Folkhögskolan 1 2013

Politiker som vill förändra måste kanske bli folkbildare

SFHLS

Inte folkhögskolans uppgift FLER SKOLOR GÅR MINUS FÅR SVIDANDE KRITIK Trögt för nordiskt samarbete Orättvis bidragsfördelning SOLIDARITET ÖDESFRÅGA

1/2013

tidskrift sedan 1920

RIKSDAGEN

GRÄNSEN

DISTANS

Hon vill ha besök av folkhögskolor

Får man göra vad som helst med en folkhögskola?

Ger mer demokrati än i klassrummet

Ett bultande hjärta i förorten

Lärarnas kreativa kompetens är folkhögskolans viktigaste tillgång Ingela har ordet nder den senaste tiden har jag funderat över vad det betyder att folkhögskolan är en fri skolform.

Vad betyder det för mig som folkhögskollärare att jag arbetar inom en verksamhet som sägs vara fri? Ordet fri betyder gratis enligt www.wikipedia.org! Kurser och utbildningar på folkhögskolan är gratis så den betydelsen kan man förlika sig med, dock räcker det inte. Tittar vi istället på ordet Frihet blir det mer intressant: en positiv frihetssyn innebär att man är fri när man har möjlighet att genomföra det man önskar. Men, det finns dock några styrinstrument som styr folkbildningen, så helt fria är vi inte att genomföra det vi önskar.

Vi styrs av framförallt statens uppdrag till folkbildningen, de fyra syftena: • stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, • göra möjligt att människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, • bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och • bredda intresset för och öka delaktighet i kulturlivet.

Utifrån behov, kompetens och inte minst syftena skapas kurser på våra folkhögskolor av bl.a. folkhögskollärarna, som både planerar och genomför kurserna.

Dessutom är folkhögskollärarna också marknadsförare för att få deltagare till kurserna. Vilka mångsysslare! Vilken kompetens!

Det ligger mycket arbete bakom en kurs/utbildning när den genomförs. Lärar-

U

2

nas kunskaper och pedagogiska kompetenser ger innehåll åt utformningen. Och det finns ett stort mått av frihet att forma kurserna och utbildningarna som vi vill inom syftenas ramar och kraven på att uppnå målen för kursen (framförallt för att deltagarna på allmän kurs ska få behörighet till högskolan).

Inom ramarna har vi folkhögskollärare en otrolig möjlighet pröva nya pedagogiska grepp. Forma nya metoder för att nå målen. Fångar vi möjligheterna eller är vi instängda i våra gamla mönster? Vågar vi utmana oss själva och pröva nytt? Vilken förmån och så spännande att få arbeta i en sådan verksamhet!

Huvudmännen, dvs. våra arbetsgivare inser säkert att folkhögskollärarnas kreativa kompetens är en av de viktigast tillgångar som folkhögskolan har. Folkhögskollärarna har en bred kompetens – det kommer att visa sig nu när Folkbildningsrådet kartlägger vårt yrke och arbete. Ta vara på kompetensen och framförallt ge oss betalt för den fantastiska resurs folkhögskollärarna är! Ibland räcker inte kompetensen för att verksamheten ska fortsätta eller utvecklas då måste fortbildning givetvis ordnas. ingela zetterberg Er ordförande Ingela.zetterberg@folkbildning.net Ps. Apropå Fri – i Sverige har vi en fri press. Den bygger på tryck- och yttrandefrihet. En frihet som är självklar i vårt öppna demokratiska samhälle. Det innebär för SFHL som organisation att tidskriften Folkhögskolan står fri i relation till förbundet och vi varken ska eller kan påverka. Ds.

UR INNEHÅLLET

6

Distansundervisning ger mer demokrati

I distansundervisning går det snabbare att upptäcka om någon sackar efter jämfört med i ett klassrum, säger Cecilia Fröberg på Västerås folkhögskola.

10

Folkhögskollärare i riksdagen Efter två år i riksdagen börjar Katarina Köhler brinna för utbildningsfrågorna igen. Och hon vill ha besök av folkhögskolor!

14

Ett bultande hjärta i förorten

Så fort man kliver in genom dörrarna på Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen inser man hur fel uttrycket ”folkhögskolan sitter i väggarna” är.

Var går gränsen för folkhögskolan?

20

Kjesäter avskaffade lärarkåren. Brunnsvik förändrade verksamheten på ett sätt så att både lärare och deltagare kom i kläm. Frågan är var gränsen går?

26

Trögt med samarbete i Norden

I en tidigare värld var det spännande att besöka andra folkhögskolor i Norden. Idag när det är lätt och billigt att resa är ingen intresserad. . . ”Inte vår uppgift att städa efter ett misslyckat skolsystem”.............................4 . . . Politiker som vill förändra måste kanske bli folkbildare ................................5 NOTISER . . . Orättvis bidragsfördelning i Dalarna, rättvis fördelning på Västkusten ......7 SIFFROR . . . Antalet folkhögskolor med underskott ökar ....................................................8 MÅNADENS LINJE . . . Fick tio miljoner kr för att göra avtryck...........................................8 KRÖNIKA . . . Solidaritet är en ödesfråga ................................................................................13 KJESÄTER . . . Intern svidande kritik mot hanteringen av Kjesäter ..................................29 DEBATT . . . Folkhögskolan gräver sin egen grav ..................................................................28 BÖCKER . . . Nordstedts historia framme vid 1900-talet, dagbok från fattigsverige ....30 PERSONER . . . ny folkbildningsminister, vann filmspark, ny föreståndare för Mimer ..31 SFHL-PORTRÄTTET . . . ””Skolledningarna borde föra en dialog om arbetstiden” .......32 INSÄNT .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

artidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail: gun.thil@lar-

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr, kvartssida: 1 800

kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr.

LAYOUT:

PRENUMERATION:

320 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/

Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail:

staffan.myrback@lararforbundet.se Nilén (holger.nilen@jakan.nu) 26 Stockholm.

UTGIVNING:

TEL:

REDAKTION:

ADRESS:

08-737 67 00.

Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

20 Mars. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år.

nr 2/2013: 1 Mars.

OMSLAG:

Foto: Staffan Myrbäck

3

INSÄNT

Gå in på tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommentera artiklar i tidskriften eller annat som känns angeläget. Du kan också mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

”Det är faktiskt inte folkhögskolans uppdrag att städa upp efter ett misslyckats skolsystem!”

Det unika med folkhögskolan är dess förmåga att förena bildning med utbildning, skriver Urban Lundin, Åsa, i polemik med Stewe Claeson i förra numret. Stewe Claeson svarar.

Bildning, inbillning, utbildning stewe claeson har gjort en stark plädering för mer bildning inom folkhögskolans verksamhet.

Eller rättare sagt, enbart bildning.

Var det sista gången Stewe drog en lans för bildningen? Ja, man kan ju alltid hoppas.

Stewe tycker inte att Per Erik Kaj kan läsa innantill. Men Stewe – om någon! – borde veta att varje text rymmer undertexter och tolkningsmöjligheter. Och det är fler än Per Erik som tycker att Stewes sätt att uttrycka sig är högtravande, föraktfullt och nedlåtande. Jag t.ex. ”Folkhögskolan har sedan starten för snart 150 år sedan försökt få den trögfattade svenska befolkningen att förstå skillnaden mellan utbildning och – bildning.”

Jag har aldrig medverkat i den upplysningskampanjen, kanske för att jag inte tycker att befolkningen är så värst trögfattad.

Men om Stewe och hans meningsfränder efter 150 år inte fått budskapet att gå hem, är det kanske dags för lite eftertanke.

Kanske är folk så dumma att projektet är dödfött. Eller är det något fel på pedagogiken? Om så är, måste det väl vara pinsamt att den pedagogiska eliten i Sverige trots motgångarna bara mal på, utan att fråga sig om man valt fel pedagogik.

En tredje möjlighet är att den skarpa dikotomin mellan bildning

4

och utbildning är irrelevant. Det är vad jag tycker och tror. Stewes förhållningsätt känns hopplöst förlegat. Jag har sedan 25 år tillbaka hävdat att det unika med folkhögskolan - sedan 150 år tillbaka! – är dess fantastiska förmåga att förena bildning och utbildning.

I varje utbildningsmoment inmängs bildningsaspekter, i varje samtal om bildning ryms utbildningsinslag. Folkhögskolan går – utan att halta – mot framtiden på sina båda ben, bildningen och utbildningen.

Urban Lundin Åsa folkhögskola

Svar till Urban Lundin urban! du retade dig på mitt språkbruk i den krönika jag skrev mitt i Brunnsvikseländet. Ja, jag var naturligtvis upprörd och hade kunnat välja andra uttryck. Men det är ju trots allt en fråga om ’ordval’.

Att sedan tro att jag inte begripit att bildning gått hand i hand med utbildning genom folkhögskolans historia, och att jag skulle tycka att det varit fel, det är bara onödigt av dig. Du vet att jag i alla tider hävdat att folkhögskolan, under tider när det s,kordinarie skolsystemet inte nådde alla, var avgörande för mängder av människor vad gäller deras bildning OCH utbildning.

(Att jag borde sluta slåss för skolformen, är bara en elakhet från

din sida.) Jag menar att min hållning är långtifrån förlegad, för varken Per Erik Kaj eller du, Urban, tar faktiskt ställning till det som var krönikans huvudpunkt: att sedan något drygt decennium har folkhögskolan uppdragits att städa upp efter ett misslyckat skolsystem (grsk o gym). Det ÄR faktiskt inte folkhögskolans uppgift. Det är det vanliga skolsystemets förbannade skyldighet.

Men vi kan väl lägga ned käbblet en stund och se framåt (- mot min nästa krönika till exempel…)

Stewe Claeson

Tack för intressant krönika tack för en intressant och folkbildande artikel om en tänkbar utveckling i Staffan Myrbäcks krönika ”När man avskaffar lärarkåren”. Idag har kapitalmarknad och marknadskrafter etablerat sig i utbildningssektorn på allvar. Överskotten det genererar gör den intressant. Om de ledande skikten i folkrörelser och studieförbund dras med i den karusell som kapitalmaximering innebär, är folkhögskolan illa ute. Jägarna på marknaden verkar ha fått vittring. Konstigt nog är dessa inte ens intresserade av "substansvärdet" som personalen med sin kompetens utgör. För dem räcker det att göra goda vinster under några år och sedan jaga vidare till nya jaktmarker.

Vi måste alla vara uppmärksamma på vad som händer just nu.

Om inte vi reagerar och agerar, vilka ska då göra det?

Catrine Arvidsson Medlefors folkhögskola

KO RT O M . . . ... sajten Folkhögskola.nu som placerades på en hedrande delad andraplats i kategorin Utbildning på Internetworlds prestigefulla lista över Sveriges bästa sajter - Topp 100. Juryns motivering: folkhögskola.nu: "Att samla hela Sveriges folkhögskoleutbildning på ett och samma ställe är utmärkt. Än bättre är det givetvis att det är prydligt och snyggt presenterat. Texterna är välskrivna och arbetet med kommentarsfälten föredömligt." ... att det är slut med de gamla 35 millimetersrullarna i Ljungkile

folkhögskolas biograf. Bättre ljud och skarpare bild är resultatet när biografen digitaliseras. Dessutom slipper man de tunga lådorna som vägde 25 kilo. Från och med nu levereras filmerna i små lådor med en extern hårddisk som kopplas in i den nya projektorn och väger 600 gram. Den nya projektorn kostade 700 000 kr. ... Nyköpings folkhögskola som varje tisdag har kulturcafé. 22 januari började man med Ecce Homo-fotografen Elisabeth Ohlson Walllin som berättade varför hon gör bilder som hon gör.

Kommande tisdagar blir det en salig blandning av musik, poesi, politik, stå-upp, författarskap med Beate Grimsrud, Håkan Juhlin,den göteborgska folkmusikgruppen Navarra, kompostören Sofia Livebrant och mycket mer. ...Tornedalens folkhögskola som i samband med föreningen Polcirkellands nationaldagsfirande tilldelades Lars Ahlgrens företagarpris. Priset får varje år det företag som marknadsfört varumärket Polcirkelland, vilket folkhögskolan gör med sin hemsida. Priset togs emot av Leif Toolanen som sitter i folkhögskolans styrelse och består av en pokal och fyra hotellövernattningar.

INGÅNG

Lars Igeland är lärare på Färnebo folkhögskola och har varit ordförande i Offensiv folkbildning.

Vill du förändra? Bli folkbildare! jag hade nyligen förmånen att få jobba i Riksdagen under ett år. Nu är jag tillbaka som lärare på folkhögskolan. Man kan fundera på var man ska jobba om man vill förändra samhället. Här måste jag nog säga att riksdagspolitiken och folkbildningen går en jämn match. Fördelen med Riksdagen är att det talas politik hela tiden, ofta intressanta samtal. De folkvalda och deras tjänstemän ser det som sin naturliga uppgift att förändra världen. Och det finns ett självförtroende, man uppfattar att det man gör är viktigt och avgörande. I Riksdagen finns väldigt många kloka engagerade människor.

