bernt Gustavsson har skrivit ett krönikereferat. Sid ��

14

författarporträtt: Kayo Mpoyi är aktuell med sin debutbok Mai betyder vatten. Hon är folkhögskol­ lärare på Kvinnofolkhögskolans skrivarkurs. Sid �� Omslag: Lasse Burell

Kista ger sammanhang På Kista folkhögskola satsar man på att få deltagarna att känna sig trygga. Med lärare som talar deras språk blir det lättare för deltagare att integrera sig i samhället. Sid ��

20

Gjorde revolution på Eskilstuna När Daniel Berton blev rektor på Eskilstuna folkhögskola genomförde han ett paradigmskifte i synen på pedagogiken och lärarnas förhållande till deltagarna Sid ��

f

Sverigedemokrater vill ta bort två av tre platser i allmän kurs SD vill slussa över deltagare i allmän kurs till nya skol­ former: förberedelseskolor för nyanlända och jourskolor för dem som inte klarar den vanliga skolan. Sid ��

olkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

Redaktion Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se ��� ��� ��� Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

Annonser, bilagor � webb ConMedia Konsult AB Sista www.conmedia.se manusdag för info@conmedia.se, 08–601 25 20 nr 3/2019: 6/5 Bokningsstopp för Folkhögskolan nr 2/2019: 18/3 Utgivning: 29/5

Prenumeration lararforbundet.se/tidningar Upplaga: � ��� ex TS-distribution (2015)

Nyheter

S vill satsa mer på folkhögskolan Socialdemokraterna vill bygga ut folkhögskolan med ännu fler utbildningsplatser. På sin kongress 22–24 mars antog man ett nytt utbildningspolitiskt program där man skriver att folkhögskolan ska utvecklas med mer resurser och utbildningsplatser i hela landet. I programmet skriver Socialdemokraterna också att den specialpedagogiska kompetensen behöver utvecklas för att folkhögskolorna ska kunna ge alla deltagare stöd i undervisningen.

Partistyrelsen hade även föreslagit att det skulle finnas möjlighet att redan efter avslutad grundskola söka till de allmänna kurserna på folkhögskola, inom ramen för gymnasievalet. Men kongressen beslöt att stryka formuleringen med motiveringen att folkhögskolan tillhör vuxenutbildningen.

folkbildningsrådet:

Avsätt 195 miljoner till ett lärarlyft i folkhögskolan Folkbildningsrådet vill avsätta 195 miljoner kr för ett lärarlyft i folkhögskolan.

Lärarna behöver både fortbildning för att hålla ämneskunskaper aktuella och få kunskap om de senaste rönen inom pedagogisk forskning, skriver Folkbildningsrådet i sitt budgetförslag. Lärarna behöver desssutom fortbildning för att upprätthålla den kunskapsyn och människosyn som folkhögskolan vilar på.

Folkhögskolan tar emot deltagare med stora individuella behov som kräver hög pedagogisk kompetens. Folkbildnings­ rådet har därför kartlagt behovet och tillgången till lärarkompetens i folkhög­ skolan. Den visar att det behövs förstärkta insatser vad gäller specialpedagogik, digital kompetens och svenska som andraspråk. Sammantaget vill Folkbildningsrådet höja folkbildningsanslaget med 700 miljoner kr som ska gå till fler platser samt till att permanenta etableringsinsatserna och verksamheten för asylsökande. folkhögskolan

Fler platser i folkhögskolan Bygg ut folkhögskolan med ytterligare 2000 platser. Det föreslår Folkbildningsrådet i sin budget för 2020–2022. Man vill också höja bidraget per plats och komma upp i samma ersättningsnivå som fristående gymnasieskolor får för en gymnasieplats.

Det är bara ett år sedan folkhög­ skolan byggdes ut med 8000 plat­ ser, en utbyggnad som motsva­ rar 30 folkhögskolor. Det fanns en oro att folkhögskolorna inte skulle klara att ta emot så många, så snabbt. Det kunde man: 2018 tog skolorna emot ytterligare 7 800 deltagare i allmän och särskild kurs.

I sitt budgetunderlag skriv­er Folkbildningsrådet att det finns behov och kapacitet för fler plat­ ser. Trots den stora utbyggnaden är söktrycket till folkhögskolan konstant. Till varje plats har man som tidigare 1,5 sökande, ”varför en utbygg­ »Här borde nad med plat­ ersättningen i 2000 ser vore gymnasiet vara rimligt”. I vägledande« budgeten beräknar man kostnaden till 152 miljoner kr.

Men man nöjer sig inte med att vilja bygga ut antalet platser.

Folkbildningsrådet vill ha mer i bidrag per studieplats – lika mycket som friskolorna i gymna­ siet får. Idag får folkhögskolorna i genomsnitt drygt 60 000 kr per

årsplats. Visserligen höjde reger­ ingen statsbidraget på de nytill­ komna platserna till 76 000 kr men det gäller inte de gamla stu­ dieplatserna.

Nu vill Folkbildningsrådet ha en generell höjning till alla plat­ ser i folkhögskolan. Man jämför med friskolorna i gymnasiet, där den lägsta ersättningsnivån för en elev som går ekonomi­programmet är 79 900 kr.

Folkbildningsrådet påpekar också att antalet deltagare i folk­ högskolan som är behov av sär­ skilt stöd på grund av funktions­ nedsättning eller har bristande kunskaper i svenska språket fort­ sätter att öka. Idag har 28 pro­ cent av deltagarna i allmän kurs en funktionsnedsättning och 46 procent är utrikesfödda. Man menar att här borde ersättnings­ nivåerna i de gymnasiala pro­ grammen ”individuellt alterna­ tiv” och ”språkintroduktion” vara vägledande. Dessutom är folkhögskolan i vissa fall ett alter­ nativ till gymnasiesärskolan där ­ersättningsnivån är 355 000 kr per elev och år.

Staffan Myrbäck

2 2019 5

10 frågor

» På folkhögskola går 1 individ före ämne« Folkhögskolan är bra på att möta deltagare med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men det finns också risk för institutionalise­ ring. Det säger Martin Hugo, medförfattare till en ny rapport där man intervjuat deltagare på folkhögskola med högfungerande autism. text: staffan myrbäck

Martin Hugo är univer­ sitetslektor i pedagogik och medförfattare till rapporten "Folkhögskolan som inkluderande miljö för deltagare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar".

Man har intervjuat deltagare med högfung­ erande autism i särskilda kurser som anpassats för dem och konstaterar att folkhögskolan är väldigt bra på att anpassa undervisningen så att deltagarna lyckas i sina studier.

Vad är det som gör att folk­ högskolan fungerar så bra för deltagare med funk­ tionsnedsättning?

– Jag skulle säga att det är att individ går före ämne, att alla aktiviteter utgår från indivi­ dens behov. Tempot i ett ämne struktureras utifrån individerna.

Man får en omställningstid för att vänja sig vid att bo själv. För många är det första gången i deras liv som de bor själva, vilket tar mycket energi i början och då tillåts man att ha en lite lägre fart i studierna. Efter ett tag kan man höja tempot. Man känner inte att man blir stressad av studie­ situationen.

2

Finns det någon särskild framgångsfaktor?

– Det är att det finns ett socialpedagogiskt stöd utanför undervisningen. Man får stöd i boendet. Man får hjälp med vissa saker som kan vara problema­ tiska, till exempel att passa tider, hålla ordning på saker och ting.

Det finns boendestödjare, social­ pedagoger, studie- och yrkesväg­ ledare, ibland personliga assis­ tenter. En del behöver mycket stöd och en del klarar sig i prin­ cip själv om det finns små stöd­ funktioner på plats.

3

Vilken sorts stöd skulle du peka ut som den viktigaste?

– Det är kombinationen av ett socialpedagogiskt stöd utan­ för undervisningen och en för­ ståelse för vilka behov man har i undervisningen. Man är noga med att vara tydlig med målen när man jobbar med olika uppgif­ ter. Dessa grupper har ett stort behov att veta varför man ska göra något, hur de ska göra det och hur uppgifterna är upplagda.

4

Hur anpassar lärarna sig när det gäller kursinne­hållet?

– När man börjar en kurs för­

6 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

söker man fånga upp vad delta­ garna själva har för erfarenheter och intressen inom kursinnehål­ let och så bygger man en struktur utifrån det. Men det är ju något som ligger i hela folkhögskolans ideologi, att det ska vara delta­ garstyrt och det är det även på dessa kurser.

5

Ni berör mycket det sociala lärandet, hur viktigt är det?

– Det är extremt viktigt. En av de förmågor som den här grup­ pen måste träna på är att fung­ era i nya sociala situationer. Man tränar mycket på att prata inför andra och på olika mellanmänsk­ liga relationer. Många tycker det är obehagligt att ta ordet själva.

Då jobbar man mycket med att alla får ungefär lika mycket utrymme när de talar.

6

Hur ser det ut med utbild­ ning och fortbildning för lärarna?

– Det har vi inte undersökt.

De lärare jag har kommit i kon­ takt med är ämneslärare i olika ämnen. Men det vi skriver är att de har en hög specialpedago­ gisk kompetens. Ibland finns det specialpedagoger, ibland fixar lärarna det helt själva. Det som gör att det fungerar är att det finns resurser. Folkhögskolan får ju extraresurser och det har man använt på olika sätt. Ibland finns det specialpedagoger, ofta soci­ alpedagoger. Det är lite olika hur man har löst det.

7

Ni höjer ett varnande finger för institutionalise­ ring av deltagarna.

Vad innebär det?

–Det är ganska många som stannar på folkhögskolan i flera år, de tycker att det är obehagligt att lämna den här miljön. Men man behöver lära sig att komma ut i arbetslivet och andra platser.

Folkhögskolan är så trygg och omhändertagande att alla inte folkhögskolan

har lärt sig att fungera utanför den här miljön.

8

Hur ser deltagarna själva på tiden efter folkhög­ skolan?

– Vi har skrivit väldigt lite om det men man kan konstatera att de har inte särskilt mycket visio­ ner om vad som ska hända sen.

Vi har skrivit på något ställe att de har en mycket oviss framtids­ bild med få visioner om lämplig utbildning eller något specifikt arbete som de önskar att ägna sig åt. De vet inte vad de vill göra efter folkhögskolan.

9

Har andra samhällsinsti­ tutioner något att lära av folkhögskolan?

– Det tycker jag. Framför allt hur man gör allting förutsägbart.

I andra utbildningssystem är det bara fokus på betyg och att all­ ting ska gå snabbt. Alla ska nå samma mål på samma tid. En del fixar inte det. Folkhögskolan är en trygg miljö där man vet att man inte blir kränkt. Deltagarna berättar att de blir förstådda av omgivningen och det beror ju på att man utgår från individen.

10

Ni skriver om funktionshindrande miljöer. Hur ser en

sådan ut?

– Om en utbildningsmiljö inte ger en förutsägbarhet angående hur lektioner och dagar kommer att se ut, då är det direkt funktions­ hindrande. På folkhögskola bör­ jade man varje dag med att sitta en halvtimme där man såg och bekräf­ tade varje deltagare, och så gick man igenom vad som skulle hända under dagen, under veckan och sen vad som skulle hända under varje lektion under dagen. När man gör så fungerar det mycket bättre för många fler inom den här gruppen.

Det kan räcka med en kvart varje morgon att man träffar samma person som går igenom hur dagen kommer se ut.

Sfi på folkhögskolevis

• Utred hur folkhögskolor ska kunna få bedriva svenska för invandrare på folkh ögskola. Den uppmaningen får regeringe n när Folkbildningsrådet presenterar sina budg etäskanden för 2020–2022. Folkbildningsr ådet skriver att folkhögskolorna önskar en störr e frihet att få bedriva sfi på folkhögskolevi s, där man kombinerar det formella med folkh ögskolans särart och friare arbetsformer. Sfi skulle därmed bli en naturlig del i en utbildningske dja: från Svenska från dag ett och etablering skurs via sfi till studier i allmän kurs och andra folkhögskoleutbildningar skriver Folkbildningsr ådet.

Lunchtvång på Lunnevad

• Regionsägda Lunnevads folkhögsk ola i Östdergötland inför obligatorisk lunch för de studerande. Deltagarna måste betala 1200 kr i månaden. Vänsterpartiet reserverade sig i den nämnd som fattade beslutet. Man men ade att det slår hårt mot de som kanske inte har råd att klara utgiften. Likaså befarar man att det kan leda till att färre söker sig till skolan.

Skolans rektor, Lena Sahrblom, försvarar beslu tet med att det bara är ett tjugotal delta gare som berörs. Med obligatorisk lunch tror man att den sociala samvaron ökar på skolan.

Hon säger till Östagöta Correspondenten att hon har kontaktat ett 30-tal folkhögskolor som har systemet och dessa uppger att det inte lett till färre sökande.

Lärartidningar outsourcas

• I mitten av februari 2019 meddelade ­Lärarförbundet att man övervägde att outsourca tidningsverksamheten, där bl. a.

Lärarnas Tidning och Pedagogiska mag asinet ingår. Bakgrunden är att förbundet vill spara pengar. Den 11 mars stod det klart att contentbyrån Make your mark, som ägs av Aller Media, som gör bland annat Svensk Damtidning och Allers, tar över produktio nen av Lärarförbundets sju tidningar från den 1 april i år. 26 av tidningarnas 28 journalister valde att sluta med avgångsvederlag och arbetsbef rielse från 1 april av pressetiska skäl men också för att man inte ansåg sig få några garantier om fortsatt anställning i övergången av verksamh eten.

