Folkhögskolan 2 2013

”Det finns för få som förmår tala för och stå upp för folkhögskolan

SFHLS

Kurserna som når fler män NYA BRÅK PÅ BRUNNSVIK MÅLAR FÖR LIVET Färre med folkhögskollärarexamen Sju skolor – en styrelse FÖRSTA KVINNLIGA REKTORN

tidskrift sedan 1920

2/2013 GLOKALA FOLKHÖGSKOLAN:

Mobilteve för demokrati VÄNDPUNKTER

Så fick deltagare en positiv syn på matematik RIKSDAGEN

Moderaten som brinner för folkbildningen SLUTET

Sista året på en kulle i Valparaiso

Viktigt att vi gemensamt arbetar för bra arbetsvillkor Ingela har ordet är det här skrivs genomför sfhls alla åtta distrikt sina årsmöten. I år åker jag och Jonas Bergman, sfhls ombudsman, runt på samtliga årsmöten. Det är både roligt och intressant att se likheter och olikheter och vad som står i fokus just nu i distrikten. Allt ifrån diskussion om lönebildning till folkhögskolans framtid står på dagordningen. Detta återspeglar också det som diskuteras på våra folkhögskolor. Under snart tre år har jag rest och besökt många folkhögskolor och fått en bild av hur det är ute i verkligheten och hur ni folkhögskollärare har det. Jag har inga vetenskapliga belägg men jag tror att ni har det bra i princip. Med vissa undantag…

N

lera gånger och även på något distriktsårsmöte har jag fått frågan hur jobbar med att folkhögskolorna ska få mer statsbidrag. Mitt svar är: vi, sfhl, gör allt vad vi kan. Och så slår det mig – Vilka är vi? Vi är väl vi alla medlemmar i sfhl? Alla medlemmar är väl vi? Vad gör vi lokalt? Arbetar sfhls lokalavdelningar med att förverkliga målen som ombudsmötet beslöt 2010?

För mig är det viktigt att vi gemensamt arbetar så att folkhögskollärarna har bra arbetsvillkor och mot en folkhögskola som har en hållbar framtid i Sverige. Tyvärr räcker det inte med vad vi, sfhls förbundsstyrelse, eller jag som ordförande gör på nationellt plan. Folkhögskolorna ska vara i framkant och ha en kvalitet som samhället inte kan avvara och den kan

F sfhl

2

enbart visas lokalt ute på våra folkhögskolor. Var annars?

Det är lätt att lägga ansvaret för diskussionen gällande folkhögskolans framtid och verksamhet på andra aktörer men jag menar att den ska vi, sfhl, föra lokalt och nationellt, för att vi vill vara med och forma folkhögskolans framtid. För att folkhögskolan ska ha sitt berättigande i framtiden måste vi visa på kvalitet. Vi folkhögskollärare vet att kvalitet måste vara hög på vår undervisning för att vi ska få fler kursdeltagare, för då har vi också arbetstillfällen och kan också yrka på bättre villkor för sfhls medlemmar. å måste vi, sfhls lokalavdelning ha klart för oss – vad betyder kvalitet för oss inom sfhl? Kvalitet måste bestämmas utifrån den enskilda folkhögskolans verksamhet och mål. Vilken kvalitet vill ni i sfhls lokalavdelning att det ska vara på er folkhögskola? För att uppfylla kvalitet på verksamhetens mål krävs kompetensutveckling och fortbildning. Krav som finns i våra avtal!

På mina besök på folkhögskolorna från norr till söder, från Tornedalens folkhögskola till Skurups folkhögskola, har jag sett kvaliteter! Kvaliteter som är synliga men som inte har ord – precis som folkhögskolans särart. Ord är nödvändiga! ingela zetterberg Er ordförande Ingela.zetterberg@folkbildning.net

D

Ps. Tack till folkhögskolor jag har besökt. Och till er som jag inte besökt – hör av er! Jag kommer! Ds.

UR INNEHÅLLET

6

Vändpunkter i synen på matematiken Barbro Enquist har undersökt vad som fick folkhögskolestuderande att se på matematikundervisningen som något positivt.

En moderat som brinner för folkbildningen

10

Anne Marie Brodén är moderat riksdagspolitiker och moderat taleskvinna i folkbildningsfrågor som själv har gått på folkhögskola.

14

Revolution på schemat Glokala folkhögskolan vill vända upp och ner på våra invanda konsumtionsmönster och ge mediamakten till folket på gatan.

Sista gången på en kulle i Valparaiso

20

Högt uppe på kullen i Valparaiso ligger Escuela Nordica där Biskops-Arnö i 15 år drivit en dokumentär-radiokurs. I december stänger man för gott.

Gemensam styrelse för sju folkhögskolor

26

I Västsverige ska regionens folkhögskolor samordnas under en gemensam förvaltning för att frigöra resurser för pedagogiskt arbete. Alla är inte glada. . . ”Jag röstade dock inte för att vi skulle lägga oss platt för Lärarförbundet”..4 . . . Bernt Gustavsson: Vem går i spetsen för folkhögskolan? .............................5 NOTISER . . . Brunnsvik till salu, SMF-kurser når fler män, musiklinje tar timeout ...........7 SIFFROR . . . Andelen lärare med folkhögskollärarexamen blir färre..................................8 MÅNADENS LINJE . . . Målar för livet och gemenskapen........................................................8 KRÖNIKA . . . Gösta Vestlund: Undviker vi ödesfrågorna? .................................................13 BRUNNSVIK . . . Ledningen vägrar betala hyran.....................................................................27 DEBATT . . . ”Att städa eller inte städa, är frågan” skriver Urban Lundin .....................28 KRÖNIKA . . . Stewe Claeson: värdegrunden: Läsning..........................................................13 BÖCKER . . . Laestadius, Norrland och kvinnan som aldrig fick Nobelpriset .................30 PERSONER . . . Första kvinnliga rektorn, Karin Boye-pristagare och plusjournalist .....31 INSÄNT .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

gun.thil@larartidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr,

kvartssida: 1 800 kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT:

PRENUMERATION:

320 kr.

Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm.

Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback@lararforbundet.se REDAKTION: Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson (svante@svanteisaksson.com,).

TEL:

ADRESS:

08-737 67 00.

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102 26 Stockholm.

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år.

OMSLAG:

nr 3/2013: 5 April.

UTGIVNING:

24 Mars.

Svante Isaksson

3

INSÄNT

På facebooksidan Tidskriften Folkhögskolan kan du också kommentera artiklar i tidskriften. Vill du skriva direkt till tidningen kan mejla : staffan.myrback@lararforbundet.se

”Jag röstade dock inte för att vi skulle lägga oss platt för Lärarförbundet” På SFHLs nya hemsida står vad Lärarförbundet tycker om individuella löner, inte SFHL. Alla länkar går till till Lärarförbundet.

Och varför finns inte folkhögskollärare med bland medlemsgrupperna? frågar Björn Sund. Ingela Zetterberg svarar. gick häromdagen in på förbundets

hemsida. Kände inte igen någonting. Kanske inte hela värden kan man tycka. Det är väl bra om det sker en utveckling. En gammal man har dock lite svårt att hänga med i varför. Jag tänkte titta på protokoll från förra ombudsmötet, hittade inte. Märker också att det mesta jag går in på nu är oerhört likt Lärarförbundets hemsida. Det verkar faktiskt vara Lärarförbundets hemsida, varför?

Tittar mest på skoj vad det står om löner. Upptäcker att det inte står vad SFHL tycker utan läser att Lärarförbundet är för individuella löner. När tog SFHL ett sådant beslut? Det mesta man slår på ger en bild på Lärarförbundets hemsida, varför? Man räknar upp sina medlemsgrupper, utom folkhögskollärare, varför? För skoj skull tittar jag på medlemsförbund i TCO, har vi gått ur TCO? Jag var på ombudsmötet 2010 där vi tog beslut om ett samarbete med Lärarförbundet vilket jag röstade för. Jag röstade dock inte för att vi skulle lägga oss platt. Förväntar mig att vi på ombudsmötet i år kommer att utvärdera hur det gått.

Björn Sund Birkagårdens folkhögskola

En modernare plattform den plattform som SFHL:s förra

hemsida använde har vi bytt ut mot en som är enklare, modernare och avsevärt billigare. Ett avgörande skäl för en ny hemsida är att SFHL inte har tillgång till de original

4

som vår förra hemsida byggde på.

För kansliets del medför den nya hemsidan större och fler möjligheter till integration med medlemsregistret. Vi undersöker också en möjlighet för SFHL:s lokalavdelningar att i framtiden använda medlemsregistret direkt. Avsikten är, som tidigare, att ge medlemmarna korrekt information på ett tydligt sätt och med enkla sökvägar. Vi har nu en inkörningsperiod – håll ut – SFHL:s hemsida kan och ska bli bättre och mer informativ!

Det är riktigt att Lärarförbundets hemsida inte nämner folkhögskolans lärare på ett framträdande sätt. Det kommer att var åtgärdat på Lärarförbundets nya hemsida som är under utveckling och i vilket arbete SFHL deltar.

Den ekonomiska drivkraften för beslutet om samarbete är betydelsefull – SFHL har ingen omfattande ekonomi och behöver frigöra resurser för att kunna arbeta med de folkhögskolepolitiska frågorna.

Folkhögskolan granskas just nu från flera håll och SFHL arbetar för att säkra folkhögskolans och dess lärares ställning. Genom att Lärarförbundet står för kostnaderna för en del av det arbetsrättsliga fackliga arbetet och informationsproduktionen kan förbundsstyrelsen och SFHL:s ombudsman – i linje med ombudsmötesbeslutet – ägna tid åt SFHL:s skolpolitiska frågor.

Där Lärarförbundet redan har producerat information som också gäller SFHL:s medlemmar och folkhögskolans lärare länkar vi istället till Lärarförbundet. Sedan 1966 gäl-

ler samma arbetsrättsliga regler för SFHL:s och Lärarförbundets medlemmar med samma kollektivavtal.

SFHL:s ombudsmöte 2007 antog ett program som behandlade medlemmarnas löner under rubriken Anställningsvillkor. Inget i den texten går emot de kollektivavtal som SFHL undertecknat sedan 1995.

Dessa kollektivavtal bygger på centrala arbetsgivarbeslut att lönesättningen ska vara individuell och differentierad. Majoriteten av alla löneavtal i Sverige bygger på detta ställningstagande hos arbetsgivarna.

Just den frågan äger arbetsgivaren och den är inte förhandlingsbar.

Det SFHL tydligt eftersträvat är rätten att förhandla lönen lokalt som alternativ till huvudspåret (i vilken arbetsgivaren sätter lönen i dialog med den anställde).

SFHL:s medlemmar är, som tidigare, medlemmar i TCO. Genom att SFHL:s medlemmar är medlemmar i Lärarförbundet anser TCO att det är tillräckligt. Det är TCO som tagit beslutet att inte längre skylta med SFHL:s namn, eftersom medlemmarna kan inte vara medlemmar två gånger i TCO. Precis som tidigare är SFHL medlem i PTK som ansluter fackförbunden, till skillnad mot TCO. PTK är det för SFHL:s del viktigare förbundet, då PTK är vår förhandlingsorganisation gentemot huvudsakligen Arbetsgivaralliansen, dvs rörelseskolornas arbetsgivarorganisation. Cirka tvåtredjedelar av SFHL:s medlemmar är anställda på rörelseskolor.

Ombudsmötesbeslutet 2010 om samarbetet med Lärarförbundet innehåller inget särskilt moment om att utvärdera samarbetet, men för förbundsstyrelsen är det självklart att hela SFHL:s verksamhet ska granskas och utvärderas.

Ingela Zetterberg

KO RT O M . . .

INGÅNG

bernt Gustavsson är f.d. folkhögskollärare, numera professor i pedagogik med inriktning mot demokrati vid Örebro universitet. Han har bl. a. lett forskningsprojektet om folkhögskolans praktiker.

... karibuföreningen som har fått

närmare 2 miljoner kr för två projekt i Tanzania. Det ena syftar till att stärka ensamstående mödrars ställning och är en fortsättning på ett mamakursprojekt som pågått i tio år på tanzanska folkhögskolor.

