Folkhögskolan 1 2018

SKOLAN SOM GJORDE FOLKBILDNING AV SIN #METOOKRIS

LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

nr 1/2018

OLKHÖGSKOLAN » Det är enkelt att avskaffa demokratin i Sverige«

Stellan Gärde, jurist

REKTORSFLYKTEN

Fyra av tio rektorer funderar på att sluta

GÖSTA VESTLUND, ��� ÅR, HYLLAR METOO:

» Det är fantastiskt, en folkrörelse av ett nytt slag« Stor intervju!

Vad är yrkesdidaktik? Här belyser tolv lärare på gymnasieskolans yrkesprogram, som bedrivit egna licentiatstudier, hur yrkesdidaktik kan ta form i en svensk kontext. Tillsammans med några forskare synliggör de yrkesdidaktiken för lärare och skolledare på yrkesprogrammen samt för yrkeslärarprogrammets studenter, lärarutbildare och handledare.

”

Antologin fångar viktiga aspekter av yrkeslärares arbete och förutsättningarna för dessa.

230:-

*

*Frakt tillkommer

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

REDAKTÖREN

Se bakåt för att kunna gå framåt

Foto Håkan Elofsson

N

är Donald Trump vann valet i usa reagerade den amerikanske historikern Timothy Snyder med att skriva en pamflett på 90 sidor som han kallade Om tyranni – tjugo lärdomar från tjugonde århundradet. Syftet var att lära av misstagen, att inte ta demokratin för given.

Den första lärdomen är att nästan alla auktoritära regimer får sin makt utan tvång. Gösta Vestlund påminner oss i detta nummer om att Hitler kom till makten i ett demokratiskt val. Inom ett år hade Hitler förvandlat Tyskland från demokrati till diktatur. Därför, skriver Timothy Snyder, måste vi försvara de institutioner som är en garant för demokratin. Han talar alltså om den lika och allmänna rösträtten, de politiskt valda församlingarna, lagarna, domstolarna, tidningarna, Misstaget som många tyskar gjorde var att de trodde att institutionerna skulle motstå direkta angrepp. Ingen trodde att Hitler skulle kunna genomföra det han faktiskt gjorde, beröva de tyska judarna sina grundlagsfästa rättigheter. Inte heller trodde de att nazisterna skulle stänga in judarna i getton. Snyder skriver att misstaget ligger i att tro att de som kommer till makten inte kan förändra dess lagar och institutioner och beskära våra friheter. Men det kan gå fort. Se på Ryssland, Turkiet och Venezuela.

När President Trump angriper domstolarna och medierna angriper han också fundamenten i en demokrati. Snyder skriver att institutionerna inte ensamma kan skydda sig själva och uppmanar oss till aktivitet: Institutionerna behöver människor som försvarar de institutioner som upprätthåller demokratin. Engagera er i och stöd organisationer som värnar demokratin! Läs böcker! ­Tro på ­sanningen: Att misstro fakta är att misstro friheten. Stöd grävande journalistik och var källkritisk.

Undersök själva, skriver Snyder.

I detta nummer säger Juristen Stellan Gärde att de parlamentariska reglerna i vårt land är utformade så att det är enkelt att avskaffa demokratin i Sverige.

I första paragrafen i regeringensformen står det:

FOLKHÖGSKOLAN

» Institutionerna behöver människor som försvarar de institutioner som upprätthåller demokratin«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

I den andra paragrafen står: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Och: Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Men enligt Stellan Gärde är allt som krävs för att avskaffa dessa paragrafer att ett populistiskt parti får 51 procent i ett val och ett extraval till riksdagen, så kan de rösta för att avskaffa våra grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter.

Nu är ju inte det troligt inom överskådlig tid.

Men det trodde inte heller tyskarna 1930.

Staffan Myrbäck

1 2018 3

INNEHÅLL

Tio frågor: Ett populistiskt parti som får majoritet i riksdagen kan enkelt avskaffa de demokratiska och mänskliga rättigheterna i Sverige, säger juristen Stellan Gärde. Sid 6 Månadens linje: Tre folkhögskolor i Sverige har allmän kurs med profilen Mänskliga Rättigheter.

Sundsgårdens folkhögskola är en av dem. Sid 8 Siffror: Mora folkhögskola får tillgång till miljoner för att utveckla digitala lärplattformar för personer med måttlig utvecklingsstörning. Sid 8

14

Omslag: HåkanElofsson

Rektorsflykten: Rektorerna trivs på jobbet men det är många som funderar på att säga upp sig. Sid 10 Krönika: Författaren Stewe Claeson har 10 000 handskrivna dagboksidor från sextiotalet. En är från 1966, hans första dag som folkhögskollärare. Sid 34

Har ett perspektiv som överträffar de flesta

Gösta Vestlund fyller 105 år i år med ett långt liv i folkbildningens, folkhögskolans och demokratins tjänst. Som gammal folkrörelsemänniska gläds han åt metoorörelsen. Sid 14

Gjorde folkbildning av metookris

När tre danslärare fick sluta efter att ha haft sexuella relationer med deltagare kunde det ha blivit en katastrof. Men Åsa valde en annan väg, både för skolan och danslinjen. Sid 20

F

I väntan på genombrottet

Han har gett ut två romaner och nominerats till flera författarpriser, bland annat Studieförbundet Vuxenskolans författarpris.

Men fortfarande väntar han på genombrottet. Sid 30

OLKHÖGSKOLAN

LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

REDAKTION: Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se 070 324 97 33 Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

20 ANNONSER, BILAGOR & WEBB: ConMedia Konsult AB info@conmedia.se www.conmedia.se Sista 08–601 25 20 manusdag för Bokningsstopp för nr 2/2018: Folkhögskolan nr 2 2018: 19 mars

12 MARS

Utgivning: PRENUMERATION: 11 april PressData AB 08-799 63 98 larartidningar@presssdata.se UPPLAGA: � ��� TS-distribution (2015)

Illustration: iStock

NYHETER

Framgångsrik insats för unga lever osäkert Folkhögskolornas insatser för att matcha ungdomar till arbete och studier får beröm i en delrapport från statskontoret.

Men framtiden för insatserna är osäker. ”Jag fick tid med syo i femton minuter, sedan var allt klart."

Det säger en av de medverkande i ett folkhögskoleprojekt som syftar till att få ungdomar i arbete eller studier. År 2015 beslöt regeringen att satsa på matchningsinsatser som skulle förbättra möjligheterna för unga personer, som står långt från arbetsmarknaden, att etablera sig i arbetslivet och samhället. Statskontoret har nu lämnat en delrapport om bland annat folkhögskolans roll. De personer man har intervjuat är överlag mycket positiva och tycker att insatserna ger resultat.

En av slutsatserna hittills är att folkhögskolorna har flera fördelar. De sitter inte fast i något organisatoriskt stuprör. De har en pedagogik och en miljö som passar målgruppen.

I rapporten säger intervjuade FOLKHÖGSKOLAN

samarbetspartners att det är en styrka att just folkhögskolor ansvarar för matchningsinsatserna. De har en flexibel miljö och är mindre byråkratiska. Det kan gå snabbt mellan kontakt och åtgärd och de är förankrade i lokalsamhället. Just närheten och snabbheten kan vara avgörande för att få ungdomar att påbörja studier. På vissa orter kan en person bokstavligen lämna Arbetsförmedlingen, gå runt hörnet och kliva in på folkhögskolan. "Det ska vara enkelt. Man ska kunna smida medan järnet är varmt", som en av de intervjuade säger.

Problemet för projekten är att de är kortvariga med små ekonomiska resurser. Folkbildningsrådet fördelar tre miljoner per år, vilket skapar problem , särskilt när allt fler skolor upptäcker möjligheten att söka pengar. Projekten beviljas ett år i taget. En folk-

högskola som fått bidrag beviljat ett år kan få avslag året därpå, vilket lett till kritik: ”Det är direkt förtroendeskadligt att starta upp insatser för att sedan efter några månader lika plötsligt stänga ner igen,” skriver Gotlands folkhögskola i en slutredovisning till Folkbildningsrådet.

En av statskontorets slutsatser berör just ekonomin och framtiden. Det är osäkert om insatserna överlever eftersom de inte ryms inom folkhögskolornas budget. Den studie- och yrkesvägledning som bidragen finansierar ingår inte i folkhögskolornas uppdrag. »Man ska Utan de extrapengarna hade den aldkunna smida rig kommit igång. del hoppas dock medan järnet En att arbetet ska leva är varmt« vidare i en eller annan form. ”Även om det nu inte blir en fortsättning, så har ju den här insatsen betytt jättemycket för dem som har få ta del av den så här långt”, säger en av de intervjuade.

Staffan Myrbäck

1 2018 5

10 FRÅGOR

» Reglerna ligger väldigt nära det Polen gör idag« – Ett populistiskt parti som får majoritet i Sveriges riksdag kan enkelt avskaffa de demokratiska och mänskliga rättigheterna i grundlagen om det vill. Det säger juristen Stellan Gärde som arbetat som ombud i 35 år i svenska domstolar och EU-domstolen. text : staffan myrbäck

1

Du säger att det är enkelt att avskaffa demokratin i Sverige. Hur då?

– Om vi får en tillfällig majoritet i riksdagen som tycker att nysvenskar och nationella minoriteter inte ska ha samma rättigheter som andra svenskar kan man enkelt införa det. Det behövs bara två beslut i riksdagen med enkel majoritet: efter ett ordinarie val och efter ett mellanliggande extraval. Om den populistiska majoriteten fortfarande har 51 procent efter extravalet kan de ta ett nytt beslut i riksdagen och avskaffa de grundläggande reglerna om mänskliga rättigheter och demokrati.

2

Vi skulle alltså kunna få en polsk utveckling?

– Absolut, och formellt sett är vi inte alls långt ifrån den polska funktionen. Idag kan regeringen, om den vill, fullständigt befolka Domarnämnden med sitt eget folk, som i sin tur lägger förslag på domare som sedan utses av regeringen.

3

Stellan Gärde har varit kommissionär och styrelseledamot i Internationella Juristkommissionen i Geneve. Han är ordförande i organisationen Apply Human Rights och före­ läste senast på Folk­ högskollärarnas och Demokratiakade­ mins kurs Demokrati under hot, 23 januari i Lärarnas hus på Stora Essingen .

6

Det är regeringen som idag utser Domarnämnden?

– Ja, både nämnden och domarna. Reglerna ligger väldigt nära det som Polen gör idag.

Tidigare tillsattes dessutom alla högre tjänstemän av riksdagen, generaldirektörer och andra.

Men det flyttades över till regeringen. Riksdagen behöll ingen makt att utöva tillsyn av förfarandet. Om vi får en populistisk regering kan den utse vem som helst som ska ta hand om vår rättssäkerhet. Jag tycker att riksdagen borde ha behållit någon typ av vetorätt mot tillsättningar som den anser är olämpliga.

4

Varför är det viktigt att domstolar och myndigheter är självständiga?

– Om en politiker kan blanda sig i dömandet finns det risk för FOLKHÖGSKOLAN

1 2018

att dömandet sker utifrån vilken politisk uppfattning man har. I ett land med socialistisk majoritet kan man förtrycka den borgerliga majoriteten, eller tvärtom, en högerregering kan ta ifrån alla socialister deras grundläggande rättigheter om man har kontroll över domstolarna. Man kan sätta alla i fängelset om man politiskt tycker att de borde sitta där. Se på Turkiet eller Ryssland.

tioner. Om man skulle upphäva demokratiska värden som yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och organisationsfrihet hade det mött ett oerhört starkt motstånd.

Men nu reagerar väljarkåren utifrån andra politiska och ideologiska värderingar där starka populistiska rörelser kan ta över.

Då uppstår behovet av en broms i systemet mot avskaffandet av demokratin.

I usa är domare politiskt tillsatta, är demokratin mer utsatt där?

– I usa är domarna valda utifrån sin kompetens, även om en del är öppet emot demokrater eller republikaner. Domarna kan sin konstitution och är ganska tuffa med att tillämpa den. När President Trump införde migrationsbestämmelserna blev de ogiltigförklarade därför att vissa domare ansåg att de stod i strid med konstitutionen. När hände något sådant i Sverige?

Är vi inte skyddade av eus konventioner?

– Om Sverige vill lämna eu, Europarådet och struntar i fns regler, så gör man ju det. Det är ingen som kan ockupera oss för det.

5

6

Hur ser det ut i länderna i vårt närområde?

– I Finland finns det en regel som säger att om man ska ändra grundlagen måste det först till ett riksdagsbeslut, därefter ett val. Det andra beslutet ska tas med kvalificerad majoritet, dvs trefjärdedels majoritet. I Norge har man en regel som säger att grundlagen inte får ändras i de grundläggande frågorna som statsskick och demokrati, utan de får bara ändras i detaljer.

7

Vad beror det på att vi har så svagt skydd i Sverige?

– Skandinavien och England är historiska folkmaktsstater. Folkmakten ska ha frihet att bestämma det som folkmakten vill. Grundlagsreglerna har setts som en begränsning av den politiska demokratin. Tidigare hade man starka folkrörelser som var väl förankrade i alla generaFOLKHÖGSKOLAN

8 9

Hur ska man göra för att skydda demokratin?