Tidningen Folkhögskolan berörs inte av beslutet utan görs även i fortsättningen som ett frilansuppdrag av tidningens nuvarande reda ktör.

2 2019 7

månadens linje Teaterfolk

» Det här blir en unik teaterutbildning« Till hösten startar en unik utbild­­ning på Värnamo folkhög­ skola: Teaterfolk, en tvåårig ut­bildning inom teater och scen­ framställning för deltagare med intellektuell funktionsvaria­ tion. Skolan ha sökt och fått fem ­miljoner kr i projektpengar från Allmänna arvsfonden för en för­ söksperiod på två år. Målet är att integrera verksamheten i den ordinarie verksamheten.

– Vi tror att det inte finns någon annan sådan här utbildning, så den blir unik, säger Marie Albertsson, dramapedagog och folkhögskol­ lärare på Värnamo folkhögskola, som ansvarar för utbildningen.

Man ska samarbeta med Mora folkhögskola, länsteatern Små­ lands Musik & Teater och fubVärnamo, (intresseorganisation För barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning). Men redan idag har skolan teater en dag veckan i baskursen lok (Lärande och Kreativitet), en kurs för personer med intellektu­ ell funktionsvariation.

– Sedan gammalt har de teater på schemat en efter­ middag i veckan och gör en teaterföreställning en gång om året. Man har hållit på med teater på skolan i 15 år. Själv bör­ jade jag jobba här 2008.

För två år sedan, våren 2017, spelade man Ruben Östlunds The Square. Han gav skolan manuset till filmen innan den ens hade haft premiär, hösten 2017. Marie Albertsson och delta­ garna i baskursen gjorde en egen tolkning och spelade kortpjäsen Fria händer tillsammans med del­ tagare från etableringskursen.

– De senaste åren har jag jobbat mycket med att blanda med andra grupper på skolan. Det är ett bra sätt att jobba tycker jag. Man kan vara på olika nivåer intellektuellt och jobba mot samma mål.

Vad är målsättningen med den nya utbildningen?

– Det är ju att ge den här mål­ gruppen en chans att ägna sig åt teater på heltid och få en grund­

– Klassen fick manuset till Ruben Östlunds The Square och spelade den innan filmen ens hade premiär, berättar Marie Albertsson, lärare på den nya teaterutbildningen för deltagare med intellektuell funktionsvariation som startar i höst.

45 miljoner

Landstinget i Blekinge satsar 45 miljoner kr på ett nytt internat vid Blekinge folkhögskola. De nya husen uppförs i trä i två våningar med 44 rum. Från har början planerade man för ett 60-tal rum men intresset för att bo på internat mhet. nsverksa konfere annat bland för plats man gör Istället minskat.

60

procent av deltagarna i allmän kurs tog ut ett omdöme 2018, vilket är något lägre än föregående år. En förklaring är att andelen studerande på grundskolenivå har blivit fler och utgjorde 29 procent av deltagarna våren 2018. Det kan jämföras med 22 procent våren 2016.

utbildning i teater och skå­ despeleri. Många i daglig verksamhet håller på med teater. Jag hoppas att det ska ge dem möj­ lighet att jobba åtmins­ tone semiprofessionellt med teater.

Hur kommer de att få reda på att utbildningen startar?

– Vi går ut med en pressre­ lease till medierna i Småland. Sen går vi genom fub och vänder oss väl också till gymnasiesärskolan, Arbetsförmedlingen och Försäk­ ringskassan.

Nytt är också att deltagarna ska kunna bo på skolans internat till­ sammans med assistenter, för att ge dem som bor lite längre bort möj­ lighet att bo på skolan.

– Vår förhoppning är att det ska bli en gedigen, rolig och bra utbildning där de får lära sig om sig själva och att uttrycka sig på scenen och lära sig grunderna i skådespe­ leri och teater som konstform.

11

Staffan Myrbäck

Folkbildningsrådet har beviljat studieförbund och folkhögskolor bidrag till elva projekt som syftar till att öka kunskaper och bredda engagemanget för mänskliga rättigheter. Tolv folkhögskolor är med i olika projekt.

Till exempel ska Dalslands folkhögskola ta fram ett metodmaterial om mänskliga rättigheter i praktiken tillsammans med Billströmska och Grebbestads folkhögskolor

8 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

» Folkbildningen har lyckats integrera människor«

De senaste åren har angreppen mot olika humanistiska utbildningar (som i många fall säkert varit betydande för att få in studenter med min bakgrund på universiteten) haglat.

Svenskt näringsliv ger sig på kurser som inte är produktiva. Ledarskribenter raljerar kring dem. Så sent som för någon vecka sedan gick det att läsa i Kristianstadbladet att det var dags att lägga ner ”tramsiga” kurser och satsa på ”kurser som ger jobb”. Angreppen på flummet i skolan är den andra sidan av myntet.

För vad är väl flummigare än att diskutera etiska val eller antikens filosofi? I den politiska världen talas det om mätbarhet, regler, styrning, tillväxt, anställbarhet. Och visst, det i sig är inget fel. Men vart tog diskussionen om bildning vägen? Vad hände med idén om att människan ska vara något mer än anställningsbar” Per Kornhall, skolförfattare i en blogg för Skolvärlden 4/3 2019 Kritiker avfärdar (Greta) Thunbergs aktioner som barnsligt trots. Civil olydnad är en motståndshandling med djupa rötter i västerländsk tanketradition och politisk historia. Dess klassiska form är att öppet och utan våld bryta mot en lag som anses orättfärdig och sedan villigt ta straffet. Grunden är synen på individen som autonom och ansvarig, alltså samma syn som är grunden för demokrati baserad på allmän rösträtt. Arketypen är Antigone, huvudpersonen i Sofokles drama från 442 f Kr. Antigone trotsar kung Kreons lag och ger, trots hans landsförräderi, sin bror Polyneikes en värdig begravning. Hon erkänner sin handling men hävdar att det är kungens lag som är brottslig, eftersom den strider mot gudarnas påbud.« Ulla Gudmundson, skribent och diplomat i SVD, 18/2 2019 folkhögskolan

Den 28 februari debatterades folkbildningen i riksdagen. Azadeh Rojhan Gustafsson (S) kritiserade SD för att vilja skära ner statsbidraget till folkbildningen. Aron Emilsson (SD) försvarade nedskärningen.

Azadeh Rojhan Gustafsson (s): Folkbildningen ger genom sin unika pedagogik fler människor chansen till utbildning, och … träning i demokratiskt ansvars­ tagande och ledarskap... Det är därför heller inte konstigt att Sverigedemokraterna inte bara gör stora nedskärningar med 770 miljoner på folkbild­ ningen i sin budgetmotion utan i motionerna som vi diskuterar i dag också vill begränsa anta­ let platser på allmänna kurser, stoppa ett av studieförbunden och uttrycker skepsis mot hur dagens bidragsgivning och för­ delningen av bidrag går till.

Aron Emilsson m fl (sd): Regeringen sjösätter öronmärkta beställningsuppdrag gentemot folkbildningen, där den till exem­ pel ska syssla med vissa delar av

integrationsuppdraget. Det borde egentligen Migrationsverket, sfi och det ordinarie utbildningsvä­ sendet har ansvar för... . Man har också gett i uppdrag till folkbild­ ningen att kvotera in vissa grupper som ska kunna gå före på bekost­ nad av andra. Detta är väldigt märkligt utifrån just folkbildning­ ens syfte och historia: att kunna ge alla en möjlighet till bildning...

Dessa öronmärkta insatser och beställningsuppdrag från politiskt håll drar vi in; det är helt rätt.

Azadeh Rojhan Gustafsson (S): Folkbildningen har hjälpt männ­ iskor att komma in i det svenska samhället... Är det inte det som Sverigedemokraterna alltid pra­ tar om? ... Det är ju exakt det stu­ dieförbunden, folkhögskolorna och folkbildningen överlag har lyckats med.

Den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh dömdes den 11 mars till 33 års fängelse och 148 piskrapp efter två extremt orättvisa rättegångar som enligt Amnesty genomfördes utan hennes eller hennes advokats närvaro. Det här är det hårdaste straff som Amnesty dokumenterat mot en människorättsförsvarare i Iran under de senaste åren.

Människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh har suttit fängslad i sex år, dömd för att ha försvarat samvetsfångar, kvinnor som protesterat mot slöjtvånget i Iran och för sitt arbete för ungdomsbrottslingar dömda till döden.

2 2019 9

Thomas Nilsson, rektor på Gotlands folkhögskola, om SDs budget för folkhögskolan:

Foto Istock

» Ett slag mot dem som står längst från arbetsmarknaden« I en riksdagsmotion vill Sverigedemokraterna ta bort två av tre platser i allmän kurs.

– Det skulle vara förödande för dem som står längst ifrån utbildning och arbetsmarknad, säger Thomas Nilsson rektor på Gotlands folkhögskola. text staffan myrbäck Bland årets riksdagsmotioner sticker Sverigedemokraternas motion ut då man föreslår en radikal minskning av statsbidra­ get till folkhögskolan med 770 miljoner kronor, en nedskärning i framför allt allmän kurs.

Dagens villkor för folkhögsko­ lans verksamhet är att minst 15 procent ska utgöra allmän kurs.

Sverigedemokraternas förslag vill ändra det till att allmän kurs ska utgöra ”runt 15 procent”.

Hösten 2018 studerade 29 000 deltagare i de långa kurserna på folkhögskola. 11 400 deltagare gick allmän kurs, 40 procent av alla långkursdeltagare. Neddrag­ ning skulle innebära att allmän kurs minskade med drygt 7000

Tomas Nilsson förstår inte varför en framgångrik skolform skall ersättas med, som SD vill, special­ skolor för nyan­ lända och deltagare som inte klarat den vanliga skolan .

platser, till ca 4 300 platser.

Allmän kurs är den inriktning som historiskt är förknippat med folkhögskolan och folkbildnings­ verksamheten. Men i riksdags­ debatten 28 februari motiverade Aron Emilsson, 29-årig riksdags­ man för Sverigedemokraterna och ledamot i kulturutskottet, förslaget med att allmän kurs inte bör vara folkhögskolans huvudsakliga verksamhet: – Vi anser inte att folkbild­ ningens huvudsakliga roll i det moderna samhället ska vara ett komvux light utan att ett större fokus bör ges de särskilda kur­ serna.

Frågan är då var de deltagare som idag går allmän kurs ska ta

10 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

nyheter

vägen? Sverigedemokraterna vill utreda nya specialskolor: ”för­ beredelseskolor” för nyanlända och ”jourskolor” för elever "som inte fungerar i den normala skol­ situationen", samt mer specialpe­ dagogiska resurser i det allmänna utbildningsväsendet.

I intervju med Folkhögskolan säger Aron Emilsson att delta­ gare i allmän kurs skulle kunna slussas över till förberedelsesko­ lor och jourskolor. Men några sådana skolor finns inte idag. Så frågan är vart dessa deltagare ska ta vägen?

– Det är klart att vi inte kan genomföra en sådan målsättning från dag ett till dag två. Det är ju en viljeinriktning vi har.

Men i Sverigedemokraternas budget föreslås att 770 miljoner ska bort från folkhögskolan redan i år, vilket inbär att två av tre platser i allmän kurs försvinner direkt. Var ska dessa deltagare då ta vägen?

– Det är viktigt för oss att utveckla formerna för hur snabbt det ska gå. Är det så att vi måste göra det under flera år och sprida nedskärningen måste vi låta det ske i en takt som funge­ rar, och det vill vi göra i en dialog med folkhögskolorna.

Trots upprepade påpekanden att konsekvensen av Sverigede­ mokraternas budget 2018/2019 är att två av tre platser i allmän kurs försvinner redan i år, fort­ sätter Aron Emilsson att hänvisa till matchningsinsatser och över­ gångssystem som inte existerar idag.

– Jag kan försäkra dig om att vi inte gör det på ett sånt sätt att man från dag ett till dag två inte har någonstans att ta vägen. Man kan inte ta bort 770 miljoner utan att ha ett övergångssystem. Det här är ju en viljeinriktning.

