Kungl. Patriotiska Sällskapets årsberättelse 2022 (The Royal Patriotic Society's Annual Report 2022)

Årsberättelse 2022

Årsberättelse 2022

Innehåll

Förord 3

Ett sällskap för det allmänna bästa 4

Bo Lindberg: Patriot, patriotism – en begreppshistoria 6

Mauricio Rojas tal vid Sällskapets årshögtid: Patriotism och integration 9

Sällskapets medaljutdelningar 15

Medaljarbetet under året 16

Årshögtiden 2022 17

2022 års Näringslivsmedaljer 19

Medalj för betydande gärning till Ärkebiskop Dioscoros Benyamin Atas 24

Kulturarvsmedaljer 2022 25

Hantverkarna Stockholm delade ut hantverksmedaljer 28

Riksförbundet Svensk Trädgård delade ut trädgårdsmedaljer 30

Medaljer som löses ut 32

Belöningsmedaljer i historia och nutid 34

stiftelsen fredrik björns donationsfond 37

Fredrik Björn och hans donation 38

Årets bidragsverksamhet 39

Nöjd med allt som livet gett – ett samtal

med stipendiaten Mariann Westberg 40

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets understödsfond 43

Bidrag år 2022 – Sociala ändamål 44

Bidrag år 2022 – Vetenskap och kultur 49

Sällskapets ledamöter 61

Sven Fritz: Ledamoten Johan Liljencrants – Sveriges förste finansminister 62

De som kommit 65

De som gått 66

Förvaltningsutskottets ledamöter 2022 68

Kungl. Patriotiska Sällskapets ledamöter 2022 69

året i siffror 75

Kungl. Patriotiska Sällskapet 76

Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond 76

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond 77

Kungl. Patriotiska Sällskapets Pensionsstiftelse 77

Kungl. Patriotiska Sällskapets och dess stiftelsers revisorer 77

Fotokällor 78

Kontaktuppgifter 79

Förord

Iett gammalt Sällskap av vårt slag kan man inte låta bli att fundera över begreppet tid, tiden som ett kvarlämnat avtryck i en period av förändring, tiden som en cyklisk företeelse, tiden som något förutsägbart eller tiden som ett okänt, oförutsägbart fenomen.

Till historiens bedrägliga effekter hör två föreställningar: dels uppfattningen att vi själva upplever de mest dramatiska tiderna, dels också svårigheten att tolka innebörden i omvälvande historiska skiften. Det stod vårt sällskap inför under de dramatiska dagarna i Paris 1789 likaväl som inför murarnas fall för dryga 30 år sedan samt under den farsot som drabbade oss för ett par år sedan. Men verksamheten har ändå gått vidare med stor kontinuitet utan andra större förändringar än dem som följt av samhällets utveckling från bondesamhälle till urbaniserat industriland med en annan demografisk struktur.

Självklart fördunklas vår tid av Rysslands angrepp mot Ukraina. Vi har inte särskilt ofta blandat oss i internationella insatser, men det finns undantag. Under Vinterkriget 1939/40 bidrog Sällskapet till insamlingarna till Finlands hjälp. Många innehavare av guldmedaljer skänkte sina medaljer till insamlingen, och Sällskapet beslöt då att dessa skulle få nya medaljer av brons med inskriften »Guldet till Finland 1940«. 1944 bidrog Sällskapet till norska flyktinghjälpen. Till vårt engagemang hör nu även medlen till Rädda Barnens verksamhet i Ukraina, medverkan till initiativ till att rädda ukrainskt kulturarv samt stödet till invånarna i Gammalsvenskby, den by vid floden Dnipr som vårt förvaltningsutskott besökte år 2012.

Begreppen patriot och patriotism är förstås ledstjärnor för oss och för våra europeiska systersällskap

med liknande bakgrund i 1700-talets upplysningstid. Vi kan här fördjupa oss i idéhistorikern Bo Lindbergs teckning av begreppet i historiska sammanhang samt ekonomhistorikern Mauricio Rojas analys av patriotismen i vårt nutida samhälle.

En framstående man bland de första ledamöterna av vårt sällskap var Johan Liljencrants. Han valdes in 1771, blev ordförande i två omgångar samt ledamot av förvaltningsutskottet i flera år. Han är känd som Gustav III:s finansminister och verkade i tidens anda för religionsfrihet samt öppenhet i handel och näringsidkande. Ekonomhistorikern Sven Fritz tecknar här hans insatser och bidrar på det sättet till synen på vår roll i historien.

Utdelande av medaljer och hedersbelöningar har från första början haft en framträdande plats i vårt arbete. Synliggörandet av insatser som är av betydelse för enskilda eller samhälle har kommit i ny och positiv belysning genom beslutet av Sveriges riksdag att återuppta utdelandet av ordnar som offentligt belöningsmedel även för svenska medborgare. Detta har beretts i en parlamentarisk kommitté under ledning av vår ledamot Björn von Sydow. I föregående årsredovisning informerade han om det arbete som nu har lett fram till ett nytt offentligt belöningssystem från och med den 1 februari 2023.

I vanlig ordning redogör vi för bidragen från våra stiftelser. Vi gläder oss åt nya ledamöter och uppmärksammar dem som har gått ur tiden. För att återkoppla till begreppet tid vill vi även ägna en tanke åt dem som verkar för kontinuiteten i vårt arbete, kansliet, förvaltningsutskottet, Sällskapets ledamöter.

Erik Norberg Kjell Blückert Ordförande Ständig sekreterare

Ett sällskap för det allmänna bästa

Kungl. Patriotiska Sällskapet är sedan över 250 år en samlingspunkt för personer med engagemang i näringsliv, statsförvaltning, vetenskap och kultur. Det grundades 1766 som ett medborgarinitiativ. År 1772 utfärdades kunglig stadfästelse av Sällskapets grundregler av Gustav III.

Sällskapet skulle ägna sig åt att modernisera jordbruket, dåtidens huvudsakliga näringsliv, och att skapa incitament för små industrier som kunde ta hand om lantbruksprodukterna. Det skulle även belöna, stödja och utveckla Sverige genom bidrag, hedersbevis och utmärkelser.

»En patriot är en människa som verkar för det allmänna bästa och inte bara för egen vinning.« Så förtydligar vi vår vision. För att förverkliga denna vision arbetar vi tillsammans – i ett sällskap.

I dag har Sällskapet 279 ledamöter som representerar de intresseområden som är Sällskapets, det leds av ett förvaltningsutskott och har ett kansli för sin administration. Sällskapet förvaltar fonder värda cirka 750 miljoner kronor och delar årligen ut cirka

15 miljoner kronor i bidrag till spridande och popularisering av forskningsresultat och till sociala ändamål genom de två självständiga fonderna Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond och Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond. Den senare är en till Sällskapet anknuten stiftelse.

Kungl. Patriotiska Sällskapets utdelning av hedersbelöningar bygger på traditioner från frihetstiden. År 1802 fick Sällskapet Kungl. Maj:ts tillstånd att dela ut medaljer avsedda att bäras. Sällskapet beslöt att medaljerna skulle bäras i ett band till hälften halmgult och till hälften gräsgrönt, en symbolisk erinran om Sällskapets intresse för jordbrukets utveckling.

Sällskapet premierar alltjämt förtjänstfulla insatser i arbets-, närings- och kulturliv genom att dela ut en rad olika belöningsmedaljer och andra hedersbevis såsom klockor och armband. Några exempel på dessa medaljer är Näringslivsmedaljen som årligen uppmärksammar nydanande insatser i näringslivet, Fostrargärningsmedaljen som lyfter fram personer som gjort insatser för att befrämja lärprocesser på olika sätt, Kulturarvsmedaljen som premierar arbetsinsatser för att bevara, utveckla och tillgängliggöra det svenska kulturarvet. Med Medaljen för uppskattad arbetsinsats belönas insatser i arbetslivet utöver det vanliga i företag, organisationer, kommuner och landsting.

Kungl. Patriotiska Sällskapets innehållsrika emblem visar 1700-talets kunskapsiver och entusiasm inför Sällskapets breda samhällsnytta. I mitten syns Sällskapets krönta sköld med ängeln som blåser på glöden och håller näringarnas eld brinnande. Skölden omges bland annat av merkuriestav, packbal, ankare, svenskflaggat handelsfartyg, nyttiga redskap som bok, spade, slägga, vävsked och skyttel.

ÅRET I KORTHET

Antal ledamöter 279

105 kvinnor 174

män

Samlat kapital

743 mkr

Utdelade hedersgåvor 111

72 medaljer

23 armband

16 klockor

Understödsfonden

SOCIALA

● Antal beviljade anslag 68

● Summa beviljade belopp

2,6 mkr

Understödsfonden

VETENSKAP OCH KULTUR

● Antal beviljade anslag 165

● Summa beviljade belopp

4,5 mkr

FREDRIK BJÖRNS

Donationsfond

● Antal beviljade anslag 248

● Summa beviljade belopp

6,5 mkr

Patriot, patriotism – en begreppshistoria

Bo Lindberg

Ords betydelser förändras över tid. Begreppshistoria

är därför en etablerad metod i humanistisk forskning. I den nyligen utgivna antologin Svenska begreppshistorier – från antropocen till åsiktskorridor (Fri Tanke Förlag 2022) utreds en lång rad centrala begrepp i det svenska språket, däribland patriotism som i grund och botten handlar om att göra solidariska uppoffringar för landet och sätta livet på spel, att bejaka sin svenska identitet och vara stolt över den. Men patriotism kan också förknippas med olika överdrivna former av nationalism. Här har vi glädjen att återge idéhistorikern Bo Lindbergs uppsats.

Patriot är avlett av det grekiska ordet patriótes som under antiken bara betydde landsman och avsåg orten eller landet där man hörde hemma utan bibetydelsen av hängiven lojalitet. Ordet finns i svenskan sedan början av 1600-talet. Patriotism skall ha myntats av engelsmannen Lord Bolingbroke 1726; SAOB:s första belägg är från 1758.

I svenska texter från 1600-talet kan den ursprungliga betydelsen landsman leva kvar i ordet patriot, men den överlagras av den värdeladdade associationen till engagemang för fäderneslandet, på latin patria . Det ordet är besläktat med patriot och anger entydigt den lojalitet med överheten som blev den normala innebörden av patriot under den tidigmoderna perioden. Formuleringar i svenska 1600-talstexter som »trogne undersåtar och patrioter«, »fäderneslandets rättsinnige patrioter« och »goda patrioter, staten väl affectionerade« förekommer. Ordet hade en emotionell laddning; det suggererade en medfödd kärlek till fäderneslandet och samtidigt ett krav på uppoffringar.

Kriget i Ukraina och Sveriges anslutning till Nato ger begreppet patriotism ny aktualitet

Axel Oxenstierna framhöll upprepade gånger för sina ståndsbröder att en god patriot måste bortse från privata olägenheter för att med liv och blod skydda fäderneslandet från skada. Under stormaktstiden associerade patriotismen till krigiska bedrifter. Den kopplingen försvagades under den militärt mindre framgångsrika frihetstiden, då man också kunde prisa »saktmodiga patrioter som satte lugnet högre än vapengnyet«. Kungliga Patriotiska Sällskapet, som fick sina stadgar 1766, hade hushållningen som sin främsta angelägenhet. Vid det laget hade patriotismen börjat förknippas med medborgarbegreppet som upplevde en första högkonjunktur i slutet av frihetstiden. Däri låg en republikansk tendens som dock hölls tillbaka i Sverige, där Gustav III efter sin statskupp 1772 kunde hålla den patriotiska dygden kvar inom ramen för sin upplysta monarki.

Bland upplysningsfilosoferna ute i Europa fick patriotismen däremot en tydlig republikansk accent. Sann patriotism kunde förväntas endast hos fria medborgare som levde under rättvisa lagar lika för alla.

Bo Lindberg, professor em. i idéhistoria vid Göteborgs universitet.

Det primära för patrioten var inte den emotionella bundenheten till fosterjorden utan till den politiska ordningen: lagarna och konstitutionen som garanterade en frihet och jämlikhet som medborgarna var beredda att försvara.

Denna tydning finns också i svenska texter men i Nordamerika och Frankrike blev patriotismen revolutionär. I nordamerikanernas befrielse från engelsmännen förhöjdes den av att den inte bara gällde politisk frihet utan också handlade om nationellt oberoende. I Frankrike blev den efter 1789 en del av den revolutionära ideologin. Eftersom detta slags patriotism inte utgick från affektionen för det land där man var född utan låg i entusiasmen för ett politiskt ideal som borde vara giltigt för hela mänskligheten, kunde patriotismen förklaras vara universell. I sin radikala variant kunde den slå över i kosmopolitism. Det var den gamla stoiska idén att hela världen är fädernesland för den vise, som sekulariserades till ett politiskt ideal.

I denna generaliserade form kunde patriotism bli ett argument för att sprida revolutionen till andra länder, om nödvändigt med våld. Men det var en orealistisk paradox. I praktiken gällde patriotismen alltid det egna landet och den egna staten. Napoleons invasion av Tyskland 1806 väckte en tysk patriotism som var motsatsen till kosmopolitism. Filosoferna stödde den. Endast tyskar kunde vara patrioter, menade Johann Gottlieb Fichte, i kraft av den överlägsna bildning de besatt. I fortsättningen blev, i alla länder, patriotismen till mer eller mindre anspråksfull nationalism. Det svenska ordet fosterländskhet, som uppträder i början av 1800-talet, uttrycker en mer innerlig variant av det patriotiska sentimentet.

Naturligen har patriotismen intensifierats i de nationer som fört krig, där döden är den yttersta patriotiska handlingen. Romarskalden Horatius’ versrad »Det är ljuvt och hedersamt att dö för fosterlandet« (Dulce et decorum est pro patria mori) är den emblematiska formuleringen av denna heroism. Den krigiska patriotismen riskerar att sätta det egna landets

I den nyligen utgivna antologin Svenska begreppshistorier – från antropocen till åsiktskorridor (Fri Tanke Förlag 2022) utreds en lång rad centrala begrepp i det svenska språket.

framgång över moralen. »Right or wrong, my country« är ett ofta citerat yttrande av en amerikansk sjömilitär från 1816. I fredstid skall patriotismen yttra sig i att man underordnar sitt privata intresse under det gemensamma och strävar efter att vara en nyttig samhällsmedlem. »Ask not what your country can do for you, ask what you can do for your country«, är en sentens av president J.F. Kennedy (1961) som uttrycker en klassisk amerikansk medborgarpatriotism. USA är det land, åtminstone i Västvärlden, där patriotiska ide -

al stått sig bäst, även efter andra världskriget. I Tyskland har man, med tanke på Nazitysklands förbrytelser i den perverterade patriotismens namn, lanserat en Verfassungspatriotismus , som skall ersätta den etniskt och territoriellt grundade lojaliteten med staten med medborgerlig tillit till och lojalitet med demokratin och författningen. Ytterligare en variant av patriotismen, mer emotionellt laddad än den defensiva författningspatriotismen, har kommit till uttryck i Fidel Castros paroll patria o muerte , fosterlandet eller döden. Den myntades på Cuba och har anammats av revolutionära rörelser på den sydamerikanska kontinenten. Också i Ryssland, både före och efter Sovjetunionens fall, är patriotism ett centralt värde i den statliga opinionsbildningen och är så alltjämt.

I Sverige har anledningar till krigisk patriotism i stort sett saknats på grund av den långa fred landet åtnjutit. Fosterländsk retorik var dock vanlig fram till efterkrigstiden vilket kan avläsas i Litteraturbankens och Språkbankens dokumentation av orden patriot och patriotism. Där redovisas också kritiska kommentarer till fenomenet, till exempel av Gustaf af Geijerstam, August Strindberg och Werner Aspenström. Av Språkbanken framgår också att patriotismen under de senaste decennierna blivit mer frekvent diskuterad i press och sociala medier. Här finns åtskilliga negativa kommentarer om punschpatriotism, knutpatriotism, extrem patriotism, rent larvig patriotism. Men det görs också ansträngningar att skilja ut patriotismen från nazism, rasism och totalitär ideologi. Det förekommer även explicita bejakanden av patriotismen. Meningsyttringarna är rimligtvis uttryck för den osäkerhet om nationsidentiteten som invandringen har förorsakat.

Det skall dock noteras att begreppsinnehållet i orden patriot och patriotism förändrats. Det gäller inte

längre att göra solidariska uppoffringar för landet i solidaritet med dess författning och lagar, inte heller att vara beredd att sätta livet på spel. I stället handlar patriotismen om att bejaka sin svenska identitet och vara tillfreds eller till och med, ja stolt över den, utan att man går in på vilka uppoffringar detta skulle kunna innebära. Ett mer adekvat ord för detta än det historiskt tyngda patriotism är nationalkänsla .

Samtidigt är det påfallande att Sverige i den politiska debatten ofta framställs som ett föredöme för världen i kraft av sin modernitet, sin miljöpolitik, sitt klimatmedvetande och sin flyktingpolitik. Sverige är en humanitär stormakt, heter det, och det är underförstått att världen borde ta efter det svenska exemplet. Ordet patriotism används inte om denna självbild. Men det vore möjligt att kalla den så, och då med hänsyftning på den kosmopolitiska patriotism som skymtade i slutet av 1700-talet.

Å andra sidan har utvecklingen den allra senaste tiden, med krig i Ukraina och Sveriges anslutning till Nato, givit den gängse nationella konnotationen av begreppet patriotism ny aktualitet, tills vidare dock utan att själva ordet blivit mer frekvent.

referenser

»Patriotismus« i Historisches Wörterbuch der Philosophie Bd 7 (1989).

Koselleck, Reinhardt: »Patriotismus. Gründe und Grenzen eines Neuzeitlichen Begriffs«, i dens. Begriffsgeschichten. Studien zur Pragmatik der politschen und sozialen Sprache (2006).

Lindberg, Bo: Den antika skevheten. Politiska ord och begrepp i det tidigmoderna Sverige. (2006).

