MIN RESA: FARES FARES

»Varje roll kostar att göra«

Fares Fares har både ett namn och en utstrålning man inte glömmer. Från filmdebuten i Jalla! Jalla! har han gjort varje karaktär till sin egen. Nu är han bioaktuell med den kritikerhyllade Boy from Heaven. Men han gillar inte att intellektualisera skådespeleriet. Det ska bara göras – och inte snackas så mycket om.

text VICTOR JOHANSSON foto FREDRIK HJERLING

Ett starkt självförtroende – men därunder finns osäkerheter han inte vill kännas vid.

FARES FARES

FAMILJ: Hustrun Clara Hallencreutz Fares och två barn: Ziggy tre år och Tino ett och halvt år. FÖDD: Beirut. BOR: Stockholm. AKTUELL: Med filmen Boy from Heaven som har Sverigepremiär den 18 november och också är det svenska Oscarsbidraget i kategorin Bästa internationella film. Astoria, Stockholm. Det är tidig morgon och Fares Fares låter skeden löpa i kaffekoppen: han funderar över den självsäkerhet som kommit att prägla hans offentliga person. – Jag har nog mina demoner jag också, säger han. Jag föreställer mig att jag har ett starkt självförtroende, men det finns säkert osäkerheter som jag inte känns vid. Samtidigt tror jag inte på detta att man måste vara en lidande konstnär för att skapa.

Han funderar. – Det här arbetet ska intellektualiseras så mycket. Jag kan känna: gör det bara, snacka inte så mycket, jag är inte intresserad av hur det går till. Alla får ha sina ritualer, men man behöver inte skriva en roman om det.

DET ÄR EN inställning som gjort Fares Fares till en av Sveriges mest framgångsrika skådespelare. Han har tilldelades en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i The Nile Hilton Incident och medverkat överallt från Golden Globenprisade Chernobyl till HBOserien Westworld. Nu återvänder han till vita duken med Boy from Heaven: ett drama om en fiskarpojke som antas till ett religiöst universitet i Kairo och hamnar mitt i en politisk maktkamp. Regisserad av Tarik Saleh hade filmen världspremiär på Cannes filmfestival där den belönades med två priser: Prix du scénario för bästa manus samt prestigefulla Prix François Chalais. – Det var trafikkaos när jag skulle åka ner till filmfestivalen i Cannes, jag blev så försenad att jag kom fram när vår film redan hade börjat och pågått i 20 minuter. Så jag missade hela premiären och allt kändes mest onödigt, haha.

BOY FROM HEAVEN hyllades överallt från The Guardian till Hollywood Reporter och Le Monde kallade den för ”en filosofisk fabel”. Fares Fares spelar en livstrött säkerhetspolis som hamnar i en inre konflikt av plikt och moral. Filmen utspelas i

Egypten men är till en stor del inspelad i Turkiet. – Varje roll kostar på att göra, säger han. Min son var bara tre veckor gammal när jag åkte ner för att filma så han var det enda som jag hade i huvudet. Jag ville bara åka ner, göra ett bra jobb och sedan åka tillbaka hem så fort som möjligt. Den kostnaden går inte att ersätta med någonting. Det hela resulterade i ett pressat inspelningsschema. – Vissa dagar gick jag upp klockan tre på morgonen, satte mig i sminket i två timmar och arbetade sedan till klockan åtta på kvällen. Så jobbade jag sex dagar i veckan. Man sover liksom när man kan.

Fares Fares beskriver en process där rollkaraktären måste bli verklig till den grad att han själv glömmer bort vem han är.

»Jag tror inte på detta att man måste vara en lidande konstnär för att skapa.«

När inspelningen av Boy from Heaven startade var Fares Fares yngste son tre veckor gammal och Fares ville bara resa ner, göra ett bra jobb och åka hem så fort som möjligt.

När Fares Fares kom till Sverige och fick upp intresset för skådespeleriet var det till en början mycket för att få bekräftelse. Att vara duktig på någonting.

»Det är ju också en befrielse, att släppa allt och bli någon annan.«

– Jag måste lura även mig själv, inte bara publiken. I slutänden handlar skådespeleri om att ljuga: vi låtsas, allt som vi säger är en lögn. Jag måste komma till en punkt där jag bedrar mig själv, när jag nått dit är det inga problem att få andra att tro på det.

Hur gör du det?

– Man måste komma förbi punkten där man slutar skämmas och tycker det är pinsamt. Man måste lämna sitt eget medvetande. Det är ju också en befrielse, att släppa allt och bli någon annan.

FARES FARES FÖDDES i Beirut och växte upp i inbördeskrigets Libanon. 14 år gammal flydde familjen – efter fem misslyckade försök – till Sverige. År 1987 landade de i Örebro.

– Jag minns inget annat från Libanon än inbördeskriget. Det föddes med mig och pågick hela min barndom där. Det blev en del av vardagen: vi gick i skolan och åkte till stranden, levde vårt liv i de delarna av landet där vi kunde röra oss. När det hade gått tillräckligt lång tid utan bomber glömde man bort kriget. Sedan började det plötsligt skjutas igen och vi fick springa tillbaka ner i skyddsrummet.