– Ett sätt är att göra som Finland: att bägge besluten om grundlagsändring tas med kvalificerad majoritet med ordinarie val emellan. Alternativet är det tyska systemet, som ligger nära Norge: man skriver in i grundlagen att vissa grundläggande regler inte går att ändra.

Och så måste man lägga till att den regel som reglerar detta inte heller går att ändra.

10

Det ska helt enkelt vara otillåtet att avskaffa demokratin?

– Ja, att man säger att den svenska statens grund är demokratisk. Man borde också se över reglerna för utnämningen av Domarnämnden. Den borde tillsättas av riksdagen. Till exempel borde en kvalificerad majoritet i ett utskott vara den som utser nämnden. Sen kan den ge regeringen möjlighet att besluta utifrån nämndens förslag. Men den borde vara garanterat oberoende av regeringen.

Rektor slutar i protest

• Rektorn för Lunnevad stängde av en kursdeltagare som misshandlat en annan delta gare, som fick ett djupt sår i ögat och måste sys med sju stygn. Den som utdelat slage t hade uppfattat den andre som hotfull.

Rektor Annika Bodelius menade dock att den som slagit agerat i strid mot ordningsreglerna och stängde av honom. En oenig skolstyrel se, Regionutvecklingsnämnden i Östergöt land, ville hellre fria än fälla, då den ansåg det oklart vad som exakt hade hänt och lät deltagaren komma tillbaka till skolan.

– För att kunna vara ansvarig för en skola med 180 elever, varav nästan 100 bor på skolan, måste jag veta att jag kan fatta beslut utifrå n skolans ordningsregler, säger Annika Bode lius till TT, som i protest sade upp sig från sin tjänst.

Anmäld för islamistisk propaganda • Skurups folkhögskola anmäldes till skolinspektionen för att ha utsatt SFI-elev er för överexponering av islamistisk litter atur.

Under hösten hyrde skolan lokal hos bl. a. studieförbundet Ibn Rushd i Malmö, då man hade brist på egna lokaler. Enligt anm älaren utsätts deltagare för överexponerin g av islamistisk propaganda och ser det som en kränkning att inte kunna värja sig. Anm älaren skriver att många känner obehag av att behöva vistas i religiösa lokaler. Enlig t Skånska Dagbladet avskriver Skolinspe ktionen ärendet eftersom skolan inte har brut it mot kraven vad gäller religiösa inslag och att anmälaren inte kunnat styrka att någon känt sig kränkt.

Kritik för orättvis fördelning

• Region Uppsala ger sin egen folkhögsk ola, Wik, 18,2 miljoner kr. Samtidigt ger man 1,2 miljoner kr till rörelseägda Biskops Arnö folkhögskola. Fördelningen får skarp kritik i ett debattinlägg av Biskops Arnös rektor, Mats Hellström, och Stefan Attefall, ordföran de för RIO (Rörelsefolkhögskolornas intre sseorganisation), som kräver att folkhögskolorn a ska behandlas lika. »Det är oacceptabelt att skattemedel fördelas olika, till verksamh eter som är underställda samma krav och kvali tetsnormer fastställda av staten« skriver de i ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning.

1 2018 7

MÅNADENS LINJE: Mänskliga Rättigheter

Linjen som utgår från omvärldsläget

»Möter människor de aldrig annars möter« ”Vi bytte ganska nyligen namn till Mänskliga Rättigheter. Det gav ett tydligare budskap om vad vi försöker fokusera på. I många år hette vi Internationella linjen men vi tyckte att det var lite oklart. Det har landat väldigt positivt. Vi har deltagare som uttryckligen säger att de söker till oss för att de är intresserade av just Mänskliga Rättigheter.

Vi har lite olika inriktning om man läser årskurs ett eller två. I årskurs ett har vi år jobbat med ett värdegrundstema, där vi pratade om värderingar och skolans värdegrund och frågor som just rör mr. Sen jobbar vi också med temat Var brinner det i samhället? som våra deltagare ser det och utgår från omvärldsläget idag. Vi har precis avslutat ett arbete med nationella minoriteter. Nästa projekt blir att jobba med normer utifrån ett normkritiskt förhållningssätt, vända och vrida på det begreppet. Vad är normkonflikt? Vad innebär det när något är normbrytande?

1100 m

Det ska sedan mynna ut i en foto­utställning på Sundsgårdens egna mr-dagar i mars, tre dagar då vi tar hit föreläsare som pratar kring temat på olika sätt.

I årskurs två har deltagarna en ganska stor uppgift där de två och två ska leda klassen i en fråga som gäller mänskliga rättigheter.

De väljer själv ämne och leder gruppen i en och en halv timme, blandar fakta med övningar. Då får de träna på ledarskap, träna på att stå framför gruppen och träna på muntligt framförande.

Det här gör de på torsdagarna.

Vi jobbar ju också med mr integrerat i de olika ämnena, som i samhällskunskapen. Det är ju det fina med folkhögskola, vi är ganska fria att utforma utbildningen efter det vi vill lyfta fram.

I november var vi på mr-

2

I slutet av januari togs första spadtaget för Musikens hus på Kävesta folkhögskola, som ägs av Örebroregionen. Planen är byggandet av ett hus på 1100 kvadratmeter som ska rymma hela musiklinjens verksamhet, fördelat på sex undervisningssalar, nio övningsrum, sju kontor, två teorisalar, ett notbibliotek, en konferenslokal, en verkstad, ett utrymme där deltagarna kan ta en paus i övningarna, samt en större ensemblesal med plats för 75 åhörare.

8

Tre folkhögsko­ lor i Sverige har allmän kurs med profilen Mänskliga Rättigheter. Anja Jarekvist är lärare och kursförestån­ dare i allmän kurs med inriktningen Mänskliga Rättighe­ ter på Sundsgårdens folkhögskola, en av sex olika profiler i allmän kurs.

Allmänna Arvsfonden ger Riksförbundet för utvecklingsstörda barn närmare 8,3 miljoner kr för att utveckla digitala lärplattformar för personer med måttlig utvecklingsstörning.

Utvecklingen av lärplattformen ska ske på Mora folkhögskola genom en tvåårig distansutbildning i »Anpassad IT«.

Målet är att den digitala lärplattformen ska användas inom olika skolformer och på fritiden.

8,3

miljoner

dagarna i Jönköping.

Det tyckte de var superroligt. Jag tror att de tyckte det var häftigt att de fick lämna skolan och göra någonting tillsammans och att många kanske inte är vana vid att röra sig i föreläsnings­ miljöer.

I årskurs två är vi uttalat högskoleförberedande. Majoriteten av våra deltagare vill studera vidare på högskola och universitet och några vill studera på yrkeshögskola. Många har dåliga erfarenheter av skolan och söker till oss som ett alternativ. Det är väldigt blandat och det är det som gör det intressant. Här möter de människor som de aldrig hade mött annars.”

Berättat för Staffan Myrbäck

250 Runt 250 uttjänta julgranar, med betongklumpar på, har kastats ut i Karlskronas skärgård. Bakom projektet ligger Fiskevårdslinjen på Blekinge folkhögskola. Granarna ska hjälpa abborrarna att få en bättre livsmiljö.

Här ska abborren i lugn och ro få lägga sina romsäckar.

AVLYSSNAT … I PRESSEN

… I RIKSDAGEN

Politikerna övertrumfade nyligen varandra i riksdagens partiledardebatt när det gällde vilka åtgärder de vill sätta in för att minska gängkriminaliteten. Att bekämpa brottslighet är självfallet angeläget.

Men det är tveksamt om enbart fler poliser och strängare straff är lösningen.

Bra utbildning är en nyckel till framgång, för enskilda personer och för samhället i stort. Varje år lämnar många unga grundskolan utan behörighet till gymnasiet – och ungefär en fjärdedel av alla slutför inte gymnasiet. Vilka framtidsutsikter har de? Vilka vägar är öppna för dem?

Att öka kunskapen och att stärka självkänslan och framtidstron bland unga och nyanlända är det viktigaste någon kan göra i dagens Sverige. För folkhögskolorna är det en prioriterad uppgift. Och ofta lyckas de där andra går bet.

Stefan Attefall, ordförande i RIO, och Ingegärd Wernersson, ordförande i Föreningen Skånes folkhögskolor i Samverkan, Sydsvenskan 29/1 2018

»Vi tror inte på folkbildningens roll som städgumma«

Jag tror att vi skulle behöva glömma ordet ”bildning” och istället uppfinna en rad nya ord för de strävanden vi måste ha för att förstå världen och oss själva – och inte minst för den pedagogiska skoldebattens skull. Det bästa vore om politiker, kulturskribenter och pedagoger strök ordet ”bildning” ur sin tankevärld och istället försökte uttrycka det de tror på med något annat ord. Jag brukar själv pröva att tala om ”den diskuterande människan”, ”den lärande människan”, ”den dialogiska människan”, ”den lekande människan”.

Göran Greider, chefredaktör för Dalademokraten, i en ledare i tidningen ETC

FOLKHÖGSKOLAN

1 2018

Den 4 december debatterades regeringens budgetproposition i riksdagen, bland annat satsningen på de 5000 nya platserna i folkhögskolan.

Anna Ekström (s): ”Kärt barn har många namn. Jag har hört denna budgetproposition kal�las både det ena och det andra.

Den har kallats för en kulturbudget, en kompetensförsörjningsbudget, en pensionärsbudget, en välfärdsbudget och en barnbudget. Jag skulle vilja kalla den för en folkbildningsbudget. Vi får gå tillbaka till 1990-talets stora kunskapslyft för att hitta lika stora satsningar på folkbildningen från regeringens sida.”

Olof Lavesson (m): ”Vi tror på folkbildningen, men vi tror inte på folkbildningens roll som städgumma åt en misslyckad arbetsmarknadspolitik. Därmed avvisar vi regeringens explosiva utbyggnadssatsning.”

Niclas Malmberg (mp): ”Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ett samarbete inom kulturpolitiken där vi beja-

kar varandras intressen. Om ett parti har uppmärksammat ett område och ser att något behöver göras blockerar inte de andra partierna detta. Inom allianspartierna är det precis tvärtom: Det är den som vill minst som sätter agendan.”

Bengt Eliasson (l): ”När jag likt statsrådet reser runt, fast till andra folkhögskolor och studieförbund än statsrådet, rapporterar man på flera folkhögskolor att för att kunna möta den här väldigt stora satsningen som regeringen gör på antalet platser så hastigt – vi liberaler har ställt oss tveksamma till hastigheten i den ökningen – kommer man inte att ta in personer med intellektuell funktionsnedsättning eller stora fysiska nedsättningar och problem i klassrummen eller på folkhögskolorna.”

Ur riksdagens protokoll 4/12 2017

Rättvisepriset har funnits sedan 2011 och delas ut av Rättviseförmedlingen, en ideell partipolitiskt obunden organisation som arbetar för en rättvis representation som speglar samhället som det ser ut. Pristagaren tilldelas 10 000 kr.

Lovette Jallow får 2017 års Rättvisepris för sitt arbete mot rasism inom skönhetsindustrin, bl. a genom grundandet av Facebook-gruppen Black Vogue och sin bok med samma namn. I november tog hon initiativet till en demonstration i Stockholm mot slavhandeln i Libyen som samlade över 6000 människor.

9

Rektorsflykten FYRA AV TIO FUNDERAR PÅ ATT SÄGA UPP SIG

Rektorerna trivs på jobbet. De tycker att arbetet är utvecklande, utmanande och att medarbetarna är bra.

Men 55 rektorer funderar på att byta jobb. text &foto: staffan myrbäck Omsättningen på rektorer växer ute på folkhögskolorna. Var tredje rektor har suttit mindre än fyra år på rektorsstolen. Närmare varannan har varit rektor i mellan fyra och åtta år. Sammanlagt två av tre, 96 rektorer, har arbetat som rektor i högst åtta år.

Fyra procent har jobbat mer än 18 år.

Det visar en färsk enkät utförd av Folkhögskolornas serviceorganisation, fso, som frågat folkhögskolerektorer om hur de upplever arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

Nio av tio uppger att de trivs med sitt arbete. Det är utvecklande och utmanande. Man har bra medarbetare och känner gensvar från deltagarna. Likaså har förväntningarna på jobbet infriats.

Trots detta funderar alltså 41 procent, 55 rektorer, på att byta jobb. Det är ett ensamt arbete.

De flesta uppger stress på grund av hög arbetsbelastning. Därnäst kommer personalproblem, resursbrist och avsaknad av stödfunktioner i arbetet.

Heli Lindell är verksamhets-

chef på Sveriges Folkhögskolor: – Administrationen har ökat otroligt mycket de senaste åren.

Det är ju mycket nya verksamheter: utökade platser, extra platser, smf, etablering, svenska från dag ett. Både verksamheten och ekonomin blir väldigt komplex, vilket också innebär att man måste rapportera mycket mer till Folkbildningsrådet och scb.

I år satsar regeringen mer pengar på 5000 nya platser i allmän kurs. Men mer pengar innebär också fler rapporter.