Litteraturbanken

Språkbanken

Patriotism och integration

Mauricio Rojas anförande vid Sällskapets årshögtid

Sveriges med all sannolikhet viktigaste men också svåraste utmaning är att övervinna det utanförskap som splittrar vårt land och i stället bygga upp en nationell gemenskap, där alla dess barn kan känna sig välkomna och delaktiga.

Vi har fortfarande påskkravallernas skakande bilder i färskt minne. Den vrede som då kom till uttryck i det besinningslösa och oförlåtliga våldet mot polisen var varken en blixt från klar himmel eller produkt av en momentan sinnesrubbning inför en provokatörs frånstötande handlingar. Det var varken obegripligt eller oväntat. Tvärtom.

Under årtionden har vi sett hur det växer bostadsområden vars liv nästan helt präglas av socioekonomiska villkor, som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt. Det är områden där utanförskapet har blivit det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet, som grundar sig på en stark känsla av att bli utstött och inte tillhöra gemenskapen i övrigt.

Högt bidragsberoende, skolmisslyckande, parallella samhällsstrukturer, religiös extremism, hedersförtryck och synlig brottslighet präglar livet i de flesta av dessa områden. Enligt Polisens senaste beräkningar befolkas dessa utsatta områden av mer än en halv miljon människor, de allra flesta med rötter i Mellanöstern och Afrika.

Det ger upphov till betydande kulturskillnader mellan dem som lever i utanförskap och majoritetsbefolkningen, som på ett mycket väsentligt sätt fördjupar och förstärker det socioekonomiska utanförskapet. Denna kombination av sociala och kulturella faktorer skapar chockerande och för de flesta helt främmande reaktionsmönster av den typ som vi nyligen kunde åskåda.

Men det är viktigt att inte missförstå situationen. Det är lätt att vilseledas av skriket »Allahu akbar!« Men i grunden handlar det inte om Koranen, profeten eller en dansk provokatör som bränner muslimernas heliga skrift. I grund och botten handlar det inte om religion och inte ens om koranbränningen.

Det handlar om makt, makten över det andra Sverige, utanförskapets Sverige. Men det handlar också om gemenskap, om behovet att tillhöra och, för att säga det med Hjalmar Söderbergs berömda ord, att bli »älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad«.

Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, riksdagsledamot.

Utanförskapsområden talar vi om, men allt utanförskap inbegriper ett innanförskap, ty utan en gemenskap kan livet bli outhärdligt. För ett trettiotal år sedan besökte jag Rosengård och såg en linje som fanns under Rosengårdsviadukten. På ena sidan stod skrivet »Här slutar Sverige«, på den andra »Här börjar Rosengård«. På den tiden var det inte många som insåg allvaret i det som kunde framstå som några busungars stim och stoj. Nu vet vi bättre.

Somliga tror att det handlar om importerade problem, sådana som inte fanns när Sverige var »pursvenskt«. Det skulle handla om främmande element som kontaminerar den svenska samhällskroppen. Det kan tyckas träffande, men det resonemanget skymmer det mest väsentliga: att Rinkeby, Rosengård, Hammarkullen, Vivalla, Navestad eller Skäggetorp inte bara finns i Sverige, utan är en produkt av Sverige.

Och om det är så, då finns det hopp. Ty det vi danade kan vi också omdana. Inte med mer av det vi hittills har gjort givetvis. Man behöver inte vara en Albert Einstein för att begripa att det är galenskap att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

I ett större perspektiv är påskhändelserna en del av en mycket bredare process, nämligen den omfattande invandring som så grundligt har förändrat Sveriges etniska sammansättning under de senaste årtiondena. På några decennier har landets etniska homogenitet förpassats till historien. Ett av Sveriges mest karakteristiska drag som nation hör idag till det förflutna.

Inget land kan gå igenom en så omvälvande förändring utan svåra anpassningsproblem och, oftast, smärtsamma konflikter. Att många i Sverige har trott något annat talar om en märklig aningslöshet, som har kostat oss dyrt.

Det är en förändring vars långsiktiga betydelse bara kan jämföras med omvälvande transformationer, som upplösningen av det gamla bondesamhället och övergången till ett urbaniserat industrisamhälle. Det klarade Sverige utan att dras in i den typ av förödande

klasskonflikter som var så vanliga och så våldsamma på många andra ställen. Det var en stor bedrift som ger oss viktiga lärdomar nu, när vi står inför en utmaning av samma dignitet.

Det handlade då om att skapa drägliga levnadsvillkor för de nya arbetande klasserna som befolkade våra snabbt växande städer. Men det handlade också om att bli delaktiga i samhällsutvecklingen, något som uppnåddes genom folkrörelsernas mäktiga mobilisering och demokratiseringsprocessen.

I september 1921 hölls det första andrakammarsvalet med allmän rösträtt. Det var ett historiskt ögonblick som möjliggjorde en fortsättning på landets exceptionellt fredliga historia. Men i dessa dagar hände också någonting annat av största betydelsen för framtiden. En fortfarande ung men redan då framträdande socialdemokratisk ledare vid namn Per Albin Hansson höll ett tal inför de runt femtusen åhörare som hade samlats vid Stortorget i gamla stan.

I slutet av det som Per Albin Hanssons främste levnadstecknare, Anders Isaksson, har kallat »ett tämligen ordinärt Per Albin-tal”, gjorde han två viktiga och nydanande inlägg. Det första var att likna det framtida Sverige han drömde om vid ett hem, »ett gott hem för alla svenskar”, skulle han säga i denna ljumma septemberkväll, där det inte finns »styvbarn eller kelbarn”. Det andra, i detta tal som avlutades med ett oväntat »leve fosterlandet!”, var att påpeka att »den största fosterländska gärningen är att så ordna vårt land att alla känna sig där ha ett hem”.

Så var det 1921 och så är det hundra år senare, i detta vårt Sverige som inte längre känns som ett gemensamt och gott hem av alla sina barn. På slutet av 1920-talet utvecklade Per Albin Hansson sina tankar vidare och formulerade den metafor som blev det moderna Sveriges samlande lösenord: Folkhemmet. Metaforens stora styrka var dess inkluderande budskap. I motsats till klasskampens splittrande retorik utformade den tidens socialdemokrater ett projekt med förmåga att ena nationen kring en framtidsvision med

plats för alla de som ville vara med och bidra till dess förverkligande.

Det var ett politiskt projekt som förkroppsligade en i den svenska historien djupt liggande önskan om gemenskap och samförstånd. Det stod för det moderna, men vilade på ett urberg av traditioner och nedärvda förhållningssätt. Det var denna kontinuitet i förändringen, att kunna fläta samman historiens arv och framtidens löfte, som var den yttersta hemligheten bakom socialdemokratins styrka och särställning i svensk politik.

Nu lever vi i en ny tid av omtumlande förändringar, men saknar framtidens vägvisare och samlande lösenord, ett politiskt projekt, som skulle kunna stå för en förnyelse som kombinerar det gamla med det nya, som bejakar den mångfald som Sverige rymmer idag utan att förråda dess historia, en inkluderande patriotism som kan leda oss mot en gemensam framtid. För att röra oss i den riktningen måste vi göra upp med två integrationspolitiska återvändsgränder, nämligen assimilationspolitiken och multikulturalismen.

Assimilationspolitiken bygger på ett nostalgiskt et-

Mauricio Rojas talade vid årshögtiden 2022.

nonationalistiskt synsätt och dess idealsamhälle är det etniskt homogena Sverige som fanns på Per Albin Hanssons tid. Det handlar om en genuint reaktionär strävan, som frontalt kolliderar inte bara med Sveriges nuvarande mångfald, utan också med en allt öppnare och mer globaliserad värld.

Multikulturalismen å sin sida bygger på en utopisk syn på ett mångkulturellt samhälle, där inga grundläggande konflikter uppstår mellan olika värdesystem och kulturer. I ett sådant perspektiv uppfattas alla kulturella yttringar som likvärdiga och berikande. En sådan föreställning inspirerade den invandrarpolitik och sedermera integrationspolitik som Sverige antog i mitten av 1970-talet. Den kulturella valfriheten blev nyckelbegreppet i denna politik. Inga preciseringar gjordes och inga eventuella värdekonflikter antyddes. Det reflekterades inte ens över den uppenbara konflikten som kan uppstå mellan kulturella traditioner förankrade i förmoderna samhällssystem, där hederskulturen samt klanväldet dominerar, och det sekulariserade, jämställda och demokratiska samhällets värdegemenskap.

Resultatet har varit framväxten av öar av gruppförtryck och en destruktiv identitetspolitik, som förnekar det mest självklara, att det är bara det svenska kulturarvet och språket som kan ge oss ett gemensamt fundament att bygga mångfalden på.

Vi vet att integration handlar om jobb, kampen mot parallellsamhällen, skolor som fungerar, goda möjligheter att lära sig svenska och nolltolerans mot diskriminering. Men integration handlar också om hur ett land som alla barn kan älska kan byggas, ett samhälle med stor mångfald, men även med en stark gemensam grund, ett pluralistiskt samhälle som är något mer än en ansamling främlingar som råkar bo på samma plats och förenas av ett gemensamt pass.

Denna samlande vision, detta tilltalande framtidsprojekt har vi saknat och utan det tenderar våra konkreta integrationsinsatser att bli osammanhängande och inte sällan kontraproduktiva.

Detta framtidsprojekt kallar jag liberal patriotism och är motsatsen till både den inskränkta etnonationalismen och den splittrande multikulturalismen. Det lyfter fram betydelsen av kärleken för och lojaliteten med det land som vi delar med varandra. Dess historia, kulturarv och språk är det naturliga fundamentet för att bygga upp ett mångfaldssamhälle, som i respekten för individens integritet och frihet ser mångfaldens oförhandlingsbara röda linjer.

Detta perspektiv borde genomsyra skolans undervisningsplaner och Svenska för invandrare, styra alla våra integrationsinsatser från första dagen i Sverige och villkora det bistånd som samhället ger till föreningslivet. All separatism baserad på etnicitet, religion eller hudfärg måste bestämt bekämpas. Parallella maktstrukturer ska under inga omständigheter tolereras. Rätten till ett liv i frihet måste alltid gå före kulturtraditioner och grupplojaliteter.

Detta är den liberala vägen mot ett land som blickar framåt, men inte glömmer sin historia, som bejakar mångfalden, men tydligt markerar mångfaldens gränser och gemensamma grund, som vill inkludera alla dess barn och inte splittras i en mängd oförenliga kollektiva identiteter.

Jag är givetvis fullt medveten om att ordet patriotism liksom den svenska flaggan och även Per Albin Hanssons folkhemsmetafor och fosterländska appell har missbrukats av främlingsfientliga nationalistiska grupper. Somliga har därför trott att vi inte ska använda oss av begrepp som patriotism, vifta med den svenska flaggan, hänvisa till Per Albin Hansson eller över huvud taget visa stolthet över landets historiska arv och kulturella identitet.

Jag är övertygad om att ett sådant förhållningssätt

är förödande i längden. Det handlar om alldeles för viktiga saker för att bli lämnade åt dem som kommer att använda dessa viktiga symboler och referenspunkter på ett förkastligt sätt.

Det var det som Per Albin Hansson så väl förstod för hundra år sedan, när han utmanade sina förvånade

åhörare på Stortorget att, som han sa vid det tillfället, »enas i ett rungande fyrfaldigt hurra« för fosterlandet.

Kampen för ett öppet och tolerant Sverige är också kampen för en inkluderande patriotism, som inte på något sätt får förväxlas med den aggressiva och exkluderande nationalismen. Skillnaden dem emellan är avgrundsdjup, såsom det exemplifieras i våra dagar av ukrainarnas patriotiska motstånd mot den aggressiva och hänsynslösa nationalismen som förkunnas av de ryska makthavarna.

För att med all tydlighet markera skillnaden mellan den goda patriotismen och den förkastliga nationalismen vill jag citera några ord ur Mario Vargas Llosas nobelföreläsning från 2010:

Man får inte förväxla den fördomsfulla nationalismen och dess motvilja mot ’den andre’, som alltid har varit ett frö till våld, med patriotismen som är en sund och generös tillgivenhet för det land där man såg dagens ljus, där ens förfäder levde och ens första drömmar tog form, ett välbekant landskap av platser, anhöriga och händelser som blir till hållpunkter för minnet och sköldar mot ensamheten.

Vi som föddes någon annanstans, vi som inte såg dagens ljus vid Nordens vidder, vi som kanske längtar till fjärran stenar där barn vi lekt, vi kan också älska götarnas och svearnas gamla land, och vi behöver det, eftersom vi törstar efter gemenskap och tillhörighet.

Jag vill avrunda denna text med en referens till en berömd lundensare. För dryg två hundra år sedan, efter den traumatiska förlusten av rikets östra halva, utmanade Esaias Tegnér svenskarna »att inom Sveriges gräns erövra Finland åter«.

Vårt Finland heter idag Rosengård, Rinkeby, Skäggetorp, Vivalla, Navestad och Hammarkullen. Det måste vi erövra med en inbjudande och generös patriotism, som är lika bestämd vad gäller att öppna samhällets dörrar, som att bekämpa all separatism och försvara de frihetliga och demokratiska framstegen som vi är stolta över.

Detta anförande hölls vid Sällskapets årshögtid 2022 och publicerades på nationaldagen i Svenska Dagbladet.

H.K.H. Prins Carl Philip gratulerar årshögtidens medaljörer efter utdelningen.

SÄLLSKAPETS MEDALJUTDELNINGAR

Kungl. Patriotiska Sällskapet delar ut egna medaljer och hedersbevis. Dessutom kan företag, organisationer eller enskilda personer ansöka om medaljer och övriga hedersbevis för exempelvis uppskattad arbetsinsats eller betydande gärning för sina anställda eller någon annan.

Sällskapet har delat ut medaljer och hedersbevis i över 250 år.

Medaljarbetet under året

På följande sidor presenteras årets utdelade belöningar. Totalt har 111 utmärkelser beviljats under 2022 (2021: 177, 2020: 115, 2019: 135).

Äntligen har utdelandet av medaljer och andra hedersgåvor alltmer kunnat återgå till sina festliga ceremonier. Glada tillrop når regelbundet kansliet från medaljmottagare runt om i Sverige. Likaledes har det varit glädjande för Sällskapet och dess ledamöter att återigen kunna genomföra årshögtiden med utdelning av medaljer på Riddarhuset för första gången sedan 2019.

En mindre medaljutställning arrangerades vid årshögtiden med svensk samtida medaljkonst. Konstverken har representerat Sverige i både Japan och Balti-

kum. Sällskapet har under året även deltagit i Riddarhusets utställning Adeln och entreprenörskap.

Sammantaget känns medaljarbetet fortfarande livskraftigt även om det höga guldpriset fortsätter att skapa huvudbry för medaljbranschen.

Hans von Stockenström, ledamot av Sällskapets förvaltningsutskott, tilldelades vid sammanträdet den 10 mars 2022 Medalj för betydande gärning i första storleken. Han invaldes i Sällskapet 2003 och sitter sedan 2016 i förvaltningsutskottet. Hans von Stockenström gör en betydande insats i beredningsgruppen för Näringslivsmedaljen och har ett mångårigt engagemang särskilt i frågor rörande kulturarv, näringsliv och landskapsmiljö.

Från vänster ledamoten Eva Swartz Grimaldi, ordförande Erik Norberg, medaljören Hans von Stockenström och vice ordförande Christina von Arbin.

Sällskapets medaljutdelningar

Årshögtiden 2022

Kungliga Patriotiska Sällskapets årshögtid gick återigen av stapeln på Riddarhuset den 23 maj 2022. Efter det kvickt och smidigt avklarade årsmötet ägde den högtidliga medaljutdelningen rum. Intervjufilmer presenterade årets medaljörer och H.K.H. Prins Carl Philip överlämnade därefter medaljer till sju mottagare av Näringslivsmedaljen och en Medalj för betydande gärning till Ärkebiskop Dioscoros Benyamin Atas, Patriarkaliska ställföreträdarskapet för syriskortodoxa kyrkan i Sverige.

Högtidstalet Patriotism och integration hölls av Mauricio Rojas och för musikunderhållningen stod musikduon Symbio som bjöd på modern folk- och världsmusik på vevlira och dragspel. I samband med årshögtiden anordnades en mindre medaljutställning med medaljer som representerat Sverige internationellt. Utställningen sammanställdes av medaljgravören Kerstin Östberg som under året prisats för främjande av svensk medaljkonst av Konstakademien.

H.K.H. Prins Carl Philip och ordförande Erik Norberg i täten vid ingångsprocessionen till årshögtiden.

En mindre medaljutställning anordnades med medaljer som representerat Sverige internationellt. Utställningen sammanställdes av medaljgravören Kerstin Östberg.

Musikduon Symbio bjöd på modern folk- och världsmusik på vevlira och dragspel.

Presidiet vid årsmötet, vice ordförande Christina von Arbin, ordförande Erik Norberg, kamrerare Hans Ahlin, ständige sekreterare Kjell Blückert.

Förväntansfulla blivande medaljörer innan årshögtiden startar.

Sällskapets medaljutdelningar

2022 års Näringslivsmedaljer

Kungl. Patriotiska Sällskapet instiftade 1982 en särskild belöningsmedalj för att hedra framgångsrika ledarinsatser på ägarbasis i svenska företag – Medaljen för gagnerik gärning inom svenskt näringsliv som kort och gott har kommit att kallas Näringslivsmedaljen. Näringslivsmedaljerna utdelas efter beslut av Sällskapets förvaltningsutskott utefter förslag från en särskild bered-

ningsgrupp. Nominerar gör ledamöter och tidigare näringslivsmedaljörer. Sedan första utdelningen ägde rum 1983 har drygt 350 företagare fått medaljen, dessa listas på Sällskapets webbplats. H.K.H. Prins Carl Philip överlämnade 2022 års näringslivsmedaljer under Kungl. Patriotiska Sällskapets årshögtid på Riddarhuset den 23 maj till sju välförtjänta mottagare som presenteras på följande sidor.

Sällskapets medaljutdelningar

Övre raden: Peter Fornstam, Nils-Åke Hallström, Anders Müntzing, Knut Knutson, Pär Svärdson. Nedre raden: Christian von Koenigsegg,

Cassandra Rhodin, H.K.H. Prins Carl Philip och Ärkebiskop Benyamin Atas.