Nackdelen är att arbetet i parlamentet inte alls är fritt, utan i hög utsträckning omgärdat av höga murar; partitaktiska, önskan att inte stöta sig med marginalväljare och strävan att ständigt sälja in sig till media. Toppolitiker reser mycket i landet men utflykterna är ofta helt medieregisserade. Man besöker arbetsplatser eller institutioner där man har stödtrupper eller kan få del i glansen av nya motorvägar, nya företag eller ungdomlig entreprenörsanda. Det politiska samtalet blir förenklat och enkelriktat. Väldigt få tar risken att möta de verkligt utsatta eller de som har välgrundad kritik att framföra.

Här är folkbildningen väldigt annorlunda. Vi möter människor som de är och kan känna vår tids glädjeämnen och kriser in på bara skinnet. Vi kan inte blunda för arbetslöshet, nyfattigdom, rasism och stress. Samtalen i klassrum och på fikaraster är en bra grund för politisk fördjupning. Vi behöver inte göra oss till och vi är faktiskt fria att göra om undervisningen för att förändra människors verklighet. Kanske är det också folkbildning som behövs för att demokratin skall få ny kraft? Många stora utmaningar i vår tid är svåra att lösa genom ändrad lagstiftning. Integration, klimathot, solidaritet mm kräver visserligen nya lagar och statliga resurser, men också ett brett deltagande och många delaktiga medborgare. Det är också svårt för riksdagen att besluta i kontroversiella frågor utan ett brett folkligt stöd. Det räcker inte med att säga något klokt i TV, det krävs ett samtal där någon annan gör delar av ens agenda till sin och själv blir den som för tanken vidare. Här är folkbildning kanske ett starkare verktyg för demokratisk förändring än riksdagen.

Flera partier har sagt att de ska ”ut i verkligheten” och möta hundratusentals väljare inför valet 2014. Det går ofta till så att man satsar några veckor inför valet på att ringa människor, ställa några väl valda frågor om familj, jobb, företagande, miljö eller annat som respektive parti vill samtala om. Sedan kan man haka på positiva svar och bekräfta att partiet är engagerat i detta och att den som är uppringd därför borde rösta på deras parti. Det liknar mer telefonförsäljning än dialog. Kanske är det dags för politikerna att börja trotsa riksmedias och pr-rådgivarnas dagordning och ge sig ut och tala med och på allvar lyssna på många människor i deras vardag. Inte bara i valrörelsen utan under hela riksdagsperioden. De politiker som verkligen vill förändra samhället måste kanske bli verkliga folkbildare.

LARS IGELAND

T I O F R ÅG O R Cecilia Fröberg på Västerås Folkhögskola jobbar sedan 2007 som distanslärare på allmän kurs.

– Det är faktiskt ingen större skillnad att jobba som lärare på den traditionella platsbaserade allmänna kursen eller på distans, säger hon.

Distansen gör att alla får komma Hur stor del av allmän linje drivs på distans? Hur länge har ni hållit på?

– Skolan har drivit distansundervisning sedan 1998.

Västerås var väl något av pionjärer skulle jag tro. Vi har ungefär 60 platser på distansallmän och lika många på allmän linje på skolan. Jag har jopbbat som lärare i engelska och svenska på folkhögskola på fyra olika skolor – Tärna, Bergslagen och Eskilstuna – så jag har erfarenhet både av traditionell undervisning och distansundervisning. Är det en särskild grupp som söker allmän distans?

– Våra sökande har många olika skäl. Många jobbar samtidigt och kan inte följa en kurs på dagtid. Familjesituationen kan avgöra. En del bor långt bort från skolan, några till och med utomlands. Sjukdom kan vara en orsak. Några kan också ha sociala problem, fobier eller liknande. De har något högre ålder än de andra eleverna på allmän linje men inte mycket.

För många är det sista möjligheten. De har testat andra möjligheter, får kanske inte längre CSN-bidrag eller andra stöd. De vill verkligen satsa n.u Träffas ni fysiskt eller sker allt inlärande via nätet?

– Vi har tre träffar per termin på skolan. Det är obligatoriskt. Dels är det trevligt och dessutom vill vi ju gärna veta vem det är vi pratar med över nätet.

För deltagarna som lärt känna varandra på nätet är det bra att träffas på plats, det stärker gruppkänslan.

Som engelsklärare ger det mig en chans att träna talad engelska med deltagarna. Just den delen blir ju negligerad när man läser på distans. Men det går faktiskt också att höra deras talade engelska genom att de spelar in sig själv via videomat som finns på folkbildningsnätets hemsida – det funkar riktigt bra.

Kan du beskriva arbetssättet för dig som lärare?

– Jag skickar ut uppgifter till deltagarna på måndag

6

och de har deadlines att hålla, ofta tills slutet av veckan, ibland tidigare beroende på uppgiftens art.

De skickar in uppgifterna till mig, som jag kommenterar. Vi har gruppdiskussioner då deltagarna skall vara inne varje dag. Om det är ett samtal om en bok tex. kommenterar jag inte deras språk, det gör jag vid andra tillfällen. De kan alltid nå mig inom 24 timmar.

Vad gäller risken för fusk gäller samma tankar som på en traditionell allmänkurs – att ge uppgifter som kräver ett personligt tänk så svaret inte går att ta direkt från nätet.

Fördelar med distans?

– En fördel är att deltagarna kan jobba i sin egen takt. En långsamläsare blir inte stressad. Jag har som lärare god möjlighet att se vem som är aktiv och vilka inlägg de gör. Det går faktiskt snabbare att upptäcka om någon sackar efter eller inte gör vad jag kan förvänta mig jämfört med att ha deltagare i ett klassrum. Vi kan då ta tag i problemet med en gång istället för att deltagaren kanske hinner tappa energin. Man kan säga att distansen ger större demokrati – alla får komma till sin rätt.

Nackdelar?

– En nackdel kan vara att det kanske tar längre tid att ändra ett gemensamt beslut. I ett klassrum kan man göra det omgående, här kan det ta en vecka.

Men annars är det faktiskt inte så stora skillnader mellan de två formerna av kurs.

Skiljer sig resultatet mellan kurserna?

– Ofta får distansdeltagarna något högre omdöme – de är ju ofta mycket ambitiösa. Det har förstås att göra med söktrycket – vi har sju eller åtta sökande till varje plats på distanslinjen och tre till fyra i allmän kurs här på skolan. Eftersom vi har ett större urval bland distanseleverna verkar det rimligt att vi kan få

Fornby öppnar filial i Ludvika Det är för resten intressant att se hur olika människor kan vara i sin framtoning på nätet och när vi väl träffas – öppna och pratsamma på nätet men tillbakadragna och blyga på plats. Kanske just sådana personligheter kommer mer till sin rätt på distanskursen.

till sin rätt en ännu mer aktiv grupp. Vi intervjuar alla och går vid urvalet mycket efter de sökandes behov.

Hur gör du för att inte behöva vara ständigt uppkopplad?

– Här på skolan jobbar vi alla 40 timmar i veckan.

All verksamhet ingår. Jag kan som distanslärare planera min tid mycket själv och behöver inte ofta ta kvällar till hjälp även om jag brukar kolla mailen på kvällen för att se vem som skickat frågor. Jag ser till att planera nästa veckas uppgifter på torsdag-fredag och det funkar bra.

Hur skapar man trygghet och tillit i en grupp som sällan träffas?

– Jag tror att de skapar mycket av tryggheten själva. Ungdomar idag är vana vid att kommunicera över nätet och det är ett självklart sätt att lära känna varandra. Personliga synpunkter och samtal när de kommenterar böcker, händelser eller varandras arbeten ökar närheten. Det är för resten intressant att se hur olika människor kan vara i sin framtoning på nätet och när vi väl träffas – öppna och pratsamma på nätet men tillbakadragna och blyga på plats. Kanske just sådana personligheter kommer mer till sin rätt på distanskursen.

Vilka krav ligger på dig som distanslärare jämfört med traditionell lärare?

– Egentligen inga andra än de som alla lärare har att hantera. Överhuvudtaget är det inte så stora skillnader på traditionell undervisning och nätundervisning som en del kanske tror. Som distanslärare skall man vara trygg med tekniken förstås och framför allt tro på metoden. Men det gäller ju alla lärare – man måste tro på den pedagogiska modell man använder sig av.

när brunnsvik Flyttar från Ludvika kommun till

Borlänge så öppnar den borlängebaserade folkhögskolan Fornby en filial i Ludvika, vilket välkomnas av politikerna i Ludvika kommun. Filialen är tänkt att starta hösten 2013 inne i centrala Ludvika och inte i de tomma lokalerna i Brunnsvik, som ligger några kilometer utanför. Det var Ludvikas kommunalråd som kom på idén när det blev klart att Brunnsvik folkhögskola flyttar till Borlänge.

Orättvis bidragsfördelning de tre rörelseskolorna Sjövik, Brunnsvik och Västanvik i Dalarna riktar hård kritik mot landstinget då de anser att landstingets bidragsfördelning till länet kraftigt missgynnar rörelseskolorna jämfört med landstingets fyra folkhögskolor. Medan landstingets skolor delar på 26,5 miljoner kr får rörelseskolorna 3,9 miljoner kr att dela på, skriver Södra Dalarnas Tidning. Medan Fornby med 6 083 deltagarveckor får 9,7 miljoner kr får Brunnsvik med sina 8 146 deltagarveckor 1,2 miljoner kr. Ledningen för de tre rörelseskolorna vill att bidraget per deltagarvecka ska bli lika mycket för alla, oavsett huvudman.

Vill fördela bidrag rättvist alla folkhögskolor i Västra Götaland ska få ett

regionsbidrag baserat på antalet deltagarveckor, oavsett huvudman. Det har kulturnämnen i Västra Götalandsregionen beslutat. Det innebär att alla 20 folkhögskolor i regionen, regionägda skolor och rörelseskolor, får lika mycket per deltagarvecka. ”Vi vill ge ett generöst bidrag till folkhögskolornas folkbildningsverksamhet och det är viktigt att det stödet är generellt och baserat på Folkbildningsrådets godkända definition av vad som faktiskt är folkbildning,” säger Alex Bergström (S), ordförande i regionens kulturnämnd i ett pressmeddelande.

Ska utbilda unga flyktingar de tre skånska kommunerna Vellinge, Trelleborg

och Malmö vill att ensamkommande ungdomar på flykt ska kunna bo och utbildas på de skånska folkhögskolorna. ”Det finns 17 skolor som är involverade, varav tio har internat, vi tror att det här skulle kunna vara en riktigt bra lösning,” säger arbetsmarknadsnämndens ordförande i Trelleborg, Ina Liljeberg (M) till Skånska Dagbladet. Tillsammans med Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu har Ulf Bingsgård (M) från Trelleborg och Lars-Ingvar Ljungman (M), Vellinge, lämnat in en skrivelse där man bland annat påpekar fördelarna med ett sådant upplägg.

BIRGITTA TINGDAL

7

SIFFROR

49 antalet folkhögskolor

med underskott ökade under verksamhetsåret 2011. Det framgår av folkbildningsrådets rapport om folkhögskolornas ekonomi. Vart tredje folkhögskola, 49 skolor, visade ett underskott av den totala verksamheten 2011, en ökning med nio skolor jämfört med 2010. 101 folkhögskolor gick med överskott.

- 427 000 vad gäller den statsbidrags-

berättigande folkhögskoleverksanheten, dvs de långa och korta kurserna, gick 94 skolor med underskott under 2011. Utgifterna för folkhögskoleverksamheten var alltså högre än vad man fick in i bidrag, i genomsnitt ett minus på 427 000 kr för rörelseskolor och 317 000 kr för landstingsskolor. Åren 2009-2011 visar alla tre åren folkhögskoleverksamheten ett underskott. Överskott från uppdragsverksamhet och konferenser används för att täcka underskotten.

63 kostnaderna för personalen utgör 63 procent av folkhögskolans utgifter. I snitt har kostnaden för undervisningen i folkhögskolan blivit lägre åren 2009-2011. Minskningen ligger helt och hållet på rörelseskolorna. Trots att det tillkommit ytterligare två rörelsefolkhögskolor sedan 2009, har rörelseskolorna sammanlagt minskat sina kostnader med i runda tal 32,5 miljoner.

För landstingskolorna har kostnaden för undervisningen blivit högre.

8

MÅNADENS LINJE

Tio miljoner för att göra avtryck – ett fantastiskt lyft, säger Lissbritt A Norman, projektsamordnare på Ingesunds folkhögskola som för projektet Olika Avtryck fått tio miljoner kr från allmänna Arvsfonden.

Olika Avtryck är ett treårsprojekt med syfte att ge personer över 18 år med Projektet Olika Avtryck ka ge vuxna intellektuell funktionsnedsättning möjlighet till utbild- med intelletuell funktioonsnedsättning, ning inom estetisk verksam- berättar, Lissbritt A Norman, projektsamordnare på Ingesunds folkhögskola het.

Tanken började gro för några år sedan när Rackstadsmuseet arrangerade utställningen Outsider art Biennal där man ville visa konst som framställts av personer som annars inte syns på konstscenen.