Det andra projektet riktar sig till rektorer på folkhögskolor i Tanzania och har som mål att utveckla och stärka ett demokratiskt ledarskap på folkhögskolorna. Projekten ska genomföras under 2013-2014. ... mellansels folkhögskola som mottagit årets Vitsippepris, som utdelas för 21:a gången av kristdemokraternas fullmäktigegrupp i Örnsköldsvik. Priset mottogs av rektor Thomas Wahlbom och ges till personer som utför medmänskliga gärningar, ofta i det tysta. Vitsippan är den kristdemokratiska partisymbolen. Mellansel har en kristen profil och har i dag omkring 250 elever. ... carmen blanco, lärare på Wiks folkhögskola föreläser om ”Globala folkrörelser och hållbar utveckling,” en föreläsning om FN-konferenserna från 1972 till 2012 och om de globala folkrörelsernas svar. Föreläsningen finns på www.resurs.folkbildning.net och är på 40 minuter. ... oscarspriset, en nyinstiftat pris

av Oscar Olsson museet i Malmö, som ska delas ut årligen till en person eller förening som särskilt utmärkt sig för ett gott folkbildningsarbete eller för att på annat sätt ha verkat i god folkbildningsanda. Syftet är att uppmärksamma goda förebilder i folkbildningen och öka medvetenheten om folkbildningens insatser. Priset består av ett stipendium på 10 000 kr och ett diplom. Pristagaren utses av en jury på grundval av inkomna nomineringar. Nominering till priset 2013 ska vara inkommen senast den 15 juni 2013.

Vem går i spetsen för folkhögskolan? sfhl är en facklig organisation, men inte vilken som helst. Den har under längre delen av sin historia varit en av de främsta företrädarna för folkhögskolan som enhetlig skolform, tidvis den främsta. Med företrädare menar jag att medlemmarna och de valda representanterna sett som en av sina stora uppgifter att tala för, bevara och utveckla skolformen. Under vissa skeden, särskilt i utredningstider, har SFHL varit ledande i utformandet av pedagogiska arbetssätt och motiveringar för skolformens existens och särart.

Under välfärdsepoken och Skolöverstyrelsens tid fanns ett nära samarbete mellan myndigheten och SFHL. Särskilt under den statliga utredning som ledde fram till 1977 års proposition. Den numera klassiska 2:a paragrafen om allsidighet och tolerans tillkom i förhandlingar med Skolöverstyrelsen och SFHLs företrädare på ena sidan och olika partsintressen å den andra. Frågan gällde skolformens frihet och enhet. På den tiden var Bo Göthberg folkhögskoleinspektör och stod i hög grad för denna frihet och enhet i ett nära förhållande till SFHLs linje, men under åttiotalet började den, minst sagt, ifrågasättas.

Motivet bakom den utredning som tillsattes och ledde fram till 1991 års proposition om folkbildningen var att reducera SFHL till en renodlad facklig organisation och liera rektorerna med huvudman och styrelse. Detta var ett brott i utvecklingen med SFHL som skolformens företrädare och förbundets ställning försvagades. Det finns nu studier att ta del av vad detta innebar för 1991 års proposition och den fortsatta utvecklingen.

Vad betyder det idag för folkhögskolans ställning när inte längre SFHL som gemensam företrädare för skolformen har denna position?

Ett av de större problemen är att det finns för få som förmår tala för och stå upp för folkhögskolan som en unik skolform, inte för särskilda skolor eller vissa huvudmän, utan den enhetliga skolformen folkhögskola. Med sentida brännande exempel som händelserna på Kjesäter och Brunnsvik är det måhända dags för något annat?

Den väsentliga frågan blir: Finns det något sammanhållande för skolformen som delas av de enskilda skolorna? Det finns sär- och partsintressen och det finns skilda ideologiska och religiösa profiler.

Men finns det något som förenar skolformen som en unik skolform och vilka är det som förmår företräda det?

Jag tror att det är många som idag är oroliga för vad som händer med folkhögskolan, särskilt med anledning av senare tids reportage.

Det var ju fint med mål och etik, men idag behövs andra medel för att det som kallas folkhögskola inte ska kunna användas till eller bli vad som helst. Det finns ett stigande internationellt intresse för skolformen och det är många som sätter sina förhoppningar till just folkhögskolan. Det finns till och med förslag på att göra den till ett världsarv. Då återstår frågan: vilket arv och hur ska det förvaltas?

Man behöver ha arvet med sig och rikta det mot framtidens värld.

Vem, vilka går i spetsen för det arbetet? bErNT GUSTAVSSON

5

T I O F R ÅG O R Barbro Enquist är lärare i matematik på Valla folkhögskola och har skrivit ett examensarbete om peripetin, plötsliga vändpunkter, i folkhögskolestuderandes syn på lärande i matematik: ”Peripetin i berättelser om lärande i matematik”. Barbro Enquist har arbetat som matematiklärare på folkhögskola i 20 år och fem år som lärare i gymnasiet.

”Många beskrev tydliga vändpunkter i sin s Du bad 29 deltagare skriva ner sina erfarenheter av matematikämnet. Du intervjuade senare fem av dem och skriver att du hittade något nytt och oväntat, det du kallar vändpunkter. Vad är det?

– Det var att många kunde beskriva så tydliga vändpunkter i sitt lärande av matematik, både när det började gå dåligt och när det började gå bra i matematikenlärandet. De kunde beskriva när de förändrade sin inställning till matematiken men också sin inställning till den egna förmågan. Förändringen kunde komma inifrån eller utifrån. Den inre handlar om att man hade mognat som människa och kommit fram till att det tjänade ingenting till att sitta och hata matte utan att det var bättre att ta tag i det. Den yttre förändringen handlar ofta om miljön, mötet med den "rätte läraren", ett annat tempo, ett annat sätt att undervisa. Där har läraren en väldigt stor betydelse.

Du beskriver två faktorer som påverkat deras inställning till matematiken, dels läraren, dels blockeringar och motstånd.

– Blockeringar och motstånd handlar om att det har blivit en gammal vana att man inte brukar förstå matte och inte kommer att förstå det nu heller. En uppgivenhet inför ämnet. Många som kommer till folkhögskolan har ju ofta gjort flera försök kanske i olika gymnasieskolor, och ibland också på komvux.

De har verkligen anledning att tänka att det här kommer inte att gå.

Vilka erfarenheter och vilken syn hade de på ämnet när de kom till folkhögskolan?

– De flesta hade en negativ bild av att studera matematik men såg det som ett nödvändigt ont, en inställning att matematik ändå är viktigt. Många hade mängder av misslyckanden bakom sig. Det som förvånade mig var att det var så många som beskrev situa-

6

tioner som hänt tidigt i deras skolgång, både i lågoch mellanstadiet, som gjort att de kommit efter eller av någon anledning känt sig dum inför matematikämnet. Av de fem studerande som jag intervjuade var tre flickor. De beskrev så tydligt sin ohälsa utifrån matematikämnet, hur de alla hade hamnat i riktigt besvärliga situationer medan de två pojkarna bara hade tystnat om behov av stöttning och ägnat sig åt annat.

Hur påverkade det flickornas hälsa?

– En flicka berättade hur hon i lågstadiet aldrig fick hjälp med sina matematikläxor. Hon klarade läxorna i alla andra ämnen men inte i matte. Hon hade heller ingen stöttning hemifrån. Så hon hamnade i en spiral av att vara en som inte lyckades och fick skäll för att hon inte hade gjort läxan, vilket ledde till att hon började ljuga om borttappade böcker, något som växte sig allt större – alltså ett från början ganska banalt problem som växte sig allt större och påverkade flickans hälsa, vilket inte hade behövt bli ett problem om skolan hade fångat upp det.

Du beskriver lärarens roll som central för lärandesituationen.

– Ja, många gånger har en lärare orsakat att man hamnat i en dålig situation i sitt lärande, exempelvis att man inte fått tillräckligt förklarat varför man ska göra på ett visst sätt.

Men du skriver också att läraren är viktig för en positiv vändpunkt.

– Läraren har en väldigt stor betydelse om man behöver få en positiv vändpunkt i sitt lärande. En flicka berättade om hur hon fick hemundervisning av en lärare i åttonde klass som hjälpte henne att vända ett hotande IG till ett VG. Vilken betydelse har läraren när man möter läraren som vuxenstuderande?

Musiklinje tar time out Det är rätt så tydligt att det handlar om att möta den ”rätte” läraren, om att få en relation och att läraren tror på att den studerande ska klara av att hänga med och lära sig förstå matematik.

syn på matematiken” – Det är rätt så tydligt att det handlar om att möta den ”rätte läraren,” om att få en relation och att läraren tror på att den studerande ska klara av att hänga med och lära sig förstå matematik.

Du trycker på samtalets betydelse i matematikundervisningen, att det är viktigt.

– Jag tänker att det här sättet som jag använde fungerade bra, att jag fick 29 skrivna berättelser där jag fick reda på vad dessa personer hade för historia när det gällde matematiken, såväl om blockeringar som om varför man har en positiv inställning, det finns ju också. Berättelserna kan bli startpunkten för samtalet. Via samtalet kan man som lärare på folkhögskola fånga in och förstå vilka som behöver stöd och vilket slag av stöd. Men så jobbar nog många folkhögskollärare redan nu.

En annan sak du tar upp är hur viktig meningsfullheten är när man ska undervisa vuxna i matematik.

– Meningsfullheten kan vara av två slag. Dels att de ska kännas meningsfullt inför framtiden, dels kan man ofta få höra att de förstår att det är viktigt att kunna räkna procent men inte varför de ska kunna beräkna volymen på en kon. Den diskussionen kan jag tänka mig att alla vuxenlärare får ta i alla ämnen.

Vilken roll har folkhögskolan spelat för dem?

– Jag tror att folkhögskolan har spelat en väldigt stor roll för att de ska orka ta tag i matematiken, att man kan få mer tid, som faktiskt är avgörande för att de ska lyckas få sina behörighet. De får den tid de behöver för att klara kursen, alltså att den inte ska klaras av på ett vista antal timmar utan man får hålla på tills man förstår.

STAFFAN MyrbäCK

På Tidskriftens Folkhögskolan facebooksida finns en länk till en pdf av Barbro Enquists examensarbete ”Peripetin i berättelser om lärande av i matematik”.

efter 35 år tar musikhandledarlinjen vid Härnösands folkhögskola time out. Kommande läsår sker ingen antagning. Rektor Eduardo Gran VillanuevaContreras säger till tidningen Ångermanland att skälet är minskade statsbidrag och färre sökande till musikhandledarlinjen. Folkhögskolan har en ansträngd ekonomi och har just gått igenom sin tuffaste besparingsreform någonsin. Skolan har ansökt om att göra musikhandledarutbildningen till en yrkeshögskoleutbildning, men hittills utan framgång.

Han betonar att utbildningen bara är pausad, inte nedlagd utan hoppas att musikhandledarlinjen ska kunna återuppstå i framtiDet finns idag över 200 musikhandledare runt om i landet. Musikhandledarutbildningen är den enda i sitt slag i landet. Två av tre elever går direkt ut i yrkeslivet efteråt.

Brunnsvik är till salu så går en historisk epok i graven. LOs fastighets-

bolag har nu lagt ut en annons där alla de byggnader som varit lika med Brunnsviks folkhögskola, arbetarrörelsen första folkhögskola, är till salu. Brunnsviks folkhögskola startades 1906. Här bildades ABF. Det var härifrån de flesta riksdagsmännen med folkhögskolebakgrund kom ifrån. På denna fastighet låg LOskolan 1929 och 1995. Byggnaderna består av 20 hus med över 130 gästrum, 20 skolsalar, konferensrum och grupprum för 5 till 70 personer, samlingsoch fritidslokaler, matsal, storkök och sporthall. Fastigheterna säljs omöblerade genom anbud.

Nya krav stoppar fritidsledare i dag kan den som utbildat sig till fritidsledare läsa

vidare till församlingspedagog genom ett års utbildning vid Jämshög eller Sigtuna folkhögskola. Detta blir i framtiden inte möjligt eftersom de nya behörighetskriterierna för lärare, vilket inkluderar församlingspedagogerna, kräver att man har en lärarexamen. Under en övergångsperiod på tre år är det fortfarande möjligt för fritidsledare att utbilda sig till församlingspedagog men sedan är det stopp.

SMF-kurser når fler män av nästan 4000 ungdomar som gick Studiemotiverande folkhögskolekurser förra året har 41 procent studerat vidare eller fått jobb. Det visar en nya raport från Folkbildningsrådets. 90 procent av deltagarna svara att de skulle rekommendera sina vänner att delta i en studiemotiverande folkhögskolekurs.

Kurser når också fler män. Antalet manliga deltagare är 58 procent jämfört med folkhögskolornas allmänna linjer där i genomsnitt 40 procent är män.

