Kyrk-Nytt oktober 2020 by Kyrknytt

Kyrk-Nytt - Kaksmeten ... sid 2 - Psalmstafetten ... sid 5 - Stämningsfylld kväll i Fridensborg ... sid 3 - Begravningsgudstjänstens historia ... sid 6 - Tack Emma ... sid 4 1 - Nytt barnaltarskåp i Horn ... sid 13

Kaksmeten Det är morgon, diset ligger tätt över Åsunden och solen håller precis på att spricka igenom. Det är så där skönt morgonsvalt i sovrummet, fönstret har varit öppet hela natten. En ny dag ligger framför mig. En ny dag med många möten, i många olika roller. I köket möter jag min dotter och vi småpratar om det där provet på torsdag, inte helt lätt att hålla ordning på possessiva pronomen, konjunktionerna och superlativen men hon verkar ha koll på läget. Så var det där utvecklingssamtalet, det måste vi boka in med läraren. Vi kramas hej då och åker åt varsitt håll. En stund senare kliver jag in på Arkens förskola, inte som mamma eller förälder nu utan som förskollärare. Funderar på vilka barn jag får träffa i min grupp idag, vad vi ska göra. Något barn som kommer behöva lite extra av oss idag? I hallen möter jag en förälder med barn. Barnet är lite ledsen och sugen på att vara lite mer med sin pappa. Vi pratar en stund, vinkar och går sen in på vår avdelning. Där träffar jag mina kollegor. Vi pratar kort igenom dagen och hur det varit på morgonen. Dagen varvas av utelek där ett barn hittar en larv i äpplet, varför var den där? Jag läser en bok, tar emot fler barn och föräldrar. Inne spelar jag och mina kollegor teater för barnen, det blev uppskattat! Dagen flyter på och det blir många möten och samtal med barn, kollegor, en mormor, en präst, föräldrar, en skoförsäljare, en vaktmästare. När mitt arbetspass är slut åker jag och handlar. Nu ”är” jag inte längre förskollärare, nu är jag kund. Jag ler mot kassörskan och vi byter några ord med varandra. På vägen hem ser jag en poliskontroll och jag undrar om de ska stoppa mig, tänker snabbt: har jag bälte, körde jag för fort, var är körkortet? De vinkar inte in mig och jag åker hem. Kvällsmat med familjen, min man berättar om sin resa och kundbesöket han gjort under dagen. Vi äter och börjar prata om vad som händer till helgen. Svärfar ringer, jag pratar en stund med honom, undrar hur han mår och berättar om vad vi gör. Senare åker jag och tränar med en kompis. Har fullt upp med att följa med i instruktörens rörelser och orka hänga på men det känns riktigt ”gött” efteråt. Stannar en stund efter träningen och pratar med min kompis, alltid lika roligt att ses! Hemma, dagen börjar gå mot sitt slut och jag sjunker ner i soffan. Reflekterar en stund över dagen. Under dagen har jag skrattat och skämtat, tröstat och undervisat, lyssnat och pratat, varit lite orolig och lättad. Så många möten. Så många roller – på en dag! Alla med olika förväntningar, behov och syften. Den här dagen har jag haft rollen som mamma, vårdnadshavare, förskollärare, kollega, kund, trafikant, fru, svärdotter, gymmare och vän. I alla roller förändrar jag mig lite, anpassar mig lite, försöker leva upp till de förväntningar som finns på mig i just det sammanhanget. Men, vem är jag, bara jag? När är jag mig själv just bara - Jag? När är vi oss själva och vad behöver just jag för att må bra? Kanske vi är som en stor kaksmet med många olika ingredienser. Alla behövs för att göra just den kakan. Under livets gång får vi nya roller och ingredienserna förändras, det blir nya kakor, vi förändras och växer med åren. Förväntningar, behov och roller ändras men sak är säker, våra grundläggande behov förändras inte. Det spelar ingen roll vilka roller vi har. Alla har rätt att mötas av respekt och omtanke, att få bli sedd och lyssnad på, att känna att någon bryr sig, att just jag behövs, att jag får vara - Jag! Det spelar ingen roll om vi är 2 år, 13 år, 44 år, 59 år eller 98 år eller vilken roll vi för tillfället har – alla har samma grundläggande behov av att känna att man duger precis som man är, med den blandning av ingredienser som är just min kaka. I rollen som skribent: Marie Janzén, Förskollärare, Förskolan Arken Kyrk-Nytt ges ut av Kinda Pastorat. Omslagsbilden Präst Emma Renhorn avtackas i Kisa kyrka. Foto Noomi Hermansson Ansvarig utgivare i detta nr: Kyrkoherde Jörgen Sundeborn Tryck: Lenanders 2020

Foto Anja Lindén

Fridensborgs kapell

Värmen möter oss som kommer in i det gamla missionshuset. Kaminen är tänd, men det är atmosfären, ett bönehus. Så fint Anja och familjen har bevarat det fina kapellet. Här ska det bli ett ”möte” med efterföljande ”samkväm”. Traditionsenligt i september firar vi gudstjänst här i Fridensborgs kapell i Horn och lika traditionsenligt bjuder Anja Lindén på äppelkaka och kaffe. En trivsam kväll i ett gammalt kapell med järnkamin och en tramporgel som Roland hanterade på ett förträffligt sätt.

