Folkhögskolan 6 2017

Henrik Nordvall, forskare:

»Många i riksdagen har studerat på folkhögskola«

SÅ SKA ALLMÄN KURS STÄRKAS R E P O R TAG E

FLYDDE FRÅN AFGHANISTAN OCH BLEV LÄRARE PÅ FOLKHÖGSKOLA

Kouyaté på

ni

ögskola

Da

Wiks fol

Ordhantverkare regissör & lärare kh

LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

nr 6/2017

OLKHÖGSKOLAN

”Den får mig att vrida och vända på mina egna omoderna normer. Tänk nytt, låt världen ta plats i ditt förhållningssätt och gör skillnad.”

Theres Normark

95:-

*

*Frakt tillkommer

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

”

En högkvalitativ bok för alla lärare!

Katharina Jacobsson BTJ-häftet nr 10, 2017

REDAKTÖREN

Jubileum för demokratin & folkhögskolan

Foto Håkan Elofsson

N

ästa år blir det två viktiga jubileum.

Den viktigaste: den 17 december 1918 beslutade riks­dagen att avskaffa den inkomstgraderade rösträtten och införa lika kommunal rösträtt, politisk rösträtt för kvinnor och avskaffad rösträtt för bolag. Men det skulle dröja till 1919 innan den ”lagtima riksdagen” beslutade om kvinnlig rösträtt och kvinnorna i valet 1921 fick rösta för första gången. 1918 hade minst sagt varit ett stökigt år. I spåren på hungerupproren stod Sverige på randen till en våldsam revolution. Det hade varit en hård kamp mot socialdemokraters och liberalers förslag att genomföra lika rösträtt för alla, dels från högern som inte ville ge kvinnorna rösträtt och ville behålla den inkomstgraderad rösträtten, dels från de nybildade vänstersocialisterna (dagens Vänsterparti) som var kritiska mot den liberala demokratin och hyllade det nybildade Sovjetunionen och Lenins införande av proletariatets diktatur, ett motstånd väl dokumenterad i Per T Ohlssons bok ”1918”.

Det andra stora jubiléet är intimt förknippat med demokratin. För 150 år sedan, 1868, startades de första svenska folkhögskolorna: Hvilan och Önnestad. Den utlösande faktorn var de nya representationslagarna, 1862 års kommunallag, som gav rösträtt åt alla med en viss inkomst och förmögenhet. Sockenstämman, där kyrkoherden satt ordförande, ersattes av en kommunalstämma med vald ordförande och kommunfullmäktige. Likaså inrättades landsting på en högre nivå. 1866 ersattes ståndsriksdagen av tvåkammarriksdagen. Böndernas möjligheter till representation ökade dramatiskt – och därmed deras behov av medborgerlig bildning.

Folkhögskolans andra uppgift handlade om att ge praktisk undervisning i jordbruk, dvs. ren yrkesutbildning. Skötseln av jordbruket förändrades, en snabbt ökande befolkning medförde att efterfrågan på livsmedel steg, nya jordbruksmaskiner och nya

FOLKHÖGSKOLAN

»Genom dessa 150 år har demokrati, bildning och utbildning varit folkhögskolans bärande tanke«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan och önskar alla ett gott nytt jubileumsår.

metoder att sköta jordbruket krävde nya kunskaper.

Med folkrörelsernas och framför allt arbetarrörelsen tillkomst fick folkhögskolan en viktig roll när det gällde arbetarnas, och så småningom kvinnornas, representation i kommuner och riksdag. I detta nummer intervjuar vi Henrik Nordvall som undersökt riksdagsledamöternas folkhögskoleerfarenhet.

Minst var fjärde riksdagsledamot, 95 riksdagsledamöter, har gått kurs på folkhögskola, i regel någon kortare kurs. Det är fler riksdagsedamöter jämfört med till exempel sextiotalet, då var femte riksdagsledamot hade gått på folkhögskola. Skillnaden är att sextiotalets riksdagsledamöter hade gått långa kurser på folkhögskola. På den tiden fungerade folkhögskolan fortfarande som en alternativ utbildning.

Men genom dessa 150 år har demokrati, bildning och utbildning varit folkhögskolans bärande tanke, vackert formulerad redan år 1867 av Hvilans förste ordförande, bonden Ola Andersson: ”där ynglingen kan lära såväl något för själen bildande som det praktiska livet gagnande”.

Staffan Myrbäck

6 2017 3

INNEHÅLL Tio frågor: Minst var fjärde riksdagsledamot har folkhögskoleerfarenhet, säger Henrik Nordvall som undersökt hur många riksdagsledamöter som gått på folkhögskola. Sid 6 Månadens linje: En litteraturkurs om Afrika som nyanserar bilden av den stora kontineten, säger kursledaren Karolina Jeppson. Sid 8 Siffror: Medelåldern i allmän kurs är närmare 30 år enligt statistik från Folkbildningsrådet. Sid 8

14

Kurs för allmänlärare: En nystartad fortbildningskurs ska ge lärarna verktyg att möta de nya målgrupperna i allmän kurs. Sid 10 Intervju: Tar man bort de statliga satsningarna är det inte så väldigt stor skilllnad mellan gymnasielärarnas och folkhögskollärarnas löner, säger Folkhögskollärarnas nye ombudsman. Sid 34

Ensamkommande blev lärare på folkhögskola

Hamed Ubaidi Karlsson kom till Sverige som 17-åring.

Tack vare folkhögskolan integrerades han i samhället på tre år.

Nu jobbar han som lärare på Leksands folkhögskola. Sid 14

Här blir livet aldrig mer detsamma

På Neurolinjen får personer med förvärvade hjärnskador stöd och hjälp att hitta tillbaka till livet igen men också att lära sig förstå att livet aldrig mer blir detsamma. Sid 20

F

"En bra berättare kan lyssna"

Dagens samhälle präglas av ett slags ”fast life”, som försvårar för människan att finna tid för reflektion, säger Dani Kouyaté, filmregissör och lärare på Wiks folkhögskola. Sid 30

OLKHÖGSKOLAN

LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

30

REDAKTION: Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se 070 324 97 33 Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

Omslag: Susanne Walström

ANNONSER, BILAGOR & WEBB: ConMedia Konsult AB info@conmedia.se www.conmedia.se Sista 08–601 25 20 manusdag för Bokningsstopp för nr 1/2018: Folkhögskolan nr 1/2018: 5/2 PRENUMERATION: prenumeration@larartidningar.se 08-737 66 80

29 JANUARI

UPPLAGA: � ��� TS-distribution (2015)

Utgivning: 21 februari

#meetoo:

Tre danslärare på landstingsägda Åsa folkhögskola har fått sluta efter att de har haft sexuella relationer med deltagare på skolans dansutbildning. Det hela avslöjades i samband med att #metoo-kampanjen togs upp på skolan. I ett pressmeddelande på sin webbsida skriver skolan att ledningen agerade så snart de fick kännedom om händelserna och har vidtagit ett flertal åtgärder.

– Vi har avbrutit samarbetet med de aktuella danslärarna och vi har gjort en intern utredning av det som hänt. Händelserna ligger flera år tillbaka i tiden men uppgifterna har inte framkommit tidigare, säger rektorn på Åsa folkhögskola, Jan Jonsson i pressmeddelandet och fortsätter: – #metoo-rörelsen har visat hur stort problemet med maktstruktur och trakasserier är i samhället och den tystnadskultur som följer. Vi kommer att arbeta vidare med frågan i hela vår verksamhet, säger Jan Jonsson.

Enligt Eskilstuna-Kuriren hävdar deltagare att skolan känt till problemen under lång tid utan att agera.

Bland annat ska deltagare ha skrivit ett brev redan 2013 till skolledningen med information om vad som hänt.

Ordförande i landstingsstyrelsen, Monica Johansson (S), säger att hon inte har hört talas om detta tidigare men avfärdar inte deltagarnas uppgifter: – Det betyder inte att det inte kan vara lika relevant, säger hon till Eskilstuna-Kuriren.

Deltagarna har nu själva påbörjat ett arbete för att samla vittnesmål och göra en tidslinje över när händelserna inträffat.

Staffan Myrbäck FOLKHÖGSKOLAN

Illustration: iStock

Danslärare på Åsa får sluta

Inget lärarlyft i folkhögskolan ?

NYHETER

? ? ?

Det är upp till folkhögskolorna om de vill använda an­ slagshöjningen till höjda löner eller fler lärare, säger Erik Nilsson, statssekreterare hos folkbildningsministern.

– Regeringen är mycket återhållsam med attt lägga sig i lönefrågor på arbetsmarknaden, säger Erik Nilsson, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

I regeringens budget skjuter man till 380 miljoner kr som ska gå till 5000 extraplatser i allmän och särskild kurs. Enligt källor ska Erik Nilsson, statssekreterare hos folkbildningsminister Anna Ekström, på ett möte på folkhögskolornas serviceorganisation, fso, ha sagt att anslagshöjningen kan användas till att höja lärarnas löner. Men på direkt fråga säger Erik Nilsson till Folkhögskolan att anslagshöjningen inte är detsamma som ett lärarlyft i likhet med den kommunala skolan och att regeringen inte lägger sig i lönefrågan.

– Det är upp till folkhögskolorna hur pengarna ska användas, om man vill använda det till lönehöjningar eller till att anställa fler lärare. Regeringen är mycket återhållsam med att lägga sig i lönefrågor på arbetsmarknaden.

Det är upp till arbetsmarknadens parter att komma överens om lönenivåerna, säger Erik Nilsson.

Tillskottet på 380 miljoner kr innebär att var och en av de 5000 extraplatserna är värda 76 000 kr.

Det är betydligt högre än anslaget till de 25 000 ordinarie plat-

serna där skolorna får 60 000 kr per plats. Förra året fick folkhögskolan dessutom 187 miljoner kr i bidrag till 3000 extraplatser, alltså 62 3000 kr per plats. Dessa ligger också kvar i budgeten.

Men det innebär inte att det blir olika värden för ordinarie platser eller extraplatser när pengarna delas ut till skolorna.

I förra numret sade Anna-Carin Bylund, Folkbildningsrådets biträdande generalsekreterare, att man inte gör skillnad på ordinarie platser eller extraplatser.

Folkhögskolorna får lika mycket per plats oavsett om det är ordinarie eller extraplatser.

Slår man samman de olika anslagen och fördelar dem lika över alla studieplatser innebär det en betydlig lägre höjning per plats: 62 600 kr.

– I praktiken blir det inte så mycket mer pengar per plats till folkhögskolorna, utan bara fler arbetsuppgifter. Folkhögskolorna ska göra mer och anställa fler, säger Ingela Zetterberg, ordförande för Folkhögskollärarna.

Staffan Myrbäck

6 2017 5

10 FRÅGOR

» Folkhögskolan öppnar för fler i politiken« Mer än var fjärde riksdagsledamot har folkhögskoleerfarenhet visar en undersökning vid Linköpings universitet. I jämförelse med många länder, där de flesta politiker gått på elitskolor, sticker Sverige ut. Här går vägen till en politisk karriär via folkrörelserna.

Henrik Nordvall är en av dem som genomfört undersökningen. text & foto: staffan myrbäck Henrik Nordvall är docent och biträdande professor vid Linköpings universitet samt föreståndare för Mimer, ett nationellt program för folkbildningsforskning i Linköping.

1

Varför har ni undersökt hur många riksdagsleda­ möter som har folkhögsko­ leerfarenhet?

– Det är en del av ett större forskningsprojekt som jag och Charlotte Fridolfsson, statsvetare i Linköping, fick för några år sedan. I ansökan argumenterade vi för att det var viktigt att titta på hur utbildningssystemen förhåller sig till den politiska eliten och hur man kan se hur förtroendevalda rör sig i utbildningssystemet. Generellt brukar politiker vara mer välutbildade än genomsnittet, vilket är ett internationellt mönster, men Sverige har stuckit ut lite grand. Här behöver man inte ha gått på universitet för att göra en framgångsrik politisk karriär. Det finns många vägar in i politiken, och folkhögskolan är en aspekt.

2

Vad har ni kommit fram till?