7

SIFFROR

64 andelen lärare med folkhögskollärarexamen minskar och antalet lärare med annan examen ökar jämfört med föregående år. Det visar Folkbildningsrådets senaste rapport om folkhögskolans pedagogiska personal. 22 procent hade folkhögskollärareexamen och 42 procent annan lärarexamen. Det är tre procentenheters förskjutning mot att annan lärarexamen blivit vanligare. I de långa kurserna sammantaget hade 64 procent av lärarna en lärar- eller folkhögskollärarexamen.

29 i allmän kurs hade 76 procent lärarexamen, fördelat på 29 procent folkhögskollärarexamen och 47 procent annan lärarexamen. Som jämförelse hade 76 procent av lärare inom komvux pedagogisk högskoleexamen och 77 procent i gymnasieskolan. I friskolan var andelen 63 procent.

63 i särskild kurs har 59 pro-

cent av den pedagogiska personalen lärarexamen. De som undervisar i dessa kurser har i högre grad annan högskoleutbildning – 20 procent jämfört med 13 procent av lärarna i allmän kurs.

40 Även föryngringen av folk-

högskollärarkåren fortsätter.

Enligt Folkbildningsrådet rapport utgör andelen lärare yngre än 46 år 40 procent av lärarkåren, en ökning med runt 10 procent sedan 2009.

Medelåldern har sjunkit från 49 till 47 år under samma tid.

8

MÅNADENS LINJE

Målar för livet och gemenskapen – det är inte själva målandet

som är det väsentliga, säger Maja Westberg Enquist. De som väljer att gå kursen har nog tänkt att det handlar om ”hela livet.” När man sitter och målar kommer man i samspråk med varandra och talar inte bara om målning. Framför allt handlar det om den sociala gemenskapen.

Maja Westbergs äldsta kursdeltagare är 90 år och har deltagit i Vimmerby folkhögskolas seniorkurs i mer än tio år, sedan den startade år 2000. Från början var det sju deltagare som gick kursen.

Idag är kursen den största på skolan, 85 deltagare och pågår i Maja Westberg Enquist ansvarar 25 veckor. Kursen i målning är en för seniorkursen i målning på av flera delkurser som de seniora Vimmerby folkhögskola. deltagarna kan välja mellan: Aktuell vetenskap, Samhället idag, Data, Litteratur, Historia, Släktforskning. En del kurser är gemensam för alla medan andra är tillval.

Maja Westberg ansvarar för Målarkursen där deltagarna går en halv dag i veckan. Det trettiotalet deltagarna är uppdelade i två grupper, förmiddag och eftermiddag men för första gången har Maja Westberg också Livsfrågor med dem.

– Vi kan diskutera olika saker, t. ex. mod och det säger kanske sig själv att den bygger på deltagarnas egna erfarenheter. De är ju fullvuxna människor med ett helt liv bakom sig.

Kursen i målning blir på ett sätt också ett slags fortsättning på livsfrågorna. Det blir en särskild gemenskap när man målar.

– De säger själva att man inte får riktigt samma gemenskap på föreläsningar, då pratar man nog mer med de man känner. Men de som går målarkursen lär känna varandra väl och då kan samtalen kanske bli lite djupare, om livet och andra saker.

För att få inspiration gör man studiebesök på museum och konstutställningar men besöker också konstnärer i deras ateljer.

Varje år har man minst en utställning. Och varje år har har man ett tema. För två år sedan var temat mörker och ljus då de fick måla självporträtt i svart och vitt i tusch. I år är temat ”utanför bilden” som innebär att något som inte syns på bilden men som ändå speglar den ska gestaltas, så som de två kvinnorna av Bartolome Esteban Murillo, som alla i kursen målar av, vad är det de tittar på?

– Det är bra med olika tema och det är viktigt att man sätter upp ett mål, utställningarna, som man jobbar emot. Olika teman blir sedan ett projekt i själva utställningen.

Många av deltagarna i seniorkursen och i målarkursen har deltagit i flera år och vill inte sluta.

– De känner att det här är viktigt för dem och vi tror absolut att det är hälsofrämjande. Man håller igång och hjärnan får arbeta.

STAFFAN MYRBÄCK

AV LY S S N AT

C I TAT E T

. . . I R I K S DAG E N

”Men att hon (folkbildningsmi-

”Vi kanske inte har tänkt på att det saknas några byggnader eller lokaler”

nister Maria Arnholm) varit ett tänkbart statsråd är inget nytt, den tidigare ungdomsförbundaren från Kungälv i Bohuslän är förmodligen internt ett mycket mindre kontroversiellt statsrådsnamn än andra som kanske kunnat komma på tal. Med både henne och Birgitta Ohlson i regeringen är åtminstone den liberala jämställdhetstraditionen, som särskilt från 1960-talet och framåt varit en av FP:s främsta profilfrågor, väl företrädd… Folkhögskolor och folkbildningsverksamhet kan få en ökad betydelse när kompetenshöjning och omskolning under yrkeslivet blir allt viktigare och när fler behöver komplettera sin kunskaper för att övervinna svagheter i tidigare utbildning.”

Ledare ekuriren.se 22 januari 2013. ”Enligt fackförbundet DIK är vi cirka 500 yrkesverksamma teckenspråkstolkar i Sverige. Mellan 90 och 95 procent är kvinnor. De som utbildar sig idag går en fyraårig utbildning, förlagd till folkhögskola. Utbildningen är yrkesinriktad och har ett högt tempo.

Utöver undervisning på skolan ingår praktikperioder och även auskultationer och ideella uppdrag på kvällar och helger. Lönen för en teckenspråkstolk varierar lite beroende på var du vill jobba, men mellan år 2008 och 2012 var medellönen för en teckenspråkstolk 22 000 kronor i månaden. Låter det rimligt? Jämför det med medellönen med en väktare, den är 25 000. Men då krävs bara en månads utbildning.

Tina Ehn (MP): ”Vi vet också via Folkbildningsrådets utvärderingar att de som går vidare från allmän linje på folkhögskola till högre studier ofta klarar studierna bra. Vi tycker att det borde finnas ännu mer resurser till folkhögskolorna, och vi har föreslagit ytterligare 2 000 studieplatser, utöver de 1000 som regeringen lade till i årets budget, framför allt på de allmänna linjerna.”

Cecilia Magnusson (M): ”Men vad jag gärna skulle vilja ha reda på är hur Miljöpartiet har tänkt om de 2 000 extra folkhögskoleplatser som man har i sitt budgetförslag. Hur skulle folkhögskolorna på ett år kunna ordna detta när det är 1 000 mer än vad folkhögskolorna själva säger att de kan mäkta med på en betydligt längre tid. ”

Tina Ehn (MP): ”Jag kan hålla med om att vi kanske inte har tänkt på att det saknas några byggnader eller lokaler. Men jag ser det som ett mycket större problem att vi inte kan erbjuda alla de platser som efterfrågas. Vi framför i vår motion att fler platser på folkhögskola kan innebära att man behöver anställa fler lärare och att det behövs mer lokalyta.”

Lars Ohly (V): ”Just nu är det så att om en folkhögskola anordnar nya kurser får den konkurrera med alla andra folkhögskolor eftersom bidraget är fast. Det innebär att man måste konkurrera ut någon annan folkbildningsverksamhet för att kunna starta en ny. Det händer ju att folkbildningsverksamhet läggs ned, och det händer att ny startas... Därför vill vi höja folkbildningsanslaget med 50 miljoner kronor.”

Christer Nylander (FP): ”Lars Ohly säger kraftfullt att de vill höja budgeten med 2,2 procent, och det är då skillnaden mellan en marknadsanpassad kulturpolitik och en socialistisk kulturpolitik. Jag tycker att det är en mycket konstig prioritering. När han säger att man ska öka folkbildningens pengar, som ska räcka till allt möjligt, handlar det om 50 miljoner kronor... Jag tycker att det är att tala högt men att ge väldigt lite. ”

Bengt Berg (V): ”Läsandet (beror) i hög grad på vilken plats man har i samhällsstegen... Ju högre upp du befinner dig på denna stege, desto närmare har du till bokhyllan. Den som redan i går läste mycket läser kanske ännu mer i dag, medan det finns många som inte läser alls och som det är väldigt viktigt att hjälpa och stötta så att de kan få del av litteraturen. Det kan handla om såväl LO-anställda som de som bor i hyreshusområden. Och det är en sanning som är oomtvistlig att pojkar läser mindre böcker än flickor. Den bristande läsförståelsen gör att var femte europé och var sjätte svensk har problem med att orientera sig i samhället. Därmed kan de heller inte ta del av det demokratiska samhällsbygget. Utan språk är du ingen. ” (Redigerat urval från riksdagens debatt 11 december 2012)

” Tove Lingärde, artikel publicerad i nättidningen Sourze 8 mars 2013.

9

I R I K S DAG E N

I riksdagen har det bildats en särskild folkbildningsgrupp med ledamöter från allianspartierna för att diskutera folkbildningsfrågor berättar moderaternas taleskvinna i folkbildningsfrågor, Anne Marie Brodén. Foto: Birgitta Tingdal

Moderat som brinner för folkbildningen anske framstår Anne Marie Brodén som en katt bland de moderata hermelinerna vad gäller folkbildningsfrågor. Det är knappast någon hemlighet att moderaterna inte alltid varit det parti som drivit folkbildningsfrågorna genom åren, snarare har de dragit åt andra hållet. Men det oroar inte Anne Marie Brodén, själv djupt förankrad i folkbildningen.

– Det finns människor i vårt parti som själv inte haft erfarenhet av och insyn i folkbildningens betydelse, säger hon. Men när utanförskap och arbetslöshet är prioriterade frågor har bilden ändras. Samarbetet inom alliansen har också öppnat vägen för folkbildningen inom hennes parti menar hon. inom de tre övriga borgerliga

partierna lever folkbildningstraditionen starkt sedan generationer. En folkbildningsgrupp i riksdagen med ledamöter från allianspartierna har bildats för att diskutera folkbildningsfrågor.

10

Gått på folkhögskola Anne Marie Brodén är riksdagspolitiker och moderaternas taleskvinna i folkbildningsfrågor. Hon har själv gått på folkhögskola och har bland annat arbetat som verksamhetschef för nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV. birgitta tingdal

– Ja, kanske vi med tiden kan samarbeta med ledamöter från övriga partier också. Det är bra att samarbeta över partigränserna när så är möjligt.

Själv ser Anne Marie Brodén folkbildning som en hjärtefråga utifrån egna erfarenheter. Det var långt till närmaste gymnasium i södra Halland där hon växte upp och därför sökte sig till Markaryds folkhögskola. Där mötte hon lärare som engagerade sig, stöttade och inspirerade henne och andra läshungriga, hon utvecklades genom grupparbeten, eget ansvar, små klasser och av den demokratiska grund-

synen, självkänsla och självförtroende växte och hon fick vänner för livet. Hon har även gått flera kurser på Katrinebergs och Tollares folkhögskolor med samma positiva erfarenheter. under sin uppväxt kom hon också i kontakt med studieförbund då hennes mamma gick på porslinsmålning under många år. Mamma var sjuk och kunde inte arbeta och kursen betydde otroligt mycket för henne. Det gjorde att Anne Marie Brodén tidigt insåg den sociala betydelsen av studiecirkelverksamhet.

När Anne Marie Brodén, efter jobbet som handikappkonsulent och verksamhetschef inom studieförbundet NBV och med över tjugo år som kommunpolitiker och landstingsråd Halland, kom till riksdagen 2002 blev det därför naturligt att hon tog sig an frågor som sjukvård, folkhälsa och handikappfrågor först i socialutskottet och sedan 2006 i kulturutskottet.

Hon är nu ansvarig i sitt parti för bl.a. folkbildning, kultur, skapande skola, skapande äldre-

I R I K S DAG E N

Anne Marie Brodén har inga synpunkter på Folkbildningsutredningens kritik av att statsanslaget slentrianmässigt delas lika mellan studieförbund och folkhögskolor. omsorg, kultur på recept och regional kultur och folkhälsa.

Med sig hade hon en starkt grundad känsla av hur dessa olika områden hör ihop. Kulturupplevelser på recept har hon drivit i riksdagen i flera år och hon tror det kommer att få allt större spridning efter pilotförsöket i Skåne.