– Intresset blev mycket stort och det gav upphov till funderingar om att jobba vidare inom området, säger Lissbritt.

Det var allra första starten på vad som nu utvecklats till ett treårigt projekt som drivs av Ingesunds och Kyrkeruds folkhögskolor, Studiefrämjandet Värmland/Bergslagen och Rackstadmuseet.

– För vår del på folkhögskolorna startar vi i höst en ettårig kurs för åtta deltagare i konstnärligt skapande, säger Lissbritt. Åren därpå blir det nya kurser och efter projekttidens utgång hoppas vi att det blivit en del av vårt kursutbud.

Men projektet syftar längre än enbart en folkhögskolekurs. Man vill överhuvudtaget verka för att öka tillgängligheten för målgruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning. Samverkansmetoder skall utvecklas, personal inom området skall vidareutbildas pedagogiskt, fritids- och föreningsverksamheten i de medverkande kommunerna Eda, Årjäng och Arvika skall stimuleras.

– Vi samarbetar tillsammans med intresseorganisationer för målgruppen och även Särvux, Glada Hudik med flera organisationer, säger Lissbritt.

Förutom att Lissbritt är projektsamordnare på Ingesunds folkhögskola delar hon också ledarskapet för hela projektet med Karin Bohlin Hogen med folkbildningsrötter i Studieförbundet.

– Vi har samarbetat tätt med Allmänna arvsfonden för att få fram en hållbar projektansökan, säger Lissbritt. Två förstudier har också föregått själva projektansökan.

Projektet ligger helt i linje med folkbildningens fyra syften..

– Personerna i målgruppen kommer att påverka sin livssituation, bli mer delaktiga i kulturutbudet, höjer sin utbildningsnivå och dessutom är verksamheten en viktig demokratifråga, säger Lissbritt.

Vår målgrupp behöver mer stöttning för att kunna bli mer delaktiga i samhället. Tanken med projektet är också att verksamheten efter tre år skall gå vidare av egen kraft. bIrgITTa TIngDaL

AV LY S S N AT

C I TAT E T

. . . I R I K S DAG E N

”Läser i Stocken (Stockholmstid-

”Sverige är det land som satsar minst på kultur och fritid”

ningen reds anm.) om planerna på ny folkhögskola i Alby. Håller fullt ut med om behovet av folkhögskolor i miljonprogramområdena. Problemet är precis som påpekas att blir det fler folkhögskolor så blir det på bekostnad av de befintliga. Självfallet borde regeringen här lägga mycket större resurser så att detta blev möjligt..”

Björn Sund, Aktuellt i Politiken december 2012. ”Liberalerna var också med och lanserade folkbildningstanken och studiecirkeln. Folkbildningen har alltid varit och är fortfarande en liberal kärnfråga.

Folkbildningens särart genom hela Sveriges utbildningshistoria är tydlig och den unika förmåga som folkbildningens har - att anpassa sig till de rådande samhällsförändringarna - har stärkt folkbildningens ställning som en viktig aktör i arbetet med att höja kunskapsnivån i samhället. Folkhögskolorna är viktiga. Många ungdomar med bristande skolbakgrund har via folkhögskolor fått en andra chans till en utbildning... Många av dessa unga skulle förmodligen aldrig komma tillbaka till skolbänken om det inte vore för folkhögskolornas kurser, pedagogik och varma miljö. ” Anita Brodén, riksdagsledamot (FP) i Alingasås tidning 9 januari 2013.

Gunilla Carlsson (S): ”Den borgerliga regeringen har gjort en extra satsning på folkhögskolorna, vilket vi socialdemokrater tycker är bra. Vi vet dock att behovet är mycket större. Därför, herr talman, satsar vi socialdemokrater 60 miljoner kronor mer än regeringen på utbildningsplatser inom folkhögskolan. Det skulle ge ytterligare 1 000 utbildningsplatser inom folkhögskolornas verksamhet. Folkhögskolornas pedagogik ger oftast bra resultat och gör att fler får möjlighet till en examen som kan leda vidare till fortsatta studier eller jobb. Detta anser vi är så mycket bättre än att placera människor i fas 3 – en verklighet för allt fler unga människor i det borgerligt styrda Sverige.”

Tina Ehn (MP): ”Bibliotekens roll förändras, som jag nämnde, i takt med annan utveckling inom utbildning, information och teknik. Även medielandskapet förändras snabbt. Det ställer samtidigt mycket höga krav på kompetens och kunskapsutveckling. För att biblioteken ska fylla sin funktion både i nutid och i framtid krävs välutbildade biblioteksanställda med hög informationskompetens. Pedagogisk kompetens har också blivit allt viktigare då människor i alla åldrar individuellt ska söka upp information och tillföras ny kunskap. Det är bara drygt hälften av alla biblioteksanställda som är utbildade bibliotekarier i dag. ”

Lena Adelsohn Liljeroth (M): ”Många andra europeiska länder är i jämförelse med Sverige i en betydligt tuffare situation och genomför i detta nu drastiska nedskärningar på kulturområdet. I budgetpropositionen för 2013 föreslår regeringen att kulturbudgeten även nästa år ska fortsätta att öka. I en situation där andra tvingas prioritera vilka nedskärningar som måste göras kan vi i stället prioritera investeringar och satsa mer på kultur. ”

Lars Ohly (V): ”Vi är sämst i Norden. Jämfört med alla andra nordiska länder är Sverige det land som satsar minst på kultur och fritid. Att möta kritik med skryt är måhända en mänsklig reaktion. Det kan jag nog ha gjort själv någon gång. Då kanske det är bra att man har någonting att sätta bakom de skrytsamma orden. Där menar jag att regeringen har väldigt lite att komma med.”

Per Lodenius (C): ”För mig personligen är kulturen viktig. Jag har i mitt arbete fått se vilken betydelse kulturen har för att vi ska kunna leva ett gott liv.

Inte minst under den period då jag hade förmånen att få jobba med dansen, som danslärare såväl för barn som för vuxna, och då inte minst med alla de elever och klasser från särskolan som jag dansade med. Jag fick under denna period i mitt liv se och uppleva hur viktigt kulturutövande är för hälsa, glädje och utveckling.”

(Redigerat urval från riksdagens debatt 22 november 2012)

”Samtidigt som Solna kommun måste gå in med ytterligare 20 miljoner i national-arenan ska kommunen spara en miljon på Kulturskolan. Det innebär att den gratis kulturverksamheten för förskolor och skola upphör..”

Stockholmstidningen 9 januari 2013

9

I R I K S DAG E N

Katarina Köhler vill bli bättre på att lägga motioner om utbildning och då inte minst om folkhögskolan. Hon är annars folkhögskollärare på Medlefors folkhögskolan där hon också var ordförande i SFHLs lokalavdelning

Ständiga kontakter mellan skolan och riksdagen är Katarina Köhler kom in i riksdagen på riktigt 2010 ville hon inte syssla med utbildningsfrågor. Hon hade varit lärare och fackligt aktiv i SFHL länge och tröttnat på frågorna. Hon hade också inlett en annan inriktning i Skellefteå kommun där hon som kommunalpolitiker satt ordförande i miljönämnden.

Idag efter två år i riksdagen börjar hon känna sig hemma där och det är nu hon börjar brinna för utbildningsfrågorna igen.

Vill gärna fortsätta

– nu skulle jag gärna sitta med i

Idag är Katarina Köhler ordinarie ledamot i civilutskottet.

Hon är också suppleant i miljöoch jordbruksutskottet och trafikutskottet samt i nordiska rådets svenska delegation. I civilutskottet har hon ansvar för plan-, bygg- och bostadsfrågor. I utskottets arbete ingår också konsumentfrågor. Ett exempel

utbildningsutskottet. För min region Västerbotten är både utbildning och jobb viktiga frågor, liksom frågor om infrastruktur som Norrbottniabanan och vägarna. Det är viktigt att krympa regionens avstånd och komma närmare universitet, arbetsmarknad och sjukvård.

10

Hon har plats 138 i riksdagen och är en av 112 socialdemokrater där. Själv kallar hon sig folkhögskollärare i första hand. Fast nu börjar hon trivas som riksdagsman och vill gärna fortsätta med det. Samtidigt har hon ständigt kontakt med sin folkhögskola, Medlefors i Skellefteå. holger nilén

är det förorenade dricksvattnet i Skellefteå. Ett annat är ifrågasättande av alltför tillgängliga SMS-lån, som framför allt drabbar ungdomar. men tycker hon att hon får sin

röst hörd i riksdagen?

– Visst skulle jag kunna vara bättre på att delta i frågestunderna. Det är en markering och den aktuella frågan lyfts upp och blir tydligare. Däremot är jag med på flera interpellationer. Sen kan man undra hur stor påverkan det då handlar om.

Katharina Köhler har lagt många motioner, men hon säger att hon skulle kunna bli bättre på att lägga motioner om utbildning och då inte minst om folkhögskolan. Hon framhåller en motion som handlar om dem som läser svenska för invandrare, SFI. I motionen föreslås att SFI-elever ska få ett bidrag för att kunna besöka riksdagen.

Grundskole- och gymnasielever

I R I K S DAG E N

– Jag skulle vilja att folkhögskolorna besökte oss. Det är mest gymnasielever som kommer och besöker oss på riksdagen, säger Katarina Köhler. har redan rätt till ett sådant ekonomiskt stöd.

– Det är mest gymnasielever som kommer och besöker oss på riksdagen. Jag skulle vilja att folkhögskolorna besökte oss.

Det är svårjobbat i riksdagen just nu, tycker hon. Det handlar om att Alliansen har regeringsmakten och att alla förslagen från socialdemokraterna röstas ned. Hon skulle vilja arbeta på ett annat sätt, nästan som inom kommunalpolitiken där flera partier kan samarbeta över blockgränserna. hon hoppas nu mycket på nästa val och verkar vara mycket nöjd med den nye partiledaren Stefan Löfven och hans fackliga bakgrund. Själv har hon arbetat fackligt sedan hon var 18.

Senast arbetade hon för folkhögskollärarnas SFHL som ordförande i klubben på Medlefors folkhögskola. Sitt första fackliga uppdrag fick hon inom Hotelloch Restauranganställdas förbund i gruvan i Kiruna.

– Då var man präglad av den stora gruvarbetarstrejken 1969, jag var 15 år då. Så när jag tre år senare stod i LKABs matsal

12

och insåg att vårt underjordstillägg var 50 öre, medan gruvarbetarna hade det dubbla, blev jag riktigt arg. Vi jobbade alla under samma berg, 360 meter under jord.

Kvinnorna i köket lyckades höja sitt underjordstillägg och Katarina Köhler blev som 19åring ordförande i fackklubben.

Snart började hon arbeta med fackliga studier och utbildning och fick kontakt med Medlefors folkhögskola. 1987 gick hon en lärarutbildning som LO arrangerade i samarbete med F-linjen i Linköping. Arbetet på Medlefors fortsatte. Där bedrev hon. fackliga utbildningar men också långa kurser med samhällskunskap och grundläggande psykologi. Hon betonar att hon fortfarande är medlem i SFHL. – jag tänker ofta på pedagogik, hur man ska lyckas nå fram och förklara besvärliga saker. Det är likadant, även här i riksdagen.

Fast ibland känns det som om jag kommit längre som lärare än som riksdagsman.

– Visst har jag fått frågan, men rektor skulle jag aldrig vilja bli. Det skulle inte passa mig.

Jag vill vara lärare och stå på verkstadsgolvet i en lektionssal.

Katarina Köhler återkommer ofta till att utbildningsfrågorna egentligen är de viktigaste idag.

De är också nära sammankopplade med tillgången till arbetsmarknaden. Hon tycker att hon är lite av journalist när hon skriver debattinlägg om utbildning och arbetslöshet i sina tidningar i Norrland: Norran, Västerbottenskuriren och Folkbladet, där hon i mitten av januari tillsammans med flera andra socialdemokrater gav löftet att ”Vi ska hjälpa småföretagen”.

– gymnasieskolans syn på bild-

ning och kunskap går åt fel håll!

Alla kan inte bli akademiker.

Alla måste få en chans att utveckla sig efter 15 år. Nu satsar man bara på utbildning för att matcha arbetsmarknaden.

När det gäller ett högre syfte att ungdomarna ska bli medvetna samhällsmedborgare gör de ingenting. Det är där folkhögskolan verkligen behövs.

Nu har gymnasie- och grundskolorna infört behörighetskrav för lärarna. Är det något som folkhögskolan också borde infö-

ra för sina lärare, att alla ska ha gått F-linjen?

– Det viktigaste är att man blir anställd för sina kunskaper.

Och då är kunskaper i pedagogik och metodik oerhört viktiga. Eleverna blir yngre och yngre och har mer i bagaget.

Det kräver bra mycket mer tid än den rena undervisningen. Så det ingår många delar i folkhögskolläraryrket.

Katarina Köhler är också intresserad av internationella frågor som Palestinafrågan. LO i Skellefteå har drivit projekt i Gaza och på Västbanken i mer än 20 år. Det har varit installerande av en mobil gynekologmottagning, att utbilda unga manliga palestinier till bilmekaniker och kvinnor på ett barnhem samt att lära palestinska metallare skyddsarbete på arbetsplatsen. Hon har varit i Gaza City som utbildare flera gånger.