Peter Fornstam, Svenska Bio, Stockholms län … för att med osviklig optimism ha kämpat för det egna företagets och en hel branschs överlevnad i en kristid.

I över hundra år har familjen Fornstam drivit biografer. Peter Fornstam är vd för familjeföretaget Svenska Bio som grundades av hans farfar Karl, som en gång började med att öppna en tältbiograf. Svenska Bio är idag Sveriges näst största biografkedja med 38 biografer på 35 orter och 148 salonger. Företaget sysselsätter 500 personer.

Fornstam är en viktig talesperson för filmbranschen och tvekar inte att ta till orda. Under pandemin fortsatte Svenska Bio envist att hålla öppet. Han fick frågan om han inte förlorade pengar: »Ja, det gör jag men det gör jag ju ändå. Det här beslutet visar också lite kamplust och kämpaglädje.« Peter Fornstam är ordförande i branschorganisationen Sveriges Biografägareförbund och ledamot i ett flertal centrala bolag i filmbranschen – en viktig kugge i hela maskineriet.

Förslagsställare: Gunilla Engelbert

Nils-Åke Hallström, C Hallströms Verkstäder, Jämtlands

län

… för att målmedvetet ha fortsatt utvecklingen av familjeföretaget in i en högteknologisk tid.

Nils-Åke Hallström är tredje generation i familjeföretaget som fortfarande har sitt centrum i det jämtländska Nälden. Med cirka 150 anställda och upp emot 400 miljoner kronor i omsättning är de en av bygdens största arbetsgivare. Hallströms har genom historien tillverkat plåtprodukter av alla slag, från gengasaggregat till mulltoaletter, men nu koncentrerar de sig på kanaler och kanaldelar för transport av luft för att förbättra inomhusklimatet, inte minst i industrimiljöer.

Generationsskiften i familjeföretag innebär alltid utmaningar. När Nils-Åke Hallström vid företagets

100-årsjubileum blickade tillbaka sammanfattade han sitt framgångskoncept i tre delar: »Var skuldfri, rensa i produktsortimentet och låt återförsäljarna tjäna pengar.« Och apropå samarbetsparterna konstaterar han: »Jag gillar uttrycket win-win.«

Förslagsställare: Jöran Hägglund

Sällskapets medaljutdelningar

Knut Knutson, Uppsala Nya Auktionskammare, Uppsala län

… för att framgångsrikt ha kombinerat företagande med entusiastiskt arbete för folkbildning och kulturarvsbevarande.

Uppsala Auktionskammare grundades år 1731 och är ett av världens äldsta auktionshus. Sedan år 1996 är Knut Knutson huvudägare. Företaget har sedan dess blivit ett av Nordens största auktionshus med kontor och visningslokaler i Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö.

Som antikvitetsexpert har Knutson specialiserat sig inom modernt konsthantverk, konstglas, möbler och allmoge. Han har alltsedan start medverkat i SVT:s folkkära program Antikrundan. Där har han på ett pedagogiskt och entusiasmerande sätt förmedlat kunskap om antikviteternas kulturarv. Om sin tv-persona har han sagt: »Alla som känner mig vet att jag är mig själv i rutan. Det teatraliska kommer från mor!« När konst som investeringsobjekt kommer på tal betonar han känslan för kvalitet bortom trender och den personliga relationen till objekten.

Förslagsställare: Hans von Stockenström

Christian von Koenigsegg, Koenigsegg

Automotive, Skåne län

… för att i ett smalt segment av bilindustrin ha förverkligat drömmen om en sportbil med hög kvalitet.

Koenigsegg Automotive grundades utifrån drömmen och visionen om den unika sportbilen. Året var 1994 och grundaren Christian von Koenigsegg var 22 år. Han är fortfarande dess vd och tillverkningen sker i fabriken i Ängelholm, idag med 500 anställda och en omsättning på 600 miljoner kronor. Företaget producerar exklusiva och skräddarsydda prestandabilar och har ett starkt engagemang för innovation och teknik.

Koenigsegg och företaget har tilldelats utmärkelser inom design, teknik, affärsutveckling och fordonsprestanda men är förmodligen mest kända för sina världsrekordbrytande hyperbilar – bara under 2017 satte företaget fem världshastighets- och accelerationsrekord, som fortfarande står sig idag. Koenigsegg har utmanande sagt: »Vanliga bilar kan tas bort i framtiden. Det räcker med sportbilar för bilfreaks och självkörande poddar.«

Förslagsställare: Hans-Eric Brodin och Hans von Stockenström

Anders Müntzing, Triumf Glass, Västra

Götalands län

… för att ha återskapat Triumf Glass som ett familjeföretag med kvalitet och hållbarhet i fokus.

Familjeföretaget Triumf Glass, som grundades i Majorna i Göteborg år 1946, drivs nu i tredje generationen. Alltsedan Anders Müntzing köpte tillbaka företaget från det norska företaget Diplom-Is, har hans söner funnits med och nu övertagit ledningen. Anders Müntzing kommenterar: »Det är roligt att grabbarna vill ta över. Vi känner att det är rätt timing nu, så kan jag hjälpa till i bakgrunden. Det är viktigt att man släpper taget lite grann.«

Triumf Glass har ett hundratal anställda och en omsättning på cirka 400 miljoner kronor. Årligen tillverkas 17,5 miljoner liter glass i den nyligen utbyggda fabriken i Sävedalen. När Anders Müntzing talar om att finnas med i bakgrunden, har det bland annat rört sig om att projektleda den stora utbyggnaden som bidrar till minskat svinn och effektiviserad energianvändning.

Förslagsställare: Dan Tervaniemi

Cassandra Rhodin, Mini Rodini, Stockholms län … för att utifrån sina artistiska produkter ha skapat en affärsidé där kvalitet och hållbarhet är drivande framgångsfaktorer.

Mini Rodini grundades 2006 av illustratören och konstnären Cassandra Rhodin. Ända sedan starten har barnklädesmärket gjort sig känt för sina lekfulla mönster, höga kvalitet och arbete med hållbarhet. Hon har emfatiskt påpekat att »i själva verket betalar våra kunder det riktiga priset för ett plagg, vad det faktiskt kostar ifall man inte vill att planeten, djur eller människor ska bli brutalt utnyttjade. Problem idag är att plagg är för billiga och någon annan betalar det verkliga priset«. Det är viktigt med produkter som har ett andrahandsvärde och att personal har en juste levnadslön.

I dag är Mini Rodini ett av Skandinaviens snabbast växande märken för barn och finns representerat hos över 300 återförsäljare globalt, med butiker i Stockholm, London och Seoul och deras egen webbshop som skickar varor över hela världen.

Förslagsställare: Henrik Edelstam

Sällskapets medaljutdelningar

Pär Svärdson, Apotea, Uppsala län … för att på ett förebildligt sätt ha utvecklat e-handeln som koncept i ett flertal företag såsom Adlibris och Apotea.

Ingenjören och ekonomen Pär Svärdson grundade 1997 Adlibris – ett företag som växte till Sveriges största internetbokhandel. Efter att bolaget såldes kom han och några av hans kolleger att intressera sig för den avreglerade apoteksbranschen och köpte 2011 ett litet apotek som stöptes om helt och relanserades som Apotea – idag Sveriges största nätapotek. Kontoret ligger i Stockholm och logistiken i Morgongåva i Uppland.

Apotea ägs till majoriteten av medarbetarna och är Heby kommuns största arbetsgivare. I en av många intervjuer säger Svärdson: »Jag läser oerhört mycket kommentarer från kunder. Att få en känsla för vad folk tycker är väldigt viktigt och gör att vi kan förbättra verksamheten hela tiden.« Apotea har vuxit varje år sedan 2012 och hade 2021 en omsättning på drygt 4 miljarder kronor.

Förslagsställare: Göran Enander

Medalj för betydande gärning till Ärkebiskop Dioscoros Benyamin Atas

rkebiskop Dioscoros Benyamin Atas , Patriarkaliska ställföreträdarskapet för syriskortodoxa kyrkan i Sverige, tilldelades Medalj för betydande gärning för sin mångåriga insats för svensk ekumenik, bland annat som ordförande för Sveriges Kristna Råd, och för det sätt han i sitt ledarskap bekräftar sin kyrkas självklara roll som en integrerad del av det svenska samhället. Prins Carl Philip överlämnade medaljen vid Kungl. Patriotiska Sällskapets årshögtid 23 maj på Riddarhuset. Förslagsställare var Johan Dalman.

Benyamin Atas är född i Beth Kustan i sydöstra Turkiet. I tonåren emigrerade han med sin familj till Sverige och slutförde sin gymnasieutbildning här. Med ett starkt kallelsemedvetande upptogs han vid 20 års ålder som novis i det första syrianska klostret i Europa, S:t Efraim i Nederländerna. Där avlade han munklöftena och blev prästvigd. Han studerade vidare i Damaskus och vid universitet i USA. Redan som 30-åring vigdes han till biskop för den syriansk-ortodoxa kyrkan i Sverige.

Ärkebiskop Atas har starkt engagerat sig för sin kyrkas etablering och konsolidering i Sverige med församlingsbildningar, ungdomsorganisationer, kommunikations- och integrationsarbete och konfliktlösningar.

Förslagsställare: Johan Dalman

Ledamöterna Johan Dalman och Gunilla von Platen, Ärkebiskop Dioscoros Benyamin Atas med gästerna Shamoun Jallo, ordförande för den syrisk-ortodoxa kyrkan i USA och Robert Halef, ordförande för den syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige.

Sällskapets medaljutdelningar

Kulturarvsmedaljer 2022

U

nder år 2022 delades Kungl. Patriotiska Sällskapets Kulturarvsmedalj ut vid två tillfällen.

Kulturarvsmedaljen till Eva Rydberg delades ut i samband med sommarens sista föreställning av  Pang i Bygget på Fredriksdalsteatern den 21 augusti. Sällskapets ledamot, Skånes landshövding Anneli Hulthén, överlämnade medaljen. Förslagsställande ledamot var vice ordförande Christina von Arbin. Utdelningen har varit på gång sedan 2019 kom samtidigt som hon nu lämnar över rodret till en ny generation, nämligen två av de fyra barnen, Birgitta och Kalle Rydberg.

Om Kulturarvsmedaljen

Medalj för bevarande av svenskt kulturarv (Kulturarvsmedaljen) instiftades 2012 med syftet att premiera och lyfta fram betydelsen av de många oegennyttiga och engagerade arbetsinsatser som enskilda, föreningar, företag, församlingar och organisationer gör i syfte att bevara, utveckla och tillgängliggöra det svenska kulturarvet. Nomineringarna görs av Sällskapets ledamöter. Medaljen är gjord i 18 karat guld och ges i Sällskapets första storlek, den 11:e i den berchska skalan, med Kung Carl XVI Gustafs bild på åtsidan.

Tidigare medaljörer är Alexander Husebye, Barbro Osher, Anders Wall, Antonia Ax:son Johnson och Viveca Ax:son Johnson samt Carl Gustaf von Ehrenheim.

Leif Stinnerbom och Inger Hallström Stinnerbom tilldelades sina kulturarvsmedaljer i samband med jubileumsföreställningen  En saga om en saga den 9 september. Föreställningen celebrerar teaterns egen femtioåriga saga och är ett möte mellan Västanå Teater och Selma Lagerlöf. Sällskapets ledamot, Värmlands landshövding Georg Andrén, överlämnade medaljerna. Förslagsställande ledamot var Susann Silfverstolpe.

Karin Helander, professor i teatervetenskap och ledamot i Kungl. Patriotiska Sällskapets förvaltningsutskott, har formulerat Kulturarvsmedaljernas motiveringar.

Eva Rydberg

… för att hon med stor professionalitet bevarat och utvecklat ett folkkärt teaterhistoriskt kulturarv.

Skådespelaren, dansaren och komikern Eva Rydberg har som chef för Fredriksdalsteatern i Helsingborg förvaltat och förnyat friluftsteaterns unika traditioner. Sedan hon 1994 efterträdde Nils Poppe som teaterdirektör har hon med stor kunskap och kärlek till teaterkonsten varvat klassiska, men lätt bearbetade, farskaruseller och muntra komedier med nyskrivna

lustspel. Till publikens stora glädje för hon med exakt precision, aldrig svikande spelglädje och medmänsklig värme komeditraditionen vidare också som skådespelare. Eva Rydberg har som teaterchef och scenartist bevarat ett synnerligen vitalt teaterhistoriskt kulturarv.

Förslagsställare: Christina von Arbin

Sällskapets medaljutdelningar

Landshövding Anneli Hulthén, Karin Helander, professor i teatervetenskap, medaljören Eva Rydberg och förslagsställaren, vice ordförande Christina von Arbin.

Leif Stinnerbom och Inger Hallström Stinnerbom

… för att de med stor framgång utvecklat och förmedlat ett sceniskt kulturarv med rötter såväl i värmländsk tradition som i världskulturen.

Regissören, teaterchefen och riksspelmannen Leif Stinnerbom och kostymskaparen Inger Hallström Stinnerbom har med stor framgång på Västanå Teater under drygt tre decennier utvecklat och förmedlat ett sceniskt kulturarv med rötter såväl i värmländsk tradition som i världskulturens folkmusik och dans. Genom starkt visuell, kroppslig, poetisk och musika -

lisk berättarteater dansar texten i Selma Lagerlöfs mångbottnade texter eller i myter, folksagor och epos som Eddan och Kalevala. Detta specifika kulturarv traderas nu också genom nya generationer Stinnerbom.

Förslagsställare: Susann Silfverstolpe

Ordförande Erik Norberg, landshövding Georg Andrén, vice ordförande Christina von Arbin, kulturarvsmedaljörerna Inger Hallström Stinnerbom och Leif Stinnerbom.

Hantverkarna Stockholm

delade ut hanverksmedaljer

Under 2022 utdelades Hantverksmedaljen (Medalj för utmärkt yrkesskicklighet) vid två tillfällen. Det första ägde rum under Stockholms Hantverksförenings 175-årsjubileum på Grand Hôtel i Stockholm den 6 maj. Då utdelades medaljerna av Christina von Arbin, vice ordförande för Kungl. Patriotiska Sällskapet till keramikern Calle Forsberg och handväverskan Åsa Pärson.

Den andra utdelningen skedde vid utdelningen av gesäll- och mästarbreven i Blå hallen den 2 november. Muraren Tomas Lööw, korgmakaren Erica Larsson och skomakaren Carina Eneroth mottog sina medaljer. Utdelare var snickarmästare Jan Pettersson som själv tog emot samma medalj 2016.

Calle Forsberg är en i stort sett självlärd keramiker som 2017 erhöll sitt mästarbrev i krukmakeri. Hans verk har visats på bland annat Hallwylska museet, Kaolin, Arkdes och Östergötlands Hemslöjd. 2016 vann Calle Residences Stora Formpris som årets konsthantverkare. Calle Forsberg samarbetar också med flera exklusiva restauranger och finns representerad på bland annat restaurang Lilla Ego, Ekstedt och Ett Hem.

Handväverskan Åsa Pärson är utbildad vid Väfskolan, en del av Textilhögskolan i Borås samt på Konstfack i Stockholm. Sedan sin examen i textil design 1999 har Åsa arbetat på sidenväverier runtom i världen samt med designuppdrag åt textilföretag i både Sverige, Danmark och Nepal. Hennes internationella erfarenheter har också gett henne en unik expertis och kunskap som hon för vidare som lärare på bland annat Konstfack och Nyckelviksskolan i Stockholm.

Murarmästaren Tomas Lööw driver ett av Sveriges ledande och äldsta företag som renoverar murade och putsade fasader. Han har arbetat med otaliga historiska byggnader, däribland Stockholms slott, Maria Magdalena kyrka, Operan, Bondeska Gravkoret, Gustav Vasakyrkans columbarium och Tessinska Palatset. Han är även engagerad i Murarmästarämbetet och granskare av arbeten inför beviljande av gesäll- och mästarbrev.

Även korgmakarmästaren Erica Larsson driver ett företag med långa anor. Hon är fjärde generationen som driver Larsson korgmakare i Gamla stan i Stockholm, en verksamhet som startade redan 1903. Förutom tillverkning av egna möbler har korgmakeriet genom åren tillverkat och reparerat korg- och rottingmöbler av designikoner som Josef Frank, Carl

Sällskapets medaljutdelningar

Christina von Arbin och medaljören Calle Forsberg.

Malmsten, Bruno Mathsson, Börge Mogensen och Hans J. Wegner.

Skomakarmästaren Carina Eneroth huserar också i Gamla stan och har arbetat med skomakeri i nära fyra decennier. Hon har mästarbrev i både reparationsoch beställningsskomakeri, en utbildning som tar minst sex år, och hon fortbildar sig ständigt. Förutom att vara en av ägarna till Skomakeri Framåt, som sedan 1963 är kunglig hovleverantör, sitter hon också i styrelsen för Sveriges skomakarmästarförbund. Hon har tidigare även suttit i Stockholms Hantverksförenings styrelse.

Hantverksmedaljerna präglas i silver och ges i Sällskapets första storlek. Med denna medalj vill Sällskapet uppmärksamma hur viktiga hantverkstraditioner förs in i samtiden och framtiden. Hantverksmedaljen ska också premiera den konkreta hantverksskickligheten och belysa vikten av hantverkets fortsatta verksamhet för ett fungerande samhälle.

Konferencieren Mark Levengood, Sällskapets vice ordförande Christina von Arbin med medaljören Åsa Pärson.

Konferencieren Li Pamp, medaljörerna Carina Eneroth, Erica Larsson, Tomas Lööw och utdelaren Jan Pettersson.

Riksförbundet Svensk Trädgård

delade ut trädgårdsmedaljer

Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer för »odlingsflit och för förtjänster om trädgårdsodling eller biodling« delas årligen ut av Riksförbundet Svensk Trädgård till personer som bidragit till att främja trädgårdskonst, odling eller forskning om trädgård.