Möte I de gamla missionhusen var det möten, bönemöten. Det är ett fint namn på en samling, möte med människor, vi är skapade för relation, vi människor och den kristna tron handlar om relation eller möte, möte med Gud och varandra. Denna söndag var söndagens rubrik ”Enheten i Kristus”. Att som präst stå i ett gammalt missionshus och läsa Jesu bön om enhet, om Jesu önskan att alla ska bli ett talar om det viktiga att lyfta fram enhet och inte splittring.

Samkväm Anja hade bakat en härlig äpplekaka och kaffe för ett hundratal, så många blev vi inte men att få dela gemenskap över en kopp kaffe, ett kyrkkaffe är en lisa för själen. Vi satt tillsammans och delad erfarenheter från livet. Berättelser hur det var förr, då man var barn, vatten på gården utedass, långa vandringar till skolan, tvättbrädor och badstuga i Döderhult för barnen en gång i månaden då ”tvagerskan” skubbade barnen rena med fasta hårda tag. Många goda skratt och värmen både från kaminen och varandra dröjde kvar när vi lämnade kapellet. Text Mona Ljungkvist Horn Larz Netz komminister

Foto Noomi Hermansson, Roland Sundin

Tack Emma!

Emma avtackades först i Kisa kyrka kl 11. Hon höll avskedspredikan i högmässan och sedan bjöds det på lunch i församlingssalen.

Söndagen den 6 september tackade vi Emma för hennes tid bos oss i Kinda pastorat, först i Kisa kyrka kl. 11 och sedan i Horns kyrka kl. 15, för att klara gränsen för max 50 personer. Hon fick motta presenter från arbetsgivare, församlingsråd, kyrklag och syföreningar bl a. I sex år har Emma arbetat i pastoratet. Hon har varit en uppskattad församlingsherde i Horn och Hycklinge församlingar, hon har gjort en stor och viktig insats i vårt konfirmand- och ungdomsarbete, varit en omtyckt församlingspräst och arbetskamrat och mycket, mycket mer. Hon kommer bli saknad både av församlingsbor och arbetskamrater, men vi önskar henne Guds välsignelse i hennes nya uppgift för Kristi kyrka i Norra Tjust pastorat. Gud välsigne dig Emma! Och Tack för dina år hos oss! Jörgen Sundeborn Kyrkoherde Därefter tackades Emma av i Horn med presenter, kaffe och bakelse

PSALMSTAFETTEN

Tycker du om att sjunga? Psalmerna vi sjunger: Horn: 15, 249, 259, 289, 443, 480, 752, 762, 766, 791

Söndagen den 4 oktober blir det psalmstafett i Kinda pastorat! Vi sjunger kända, älskade psalmer, med möjlighet till önskepsalmer. Kom och var med och sjung i någon av våra kyrkor. OBS! Tiderna

Kisa: 10, 11, 31, 45, 89, 207, 210, 231, 235, 256

Vi börjar i Horn kl 11, där är Kyrkokören med och förstärker psalmsången.

Hycklinge: 1, 11, 17, 89, 108, 113, 153, 161, 231, 323

Därefter fortsätter vi att sjunga i Kisa kyrka kl 12. Här finns en sångensemble som sjunger med.

Tidersrum: 10, 11, 31, 45, 89, 207, 210, 231, 235, 256

Kl 13 har psalmstafetten kommit till Hycklinge och där finns Musikkåren på plats för extra instrumentellt stöd!

Västra Eneby: 10, 256, 259, 396, 606, 713, 826, 830, 851, 883

I Tidersrum kyrka börjar psalmsången kl 14! Även här finnes en sångensemble på plats! Västra Eneby avslutar psalmstafetten kl 15! Där finns en ensemble bestående av Frank Rosham samt Matilda och Christer Börefelt.

I samtliga kyrkor avslutas psalmsången med 297 Härlig är jorden Det kommer även att finnas utrymme för önskepsalmer så finns inte din favoritpsalm med på listan kan du få med den i alla fall! Vi kommer också ha en liten psalmtävling mellan kyrkorna där vinnande bidrag kommer att presenteras i Kyrk-Nytt. Du som besökare får gissa/svara på en lapp på den psalm som prästen hummar och läser första versen på. Välkomna en ”Psalmens dag” i våra kyrkor Hälsar Roland m.fl

Begr a v n in g s g u dstjä nste ns historia Att begrava sina döda hör till det mänskliga i livet och sker i alla kulturer. Genom Att begrava en människa är att skapa en symbolik över den avlidnas arv och minnen. En begravning är också ett känslomässigt engagemang. Det är inte i första hand något som det behövs en präst för, utan begravningen är liksom vigseln mer en social handling. I alla kulturer står dock religionen i ett nära samband med allt som rör liv och död, och särskilt den institutionsaliserade religionen, och därför blir prästens, och även församlingens medverkan naturlig. Fornkyrkan De första kristna begravningarna tycks ha präglats dels av en trygghet och glädje, dels av en vördnad för den döda kroppen. Vid de kristna begravningarna förekom psaltarsång och böner med kristet uppståndelsehopp. Den omsorg om de döda och om gravarna som de första kristna visade hade troligen sin förebild i den omsorg som visades Jesus döda kropp när han lades i sin grav. Kristna gjorde inte någon skillnad mellan fattiga och rika efter döden. De rika fick inte finare gravar än de fattiga. Det tycks som om de kristna tidigt firade mässa vid begravningen. De kristnas begravning, inklusive mässan, ägde med all sannolikhet rum på gravplatsen. Till förberedelse inför döden hörde tidigt att ge den döende nattvarden ”på vägen”, som färdkost. Denna sista kommunion hade i fornkyrkan och under tidig medeltid sin betoning på uppståndelsen på den sista dagen. Kommunionen gavs som hjälp mot döden och som en försäkran om uppståndelsen.