– Genom tidigare studier vet vi att det är många i riksdagen som studerat på folkhögskola. Det har till och med varit så för att göra karriär i Sverige måste man skaffa sig erfarenheter från vissa typer av rörelsesammanhang för att lyckas med en politisk karriär, framför allt inom arbetarrörelsen. Även om det inte är på samma sätt som för femtio år sedan finns fortfarande folkhögskola som en bildningsväg som används av riksdagsledamöter i alla partier, mest för de rödgröna partierna.

3

Hur många är det som har folkhögskoleerfarenhet?

– Vi har utgått från folkhögskoleregistret där vi bara kan se folkhögskoledeltagande efter 1998. När det gäller kortkurser har vi ännu kortare period av data, från 2010. Så andelen är verkligen ett minimum. Troligtvis betydligt högre. Givet begränsningarna hade minst 95 riksdagsledamöter, 27 procent, gått en folkhögskolekurs.

6 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

4

Är det någon skillnad mellan partierna?

– Bland de rödgröna partierna har runt hälften gått på folkhögskola, i huvudsak kortkurser. Bland de borgerliga är deltagandet lägre. Centerpartiet har tidigare haft en tradition av deltagande, där är det drygt 20 procent som har folkhögskoleerfarenhet.

5

Är det någon skillnad på folkhögskoleerfarenhet förr och nu?

– Långkurser verkar inte vara så vanliga som för femtio år sedan. I vårt material är det fem procent som har gått särskild kurs och två procent har gått allmän kurs. Man kan också se att de som nu har gått på folkhögskola även har läst på universitet och högskola. Folkhögskola finns numera snarare kvar som en mötesplats för politiker än som alternativ bildningsväg.

6

Är det skillnad mellan stad och land och syd och nord?

– Ja, det är ganska stora geografiska skillnader. Störst andel folkhögskoledeltagare finns bland riksdagsledamöterna i Västerbotten och Norrbotten.

Lägst i Stockholm och Malmö.

I Västerbotten kunde man se att samtliga socialdemokratiska riksdagsledamöter har gått någon kurs på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå.

7

Förr var det Brunnsvik som dominerade i riksda­ gen, hur ser det ut idag?

– Det är ett tiotal folkhögskolor som många riksdagsledamö-

FOLKHÖGSKOLAN

ter har gått på. Brunnsvik är fortfarande en av de tio och kom på tredje plats i vår lista. Sammantaget dominerar Medlefors som kommer på första plats, sedan Viskadalen, Brunnsvik och på fjärde plats kommer Färnebo.

8

Ni skriver att den låga representation av folk­ högskoleerfarenhet bland borgerliga partier kan bli ett pro­ blem i framtiden, hur då?

– Det är ett möjligt scenario. Å andra sidan tycks det starka stödet inte primärt bygga på att man själv har gått på folkhögskola utan att man har en övertygelse om folkbildningens styrka. Stödet till folkbildningen har ju varit ganska intakt, oavsett vad vi haft för regering de senaste 20 åren.

9

Spelar folkrörelserna fortfarande en roll när det gäller valet av riks­ dagsledamöter?

– När vi intervjuat riksdagsledamöter är det i stor utsträckning erfarenheter som skaffats genom föreningslivet som man lyfter fram som viktigt. Det är nog fortfarande så att vägen in i politiken går via förenings- och folkrörelsesammanhanget, snarare än via elitskolor.

10

Spelar folkhögskole­ erfarenheten någon roll i demokratiskt hänseende?

– Rent generellt kan det ha en betydelse att det finns olika vägar in i politiken. Låt säga att vi hade ett system som starkare byggde på att det var viktigt att passera ett antal elituniversitet för att göra en framgångsrik politisk karriär, då skulle det vara en betydligt snävare krets av medborgarna som skulle kunna vara tänkbar för uppdrag. Om man har breda bildningsvägar in i politiken, där folkhögskolan är en sådan väg, öppnar man upp för fler att komma in i politiken.

Vill kartlägga folkbildningens arbete med minoriteter

• Folkbildningsrådet vill kartlägga folkb ildningens arbete med nationella minoritet sgrupper och hänvisar till betänkandet Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolit ik.

I betänkandet skriver utbildningsdeparte mentet att det är viktigt att ett nationellt mino ritetsperspektiv genomsyrar hela folkbildnin­g ens verksamhet. Senaste kartläggningen sked de år 2001, som visade att samtliga nationella minoritetsgrupper deltog i folkhögskolornas och studieförbundens verksamheter.

Homosexuell deltagare utvisas till Afgahanistan

• Zaki Hasani är afghansk flykting som studerar på Österfärnebo folkhögskola.

Migrationsverket har avslagit hans överklag­an om utvisning till Afghanist an.

Han är homosexuell, något som är förb judet i Afghanistan. Hans far har hotat att döda honom eftersom fadern anser att sone n har dragit skam över familjen. Migrationsve rket anser att Zaki Hasanis sexuella läggning inte gjorts sannolik och har avslagit han ansö kan.

Migrationsverkets metod för att fastställa den sexuella läggningen har dock fått kritik . Enligt tidningen QX gjorde operasångaren Rick ard Söderberg, känd HBTQ-personlighet, testet.

Han blev underkänd.

Japansk student nekas uppehållstillstånd för studier

• Den japanske studenten Yohei Chin o var antagen still Stensunds folkhögskola för att studera på den ettåriga bettendevetarlinje n.

Han vill lära sig svenska och pedagogi k inför sitt framtida yrke som lärare. Det är en del av hans studier i svenska på ett japanskt universitet. Nu nekas han uppehållstillstånd av Migrationsverket eftersom det anser att han inte kunnat visa vilken nytta studierna har för honom, skriver Svenska Dagbladet. Man ifrågasätter varför han läser på folkhögskola då han redan studerar på en högre nivå i Japan.

I mer än 20 år har japanska studenter utan problem läst svenska på folkhögskolor i Sverige. I år har fyra japanska studenter neka ts uppehållstillstånd. Trots det hävdar Mig rationsverket att man inte har ändrat prax is, skriver Svenska Dagbladet.

6 2017 7

MÅNADENS LINJE: En litterär resa genom Afrika

Har allt från studenter till pensionärer »Nyanserar bilden av denna jättekontinent« Jag får tag i Karolina Jeppson två dagar innan hon, kollegan Göran Göransson och 10 av 25 deltagare ska på en två veckors resa till Ghana. Karolinas Jeppson är kursledare för kursen En litterär resa genom Afrika på Österlens folkhögskola.

–Vi ska bland annat träffa författare men också gå på events arrangerade av Ghana Association of Writers. Det blir till exempel en eftermiddag där författare framför dikter eller läser ur romaner och noveller inför publik.

Kursen är en terminslång distansutbildning på halvfart som startade förra hösten.

– När vi började var det en introduktionskurs i afrikansk litteratur, sen var det så många som ville fortsätta att vi bestämde att ha en fördjupande inriktning, parallellt med introduktionskursen. Förra terminen fördjupade sig hälften i kenyansk litteratur och reste till Kenya. Den här hösten är vi inriktade på Västafrika och åker till Ghana.

Österlens folkhögskola har länge haft en internationell inriktning med fokus på Östra och Södra Afrika.

– Skolan har ett fantastiskt bibliotek med afrikansk litteratur som är skänkt av den före detta biståndsarbetaren och författaren, Karin Ruuth Bäcker.

Hon har också skrivit den bok vi använder som handbok på introduktionskursen.

Kursen lyfter fram klassiker som Chinua Achebe från Nigeria eller Ngugi wa Thiong’o från Kenya såväl som samtida yngre författarskap. Varje termin läser man tre romaner men också utdrag ur noveller, poesi och spoken word.

Kursen är indelad i olika teman som muntlig berättarkonst, befrielsekamp, kvinnors rättigheter, exil och migrationslittertur.

Varje termin har man två helgträffar där man bland annat får

1 000 000 Folkbildningen engagerar en stor del av Sveriges befolkning. Förra året deltog över 1 miljon personer i folkhögskolornas långa kurser, studieförbundens cirklar och annan folkbildningsverksamhet. Räknar man dessutom in kulturprogrammen och folkhögskolans korta kurser blir antalet mångdubbelt större.

8

– Vi har också många kursdeltagare som är lärare i grunden och vill fortbilda sig. Flera är bibliotekarier och journalister, säger Karolina Jeppson.

I folkhögskolornas allmänna kurser har 85 procent av deltagarna enbart förgymnasial utbildning.

Resterande 15 procent har ofullbordade gymnasiestudier, 3-årigt gymnasium eller eftergymnasial utbildning. I Särskild kurs har 55 procent fullbordat gymnasium och 22 procent eftergymnasial utbildning.

85%

möta författare i olika afrikanska länder via Skype.

– Kursen är ju också ett sätt att nyansera bilden av denna jättekontinent.

Vilka söker kursen?

– Första terminen hade vi deltagare mellan 20 och 82 år. Allt från studenter till pensionärer, lärare som vill fortbilda sig, bibliotekarier och journalister.

Har du något boktips?

– Vi har läst en ny roman som heter Vända hem av den ghananska-amerikanska författaren Yaa Gyasi, en släkthistoria som sträcker sig från 1700-talet fram till idag. En annan bok är Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo från Zimbabwe, som berättar ur ett barns perspektiv hur det var att växa upp under krisåren i Zimbabwe i början av 2000-talet.

Staffan Myrbäck

28 Förra året var medelåldern i folkhögskolornas allmänna kurser 28 år. 56 procent är yngre än 25 år och åtta procent är äldre än 45 år.

I särskild kurs är medelåldern 36 år.

36 procent är yngre än 25 år och 29 procent är äldre än 45 år.

AVLYSSNAT … I PRESSEN

… I RIKSDAGEN

» Vi vill införa frivilliga betyg«

Regeringens satsning med utökade platser till folkhögskolan är något vi välkomnar. Satsningen ger också ett utrymme för nya folkhögskolor, men det får inte ske på bekostnad av sämre förutsättningar för befintliga folkhögskolor, då anslaget urholkats de senaste åren."

Gerhard Holmgren, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO med anledning av att folkbildningsrådet tillstyrkt statsbidrag till två nya folkhögskolor.

I höstens riksdagsmotioner vill SD införa betyg på folkhögskolor och V och MP vill att folkhögskolorna får en mer aktiv roll när det gäller etableringsinsatser och för ensamkommande.

SD:s kommittémotion: »Därför vill vi införa frivilliga betyg för de elever som vill få betyg. Av de lärare som undervisar på folkhögskolor är ca 70 procent utbildade och legitimerade. Det finns sålunda lärare som kan betygssätta eleverna. Vi väljer att börja med att introducera frivilliga betyg eftersom vi anser att man bör skynda långsamt med att genomföra denna förändring.

Detta för att försäkra oss om att det faktiskt leder till de positiva effekterna för eleverna som är avsett. På detta sätt kan vi möjliggöra för de elever som har studerat på en folkhögskola att kunna söka sig vidare till studier på högskola eller universitet.«

Det räcker inte att rösta vart fjärde år. Man måste in i den lokala skolnämnden, kommunfullmäktige och sedan klättra. Detta är ingen sprint, det är ett maratonlopp.”

Debbie Walsh, chef för Center for American Women and Politics vid Rutgers University i New Jersey.

DN, 5 nov 2017 .

Just nu drabbas folkhögskolan av att huvudmännen inte har tillräckliga ekonomiska resurser för att den verksamhet som drivs i deras folkhögskola ska kunna fortgå i den omfattning man önskar. Och i den omfattning som regeringen önskar. Vi hör ofta – senast för ett par veckor sedan när regeringen Löfvén presenterade nästa års budget – att de styrande vill satsa pengar på folkhögskolorna för att till exempel gynna invandrargrupper och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det klingar så vackert och vi applåderar. Vad många inte vet är att dessa medel inte går direkt till folkhögskolorna i form av statsbidrag eller deltagarveckor, utan tar omvägen via Arbetsförmedlingen, länsstyrelsen eller kanske Folkbildningsrådet."

AnnLouise Marklund m fl, ordförande i folkhögskollärarnas distrikt 1 i tidningen Norra Västerbotten 5/11.

FOLKHÖGSKOLAN

Enskild MP-motion: »Arbetsförmedlingen ansvarar för etableringsinsatser för nyanlända, men till exempel folkhögskolor skulle mycket väl kunna bidra om de kunde involveras under etableringstiden i större utsträckning.

