Folkhögskolan 8 2012

”Det inträffar dagligen krockar som beror på okunnighet”

SFHLS

Oskälig fördelning av statsbidrag VIKTEN ATT LYSSNA NÄR LÄRARKÅREN AVSKAFFAS Journalistlinje läggs ned Högsta söktrycket i landet VILL HA MER AKTIVT SFHL

tidskrift sedan 1920

8/2012

Eleverna får stanna på Brunnsvik LO och ABF stoppade flytten – Nu börjar kampen för Brunnsviks framtid OMDÖMET

Så påverkas folkhögskolan av det nya betygssystemet GRUVBOOMEN

Kirunas heta arbetsmarknad lockar bort ungdomar från folkhögskolan FEL SPÖKE

I över sjuttio år hemsöktes Marieborg av folkhögskolepedagogikens fader

Vi har ett gemensamt intresse med arbetsgivarna Ingela har ordet tt vara ledare i en organisation är inte lätt. Då syftar jag på att vara rektor eller skolledare på en folkhögskola. Jag avundas inte rektorerna i deras situation.

Det är mycket att tänka på och ha kunskap om, ekonomi, byggnader, personalfrågor, avtal, mbl, samverkan, folkbildningsrådets utvärderingar, rapporter ska skrivas osv. Och mitt upp i allt detta ska rektor också vara en pedagogisk ledare och personalchef! Hur ska det här gå ihop? Går det ihop? Hur mår rektorerna egentligen? Orkar de med arbetsbelastningen? Får de det stöd de behöver för att vara en klok ledare? Ledarskap är inte lätt det är jag den första att understryka. Jag vill här belysa några frågor som kan underlätta ledarskapet och förståelse för detsamma.

Vi, sfhl och fackliga organisationer har gemensamt intresse med arbetsgivarna för att skapa livskraftiga verksamheter, som kan leva över lång tid. Det är viktigt för oss att bidra till att skapa goda förutsättningar för att utveckla verksamheten i syfte att förbättra resultat och måluppfyllelse. Det är viktigt att dessa är kända på folkhögskolan för all personal som verkar på folkhögskolan.

Varje folkhögskolas mål utgår från folkbildningens fyra syften; stärka och utveckla demokratin; göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen; utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället; bredda intresset för kultur och

A

2

öka delaktigheten i kulturlivet.

Förutom dessa syften har folkhögskolan ställt upp egna mål som ska uppfyllas i verksamheten. Målen ska vara kända och väl grundade i verksamheten. Det borde vara en självklarhet att personalen har kunskap om målen och är med och formar vägen till att uppfylla målen. Rektor har ett stort ansvar att hitta former för att informera och kommunicera målen med personalen. Kommunikationen borde vara så viktig att det finns en plan. En plan som innebär att personalen är delaktig i hela processen oavsett om det är stora förändringar eller enbart en småsak.

Kommunikation som är öppen är viktigt för att förändringsarbete ska bli lyckat. Det gäller att inte undanhålla information utan hela tiden förmedla information och göra medarbetarna delaktiga så att de känner tillit och trygghet.

Demokrati och samarbete – vem vill inte det? Jag tror att alla vill vara delaktiga och få möjlighet att påverka oavsett om man är ledare eller medarbetare i en organisation. Ibland kan man undra för det är ju ganska jobbigt… men ack så lärorikt.

Men det tar tid! Och det ska ta tid! Kommunicera innebär att lyssna och reflektera på varandras åsikter och försöka förstå vad den andre säger. Det är väl en självklarhet men lägger vi oss vinn att förstå varandra?

Rektor likaväl som medarbetare måste dra sitt strå till stacken. Dock är det rektor som har ansvaret.

Till sist önskar jag er alla en God och vilsam Jul ingela zetterberg Ingela.zetterberg@folkbildning.net

UR INNEHÅLLET

6

Kunskapskraven i kärnämnena höjs Det nya betygssystemet har har inget med folkhögskolans omdömen att göra, säger Anita Wallin på Folkhögskolornas informationstjänst.

En delseger för eleverna på Brunnsvik

10

Eleverna får stanna på Brunnsvik. Samtidigt startas nya utbildningar i Borlänge i januari. Men en del deltagarveckor hamnar förmodligen i Botkyrka.

14

Fel spöke hemsökte Marieborg

Han var Marieborgs förste rektor och folkhögskolepedagogikens fader.

Efter sjuttio år lyftes han fram ur glömskan och fick sitt erkännande.

Malmfälten i Kiruna siktar mot Afrika

20

Gott om jobb i Kiruna betyder färre deltagare.Nu väljer Sveriges nordligaste folkhögskola att satsa på volontärsutbildning i Afrika.

Kritisk mot fördelningen av statsbidraget

28

Folkbildningsutredningen föreslår utvärdering av folkbildningen vart tredje år men är kritisk till att statsbidraget schablonmässigt delas på hälften mellan folkhögskolor och studieförbund. . . ”Gediget journalistiskt arbete”...............................................................................4 . . . ”När man avskaffar lärarkåren” ...........................................................................5 NOTISER . . . Ädelfors lägger ned journalistlinje, blir kyrkans förälängda arm ...................7 SIFFROR . . . Glokala folkhögskolan högsta söktrycket till allmän kurs..............................8 MÅNADENS LINJE . . . Han vill bredda synsättet på hälsa ......................................................8 KRÖNIKA . . . Att lyssna minskar kulturkrockarna................................................................13 MINNESORD . . . En djup humanist som hade förmågan att lyssna ...................................29 DEBATT . . . Lärarna arbetar mer än någonsin, behövs ett mer aktivt SFHL...................28 BÖCKER . . . 130 år roman om folkhögskolan, en wallraffande piga för 100 år sen.....30 PERSONER . . . Rektorn som lagar mat i Sveriges radio och är honorärkonsul ............31 SFHL-PORTRÄTTET . . . ”När man brinner som lärare smittar det av sig .......................32 INSÄNT .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

artidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail: gun.thil@lar-

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr, kvartssida: 1 800

kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr.

LAYOUT:

PRENUMERATION:

320 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/

Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail:

staffan.myrback@lararforbundet.se Nilén (holger.nilen@jakan.nu) 26 Stockholm.

UTGIVNING:

TEL:

REDAKTION:

ADRESS:

08-737 67 00.

Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

13 feb. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år.

nr 1/2013: 25 januari.

OMSLAG:

Foto: Staffan Myrbäck

3

INSÄNT

Gå in på tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, Gilla och kommentera artiklar i tidskriften eller annat som känns angeläget. Du kan också mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

”Gediget journalistiskt arbete” Förra numret av Folkhögskolan lades ut på tidskriftens facebooksida och har blivit läst, kommenterad och gillad av många som har reagerat på artiklarna om Brunnsvik. du håller på att göra den gamla tidskriften till ett riktigt riktigt bra blad... Senaste numret är som om 60-talet vore tillbaka. Fight! Man måste alltid slåss för det som är det goda. Det är för jävligt att det skall vara på det viset, men så är det.

Varje ny generation måste få höra det IGEN. Tidskriften tillhör 'motståndet' mot vår tids marknadsliberala idioti. Ett riktigt riktigt fint nummer!

Stewe Claeson stort tack för gediget journalistiskt arbete med att få fram fakta omkring ABF Nordöstras utbildningsimperium i nr 7/2012. Artiklarna var klargörande och väl underbyggda med fakta. Jag har läst med stort intresse.

Sorglig historia, men bra att det kommer fram i ljuset. Som rektor på en av Dalarnas sju folkhögskolor (jag slutade nyligen) har jag följt turerna kring Brunnsvik. Det kom en ljusglimt då Per-Ola Jansson blev rektor. Vi andra dalarektorer gladdes åt hans ambition att stärka Brunnsviks identitet som folkhögskola. Han var definitivt på väg åt rätt håll, men det gick tyvärr inte lång tid innan han blev uppsagd på oklara grunder och med beskedet att det inte skulle finnas någon rektor på Brunnsvik. I bakgrunden finns förstås också LO:s lite trista inställning till sin egen folkhögskola med djupa rötter i arbetarrörelsen. Om LO hade satsat på Brunnsvik för 10-15 år sedan, hade sannolikt den här situationen inte uppstått och Brunnsvik hade inte varit lovligt byte för imperiebyggare.

Lena Lönnqvist mycket intressant läsning i 7/2012. Inte minst Stewes tänkvärda

4

krönika som kändes befriande att läsa.

Inger Berg bra undersökande journalistik om Brunnsvik och Scouterna, skrämmande läsning!

Benton Wolgers

Från facebook: ”tack vare ... Svante Isaksson som

grävt fram dessa graverande uppgifter som ABF Nöss vill dölja så är jag övertygad om att det kommer att tillsättas internrevisioner av hur Brunnsvik har behandlats av båda organisationerna ABF respektive LO, ekonomiskt och verksamhetsmässigt.

Allt annat vore osunt. När sanningen kommer fram till ytan är jag också övertygad att ABF, LO med flera kommer att stötta oss i vår kamp att bevara denna klenod, vårt Brunnsviks Folkhögskola, i arbetrerörelsen historia och hjärta. Till dess kära vänner får vi fortsätta vår kamp för att bevara Brunnsvks Folkhögskola i Brunnsvik. Vi ger oss inte.”/Per Lilja ”läs gärna Svante Isakssons och

Staffan Myrbäcks artiklar om Kjesäter i tidskriften Folkhögskolan nr 4, 5 och 6. Vi har gått igenom det (Brunnsvik) nu går igenom. Från ett oväntat och plötsligt besked om nedläggning den 6 april -11 till beslut om försäljning av fastighet drygt två månader senare. En helt igenom ointresserad ledning. En plundring av en folkhögskola; en flytt från internat och vacker miljö, till stadsmiljö (Stockholm). Helt ofattbart. Vad är det som sker? När slutade det vara viktigt med bildning? När slutade HELA människa att vara viktig?”/Ylva Lundmark

Finfolkbildning folkhögskolan ska verka för demokrati, samhällsengagemang, bildning och kultur. Alltsedan starten på 1860-talet har en viktig uppgift varit att öppna möjligheter till detta för de som samhället stängt ute. Det var böndernas söner under de första årtiondena. Under 1900-talet blev det arbetarna, kvinnorna och så småningom invandrarna som genom folkhögskolan fick chansen att förverkliga sig själva. Gemensamt för de olika kategorierna var att de var samhällets ”begåvningsreserv”, som inte syntes ifrån maktens upphöjda positioner.

Idag är det bland annat de som slås ut ur det offentliga skolsystemet som är begåvnings¬reserven. Det är dom som söker sig till folkhögskolans allmänna kurser och som där får en andra chans. Stewe Claeson jämför föraktfullt detta med ”nödhjälp till Rumäniens barn”.

På Fornby diskuterar vi hela tiden bildningsideal och folkhögskolemässighet i en strävan att tiden på folkhögskolan ska bli en bildningsresa, alldeles oavsett om den också resulterar i grundläggande behörighet.

Jag blir ledsen när Stewe Claeson, trots sina utmärkta principiella idéer och sina fina citat, ser ner på arbetet i folkhögskolans allmänna kurs och på de studerande som farit illa i grund- och gymnasieskolan. Du sitter i ett finfolkbildningens elfenbenstorn, Stewe. Kom ner och samtala i ögonhöjd!

Per Erik Kaj, rektor Fornby folkhögskola i Borlänge

Stewe Claeson svarar: det är alltid en fråga om att läsa innantill. Skrev jag inte att folkhögskolan sedan länge just sysslar med det du tycker är viktigt – därför att det vanliga skolsystemet ”ballat ur”?

Skrev jag verkligen att man inte skulle göra det? Vad jag med inlägget pekar

på är att folkhögskolan har ett så mycket STÖRRE uppdrag – ett för hela samhället viktigare. Bildning är något annat än utbildning. Det är sorgligt att vi skall behöva ägna oss åt att rätta till vad den vanliga skolan bort sköta bättre. Det var väl egentligen det jag skrev. Eller?

Stewe Claeson

Felaktig rubrik måste tyvärr klaga på rubriken i Tio frågor i Folkhögskolan 7/2012.

Den är felaktig och stämmer inte med innehållet i artikeln. Solidaritetsarbetet kom med 68-generationen, däremot påpekar jag i texten att det transnationella arbetet på folkhögskolor startade långt tidigare, vilket förvånade mig. Distinktionen är viktig, med 68-generationen kommer solidaritetstanken, som står i motsats till välgörenhetssynen, "vi ska hjälpa dem". De intervjuer jag hittills gjort är tydliga på den punkten.

När jag skriver att frikyrkor och U-linjer arbetade "med samma grundprincip" syftade jag på att man förberedde deltagare som skulle åka ut till länder i Syd; som missionärer och som biståndsarbetare. Folkhögskolan undervisade dem i yrkeskunskaper och språk, så att de skulle klara sina uppdrag för Missionen respektive Sida. Men jag menade inte att missionärsutbildningarna var uttryck för solidaritet.

Jag vill inte att någon ska uppfatta det som att jag sätter likhetstecken mellan solidaritet och välgörenhet, eller att jag förvrängt den information jag fått av mina intervjupersoner.