2022 års trädgårdsmedaljer tilldelades biolog Inger Runeson, Lönashult, landskapsingenjör, Henrik Sjöman, Mörarp och landskapsarkitekt, tidigare stadsträdgårdsmästare och parkchef Gunnar Ericson,

Lund. Medaljerna delades ut den 20 augusti på Gotland i samband med Riksförbundet Svensk Trädgårds årliga sommarmöte. Närvarande var representanter för Riksförbundet Svensk Trädgårds styrelse och kansli, samt förbundsdirektör Inger Ekrem. Biologen Inger Runeson är utbildad vid Lunds universitet. Hon började sin yrkeskarriär med resistensförädling av sockerbetor på Hilleshög i Landskrona. 1991 flyttade hon och hennes man, biologen Mats Runeson, tillbaka till Småland. Hon fångades direkt

Sällskapets medaljutdelningar

Medaljörerna Henrik Sjöman, Inger Runeson och Gunnar Ericson.

upp av företaget Svenska Lövträd AB i Vislanda. Hennes uppgifter blev att ansvara för fröhanteringen och plantproduktionen i företaget.

Efter en längre tid på företaget startade Inger 2005, tillsammans med sin man, företaget Pratensis. Där arbetade hon vidare, nu med fokus på ängsväxter, odling av pluggplantor och produktion av örtfrö, främst för anläggning av ängar. Den pionjärverksamhet som hon sedan många år bedriver har på senare år fått alltmer uppmärksamhet. 2019 utsågs Pratensis till »Årets Pollinerare« av Nätverket Pollinera Sverige.

Landskapsingenjör Henrik Sjöman är utbildad på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp. 2012 disputerade han med avhandlingen Trees for Tough Urban Sites – Learning from Nature . Han gjorde sin post doc. på Cornell University i USA och har också studerat växtekologiska frågor vid Yangling University i Kina. Sedan 2015 är Henrik verksam som forskare på SLU, Alnarp, på halvtid och den andra halvtiden är han sedan 2016 verksam som vetenskaplig intendent på Göteborgs Botaniska Trädgård, med ansvar för de vedartade växterna.

Tillsammans med landskapsingenjör Johan Slagstedt har Henrik producerat två gedigna verk. Del 1, Träd i urbana landskap, 2015, och del 2, Stadsträdslexikon som utkom samma år. Inget motsvarande har tidigare producerats vare sig i Sverige eller övriga Europa. Dessa omfattande verk kommer att gagna verksamheten inom park, trädgård och landskap under mycket

lång tid framöver. Han medverkar även sedan 2017 i Odla med P1.

Landskapsarkitekten Gunnar Ericson är utbildad på LAR/MSA på Lantbrukshögskolan, dåvarande SLU. Gunnar bildade efter det Landskapslaget tillsammans med några kollegor. Ett av de första uppdragen var en landskapsinventering och analys av Gotlands län. Han blev sedan lärare och den första föreståndaren på avdelningen för landskapsplanering vid Sveriges lantbruksuniversitet. Han har betytt otroligt mycket för hela landets fokus på stadsgrönska, stadens uterum och medverkat i juryn för ett stort antal arkitekttävlingar inom hans specialområde stadsmiljö

1985 tog han över den prestigefulla tjänsten som stadsträdgårdsmästare i Malmö. Tjänsten upprätthöll han till 2011, då han avgick med pension. Genom sin långa och kreativa verksamhet i Malmö har han inte bara haft mycket stor inverkan på stadens förvandling »från sliten industristad till vital kunskapsstad med framtidstro«. Hans framsynthet visade sig tidigt i de dagvattenlösningar som gjordes i Malmö i syfte att bland annat fördröja avrinningen och minska belastningen på reningsverken i samband med skyfall. Det har blivit spännande lösningar, där man dragit öppna dagvattendiken genom bostadsområden, som små bäckar. Detta har inspirerat till liknande lösningar runt om i Sverige.

Medaljer som löses ut

Under 2022 utdelades totalt 111 belöningsmedaljer och gåvor varav 92 genom ansökningar från företag, församlingar, kommuner, regioner och organisationer. Av belöningarna beviljades 11 medaljer för betydande gärning varav 9 externt ansökta samt 1 ersättningsmedalj och 82 medaljer eller annan hedersgåva, såsom guldarmband med miniatyrmedalj eller guldklocka, för uppskattad arbetsinsats. Kansliet bereder inkomna ansökningar som sedan läggs fram för förvaltningsutskottet. Under 2022 har hanteringen av ansökningarna digitaliserats.

Bland beställarna finns ABB, AMF Pension, Besqab, Blekingska Nationen, Borås Energi och miljö, Borås Stad, Bostäder i Borås, Folktandvården Sörmland, GAC Shipping, Hagströmerbibliotekets vänner,

Medaljutdelningar hos beställare

Roland Axelsson mottog

Medalj för betydande gärning i första storleken för sitt 25-åriga förtroendeuppdrag, huvudsakligen som ordförande, för Soldathemmet i Skövde. Medaljen delades ut av Svenska soldathemsförbundets

ordförande Johan Rydén i september på officersmässen Trianon i Eksjö. Biträdande generalsekreterare Jonas Arnell-Szurkos (t.v.) läste den långa hedrande motiveringen.

Heby kommun, Hiachi Energy, Kungl. Karlskrona Amiralitetsförsamling, Kungl. Vetenskapsakademien, Menhammar Stuteri, Projekt S/S Orions vänner, Region Jönköpings län, Region Sörmland, Region Värmland, Riksförbundet Unga Musikanter, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Schenker, SKF, Solna stad, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Skansen, Stora Amaranterorden, Strömstads kommun, Svensk Fastighetsförmedling, Svenska Kennelklubben, Svenska kyrkan i London, Svenska soldathemsförbundet, Södra

Älvsborgs Sjukhus, Theatre Fruticosa, Vänersborgs museum, Västra Götalandsregionen, Wallenius Marine och Wallenius Wilhelmsen Ocean.

Riksarkivet i Arninge har Sällskapets arkivhandlingar dit den som söker information om äldre utdelade medaljer kan vända sig.

Sällskapets medaljutdelningar

Louis de Geer af Finspång tilldelades i maj, under den årliga balen på Grand Hôtel i Stockholm, Medalj för betydande gärning i första storleken för sitt mångåriga engagemang inom Stora Amaranterorden. Han har förtjänstfullt verkat i ordens direktion under 25 år.

Bo Thorstenson tilldelades Medalj för betydande gärning i första storleken för arbetet med Projekt S/S Orions vänner. På det K-märkt lotsfartyget S/S Orion drivs den ideella föreningens projekt Unga på rätt köl som har syftet att tillgodose socialt utsatta ungdomars behov av både stöd och utveckling. Det kombinerar på ett unikt sätt det sociala arbetet med intresset för maritimt kulturarv. Bo Thorstenson har under 28 år har varit projektets initiativtagare och eldsjäl.

Peter Dafteryd blev i december, efter 25 anställningsår, överraskad med Medalj för uppskattad arbetsinsats i andra storleken av sin arbetsgivare Strömstads kommun. Han beskrivs som en plikttrogen lokalpatriot med en stor portion humor. Alltid med en Strömstadshistoria i beredskap.

Berit och Jon Thorburn tilldelades i november Gösta Berg-medaljen. Medaljerna, som beviljades redan under 2021, uppmärksammade en drygt 40-årig gärning av kulturminnesvård på Morlanda Säteri, Orust. Fd landshövdingen Göran Bengtsson delade ut medaljerna. På bilden ses även Annie Thorburn, nuvarande ägare till herrgården från 1300-talet.

Belöningsmedaljer i historia och nutid

Kungl. patriotiska sällskapets utdelning av belöningar bygger på traditioner från 1700-talet. Till att börja med delade

Sällskapet framför allt ut skådepenningar, bägare, skedar, halskedjor och hattband. År 1802 fick Sällskapet tillstånd av Kungl. Maj:t att dela ut medaljer avsedda att bäras. Man beslöt att dessa medaljer skulle bäras i ett band till hälften halmgult, till hälften gräsgrönt, en symbolisk påminnelse om Sällskapets intresse för jordbrukets utveckling, dåtidens huvudsakliga näringsliv.

Medalj för uppskattad arbetsinsats

delas ut i två storlekar, andra och tredje storleken (motsvarande 9:e och 8:e storleken). Den större medaljen delas ut efter anställning i 20 års tid. Den mindre medaljen delas ut efter anställning i 15 års tid. Förslag kan lämnas av företag, enskild sammanslutning samt kommunal eller landstingskommunal myndighet, hos vilken den föreslagna är eller har varit anställd.

Sällskapet delar i dag ut egna medaljer och hedersbevis inom olika verksamhetsområden. Dessutom kan företag, organisationer eller enskilda personer ansöka om medaljer och övriga hedersbevis, såsom armband med miniatyrmedalj, medaljdosa och armbandsur, för uppskattad arbetsinsats eller betydande gärning. Flera av medaljerna är formgivna av skulptören, medalj- och myntformgivaren Ernst Nordin. Sällskapets medaljer tillverkas av företaget Svenska Medalj i Eskilstuna.

Emmerymedaljen

delas ut som belöning för långvarig uppskattad tjänst till sjöss i första storleken (motsvarande 11:e storleken). För att komma ifråga för denna medalj erfordras en tjänstetid av minst 15 år i befälsställning till sjöss inom samma företag. Förslag kan inges av den arbetsgivare hos vilken den föreslagne varit anställd.

Medalj för betydande gärning

delas ut i två storlekar, första och andra storleken (motsvarande 11:e och 9:e storleken), som belöning för samhällsinsats, förtroendeuppdrag eller annan ideell verksamhet som är av långvarigt slag och särskilt betydande för det svenska samhället. Förslag kan lämnas av företag, enskild sammanslutning eller offentlig institution.

Sällskapets medaljutdelningar

Näringslivsmedaljen

– för gagnerik gärning inom svenskt näringsliv

Kungl. Patriotiska Sällskapet instiftade 1982 en särskild belöningsmedalj för att hedra berömvärda, individuella insatser inom svenskt näringsliv. Den delas ut i första storleken (motsvarande 11:e storleken). Belöningarna för ledarinsatser på ägarbasis utdelas årligen efter förslag från ledamöter av Sällskapet.

Kulturarvsmedaljen

– för bevarande av svenskt kulturarv

delas ut av Kungl. Patriotiska Sällskapet sedan 2012 och ges i första storleken (motsvarande 11:e storleken). Sällskapet vill lyfta fram betydelsen av de många oegennyttiga och engagerade arbetsinsatser som görs i syfte att bevara, utveckla och tillgängliggöra det svenska kulturarvet. Medaljen utdelas efter förslag från ledamöter av Sällskapet.

Trädgårdsmedaljen

– för odlingsflit och för förtjänster om trädgårdsodling eller biodling

utdelas i silver i första och andra storleken (motsvarande 11:e och 9:e storleken) efter förslag av hushållningssällskap eller berörd intresseorganisation.

Kungl. Patriotiska Sällskapet delar sedan många år ut medaljen i samarbete med Riksförbundet Svensk Trädgård.

Hantverksmedaljen

– för förtjänster om yrkenas förkovran eller för utmärkt yrkesskicklighet

utdelas i silver i första och andra storleken (motsvarande 11:e och 9:e storleken) på förslag av styrelsen för branschorganisation (såsom exempelvis Stockholms Hantverksförening).

Fostrargärningsmedaljen

– för betydande fostrargärning

År 1830 beslöt Sällskapet att instifta en utmärkelse i form av ett silverkors att utdelas som belöning för berömvärd fostrargärning. Medaljen har numera en annan form med Sällskapets emblem som motiv. Den senaste varianten av denna version är designad av Stefan Siljemar. Medaljen utdelas i första storleken (motsvarande 11:e storle ken) inom »uppfostrans och lärandets områden« efter förslag från ledamöter av Säll skapet.

Medaljören mjölkerskan Maria Dirka

Ann-Mari Bertilsson är en av många som kontaktat Sällskapet med frågor och upplysningar om tidigare utdelade medaljer. Ann-Mari berättade att hon är född på Halmstadgården, en gård under Duveke säteri, Kågeröds församling i Skåne, och att hon därifrån har ett speciellt minne.

– Maria var mjölkerska på vår gård tills jag föddes 1952, då det blev att hon tog hand om mig och min några år äldre bror. Maria betydde mycket för mig under mina första år innan vi sen flyttade till en annan gård och jag tyvärr förlorade kontakten med henne. Har tänkt på Maria av och till genom åren. Vet att hon var polsk flykting och att hon hade en son Stanislaw som också bodde nära och arbetade på gården.

Ann-Mari berättar vidare:

– En dag fick jag för mig att köra till kyrkogården i Halmstad by för att se om jag kunde hitta hennes grav och hittade då en vacker grav och upptäckte att det fanns en medalj på gravstenen som hon fått från Kongl. Patriotiska Sällskapet för ”långvarig trogen tjänst”. Blev glatt förvånad och så klart nyfiken på hur hon kunnat få en sådan medalj.

»Min mor brukade säga att Maria var som en ängel och följde mig överallt som liten. Hon bodde i en liten stuga alldeles intill gården och jag var jämt hos henne mina första fem år innan vi flyttade till en annan gård«, berättar AnnMari Bertilsson.

– Senare fick jag kontakt med en dotter till Maria som berättade att det varit flera på gården som fått medalj samtidigt. Många hade arbetat i många år på gården och kanske hade det varit extra slitsamt då gårdens alla djur i början av 1950-talet drabbades av muloch klövsjuka. Det var onekligen väldigt fint för att inte säga rörande att se medaljen på Marias gravsten.

Att Maria Dirka född 1881 och död 1963 fått denna medalj för uppskattad arbetsinsats var inte ovanligt under första hälften av 1900-talet, ett tecken på arbetsgivarens välvilja och stora uppskattning som på detta sätt manifesterades offentligt.

Sällskapets medaljutdelningar

Maria Dirkas gravsten med den infällda medaljen.

STIFTELSEN FREDRIK BJÖRNS DONATIONSFOND

Donationsfondens bidrag går till kvinnor över 50 år som har varit anställda som hembiträde, diakon eller med sjukvårdande uppgifter i minst 15 år i Stockholms län med en pension eller inkomst under fyra prisbasbelopp.

Fredrik Björn och hans donation

Stiftelsens donator Fredrik Björn ägnade sig efter en medicinsk examen i Uppsala

1875 åt fortsatta privata studier. Han kom småningom att arbeta med drogsamlingen, det vill säga läkeväxterna, på Karolinska Sjukhuset där Kungl. Patriotiska Sällskapets sekreterare professor Severin Jolin var verksam. Fredrik Björn hade även en botanisk mönsterträdgård med bland annat läkeväxter i det som idag kallas Björns trädgård på Södermalm i Stockholm – en trädgård som så småningom uppläts för Stockholms barn att leka i. Fastigheten hade gått i arv på hans mors sida. Fadern, Carl Gustaf Björn, var en framgångsrik trädgårdsmästare och riksdagsman.

Fredrik Björn testamenterade av sin efterlämnade

förmögenhet 200 000 kronor till Uppsala universitets botaniska trädgård och samma belopp till Ersta diakonissanstalt, 150 000 kronor till Sophiahemmet, 100 000 kronor till Röda korset, samma belopp i resestipendier vid Kungl. Tekniska högskolan, 265 000 kronor till andra välgörande inrättningar samt återstående 1 265 000 kronor att lika fördelas mellan Kungliga Operan och Kungl. Patriotiska Sällskapet. Från och med 1920-talet utdelades avkastningen av donationen som pensioner på 800 kronor till ”ålderstigna trotjänarinnor, som under minst 20 år haft tjänst i Stockholm, varav minst fem år i samma familj”. Fortfarande delas mindre belopp ut till denna kategori av bidragsmottagare.

Med åren minskade dock antalet mottagare som passade in på beskrivningen i Björns testamente. Därför kom stadgarna att ändras 1986. Sedan dess går stödet även till ”diakoner samt behövande kvinnor som under minst 15 år vårdat människor främst på sociala och medicinska institutioner” i Stockholms län.

Stiftelsen Fredrik Björn Donationsfond förvaltas som en till Kungl. Patriotiska Sällskapet anknuten stiftelse. Idag har Donationsfonden tillgångar på drygt 300 miljoner kronor. När vi år 2020 firade att Donationsfonden delat ut bidrag i 100 år, presenterade Sällskapets ordförande Erik Norberg en utförlig minnesteckning över donatorn, som nu föreligger som särtryck och från och med 2021 skickas ut till alla som får bidrag ur fonden. Den kan också läsas på Sällskapets webbplats.

stiftelsen fredrik björns donationsfond

Särtryck av minnesteckningen över Fredrik Björn 1855–1915.

Årets bidragsverksamhet

Bidrag ur Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond delas nuförtiden ut till kvinnor över 50 år som har varit anställda som hembiträde, diakon eller med sjukvårdande uppgifter i minst 15 år i Stockholms län och med en inkomst under fyra prisbasbelopp och med ett kapital som understiger ett prisbasbelopp, Skatteverkets gränser för den som räknas som behövande. Bidragen är skattefria. Bidragens storlek beror på den årliga förvärvsinkomsten och har 2022 varierat mellan 20 000 och 30 000 kronor.

Under hösten kan medel sökas på särskild blankett som finns på Sällskapets hemsida. Stiftelsen har gått ut med en bred annonsering i lokalpress i Stockholms län för att få in så många ansökningar som möjligt och är även i kontakt med organisationer som kan hjälpa till med att sprida information om stipendiemöjligheten. Sista dag för ansökan är varje år i slutet av oktober. Sedan fattas beslut vid stiftelsens decembersammanträde och stipendierna betalas alltid ut före jul.

År 2022 inkom 297 (2020: 333) ansökningar till stiftelsen. Av dessa ansökningar var 244 (266) behöriga och kunde därför bifallas, därtill beviljades 4 (4) kvinnor som arbetat som hembiträden stipendier. Det sammanlagda beloppet som kunde beviljas detta år var 6 478 000 (5 988 000) kronor.