10 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

NYHETER

» Vi ska vara snabbfotade och kunna ställa om snabbt« – Med de nya extraplatserna måste man också få tag i nya lokaler och nya lärare. Det är inte lätt att få ihop.

Några av de saker som står högst på önskelistan är att få stöd i arbetet med ekonomi, arbetsrätt, kvalitetsarbetet, arbetsmiljöfrågor och juridik.

– Vi satsar nu på arbetsrättsutbildningar tillsammans med Arbetsgivaralliansen. Det är tre kurser, i Malmö, Göteborg och Stockholm, som är fulltecknade.

Den i Stockholm har vi till och med fått utvidgat. Vi har ett åttiotal anmälda, säger Heli Lindell: – Sen kommer vi förmodligen gå in och försöka få igång ett mentorsprogram, så att rektorerna har någon att samtala och bolla med.

En av dem som känner igen sig mycket i enkätsvaren är Annica Wallenborg. Hon är 53 år och landar exakt på genomsnittsåldern för en folkhögskolerektor.

Hon är inne på sitt åttonde år som rektor och har erfarenhet av att både arbeta på en regionskola och en rörelseskola. Tidigare var hon rektor på Bollnäs folkhögskola som har Region Gävleborg som huvudman. Efter sju år sadlade hon om till rektor för rörelseskolan Alma folkhögskola i Stockholm.

Likt de flesta som svarat stortrivs Annica Wallenborg med sitt arbete. Och hon tillhör de 79 rektorer i enkäten, 59 procent, som inte har funderat på att byta jobb.

– Det är den här friheten, alla uppdrag vi får från samhället.

Ingen dag är den andra lik. Jag gillar det, samtidigt som det också kan bli för mycket. Vi ska FOLKHÖGSKOLAN

vara snabbfotade och kunna ställa om snabbt.

En förklaring till att hon trivs så bra tror hon också beror på att hon dels har lång erfarenhet av folkhögskola, dels är utbildad i det som är ett bekymmer för många rektorer: – Jag är utbildad ekonom och började vikariera som lärare på folkhögskola 1993. Senare gick jag också F-linjen. Sen är nog min största styrka att jag kan jonglera med tjugo bollar utan att någon trillar ner. Du måste kunna vara bra på det, även om det emellanåt känns som att det blir mycket.

Hon tycker att det är mycket som skiljer mellan att arbeta på en rörelseskola och en regionskola, både för- och nackdelar, vad gäller ekonomi och resurser.

En region kan i värsta fall skjuta till pengar om det skulle bli underskott.

– Rörelseskolor är i den ekonomiska situationen att man ibland får likviditetsproblem. Har man ingen stark huvudman blir det tufft. En annan skillnad är att på

– Har man ingen stark huvudman kan det bli tufft, säger Annica Wallenborg, rektor på rörelseägda Alma folkhögskola, en av de rektorer som stortrivs med sitt arbete och inte alls funderar på att sluta.

Majoritet kvinnor • 138 av 154 rektorer svarade på enkäten, 90 procent.

• 96 rektorer, 85 procent, uppger att de trivs med sitt arbete • 55 funderar på att sluta. Av dessa är 48 procent kvinnor och 34 procent män.

• För tio år sen gjordes en liknande under­ sökning på uppdrag av RIO och SKL. Studien visade att 133 rektorer slutat under sex års tid, ungefär samma omsätt­

Bollnäs hade jag en hr jag kunde ringa till, en it-avdelning, en fastig­hetsavdelning, en ekonomiavdelning. På en rörelseskola är du ganska ensam.

Men Heli Lindell tycker sig se en förändring som innebär att rektor inte är helt ensam: – Vi ser att allt fler folkhögskolor anställer biträdande rektorer. På våra kurser är det väldigt många biträdande rektorer och det är ganska nytt i folkhögskolan.

Och det behövs verkligen. Man kan inte sitta själv med allting.

ning som i den senaste undersökningen.

Den största gemensamma faktorn för de rektorer som hade sagt upp sig efter en kort tid var att de var externt rekryte­ rade, och ofta saknade de erfarenhet av folkhögskola och folkbildning. I den nya undersökningen har man inte frågat om deras erfarenheter av folkhögskola och folkbildning. Däremot visar den att 92 rektorer är externt rekryterade och 43 är internt rekryterade.

1 2018 11

TILL MINNE

Elna Hessel

Deltagare i konstkursen på Wiks folkhögskola i slutet av åttiotalet.

1919–2017

Tog initiativet till du-reform 2018 är ett jubileumsår för svensk demokrati, föremål för mångas strävan. En av de många som varit med i det arbetet och bidragit, Elna Hessel, avled nu i december, ett par veckor före sin 98-årsdag.

Hon hade studerat i Göteborg och arbetat på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Men när hon på fyrtiotalet första gången ringde till en folkhögskola och förhörde sig om en ledigförklarad tjänst fick hon svaret att den nog inte var aktuell för henne – ”Vi har redan en kvinnlig lärare!”

Dock tog hon sig in och engagerade sig aktivt. Inom lärarförbundet sfhl verkade hon på flera plan, slutligen som hedersledamot. Under hennes tid i förbundsstyrelsens arbetsutskott på sjuttiotalet var hon med och förhandlade om den nya folkhögskoleförordningen. sfhl samarbetade med studerandeorganisationen sfef och utformade ett motförslag mot den parlamentariska kommitténs vaga formulering att folkhögskolan ska ”till-

godose behov av utbildning och bildning som från tid till annan uppkommer”.

Båda organisationerna vill slå fast att allmän medborgerlig bildning var det övergripande målet, och på vägen dit fanns medvetenhet om egna och omvärldens villkor, förmåga att känna och uppleva och att vara skapande; det fanns kritiskt omdöme, självständighet och samarbetsförmåga och slutligen förmåga att i solidaritet med andra aktivt påverka arbetsliv och samhälle.

Punkten kritiskt omdöme var Elnas bidrag och orubbliga krav.

Till vardags fanns hon på Fristads folkhögskola, först som lärare, sedan som rektor. Hon tog initiativ till en du-reform 1951, grupparbeten och temaveckor, och en rad kommittéer kom att svara för olika delar av skolans liv. ”Vi förenar oss så mycket”, som en östeuropeisk stipendiat senare uttryckte det.

Efter pensioneringen var hon aktiv i folkhögskolans veteranförening.

Av Lena Skördeman

Brunnsvik folkhögskola innan man flyttade till Borlänge.

Skicka in din berättelse!

I år är det 150 år sedan de första folkhögskolorna grundades i Sverige. Det var lärare som lade grunden till folkhögskolorna och det är lärare som utvecklat och burit folkhögskolorna under alla dessa år.

Nu vill Arbetets museum i Norrköping få in personliga berättelser från lärare som arbetar och har arbetat i folkhögskolan.

Skriv och berätta vad du gjorde eller gör på jobbet. Minns du en särskild dag, en särskild händelse. Texten kan var en till tio sidor lång. Skicka gärna med foton eller annat som illustrerar det du skriver om.

Ett urval av bidragen kommer att publiceras i en bok när insamlingen är slut. Men du kommer att tillfrågas först! Alla bidrag bevaras i Arbetets Museums arkiv för framtida forskning.

Skicka din berättelse till: arkivet@arbetetsmuseum.se.

Eller skicka per post: Arbetets museum, Arkivet, Laxholmen, 602 21 Norrköping.

12 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

KRÖNIKA

Bildning går utöver vad vi ska bli G

år det att säga att man är emot bildning men för folkbildning? Nej, vill jag säga. Det finns ord som väcker starka känslor av antingen för eller emot.

Ett sådant ord är bildning. För många kan det antingen vara det finaste honnörsord eller ett gammalmodigt ord färdigt för historiens sophög. Men vad står det för och varför används det återkommande i diskussionen om utbildning och kultur?

När en omfattande (ut)-bildningsverksamhet bedrivs på skolor, studieförbund, folkhögskolor, teatrar och museer behövs ett begrepp som sammanfattar vad människor försöker åstadkomma. ”Bildning” fungerar som en beteckning för det som går utöver vad vi ska bli, vilket yrke eller vilken examen vi ska ha. Kort sagt, allt som bildar oss som människor och medborgare. För folkbildningens pionjärer var detta helt centralt.

Låt oss jämföra med den kunskapssökande verksamhet som bedrevs på nedläggningshotade eller nedlagda industriarbetsplatser för några årtionden sedan. En fyndig, samlande formulering av Sven Lindqvist var helt enkelt ”gräv där du står” . Det gjorde att verksamheten fick ett samlat namn som spreds och fick många deltagare. På samma sätt omfattar ordet bildning en mångfacetterad verksamhet som kan synliggöra verkligheten ur skilda perspektiv. Det används ibland elitärt och ibland folkligt. Det är väl snarast själva användningen av begreppet bildning som är det väsentliga.

Själv har jag studerat och skrivit en del om bildning, både i samtid och förfluten tid, mest i relation till folkbildning. Ibland används det elitistiskt och ibland sträcker det sig till folkdjupen.

Idag kan bildning presenteras i en rad olika versioner: Det klassiska som inriktas mot ett klassiskt kulturarv. Det engelska liberal education som förändrats från läsning av Great books till att omfatta kulturella sammanhang och numera även andra kulturer. Eller det mer omfattande hermeneutiska: bildning som utfärd och återkomst, som tolkning och förståelse. Eller senare ett postkolonialt i vilket mötet mellan olika kulturella bakgrunder är det centrala.

Men trots denna mångfaldiga rikedom vi finner internationellt så kondenseras begreppet bildning till en eller annan entydighet som att ”läsa klassiker”, ”förädling av människan” eller ”människans växt”. Det är som om det alltför komplexa och mångtydiga är svårt att stå ut med, särskilt i politiska och mediala sammanhang. Det behandlas uttunnat intill meningslöshet. Det är som med kunskap och sanning; går vi till filosofiska texter har de betydligt mer komplexa innebörder än som de framstår i samtida mediala sammanhang.

Ett av bildningens främsta bidrag idag är möjligheten att humanisera och demokratisera en utbildning som blivit alltmer instrumentell med anställningsbarhet som främsta mål. Bildning hänger samman med hur vi ser på kunskap och vilken personlig betydelse den har för oss. Den kan inte reduceras till enbart enskilda informationsbitar som faller in och ut ur huvudet utan fokuserar på förståelse av den komplexa värld vi lever i för att kunna granska den kritiskt.

Bildning hänger på det sättet samman med hur vi lär oss. En ofta använd metafor i bildningssammanhang är utfärd och återkomst. Metaforen tar sats i det som vi är förtrogna med, varifrån vi söker oss utåt mot nya och spännande perspektiv då vi inte bara lär känna världen utan även oss själva.

Bildningens möjligheter tillhör alla och är på så sätt en demokratisk resurs. Bildande kunskap formar oss till både kunniga och kloka människor som förmår att hantera sitt eget och andras liv och göra det bättre.

Vi behöver därför en omfattande diskussion om hur bildning kan förstås i all sin rikedom. Möjligen kan vi då slippa den uppståndelse och de pinsamheter som uppstår om en politiker inte känner till några välkända boktitlar eller författare. Bildning och folkbildning hör samman enligt min mening. Den gångna höstens Bokmässa var talande för motsatsen. Bildningens och folkbildningens platser var separerade. Man borde istället se hur de hör samman. Vad händer med ett ”folk” som utelämnar de möjligheter som kan åstadkommas för att ge bildning ett radikalt, humanistiskt, demokratiskt och folkligt innehåll?

»Det är som om det alltför komplexa och mångtydiga är svårt att stå ut med«

Bernt Gustavsson är professor i pedagogik, idéhistoriker, författare och folkhög­ skollärare

Bernt Gustavsson FOLKHÖGSKOLAN

1 2018 13

»Jag undrar om inte metoo är en folkrörelse av ett slag vi aldrig förut sett.

Det är fantastiskt!«

14 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

Med ett oöverträffat perspektiv ”En intensiv förundran”. Så uttrycker sig Gösta Vestlund om sitt livsbränsle. Hundrafyra och ett halvt år gammal ägnar han stora delar av sina dagar åt att fundera över vår framtid. text: ingela hofsten foto: håkan elofsson

15

»Folkhögskole- världen borde istället bättre förvalta sin gamla vision om 'allmän medborgarbildning', det vill säga vara delaktig i att stärka demokratin«

GÖSTA VESTLUND Ålder: 104 år Bor: Eget hus i Nacka Familj: Son och dotter Studier: Realskola, Sigtuna folkhögskola och Uppsala universitet.

Yrke: Lärare på Marieborgs och Brunnsviks folkhögskolor och Sigtunastiftelsens läroverk.

Tollare folkhögskolas första rektor. Folkhögskoleinspektör på Skolöverstyrelsen 19561978, då han gick i pension.

T

vå bitar. Ja, på området socker i kaffet är Gösta Vestlund konservativ, konstaterar han medan han rör om så det klirrar mot koppens tunna, blommönstrade porslin.

– Men det är det enda jag är konservativ i!