Clara Hyldgaard Nankle Jag beklagar missförståndet. Jag tolkade svaret "att det inte var den solidariska 68-generationen som drog igång det transnationella arbete" som att det gällde solidaritetsarbetet. När jag läser texten igen ser jag att svaret i artikeln skulle behövts utvecklas något för att göra distinktionen tydligare.

Staffan Myrbäck

Gilla Folkhögskolan på tidskriftens facebooksida!

INGÅNG

Staffan Myrbäck är redaktör för tidningen Folkhögskolan och har arbetat som folkhögskollärare i 20 år.

När man avskaffar lärarkåren i mer än hundra år är det lärare och rektorer som utvecklat folkhögskolan och dess pedagogik. I mer än hundra år var lärare och rektorer samarbetspartner. Det är lärarna som bär folkhögskolans tradition och är de som möter deltagarna. Kort sagt, det är lärarna som är folkhögskolans ryggrad. Fram till 1991 var lärarnas makt reglerat i Skolövertyrelsen bestämmelser. I läraråden diskuterades och beslutades om angelägna frågor för skolan. Allt detta förändrades 1991 när skolöverstyrelsen försvann och all makt för folkhögskolan lades på huvudmännen. Allt ansvar överfördes till rektorn, som fick ett tydligt arbetsgivaransvar och blev en motpart istället för den samarbetspartner denne varit.

Trots förändringen kan man nog säga att lärarna haft ett fortsatt stort inflytande i Folkhögskolan, av det enkla skälet att det är lärarna som besitter kunskapen, erfarenheten och det pedagogiska kunnandet. Folkhögskolan har en stabil lärarkår. Få lärare slutar sin anställning, vilket skapar stabilitet och kontinuitet och är en viktigt förklaring till folkhögskolans popularitet och goda resultat. De har förvärvat en kunskap, erfarenhet och ett förhållningssätt om både skolans traditioner och sätt att arbete som förs över från äldre till yngre lärare – det som man brukar säga ”sitter i väggarna.” Sam Paldanius forskning om folkhögskolans praktiker har belyst vikten och betydelsen av dessa traditioner för folkhögskolans framgångsrika arbetssätt.

Jag tror att många huvudmän och skolstyrelser fortfarande respekterar lärarnas kunnande och betydelse på skolorna. Statsbidraget till folkhögskolan bygger på ett förtroende, att huvudmannen ansvarsfullt förvaltar den frihet som folkhögskolan har.

Under detta år har vi granskat två huvudmän som för första gången sedan avregleringen 1991 ställt folkhögskolans frihet och makten över folkhögskolan på sin spets och vad statsbidraget ska användas till. Framför allt har man gjort sig av med eller löst upp det som varit folkhögskolans stabila kärna: lärarkåren. Den som förde på tal vad denna förändring innebar var Bernt Gustavsson i Folkhögskolans artikel om hur ABF Nordöstra Storstockholm gjorde sig av med anställda lärare och istället hyrde in dem via ett eget bemanningsföretag.

Gustavsson sa: ”Historiskt har lärarna haft ett stort inflytande i folkhögskolan. Genom att hyra in lärare avyttras lärarnas inflytande från Folkhögskolan som institution.”

Scouterna avskaffade den professionella lärarkåren helt och hållet.

Man lade ner Kjesäters folkhögskola i Vingåker, gjorde sig av med så gott som alla lärare och hyr istället in Fryshuset att ta hand allmänna linjen. Man döpte om folkhögskolan till Scouternas folkhögskola och i framtiden ska skolans egna utbildningar skötas av lärare med en veckas pedagogisk utbildning.

Vad vi här ser är alltså hur ett par huvudmän gjort sig av med den organisation och dem som burit upp och utvecklat det sätt att organisera studierna som gett folkhögskolans sitt goda namn och rykte i mer än hundra år. Frågan är om detta bildar prejudikat och om någon är däremot? Vem, om inte lärarna, bjuder motstånd?

STAFFAN MYRBÄCK

5

T I O F R ÅG O R Agneta Wallin, enhetsansvarig på FIN, bevakar frågor inom studieoch yrkesvägledning och de folkhögskolestuderandes tillträde till högskolan. Hon stöttar folkhögskolor i dessa frågor och bevakar Högskoleverket och Myndigheten för Yrkeshögskolan med mera.

Hur påverkas folkhögskolan av nya Vilka är de stora förändringarna i det nya gymnasiesystemet?

känd nivå”. Det står inte ens att vi ska ge kunskaper motsvarande betyget E. Det tycker jag är bra.

– Att man nu har dels en högskoleförberedande examen, dels en yrkesexamen. Kärnämnesbegreppet är borttaget och man talar nu om gymnasiegemensamma kurser. Dessa är dock inte alltid lika i sitt innehåll för yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen. Nytt är också det nya betygssystemet i sex steg från A till underkänt F

Vilken nivå ligger folkhögskolans grundläggande behörighet på?

Hur påverkar förändringarna av det nya betygssystemet allmän kurs på folkhögskola?

– Betygsystemet påverkar inte mer än att lärarna på allmän kurs förstås får studera de nya kriterierna för betygssteget E för att veta vad som krävs för att kunna intyga ”kunskaper motsvarande godkänd nivå”. ... och rekryteringen till allmän kurs?

– Det är för tidigt att säga än. De första nya gymnasisterna går ut 2014. Då vet vi hur många avhopp det blivit då och hur många som fullföljt. Om den nya gymnasieskolan innebär fler elever med full behörighet är det ju bara roligt men nog kan man ana att en del fortfarande av olika orsaker inte finner sig tillrätta i gymnasiet och därför söker andra alternativ som folkhögskolan. Man kan också gissa att en del av dem som nu får en yrkesexamen och senare vill komplettera för att få högskolebehörighet kommer att vända sig till folkhögskolan. Det som de närmaste åren mest påverkar rekryteringen är nog hur ungdomsarbetslösheten utvecklas och de minskade årskullarna.

Finns det något i det nya gymnasiebetygssystemet som indirekt ger direktiv till allmän kurs omdömessystem?

– Nej, betygssystemet har inget med folkhögskolans omdömen att göra. Fortfarande står det i våra instruktioner att vi ger ”kunskaper motsvarande god-

6

– Folkhögskolans grundläggande behörighet har sin utgångspunkt i de krav som anges för att de med yrkesexamen ska bli grundläggande behöriga till högskolan. Kraven för yrkesprogrammens grundläggande behörighet är något lägre än de högskoleförberedande programmens.

Vad får den nya behörighetsgivningen för konsekvenser?

– Generellt har kunskapskraven i engelska, svenska och historia höjts. I övrigt får man titta på respektive ämne. De högre kraven i svenska och engelska kommer kanske att bli problem för studerande med mindre goda språkförutsättningar. För dem kan det vara en fördel om vi får två nivåer i behörighetsgivningen, en för högskolan och en för yrkeshögskolan. Överläggningar om detta har inletts med Myndigheten för yrkeshögskolan.

Folkbildningsrådet har beslutat att införa ett sjugradigt omdöme. Varför?

– Det gamla systemet är lite trubbigt. Det finns ofta flera med samma folkhögskoleomdöme som tävlar om en plats och det har utvecklats en trend att använda högskoleprovets resultat som utslagsgivande bland folkhögskolestuderande med samma omdöme.

Det innebär att högskoleprovet blivit ännu viktigare.

Därför började vi tala om att se över omdömesskalan. Det kan också, i det nuvarande systemet, vara en ganska stor skillnad mellan en svag och en stark 3:a.

På så sätt kan det bli mer rättvisande med en sjugradig skala. Notera att man fortfarande kan få högskolebehörighet även utan studieomdöme om man i

Vill lägga ned folkhögskolorna Och notera också att vår diskussion om omdömen inte haft något att göra med gymnasieskolans förändring vad gäller betygsskalan

betygssystemet? övrigt uppfyller kraven för grundläggande behörighet.

Så det har inte kommit önskemål utifrån?

– Nej, Högskoleverket har inte haft några önskemål om ändring. Och notera också att vår diskussion om omdömen inte haft något att göra med gymnasieskolans förändring vad gäller betygsskalan. Omdömet sätts även med den nya skalan efter den studerandes förmåga till studier, inte efter uppnådda kunskaper i vissa ämnen. Alla steg i det fyrgradiga omdömet relaterar idag till kriterierna för det högsta omdömet, 4, utmärkt studieförmåga.

När börjar den nya omdömessättningen gälla?

– Det sjugradiga systemet ska börja användas hösten 2013. Det blir ett system baserat på siffrorna 1-4 som tidigare men nu med mellansteg. En planeringsgrupp under ledning av Gösta Hassel, förre rektorn på Katrinebergs folkhögskola, ska titta på frågan om kriterier för fler steg och vad de olika stegen ska heta.

Hur kommer behörighetsgivningen att successivt anpassas fram till 2015?

– Vid en förändring blir det ju nödvändigt att gradvis anpassa sig till det nya systemet. Vi har nu på folkhögskolan både studerande som läser in sin behörighet utifrån den nya modellen och den gamla modellen, enligt de gamla kärnämnena och enligt de nya gymnasiegemensamma ämnena. Alla som läser folkhögskolekurser nu har tid fram till 2015 att avsluta sina studier utifrån den gamla modellen. Varje studerande måste veta vilken modell man ska bli behörig med men under övergångstiden kan man mixa enligt vilka kursplaner som folkhögskolan intygar.

Ingen behöver alltså oroa sig för att hamna mellan två stolar.

sverigedemokraterna i Kalmar läns landsting vill att landstinget gör sig av med folkhögskolorna. Partiet tycker att Landstinget enbart ska satsa på vård och hälsa. Det framgick när Sverigedemokraterna i landstinget presenterade sin budget för 2013 skriver Västervikstidningen. Partiet vill att landstingsstyrelsen får i uppdrag att hitta en annan huvudman för folkhögskolorna.

Journalistlinje läggs ned ädelfors folkhögskola tvingas spara, vilket bland annat innebär att journalistlinjen troligtvis läggs ner.

Ett väntat underskott på fyra miljoner kronor 2012 har fått rektorn, Laila Bradling, att föreslå kraftiga nedskärningar i skolans utbildningar. En annan orsak är också att söktrycket till journalistlinjen de senaste åren varit lågt och att skolan inte har råd med de investeringar som krävs för att hålla utbildningen modern. Även konstutbildningen och den personliga assistentlinjen läggs på is, vilket gör att det behövs färre elevboenden och därmed mindre servicepersonal. Sex och en halv tjänst ska bort på två år.

Blir kyrkans förlängda arm folkhögskolorna ska vara kyrkans förlängda arm och kunna erbjuda både diakonal omsorg och utbildning för lekmän. Det föreslår en utredning inom det nya kyrkosamfundet Gemensam Framtid, som är en sammanslagning av Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan. Missionskyrkan hade fyra folkhögskolor med sig (Härnösand, Karlskoga, Lidingö, Södra Vätterbygden). Baptistsamfundet en folkhögskola (Sjövik). Metodistkyrkan hade ingen.

Tillsammans med Equmenia, Sveriges största kristna barn- och ungdomsorganisation är samfunden idag huvudman för alla fem folkhögskolor. Utredningen föreslår inte några drastiska förändringar i skolornas verksamhet, men pekar på behovet av en samlad folkhögskoleverksamhet i Stockholmsområdet.

Rektor fick lämna Skurup skurup är utan rektor sedan skolstyrelsen meddelade att man inte har förtroende för skolans rektor. Ett förväntat underskott på 1,4 miljoner kr hade fördubblats till 2,7 miljoner kr. Tillförordnade rektor Fredrik Savbrant säger till Ystads Allehanda att de ekonomiska problemen inte beror på antalet utbidlningar eller för många lärare. För några år sedan satsade skolan på att utöka antalet utbildningar. I samband med det anställdes en kommunikatör, en biträdande rektor och en koordinator. I första hand är det dessa tjänster som kan försvinna.

BIRGITTA TINGDAL

7

SIFFROR

2,4 efterfrågan på folkhögskole-

studier är stabil. Hösten 2012 uppgav 38 procent av skolorna att de hade två eller fler sökande per planerad deltagarplats till den allmänna kursen, vilket är lika mycket som föregående år, i medeltal 1,9 sökande till allmän kurs. 57 procent av de 143 svarande skolorna uppger att de har två eller fler sökande per deltagarplats till särskild kurs, i medeltal 2,4 sökande till särskild kurs. Sju av skolorna rapporterar inga Särskilda kurser.

8,8 glokala folkhögskolan har

det högsta söktrycket till allmän kurs bland folkhögskolorna i landet, 8,8 sökande till varje plats. Det är bra bit före tvåan, den nätbaserade MKFC folkhögskola med 5,43 sökande till varje plats , samt trean Göteborgs folkhögskola med 3,55 sökande till varje plats i allmän kurs. Bland de särskilda linjer är det Billströmska och Fridhem med sina musiklinjer som utmärker sig med 10,75 respektive 8,72 sökande till varje plats.