Medeltiden Under medeltiden växte döds- och begravningssederna ut och många riter med olika bakgrund infogades i det liturgiska handlandet. (liturgi = gudstjänstordning). Många handlingar som ursprungligen haft praktisk innebörd, som att t ex tvätta den döda kroppen, tolkades nu också i djupare symbolisk mening som att själen renas från synden. Riternas symbolik fick också ofta en dubbel innebörd: dels den religiösa omsorgen om själens frälsning, dels det folkliga skyddet för att hindra att de döda skulle gå igen. Under medeltiden kom också den hopp och förtröstan inför döden som tidigare präglat begravningarna i bakgrunden. Dödsberedelsen som tidigare handlat om att få möta Gud, domaren, den som välkomnar den döpte, kom liksom

begravningen från 500-talet att alltmer få botkaraktär istället för att som tidigare genomlysas av det kristna uppståndelsehoppet. Kommunionen på dödsbädden liksom sista smörjelsen fick mer prägel av syndaförlåtelse och inte längre sett som odödlighetens botemedel. Religiöst fick begravningen mer en karaktär av dömande än uppståndelse. Läran om skärselden utvecklades och medförde att riterna kring döden inriktades till stor del på att ge de döda reäddning från helvetet, en salig hädanfärd och en skonsam skärseld. Utifrån detta kom också i bönernas formulering en uppdelning mellan människans själ och kropp. Kroppen lades i jorden och vilade där till uppståndelsen, medan själen kallades till gemenskap med de heliga och troende i himlen. Folkligt sökte kyrkoledningen i sitt ansvar för kyrkan som statsbärande religion i västerlandet att också möta de olika föreställningar som skapade rädsla inför döden. Riterna tolkades därför också som skydd mot dödens makter. Det gällde t ex klockringningen, vigandet av den dödas kropp till gravens vila, vigvatten (välsignat vatten) både över den döda och över graven, invigning av kyrkogårdar och av själva graven samt snar jordfästning. Själva namnet jordfästning är ett hedniskt uttryck för att ”fästa” den döda vid jorden så att han/hon inte skulle gå igen. Formerna var mycket enkla men tunga av symbolik. Kistan sattes ned i den uppskottade graven, prästen och/eller vänner och anhöriga till sorgehuset var behjälpliga med igenskottandet av graven. Termen Jordfästning har i 1986 års Kyrkohandbok ersatts med termen Begravning.

Reformationen Reformatorerna kom att ifrågasätta det som de kallade ”handlandet med den döda”. Begravning är, menade bl a Luther, inte till för den döda i syfte att förbättra hans eller

hennes situation inför evigheten. Istället betonades motsatsen, förnekandet av att de efterlevande genom bön och riter kunde förändra den dödas eviga väl medförde att fornkyrkans självklara omsorg om de döda, t ex i förbön, knappt fick komma till uttryck vid begravninen. Betoningen av att begravningen enbart är till för de efterlevande har levt kvar i handböckerna in i våra dagar. Med puritanismen 1645, förbjöds begravningar i hittills gängse form. Begravning skulle ske utan alla ceremonier, utan böner, textläsningar eller predikan. Det höll i sig fram till 1661, då ordningen i stort sett återgick till den tidigare.

Bönen för de döda är inte så mycket ett utslag av systematisk teologi som av ett psykologiskt behov av att i förbönens form ge uttryck åt kärlekens tankar på och omtanken om de döda. En bön som nämner den avlidna är ovanlig för de flesta lutheraner, men den är i grunden evangelisk (kristna kyrkor och rörelser som betonar evangeliet, det vill säga Jesus ”glada budskap” ). Den avlidna bör inte glömmas bort vid begravningen och det räcker inte att hävda att begravningen är till för levande. En begravning ritualiserar bland annat döendet och de anhörigas och församlingens sorg. I begravningsgudstjänsten säger vi vad vi skulle ha sagt vid dödsögonblicket om vi hade varit närvarande. Bön om att Gud ska ge den hädangångna evigt liv, himmelens glädje och gemenskap med de heliga är ett uttryck för församlingens tro och hopp.

En av konsekvenserna av reformationen var att förbönen för de döda så småningom försvann ur de reformatoriska kyrkornas gudstjänst- och fromhetsliv. Orsaken till det vara att den kom att förknoppas med tron på skärselden. Egentligen ifrågasatte den lutherska reformationen inte själva förbönen för de döda. Den fanns faktiskt med i de tidigaste lutherska ordningarna i Tyskland fram till 1574. Kritiken gällde främst att fira mässa för de döda, ibland flera år efter dödsfallet. Det menades förvanska karaktären i nattvardens måltid. Augsburgska bekännelsens apologi, hade emellertid en positiv syn på bön för de döda och hänvisade därvid till ”den grekiska gudstjänstordningen”, som i mässan ber för de döda. Luther rådde också prästerna att ersätta mässan för döda med förbön för de döda.