Det glimmar till i hans blå, munnen ler. Vi sitter i vardagsrummet i det radhus i Nacka där han bott i nära sextio år nu. Ett rektangulärt rum där såväl matbord som soffgrupp får plats. Utanför hoppar en koltrast runt soluret på den frostklädda gräsmattan. Men det ser inte Gösta Vestlund. Hans syn är dålig numera. Det är å andra sidan nästan den enda åldersskavanken han har.

– Med hänsyn till min ålder är min hälsa fullständigt obegriplig.

De många böckerna i hyllorna kan han alltså inte längre läsa. I stället blir det många talböcker. Och så har han ”läsapparaten”, en maskin som förstorar texter sexton gånger och där han nyss kämpat sig igenom den senaste World Values Survey-rapporten. Han gläds över dess resultat.

– I alla hundra länder som undersökts finns växande grupper av människor, framförallt unga och inte minst kvinnor, som börjat ifrågasätta varför de ska vara undergivna. Och det sker till och med i

länder som Bangladesh.

Hans slutsats är, att den arabiska våren inte alls är slut, som en del anser. Det är bara det att sådana processer tar tid.

– Det finns ett stort motstånd och uråldriga strukturer. Men vi ser ju ändå förändringar, till och med i Saudiarabien. Sedan är det förstås ett problem att denna nya våg också måste möta klimatförändringarna. Men jag menar att de unga i dag har ett helt annat synsätt och det ger mig förhoppningar både vad gäller demokrati och klimat.

Han hyllar också metoorörelsen.

– Jag undrar om det inte är en folkrörelse av ett slag vi aldrig förut sett. Det är fantastiskt!

Den positiva framtidssynen har han kommit fram till ”med möda och viss ängslan”. Man skulle kunna säga att den är hans egen trossats.

Han var femton då han plötsligt började tvivla på det som stod i Bibeln.

– Jag ställdes inför den överraskande frågan om man måste tro.

Sedan dess har hans svar varit nej. Vilket inte utesluter att han är beredd att ändra sig.

– När jag ställs inför de avslutande prövningarna kanske jag faller tillbaka till den tro som fanns hos farmor och farfar.

Det finns fortfarande spår av rytmiskt dalmål i Gösta Vestlunds prosodi, trots att det är nära åttio år sedan han lämnade Gagnef, där han växte upp hos sina farföräldrar. De var födda i mitten av 1800talet och hade därmed upplevt svältåren 1867–1869.

– Därför var det viktigaste för dem att ta vara på allt som naturen kunde ge och odla varje tuva. Farmor talade ofta om mat som ”Guds lån”. De lärde mig också det där med ordning. Att man måste sköta sitt arbete, vara i tid.

Men i farföräldrarnas syn på livet fanns också något som den unga Gösta inte alls ville ta till sig:

16 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

– Jag tror de tolkade Luther så, att det var deras livsuppgift att vara undergivna.

Alltså gillade de inte när sonsonen förde politiska diskussioner med en grannpojke. För ”vi har ju bara två kor, de har flera och dessutom häst”.

Det bet inte, snarare tvärtom. Varför skulle inte en fattig pojke kunna uttrycka sina åsikter? Ja varför skulle det över huvud taget göras skillnad på folk och folk? Så han fortsatte debattera utifrån det samhälle han såg omkring sig, med skyhög arbetslöshet och stora sociala orättvisor.

I början av 30-talet, då han återvänt till Gagnef efter realskolestudier i Borlänge, började han dessutom inse vad som höll på att hända i Tyskland.

– Hitler hade ju kommit till makten på demokratisk väg – och genomfört diktatur.

Gösta Vestlund gör en paus, som för att riktigt understryka det han sagt. Inte för att han hör till dem som sätter likhetstecken mellan då och nu – vi ska återkomma till det – men ändå.

– Alltnog. En vårkväll satt vi i köket och åt rågmjölsgröt när det knackade på dörren.

Utanför stod tre unga män som hade flytt från Tyskland. Deras berättelse stärkte Gösta Vestlund i hans farhågor om nazismen och läget i Tyskland.

En tid senare anordnades ett nazistmöte i byn.

Han gick dit och protesterade. Det sågs inte med blida ögon av dem som hade arrangerat det hela.

Efter mötet blev han hotad av en grupp andra unga män och några dagar senare kom församlingens pastorsadjunkt på besök i hemmet. Han erbjöd Gösta Vestlund ekonomiskt stöd till fortsatta studier.

– Jag sa till honom att jag inte säljer mina åsikter för en studentmössa.

I stället blev det hans faster i Borlänge som såg till att han kunde börja studera på Sigtunastiftelsens folkhögskola. Där tog han stort intryck av pedagogiken, som var långt från den han hade upplevt i realskolan.

– Rektorn, Manfred Björkquist, och lärarna behandlade alla lika, oavsett om vi var från välbeställd medelklass eller arbetslösa. De lät oss diskutera fritt och jag upptäckte hur man socialt kan förena olika samhällsgrupper.

En insikt som kom att ha avgörande betydelse för Gösta Vestlunds fortsatta karriär, inte minst inom folkhögskolevärlden.

N

är han så småningom blivit student vid Uppsala universitet var han aktiv i föreningen Laboremus, som samlade studenter och arbetare i debatter om aktuella ämnen. Ett av dessa var flyktingfrågan.

1939 hade tio judiska läkare begärt asyl i Sverige, vilket studenter vid flera svenska universitet protesterade mot – de ansåg att flyktingarna skulle hota studenternas framtida arbetsmarknad. I Uppsala anordnades det så kallade Bollhusmötet i syfte att anta en protest mot den judiska invandringen.

Gösta Vestlund och hans kamrater i Laboremus gick dit och gjorde vad de kunde för att argumentera för flyktingarna. Men mötet urartade – och slutade med att protesten antogs.

Många drar paralleller mellan 1930-talet och i dag. Och visst finns det likheter, konstaterar Gösta Vestlund. Men han ser också skillnader.

– På den tiden var en av de största nationerna i Europa helt upptagen av Hitlers idéer. Situatio-

Gösta Vestlund har lagt sina memoarer i den läsmaskin han numer använder när han ska läsa.

År 1949 skrev Gösta vestlund Arbetsglädjens problem där han drar slutsatsen att många arbetsplat­ ser behöver för­ djupa gemenskapen mellan anställda, en skrift som åter uppmärksammades så sent som 2016.

nen påverkades också i hög grad av att vi hade Sovjet. Visserligen har vi Putin i dag, men situationen i Tyskland är ju en annan. Och framförallt har vi andra förutsättningar i stort.

Det är World Values Survey han syftar på igen.

Detta att människor i betydligt högre grad än på 1930talet har utbildning och kunskap ser han som en stark motkraft gentemot extrema åsikter och rörelser.

E

fter en filosofie magisterexamen i bland annat pedagogik och statskunskap arbetade Gösta Vestlund som lärare på Brunnsviks folkhögskola, senare på Sigtunastiftelsens läroverk – där en av hans elever var Olof Palme – och Marieborgs folkhögskola.

Så följde ett antal år då han ägnade sig åt att på olika vis utforska vad som skapar – och motverkar – arbetsglädje. Det hela började med att han 1949 fick i uppdrag av Industriens upplysningstjänst att författa skriften Arbetsglädjens problem. I den sammanfattade han amerikansk arbetslivsforskning men också gjorde en del egna iakttagelser. Han konstaterade bland annat att vi människor har två

grundbehov som behöver tillfredsställas också på arbetet: trygghet och mening. Ur det drog han slutsatsen att många arbetsplatser behövde fördjupa gemenskapen mellan sina anställda, och skapa ”ett förhållande mellan människor, som präglas av ömsesidig tillit och ömsesidigt personligt intresse, och där var och en efter förmåga ges tillfälle att ta del i planering och utförande av förekommande verksamhet”.

Skriften blev uppmärksammad och studieförbundet Brevskolan gjorde en studiecirkelversion av den. Det hela ledde till att Gösta Vestlund blev ombedd att leda ett utvecklingsprojekt om just arbetsplatsrelationer vid sca i Sundsvall. Så han och hans lilla familj flyttade norrut.

I sca-projektet ville man prova att låta arbetsgrupper mötas ”över gränserna” för att diskutera arbetslivets betingelser. De började med att samla homogena grupper av arbetare respektive arbetsledare och beslutsfattare för att diskutera frågor som kommunikation, samarbete, ledarskap. Terminen därpå blandades arbetare och arbetsledare respektive arbetsledare och beslutsfattare i diskussionsgrup-

18 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

perna och termin tre var alla med i samma grupp.

Det hela slog väl ut och sca ville fortsätta att arbeta tillsammans med Gösta Vestlund. Men då skolan i Sundsvall nekade att ta emot familjens svårt handikappade son flyttade familjen tillbaka till Stockholm, där Gösta Vestlund fick tjänsten som rektor på den då nystartade Tollare folkhögskola.

Dit tog han med sig de lärdomar han hade dragit i Sundsvallsprojektet. I stora drag gick de ut på att om människor i olika ställningar samarbetar och får respekt och tillit till varandra ökar arbetsglädjen och motivationen.

Så hur åstadkommer man detta i en skola? Jo, Gösta Vestlund fick med Tollare folkhögskolas styrelse och arbetslag på att alla – elever, lärare och övrig personal – skulle dua varandra, detta tretton år innan Bror Rexeds berömda du-reform.

A

ndra sätt att främja skoldemokratin på Tollare var att införa skolstämma och skolnämnd, med representation från såväl elever som lärare och övrig personal samt runda bord ”av den enkla anledningen att face-to-facekommunikation är mer uttrycksfull”.

Men kunde man göra såhär ostraffat? Då folkhögskolan fick oväntat besök från Skolöverstyrelsen trodde Gösta Vestlund det var klippt. I stället visade det sig att de ville ge honom en tjänst. Gösta Vestlund tog tacksamt emot denna möjlighet, som skulle göra det enklare för honom och hans hustru att ägna mer tid åt sin svårt handikappade son.

Under åren på Skolöverstyrelsen var Gösta Vestlund med om att driva igenom folkhögskolornas rätt att särskiljas från gymnasieskolan, samt tillerkännas rätten att ge högskolebehörighet. Det hela ledde så småningom också till att utbildningen för folkhögskollärare vid Linköpings universitet startades.

– Det var dramatiska år, men spännande!

O

ch mitt i detta: Hemma fanns sonen Lasse, som hade fötts med en allvarlig cp-skada 1944.

– Barnläkarspecialisten som undersökte honom sa att han var obildbar, ”så lämna honom ifrån er och glöm honom”. Men vi sa ”aldrig i livet att vi överger någon som är så hjälplös!”.

Och inte var Lasse Vestlund obildbar. Tvärtom tog han så småningom en fil kand och ägnade hela sitt yrkesverksamma liv åt att undervisa på Furuboda folkhögskola i Skåne.

Under ett antal år på 60-talet var Gösta Vestlund också ordförande i Riksförbundet rörelsehindrade barn och ungdomar, rbu, som hade startats 1955.

– Jag blir lite högtidlig när jag tänker på det.

FOLKHÖGSKOLAN

1 2018

»Jag menar att de unga i dag har ett helt annat synsätt och det ger mig förhoppningar både vad gäller demokrati och klimat«

N

u ringer telefonen. Det är en av medlemmarna i den diskussionsgrupp som varje onsdag träffas här och diskuterar samhällsfrågor. Nej, Gösta Vestlund nöjer sig inte med att sitta här hemma och läsa om demokratiutvecklingen i världen. Utöver onsdagsmötena skriver han krönikor (i denna tidning) och medverkar ibland på evenemang, bland annat för att prata folkhögskola.

Vid sådana tillfällen brukar han påpeka att folkhögskolorna traditionellt sett vänt sig till vuxna.

– Men nu tar de ju emot allt fler ungdomar som inte klarar gymnasiet. Det har ju gjort att de allmänna skolorna börjat ställa nya slags krav på undervisningen. Det menar jag är fel. Ett annat problem är att det blivit så många speciallinjer och att många folkhögskolor har inriktat sig för mycket på individuell kompetens.

Han anser att folkhögskolevärlden i stället bättre borde förvalta sin gamla vision om ”allmän medborgarbildning”, det vill säga vara delaktig i att stärka demokratin. Inte minst för att den demokratiska situationen har förändrats.

– Förr stärktes demokratin genom att man fick fler att över huvud taget rösta. I dag behöver människor lära sig hur de kan medverka i den demokratiska dialogen, till exempel genom att argumentera för sina åsikter, leda sammankomster, skriva och justera protokoll. Det ser jag som oerhört viktigt.

Och så finns det en sak till som är nödvändig, anser han: Att ta klimatförändringarna på yttersta allvar.

– De måste ha det som grund i undervisningen och vilka möjligheter vi människor har att göra förändringar för att klara framtiden. Och det viktigaste pedagogiska instrumentet är dialogen. Nyfikenheten på om våra motståndare kanske också har något att tillföra, så vi tillsammans kan lösa klimatfrågan.

Själv säger han sig hysa ”en intensiv förundran” inför vad som komma skall och gör vad han kan för att fortsätta följa med och medverka i samhällsdebatten. För: – Så länge man lever har man ett uppdrag.