47 studieomdöme är folkhögsko-

lornas egen form för bedömning av den studerandes förmåga till vidare studier och bygger på en helhetsbedömning av olika faktorer som speglar deltagarnas studieförmåga. Läsåret 2011/2012 sattes omdöme på 47 procent av deltagarna i allmän kurs, vilket är lika många som föregående läsår, i absoluta tal var det 5 579 av 11 825 deltagare som fick ett omdöme.

8

MÅNADENS LINJE

Han vill bredda synsättet på hälsa för drygt tio år sedan startade Janne Hallqvist på Nordens Folkhögskola Biskops Arnö kursen Naturens Medicin. Kursen vänder sig till dem som vill ha en grundlig introduktion till naturmedicin, vill etablera en innerligare relation till naturen, till sig själv och sina medmänniskor samt vill inspirera människor till ett rikare liv.

– Intresset för naturmeVår kurs vill bredda synen på hälsa dicin hade jag med mig från och ohälsa, säger Janne Hallqvist.

20-årsåldern. När jag många år jobbat med en kurs med ekologisk inriktning på skolan märkte jag gradvis hur det naturmedicinska intresset växte sig starkare. År 2001 startade kursen Naturens Medicin där eleverna går i tre terminsgrupper. Första terminen är i stort gemensam och fokuserar antingen på västerländsk örtmedicin, ayurveda eller kinesisk medicin.

– Varannan termin fokuserar på västerländsk örtmedicin. De som går två terminer får alltså en västerländsk fokusering och sedan antingen ayurveda eller kinesisk medicin.

I grundterminen ingår också örtmedicinsk teori och praktik, anatomi, ”örtkörkort” för grunderna till tillverkning av salvor med mera. Kursdeltagarna kan följande terminer välja att genomföra ett eget projekt med inriktning på tex yoga, olika former av massage, neurolingvistisk programmering ( en slags mental träning) allt efter sina egna intressen.

Sammanlagt går 25-talet elever på de tre teminskurserna och nya kursdeltagare tas in varje termin allteftersom andra slutar.

Kursdeltagarna är mestadels mellan 22 och 30 år men enstaka äldre brukar också hitta hit.

– Många olika kategorier söker sig hit. Dels personer vars föräldrar på olika sätt varit engagerade i alternativ medicin, dels de som haft erfarenhet av problem efter behandling med traditionell medicin, andra har redan har någon form av utbildning i alternativ medicin och vill bredda och fördjupa sig. Några kan vara i en väsentlig förändringsfas i livet och vill pröva nya vägar. Kort sagt, vi har en bred blandning som brukar skapa kreativa energier.

Själv ser Janne ganska pragmatiskt på olika medicinska traditioner.

– Jag tycker man skall använda den form som passar bäst för den sjukdom man har. Ayurvedisk medicin visar vägen mot en individanpassad kosthållning och medicinering, den kinesiska visar på samband mellan kropp och psyke och den västerländska har självklart också sina fördelar. Vår kurs vill bredda synen på hälsa och ohälsa och visa på nya möjligheter till ett bra liv. Det är en spännande utmaning att förena alternativmedicin med folkhögskolepedagogik. birGitta tinGdal

AV LY S S N AT

C I TAT E T

. . . I R I K S DAG E N

”(Det) kan ifrågasättas om

”Det är angeläget att inte överreglera lagar och regler”

bidragsfördelningen mellan folkhögskolor och studieförbund även framgent ska vara uppdelad så att den ena hälften av statsbidraget avsätts till folkhögskolor medan den andra hälften går till studieförbunden. Om man istället anlägger ett perspektiv inriktat mot grad av samhällsnytta, skulle det kunna hävdas att folkhögskolorna har en större andel deltagare med lägre utbildningsnivå än studieförbunden. Härigenom skulle folkhögskolorna kunna ha större förutsättningar att motverka utbildningsklyftor och bidra till att fler personer blir behöriga till att söka sig till högre utbildning eller arbete. Utifrån detta bidragssyfte framstår inte en mekanisk hälften/hälften-fördelning som skälig” Ur Folkbildningsutredningens betänkande ”Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för statlig utvärdering” hösten 17 30 oktober 2012.

Johan Andersson (S): ”Propositionen innehåller förslag om hur EU:s bemanningsdirektiv ska införlivas i den svenska lagstiftningen genom en ny lag om arbetstagare. Vi socialdemokrater menar att den nya lagen innebär viktiga förändringar och förbättringar. Det finns också vissa brister… Den första reservationen gäller stadigvarande arbetskraftsbehov. Vi anser att det i normalfallet ska tillgodoses genom anställning av egen personal… vilket bör framgå av den nya lagen om uthyrning av arbetstagare… Den andra reservationen handlar om företrädesrätten till återanställning. Företrädesrätten ... ska inte kunna åsidosättas genom att företaget säger upp personal för att sedan hyra in personal från bemanningsföretag för samma arbetsuppgifter. Den som blir uppsagd på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning inom nio månader.”

Josefin Brink (V): ”Tryggheten i den fasta tillsvidareanställningen (har) de facto har urholkats eftersom det är fullt lagligt i dag att säga upp sina egna anställda och ersätta dem med inhyrd personal... Möjligheten att säga upp egen personal och sedan hyra in andra för att göra samma jobb innebär i praktiken att en tillsvidareanställning inte längre är den garant mot godtycklighet som är hela tanken med lagen om anställningsskydd. Denna möjlighet ger också utrymme för arbetsgivare att använda hotet om att ersätta egna anställda med inhyrda för att få sin vilja igenom gentemot de anställda. Vi i Vänsterpartiet anser att det är en oacceptabel maktförskjutning mellan parterna.”

Katarina Brännström (M): ”En tillsvidareanställd eller en visstidsanställd arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist har enligt LAS alltid företrädesrätt till återanställning, om personen varit anställd sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att i den nya uthyrningslagen särskilt ska framgå att ett kundföretag inte får hyra in arbetstagare om behovet kan tillgodoses genom denna företrädesrätt. Vi menar att det är angeläget att inte överreglera lagar och regler. Alla företag ska ju agera enligt gällande lag och avtal. Om någon kringgår reglerna, eller om det skulle vara oklart var gränserna går, ska det i så fall ytterst avgöras i domstol.”

Hans Backman (FP): ”Vi tycker att branschen fungerar så pass bra att vi helt enkelt inte känner behov av att införa begränsningar av de slag som Socialdemokraterna föreslagit i sina motioner. När det gäller företrädesrätten nämnde jag också i mitt anförande att regeringen har uppmärksammat att det kan finnas skäl att titta på detta. Man har också tillsatt en utredning som ska kartlägga om det finns problem när det gäller företrädesrätten till återanställning enligt LAS i samband med att arbetstagare hyrs ut från bemanningsföretag.

(Redigerat urval från riksdagens debatt 22 november 2012)

”Nu står elever och ledning i en brinnande och hetlevrad konflikt. Jag anser att det krav eleverna ställt, att de ska få gå sin kurs klart, är fullständigt självklart. Allt tyder på att Brunnsviks ledning hanterat eleverna på ett uselt sätt. Beviset för att så är fallet är den ilska som eleverna känner inför hur det hela skötts; de har känt sig överkörda och är med rätta förbannade. De har ju sökt sig till Brunnsviks speciella miljö och atmosfär och finner sig plötsligt förvisade till något helt annat.

Klart dom är förbannade.”

Göran Greider, ledare i Dalademokraten, 17 november 2012.

9

BRUNNSVIK

Glädjen var stor när eleverna fick beskedet att de får gå kvar på Brunnsvik också under vårterminen. Nu börjar kampen för att folkhögskolan ska få bli kvar i Brunnsvik med en annan huvudman.

Protesterna ledde till en delseger ara några timmar före det protestmötet 17 november kom beskedet: Ni får gå klart era påbörjade utbildningar i Brunnsvik. Och glädjen bland eleverna var stor när de samlades mellan Brunnsviks röda hus.

– Det var knappt jag trodde att det var sant när jag hörde det i morse, säger Anna Forsén.

– Det gick så här bara för att vi var så många som tryckte på, säger Beata Sjöstedt.

– Vi har inget till övers för abf Nordöstra, säger en annan elev och gruppen instämmer.

Den direkta anledningen till att flytten sköts fram ett halvår var att protesterna blev för mycket för lo och abf centralt. Droppen blev att skolan vägrade följa Folkhögskolornas Studeranderättsliga råds (fsr) rekommendation att inte flytta mitt i läsåret. De båda förbunden satte press på abf Nordöstra Storstockholm som har majoritet i Brunnsviks styrelse.

– abf och lo centralt har

10

ABF centralt grep in Eleverna vid Brunnsviks folkhögskola slipper flytta till Borlänge. När LOs och ABFs centrala ledningar grep in ändrade huvudmannen beslutet. Eleverna får gå kvar till sommaren 2013.

Men frågan är hur stor del av flyttlasset som verkligen går till Borlänge. Mycket talar för att en del av deltagarveckorna hamnar i Botkyrka i stället.

och lärare som tyckte att det var viktigt att utbildningarna fortsätter i Brunnsvik även efter vårterminens slut.

Sivert Åkerström är 88 år och sitter stödd mot sin käpp och väntar på att mötet ska börja.

Han var elev på Brunnsvik 1945.

– Det var ju ett tag sedan, säger han och skrattar.

Under 60- och 70-talen arbetade han som vaktmästare och på Brunnsviks eget tryckeri. När jag frågar varför han kommit till mötet blir han först tyst, säger sedan sakta.

–- Det är åt helvete nu.

svante isaksson

hjälpts åt för elevernas skull, säger abf:s förbundssekreterare Annika Nilsson. hon vill inte kommentera om

beslutet innebär några ekonomiska åtaganden från deras sida.

Beskedet ledde till att det planerade protestmötet förvandlades till en segerfest. I köket invid festsalen bakades tårtor och kokades kaffe. Högtalare och instrument sattes upp på scenen och talarna förberedde sig. Men det var inte bara elever

vi pratar en stund och han säger hur viktigt det är att lära sig föreningsteknik och att tala inför en grupp. Han tycker också att arbetstillfällena är viktiga för kommunen. Men mest av allt handlar det om att Brunnsvik ska ligga i Brunnsvik.

På scenen börjar talarna avlösa varandra. Jon Nilsson är en av de elever som varit mest aktiv för att stoppa flytten och är i likhet med många elever kritiska till det ekonomistiska ”tänk” som de anser präglar dagens skolledning.

BRUNNSVIK

Protestmötet mot att eleverna skulle flytta mitt under terminen förvandlades till ett segermöte med tårtbak. Foto: Svante Isaksson – brunnsviksandan består så länge det finns verksamhet på Brunnsvik, så länge det finns studerande och andra som värnar om idealen, säger han. Men abf Nordöstra Storstockholm håller på att tömma sin egen vagga. De är inte beredda att satsa pengar på ideal, värderingar och bakgrund. De satsar bara pengar på pengar. Nu har vi förvisso fått en seger. I morse kom beskedet att vi får studera här läsåret ut. Men sen då?

Vänsterpartiets kulturpolitiske talesperson Lars Ohly håller ett brandtal om folkbildningens betydelse för de svaga i samhället. Författaren Lena Kallenberg talar om vikten av läsandet.

– Det är bara femtio procent av LO-männen som öppnar en bok, säger hon.

Eleven Linnea Hansander hade samlat citat från de möten eleverna haft med skolledningen och skrivit ner den på stora pappersark. Nu läser hon upp dem: ”Om det varit demokratiskt här skulle skolan gått i konkurs”. ”Du kan väl skicka ett litet SMS när du är framme på psyk.”

Det framgår att det fanns ett förbud mot att fotografera eller

12

spela in vad som sades vid dessa möten. Inget skulle komma ut var det meningen. Men eleverna minns och de antecknade och nu redovisade de vad som sagts på stora handtextade ark som Linnea Hansander läser upp ett och ett och släppers mot golvet där de bildar en ordmatta. ingen av dem jag talat med på

skolan eller andra håll har något förtroende för skolans ledning och frågan är vad rektorn och Brunnsviks styrelse ska göra för att återupprätta förtroendet.

– Jag är rektor för sammanlagt 480 elever per år vid Brunnsvik. De enda som protesterat är 48 elever på internatet, säger rektor Sofie Wiklund.

Vi har under mycket lång tid försökt få en intervju med den som bestämmer det mesta inom abf Nordöstra, Tommy Hindrikes. Han är ombudsman, VD i samtliga utbildningsföretag och verkställande tjänsteman och firmatecknare för Brunnsvik.

Det tar veckor innan han svarar på våra mejl. När han svarar kräver han att få välja reporter, att de ska få frågorna i förväg, att rektor och abf

Nordöstras ordförande Gunnar Sahlin och ekonomichefen Håkan Heglert ska vara närvarande mot en ensam reporter.

När han får beskedet att det är enbart honom vi vill intervjua och att det är tidningen som bestämmer vem som ska göra intervjun ändrar han sig, lovar att ställa upp och ringa tillbaka. Men han gör det inte.

Tiden går och det gick inte att hitta en lucka för intervju före tidningens pressläggning. Inte ens per telefon. några dagar senare publicerar

Dalademokraten en debattartikel där Tommy Hindrikes, Sofie Wiklund och Brunnsviks styrelseordförande Lars Starkerud tillbakavisar all kritik.