– Många vetenskapliga rapporter idag pekar på hur välbefinnandet ökar genom engagemang, gemenskap och kulturupplevelser. Därför arbetar jag med kulturens betydelse för hälsan. det gäller inte bara för redan sjuka människor i utanförskap. I riksdagen har hon tagit initiativ till en mindfulnessgrupp för både tjänstemän och ledamöter som behöver hjälp att hantera stress. I linje med det motionerade Anne Marie Brodén också för det stillhetsrum i riksdagen som nu finns där.

Ett av de konkreta resultaten av Anne Marie Brodéns arbete för folkbildningen är att det förra året satsades pengar för studiemotiverande tremånaderskurser på folkhögskolor och

12

även att folkhögskolan fick 1000 nya platser 2013 och 2014 till allmän linje. Det har uppskattats av skolorna men det har också påpekats att det inte räcker långt – i snitt blir det 6 platser per skola. Dessutom ökar söktrycket på allmän linje som redan är stort – 2 sökande till varje plats. För liten satsning menar kritiker bland skolornas rektorer och lärare.

Anne Marie Brodén förstår argumenten.

– Men man skall se det som en början Om det slår väl ut med de 1000 extra platserna till allmän linje 2013 och 2014 kan vi mycket väl tänka oss att öka resurserna senare.

Inom ett område ser hon tydligt att det behövs ökade resurser.

– Skolor som bereder plats för elever med funktionsnedsättning kan behöva högre ersättning för de extra resurser som krävs. Det är en viktig fråga för att ge personer med funktionsnedsättningar tillträde till en utvecklande miljö och utbildning. Just för dessa grupper är stimulans, inspiration och sociala kontakter särskilt viktig.

Moderaterna driver starkt frågan om folkbildningens roll inom det livslånga lärandet, samhällsnyttan och på arbetsmarknaden. Anne Marie Brodén är sedan 2009 ordförande för expertrådet på Folkbildningsrådet som har till uppgift att utvärdera folkbildningen. Övriga medlemmar är forskare och representanter från rio, skl och Folkbildningsförbundet. just nu är det fokus på Erik Amnås utredning som tillsattes av regeringen 2011 och som presenterade sitt resultat i slutet av oktober. Anne Marie Brodén är i många delar ense med utredningens förslag men avvaktar remissvaren innan slutgiltigt ställningstagande.

– Utredningen föreslår att folkbildningens fyra syften skall stå kvar men att de sju definierade verksamhetsområdena tas bort och det tycker jag är bra.

Det räcker med de riktlinjer som syftena ger.

Vidare föreslår utredningen att två externa utvärderingar skall göras av folkbildningen förutom den utvärdering som Folkbildningsrådet gör. Även

det tycker Anne Marie Brodén är högst rimligt. Det blir viktigt att även externa utvärderare granskar folkbildningen. En sak vill hon dock framhålla vad gäller utvärderingarna: – Det är mycket viktigt att man tar med den sociala och hälsomässiga betydelsen av folkbildningsverksamheten.

Den är svår att mäta men högst väsentlig. utredningen andas varning över

att det administrativa arbetet på folkhögskolorna växer med allt större krav just på utvärdering och kvalitetsdeklarationer.

I synnerhet mindre skolor sviktar under den ökande bördan.

– Det är förstås en mycket viktig aspekt. Meningen är ju att skattepengarna i första hand skall gå till verksamheten nära människor.

En fjärde synpunkt i utredningen är den ifrågasätter huruvida statens 3,4 miljarder även i fortsättningen skall delas lika mellan folkhögskolor och studieförbund. Det är inte givet att det är den självklara fördelningen menar utredningen.

Den frågan har Anne Marie Brodén inga synpunkter på, däremot tycker hon att det är bra att Amnå tar upp frågan om att se över ersättningssystemet. Ett förslag från regeringen väntas senare i år. Under tiden arbetar Anne Marie Brodén vidare med att få genomslag för den rapport om kultur, skapande välfärd och folkbildning som hon skrivit tillsammans med partikollegor i kulturutskottet, Kulturen 20.20.

– Det känns viktigt att kulturens och folkbildningens betydelse får ett ännu större utrymme i alliansregeringens och vår moderata politik framöver, säger hon.

KRÖNIKA

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för folkhögskolorna. I juni fyller han 100 år.

Undviker folkbildningen ödesfrågorna? det råder på något sätt ett slags dubbelseende på

politiska och andra kulturella frågor i vårt land. Å ena sidan är massmedierna och samtalen fyllda av alldagliga problem som rör familj, arbete och samhälle, å andra sidan blir vi tidvis påminda om de globala utmaningarna, klimatförändringen, kampen om jordens resurser och konsekvenserna av skillnaden mellan det åldrande västerlandet och de unga majoriteterna i de övriga världsdelarna. Ett par partier tar ibland upp någon av frågorna, facktidskrifter och forskare analyserar dem, men oftast skjuts de i bakgrunden.

Det ligger nära till hands att tänka på ett slags strutsbeteende. Som att man inte vågar se på utmaningarna och vad man skall ta sig till med dem. Den inställningen stärks av partiernas planering för en mandatperiod i taget.

1900-talet efter andra världskriget präglades av en långsiktigare framtidsplanering, som i hög grad bars upp av livskraftiga folkrörelsers framtidsvisioner. Det var en i stort sett nationell kraftsamling.

När tekniken förbättrade och underlättade kommunikationerna sprängdes gränserna, de nationellt baserade folkrörelserna försvagades och en global anpassning av framtidsplanering och kultursyn ledde till en förlamande brytningstid. Många har i det läget valt att ”odla sin trädgård”, att ägna sig åt närliggande uppgifter och lyssnat till ljusare tolkningar av planetens framtid. Folkbildningens organisationer har också drabbats av detta, folkhögskolorna kanske mindre än studieförbunden. Folkhögskolorna är genom sina långa kurser och sina fasta lärare mindre känsliga för opinionsförändringar än studieförbunden med kortare studietid och rörligare ämnesutbud.

En nyligen genomförd studie (von Essen och Sundgren) visar att studieförbunden tycks agera mer självständigt i förhållande till sina huvudmän, mer likartat i förhållande till varandra och med större marknadsinriktning. Statistiken över ämnesgrupper har under flera år visat en ökning av antalet estetiska cirklar, som till betydande del berikar cirkeldeltagaren individuellt, och som av en del politiker anses som hobbycirklar. Även om själva cirkelarbetet enligt betydande undersökningar stärker deltagarnas självkänsla, aktivitetslust och empati, kan dessa studier inte oreserverat anses som allmän medborgerlig bildning, det gamla klassiska bildningsbegreppet. I ett trängt ekonomiskt läge kan stats- och kommunalt bidrag till sådan verksamhet råka i farozonen. En följd av den utvecklingen kan också bli att de stora globala frågorna får en mer undanskymd plats på cirkelprogrammet.

Men de ödesdigra problemen tränger på och folkbildningsorganisationerna har resurser och erfarenheter, som verkningsfullt skulle bidra till att vårt land kunde möta utmaningarna bättre förberett och positivt – 1900-talets svenska modell på den internationella arenan! Är detta inte utmanande nog för att försöka finna en gemensam plattform? Kanske ett eller flera seminarier, där representanter för folkhögskolornas och studieförbundens huvudmän och ledning tillsammans med forskare kunde förbereda en konstruktiv insats för att säkerställa vår egen och vår planets överlevnad?

GÖSTA VESTLUND

13

I MalmÜs fattigaste delar heter det gatukonst och inte klotter. Glokala utgür frün deltagarnas egen verklighet, sätt att uttrycka sig och kulturella sammanhang.

14

GLOKALA

Här vill man ge all makt åt folket I ett klassrum vill de vända upp och ner på våra invanda konsumtionsmönster, i ett annat lär de ut grafitti och i ett tredje ger de med mobilteve mediamakten till folket på gatan.

Dessutom vill de ge all makt åt folket. Det är en helt vanlig dag på jobbet hos Glokala folkhögskolan i Malmö. text och foto: svante isaksson Skolan är som en bangård full av olika spår. Hit kommer folk från olika håll i hela världen. Men de åker därifrån åt samma håll, mot en bättre värld med plats ombord för alla. Det är ingen liten uppgift de tagit på sig, men de kunde inte valt en bättre ställe att starta på. Härifrån är det en kilometer till Rosengård. Skolan ligger i stadsdelen Sofielund som är granne med Seved. Seved är ett så kallat problemområde.

– Seved har Sveriges sämsta trygghetsindex, säger Håkan Larsson som är en av de två rektorerna som delar på jobbet. Men vi märker inte mycket av det. Våra kursdeltagare är fattiga svenskar och pigga muslimska damer.

Samtidigt är det vägen som är målet för att använda en sliten formulering. Det räcker inte med att hoppa ombord och att komma fram, man måste också färdas på rätt sätt. En av vagnarna är verkstaden ”Recycling och Redesign” där deltagarna får lära sig

skapa och designa av återvunnet material. I taket nere i källarvåningen där de håller till hänger en ”ny” stol och runt om ligger sådant som i andra sammanhang skulle kunna kallas bråte och skräp. Men här ses det materialet som resurser och en möjlighet att diskutera hur ett ekologiskt hållbart kan fungera.

IDEOLOGIN NÄRVARANDE

Ideologin är ständigt närvarande.

Kursen ingår i ”Sofielunds Agency” som är ett projekt sponsrat av EU:s sociala fond och vänder sig till arbetslösa ungdomar som kommit hit via arbetsförmedlingen. Men Arbetsförmedlingen står inte högt i kurs hos kursdeltagarna säger de jag pratar med.

– Jag sa att jag ville ha hjälp. Då pekade de på en dator och sa ”sök jobb”. Det är väl ingen hjälp! säger Mohammad El Jeci.

Muhammad är några och tjugo, pratar en snabb, lite stressad Rosengårdsdialekt, har toppluvan på även

Hjälp och stötta varandra. Ta eget ansvar tillsammans säger handledaren Liv Zetterling till kursdeltagarna (stora bilden). Det är centralt på kursen "Recycling och redesign" på Glokala folkhögskolan.

Här har TV4 och SVT gjort studiebeaök för att lära sig hur man gör mobilteve.

15

Målet med kursen i Medborgarjournalistik är att ge alla människor möjlighet att själva skapa TV och därmed slippa filtreras genom traditionella medier.

Handledaren Pontus Welander går igenom dagens jobb med deltagarna Alice Nolin, Mikaela Berglund och Ramon Sanchez.

16

inomhus och utstrålar kraft. Streetpower. Hans historia kommer i korta fraser. Yrkesutbildning till bilmekaniker, klar lagom till finanskrisen 2009 och därmed inget jobb. Fick istället påhugg som truckförare och sedan som vaktmästare och sedan lite av varje.

– Jag har varit här och där, sammanfattar Muhammad sin yrkeskarriär. Hela tiden här och där.

Fast nu har han varit arbetslös i ett och ett halvt år. Vi sitter och pratar en stund vid ett stort bord som fungerar som samlingspunkt vid genomgångar.

– Kontakter är allt, säger han. Man måste ha kontakter för att få jobb.

Eller vara så stark och ha tillräckligt självförtroende för att orka ordna egna kontakter, eller få lära av andra vart man kan vända sig. Gruppen är viktig, begreppet ”skillsharing” är centralt, det vill säga att kursdeltagarna

lär ut till de andra vad de själva kan.

Mycket handlar om att återvinna självkänsla och tron på sin egen förmåga. Att återvinna saker och tillverka till exempel stolar av gammalt bråte är ett moment där den pedagogiska idén praktiseras på ett handfast sätt.

– Den underliggande idén med stolen är att få självförtroendet att växa, säger handledaren Liv Zetterling.

INSPIRATION OCH HOPP

Idag är det nollgradigt och regn på bilnerfarten till klassummet där jag står med två andra kursdeltagare, Lena Enetoft och Alexander Hemmestorp, som också är här på grund av den arbetslöshet som är så vanlig bland ungdomar idag. Ändå andas de inspiration och hopp och verkar inte särskilt nedslagna.

– Här finns ingen auktoritär stil hos lärarna. Alla i gruppen är ledare.

Fokus ligger på din person och din egen utveckling, säger Alexander.

För Lenas del är kreativitet och idéer inget problem, det hon vill få stöd i är att hålla fast vid dem och omvandla dem till mer handfasta projekt. När hon är klar här tänker hon åka till Norge och jobba.

– Jag tar vad som helst, bara jag får resa, säger hon och berättar att ett annat mål är att åka till Karibien.