Det är dock vad förslaget innebär som det är utformat nu. folkhögskolan

någon logik med att deltagare ska Thomas Nilsson är rektor på Got­ slussas över till jourskolor och lands folkhögskola och ordförande förberedelseskolor. i Offentligägda Folkhögskolors – Min spontana kommen­ intresseorganisation, ofi. Han säger att Sverigedemokraternas tar är att om man har någonting förslag slår mot de svagaste grup­ som fungerar, varför ta bort det? perna i samhället, folkhögskolor­ Många av de folkhögskoledelta­ nas traditionella deltagargrupper. gare som går allmän kurs har valt – Det innebär en drastisk ned­ folkhögskolan för att det erbju­ Aron Emilsson, dragning av antalet utbildnings­ der ett alternativ. Vi ser också riksdagsman för platser för dem som står längst från studier att deltagare har valt Sverigedemokra­ ifrån utbildning och arbetsmark­ detta studiesammanhang för att terna, säger att nad. Nu är sannolikheten liten att det uppenbarligen funkar för allmän kurs inte bör Sverigedemokraternas förslag dem. Om det här nu funkar, var­ vara folkhögsko­ skulle gå igenom men det skulle för ska man ta bort det? lans huvudsakliga vara förödande. Kostnaden för Gerhard Holmgren är orga­ verksamhet. förslaget skulle vara vida mycket nisationschef på rio, Rörelse­ större, socialt, sam­ folkhögskolornas hällsekonomiskt och för intresseorganisa­ »Varför ersätta en individen. tion. Han menar Han ställer sig också förslaget att ekonomiskt effektiv att mycket frågande till begränsa allmän Sverigedemokrater­ kurs till 15 procent och bevisligen fram­ nas förslag att bygga innebär en ideo­ gångsrik skolform upp ett helt nytt sys­ logisk styrning av tem med jourskolor för folkhögskolan. som folkhögskola elever som inte fung­ – Historiskt har erar i en normal skolsi­ med en helt oprövad folkhögskolan alltid tuation och förberedel­ präglats av den all­ skolform « seskolor för nyanlända. männa medborger­ – Det är ett helt obe­ liga inriktningen. gripligt förslag. Jag undrar vad Det är ju karaktären på folkhög­ som är vinsten med det? Var­ skola. Så det är ju en idémässig för ska man ersätta en väl fung­ försnävning av folkhögskolan, erande, ekonomiskt effektiv och som kommer bli något annat. bevisligen framgångsrik skol­ Man föreslår att man i huvudsak form som folkhögskola med en ska sikta in sig på särskild kurs. helt oprövad skolform som man – Det är ju kombinationen av inte har en aning om hur det kom­ allmän och särskild kurs som är mer att fungera? det unika med folkhögskolan!

Inte heller ser han komvux Om du reducerar det allmänna som ett alternativ för dessa del­ medborgerliga bildningsupp­ Gerhard tagare: draget och sätter in gränser som Holmgren, – Det kostar inte mer att låta låser verksamheten har du börjat organisationschef en studerande gå på folkhög­ ideologiskt styra folkhögskolan. på RIO, menar skola. Väldigt många skulle Vändningen från minst 15 pro­ att Sverigedemo­ cent till högst 15 procent är en dessutom inte klara den form av kraternas förslag kraftfull politisk styrning som utbildning som komvux erbju­ innebär en kraftfull begränsar folkhögskolans frihet. der. Jag ser inga som helst vinster politisk styrning Sverigedemokraternas motion med det. som begränsar avslogs av riksdagen 28 februari.

Inte heller Andreas Fejes, folkhögskolans professor i vuxenpedagogik, ser frihet.

2 2019 11

Rapport från Vestlunddagarna ����

Det gäller att uthärda åsikter Vestlunddagarnas signum Demokratisera demokratin! är en från den tyske sociologen Ulrich Beck hämtad upp­ maning. Becks böcker och forskning har blivit något av en ledstjärna för Gösta Vestlund. Med utgångspunkt i den har sedan de första Vestlunddagarna 2014 lyfts fram olika dilemman som vidrör demokratin och demo­ kratibegreppet i vår tid. Årets Vestlunddagar utgick från den franska revo­ lutionens tre honnörsord: Frihet, Jämlikhet och Bro­ derskap. Dessa begrepp bär på motsättningar som i konkurrens med varandra utgör ”demokratins centrala problem i ansträngningen att bevara den samhälleliga gemenskapen”. När Gösta Vestlund säger ”demokra­ tisera demokratin” kommer det ur ett äkta, djupt känt personligt behov av en förändring, en vidgning av hit­ intills uppnådda framgångar. Det sitter i hjärteroten och är en hållning som lever.

Statsvetarprofessorn Sverker Gustafsson, som på ålderns höst ägnar ett intensivt intresse åt den höger­ politiska riktning som kallas populism, föreläste om de hot som demokratin, dvs allmän rösträtt, yttrandefri­ het, fri arbetsmarknad och legitim opposition utsätts för. Utmaningarna kommer i huvudsak från den ekono­ miska liberalismen, (”nyliberalismen”) och populismen.

Men för att fullt ut förstå hur vi bäst ska hantera hoten från populismen måste vi, menar han, acceptera den hävdvunna demokratins sårbarheter. Dessa sammanfat­ tas av den amerikanske statsvetaren Robert Dahl i den så kallade ”skuggteorin”.

Bernt Gustavsson är idéhistoriker, professor i pedago­ gik och författare till flera böcker om folkbildning och kunskapsfilosofi.

Den beskriver att folket, medborgarna, inte låter sig otvetydigt avgränsas. För det andra återkommer lojalitetskonflikter mellan å ena sidan professioner av skilda slag och de folkvalda som genom majori­ tetsbeslut försöker driva igenom sin agenda. Vad populister kallar ”träsket” består av professioner som journalister, lärare och jurister med flera – kort sagt allt sådant som står i vägen för det sanna, enhet­ liga folket och politiken i form av majoritetsstyre.

För det tredje är den gängse demokratin här bara en ”procedur”, ett ”jämkningsmaskineri” som bejakar en samhällelig pluralism, i motsats till den populis­ tiska drömmen om det enhetliga folket. Alla ”libe­ rala värden” betecknas som hinder för att uppnå den nationella enheten. Gustafssons rekommenderade motmedel för demokrater blir att upparbeta en plu­ ralistisk hållning, uppmuntra ökad professionalism och kraftfullt hävda den demokratiska stridbarhe­ ten mot sådana totalitära tendenser.

Mot slutet av sin föreläsning likställde Sverker den kommunikativa demokratins huvudtanke, som är vägledande för det akademiska seminariet, med studiecirkelns idé. Likheten är att det är de goda argumentens kraft som gäller, inte auktoritet eller tradition. Det är pluraliteten, alla deltagares lika rätt att tala i sin egen rätt. Professorn eller studiecirkelle­ daren avgör inte vad som är rätt eller fel, utan har som främsta uppgift att sammanfatta vad som framkom­ mit under mötets gång. Reaktionen i publiken var på den punkten något tveksam. Invändningen var att det akademiska seminariet i den ideala beskrivningen är helt igenom rationellt, argumentens kraft gäller och avgör, medan studiecirkeln bärs av ett vidare dialogiskt synsätt som innefattar olika tolkningar och tillåter yttringar av känslor. Studiecirkelns historia är betydligt mer mångbottnad än att vara en avläggare av det akademiska seminariet.

Andre föreläsare var Per Molander, som har den fantastiska förmågan att göra praktik av de idéer om jämlikhet han skriver om i böcker som Jämlikhetens anatomi och Condorces misstag. Rubriken på hans föredrag var Utan jämlikhet ingen frihet, vilket han här klargjorde med närmast matematiskt exakt precision. Som ordförande i Jämlikhetskommissio­ nen kommer han säkert att åstadkomma storverk.

Demokrati bygger på enskilda människors röster, medan juridiska personer, som tex ett aktiebolag bygger på, är oåtkomligt för ett demokratiskt för­ farande. I upplysningsmannen Condorcets skrift

12 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

krönika

r som är motsatta ens egna Utkast till en beskrivning över människans framsteg finns en utstakad väg som pekar på de oändliga möj­ ligheter mänskligheten äger att utforma sin fram­ tid, vilket efterföljande utveckling har förlorat, steg för steg, både inifrån och utifrån. Uppgiften är att återskapa en sådan demokratisk vision. Det mest uppseendeväckande i Molanders analys är påståendet att den sanna jämlikheten inte uppstår naturligt; den möjliggörs av politik och statskonst.

Genom en ganska enkel matematisk analys visar sig denna sanning. Han jämförde sin modell för jäm­ likhet med Sten Selanders välkända dikt om de två kulspelarna; där den ene praktiskt taget är dömd att förlora på grund av ursprungliga skillnader i kul­ innehav.

Som motvikt mot sådana utopier kom journa­ listen Tove Lifvendahl och gav en annan bild av situationen i Sverige. Hennes analys bygger på att samhället består av ett antal likvärdiga och nödvän­ diga sfärer, vilket Hans L. Zetterberg formulerat; där näringsliv, statskonst, vetenskap, civilt sam­ hälle, medier, företag och konst ingår som likvär­ diga. Åhörarnas analys var att det långt ifrån råder samma inflytande för de olika sfärerna i samhället. Är det inte näringslivet som har den egentliga mak­ ten, jämfört både med konsten och det civila sam­ hället? När det offentliga sviker kan näringslivet och det civila samhället träda in.

Exemplet ur det praktiska livet var den så kal�­ lade ”lutfiskskandalen” i Gnesta för några år sedan, då människor på ett ålderdomshem förnekades lut­ fisk som julmat av det offentliga av kostnadsskäl.

Näringslivets företrädare sponsrade dock och Sörm­ lands regemente, som tillhandahöll ett komplett fältkök, vilket underlättade för Carl Jan och Leif Mannerström att träda in och servera vem som helst lutfisk på stora torget i Gnesta under en av dagarna före Jul. Det kollektiva välfärdstänkandet fick se sig besegrat av välgörenhet och frivillig initiativkraft.

Ett annat exempel på bristande mångfald som Lifvendahl anförde, är den berömda ”åsiktskor­ ridoren”, som avgör gränsen för vad som får sägas och inte får sägas, en kritik av den konsensusanda som länge har dominerat i landet.

Efter denna välfyllda dag kom dag två med exempel från folkbildningens fält - från Angered, nbv, folkbildning för asylsökande och abf:s folk­ bildarlåda. Det sista är ett ambitiöst försök att åstadkomma folkbildning om folkbildning, med den folkhögskolan

klassiska boklådan som förebild. Så framställdes i en panel de tänkbara dilemman som finns i demo­ kratiskt tänkande och utövande. Hur långt sträcker sig medborgarinflytandet i jämförelse med alla makter som inte är medborgerliga, kom att bli en av huvudfrågorna.

Som en fräsch avslutande föreläsning kom genusvetaren Cecilia Åse och ställde den angelägna frågan om förhållandet mellan nationsskapande och demokrati. Grundfrågan är: vilka tillhör demos, folket? Vad händer med synen på kvinnan i natio­ nens respektive i demokratins perspektiv? Natio­ nen symboliseras av kvinnan, som tex. Moder Svea, som hotas av yttre fiender, vilket kräver ett manligt försvar för att skydda och rädda henne. Demokrati bygger på oenighet och konflikt, nationen på enig­ het och harmoni. Det är alltså ingen tillfällighet att nationalistiska partier är könskonservativa. Frågan Cecilia Åse ställde var: Hur kan vi avnationalisera demokratin, rakt motsatt den reguljära trenden över världen idag med ökad nationalism.

De olika framställ­ ningarna av demokra­ tins problem bjöd på otaliga dilemman som inte har någon enkel eller entydig lösning.

Sverker Gustavsson påpekade vikten av att särskilja den eko­ nomiska liberalismen från den politiska.

Demokrati bygger på pluralism och mång­ fald. Det gäller att uthärda åsikter som är motsatta ens egna inom vissa överens­ komna ramar som anges av FN:s grunddokument i vilka människans otvetydiga rättigheter och vär­ den beskrivs. Ett annat är pluralism och krav eller behov av otvetydiga sanningar. I osäkra, smått för­ virrande tider som vår växer behovet av säkerhet, sanning med stort S och fakta med stort F. Hur det förhåller sig till både det demokratiska och pedago­ giska kravet på mångfald och pluralism är en avgö­ rande fråga, kanske ett tema för kommande Vest­ lunddagar.

Bernt Gustavsson

»Årets Vestlund­ dagar utgick från den franska revolutionens tre honnörsord: Frihet, Jämlikhet och Broderskap«

2 2019 13

Socialt samspel & trygghet pรฅ Kista folkhรถgskola

14

– Undervisningen blir ett socialt sammanhang där folk med liknande erfarenheter kan mötas och knyta samman, säger Naida Begovic, lärare på Kista folkhögskola. Etablering och integration genomsyrar all undervisning på skolan. text: matilda shayn foto: lasse burell

–F

örst lyssnar vi på låten, sedan sjunger jag med och därefter sjunger vi alla till­ sammans, säger läraren Iman Moham­ med Hussein till de drygt tjugo deltagarna på eta­ bleringskursen.

På tavlan har hon skrivit upp texten till ”Vem kan segla förutan vind?”. Deltagarna har varsitt papper med texten samt översättning till sina res­ pektive språk med tillhörande illustrationer.

– Vad heter vind på persiska? Vad heter det på tigrinja? frågar Iman.

Hon sätter på musiken och för fingret längs med orden på tavlan så att deltagarna kan hänga med.

Hon betonar hur viktigt det är att alla sjunger.

– Vi sjunger varje tisdagseftermiddag – det är en speciell pedagogik, förklarar Iman senare för mig. Man lär sig först att uttala enkla ord och vågar uttrycka sig. Jag har valt just ”Vem kan segla” för att den innehåller såväl frågeord som första person.

Vissa har dessutom svårt att skilja på vokaler och konsonanter och då kan det vara till stor hjälp att sjunga.

Klassrummet ligger på Kista folkhögskolas nedervåning nära det turkiska caféet och

folkhögskolan

2 2019

15

Khadija center, där det finns en bönesal. Skolan har muslimsk profil, men vänder sig inte bara till mus­ limer; såväl deltagarna som de anställda har olika bakgrunder. Den sex månader långa etablerings­ kursen riktar sig till nyanlända som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Kursen innehåller bland annat undervisning i samhällskunskap och svenska.

Det ingår också aktiviteter – det kan vara alltifrån att besöka ett museum till att spela fotboll. Etable­ ringskursen är främst till för personer som saknar högre utbildning och är indelad i två grupper uti­ från nivå, men på eftermiddagarna har alla lektio­ ner tillsammans.