Skolans styrelse har inte gjort något fel. Fackföreningarna vid skolan ogillade visserligen flytten, men hade inte något att invända eftersom skolledningen följt regelverket. Den bild som målats upp i media av dålig arbetsmiljö och dålig ekonomi stämmer inte. Flytten är ett faktum skriver de och de nya utbildningarna ska påbörjas i Borlänge i januari.

Turbulensen kring Brunnsvik och abf Nordöstra har nu blivit en fråga för Folkbildningsrådet. Vid styrelsemötet 14 november behandlades en tjänstemannarapport där den uppkomna situationen diskuterades. Den 28 november kallades Brunnsviks ledning till ett möte med rådets ledning. Vid styrelsemöte 12 december ska frågan om abf Nordöstras agerande upp på dagordningen ännu en gång. samtidigt med denna utveckling

planerar abf Nordöstra att starta fler arbetsinriktade utbildningar i Botkyrka utanför Stockholm. I ett pressmeddelande skriver Botkyrka kommun att man tillsammans med Väddö, Södertörn, Brunnsvik och Vårdinge By folkhögskolor, abf Utveckling AB och Studiefrämjandet Söderort ska försöka skapa en ny folkhögskola i Alby.

Det innebär att en del av Brunnsviks deltagarveckor hamnar i Botkyrka. Alby folkhögskola fick nämligen nej till sin ansökan om statsbidrag vid Folkbildningsrådets styrelsemötet 14 november. Rådet ansåg att de inte uppfyllde verksamhetskriterierna enligt regelverket samt att det inte finns ekonomiskt utrymme för ytterligare satsningar. Detta innebär alltså att man måste ta deltagarveckor från ABF Nordöstras andra folkhögskolor.

I Dalarna pågår nu ett intensivt arbete bland abf:are i Dalarna, Ludvika kommun och brunnsviksvänner för att behålla Brunnsvik på sin ursprungliga plats med en annan huvudman. Man har startat en namninsamling och en facebooksida som i dagsläget har 750 medlemmar.v

KRÖNIKA

Gösta Vestlund är före detta elev, lärare och rektor på folkhögskola, samt före detta folkhögskoleinspektör och undervisningsråd som gick i pension 1978.

Att lyssna minskar kulturkrockar vi hör dagligen om kulturkrockar runt om i världen. Ofta är det motsättningar mellan representanter för olika religioner som i Burma, Filippinerna eller Nigeria. Inte sällan också mellan olika riktningar inom samma religion, till exempel i Irak och Syrien. De många självmordsbombarna är förfärande exempel på denna ”krockkultur”.

Men den kulturen – lyckligtvis i mildare form – finns på närmare håll. Extrema politiska rörelser drabbar samman i vårt land då och då. Striden om invandrarpolitiken är ett exempel. Ja, vi lyssnar ju också dagligen till det hätska tonfallet i amerikansk politik, liksom till en del nedlåtande inslag i vår egen politiska debatt, även om man där med glädje noterat ett och annat erkännande ord om motståndarens förslag.

Orsaken till denna ”krockkultur” har ofta djupa rötter. Svåra levnadsvillkor, politiskt förtryck och trångsynt undervisning, för att nämna några. Problem som är ytterligt svårlösta. Men det inträffar dagligen krockar som beror på enbart okunnighet, rädsla för det okända och någon sorts tradition att ens egna åsikter är överlägsna.

Smockan hänger i luften. Småkrockarna på fotbollsplanen eller i gathörnet präglas av samma självpåtagna överlägsenhet.

Glädjande nog finns det andra möten också. Människor som inte höjer rösten, som vet att en överlägsen attityd aldrig löser problemen, men att en strävan till saklighet och till att erkänna motståndarens förtjänster är den säkraste vägen till framgång. Väl att märka också för de egna idéerna. Berättelser från många folkhögskolor vittnar om att en strävan att förstå andra har lett till samförstånd och inte sällan till ett fruktbart samarbete.

Paldanius och Alms forskning om folkhögskollärarnas syn på sina kursdeltagare understryker denna inställning. Att en förändring är på gång bekräftas på många håll både i vårt land och internationellt.

Den kände samhällskritikern Ulrich Beck ger starkt stöd åt denna förändring. ”Politik kan inte vara bara rationell, den måste bli emotionell.” Det är viktigt att lyssna, vara rättvis, intresserad och skapa förtroende betonar han. Vi kan inte utradera uråldriga, religiösa eller andra kulturella motsättningar. Men vi kan sträva efter att förstå andras åsikter. Det leder till större lust att lyssna till motståndaren.

Lyssnandet minskar motståndet och öppnar för en dialog.

Kulturkrocken förbyts till kulturutbyte. Det är en enkel metod som vi kan pröva bland våra studiekamrater i arbetslaget eller i samhällslivet. Vårt tänkesätt kan förändras. Kulturmöten behöver inte bli krockar utan öppningar till nya utsikter och nya möjligheter. Framtiden kan förändras i hög grad, om dialogen och inte krocken blir tradition.

GÖSTA VESTLUND

13

MARIEBORG

Här föddes folkhögskolans pedagogik Enligt sägnen var det den ursprungliga ägaren till Marieborg som inspirerade till skolans internationella engagemang och pedagogiska ideal. Men Bo Zelei grävde fram den egentliga inspiratören ur gömmorna, en fritänkande visionär som lade grunden till den moderna folkhögskolepedagogiken. bild och text: staffan myrbäck

– Det var spännande med den här lite hemliga figuren som man inte hade berättat så mycket om, säger Be Zelei som skrivit en bok om Marieborgs förste rektor och dennes banbrytande pedagogik.

14

lutet är hjärtskärande. År 1939 brevväxlar den nye rektorn, Robert Myrdal, med sin företrädare, Filip Stenson, som vädjar till Myrdal: "Jag skulle i din frånvaro vilja ta avsked av det Marieborg, jag under hård och bitter kamp i alla fall har skapat. Jag har ju mina böcker och några få tillhörigheter att packa, det tar bara ett par dagar."

Filip Stenson hade kämpat in i det sista men förlorat striden. Efter fyra år som rektor och lärare på Marieborg tvingades han lämna skolan. Därefter försvann han in i skuggorna och föll i glömska. Nästan.

I sitt arbetsrum en trappa ned i Moahuset från 1986 letar Bo Zelei bland pärmar och pappershögar i bokhyllan.

– Här är de, säger han och plockar fram tre A3-sidor ur bokhyllan och breder ut sidorna på skrivbordet. Vi tittar på Filip Stensons minst sagt detaljerade schema för läsåret 19361937.

– Jag vet inte om det inspirerar eller förskräcker.

EXAMENSARBETE

Schemat löper med linjer och tät maskinskriven text som förgrenar sig över de tre liggande A3-sidorna. Här finns ingen ämnesuppdelning som historia, svenska, samhälle, svenska, biologi, geografi, matematik.

Bo Zelei lyfte upp Stenson ur glömskan när han gick folkhögskollärarutbildningen 1996. Han skulle skriva sitt examensarbete och Svante Falck, kollega till Bo Zelei på Marieborg, var på honom och sa: ”Stenson,

– Grunden för Stenson pedagogik, Marieborgsmetoden, var ett klart och genomtänkt bildningsprogram där man strävar efter att se på världen med en helhetssyn och formulera en världsåskådning, och sedan organisera studierna efter denna åskådning.

16

förstår du, honom ska du skriva om.”

– Jag hade aldrig hört talas om Stenson. Eftersom jag är historieintresserad kände jag direkt att det här skulle kunna vara någonting.

Svante Falck var med i Progressiv folkhögskola, en rörelse av folkhögskollärare på sjuttiotalet som var kritisk mot utvecklingen inom folkhögskolan och vill ha en förnyelse av folkhögskolan och pedagogiken. Filip Stenson blev en viktig förgrundsgestalt för rörelsen. Men det var också något i Filips Stensons person som fångade Bo Zeleis intresse. Han hade tidigare skrivit en bok om Finspång, en del av den handlar om lite udda figurer som gick sin egen väg och utmärkte sig på olika sätt.

– Jag tror att det hade betydelse när jag skulle skriva mitt examensarbete. Och så var det spännande med den här lite hemliga figuren som ingen inte berättade så mycket om.

Examensarbetet, som senare blev en bok, Filip Stenson och Marieborgsmetoden, var svaret på en fråga som

följt Bo Zelei sedan han började på folkhögskollärarlinjen i Linköping 1996: Vad är bildning? Men framför allt, vem var denne ständigt återkommande Filip Stenson som han hört talas om på Marieborgs folkhögskola?

SPÖKET WADSTRÖM

Robert Myrdal, bror till nobelpristagaren Gunnar Myrdal, var rektor i 23 år på Marieborg och hade konstruerat en officiell historik som hänvisade till att skolan arbetade i samma anda, nyfikenhet, kunskapssökande och internationella engagemang som herrgårdens ursprungliga ägare, Carl Bernard Wadström, vetenskapsman, uppfinnare och afrikaresenär på 1700talet som var stark motståndare till slavhandeln.

Efter att Myrdal tillträtt som rektor odlades sägnen om spöket Wadström som kommer på besök för att se till att skolan fortfarande arbetar vidare i hans anda. Marieborgs internationella engagemang sades komma från honom.

Problemet var att det inte var sant.

Var det någon som spökade var det Marieborgs förste rektor, Filip Stenson. I boken skriver Bo Zelei att de pedagogiska idealen och särskilt de internationella frågorna kom till Marieborg under Philip Stensons tid som rektor, åren 1934-1939. Här framträder bilden av en fritänkande och egensinnig visionär med en stark övertygelse om sina idéer om samhällsutvecklingen, framför allt om vad som borde göras och vad undervisningen skulle koncentrera sig på.

Det var en lundaprofessor som ledde in Stenson på folkhögskolan.

När Stenson, 31 år gammal, var klar med sin fil. kand. frågade professorn vad Stenson skulle bli. Stenson svarade: "Filosof." Professorn replikerade att Stenson i så fall måste ha något att filosofera om och rådde honom att göra en studie av folkhögskolan.

Sagt och gjort. Mellan 1928 och 1932 arbetade Stenson som lärare på Jakobsberg, Viskadalen, Hampnäs och Åsa folkhögskolor. Han hade tidigt nya pedagogiska idéer. På Åsa delade han in de studerande i mindre grupper, små studiecirklar i klassrummet.

Varje cirkel utsåg en studieledare.

Utifrån ett gemensamt frågebatteri sökte man svaret på olika frågor. Det handlade inte om att söka svar på enkla fakta utan om "sambandet mellan olika fakta", skrev Stenson.

EN FÄRDIG KURSPLAN

År 1934 grundade arbetarrörelsen i Norrköping Marieborgs folkhögskola och sökte en föreståndare för skolan.

Stenson sökte tjänsten. Det fanns flera sökande men Stenson hade redan pedagogiska idéer och en färdig kursplan, vilket ledde till att han anställdes som föreståndare.

Grundstenarna i sin pedagogiska metod, som han så småningom skulle kalla Marieborgsmetoden, var Problemschemat, Självverksamheten och det Kollektiva samarbetet, en metod som Stenson senare skulle utveckla och beskriva i sin bok Fredens och

samarbetets problem.

Stenson började med att inventera elevernas kunskaper. De fick svara på frågor om vilka ekonomiska, sociala och politiska händelser och problem som stod i förgrunden nationellt och internationellt, och vilka moraliska problem som för närvarande diskuterades. De fick inventera sina fientliga, vänskapliga och likgiltiga relationer till företeelser i tiden. Svara på frågor som: vad gagna oss mest, konkurrens eller samarbete? Är våld ett tecken på svaghet eller styrka? Vad menas med att handla förnuftigt?

Det schema Stenson ritade upp, som det framträder läsåret 1936-1937, var omfattande och mycket detaljerat.

Anslaget var helt och hållet problemorienterat och satte in människan i ett världsperspektiv. Här fanns inte den traditionella ämnesuppdelningen.

Man skulle söka sambandet mellan fakta, mellan Europa och Afrika, Europa och främre orienten, Europa och Indien, forntid och nutid, flodkulturer, medelhavskulturer, religioner och filosofier och mycket mer.

GEMENSAM UPPGIFT

Eleverna fick en gemensam uppgift som bröts ner i mindre uppgifter som eleverna, två och två, arbetade med i samråd med lärarna och diskuterade disposition och förberedelse för redovisning. Varje elev agerade sedan som lärare och föreläste i sitt specialområde med lektion och tentamen. När eleverna tagit del av varandras kunskaper fick var och en skriva ner en redogörelse och reflektion över vad de lärt sig.

På våren avslutades läsåret med att de studerande redovisade sina kunskaper och färdigheter offentligt, vilket fick stora rubriker i lokalpressen. Tidningens reporter skrev att "man har stannat vid dialogformen för föreläsningar, då den verkar frigörande, och två och två talade nu eleverna över så omfattande ämnen som Livsupphällets problem i totalöverblick, Europas kolonisationssträvanden i Orienten,

17

Filip Stenson blev på sjuttiotalet en förgrundsgestatl för Progressiv folkhögskola, en rörelse bestående av folkhögskollärare som ansåg att folkhögskolan stelnat i sina former och sin pedagogik.

