I KUPÉN: EMMA HAMBERG LINDROTH

»Osten fördjupar samtalen«

Författaren Emma Hamberg är aktuell med en ny kokbok fokuserad på fransk matinspiration. Och Emma tar mer än gärna tåget ner till Frankrike, med egen matsäck såklart!

text LINDA NEWNHAM foto ANNA-LENA AHLSTRÖM

I din förra roman Je m’appelle Agneta hyllade du medelåldern, varför är den så bra?

– Det pratas mycket om pensionen, men den här åldern är en okänd pärla. Jag är tillräckligt vuxen för att känna mig säker på mig själv, mina

EMMAS TÅGRESA

barn har flyttat hemifrån och jag har inte fått barnbarn än. I den glipan kan jag göra precis vad jag vill. Vi i medelåldern är som ett gäng ostron! Lite skrovliga på utsidan, men om man öppnar – en pärla! Det är bara riktigt vuxna ostron som har pärlor.

Nu är du aktuell med en matbok, berätta om uttrycket ”au pif” som finns med i titeln!

– Det är en attityd som min killes franska mamma tillämpade i köket. När folk sa ”gud så gott”, svarade hon ”äsch, jag gjorde bara lite au pif”. Alltså på en höft, på känn, det får bli lite som det blir. Jag önskar att vi alla kunde leva lite mer au pif.

Vilken är din franska favoriträtt?

– Det finns en rysligt enkel quick fix-bea som kan göras när du stekt din biff och lagt den åt sidan på en tallrik. Först finhackar du ett par schalottenlökar, steker i smör, häller på lite vinäger och ger det ett snabbt uppkok tillsammans med saften som biffen lämnat efter sig. Där har du såsen! Busenkelt och fasansfullt gott.

Men är inte det franska köket annars lite snobbigt och svårlagat? Du tar helst tåget till Frankrike, hur kommer det sig?

– När neuroser jobbar ihop med miljötänk blir valet enkelt. Jag är en flygrädd författare, som hellre sitter och har det ljuvligt på tåget i ett dygn än hoppar på ett plan. Det är också romantiskt att åka tåg, att se landskapet susa förbi medan man sitter där och läser sin bok.

Vad är det finaste med den franska matkulturen?

– Den fascinerar mig, för trots att fransmän sällan sportar, ofta röker, dricker vin och äter jädrigt mycket mat så lever de lika länge som oss duktiga svenskar. Nyckeln är att man umgås mer i Frankrike. En man sa till mig att osten är alla fransmäns terapeut. Osten gör att man sitter kvar vid bordet och fördjupar sina samtal. Om jag öppnar krog skulle det vara en fransk restaurang där man aldrig lämnar bordet.

Vad äter du helst när du är deppig?

– Mat som någon annan har lagat, så att jag får känna mig ompysslad, som pappas kålpudding. Den får mig alltid att må bättre.

Till sist, ditt bästa mattips!

– Nja, jag menar att det finns många stigar man kan gå och jag tar aldrig den krångliga stigen. I stället går jag mer mot det rejäla och enkla franska bondköket. Det krävs lite tid och tålamod, men är inte svårt.

EMMA HAMBERG LINDROTH

ÅLDER: 51 år. FAMILJ: Barnen Ditte och Nåmi, 23, och Saga, 19, samt kärleken Patrick. GÖR: Författare. AKTUELL: Med matboken Au pif – franska recept och små berättelser. (Piratförlaget).

– Generellt tycker jag att man ska brassa på och bjuda folk så ofta man kan. Vi vet att ensamhet är farligare än mycket smör i maten. Så öppna dörren till ditt hem, och jobba emot båda din egen och andras ensamhet. •

1 eller 2 klass? ”2 klass. Jag är en ganska liten människa som sitter skönt i ett mindre säte.”

Lugn kupé, eller vanlig?

”Vanlig! Jag är en alldeles för babblig person som gärna sitter i full kakofoni.”

Alltid med på tåget?

”Laddare!”

Handlar i bistron?

”Jag tar med mig egen matsäck och små godsaker, men går dit och köper kaffe, te, vatten och kanske en yoghurt.”

Sysselsättning på tåget?

”Att få åka på en lång resa och inse att jag har en hel tv-serie framför mig är fullkomligt ljuvligt.”