– jag går aldrig ombord på Ship

to Gaza för då kan jag bli portad och kan inte komma tillbaka till Gaza. Men det är klart att man ska erkänna Palestina som en egen stat! Vi är snart det enda landet som inte gjort det. Och vi handlar med produkter som är producerade på ockuperat område.

Då och då under intervjun säger hon ”vi” och det blir uppenbart att hon då menar Medlefors folkhögskola. Hon står i ständig kontakt med skolan och träffar rektor och lärare. Hon är också glad över att många invandrare sökt sig till utbildningen på Medlefors. De är alla så ”gulliga, medvetna och duktiga”, säger hon.

– Visst jag skulle vilja ha ännu mer kontakt med min skola och även med SFHL. SFHL varför ringer ni aldrig?

KRÖNIKA

gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd. I juni fyller han 100 år

Solidaritet är en ödesfråga hur stark är vår empati och vår sociala förmåga egentligen? En del menar att förmågan är medfödd, några har den i rikt mått, andra får nöja sig med mindre. inte så sällan hör man påståendet att människan är född egoist och förblir egoist livet ut. Den tyske sociologen Max Weber hade genom sina forskningar kommit fram till en annan uppfattning. Han myntade uttrycket ”socialt kapital”, inte för att förse den sociala förmågan med någon sorts ekonomisk ram, utan för att betona att den är en resurs som man kan förvalta.

Vi kan förstärka men också försvaga den. När den amerikanske sociologen Robert Putman publicerade sin bok ”Bowling alone” i början av 2000-talet, fördes diskussionen om vår sociala förmåga upp på ett internationellt plan. Putman hade analyserat de sociala förhållandena i Italien och funnit ett rikt kultur- och näringsliv i norr, men ett sargat och splittrat i Syditalien. Skillnaderna var främst det rika föreningslivet i norr.

Med denna bakgrund väckte den drastiska förändringen av USAs förenings- och sociala liv Putmans oro. Antalet föreningar och samfund, inte minst de tidigare så populära bowlingklubbarna, där man samlades inte bara för att tävla men för att umgås. Undersökningen visade många orsaker till nedgången. Brist på tid och pengar, TV och datorer men ännu större betydelse hade de växande förstäderna med sina begränsade möjligheter till socialt liv. Störst betydelse hade dock bristen på sammanhållning. Vietnamkriget hade splittrat medborgarnase engagemang i olika riktningar. Särskilt de unga saknade gemensamma värderingar.

Det finns stora skillnader mellan USA och vårt land. Ändå känner vi igen många gemensamma drag i utvecklingen. Urbaniseringen med växande förstäder utan social kärna, globaliseringen med ökande krav på arbetsliv och konkurrens. Klimat, resursfrågor och åldrande befolkningar ökar förvirringen inför framtiden. Förändringen i vårt land skrevs i nakna siffror, när uppgiften kom, att våra folkrörelser under 1990-talet förlorat omkring 500.000 medlemmar. Vår sociala inställning hade förändrats.

Samtidigt som forskare och psykologer betonar att vi är relationsvarelser! Ansvaret för utvecklingen är både individuellt och kollektivt.

Ett samhälle kan inte fungera väl utan ett visste mått av solidaritet.

Svenska undersökningar av civilsamhället visar att det finns många gemenskapsformer, en del av dem nya. Anhöriga vårdar sjuka släktingar och gör många gånger betydande insatser i kultursektorn. Ändå kvarstår även hos oss i stort sett de försvagningar av det sociala kapitalet som Putman och andra forskare klarlagt. Och tendenser finns att situationen kan förvärras. Hårdare arbetskrav och övertidsarbete ökar pressen på människor, likaså längre pendlingstid till arbetet. Och de unga genomgår kanske den största förändringen. I SOM-institutets publikation ”I framtidens skugga” visar Maria Oskarsson och Bo Rothstein hur unga människors tillit till olika myndigheter försvagats. Många faktorer påverkar vår sociala förmåga, men vi har alla möjlighet att ta ställning till dem. Vi kan göra det individuellt genom att behålla och utveckla våra kontakter med släkt, vänner och grannar. Och vi kan bidra till att öka insikten om solidaritetens betydelse för ett hållbart samhällsliv.

GÖSTA VESTLUND

13

S Ö D R A S TO C K H O L M

Folkhögskolans hjärta sitter i lärarna Det är svårt att föreställa sig att den gamla polisstationen i Skärholmen, betonggrå och till synes ogenomtränglig, är en folkhögskola. Men så fort du kliver in genom dörrarna inser man hur fel uttrycket ”folkhögskolan sitter i väggarna” är.

Här sitter folkhögskolans hjärta i lärarkåren.

text och foto: staffan myrbäck

Tara Hamasoor kommer från kurdiska Irak. Hon bodde 15 år i Bagdad men flydde på grund av den farliga situationen.

Först hennes man och när han efter tre år fick uppehållstillstånd kom Tara och barnen efter.

Tara Hamasoor har högskoleutbildning från Irak som förskollärare och har tänkt plugga vidare på universitetet för att kunna fortsätta arbeta som förskollärare. Men först måste hon få sin gymnasiebehörighet.

14

et finns en historia från tiden när skolan låg i Långbro som Anette Lydén tycker fångar en del av skolans synsätt.

En deltagare i baskursen i svenska, en man från Somalia, hade förlorat sin hustru och skilts från sin två små barn i krigets Somalia. Barnen fick inte komma till sin pappa i Sverige eftersom de svenska myndigheterna misstänkte att många flyktingar fuskade när de vill få hit sina anhöriga. Mannens klasskamrater blev mycket upprörda och sa att de ville arbeta med att få hit barnen. Lärarna och skolledningen funderade på de etiska aspekterna och vad skolan kunde bidra med och kom överens med klassen att just detta var det viktigaste en folkhögskolekurs kunde arbeta med.

I en termin arbetade klassen med att lära sig hur man skulle kunna hjälpa sin klasskamrat att få hit barnen.

De besökte myndigheter, lärde sig om lagstiftning, träffade jurister, skrev insändare och brev till Migrationsver-

ket och stöttade pappan de dagar han bara var förtvivlad. De blev allt skickligare i svenska språket, i samhällskunskap, i matematik. Till slut, tyvärr några månader efter att deltagarna i kursen hade slutat, kunde pappan återförenas med sina barn.

KVINNOR SOM SKÖTER ALLT

Sättet att arbeta är fortfarande detsamma. Jag sitter med under en lektion i kursen ”Svenska2Grund Freire” tillsammans med Anette Lydén och lyssnar på Midia Ibrahim som läser en intervju hon gjort med en 13-årig pojke. Hela klassen har arbetat med ett projekt om barns villkor, intervjuat barn om deras drömmar och tankar om framtiden. De har lärt sig vad Bris är och om barnens villkor i Sverige.

De lär sig svenska när de lär sig om det svenska samhället.

Deltagarna kommer från Tunisien, Turkiet, Syrien, Bangladesh, Iran, Georgien och Irak. De flesta är kvinnor med barn som förutom studier handlar, lagar mat, tar hand om bar-

15

Södra Stockholms folkhögskolas Personal framför den korta Linbanan i Skärholmen. Folkhögskolan har haft många namn och funnits på många platser, Senast i Långbro, innan man för fyra år sedan flyttade till Skärholmen. Men de flesta av lärarna har arbetat tillsammans i många år och är de som bär med sig skolans traditioner, historia och grundsyn från den ena platsen till den andra.

16

nen medan mannen jobbar en stor del av sin vakna tid.

Under rasten leder Anette Lydén mig genom smala korridorer, stannar ofta upp, hejar eller talar med en elev, påminner en annan om något, pratar med en tredje och säger att hon ska skriva på ett papper på expeditionen, presenterar mig för en kollega. Tonen är varm, familjär, trygg, omtänksam och bildar en stark kontrast till den grå byggnaden som inramar skolan. Anette Lydén är en av två kursföreståndare på allmän linje och kom till skolan ”i augusti 1989”, på den tiden skolan hette Årstagårdens folkhögskola. Redan på lärarhögskolan sökte hon sig medvetet till vuxenutbildningen med siktet att jobba med samhällsfrågor och svenska som andraspråk. Hon bodde tre år i postdiktaturens Chile med sin man och sina barn, ”vilket gett mig en förståelse för deltagare som kommer från länder som saknar demokratiska fri- och rättigheter.”

Vi sätter oss i Anette Lydéns

arbetsrum. Hon plockar fram pepper som hon tagit fram, statistik över deltagarna på allmän linje. Nästan varannan är utlandsfödd, 35 av 82 deltagare. Även om det är en stor grupp är ändå deltagare födda i Sverige i majoritet, med eller utan invandrarbakgrund, vilket är bra för dem som behöver träna svenska – och bra för alla. Här möts hela världen. Genomsnittsåldern är 29 år. Påfallande många som höjer snittåldern är de kvinnliga, utlandsfödda deltagarna. Flera är i medelåldern, den äldsta 51 år. Vi talar om den höga arbetslösheten och ett Skärholmen som aldrig repat sig efter nittiotalskrisen.

FLER UNGA MÄN

– Men vet du vad som är roligt! utbrister Anette Lydén. Det är att det har kommit många fler unga män . på alla våra kurser de senaste åren. En del via de studiemotiverande folkhögskolekurserna. Många har fått veta om oss via någon de känner, som tycker att vi är en bra folkhögskola.

På Södra Stockholms allmänna linje talar lärarna om sina fyra A, att Avskolefiera, Avcurlifiera, Avkolonisera och Andra chansen. Avskolifieringen handlar om att man i skolan aldrig blivit sig sedd, aldrig fått det stöd man behöver och skapat en motvilja mot skola och studier. Avcurlifiering handlar om att bli vuxen men också kliva in i ett aktivt medborgarskap. Avkoloniseringen att inte vara så sverigefixerad i undervisningen när man har deltagare från hela världen.

ANDRA CHANSEN

– Men fortfarande är Andra chansen viktig, inte bara för den som är utlandsfödd, utan för den som inte är klar med sin grundutbildning. Även om gymnasiet inte är obligatorisk kräver arbetsgivare ofta gymnasiekompetens även för enkla städjobb.

Under tiden vi läser och pratar om statistiken över befolkning, arbetslöshet och kriminalitet kommer Anita Heidemo, kurator på skolan, in i rummet och påpekar att ungdomskriminaliteten minskat kraftigt i Skärholmen sen polisen öppnade en polisstation i området. Ett inslag i det lokala nyhetsprogrammet ABC visade patrullerande poliser som talade med ungdomar som uppskattade polisen närvaro och fick dem att känna sig trygga. Hon berättar med ett skratt att Fred Lane, en av lärarna på skolan, skrivit ett kåseri i tidningen om alla barns rätt till en arg gubbe!

Anita Heidemo har ett tjugoårigt perspektiv på hur deltagarna förändrats. Eller snarare samhället. Behoven av stöd har ökat kraftigt. I början av nittiotalet var det deltagare som jobbat en tid, hoppat av gymnasiet och nu kände att de ville plugga vidare.

– Nu är det mest deltagare som skulle klarat sig bättre om de fått hjälp mycket tidigare i grundskolan.

De har ofta gått igenom hela grundskolan och kanske gymnasiet utan att komma någonstans. Vi har många fler som kommer med utredningar och de

som utreds medan de går här.

Anita Heidemo har arbetat som kurator på skolan sedan 1992 då skolan låg i Långbro, ett av skolans många namn. Södra Stockholms folkhögskola har rötter i Stockholms folkhögskola och har sedan haft namnen S:t Eriks folkhögskola, Tallkrogens folkhögskola, Årstagårdens folkhögskola. År 1992 övergick huvudmannaskapet från Stockholm stad till Folkuniversitetet och bytte namn till Långbro folkhögskola, en av tre systerskolor, de andra är Skarpnäcks och Sundbybergs folkhögskolor. Idag ligger skolan i vad biträdande rektor, Joakim Andersson, kallar det ”andra” Skärholmen.

När du kör av från e4 är det lätt att hamna på den stora parkeringen vid det Skärholmen som är förknippat med köpcentret, skhlm. Om du däremot tar tunnelbanan hamnar du direkt på torget i det andra Skärholmen. Där hittar du inte de stora butikskedjorna som finns inne i köpcentret. Här hittar du de klassiska tobakshandlarna, de lokala butikerna: Prisma med ”Mat från hela världen”, Kebab & Pizzahuset med en fantastiskt god falafel, Lås & Nyckelservice, Hårboden, Billströms Kaffe & Tehandel där personalen på Södra Stockholms folkhögskola äter gemensam lunch varje onsdag och, naturligtvis, Skärholmens kyrka.