Utfärdsbön Seden att prästen skulle delta när den döda lämnade sitt hem tycks ha varit folkligt stark och levde därför kvar länge. 1686 förbjöds prästerna att resa ”hem till gårdarna, varifrån liken bärs ut, för att sjunga ut dem eller för att någonstans genomföra någon utfärdspredikan.” Trots förbudet tycks utfärdsbönen ha praktiserats ändå. Förbudet mot prästens medverkan fanns kvar men varje kristen kunde leda sådan bön. Först 1986 kom utfärdsbönen åter in i kyrkohandboken, där det anges att även präst kan leda andakten.

1971 lade en ärkebiskoplig kommission i England fram ett betänkande om förbön för de döda, där det bl a konstateras; att NT inte ger något svar på frågan om våra förböner för de döda eller de dödas förböner för de levande. Först från mitten av 100-talet möter vi förböner för de bortgångna i fornkyrkliga liturgiska dokument och de blir senare allt vanligare hos kyrkofäderna.

Likvigning, utläsning, utsjungning – namnen genom den svenska kyrkohistorien är många på det första steget i att ge sin avlidna släktmedlem en värdig hädanfärd. Vissa perioder i historien har det mer handlat om att skydda sig mot de döda, att så snart som möjligt ”fästa” dem vid jorden, att viga liket till gravens frid, så att döda människor inte går igen. Mitt i alla de olika perspektiven kring handhavandet av en död kropp, har nog alltid funnits människors naturliga känsla av att visa omsorg om den kropp som vi under livet tagit i hand, smekt och på slutet kanske vårdat. Namnet på denna andakt, utfärdsbön, hör förstås samman med att detta var en bön eller andakt när en död bars ut ur sitt tidigare hem. Beteckningen har behållits när motsvarande andakt sedan 1900-talets senare del alltmer kommit att äga rum på sjukhus. När den sker efter svepning och i särskilt rum på sjukhuset kallas den ibland visning eller visningsandakt. Bisättning är att ställa kistan med den döda kroppen nära kyrkogården inför begravningen, i likbod eller idag i s k bisättningsrum.

Under medeltiden knöts förbönen för de bortgångna samman med skärseldsläran. Reformationens förkastande av den behöver dock inte, menade kommissionen, att förbön för de bortgångna förkastas. Tanken på ”mellantillståndet” och på kyrkan som en stridande, bidande och segrande kyrka kan ge utrymme för synen på ett fortsatt växande och en andlig utveckling. Frågan om förbön för döda har varit en brännande fråga inom många kyrkor. Man har däri anat irrläran att de efterlevandes förböner skulle kunna påverka på ett magiskt sätt den dödes eviga ställning, vilket skulle försvaga människans eget ansvar under jordelivet. Å andra sidan har man velat hävda förbönen som ett kärlekens oavvisliga behova av att bära fram till Gud också den människa som inte längre lever på jorden.

Platsen för begravningsgudstjänsten Alltsedan urkyrkan har begravningens bön och psalmsång ägt rum vid gravplatsen. Här firades även mässa. När kyrkan från 300-talet började ha egna gudstjänstlokaler kom mässan att ägan rum i kyrkan medan bön och överlåtelse ägde rum vid graen. Den förändring av begravningsskicket som ägde rum i Sverige vid kristendomens införande kring 1000-talet, förutom att eventuellt brännande av de döda avskaffades, var att begravningsplatser ordnades vid kyrkan. Människor måste nu begravas i vigd jord. I stället för att begravas hemma vid gården blev begravningen en angelägenhet för socknen. Alla skulle begravas vid kyrkan. Vid reformationstiden ägde begravningen såsom under medeltiden normalt rum vid graven. Däremot var prästens medverkan inte alltid självklar. Teologiskt var det inte nödvändigt med präst för själva begravningen. Prästen skulle predika och förvalta sakramenten, och det var det ju inte fråga om vid ”jordande av lik”. 1686 föreskrev dock kyrkolagen att begravningsakt med präst är obligatorisk. Kyrkoordningen 1571 angav att begravningsakten skulle äga rum på kyrkogården i anslutning till gudstjänst, eventuellt med predikan. Vid större begravningar växte behovet att tala om den döda och likpredikan kom från slutet av 1600-talet att äga rum inne i kyrkan efter den vanliga predikan i högmässan. Först HB 1942 utgick från att jordfästning, som det då fortfarande kallades, ägde rum i kyrka eller kapell. Begravningen ses idag i nästan alla kyrkotraditioner som en gudstjänst för de efterlevande utan att för den skull vårt behov av att tänka på och be för den avlidna förnekas. I Kyrkohandboken 1986 är uppståndelsemotivet inte särskilt starkt. Däremot har en förändring bort från domsoch botmotivet skett till ett betonande av Guds tröst i sorgen och döden. De senaste hundra åren har inneburit en stark förändring av begravningsseden, främst i städerna. Tidigare var ju avskedet av de döda en angelägenhet för hela gemenskapen i socknen/församlingen, ofta i anslutning till söndagens gudstjänst. Idag sker begravningen i hög grad i kretsen av de anhöriga, släkt och vänner. Den utformning begravningsgudstjänsten har idag är på ett vis en skapelse av förra århundradet. Vår svenska historia när det gäller kristen begravning har från medeltiden omfattat en första del i den dödes hem, likvigning, efter reformationen kallad utsjungning eller utläsning. Under