19

å p s i r k o o t e #m danslinjen blev folkbildning I spåren av metoorörelsen fick tre danslärare sluta på Åsa folkhögskola.

En katastrof för kursdeltagarna som sökt sig till danslinjen just för lärarnas skull. Då finns det två vägar att gå. Sluta sig, snabbt försöka glömma och gå vidare. Åsa valde en helt annan väg. text: staffan myrbäck foto: jezzica sunmo, staffan myrbäck 20

I

danshuset på Åsa folkhögskola värmer deltagare i danskursen upp kroppen genom att töja muskler och leder i fötter, vader, lår, nacke, rygg. Det är en vecka före juluppehållet. Den gamla gymnastiksalen ligger i halvmörker. Musik strömmar ur högtalarna och det råder ett slags stillhet i lokalen. Några sitter på golvet och läser i mobilen. En deltagare ligger på rygg och ser tankfullt upp i taket medan ett par andra tränar på olika rörelser. En kvinnlig kursdeltagare svingar sig vigt upp och ställer sig på händerna, balanserar kort på ena handen innan hon kontrollerat ställer sig på fötterna igen. Ett par dansar tillsammans, tar varandras händer, snor sig runt runt, som en blandning av bugg och pardans. Några spår av »kraschen«, som de kal�lar händelserna för drygt en månad sedan, syns inte.

Enligt psykiatern Johan Cullbergs definition kan man dela upp en kris i fyra faser: Chock, reaktion, bearbetning och nyorientering.

Ungefär så kan också utvecklingen på Åsa folkhögskolas danskurser beskrivas efter att tre danslärare i skolans två mycket populära danskurser i streedance, One Style och Five Style, fått sluta. Alla tre var med och grundade utbildningen och var ett viktigt skäl till att många sökte sig till skolan.

Det var i samband med metoodiskussionen i höstas, och vittnesmål som spreds under uppropet #tystdansa, som det efteråt framkom att de tre manliga danslärarna haft sexuella relationer med deltagare på danslinjen. Men för många var det svårt att förstå varför de fick sluta när händelserna låg flera år tillbaka i tiden. Ingen av de deltagare som går kurserna nu var utsatta.

– Det var en deltagare som kontaktade oss 2012 och sa att en av lärarna hade haft sexuella relationer med före detta deltagare som inte längre gick på skolan. Vi valde då att stänga av

FOLKHÖGSKOLAN

1 2018 21

Deltagarna i danskurserna har nu bildat ett dansråd som ska föreslå danslärare inför vårterminen.

– Det måste vara en självklarhet att man pratar om roller och förhål­ landen mellan lärare och del­ tagare. Många ska ju själva bli lärare, säger Jan Jonsson, rektor på Åsa.

läraren en tid och krävde att han skulle genomgå en behandling för att ändra sitt beteende. I sin roll som mentor och viktig förebild menade skolan att hans beteende var olämpligt, säger Jan Jonsson, rektor på den 146-åriga folkhögskolan, när vi ses i rektorsvillan, en gul gammal träbyggnad i samma stil som danshuset och som numera fungerar som kontor och lunchrum för lärarna.

Efter avstängningen fick dansläraren komma tillbaka eftersom relationen inte var kopplad till Åsa folkhögskola. Trodde man då. Nu, flera år senare, framkom uppgifter att de tre lärarna hade haft sexuella relationer med deltagare medan de gick på skolan. Och det var ingen enskild händelse utan hade skett mellan åren 2008 och 2012. Lärarna har också medgett att uppgifterna stämde.

– Vi vet att det här har hänt. Vi har haft samtal med lärarna och de har bekräftat att det är sant, och det räcker för oss, säger Jan Jonsson.

Beslutet rörde upp mycket känslor och tankar.

Lärarna är kända i dancestreetvärlden, både i Sverige och internationellt. Ett trettiotal av de 68 deltagarna i danskursen kommer från andra länder.

Många hade sökt sig till utbildningen enbart för lärarnas skull. De åtnjöt ett stort förtroende. Nu var de plötsligt borta och linjen saknade tre av sina

fem lärare. Alla danslärare är frilansare och av de två kvarvarande lärarna finns Niki Tsappos, som blev känd via den guldbaggeprisade dokumentären Martha & Niki, samt kollegan David Rigo.

– Det har varit skakigt och många har mått dåligt i den här situationen, å andra sidan har folk mått dåligt tidigare, just på grund av detta, säger Jan Jonsson.

Romy Mittag sökte sig till danslinjen hösten 2016. Hon är 28 år och kommer från Tyskland och är själv utbildad lärare i språk, matematik och biologi. Hon går nu sitt andra år, på kursen Five Style.

– Jag känner mig väldigt ledsen för min lärare.

Han begick det här misstaget. Han tog aldrig tag i detta. Nu flera år senare slår det ännu hårdare mot honom. Hade han tagit tag i det tidigare hade det kanske inte blivit så här. Det här är verkligen duktiga lärare. Vi har lärt oss enormt mycket av dem, säger Romy Mittag, som också har blivit något av en talesperson för kursen.

– Men vi måste acceptera skolans beslut eftersom skolan är en institution med grundläggande värderingar, riktlinjer och normer. Den måste vara förebild, den har ett offentligt ansvar och måste agera därefter medan vi kan reagera som privatpersoner.

Jag kan tycka annorlunda medan en rektor för en skola har ett ansvar. Det är viktigt för oss att förstå.

22 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

och »Vi har tagit in föreläsare försökt prata om hur det här problemet ser ut i samhället« I början var deltagarna splittrade. Några av dem tyckte att det här hände ju för flera år sedan. »Jag är här nu. Jag struntar i det där.« Andra menade att skolan gjorde rätt och ansåg att man måste gå vidare och hitta andra lärare.

– Alla diskuterade för och emot varandra. Vi hade olika åsikter. En del höll med skolans beslut, andra inte. Men nu har vi blivit en grupp igen. Det har gått ganska fort, säger Romy Mittag.

För att stötta deltagarna i det akuta skedet stannade flera av lärarna i skolans andra kurser kvar och sov över på skolan. De lämnade ut sina telefonnummer och skolan ordnade fram telefonnummer till psykologer för dem som kände att de behövde det.

På kort varsel anordnades en workshop en hel eftermiddag för hela personalen om jämställdhet, normer och andra frågor som väckts i samband med metoorörelsen.

– Vi fick veta det på måndag och på onsdag hade vi workshopen, säger Lena Rosén Schlaug, studierektor på Åsa. Vi hade redan pratat om att vi skulle ägna oss åt dessa frågor under våren, så det blev lite snabbare än vad vi hade räknat med. Vår reaktion blev att vi gör folkbildning av detta.

Fortfarande är det känsligt och skakigt i klassen men mycket har också hänt under den korta tid som FOLKHÖGSKOLAN

gått sedan lärarna fick sluta. Linn Benediktsson är mentor och samordnare för de två danslinjerna: – Det är ju inte bara tjejerna som reagerat, utan det är alla. De har ju gått igenom ett slags krisarbete. Från chocken att få veta vad som hänt, vad som kommer att ske, till att börja förstå och acceptera. Vi har tagit in föreläsare och försökt prata om hur det här problemet ser ut i samhället och planerar nu för fortsättningen.

En av de akuta frågor som måste lösas var hur man skulle ersätta de tre lärarna. Några av deltagarna hade tidigare vikarierat för lärarna. I den akuta fasen gick de in och tog över en del av undervisningen. Deltagarna uppmanades också att skapa ett dansråd som bland annat fick till uppgift att diskutera och föreslå vilka danslärare man ville ha inför våren.

Deltagarna fick själva kliva in som lärare. Hur har det fungerat?

– Det har fungerat jättebra. Deltagarna i kursen One Style har gått in och undervisat i Five Styles.

De har varit otroligt fina med varandra. När man kommit in på morgonen har de riggat ett DJ-bord med inställningen att nu jäklar ska vi göra det här ännu bättre! Flera i kurserna är mer än kapabla att undervisa eftersom de gjort det tidigare.

– Nu är det vår generation som kliver in och disku­ terar hur vi vill att dansutbildningen ska utvecklas, sä­ ger Romy Mittag, som går sitt andra år i danskursen.

1 2018 23

tt oss »Vi kunde lika gärna ha sa i ett hörn och gråtit. Istället har det svetsat ihop skolan«

– Vi säger attt det här är verkligen folkbildning. Vi hade pratat om att ägna oss åt dessa frågor under våren men nu blev det lite tidigare än vi räknat med, säger Helén Wolter, lärare i allmän kurs.

Men det finns också deltagare som fortfarande kämpar med sig själva. De handlar inte bara om att de mist sina lärare utan också hur man ska se på sexistiskt bemötande och relationer mellan lärare och deltagare.

– Vissa har kommit långt med att bearbeta det och börjat förstå och rannsaka hur det har sett ut i deras liv, både tjejer och killar. Vissa har inte ens kommit fram till att förstå att något har hänt. Det har inte med ignorans eller okunnighet att göra. Jag tror det handlat om skillnader var man kommer ifrån.

Händelserna har också påverkat innehållet i danskurserna. Undervisningen handlar numera inte bara om dans utan också om bemötande, relationer och genus. Det har också påverkat inställningen till undervisning och lärare. Tidigare såg man bara ett sätt att undervisa.

– Alla reflekterar mycket, vad vill jag ha av en lärare? Tidigare ifrågasatte vi aldrig. Ofta säger gruppen att den inte vill ha en särskild lärare eftersom vi nu har åsikter om vad vi tycker är bra undervisning, säger Romy Mittag.

För rektor Jan Jonsson gäller nu frågan hur skolan ska utveckla det som man har lärt sig av den här historien.

– Det måste vara en självklarhet att man pratar om roller och förhållanden mellan lärare och deltagare. För många ska ju bli lärare. Det handlar ju inte om Åsa folkhögskolas danskurs utan det handlar om något som finns i hela vårt samhälle. Det är också viktigt att vi tar in det i allmän kurs. Det är viktigt att ta in det i musikkursen. Det är viktigt att massagekursen också får dessa perspektiv. Hur är rollen som massör? Vi kommer att satsa på utbildning för vår personal och våra deltagare.

Men det var ingen tillfällighet att skolan så snabbt lyckades samla sig och påbörja krisarbetet.

En av anledningarna till Folkhögskolans besök på skolan var ett brev från Helén Wolter, lärare i allmän kurs och en av veteranerna som har arbetat på skolan i 15 år. I brevet beskriver hon sin glädje över Åsa och det arbete skolan genomfört det senaste året med att få in mer av folkbildningstanken i undervisningen och skapa en gemenskap bland deltagarna. Ett par veckor efter att hon skickat brevet briserade historien med danslärarna.

– Jag var så himla lycklig och stolt över min arbetsplats när jag skrev. Och så hände detta. Det

var som att någon skulle visa att så enkelt är det inte! Men faktiskt, vi hade inte kunnat ta i det här på det sätt vi gjort om vi inte redan hade satt igång det här med folkbildning på schemat. Vi var redan inne i en process som gör att vi kan prata med varandra.

Den stora förändring Helén Wolter talar om är den nyordning för både lärare och deltagare som infördes i augusti 2017. Ett vanligt problem på folkhögskolor är att deltagare på olika linjer sällan möts och umgås. Var och en ägnar sig åt sitt. På många skolor arrangerar man gemensamma dagar ett par gånger per termin och ofta stannar det vid det.

Men Åsa valde en annan väg. Man införde folkbildning på schemat åttio minuter varje måndag, då alla deltagare samlas för gemensamma aktiviteter. Det kan vara att man tillsammans lyssnar på ett föredrag eller att deltagare på musikkursen lär andra deltagare att spela på ett instrument.

– Dansarna hade workshops med oss, där vi fick prova på lite danssteg. Ibland har vi bara fika med blandade grupper, just för att mötas. Man får inte sätta sig var man vill utan har fått en placering. Det har varit ganska populärt att få en anledning att bara sitta ned och prata med varandra. Före jul hade vi ringlekar. Det gör ju också att deltagarna i till exempel Etableringskursen får ta del av lite svensk traditionell kulturhistoria, säger Helén Wolter.

En annan nyordning är att all personal, lärare, vaktmästare, administration, köket och städpersonal har utbildats och fått lyssna på föredrag om folkbildning och folkhögskola. Lärarna har pedagogiska samtal om hur de arbetar med folkbildningen i sin undervisning och all personal har besökt andra skolor för att få inspiration.

Numera används också annan personal i kurserna. Till exempel har en av vaktmästarna stora kunskaper om naturen och tar med sig nyanlända deltagare på promenader där hon berättar om naturen. Ett par ur städpersonalen har handarbetscafé en gång i veckan med Etableringskursen. All personal är pedagoger på olika sätt.

För att stärka kontakten med deltagare som bor på internatet fick lärarna sig tilldelade olika hus på skolan.

– Jag har ett hus där bara dansare och musiker bor. Jag och Morgan, en kollega, var ned och fikade med alla. Vi kom överens om att träffas en gång till före jul och baka. I ett annat hus tog lärarna med sig en massa frukt, så gjorde de fruktsallad tillsammans och pratade. Jag har aldrig känt deltagarna på dans- och musikkurserna tidigare. Numera hälsar vi på varandra när vi ses i korridorerna, säger Heléne Wolter.