– Ungefär halva klassen är så kallade alfaele­ ver som inte har gått i skolan och inte kan läsa och skriva, förklarar Iman.

Sedan ett år tillbaka arbetar hon som lärare i etableringskursen, hon har tidigare jobbat på SFI och på Start Stockholm som kartläggare och bedö­ mare för nyanlända. I grunden är hon gymnasielä­ rare i arabiska samt behörig SFI-lärare och talar sex språk.

– Vår skola har ett stort språkstöd; om jag inte kan deltagarnas hemspråk ber jag andra lärare om hjälp. Deltagarna känner sig tryggare när någon pratar deras språk och det blir därmed lättare för dem att integrera sig i samhället.

Före kursens slut gör Iman en individuell kart­ läggning med varje deltagare. Vad vill de jobba med? Vill de studera vidare? Vad behöver de för att nå sitt mål? Hon hjälper dem att skriva cv och personligt brev samt förbereder dem för en anställ­ ningsintervju. Många kvinnor på kursen har aldrig jobbat tidigare och har dåligt självförtroende.

– En kvinna sa till mig: ”Jag kan inte läsa och skriva, jag har ingen arbetslivserfarenhet. Hur ska jag kunna skriva ett personligt brev eller cv?” Jag svarade: ”Du är mamma, du städar, du handlar och lagar mat. Det är många jobb.”

Enligt Iman är även en hel del män osäkra gäl­ lande sina möjligheter att hitta ett arbete.

– Jag brukar säga: ”Du har ett yrke och bra erfa­ renhet, men nyckeln och dörren till samhället är att lära sig språket väl.”

K

efah al Homsi, 58, kom till Sverige från Syrien förra året tillsammans med sina tre vuxna barn. Hennes man dog i en hjärtin­ farkt för några år sedan. Först kom familjen till Luleå, men efter tre månader flyttade de till Stock­ holm – här fanns redan Kefahs syster. I Syrien arbetade Kefah som administratör inom kommu­ nen. Hon berättar att hon är nöjd med etablerings­ kursen.

– Jag vill lära mig prata svenska jättebra och hop­ pas kunna få ett jobb, men jag vet ännu inte vad jag

ska göra, berättar hon.

Kesete Habtemariam, 22, kom ensam till Sve­ rige från Eritrea för tre år sedan. Där hade han gått i skolan i åtta år och därefter arbetat på föräldrarnas bondgård. Om två månader ska han gifta sig; sin blivande fru, som också kommer från Eritrea, har han träffat i kyrkan. På etableringskursen tycker Kesete mest om svenskundervisningen.

– När kursen är slut vill jag söka jobb, jag vill helst städa eller baka bröd, säger han.

P

– Man måste ha ett jobb för att integrera sig.

Problemet är att det ofta tar stopp där, särskilt om man är lågutbildad, säger Mariam Osman Sherifay, rektor på Kista folkhögskola

å anslagstavlan en trappa upp hänger en lapp med texten: ”Hej, jag är kurator, vill du prata? Det kan handla om studier eller ditt mående eller din situation” samt en affisch från Stockholms universitet. I en stor bokhylla står böcker som man får ta med sig hem. Lånen regist­ reras inte; man räknar med att deltagarna själva lämnar tillbaka böckerna. Intill det inofficiella bib­ lioteket finns lärarnas korridor med arbetsrum och personalrum. Mariam Osman Sherifay, som har en bakgrund som förskolepedagog och lärare, är sedan 2017 rektor.

– Vi jobbar med etablering och integration dag­ ligen; det genomsyrar all vår undervisning och hela vårt sätt att jobba, säger hon.

Hon berättar att majoriteten av deltagarna på Kista folkhögskola bor i Järvaområdet samt att näs­ tan hälften har kommit till Sverige de senaste åren och går på sfi eller någon av de andra kurserna som riktas till nyanlända.

Mariam, som även är politiker – hon är vice ord­ förande för Socialdemokrater för tro och solidari­ tet samt tidigare riksdagsledamot – tycker att Sve­ rige på det stora hela tar emot nyanlända väl och har ett fungerande system med olika sorters kur­ ser, men att det inte sällan är svårt att komma in på arbetsmarknaden.

– Man måste ha ett jobb för att integrera sig.

Problemet är att det ofta tar stopp där, särskilt om man är lågutbildad. Visst kan det handla om språ­ ket, men man kan träna svenska på en arbetsplats.

K

ista folkhögskola är som enda skandinaviska part med i Erasmus plus-projektet Flyktingar och migranter som återuppbyggare. Det går i korta drag ut på att förbättra undervisningen och stödet för flyktingar och migranter. Den biträdande rektorn och läraren Åke Larsson är projektledare för den svenska delen av projektet, som snart har pågått i tre år och nu är inne i sin slutfas. När vi träffas ska han om några dagar åka till Madrid för att träffa representanter för partnerorganisationerna från Spanien, Turkiet och Storbritannien. En viktig del av projektet har varit att intervjua migranter och flyktingar angående hur de själva ser på sin situation och vilken sorts hjälp de

16 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

»Integration genomsyrar hela vårt sätt att jobba « Överst Sara Ouassir, nedan till vänster, Kamala Aghayeva från Azerbajdzjan.

Till höger Amani Nour, lärare i allmän kurs – yrkesintroduktion.

Han fortsätter: – Det är basen. Den trygga sfären kan successivt utökas till att man känner att man kan koppla upp sig till det omgivande samhället.

T

» Det blir ett socialt sammanhang där folk med liknande erfarenheter kan mötas och knyta samman«

behöver för att etableringen ska ske på ett bra sätt.

– Det mest grundläggande som har kommit fram inom projektets alla tre delar är, den inte alls för­ vånande slutsatsen, att det måste finnas ett sam­ manhang där man kan känna sig trygg. Resultaten är mer eller mindre identiska oavsett land och var i etableringsprocessen man än befinner sig, berättar Åke.

Rent konkret kan det handla om att känna sig sedd och respekterad av läraren och att ha stöttande klasskamrater.

– Man kommer hit som flykting och har gått ige­ nom svåra saker och så säger läraren kanske att ”nu ska du koncentrera dig i en och en halv timme på grammatik”. Men finns inte tryggheten på plats så kan man glömma allt annat.

– Just att komma ut och skapa sig en vardag som är någorlunda normal har gjort många väldigt gott, säger Naida Begovic, lärare i engelska på allmän kurs.

anken är att så småningom implementera resultaten från projektet i undervisningen samt sprida dem till andra folkhögskolor.

Naida Begovic är den lärare på Kista folkhögskola som har varit mest engagerad i projektet. Det har gett henne ett tankesätt som hon försöker förmedla till deltagarna.

– Vi kan inte bara mata in de nyanlända med ”så här gör vi” utan måste också lära oss av dem. Det handlar om att få deltagarna att förstå att det för­ stås finns vissa krav på dem som att lära sig svenska men att de också har rätt att ställa krav på oss. Det viktiga är samspelet.

Hon arbetar som engelsklärare på allmän kurs, men har tidigare undervisat i svenska från dag 1 – en kurs som vänder sig till asylsökande eller per­ soner som bor kvar i Migrationsverkets boenden.

Många börjar kursen innan de vet om de får stanna i Sverige eller ej. Syftet är att erbjuda en sysselsätt­ ning medan man väntar på asylbesked eller kom­ munplacering och att vara till hjälp i etableringen.

På kursen sker undervisning i svenska och om det svenska samhället. Är det inte svårt att dagligdags engagera sig och lära sig svenska om man precis har flytt från sitt hemland och dessutom lever i ovisshet kring huru­ vida man ens får stanna?

– Det jag har hört av deltagarna är att just att komma ut och skapa sig en vardag som är någor­ lunda normal har gjort många väldigt gott. Vi som undervisar förstår förstås att det inte är en univer­ sitetskurs i svenska – man lär mer ut att ”så här ser Sverige ut, så här fungerar vår vårdcentral” och då får man språket på köpet. Alla tar in så mycket som de har möjlighet till. Det blir ett socialt samman­ hang där folk med liknande erfarenheter kan mötas och knyta samman.

N

aida Begovic gifte sig under tiden hon undervisade i svenska från dag 1 och del­ tagarna ordnade en överraskningsfest för henne. Hon minns tydligt en persons ord: ”Tack för medmänskligheten som du har visat oss”.

– När man är flykting eller asylsökande blir det som om ens mänskliga egenskaper försvinner – du är bara statistik och en siffra i någons protokoll.

Som lärare måste man ha förståelse för att de går igenom väldigt stora utmaningar i livet och bör ständigt ha det i åtanke när man undervisar.

Hon fortsätter: – Jag har själv varit flykting. Jag var 8 månader

18 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

när jag 1993 kom till Sverige med min familj från kriget i Bosnien. Jag har vuxit upp med föräldrar som hade flytt från krig, de var akademiker som var tvungna att hitta sin plats i Sverige. När jag under­ visade i Svenska från dag 1 var jag mer än villig att ge mina deltagare det jag kanske hade hoppats att svensklärare hade gett mina föräldrar.

M

ånga klassrum på Kista folkhögskola har fått sina namn efter olika länder. I Eritrea­ salen står det ”Intervjua en klasskamrat” på tavlan; i kursen yrkesintroduktion barn och fri­ tid jobbar man tematiskt och nu är hälsa på agen­ dan. Läraren Amani Nour Sherifay har skrivit upp frågor som hur många timmar man sover per natt, vad man gör när man är stressad och huruvida man äter grönsaker.

När jag kommer till lektionen är deltagarna, tolv kvinnor i blandade åldrar, i full färd med att ställa frågor till varandra. Några går fram och berättar, andra sitter kvar på sina platser. Det skrattas och applåderas; stämningen är avslappnad.

– Nu har ni fått tips av varandra på vad man kan göra för att må bra – sedan ska vi prata om barn­ sjukdomar, säger Amani.

De lila gardinerna släpper in solljus; från fönst­ ret ser man Kista torg med såväl den stora gallerian som kyrkan i rött tegel. På väggen hänger en stor världskarta och en lapp med hur några verb böjs i olika tempus. Kursen är en kombinationsutbildning med allmän kurs, SFI och en yrkesprofil. En och en halv dag i veckan studerar man antingen barn- och fritidsämnen eller till vårdbiträde.

Under lektionens gång får jag många varma leen­ den. Flera deltagare är nyfikna på vad jag gör. Vad är det för tidning? Är det teve också?

– De är drivna deltagare som är medvetna om samhället. Vi har många diskussioner, berättar Amani för mig efter lektionens slut.

Hon är mentor för yrkeskursen, huvudansvarig lärare för barn och fritid-profilen och var med och startade utbildningen hösten 2017 med koppling till den stora grupp av flyktingar och migranter som kommit till Sverige. Den typiska kursdeltagaren är en kvinna i åldern 35–55 som har varit i Sverige i tre till fyra år, som har barn och vill jobba med något hon kan, berättar Amani.

– I Järvaområdet finns många kvinnor som inte har någon utbildning och inte har haft en chans att jobba i sina hemländer. Många har varit hemma­ fruar, men vill nu ha en egen inkomst. Det här är en snabb väg ut för att jobba.

Kursen är populär. Långt ifrån alla kommer från denna sida av Stockholm; de har hört talas om den från bekanta. Praktik på förskola ingår.

– I många fall leder praktikplatserna till att delta­ folkhögskolan

garna får jobb där, säger Amani. Förra året ville sju deltagare studera vidare.

S Fatiha Elazzouiz går allmän kurs, yrkesintroduktion – barn och fritid.

Hon tänker söka jobb på förskola efter kursen.

Meharit Yimesgen i allmän kurs, yrkesintroduktion – barn och fritid.

åväl Fatiha Elazzouizi som Kamala Aghayeva talar mycket gott om kursen och inte minst praktiken. Båda tänker söka jobb på förskola när kursen är slut. Fatiha, som är 37 år, flyttade till Sverige från Marocko för nio år sedan. Hon kom för kärleken; genom sin kusin lärde hon känna sin blivande man, som hade kommit till Sverige från Eritrea drygt 20 år tidigare. Hennes föräldrar ville inte att hon skulle flytta, men till slut tog hon ändå det inte helt lätta beslutet att lämna allt.

– Jag vill verkligen ha jobb. Jag hoppas få det på förskolan där jag praktiserade. Jag vill gärna arbeta som barnskötare, säger hon.

46-åriga Kamala Aghayeva från Azerbajdzjan kom till Sverige för fem år sedan; då hade hennes man redan bott här i några år.

– Det var jättesvårt i början, jag kände ingen men det gör jag nu – många svenskar är hjälp­ samma.

I Azerbajdzjan arbetade Kamala som dag­ mamma.

– Jag tycker om att arbeta med barn. Men om jag inte skulle få jobb på förskola nu får jag studera vidare, säger hon.

2 2019 19

Revolutionen i Eskilstuna När Daniel Berton blev rektor för fyra år sedan, 35 år gammal, fattade han ett avgörande beslut, både för sig själv och för skolan. text: staffan myrbäck foto: raafat al-janabi

20 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

D

et finns händelser och ögonblick som kan avgöra vilken riktning man tar i livet. En sådan händelse skedde en morgon 2014 när Daniel Berton var på väg till sitt arbete på Eskilstuna folk­ högskola. Han var 35 år och funderade på att sluta.

Han hade jobbat 13 år på skolan. Som skyddsombud hade han fått en god inblick i skolans verksamhet och hade en ganska klar uppfattning om vad som behövde göras. I ett dokument skrev han senare att ”verksamheten skulle kunna påstås befinna sig i ett slags depression”.