– Här är lärarna i toppklass. Här får man bättre kontakt med lärarna än i den vanliga skolan och det är skönt att arbeta i små grupper. Studieplanen är bättre och det känns som att allt man gör är det en mening med, säger Erik Winai, 21 år, som tillhör den mer klassiska bilden av deltagare. Skoltrött, hoppade av gymnasiet, jobbade ett år och kom han fram till att livet inte bara handlar om att tjäna pengar utan också vad man gör. Han siktar på att läsa vidare på högskolan.

ÅTTIO PROCENT

Men framför allt är det i detta andra Skärholmen människorna bor.

Hyreshusen i smutsvit puts med blå och beigefärgade balkonger som klättrar uppför höjden ovanför torget. En kort linbana upp till toppen för dem som bor högst upp, och avslutas med sin karakteristiska lagerkrans. Åttio procent av dem som bor här har invandrarbakgrund. Nästan var tionde vuxen mellan 25 och 54 år är arbetslös. Mitt i detta, på en liten bakgata, finns Södra Stockholms folkhögskola, ett par hundra meter från torget, i det gamla polishuset i Skärholmen, byggd

17

Mahnaz Ghaderi kom kom till Sverige för drygt två år sedan från kurdiska Iran. Hon är en av flera invandrade deltagare på Södra Stockholm som är högskoleutbildade och har läst svenska som andraspråk i två år. Hon siktar på att läsa vidare på högskolan men hennes språkkunskaper i svenska räcker inte till och hon får inget mer studiestöd eftersom hon har studerat svenska i två år.

18

i massiv grå betong ovanför tunnebanespåret.

– Sveriges enda folkhögskola med skottsäkra fönster, som Karin Eiderbrant, rektor på skolan, galghumoristiskt säger.

Joakim Andersson arbetade tidigare som biträdande enhetschef på Kulturoch fritidsförvaltningen i Skärholmen.

Han är själv utbildad fritidsledare, på folkhögskola, och har ansvarat för fritidsverksamheten i Skärholmens stadsdelsförvaltning och det han inte vet om stadsdelen, säger rektor Karin Eiderbrant, är inte värt att veta.

– De flesta som går allmän linje bor här och går du till invandrarkursen är det ännu fler, säger hon. Många av kvinnorna lever i en begränsad värld. Men det handlar också om fattigdom i en eller annan bemärkelse, att åka tunnebana är en kostnad alla inte har råd med.

MÅNGA FAST HÄR

Joakim Andersson säger att många som bor här vet lite om det övriga samhället. En del vet inte ens att det finns vatten bara en kilometer härifrån – Mälaren. Man har hamnat härute och här är man fast.

– Därför lägger vi mycket energi på studiebesök inne i stan. Det är som en ny värld öppnar sig för många, bara av att resa från Vårberg till Centralstationen.

Men det är stor skillnad mellan kurserna. På specialkurserna, som Projektverkstan och Levande verkstad som utgör hälften av skolans deltagare, ett sjuttiotal, rekryterar man många från andra delar av Stockholm.

Hit söker sig ofta personer med högskoleutbildning, som socionomer, lärare, konstnärer. Andra utbildningar som är populära är terminskursen Lust att skapa och Levande Verkstad i atelje och på nätet. Konstskolan Linnea är sambo med folkhögskolan men är en självständig utbildning. Även om lokalerna i Skärholmen är trånga finns ingen beklagan när Anette Lydén talar om flytten från Lång-

bro Parks natursköna område och luftigare lokaler. Snarare kan man märka en viss stolthet av att finnas i Skärholmen. Visst, man har inget kök och ingen matsal men här finns de människor man vill nå. Sedan flytten är det inga problem med att fylla allmän kurs och invandrarkurserna. Deltagarna dök bara upp, klev in direkt från gatan och sa att de vill gå här.

Efter det har fler och fler sökt sig hit efter tips från en syster, en bror, en kusin, en kompis. Samma rykte har specialkurserna som lockar deltagare från hela Sverige. Men Södra Stockholms folkhögskola är inte bara en folkhögskola. På kvällarna hyr man ut lokaler till föreningar i Skärholmen till självkostnadspris. Och många som är trångbodda sitter här på kvällarna och studerar. De får en egen kod så de kan komma in.

– Vi jobbar mycket med att bli en del i Skärholmen, alltså inte skhlm på andra sidan torget. Det är som i Kista. Samma uppdelning. Kistagallerian och de som bor där, säger Joakim Andersson.

Medan platsen och lokalerna har förändrats i folkhögskolans historia är lärarkåren i stort sett densamma, både på allmän linje och specialkurserna.

De flesta är femtio plus och har en lång historia tillsammans, tjugo år eller mer. Men som på många andra folkhögskolor pågår även här ett generationsskifte. Det som kanske är ovanligt är att alla nyanställda lärare helst ska ha folkhögskollärarutbildning.

– Det är en del i vår kravspecifikation när vi nyanställer lärare, säger Joakim Andersson.

SOCIALT PATOS

Men här finns också en gemensam syn på folkbildning och bildningens kraft. På ett anslag om allmän linje en trappa uppi huset ringar man in syftet med folkhögskolan några få frågor: ”Vad är meningen med livet?” En annan fråga: ”Finns det någon Gud?” En tredje: "Vad är klimathotet" Och en fjärde: ”Hur tillagar man dolma?”

I ett rum på andra våningen sitter de fem porträtten på folkbildare som inspirerar och förenar nutid och framtid med historien: Paulo Freire, Elise Ottesen Jensen, Gösta Vestlund, Moa Martinsson och Skå-Gustav Jonsson.

Förnamnet har gett namn åt klassrummen och efternamnen åt kurserna.

När deltagarna frågar om porträtten och namnen blir det en naturlig startpunkt att prata om folkbildningen.

Det var lärarna som föreslog att man skulle uppkalla de allmänna kurserna och klassrummen efter folkbildare. Här finns också det personligt engagemanget och sociala patoset: Anette Lydén som sedan ungdomen varit samhällspolitiskt och socialpolitiskt engagerad, bland annat elevfackligt och i Verdandi; Fred Lane, engelsmannen som arbetat på skolan sen 1988 och vid sidan av jobbet som lärare i samhällskunskap, engelska, svenska, kreativt skrivande blev svensk trubadur och vissångare och inför förra valet spelade in en skiva tillsammans med Kjell Westling, musikaliska noveller om kantstötta och bortglömda människor i ett allt mer kylslaget samhällsklimat; Gunnel Nilsson, kursföreståndare och klasslärare för allmän kurs Ottesen, som själv gått fem år på folkhögskola och som lärare vill ge tillbaka det stöd och den respekt hon fick när hon läste in gymnasiekompetensen på Eskilstuna folkhögskola. Bara för att nämna några. ”SITTER

I VÄGGARNA”

Och som besökare känner man att det är en sammanhållen lärarkår, kanske utöver det vanliga.

Gunnel Nilsson, som kom till skolan 1993, håller med.

– När man jobbat väldigt länge tillsammans får man en trygghet med varandra, vi har något att falla tillbaka på och luta oss mot, säger hon.

Visst har de genom åren haft sina konflikter säger Fred Lane.

– Men en viktig del av professionalismen är att det inte ska drabba kursdeltagarna och eftersom vi är en så

pass sammanhållen grupp har vi i regel löst det på ett konstruktivt sätt.

Vi talar om att uttrycket "folkhögskolan sitter i väggarna", är ett uttryck som rimmar illa med deras historia av uppbrott och förflyttningar.

– Vi tar med oss väggarna! skrattar Fred Lane.

– De senaste åren har vi fått betydligt fler manliga kursdeltagare på alla våra kurser, säger Anette Lydén, kursföreståndare på allmän linje och lärare i samhällskunskap, svenska och engelska.

BLI MER MÄNNISKA

När jag lämnar Södra Stockholm och går förbi entrén stannar jag till vid anslaget om allmän linje och läser återigen frågan om hur man tillagar en dolma, tänker på det Anette Lydén berättade om Astrid von Kotze, en forskare från Sydafrika som hon läste om när hon gick en internationell utbildning. Astrid von Kotze skrev hur allting blivit så instrumentellt.

När Världsbanken ger pengar till utbildning ska det alltid resultera i någonting, eget företagande eller ett lönearbete. Men von Kotze menade att människor tillsammans behöver bli mer människor. Bildning och utbildning handlade också om att bli mer människa.

– På Södra Stockholms folkhögskola vill vi skapa vardagslycka, här och nu. Det är viktigt att få skratta tillsammans, att få må bra i vardagen, att inte bara se långt där framme mot behörigheter och framtida jobb utan också förkovra sig, bilda sig, vara glada tillsammans.

Och kanske lära sig hur man tilllagar en dolma.

19

F O L K H Ö G S KO L A N

Var går gränsen för folkhögskolan?

Ifjol skrev vi om två huvudmän som utmanade gränserna för vad som kan kallas folkhögskola. Kjesäter avskaffade i praktiken lärarkåren. Brunnsvik förändrade verksamheten på ett sätt så att både lärare och deltagare kom i kläm. Frågan är var gränsen går? Och vad är egentligen en folkhögskola? svante isaksson

ABF Nordöstras flytt och hantering av lärare och deltagare på Brunnsvik har fått många att fråga sig var gränsen går för vad en folkhögskola får göra. Bilden från demonstrationen i Ludvika mot flytten av Brunnsvik.

Foto: Staffan Myrbäck 20

fter att Scouterna gjort flera felsatsningar och tappat kontrollen över ekonomin lade ledningen 2011 ned Kjesäters folkhögskola i Vingåker.

Men de behöll stiftelsen bakom skolan och därmed statsbidragen och återuppstod i en helt ny form. Huvudvillkoret för statsbidragen är att minst femton procent av alla kurser ska vara allmän kurs. Den kursen lade Scouterna ”ut på entreprenad” till Fryshuset – som inte är en folkhögskola. Övriga utbildningar lades ner med undantag för en distanskurs. Nästan hela lärarkåren fick gå. I stället införlivades Scouternas egna ledarskapsutbildningar i folkhögskolan. De utbildningarna bedrivs ofta i nära samarbete med, och med stort ekonomiskt stöd från näringslivet och kungahuset. De nya lärarna var vanliga scoutledare med högst någon veckas pedagogisk utbildning.

Traditionellt sett har de allmänna linjerna varit folkhögskolans funda-

ment tillsammans med lärarkårens kompetens och sätt att arbeta. Med tiden har andelen pedagogiskt utbildade lärare också ökat starkt och anses allmänt vara viktig för att utveckla skolformen och hävda dess status och kvalitet. Scouternas folkhögskola gick alltså i rakt motsatt riktning med en avprofessionalisering av lärarkåren och minskat fokus på allmän linje.

TILLBAKA TILL RÖTTERNA

Men man kan också vända på perspektivet. Britta Månsson-Wallin är Folkbildningsrådets generalsekreterare: – Det är lite tillbaka till rötterna kan man säga, till det som folkrörelsefolkhögskolorna var en gång, att man var väldigt starkt kopplade till sina rörelser och organisationer.

Hur ser du på den utvecklingen?

– Utvecklingen att man får en starkare koppling till sin ideologiska profil och till sina rörelser tycker jag är positiv. Det är ingen nackdel och ligger i linje med folkbildningsuppdraget.

Men det finns en annan aspekt kring

Pär Lindar, lärare på Kjesäter, i samlingssalen på Slottet där Kjesäter folkhögskola en gång låg. Han och 30 anställda förlorade jobbet när Scouterna beslöt att stänga skolan och göra sig av med i stort sett alla professionellt utbildade lärare. Foto: Staffan Myrbäck

22

professionaliseringen av lärarkåren och det är den stora diskussionen kring kvalitetsuppföljningar och förbättringar.

Här har vi en skola som går tillbaka till att ha ”amatörer” som lärare och frågan är vad som kan hända då?

– Vi vet exakt hur många lärare som har folkhögskolelärarutbildning, annan pedagogisk utbildning och vilka som inte har något av dem. Vi är intresserade av att följa upp det och se till att vi upprätthåller en god pedagogisk nivå och utbildning. Men det finns en blandning av folk som jobbar inom folkhögskolan och det har det alltid funnits.

Inom gymnasieskolan ställs det allt högre krav på lärarna vad gäller behörighet. Om vi får en motsatt utveckling inom folkhögskolan – tror du att det kan påverka folkhögskolans ställning och status?

– Om det är så att man ser sig som ett direkt alternativt till gymnasieskolan kommer det att påverka i det sammanhanget. Vi ser ju hur nya grupper skaffar sig sin gymnasiebehö-

righet genom folkhögskolan. Det är därför vi följer upp och gör en samlad bedömning för att se hur det utvecklas. Nu när man ser över folkhögskollärarutbildningen får vi väl hoppas att man kommar fram till något som både kan stabilisera och stärka kompetensen så att man kan konkurrera bättre med andra lärarutbildningar i landet.

SKILJER FRÅN ANDRA SKOLOR

Samtidigt betonar hon att hon inte vill ställa de ”professionella” lärarna mot de lärare som kommer från respektive rörelse.

– Jag vill att det spåret också ska finnas. Det är faktisk bara det som skiljer folkhögskolan från andra skolor. Det är också styrkan med folkbildningen.