18

Europas försörjningsproblem och Europa-Afrika."

Reporten var förbluffad över vilka kunskaper ungdomarna inhämtat på ett halvår. Han skrev att en av eleverna tog till orda och uttryckte tacksamhet över att ha fått vara med under denna första kurs och att skolans arbetsmetoder gett dem mer än vad de trodde från början. "Störst förtjänst härav har rektor Stenson, som varit både rektor och kamrat för oss" OVANLIG MEN INTE UNIK

Stensons arbetssätt var minst sagt ovanligt men inte unikt. En annan lärare som arbetade med liknande metoder var Björn Sterner som satt i tidskriften Folkhögskolans redaktion. Även han sökte metoder för effektivt grupparbete och kollektiv samverkan som han utvecklade på Brunnsvik och Viskadalen. Liksom Stenson använde Sterner frågelistor, sammanträden och rollspel där olika perspektiv på problem får mötas. Men Sterner hade en mer öppen metod och planerade undervisningen tillsammans med de studerande. Sterner menade att folkhögskolans viktigaste uppgift är att "så gott det går lära våra elever tänka själva och handskas med det intellektuella arbetsredskapet, boken" och att folkhögskolan måste "föra de unga till problemen och lära dem goda metoder för problemlösning."

Nere i Bo Zeleis arbetsrum i Moahuset studerar vi Stensons mycket detaljerade schema. Där finns inte mycket utrymme för eleverna att påverka. I boken redovisar Bo Zelei dokument som visar att Stenson var uppskattad som lärare men elever vittnade också om att han kunde vara mycket styrande och stundtals så hård i sin kritik vid uppsatsskrivning och diskussioner "att eleverna ej uppmuntrats till vidare studier eller diskussioner". Även om Stensons problemschema inte lämnade mycket utrymme till eleverna var det nya med hans idéer att eleverna inte skulle sitta passiva

och lyssna utan själva vara aktiva och tillsammans söka kunskap som de redovisade för varandra.

– Idag styrs vi också mycket av kursplaner. Så frågan är om det är bättre att ha sin egen kursplan än en utifrån styrd plan, säger Bo Zelei.

Efter fyra år upphörde Stensons experimentskola. Skolan hade sedan starten brottats med svåra ekonomiska problem. Styrelsen föreslog en ny rektor, Rober Myrdal, och att Stenson skulle få tjänst som extralärare.

Den främsta orsaken till förslaget, skriver Bo Zelei, var antagligen ekonomin. En annan orsak var troligen att styrelsen ville ha en rektor med närmare anknytning till arbetarrörelsen som kunde övertyga dess olika grenar att stödja skolan ekonomiskt. Även om Stenson anpassade sina mål utifrån rörelsens önskemål framträder ändå bilden av en fritänkare som följde sin egen vision och plan och som svårligen lät sig styras.

Men Stenson tog strid för sitt skötebarn. Han gick inte med på att fortsätta som extralärare. Stenson kontaktade namnkunniga personer som stödde honom i kampen om rektorsposten, bland annat studiecirkelns fader, den socialdemokratiske riksdagsmannen Oscar Olsson.

Men det var förgäves.

SLITET OCH FÖRFALLET

När Myrdal kommer till Marieborg var skolan mycket sliten och förfallen.

Han hade ett tiotal år bakom sig på folkhögskola och Stenson var en av de frågor han måste ta itu med. Stenson kände sig utmanövrerad. Han fick flera förslag men alla gick ut på att han lämnade Marieborg. Bo Zelei redovisar den gripande brevväxlingen mellan Myrdal och Stenson och hur Stenson kämpar en hopplös kamp för att ha fortsatt kontroll över sitt verk, fram till hans vädjan i sitt sista brev till Myrdal, att få ta farväl av Marieborg.

Men Stenson lämnade inte Marieborg som en bruten man. Redan

under hösten 1939 var han med att grunda Fredshögskolan som skapats tillsammans med bland andra Karin Boye och Oscar Olsson och var direkt verksamhet där under det första verksamhetsåret. Men han skulle även lämna Fredsskolan på grund av samarbetssvårigheter.

TIDIG MED MILJÖFRÅGORNA

Stenson skrev ett flertal böcker och titlarna säger något om hans engagemang. Han var tidig med Miljöfrågorna. Förutom Fredens och samarbetets problem skrev han Det planetära självmordet, Kampen om framtiden, Idéernas demokrati, I våldets återvändsgränd, Människan mellan liv och död. År 1963 tilldelades han Svenska freds- och skiljedomsförenings fredspris och 1971 föreslog danska Stortingets nobelkommitté att Stenson skulle få Nobels fredspris.

Det dröjde 38 år innan Stenson återvände till Marieborg, år 1978.

Stenson var då 82 år . Han var överraskad av att finna att hans arbetsme-

toder fortfarande var i arbete. Samma år dog Filip Stenson och det dröjde ytterligare 32 år innan han fick sin fulla upprättelse och skolan inrättade Stensonrummet, tack vare Bo Zelei.

I boken skriver Bo Zelei att Myrdal med viss rätt kände sig som den som lade grunden till Marieborgs verksamhet och profil. Han fick ordning på ekonomin och räddade skolan från nedläggning. "Olyckligt är emellertid att den egentlige grundaren och den store pedagogen försvann ur historieskrivningen", skriver Bo Zelei. Det var Stenson, inte Myrdal, som lade grunden till Marieborgsmetoden, både namnet och metoden.

Vi lämnar Moahuset och går över grusplan till den ursprungliga skolbyggnaden, en vitputsad byggnad med två flyglar där allt en gång började. En trappa upp ligger det nyinredda Stensonrummet, granne med Myrdalrummet.

– Det är skönt att de kan finnas bredvid varandra utan att det blir gräl och bråk.v

– Filip Stenson förde in de internationella frågorna i Folkhögskolan och hans temapedagogik lever kvar på Marieborg.

De allmänna kurserna har teman som Internationellt, Människan och Samhället, Människan och naturen. På åttiotalet bjöd skolan in människor från olika konflikthärdar i världen, bland annat ANC-medlemmar som studerade på Marieborg.

"Filip Stenson och Marieborgsmetoden" kan köpas på Vulkan.se som E-bok (25 kr) eller pocket (99 kr).

19

M A L M F Ä LT E N

– Fortfarande tror nog många att vi är ett krisområde, trots den enorma skjuts vi har just nu, säger Kenneth Stålnacke (till höger), rektor på Malmfältens folkhögskola tillsammans med förre rektorn Harald Eriksson.

Både har tidigare varit kommunalråd i Kiruna.

Gruvan lockar bort från studierna Gruvboomen i malmfälten har gjort Kiruna till ett av Sveriges hetaste tillväxtområden. Men gott om jobb betyder färre deltagare som vill vidareutbilda sig.

Nu väljer Sveriges nordligaste folkhögskola att istället satsa på volontärsutbildning i Afrika text och foto: torbjörn bergström et är fantastiskt att få vara med om den boom vi upplever häruppe. Men när företagen jagar folk så har de unga inte tid att studera, konstaterar Kenneth Stålnacke, rektor för Malmfältens folkhögskola i Kiruna, som är belägen i ett av Sveriges främsta och just nu hetaste tillväxtområden.

Gula och röda höstlöv virvlar runt på parkeringsplatsen utanför skolan, bara tio minuters promenad från centrum. Det välbekanta smattret från dubbar mot asfalt påminner om att en lång vinter är i antågande. Folkhögskolans matsal erbjuder en magnifik utsikt in mot staden och det mäktiga fjällmassivet där den första snön lagt sig på topparna.

– Vid klart väder har vi Kebnekajseutsikt från matsalen. Det är få restauranger som kan skryta med det, säger en stolt Kenneth Stålnacke.

20

Europa genomgår nu en av de svåraste kriserna under efterkrigstiden.

Arbetslöshetssiffrorna stiger i de hårt drabbade euroländerna. De är de unga som drabbas allra svårast. Under hösten har effekterna börjat märkas även i Sverige där det dagligen rapporteras om nya varsel och uppsägningar. Men det finns undantag. I Norrbotten, och då främst i malmfälten, är läget det motsatta. Företagen söker med ljus och lykta efter arbetskraft. Nya gruvor öppnas och arbetsgivarna lockar med jobb och bra lön. En drömsituation för den landsända som under decennier förknippats med arbetslöshet och krisstämpel. Men för folkhögskolan så betyder de goda tiderna svårigheter av ett annat slag. Många unga ratar skolan när det går att få jobb utan satsa flera år på studier.

VARFÖR SKA MAN PLUGGA?

– Varför ska man plugga när man som ung kan få fast jobb hos lkab?

Så resonerar många av de vi känner,

21

Magnus Larsson och Emma Tuveberg känner suget från Kirunas expansiva arbetsmarknad men har valt att studera på Malmfältens allmänna linje.

säger eleverna Magnus Larsson och Emma Tuveberg som båda läser på folkhögskolans allmänna linje.

I gruvan kan man komma upp i mellan 30 000 – 40 000 kronor i månaden. Då är det inte så konstigt gruvan lockar mer än skolbänken.

För Emma och Magnus har tiden på folkhögskolan varit en bra tid i deras liv, trots att de har känt suget från en allt hetare arbetsmarknad.

– Det här är en jättebra skola som är mycket friare och flexiblare än gymnasiet, säger Magnus Larsson som går här för att läsa upp betygen.

Emma Tuveberg hade svårt med matten i gymnasiet och siktar på att klara av den kursen här på folkhögskolan.

KLASSISK MARK

– Har man en gång fått jobb hos

lkab så blir man nog fast där. Har man vant sig med en bra månadslön så ska det mycket till för att börja plugga, säger de både eleverna som svar på min fråga om hur skolan ska bära sig åt för att att locka fler unga i malmfälten till att börja studera.

22

En av skolans tidigare rektorer, Harald Eriksson, berättar om den bildningstradition som finns i malmfälten och som folkhögskolan är en del av.

– Det här är klassisk arbetarrörelsemark där kultur och folkbildning spelat en stor roll i alla tider. Det finns en röd tråd tillbaka till när Kiruna anlades för drygt hundra år sedan.

Kiruna byggdes som mönsterstad där kultur, goda arbetsvillkor och drägliga förhållanden för männen i gruvan och deras familjer var viktiga inslag. Den traditionen lever vidare än idag, säger Harald Eriksson och berättar om de samarbeten med olika kulturföreningar i Kiruna som folkhögskolan har för att bevara bildningstraditionen.

Kiruna har under de senaste åren hamnat i blickpunkten på flera andra sätt. Gruvorna i malmfälten står för 90 procent av all utvinning av järnmalm i hela Europa. En uppmärksammad effekt av gruvans expansion är att sprickorna som orsakas av gruvbrytningen kommer allt närmare stadskärnan. Planeringsarbetet är i full

gång för den stadsomvandling som innebär att delar av staden ska jämnas med marken och flyttas ett par kilometer. Hela Kiruna har blivit ett eldorado för forskare som ser staden som ett levande laboratorium.

– Egentligen är det en drömsits för oss i Kiruna. Men den positiva utvecklingen har inte fått genomslag i mediarapporteringen.

Det sviktande elevunderlaget har fått skolledningen att fundera på nya nischer. Förutom konstutbildning och datakörkortsutbildning på distans så har folkhögskolan inlett ett samarbete med statliga lkab.

Gruvbolaget närmar sig stora pensionsavgångar samtidigt som det behöver rekrytera personal, vilket lett till att det har ruckat på sina krav att alla anställda ska ha genomgått treårigt gymnasium. Skolan erbjuder nu lkab att de som anställs och saknar godkänt i kärnämnena kan få läsa in kurserna på skolan. Samarbetet är inlett och bolaget uppges vara positiv.

Men det är ännu oklart när och om utbildningen blir av.

BLICKARNA MOT AFRIKA

Att Sveriges nordigaste folkhögskola, belägen mitt i basnäringarnas eldorado i det karga malmfälten, har långt gångna planer på en volontärsutbildning i Zanzibar, en ö i Indiska oceanen, är kanske mer oväntat. Utbildningen ska ha sin bas i Kiruna där deltagarna får räkna med ett par resor till Zanzibar för att på ort och ställe arbeta med volontärsarbete. Konkret handlar det om att utbilda elever på plats i bland annat datakunskap, turism och entreprenörskap. Behoven är stora och målet är att främst nå kvinnorna i Zanzibar. Skolan har fått loss en kvarts miljon kronor för att göra en förstudie och väntar nu på besked om mer pengar för att dra igång utbildningen.

– Det är nog ganska otippat att vi som befinner oss 20 mil norr om polcirkeln drar igång en utbildning i Afrika. Men det är både kul och viktigt

att hitta nya vägar när det är svårt att locka elever till de etablerade linjerna, säger kenneth Stålnacke.

Folkhögskolan i Kiruna har varit hotad i omgångar under dess långa historia. Men nu känns situationen ganska trygg, tycker Kenneth Stålnacke och lutar sig tillbaks i stolen och smuttar på en kopp kaffe. Skolan har startat ett separat bolag som driver hotell och en toppmodern konferensanläggning inne på folkhögskoleområdet och som drar in pengar till skolans drift. Fast helt konfliktfritt har det inte varit. Kritik har riktats mot satsningen där flera privata intressenter grymtat över att skolan konkurrerar med privata hotell- och turistföretag i kommunen.