Verksamheten var hårt styrd. Det fanns ingen samsyn på pedagogiken och identiteten som folk­ högskola. Den som ville pröva något nytt och gå utanför ramarna hölls tillbaka. Där fanns konflikter i personalgruppen och en ledning som saknade för­ måga att ta tag i dem. Det var mycket han ville säga men kände sig obekväm eftersom han inte ville göra folk ledsna eller arga. Han halvlyssnade på radion och funderade på varför man inte vågade prata öppet om problemen på skolan.

På radion kom ett inslag som handlade om afghanska lärare. Reportern berättade om lärare som blev sprängda i luften av talibaner och skol­ flickor som blev mördade för att de ville gå i sko­ lan. Insikten var drabbande: här satt han och var rädd för att folk skulle bli arga om han sa vad han tyckte, samtidigt fanns det kollegor i ett annat land som rutinmässigt blev mördade eller så blev kanske deras elever dödade!

Folkhögskolan ligger i ett klassiskt industriområde i Eskilstuna, Munktellstaden, med sina många gamla, numera vackert restaurerade, tegelbyggnader. Sko­ lan är inrymd i traktortillverkaren Volvo bms gamla lokaler. Skolans biträdande rektor, Williams Pereira, möter mig i den upplysta entrén. Han arbetade tidi­ gare som biträdande rektor på en grundskola innan han 2011 anställdes på folkhögskolan. Vi slår oss ned i hans kontor, ett litet rum med stora fönster som vetter ut mot korridoren, ett arbetsbord med dator på, ett sammanträdesbord och fönster mot gatan.

För ett år sedan mötte jag honom på ett semina­ rium där han berättade om skolans nya kurs, Solcell i teori och praktik, där man bland annat utbildar solcellstekniker och projektledare. Men det var hans poäng som fick mig att lystra till: det viktiga var inte att deltagarna fick jobb efteråt, vilket de fick, eller att de lärde sig montera solcellspaneler och blev solcellstekniker. Det viktiga var att de fick en förståelse för att de kan ta makten över sina liv och göra något de själva önskar i framtiden. folkhögskolan

– Det kommer många politiker på besök och ofta får vi frågan: Vad blir de? Svaret är enkelt. De blir ingenting. Det handlar om vad man vill göra med sitt liv. Varje person måste själv definiera vad som är syftet med utbildningen, säger Williams Pereira.

Daniel Berton har kommit in i rummet och sla­ git sig ned vid sammanträdesbordet. Han säger att ursprunget till solcellskursen var utifrån folkbild­ ningens första syfte: – Det har egentligen bara med demokrati att göra. Energi är en av de största maktfaktorerna i Sverige och alla andra länder. Om alla hade solpane­ ler på taket kan man göra ganska drastiska protes­ ter genom att stänga av dem, om landets kommuner får största delen av sin energi från solceller. Det är en enorm maktfaktor. Att se till att det finns fler som vill och kan driva solceller är ett sätt att bidra till demokratin.

N

är Daniel Berton tog över som rektor 2014 inleddes ett paradigmskifte, i både synsätt och arbetssätt, på skolan. Tidigare bestäm­ des allt av ledningen. Williams Pereira hade bland annat ansvaret för ekonomin och lärarnas tidsrap­ porter.

– Det var väldigt styrt på den tiden. Jag fick in kilometervis med tidsrapporter som jag skulle gå igenom. Det upptog tjugo procent av min tid. När

– Den viktigaste förändringen var framtagandet av ett pedagogiskt idéprogram för skolan, säger Daniel Berton, här tillsammans med biträdande rektorn Williams Pereira.

2 2019 21

»Vi pratar inte om hur många timmar lärarna ska jobba. Vi pratar om hur många timmar deltagarna behöver« lärare ville köpa papper och pennor eller anlita en föreläsare kom de till mig och frågade. På den tiden handlade diskussionerna om lektionerna skulle vara sextio eller fyrtio minuter. Ska det serveras smörgå­ sar med eller utan gurka? Och nu är jag inte ironisk, säger han med allvarlig min och fortsätter: – När vi försökte komma in på pedagogiska sam­ tal möttes det nästan med ett aggressivt beteende.

Vi hade en arbetskultur där de flesta lärare inte ville samtala utifrån sitt pedagogiska uppdrag utan diskussionerna handlade om minuter och var man skulle jobba eller vilken bok man skulle köpa.

Men det var inte bara att verksamheten var detaljstyrd. Flera av dem som arbetat länge på sko­ lan var kulturbärare och, som Daniel Berton såg det, experimenthämmare: ”det där hade man gjort förut”.

– Det ihop med att det fanns ett låt-gå-ledarskap gjorde att det blev mycket av informellt ledarskap.

Ville man något var det inte tydligt vart man skulle vända sig, säger han.

Daniel Berton anställdes redan 2001 som musik­ lärare i allmän kurs med musikinriktning, 21 år gammal. Lärarjobbet såg han mest som en födkrok mellan spelningarna. Efterhand växte intresset för pedagogiken och att skapa en plats för dem som inte har lyckats i skolan. Hur gör man för att skapa ett alternativ där de kan lyckas? Då musikkur­ serna låg långt från den övriga skolan, strax utanför Eskilstuna, var det heller ingen som hade några syn­ punkter på hur man jobbade.

– Folkbildningen bär på en enorm frihet och där kunde vi verkligen leva ut den. Ingen hade några åsikter om hur vi gjorde. Ingen sa nej eller att ”det har vi redan försökt”. Vi kunde experimentera. Vi hade en otrolig frihet och kunde fördjupa oss i de pedagogiska frågorna.

Han blev kvar på skolan och började att under­ visa även i andra ämnen. År 2010 valdes han till skyddsombud och hösten 2014 fick han frågan om han kunde hoppa in som tillförordnad rektor. Först sa han nej.

– Jag hade aldrig haft ambitionen att bli rektor.

Jag var på väg bort. Alla mådde dåligt och jag gil­ lade inte heller förutsättningarna för rektorsjobbet.

Men sen ändrades de och jag hade ju haft mycket åsikter om allt och tyckte jag hade en bra bild av vad som behövde göras. Nu blev villkoren de rätta och från hösten 2015 blev jag ordinarie rektor.

Det primära var att skapa arbetsro och en med­ vetenhet om det arbetsmiljöansvar varje enskild medarbetare har. Han konfronterade en del av dem som hade någon form av informellt ledarskap.

– När jag säger att du som kollega inte har rätt att skrika någon i ansiktet för att du tycker att han gör fel menar jag att jag som rektor inte heller har rätt att göra det. Vi är alla en del av arbetsmiljön.

Och att inte ta sitt arbetsmiljöansvar är en form av arbetsvägran som leder till uppsägning. Tar man inte det på allvar ska man inte jobba hos oss. Det hade ingen pratat om förut. Jag var konfrontativ och sa: Så här är det.

Det var mycket skitprat på skolan och det var det du ville få slut på?

– Ja, det var det. Och jag ville få slut på att man höll varandra tillbaka. Frihetens baksida är att man hindrar och håller tillbaka varandra, korrigerar och reglerar. Ledningens roll är att få bort de där kor­ karna som proppar igen. Att man accepterar och respekterar och inte hindrar varandra.

Du är en ung, nybliven rektor och ändå ganska orädd att konfrontera medarbetare.

– Jag tror att det här tunga året 2014 bäddade för att jag inte längre orkade att vara alltför försiktig.

De afghanska lärarna stod ju för någonting i Afgha­ nistan. Det lilla jag behövde göra var ju att stå för något i Eskilstuna. Det var så sjukt lite i jämförelse med det. Vi har yttrandefrihet. Vi har demokrati.

Min röst är lika mycket värd som alla andras.

T

vå stora förändringar som genomfördes var styrningen av ekonomin och att man skrev ett nytt arbetstidsavtal som gjorde slut på tidsrapporteringen. Det var framför allt William Pereira som drev på.

– Nu pratar vi inte längre om hur många timmar personalen ska jobba. Vi pratar om hur många tim­ mar deltagarna behöver, säger han.

Genom att utgå från deltagarnas behov anpassar man antalet lärare i kurserna. I de kurser där del­ tagarna behöver mycket stöd har man också högre bemanning.

– Vi kan skjuta in resurser där det behövs. Vi är en av fyra folkhögskolor i landet som har högst bemanning. Idag har vi en lärartäthet på 3,5 lärare i allmän kurs. Kravet är lägst 1, 8.

Idag behöver ingen heller fråga om pengar. Varje enskild kurs har sin egen budget där lärarna bestäm­ mer hur pengarna ska användas. Budgeten bestäms utifrån antalet deltagare i kursen och vilken typ av kurs det är. Kurser med deltagare som behöver mycket stöd får mer.

22 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

– Vi ger varje kurs så mycket som möjligt. De pengar vi inte behöver avsätta till hyra, löner, admi­ nistration etc har klasserna fått. De bedömer själva vad de har för pedagogiska behov och hur de ska använda pengarna. Jag säger: Gör vad ni vill. Det är ni som bestämmer. Det enda som måste finnas är ett syfte och en pedagogisk förklaring till vad ni gör, säger Williams Pereira.

M

en den viktigaste förändringen var fram­ tagandet av ett pedagogiskt idéprogram där skolans och lärarnas roll formulera­ des, bland annat inspirerade av Daniel Bertons erfa­ renheter och pedagogiska studier från sin tid som musiklärare: den pedagogiska friheten, att våga experimentera och utgå från deltagarnas behov.

Arbetet påbörjades 2015 och leddes av Daniel Ber­ ton, och landade i dokumentet Eskilstuna folkhögskolas pedagogiska idé. Där kan man läsa: ”På Eskilstuna folkhögskola är demokrati inte bara målet utan vägen.”

Pedagogens roll är att vara ”genuint intresserad av och visa omsorg (bry sig) om deltagaren och hen­ nes möjligheter att utvecklas” och ”möter deltaga­ ren där hon är”.

Deltagaren ska i sin tur ”visa tillit till pedago­ folkhögskolan

gens omsorg. Att pedagogen alltid har för avsikt att skapa bästa möjlighet för deltagaren att lyckas”.

Man gör heller ingen skillnad på allmän kurs och särskild kurs. Den pedagogiska friheten och syn­ sättet är densamma oavsett kurs.

– När någon söker till allmän kurs säger den personen: Hej, jag behöver hjälp och stöd för att komma vidare i livet och jag vill omvandlas och bli något annat än det jag är idag. Det är exakt samma sak en deltagare säger när hon söker till konstkur­ sen eller recycle-kursen. Vårt arbete som pedagog är att göra vårt yttersta för att införliva den önskan.

Det är kärnan i bildningen. Du har kommit hit för att du har en önskan om att förändras, Säger Daniel Berton.

Att möta deltagaren där hon är innebär att peda­ gogen också frågar vad deltagarna vill, vad de anser att de behöver och hur de vill jobba. Det fanns de som protesterade, både mot den förändrade synen på pedagogiken och att varje kurs hade sin egen ekonomi.

– En del har till och med valt att sluta för att man inte kunde hantera den här friheten. Från början ifrågasattes det att varje kurs skulle ha en egen eko­ nomi och att man själv fick bestämma. De som haft det svårast är de som inte klarat att tala om pedago­

Williams Peireira genomdrev att varje kurs på skolan skulle ha sin egen budget som lärare bestämde över tillsammans med deltagarna.

2 2019 23

gik utan var vana att tänka utifrån ett jag-perspek­ tiv och som förbereder sitt arbete utifrån sitt eget intresse istället för att utgå från vad deltagarna vill, säger Williams Pereira.

Efter lunch möter jag fyra av skolans lärare. Per­ nilla Nyström är lärare på Steget, en allmän kurs för deltagare som behöver mycket stöd. Hon kom till folkhögskolan 2011 efter att ha jobbat tio år på Individuella programmet, iv, i gymnasiet. Hen­ nes specialinriktning är läs- och skrivsvårigheter.

När man införde den nya läroplanen för gymnasiet, gy 11, som innebar att man slopade det individuella programmet lämnade hon gymnasiet.

– Man glömde vilka som gick på iv. Då kunde jag inte vara kvar längre. Jag låg ju väldigt nära Daniels tänk redan från början och jobbade så även på iv, säger Pernilla Nyström.

Anton Engvall har arbetat som konstlärare på folkhögskolan sedan nittiotalet. På den tiden lade man upp undervisningen i block. Han kom in fyra veckor och avlöstes sedan av en annan lärare.

Under ett år kunde det vara ett tiotal lärare inblan­ dade. Det fanns ingen som följde deltagarna hela kursen. Numera är han och Patrik Danielsson, som är både konstlärare och samhällslärare, anställda på heltid och kan följa deltagarnas utveckling från för­ sta till sista dagen.

–Det jag känner att Daniel och Williams har gjort är att jag har fått ett förtroende, att jag kan göra mitt jobb mycket bättre och att hela personal­ gruppen ses som ett kollektiv som jobbar tillsam­ mans, säger Patrik Danielsson.

För att hålla liv i den pedagogiska diskussionen träffas lärarna en gång i månaden för att samtala om den pedagogik man använder i sina kurser.

– Förra gången samtalade vi om hur man kan använda ”intresse” i undervisningen. Då måste man vässa formuleringarna för att förklara vad vi gör så att andra förstår, säger Anton Envall.