Alldeles nyss satt ett dussin kursdeltagare runt bordet och gick igenom dagens arbetsuppgifter. Handledaren Liv sa upprepade gånger att de skulle hjälpa varandra, att de själva hade ansvar och att de i gruppen fick bestämma tillsammans. Det lät som att vad de gjorde inte var lika viktigt som att hur och att det blev gjort.

Ajmal Azar satt också vid bordet i nystruken skjorta och perfekt backslick. Hela familjen kommer från Afganistan. Han är 28 år, gift och har visioner. Drömmen är att få jobba med utveckling av dataspel och har redan ett eget på gång. Här får han en knuff i ryggen säger han.

– Det ger mycket mer att vara här än att sitta ensam hemma och kolla på Platsbanken. Jag får energi av andra och vi hjälper varandra. Här är ju folk positiva till det man vill realisera.

MÄNNISKA BLAND MÄNNISKOR

Senare slumpar det sig så att vi äter lunch tillsammans med två av lärarna.

Samtalet mellan dem handlar mest om hur och var han kan visa upp vad han gjort och kan, handfasta tips om var han kan få kontakt med företag som kan anställa eller samarbeta med honom.

– Det är ju bland människor man blir människa, säger handledaren Liv Zetterling senare när vi går mot klassrummet igen.

Det är förstås en gammal sanning och något som praktiseras varje dag på alla folkhögskolor. Men det ovanliga är att Glokala på allvar försöker växla upp den idén i större skala, till

att inte bara omfatta klassrummet, de omkringliggande stadsdelarna utan faktiskt hela världen. Men att få gehör för sina idéer är inte alltid lätt. Rektor Håkan Larsson berättar att de haft åtskilliga kontakter med stadens styrande, men att det är svårt att få dem att fatta vad de håller på med och varför det är så viktigt.

I kvarteret runt om finns flera stora graffittimålningar. Som bekant ser en del sådant som klotter, andra ser det som konst. Glokala ser det som konst.

Gatukonst. I en av kurserna utbildas deltagarna i graffiti och väggarna är fulla av sprayade verk. Här kan man också plugga hiphop. Mårten ”Promoe” Edh är en av lärarna tillika frontfigur i bandet Looptroop Rockers som är ett av Sveriges största musikexporter i genren. Enligt Wikipedia har han varken rakat eller klippt sig sedan 1995.

– Det pedagogiska är det svåra, säger han om jobbet, men också att de är två lärare som hjälps åt och fyller i åt varann.

Kursdeltagarna sitter tysta vid datorerna och gör musik. Det verkar funka.

Ny teknik gör TV-sändningar till en barnlek.

På kursen Medborgarjournalistik sänder de via Malmös kabeltevenät och via webben med hjälp av mobilkameror.

Till höger en iPhone med en linstillsats från OWL och till höger en Samsung med inbyggd Androidtelefon. Filmerna överförs enkelt via wifi eller 3G-nätet. Alla bilder i reportaget och på framsidan är tagna med en sådan Samsung.

MEDBORGARJOURNALISTIK

Tidigare på dagen tog jag och rektor Håkan Larsson en rask promenad i det nollgradiga regnet rakt in i den påstått otrygga stadsdelen Seved och ner i ännu en källarlokal. Där pågår ett redaktionsmöte på TV Malmö i kursen medborgarjournalistik. De gör

17

Ajmal Azar tycker att han får bra hjälp med att komma vidare och ur arbetslösheten på kursen "Recycling och Redesign".

TV med vanliga smarta telefoner och sänder via Malmös lokala kabeltevenät som når flera hundra tusen innevånare. Samtidigt går bild och ljud också ut via nättjänsten Bambuser. Via den når de hela världen. Det är billigt, snabbt och revolutionerande enkelt.

– Både TV4 och SVT har varit här på besök för att se hur vi jobbar, säger kursledaren Pontus Welander inte utan viss stolthet i rösten.

Utbildningen till medborgarjournalist är något helt annat än en vanlig journalistutbildning. ”Målet är just att ta fram sådant som en utbildad journalist förmodligen inte skulle göra,” står det på nätet och att de förvisso ska få insikt i hur journalister arbetar – men att inte göra som de.

Medborgarjournalistik handlar om att alla ska kunna göra sin röst hörd, att alla ska kunna nå ut och inte bara de som har tillgång till traditionellla medier och journalister. Det handlar om att ta upp frågor och vinklar som traditionella medier inte gör. På så sätt kan var och en definiera sin egen verklighet och slipper silas genom andras filter och värderingar.

SMARTA TELEFONER

Med deras teknik är det mycket enkelt. Smart telefon har ju de flesta.

Nu finns också högkvalitativa kameror med inbyggd smart telefon eller enkla tillbehör som förbättrar bilden avsevärt. Kostnaden är en bråkdel av vad traditionella TV-kameror och ljudutrustning kostar.

– Det är demokrati när alla kan sända, säger Pontus.

Just idag ska kursdeltagarna ut på stan och göra enkäter i kallregnet.

– Gå till något köpcenter så ni inte fryser, säger Pontus.

TV-utbildningen ingår i likhet med ”Recycling och Redesign” i esf-projektet ”Sofielunds Agency”.

Ytterligare en verkstad är ”Event” där man får lära sig att skapa just sådana. De påstår att deras smf-verksamheter lett till att uppemot 70 procent av deltagarna går vidare till jobb

18

eller studier.

– Men jag ser oss inte som en problemlösare utan som en värdeskapare, betonar Håkan Larsson när vi senare på dagen ses uppe på expeditonen.

Det är en fråga som rör oss som medborgare i samhället.

– Det är det bakomliggande som är grejen, fyller Liv Zettering i.

Själva tänket alltså. Idén om en bättre värld. Den har de slagits för i många år. Allt började i slutet av åttiotalet då lo, abf och Hyresgästföreningen bildade en förening med målet att få till stånd en folkhögskola i Malmö och de började i Fosie. Men de ville in till de kvarter i Malmös innerstad där de mest lågutbildade fanns och där är de nu, i Sofielunds Folkets Hus och andra lokaler.

DRÖMTILLVARO

Egen huvudman blev de efter flera försök 2005 och de var då landets minsta folkhögskola. Idag genomför de cirka 6000 deltagarveckor varav cirka 4500 får stöd via Folkbildningsrådet. Många folkhögskolor dras med ekonomiska problem, men inte Glokala.

– Vi har en drömtillvaro nu, säger Håkan när han jämför med hur de hade det förr i världen.

Samtidigt säger han lite kritiskt att regeringen sänkte restaurangmomsen till en kostnad av 5,3 miljarder vilket beräknades ge några tusen nya arbeten. Hade de istället fördubblat anslagen till folkbildningen, det vill säga ökat dem med ytterligare cirka 3,1 miljarder och dessutom gett 2,2 miljarder extra till kulturen hade sannolikt fem gånger så många nya jobb skapats.

– Därtill hade vi fått spännande värdeskapande processer runt om i landet. I städer och på landsbygden.

Det är antagligen få folkhögskolor som är så ideologiskt tydliga och medvetna som Glokala. De vet vad de vill och varför de åker i den riktningen.

De vill skapa en bättre värld. Varje dag på jobbet.

Dags att söka till Folkhögskollärarprogrammet

Vill du undervisa på folkhögskola eller studieförbund ?

Har du redan ämneskunskaperna ?

Till höstens distansutbildning på halvfart välkomnar vi både dig som har tjänst på en folkhögskola och dig som inte har det.

Ansök senast 15 april

www.liu.se 19

ESCUELA NORDICA

Sista året på kullen i Valparaiso Det är en disig sommardag i Valparaiso, Chile. Hamnstaden, konstnärsstaden, gatuhundarnas huvudstad, och några svenska studenters hem under ett år. Biskops-Arnös dokumentär- och radiokurs i Chile går in på sitt femtonde och sista år.

I december 2013 stänger Escuela Nordica. text: julia lindström foto: ricard estay

Stina Wiklund, en av deltagarna i Esuela Nordica, på skolans tak med utsikt över hamnen i Valparaiso.

20

alparaiso är byggd på höga berg och husen klättrar och trängs längs kullarn; gula, rosa, orangea, blåa och mintgröna.

Högt uppe på kullen, i ett beigt hus, ligger Escuela Nordica som driver några av Biskops-arnös utlandskurser. Däribland ”Norden i Chile”, en dokumentärradio- och skrivarkurs på två terminer. Mitt bland snabba samtal på chilensk spanska, dofter av sockrade popcorn och skateboardens hjul mot asfalten byts språket till svenska, elever vid datorer, någon som kokar nudlar i köket och andra som klättrat upp på husets tak.

Fartygen nere i hamnen tutar så att det hörs upp för kullar, gator, sten och hela vägen in i skolan. Här får deltagarna arbeta med film, radio och reportageskrivande. Lektioner och övningar på skolan växlas med reportageresor i Sydamerika, föreläsningar och seminarium om det Sydamerikanska samhället och vad som sker i landet som nu är deras hem.

Om några månader, i december,

får huset nya hyresgäster. Då stängs Escuela Nordica.

– Inget är för evigt. Jag känner mig inte bitter. Vi har ändå hållit på i 15 år nu, det har varit häftigt, säger Bengt Åkerlund, skolans grundare och enda heltidsanställda.

SKOLAN STÄNGER

Bengt Åkerlund går i pension och Biskops-Arnö har beslutat att inte anställa någon ersättare.

– Visst är det synd att skolan försvinner. Nu har ju jag inte varit i Sverige på många år, men det känns som om det idag skulle vara svårt att starta ett liknande projekt som vi gjorde. På grund av snävare ekonomi och så.

Bengt Åkerlund var den som startade kursen i Valparaiso. Han hade själv gått som elev på Biskops-arnös allmänna linje 1975 och började, efter utbildningar på Dramatiska Institutet och Konstfack, att arbeta som lärare på skolan. Året 1985 startades en medie- och dokumentärfilmskurs som han blev huvudlärare till.

– Det är först nu efter sex månader som jag känner att jag verkligen har chilenska vänner.

Men så tålmodiga och hjälpsamma som folk har varit med min dåliga spanska, så bra tror jag inte jag hade blivit behandlad i Sverige, säger Isabella ”Bella” Boris-Möller.

22

– På den tiden var det något nytt och unikt med en sådan kurs.

Under åren kom kursen att utvecklas och frågor om exil, rasism och kulturkrockar växte fram.

– Genom åren hade jag många elever med chilenska rötter. Flera hade ärvt sina föräldrars bild av Chile. Jag tänkte: varför inte låta dem komma hit och skapa sig en egen?

PINOCHETS DIKTATUR

På nittiotalet när militärkuppen i Chile nådde ett slut efter år av Pinochets diktaturstyre, där Chiles president, socialisten Alliende, mördades och tusentals av hans anhängare torterades, mördades och tvingades till exil, kunde många chilenare flytta hem igen. Bengt undersökte möjligheten att flytta sin kurs till Chile. Och 1998 stuvade man in teknik och prylar från Biskops-arnö i en container som skeppades till Valparaisos hamn.

– Där stod jag och tog emot den, sedan fraktades den upp för kullarna och upp till huset där vi började nästan på en gång.

I en av sofforna på kontoret sitter Juan-Diego Spoerer med några elever och pratar med ena ögat på fotbolls-

matchen som visas på laptopen i hans knä. Juan-Diego Spoerers är lärare på skolan och frilansande journalist. Han bor i Talca 30 mil från skolan, och brukar sova över på kontoret när han är här och jobbar..

– Neeej! ropar han högt och plötsligt åt datorskärmen.

Han lägger matchen åt sidan och börjar prata om sin son som ska börja på universitetet snart – hur dyrt det är. En skolavgift kan kosta lika mycket i månaden som minimilönen ligger på, cirka 3000 kronor i månaden.

– Medelklassen har genomsnittliga skulder på åtta månadslöner – mycket beror på att de måste låna pengar för att ha råd med barnens utbildning.

Bent Åkerlund flikar in: – På samma sätt som våra elever börjar fundera på samhället här och jämföra med Sverige så gör folk här också det. De har fått upp synen på folkhögskoleidén, är nyfikna och vill göra något liknande.

Han berättar att när chilenska elever här fått höra att kursen knappt kostar de svenska eleverna någonting har de många gånger velat ansöka.

– Några år i början hade vi faktiskt elever från Chile i kursen, men sedan

behövde eleverna vara EU-medborgare för att vi skulle få statsbidrag för dem. Men det var nyttigt, de hjälpte till med integrationen, säger Bengt.

Bella, Isabella Boris-Möller, är 20 år och kommer från Falsterbo. Hon har ingen egentlig koppling till Sydamerika sedan tidigare. Så varför ett år i Chile av alla platser?