medeltiden var mässan, requiemmässan, centralpunkten, varefter gravsättningen ägde rum. ”Requiem” är första ordet i mässans in-troitus, Requiem aeternam dona eis Domine”, ge dem, Herre, den eviga friden...ur Esra 2:34f. Till det som reformatorerna starkt kritiserade hörde de efterlevandes olika sätt att genom själamässor och avlatsbrev söka påverka de avlidnas situation efter döden. Därför fick requimmässan som församlingsgudstjänst stryka på foten. Kvar fanns från slutet av 1500-talet andakten i hemmet samt akten på kyrkogården, ibland med likpredikan vid graven eller i anslutning till ordinarie församlingsgudstjänst. Sedan utfärdsbönen i sorgehuset med tiden blivit rätt sällsynt eller utgjorde en andakt enbart för de närmast anhöriga och begravningen allt mindre ägde rum i samband med söndagens församlingsgudstjänst, växte behovet att forma en hel gudstjänst för de sörjande. Med början på 1800-talets senare del har den sammanhållna liturgi som nu kallas begravningsgudstjänst formats av olika delar ur de tidigare momenten: bönedelen till stor del från utläsningen, medan överlåtelsen med jord som läggs på kistan och (vid kremation) avskedstagandet kommer från själva gravsättningen (men inflyttad i gudstjänstrummet). Griftetalet har sin bakgrund i den predikan som hölls i medeltidens requiemmässa, efter reformationen ofta vid graven. Kyrkoordningen angav att när många människor var samlade skulle prästen vid graven hålla ”en liten predikan eller förmaning”. Denna tycks med tiden ha utvecklats till den s k likpredikan vid finare begravningar, som inte minst under 1600-talet fylldes med många personuppgifter om den döda. Under 1700- och 1800-talen fick likpredikan sin normala plats i söndagens gudstjänst, i städerna ofta i aftonsången. I Kyrkohandboken 1894 utvecklades begravningsgudstjänsten allt mer som en fristående gudstjänst, som avslutades med gravsättning. Biskoparna angav 1988 att griftetalet bör utformas som ett ”personligt tilltal med utgångspunkt i ett bibelord”. Det traditionella liturgiska agerandet vid överlåtelsen är att jord läggs på kistan, en rit som ursprungligen och på många håll i världen hör hemma utomhus, vid graven. Jorden har då mer praktisk än symbolisk betydelse. Detta är ingen exklusivt prästerlig handling utan i vissa traditioner grävs graven igen gemensamt av alla som deltarm en sed som också tycks ha funnits i vårt land.

Begravningen Efter ingångsmusiken sjunger vi första psalmen. Efter psalmen håller prästen ett kort tal, griftetalet, som är en sammanfattning av funderingar och känslor som finns i våra tankar när vi är i dödens närhet. Griftetalet innehåll-

er också en beskrivning av den som avlidit. Budskapet i griftetalet kan sammanfattas i två ord: avsked och hopp. Det är viktigt för oss människor att få säga adjö, särskilt när vi följer någon vi känner till den sista vilan. Så följer en bön där vi tackar för det som den döda har gett oss och ber om hjälp i smärtan och sorgen. Efter bönen sker överlåtelsen. Församlingen ställer sig upp och prästen står vid kistan. I överlåtelsen ber vi Gud att ta hand om den vi älskar. Just ordet överlåtelse visar att vi inte lämnar den vi älskar i tomhet utan i trygghet. Nu läggs jord tre gånger på kistan, för att göra det obegripliga tydligt för oss. Dessa tre skovlar mull är en symbolisk rest från den gamla tid då begravningsgudstjänsten ägde rum ute på kyrkogården och deltagarna sedan fortsatte att fylla igen graven

upprepar sedan detta på begravningsdagen. När begravningsakten i kyrkan är över hissas flaggan i topp. Symboliken i att flaggan på begravningsdagen först går ned till halv stång och sedan upp i topp är ett sätt att symbolisera döden och uppståndelsen. Efter döden följer livet och efter smärtan följer glädjen. Att ord och tankar kläs i vackra former eller toner kan ge den högtidliga ram som tillfället kräver. Men ritualen är inte avsedd att kamouflera utan att tydliggöra både dödens mörker och dess ljus. De tre skovlarna mull liksom – vid jordbegravning – kistans sänkande i graven är smärtfyllda ögonblick för de närstående. Men också smärtan har sin funktion. Den gör oss medvetna om att döden sätter en definitiv gräns för vår mänskliga gemenskap. Nils-Arvid Bringéus, Bleka dödens minut. I Ottar 4/94

Av jord har du kommit. Jord ska du åter bli. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Sammanställt av Karin Svensson Källor Handbok i Liturgik Karl-Gunnar Ellverson Kyrkans lovsång Per-Olof Sjögren Tradition och liv Martin Modéus

Detta är smärtan i smärtan, men de enkla orden rymmer livets och dödens hemlighet. De två första raderna vänder sig bakåt, mot det mänskliga livets villkor och säger precis som det är: människolivet är flyktigt och kort. Sådan är sanningen om människans liv på jorden. Men de två sista raderna vänder sig framåt och säger trotsigt mot mörkret att det kommer nytt liv, ett liv som Gud själv skapar. Detta är sanningen om framtiden.

Inför Allhelgona Beställ Allhelgonakrans som gravdekoration senast 15/10. Pris 200 kr

Efter överlåtelsen lyssnar vi till några korta bibeltexter som handlar om tryggheten hos Gud i liv och död. Begravningsbönen som sedan följer forsätter på samma tema som gudstjänsten i övrigt – i tacksamhet.