Varje år delas Right Livelihoodpriset ut till tre pristagare på en miljon kronor vardera.

Förutom Colin Concalves får Yetnebersh Nigussie (Etiopien) som får priset för sitt arbete med att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Khadija Ismayilova (Azerbajdzjan) är journalist och får priset för sina avslöjanden om korruption på högsta politiska nivå. Priset delas ut i början av december.

Många gånger har de redan följt asylsökande genom arbete med svenska från dag ett under asyltiden och har ofta goda kontakter i närområdet.« V:s kommittémotion: »Folkhögskolor kan vara en bra utbildningsform och ett bra boendealternativ för de ensamkommande som fyllt 18 år. De kan också fungera som ett steg mellan barndomen och att bli vuxen. Ensamkommandes förbund menar att det är en bra boendeform i många fall och anser att det har fungerat bra med folkhögskolor som tagit emot ensamkommande. På folkhögskolorna aktiveras de boende och på hvb passiviseras de, enligt förbundet. Det finns ett annat fokus på lärande och utveckling på folkhögskolorna, till skillnad mot hvb som fokuserar på vård.«

Ur riksdagsmotioner riksdagsåret 2017/2018.

Colin Goncalves får årets Right Livelihoodpris för att han under tre decennier kämpat för att Indiens mest marginaliserade och sårbara invånares mänskliga rättigheter ska respekteras.

Colin Goncalves är indisk advokat som 1982 grundade Human Rights Law Network, populärt kallat Folkets advokatbyrå.

6 2017 9

– På den här korta tiden har vi fått väldigt många idéer i samtalen med kollegor från andra folkhögskolor, säger Jan Hägglund

NY KURS GER LÄRARNA VERKTYG ATT MÖTA DE NYA MÅLGRUPPERNA

Allmän kurs i förändring – Den här kursen ger mig energi, kraft och idéer. Den borde vara återkommande för alla folkhögskolor var tredje år.

Hans Hägglund och kollegan Åsa Holmqvist är lärare på Mullsjö folkhögskola och går en nystartad fortbildningskurs som särskilt vänder sig till lärare i allmän kurs. text &foto: staffan myrbäck Tollare folkhögskola utanför­ Stock­holm en mulen dag i nov­ ember. 34 lärare som undervisar i allmän kurs från 19 folkhögskolor är samlade i Stor­stugan, en brun träbyggnad som ligger lite avsides från skolan. De deltar i den nystartade fortbildningskursen Allmän kurs i utveckling – fortbildning för lärare på allmän kurs. De sitter på folkhögskolevis i grupper kring runda bord och lyssnar till Gunnar Sundgren som bland annat talar om bildning, folkbildning och folkhögskolans särart.

Gunnar Sundgren är professor emeritus på Stockholms universitet vid institutionen för pedagogik och didaktik, men han är också gammal folkhögskollärare, en gång aktiv i rörelsen Progressiv folkhögskola på 70-talet.

– Det var en så klok föreläsning, just hur han diskuterade med oss. Även om man har hört mycket tidigare tyckte jag det var väldigt bra, säger Åsa Holmqvist.

– Sista timmen var ju egentligen bara ett samtal med frågor från oss, säger Hans Hägglund.

Åsa Holmqvist och Hans Hägglund arbetar på Mullsjö folkhögskola, strax utanför Jönköping. Åsa Holmqvist gick Folkhögskollärarprogrammet kring millenieskiftet och har arbetat som folkhögskollärare på skolan sedan dess. Före det arbetade hon som elevassistent på skolan i många år.

Hans Hägglund är utbildad gymnasielärare som har arbetat på gymnasium i 15 år innan han för tre år sedan kom till Mullsjö.

Han har själv gått på folkhögskola.

– Och mitt första lärarjobb var på Kjesäter folkhögskola, för 20 år sen. Sen jobbade jag på Komvux i tre år, under Kunskapslyftet.

Det är dag två av tre på kursen där man lyssnar till föreläsningar, har workshops och diskuterar med kollegor från andra

10 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

NYHETER folkhögskolor. På förmiddagen, denna andra dag, har man lyssnat på professorn i pedagogik, Bernt Gustavsson, som talat om bildning och folkbildning. Imorgon, den tredje och sista dagen, föreläser Alli Klapp, institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet. Hon har skrivit om betyg, betygssättning och bedömning i skolan. Åsa Holmqvist var lite skeptisk till en början: – Vi har läst hennes bok. När jag först såg den tänkte jag: varför ska jag läsa den? Jag sparar den till sist. Men den var jätteintressant! Även om hon inte är folkbildare gick det att omsätta hennes tänkande till folkhögskolan. Mina fördomar kom på skam där! Det öppnar ju ens tankevärld. Ibland har man trott att man har tänkt färdigt men det har jag ju inte alls!

Det här är den första träffen av tre. Nästa gång är i februari och den tredje och avslutande träffen är i april nästa år. Under denna träff ligger tyngdpunkten på Folkhögskolan som särskiljande utbildningsform och Bildning som lärande.

– Upplägget är verkligen bra, varvat teori och gruppövningar.

Man får input av föreläsare och sen pratar vi konkret och praktiskt. På den här korta tiden har jag har fått väldigt många idéer i samtalen med kollegor, säger Hans Hägglund.

– Det här att ha läst litteraturen innan, sedan föreläsning och gruppövningar sätter igång enormt mycket tankar och ger idéer och inspiration, säger Åsa Holmqvist.

Det är ingen tillfällighet att de är två lärare från Mullsjö som går kursen. Så ser det ut också bland de andra som deltar. Två från varje folkhögskola. En skola skickade tre lärare. Det är en medveten inriktning från kursledningen som vänder sig FOLKHÖGSKOLAN

till erfarna lärare som har arbetat minst två år i allmän kurs på folkhögskola. Syftet är att de ska stötta varandra och bidra till fortsatt utveckling av allmän kurs på skolan.

Det var namnet på kursen som väckte Åsa Holmqvist och Hans Hägglunds intresse att skicka in ansökan, att det var en fortbildningskurs som särskilt riktade sig till lärare i allmän kurs.

– För min del var det förändringsperspektivet i kursen som lockade, Allmän kurs i utveckling: hur kan vi på Mullsjö folkhögskola utveckla allmän kurs, få idéer och uppslag kring det? säger Hans Hägglund.

För Åsa Holmqvist kändes det lite som en räddningsplanka, att det var en kurs där man bland annat berörde de nya deltagargrupperna på folkhögskola.

– Jag har utbildat mig för att undervisa vuxna och det är inte det jag möter idag. De som kommer till folkhögskolan idag är unga, gymnasieungdomar, och många med funktionsnedsättningar, säger Åsa Holmqvist.

»Kruxet är att de elever som kommer till oss är väldigt gymnasifierade«

– De nya målgrupperna innebär ju nya utmaningar i klassrummet, säger Sam Paldanius, kursledare och känd för sin forskning om undervisningen i folkhögskolan.

– Vi har också personer som är vana vid mer auktoritära skolsystem i andra länder, det blir en krock. Då gäller det att hitta verktyg och bemöta detta och se till att behålla det folkhögskolemässiga, säger Hans Hägglund.

– Men kruxet är att de elever som kommer till oss är väldigt gymnasifierade. De kommer ju ganska nyligen därifrån och de frågar: Vad ska jag göra för att få det högsta omdömet?, säger Åsa Holmqvist.

Ni får ägna er åt ett slags avprogrammering av gymnasietänkande?

– Absolut, väldigt mycket.

Eleverna vill ha betyg. Så det gäller att inte fastna i det.

Kursen är ett svar på en efterfrågan från många lärare i allmän kurs berättar de tre kursledarna Sam Paldanius, Johanna Winbladh och Ambika Hansell Ek när vi sitter i Tollares fullproppade matsal, vars generösa buffé lockat ett stort antal matgäster från trakten.

– Det är lärare i allmän kurs som både efterfrågat och varit med att påverka innehållet i olika workshops, säger Ambika Hansell EK. Tillsammans med Johanna Winbladh är hon processledare för kursen, alltså ser till att allt fungerar mellan föreläsningarna och säkrar det folkbildningsmässiga med gruppövningar och

Fortbildning som ska utveckla verksamheten Allmän kurs i utveckling är en fortbildningskurs som vänder sig till lärare i allmän kurs som har arbetat minst två år på folkhögskola. Initiativtagare är folkhögskolornas huvudmän, RIO och OFI som gett Folkhögskolornas serviceorganisation, FSO i uppdrag att anordna och genomföra kursen tillsammans med Örebro universitet.

Syftet är att bidra till att lärare får verktyg att arbeta vidare med allmän kurs på den egna skolan och hur man möter de nya heterogena grupper, som deltagare med funktionshinder

och utlandsfödda. Men kursen ska också ge del­­­tagarna inblick i folkhögskolans och folkbildningens historia. Kursen är en universitetsutbildning som ger 7,5 poäng och består av tre teman: 1. Folkhögskolan som särskiljande utbildningsform och Bildning som lärande 2. Att undervisa heterogena grupper 3. Utveckling av verksamheten Kursen återkommer hösten 2018.

Det går att ansöka till nästa omgång vårterminen 2018

6 2017 11

NYHETER diskussioner. Båda arbetar på Folkhögskolornas serviceorganisation, fso, en gemensam serviceorganisation för landets 154 folkhögskolor, som skapats av rörelseskolornas och de offentliga folkhögskolornas intresseorganisationer, rio och ofi .

Johanna Winbladh har arbetat sju år i Allmän kurs på Wiks folkhögskola och Ambika Hansell Ek har varit kursföreståndare och arbetat som ämneslärare i allmän kurs i nio år på tre folkhögskolor i Skåne.

Ansvarig för kursen är Sam Paldanius från Örebro universitet, mest känd för sin forskning om hur det går till när folkhögskollärare i undervisar i klassrummet. Han är en av föreläsarna och

har varit med att utforma innehållet. Han är även examinator då kursen är en universitetsutbildning som ger 7,5 poäng.

Ett av de önskemål som efterfrågades i undersökningen om

Ambika Hansell Ek och Johanna Winbladh arbetar på FSO och ser till att allt fungerar under kursen.

folkhögskollärare som gjordes 2013 var att de ville ha mer kunskap om olika slag av neuropsykiatriska funktionsvariationer, mer specialpedagogik, något som också är synligt bland de förelä-

ANNONS

IE SÅNG GENREFRI

JAZZ

ARR/KOMP

MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ

INSTRUMENTAL & ENSEMBLELÄRARE

SINGER-SONG WRITER

FOLK & VÄRLDSMUSIK

POP/ROCK

RYTMIK

BLANDADE GENRER

KLASSISK

KÖR

HELDAGSSEMINARIUM

FOLKHÖGSKOLANS INTERNATIONELLA ARBETE Tisdag 23 januari 2018 anordnar Folkhögskolans veteranförening ett heldagsseminarium på Skeppsholmens folkhögskola med rubriken Folkhögskolans internationella arbete.

Medverkar gör Clara Nankler, som presenterar sin nyskrivna bok i ämnet, samt Ebbe Andersson, vice ordförande i Karibu.

Mer information fås genom Björn Grip, bjorngrip@hotmail.com

VÄLKOMMEN! WWW.MHM.LU.SE

KRÖNIKA »En viktig del är också erfarenhets­ utbytet mellan lärarna« sare som anlitats till kursen. Den första träffen har handlat mycket om bildningens betydelse i folkhögskola. Nästa delkurs i februari har som tema hur man undervisar heterogena grupper.

En viktig del av utbildningen är också erfarenhetsutbytet mellan lärarna.

– De nya målgrupperna i allmän kurs innebär ju nya utmaningar i klassrumssituationen, hur man jobbar med de nya deltagarna och där de kan dela didaktiska tips med varandra, säger Sam Paldanius.

I utvärderingarna efter kursen är det tydligt att just erfarenhetsutbytet varit ett uppskattat inslag, som en av deltagarna skrev: Oj allt, att få samtala med mina kollegor på alla plan. Fått insyn hur andra folkhögskolor fungerar. Känslan av att vi snart ses igen.