Intresset för film fanns där tidigt. I vhs spelaren roterade action, kung fu och indiska dramer. Fares Fares satte upp skolpjäser i skolan och framme i Sverige sökte han sig till en teatergrupp i Örebro. – När jag började med skådespeleriet i Sverige handlade det om bekräftelse, att vara duktig på någonting. Jag var lite annorlunda eftersom jag kom från ett annat land och samtidigt var jag i tonåren och hade inte hittat hem i mig själv. På teatern fick man vara som man ville, där hittade jag hem.

ÅR 2000 DEBUTERADE hans lillebror Josef Fares med dramakomedin Jalla! Jalla!. Fares Fares spelade huvudrollen. Livet förändrades över en natt och snart följde en karriär med Hollywoodfilmer som Zero Dark Thirty och Safe House. – Jag är här på grund av Jalla! Jalla!. Det går inte sticka under stolen med att den filmen förändrade allt. Jag hade nog fortfarande hållit på med skådespeleriet, men jag hade inte varit på den plats där jag är i dag. Det gick så fort, över en vecka var jag

I en relation gäller det att hitta viljan att bejaka olik-Skådespeleri handlar om att heterna för att det ska bli låtsas och Fares Fares menar något. Vilket Eva säger att att han måste komma till en de båda är väldigt bra på.punkt där han bedrar sig själv.

DISKOGRAFI

40 år som artist, här är fem av Evas skivsläpp.

»När jag är borta från Sverige saknar jag ljuset, luften, ja, allting. Jag har aldrig velat bo någon annanstans.«

igenkänd överallt, det blev normalitet att folk kom fram på stan.

Vilken är den märkligaste platsen du blivit igenkänd?

– Det händer hela tiden. En gång var jag på krogen och det kom fram en kille som sade: ”Är det någon som sagt att du är sjukt lik killen från Jalla! Jalla!?” Jag svarade: ”Nej, är det sant?” då sade han: ”Det enda är att du har mycket större näsa, annars hade jag trott att det var du.” Sådant händer hela tiden, haha.

För Fares Fares – som talar flytande danska, engelska och arabiska – har de internationella rollerna blivit allt fler. Han förklarar att Sverige alltid kommer vara basen. – När jag är borta från Sverige saknar jag ljuset, luften, ja, allting. Det finns mycket att sakna med Sverige. Jag har aldrig velat bo någon annanstans. Mest gillar jag att nästan alla här har en vettig inställning till andra människor.

Finns det något du inte gillar?

– Det politiskt korrekta kan göra så att det inte blir någon riktig eftertanke, man står inte på egna ben med sin åsikt. Det kan bli för mycket PK i Sverige. Det märker jag framför allt i mitt jobb: ibland när man läser ett manus pratar och känner alla karaktärer likadant eftersom de har gått igenom ett slags tvätt. Vi måste våga berätta vad folk verkligen tänker och känner, annars är vi inte sanna mot verkligheten.

I DAG LEVER Fares Fares med hustrun Clara Hallencreutz och parets två barn i Vasastan i Stockholm. De gifte sig 2020 och fick sin andra son följande år. Hur har livet som pappa förändrat honom?

»Det här med att sörja sin ungdom känns som bortkastad tid.« »Jag har blivit mycket mer effektiv, man har ingen tid längre.«

Skulle han ta bort skådespeleriet tror Fares Fares att han skulle bli galen.

– Jag har blivit mycket mer effektiv. Man har ingen tid längre, men man får ändå mycket mer gjort. Du får superkrafter och behöver inte sova lika mycket. Samtidigt har min fru dragit ett stort lass hemma och det är jag otroligt tacksam för.

Närmast väntar Sverigepremiären av Boy from Heaven. Kan bekräftelsebehovet som skådespeleriet fyllde i tonåren någonsin fyllas? – Jag tror faktiskt inte det. Skulle man ta bort skådespeleriet helt tror jag att jag skulle bli galen. Jag vet inte hur jag skulle reagera om det inte fanns där.

Det låter som en identitet som du skapade – vem är du utan det?

– Ingen.

Han tystnar. – Vem är man utan sig själv? Jag är 50 år snart. Skulle jag ta bort den delen av mig själv finns ju ingenting kvar. Vem är jag då? •

Regissören Tarik Saleh och Fares Fares på filmfestivalen i Cannes.

FARES OM TARIK

Boy from Heaven är regisseras av den näre vännen Tarik Saleh. Han och Fares Fares har blivit ett slags kreativt filmteam och bland annat gjort filmen The Nile Hilton Incident tillsammans. ”Tarik är min bäste vän, men när det gäller det konstnärliga gör jag inte en vänlig tjänst, jag måste älska materialet ändå. Sedan har vi ju kontakt hela tiden så jag är med och utformar karaktären väldigt tidigt i processen. Han är också väldigt intelligent och begåvad som regissör.”