Vi kan konstatera att behovet av dessa bidrag är stort och att vi får många förfrågningar från personer som tyvärr inte är behöriga men ändå i stort behov av bistånd på grund av otillräckliga pensioner och olyckliga levnadsomständigheter. Responsen från dem som får bidrag är översvallande stor.

Några av alla de hälsningar som kommit till Sällskapets kansli från bidragsmottagarna. »Mycket glädjande och inspirerande att läsa«, säger ständige sekreteraren Kjell Blückert.

Nöjd med allt som livet gett

Kjell Blückert i samtal med Fredrik Björnstipendiaten Mariann Westberg som tidigare arbetat i telebranschen och som undersköterska.

ag har alldeles för många vänner, och alldeles för mycket att göra«, säger Mariann, när vi ses för en samtalslunch på konditori. Det tog ett tag innan vi hittade en tid. Bland annat kom ett besök från Sydafrika emellan och ett antal födelsedagar. Mariann har varit en Björnstipendiat sedan länge. Hon minns inte säkert, men tror att det var via ett utskick från en tidigare arbetsgivare som hon fick nys om Fredrik Björns Donationsfond. Hon kommer ihåg de första åren, då man också träffades till lunch med musikunderhållning och stipendiemottagning.

Mariann kommer från ett lantbrukarhem i Sidensjö utanför Örnsköldsvik. Det var inte fett, men saknades heller ingenting. Redan från början fanns tanken på att bli sjuksköterska, men när folkskolan var avklarad lockade ett i hennes ögon välbetalt arbete på Televerket i Örnsköldsvik, så tanken på studier lades på hyllan. Efter några år frestade Televerket i Stockholm och småningom började hon på LM Ericsson vid Telefonplan som växeltelefonist. Men hon drevs vidare och tog tjänstledigt i ett par omgångar för att jobba på hotell i London och samtidigt förkovra sig i engelska. Språkutbildning och internutbildning på Ericsson bland annat i maskinskrivning gjorde att hon kom till utlandsavdelningen där hon arbetade med telexförbindelser.

– Men vad blev det av planerna på sjuksköterskeyrket? undrar jag.

– Ja, tanken fanns kvar, och under min tid på Ericsson gick jag olika kurser på Stockholms Stads Yrkesskola för att förkovra mig, men en dag kände jag att nu vill jag verkligen byta spår. Det kändes då övermäktigt med en hel sjuksköterskeutbildning, så det fick bli en undersköterskeutbildning i stället. Jag har väl alltid

velat ha omväxling, och arbetet inom vården är verkligen omväxlande och givande på många sätt. Man får motta mycket i relationer med människor – på gott och ont. Och man har också möjlighet att ge, vilket också är mycket givande!

Mariann har arbetat på flera sjukhus. Hon började med praktik på akuten på Danderyds sjukhus. Sedan blev det S:t Erik och S:t Göran på flera olika avdelningar, men till sist hamnade hon på Serafen (Serafimerlasarettet); det som numera är omvandlat till Kvartersakuten Serafen. Här kom hon huvudsakligen att ägna sig åt hemsjukvård.

– Jag har alltid trivts inom vården, men med Serafen var det något speciellt. Det är svårt att sätta fingret på. Kanske var det att sjukhuset inte var så stort, vårdteamen var mindre och det blev en väldigt speciell kamratanda, säger Mariann eftertänksamt.

– Vet du vad, jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, säger hon spontant. Och det är något som hon återkommer till under hela vårt samtal, hur nöjd hon är med sitt yrkesliv, ja med sitt liv över huvud taget.

– Men fanns det inte några avigsidor med yrket?

– Nej, egentligen inte. Givetvis har man stött på besvärliga människor, men då har man fått ta fram humor, tålamod och uppfinningsrikedom för att klara situationer. Men det är klart det har inte alltid gått att hantera alla situationer.

Mariann tar fram några anekdoter ur sitt rika förråd av historier för att illustrera hur besvärliga situationer och människor ofta är absurda och därför måste hanteras med lämpor. Hon understryker att det goda kamratskapet och det positiva arbetsklimatet över huvud taget gör att man får perspektiv på det som inte är som det ska. Goda kolleger är a och o! Hon tyckte där-

stiftelsen fredrik björns donationsfond

för verkligen att det var tråkigt att sluta arbeta, att inte få ingå i ett team längre. Men trots det har hon inte arbetat efter pensioneringen.

– Jag har haft så mycket intressant för mig. Som pensionär har jag vid sex tillfällen besökt en väninna som emigrerat till USA och nu bor utanför Atlanta. En gång bodde jag där ett halvår, vilket var så berikande. Jag trivs med amerikanarnas öppna sätt. De är inte så

tillknäppta som vi storstadssvenskar har en tendens att vara. Ja, Björnpengarna har gått till resor och förstås till oförutsedda utgifter.

Sedan konstaterar hon att man som äldre trots allt tar det litet lugnare. Allting går så mycket fortare och det är så mycket praktiska saker som man hela tiden måste lära sig. Hon säger att den hundraåriga bloggaren Dagny blev till stor inspiration, hjälp och tröst i förhållande till den digitala världens utmaningar. Även om hon fortfarande tror på den fysiska världens företräden såsom tryckta böcker, pengar som man håller i handen och fysiska möten, har hon ändå stor glädje av sin digitala tillvaro. Tänk vad mycket det finns på Youtube.

Förutom sin stora vänkrets betyder Folkungakyrkan på Söder mycket för Mariann. Där deltar hon med liv och lust i olika grupper – och i gudstjänsten förstås.

– Förr bakade man och stod i med allt möjligt praktiskt, men nu kan man med ålderns rätt få luta sig tillbaka och bara delta. Jag har nog varit en väldigt energisk människa, säger hon skrattande.

– Kan du tänka dig, vi var tvungna att sälja vår kyrka på Östermalm. Den var kostsam och för liten. Och vem köpte den? Zlatan! Hoppas han trivs!

Mariann återkommer till hur nöjd och tacksam hon är över sitt liv. I trettioårsåldern drabbades hon av cancer, men sedan dess har hälsan stått henne bi och hon är en pigg och social 80-plussare, som även cyklar omkring i Stockholm (men inte i rusningstrafik numera!) mellan olika aktiviteter och vänner.

– Nu väntar jag bara på himlen, säger Mariann på samma gång glatt och allvarligt, samtidigt som hon verkar fullt besluten att hinna med en mängd saker här i jordelivet dessförinnan.

Mariann Westberg, Fredrik Björnstipendiat 2022.

Viktiga böcker utgivna med anslag från Understödsfonden.

STIFTELSEN KUNGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS

UNDERSTÖDSFOND

Understödsfonden beviljar medel inom två huvudområden:

Sociala ändamål – särskilt barn och ungdom – samt Vetenskap och kultur. Under år 2022 har drygt 7 miljoner kronor delats ut i projektmedel.

Bidrag år 2022 – Sociala ändamål

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond ger bidrag till sociala insatser i första hand för barn och ungdomar. Det ska vara projekt som stärker individer eller grupper och ökar deras förutsättningar till ett meningsfullt och utvecklande liv i gemenskap med andra. Under år 2022 har

Understödsfonden utlyst medel i fem ansökningsomgångar och efter granskning av Sällskapets förvaltningsutskott fördelat cirka 2,6 miljoner kronor i projektmedel.

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Att förebygga psykisk ohälsa

Insamlingsstiftelsen Choice har i 11 år jobbat förebyggande för att alla skolungdomar ska ha en god hälsa och få en bra start i vuxenlivet. Man arbetar med läkar- och psykologstudenter som föreläser på högstadieskolor och gymnasier om hur hjärnan och kroppen fungerar när de utsätts för exempelvis stress och ångest samt hur man själv kan hantera detta. Studenterna föreläser även om alkohol och narkotika eftersom det finns en stark koppling mellan ungdomars psykiska ohälsa, missbruksproblem och självmord. De pekar på varningssignaler och symtom som är viktiga att uppmärksamma och ger också handfasta råd och tips på hur man kan hantera sina problem och undvika att de förvärras. Eleverna erbjuds därefter individuellt samtalsstöd med en hälsocoach där fokus ligger på att lyssna in elev-

erna och coacha dem kring just deras problem. Det finns ett behov bland ungdomar att prata om psykisk ohälsa. Att göra det tillsammans med en utbildad person som ligger nära i ålder är något som ungdomar uppskattar och blir hjälpta av. Genom att komma ut till skolorna möts eleverna på hemmaplan och ungdomar med psykiska besvär nås som kanske inte skulle ha sökt hjälp annars. Föreläsningarna utgår från ungdomarnas sociala kontext och låter deras erfarenheter och tankar få en central plats i utbildningen. De stödjande samtalen utgår från Motiverande samtal –en samtalsmetod och ett förhållningssätt som används i många yrkesroller och sammanhang för att motivera nya beteenden och förändring.

Lysestrand

Föreningen Lysestrands Diabetesläger är en ideell förening, vars medlemmar består av läkare och diabetessjuksköterskor från barndiabetesteam, ledare, föräldrar och andra intresserade. Barnen och ungdomarna med diabetes är ofta ensamma om sjukdomen på sin skola och känner sig därför avvikande – i en period i livet när man som mest önskar vara som alla andra. Oro för lågt blodsocker gör ofta att barnen har svårt att sova över hos kamrater, vara med på skolresor och lägerverksamhet, aktiviteter som är naturliga för friska barn. Målsättning är att lägerdeltagarna skall få möta andra i samma situation, få utbildning om sin sjukdom, få träning i att tolka blodsocker och själva dosera insulin, få träna sig i att möta olika situationer som kan uppstå vid diabetes och att diskutera svåra situationer.

Rett syndrom i Sverige – sommarridläger

Ett sommarridläger för ryttare med flerfunktionsnedsättningen Rett syndrom arrangerades på Söderåsens Forsgård i augusti 2022 av föreningen RSIS (Rett Syndrom i Sverige). Målsättning med är att erbjuda barn, ungdomar och unga vuxna aktiviteter utifrån sina specifika möjligheter och förmågor. På lägren varvas ridning, aktivitet med häst och vagn, hästskötsel, fiske i damm och kreativa aktiviteter såsom musik. Möjligheter ges också för individuell intensivträning med två ridpass per dag. Under lägerveckan skapas en stark gemenskap mellan ryttarna och andra deltagare på lägret vilket bygger sociala färdigheter hos alla. För denna grupp med flerfunktionsnedsättningar är ridlägret en möjlighet att få delta i en aktivitet som liknar vad en person utan funktionsnedsättning får uppleva.

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Operation slutstirrat

Torgteatern har skapat en föreställning om att växa upp som syskon i en familj med barn med funktionsnedsättning. Föreställningen »Operation slutstirrat« utgår från författaren Anna Pellas bok med samma namn som är den första i barnboksserien Funkisfamiljen – en serie om fyra böcker där Pellas egen familj är förlaga. Syftet är att ge barn som växer upp i familjer med syskon som har funktionsnedsättning en egen röst, att visa vilka särskilda utmaningar man kan ställas inför i en funkisfamilj och bidra till mer kunskap om mångfald och olikheter till alla barn, att väcka eftertanke genom att lyfta barns tankar om livets stora frågor som till exempel orättvisor, utsatthet och döden och samtidigt locka till skratt. Förberedelsearbetet sker undersökande tillsammans med syskon till funktionsnedsatta och i samarbete med Ann-Mari Stenhammar, som har arbetat med barn som medforskare. Stenhammar kommer också att dokumentera processen. Föreställningen tar i sitt scenspråk hänsyn till olika funktionsnedsättningar och har ambitionen att nå en konstnärlig höjd samtidigt som alla ska kunna ges möjlighet att ta del av upplevelsen genom olika sinnen. Föreställningen ska vara en upplevelse lika mycket visuellt som audiellt.

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Den senaste produktionen »Operation slutstirrat« tar upp hur det kan vara att växa upp i en funkisfamilj.

Bidrag år 2022 – Vetenskap och kultur

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond ger bidrag till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. I första hand avses spridande och popularisering av forskningsresultat, exempelvis genom bidrag till tryck- och produktionskostnader, symposier samt utställningar. Under år 2022 har

Aili, Hans Tryck: Peter Artedi. Reformer of 18th century zoology 30 000

Per Tryck: Morkarla kyrka och dess målningar från 1584 av Erik Nilsson 30 000

Albinsson, Staffan Tryck: En miljard till svensk musik – riksdaler och kronor i tjänst hos Kungliga Musikaliska Akademien

Andersson, Kent Tryck: Järnålderns guld

Andersson, Martin Tryck: Från trälar till tjänstefolk: Legofolksinstitutionen i Sverige 1250–1600

Andersson, Roger Tryck: Krokslätts utmark – Burås, Fridkulla och Fredriksdal

Andersson, Tommy Tryck: Kullahalvöns hällristningar

Appelros, Peter Tryck: Kullens fyr

Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap Tryck: 1930-talet i Norden – folkhemsbygge och kamp mot fascismens framväxt

Bengtsson, Ingvar Tryck: Fjärås och Förlanda – dess kyrkor, folk och präster i kyrkohistorisk belysning

Bergström, Eva-Lena Tryck: Utan konst kan jag inte leva – om Agnes Widlund och konstsalongen Samlaren

Burén, Ann af Tryck: En känsla av samhörighet –religionsvetenskapliga essäer

Carlsson Werle, Eva Tryck: En ask vet jag stånda. En bok om vårdträd

Cavalli-Björkman, Görel Tryck: Tingens poesi – europeisk stillebenkonst 1600–1900

Dahlbäck, Kerstin Tryck: Hjalmar och Stina Bergman bakom och framför kameran

Danielsson, Anna Tryck: En gruvans by. Bergsgården genom 700 år

Understödsfonden utlyst medel i fem ansökningsomgångar och efter granskning av Sällskapets förvaltningsutskott fördelat cirka 4,5 miljoner kronor i projektmedel.

Daun, Johannes Tryck: När man sydde kläder på fabrik. Konfektionsindustrins historia

De Svenska Historiedagarna

De Svenska Historiedagarna 2022

30 000

50 000

30 000

Ekberg, Bo-Göran Tryck: Fåglar och människor

Staffan Tryck: Spår av passion

000

000

30 000

30 000

20 000

15 000

30 000

30 000

25 000

20 000

20 000

30 000

30 000

30 000

20 000

Eva Tryck: Judarna i Europa mellan den franska revolutionen och den ryska

000

000 Feuk, Douglas Tryck: Livslång rörelse – en essä om Ola Billgrens konstnärskap

Fredborg, Isabelle Tryck: Smöret smakte jag aldrig: recept, traditioner och berättelser från svenska fäbodar

Johannesson, Eric Tryck: Prästen och skolläraren. Om Tåsjöbråket 1905–1930

Johannisson, Bengt Tryck: 50 nyanser av entreprenörskap

Jonsson, Sverker Tryck: Stolar, bord och hyllor i långa rader. Svensk möbeltillverkning 1950–1970

K. A. Almgren sidenväveri och museum

Drömmar och novalucol. Sidenväverskor på K. A. Almgren under två sekel

Karlsson, Rebecka Tryck: ”Svenska turer till nordiska kadriljer, tolkade af Anna Löfgren”

Kjellin, Gustaf Tryck: Keramikerna Wilhelm Kåge och Sohji Hamada

Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Kungl. Krigsvetenskaps-

Gustaf Wilhelm af Tibell –general och akademiker

När man sydde kläder på fabrik

Den svenska konfektionsindustrin var under mitten av 1900-talet en av de framgångsrika basindustrierna. Den sysselsatte under sina glansdagar mer än fyrtiotusen personer. Under 1970-talet lades denna industri till största delen ned eller flyttades utomlands. I boken När man sydde kläder på fabrik, som är författad av historikern Johannes Daun vid Textilmuseet i Borås, får vi följa den hantverksbaserade sömnadens förvandling till en modern storindustri och hur problemen småningom börjar hopa sig. Författaren skriver en »yrkesmonografi«. Han beskriver bland annat hur arbetsprocesserna gick till och hur de skilde sig från annan industriproduktion och belyser frågan om vilka som arbetade i denna kvinnodominerade verksamhet. Allt med utgångspunkt i konfektionsindustrins centrum i Sverige –Borås.

Andrée – ingenjören och polarfararen

Det har skrivits flera böcker om Salomon August Andrées polarexpedition men inte så mycket om honom själv. Under senare tid har mer källmaterial dykt upp som nu kommer till användning för första gången. Det gäller bland annat en brevsamling från ungdomsåren och dagböcker från Spetsbergen. Vilka umgicks S. A. Andrée med, vad tyckte de och samtiden om allt det han ägnade sig åt: jämlikhetsfrågan, preventivmedelsdebatten och arbetsförhållanden för att nämna något. Vi möter tonåringen, debattören, politikern, vetenskapsmannen och ingenjören. Det blir en historia framlänges där samtiden får värdera hans tilltag, och expeditionen. Biografin över Andrée är författad av Håkan Jorikson, chef för Grenna Museum. Han ger en ny och tidigare aldrig berättad helhetsbild av den man som vi i första hand känner som polarfararen.

Lilla ätbara floran

Tänk att växa upp utan att ha smakat på harsyra eller granskott, blåbär och lingon. Att aldrig ha fått trampa runt i mossa, sparka höstlöv, gå barfota i gräset, utforska myrstackar och leta svamp. Eller ens veta att det i naturen finns en uppsjö av ätliga vilda växter. Och framför allt, att inte ha lärt sig att naturen är en plats där fantasin får näring, där vi kan känna oss trygga och där vi aldrig behöver känna oss ensamma, och där det alltid finns något nytt att lära. Att det finns en plats där vi så tydligt får uppleva att vi är en del av något större och där tanken får flyga fritt.