När abf Nordöstra Storstockholm år 2009 tog över majoriteten i Brunnsviks styrelse fanns högtflygande planer på utveckling. Av detta blev lite och intet. Skolan gick kräftgång och förra sommaren bestämdes slutgiltigt att

skolan skulle flytta till Borlänge vid årskiftet 2012/2013.

Beslutet hölls dock hemligt och eleverna fick inget veta förrän sent på höstterminen. Flytten skulle alltså ske mitt i utbildningen, detta och att skolledningens mörkade flytten utlöste skarpa protester från elever och lärare. Ledningen fick skarp kritik från Studeranderättsliga rådet. Kommunledningen i Ludvika och den lokala abf-avdelningen protesterade också skarpt mot flytten, som de ansåg i praktiken vara en nedläggning.

Efter all denna kritk grep abf och lo centralt in och mer eller mindre tvingade Brunnsviks ledning att låta eleverna avsluta sina påbörjade utbildningar utan att flytta. Men från och med höstterminen 2013 är epoken Brunnsviks folkhögskola i Brunnsvik defintitivt över. I framtiden kommer av allt att döma fokus att ligga på konkreta arbetsmarknad- och yrkessutbildningar som syftar till att eleverna ska få jobb.

FOLKBILDNINGSRÅDET SA NEJ

Till saken hör också att ABF Nordöstra Storstockholm också är huvudman för Väddö och Södertörn folkhögskolor och att de koncentrerat alla tre skolors allmänna linjer till sin egen skolbyggnad i Sollentuna. Där har lärarna anställts via ett bemanningsföretag som ABF Nordöstra Storstockholm också äger. Därtill har de försökt starta ett antal kurser i folkhögskolornas hägn som Folkbildningsrådet sagt nej till eftersom de inte hållit sig inom regelverket.

Deras agerande har tagits upp flera gånger hos Folkbildningsrådet. Och över alltihop hänger den dåliga ekonomin som ett damoklessvärd till följd av en snabb expansion och vidlyftiga affärer. Såvitt kan utläsa av boksluten och andra handlingar befann sig flera skolor inom sfären på ruinens brant. Sammantaget har abf Nordöstras agerande starkt ifrågasatts och kritiserats från flera håll och kanter, både av pedagogiska, ekonomiska

och ideologiska skäl. En del kritiker har t.o.m. velat att Folkbildningsrådet skulle dra in statsbidragen.

– Det vi gör från vår sida är att följa upp om man har fullgjort sitt uppdrag utifrån de statsbidragsvillkor som finns, säger Britten MånssonWallin. Och där handlar det om information till eleverna och att ta ansvar för att eleverna på ett rättmätigt sätt kan fullfölja sina studier. Det viktiga är att eleverna inte åsamkas en situation där de inte tvingas studera ytterligare ett år eller ett halvår för att fullfölja sina studier.

Från Folkbildningsrådets sida ligger fokus helt på elevernas möjligheter att fullgöra sina studier på ett bra sätt.

Skolledningens relation till anställda och lärare, eventuella sjukskrivningar etc. är inte deras sak betonar hon.

Hon anser också att det är för tidigt att uttala sig om hur det gick eftersom de utbildningar som pågår under våren på Brunnsvik i Ludvika ännu inte är genomförda.

Tycker du att Brunnsvik har uppfyllt kriterierna för statsbidragen?

– Vi har kritiserat att eleverna inte fick en korrekt information om att verksamheten skulle flyttas. Det är inte heller optimalt att flytta en verksamhet under pågående läsår.

– Vår ambition är att skapa så bra möjligheter som möjligt för folkbildningsverksamheten och då ligger det i vårt intresse att de som genomför verksamheten har legitimitet och trovärdighet ute i samhället eftersom den till stor del är skattefinansierad, säger Britten MånssonWallin, Generalsekreterare på Folkbildningsrådet.

Foto: Staffan Myrbäck

KJESÄTER INTE ANMÄLD

Hon lyfter fram skillnaden mellan Kjesäter och Brunnsvik. Kjesäter lät alla elever avsluta sina kurser innan flytten. Det gjorde inte Brunnsvik.

Inga elever från Kjesäter anmälde skolan till Folkbildningsrådet. Det gjorde däremot Brunnsvikseleverna.

Om jag ställer frågan på sin spets: Var går gränsen där Folkbildningsrådet säger ifrån och stoppar statsbidragen?

– Om det visar sig att eleverna inte kan genomföra sina studier – där går gränsen. Pengarna vi delar ut är ju till verksamheten. Vi måste i alla avseende värna de studerande. Det är då vi prövar statsbidragen. Det är fullt tilllåtet att flytta verksamheter, man ska naturligtvis bedriva verksamheten där

23

– Jag anser mig ju stå för ”Gösta Vestlund-traditionen” men vi får det ju allt svårare, säger professor Berndt Gustavsson. Han menar att det inte räcker med att vara specialist inom t.ex. scouting. Har man ingen förankring inom folkhögskoletanken kommer frågan varför utbildningen ska ligga på folkhögskola.

man tror att man tjänar sitt syfte bäst.

Det har varit många andra ärenden uppe kring abf Nordöstras folkhögskolor hos Folkbildningsrådet. Det har t.ex. gällt att de ville starta kurser med elever från folkhögskolorna och sin egen gymnasieskola Säbyholm i samma klassrum och ge dem samma undervisning. De försökte starta en utbildning där skolledningarna och abf Nordöstras ledning skulle vara ”elever” och att statsbidrag skulle utgå. Folkbildningsrådet sa förstås nej.

Men vad händer om man gör så?

– Det är klart att det finns en gräns för trovärdigheten hos bidragsmottagare och att man inte kan ha hur många ärenden som helst. Och det är klart att man inte kan bli ifrågasatt i hur stor omfattning som helst om det visar sig att felaktigheter är begångna.

Det måste finnas en gräns där man inte längre har någon trovärdighet kvar. Men vi är inte där idag och vi har inte det på styrelsens bord för prövning.

KLASSISK FOLKBILDNING

Det finns ytterligare ett antal perspektiv på det som hänt med Kjesäter, Brunnsvik samt Väddö och Södertörn.

Ett av dem är hur förändringarna och innehållet förhåller sig till den ”klassiska” uppfattningen om vad som är folkbildning. Professor Bernt Gustavsson tycker att det är viktigt att den grundläggande hållningen och idén finns med. Det räcker inte med att vara ”specialist” inom t.ex. scouting.

– Har man ingen förankring inom folkhögskoletanken kommer det vanliga argumentet: ”Varför ska utbildningen då ligga på folkhögskola?” Då kan den ju ligga var som helst.

Han noterar att inriktningen mot arbetsmarknads- och yrkesutbildningar inte är något unikt.

– Om man tittar på hur det ser ut i stora drag inom vuxenutbildningsfältet är det just det som sker nu. Och då åker folkhögskolan i samma riktining. Som det verkar är det ingen som kan stå emot det nu. Jag har försökt

24

peka på alternativ i bok efter bok sedan början på 1990-talet. Folk lyssnar och tycker väl att det låter bra, men det är inget som påverkat utvecklingen. Det som styr är det man kallar ”investeringar i humant kapital”. Jag anser mig ju stå för ”Gösta Vestlund-traditionen” men vi får det ju allt svårare, helt klart.

TVÅ SYNSÄTT

Förenklat kan man säga att det finns två olika synsätt. Det ena handlar om bildning för människans egen utveckling, om humanistiska och demokratiska ideal som Berndt Gustavsson delar, det andra synsättet utgår från tanken om utbildning för ekonomisk tillväxt.

De båda synsätten står emot varandra i både Brunnsvik med sin arbetsmarknadsinriktning och Kjesäter med sin koppling till näringsliv och ledarskap inom näringslivet.

Professor Erik Amnå har på regeringens uppdrag utrett hur folkbildningen utvärderas och lämnade hösten 2012 sitt svar: ”Utredningen bedömer att de tidigare statliga utvärderingar som gjorts av folkbildningen ägnat sig främst åt formerna för, snarare än resultaten av, folkbildningens verksamhet. Utvärderingarna har genomförts alltför sällan, och har inte heller kunnat redovisa effekterna eller nyttan av folkbildningens samlade verksamhet på en övergripande nivå.”

Utredningen föreslog bl.a. ett nytt oberoende utvärderingssystem och att Folkbildningsrådet ska få ett tydligare uppföljningsansvar – allt med det yttersta syftet att regeringen ska kunna se mer mätbara resultat av folkbildningen.

Och just där, i ordet mätbar, ryms mycket av det som skiljer de olika synsätten på folkbildning åt. Om regeringen går på utredarens linje är det inte en orimlig tanke att det kommer att bli ”hårdare tag” mot de skolor som ligger på, eller över, gränsen för vad som är tillåtet.

!

a Ny

er k c ö

b

Om att vara ny i läraryrket Den här boken handlar om att vara ny i läraryrket.

Att känna sig trygg med sin teoretiska kunskap är en sak, att veta hur man ska hantera oförutsedda situationer i klassrummet är något helt annat.

Katja Hvenmark-Nilsson delar här med sig av sina erfarenheter som ny, ung lärare. Hon har skrivit en personlig berättelse där hon beskriver olika dilemman – som hon kallar balanskonster – och ger tips om hur de kan lösas.

Boken vill inspirera både dig som är nyutexaminerad lärare och dig som har hunnit jobba några år.

Balanskonster för nya lärare av Katja Hvenmark-Nilsson. Illustrationer: Eva Lindén.

Mjuka pärmar, 104 sidor.

Pris 159 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Inspiration och lärande i förskolan På Svejserdalens förskola i Mölndal är sång och musik en del av barnens helhetsupplevelse i ett årslångt tema i sagans värld. Det ger pedagogerna möjlighet att låta barnen uppleva lärande med så många sinnen som möjligt och är en hjälp att uppfylla målen i läroplanen.

Med många praktiska exempel och bilder vill Marie Eriksson inspirera andra pedagoger att hitta nya användningsområden för arbetet med sång, musik och rörelse i förskolan.

Boken riktar sig till verksamma pedagoger och rektorer i förskola och förskoleklass, samt till lärarstudenter. Förhoppningen är att även lärare i grundskolan ska inspireras att använda sig mer av sång och musik som ett redskap för barnens lärande.

Musik i förskolan – inspiration och lärande i sagans värld av Marie Eriksson.

Mjuka pärmar, 152 sidor med ett åttiotal färgbilder.

Pris 196 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer.

Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrev www.lararforbundetsforlag.se Box 12239, 102 26 Stockholm, 08-737 65 00.

NORDEN

Hans-Åke Höber bjöd in representanter från folkhögskolan i hela norden för att försöka få igång ett nordisk samarbete.

Man beslöt att utgå från ungdomars musikintresse och söka pengar för musiker och åhörare från folkhögskolor från alla de fyra nordiska länderna.

Foto: Birgitta Tingdal

Vill få igång ett nordiskt samarbete Nordiskt samarbete I en tidigare värld var det spännande att besöka andra folkhögskolor i Norden, trots besvärliga resor. Idag när det är lätt och billigt att resa är ingen intresserad. I november förra året hölls en konferens med syftet att få igång ett insomnat nordiskt samarbete mellan folkhögskolor. birgitta tingdal en nordisk rockgala vid Bohus Fästning i Kungälv i regi av musiklinjer och lärare från de nordiska folkhögskolorna. Det blev det konkreta målet vid nytändningskonferensen för nordiskt samarbete i Kungälv i slutet av november.

Idén som kom upp under andra dagens grupparbete slog genast an.

– Det är viktigt att organisationer med nordiska förtecken samarbetar bättre men det är kanske ännu viktigare att vi jobbar från ett underifrånperspektiv, från elelvers och lärares per-

26

spektiv, sammanfattade Caroline Runesdotter, folkbildningsforskare vid Göteborgs Universitet.

Som Folkhögskolan tidigare skrivit var det alltså rektorn vid Nordiska Folkhögskolan i Kungälv Hans-Åke Höber och Björn-Erik Brobäck, f.d. folkhögskollärare tillika lektor vid F-programmet och nedlagda Nordens folkliga akademi, som tagit initiativet till en träff för att diskutera vilka möjligheter det finns för att vitalisera den internordiska folkhögskolesamarbetet.

När Nordens Folkliga Akademi vid Nya Varvet i Göteborg lades ner 2004 förlorade folkbildningen en nordisk mötesplats och de flesta nordister ha sedan dess märkt ett falnande engagemang i intresset för nordiskt utbyte.

– Hög tid att ändra på det, tyckte Hans-Åke och Björn och bjöd in en rad erfarna nordister till en konferens för att tillsammans se om de kunde hitta nya vägar.