- Ljuständning 100 kr (1 valfritt tillfälle, ljus ingår) - Granris 130 kr

Så kommer avskedstagandet. Om den döda ska kremeras tar man avsked inne i kyrkan annars äger avskedet rum när kistan har sänkts ned i graven på kyrkogården. Kistan sänks med fötterna mot öster och huvudet i väster, så att den döde på den yttersta dagen kunde se solens uppgång. Detta är ett utpräglat kristet begravningsskick.

Kyrkans Begravningsbyrå

Efter prästens bön över kistan och välsignelse över församlingen lämnas kyrkan under avslutningsmusik. När musiken tystnar hörs kyrkklockornas ringning till minne av den döda, men minnesklangen är också uppståndelsens sång.

Vi möter dina önskemål Tel: 0494-12345 vardagar 8-17 Övrig tid jour kyrkansbegravningsbyra.se

Den svenska flaggan är en av de symboler som vi använder för att visa sorg och aktning för den döda. Den dag som dödsfallet äger rum hissas flaggan på ”halv” stång. Detta innebär att man först hissar flaggan i topp och sedan sänker den en tredje del av flaggstångens höjd. Man

Kyrkoherdens tankar... Hösten är här! Hemma i trädgårdslandet försöker jag rädda den sista kålen från kål fjärilens glupska larver. Blomsterbönorna fortsätter att ge god skörd till dess frosten kommer. På så sätt är det som vanligt. Något annat som var som vanligt, men ändå inte, var riksdagens öppnande i början av september. Antalet ledamöter och gäster var kraftigt begränsade. En hel del blev annorlunda. Kungen berörde detta i sitt öppningstal: ”Ja, det är en annorlunda ceremoni. Men den visar också på Sveriges förmåga att anpassa sig. Att vara i tiden. Formerna är delvis nya – men traditionen upprätthålls. Vårt samhälle fortsätter att fungera.” Visst har vi människor en otrolig förmåga till anpassning. På kortast möjliga tid ställde vi om all verksamhet i pastoratet under några få veckor i mars. Hela samhället har ställt om. En otrolig bedrift! Det mesta går ju att lösa om man bara tänker till och om viljan finns.

Insamling världens barn Under v 39-40 är det insamling till Världens barn. Nöden är stor och världens barn behöver oss! Under dessa båda veckor får vi hjälpas åt att samla in pengar. Bössor kommer finnas i våra kyrkor och i våra verksamheter. Var med i kommunkampen! Märk din gåva med ”BARN0513” så registreras den under Kinda kommun. I samband med aktiviteter under veckorna som kommer samlar vi in pengar. Bl a händer följande:

Just nu funderar vi för fullt över allhelgonahelgen och jul hur vi ska fira dessa högtider detta år. Men jag tänker på kungens tal: ” Formerna är delvis nya – men traditionen upprätthålls. Vårt [pastorat] fortsätter att fungera”. Vi kanske får hitta nya former – men traditionen upprätthålls!

26/9 Församlingsafton i Horns kyrka – insamling till

Också detta år kommer att lösa sig. Vi hittar nya vägar. Hälsan är det viktigaste och i år får det komma före. Och de tillfällen då bekymmersrynkan liksom har fastnat i ansiktet då jag sitter böjd över schema och planering försöker jag tänka på Jesu ord: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen”. Det kommer att lösa sig. Det blir annorlunda. Men annorlunda kan också bli bra.

11/10 efter tacksägelsemässorna i Kisa och Horn kl. 11

Gud välsigne er!

Alla våra gudstjänst och samlingar omfattas av regeln med 50 personer som max antal deltagare. Vi hjälps åt att hålla ett omsorgsfullt avstånd till varandra. Mässan firas med endast bröd tillsvidare. Observera att planeringen kan komma att ändras med kort varsel i fall nya restriktioner införs.

Jörgen Sundeborn Kyrkoherde

Världens barn.

2/10 kommer elever ur åttonde klass hjälpa till med bössinsamling. är det skördeauktion vars intäkter går till världens barn. I år är denna insamling extra viktig eftersom vi inte har samlingar som vi brukar och behovet är extra stort.

På grund av Corona-viruset

Gudstjänstkalender oktober 2020 Kisa Tidersrum V. Eneby Horn Hycklinge Med reservation för ev fel och ändringar. Se även www.svenskakyrkan.se/kinda/ se aktuell kalender på höger sida

26/9 Lördag Horn kyrka 18.00 Helgsmålsbön Det blir musik med jazziga toner av Musikkåren och vi har en liten insamling till världens barn. efteråt finns kräftor /paj.

18/10 Nittonde sön e trefaldighet Trons kraft

Kisa kyrka 11.00 Mässa

Kisa kyrka 11.00 Högmässa Horn kyrka 11.00 Mässa Tidersrum kyrka 18.00 Mässa Västra Eneby 18.00 Mässa Hycklinge kyrka 18.00 Sinnesrogudstjänst Musik Gruppen VIKOALTIO

30/9 Onsdag Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa

21/10 Onsdag Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa

1/10 Torsdag Tidersrum g:a församlingshemmet 12.00 Vardagsgudstjänst Därefter coronaanpassad sopplunch

25/10 Tjugonde sön e trefaldighet

27/9 Sextonde sön e trefaldighet Döden och livet

Att leva tillsammans

Kisa kyrka 11.00 Mässa Horn kyrka 18.00 Gudstjänst, Kyrkokören Tema Fred och medmänniskor