Tobias Ehlin är senast anställd och började på skolan i höstas. Han kom från den kommunala vux­ enskolan och undervisar i Steget tillsammans med Pernilla Nyström och tycker att de pedagogiska samtalen är väldigt givande.

– Det är jätteviktiga samtal. Det är ju det allt handlar om: Vad är det vi gör på den här arbetsplat­ sen? Jo vi är en skola och vi ska undervisa. Vi lär av varandra hela tiden.

I höstas deltog han också i en bokcirkel som led­ des av Daniel Berton.

– Vi läste Den okunnige läraren av Jacques Ran­ ciére. Vi var ganska få men för min del var det väl­ digt intressant att gå igenom en bok som handlade om ursprunget till pedagogiken och samtala om det.

Patrick Daniels­ son är konstlärare och samhälls­ lärare och jobbar på konstlinjen tillsammans med Anton Engvall, båda numera på heltid, vilket gör att de kan följa delta­ garnas utveckling från första till sista dagen.

24 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

Eskilstuna har tolv olika kurser. Fem av dem är allmänna kurser med olika inriktningar, bland annat en musikinrikt­ ning som funnits i många år.

Annons

#Metoo Men nu då?

Vad kan vi på folkhögskolorna göra?

Riksträff med Offensiv Folkbildning på Ljungskile Folkhögskola 23 och 24 april för både lärare och deltagare på folkhögskolor: ● Workshop om Metoo med Berit Engman, författare och teaterpedagog. ● Jämställdhetsmyndigheten – vad gör vi?

Lisa Lindström. ● Perspektiv på porr.

Kalle Röcklinger med fler från RFSU Stockholm. ● Vanliga reaktioner efter sexuella övergrepp Frida Svanberg, föreningen Storasyster. ● Om sexualitet och rättigheter RFSU-informatörer från Folkhögskolan i Angered. ● Årsmöte Offensiv Folkbildning

» Jag kan göra mitt jobb bättre och hela personalgruppen ses som ett kollektiv« Innan jag lämnar Eskilstuna berättar Williams Pereira en historia som handlar om folkbildning­ ens andra syfte, att påverka sin livssituation. Han berättar om en kvinnlig deltagare som hade jobbat på Volvo i 15 år och var på gränsen att gå in i väg­ gen. Hon gick skolans Recycle Design-kurs, för att hon kände att hon måste göra något annat. Här lärde hon sig att skapa och göra nya saker av åter­ vunnet material.

– Efteråt sa hon att det var det bästa hon gjort i sitt liv. När hon kom tillbaka till Volvo var det för­ sta hennes arbetskamrater frågade: Vad blev du?

Hon svarade: Jag är en helt annan människa. Jag mår mycket bättre nu. Arbetskamraterna kunde inte förstå att man kunde skuldsätta sig ett helt år utan att bli något. Men hon tog en paus och förbätt­ rade sin livskvalitet.

Kostnad: 500 kr för personal, 150 kr för deltagare.

Anmälan Anmälan & frågor: info@offensivfolkbildning.se senast Boende kan bokas för 525 kr/person 16 april. i tvåbäddsrum genom vandrarhem@ljungskile.org eller tel 0522-6986990

En unik fortbildning kommer tillbaka.

Allmän kurs i utveckling anordnas för tredje gången under 2019/2020. Är du lärare på Allmän kurs och har arbetat på folkhögskolan i minst två år? Nu finns möjlighet att göra en intresseanmälan via sverigesfolkhogskolor.se.

Läs mer på sverigesfolkhogskolor.se/allmankursiutveckling

krönika

Kort om…

Jag byter spår hela tiden Klockan är nästan nio. Jag går till min klass med några a4-ark, min kalender och en shoppingvagn med mjölk, äppeldricka, vatten och bakpulver som jag hämtat i restaurangen. Från kemiförrådet har jag med mig analysmaterial till ph-labbet. Dagens första lektion träffar jag en smf-grupp. De har valt att lära sig mer om kemi. smfgrupperna från arbetsförmedlingen vill vi peppa till vidare studier.

Det är det övergripande målet.

När jag möter min klass kommer några emot mig och tittar i vagnen. De undrar vad vi ska göra idag och om de får hjälpa till att plocka upp. De flesta är nyfikna men ett par lutar sig tillbaka på stolen och visar att de vill delta på avstånd. Men uppgifterna delas ut och snart är alla med, mer eller mindre.

På fikarasten i personalrummet är samtalen i full gång. Jag är lite sen för att jag plockat iordning efter labbet, men hittar en stol och lyssnar på alla roliga kommentarer. Ibland poppar det upp idéer till framtida pedagogiska projekt. Vad vore kreativiteten utan fikaraster, tänker jag.

Dags att gå till nästa grupp. Den kallas Temagruppen – en erfaren och kunnig grupp 65-plussare. Jag byter spår helt. Här vill man gärna delta i samhällsdebatten. Jag är väl förberedd med fil­ mer, diskussionsfrågor och egna inlägg. Men först måste jag hämta mikrofoner, headset och dator. Lektionen rullar på. Idag handlar det om Australien. Vi talar om bränder och bleknande koraller på Stora Barriärrevet och landar i klimatkrisen.

Den sista lektionen byter jag spår och tänk igen – naturkun­ skap på allmän linje. Målet är att få gymnasiebehörighet i ämnet.

Utmaningen är att få med så mycket som möjligt utan att de stu­ derande upplever det rörigt, vi har trots allt sju delmoment av helt olika karaktär som vi ska bearbeta under en termin med hjälp av exkursioner, labbar, reflektioner och arbeten.

Så här kan det mycket väl se ut en vanlig dag för oss som valt att bli folkhög­ skollärare. Tänk så många olika behov och mål vi navigerar oss fram genom och då har jag ändå inte nämnt den stora grupp nysvenskar som vi dagligen lotsar genom svenska språket och vår kultur.

För att inte tala om alla andra upple­ velser som cafékvällar, nobelfirande, firande av internationella kvinno­ dagen, friluftsdagar, idrottsgalor, konserter och alla avslutningssho­ wer m.m. Jag undrar bara... finns det något annat jobb som är så omväxlande?

Gunvor Härenstam

klimatstrejk, stickcafé och Kulturskaparna • Greta Thunbergs klimatprotest har spridit sig över världen och fredagen 15 mars fick hennes klimatstrejk även stöd från folkhögskolor. I Landskrona »klimatstrejkade« såväl deltagare, lärare och rektor från Albins folkhögskola på Rådhustorget som stöd för klimatstrejken. Under fredagen anordnades det en global klimatstrejk i över 100 länder och närmare 2000 städer enligt sajten »supermiljobloggen.se« • För andra året i rad anordnades det stickcafé med tonvikt på välgörenhet på ett tiotal platser i Värmland. I Klarälvdalens folkhögskolas lokaler i Hagfors var det gott om både folk och garn.

I år stickade man varma mössor och vantar som skickas till Stadsmissionen.

Förra året resulterade stickcaféerna i ett 80-tal varma babyvästar som skickades till ett sjukhus i Tanzania. I Hagfors var det Klarälvdalens folkhögskola, Hagfors bibliotek och ABF som genomförde arrangemanget.

Gunvor Härenstam är folkhögskol­lärare i naturkunskap och samhälls­kunskap på Karlskoga folkhögskola. På fritiden skriver hon noveller och böcker, tre utgivna böcker hittills.

• Den 18 februari hade Kulturskaparna på Örnsköldsviks folkhögskola vernisage där de visade upp sina tolkningar av författaren och konstnären Beppe Wolgers alster. Kulturskaparna riktar sig till vuxna med begåvningsmässig funktionsvariation. Kursen har en stark betoning på kultur och varje år gör deltagarna tolkningar av konstnärer som de sedan ställer ut för allmänheten.

Gratis bok!

I förra numret recenserade vi Clara Hyldgaard Nanklers bok Folkbildning och solidaritet. Tack vare bidrag till tryckningen från Stockholms Arbetarinstitutsförening kan boken delas ut gratis till alla folkhögskolor. Den har distribuerats vid Folkhögskoleforum och på rektorskonferens i Västerås. Men alla skolor har ännu inte fått sitt exemplar. Hör av dig till clara.nankler@gmail. com om din skola inte fått någon.

26 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

Förbundet Folkhögskollärarna

Se till att vi har din E-postadress!

Ändra dina uppgifter på Lararforbundet.se/minsida Du behöver ditt medlems­nummer för att logga in.

Det hittar du tex på bak­sidan av denna tidning.

Kontakta kansliet Ordförande Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 Ombudsman Bengt Wensmark bengt.wensmark@lararforbundet.se 040-393915

Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Det behövs ett folkhögskoleuppror!

I mars samlades 100 folkhögskollärare från åtta folkhögskolor i Folkhögskollärarnas distrikt Östergötland-Sörmland-Närke på Valla folkhögskola, kallat sambildande. Mötet var det femte i raden och är resultatet av gemensamma strävanden att ordna fortbildning och kompetensuppbyggnad. Att skapa ett kalen­ derutrymme med arbetsgivarna för att kunna sammanstråla och motivera hela dagar är grunden. Tidsfönster för möten gör att vi kan gå på tvären och finna möjligheten till ömsesidig hjälp och inspiration både pedagogiskt, fackligt och mänskligt. Det går att få till om man har fungerande distriktsstyrelse. I folkhögskol­ lärarnas fackliga framtid ser de flesta detta behov, också om vi blir samrådsavdelning i Lärarförbundet i framtiden, då till nam­ net regionråd. Det fysiska mötet ger kraft åt dem som känner sig ensamma i sitt fackliga lokala arbete och mod att ta nya tag när det är downperioder. Det motverkar konkurrenstänkande och främ­ jar solidaritet när det gäller.

Just nu mår inte svensk folkhögskola särskilt bra. Många röda siffror. Många jobb hotas och det sker varsel på en del skolor, bl.a. mitt eget kära Marieborg i Norrköping. Ledningar får brottas med lokalfrågor, deltagar- och personalrekrytering på grund av ändrade förutsättningar.

Om folkhögskolan vill vara kvar eller expandera beror på enskilda skolors förmåga att ”springa på uppdragsbollar”. Men korta eu-projekt tär ofta på resurser mer än det ger. För många kan flexibla lösningar med kort varsel riva revor i gruppdynami­ ken bland deltagare och lärarlag. Där måste vi sätta gränserna bättre! Arbetsgivarna bestämmer men vi kan med fackligt arbete förändra – inte minst via förebyggande arbetsmiljöarbete och skärpt facklig styrelserepresentation.

I trängda lägen och med flera skolor under samma huvudman­ naskap tror jag ett ”koncernfackligt samarbete vore bra inom rörelsefamiljen men också »sambildande« aktiviteter mellan sko­ lor med olika huvudmän. Vi ska inte ställas mot varandra. Vi kan bygga på respekt för varandras profiler och gemensamt uppträda för folkhögskolan som helhet. Konkurrera inte – samverka precis så som andra folkrörelser historiskt gjort med omgivningen.

Jag kan verkligen instämma i Folkbildningsrådets lagda budgetäskanden att öka anslaget till folkbildningen. Det finns uppenbar­ ligen en samsyn hos oss på golvet och överbyggnaden i vad som behövs. Distriktsstyrelsen i femman fick i uppdrag att dra igång ett uppror på årsmötet på Valla! Det behövs verkligen ett Folk­ högskoleuppror. Kontakta riksdagsledamöter och media!

Lennart Fast, förbundsstyrelsen, folkhögskollärare på Marieborg

Läsning

Kritik av diagnoshysteri Störningen.

Adhd, pillren och det stressade samhället. – Katarina Bjärvall • Det är lätt att säga att ”visst har han adhd, så stökig som han är”. Diagnosen adhd används ofta i vardagens samtal. Det handlar om barn, ungdomar och vuxna som inte sitter still, som har svårt att koncentrera sig och som därför stör andra. Men är det de som stör eller är det skolan eller vårdsystemet som hetsar fram allt snabbare resultat som stör?

Frågorna ställs i ”Störningen.

Adhd, pillren och det stressade samhället”. Författaren, journalis­ ten Katarina Bjärvall beskriver sin bok som ”en journalistisk undersökning av de samhälls­ förändringar som spelar roll för ökningen av antalet adhd-diag­ noser i Sverige”. Andelen per­ soner som har en adhd-diagnos i Sverige har mer än sjufaldigats sedan 2006.

Den vanligaste tidpunkten för en adhd-utredning är skolstar­ ten, därnäst vid början av hög­ stadiet då eleven förväntas hålla reda på många fler lärare, klass­ rum och läxor. Diagnosen väl­ komnas ofta av läraren ”Det är skönt att veta att de här proble­ men beror på att den här eleven

har adhd - det är inget fel på mig”, säger en speciallärare.

Av 50 svenska adhd-­ experter har nästan hälften (24) tagit emot pengar från tillver­ kare av adhd-medicin, i form av bidrag till forskning och arvoden för medverkan i expert­ paneler. Samma experter anlitas av Läkemedelsverket och Social­ styrelsen.

Några av den amerikanska adhd-industrins företrädare, som tjänat miljoner dollar på medicinen har ändrat sig: ”Om man normaliserar barnens sömn, strukturerar deras liv och för­ bättrar deras matvanor så ändras ofta deras beteende... Tyvärr är det enklare för alla inblandade att ge dem piller.” Någon vänd­ ning i Sverige har ännu inte synts till. En barnpsykiater säger: ”Man vill ju vara modern och hänga med sin tid. För hundra år sedan var det andra sjukdomar som gällde… Nu är det detta.”