RETRÄTTPOST

I takt med att elevunderlaget sviktat har en del av lokalerna blivit överflödiga. Det har lösts sedan Rymdgymnasiet, en fristående gymnasieskola, hyrt in sig de tomma lokalerna. Ett bra sätt att dra in pengar och ordna matgäster så att vi har råd att hålla restaurangdelen igång, konstaterar Stålnacke förnöjt.

Men hur är det då med ryktet om att rektorsjobbet på folkhögskolan är en reträttpost för avdankade socialdemokratiska kommunalråd? Både Stålnacke och Eriksson har tidigare varit de högst politiskt ansvariga i kommunen. Båda skrattar gott när frågan kommer på tal. Kenneth Stålnacke berättar till och med om hur teateramatörerna i den lokala nyårsrevyn gjorde ett stort nummer av detta.

Med viss finess, konstaterar han.

– Det var faktiskt väldigt kul. Det är nog sånt man får bjuda på, säger han och får medhåll av före rektorn och förre kommunalrådskollegan, Harald Eriksson: –Jag är helt övertygad om att Kenneth fick jobbet för att han var den mest lämplige. Men vi får nog båda finna oss i att ryktet om reträttpost kommer att leva kvar bland Kirunaborna ändå.v

23

BOKA SFHL-VECKAN 18-21 MARS! sfhl–veckan äger rum 18-21 mars 2013, denna gång på Djurönäsets kursgård. Planera redan nu tid i din almanacka för att delta! Kursprogrammet med detaljer kommer att publiceras i

januari 2013 på SFHL:s hemsida. Där kommer det också att framgå hur du anmäler dig.

Bland de kurser som kommer att erbjudas finns: Facklig grundkurs, Arbetsmiljö Grund,

Skolformsfrågor, Förhandling, Lönebildning och HBT-frågor.

SFHL-Nytt (november 2012) har gått ut till alla lokalavdelningar/folkhögskolor! Se till att du får en kopia!

Kartläggning av folkhögskollärare vad gör ni på folkhögskolorna?

Vilka är ni – folkhögskollärare?

Syns ert arbete? Hurdå? Vilka arbetsuppgifter har ni?

Det här är nu frågor som folkbildningsrådets utvärdering av folkhögskolläraren ställer i

sitt kartläggningsarbete som ska relateras till folkbildningens fyra syften. Självklart är det folkhögskollärarna som kan och ska svara på dessa frågor och vi, SFHL, är med och följer arbetet genom att jag sitter i referens-

gruppen. Har du tankar och funderingar får du gärna höra av dig till mig. På www.sfhl.se finns mer information.

Ingela Zetterberg Förbundsordförande Tel. 08-7376897

Dags att söka stipendium ur SFHLs solidaritetsfond du kan söka två slag av stipendier: resestipendium eller projektstipendium. En enskild medlem kan få resestipendium för resa till ett land för att söka nya kontakter eller utveckla de man har och få igång ett samarbete.

För att få projektstipendium ska du ha kommit en bit på väg och ha lite mer klara mål. Du vet syftet och ungefär hur du ska komma dit. Projektstödet söks i regel av lokalavdelning, ett distrikt, eller en förening med syftet att driva det aktuella projektet, och där medlemmarna är knutna till en eller flera folkhögskolor.

Du kan söka medel både för fackliga projekt, t ex att stötta uppbyggnad och utveckling av en facklig lärarorganisation, och för folkbildningsprojekt, dvs. bygga upp en studiecirkelverksamhet, starta en folkhögskola eller annan form av vuxenutbildning. ansökningstiderna är 10 januari och 10 juni varje

år. Ansökningarna bedöms av en grupp bestående av de 8 internationella sekreterarna i distrikten,

24

och SFHLs internationelle sekreterare. Denna grupp lämnar rekommendation till förbundsstyrelsen som beslutar. Det som sedan krävs är en rapport efter genomförd aktivitet, där det framgår vad man gjort, vilka man träffat och vilket resultatet blev, och hur pengarna använts. På SFHLs hemsida finns mer information om stipenderna. förutom solfonden finns andra pengar att söka,

t.ex. hos Forum Syd, som får pengar från SIDA, för bistånds- och utvecklingsarbete. En annan väg är att via SFHL/Lärarförbundet söka hos LO-TCO Biståndsnämnd, men det är begränsat till rena fackliga projekt, av lite större omfattning. ett tredje sätt är att söka stipendium hos Lärarförbundet. Dessa stipendier är enbart för fackliga studier eller projekt, inte för folkbildningsprojekt. ansökningstiderna är 15 mars och 15 okt.

Rikard Lilljeqvist, Internationell sekreterare, SFHL, 070-219 86 01, rikard.lilljeqvist@folkbildning.net

MINNESORD

En djup humanist som kunde lyssna när jag nåddes av beskedet om

Bengt Mattis död gick mina tankar till min tid som journalistlärare på Kalix folkhögskola för tjugo år sen.

Jag hade arbetat ett par år på skolan och såg Bengt gå med allt tyngre steg på sitt polioskadade ben mellan hans lilla tvåa på skolområdet och folkhögskolan.

Bengt var 56 år. Hans far, lastbilschauffören, kommunisten och fackföreningsledaren, hade dött i hjärtinfarkt innan han fyllt sextio år.

Bengt hade ärvt sjukdomen och riskerade att gå samma väg. Kärlen slammade igen, hjärtat pumpade hårdare och blodet flöt trögare genom kroppen. Men till skillnad från sin far fick han möjlighet att operera sig och förlänga sitt liv.

Två år senare satt vi i hans lägenhet och pratade om vad operationen betytt. För Bengt var operationen något mer än att den förlängt hans liv. Den var en akt av det solidariska samhället. Han behövde bara betala några hundralappar för en operation som kostade 250 000 kr.

Vi talade om hans tid som ”ryggsäckspedagog”. Så kallades han, berättade han med ett leende och viss stolthet, när han på sjuttiotalet for runt i Tornedalen med ryggsäck och sov över på olika platser. Den formella titeln var bygdekursledare.

Bengt Matti kom från Tornedalen och byn Korpilombolo, som betyder ”den lilla sjön i ödemarken”. Eftersom mamman kom från Småland var svenska hans modersmål, vilket innebar att han slapp uppleva det språkförtryck som meänkielitalande tornedalska skolbarn var utsatta för, att inte få tala sitt modersmål, vare sig på lektioner eller raster. Bengt lärde sig sedan att prata tornedalsfinska,

som han och brodern Börje sedan pratade med varandra hela livet.

Bengt tillhörde den tidiga generationen ungdomar i Tornedalen som gick realskolan. Efter gymnasiet tog han klivet ned till universitet i Uppsala. Sen for han hem och började arbetet som bygdekursledare. Det blev ytterligare en tur söderut och arbete på Utrikespolitiska institutet innan han i slutet av sextiotalet återvände för att stanna för gott i Norrbotten och Kalix folkhögskola där han arbetade som folkhögskollärare fram till sin pensionering. Folkbildningen fortsatte han med till livets slut. bengt var framför allt medmänniska och djup humanist. Bildningen, folkbildningen och framför allt kulturen, särskilt i Norrbotten och på Nordkalotten, var hans liv och, vågar jag påstå, hans kärlek.

Bengt var min kollega på Kalix Folkhögskola, där han var lärare i samhällskunskap, historia och föreståndare på fritidsledarlinjen.

I början av åttiotalet var han också min lärare. Bengt var inte bara en bra lärare. Han var en mycket bra lärare. Alltid genomtänkt, alltid lyssnande och alltid intresserad av vad man hade att säga. Även om det man sa inte alltid var så genomtänkt. Jag hörde honom aldrig säga att ”det stämmer inte”.

Jag hörde honom aldrig säga: ”Så här är det.” Bengt predikade aldrig.

På sitt mjuka sätt resonerade han, lågmält, eftertänksamt och fick oss att lyssna och öppna oss för andra tankar än våra egna. För Bengt var det viktiga att eleverna trodde på sig själva, inte på honom som lärare. Han gladde sig åt elever som trodde starkt på något som bottnade i egen reflektion – även om han själv tyckte tvärtom.

Bengt hade sedan barndomen en polioskada som gjorde att han haltade kraftigt. Jag frågade honom en gång hur det hade påverkat honom. Han svarade att man måste ha som utgångspunkt att ett handikapp är en livslång bearbetning. Men det var viktigt för honom att inte fastna i handikappet, och även om det hade funnits mörka stunder hade det aldrig påverkat honom i hans arbete.

Däremot kunde han känna en samhörighet när han hade kurser med handikapporganisationer.

Handikappet påverkade också hans människosyn, för var det något som kunde få den milde och lågmälde Bengt att koka av vrede var det när någon bar sig dumt åt mot människor med funktionshinder.

Bengt var socialdemokrat men tyckte att mycket av dagens diskussioner och tänkande ersatts med politiska slagord som inte förklarade någonting. På dörren till sitt arbetsrum hade Bengt en skylt där det stod: Vägra vara ytlig. Han sa en gång att folkbildningens kanske viktigaste uppgift var just att vägra vara ytlig. Det innebar att inta ett reflekterande, nyfiket och sökande förhållningssätt. Det var frågandet, inte svaren, som var det viktiga.

Ibland används epitet ”fin människa” om någon. Det är det första som kommer till mig när jag tänker på Bengt. Han blev 76 år.

STAFFAN MYRBÄCK

25

SFHL

Folkkbildningsutredningen vill att Folkbildningsrüdet regelbundet ser Üver de administrativa krav som upplevs betungande av särskilt smü folkhÜgskolor och studiefÜrbund. Utredningen anser ocksü att den mekaniska hälften/hälftenfÜrdelningen smellan folkhÜgskolor och studiefÜrbund som oskälig. Pü bilden Pia Brundin, utredningssekretare, och Erik Amnü som lett utredningen. Foto: Staffan Myrbäck

Vill ge folkhÜgskolan en stÜrre del av statsbidraget Separata utvärderingar FolkhÜgskolan borde fü en stÜrre del av statsbidraget än studiefÜrbunden. Det framgür av folkbildningsutredningens betänkande som fÜrslür att tvü statliga myndigheter für i uppdrag att gÜra separata utvärderingar av folkhÜgskolan och studiefÜrbunden vart tredje ür. staffan myrbäck sedan staten 1991 avreglerade folkhÜgskolan och Üverlät till folkbildningen att skÜta fÜrdelning av bidrag och granskning av sig själv genom Folkbildningsrüdet har staten genomfÜrt tvü stora statliga utredningar av folkbildningen.

Det är alldeles fÜr sällan anser Folkbildningsutredningen som i oktober lämnade sitt betänkande Folkbildningens sam-

26

hällsvärden – en ny modell fÜr statlig utvärdering. Istället fÜreslür man att folkbildningen utvärderas vart tredje ür av statliga analysmyndigheter, oberoende av folkbildningen. Utvärderingen fÜreslüs ske pü uppdrag av en arbetsgrupp sammansatt av representater fÜr de

departement som pü olika sätt har med folkbildningen att gÜra, som utbildning, arbetsmarknad, kultur, folkhälsa och civilsamhälle. FÜrslaget innebär ocksü att utvärderingen av folkhÜgskolor och studiefÜrbund utreds som separata enheter och att man i framtiden tar fasta pü

!

" # "!# ! !! #

" # +

" ! # ! ! %

"! ! !+

" ! # # !! %

"

+ !! " # # ! " # " ! ! !!

!#

" # + ! ! # 3124 # ! !

" 26 )

+ " "! "! " " # !

!

!! " ! ! #!

# #"$ " !

+

!! *,, "+ + , #, " ,31242-5129:) " "! ! "! + &$%'+ " !!

"

!! " (

# + . + ! 151-7769117 , 181:-766464

skillnaderna i respektive verksamheter.

I utredningen berör man också den administrativa överbyggnaden inom folkbildningen och menar att den idag är stor och växer. En anledning beror på nya redovisningskrav från statsmakterna och folkbildningsrådets kvalitets- och säkerhetsfrågor, vilket ökar pressen på särskilt små folkhögskolor och studieförbund som tvingas lägga mer resurser på att uppfylla kraven och upplever dem som tunga pålagor. Utredningen föreslår att Folkbildningsrådet i sin årliga skrivelse anger vilka åtgärder man vidtagit för att frigöra mer resurser från administration till lokal folkbildningsverksamhet. utredningen föreslår också att man slopar de sju verksamhetsområdena och enbart behåller de fyra syftena med folkbildningen. Istället kan syftena utvecklas med kompletterande skrivningar som belyser demokratiska utmaningar idag, bl. a människors lika värde, hållbar utveckling och ett globalt ansvarstagande.

Folkbildningsrådet bör även få ett tydligare uppföljningsansvar, dels vad gäller syftena med anslaget, dels hur folkbildningen når ut till nya medborgargrupper.