4/10 Den helige Mikaels dag Psalmstafett se info föregående sida

28/10 Onsdag Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa

Vi sjunger kända, älskade psalmer, med möjlighet till önskepsalmer. Kom och var med och sjung i någon av våra kyrkor. OBS! Tiderna Änglarna

29/10 Torsdag Tidersrum g:a församlingshemmet 12.00 Vardagsgudstjänst, därefter sopplunch

Horn kyrka 11.00 Psalmstafett med Kyrkokören Kisa kyrka 12.00 Psalmstafett Hycklinge kyrka 13.00 Psalmstafett med Musikkåren Tidersrum kyrka 14.00 Psalmstafett Västra Eneby kyrka 15.00 Psalmstafett

Inför Allhelgona - 30/10 Al l a vår a k y r k o r är ö ppna fö r s ti llh et o c h and ak t Vi finns på k y r k o gå r den fö r fr ågo r o ch s am t al

7/10 Onsdag Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa 11/10 Tacksägelsedagen Lovsång

I samband med mässa och gudstjänst blir det auktion till förmån för Världens barn. Lämna gärna skördegåvor. Kisa kyrka 11.00 Tacksägelsemässa Horn kyrka 11.00 Tacksägelsegudstjänst, Kyrkokören Västra Eneby kyrka 18.00 Tacksägelsemässa 14/10 Onsdag Kisa kyrka 9.00 Arkengudstjänst

Lyktor och ljus finns att köpa vid varje kyrka. Vi bjuder på fika Fredag 30/10 Västra Eneby, Hycklinge och Tidersrum kl 10-18 Kisa kyrka och Horn kyrka kl 10-20

ALLA HELGONS DAG Mer information om dagar och tider annonseras på vår hemsida, i vårt nyhetsbrev och i Kindaposten

Axels psalmhörna - också denna gång från Sigtuna Författaren Ylva Eggehorn gästar ofta Sigtunastiftelsen. Vid ett tillfälle 1972, när hon var 22 år, träffade hon en polsk familj som kommit till Sverige som flyktingar – en familj som drabbats hårt – mamman hade dött under kriget och sonen orkade inte leva, kvar fanns pappan och dottern. Ylva kände, när hon hörde deras berättelse, att hon så gärna ville få säga något som kunde väcka framtidstro, drömmar och förhoppningar hos den unga kvinnan. Men hon kände sig så berörd av deras öde och det värdiga sätt de bar det på, att hon inte hade några ord att ge som tröst. Hon gick till sitt gästrum, satte ett papper i skrivmaskinen och, berättar hon: ”så gjorde jag något jag aldrig brukar göra i mitt författarskap, jag sa till Gud att nu får du ge mig ord så jag kan ge den här unga kvinnan tröst och mod inför framtiden. Så skrev jag ’Var inte rädd’ – och sen kom resten av orden.” Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår. Han älskar dig, han väntar dig i kväll – en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, Du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, Hans kärleks frid som ingenting begär. Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, Du ser den inte nu, men färdas dit. Sv ps 256 Foto Bodil Söderberg

När fartyget Estonia gick under vistades Ylva Eggehorn åter på Stiftelsen och ansvarade samtidigt för några radioandakter. Hon hade gjort en inspelning men kände att ”det går inte att sända en bandad morgonbön efter detta”. Tidigt på morgonen åkte hon till Radiohuset och direktsände – berättade om mötet med den polska familjen. Psalmen sjöngs och orden gick ut till radiolyssnarna. Efter tsunami-katastrofen sjöngs den vid varje tillfälle då flygplan med omkomna svenskar ombord lyfte från Phukets flygplats. En dikt, en psalm med ord som fått bli ord för det ordlösa, tröst för det otröstbara. Jag tycker att det är en psalm för den som är rädd – jag är det ibland. Melodin av Lars Moberg är så vacker. Och tänk att sista frasen i melodin börjar precis som ”Det finns en väg till himmelen…”! Oktoberhälsningar från Axel Söderberg

Nytt barnaltarskåp i Horn

Församlingsrådet i Horn har precis köpt in barnaltarskåp. Tanken är att det ska ge en möjlighet att visa barn (och vuxna) olika kyrkliga högtider och händelser i kyrkan. T ex visa hur ett dop, en vigsel eller en begravning kan gå till, men även en mässa och gudstjänst. Altarskåpet anlände i veckan och nu jobbas för fullt med att sy kläder och mässhakar mm till skåpet. Förhoppningsvis kommer det att bli till glädje och nytta för både stora och små.

Just nu sys det mässhakar i kyrkans olika färger till barnaltarskåpet.

Foto Karolina Jönsson

Om du behöver... Ibland behöver vi en utomstående samtalspartner som bollplank. Vi kan få ”ont i själen” och behöva prata om det. Eller gå till bikt. Du kan alltid boka tid för samtal med någon av våra präster. Präster har tystnadsplikt. Ring eller maila våra präster; 13

Jörgen 0494-29 04 43 jorgen.sundeborn@svenskakyrkan.se Larz 0494 - 29 04 42 larz.netz@svenskakyrkan.se Jenny 0703 - 62 51 52 jenny.ahlen@svenskakyrkan.se

J U LTA L L R I K Nu börjar det bli dags att beställa jultallrik! Hör av dig till vår kökschef Kacka! Te l 0 7 0 3 - 0 0 2 4 5 3