– De var supernöjda. Den här första kursen fokuserade mycket på bildning och bildning som lärande. Det var många som tyckte det var värdefullt att få bottna i det, vad är det som är bildning på allmän kurs idag?

Och så det som alltid brukar komma fram, erfarenhetsutbytet, att få träffa andra som jobbar med samma sak var det många som uppskattade, säger Johanna Winbladh efter kursen. Åsa Holmqvist och Hans Hägg­­lund är väldigt nöjda.

– Det här borde vara återkommande för alla folkhögskolor, vart tredje år, ett rullande schema, där man får träffa varandra och ta del av hur man jobbar på andra folkhögskolor, säger Hans Hägglund.

FOLKHÖGSKOLAN

Bildningens omfång

B

• Bernt Gustavsson är idéhistoriker, professor i pedagogik och författare till flera böcker om folkbildning och kunskapsfilosofi.

ildning omfattar dimensioner som rör både det djupt personliga och det allmänna, såsom jordens tillstånd och plats i universum. På årets bokmässa råkade jag få två böcker i min hand.

Den ena är Carl-Göran Ekerwalds Om bildning, och den andra Sverker Sörlins Antropocen – en essä om människans tidsålder. Ekerwald utgår från tio personers dagböcker, inte självbiografier som han menar är för tillrättalagda: Céline, Vilhelm Ekelund, Goethe, Madame Guyon, Olav Hauge, Sigrid Kahle, Sara Lidman, Jean Sibelius, Tolstoj och Evelyn Waugh. I dessa dagböcker utläser han en livshållning som präglas av ärlighet och uppriktighet, att vara sann mot sig själv och andra.

Det är människor som envetet följer sin egen övertygelse och går utanför och emot det konventionella och den allmänna meningen. De är sig själva, går sin egen väg och ”blir vad de är”. På det viset förtjänar de att betecknas som ”bildade”, menar Ekerwald.

Sörlin utgår från klimatkrisen och vetenskapliga bevis på att människan genom sin inverkan på klotet jorden sätter oåterkalleliga spår, inte minst genom spridningen av plast, sot och radioaktivitet. Antropocen är beteckningen på en geologisk epok som utgår från att människan påverkar klimat och ekosystem, främst genom global uppvärmning.

Holocen har varit beteckningen på epoken från senaste istiden, som nu, exakt när är omtvistat, avlöses av antropocen, människans tidsålder.

Beteckningen ställer helt nya villkor för vad som behöver göras för att återställa det sargade klotet och förhindra fortsatt förödelse.

Jag kom att läsa dessa två böcker samtidigt och har sedan dess funderat på sambandet mellan dem. Har bristen på den ärliga uppriktighet och personliga sanning som Ekerwald gestaltar ett samband med den globala belägenhet som Sörlin beskriver? Är den personliga livshållning som präglas av djup sanningsenlighet en förutsättning för att inte blunda utan i stället kunna och våga se och erkänna den belägenhet mänskligheten befinner sig i? Bildning rör båda dessa perspektiv – det djupt personliga och de gigantiska perspektiv i tid och rum som Antropocen öppnar för. Genom att lära känna den värld vi lever i lär vi känna oss själva.

Bernt Gustavsson

6 2017 13

» Jag har integrerat mig i samhället på tre år, man brukar säga att det tar sju till tio år.

Tack vare folkhögskolan gick det snabbare för mig« text: karin janson foto: maria hansson

Hamed Ubaidi Karlsson är tillbaka där allt började. Han öppnar den reglade trädörren till Siljegården, ett timrat trähus i två våningar och kliver över tröskeln.

– Det var hit jag kom, säger han.

– När jag först kom till Sverige.

Fast den första anhalten när han anlände till Sverige efter fem år på flykt var egentligen ett transitboende i Malmö. Därefter fick han och två andra ensamkommande flytta till Siljegården på Leksands folkhögskola.

– Det var väldigt bra här. Vi var först tre killar och sedan gick det några veckor innan det kom fler.

Det gjorde att vi hann lära känna varandra, landa

lite och knyta an till personalen.

Nu är han tillbaka som lärare. Om ett par minuter kommer de första deltagarna till kursen Integration i praktiken, att dyka upp. Vi går upp för trappan och tittar in i elevkorridoren på andra våningen.

– Där bodde jag, innanför den dörren, säger Hamed och pekar. Han vill inte knacka på och störa den som bor där nu. Vi hälsar på en kille som sitter vid ett bord och pluggar och går ner till lektionssalen igen.

Om någon skulle se honom nu, gå uppför trappan och ner igen. Leda en lektion med stor självklarhet och sedan ta bilen från Leksand och hem

14 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

På Siljesgården i Leksand bodde Hamed när han kom till Sverige som ensamkommande 17-åring.

Nu jobbar han här som lärare på Leksands folkhögskola.

FOLKHÖGSKOLAN

6 2017 15

»Många av oss som kommer från andra kulturer har svårt att uttrycka hur vi mår«

Det svåraste med Sverige tycker Hamed är det outtalade.”I början gick jag runt mycket och tänkte, har jag sagt något fel nu? Svenskar är inte så direkta och säger inte till om de tar illa upp.«

till Borlänge. Då skulle de förmodligen se helt vardagliga saker, inget anmärkningsvärt alls. Men för Hamed fanns det länge en tid när han inte alls kunde gå i trappor och när hans familj var så fattig att de inte hade råd med läkarvård för sonen. Att han nu står här och undervisar andra i integration tycks bottna i en ofattbart stor portion mod och envishet.

H

amed är född i Afghanistans tredje största stad Herat. Han har sex syskon, pappan är lastbilschaufför och mamman har tagit hand om barnen. När han var två år upptäckte hans föräldrar att Hamed inte lärde sig gå som andra barn. Han reste sig, ramlade, reste sig igen och ramlade igen. Bland grannarna var han känd som pojken med sår på knäna. Det visade sig att han hade polio, en sjukdom som i Sverige är på gränsen till utrotad men som fortfarande är ett utbrett problem i många fattiga länder utan tillgång till allmän vaccinering.

Hans mamma brukade massera hans fötter, men i övrigt fick han ingen hjälp. I Afghanistan är det

vanligt att barn börjar arbeta vid åtta års ålder och Hamed gjorde halvdagar på en mekanisk verkstad efter skolan.

– Det var tyngre för mig än för de andra, eftersom jag hade svårt att gå. Men jag kämpade på.

En dag såg Hamed en uppslagen tidning med en bild som föreställde en man som satt på en bänk i en park. Grönskan runt omkring mannen var en stor kontrast mot det torra landskap han kände igen och mannen såg lycklig ut. Hamed var då åtta år och bestämde sig för att försöka bli lycklig.

– Jag kände att jag vill inte vara i det här landet.

Jag ville vara någonstans där jag kunde bli lycklig.

Han var bara 13 år när han flydde från Afghanistan, ett land som vid det laget börjat bli söndertrasat av talibaner.

– Jag var egentligen inte så stark och behövde hjälp uppför trappor men jag tänkte att nu är det dags. Då hade jag jobbat lite som målare och tjänat motsvarande 400 kronor, som knappt räckte till gränsen till Iran.

För den som måste lämna sitt land finns olika sätt att fly. Har man mycket pengar är allt lite enklare och går snabbt. För den som är fattig är det svårare. Hamed var både fattig och sjuk. Hans vänner bar honom över bergen mot Iran. Den flyktväg, som tagit några månader för andra, skulle för honom ta fem år.

– Eftersom jag inte hade några pengar stannade jag och jobbade i olika länder för att kunna komma vidare. Mest byggarbeten och det var väldigt svårt eftersom jag hade ont i kroppen och inte alltid fick betalt. I Iran fick jag till exempel betalt för tio dagars jobb när jag hade jobbat fyra månader. Men det är lätt att utnyttja den som jobbar illegalt, vi kunde ju inte gå till polisen.

Vid ett par tillfällen under de här åren var Hamed nära döden. En gång var i en överlastad uppblåsbar liten gummibåt på Medelhavet. Motorn slutade fungera och människorna i båten började paddla mot ljuset som syntes i horisonten. Det blåste upp till storm.

– Det ljus vi hade sett längre bort försvann och det

16 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

kom en stor våg. Jag, som satt längst fram och styrde, vände mig om och sa till de andra att vi kommer inte att överleva. De började gråta och skrika. Två barn var med och barnens skrik var det värsta av allt.

Mirakulöst nog överlevde alla inte bara en, utan flera höga vågor. En man ramlade ur båten och de vände och hämtade upp honom. Utanför den grekiska ön Lesbos plockade sjöräddningen upp båten och tog dem i land.

– När jag flydde tänkte jag aldrig på vart, bara att jag ville komma till ett bättre land. I Grekland började jag tänka på vilket land är bra, var kan jag få uppehållstillstånd? Och då fick jag höra att Sverige är ett bra land.

T

illbaka till Siljegården. Deltagarna i kursen Integration i praktiken har bänkat sig i lektionssalen. De jobbar alla med nyanlända, till exempel som gode män och behandlingsassistenter, men kursen är öppen för alla. Dagens lektion ska handla om kulturkrockar. Hamed lägger på två bilder på overheaden. Den ena, med texten »waiting for the bus like a swede«, föreställer en rad människor som står på flera meters avstånd från varandra på en snöig busshållsplats. Den andra föreställer ett trafikkaos i Afghanistan med tutande bilar överallt.

– Vem har företräde här egentligen? säger Hamed och deltagarna skrattar.

Han frågar dem om exempel på vanliga kulturkrockar och flera förslag kommer upp, till exempel barnuppfostran, religion, högtider, sociala koder, kvinnosyn, nakenhet och mat.

Deltagarna berättar om ensamkommande som klagar på maten och andra som tar alldeles för mycket mat på tallriken och sedan slänger.

– När man är van att äta det som man får, då tar man jättemycket för man vet inte om man får mat dagen efter. Jag åt löv när jag var på flykt och hade gått tre dagar utan mat. Men det går över med tiden.

Han konstaterar också att diskussioner kring mat ofta är ett uttryck för något annat.

– Många av oss som kommer från andra kulturer har svårt att uttrycka hur vi mår. Ingen har kanske frågat tidigare och ibland saknar vi ord för känslorna. Att klaga på maten blir ett sätt att utrycka problem som egentligen ligger någon annanstans.

Eftersom Hamed själv har jobbat på ett boende

HAMED UBAIDI KARLSSON Ålder: 26 år Bor: Borlänge men flyttar snart till Kalmar Yrke: Föreläsare, student och folkhögskolllärare Familj: Hustrun Maria och en dotter på 1,5 år Intressen: Träffa vänner och sport som basket och innebandy Förebild: Inspireras av många men vill gå min egen väg

På kursen Integration i praktiken får deltagarna höra Hameds historia och diskutera kring frågor de själva upplevt i kontakten med ensamkommande nyanlända.

FOLKHÖGSKOLAN

6 2017

17

Leksands folkhögskola.

Integration i praktiken Integration i praktiken har utformats av Hamed Ubaidi Karlsson och hålls på Leksands folkhögskola.

Kursen vänder sig till de som arbetar med eller kommer i kontakt med nyanlända ensamkommande ungdomar.

Den är unik i sitt slag, eftersom kursledaren själv

– I Afghanistan börjar många jobba när de är åtta år.

Ibland tror jag att många av oss tar igen de förlorade åren, att vi aldrig har fått vara barn, och blir mer lekfulla som vuxna«, säger Hamed.

där det bodde ensamkommande ungdomar har han hittat en lösning på problemet.

– Laga samma mat som alltid men ha på mer olja och tomatpuré så blir alla väldigt nöjda.

A

tt kunna prata om hur han mådde var ett problem också för Hamed i början. På boendet fanns en boendebehandlare som pratade persiska och som lyssnade. Bit för bit kunde han berätta sin historia. Men när han började läsa svenska var det kämpigt, koncentrationen försvann efter bara några minuter.

– Jag har integrerat mig i samhället på tre år och man brukar säga att det tar sju till tio år. Att det gick snabbare för mig beror till stor del på folkhögskolemodellen. Jag började på allmän linje här i Leksand och det var perfekt för mig, då kunde jag läsa två ämnen åt gången i stället för allt samtidigt. Det gjorde det lättare att koncentrera sig.