Då Romy Mittag kom till skolan hösten 2016 har hon varit med och upplevt förändringen.

– Nu kommer vi samman mer och lär av varan-

24 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

Det handlar inte bara om Åsas danskurs utan om något som finns i hela samhället, säger rektor Jan Jonsson.

dra. Det kan vi utveckla mycket mer. Fortfarande är det så att dansare och musiker uppträder medan deltagare i andra kurser är mer blyga. Men alla har något att lära ut. De kan tala om sina hemländer, traditioner, laga mat, baka eller bara visa bilder från de länder de kommer ifrån. Vi behöver utveckla att alla känner sig uppskattade.

Arbetet med att skapa en hel skolgemenskap på Åsa har också gjort att deltagare i andra kurser är engagerade i vad som nu sker på danslinjen. Lena Rosén Schlaug sitter alltid med på skolrådet, där hon har en tillbakadragen roll eftersom hon vill att det ska styras av kursdeltagarna. Tack vare folkbildningstimmarna känner deltagarna varandra när de möts i skolrådet.

– De har pratat om situationen på danslinjen och frågat: »Vad är det som händer hos er?« Och de från danslinjen har berättat, förklarat och sedan har de diskuterat med varandra vad som hänt. Och där sitter jag längst bak och bara tänker: wow!

Helena Wolter fyller i: – Det hade nog inte blivit så här bra om vi inte jobbat som vi gjort det senaste året. Vi kunde lika gärna ha satt oss i ett hörn och gråta. Men istället har det svetsat ihop skolan. Vi behövde inte börja från noll utan hade något att stå på. För tre år sedan hade det inte fungerat på samma sätt. På den tiden var vi väldigt uppdelade. Jag tror att deltagarna i de andra kurserna inte hade känt lika starkt för danskursen som man gör idag, att det här också berör dem.

23-26 oktober

Påverka inför kongressen!

Du är med och bestämmer. I oktober är det dags för Lärarförbundets kongress, men alla medlemmar kan redan nu vara med och påverka styrelsens förslag och välja kongressombud.

Vad tycker du? Dina åsikter är viktiga. Läs mer på kongresswebben och svara senast 15 mars på styrelsens förslag som bland annat bygger på medlemsdialogen Rätt kurs. På kongresswebben hittar du också all annan information du behöver inför, under och efter kongressen.

#pårättkurs | lararforbundet.se/kongress

Nya stadgar oroar folkhögskollärare Lärarförbundet styrelse föreslår att Lärarförbundet ska bli ett professionsförbund där bara behöriga kan vara medlemmar. Idag kan alla som arbetar som lärare bli medlemmar i förbundet. I framtiden ska enbart lärarstuderande och utbildade lärare från förskola till högskola, skolledare och studieoch yrkesvägledare kunna bli medlemmar.

Förslaget har väckt oro bland folkhögskollärare, eftersom många av dem inte har behörighet. I ett brev till Folkhögskolan skriver en lärare: »Som jag förstod det så innebär det att man måste vara behörig lärare för att stå kvar som medlem. Jag undrar vad det innebär för Förbundet Folkhögskollärarna och hur vi ställer oss till förslaget. Det ska tydligen ut på remiss till avdelningarna för att sedan beslutas på kongress i höst.

Vilka blir konsekvenserna av att vara ett professionsförbund (skrå?) när det gäller förhandlingsrätt etc?« Förbundet folkhögskollärarna har också fått flera frågor om förslaget och skriver på sin hemsida att förslaget inte innebär några ändringar för folkhögskollärarnas medlemskap och hänvisar till ett svar från Lärarförbundet: ”Några av våra medlemsgrupper som vi anser tillhör professionen (t.ex. yrkeslärare, modersmålslärare, folkhögskollärare, musik- och kulturskollärare och vissa högskolelärare) kan dock inte lärarutbildning vara ett krav för medlemskap.

För dessa medlemsgrupper handlar relevant utbildning om andra utbildningar, som t.ex. andra högskoleutbildningar, estetiska och konstnärliga utbildningar, etc. Om stadgan ändras enligt förbundsstyrelsens förslag kommer den tolkas så att dessa medlemsgrupper kan fortsätta bli medlemmar i förbundet.”

Förslaget till nya stadgar läggs fram inför Lärarförbundets kongress senare i år.

Staffan Myrbäck

Illustration: iStock

»Man behöver inte vara styrelseproffs« Om drygt två år har Förbundet Folkhögskollärarna om­­ budsmöte igen, då en ny förbundsstyrelse ska väljas. Nu efterlyser valberedningen nomineringar från Folkhögskollärarnas alla distrikt.

Trots att det är mer än två år kvar till nästa ombudsmöte vill Folkhögskollärarnas valberedning få in nomineringar från alla åtta distrikt i landet. I slutet av januari möttes sju av valberedningens åtta ledamöter i Lärarförbundets lokaler på Stora Essingen. Varje ledamot representerar ett distrikt.

– Även om det är två och ett halvt år kvar så går det snabbt, men vi måste bli klara betydligt tidigare, säger Johan Andersson, lärare på Hagabergs folkhögskola och som representerar Stockholmsdistriktet i valberedningen.

Christine Franzen från Smålandsdistriktet understryker att man inte ska tro att man behöver vara styrelseproffs för att sitta i förbundsstyrelsen.

– Det behövs inte en massa förkunskaper för att sitta i styrelsen. Man ska vara sig själv, folkhögskollärare. Man ska representera sina arbetskamrater. Resten ger sig själv, säger Christine Franzén.

Nästa ombudsmöte räknar man med en hel del pensionsavgångar så man ser gärna nomineringar av yngre lärare.

Helena Svenskas, nedre norrlandsdistriktet, säger att det viktigt att man får in nomineringar från alla distrikt.

– I stadgarna står att det ska finnas en spridning i förbundsstyrelsen. Den ska bestå av representanter från förbundets alla distrikt.

Nästa ombudsmöte blir av sommaren 2020.

Valberedningen samlad: Per Eriksson, Övre Norrland (Framnäs folk­ högskola), Anita Runesdotter, Hjälmar Östgötadistriktet (Marieborg), Christine Franzén Smålandsdistriktet (Högalid), Jenny Blom, Bergslagsdistriktet (Geijerskolan), Johanna Fredriksson, Södra Sverige (Furuboda), Helena Svenskas, Nedre Norrland (Forsa folkhögskola), Johan Andersson, Stockholmsdistriktet (Hagaberg). Christer Tegemo (Ej med på bilden), Västra Götaland (Billströmska).

26 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

FÖRBUNDET FOLKHÖGSKOLLÄRARNA

MIN SIDA Uppdatera dina medlems­uppgifter för att vi ska kunna leverera relevant statistik. Gå in på lararforbundet.se/minsida och uppdatera dina uppgifter.

Tveka inte att kontakta oss vid frågor.

Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet!

ORDFÖRANDE Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 OMBUDSMAN Bengt Wensmark bengt.wensmark@lararforbundet.se 040-393915

Förbundet Folkhögskollärarna är det fackförbund som kan folkhögskole­frågorna och det enda som arbetar både för lärarnas trygghet i anställningen och för folkhögskolans bevarande och utveckling. Som medlem i Förbundet Folkhögskollärarna får du hjälp om du blir uppsagd eller omplacerad. Vi bevakar dina anställningsförhållanden och din lön. Om en tvist uppstår bistår vi med rådgivning och förhandling.

INGELA HAR ORDET

Ett spännande år med spännande händelser Folkhögskolan fyller 150 år! Hurra, hurra, hurra! Året kommer att uppmärksammas framförallt på Hvilan, Önnestad och Lunnevads folkhögskolor som var de första folkhögskolorna i Sverige. Vi, Förbundet Folkhögskollärarna ska såklart också fira och uppmärksamma jubileet. Men, inte så mycket att minnas utan istället ta hjälp av er folkhögskollärare att berätta om vad är det att vara folkhögskollärare idag, 2018, 150 år efter starten. Hur är det att vara folkhögskollärare idag?

Vi ber er därför att skicka in era berättelser under året. Mer om det på sidan 12. En del kommer att publiceras men framförallt kommer Arbetets museum spara era berättelser för framtiden.

Valår 2018 står för dörren och redan har valrörelsen satt igång.

Ett val som kan påverka oss oerhört mycket. Vi har aldrig sett så tydligt att icke demokratiska rörelser får ta plats och i samhället.

Inte bara i usa ser vi hur populismen breder ut sig. I Europa och även i Sverige tar den plats.

Vi tror gärna att fenomenet inte får någon makt i Sverige, eftersom vår demokrati är stark. Det trodde vi om USA också.

Det kan lika gärna hända här att någon eller några får så mycket makt att de sätter demokratin ur spel.

Folkbildningen och folkhögskolorna har ett tydligt uppdrag, stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin (ett av statens fyra syften). Det måste vi ta på allvar, inte minst när vi har ett valår! Du har all möjlighet att verka för demokratin!

Avtalsrörelse 2018 är igång! Fokus är på lärarnas arbetssituation och den måste förbättras. För oss folkhögskollärare märker vi sakta en försämring i arbetssituationen. Det som övriga skolvärlden har märkt en längre tid spiller nu över på folkhögskolan.

Trenden måste stoppas!

Under de närmaste månaderna samtalas och förhandlas det om våra avtal. Förhoppningsvis har vi nya avtal i mars (landstingsfolkhögskolorna) och april (rörelsefolkhögskolorna).

Er ordförande

Ps. Föreningen för folkbildningsforsknings årsbok är ägnad åt folkhögskolan 150 år. Ds.

LÄSNING

En statsminister i fullformat JAG HAR INGEN VILJA TILL MAKT Dick Harrisson • När Per Albin Hansson avlidit i en hjärtinfarkt ringde Socialminister Gustav Möller till Tage Erlander och frågade om denne hade något emot att ta över som socialminister.

Möller såg det som självklart att han själv skulle bli statsminister. Men han var också den ende.

De flesta ansåg Tage Erlander som självskriven efterträdare till Per Albin. Ofta har ju historien beskrivit Erlander som en övergångskandidat. Men historikern Dick Harrisons omfattande biografi om Erlander (800 sidor!) vederlägger sådana påståenden.

Socialdemokraterna ville ha föryngring och Erlander ansågs bäst lämpad.

I biografin kommer vi Erlander nära. Både människan och politikern. Vi möter en komplex människa: grubblande, rolig, vass, självkritisk, ödmjuk men också småskuren, osäker, uppblåst och fördomsfull. Han var en intellektuell som skrev och

Dick Harrison är professor i historia och skriver både romaner och historiska fackböcker.

Ifjol utgavs hans läsvärda Slaveriets historia i pocket.

Jag har ingen vilja till makt är den första större biografin om Tage Erlander.

läste mycket, en kulturman som tog varje tillfälle till kulturupplevelse och hans syn på bildning och kulturpolitiken, som han tog på blodigt allvar, är optimistisk och vacker: kulturen som ett led i människans frigörelse.

Vi får en djup, och kanske allt för detaljrik, inblick i det dagliga regeringsarbetet där det ofta var motsättningar mellan de socialdemokratiska ministrarna.

Erlander var en ideolog vars tankar ständigt kretsade kring Socialdemokratins uppgift och det samhälle han ville skapa men han var också en pragmatiker som förstod att demokrati innebar att man måste kompromissa, både när han regerade själv eller i koalition med Bondeförbundet.

Dick Harrison skriver bra och med lätt hand. Även om boken skulle kunna strykas ett rejält antal sidor är den värd mödan.

En tankeväckande present till såväl Annie Lööf som den socialdemokratiska partistyrelsen.

Staffan Myrbäck

CONDORCETS MISSTAG – HOTEN MOT STATEN OCH DEMOKRATIN Per Molander • Nicolas de Condorcet var upplysningsfilosof under franska revolutionen som trodde att när människorna en gång hade nåtts av upplysningens idéer förblev de för all tid upplysta. Per Molander visar att demokrati och jämlikhet hela tiden måste försvaras. Här räcker varken egenintresse eller civilsamhälle, det krävs en väl fungerande stat. Hoten mot den dem okratiska staten är reella, från auktoritära ledare och religiös fanatism men även från svensk politisk kultur som låtit marknade n göra inbrytningar på områden där state n tidigare garanterat kvalitet och styrning.

TILLBAKA TILL SAMTALET Sherry Turkle • Att föra ett samtal mellan fyra ögon är det mest mänskliga av allt vi gör. Sher ry Turkle, psykolog och sociolog, har unde r trettio år studerat vår relation till digital teknik. I sin bok driver hon tesen att vi på grund av vårt förhållande till våra smarta telefoner blivit allt sämre på att föra meningsfulla samtal där vi tillåter oss själva att vara fullständigt närvarande och sårbara. Det är just sådana samtal som främjar empati och intimitet. I dessa samtal blom strar det kreativa samarbetet som är så nödvändi gt inom både utbildning och affärer.