Det här händer på våra fastigheter och kyrkogårdar höst 2020 Kisa kyrka - målning av fönster Kisa församlingshemmet - målning, klart inom några veckor Kisa kyrkogård - askgravplatsen färdig. Invigning blir efter högmässan sön den 1 nov Västra Eneby kyrka - målning av fönster Västra Eneby kyrka - säkerhetsstaket sätts upp. Arbetet pågår. Västra Eneby kyrka - takbyte. Arbetet pågår. Beräknas vara färdigt november Hycklinge kyrka - målning av fönster pågår Horn kyrkogård - har fått ny belysning på del av kyrkogården Horn kyrkogård - ny kistgravplats kommer att anläggas under hösten Tidersrum kyrkogård - ny perennrabatt vid askgravplatsen

Mail, kontors- och mobilnummer

Kyrkogårdsförvaltningen Kyrkogårds-/fastighetschef Anna Rambin anna.rambin@svenskakyrkan.se ......................................29 04 52 Kyrkvaktmästare Horn, Hycklinge Karolina Jönsson karolina.jonsson2@svenskakyrkan.se............ 29 04 58 Kyrkvaktmästare Kisa, V Eneby, Tidersrum Mikael Sträng mikael.strang@svenskakyrkan.se ......29 04 47

Kyrkstigen 2, 590 36 Kisa Tfn växel: 0494-29 04 40 Fax: 0494-12511 kinda.pastorat@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/kinda

Kyrkoherde Jörgen Sundeborn jorgen.sundeborn@svenskakyrkan.se..................................................29 04 43 Komminister Larz Netz larz.netz@svenskakyrkan.se................................................................................29 04 42 Vik komminister Jenny Ahlén jenny.ahlen@svenskakyrkan.se ................................................ ...0703-62 51 52 Barngruppsledare, Öppna förskolan Joakim Kajelm joakim.kajelm@svenskakyrkan.se....................29 04 55 Fritidsledare Martin Eugén martin.eugen@svenskakyrkan.se..................................................................29 04 57 Ungdomsledare Stefan Johansson stefan.s.johansson@svenskakyrkan.se ......................................... 29 04 50 Kantor Anders Broo Larsson anders.broo.larsson@svenskakyrkan.se..................................................29 04 54 Kantor Roland Sundin roland.sundin@svenskakyrkan.se ........................................................................ 29 04 53 Värdinna, lokalvård Kacka Holm Hidsjö ann.katrin.hidsjo@svenskakyrkan.se ...0703-00 24 53, 29 04 41

Besöks- och postadress:

Församlingsverksamheten

Övrigt Förskolan Arken .......................................................................................................................................................122 61 Förskolechef Josefine Rafelt josefine.rafelt@svenskakyrkan.se.............................................................29 04 48

Förtroendevalda Ordförande i kyrkofullmäktige Mathias von Wachenfeldt mathias.vonwachenfeldt@gmail.com .....500 31 Ordförande i kyrkorådet Anders Ljung anders.ljung@kinda.se....................................................070 55 94 326 Ordförande i församlingsrådet Horn Laila Karlsson laila.Carlsson53@gmail.com.....................070 6488217 Ordförande i församlingsrådet Hycklinge Anders Eriksson anders.hycklinge@gmail.com.. 070 293 42 05 Ordförande i församlingsrådet Kisa Åke Nilsson akeror@live.se...................................076 77 77 681, 718 37 Ordförande i församlingsrådet Tidersrum Carolina Klasson tidersrum@spray.se.. ..................0703-318972 Ordförande i församlingsrådet V Eneby Mathias von Wachenfeldt .............................................................500 31

Kyrkans Begravningsbyrå Vi möter dina önskemål Tel: 0494-12345 vardagar 8-17 Övrig tid jour kyrkansbegravningsbyra.se

Besöks och telefontider: Tisdag och torsdag 10.00-12.00. Onsdag 13-15

Förvaltningsassistent Maria Mudri maria.mudri@svenskakyrkan.se ...................................................29 04 46 Serviceassistent Fredrik Erikson fredrik.e.eriksson@svenskakyrkan.se...............................................29 04 45 Informatör/kommunikatör Karin Svensson karin.e.svenssson@svenskakyrkan.se ...........................29 04 56

Pastorsexpeditionen, Församlingsgården i Kisa

Administrationen

På gång i Kinda Pastorat

Händer i oktober 4/10 Den helige Mikaels dag

Psalmstafetten Vi sjunger kända, älskade psalmer, med möjlighet till önskepsalmer. Kom och var med och sjung i någon av våra kyrkor. OBS! Tiderna! Läs mer på sid 5.

Horn kyrka 11.00

Kyrkans Kök & Lokaler

Kisa kyrka 12.00

Catering för

Hycklinge kyrka 13.00

Minnesstunder Födelsedagsfest Konferens Bröllopsmiddag Musikevent Företagsevent Dopkaffe Egen marknad Julbord

Tidersrum kyrka 14.00 Västra Eneby kyrka 15.00

Kontakta vår kökchef Kacka Holm Hidsjö 0703-00 24 53, 0494-29 04 41 kyrkans.kok@svenskakyrkan.se

PASTORATSINFO Vill du få mail från oss med information om vad som händer i pastoratet? Varje vecka skickar vi ut vårt digitala nyhetsbrev Pastoratsinfo och berättar vad som är på gång! Intresserad? Maila: kinda.pastorat@svenskakyrkan.se så skickar vi till dig också!

Svenska kyrkan i Kinda

Nästa nummer av Kyrk-Nytt ges ut 24 oktober 2020