Utredningen är också kritisk till att statsbidraget schablonmässig delas på hälften mellan folkhögskolor och studieförbund. Sett till samhällsnyttan har folkhögskolorna en större andel deltagare med lägre utbildningsnivå och har därmed större förutsättningar att motverka utbildningsklyftor och att fler blir behöriga till högre studier eller till jobb.

D E B AT T

Besök tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, kommentera artiklar i tidskriften eller mejla inlägg till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

Vag gör folkbildningen för att utveckla ekonomisk demokrati? folkbildningens viktigaste uppgift är att stärka och utveckla demokratin. Statsvetare delar in demokratin i ekonomisk, politisk och social, där ekonomisk demokrati är förutsättningen för de andra. Då spekulationsekonomin har sedan länge kommandot över politiken, råder ekonomisk diktatur. Detta beskrev nationalekonom Karl Polanyi redan 1944 i sin bok ”Den stora omvandlingen” med ”Det mänskliga samhället har till alla delar blivit ett bihang till det ekonomiska systemet”. Han förfasades över mellankrigstidens hyperinflation och en politiskt oreglerad finansmarknad med våldsam aktiespekulation, som ledde till 1930-talets djupa depression och nazismens framväxt. Med en världsekonomi som gungar p.g.a. extrem värdepappers- och valutaspekulation ihop med en gigantisk skuldökning, blir utvecklingen riktigt obehaglig. Enligt Världsbanken används idag 97 kr av 100 till spekulation.

Sedan SCB började mäta ojämlikheten 1975, har klyftorna aldrig varit större. Idag äger en procent av Sveriges rikaste nästan hälften av alla tillgångar som värdepapper och pengar. Och allt bara fortsätter. I denna extrema ojämlikhet göds förstås kriminalitet, psykisk ohälsa, missbruk, intolerans och konflikter. Var fjärde ungdom har inget jobb och 125 000 varken jobbar eller studerar.

För 25 år avreglerades politiskt kredit- och valutamarknaden i Sverige. I ett slag överlämnades den ekonomiska politiken till storbanker och finansbolag. När spekulationsbubblorna blåses upp, gör finanssektorn enorma vinster. När bubblorna spricker, vältras förlusterna över på staterna och stat-

skulderna skenar. Med avregleringen ökade bankernas utlåning kraftigt. På 20 år har hushållens skulder tredubblats. Idag är skulden per hushåll i snitt nästan det dubbla av dess årsinkomst. Hos unga är det fyra gånger. Hälften betalar inte av på sina lån. De betalar endast ränta. År 2011 hade en svensk av sju betalningsanmärkning hos Kronofogden. Konsumtionen har blivit en social markör, vem Du är och vem Du vill vara. Men ekosystemens gränser har redan sprängts. Och snart en temperatur som klotet inte haft på 20 miljioner år med enorma konsekvenser.

Paradoxen är, att det i hög grad är anställdas egna pensionspengar som finanssektorn mot höga avgifter flyttar runt på världens börser för att maximera avkastningen. I AP- och tjänstepensionsfonderna finns 2 400 miljarder. Hade pengarna istället lånats ut till att ställa om hållbart, skulle avkastningen bli stabil och högre än börsens eviga uppgång och fall. Framförallt hade jobb skapats i Sverige.

Lärarförbundet och SFHL har svalt finanssektorns mantra, att börsplacering är ett sparande.

Stockholmbörsens tidigare chef Bengt Rydin har sagt: ”Börsplacering är inget sparande utan ett risktagande”. Man kan vinna men likaväl förlora precis allt. Lärarförbundet hade ifjol 400 miljioner placerade i värdepapper och SFHL sex millioner. Besluten är demokratiskt fattade i respektive organisation men utan djupare analys och konsekvensbeskrivning. Besluten går på tvärs att stärka och utveckla demokratin. Vad gör folkbildningen för att utveckla ekonomisk demokrati?

Jan-Åke Blomqvist, SFHL-ordförande på Malungs folkhögskola

27

D E B AT T

Besök tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommentera artiklar i tidskriften. eller mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

Statsbidraget räcker inte till – trots att lärarna arbetar mer än någonsin man kan undra hur det ska gå

med värnandet om vår verksamhet när man tar del av SFHL-ordförandens synpunkter i ledaren i Folkhögskolan 6/2012. Redan språkbruket gör mig bekymrad: ”Beställaren värderar om resultatet motsvarar kostnaden för insatsen”.

Staten är alltså beställaren och vi är utförare. Det här sättet att se på saken är ju inte riktigt vad man förväntar sig av en stark, frisk och fristående kraft som frimodigt tolkar sitt uppdrag och utvecklar verksamheten utifrån det omgivande samhällets krav. Kom ihåg att det finns ett mycket viktigare värderingsinstitut – våra deltagare!

Det är de som i slutänden avgör om våra kurser lever upp till kvalitetsmåttet. Och de kurser som inte gör det, kommer inte att kunna rekrytera deltagare. Så pass enkelt är det.

Vidare: ”Det räcker inte med att säga att vi vill ha högre statsbidrag!

Staten och regeringen begär att få något tillbaka för sin investering. 3,2 miljarder är mycket skattepengar! Är det inte då dags att förklara och kanske visa på att folkhögskolan är beredd att förändras och beredd att möta samhällets krav – också imorgon?”

Har vi alltså anledning att tro att stat och regering inte får tillräckligt tillbaka för investeringen? Har någon sagt det? Vi har under det senaste decenniet utvärderats gång efter gång. Varje gång har folkhögskolan klarat granskningen utmärkt.

Men knappt har bläcket torkat förrän ifrågasättandet är igång igen.

Och det ständiga ifrågasättandet har lett till att våra egna företrädare anpassat sig till maktens sätt att med rynkade ögonbryn betrakta vår verksamhet.

28

Av de 3,2 miljarder som folkbildningen får delas ungefär hälften ut till folkhögskolorna. Det är nålpengar i ett lite större sammanhang! De fyra jobbskatteavdragen har kostat 70 miljarder kronor. Så om man hade reducerat jobbskatteavdragen med två procent så hade staten fått ett helt folkhögskoleprogram till. Jodå, Nej, det räcker inte med att säga att vi vill ha högre statsbidrag. Vi måste säga att vi vill ha mycket högre statsbidrag. Pengarna räcker inte till att bedriva verksamhet med hög kvalitet som det nu är.

Jag har arbetat som rektor på Åsa folkhögskola i mer än 16 år.

När jag kom till skolan hade vi 15 internatboende. Skolan var stängd fyra veckor på sommaren för att underlätta utlägg av semestrar. Vi hade 38 lärarledda lektioner per vecka. Lärarna hade tämligen rimliga arbetsvillkor. Ekonomin var inget problem på den tiden.

Idag har vi 78 boende på internatet, skolan är aldrig stängd, vi hade i somras ett utbud av 27 sommarkurser. För heltidsstudier krävs 30 lektioner per vecka och det är precis vad vi har. När det finns praktiska inslag hamnar vi under 30 lärarledda lektioner, men det är likväl planerad undervisning som pågår. Lärarnas arbetstidsavtal har omförhandlats i omgångar, och nettoeffekten är att lärarna arbetar mer idag än de gjorde för 16 år sedan. Trots detta är det svårt att få ekonomin att gå ihop! Åsa folkhögskola gjorde år 2011 ett underskott på mer än 900 000 kronor. i samma nummer av tidskriften finns

ytterligare inslag som vittnar om hur maktens tänkande blivit vårt eget tänkande. Martin Humble

säger i ett inlägg att: ”idag hankar sig många skolor fram – ofta med konferensverksamhet eller uppdragutbildning som tvungen ekonomisk stödverksamhet. Vi riskerar att göra oss beroende av intäkter som kanske inte ens går att förena med en folkbildningstradition.”

God middag! Tror Martin att vi gjort oss beroende av sidointäkter för att vi är slappa i tanken? Eller rekommenderar du att skolorna istället går i konkurs?

Och vidare: ”Borde vi istället inte lägga mer kraft för att arbeta med vårt pedagogiska och folkbildande uppdrag – där mötet mellan olika människor, frivillighet och delaktiga deltagare är i fokus.” Är det inte det vi gör? Men det är inte gratis! Det behövs pengar – mer pengar - för att bedriva verksamheten. När krubban är tom, bits hästen. Inför år 2012 fick vi en pris- och löneomräkning på 1 procent medan inflationen låg över 3 procent. Många skolor lever under en väldig ekonomisk press.

När det totala inflödet av pengar minskar, kommer fördelningen av medlen i fokus. Studieförbunden vill ha mer av den gemensamma kakan, RIO-skolorna känner sig missgynnade av momsreglerna osv.

Istället för att jamsa med i maktens sätt att argumentera, borde Ingela och hela förbundet stå upp för SFHL:s roll att vara en företrädare för skolformen.

För att lyckas bevara och utveckla verksamheten krävs mer pengar till folkhögskolorna. Jag tar det igen för säkerhets skull: mer pengar till folkhögskolorna!

Urban Lundin, rektor Åsa folkhögskola Ingela Zetterberg avböjer att svara

Rikard Lilljeqvis är internationell sekreterare i SFHL och sitter i förbundsstyrelsen

D E B AT T

KRÖNIKA

Det krävs ett mer aktivt SFHL

På ett hotellrum i Dar es Salaam

jag tackar urban lundin för möj-

ligheten att förtydliga mitt debattinlägg och jag konstaterar att vi i sak är överens. Folkhögskolan är i skriande behov av ett ökat ekonomiskt stöd – något jag påpekar i alla samtal jag för med politiska företrädare och i varenda intervju och debatt jag medverkar i. Men ”mer pengar till folkhögskolorna” är inget argument i sig, och att språkbruket skulle vara ett problem som Urban Lundin hävdar riskerar att ställa till det menar jag.

Min poäng är att vi skall bedriva verksamheter vi kan stå för – utifrån våra grundläggande värderingar och samtidigt berätta, så tydligt vi bara kan om vilka positiva effekter Folkhögskolan bidrar till; att minska bildningsklyftor, stärka demokratin och lyfta människor.

Det hade varit värre att tala om folkbildning och istället bedriva annan verksamhet. Jag önskar att vi tydligare än idag kunde gå samman och berätta om folkhögskolan som samhällskraft genom att tala ett språk som fler än vi inom rörelsen förstår. Bengt Göransson varnade oss för att fortsatt tala som vi gör idag på det seminarium om folkhögskola och folkbildning jag stod värd för tidigare i år. SFHL måste inta en ledande roll och synas mer för att värna skolformen genom att visa det som skiljer mot andra skolformer.

Det är med viss sorg jag konstaterar att när väl Folkhögskolan togs upp på DNs debattsida var det inte SFHL eller landets alla rektorer som hade skrivit ihop sig utan några få rektorer som ville ha pengar från andra skolor till sin verksamhet. Det krävs ett mer aktivt SFHL men jag tror också att varje folkhögskola fortsatt måste visa vilken samhällskraft den är genom att aktivt visa vägen i lokalsamhället.

Martin Humble

grunden för allt fackligt arbete är solidaritet, dvs. vi ska hjälpa varandra när det behövs. Så är det förstås för SFHL också. Men vi får inte glömma att det även inbegriper det internationella samarbetet och det internationella engagemanget.

SFHL driver sen 2005, tillsammans med Lärarfacket i Tanzania, TTU, Mbeya, ett samarbetsprojekt för att få lärare mer medvetna om sexualitet, hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar och genusfrågor. De första kontakterna togs redan 2001, så facklig solidaritet kan ibland ha en lång startsträcka, det handlar ju till stor del om olika kulturer och om att lära känna varandra som personer, innan man kan börja tala samma språk och förstå varandra och varandras behov.

Jag sitter på ett hotellrum i Dar es Salaam och tänker igenom vad jag varit med om under dessa åtta år som vårt samarbetsprojekt pågått, med seminarier ledda av lärare, för lärare, dvs kollegor, om hiv- och aidsprevention. Naturligtvis undrar man vilken nytta det gjort, har det gjort någon skillnad. Vid en första anblick blir förstås svaret ”ja!”, men tänker man efter är svaret inte lika självklart. Vad har detta projekt egentligen betytt för Tanzania och dess lärare?

De som kan svara på frågan är förstås lärarna i Tanzania, och även vad representanter för TTU har sett och hört. Vid alla tillfällen när vi frågat eller varit med vid utvärderingar har vittnandet om betydelsen varit överväldigande. Nu kan man förstås alltid misstänka att folk svarar på ett sätt som de tror att frågeställaren vill höra, men uppriktigheten och ärligheten i deras svar har varit påtaglig.

Dessutom gjorde vi i våras en oberoende utvärdering, med Kjell Kampe och Helena Kästel som utvärderare. De har gjort flera utvärderingar av fackliga projekt tidigare och är vana att hantera dessa frågor. En man och en kvinna är också bra vid undersökningar som inbegriper synen på genusfrågor och sexualitet. De resultat de kom fram till säger samma sak – deltagarna har varit mycket nöjda, och många säger att det påverkat deras liv stort i en positiv riktning, med en större medvetenhet och en ökad hänsyn till sin partner Nu ska projektet avslutas till årsskiftet, det har pågått på detta formaliserade sätt sedan 2005. Tanken med fackligt bistånd är inte att det ska fortsätta på samma vis en lång tid, utan det handlar om hjälp att komma igång, hjälp att finna strukturer i det fackliga arbetet som leder organisationen framåt, med ökat engagemang, fler medlemmar, starkare organisation, och därmed även ett starkare fack, som lättare kan göra sin stämma hörd, och vara en part som räknas i samhället. Här har TTU en unik ställning, det är stort, 235 000 medlemmar, och är det äldsta självständiga förbundet i Tanzania (dvs. fritt från staten).