GREJEN MED SUBSTANTIV OCH PRONOMEN Sara Lövestam • Vad är likheten mellan ett substanti v och en baguette? Hur säger man egen tligen biceps i plural och varför kan inte vuxna människor ha ett sansat samtal om pronomen? Det är ett par år sedan Grejen med verb gjorde succé både bland dem som älskar grammatik och dem som inte visste att de gjorde det. I uppföljaren Grejen med substantiv (och pronomen) finns allt en människa kan fundera över när det gäller substantiv och pronomen. Sara Lövestam är författare och lärare i svenska för invandrare.

FOLKHÖGSKOLAN

1 2018

Serie om förtrycket av en nordisk minoritet

Krönika om ett avgörande år ���� – ÅRET DÅ SVERIGE BLEV SVERIGE Per T Ohlsson • Per T Ohlssons årskrönika över 1918 är framför allt en skildring av högerns motstånd mot den allmänna och lika rösträttens införande i Sverige. Månad för månad får vi följa en rafflande historia fram till riksdagens beslut om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor, och som blev början till det Sverige vi känner idag.

Finland var ju först i Europa med att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor 1906, och det första landet i världen med lika valbarhet för kvinnor, även om man hade begränsat självstyre fram till 1917 då man blev fria från Ryssland.

De två partier som drev rösträttsfrågan i Sverige var Socialdemokraterna och liberalerna, dåtidens vänster. Men det skedde i en orolig tid, både innanför och utanför landets gränser. Sverige var ett land med hungeruppror, strejker och tidvis våldsamma demonstrationer. Det pågick ett världskrig. I det nybildade Sovjetunionen hade Lenin tagit

PERSONER

makten och infört proletariatets diktatur. Året innan hade socialdemokraterna i Finland förlorat sin majoritet i Lantdagen till de borgerliga, en seger de radikala finska socialdemokraterna vägrade erkänna och tog makten genom en kupp i Helsingfors medan de borgerliga flydde till Vasa. Ett komplicerat och grymt inbördeskrig med fruktansvärda konsekvenser var ett faktum. Allt detta påverkade även Sverige. Här stöddes de finska socialdemokraterna av det nybildade vänstersocialisterna, som hyllade Lenin och proletariatets diktatur, medan Branting var kritisk eftersom de borgerliga i Finland vunnit i ett legitimt val. Han ville förändra Sverige men undvika samma utveckling som i Finland och Sovjetunionen.

Per T Ohlssons 1918 är spännande som en thriller och en kunskapsrik och mycket läsvärd krönika om året som förändrade vårt land för alltid.

Staffan Myrbäck

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Caroline Brun utsågs till Årets företagsledare vid Tranåsgalan i decem­ ber, ett arrangemang anordnat av Tranåsbyg­ dens näringslivsfören­ ing. Caroline Brun är rektor vid Sommen­ bygdens folkhögskola och blev överraskad av utnämningen men konstaterar att hennes arbete påminner en del om en företagsle­ dare. Caroline Brun var tidigare rektor för Värnamo folkhögskola och har varit chef på Sensus Studieförbund.

FOLKHÖGSKOLAN

1 2018

Deltagare i Konstskolan på S:t Sigfrid vann Nordiska mäster­ skapen i makup.

SAMERNAS TID UR play • På Utbildningsradions UR Play kan man nu se tre mycket sevärda entimmes dokumentärer om samernas historia, som också är vår historia om norsk, svensk och sovjetisk kolonialism, och om rasbiologi och förtryck. Sällan berättar historieböckerna om Sveriges urbefolkning, samerna, och hur deras religion samt kultur nära utplånades, ibland med de mest brutala metoder.

Under 1600-talet koloniserades samernas marker och deras religion förbjöds.

Därefter blir historien ännu mörkare: exploatering av naturresurser, rasbiologiska skallmätningar och samiska barn som tvingas lämna sina familjer för att bo på internatskola. Vi får möta samer som berättar om förtrycket, bland annat Ingunn Utsi, som bara var en liten flicka när hon tvingades skiljas från sina föräldrar och flytta till en internatskola.

Hennes smärtsamma minnen från 1950-talet lever ännu kvar. I Samernas tid berättas deras historia från istid till nutid i alla fyra länder som Sápmi sträcker sig över: Norge, Finland, Sverige och Ryssland. Se den!

Staffan Myrbäck

Meit Fohlin tar över ordförandeskapet i Filmregion Stockholm – Mälardalen, efter att det socialdemokratiska kulturborgarrådet Roger Mogert fick lämna efter anklagelser om trakasserier mot kvinnor i samband med metoouppropet. Meit Fohlin har varit biträ­ dande rektor på Gotlands folkhögskola i Fårösund, där hon bland annat drev projek­ tet Filmklustret. Folkhögskolan har en ett­ årig grundutbildning i filmhantverk.

Anna Zamecnik är konstelev på S:t Sigfrid folkhögskola och vann nyligen Nordiska Mästerskapen i makeup på skönhetsmässan Acadermia. Medan hennes medtävlare kom med professionell makeup-utrustning hade hon sin i en IKEA-kasse. Hon råkade se en annons om mästerskapen och skickade in en anmälan. Hon går nu sitt andra år på konst­ skolan. Innan dess studerade hon stats­ vetenskap och hade konsten som hobby.

29

Med en rasande lust att vara författare Inte alla författare når fram till en bred publik. Åtminstone inte i första taget. Den fyrtioårige Mikael Berglund har gett ut två romaner men väntar rastlöst på ett genombrott. Han har två litterära ledstjärnor: Sara Lidman och Haruki Murakami.

Men mest av allt är han intresserad av hur människan fungerar. text & foto maria söderberg UTGIVNING: Debuterade våren 2015 med Ett föremåls berättelse om obesvar och två år senare kom Smekmånader.

Båda utgivna på Albert Bonniers förlag. Arbetar parallellt med flera andra berättelser och har flera romaner väntande på hög.

P

å Bokcafé Pilgatan i Umeå serveras dagens soppa med egenbakat bröd.

Utanför de stora glasfönstren på trähuset faller lätta snöflingor. Bokhyllorna bågnar av tätt uppställda böcker i flera mindre rum. När man väl kommit in i ett av dem sugs man in i nästa.

Bokcaféet bildades som kooperativ för tio år sedan för att förverkliga en idé om en samlingsplats för kulturella möten. Och har överlevt. Att vara mer kulturell än kommersiell kostar på och det är inte särskilt konstigt att man hittar Mikael Berglund just här; mitt emellan ansvar för nästa dags soppa, boktips till läsare, en irritation över att han inte bjudits in till ett enda föredrag om sin senaste bok, i väntan på besked om stipendier (som han inte fick) och med en rasande lust att vara just författare.

Han skriver nästan jämt. Smått och stort.

– Det går fort för mig att skriva och långt ifrån alla bokmanus blir utgivna, berättar han sedan vi tagit plats i bokcaféets källarlokal med dagens soppa på rotselleri och ostmackor framför oss.

I en soffa intill sitter bagaren för dagen, den tidigare SVT-reportern Folke Rubin, som för sitt nöjes

skull stiger upp halv fem på morgonen och bakar limpor till bokcaféets gäster. Han förevigar oss med varsin djuptallrik på den bruna duken.

Mikael Berglund växte upp i Ammarnäs, Lycksele och Skellefteå och hans släktband tråcklar sig i de flesta fall mot den bottniska kusten. Som vuxen har han landat i Umeå. Han har aldrig gått någon skrivarkurs och menar att dessa kurser ofta producerar författare som skriver en tillgjord litteratur. I detta fall använder han tillgjord i betydelsen ”akademisk”. Samtidigt är han själv akademiker som utbildad socionom.

– Jag har haft mycket större användning av både den utbildningen och åren på konsthögskolan i Nykarleby där jag studerade film- och tv-produktion, för just mitt skrivarbete. Man måste jobba sig fram till sin egen röst, det kan ingen utbildning ge.

Men det jag egentligen är mest intresserad av är hur människan fungerar.

Han fortsätter snabbt: – Inte minst hur jag själv fungerar. Jag utmanar ofta min egen förmåga. När jag var liten gick jag medvetet vilse i skogen, bara för att känna på hur det var. Fortfarande kan jag ge mig ut på saker som

30 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

PORTRÄTT

»Man måste jobba sig fram till sin egen röst, det kan ingen utbildning ge«

31

PORTRÄTT

MIKAEL THOMAS BERGLUND Bor: I Umeå.

Uppvuxen: Ammarnäs, Lycksele och Skellefteå. Ålder: 40 år.

Verksamhet: Skriver, gör musik och arbetar med grafisk design genom sin firma Omnejden.

Arbetar även deltid på Bokcafé Pilgatan.

jag egentligen inte vet om jag klarar av.

Det är insikter som dessa han kan använda i sina böcker. I boken med den besvärliga titeln Ett föremåls berättelse om obesvar (där de flesta möjligen minns titeln Obesvar och där författaren själv inte trodde att förlaget skulle gå med på titelvalet) följer vi Judit. Hon är ute på en händelserik vandring mellan kust och fjäll. Ett av hennes stopp är silvergruvan i Nasafjäll och handlingen utspelar sig i 1600-talets Sverige. Vi möter ett samiskt kulturlandskap med ingående beskrivningar av livet i en kåta. Perspektivet är huvudpersonens. Trots att det är en historisk roman får vi veta det som människorna rimligen visste vid denna tid: ”Men i södern fortsatte krigen och de var mycket kostsamma och betalades inte i färskfångad fisk, bär eller friskt vatten utan i silver och i människoliv, i krut och järn och annat arbete som eld, rök och hetta. Så betraktades det.”

Mikael Berglund lyfter inte bara fram ord som »obesvar«. I romanen finns många egensinniga ord och meningsbyggnader, ett ordflöde som fick recensenter att skänka varma bifall: ”…en både särpräglad och bärkraftig roman” skrev Svenska Dagbladet. I Sveriges Radios Kulturnytt fäste sig recensenten vid Mikael Berglunds sätt att låta natu-

– På senare år har jag har lagt mycket energi på sidoprojektet pan-out.com; en webbapp för att visualisera berättelser.

ren vara en aktiv aktör.

Det är ofta kargt, fruset och ödsligt. Den en­samma, utsatta människan – här främst berättad av Judits ödesvandring – drar tankarna till Sara Lidmans författarskap.

– Visst har jag inspirerats av henne och det handlar inte minst om att hon tog litteraturen på så stort allvar.

Vad har en annan mäktig författarstämma från Västerbotten som Torgny Lindgren betytt för dig?

– Han har framför allt inspirerat mig att skriva historiskt. En av mina favoriter är Ljuset i vilken en by drabbats av en farsot. I boken kommer huvudpersonen Könis på att han liksom ”karlarna i Ume” vill ha byxor. Det är scener som denna som får mig att plocka in det förflutna i skrivandet.

Finns någon annan husgud?

– Haruki Murakami. Hans roman Norwegian Wood är bland det bästa jag läst. Jag tror att den boken och annat som han skrivit, som Fågeln som vrider upp världen, svarar mot det intresse för Japan som jag hade redan som barn. Det fanns illustrationer i mitt hem som etsades fast i mitt minne.

Ett av hans pågående bokprojekt just nu handlar om Japan. Handlingen är förlagd till en stad i södra delen av landet med stål- och fiskeindustri. Det var också hit han skulle resa på ett resestipendium från Författarfonden. Men även om själva resan är betald räcker det inte för hyra och mat i flera veckor.

– Jag vill inget hellre än att åka dit, men det går nog inte. Stipendiet ser ut att frysa inne.

Därmed är vi inne på temat gnäll och gnälliga författare. Det blåser snålt i kultursektorn. I korthet handlar det om att efterfrågan på böcker är så liten, att nya författarskap är så ointressanta för en bred allmänhet och att det finns få kanaler som media kan erbjuda. Mikael Berglund ingår i en ”gnällklubb” för författare i Umeå som delar med sig av sina plågor och stödjer varandra. Det är så han, skämtsamt, beskriver det. Men nog finns det en suckande förtvivlan bakom hans lättsamma ironi.

Hans uppföljare Smekmånader, även den på Albert Bonniers förlag, har bara sålt i några hundra exemplar och förlaget har uttryckligen sagt att de inte tänker kosta på honom någon lansering. Förvisso har han blivit mycket väl bemött på förlaget och haft bästa möjliga redaktör, men reklam? Nej. – Men det mest otroliga är att jag inte blivit inbjuden att prata om den nya boken på ett enda bibliotek eller liknande platser. Jag vill ju uppträda!

Det innebär inte att han och de övriga sitter stilla och väntar. När det inget blev av årets bokmässa i Göteborg, så startade de Bokmössan, en samtalsserie med start i Umeå.

Vad är problemet? Ja, alla författare når inte fram med sina verk till en bred publik och blir rika.

32 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

Det kan ta årtionden eller varför inte en livstid.

Hans senaste bok, Smekmånader, är en negativ samhällsvision. Redan i titeln skorrar det. Smekmånad ska firas i bestämd form, inte i plural. I boken skickas nygifta Maija och Viktor på ett uppdrag till en ö i Bottenviken. Över deras huvuden svävar bestyckade drönare och runt armen har de varsin transponder. De ska bevaka landgränser och en mur har rests mellan Finland och Sverige. Det är som att kastas mellan de känslor som framkallas i läsningen av Daniel Defoes Robinson Crusoe och William Goldings Flugornas herre. För paret Maija och Viktor blir det en kamp om livet och förståndet. Likt den föregående utgivna romanen spelar naturen en avgörande betydelse och människans förtvivlade sökande efter ro.