De inbjudna var representanter från Nordiska Folkhögskolerådet som Öyvind Brandt

och Lars Sigve Meling från Norge och Anders Lyng från Danmark, Mats Ehn från Folac, forskare som Caroline Runesdotter och Sam Paldanius från Sverige, nuvarande och tidigare sfhl-ordförandena Kerstin Mustel, Ebba Andersson och Ingela Zetterberg, redaktören för nyligen nedlagda finska folkhögskoletidningen Sari Virtanen, Föreningen Nordens representant Mikael Szanto för att bara nämna några. De var handplockade som varande personer med stor kunskap, erfarenhet och intresse för nordiskt samarbete. jo, nog kunde alla konstatera att det tidigare självklara intresset för att ha vänskolor och andra kontakter med andra nordiska skolor falnat. I en tidigare värld då det inte var självklart att kunna resa så långt både av ekonomiska och praktiska skäl var det spännande att ta sig över vattnet eller fjällen till grannländerna. Den gemensamma folkhögskoletanken förenade dessutom. Så kom bättre tider, interrail och sedan billiga flygresor och vad som tidigare var en

dröm för många blev en självklarhet. Intresset flyttades först till Europa och sedan mot tredje världen. Norden var inte lika spännande längre.

Men alla som jobbat med inomnordiskt samarbete vet att vi fortfarande har mycket att lära av varandra, olika och ändå lika som vi är.

– Den nordiska gemenskapen syns ju om inte annat tydligt inom EU idag, säger Mikael Szanto. Det blir tydligt hur den nordiska synen på demokrati är en annan än i andra delar av Europa. Insikten om hur vår deltagande demokrati utvecklats och fungerar är viktig både för oss i får vårt agerande i EU. men vad hjälper det om de redan engagerade vet detta. Det viktiga är att få de andra och då främst nya generationer att nå insikten.

Det var då som Jan-Erik Perneman, tidigare folkhögskollärare och nu lärare vid Högskolan Väst där han varit verksam i många ungdomsprojekt, kom upp med idén om att utgå från ungdomars musikintresse. En rockgala vid Bohus fästning i Kungälv skulle locka både musiker och åhörare från folkhögskolor från alla fyra länderna.

Gensvaret blev stort bland konferensdeltagarna..

– Ja, då kör vi på det, summerade Hans-Åke Höber belåtet när hans sammanfattade konferensens två dagar.

Pengar hoppas man få genom att söka medel till ett samnordiskt EU-projekt som Mikael Szanto och Hans-Åke Höber skall snickra ihop.

– 2013 är förstås för tidigt men till 2014 skall vi nog hinna, säger Hans-Åke. Det skall verkligen bli roligt att se ungdomar från musiklinjer i hela Norden spela med och för varandra.

K J E S ÄT E R

Intern svidande kritik mot hanteringen av Kjesäter ett misslyckande och ett fiasko.

Så beskriver en intern rapport Scouternas ledning i sin hantering av Kjesäters folkhögskola, som ledde till att skolan i Vingåker lades ned och ett trettiotal anställda förlorade sina jobb.

Bakgrunden till nedläggningen var att Scouterna lanserade vad man kallade Scouternas ledarakademi och skulle var ett centrum för scouternas ledarutbildning med folkhögskolan som nav. Av detta blev ingenting. Istället blev satsningen början till slutet för skolan. I rapporten skriver man att lanseringe började alldeles för tidigt: ”Ingenting var färdigarbetat eller färdigtänkt, utan det material som fanns hade mer karaktären av idé- och principskisser...

Marknadsföringen började långt innan det fanns ett innehåll.”

En av tankarna var att byta ut en del av folkhögskolekurserna mot scoutkurser, vilket i praktien ledde till att det blev färre deltagare som bodde på internatet, eftersom scoutkurserna var helgkurser som inte på något sätt uppvägde de minskade intäkterna från internatet.

Dessutom var hela idén med Ledarskapsakademin så dåligt förankrad i Scouterna att scoutkurserna uteblev, vilket ledde till folkhögskolan tappade deltagarveckor.

Akademin var en satsning uppifrån utan förankring nedåt.

Men även i toppen blir man svaret skyldig när rapportförfattaren frågar ansvariga och inblandade vad som var tanken med Ledarskapsakademin:

”Sammanfattningsvis står det klart att visionen om Scouternas ledarskapsakademi delades av ett litet fåtal, var obegriplig för de flesta och att ingen levande själ tycks ha haft en plan för hur visionen skulle bli verklighet.”

Rapporten snuddar bara vid frågan om felrekryteringen av rektor och frågar istället om inte uppdraget, att både vara chef för ledarskapsakademin och rektor för folkhögskolan i praktiken var ett omöjligt uppdrag. rapporten avslutar med att

konstatera att hela satsning på Ledarskapsakademin var ett fiasko: ”Jag tror att det är viktigt att våga erkänna att Scouternas Ledarskapsakademi blev ett misslyckande på många sätt: Den folkhögskoleverksamhet som den skulle innebära räddningen och nytändningen för, är nu avvecklad, fastigheten står tom och en massa människor har förlorat sina jobb. Förverkligandet av organisationen var ett fiasko.”

Rapporten tycker dock att det inte är meningsfullt att leta syndabockar: ”Scouternas Ledarskapsakademi var ett misslyckande inte beroende på någon enskild person eller något enskilt beslut, utan på grund av en lång rad beslut som en mängd personer fattat, eller låtit bli att fatta, under många år, där ingen har förmått överblicka helheten, men där alla små beslut har samverkat på ett ganska katastrofalt sätt.”

Idag är akademin upplöst. staffan myrbäck

27

D E B AT T

Besök tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommentera artiklar i tidskriften. eller mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

Folkhögskolan gräver sin egen grav

28

När Grundtvik grundade den danska Højskolen, dvs. folkhögskolan, drevs han av visionen om den ”mjuka bildningen” i motsats till den ”hårda utbildningen” på universitetet. I den mjuka bildningen låg fokus på ”livskunskap”, på personlig och andlig utveckling och moralisk medvetenhet, genom insikt och förståelse av tillvaron och livet. De existentiella och moraliska frågorna fick här företräde före vetenskaplig faktainhämtning som visserligen behövdes för specialisering inom yrken, men som sällan medförde den medvetandets vidgning som enligt honom borde karaktärisera all sann bildning. den nordiska folkbildningstraditio-

nen har alltid utgått från den visionen. Nu drivs man tyvärr åt ett annat håll i konkurrens med andra aktörer på utbildningsmarknaden där man önskar få del av statens pengar i de olika arbetsmarknadspolitiska programmen. Förr mötte vi alla typer av människor i folkhögskolans klassrum, olika bakgrunder och olika åldrar.

Lärare och rektorer var oftast de humanistiska visionärerna och

hängivna idealisterna som frivilligt valt att inte arbeta inom de skolformer som företrädde ”den hårda utbildningen”. Här fanns istället idé- och litteraturhistoriker, filosofer och teologer som tillsammans med konstnärer, musiker och hantverkare skapade en bildningsmiljö öppen för nyfiket undersökande frågande genom ett livsbejakande förhållningssätt.

De lärare och skolledare med bakgrund i den akademiska världen hade de flesta av dem en ämnesfördjupning som gick bortom den blott faktaförmedlande kunskapsnivån. Här fanns inte bara formell kompetens utan också färdigheter och medvetenhet.

Dagens klassrum på folkhögskolan är för det mesta fylld av de unga vuxna i 20-årsåldern som inte klarar det vanliga gymnasiet men som ändå förväntas att skaffa sig motsvarande gymnasiebetyg för behörighet till högskola.

Gymnasieskolornas tidigare IVprogram dit alla utan fullgjord grundskola skickades har övertagits av folkhögskolorna. Här råder numera visionen att ”fixa gymnasiet” så att man kan ”fixa sitt liv”.

Alternativt ägnar man sig åt att

4 Doktorander och 1 Postdoktor i pedagogik med inrikning mot vuxnas lärande 4 Doktorander (LiU-2013-00047) Postdoktor (LiU-2013-00048) Institutionen för beteendevetenskap och lärande.

Sista ansökningsdag 3 april 2013.

47

Mer information finns på www.liu.se/jobba

-

folkhögskolan på att förlora sitt hjärta? Somliga menar att den redan gjort det. Allt fler folkhögskolor ger sig nu in på områden som handlar om service till Arbetsförmedlingen som kompletterande aktör för (oftast unga) arbetslösa eller satsar mer resurser på att ta andelar av den kommunala vuxenutbildningens uppdrag, det vill säga bli en ”Komvux light” inom den reguljära utbildningssektorn. Men är det rätt väg för framtiden?

Merparten av de lärare som på senare tid anställts i folkhögskolan är främst gymnasielärare. Behörighetskraven är alltså den omvända ordningen där gymnasielärarexamen i praktiken tillmäts högre status än folkhögskollärarexamen – trots att det rör sig om helt olika pedagogik (eller borde göra det!).

Frågan vi inom folkhögskolan och folkbildningen bör ställa oss är om den här utvecklingen är till vår fördel eller nackdel på lång sikt.

I ett kort tidsperspektiv är det givetvis lönsamt för folkhögskolor med sviktande ekonomiska resurser att hämta in bättre betalda uppdrag från stat och kommun.

Men hur ser framtiden ut när folkhögskolan inte längre består av folkhögskollärare, utan av gymnasielärare? Finns det någon folkbildningskompetens kvar om den tiden kommer (vilket vi borde tro och hoppas på) där den nordiska folkhögskolan åter behövs i det framväxande kunskapssamhället?

Ja, den frågan är direkt knuten till hur folkhögskolornas ledning väljer att definiera kunskap och bildning, bestämmer vem som har rätt kompetens och har de rätta förutsättningarna att ta folkhögskolan in i framtiden.

Dnr: LiU-

håller den svenska

D E B AT T ”jobbcoacha” långtidsarbetslösa som är inskrivna i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

I en folkhögskola där formella mätbara resultat går före bildning och förståelse, där institutionens vinst går före personlig utveckling, där förlorar folkhögskolan sitt eget hjärtas liv och förvandlas istället till ett ”Komvux light” med produktiva och legitimerade gymnasielärare istället för den visionära folkhögskolläraren som trots allt en gång valde att arbeta för ”den mjuka bildningen” före den ”hårda”. på kort sikt kan det här ju tyckas

vara den enda vägen, särskilt i en tid där utbildningssektorn drivs allt mer mot att ge specialiseringskompetenser för framtida karriärer, något som i sin tur är intimt kopplat till de krav som ställs på skolan om att leverera vinst och göra framgång. Idéerna om det livslånga lärandet har inte längre någon mening eftersom kurserna på folkhögskolorna inte längre känns relevanta för dem som vill studera för bildningens egenvärde, för dem som söker livskunskap, för dem som inte behöver en karriär.

Frågan är dock om inte de folkhögskolor som tänker i dessa banor sågar av den gren de sitter på när den dagen kommer där kunskapssamhället åter frågar efter idéhistoriker, konstnärer och litterära filosofer m.fl., vad kan man då erbjuda? Troligtvis ingenting.

När den dagen kommer kan den folkhögskola som lyckats hålla kvar vid den gamla folkbildningstanken och som fortsätter driva sin verksamhet med lärare som är förankrade och hemma i folkhögskolans unika pedagogik, att få stor betydelse men där många andra av dagens ”Komvux light”-skolor för länge sedan gått i graven.

Och den dagen kommer…

Thorbjörn Carlsten, folkhögskollärare och teolog

KRÖNIKA

när lärare går före elever först lät det så konstigt att universitetet drevs av Lutherska kyrkan i Tanzania. Kyrkor ska inte blanda sig i ett oberoende universitet. Hur blev planeten till på ett sånt universitet, bibelns historia eller vetenskapens? Ett universitet som styrs av kyrkan, tanken kändes omöjlig för mig. Men sen när rektorn för universitetet berättade om hur universitetet byggts upp för att hjälpa Afrika, för att som hon sa – hjälpa våra minsta bröder, de som har funktionshinder, de som saknar medel eller de som inte har några anhöriga, då hände något. Hon visade bilder på barn med olika typer av funktionshinder, barn med sociala problem, hon pratade om individer. Alla utbildningar på det här universitetet är tillkomna för dessa människor. Vi utbildar lärare, speciallärare, sjuksköterskor och diakoner. Snart börjar vi också utbilda socialarbetare.

När hon hade berättat detta, kände jag det motsatta, hur fel det är att svenska universitet inte drivs av kyrkan eller av rörelser.

Hade de svenska universiteten drivits med en högre avsikt, så hade man inte utbildat så förskräckligt många frisörer, designers, musikproducenter, kulturvetare, journalister, författare och filmare. Det sägs att Sverige är bäst i världen på att utbilda till yrken där man redan på förhand vet att det är 100 sökande till ett jobb. Vi är däremot ganska dåliga på att utbilda till bristyrken – till plåtslagare, psykiater, rörmokare och liknande.

Jag har inte sällan upplevt att vi utbildar för att skapa jobb åt lärare, eller för att rädda skolors volym och ekonomi. Själv var jag länge folkhögskolelärare i journalistik, jag utbildade till en allt hopplösare arbetsmarknad. Tills jag en höst bad om att få hoppa av, omskola mig till historielärare. Jag orkade inte längre utbilda till suddighet och grusade drömmar. (Nu ska jag inte bara svartmåla. Flera år senare, dyker elever upp i olika sammanhang när man öppnar tidningar eller kollar tv. Men ändå. Vägen till jobb blev lång och krokig för dem.) Och när jag tänker på oss som lärare på journalistutbildningen, tänker jag att den stora konsten i ett land som Sverige inte bara är att hitta ett jobb, ännu svårare är det att hitta ett meningsfullt jobb. Mitt jobb kändes inte alltid meningsfullt.