Störningen är en obehaglig men viktig bok, som borde läsas av både lärare och elever. I boken finns också personer som berät­ tar om sina egna erfarenheter av adhd-diagnosen. Vill man för­ djupa sig ännu mer så finns en omfattande littertaturförteck­ ning att tillgå.

Holger Nilén Katarina Bjärvall är journalist och författare. I en rad böcker har hon utforskat hur konsumtion, pre­ stationer och digital teknik påverkar den psykiska hälsan hos barn, ungdomar och vuxna.

Skärmhjärnan Anders Hansen • Den digitala livsstilen med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser skriver psykiatrikern vid Karolinska Institutet, Anders Hansen. Vi får allt svårare att fokusera. Vi sover dåligt, umgås mindre i verkliga livet och blir allt mindre empatiska. I sin bok Skärmhjä rnan berättar Anders Hansen hur hjärn an fungerar och vad som händer i den när vi plockar upp mobilen i tid och otid. Hjär nan är inte anpassad till dagens digitala samhälle. Med sin bok vill han hjälpa oss att ta kontrollen över mobilen och ge nya insik ter om vad som sker i hjärnan.

Kvinnorna som formade pophistorien Anna Charlotta Gunnarson • Varför minns musikhistorien hellre Karl Gerhards naziprotest än Karin Juels långt tuffare insats under brinnande världskrig? Hur fick skivbolagsbossen Sylvia Robinson idén som gjorde hiphopen världsberömd? Hur blev låtskrivaren Agnetha Fältskog redu cerad till ”den blonda i Abba”? Anna Cha rlotta Gunnarson har den feministiska blicken fäst i gamla rocklexikon. Varför ser vi of tare kvinnor vid mikrofonen än med instrume nt?

Varför tillverkade en hemlig grupp kvinno r länge några av världens finaste gitarrer?

Guds olydiga revben Gunilla Thorgren • Guds olydiga revben är en personlig idéhistorisk resa från antiken och Bibeln med början i Gamla testamentets berättelser om våldtäkter, kvinnoförakt, lydnadskrav och skambeläggning till Nya testamentets förminskning av kvinnan. Med hjälp av feministisk forskning har författaren hittat en Jesusrörelse som bestod av många prostituerade, kvinnliga mystiker som formulerade en feminin gudom och en levande kvinnorörelse under medeltid en som verkade och växte runt om i Euro pa.

folkhögskolan

2 2019

Folkbildarlådan en kulturgärning

Vad är egentligen fascism?

Kalle Johansson, Lena Berggren

Fascismens historia i serieform • För att par år sedan gav ­Verbal förlag ut serieboken Vad är egentligen fascism?, ett samar­ bete mellan serieteck­ naren Kalle Johansson och Lena Berggren, docent i historia vid Umeå universitet, som forskar om fascismens framväxt under mel­ lankrigstiden och under kriget.

De har lyckats bra med att pedagogiskt skildra hur fascis­ men uppstod. Ett bra grepp att tidigt slå fast att fascister och nazister inte var reaktionära och antimodernistiska när det gäl­ ler samhällsbygget. De byggde ett välfärdssamhälle, bekämpade fattigdom, arbetslöshet och ord­ nade barnomsorg. Poängen är att välfärdsbygget bara gäller det ”egna” folket, inte ”de andra”.

Fascismen bygger ju på ett hopkok av myter om nationen som uppstod under 1700- och 1800-talet. Här kan man känna igen tankegods från en del Sve­ rigedemokraters tal om den svenska identiteten. Här blir de kulturella identitetsmarkörer

personer

viktiga: konst, film, litteratur, musik och arkitektur är till för att återuppväcka den nationella kulturen, inte som en biologisk utan en kulturell egen­ skap som får utvecklas utan att blandas med andra kultu­ rer och folk. Här finns också ett släktskap med Jimmy Åkessons föraktfulla tal om ”vänsterlibera­ lismen”: avvisandet av den libe­ rala, humanistiska traditionen från upplysningstiden.

I den fascistiska staten existe­ rar inte yttrandefrihet och tryck­ frihet. Här finns ingen privat sfär. Allt övervakas och är poli­ tik. Gränsen mellan politik, reli­ gion, juridik och rättsväsende är upplöst.

Det är en seriös och pedago­ gisk genomgång av fascismens framväxt och dess antidemo­ kratiska tankerötter, och känns inte alls förenklande. Tvärtom kan den mycket väl fungera i en undervisningssituation.

Staffan Myrbäck

Staffan Myrbäck

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Monika Sundström, lärare vid Hola Folkhögskola, får 20 000 kr av Region Västernorrland för att ha bidragit till miljöarbetet i regionen.

Monika Sundström har varit med och tagit fram ett utbildningsmaterial, Miljö för alla, som vänder sig till nyanlända. Hon ligger även bakom en ny helfartsutbildning på Hola, Hållbar design, som startar i höst och ska bidra till att hitta nya former för produktion och konsumtion. folkhögskolan

Han har nominerats till press­foto­grafernas Oscar!

• ABF har gett ut vad man kallar­ Folkbildarlådan som innehåller nio volymer med titlar som Folkbildningens idéhistoria, Demokratiarbete, Vuxnas lärande, Bildning och kultur, Studiecirkeln, Folkbildning i en ny tid, Att göra en annan värld möjlig etc.

Den enda bok som är skriven av en författare är Folkbildningens idéhistoria av Bernt Gustavsson. Övriga böcker innehåller 44 texter som är tänkta som underlag för studier och samtal om folkbildningens idéer och betydelse. Många av texterna baseras på forskning om folkbildning och vuxenpedagogisk. Andra texter är hämtade från folkbildningens egen idédebatt.

Som ett stöd finns en studiehandledning som antingen kan beställas i bokform eller laddas ner som pdf. Dessutom finns fyra filmer med kortade föreläsningar av Bernt Gustavsson, Camilla Lundberg Ney och Staffan Larsson. Utan underdrift kan man säga att ABF har gjort en stor kulturell insats som tagit fram lådan.

Folkbildarlådan kan köpas in i ABFs webbutik. Jag ser det som närmast självklart att varje folkhögskola köper in den. Och även om lådan är snygg att se på är den till för att användas.

Pieter ten Hoopen har nominerats av World Press Photo i kategorin Story of the Year, fotografers motsvarighet till filmens Oscar. ten Hoopen gick en fotoutbildning på Hellidens folkhögskola 1999–2000 och har sedan arbetat som lärare där. Han kommer ursprungligen från Holland och flyttade till Skaraborg 1999. 2015 var han nominerad till en Emmy för Hungry Horses, en film om kampen mot fattigdom, drogmissbruk och ensamhet.

Elisabeth Leyser är operasångerska och har tilldelats Anders Walls Giresta-stipendium på 100 000 kr. Hon gick först en musikalutbildning på Markaryds folkhögskola och sedan följde två år med opera på Härnösands folkhögskola, på musiklinjen Kappelsberg, efter tips från en operainriktad sångpedagog.

Till sommaren tar hon sin kandidatexamen från Operahögskolan. Stipendiet inkluderar också en professionell demoinspelning.

2 2019 29

Kayo Mpoyi

Gör: Författare, folkhögskolelärare, bibliotekarie, konstnär. Ålder: 33 år.

Bor: Stockholmsförorten Brandbergen.

Familj: ”Stor.”

Uppvuxen: I dåvarande Zaire (0–3 år), Tanzania (3–10 år) och Sverige.

Gör: Författare, aktuell med debutromanen Mai betyder vatten (Norstedts, 2019). Lärare vid skrivarkursen ”Your silence will not protect you” vid Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.

Barnbibliotekarie på deltid i Stockholmsförorten Jordbro.

Denna vår är Kayo Mpoyi efterfrågad för att prata om teman i romanen: kolo­ nialism, patriar­ kala strukturer och frigörelse.

30019

porträtt

»Jag kommer nog alltid skriva om förtryck« Varje människa har en historia – men vilka får höras?

Som folkhögskolelärare och barnbibliotekarie arbetar Kayo Mpoyi med att lyfta nya röster och sätt att berätta. Hennes egen debutroman, Mai betyder vatten, är en hyllad och förtätad bok om förtryck och revolt. Till en del är historien hennes egen. text: anna kågström foto: tt, kajsa göransson

V

inden viner över Klockarleden som sorterar kvarteren av resliga höghus och mindre radhus i Stockholmsför­ orten Brandbergen. På gångavstånd finns den vidsträckta nationalparken Tyresta med sina uråldriga mossar, granar och klap­ perstensfält.

Det var till Brandbergen den tolvåriga Kayo Mpoyi kom med sina föräldrar och två systrar efter den tidiga uppväxten i Kongo och Tanzania. Hon lämnade förorten när hon var 19. Nu har hon precis återvänt, och flyttat in i en lägenhet i höghuset jämte det hon växte upp i.

– Jag minns hur jag satt som 15-åring i parken här intill och längtade till just den här situationen jag är i nu – att vara författare, att ha skrivit min första bok, att ha börjat på en andra. Då var jag så frustrerad över att texten inte kom ut på det sätt jag ville.

I två och ett halvt år filade den tonåriga Kayo in­ten­sivt på en fantasyberättelse; byggde upp en hel värld, skapade karaktärer, ritade en karta. Tills hon en dag helt drastiskt tog alla tusen handskrivna sidor och gick ut och slängde dem i sopsorteringen.

– Jag såg det som en nystart, och ville att det skulle kännas i hela mitt skapande. Men sedan skrev folkhögskolan

jag inget mer på tio år, bortsett från dagbok – eller ”memoarer”, som jag kallade dem: ”Jag skriver på mina memoarer”.

Kayo Mpoyi har alltid vetat att hon ska skriva, och har också dedicerat sin hyllade debutroman, Mai betyder vatten, till sitt ”sexåriga jag” – hon, som först formulerade de tankarna.

Denna vår är Kayo Mpoyi efterfrågad för att komma och prata utifrån teman knutna till romanen: om kolonialism, och om hur den fortplantar sig i gene­ rationer, om patriarkala strukturer, om konsekven­ serna av att växa upp med en dömande Gud, om sexu­ ella övergrepp – och om frigörelse. Hon har också fått prata om ”exilskrivande” för det nystartade och mobila museet Kvinnohistoriska i Stockholm.

– Det var en aha-upplevelse när en av mina hand­ ledare en gång introducerade mig för det begreppet, och ett citat som beskriver något som är gemensamt för många av oss som har förflyttat oss: ”Ett trasigt liv kan bara berättas i fragment”. Det betyder alltså att erfarenheter och nedärvda trauman inte alltid går att berätta linjärt, utan enbart i fragment. Det var en så spännande insikt – min privata historia påverkar alltså inte bara vilka teman jag väljer som författare, utan också mitt språk.

2 2019 31

» Vi lever och fortsätter att skriva och förändra historien« får skriva i vilken form som helst, utan att först behöva försvara sin egen eller textens existens. Det är nödvändigt. Flera av eleverna är de första att skriva om vissa erfarenheter; det innebär att de nästan måste uppfinna ett nytt språk.

Att initialdiskussionen redan är gjord – det vill säga att ingen behöver börja med att förklara sin utgångspunkt som normbrytare – gör att samtalet kan gå direkt på kärnan, menar hon.

– Det handlar om: Vad skriver vi om när vi inte skriver om ras? När kan svarta författare skriva om köksbord, semestrar och skogsutflykter?

Vid den senaste träffen handlade textsamtalet om hopp.

– Många av oss skriver om smärta. Då är det intres­ sant att fundera på: Har vi ett ansvar att också vara hoppfulla? Vem är hoppet isåfall för?

H

– Jag är en ­ganska positiv person, så ibland har jag frågat mig varför jag berättar så här tunga saker?

Men berättelsen i ”Mai betyder vat­ ten” var något som bara måste ut.

Vilka som ges utrymme att berätta historier går som en röd tråd genom Kayo Mpoyis liv, från släktle­ den före henne i det brutalt koloniserade område som omger Kongo-floden till det moderna Sverige. Sedan ett knappt år är hon engagerad som gästlärare vid Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Skrivkursen Your silence will not protect you vänder sig särskilt till männ­ iskor vars röster annars sällan hörs, som människor med erfarenhet av migration och könsöverskridande.

– Det finns en viss stämning på Kvinnofolkhög­ skolan, en politisk medvetenhet och en vilja att arbeta med texter utifrån ett samhällskritiskt perspektiv som jag trivs väldigt bra med.

En viktig utgångspunkt för skrivläraren Kayo Mpoyi är att en berättelse inte måste följa en given lit­ terär struktur.

– Jag vill bidra till ett skrivsammanhang där man

uvudpersonen i Kayo Mpoyis roman heter Adi, och skildrar skarven mellan att vara flicka och den förväntade rollen som kvinna, om hennes motstånd, strategier, förluster och vinster. Och om upptäckten av sexualiteten; lusten i den, skammen som den beläggs med från omgivningen.

Berättelsen är fiktiv. Samtidigt finns flera likheter med Kayo Mpoyis liv: Ursprung i det som i dag bär det officiella namnet Demokratiska republiken Kongo. En pappa som under de tidiga barndomsåren arbetar som diplomat i Tanzania. Ett liv präglat av en sträng form av protestantism (i Kayos fall var pappan också präst, och höll bland annat gudstjänster i hemmet).