Skälet till att vi nu slutar är dels att projektet är kostsamt och dels att TTU kan ta över helt själva, visserligen i en annan, enklare form, men med goda erfarenheter från arbetet i Mbeya. Nästa steg äger TTU själva att bestämma över, på egen hand eller tillsammans med SFHL som rådgivande partner, men utan ekonomiskt ansvar.

RIKARD LILLJEQVIST

L I T T E R AT U R

Vill du berätta om en bok? Skriv en recension eller varför inte bokkrönika. Kontakta: staffan. myrback@lararforbundet.se

Folkhögskoleroman från en annan tid

En orädd reporter för 100 år sedan ester blenda nordström

glömd författarinna, med kvinnoemancipation som tema och norsk folkhögskola som miljö – kan det vara något för en nutida folkhögskollärare?

Ja, om författaren är Anne Charlotte Leffler (alias Fru Edgren), miljön är Norges första folkhögskola Sagatun och en av huvudrollerna har drag av en dåtida känd rektor – då är det svårt att inte låta sig fängslas av romanen En Sommarsaga.

Anne Charlotte Lefflers romaner, som hörde till 1880-talets mest lästa, har levt ett liv i skymundan tills de nu år 2012 uppmärksammats av två skäl: Strindbergsåret och Monica Lauritzens biografi om Leffler, Sanningens vägar. Anne Charlotte Leffler var en av Strindbergs värsta rivaler om läsekretsens gunst, dessutom föremål för hans aversion mot kvinnoemancipation. Skrivande kvinnor som blivit populära har i litteraturhistorien lätt förpassats till oväsentlig fruntimmersläsning. Leffler får nu sin sentida upprättelse i Lauritzens biografi. Dessutom utges en del av hennes verk i nyutgåva, bland dem En sommarsaga.

Det finns en hel del litteratur från folkhögskolans värld, det vittnar antologin Folkhögskolan i litteraturen om, med utdrag ur svenska folkhögskoleromaner. Men från de nordiska folkhögskolornas första period, 1800-talet med Grundtvigs ande vilande över sig, finns inte många skönlitterära vittnesbörd. Folkhögskoleskildringen i En Sommarsaga är därför en god källa till kunskap, inte minst för att Anne Charlotte Leffler själv upplevt miljön vid vistelse på Sagatun och träffat den legendariske grundaren och rektorn Herman Anker. Dessutom mötte hon Norges nationalskald Bjørnstjerne Bjørnson, vars radikala jämlikhetstankar kan anas i romanens relationsdrama. Att Lefflers berättelser ”Ur Lifvet”, som hon kallade dem, var populära i sin samtid är lätt att förstå, men de är också förvånande moderna i vår tid. Jämställdhetsfrågor är ju fortfarande ett debattämne, liksom alla komplikationer kring kärlek, emancipation, konvention och karriär, ett av Lefflers huvudteman som realistiskt skildras mot bakgrund av hennes eget liv.

En Sommarsaga är en charmfull och originell roman som inte blir mindre intressant av att romanhjälten är folkhögskolerektor!

måste ha varit en sjusärdeles kvinna. Nyfiken, orädd, i frontlinjen när det gäller att hitta uppslag för artiklar och böcker: Liftar genom USA, följer samer i snöstormen, kör motorcykel och är sin egen fotograf, Hon går från Stockholms Dagblad till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Hon föddes 1891 och är alltså bara 23 år när hon åker med hallandsbönderna från Hallsberg mot det stora bondetåget i Stockholm 1914.

Som föregångaren till Wallraff söker hon samma år jobb under sin semestermånad som piga på en gård i Sörmland.

Pigors och tjänstflickors villkor hade länge sysselsatt henne.

Resultatet blir en serie artiklar och boken En piga bland pigor som trycktes i 15 upplagor och såldes i 35 000 exemplar.

Nu har En piga bland pigor kommit ut igen på Bakhåll förlag. Läs och förundras över hennes rappa språk, moderna tilltal, goda iakttagelseförmåga, bitska humor, stora respekt för människorna hon skildrar och ta chansen att leva med i tjänstefolkets slitsamma vardag för snart 100 år sedan.

MONICA ROSELIUS

BIRGITTA TINGDAL

en mer än hundra år gammal roman av en hittills tämligen

Kort om... finansvärlden, vetenskapliga villovägar och slutet på depressionen Den ofrivillige bankiren Olof G. Hedengren

Blindspår – Vetenskap på villovägar Peter Olausson

välskriven självbio-

olausson går igenom

grafi om författarens 25 år i finansvärlden med stundtals nästan brutala porträtt. Det blir tydligt vad som händer med människor där driften att tjäna pengar styr det mesta i livet. Och hur små de kan vara bakom den flotta fasaden/SI. (Ekerlid)

30

en rad blindspår som det mänskliga vetandet ägnat sig åt, som togs på ganska stort allvar innan de förvisades till kunskapens källare. ”Det blir roande läsning om människans fantasi – och ibland fantasilöshet”, skrev Forskning och framsteg i en recension. (Leopard)

Bankrutt?

Paul Krugman den folkbildande

nobelpristagaren Paul Krugman är tillbaka och hans budskap är långtifrån dystert – en snabb, stark återhämtning finns bakom knuten om bara våra ledare kan förmå sig att visa modet och den politiska viljan att göra slut på depressionen. (Leopard))

Disney och Marx om våra drömmar nina björk inleder Lyckliga i alla

sina dagar med ett citat av Ernst Bloch om ”längtan som den grundläggande och framför allt enda ärliga egenskapen hos alla människor” och ett annat av Karl Marx: ”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.” Hon använder Walt Disney och Chaplin för att belysa våra drömmar, och Marx och Engels för att förklara vårt beroende av samhället, och så fortsätter det.

Med hundratalet citat av kända och mindre kända källor. Hon klarar transformeringen av både Marx och Brecht till vår nutid. Hon redovisar hur kapitalismen, konsumismen, tävlings- och konkurrenssamhället deformerar människorna, trots att alla föds av en mor till gemenskap, kärlek och solidaritet. I det sista kapitlet redovisar hon sin (och Erich Fromms) utopi att samhället ”finge en sådan organisation att människans sällskapliga och älskande natur inte blir husvill i vardagslivet utan blir ett med det”.

Nina Björk blev känd som feminist för sin dagiskritik och kritik av design- och inredningstrenderna. Hennes doktorsavhandling ”Fria själar” handlade om Victoria Benediktsson. Den här boken är en tänkebok, som bör läsas långsamt. Den tycks mig skriven för oberoende intellektuella. och känns mycket användbar både för folkhögskolans undervisning i samhällskunskap och som inspiration till vidare studier. Kanske NBV skulle kunna få fram en studieplan?

BJÖRN HÖJER

TIDSKRIFTEN

Osynliggör meänkielitalande minoritet när tidningarna Forskning och

framsteg och Språktidningen samarbetar om en tidning om de nordiska språken måste man ju berömma dem för sin kulturgärning. Men ändå blir jag förbannad när jag läser det. Inte för det som står där utan för det som inte står där. Här finns den tankeväckande och roliga artikeln om hur Estlands president drömde om en sammanslutning av Jul-länder, alltså länder där man har ordet jul som en gemensam rot, alltså Sverige, Norge, Finland, Danmark och Estland. Man uppmärksammar ofta förbisedda språk som färöiskan och grönländskan (Danmark) Flera artiklar handlar om Finland och om hur det var det dåvarande Ryssland som räddade finska

språket mot den svenska överhögheten men hur nu språkvårdarna kämpar med att hålla svenskan i Finland så svensk som möjligt. Samtidigt som man synliggör den svenska minoritetens språk i Finland med visserligen kunniga och intressanta artiklar, så osynliggör man den tornedalsfinska meänkielitalande minoritet i Sverige. Men skriver om samiskan och till och med älvdalskan men inte ett ord om den tornedalsfinska språkgruppen som fött fram namnkunniga författare som Bengt Pohjanen, Gunnar Kieri, Mikael Niemi och Gerda Antti.

Möjligen säger det något om ett stockholmskt perspektiv på svenska minoriteter i norr. Gör om!

tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

StaFFan MyrbäcK

PERSONER

frida röhl är konstnär-

agrita martison är

linnea henriksson, är

lig ledare på Teater Tribunalen som hösten 2013 startar en utbildning i politisk scenkonst i samarbete med Långholmens folkhögskola. I utbildningen kommer eleverna bland annat att få lära sig hur man producerar egna projekt och startar en fri grupp, men kursen kommer också att behandla konstens politiska historia och ge inblick i både samtida och historiska konströrelser.

rektor på Litorina folkhögskola i Karlskrona. Den 23 november var hon gäst i Sveriges Radio P4 där hon lagade mat och pratade om Lettland. Agrita Martisone har bott 18 år i Sverige och är också honorärkonsul för Lettland, vilket också märks på skolan, då man har Östersjön som profil i allmän kurs. Litorina är en ung skola som startade 1993 och fyller alltså 20 år nästa år.

jazz- och popsångerska samt låtskrivare som under sommaren och hösten turnerat i svenska städer. År 2010 placerade hon sig som fyra i Idol. År 2007 utbildade hon sig på musiklinjen på Skurups folkhögskola där hon mötte de andra medlemmarna i jazzbandet Prylf och blev bandets sångerska. I maj i år släppte hon sitt debutalbum som hon delvis skrivit ihop med Orup.

31

S F H L - P O R T R ÄT T – Den äldre generation är på väg att lämna och jag vet inte om den yngre tycker att facket spelar så stor roll. Det är synd att det först måste hända något innan man engagerar sig. Man ser väl inte riktigt nyttan med att jobba förebyggande.

Foto: Staffan Myrbäck

”när man brinner som lärare smittar det av sig” Å ena sidan är man nöjd med löneförhandlingarna som gav mer än rörelseskolorna. Å andra sidan signalerar landstinget att man vill ha bort samverkansgrupperna, vilket inte facken vill. staffan myrbäck vi pratar om hennes efternamn.

Jag associerade ett tag till något utav baltländerna men också Hälsingland men inget av det stämde. Det var enklare än så.

Helena Svenskas är sedan ett år sfhl-ordförande på Forsa folkhögskola. Vi möttes på ordförandekonferensen i oktober.

– Jag tyckte det var jättetrevligt, intressant och framför allt är det viktig att få träffa andra från folkhögskolor i landet.

Helena Svenskas har en bred utbildning: förskollärare, lärare för årskurserna 1-7, läst specialpedagogik och litteraturvetenskap. Förutom förskola har hon

undervisat på högstadiet, och arbetat som pedagogansvarig på ett HVB-hem för ungdomar, hem för vård och boende.

– Det var ungdomar i åldrarna 11-17 år med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sociala problem som behövde komma hemifrån. Jag undervisade både på hemmet och var med dem i skolan. helena svenskas hade redan

jobb när hon sökte lärarjobbet på Forsa folkhögskola. Hon ville helt enkelt göra något annat.

– Jag tycker det är en spännnande skolform eftersom vi inte är styrda av läroplaner, även om stressen och pressen ändå gör att läroplanen ändå styr en del och leder till att det folkhögskolemässiga lite grand försvinner.

Men de strävar efter att arbeta med tematiska studier.

– Förra året var vi tre lärare som satte ihop våra ämnen, svenska, samhällsorientering

och livskunskap till temastudier.

Vi tog med deltagarna i planeringen och lade upp ett tema som vi kallade Sköna Helena.

Temat fokuserade på medelhavsområdet och antiken och på vilket sätt den satt spår idag.

När man läste litteraturvetenskap sattes litteraturen in i ett sammanhang, att litteraturen och filosofin såg ut som den gjorde hängde ihop med hur samhället såg ut.

– Vi gjorde utflykter, studiebesök och bjöd in människor till skolan. Det var jättespännande och ett år som gick alldeles för fort. När man som lärare brinner för något smittar det av sig på deltagarna som ordförande har hon just lagt löneförhandlingarna bakom sig. Forsa är en landstingsskola vilket innebär att lärarna fick en löneförhöjning på 4,23 procent, lite mer än rörelseskolorna.

– Just nu diskuterar vi samverkansavtalet. Vi har fått signaler som tyder på att landstinget vill ha bort samverkansgrupperna och istället använda abetsplatsträffarna. Men inget av facken på skolan har skrivit på. Vi tycker att samverkansgruppen fungerar bra. Men vi i facken ska sitta ned och prata om hur vi vill ha det.

Och så var det namnet.

– Det är taget. Det är min mans namn. Det var en förfader i Vallsta, där min mans släkt kommer ifrån, som kallades Svenska-Per. Han tog sig namnet Svenskas. En del av släkten bor fortfarande kvar där.