– Jag var sugen på att plugga film men samtidigt ville jag utomlands. Jag fick tips om ”Norden i Chile” av en kompis som gått här tidigare. Nu när vi har fått prova på att skriva och göra radio vill jag hellre syssla med det. Jag har insett att jag nog är mer för fiktiva berättelser än de dokumentära.

Bella klev på planet i Sverige utan att känna någon, som de flesta i klassen, men det som skiljde henne från dem var att hon inte kunde ett ord spanska.

– De första fyra månaderna var ganska tunga. Och de första två dagarna tänkte jag bara 'vad fan håller jag på med, jag fattar ju inte ens vad de säger?!' Bara att gå och handla mat var jobbigt.

VÅGA SKÄMMA UT SIG

Men efter några dagar erbjöd sig en kompis till Bellas hyresvärd att skjutsa henne på sin motorcykel och visa henne staden.

– Det förändrade verkligen saker för mig, Att få se Valparaiso från en motorcykel var annorlunda. Jag kommer ju från Skåne där allt är platt, man ser allt, och här kunde jag inte alls greppa staden eftersom den är helt uppbyggd på kullar.

Genom att våga skämma ut sig när hon försökte pratade spanska med folk och att hyra ett rum i ett hus med bara chilenare kom hon till slut in i samhället.

Snart är klockan tre och det är dags för uppvisning av veckans uppgift.

Förra veckan var det radioteater på schemat och den här veckan har de fått skapa ett musikstycke med hjälp av olika vardagsljud de fångat upp.

Ljud som porslin, tutor och bilar. Att

lära sig att våga visa upp sitt resultat, ta emot och ge andra kritik har varit en stor del i utbildningen.

– I början var det jättejobbigt att visa upp något man kanske inte var så nöjd med, men det känns så tryggt här att jag har blivit coolare med det.

– Jag pluggade på universitetet innan och tyckte att det var jättehemskt att sitta och lyssna på nån mossig lärare, och var man blyg så vågade man ju inte räcka upp handen inför hundra personer i salen. Här är det tvärtom.

UTLANDSPRAKTIK

Nu är det mycket rörelse i huset.

Skolans frilansstudenter är tillbaka från reportageresor i landet och elever från Skarpnäcks folkhögskola har kommit för att låna lokalerna för en termins utlandspraktik. Spanska och svenska blandas om vartannat. JuanDiego samlar ihop sin klass i ett rum med biosittning och en stor ljudanläggning i fronten.

– Jag förstår att det har varit kaotiskt för er efter förra veckans stora uppgift, men hur långt har ni kommit hittills? Har ni något att visa?

Det blir tryckande tyst i rummet.

– Det är 40 sekunder av... någonting, Jasmin bryter tystnaden och lättade skratt sprids bland eleverna som håller med. Jag har mest lekt med ljuden men inget är klart än.

– Okej, vi ska ju bara ha ett litet bollplank nu idag, sen får ni jobba vidare i eftermiddag men imorgon vill jag att det är klart inför en ny visning.

Det sista eleverna ska göra innan avslutningen i maj är det stora slutprojektet. De ska då arbeta fritt, under handledning, med ett eget projekt om ett valfritt ämne.

– Så, Bella? Kan du börja och visa oss ditt alster?

Bella kopplar ihop datorn med de stora högtalarna, snurrar datorstolen mot klassen och drar upp ena benet under sig.

– Mitt koncept är ”Min morgon”, som består av kaffe och cigg, kaffe

– Något som är bra med folkhögskolor är att det passar alla människor trots olika bakgrund och stadier i livet.

Du kan få stöd att hitta dig själv och samtidigt göra det på ett roligt och lärorikt sätt., säger Jasmin Eriksson, 21 år från Stockholm.

23

– Deltagarna här har säkert aldrig gått i en klass med folk där alla är så olika. En del har pluggat på universitet, andra har inte ens gått ut gymnasiet. Men vi jobbar med dokumentärfilm och då finns alltid ett innehåll och det behöver man ju inte vara akademiker för att kunna prata om, säger Bengt Åkerlund:

24

och cigg, kaffe och cigg... Jag brukar ofta vakna av att jag drömmer om att jag dricker kaffe.

– Vilken ton och stämning har du tänkt dig? frågar Juan-Diego.

– Jag vill ha det rytmiskt men hittar inte riktigt takten. Jag vill att det blir till en låt. Först använde jag mig av gas, vatten och skedljud som grund men de ljuden blev för klena så istället fick en tändsticka vara i fokus.

– Okej, jag sätter på nu, säger hon uppmanande till sig själv. Usch vad jobbigt, säger hon och rynkar näsan.

En dov bas trummar tryggt i bakgrunden, gas vrids på och pyser ut. En tändsticka tänds. Basen som tunga hjärtslag. Takten höjs. Vatten kokar, någon drar ett djupt bloss av en cigarett som knastrar. Vattenkannan tjuter. Takten ökar. En tändsticka tänds på nytt. Utandning av cigarettblosset.

Slappnar av. Tunga hjärtslag trummar dovt. Slut – Jag tycker att det är klockrent! utbrister Juan-Diego innan Bella hunnit trycka på stopp. Du har skapat en känsla, en rytmik, fortsätter han. Du behöver bara jobba lite mer med ljudnivåerna men det är bara finputs. För

mig är det kristallklart!

Resten av klassen håller med.

– Det är enkelt, snyggt, stramt och minimalistiskt, fortsätter Juan-Diego..

– Du säger alltid att vi slarvar med ljudet i våra filmer och jag brukar faktiskt inte bry mig mycket om ljudet annars, det är ofta det sista jag fixar med – så det var en bra övning, säger Bella.

Klassen klappar händerna och Jasmin kommer upp och byter plats med Bella. Jasmin sträcker sig efter lampknappen och släcker. Juan-Diego ger ifrån sig ett förvånat ljud.

– Det blev en känsla som är lite mörk, säger Jasmin och alla brister ut i skratt.

Bengt Åkerlund plockar ihop sina saker och går mot den knarrande trappan.

– Jag kommer att sakna den här kontakten med ungdomarna, det har varit spännande att vara en slags reseledare för dem. Men jag har en känsla av att ingen återvänder hem tomhänt. Även om de aldrig mer skulle vilja jobba med media så har de alltid kvar möten med människorna här, språket och kulturen.

r!

a

Ny

ke c ö b

Så kan skolan stötta så att fler elever når målen Lgr 11 visar att lärare behöver arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen. Många forskare och skolor kan berätta om förhållningssätt som fungerar och som även gynnar elever med svenska som modersmål.

Här delar lärare, skolledare, forskare och experter med sig av sin kunskap och erfarenhet. De flesta exempel hämtade från årskurs F–6, men förhållningssätten är lika relevanta för andra årskurser och skolformer.

Kunskap, språk och identitet – att undervisa flerspråkiga elever i F–6 Lena Vestlin (red). Mjuka pärmar, 160 sidor, ett fyrtiotal färgbilder.

Pris 195 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

En bok för dig som är ny lärare Att känna sig trygg med sin teoretiska kunskap är en sak, att veta hur man ska hantera oförutsedda situationer i klassrummet är något helt annat.

Katja Hvenmark-Nilsson delar här med sig av sina erfarenheter som ny, ung lärare. Hon har skrivit en personlig berättelse där hon beskriver olika dilemman och ger tips om hur de kan lösas.

Boken vill inspirera både dig som är nyutexaminerad lärare och dig som har hunnit jobba några år.

Balanskonster för nya lärare av Katja Hvenmark-Nilsson. Illustrationer: Eva Lindén.

Mjuka pärmar, 104 sidor.

Pris 159 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Uppfyll läroplanens mål med hjälpa av sång och musik Förskollärare Marie Eriksson beskriver sitt arbete med sång och musik, både med de yngsta barnen på sin avdelning och med åldersindelade grupper i hela förskolan.

Med många praktiska exempel och bilder vill hon inspirera andra pedagoger att hitta nya användningsområden för arbetet med sång, musik och rörelse i förskolan.

Musik i förskolan – inspiration och lärande i sagans värld av Marie Eriksson.

Mjuka pärmar, 152 sidor med ett åttiotal färgbilder.

Pris 196 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrev www.lararforbundetsforlag.se

Box 12239, 102 26 Stockholm

VÄ S T S V E R I G E

Leila Pekkala ser en stor fördel i att folkhögskolorna har lokalt förankrade styrelser och var kritisk mot en gemensam styrelse för Västra Götalandsregionens sju folkhögskolor som nu inordnas under en gemensam förvaltning: Agnesberg, Billströmska, Dalslands, Fristads, Grebbestads, Göteborgs och Vara folkhögskola.

Foto: Henrik Dammberg

Gemensam styrelse för sju skolor Längre beslutsvägar I Västsverige ska sju regionägda folkhögskolor samordnas under en gemensam förvaltning. Målet är att frigöra resurser för pedagogiskt arbete. Men det finns en oro för vad som kommer att hända med skolornas självständighet. ”Faran är att det blir längre beslutsvägar,” säger Leila Pekkala, rektor på Fristads folkhögskola. henrik dammberg den nya organisationen är redan klubbad. Men det är ännu oklart vilka beslut som ska flyttas från skolorna upp till den nya förvaltningen. Under våren 2013 ska ett samverkansavtal tas fram av en central MBL-grupp, med två representanter från SFHL. De lokala folkhögskolestyrelserna sitter kvar tills vidare.

Mycket talar dock för att de kommer att försvinna efter valet 2014, och Leila Pekkala frågar sig vad det skulle betyda.

26

– I dag kan det gå snabbt.

Styrelsen fattar ett beslut och delegerar sedan till mig, säger Leila Pekkala.

– Men om vår styrelse försvinner blir den lokala förankringen inte samma som i dag.

Hon berättar att ordföranden för Fristads folkhögskola sitter i kommunens arbetslivsnämnd.

Något som är en fördel för samarbetet med Borås kommun i arbetslivsfrågor.

Leila Pekkala var negativ till förslaget om gemensam förvaltning till att börja med. Nu har hon accepterat beslutet och säger att hon kommer att agera som en lojal tjänsteman.

– Om det är så som de säger att byråkratin för rektorerna kommer att minska till förmån för det pedagogiska arbetet. Ja, då är det en fördel, säger hon.

Förvaltningen träder i kraft 1 juli. Då skapas ett kontor på regionkansliet i Vänersborg med ett okänt antal medarbetare.

Det har talats om allt från två till sju.

Inga nya pengar tillförs, vilket betyder att samtliga sju skolor får släppa till resurser. Till att börja med kan enskilda

tjänstemän sitta kvar ute på de olika folkhögskolorna. Men successivt kommer de att överföras till centralförvaltningens arbetsrum. Den 1 februari började förvaltningschefen sitt jobb. Det är Anders Adler, tidigare rektor på Grebbestads folkhögskola, som nu ska leda en organisation med omkring 270 anställda.

– Jag kommer att arbeta med de sju rektorerna. Det blir faktiskt ett mindre arbetslag än jag haft tidigareDe sju folkhögskolorna har redan mycket samarbete. Nu får vi chans att samarbeta ännu mer.

Han har idéer om hur ett sådant utvidgat samarbete skulle kunna se ut. Men han vill inte berätta om sina funderingar av rädsla för att föregripa de samtal som han ska ha med de olika skolorna. christer tegemo är ordförande

för sfhls Västra Götalandsdistrikt. Trots att han arbetar som lärare på en av de berörda skolorna, Billströmska, vet han ganska lite om planerna.

Han undrar själv i vilken mån rektorerna kommer att kunna vara självständiga, var

personalansvaret ska ligga och på vilken nivå lönefrågorna kommer att avgöras.

– sfhls ideologi är att besluten ska fattas så nära verksamheten som möjligt, säger Christer Tegemo.

Han tror att regionen nu vill införa ett gemensamt arbetstidsavtal för skolorna. Något som regionen försökt göra tidigare utan att lyckas.

– Det är folkhögskolornas styrka att anpassa sina olika verksamheter till det lokala, säger Christer Tegemo.

– Vissa skolor har internat, andra har mycket sommarkurser. Det finns olikheter. Vi tappar något om alla ska ha samma avtal. en fördel som han ser med den nya organisationen är att rektorerna kan få mer tid för pedagogiskt arbete. Det ska bli färre möten har det sagts. Men Annika Jansson, rektor på Vara folkhögskola, har svårt att förstå vad det egentligen betyder.