Berättelsen i Mai betyder vatten har besökt henne under flera år, och lika många gånger har hon försökt att avvisa den för att slippa ta itu med den, och i stället berätta något annat.

– Men det var som en av mina skrivlärare sa till mig: ”Vissa berättelser är som hårbollar, man måste hosta upp dem innan man kan göra något annat”.

Barnperspektivet är konsekvent och genialt gen­ om­­fört, ner i minsta upplevelse. Som när Adi försöker få kontakt med sin lillasyster Mai: ”Jag tittar på Mai men hon är upptagen med att sucka mot sina trötta rosettprydda fötter”. Även de sexuella övergreppen berättas utifrån en sexårings begreppsvärld. Det Adi är med om kan hon inte sätta ord på. Här finns heller ingen klassisk dra­ maturgi. Ingen ställs till svars.

– Att fastna vid smärtpunkten är inget alternativ för Adi; hon lever den. För en yttre blick kan det kan­

32 f o l k h ö g s k o l a n

2 2019

porträtt ske te sig som: ”Va?! Ska hon bara gå vidare?!” Men jag ville skriva berättelsen för henne, inte om henne.

Och jag ville inte reducera henne till att enbart vara ett offer. För mig som författare var det lättare att skriva om övergreppen när jag fick syn på helheten. Övergreppet mot Adi är en reproduktion av ett över­ grepp som drabbar henne, familjen, släkten, natio­ nen. Jag förstod att en utvecklingsberättelse om en flicka också är en berättelse om alla i familjen, när jag såg att förtryck fungerar som en spiral, och alltså återupprepar sig.

Precis som för Adi i boken har myter spelat en stor roll i Kayo Mpoyis familj.

– Jag är uppvuxen med så många myter och stora berättelser. Som när jag föddes i Kinshasa på det fina sjukhuset Ngaliema, dit alla ministrar skickade sina fruar att föda, och min pappa ”betalade en månads­ lön för varje dag min mamma var där”. Men också om hur flera i min släkt börjat från ingenting, och tagit sig upp.

Med hjälp av myter går det att lyfta de vanliga berättelserna en nivå, och ”spegla hur stort allt är”, menar Kayo Mpoyi.

– Vissa saker måste berättas på ett sätt som kan bära dem, och som gör dem större än vardagen. Det går inte bara att säga: ”Hon dog.” Nej: ”Hon klövs itu, och blev till två barn”. För mig är det helt nor­ malt att en död inte kan vara död, och det är också ett uttryck för en syn på livet. För att försöka för­ klara varför Adi blir den hon blir – efter 200 år av förtryck, grymhet, sorg, kamp och fantastiska saker – behövs de mytiska inslagen.

Att myter jämfört med ”verkliga” skildringar ofta ses med skepsis är bara ytterligare en av de diko­ tomier som präglar så kallade moderna samhällen, menar Kayo Mpoyi. Värderingen – att något är bättre eller sannare – är densamma som i maktuppdelningen mellan man-kvinna, vuxen-barn, den utvecklade europén–den vilde afrikanen: – Det här isärdragandet, som finns i alla maktord­ ningar, tar bort människans helhet. Och det är ett förtryck i sig. Jag tror att jag alltid kommer att skriva om förtryck på olika vis: Vad är förtryck? Var kom­ mer det ifrån?

U

rsprungligen har Kayo Mpoyi sju syskon.

Hon är näst yngst, och det var alltså bara de tre yngsta som kom med föräldrarna till Sve­

rige. Under de två år de väntade på uppehållstill­ stånd levde familjen under mycket knappa omstän­ digheter och på olika adresser.

– Det var först som vuxen jag förstod varför vi åt samma mat varje dag, och varför det fanns så lite mat i kylskåpet. Och hur det måste ha varit för mina föräld­ rar att börja om från början med allt, igen. Jag mindes först bara lekarna, när vi gick till simhallen… Kayo Mpoyi vill inte prata för mycket om sin familj, men beskriver uppväxten som ”klaustrofobisk”, även efter att familjen blivit officiellt välkomnad i det nya landet, de fick sin lägenhet i Brandbergen och pappan, den forne diplomaten, äntligen fick ett jobb som för­ packare av flygplansmat. Under hela tiden läste den lilla Kayo allt hon kom över.

– Jag bodde på biblioteket. Det låter klyschigt, men böckerna räddade livet på mig. Dessutom fick jag via böckerna lära mig svenska kulturella koder, som vad det innebär att fira midsommar och att åka ut på landet. Och jag fick språket, vilket bidrog till att jag bara behövde ett halvår i förberedelseklass. Och eftersom jag kunde uttrycka mig kunde jag också få bra betyg i andra skolämnen.

Nu har även den cirkeln slutits. I mars började Kayo Mpoyi en deltidstjänst som barnbibliotekarie i grannförorten Jordbro, med ett särskilt uppdrag att arbeta läsfrämjande.

– Jag ska läsa för och med barn i förskolor och även göra hembesök och läsa med barn och deras föräldrar.

Alltså, kan det finnas ett bättre jobb?!

Någon gång hoppas Kayo Mpoyi att också vara textcoach i sitt födelseland för att fånga berättelser om här och nu, och om det som har varit.

– För många kongoleser – och kanske särskilt för dem i diaspora – finns en sorg över förlusten av den egna historien före och bortom kolonialismen.

Min dröm är att en dag arbeta med unga och vuxna i Kongo och be dem att skriva ner sina berättelser. Vår historia är så sårig, men jag kan tänka att den riktning den tog trots allt inte var någon förlust – jag är ju här, vi är här. Vi lever och fortsätter att skriva och för­ ändra historien. Det gäller bara att förstå var och hur man ska titta.

Ps.

På Spotify finns listan Mai betyder vatten med de låtar Kayo Mpoyi lyssnade på medan hon skrev (varav vissa också förekommer i) debutromanen – från artister som Jim Reeves till Missa Luba och Thsala Muana.

* Skrivkursen Your silence will not protect you vid Kvinnofolkhögskolan i Göteborg har lånat sitt namn från författaren och aktivisten Audre Lourdes tal The Transformation of Silence into Language and Action från 1977.

» Vad skriver vi om när vi inte skriver om ras?

När kan svarta författare skriva om köksbord, semestrar och skogsutflykter?« folkhögskolan

2 2019 33

DITT MEDLEMSKAP

Hur ser planen ut när någon blir sjuk?

Det ska finnas en plan för hur det ska fungera på jobbet när någon är sjuk eller behöver vabba. Men alltför ofta jobbar lärare trots att de är sjuka eller tvingas täcka upp för varandra. Det riskerar lärares hälsa och att viktigt arbete inte hinns med.

Nio av tio lärare har jobbat trots att de varit sjuka. Främst handlar det om att man inte vill belasta kollegorna, visar en färsk undersökning.

Hur ser planen ut? Även om man inte vet precis när, så vet man med säkerhet att lärare blir sjuka.

Därför ska det finnas en plan för hur man löser korttidsfrånvaro. Det kan göras på olika sätt: → Att lärare anställs i sådan omfattning att de kan rycka in. → Att det finns en utbyggd vikariepool.

Det är inte bra att ha som idé att det ”ska lösas inom arbetslaget”. Då kan ingen förutsäga sin arbetsdag och det kan leda till att barnen inte får tillräcklig tillsyn, eller att verksamheten inte följer läroplanen eller arbetstidslagen. ”Vikarielektioner” Det finns exempel på skolor som har förberett ”vikarielektioner” där innehållet består av sådant som man tycker att alla elever förr eller senare ska gå igenom. Andra skolor har gemensamma planeringar för lärare som jobbar parallellt, så att en annan lärare kan introducera vikarier i pågående arbete.

Anmäl tillbud!

Gör tillbudsanmälningar för att synliggöra problemet och få ett underlag för förändring. Kom överens med skyddsombudet och gärna också med er chef om hur anmälan görs.

Gör en anmälan varje gång vikariesituationen får konsekvenser. Använd checklistan här intill! Underlaget kan också användas om skyddsombudet behöver göra en anmälan enligt Arbetsmiljölagen.

Kontakta Lärarförbundet Kontakta Lärarförbundet om din arbetsgivare inte följer lag och avtal eller om du har frågor.

CHECKA AV!

Vill du veta mer? lararforbu ndet.se/ vikarie

Har ni möjlighet att ha en tillsyn av elever utan att något riskerar hända? genomföra en verksamhet som följer styrdokumenten? följa arbetstidslagen och ta rast och paus?

Om inte, anmäl tillbud!

25 % rabatt för medlem mar (max 1 000 k r)

PÅ GÅNG 23–30 april

Global action week

29 april

Inspirationskväll ”Dödshot och Glitter”, Linnéa Claeson, Norrköping

LÄRARFORTBILDNING

Kurser och konferenser för alla skolformer, från förskola till vuxenutbildning och sfi. lararforbundet.se/lararfortbildning.

Medlemsförmån: Lönecoachning Som medlem i Lärarförbundet har du tillgång till personlig vägledning och stöd. Som till exempel vår populära lönecoachning!

• Ska du byta jobb och undrar vad du ska tänka på innan du skriver på?

• Är du nyexad och funderar på vilken lön du ska ha?

• Vill du bolla inför ditt lönesamtal?

Då är du välkommen att höra av dig till Lärarförbundet Kontakt på 0770-33 03 03.

Läs om fler medlemsförmåner på lararforbundet.se/medlemsformaner

BÄSTA MÖJLIGA MEDLEMSSERVICE FÅR DU OM VI HAR DIN E-POSTADRESS! Ändra dina uppgifter på lararforbundet.se/minsida

LÄRARFÖRBUNDET KONTAKT

Facklig vägledning och medlemsservice 0770-33 03 03. Du som är ombud har ett eget knappval: 3. lararforbundet.se/kontakt Öppettider: Öppet vardagar kl. 8–17

21 maj

Inspirationskväll ”Friskvård à la Babben”, Gällivare

27 maj

Inspirationskväll ”Dödshot och Glitter”, Linnéa Claeson, Växjö

12–16 juni Järvaveckan

30 juni–7 juli Almedalen

Läs mer på lararforbundet.se

Post tidning b ­

Min dag på folkhögskola

Carina Hellgren

» Vi applåderar när någon blir klar« Det är slutet av februari och sport­lovsvecka i Stockholm. På Alma folkhögskola flyttar man tillbaka till sina gamla men nyre­ noverade lokaler. Skolan ligger i samma byggnad som Handenter­ minalen, mitt emot pendelstatio­ nen i Haninge, söder om Stock­ holm. På andra sidan spåret ligger Ruda naturreservat med de två rudasjöarna. Inne i skolans lokaler är det nu ljust och fräscht med vita tomma väggar.

Carina Hellgren kom till Alma 2014 och är lärare i matematik och naturkunskap. Halva tiden är hon ansvarig för den studiemo­ tiverande folkhögskolekursen, smf, halva tiden ansvarar hon för matematikundervisningen i all­ män kurs.

– Jag är uppvuxen i Storvik utanför Gävle. Det enda jag visste om folkhögskola var Västerbergs folkhögskola. Min bästa kompis pappa jobbade på Västerberg, säger hon när vi slagit oss ned i skolans lilla köksutrymme där personalen kan fika och äta.

Carina Hellgren gick ut Grund­

skollärarprogrammet 1995 och har undervisat allt från årskurs fyra till nyanlända i gymnasiet.

Hon arbetade på individuella pro­ grammet i Haninge när en före detta kollega, som jobbade på Alma, övertalade henne att börja hos dem.

– Det är ju så himla kul att jobba med dessa unga vuxna, att få vara med på deras resa.

Hennes mission är att få del­ tagarna att tycka om matematik.

Spännvidden i matematikkunska­ per är stor i en och samma grupp.

En del är på årskurs sex och någon läser gymnasiets matte 3c.

– I början intervjuar jag dem och låter jag dem skriva ned sin ”mattehistoria”. Då får jag ofta höra att matte är svårt och trå­ kigt. De hängde med till fyran, femman, sedan tappade de. Det är då man börjar med procent och decimaltal. De tycker ofta att det inte är någon idé att förklara, att de ändå inte förstår. Då frågar jag vad de förstår? Då visar det sig att de kan ganska mycket och då kan man lyfta dem där de är.

– Vi satsar mer lärarresurser på matematiken eftersom det ofta är det de har så svårt för. Vi är alltid två i klassrummet, minst halva tiden, säger Carina Hellgren, lärare på Alma folkhögskola.

Hur får du dem att tycka om matte?

– Jag tror det beror på kommu­ nikation och personkemi. Att de blir sedda och får hjälp, som de bru­ kar säga, ”på den här larvigt låga nivån”. De känner att de inte behö­ ver skämmas för att de inte kan.

Varje deltagare får också göra sin egen terminsplanering och arbeta i sin takt.

– Vi brukar applådera när någon är klar med en kurs. Vi hade en tjej som gått här länge och blev klar med 1b-kursen. Då gav vi henne en jätteapplåd och ropade hurra! Det sprider glädje och engagemang.

Förra året gick hon rios kurs Allmän kurs utveckling, en fort­ bildningskurs för erfarna lärare som undervisar i Allmän kurs på folkhögskola.

– Då blev jag lite avprogram­ merad, säger hon med ett leende.

Blev det någon skillnad mot tidigare?

– Jag tänker nog lite mer folk­ bildning nu. Jag tror inte att jag jobbar så olika mot tidigare men det var skönt att få resonera om folkbildning med lärare från andra skolor. Alla har i stort sett samma funderingar.

Staffan Myrbäck