Naturen är ett fantastiskt klassrum där alla barn borde få tillbringa mer tid, bekanta sig med växter, småkryp och andra väsen och kanske till och med plocka med vilda ätliga växter hem att bjuda familjen på. Forskning visar att barn som vistas i naturen blir mer kreativa, mer samarbetsvilliga, får en ökad kognitiv förmåga och blir mer empatiska (inte bara barn!) och att de rör på sig mer. I en värld där våra liv rör sig längre och längre från naturen är det verkligen mer relevant än någonsin att på alla sätt inspirera barn att vistas i naturen för att de ska bli trygga vuxna som bär med sig en förståelse av vad vi är – en del av naturen! Intresset för att leva mer grönt är stort just nu. Både att konsumera mer hållbart samt att spendera mer tid i naturen. Friluftsliv har blivit poppis, våra vandringsleder har fler besökare än någonsin. Och många är de föräldrar som i dag vill locka ut sina barn i det gröna. En tidig relation till naturen kan bli en livslång kärlek. Detta är viktigt både för samhället och på en individnivå.

Lilla ätbara floran av Emma Larsson med illustrationer av Maria Trolle handlar om vilda ätbara växter och fokus ligger på trygga växter som inte är så lätta att förväxla med någon giftig. En bok som gör varje promenad till ett stort äventyr.

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Lundby Hembygdsförening

Måltidsakademien

Tryck:

20

30 000

Nygren, Gunnar Tryck: Kolning – historier och hantverk 30 000

Nilsson, Lennart Tryck: Mysingedagboken 1915–1956. En bondedagbok från södra Öland

Nordlund Edvinsson, Therese Tryck: I fåfängans tjänst. Kvinnors etablering i skönhetsbranschen 1890–1910

Norén, Karl-Gunnar Tryck: Polarexpeditionernas

farkoster – fartyg, båtar och en luftballong

Norin, Pell Lena Tryck: Skolhistoria och skolminnen – Älvdalen 1887–2020

Norling, Bengt Tryck: Rent mjöl. Kulturhistorisk överblick över Sveriges handelskvarnar

Norman, Hans Tryck: Officerarna i den svenska skärgårdsflottan 1756–1824

Nyberg, Gudrun Tryck: Systrar – de först utbildade sjuksköterskorna i Sverige

30 000

20 000

15 000 Olsson, Simon Tryck: Härmed får jag vördsamt meddela – om beredskapssoldater 20 000 Piltz, Anders Tryck: Kort introduktion till Timmarnas liturgi 25 000 Portin, Fredrik Tryck: #BlackLivesMatter 20 000 Rasbo hembygdsgille Tryck: Smedjor i Rasbo 20 000 Rasbo hembygdsgille Tryck: Gården 10 000 Retsö, Jan Tryck: De vise männen och stjärnan 25 000 Riving, Cecilia Tryck: Mötet. Om patientrelationer i behandling av psykisk ohälsa, 1800–1924 30 000 Runefelt, Leif Tryck: Några ögonblicks förundran. Marknaden för ambulerande underhållning i Sverige 1770–1880 30 000 Rydals museum Utställning: Lin On Me – inspiration och framtid 20 000 Rydén Bonmot, Jan Tryck: En humanistisk klassicism. Ornament, färg och materialitet i kooperativa bostadsområden 1915–1930 30 000 Rågöföreningen Rågöbornas minnesmärken på Rågöarna i Estland 40 000

20 000

30 000

20 000

20 000

20 000

Salsåkers byalag Tryck: Minnen från Borgen i Salsåker, Nordingrå. Ett

30 000

20 000

Sköld, Johanna Tryck: Barnavård till salu. Marknaden för privat förlossningsvård och långtidsbarnpassning 1900–1975

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Ekonomiskt tänkande i Sverige

Hur såg egentligen det ekonomiska tänkandet ut i Sverige från medeltiden fram till 1800-talets mitt? Vad vi i dag kalllar ekonomisk teori fanns inte som renodlad disciplin före 1800-talet, utan inrymdes inom olika vetenskaper och läror, från naturvetenskap och juridik till vad som i dag kalllas samhällsvetenskap. Det var först under 1700- och 1800talet som en ökad specialisering skedde och nya originella tankar växte fram på svensk mark. I Lars Magnussons bok följer vi hur det ekonomiska tänkandet i Sverige utvecklades genom århundradena. Det skedde i nära samband med den samhälleliga utvecklingen och som en symbios mellan universitetens lärdom och vardagens bestyr. Successivt växte liberala synsätt fram, men också idéer om hur en sammankoppling mellan stat, samhälle och ekonomi skulle kunna ge ökad styrka och nytta i en ännu underutvecklad svensk ekonomi.

Osynliga systrar

I alla tider har vi människor tagit hand om skadade och sjuka, givit dem vatten, mat och värme. Fortfarande i början på 1800-talet var det huvudsakligen sådan omvårdnad som sköterskorna ägnade sig åt. Antingen i hemmet eller på något sjukhus för de fattiga. Under 1800-talets andra hälft började dock sjuksköterskeyrket utvecklas parallellt med medicinens upptäckter och rön. Utbildningar inleddes, rekryteringen förändrades; dessförinnan hade yrket lågt anseende. Gudrun Nyberg beskriver här sjuksköterskeyrkets tidigare alltför oskrivna historia. Här behandlas diakonissornas uppdrag, utländska förebilder som Florence Nightingale, de olika inhemska skolornas begynnelse och uppdrag i lasarettsutbildningen. Läsaren får följa en rad kvinnor i yrket och deras långa insats som osynliga vårdare inom sjukvården.

Wangefelt Ström, Helena Tryck: Lighting candles before a headless Jesus

Werner, Jeff Tryck: Laddade bilder

Westerdahl, Christer Tryck: Härden i världen

Wikström, Cecilia Tryck: När krisen kommer – att hantera det oväntade

Wikström, Staffan Tryck: Carl Michael Bellmans geografi

15 000

30 000

15 000

30 000

10 000

Heliga Birgittas Uppenbarelser

Den heliga Birgitta (1303–1373) är den mest kända svenskan genom tiderna. Samlingen av hennes himmelska uppenbarelser (Revelationes cælestes) är en svensk klassiker och gör henne helt unik. Förutom att den har lockat läsare i hela världen under mer än 600 år har den också en alldeles särskild verkningshistoria genom den klosterorden som Birgitta grundade och som än i dag verkar i många länder. Samtidigt är de cirka 700 uppenbarelserna inte lätta att tolka och förstå. Inte heller upphovskvinnan är någon lätt nöt att knäcka. Denna bok vill på ett pedagogiskt sätt introducera Uppenbarelserna för en bredare svensk publik, som säkert hört talas om Birgitta och hennes skrifter, men inte vet vad de innehåller eller känner till deras receptionshistoria i dåtid och nutid.

Wästberg, Inger Tryck: Svensk smyckekonst, ett personligt perspektiv 15 000

Wästberg, Olle Tryck: I tidens skugga. Verksamhetsberättelse från 1945

Yman, Bosse Tryck: Erik Wallin – kyrkomålaren från Härjedalen

Östergren, Majvor Tryck: Brottsplats Gotland. En berättelse om ett plundrat kulturarv

20 000

20 000

15 000

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Vasa till Bernadotte

kultur i rikets tjänst 1523 – 1973 – 2023

År 2023 firar H.M. Konungen 50 år på Sveriges tron. Han är den längst sittande monarken i Sveriges historia. Samma år uppmärksammas ett viktigt märkesår i Sveriges historia genom valet av Gustav Vasa till kung i Strängnäs den 6 juni 1523. Kungl. Hovstaterna kommer att lyfta fram minnesåret på många sätt över hela landet. På Kungliga slottet kommer en jubileumsutställning att arrangeras. De mest högklassiga men också mest kommunikativa föremålen ur samlingarna från de elva kungliga slotten kommer att visas – föremål som förmedlar 500 års historia och bidrar till att visualisera det kungarike i utveckling som lett fram till dagens konstitutionella monarki.

En jubileumsbok på Bokförlaget Langenskiöld har producerats i anslutning till utställningen för att fördjupa förståelsen av och skänka sammanhang till utställningsföremålen. Den följer i en tradition av utgivningar som lyfter fram och berättar om de mest intressanta föremålen eller föremålskategorierna i de kungliga lösöresamlingarna. Den senaste boken i denna genre gavs ut 1950.

Vasa till Bernadotte

KULTUR I RIKETS TJÄNST 1523 • 1973 • 2023

Lars Ljungström

Bokomslaget visar Karl XI:s galleri på Kungl. slottet i Stockholm. Bordet är dukat för galamiddag och hovlakejerna står redo att ta emot gästerna i samband med det finländska statsbesöket i maj 2022.

Slottsbygget återupptogs sent på hösten 1727 och detta firades med tegelstenar stämplade STOCKHOLMS SLÅTT samt årtalet 1728 och devisen ”Tandem” (”Äntligen”).

Stora vardagsrummet på Ulriksdals slott. Stockholmarnas bröllopsgåva till kronprinsparet 1923, formgivet under ledning av Carl Malmsten.

Kriget mot Ukrainas barn

Understödsfonden har under året stött Rädda barnens arbete med ukrainska barn i och utanför Ukraina. Miljontals lever i stor utsatthet och fara, och platser som ska vara trygga för barn är inte längre trygga. Skolor, sjukhus och bostäder har jämnats med marken i flyganfall och robotattacker. »Precis som alla krig är det här ett krig mot barnen«, skriver Rädda barnen på sin webbplats.

Rädda barnen har varit på plats i Ukraina sedan konflikten startade 2014 och har flera kontor runtom i landet och tillsammans med drygt 20 lokala partnerorganisationer arbetar man både akut och långsiktigt genom att:

◆ dela ut mat, rent dricksvatten och andra hushållsartiklar,

◆ reparera sjukhus och skolor som skadats under kriget,

◆ erbjuda tak över huvudet för barn och deras familjer,

◆ träna personal i psykologisk första hjälpen,

◆ starta tillfälliga läroplatser och digitala lärocenter,

◆ dela ut kontantbidrag så att familjer kan köpa det allra nödvändigaste,

◆ ge psykosocialt stöd till barn för att bearbeta traumatiska upplevelser,

◆ driva trygga platser där barn får leka och vara just barn,

◆ utbilda om risker med minor.

stiftelsen kungl. patriotiska Sällskapets Understödsfond

Kriget mot Ukrainas kulturarv

I mars 2022 startade Stiftelsen Nordiska museet en insamling för att ge ekonomiskt stöd till Ukrainas kulturarv till vilken Understödsfonden bidragit. Insamlingen har engagerat många museer, institutioner och föreningar. De insamlade medlen uppgår till 1,6 miljoner kronor och förs nu över till Nationalmuseet för Ukrainas historia i Kiev.

Enligt Unesco har över 200 kulturarv i Ukraina hittills skadats under den ryska invasionen. De huvudutmaningar som Nationalmuseet står inför är att säkerställa skyddandet av föremål, att organisera en säker arbetsmiljö och att bedriva traditionell verksamhet med hänsyn till det pågående kriget.

Museet lyckades i ett tidigt skede montera ned hela sin basutställning och evakuera en del av sin samling. Trots det pågående kriget håller museet öppet och har anpassat sin utställningsverksamhet.

På Nordiska museets hemsida citeras ett uttalande från chefen för Nationalmuseet Fedir Androshchuk: »Det finns en stor efterfrågan rörande utställningar som handlar om Ukrainas forntid och landets ursprung. Vi ser på detta som en bra och viktig möjlighet att bidra till landets seger och även skapa idéer kring landets identitet med objektiv kompetent kunskap. Med de insamlade medlen kan vi nu realisera det samt skaffa ett antal mobila och säkra utställningsmontrar för snabba förflyttningar.«

Vidare kommenterar han det aktuella läget: »Det är fruktansvärt att se hur krigföringen innefattar förstörelse och plundringar av civila mål och även vårt ukrainska kulturarv. Ett lands museer är tätt förknippat med den nationella identiteten, nu är den starkt hotat av krigsskador och av den ryska statliga ideologin. Jag vill därför framföra ett stort tack för det stora stödet.«

Nationalmuseet för Ukrainas historia i Kiev.

SÄLLSKAPETS LEDAMÖTER

Kungl. Patriotiska Sällskapet har 279 ledamöter varav 105 är kvinnor och

174 är män. Under 2022 valdes 3 nya ledamöter in, 7 ledamöter avled. På följande sidor finns ledamöterna presenterade. Avsnittet inleds med en artikel om en av Sällskapets första ledamöter.

Ledamoten Johan Liljencrants – Sveriges

förste finansminister

Sven Fritz

Greve Johan Liljencrants (tidigare Westerman) invaldes som ledamot i Kungl. Patriotiska Sällskapet år 1771. Han var dess ordförande i två perioder 1777 och 1813–1814 och ledamot i förvaltningsutskottet 1803–1807. Mandatperioderna var kortare på den tiden. Sven Fritz, professor emeritus i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, har i en nyligen utkommen yrkesbiografi tecknat Liljencrants i mångt och mycket banbrytande gärning som Sveriges förste finansminister.

Johan Liljencrants var under åren 1773–1786

Gustaf III:s och Sveriges förste finansminister och är landets fjärde »längste« på posten efter Gunnar Sträng, Ernst Wigforss och Carl David Skogman. Under hela sin karriär visade han en arbetsförmåga, som gick långt utöver det vanliga i tidens ämbetsmannavärld. Själv menade han, inte utan fog, att han som finansminister uträttat tre à fyra personers arbete och hanterat större summor offentliga medel än någon annan i landet. Egentligen var han finans-, handels- och ekonomiminister, och då han i slutet av 1770-talet tillika blev den som styrde alla tre grenarna av den splittrade finansadministrationen (det ordinarie statsverket, den kungliga finansförvaltningen och den kungliga riksgäldsdirektionen), nådde han en unik ställning i svensk statsförvaltning. Därtill var han ledamot av direktionen över kronobrännerierna, landets i särklass största industrikoncern, och ensam ansvarig för deras och övriga kronomagasins tillförsel och fördelning av spannmål.

Bokens nya bild av Liljencrants (och även av Gustaf III), som här bara kan skisseras, gäller bland annat

hans släktbakgrund, uppväxt, akademiska studier och karriär före utnämningen till finansminister. Han föddes i Gävle 1730 av Maria Christina Gyllenkrok (1691–1758) och Anders Westerman (1672–1739). Modern hörde till en finländsk adelssläkt, i vilken det vimlade av hovrättsdomare, medan fadern var prost av järnhandlarsläkt och 1705–1709 varit pastor vid Livgardet under Karl XII:s fälttåg och 1709–1721 krigsfånge i Ryssland. Johans bokliga studier var begränsade till läsning i hemmet, tre terminer vid hemstadens skolor och tre vid Uppsala universitet. Studierna hade 1745 avbrutits av att han ett par år var kontorspojke vid ett tobaksspinneri i Stockholm. Hans livslånga, djupgående aversion mot krig hade med största sannolikhet grundlagts av faderns berättelser om fältprästtidens upplevelser av krigets förskräckande destruktivitet.

Sin ämbetsmannabana började Liljencrants på Kommerskollegiet våren 1750, och under den gjorde han flera i samtiden uppmärksammade insatser. Han visade redan från början stor förmåga att ta sig fram, trots att han saknade börd och förmögenhet som hjälpmedel i karriären. För denna var det av stor betydelse att han tjänstgjorde som sekreterare vid den maktägande riksdagens fyra möten under perioden 1755–1770. Hans väldiga arbetskapacitet, hans kunnighet och energi, parad med självsäkerhet, knipslughet och en portion fräckhet framträder tydligt i samband med hans av riksdagen beslutade utlandsresa 1758–1760, som syftade till kommersiella och industriella studier jämte handels- och industrispionage. Under den visade han stor förmåga att få upplysningar av sakkunniga personer. Tack vare sina innehålls -

rika reserapporter erhöll han en av riksdagen för honom inrättad tjänst som handelsintendent som skulle främja exporten av mer förädlade industriprodukter. Statsmakternas iver att utveckla en förädlingsindustri avtog emellertid. Då Liljencrants vid riksdagen 1765–1766 med knapp nöd avvärjt tjänstens indragning, insåg han att den inte längre var en språngbräda i karriären. Genom skickligt taktiskt agerande under en tvåårig befordringsstrid lyckades han 1770 bli utnämnd till kommerseråd och blev fram till 1773 det chefslösa

Kommerskollegiets ledande ledamot.

Liljencrants var också en av landets främsta nationalekonomer, särskilt inom penning- och statsskuldsteori, men han hade även före statskuppen 1772 för kungen och regeringen presenterat betänkanden med nydanande försök att sammanställa bytes- och

betalningsbalanser jämte ekonomiskpolitiska rekommendationer som lade grunden för hans befordran: Ekonomisk tillväxt krävde en snar övergång från pappers- till silvermyntfot. En uthållig och konsekvent reformpolitik fordrade ökad makt för kungen i fråga om den ekonomiska lagstiftningen. Inom näringspolitiken borde fokus flyttas till jordbruket, i synnerhet åkerbruket.

Som finansminister gjorde Liljencrants en rad insatser på valuta- och kreditmarknaderna. Han utformade den 1773 oktrojerade privatägda affärsbanken Diskontkompaniet i Stockholm. Den och dess tio år yngre efterföljare i Göteborg var nya i fråga om såväl företagsform som bankrörelse och utvidgade högst väsentligt den formella kreditmarknadssektorn. Han spelade också en mycket viktig, om än inte lika nyskapande, roll vid övergången från pappersmyntfot till silvermyntfot 1777, hans mest betydelsefulla insats enligt den historiska litteraturen, som synes mig underskatta Gustaf III:s medverkan. När de inledningsvis gynnsamma ekonomiska förhållandena försämrades från 1783, vidtog Liljencrants åtgärder till skydd för silvermyntfoten, vilka 1786 inlemmades i Riksbankens valutapolitiska arsenal. Han hade också varit den ledande, när riktlinjerna för den framtida valuta- och penningpolitiken drogs upp vid 1778–1779 års riksdag, då huvudmålet för Riksbanken blev att bevara silvermyntfoten och det stabila penningvärdet. Han kunde även förmå banken att åta sig andra centralbanksuppgifter. Den blev »bankernas bank« för diskonterna och vid ett par tillfällen lender of last resort vid störningar på valuta- och penningmarknaderna. Liljencrants bidrog slutligen aktivt vid inrättandet av »Bankorevisionen«, ursprunget till den nuvarande Riksrevisionen.