– Det är bara ett par möten per termin som jag nu kommer att befrias från. Men jag är positivt överraskad att man skyndar långsamt med att genomföra detta, säger Annika Jansson.

Enligt Bertil Törsäter, regionutvecklingsdirektör på Västra Götalandsregionen, finns det ett behov av en gemensam förvaltning för att de enskilda skolorna är för små. Den nya organisationen kan göra administration och ekonomi effektivare. Redan i dag samkör regionen sina naturbruksgymnasier.

Han betonar att rektorerna fortfarande kommer att vara chefer över sina skolor och ha en lokal budget att styra över.

– Jag har förståelse för att det kan finnas en viss oro för vad det här kommer att betyda.

Så är det alltid i förändringsprocesser, säger Bertil Törsäter.

BRUNNSVIK

Flera nya bråk kring Brunnsvik folkhögskola lo:s fastighetsbolag har stämt Brunnsvik som vägrar betala hyran för november och december. Samtidigt skrevs ett nytt hyresavtal för vårterminen 2013 som innebär att lo gör en kraftig förlust. Därefter ska anläggningen säljas. Nyligen anlitade också abf:s centrala ledning externa revisorer för att granska huvudmannen abf Nordöstras räkenskaper. Sedan hemligstämplades rapporten.

Brunnsviks folkhögskoleförening vägrar alltså att betala hyran för november och december 2012 till lo:s fastighetsbolag som äger anläggningen.

Folkhögskoleföreningen påstår att en trasig värmeanläggning gjort att de fått ökade kostnader samt att en vattenskada gjort att de tappat intäkter. De kräver 237 000 kronor av hyresvärden.

Fastighetsägaren hävdar att det är hyresgästen som ansvarar för värmeanläggningen, vilket också står i hyreskontraktet, samt att folkhögskoleföreningen inte kunnat visa på något intäktsbortfall på grund av vattenskadan. Hyresskulden uppgår till 455 000 kronor.

För några veckor sedan skrevs dessutom ett nytt hyreskontrakt för de kurser som går kvar under våren. Hyresnivån ligger långt under den tidigare kallhyran på 234 000 kronor per månad. Nu betalar folkhögskoleföreningen endast cirka 75 000 kronor per månad, inklusive el, uppvärmning, städning och sophämtning. Det innebär att lo:s fastighetsbolag gör en kraftig

förlust i vår. Att några linjer överhuvudtaget blev kvar efter den planerade flytten vid årsskiftet berodde på att lo och ABF centralt ”gjorde upp” om saken, men ABF:s förbundsledning kommer inte att skjuta till några pengar för att täcka de förluster uppgörelsen medfört.

Det innebär att det är lo:s medlemmar som ensamma får stå för underskotten.

Nu har lo:s fastighetsbolag annonserat ut hela anläggningen. Det är 20 tomma hus som säljs, eftersom möbler och inventarier tillhör skolan. Mycket av det har redan fraktats bort, sålts eller slängts. abf:s förbundsledning har anlitat revisionsföretaget kpmg för att göra en extern granskning av ABF Nordöstra Storstockholms räkenskaper som står bakom Brunnsvik, Väddö och Södertörns folkhögskolor. Som tidigare berättats brottas ABF Nordöstra med stora ekonomiska problem och har fått skarp kritik från flera håll för hur de skött sig. Men ABF vägrar lämna ut revisorernas rapport.

– Den är ett internt arbetsmaterial, säger förbundssekreterare Annika Nilsson.

Hon vill inte heller berätta något om innehållet. Folkbildningsrådets generalsekreterare Britten Månsson – Wallin säger att hon känner till att rapporten finns, men att Folkbildningsrådet inte kommer att begära att få en kopia på den. svante isaksson

27

D E B AT T

Besök tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommentera artiklar i tidskriften. eller mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

Att städa eller inte städa, är frågan Det Stewe Claeson kallar för städuppdrag, kan bli en avgörande vändpunkt i livet för de personer som slagits ut ur skolan, skriver Urban Lundin i debatten om vad som är folkhögskolans uppdrag. Stewe Clason svarar. stewe claeson tycker att hans

nedlåtande sätt att uttrycka sig inte är så mycket att hänga upp sig på. Det är ju bara en fråga om ’ordval’. Lite märkligt är det att en person med sådan vana vid språket inte har bättre koppling mellan känsla och uttryckssätt. Stewe borde ha lite bättre koll på sina binjurar och inte låta sig ryckas med av adrenalinproduktionen.

Men för all del, låt oss lämna det därhän, och istället diskutera det som Stewe ser som huvudpunkten: vem som ska städa upp efter ett misslyckat skolsystem.

Det är det vanliga skolsystemets förbannade skyldighet, anser Stewe. Och tänk, jag håller med!

Men om vi tänker ett varv till: kommer det vanliga skolsystemet att göra det? Är det ens möjligt, även om maximala kraftansträngningar görs? Jag tror inte det, och det säger jag inte som ett sätt att försvara eller urskulda misslyckandet. Allt som kan göras för att rätta till bristerna i systemet måste göras.

Men vad ska samhället göra med de personer som redan hamnat på sniskan? Och även i den bästa av världar kommer individer att slås ut ur systemet, därför att samhället idag ser så annorlunda ut mot det vi är vana att tänka oss, det finns så många krafter

28

utanför skolan som drar i eleverna och pockar på deras uppmärksamhet, så många alternativa förhållningssätt till skola, arbetsliv, självbild etc.

Så jag menar att vi nog måste räkna med att det alltid kommer att finnas behov av alternativa (ut)bildningsformer för en stor grupp människor. Och varför ska inte de kunna hitta sitt alternativ på folkhögskola? Förr tog folkhögskolan hand om den s.k. begåv-

ningsreserven, människor som av sociala och ekonomiska skäl inte fått möjlighet att studera. Folkhögskolan utgjorde en viktig kompensatorisk kraft, en väg till självförverkligande för dessa personer.

Och så borde det vara också idag.

Det Stewe kallar för städuppdrag, kan bli en avgörande vändpunkt i livet för de personer som slagits ut ur skolan. På folkhögskola blir de bemötta med respekt, inser att de har förmågor och inte bara brister etc.

Det som sticker i ögonen på många är att de upplever att folkhögskolan tvingas ta på sig uppdrag i form av t.ex. SMF kurser.

Det är helt frivilligt, Stewe! Många skolor känner att de gör en viktig

Vill du leda Malungs folkhögskola in i framtiden?

Landstinget Dalarna Kultur och bildning söker

Rektor

till Malungs folkhögskola

som tillsammans med Malungs Folkhögskolas medarbetare och kursdeltagare vill utveckla folkhögskolan lokalt, regionalt, nationellt och globalt.

Sista ansökningsdag 1 april Läs mer om tjänsten på www.ltdalarna.se/jobb eller www.malungsfolkhogskola.se

D E B AT T insats för dessa unga. Men alla kan avstå. Om det vore så att alla avstod av de skäl Stewe anför (det är inte vår uppgift), så vore det en skam för folkhögskolan, ett sätt att avskärma sig från samhället. Den tendensen har vi faktiskt nog och övernog av! Se bara på artikeln i Folkhögskolan nr 1 2013, där Thorbjörn Carlsten anser att folkhögskolan håller på att gräva sin egen grav för att ”man önskar få del av statens pengar i de olika arbetsmarknadspolitiska programmen. Förr mötte vi alla typer av människor i folkhögskolans klassrum….”.

Det gör jag fortfarande. Men Thorbjörn drömmer om att få sitta vid Grundtvigs fötter! Suck, säger jag bara. Jag är glad att jag verkat i en folkhögskola som inte sitter på sin kulle och drömmer om en bildningform, som baserar sig på det danska samhället på 1840-talet. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess!

Så pass att de broarna inte länge existerar.

Urban Lundin Åsa folkhögskola) käre urban, ja jag anade nog att du höll med mig i det som är huvudsaken. Låt mig då svara att jag faktiskt håller med dig i det du säger om att folkhögskolan kan vara räddningen. Sedan Kunskapslyftet har ju också jag på mina skolor gjort just det. Så när det kommer till den praktiska sidan är vi alldeles överens – som jag tror vi faktiskt varit under alla år vi varit bekanta. Men när man nu gör detta nödvändiga jobb (det jag kallar städjobb) får vi trots allt inte glömma att folkhögskolans uppdrag faktiskt är så oändligt mycket större. Se min krönika i detta nummer: det handlar om att se vad hela människan är. Och få dessa unga och misshandlade att ge sig på något annat än det alldeles lättköpta.

Stewe Claeson

KRÖNIKA

Stewe Claeson är författare och har arbetat 41 år i folkhögskolan – varav 34 år som rektor.

Här skriver han om sin syn på värdegrunden.

Om värdegrunden 3: Läsning läsandet minskar. Utredningen för någon månad

sedan visar alarmerande icke-läsning främst bland yngre män. På folkhögskolan upplevde jag de sista åren under min verksamhet ett fenomen som jag inte riktigt begrep: jag kunde aldrig referera till litteratur som jag, kanske naivt, antog att alla hade läst, om inte hemma i soffan, så på litteraturtimmarna i skolorna.

Jag visste att svensklärarna inte längre hade någon gedignare litteraturhistorisk bakgrund. Det var längesedan man slopade läsningen av hela verk på universitetets svensklärarutbildning, och litteratur från äldre tid inskränkte sig till listor över böcker som borde läsas och som ingick i något som kallades det klassiska arvet. Få hade dock verkligen läst dem. Jag kunde inte referera till texter jag antog hörde alla till: Nässlorna blomma, Doktor Glas, Gösta Berlings Saga, Hemsöborna, Peer Gynt, Faust, Madame Bovary osv osv. Det gick inte.

Under de senaste tjugofem åren har jag inte hittat en enda klassisk text som ens alla i en skrivargrupp hade läst. Vid ett tillfälle var den enda bok alla hade läst Liftarens guide till galaxen.

Men till värdegrunden i folkhögskolan hör litteraturen. Skönlitteraturen. Man måste komma ihåg att det bara är i skönlitteraturen man kan få veta något om människan. Den goda litteraturen är själva grundforskningen om människan (och då tänker jag inte på stolligheter som Dan Brown eller deckare). I alla tider har läsning av och samtal om skönlitteratur varit ett av folkhögskolans huvudmoment. Inte för inte skrev Lars Furuland en gång en bok som hette Folkhögskolan – En bildningsväg för svenska författare. Men inte bara de som ville bli författare eller journalister läste litteratur. Alla i folkhögskolan skulle läsa – och samtala om det man läst. Man måste komma ihåg att det finns en anledning till att Nobelprisen delas ut i kemi, fysik, och medicin – dvs grundforskning om mänskligt liv. OCH i litteratur: grundforskningen om människan i samliv med andra och inför alla de stora gåtorna.

Jag antar att de flesta som läser Folkhögskolan känner till idén med att låta ekonomi- och juridikstudenterna vid Jönköpings högskola läsa över 100 skönlitterära verk under sin utbildning. Läraren som skulle undervisa blivande jurister och ekonomer, människor som kommer att ha att göra med medborgare i deras svåraste stunder, konstaterade att eleverna saknade elementära kunskaper om människan . Därför införde han romaner som en del av den mer ”tekniska” utbildningen. Bara i skönlitteraturen lär man sig vad människan är, hävdade han. Det var också en av grundtankarna hos Grundtvig, och en av de tankar jag kommit att hålla särskilt högt genom alla år, det ’historisktpoetiske’; det låter trist och konstigt, men tanken är lysande. Bara i litteraturen, den goda, nota bene, kan man få pröva vad godhet är, hur sorg och glädje verkar, vad människan förmår i omöjliga lägen.

Dagens utredning om läsningen måste alltså tas på allvar. En ung man som inte läser är en potentiell högrisk. Så svensklärare – nöj er inte med att ”det är väl bra om de åtminstone läser serier”. Det är läsningen av riktig litteratur och framför allt samtalen om det man läst - som är – värdegrunden.

STEWE CLAESON

29

L I T T E R AT U R

En annorlunda upplevelse av Laestadius

Gör den koloniala politiken synlig

tadius blir jag först rädd. Jag associerar till händelserna i filadelfiaförsamlingen Knutby för snart tio år sedan. Så kommer då en roman om Lars Levi Laestadius. Det känns nästan som om det skulle vara en norrländsk variant på Gellert Tamas ”Lasermannen”. Jag har fel. ”Fjärilsommar” (black Island books) är en bok före väckelsen, en roman om Lars Levi Laestadius som botanist i Linnés efterföljd. Författaren Marie-Louise Steiner har tidigare varit folkhögskollärare i Kalix. Där kom hon också i nära kontakt med samer.