I anslutning till boken finns en samling texter.

Det är krönikor, så kallat utredningsmaterial och ”media”. Här framträder också Mikael Berglund som poet. Under rubriken Väntan med undertexten #2 20x3-07-11 står: När jag tror mig känna botten av din själ Har jag bara strandat på min egen I väntan på saknaden Ser jag dig Bäras av tidvattnet I sponten av det Som en gång Var din båt Vi glider sakta från varann Stund för stund I väntan på saknaden Ser jag dig AHTI Skulle du vilja vara poet?

– Jag dras i alla fall till det! Jag tror en av mina starkaste upplevelser av poesi var när jag läste Birgitta Trotzig. Det var någon som sa att jag låg nära hennes sätt att skriva, det var stort. Hon är i alla fall en otroligt bra författare.

Vi lämnar Bokcafé Pilgatan och stegen bär iväg till Gammlia. Här ligger Västerbottens museum inbäddad i snö. I utställningen Prioritet: Minoritet ropar väggarna efter berättelser, ett skriande behov av samtidsskildringar. Men eftersom utropet gäller de nationella minoriteterna, vars historia ofta saknas i museets arkiv, är det inget rop efter just Mikael Berglunds arbeten.

Inte just nu i alla fall.

Den stora väggkartan Västerbotten lockar dock till geografiska idéer. I utställningen Rock art in Sàpmi kommer naturen nära och hällbilderna från norra Skandinavien är gjorda av jägarfolk under stenåldern. Här tar vi många bilder, liksom vid den fina skidutställningen. Här måste man bara beundra den 5 200 år gamla Kalvträskskidan.

FOLKHÖGSKOLAN

xxxxx xxxxxxxxxx

»Det mest otroliga är att jag inte blivit inbjuden att prata om den nya boken på ett enda bibliotek.

Jag vill ju uppträda!«

– Som barn tyckte jag inte om att åka skidor, men nu som vuxen älskar jag det. Gärna ospårat.

Vad kommer din nästa bokutgivning att handla om?

– Just nu hoppas jag få en bok antagen som jag skrev för två år sedan. Den handlar om en artonåring som sitter i fängelse för ett sexualbrott. Arbetsnamnet är Hin vilket förstås syftar på att huvudpersonen är en djävul. Problemet är att han inte förstår vad han har gjort. Det känns som ett högst aktuellt ämne.

Ifjol var Mikael Berglund nominerad till Svenska Dagbladets litteraturpris och Vuxenskolans författarpris. I år är han nominerad till Norrlands litteraturpris 2018.

1 2018 33

KRÖNIKA

Vi är i det 150:e jubileumsåret...

Guldbagge, animeringskurs och kungligt pris…

Mika Gustavson, Olivia Kasebring och Christina Tsdiobanelis fick Guldbaggen för bästa dokumentärfilm, Silvana - Väck mig när du vaknar.

Alla tre har gått på Fridhems folkhögskolas filmlinje, 2010–2012. I filmen följer de den kvinnliga rapparen Silvana Imam. Filmen har hyllats för att den vågar gå bortom mediebilden och ge ett komplext och motsägelsefull porträtt av Silvana Imam.

•

Det slog mig att jag varit med i över 50 av de åren – jag tror att jag hade min första artikel i Tidskriften 1968, eller möjligen 1969 (Palle Ternings tid). Så när Øyvind Krabberød i senaste numret av den norska tidskriften Folkhøgskolen hade en anmälan om min senaste bok konstaterade han också att jag i den skriver att jag säkert har 10 000 handskrivna dagbokssidor från 60-talet och framåt. Och sedan frågade han om jag inte tänkt göra en likadan bok som Amerikaboken (Snön faller i Cochise County) om mina folkhögskoleerfarenheter. Det hade aldrig föresvävat mig. Memoarer har jag tänkt undvika. Men jag rotade fram de gamla dagböckerna. Sånt är vådligt. Jag såg vad jag skrev 1966 (!) när jag började på Färgelanda (Dalslands folkhögskola). Jag undrar hur många som är verksamma i dag (ja, Gösta Vestlund förstås, men av vanliga dödliga...) som minns hur det var för 50 år sen. Ett utdrag ur dagboken: Dalsländska Färgelanda. Man kan ännu ta rälsbussen genom detta lilla landskap. Jag svänger med min lånade väska in från den obetydliga centrumbebyggelsens genomfartsväg förbi en vit byggnad med ett par småbutiker utan att jag har en aning om att just här börjar de närmaste fyrtio femtio åren av mitt liv. Just denna dag blir jag 24 år gammal. Folkhögskolans nytillträdde rektor, Lars k, bjuder på te. I huvudet rör sig en massa ettor och nollor, eftersom det sista Kent F. gjorde innan jag lämnade lägenheten i Landala var att försöka förklara för mig vad kretslogik innebar, han skrev in ett problem i min dagbok för mig att lösa första kvällen i Färgelanda, men han kunde ju inte veta att rektorn och en av lärarna med sin starkt göteborgsdialektala hustru skulle bjuda på te. Jag kommer aldrig att komma tillbaka till kretslogiken. Detta är september 1966. Mest pratar vi vid bordet i den jättelika rektorsbostaden om att någon mördat Sydafrikas apartheidledare Verwoerd. Jag frågar oskuldsfullt hur gammal skolan är och hur många vi är, och vi är inte många, sex lärare och några som kommer för att ha sång och gymnastik. Men den nytillträdde rektorn hör att jag just fått ett uppdrag att skapa ett signalsystem med ettor och nollor, och ber mig göra höstens schema för årskurs ett och två. Det första jag gör i svensk folkhögskola är att lägga schema för en verksamhet jag inte sett, ämnen jag bara hört talas om, lärare jag aldrig mött och lokaler jag bara fått en kort rundvandring genom. Det första jag gör i svensk folkhögskola är att organisera något jag inte har en aning om.

Stewe Claesson

Kort om...

• Stewe Claeson är prisbelönad förfat­ tare som bland annat fick Selma Lagerlöfs litteraturpris 2015.

Hans senaste bok, Snön faller i Cochise County, utkom i höstas. Han arbetade i mer än 40 år som lärare och rektor på olika folkhögskolor.

• Sörängens folkhögskola diskuterar ett samarbete med det The Animation Workshop vid det danska universitetet i Viborg, en av de högst rankade animationsutbildningarna i världen. Sörängen har en egen animationslinje och intresset är så stort att skolan tvingas säg nej till många sökande. Flera av Sörängens tidigare deltagare går redan på universitetet. I första hand diskuterar skolan en sommarkurs i samarbete med universitetet.

• Wu Yue Rong från Kina har fått Kungliga Nordstjärneorden som delas ut till utländska personer som gjort personliga insatser för Sverige eller svenskt intresse. Hon får priset för att tillsammans med Anna Mellegård ha byggt upp det kinesiskt-skandinaviska kulturcentret TC Nordica i Kunming i Kina, ett center som Hyllie Parks folkhögskola är delägare i. I 15 års tid har åtta till tolv deltagare på Hyllie Park åkt till Kunming i södra Kina för att gå skolans ettåriga kinakurs.

34 F O L K H Ö G S K O L A N

1 2018

DM_F

DITT MEDLEMSKAP

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 KONTAKT@LARARFORBUNDET.SE

Medlemsdialogen:

36 000 lärare om hur det är på jobbet Glädje och trivsel på jobbet. Att få möta elever och hjälpa dem att nå sin fulla potential.

Men också vikten av tid för planering och ett närvarande ledarskap. Det är något av det som tusentals lärare tryckte på i Lärarförbundets medlemsdialog.

Under hela 2017 pågick Lärarförbundets medlemsdialog och 36 000 medlemmar gav sin bild av vad som engagerar mest i läraryrket och vilka förutsättningar de behöver. Svaren är nu sammanställda i en rapport.

Deltagarna har en övervägande positiv bild av läraryrket och lärarvardagen, trots att utmaningar inte saknas. De flesta trivs på jobbet och använder oftast ordet ”glädje” för att beskriva läraryrket. Andra ord som används är lärande, givande, flexibilitet, stress och ledarskap.

Mest engagerar mötet med varje elev och deras utveckling. För att det mötet ska bli det allra bästa efterfrågar medlemmarna: → Kompetenta och engagerade kollegor som man får möjlighet att samarbeta med. → Att undervisningen sker i en lugn och trygg miljö.

»FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT KUNNA UTÖVA MITT YRKE: PLANERING, REFLEKTIONSTID.«

→ Att det finns tillräckligt med tid för planering, uppföljning och reflektion. → Förutsättningar att ge särskilt stöd till de barn och elever som behöver. → Ett tydligt och närvarande ledarskap. → En möjlighet att få bidra till och ta del av en ständig utveckling av verksamheten och lärarrollen.

De viktigaste frågorna för Lärarförbundet att driva är arbetsmiljö, arbetsbelastning och högre lön. Andra viktiga

»DET SOM ENGAGERAR MIG MEST ÄR ATT SE OCH VARA MED I BARNENS UTVECKLING.«

→ DM_Folkhogskolan.indd 4

frågor som forskning och pedagogisk utveckling, att utbyta idéer och att lösa konkreta problem på arbetsplatsen sker bäst tillsammans med kolleger, menar deltagarna.

Resultaten från medlemsdialogen påverkar nu förbundsstyrelsens förslag inför kongressen.

– Tillsammans har vi genom medlemsdialogen tagit ut rätt kurs för skolan och läraryrket! säger Johanna Jaara Åstrand.

Läs mer om medlemsdialogen och följ vad som händer inför kongressen på lärarförbundet.se/kongress 2018-01-17 13:40

POSTTIDNING B Foto: Staffan Myrbäck

MIN DAG PÅ FOLKHÖGSKOLA

Björn Elgquist: » Livserfarenhet är ibland viktigare än fakta« I slutet av januari hade Göteborg filmfestival där det visades runt 400 filmer, något Björn Elgquist såg till utnyttja.

– Just nu har vi Genus som tema. Vi pratar om vilka förutsättningar som skapar oss som människor, män, kvinnor och andra identiteter. Vi har valt tre filmer där vi först läser på, har föreläsningar, får ett sammanhang och förståelse för hur någonting fungerar. Vi använder oss av fakta och resonerar kring filmerna.

Björn Elquist är utbildad journalist och började vikariera som lärare på Arbetarrörelsens folkhögskola i Göteborg, afig, för fem år sedan. Responsen blev så bra att han blev erbjuden anställning. Han är lärare i allmän kurs och ansvarig för en profil, Världen, där man arbetar tematiskt, fem sex veckor med samma tema.

Vilka filmer har ni sett?

– Hittills har vi sett två filmer. En norsk dokumentär som handlar om Gyllene Gryning, fascistorganisationen i Grekland.

Det är en film som kommer kvinnorna i organisationen in på livet och där vi kan få en förståelse för vad det är som driver dem, hur de ser på sina män och vad det är som gör att organisationen får bäring i Grekland. Igår såg vi en norsk produktion om en pakistansk familj där en familj hamnar i en hederssituation och där dottern efter vissa händelser blir skickad till Pakistan.

Vad tyckte deltagarna?

– Det är lite olika. Vi ligger ju mitt i Göteborg och har deltagare med olika kulturella bakgrunder och olika livserfarenheter.

Vissa kan känna igen sig, andra blir provocerade medan de flesta blir intellektuellt utmanade av att kunna se saker i ett mer komplicerat sammanhang.

Du har kursdeltagare med rötter i såväl Sverige som andra länder?

– Så är det. Några känner igen sig och kan spegla sig i de här dubbla normerna som finns, å ena sidan det omgivande samhället, å andra sidan föräldrarnas och släktens kultur och önskemål.

– Den här veckan är det filmfestival i Göteborg och då sätter vi rätt stor tyngdpunkt på att bevaka festivalen och använda den utifrån det tema och den grundidé vi har på vår kurs.

Hur reagerade deltagarna?

– Det blir rätt starka reaktioner. Det beror på hur gamla deltagarna är. Är man 20 år har man ett perspektiv och är man runt 40 år har de kanske en annan erfarenhet och ser det på ett annat sätt. Men vi tror ju mycket på samtalet, att vi tidigt bygger en gruppdynamik, tillit och trygghet i klassen. Nu är vi inne i januari och det sitter rätt bra. Vi lär ju verkligen av varandra när vi lyssnar. Fakta är viktigt men livserfarenheter är ibland ännu viktigare.

Björn Elgquist jobbade länge som frilansjournalist med samhällskunskap och kultur som viktigaste områden.

– Det var ju de här frågorna som drev mig innan, även om det var svårt att få avsättning för det ekonomiskt. Som frilansjournalist är man ofta väldigt ensam.

Här har man fått ett givet sammanhang och kan arbeta mer långsiktigt med idéer.

Staffan Myrbäck