Jag avundas de där universitetslärarna i Afrika. De lär ut undervisning som kommer att bli livsviktig för så många människor, för handikappade barn som för första gången kan gå i skolan, för dyslektiker som får hjälp istället för att bli hånade, för barnhemsbarn som kan få en rimlig pedagogik och inte bara förvaring.

Jag vill också göra nytta i mitt arbetsliv. Till Afrika kan man åka för att stämma sina instrument, för att hitta en renare ton. Varför behövs jag? Vilka människor ska vi kämpa för? Ja, vilken värld ska vi kämpa för?

Nyss hemkommen vrider jag runt på invanda linser. Jag vill inte tappa fokus en gång till.

FREDRIK BERGMAN

29

L I T T E R AT U R

Vill du berätta om en bok? Skriv en recension eller varför inte bokkrönika. Kontakta: staffan. myrback@lararforbundet.se

1000 brev blev fiktiv dokumentär

halvslummen och så småningom tvingades flytta till ett ännu mindre hus. Richard låg långa tider på sjukhus och lämnade skolan utan betyg att tala om men hade som viktig tillgång att vara glad och omtyckt. Också Georges hus var ganska litet och ruffigt. Det var ju bostadsbristens efterkrigsengland och 40-tal och Georges familj fick vänta 18 år på ett bättre hus i ett annat område. Själv satt George längst bak i klassen och det märktes i betygen. Lille John levde lite svajigt sedan pappa gått till sjöss och ersattes av ett antal nya pojkvänner till mamma tills moster Minnie tog hand om femåringen och gav honom en stadigare uppväxt. Det var väl bara Paul med sin musikaliske far och sin stadiga barnmorskemamma som hade en trygg solid barndom.

Så kom den där avgörande dagen på en tillställning vid församlingshemmet då tonåringarna John och Paul träffades, upptäckte att de stämde både musikaliskt och personligt och bollen hade börjat rulla. George fick komma med i bandet för han var Pauls kompis och Ringo för att han var en av de få lediga trummisarna.

Det kunde ha blivit vilket band som helst – hur många kompisgäng finns det inte som spelar ihop – men det råkade vara den optimala blandningen av energi, talang, fungerande kompisskap och lite tur för visst vad det en tillfällighet att skivaffärens ägare Brian Epstein blev nyfiken och hade kontakter med skivbolag i London.

När jag åker längs Penny Lane och förbi Strawberry fields på The Magical Mystery Tour i Liverpool som tar oss runt i Beatles tidiga fotspår tänker jag på var den nya konsellation som skall erövra världen finns idag. För överallt sitter ju tonåringar som omgivningen inte har högre förhoppningar om och jammar ihop och ännu inte anar vilken resa de givit sig in på. För de flesta blir det några trevliga år med musik och kompisar. Men för någon unik konstellation på någon av landets kulturskolor, studieförbund eller folkhögskolor kanske det blir samma Magical Mystery Tour som för the Beatles.

år 1898 reste 30-åriga Hedda Bergengren från Trelleborg mot en framtid som missionär för EFS i Chhindwara i mellersta Indien. Hon hade gripits av kallelsen att sprida Guds ord till fattiga hinduer. Hon gifte sig med missionären Carl Fredrik Lindroth och födde lilla Dagmar 1902. Det prövande klimatet gjorde att Dagmar som treåring flyttades hem till mormor i Ronneby. Kontakten med föräldrarna skedde fram till 1913 genom 1000 brev.

Den fiktiva dokumentären Missionsbrudar och lingon (Norlén & Slottner) av folkhögskollärare Birgitta Frostin grundar sig på brev från mormodern till hennes mor. Hon berättar om förfäder och förmödrar som blir en förklarande fond för den blivande missionären, besöker morfar Carl Fredriks kyrka och barnhem i Chhindwara och funderar över missionens roll, barns övergivenhet och tidigare generationers påverkan på barn och barnbarn. Tankarna smittar och läsaren får en utmanande resa i tidigare generationers livsvillkor och de egna förfädernas historia. Boken finns att köpa på Adlibris.se.

BIRGITTA TINGDAL

BIRGITTA TINGDAL

I början av den magiska mystiska resan han hade en tuff start, lille Richard där han bodde i

Kort om... 1900-talet, eurokrisen och hur skolan blev en marknad för de starka Eurokrisen Stefan de Vylder i eurokrisen skildrar nationalekonomen Stefan de Vylder vad som gick snett med EMU. Åtstramningsprogram skrivs ut av finansmarknaderna, EU-kommissionen och Internationella Valutafonden. I krisländerna börjar valet stå mellan medlemskap i EMU och bevarat folkstyre. (Ordfront)

30

Sveriges historia 1920-1965 nordstedt är nu framme vi 1900-talet i sin storsatsning Sveriges historia med historieprofessorn Dick Harrison som redaktör. Man är nu framme vid den sjätte delen som behandlar demokratins genombrott i Sverige, andra världskriget, rekordåren och välfärdssamhällets framväxt.

Barnexperimentet – en skola i fritt fall Per kornhall vi har fått en skola

där de med sämre resultat misslyckas i allt högre grad och de bästa är sämre än tidigare. Per Kornhall analyserar 20 år med kommunalisering, avskaffandet av Skolöverstyrelsen och omvandlingen från en skola för alla till en skolmarknad för de starka.

Dagbok från fattigsverige susanna alakoskis Oktober i fattigsverige är upplagd som en dagbok. Från 1 till 31 oktober 2011. Författaren tar oss med på resor och föreläsningar om sin genombrottsroman Svinalängorna. Ibland går resan från familjens hemort Gustavsberg in till Stockholm. Ibland till barndomsstaden Ystad, full av minnen, ibland till Göteborg och socialhögskolan, där hon som första medlem av sin släkt genomförde högre studier.

Dagboksformen ger stor frihet, t.ex. att besöka socialkontor och vårdinrättningar för att citera några korta journalanteckningar om Susannas och broderns utsatthet med en alkoholiserad far och en psykiskt störd mor. Eller att räkna ut kostnaderna för broderns 30-åriga missbruk innan han äntligen blir drogfri, eller citera andra författare, som upptäckt denna för de flesta okända värld. Om man undantar alla tiggare i gathörnen, som vi ser men väljer att inte se.

Boken är skriven på ett nyktert och sakligt språk. Men egentligen är hela boken ett enda stort klagoskri. Hur kan vi i vårt ”välfärdssamhälle” acceptera att så många ungar misshandlas. Hur kan vi underlåta att sätta in resurser, när våra socialarbetare och lärare vet var skon klämmer, var ungarna finns, hur litet det skulle kosta jämfört med inga åtgärder alls.Det här är inte bara en viktig dagbok av och för socialarbetare. Det är främst en nödvändig bok för oss alla som vill lära oss se bättre, och för alla de medborgare, som vill leva i ett anständigt land och vill göra något åt det.

BJÖRN HÖJER

TIDSKRIFTEN

retorik och slutledningskonst i senaste numret av Pedagogiskt Magasin intervjuas familjeterapeuten Jesper Juul. Jag googlade lite på honom, förstår att han är kontroversiell. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare. Han vill att vi överger skolplikten och istället förvandlar den till en rätt för barn att gå i skolan. Han tycker att skoldebatten handlar om fel saker, antalet undervisningstimmar i matematik eller språk. Det vi egentligen borde ägna oss åt är att utveckla lärarnas relationella kompetens, vår förmåga till meningsfull dialog med barn, föräldrar samt ledarskap. Vi måste bort från lydnadskulturen, det är den som förstört allt, en kultur som lett till massavhopp från sko-

lan, vuxna som missbrukar droger, stressade barn. Eleverna måste lära sig vara olydiga och kreativa och ta ansvar för sig själva. Se på den finska och tyska skolan, auktoritär och gammeldags, det är ingen tillfällighet att Tyskland och Finland är de länder i Europa där elever återvänt till sina gamla skolor och skjutit ned folk. Han gör en del sådana där kopplingar. Hans retorik och slutledningskonst är densamma som den man kan höra från Sverigedemokrater, fast åt andra hållet.

Men det är samma slag av förenklingar och slutledningskonst. Det är en bra intervju. Den borde läsas av många. Långsamt.

STaFFan myrbäcK

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

PERSONER

anders durvall, ansvarig för film- och TVproduktionsutbildningen vid Kalix folkhögskola har fått årets filmpris, Filmsparken.

Han får priset ”för att du entusiastiskt och osjälviskt tar dig an andra människors ambitioner och ser till att de får grundläggande kunskap inom denna krävande bransch,” skriver juryn i sin motivering. Priset består av en miniatyrspark och en summa på 30 000 kr

henrik nordvall är ny föreståndare för Mimer, det nationella programmet för folkbildningsforskning vid Linköpings universitet, som bland annat har i uppdrag att skapa och upprätthålla ett nätverk och dialog mellan forskare och folkbildare. Nordvall är doktorand i vuxnas lärande och aktuell i den nyutkomna antologin Bildning och demokrati : Nya vägar i det svenska folkbildningslandskapet (Carlssons förlag).

maria arnholm är ny jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister sedan Nyamko Sabuni avgick.

Som biträdande utbildningsminister har Maria Arnholm också ansvar för folkbildningsfrågorna.Hon har sedan augusti 2012 varit statssekreterare i Utbildningsdepartementet. Till skillnad från sin företrädare är Maria Arnholm uttalad feminist, ett ord som Nyamko Sabuni värjde sig mot.

31

S F H L - P O R T R ÄT T – I Landskrona har SFHL på Albins folkhögskola och Lärarförbundet uppvaktat kommunen och tagit upp frågan om vad vi kan göra med ungdomar men också äldre invandrare som kommit utanför och hur vi ska kunna nå och erbjuda kurser som passar dem.

”Skolledningarna borde föra en dialog om arbetstiden” – Någonstans uppfattar jag det som att vi har hamnat på kollisionskurs fast vi egentligen tycker samma sak, säger Jonny Nilsson, när vi talar om varför skolledningarna i Skåne bara säger upp arbetstidsavtalen utan att ha förberett eller påbörjat förhandlingar om ett nytt. staffan myrbäck det var inte meningen att Jonny

Nilsson skulle bli lärare överhuvudtaget men han gjorde som många andra, halkade in på det berömda bananskalet.

– Jag läste Civilingenjörsutbildningen i Lund. Efter tre år skulle jag vara pappaledig och i samma veva fick jag tips om ett lärarjobb på en grundskola, Dammhagskolan.

Jonny Nilsson var måttligt intresserad men gick ändå dit.

Väl där erbjöds han en ettårig

tjänst som lärare. Han upptäckte att han trivdes jättebra, så han läste in en lärarbehörighet.

Det är 14 år sen.

För sex år sedan, 2006, ville han pröva något nytt och det var då möjligheten med Albins folkhögskola, en av 17 folkhögskolor i Skåne, dök upp. Nu har han jobbat på skolan i sex år som lärare i matematik, naturkunskap och data.

Albins folkhögskola har haft en intensiv höst. Flyttat till nya och mer funktionella lokaler mitt i Landskrona, påbörjat den nya satsningen på att alla deltagare ska ha en iPad, vilket blivit en pedagogisk utmaning för lärarna. Man har fått en ny linje, Skrivarlinjen från Fridhem som har flyttat över till Albins.

Och i juni förra året sade skolledningen upp abetstidsavtalet.

Så det är ingen överdrift när Jonny Nilsson, ordförande i sfhls lokalavdelning, säger att förändringarna sätter press på

det fackliga arbetet.

– Vi för en diskussion om ett nytt avtal med med skolledningen och ska sätta oss under våren och börja utforma ett nytt arbetstidsavtal tillsammans. Det går inte snabbt men vi har i alla fall en process igång.

Jonny Nilsson sitter också i distriktsstyrelsen och får en viss inblick hur det ser ut på andra folkhögskolor, att man där säger upp arbetstidsavtalen utan att föra en diskussion om ett nytt.

– många skolledningar menar

att det räcker med det centrala avtalet men det gör det inte.

Det är jätteviktigt med ett lokalt arbetstidsavtal, annars vet man inte som anställd vilka arbetstider som förväntas av mig. Vi har så olika typer av verksamhet. Till exempel Albins globala linje där deltagarna är i Indien i två månader, hur ska ett arbetstidsavtal se ut för lärarna som ger dem rimlig tid till för- och efterarbete?

Det är tydligt att han tycker att skolledningarnas inställning till arbetstidsavtalen är beklaglig. De borde se sfhl som en samarbetspartner, inte en konkurrent. Han efterlyser att skolledningarna på folkhögskolorna i distriktet öppnar sig för en dialog med sfhl.

– Även om vi har olika roller tror jag att man kan hitta ett naturligt samarbete kring dessa frågor och diskutera dem öpppet, tydlig och rakt och skapa förutsättningar för ett arbetstidsavtal som är bra för såväl skolan, lärarna som deltagarna.v