Efter att ha avslutat allmän linje började han

är ensamkommande och delar med sig av sina egna erfarenheter kring detta.

Under kursen fördjupar deltagarna sig i frågeställningar kring vad det innebär att vara nyanländ. Varje träff innehåller en föreläsning, diskussion och en hemuppgift. Studietakten är 25 procent.

jobba på ett behandlingshem och läste samtidigt en utbildning till behandlingsassistent på Härnösands folkhögskola.

– Utbildningen, som var på halvtid och distans, var riktigt bra. Jag har alltid varit intresserad av psykologi och där lade jag en grund för hur man kan bemöta människor som mår dåligt.

I Sverige kunde han också börja få hjälp med sin sjukdom och genomgick en operation.

– När man kommer hit börjar en helt ny resa. För många kommer problemen upp till ytan när tillvaron känns tryggare och det är som en berg- och dalbana i måendet. Man tänker på de man har lämnat, trauman man har gått igenom och hur man ska kunna skicka pengar till sin familj. En sak som gör det svårt för många är att asylprocessen tar så lång tid. Jag kom 2009 och då tog det bara ett par månader men nu kan människor få vänta i två år. Många mår väldigt dåligt.

För att hålla sig flytande och inte grubbla för

18 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

»Allmän linje var perfekt för mig då kunde jag läsa två ämnen åt gången i stället för allt samtidigt. Det gjorde det lättare att koncentrera sig«

Religion, sociala koder, nakenhet, mat ...

Det mesta mellan himmel och jord stöts och blöts på kursen.

mycket satte Hamed upp ett mål: Att lära sig svenska så fort som möjligt.

– Nu sätter jag upp nya mål hela tiden. Jag har precis börjat studera journalistik och målet nu är att läsa klart utbildningen, skriva en bok om mitt liv och att föreläsa så mycket jag hinner.

D

et var i samband med en föreläsning på Leksands folkhögskola som diskussionen föddes om att starta kursen Integration i praktiken. Att en ensamkommande själv skulle berätta om sina erfarenheter var något helt nytt och så vitt Hamed vet är kursen unik i sitt slag. Kursen är upplagd på fem träffar. Under den första berättar Hamed om sin flykt. Sedan handlar träffarna om bemötande, kulturkrockar, mående och hur man kan gå vidare.

– Jag kan bara prata från mitt eget perspektiv.

Men en sak jag försöker förmedla är att man ska försöka vara en aktiv lyssnare. Många nyanlända har aldrig fått berätta sin historia och att ha någon som lyssnar kan vara en lättnad. Man ska inte pusha på om någon inte vill prata, men finnas där om personen vill.

När han ser tillbaka på sitt liv konstaterar Hamed att han har kommit så otroligt långt. Från den fattiga tillvaron hemma i Herat till ett »riktigt« liv med jobb, familj, egen bil och lägenhet. Han har till och med fått träffa kungen här på Leksands folkhögskola, och pratat lite med honom och Silvia om sina upplevelser. Men han känner en sorgsenhet när han tänker på åren på flykt.

– Det är fem år jag inte får tillbaka. När andra ungdomar gick i skolan kämpade jag för att komma till nästa land. Det känns som om jag ligger efter alla andra.

Det var en fjärdedel av ditt liv?

– Ja. Fast ju äldre jag blir, desto mindre del av mitt liv blir ju åren på flykt, procentuellt sett. Men det var fem långa år.

FOLKHÖGSKOLAN

6 2017 19

Före stroken arbetade Urban Ceder på ett städ­företag. Han undervisade också i trumspel på ett studieförbund.

20 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

t

illbaks till livet Att hitta tillbaka till ett fungerande vardagsliv.

Men också att lära sig förstå att livet aldrig kommer att bli vad det än gång var. Det handlar Framnäs folkhögskolas neurolinje om. text: ingela hofsten foto: anders alm

Vardagslivet försvann på en sekund. Så beskriver Urban Ceder den där eftermiddagen för sex år sedan. Det var två dagar före nyår, Urban gick in på toaletten.

– Bam! Sen hallå ambulans. Blåljus.

Orden kommer sakta när han berättar. Stroken han fick den där dagen gav honom afasi. Många ord kommer inte fram även om de finns där inne.

Det var hans sambo som hörde dunsen när Urban föll, hittade honom medvetslös och ringde ambulansen.

– Tur i oturen, bodde i Skellefteå då, nära till sjukhuset. Annars: Huh! I två veckor var Urban ”helt borta”. Sedan förstod han sakta: Hans högra sida var förlamad, han kunde knappt tala, han mindes inget från de där dagarna kring jul.

Nu sitter han i ett sällskapsrum i neurolinjens korridor på Framnäs folkhögskola och berättar om sin väg tillbaka till ett fungerande – om än helt nytt – liv. En väg som han fått hjälp att hitta till här.

FOLKHÖGSKOLAN

Neurolinjen vänder sig till personer som, i likhet med Urban har förvärvade hjärnskador genom olycka eller stroke. Även människor med neurologisk sjukdom är välkomna hit. Syftet med linjen är att deltagarna ska få stöd och hjälp att ta sig tillbaka till ett självständigt liv, enligt Helena Karlsson, handledare som arbetat på neurolinjen i 29 år.

– Att de ska komma till insikt om vad de kan och lära sig kompensera det som inte funkar.

Innan Urban Ceder kom hit gick han på afasilinjen vid Edelviks folkhögskola i Burträsk, där han fick hjälp att börja hitta tillbaka till talspråket. Men det var när han kom hit till Framnäs som ”hjärnan öppnades upp”. Det är så han beskriver känslan av att förstå vidden av de handikapp han fått genom stroken. Tillsammans med en handledare gick han igenom sin journal och fick klart för sig att han hade haft en jättestor blödning som orsakat skador på vänstra hjärnhalvan och frontalloben.

– Väldigt intressant.

Efter en stroke tappade Urban Ceder talförmågan, hans högra arm blev förlamad och han blev rullstolsbunden. På Neurolinjen lär han sig hitta tilllbaka till vardagslivet igen.

6 2017 21

S

amtidigt blev han helt på det klara med att livet aldrig skulle bli som förr. En tuff insikt, såklart.

– Skojar du?

Urban Ceder för armen i en gest nedåt för att illustrera känslan.

Men ganska snart tog hans i grunden positiva livssyn över. Han märkte ju faktiskt att han gjorde framsteg, både kroppsligt och mentalt, inte minst för att han hela tiden fick höra det från såväl skolans personal som från anhöriga.

– Det är jätteviktigt för våra kursdeltagare att få höra när de gör framsteg, för det är inte alltid lätt att se själv, säger Helena Karlsson.

Urban, som under det första året satt i rullstol, hade faktiskt lyckats träna upp högerbenet och lära sig gå igen. Fler och fler ord kom ur hans mun och sakta men säkert återerövrade han andra kunskaper, som att använda mobil. När han kom hit ”fanns det inte på kartan” att han skulle klara det, berättar han. Nu använder han den jämt, som kalender, till sociala medier, för att betala räkningar. Och att prata i, förstås.

Att allt tar tid har han fått lära sig leva med, konstaterar han och berättar om hur rädd han var att gå utomhus i början, i synnerhet då det var snö. Då var skolans lilla trädgårdsdel till stor hjälp.

Det är en del av skolområdet där neurolinjens lektioner i natur- och hälsa äger rum. Varje måndag klockan ett samlas deltagarna där, vid en eld. Den som vill kan välja att bara sitta där, lyssna på brasans sprakande, känna rökdoften. Men det finns – Syftet med linjen är att deltagarna ska få stöd och hjälp att ta sig tillbaka till ett självständigt liv, säger Helena Karlsson som varit handledare på Neurolinjen i 29 år.

också möjlighet att få uppgifter, som att gräva i jorden, plantera, plocka bär, räfsa löv etcetera.

– Det ska vara strukturerat, men ändå kännas otvunget, säger Helena Karlsson.

På den lite ojämna marken här kunde Urban Ceder träna sig i att få en stadigare gång.

H

ans högerarm är däremot fortfarande obrukbar, så han har fått lära sig bli vän­ sterhänt. Därför trodde han länge att det var kört med trummandet – det som varit hans stora intresse och delvisa levebröd före stroken. Så när han fick förslaget att bli adept hos en av elev­ erna på Framnäs musiklinje var han övertygad om att det inte skulle fungera. Men med diverse knep lärde han sig också att trumma. Det är såklart inte som förr, men ändå. Nu har han till och med byggt om klädkammaren hemma till studio och köpt ett begagnat trumset. Trumspelandet har också lett till att han fått större motivation att röra sig, för att träna benen och hjälpt honom att förstå matema­ tiklektionerna bättre.

Sina kunskaper i musik har han dessutom nytta av på sin praktik. En dag i veckan är han på en av sina tidigare arbetsplatser, ett studieförbund i Burträsk. Tidigare undervisade han i trumspel där, numera är han ett slags allt-i-allo som fixar diverse, inklusive stämning av trummor och gitarrer.

En viktig del av neurolinjens verksamhet är ämnet vardagskunskap, som går ut på att träna upp både sådant man en gång kunnat och nya färdigheter. En del av lektionerna är mer teoretiska, och handlar om konsumentlagar, struktur och rutiner, kost och hälsa. Andra är mer praktiska: tvätt, städ, matlagning. Den här dagen hålls lektionen i hemkunskapssalen och handlar om såser. Handledaren Per Lindström har haft en genomgång och nu står deltagarna två och två och lagar till bechamelsås respektive hollandaisesås.

– Jag tycker den är god.

– Nej, jag tycker det ska vara mer citron.

Att samarbeta kan i sig vara en utmaning, konstaterar Helena Karlsson.

– De har ju inte valt varandra och det enda de har gemensamt här är ju en hjärnskada.

N

eurolinjen startades 1971 som ”speciallinjen”. Den vände sig då till personer med olika slags handikapp. I slutet av 80-talet övergick den till att vända sig endast till människor med förvärvade hjärnskador och var då först i landet med en sådan inriktning. Den hette då hjärnskadelinjen. Härom året utvidgades verksamheten så att även personer med neurologisk sjukdom kan gå här.

Neurolinjens deltagare går här upp till tre år. De

22 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

»xxxxxx xx«

»Det är jätteviktigt för våra kursdeltagare att få höra när de gör framsteg, för det är inte alltid lätt att se själv«

Neurolinjen på Framnäs var först i landet med att vända sig till personer med förvärvade hjärnskador.

FOLKHÖGSKOLAN

6 2017 23

»Tanken är ju att våra deltagare ska bli mer och mer självständiga«

En viktig del är ämnet vardagskunskap, träna upp sådant man en gång kunnat och nya färdigheter. En del av lektionerna handlar om kost och hälsa. Andra är mer praktiska: tvätt, städ, matlagning.

läser de ”vanliga” ämnen som samhällskunskap, svenska, data och musik, men också hjärnkunskap och allmän daglig livsföring, ADL. Undervisningen är uppbyggd så, att deltagarna under sitt första år lär sig återta vardagsrutiner och struktur. År två fördjupas dessa lärdomar medan år tre är mer individuellt och syftar till att varje deltagare ska kunna ha ett fungerande liv på sin hemort.

– Tanken är att våra deltagare ska bli mer och mer självständiga. I början är vi väldigt nära dem hela tiden, sen låter vi dem successivt klara mer och mer själva, säger Helena Karlsson.

Den som vill gå neurolinjen måste ha förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig verksamheten.

Hen får börja med ett studiebesök och sedan följer åtta provveckor.

– Det får aldrig bli så, att vi blir någon slags avlastning. De måste kunna utvecklas, säger Helena Karlsson.

Neurolinjen arbetar utifrån ett holistiskt perspektiv, det vill säga se till helheten och utgå från varje deltagares egna förutsättningar. Samtliga åtta handledare är undersköterskor eller skötare i botten och har byggt på med neuropsykologi och neuropedagogik för vuxna.

U

rban Ceder har på två och ett halvt år inte bara blivit betydligt bättre fysiskt utan också lärt sig klara vardagen. Från början behövde han hemtjänst i sin bostad, nu sköter han allt själv. Han har flyttat tillbaka till Burträsk, där han är född och uppväxt och där såväl hans mamma som en massa kompisar finns kvar. Hans samboförhållande tog slut en tid efter stroken.