På statsfinansernas område var Liljencrants den som bestyrde det mesta för att täcka de nästan ständiga bristerna i statens kassa. När han så småningom fick full kontroll över beredningen av riksstaterna, återupplivades principen att lämpa utgifterna efter inkomsterna. Fram till 1783 fick han till stånd minskade

obalanser i statsfinanserna. Till detta bidrog att statsskuldstjänsten bröts ut ur riksstaterna och överfördes till den nyinrättade riksgäldsdirektionen. Till Liljencrants starkaste grenar hörde den statliga upplåningen och statsskuldsförvaltningen. Han kunde ta upp utländska statslån med internationellt sett låg årsränta och konvertera äldre lån till lägre räntefot, vilket också skedde med den inhemska upplåningen.

Utvecklingen mot mer balans i statsfinanserna avbröts framför allt genom den kostnadskrävande krigs- och rustningspolitik som Gustaf III 1783 slog in på. Därefter tilltog motsättningarna mellan kungen och hans finansminister främst på detta men även på andra områden, såsom bankpolitiken. Detta i förening med Liljencrants 1785 och 1786 framförda fräna kritik av regeringsarbetet med förslag om ett slags departementalreform, som skulle minska kungens makt, ingav Gustaf III uppfattningen att Liljencrants var illojal, vilket ledde till att han i november 1786 sparkades uppåt till maktlöst riksråd.

Inom näringspolitiken var Liljencrants upphovsman till flera reformer. De två viktigaste, båda vid mitten av 70-talet, var införandet av den fria spannmålshandeln och inrättandet av de ständiga saltlagren.

Spannmål och salt var av avgörande betydelse för folkförsörjningen. Den fria handeln med spannmål medverkade troligen till en utjämning av de starka årliga och regionala variationerna i priserna på landets i särklass viktigaste marknad, och de ständiga saltlagren innebar att stapelstäderna tvingades att importera och lagra tillräckligt med salt för att trygga tillgången på denna nödvändighetsvara.

Förslaget om friare spannmålshandel framlade Liljencrants under Kommerskollegiets av honom ledda energiska medverkan i hanteringen av den katastrofala försörjningskris som 1771 års svåra missväxt ledde till. Vid denna kris var han såsom medlem av Kungl. Sällskapet Pro Patria, och senare i Kungl. Patriotiska Sällskapet, även aktiv vid dettas välgörenhetsinsats för de svältande i den av hungersnöden hårt drabbade Dalasocknen Malung. För av Pro Patria insamlade 69 269 daler kopparmynt inköptes korn och råg, som Malungsborna på Liljencrants förslag i efterskott skulle betala med dagsverken till ett värde långt under erhållet spannmålsvärde. Dagsverkena överlämnade Pro Patria till Kungl. Maj:t, som beslutade att de skulle fördelas på arbeten i socknen till nytta för både det allmänna och allmogen.

De som kommit

nyinvalda ledamöter 2022

Under året har tre ledamöter valts in i Sällskapet och en ledamot i förvaltningsutskottet.

Dilsa Demirbag-Sten, f. 1969, grundare av och generalsekreterare för Berättarministeriet, även verksam som journalist och författare, styrelseledamot i en rad olika sammanhang såsom Stiftelsen Nobel Center och Institutet för framtidsstudier.

Hans Ellegren, f. 1962, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet, ständig sekreterare i Kungl. Vetenskapsakademien och i Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala, vars historia han tecknat i tre band, samt ledamot av Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala.

Cecilia von Heijne, f. 1969, fil. dr i arkeologi med inriktning numismatik, chef för Kungl. Myntkabinettet – Sveriges ekonomiska museum, tidigare chef för Enheten för de kulturhistoriska samlingarna vid Statens historiska museer.

Mårten Rosenqvist invaldes som ledamot i Sällskapet år 2013 och 2022 som ledamot i förvaltningsutskottet. Han är professor emeritus i kardiologi vid Karolinska institutet, sedan 2006 förste livmedikus hos Hans Maj:t Konungen.

De som gått

avlidna ledamöter 2022

Under året har sju ledamöter i Kungl. Patriotiska Sällskapet avlidit.

Thomas Carlzon , f. 1955 i Älmhult, d. 22 juli 2022 i Borgholm, invald ledamot 2018, tillbragte 45 år av sitt yrkesliv inom IKEA-koncernen och krönte sin karriär där som vd för IKEA Sweden. Han var styrelseledamot i ett flertal bolagsstyrelser. Carlzon blev sedan landshövding i Kalmar län 2017–2019 och därefter under en kort period generaldirektör i Regeringskansliet. Han var ledamot i styrelsen för Linnéuniversitetet från dess tillblivelse 2010 fram till år 2017 och bland andra regionala engagemang märks ledamotskapet i insynsrådet vid länsstyrelsen i Kronobergs län och hans tid som preses i Linnéakademien för vetenskap och näringsliv.

Barun (Bicky) Chakraborty, f. 1943 i Calcutta, d. 28 augusti 2022 i Stockholm, invald ledamot 2009, kom från Indien till Stockholms universitet för studier och började redan som student att driva studenthemmet Domus som ett lågprishotell. Han grundade småningom hotellkedjan Elite Hotels med ett fyrtiotal hotell och pubkedjan Bishops Arms. Ett signum för hans företagande var kombinationen av nyskapande projekt med hållbarhet som fokus och bevarande av traditionella byggnader som svenska stadshotell. Chakraborty har tilldelats en lång rad priser och utmärkelser för sitt företagande och sin filantropi.

År 2008 mottog han Kungl. Patriotiska Sällskapets

Näringslivsmedalj.

Hans Dalborg, f. 1941 i Säter, d. 26 oktober 2022 i Stockholm, invald ledamot 2006, avlade ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm och blev ekonomie doktor 1974. Han hade ett flertal befattningar inom Skandiakoncernen och blev efterhand dess chef. Som vd och koncernchef för Nordbanken 1991 inledde han omstruktureringar som ledde till skapandet av Nordea, vars styrelseordförande han var 2002–2011. I boken Ansvarets sköna börda – mina år med Nordea sammanfattade han denna tid. Ordförande i en mängd kultur- och universitetssammanhang: Operan, Konserthusstiftelsen, Uppsala universitet, Juvenalorden, Gastronomiska klubben. Preses för IVA, hederspresident i OD.

Eva-Sofi Ernstell , f. 1958 i Linköping, d. 3 augusti 2022 i Stockholm, invald ledamot 2014, utbildad kulturvetare arbetade hon på Södertälje konsthall och därefter som chef för Livrustkammarens samlingsenhet. Åren 2008–2016 var hon chef för Armémuseum och från 2013 ordförande i ICOMAM (International Committee for Museums and Collections of Arms and Military History). 2017 blev hon chef för Dansmuseet och på denna position gick hon bort – mitt i steget. Ernstell hade även en utbildning från Stockholms Tillskärarakademi och ett stort intresse för textilt hantverk, en bakgrund som gjorde att hon 2020 blev ordförande i styrelsen för Föreningen Handarbetets Vänner.

Lars Ivar Hising, f. 1927 i Stockholm, d. 4 augusti 2022 i Uppsala, invald ledamot 1986, avlade civilingenjörsexamen som bergsingenjör vid KTH i Stockholm 1950. Arbetade med hårdmetallutveckling i Uddeholms AB i Hagfors 1951–1963. Denna inriktning gjorde att han rekryterades till Sandvik AB, där han blev chef för Coromantverktyg och slutligen vice vd. År 1986 utsågs han till landshövding i Gävleborgs län, där han blev styrelseordförande i Gävleborgs forsknings- och utvecklingsstiftelse, medlem av IVA:s industriella råd. Han var även styrelseordförande i Förbundet för Sveriges folkförsvar. Allmänt sportaktiv med tävlande i fäktning på nationell nivå.

Lars Nabseth , f. 1928 i Stockholm, d. 25 juli 2022 i Stockholm, invald ledamot 1981, avlade ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm och blev ekonomie doktor 1961. Parallellt med studierna arbetade han vid Industriens utredningsinstitut. Han utsågs 1960 till chefsekonom för Industriförbundet, men återkom till IUI 1963 som dess vd. År 1973 blev han vd för Jernkontoret, från 1977 för Sveriges Industriförbund. Som flitigt anlitad utredare bidrog han bland annat till stoppandet av Stålverk 80 och tillskapandet av SSAB. Han var adjungerad professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan och en stimulerande inspiratör för unga forskare – inte minst kvinnliga.

Elvy Olsson , f. 1923 i Hammar, d. 23 februari 2022 i Åsbro, invald ledamot 1982, drev tillsammans med sin make prästgårdsarrendet i Hölö. Hennes engagemang i centerrörelsen började tidigt som medlem i Svenska landsbygdens ungdomsförbund. Hon blev senare engagerad i kommunpolitiken och valdes 1960 in i riksdagens första kammare, som enda centerkvinna. Hon bröt även mark som en av de två första kvinnliga departementscheferna och fick ansvar för bostadsdepartementet. Hon är ihågkommen för sitt engagemang för »den goda jorden«, vilket innebar restriktivitet i användandet av bördig åkermark för bebyggelse. Hon var – som första kvinna – landshövding i Örebro län 1980–1989.

Förvaltningsutskottets ledamöter 2022

Ordförande

Erik Norberg, fil. dr, kabinettskammarherre, fv riksarkivarie (vice ordförande 03, ordförande 16). 93

Vice ordförande

Christina von Arbin, fv överintendent (vice ordförande 16). 06

Ständig sekreterare

Kjell Blückert, docent, fv vd (sekreterare 18). 18

Kamrerare

Hans Ahlin, direktör (kamrerare 05). 99

Övriga ledamöter

Johan Dalman, teol. dr, biskop, överhovpredikant. 05

Hans Eric Brodin, direktör. 06

Eva Swartz Grimaldi, direktör. 09

Hans von Stockenström, direktör. 16

Johan Cederlund, professor, museidirektör, kammarherre. 18

Karin Helander, professor, ständig sekreterare. 19

Mårten Rosenqvist, professor em., förste livmedikus. 22

Biträdande sekreterare

Anette Jonsson

De efter varje namn angivna siffrorna avser året för

inval i förvaltningsutskottet. Inval i Sällskapet anges i ledamotsförteckningen.

ledamöter

Kungl. Patriotiska Sällskapets ledamöter 2022

Abrahamsson, Maria, jurist, fv riksdagsledamot. 08

Adelsohn Liljeroth, Lena, fv statsråd. 08

Adelsohn, Ulf, fv landshövding, fv statsråd. 92

Ahlin, Hans, direktör, Sällskapets kamrerare 2005–. 98

Akhtarzand, Minoo, fv landshövding. 11

Alsén, Hans, fil. dr h c, fv landshövding. 87

Alsér, Kristina, fv landshövding, fv vd. 07

Amréus, Lars, överintendent, fv riksantikvarie. 11

Andersson, Bertil, professor em, fv rektor. 11

Andersson, Georg, fv landshövding, fv statsråd. 96

Andersson, Lorentz, fv landshövding. 04

Andersson, Magdalena, fv landshövding. 13

Andnor Bylund, Berit, fv landshövding, fv statsråd. 12

Andrén, Georg, landshövding, fv ambassadör, fv generalsekreterare. 20

Ankarcrona, Henric, direktör. 99

Annerberg, Rolf, fv generaldirektör. 13

Antonsson, Birgit, fil. dr, fv generaldirektör, fv riksbibliotekarie. 91

von Arbin, Christina, fv överintendent, Sällskapets vice ordförande 2016–. 03

Arborelius, Anders, biskop, kardinal. 18

Arhén, Gunilla, direktör. 07

Arnholm, Maria, landshövding, fv riksdagsledamot, fv statsråd. 20

von Arnold, Fredrik, fv lagman. 09

von Arnold, Sara, professor em., fv preses. 08

Ask, Beatrice, landshövding, fv riksdagsledamot, fv statsråd. 20

Aurelius, Carl Axel, docent, biskop em. 07

Axén Olin, Kristina, riksdagsledamot, fv borgarråd. 07

Barklund, Åke, fv akademisekreterare, vd. 08

Belfrage, Anna C., senior advisor. 06

Bengtsson, Staffan, fv överintendent, fv statssekreterare. 10

Bergstedt, Jan, direktör. 09

Bergstrand, Mats, redaktör. 07

Bergström, Carin, fil. dr, fv överintendent. 03

Berner, Örjan, ambassadör. 06

Bielke, Caroline, grevinna. 08

Bill, Per, dr med., fv riksdagsledamot, landshövding. 16

Björck, Anders, fv landshövding, fv statsråd, fv vice talman. 02

Björk, Gunnar, fv riksdagsledamot, fv statssekreterare, fv landshövding, styrelseordförande. 92

Blomqvist, Göran, fil. dr, fv vd. 09

Blückert, Kjell, docent, fv vd, Sällskapets sekreterare 2018–. 17

Bohlin, Britt, rådsdirektör, fv landshövding. 08

Bohlin, Görel, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 92

Bonnier, Albert, bokförläggare. 15

Bonnier, Åke, biskop. 08

Brattmyhr, John, Skansenchef. 08

Bremer, Kåre, professor em., fv rektor. 10

Bring, Ove, professor em. 12

Brodin, Hans Eric, direktör. 06

Brummer, Hans Henrik, fv överintendent. 07

Bråkenhielm, Anita, med. lic., fv landshövding. 90

Ledamöterna Hans Eric Brodin och Otto von Platen.

Burenstam Linder, Mariana, direktör. 11

Burman, Carina, docent, författare. 06

Burman, Ingrid, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 17

Burman, Lars, professor, överbibliotekarie. 15

Bäckström, Lars, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 08

Bäckström, Urban, fv riksbankschef, direktör. 07

Carlgren, Andreas, fv statsråd, fv riksdagsledamot. 11

Carlsson, Gunilla, fv statsråd, fv riksdagsledamot. 08

Carlsson, Ingemar, docent, fv förste arkivarie, vårdare av Bernadottska arkivet. 89

Carlsson, Mårten, professor em., fv rektor. 88

Carlsson, Stefan, fv landshövding. 12

Cavalli-Björkman, Görel, professor. 06

Cederlund, Johan, professor, museidirektör, kammarherre. 06

Cullhed, Anders, professor, fv preses. 15

Dahl, Birgitta, fv riksdagsledamot, fv statsråd, fv talman. 94

Dahlberg, Ingrid, fv landshövding. 02

Dalman, Johan, teol. dr, biskop, överhovpredikant. 05

Demirbag-Sten, Dilsa, generalsekreterare. 22

Dinkelspiel, Charlotte, journalist. 15

Eckerdal, Per, teol. dr, biskop em. 09

Edelstam, Henrik, professor. 13

Egardt, Peter, fv landshövding, fv vd. 10

Ehrensvärd, Jörgen, greve, lantmästare. 91

Eirefelt, Christer, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 03

Eliasson, Ingemar, fv ordenskansler, fv riksmarskalk, fv landshövding, fv statsråd. 90

Ellegren, Hans, professor, ständig sekreterare. 22

Elmsäter-Svärd, Catharina, vd, fv statsråd. 13

Enander, Göran, landshövding. 17

Engelbert, Gunilla, direktör. 05

Engqvist, Lars, fv statsråd, fv landshövding. 04

Engström, Gunvor, direktör, fv landshövding. 06

Engwall, Gunnel, professor em., fv preses, fv rektor. 06

Ericsson, Lars-Eric, fv generaldirektör, fv landshövding, fv statssekreterare. 92

Eriksson, Björn, fv landshövding, fv rikspolischef. 96

Eriksson, Eva, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 04

Eriksson, Per-Ola, fv landshövding, fv riksdagsledamot, fv generaldirektör. 03

Faulkner, Harry, direktör. 81

Fichtelius, Erik, fil. dr h c, direktör. 10

Fischerström, Johan, förste hovmarskalk, fv generaldirektör. 04

Fleming, Lars, friherre, hovsilversmed. 86

Forsberg, Stefan, konserthuschef, kabinettskammarherre. 21

Frebran, Rose-Marie, fv landshövding, fv vice talman. 08

Fredga, Kerstin, professor em., fv generaldirektör, fv preses. 94

Friggebo, Birgit, fv landshövding, fv statsråd. 98

Fuglesang, Christer, professor, astronaut. 14

Furingsten, Agne, fil. dr, direktör, fv styresman. 93

de Geer, Jacob, friherre, direktör. 11

Graf, Carl Fredrik, landshövding, fv riksdagsledamot. 18

Granqvist, Carl Jan, gästgivare. 09

Grimaldi, Salvatore, direktör. 11

Grundberg, Leif, fil. dr, fv överintendent. 17

Gröning, Lotta, fil. dr, journalist. 14

Grönvall, Karin, riksbibliotekarie. 21

Ledamöterna Per Ström och Kjell Blückert.