Det samiska språket behärskas av Laestadius. För att försörja sig läste han teologi och fick en prästtjänst 1826 i Karesuando långt norr om Polcirkeln. Där höll han kåtaförhör och undervisade i innanläsning på samiska. romanen rör sig mellan åren 1806 och 1848, från pojkåren och framåt.

Tidigt i boken springer en pojke för livet, barfota över snövidderna. I famnen har han ett kantstött krus. Så faller pojken handlöst, kruset rullar i väg och en klar vätska rinner ut. Långt borta hörs en mans rasande röst, följd av dunsar och skriket från en kvinna. Det är några korta rader om Laestadius barndom.

Samtidigt lever han nära växterna, som han tecknar av så fort han har tid och för noggranna anteckningar om. Linné hade under några månader (1732) genomfört en exkursion i Lappland. Men Lappmarken är till ytan ungefär en tredjedel av Sverige så. Laestadius tog det som sin uppgift att registrera nya arter som inte fanns med i Linnés bok.

Flera tusen växter lyckas han samla in. Han kände stor glädje över att han blev den förste som registrerade ett grässlag. Fyratusen av hans insamlade växter fördes senare till Vetenskapsakademien i Paris. Han dekorerades senare med franska hederslegionen. Och 2000 utsågs han till "Årtusendets norrbottning".,När Lars Levi Laestadius blev tillfrågad om att följa med på en vetenskaplig expedition till Spetsbergen avböjde han, främst för att han lätt blev sjösjuk och att han hade en stor familj. Med brita Catarina fick han 15 barn, tolv nådde vuxen ålder. romanen är tunn, endast 128 sidor, men med alla blommor och växter och starka känslor är det som om den var minst dubbelt så tjock. boken med ett vackert omslag med skirt gräs och handskrivna texter av Lars Levi Laestadius bör kunna användas både på skrivarlinjer och i samband med religionsundervisningen på de Allmänna linjerna.

för tio år sedan reste jag Norrland för att ta reda på hur det gick till när staten stal marken från nybyggare och samer i historisk tid. Det blev två böcker. På ett sätt fortsätter Po Tidholm den resan i nutid i Norrland (Teg Publishing), en samling reportage och essäer skrivna de senaste 15 åren. Här blir konsekvenserna av den koloniala politiken synliga. Vi får veta vad som händer när bygderna avfolkas och samhällen förtvinar. Vi får veta vilka halmstrån pressade kommunalråd griper efter. Han skriver med sorg i bläckhornet, ty han ser skönheten och värdet i att leva ett annat liv än det en stor stad kan erbjuda. Han skriver nära människorna med kunskap och respekt. Han har ju själv ena benet i Stockholm men är uppvuxen i Hälsingland. Emellanåt blir det väl dystopiskt och en aning nostalgiskt, men det är en randanmärkning. Till bokens förtjänster hör det drivna berättandet, och att den på ett seriöst sätt tar sig an vad som händer med en landsända som egentligen kunnat blomstra om politiken varit annorlunda.

Numera är det ett problem i hela Sverige utom i storstadsregionerna. Och Umeå.

HOLGEr NILéN

SVANTE ISAKSSON

när jag tänker på väckelsepredikanter som Lars Levi Laes-

Kort om... Mumin, existensialismen, rasism och hur vi motverkar ondskan Mumin och tillvarons gåta Jukka Laajarinne Alla som har läst om Muminfamiljen undgår att de handlar om djupa existentiella frågor. Jukka Laajarinne knyter ihop Mumin med filosofin. Vad förenar Muminpappan och Sartre? Vad har Tooticki och Heidegger gemensamt? Vad kan Kiekegaard berätta för oss om Filifjonkan.

30

En droppen svart blod – ras och tolerans i USA I en personlig reportagebok dissekerar Karin Henriksson rasbegreppet och tecknar den historiska bakgrunden i USA: det blodiga inbördeskriget, årtiondena med apartheidlagar, men också kampen mot rasismen och skapandet av Medborgarrättsrörelsen fram till dagens situation.

resan från mörkrets hjärta Eva-Lotta Hultén Hur kan vi motverka ondskan i oss? Hur skapar vi ett samhälle där de onda handlingarna inte utförs, eller åtminstone utförs mycket sällan? Hultén borrar i frågan om ondskan. Hur formar vi ett samhälle där risken för folkmord, massmord och mobbning minimeras?

Hon fick aldrig Nobelpriset lise meitner Fick aldrig Nobel-

priset fast det var hon som knäckte koden till kärnklyvningen. Hennes manliga medarbetare fick däremot priset.

Kärlek och Kärnfysik (Albert bonnier) handlar om Lises ihärdiga forskargärning och den varma relation hon hade till svenska kollegan Eva von bahr som hon lärde känna i berlin 1912. Det är en relation mellan två kvinnor med intensivt intresse för fysik och naturvetenskap under en tid när kvinnor fick slåss för en plats i universitetsvärlden. Lise blev år professor.

Eva gav upp forskarkarriären och blev folkhögskollärare på brunnsvik efter att ha inspirerats av en kurs på Grundtvigs Askov. Hon och hennes man fick stor betydelse för Dan Andersson under hans brunnsviksår. Det är Hedvig Hedqvist, barnbarn till Evas syster, som skrivit den fiktiva dokumentären, baserad på Lises brev till Eva och grundlig forskning kring vägen till atombomben.

Dimensionerna är många i boken: vänskapen och kärleken mellan två kvinnor, ett samhälle där bara de mest envisa och starka kvinnorna orkade slå sig fram inom männens sfär, hur första världskriget skapar avstånd mellan väninnorna geografiskt och ideologiskt. Kriget hindrar dem att träffas och österrikiska Lises nationalistiska inställning stämmer inte med Evas analys av kriget. Vi följer spelet kring nomineringen till nobelprisen och tävlingen mellan motståndarmakterna i andra världskriget att bli först med atombomben. Kärlek och Kärnfysik är en berättelse om 1900talets första 50 år i genusperspektiv, relationsperspektiv och som vetenskapshistoria och politisk historia. bIrGITTA TINGDAL

TIDSKRIFTEN

När ideologi konkurrerar ut verksamhet jag besökte nyligen en läkare på för att bli undersökt. Samtidigt tog jag även upp andra saker jag undrade över. Jag insåg snabbt att läkaren bara var intresserad av det jag bokat besöket för. När jag i Dagens Nyheter läser Maciej Zarembas serie om sjukvården, ”Hur mycket är en patient värd,” förstår jag varför. Vårdcentralen får betalt för varje besök. Tar jag upp fler besvär på en gång blir det färre besök och därmed mindre pengar. Det här är en av många konsekvenser som stavas New Public Management, ett tänkande som har sitt ursprung i industrin, som också vi inom folkhögskolan kommit i kontakt med. Allt ska vägas, mätas, skriftligen dokumen-

teras och samlas in. Så tror politiker att de får kontroll över ”produktionen” och kan sätta en prislapp på alla åtgärder, ”marknadisera” verksamheten i tron att den ska bli mer effektiv. Men vårdpersonal vittnar om hur dokumenterandet tar tid från patienten.

Känns det igen? Istället får vi mer byråkrati där ideologi, New Public Management, konkurrerar ut vetenskap och beprövad erfarenhet. En läsare ringde och sa att det är ju så här det håller på att bli inom folkhögskolan: Allt ska dokumenteras men har verksamheten verkligen blivit bättre? Serien kan läsas på dn.se. Sök på Zaremba så hittar ni serien.

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

nina hemmingsson har fått Huddinge kommuns Karin Boyes litterära pris 2012 på 25 000 kronor. Hon började sin konststudier på Wiks folkhögskola och tecknar feministiska serier där hon tar upp psykiska sjukdomar och kvinnlig sexualitet.

Hennes serier har funnits med i Galago, Bang och Aftonbladet. Hennes första album, Urhunden, utkom 2006 och fick Seriefrämjandets pris för bästa svenska originalserie.

annika lindquist är Önnestads folkhögskola första kvinnliga rektor, vilket inte vill säga lite. Tillsammans med Hvilan är Önnestad landets äldsta folkhögskola som grundades år 1868. Annika Lindquist har lång erfarenhet av arbete på folkhögskola. Hon är 46 år och har arbetat som lärare på Önnestad sedan 1993 och undervisar i svenska och tyska. Hon började sitt nya arbete som rektor 1 januari 2013.

STAFFAN MYRBÄCK

PERSONER

åsa avdic besökte sin gamla skola Södra Vätterbygdens folkhögskola, där hon utbildade sig till journalist i mitten av nittiotalet, för att tala om sin bok med skolans journaliststuderande: ”Rätt åt dig. Så blir du en lyckad konsument.” Åsa Avdic är programledare för SVT-programmet Plus och har framför allt gjort sig känd som grävande konsumentjournalist.

I vår kommer hennes bok ut i pocket.

31

S F H L - P O R T R ÄT T Torbjörn Persson är ordförande i SFHLs lokalavdelning på Biskops-Arnö där man just nu jobbar med en ny lönepolicy.

När han fick frågan var väl hans tanke att att sitta nåt år och att medlemmarna skulle hjälpas åt och rotera på posten som ordförande.

Det är fyra år sedan.

Lusten förde Torbjörn ut i världen och till Biskops-Arnö Lusten förde en gång Torbjörn Persson till folkhögskolan. Men först skulle den föra honom till Principe, en liten ö utanför Afrikas västkust där han arbetade med utbildningsfrågor för Unicef i två och ett halvt år. staffan myrbäck torbjörn persson var 23 år, hade en fil.kand i statskunskap och nationalekonomi men ville något mer. Han ville ut i världen och kombinera det med sitt stora intresse, att fotografera.

Han sökte sig tilll Statens skola för biståndsarbete på Sandö.

Efter utbildningen hamnade han i Stockholm och fick arbete på Sida. Och ut i världen kom han, där han kunde kombinera biståndsarbete med fotojobb, bland annat åt Rädda Barnen.

Han minns särskilt ett jobb i Etiopien. På tio dagar tog han

bilder till 14 reportage!

När han var 29 år gammal började han jobba åt Unicef på den lilla ön utanför Afrikas västkust: São Tomé och Príncipe, en stat med i stort sett lika många invånare som Torbjörn Perssons hemstad Uppsala, 180 000 invånare.

– På den tiden var det 120 000 invånare. Det landade ett plan var 14:e dag och det här var före mobiltelefonernas tid, så det var inte lätt att hålla kontakt med omvärlden.

På Príncipe ansvarade han för utbildningsfrågor åt Unicef, vilket ibland tog sig handfasta uttryck. Han hjälpte mindre gatubarn att börja i skolan och äldre barn till att få praktik på arbetsplatser.

Tillbaka i sverige ville han utveckla sitt fotograferande och sökte sig till fotokursen på Biskops-Arnö. Han gick direkt in på andra året, där deltagarna jobbar med fotoprojekt. Ett

projekt han senare jobbade med är det nog få som kan mäta sig med: i tre år dokumenterade han bygget av Öresundsbron, ett arbete som bland annat ställdes ut på Arbetets Museum i Norrköping och i Stockholm. när biskops-arnö behövde en

lärare i allmän kurs frågade de om Torbjörn Persson var intresserad. Han hade läst in både ämnen och lärarexamen. Det är 15 år sedan. Idag är han kursansvarig på allmän linje och lärare i samhälle, historia och religion.

Att vara lärare på allmän linje innebär i vis mån att ligga i skuggan av välkända linjer som Dokumentärfilmutbildningen, Nordens fotoskolan och Författarskolan. Spannet mellan deltagarna är stort, från de som med självklarhet kastar sig in i stora bok- och filmprojekt till de som aldrig öppnat en bok.

– De som sällan får en chans att synas i samhället får möjlighet att göra det i en folkhögskolemiljö. Många elever på Allmän kurs vittnar om att det är på folkhögskolan de för första gången har lärare som bryr sig om hela människan..

– Det var lusten som förde mig till folkhögskolan. Det ska vara kul att lära sig saker och det finns inte så många möjligheter till det i samhället, men den möjligheten finns på folkhögskolan. I fredags tog jag med klassen till Fotografiska museet för att se på en utställning där en lärare på skolan ställde ut. På det här sättet får deltagarna ta del av kultur som vissa av dem aldrig själva skulle välja.