– Hon full fart. Jag förstår fullständigt.

Nu ser han fram emot att lämna skolan och utvecklas vidare på egen hand. Ta dagen som den kommer, kanske få ett jobb, i bästa fall ta körkort på nytt. Få …

– Frihet, säger han med en spefull blick mot Helena Karlsson. Hon ler tillbaka.

Det är ju precis det som är meningen.

– Den dagen vi inte behövs längre är den bästa!

När Urban Ceder ser tillbaka på den där decemberdagen för sex år sedan och tiden efter den rynkar han pannan.

– Otäckt. Men bort.

Han viftar med handen för att understryka att han vill lämna det jobbiga bakom sig nu. I stället knyter han näven, höjer den.

– Framåt! Jag lever ju.

24 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

HJÄLP SYRIEN! Efter år av krig är situationen för människor i Syrien desperat. Röda Korset finns på plats och med ditt stöd kan vi rädda fler liv varje dag.

Så här kan du hjälpa: >> Swisha valfri gåva till 123 000 46 48 >> Sms:a AKUT SYRIEN till 72 900 och skänk 100 kr GENOM ATT SMS:A ELLER SWISHA GODKÄNNER DU ATT BLI KONTAKTAD AV RÖDA KORSET. DINA PERSONUPPGIFTER HANTERAS ENLIGT PUL.

� Det är inte så stor löneskillnad� Bengt Wensmark är ny ombudsman för Folkhög­skollärarna sedan 1 oktober.

Han ersätter Jonas Bergman som i fort­ sättningen ska arbeta med arbetsrättslig rådgivning hos Arbetsgivaralliansen. text & foto: staffan myrbäck Bengt Wensmark har arbetat som ombudsman för Lärarförbundet i Malmö sedan 2004. Men efter att Folkhögskollärarna inledde sitt samarbete med Lärarförbundet 2010 har han arbetat mycket med folkhögskolorna.

– Jag var den regionsombudsman på lärarförbundet som hade ansvar för folkhögskollärarna i Skåne.

Jag jobbade tillsammans med Folkhögskollärarnas distrikt men också med enskilda lokalavdelningar som behövde stöd och hjälp.

Innan han blev ombudsman arbetade Bengt Wens­mark som förskollärare och fritidspedagog.

Han är bosatt i byn Stehag utanför Malmö där han bott i 35 år. Och där ska han också arbeta i fortsättningen.

– Vi har kommit överens om att jag jobbar merparten av tiden från Skåne. Sen är jag på centrala kansliet en dag i veckan. Idag är jag t.ex. i Stockholm. Jag måste ju knyta kontakter med människor, som i mitt fall med Arbetsgivaralliansen och IDEA (Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer).

Bengt Wensmark ska framför allt arbeta med facklig information, förhandlingar, ta hand om frågor som gäller pensioner och försäkringar och medverka i förbundets utbildningar. Att han blir ombudsman för Folkhögskollärarna innebär inte att han ska resa runt till folkhögskolor i hela Sverige.

– Min anställning är för värdefull för att jag ska åka på allt i Sverige när Lärarförbundet har regionskontor som ligger mycket närmre.

Sen kan man få kontakt med dig via telefon?

– Absolut, men jag vill i första hand att medlemmar och förtroendevalda använder sig av »kontakten«, dit du både kan mejla och ringa. De kan i

de flesta fall svara på medlemmars frågor. I de fall de inte kan svara slussar de dig vidare till Ingela eller mig. Kontakten är ett väldigt användbart och lättanvänt forum för vanliga medlemmar och förtroendevalda. Med det har jag inte sagt att de inte får ringa till mig men på Kontakten och Lärarförbundets webbplats finns väldigt mycket material som också folkhögskollärare har nytta av. Och det är dessutom lärarspecifikt material.

Finns det någon typisk fråga som bara gäller folkhögskolan?

– Nej, det kan vara allt ifrån en medlem som känner sig utsatt på något sätt av en arbetsgivare, mobbad, kränkt eller av hög arbetsbelastning. Men de är inte yrkesspecifika för folkhögskollärare. De finns ju i hela utbildningssektorn. Folkhögskolan särskiljer sig inte.

Nu har vi också en lönerörelse på gång. Vad kan vi förvänta oss där? Folkhögskollärare har ju en lägre lön jämfört med gymnasiet.

– Ja, men samtidigt när man tittar i lönestatistiken och tar bort de statliga satsningarna är det inte så väldigt stora skillnader.

Finns det något du skulle säga särskiljer lärarna i folkhögskolan?

– Det jag märker mer bland folkhögskollärarna jämfört med andra lärare är att folkhögskollärare ofta pratar om lärarjobbet innan de pratar om medinflytande och arbetsmiljöfrågor. De har folkbildningsrötterna med sig när man pratar med dem.

De är engagerade i sitt arbete.

– De är väldigt engagerade i folkbildningen. Om jag grovt generaliserar är det väl det som är anmärkningsvärt som jag ser det.

– Tar man bort de statliga statsningarna är det inte så väldigt stora skillnader i lön mellan gymnasielärarna och folkhögskollärarna, säger Bengt Wensmark, ny ombudsman för Folkhögskollärarna.

26 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

FÖRBUNDET FOLKHÖGSKOLLÄRARNA

MIN SIDA Uppdatera dina medlems­uppgifter för att vi ska kunna leverera relevant statistik. Gå in på lararforbundet.se/minsida och uppdatera dina uppgifter.

Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet!

ORDFÖRANDE Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 OMBUDSMAN Bengt Wensmark bengt.wensmark@lararforbundet.se 040-393915

INGELA HAR ORDET

Läraren en ledare Att vara lärare och framförallt folkhögskollärare är mycket mer än att bara undervisa. Varje dag möter vi människor, våra deltagare, som vill lära men också vill bli ledda genom studierna. Folkhögskollärare är ledare på ett alldeles speciellt vis.

Vi är många som har åsikter om ledare runt oss och dess ledarskap. Det beror på att vi alla har erfarenheter av att vi har blivit ledda av någon ledare, exempelvis rektor, och ja, de flesta av oss har blivit ledda av lärare under vår skolgång och utbildning. Det ska vi ha i minnet i vårt yrkesutövande. Vi är utsatta för granskning.

Det är ett stort och hedervärt uppdrag att vara folkhögskollärare.

Uppdrag som ställer krav och förväntningar på ledarskapet. Att leda människor (oavsett ålder) genom en utbildning är också en ära som läraren ofta bär med heder. Att följa en deltagare under en tid (kan vara så länge som tre år) är en spännande resa som ställer ledarskapet på prov. Att leda en deltagare mot hens mål för med sig krav som läraren måste vara bekant med. Krav som kommer från många håll: deltagare, lärare, rektor, arbetsgivare, samhället m.fl.

Ledarstilen måste vara personlig – en självklarhet för en folkhögskollärare eftersom vi vet att vår person är ett redskap för det personliga mötet som gynnar deltagarens lärande. För det är väl vår uppgift – att vara med på deltagarnas resa genom kurser och utbildning som en följeslagare? Ge stöd så att deltagaren hitta rätt väg som passar just den specifike deltagaren men också leda grupprocesser samt att skapa interaktioner mellan deltagarna och deltagarna – lärare.

Finns det ett samband mellan att deltagarna lyckas bra på folkhögskolorna och lärarnas ledarskap och ledarstil? Tänk att jag tror det. Folkhögskollärarna har (utan att de tänker på det kanske) ett förhållningssätt som lyfter deltagaren att ta sikte på målet trots att det i allt ledarskap finns en maktrelation (även på folkhögskola) som man som lärare måste förhålla sig till. Vi folkhögskollärare använder makten på ett ödmjukt och klokt sätt genom att respektera deltagaren som en vuxen och ansvarskännande människa.

Er ordförande

LÄSNING

Wallraffade långt före Wallraff ETT JÄVLA SOLSKEN Fatima Bremmer • Vilken fascinerande människa! Jag utbrister det för mig själv gång på gång under läsningen av Ett jävla solsken. Boken är en biografi över Ester Blenda Nordström. Är namnet ens bekant utanför journalistkretsar numera? Jag tvivlar och hoppas att den här biografin bidrar till att sprida kunskap om henne. Ett ytterligare sätt vore, att som filmaren Anna Hylander har föreslagit, börja tala ”att blenda” i stället för ”att wallraffa”. För Ester Blenda Nordström använde den metoden långt före Günter Wallraff.

Hon var 23 år när hon 1914 tog anställning som piga. I själva verket var planen att skildra pigornas slitsamma liv. Det hela blev en mycket uppmärksammad artikelserie och senare boken En piga bland pigor.

Genom hela sin journalistkarriär fortsatte hon sedan att skildra platser och människor som sällan eller aldrig beskrivits i text. En nutida läsare kan reagera över hennes sätt att formulera sig Fatima Bremmers är journalist och författare.

Hennes biografi om Blenda Nordström fick Augustpriset som årets fackbok.

Fatima Bremmer har bland annat arbetat på Aftonbladets Kvinna-redaktion och Svenska Dagbladets kulturredaktion. 2011 utkom hon med den uppmärksammade boken De sista tanterna, ett kulturhistoriskt porträtt över den svenska tanten.

kring andra folkslag, men får se det hela i sin historiska kontext.

I Ett jävla solsken­får vi följa Ester Blenda­ Nordström från uppväxten som ett barn som vantrivdes och ständigt utmanade den hämmande flickrollen, genom succéerna som journalist och ungdomsboks­ författare, till slutet av hennes liv, då alkohol och droger tar makten över henne. Vi får också inblick i det som var hennes mörker – att hon älskade en annan kvinna. Vi möter henne genom korta citat ur artiklar – vilket språk och stilistisk förmåga! – men också i brev och fotografier.

Det är en oupphörligt intressant och detaljrik biografi som möjligen hade vunnit på att kortas något, men som framför allt fyller ett pinsamt hål i den svenska historieskrivningen. ”En pionjär i den svenska kvinnohistorien” skriver Björn Wiman i en recension av boken i dn. Men jag tänker, vadå ”kvinnohistorien”? Hon var en pionjär oavsett sitt kön!

Ingela Hofsten

LARMRAPPORTEN – ATT SKILJA VETENSKAP FRÅN TRAMS Emma Frans • I tider av fejknyheter och halvsanningar kommer forskaren och vetenskapsevangelisten Emma Frans med en guide för att tolka både nyhetsflödet och påståenden från bekanta. Larmrapporten ger dig vetenskapskoll för att förstå hur fakta och påstådda fakta ska bedömas.

Boken riktar sig till såväl ungdomar som vuxna. Ur innehållet: Checklista för hur man granskar avsändare, Grundku rs i källkritik, Råd för hur du bemöter felak tiga påståenden, Skräckexempel, Sätt att genomskåda vanliga tricks, Verktyg för att förstå statistik och diagram ALTERNATIVA FAKTA Åsa Wikforss • Hur kan vi förstärka vårt immunförsvar mot det falska och ogrundade? Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi diskuterar i sin bok vad kunskap är, vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom faktaresistensen och hur vi kan motverka den. Merparten av vår kunskap får vi från andra människor. Detta gör oss också sårbara för påhittade nyheter, lögner och propaganda. Vilken roll spela r medierna och vad kan skolan göra? Des sa frågor är helt avgörande för en fungeran de demokrati.

BILDNINGENS DYNAMIK Bernt Gustavsson • I sin nya bok Bildningens dynamik sammanfattar idéhistorikern Bernt Gustavsson sin forskning och det han skrivit om bildning de senaste 30 åren. Han redogör för olika bildningsideal och dess relation till demokrati, kulturarvet och humanismen. Han skriver om bildningens institutioner, som studiecirkeln, folkhögskolan och universitetet och menar att bildning är en allmänmänsklig angelägenhet som kan bidra till en mer humaniserad och dem okratiserad värld.

28 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

Skruvat om ensamma svenskar

FREJA OCH AFRODITE – DE CYPRIOTISKA OCH SVENSKA KVINNORNAS TEXTILA ARBETE FRÅN ÄLDSTA TID Marianne Marcusdotter

Hantverk & folkbildning • Vad har de forntida gudinnorna Freja och Afrodite med svensk folkhögskola att göra?