Gudmundsson, Göran, professor. 11

Gunnarsson, Gösta, ekon. dr h c, fv landshövding, fv statssekreterare. 82

Hagberg, Liselott, fv riksdagsledamot, fv landshövding. 13

Hagberg, Magnus, överintendent. 10

Haglund, Ann-Cathrine, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 93

Hallberg, Anders, professor em., fv rektor. 10

Hamilton, Eva, grevinna, direktör. 09

Hammar, Karl-Gustav, docent, ärkebiskop em. 97

Hamrin, Christina, direktör. 12

Hedelius, Tom, ekon. dr h c, fv bankdirektör. 94

von Heijne, Cecilia, fil. dr, museichef. 22

Heister, Chris, fv landshövding, styrelseordförande. 08

Helander, Carl-Anders, fv akademisekreterare. 13

Helander, Karin, professor, ständig sekreterare. 19

Hellström, Mats, fv landshövding, fv statsråd, ambassadör. 01

Henrekson, Magnus, professor, fv vd. 20

Herdenberg, Gunilla, fv riksbibliotekarie, styrelseordförande. 12

Hirschfeldt, Johan, fv hovrättspresident. 07

Holgersson, Bengt, fv landshövding. 97

Holmberg, Barbro, fv landshövding, fv statsråd. 08

Holmgren, Gunnar, ekon. dr, generaldirektör, fv landshövding. 15

Houby-Nielsen, Sanne, fil. dr, styresman. 16

Hulthén, Anneli, landshövding, fv riksdagsledamot. 17

Hägglund, Göran, konsult, fv statsråd. 13

Hägglund, Jöran, generaldirektör, fv landshövding, fv statssekreterare. 14

Högman, Berit, landshövding, fv riksdagsledamot. 18

Hörnlund, Börje, tekn. och med. dr h c, fv landshövding, fv statsråd. 96

Ingvar, Martin, professor, överläkare, författare. 06

Jackelén, Antje, docent, ärkebiskop em. 18

Jansén, Maria, kulturdirektör, fv överintendent. 18

Jeffner, Anders, professor em., fv preses. 03

Johannesson, Karin, docent, biskop. 20

Johansson, Sven, ekon. dr h c, fv landshövding. 82

Johnson, Antonia Ax:son, direktör. 97

Jonasson, Gull-Britt, direktör. 10

Jonsson, Helena, landshövding, agr. dr h c, fv förbundsordförande. 19

Jordell, Björn, fv riksarkivarie. 11

Josephson, Anna, professor, överläkare. 13

Kihlström, Lars, överläkare. 13

Klackenberg, Henrik, fil. dr, fv statsheraldiker, kammarherre. 03

af Klintberg, Bengt, professor, författare. 98

Krook, Caroline, teol. lic., biskop em. 90

Krönmark, Eric, fv landshövding, fv statsråd. 82

Kumlin, Ewa, direktör. 10

Källstrand, Bo, fv vd, fv landshövding. 09

Lagerqvist, Lars, fil. lic., fv museidirektör. 00

Lallerstedt, Erik, direktör. 10

Larsén, Jan, direktör. 09

Larsson, Gerhard, fv landshövding, fv statssekreterare, fv vd. 00

Larsson, Maria, landshövding, fv statsråd. 15

Leijon, Anna-Greta, fv Skansenchef, fv generaldirektör, fv statsråd. 95

Ledamöterna Anneli Hulthén, Karin Helander och Christina von Arbin (t.h.) med kulturarvsmedaljören Eva Rydberg.

Leksell, Laurent, ekon. dr, direktör. 08

Lewenhaupt, Jan, greve. 15

Levin-Wallenberg, Annika, kulturkonsult. 15

Lidman, Tomas, fil. dr, fv riksarkivarie, fv riksbibliotekarie. 96

Liliequist, Inger, fv riksantikvarie. 03

Lind, Magnus, docent. 06

Lind, Martin, teol. dr, biskop em. 07

Lindberg, Anders, direktör. 10

Lindgren, Sven, fv landshövding. 02

Lindman, Jan, överintendent. 16

Lindqvist, Svante, professor em, ordenskansler, fv riksmarskalk, fv preses. 09

Lindsten, Jan, professor em. 03

Lundius, Marianne Gernandt, fv justitieråd. 09

Löfgren, Lars, kabinettskammarherre, fv styresman, fv teaterchef. 97

Lönnebo, Martin, teol. dr, biskop em. 84

Lönnqvist, Ulf, fv landshövding, fv statssekreterare, fv statsråd. 92

Lövdén, Lars-Erik, fv landshövding, fv riksdagsledamot, fv statsråd. 10

af Malmborg, Marianne, ordf. i Kungl. Sällskapet Pro Patria, fv rikslottachef. 03

Malmström, Joakim, fil. dr, riksantikvarie. 21

Markovits, Marika, biskop, fv direktor. 09

Mattsson, Christina, fv styresman, fv rikskanalchef. 01

Melin, Christina, fv vice sekreterare i Sällskapet. 06

Ledamöterna Marie Schrewelius Arwidson, Elisabeth Olsson, Marianne Reuterskiöld och Johan Dalman.

Mikaelsson, Maggi, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 02

Mogren, Mikael, teol. dr, biskop. 20

Molin, Björn, fil. dr, fv landshövding, fv statsråd. 86

Myrdal, Janken, professor em. 96

Niblaeus, Kerstin, tekn. dr, fv generaldirektör. 12

Nilsson, Björn O., tekn. dr, fv landshövding, fv vd. 18

Nilsson, Elisabeth, styrelseordförande, fv vd, fv landshövding. 11

Nilsson, Mats, generallöjtnant, förste hovmarskalk. 15

Nisser-Dalman, Margareta, fil. dr, överintendent. 13

Norberg, Erik, fil. dr, kabinettskammarherre, fv riksarkivarie. Sällskapets ordförande 2016–. 88

Norberg, Johan, författare. 06

Nordenstam, Bertil, professor em. 98

Nordenvall, Per, fv riddarhusgenealog. 04

Nordfält, Jens, professor. 11

Norlén, Andreas, jur. dr, riksdagsledamot, talman. 20

Norrby, Erling, professor em. 97

Norrfalk, Maria, förbundsordförande, fv landshövding. 07

Nykvist, Ann-Christin, fv statsråd, fv generaldirektör. 06

Odelberg, Axel, författare. 05

Ohlson, Richard, direktör. 06

Olofsson, Dan, direktör. 12

Olofsson, Maud, styrelseordförande, fv statsråd. 09

Olsson, Curt, ekon. dr h c, bankdirektör. 90

Olsson, Elisabeth, professor em. 07

Ortmark, Eva, fv förläggare, Sällskapets sekreterare 2005–2006. 05

Osher, Barbro, styrelseordförande, generalkonsul. 08

Osvalds, Erik, chefredaktör. 03

Palme, Joakim, professor. 13

Palmstierna, Greger, friherre, arkitekt. 15

Persson, Kristina, fv statsråd, fv landshövding. 95

Persson, Stefan, direktör. 11

Peterson, Thage G., teol. kand., fv statsråd, fv talman. 89

Pettersson, Eva, fil. dr, akademisekreterare och vd. 18

Piehl, Johan, direktör. 15

von Platen, Gunilla, företagsledare. 20

von Platen, Otto, friherre, direktör. 13

Press, Victor, direktör. 07

Pålsson, Margareta, fv landshövding, fv riksdagsledamot. 13

Ramberg, Anne, advokat, fv generalsekreterare. 09

Ramel, Peder, friherre, direktör. 13

Rankka, Maria, direktör, författare. 11

Reuterskiöld, Marianne, fv direktör, Sällskapets sekreterare 2008–2017. 08

Risinggård, Börje, fv direktör. 07

Rosengren, Björn, direktör, fv statsråd, fv landshövding. 96

Rosenqvist, Mårten, professor em., fv förste livmedikus. 13

Rosswall, Thomas, professor em., fv rektor. 95

Rydin, Bo, ekon. o tekn. dr h c, direktör. 85

Sahlin, Gunnar, fil. dr, fv riksbibliotekarie. 03

Salén, Sven H., direktör. 80.

Samuelsson, Marianne, fv landshövding. 04

Sandin, Per, fil. dr, vice ordenskansler, kammarherre. 13

Sandwall, Peter, statssekreterare, fv landshövding, fv generaldirektör. 21

Schelin Seidegård, Cecilia, fil. dr, fv landshövding, fv vd. 10

Schrewelius Arwidson, Marie, direktör. 11 Schwartz, Margareta, fv borgarråd. 99

von Schwerin, Alexandra, friherrinna, projektledare. 11

Seiger, Åke, professor em. 13

Sennerby Forsse, Lisa, professor, fv preses, fv rektor. 10 Silfverstolpe, Susann, intendent. 03

Sjöberg, Fredrik, fil. dr h c, författare. 08

Skarp, Sven-Uno, professor em. 84.

Sommestad, Lena, professor, fv landshövding, fv statsråd. 14

Spendrup, Jens, direktör. 12

Starrin, Karin, fv generaltulldirektör, fv landshövding. 97

Stigson, Björn, direktör. 84 von Stockenström, Hans, direktör. 03

Storåkers, Michael, direktör. 06

Strannegård, Lars, professor, rektor. 20

Ström, Per, teol. dr, akademiintendent, kammarherre. 07

Strömholm, Stig, professor em., fv rektor, fv preses. 88

Strømme, Maria, professor. 13

Sundqvist, Bo, professor em., fv rektor, fv preses. 08

Swartz Grimaldi, Eva, direktör. 08

Svegfors, Mats, fv landshövding, fv chefredaktör. 00

Svensson, Birgitta, professor em. 15

von Sydow, Björn, docent, fv riksdagsledamot, fv statsråd, fv talman. 17

Söderberg, Ulf, fil. dr, fv krigsarkivarie. 00

Söderbergh Widding, Astrid, professor, rektor. 14

Söderlind, Solfrid, professor, fv överintendent, fv dekan. 02

Taube, Per, friherre, direktör. 13

Thörn, Ylva, landshövding, fv förbundsordförande. 17

Treschow, Henrik, direktör. 10

Trolle-Bonde, Gustaf, greve. 11

Trolle-Löwen, Johan, friherre. 11

Tunhammar, Göran, fv vd, fv landshövding. 06

Tysk, Gunnar, fv länsråd, Sällskapets sekreterare 1999–2005. 98

Wachtmeister, Marika, grevinna, direktör. 10

Wallin, Kerstin, fv generaldirektör, fv landshövding. 03

Wejryd, Anders, teol. dr, ärkebiskop em. 07

Weman, Gunnar, teol. dr, ärkebiskop em. 93

Wersäll, Fredrik, riksmarskalk, fv hovrättspresident. 18

Westerberg, Jan Olov, fastighetsdirektör. 08

Westerberg, Per, fv statsråd, fv talman. 13

Westerberg, Sten, fv bankdirektör, fv statssekreterare. 85

Wetterberg, Gunnar, fil. dr h c, författare. 10

Wikström, Jan-Erik, fv landshövding, fv statsråd. 92

Wirtén, Rolf, tekn. dr h c, fv landshövding, fv statsråd. 88

Wolodarski, Peter, chefredaktör. 06

Wåhlstedt, Håkan, fil. dr, generaldirektör, fv landshövding. 15

Wärnersson, Ingegerd, fv landshövding, fv statsråd. 02

Ågerup, Bengt, direktör. 11

Åström Iko, Karin, riksarkivarie. 16

Öquist, Gunnar, professor em. 03

Österberg, Sven-Erik, landshövding, fv riksdagsledamot, fv statsråd. 13

sällskapets ledamöter

Ledamöterna Anna-Greta Leijon och Gunilla Herdenberg.

Ledamoten Eva Swartz Grimaldi med näringslivsmedaljören Peter Fornstam.

ÅRET I SIFFROR

Sällskapets årsredovisningar i sammandrag

År 2022 i siffror

Kungl. Patriotiska Sällskapet förvaltar dels sin egen förmögenhet, dels tre till Sällskapet knutna stiftelser. Sällskapet leds av ett förvaltningsutskott, som också utgör styrelser i Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond och Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond. I Kungl. Patriotiska Sällskapets Pensionsstiftelse sitter ordföranden och kamreraren samt de två anställda i styrelsen. I det följande redovisas ut-

Kungl. Patriotiska Sällskapet

Ändamål: Kungl. Patriotiska Sällskapet har till uppgift att stödja landets utveckling. Sällskapet förvaltar tre stiftelser med olika ändamål. Betydande samhällsinsatser av skiftande slag premieras genom medaljer med inriktning på ideell verksamhet, förtjänstfull yrkes- eller företagsverksamhet, kulturarv, fostrargärning, hantverk med mera.

Årets redovisade resultat: 0,54 (0,47)

Kostnader: 3,8 (3,7)

Finansiella tillgångar bokfört värde: 13,0 (18,6)

Finansiella tillgångar marknadsvärde: 23,3 (26,8)

drag ur de årsredovisningar som inlämnats till Länsstyrelsen i Stockholm. Siffrorna nedan redovisas i miljoner kronor, inom parentes redovisas 2021 års siffror. Marknadsvärdet på Sällskapet och dess stiftelsers förmögenhet var den 31 december 2022 cirka

743 miljoner kronor (887). Fullständiga årsredovisningar kan beställas från kansliet.

Stiftelsen Fredrik Björns

Donationsfond

Ändamål: Stiftelsens ändamål är att i första hand ge bidrag åt ålderstigna tjänarinnor som under lång tid innehaft tjänst i Stockholm. I andra hand får disponibel avkastning användas som stöd och uppmuntran åt ekonomiskt behövande äldre tjänarinnor som under lång tid i Stockholms län tjänat i sociala eller medicinska institutioner vars verksamhet är att vårda människor.

Årets redovisade resultat: 14,4 (31,1)

Förvaltningsresultat: 5,8 (7,3)

Utdelade bidrag: 6,5 (6,0)

Kostnader: 1,6 (1,3)

Finansiella tillgångar bokfört värde: 165,6 (162,1)

Finansiella tillgångar marknadsvärde: 310,6 (361,0)

Kungl. Patriotiska Sällskapets och dess stiftelsers förmögenhet i

mkr 2013–2022.

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond

Ändamål: Stiftelsens ändamål är att främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller främja vetenskaplig forskning. Bidrag utgår numera till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. I första hand avses spridande och popularisering av forskningsresultat, exempelvis genom bidrag till tryckkostnader, symposier, utställningar samt till sociala projekt för barn och ungdom.

Årets redovisade resultat: 16,3 (23,2)

Förvaltningsresultat: 7,0 (8,4)

Utdelade bidrag: 7,1 (6,1)

Kostnader: 2,0 (1,7)

Finansiella tillgångar bokfört värde: 182,5 (173,8)

Finansiella tillgångar marknadsvärde: 353,7 (428,8)

förmögenhet i mkr 2013 – 2022

Kungl. Patriotiska Sällskapets och dess stiftelsers

Kungl. Patriotiska Sällskapets Pensionsstiftelse

Ändamål: Stiftelsens ändamål är att bereda personer, som är eller varit anställda hos Kungl. Patriotiska Sällskapet eller deras efterlämnade familjemedlemmar pension.

Årets redovisade resultat: 0,41 (3,3)

Förvaltningsresultat: 0,46 (3,4)

Utdelade pensioner: 0,2 (0,2)

Kostnader: 0,22 (0,16)

Finansiella tillgångar bokfört värde: 15,5 (15,3)

Finansiella tillgångar marknadsvärde: 55,1 (71,0)

Kungl. Patriotiska Sällskapets

och dess stiftelsers revisorer

Martin Sjöberg, auktoriserad revisor, BDO AB, med Sara Königslehner som suppleant. Gunilla Herdenberg, förtroenderevisor, med Leif Grundberg som suppleant.

fotokällor

Inledning

Kungl. Vitterhetsakademien/Staffan Eriand Isa s. 6

TT/Anders Wiklund s. 9, 11, 14

Sällskapets medaljutdelningar

Kungl. Patriotiska Sällskapet/Anette Jonsson s. 16

TT/Anders Wiklund s. 17–24

TT/Pontus Lundahl s. 25

Mikael Lindell Bohlin s. 26

Tommy Pedersen s. 27

Stockholms Hantverksförening/Vanessa Tryde s. 28, 29 överst

Stockholms Hantverksförening/Magnus Nilsson s. 29 nederst

Riksförbundet Svensk Trädgård/Anna -Karin Fallheden s. 30

Svenska soldathemsförbundet/Andreas Philipsson s. 32

Stora Amaranterorden s. 33 överst t.v.

Strömstads kommun s. 33 överst t.h.

Projekt S/S Orions Vänner/Thomas Nordgren s. 33 nederst t.v.

Morlanda Säteri s. 33 nederst t.h.

TT/Jonas Ekströmer s. 34–35

Ann-Mari Bertilsson s. 36 överst

Privat s. 36 nederst

Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond

Kungl. Patriotiska Sällskapet/Anette Jonsson s. 38–39

Privat s. 41

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond

Kungl. Patriotiska Sällskapet/Anette Jonsson s. 42

Insamlingsstiftelsen Choice/Robert Åkesson s. 45

Föreningen Lysestrands Diabetesläger s. 46 t.v.

Rett syndrom i Sverige/Robert Kölby s. 46 t.h.

Operation slutstirrat s. 48

Ralf Turander s. 57

Rädda barnen s. 58

Nationalmuseet för Ukrainas historia s. 59

Sällskapets ledamöter

Readligion/Emma-Sofia Olsson s. 65 överst t.v.

Mikael Wallerstedt s. 65 nederst t.v.

Statens historiska museer/Cecilia Erik Lernestål s. 65 överst t.h.

Susanne Kronholm s. 65 nederst t.h.

TT/Anders Wiklund s. 68–70, 72, 74

Mikael Lindell Bohlin s. 71

KONTAKTUPPGIFTER

Kungl. Patriotiska Sällskapet Eriksbergsgatan 12a

114 30 Stockholm

info@kungligapatriotiskasallskapet.se

08-611 12 62

Ständig sekreterare: Kjell Blückert kjell.bluckert@kungligapatriotiskasallskapet.se

070-278 76 62

Biträdande sekreterare: Anette Jonsson anette.jonsson@kungligapatriotiskasallskapet.se

070-278 74 63

Administrativ assistent: Deta Liljenfeldt

Kungl. Patriotiska Sällskapet Org. nr 802002-6186

Stiftelsen Fredrik Björns Donationsfond Org. nr 802007-6173

Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond Org. nr 802008-0274

Kungl. Patriotiska Sällskapets Pensionsstiftelse Org. nr 802008-6990

www.kungligapatriotiskasallskapet.se

Denna årsberättelse är framtagen av Sällskapets kansli i samarbete med grafiska formgivaren Bitte Granlund, som även skapat illustrationen på s. 5. Mönstret på insidan av pärmen och på s. 60 är framtaget under 2019 av formgivaren Lisa Lanning för Bengt Gustaf Jonshults bok Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer och hedersbelöningar. Det bygger på Sällskapets logotyp som i sin tur är en detalj ur det ursprungliga emblemet från 1700-talet, se s. 4.

Grafisk form och produktion: Bitte Granlund, Granlunds Grafiska, Stockholm

repro: Italgraf Media, Stockholm

Tryck: Norrmalmstryckeriet, Sollentuna 2023