Det visar sig när man läser Marianne Marcusdotters Freja och Afrodite – de cypriotiska och svenska kvinnornas textila arbete från äldsta tid. På 80 sidor berättas en lång historia om kvinnors liv och arbete i Sverige och en medelhavskultur hon kommit nära: Cypern.

Marianne Marcusdotter var lärare på folkhögskola och i lärarutbildning, forskare och skribent i synnerhet kring kvinnors liv och arbete i historien.

Att de första folkhögskolorna i vårt land främst vände sig till bondsöner är nog allmänt känt men de mer okända textilkurserna för kvinnor var inte mindre viktiga. Samtidigt som flickorna vävde på sin hemgift gjorde de en kulturinsats för framtiden – estetisk och praktisk kunskap som var på väg att försvinna med konfektionsindustrin.

Författarinnan hittar många paralleller på Cypern. Där

PERSONER

utvecklades under århundradena en mängd regionala specialiteter av avancerat textilt hantverk för både lokala marknader och export. Kvinnornas textila produktion går långt ner i historien, från de äldsta funna ”trådkjolarna” tiotusentals år tillbaka, genom olika skeden av växtfibrer, ull, bomull, silke osv. Deras kunskap var nödvändig för överlevnad i det förindustriella samhället, vilket också bokens titel syftar på. Inte bara sköna kärleksgudinnor utan symboler för kvinnors textila insatser i forntida samhällen. Cypern hör dessutom till de forntida kulturområden vid Medelhavet som tros ha haft starka matriarkaliska drag.

Det blir en läsning som öppnar för mer sökande efter kunskap om såväl främmande kulturer i forntid och nutid som för svensk folkhögskolehistoria Boken kan beställas genom marcusdotter@gmail.com Monica Roselius

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

EliSophie Andrée får Helsingborgs kultursti­ pendium 2017 på 30 000 kr för sitt förfat­ tarskap och sin perfor­ mancekonst. EliSophie Andrée använder det skrivna ordet både som gestaltning av allmänmänskliga som personliga erfarenheter, och som bärare av skarpa budskap om kvinnors villkor. EliSo­ phie Andrée har studerat på Albins folk­ högskolas tvååriga skrivarlinje och debute­ rade nyligen med boken Mitt namn är.

FOLKHÖGSKOLAN

Får pris för att ha bidragit med ett nytt perspektiv i det drogförebyggande arbetet inom skolans värld.

THE SWEDISH THEORY OF LOVE Film • Hur blev svenskarna världens mest ensamma folk? Våren 1972 samlas en grupp socialdemokratiska politiker för att skapa en ny vision för Sveriges framtid. Målet var att skapa "ett samhälle av oberoende individer". Fyrtio år senare undersöker Erik Gandini resultatet. Erik Gandini är son till en svensk mamma och en italiensk pappa och växte upp i Bergamo nära Milano och flyttade till Sverige som ung vuxen för att studera dokumentärfilm på folkhögskolan på Biskops-Arnö. På svtplay kan man se hans dokumentär The Swedish theory of love som målar upp ett Sverige som inte riktigt blev som det var tänkt. Filmen fick blandad kritik när den visades, att den gav allt för skruvade exempel på ensamhet.

Filmen tecknar en bild av djupt ensamma svenskar som istadigt upprätthåller ett strikt oberoende till och med från sin familj. Sedan dör vi bortglömda.

Med sina provocerande exempel kan den ändå fungera som diskussionsbränsle i klassrummet. Filmen är en timme och 15 minuter lång och kan ses till och med 6 januari 2018.

Staffan Myrbäck

Gunvor Härenstam knep en andraplats i Tidningen Skrivas novelltävling. Gunvor Härenstam är lärare på Karlskoga folkhögskola och undervisar i naturkunskap, samhälls­ kunskap och matematik. Juryns motivering till andra platsen lyder: Utan att hemfalla åt predikan gestaltar författaren ångesten inför en av vår tids stora moralfrågor.

Suggestivt och nervigt med övertygande detaljrikedom. Läs novellen på skriva.se

Staffan Hübinette har utsetts till årets före­ byggare av Centralför­ bundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Staffan Hübinette är lärare i socialpedagogik på Tollare folk­ högskola och har i decennier varit engage­ rad i drogfrågor och förebyggande arbete, särskilt projektet Narkotikafri Skola. Han får priset för sitt arbete med att ha bidragit till ett nytt perspektiv i det förebyggande arbetet mot droger inom skolans värld.

6 2017 29

»Jag når hur många öron som helst« Dani Kouyaté är bokstavligen född till att berätta. Ändå talar denne teaterlärare, och världs­berömde filmregissör, främst om konsten att lyssna: ”Vi människor har två öron och en mun; så varför använder de flesta munnen mer?” text anna kågström foto: susanne kronholm

H

östsolen vräker in i lägenheten i stadsdelen Rickomberga i Uppsala, där Dani Kouyaté bor med sin familj sedan tio år tillbaka. Han är precis inne i en halvtidsperiod som regissör. Den andra halvtiden är han anställd som teaterlärare på Wiks folkhögskola utanför Uppsala. Dessutom håller han sedan flera terminer i en tillvalskurs som ”öppnar fönstret” till afrikansk film. Vi pratar på ett av hans förstaspråk, franska, som i Dani Kouyatés språkdräkt fylls av en humoristisk vänlighet och många bildliga uttryck.

– I dagens samhälle finns en stark tendens att tänka i konflikter. Därmed skapas också problem som inte ens behöver vara det; som detta att vara flerspråkig. För mig är det en rikedom, på samma sätt som alla mina livserfarenheter. I den bästa av världar kan jag skapa något ur det som är unikt och – eftersom jag är just den jag är – vända mig med mina berättelser till både afrikaner, européer och svenskar.

Det har han sannerligen lyckats med. Hans senaste film Medan vi lever” spelades in i både Sverige och Gambia, och var ifjol nominerad i hela sju kategorier vid Afrikas största filmfestival. Dani Kouyaté kammade hem priset för ”Bästa film gjord av en afrikan boende utomlands”.

Filmen handlar om 20-årige Ibbe, som är född och uppvuxen i Sverige, och hans mamma, som ursprungligen är från Gambia, och som på olika vis söker sitt ”hemma”.

– Den här gången ville jag låta filmen utspela sig på både svenska och engelska, och i både Sverige och Gambia, eftersom det är en typ av dubbla rötter som många av dagens svenskar bär på.

DANI KOUYATÉ Gör: Filmregissör, och berättare samt teaterlärare samt vid Wiks folkhögskola utanför Uppsala.

Familj: Fru och fyra barn, varav ett – hans 27-åriga dotter – bor i Paris.

Bor: Uppsala, och i perioder i Ouagadougo, Burkina Faso.

30 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

PORTRÄTT

»Dagens samhälle präglas av ett slags 'fast life', som försvårar för människan att finna tid för reflektion«

FOLKHÖGSKOLAN

6 2017 31

PORTRÄTT Flera recensenter kommenterade efteråt det snudd på sensationella – här var alltså en film där svenska svarta skådespelare har de bärande rollerna, och där svenskan , precis som för många av dagens svenskar, bara är ett av flera möjliga språk.

Livet krånglar, karaktärerna svajar, men slutet är ”feel good”. Även regissörens blick på välvilliga, men strukturellt vardagsrasistiska svenskar är roat förlåtande.

– Jag tror på att ha ett lätt anslag för att få folk att lyssna, liksom på att använda humor och ironi. Och visst finns det en komisk ironi i att det nu är jag, invandraren, som får resa på visningar och representera ”svensk film” runt om i världen?

Att bli berättare var tidigt självklart för Dani Kouyaté. Han är född in i en så kallad griot-släkt i Burkina Faso i staden Bobo-Dioulasso som ett av tio syskon. ”Griot” betyder ungefär ”ordets mästare«. Enligt Dani Kouyaté kan det liknas vid ett hantverkaryrke – bara det att hantverkaren i detta fall frambringar ord för att i berättelsens form återge familjers – och hela samhällets – historia.

I det förmoderna Burkina Faso hade griots en betydande plats vid alla viktiga händelser i livet; dop, bröllop och begravningar. Griots fungerade – och fungerar än i dag – som medlare i konflikter, som förmedlare mellan folk och makten och som bärare av kollektiva minnen.

I och med kolonisationen kom plötsligt pengar in i bytessamhället. För ”ordhantverkarna” blev värderingen av varan svår. För vad kostar en individs eller ett lands historia? Och hur värderar man den sanning, som en griot förväntas tala?

– Många griots fick problem att fortsätta med sitt arbete. I Burkina Faso köptes vissa upp av fransmännen för att vara med och genomdriva kolonisationen. Griots ute i byarna, som hade svårt att få betalt, kanske i stället tvingades att nöja sig med smicker, och då lever sanningen farligt. Den utmaningen – att utföra sitt berättaruppdrag med värdighet – finns än i dag.

En ständig uppgift för en griot är också att anpassa berättartraditionen till samtiden. Exempelvis insåg Dani Kouyatés farfar värdet i att använda nymodigheten megafon. Hans pappa, Sotigui Kouyaté, var den förste griot i Burkina Faso som blev professionell skådespelare. Dani, i sin tur, är den förste som fört över den talade traditionen till film.

– Faktum är att flera av de stora musikerna i Västafrika är griots, vilket gör att de fortfarande kan berätta, och leva på sitt berättande.

Just dynamiken mellan modernitet och tradition, dåtid och framtid, ligger som ett grundackord i Dani Kouyatés konstnärliga uttryck.

Han talar på sitt bildiga vis om hur framtiden ska skjuta som en pil ur det förflutna, utan att tappa

DANI KOUYATÉ OM FILMANDET: ”Min farfar sa aldrig att något var ’fel’. Han sa: ’Nu förstår jag inte, förklara för mig’. Om man inte är så upptagen med att döma saker som sker, utan väljer att observera dem blir man mer öppen. Det är precis det jag vill göra med mina filmer; att visa saker, utan att skriva någon på näsan, och hålla upp dem som en spegel.”

kontakten med dåtidens kunskaper. Och hur varje åldrings död är att likna vid ”ett brinnande bibliotek”. Det är en typ av poetiskt förhållningssätt som skaver rätt rejält mot modernitetens kärna; en ständig rörelse framåt i en vågrät linje under mottot ”Se dig inte om”.

– Glömska är ett av mänsklighetens stora problem. Dagens samhälle präglas av ett slags ”fast life”, som försvårar för människan att finna tid för reflektion. Titta bara på hur nazismen och fascismen redan tillåts komma tillbaka i Europa. Tyvärr finns det ingen magisk, allmän formel för att motverka den glömskan och okunskapen. Den utmaningen – att minnas och lära – måste varje individ förstå och svara på.

För att lära måste människor också öva upp förmågan att lyssna, menar Dani Kouyaté.

– En människa kan inte förstå och lära – eller för den delen bli en bra berättare eller skådespelare – om hon inte kan lyssna. Med mina teaterelever kan jag exempelvis öva på det via lek, då man ju faktiskt måste lyssna på varandra för att leken ska fungera.

Samtidigt skapar sådant ömsesidigt lyssnande ett gemensamt ansvar för gruppen, eftersom det blir så tydligt: En människa är ingenting utan andra ­människor.

Som barn fick Dani Kouyaté tidigt följa med sin pappa på olika griot-uppdrag och med alla sinnen insupa hans teknik att minnas, förvalta och berätta.

Också musik var en självklarhet hemma; alla i familjen spelade olika instrument.

– Om jag får frågan när eller hur jag lärde mig att spela ett instrument vet jag inte vad jag ska svara, jag har bara lärt mig. Musiken fanns, instrumenten fanns, att spela var en självklarhet. På samma sätt har jag inget teoretiskt underlag för min berättarteknik. Sättet jag tillägnat mig berättandet påminner mer om… ett slags infusion.

– Detta med kroppens intelligens är också något jag kan ge till mina elever, bara genom mitt sätt att vara. För en skådespelare handlar det ju hela tiden om att finna balansen mellan kropp och hjärna, och att ibland enbart våga förlita sig på kroppsminnet.

Två grundläggande fakta gjorde att Dani Kouyaté tillhörde de fem procent i hans årskull som fick gå i skolan: Familjen hade pengar till skolmaterial och tillgång till elektricitet så att han kunde göra sina läxor om kvällarna. Redan i första klass byttes barndomens språk bambara till kolonialmaktens franska. På barns vis tog han snabbt in språket; vid sju års ålder började han att drömma på franska.

– Det är på franska jag har tillägnat mig all formell kunskap. När min mamma ännu levde, och kanske ville diskutera pengar med mig på bambara, var jag först tvungen att ”översätta” uträkningar jag gjorde i huvudet från franska till bambara.

32 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

Burkina Faso blev självständigt från Frankrike 1960, men den mentala kolonisationen är fortsatt stark, menar Dani Kouyaté. Han jämför med grannlandet Nigeria som tidigare ockuperades av kolonialmakten Storbritannien: – Se bara på filmindustrin. I Burkina Faso anammade vi helt den franska filmtraditionen där det förutsattes riktig film, vilket har krävt att filmare i Burkina Faso måst åka till Paris för att framkalla sina alster. I grannlandet Nigeria, har de haft en helt annan mental självständighet. De hittade tidigt videotekniken för att göra inhemska filmer och tvserier. I dag är ”Nollywood” den tredje största filmindustrin i världen.

Själv studerade Dani Kouyaté film från grunden; först tre år i huvudstaden Ouagadogou, sedan ytterligare fem år i Paris. Som färdig regissör har han gjort både populära tv-serier och filmer i hemlandet.

Han har grundat ett filmbolag, rest på berättarfestivaler med sin pappa och bott i olika länder. Så en dag mötte han sin svenska fru i Burkina Faso. I dag pendlar han mellan Rickomberga och Wiks folkhögskola, och mellan Uppsala och Burkina Fasos huvudstad Ouagadogou, där familjen har en lägenhet.

Just nu arbetar han med sitt första filmmanus på svenska, för att ”ta chansen att utforska och fördjupa sin relation till språket”. Filmen ska bli hans egen version av Shakespeares ”Stormen”. Planen är att inspelningen ska ske på klassisk, svensk filmmark på Fårö: – Jag såg Ingmar Bergmans filmer långt innan jag satte mig på planet till Europa. Jag kan alla de västerländska storheterna; Chaplin, Orson Welles, Francois Truffaut… Jag tänker att en av mina uppgifter som griot är att ge västerlänningar en liknande fördjupad kunskap om afrikansk kultur.

Att ”öppna fönstret” mot Afrika är också syftet med den tillvalskurs i afrikansk film som Dani Kouyaté sedan flera terminer erbjuder på Wiks folkhögskola: – Kursen ger eleverna en chans att upptäcka Afrika via film, och bortom klichéerna. Den bild som målas upp av afrikanska kulturer i västvärlden är ofta endimensionell och enögt problemorienterad. De filmer jag väljer att visa vänder på perspektiven; som att också lyfta fram den humor och generositet som finns i Afrika. Och, viktigast av allt – filmerna är skapade av afrikaner.

Kanske var det just denna västerländska och svenska okunskap som gjorde att intresset för chansen till storslam för Dani Kouyatés film ”Medan vi lever” vid Africa movie academy awards till en början var så svalt i svenska medier.

Det föranledde i sin tur en av skådespelarna, Richard Sseruwagi, att skriva ett ilsket Facebookinlägg, som han sedan utvecklade i en intervju i Dagens Nyheter: ”Jag undrar om det varit någon FOLKHÖGSKOLAN

»Visst finns det en komisk ironi i att det nu är jag, invandraren, som får representera 'svensk film' runt om i världen?« skillnad om regissör och skådespelare varit blonda och blåögda och inte svarta … Att inte inkludera och synliggöra sina medborgare oavsett ursprung tycker jag är detsamma som att gräva sin egen grav. Konsekvenserna av det ser vi tydligt i utsatta områden i vårt land. Filmen handlar just om identitet och hur svårt det är för många människor att hitta den i Sverige.”

Dani Kouyaté säger att han förstår Richard Sseruwagis vrede: – Han är en svensk skådespelare, med en av de bärande rollerna i en film som ingen pratar om, trots att den har fått sju nomineringar vid Afrikas största filmfestival. Och hans kritik gav ju också effekt ; plötsligt ville flera svenska medier ha intervjuer. I dag är jag främst glad över hur många som har berörts av filmen. Den reser fortfarande över hela världen. Som berättare når jag hur många öron som helst.

6 2017 33

KRÖNIKA

Luther drog igång en jordbävning Det är jubileumstider, som bekant: reformationen inleddes för 500 år sedan, och folkhögskolan i Sverige firar 150 år nästa år. I en artikel i dn till reformationsdagen, 31 oktober, skriver ärkebiskopen om bildning, frihet och ansvarstagande i världen som några av reformationens huvudteman. Reformationsjubileet har gett en knäck åt vrångbilden av Martin Luther som en glädjedödande arbetsnarkoman, men vem var han? Kanske en förelöpare till folkhögskolan, 350 år i förväg? Ja, beröringspunkterna finns, vilket även Antje Jackelén beskriver.

Bill Clinton sägs ha vunnit presidentvalet 1992 för att han såg ekonomifrågornas betydelse. Kampanjarbetarnas interna slagord, ”It’s the economy, stupid”, blev senare ett slags ordspråk med otaliga variationer. Mitt bidrag här kunde vara ”It’s the power, stupid”. För ett perspektiv på Luthers gärning är att det med tiden kom att handla om makt i allt vidare bemärkelse, och maktförskjutning genom kunskapsspridning och demokratisering. Kunskap ger makt, och Foucault och andra har visat att dynamiken fungerar även omvänt: makt ger kunskap. Den som har makten skaffar sig kunskap för att behålla makten. Att sprida kunskap till dem som saknar makt är samhällsförändrande, och där finns en koppling till folkbildningen, igår och idag.

Här är Luther paradoxal. Han var inte politiskt revolutionär, förespråkade ingen strukturell omfördelning av ekonomiska tillgångar.

Samtidigt fick hans teologiska reflektioner politiska konsekvenser som ingen kunde förutse. Som Carl Magnus Adrian säger i sin bok Luther – om kamp och frihet: ”Det som började som en upptäckt hos Luther av evangeliet påverkade så småningom samhället i stort, inte bara i Tyskland. Marken skakade under fötterna både på kejsaren och påven, och ett inbördeskrig i Tyskland var inte långt borta.”

Om ett knappt år är det val. Folkbildningens portalparagraf manar oss att stärka och utveckla demokratin, möjliggöra för människor att påverka sin livssituation, skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen och utjämna utbildningsklyftor.

Driven av sina ideal, sin religion och sitt patos drog Luther igång en jordbävning som skakade en hel kontinent. Folkbildningens ideal är lika relevanta idag som de någonsin har varit.

Låt oss aldrig frestas att tänka att vårt arbete i vardagen ute på folkhögskolorna inte gör skillnad. Tillsammans förändrar vi världen, en dag i taget.

Mats Tängermark

Kort om …

miljöpris, danspris, julfest, teaterfestival…

• Den 16 december har deltagare på Hagabergs folkhögskola bjudit in 80 ensamstående föräldrar och barn på en julfest komplett med mat, underhållning och besök av tomten.

Allt började som en skoluppgift i slutet av oktober när skolans lärare på FN-dagen sa att alla på skolan skulle göra ett projekt som på något sätt påverkade världen. Sedan dess har de samlat pengar och frågat efter varor i butikerna.

• På Eskilstuna folkhögskola arrangerades returslöjdsverkstad under flera onsdagskvällar och den 6 december är vikt åt julpyssel, då man ska ägna sig åt att göra julpynt i metall: julstjärnor av gamla konservburkar och klassiska, flätade julgranshjärtan av urdruckna colaburkar i aluminium.

• Mats Tängermark är lärare på Hyllie Parks folkhögskola i Malmö, nyvald kyrkopolitiker och förbundsstyrelseledamot i Förbundet Folkhögskollärarna

• Lärarna vid Västerbergs folkhögskola utanför Gävle fick Region Gävleborgs interna miljöpris Fröhuset för deras arbete med att planera och genomföra temaveckan Hållbar.

• I november hade Katrinebergs folkhögskola en välbesökt teaterfestival dit allmänheten var välkomna.

Det var deltagare på skådespelarlinjen som fått i uppgift att skriva varsin 20-minuters-föreställning på temat Hopp. Deltagarna hjälptes åt i varandras föreställningar som handlade om allt från stora existentiella livsmörker till rappa farsdialoger.

• Fyra deltagare på Lunnevad folkhögskola danslinje blev publikfavoriter när de tävlade i Riksfinalen Skapa Dans i Stockholm 4 november. Publiken fick rösta fram sin vinnare och flest röster fick dansarna från Lunnevad och deras stycke Proletär.

• Den 8 november bjöds intresserade in till Kävesta för att vara Deltagare för en dag och prova på hur undervisningen går till i praktiken.

34 F O L K H Ö G S K O L A N

6 2017

POSTTIDNING B

MIN DAG PÅ FOLKHÖGSKOLA

Maria Lindkvist:

Maria Lindkvist har två typer av dagar. Antingen planerar och jobbar hon med marknadsföring av skolans linjer eller så undervisar hon i bildverkstaden, vilket är huvuddelen av hennes tid.

Men det kunde ha blivit annorlunda. I högstadiet hade Maria Lindkvist en bildlärare som varnade henne för sitt yrkesval: »Du påminner mig om en finsk pojke, bli aldrig bildlärare«.

– Det var något som fastnade även om jag aldrig kunde reda ut vad hon menade. Jag tror inte att det var illa menat men av olika anledningar vågade jag aldrig satsa helhjärtat på konst.

Småbarnsmamman Maria Lindkvist börjar alltid sin dag i bilen längs en fyra mil lång vägsträcka med mycket skog och dålig sikt, ut till Edelviks folkhögskola i Bursträsk, en by fyra mil söder om Skellefteå.

–Det är otroligt mycket djur på vägen, både ren och älg, så det är egentligen en ganska farlig men också en väldigt vacker körsträcka, och det är mycket värt

när man får de där 45 minuterna för sig själv i bilen. Att se på något trevligt är välgörande. Man hinner både planera det sista eller summera dagen. Ibland uppfinns hela dagen i bilen, om man t. ex varit sjuk och inte haft tid att förbereda sig.

Trots varningen i högstadiet blev Maria Lindkvist bildlärare.

– Efter att jag gått textil och mode-linjen på Värnamo folkhögskola kom jag på att jag ändå ville bli lärare i något praktisktestetiskt. Bild låg mig närmast, eftersom jag är uppvuxen med en mamma som målar.

Hon utbildade sig dels på konstfack i Stockholm, flyttade och studerade färdig på Umeå Universitet. Efter examen sökte hon tjänsten som bildlärare på Edelviks folkhögskola där hon undervisar på konstutbildningen, en heltidsutbildning med bred inriktning: bild, textil och keramik. Men idag har den bara fem heltidsstuderande på de 15 platserna.

– Det är ju speciellt med lands-

Foto: Staffan Myrbäck

» Jag blev varnad för att bli bildlärare« – Vi ser ju konstutbildningen på helttid som en spettsutbildning som vi värnar, säger Maria Lindkvist, bildlärare på Edelviks konstutbildning.

bygd, att få folk att söka är en utmaning, säger marknadsföraren Maria Lindkvist.

– Problemet för konstutbildningarna är att det redan finns så många aktörer. Men vi har också utvecklat en deltidsutbildning i bild, textil och keramik, där har vi 17 studerande i varje klass, så det är en stor grupp på skolan.

Marknadsföringen upptar en fjärdedel del av hennes tjänst.

Det är hennes jobb att få deltagare till både de nischade utbildningarna och till allmän kurs.

– Men det är inte enkelt att få ungdomar att åka 45 minuter med buss, sammanlagt en och en halv timme, för att gå i skola i Burträsk, särskilt när det finns alternativ inne i stan. Med dagens bostadsbrist försöker vi marknadsföra möjligheten att bo på internat, att man både kan bo och studera på plats. Det är ju något några av de andra aktörerna inte kan erbjuda. Så det kan ju vara ett lockbete.

Staffan Myrbäck