Ledare Anna Hellers

Et tu, Estetius?

Jag minns inte mycket av karantänen. I min tillbakablick är tiden mellan den 18 mars fram till sommarlovet antingen något som hände för mer än två år sedan, eller en period då jag var mycket och konstant full. Att regeringen tog beslut om att stänga gymnasieskolorna är fortfarande så overkligt att jag ofta glömmer bort att det har hänt.

Något jag bar med mig när coronakrisen var som värst, var en iakttagelse från En varg söker sin podd om de två enda och vitt skilda sätten att hantera pandemin på. Antingen blev man som besatt och tittade på alla nyheter, presskonferenser och tal till nationen, samt kritiserade eller hyllade coronastrategin; aggressivt. Eller så gjorde man precis tvärtom. Mitt beteende tillhörde den senare kategorin. En dag i mitten av mars orkade jag inte gå in på DN.se längre, inte ens direkt till kulturdelen. Brödtexten blev suddig så fort jag försökte läsa – det var fysiskt omöjligt. Notiserna om antalet döda per dag kunde jag inte heller ta till mig, för om jag gav dem uppmärksamhet blev jag automatiskt paralyserad av en plötslig trötthet som gjorde att jag glömde bort vad som stod i dem. Jag visste inte hur Anders Tegnell såg ut förrän i slutet av april när jag tittade på min första presskonferens.

”Reptilhjärna” brukar min mamma säga. Andra skulle kanske kalla det för ”flykt- kamp- eller frysningsrespons”. När hjärnan utsätts för akut stress, även kallat ”chock”, finns det tre överlevnadsinstinkter våra kroppar väljer mellan: att fly, att stanna kvar för att slåss, eller att spela död.

Mitt sätt att hantera distansundervisningen, och orsaken till den, var framförallt genom att fly. Jag flydde tillbaka till barndomen och tittade på musikvideor till Judas och You Belong With Me istället för att plugga. Jag flydde från mitt rum i början av karantänen och delade ut Latin Lover-tidningar till läsares brevlådor eftersom skolan stängde innan vårt planerade släpp. Det jag minns tydligast från våren är mitt överdrivna kollektivtrafikåkande i olika delar av Storstockholm i min roll som brevbärare, och de stunder när jag tittade ut genom fönstret i en tom buss och inte tänkte på någonting. För jag flydde framförallt mentalt, in i varje situation och projekt där jag kunde glömma corona. Jag ville alltid ha ett syfte eller en distraktion, för annars, om jag skulle ha tid att komma ut ur chocken och reflektera, så skulle jag kanske misslyckas med att överleva.

Och att jag nu ska in i den dimman igen, varannan vecka?

Stockholms stad har bestämt att tjugo procent av undervisningen på gymnasieskolorna i kommunen ska ske på distans, och åttio procent i klassrummen. Skolledningen på Södra Latin har utifrån det tagit beslutet att jag, och andra tvåor och treor på humanistisk- natur- eller samhällsvetenskaplig linje, ska bli undervisade hela femtio procent på distans. En skriftlig motivering har inte skickats till oss drabbade, men det är underförstått att vi offrar vår tid i skolan så att andra elever kan vara här hela tiden. Ettor, välkomna, språkintroduktion och estetare – i alla årskurser.

Jag har många frågor, skolledningen. Syftet med distansundervisning på deltid är för det första att minska trängseln i kollektivtrafiken. Varför ska då teoretiker åka in till skolan, många hummare alla fem dagar i veckan, för språk och individuella val? Jag borde kanske uppmana er till att låta estetarna sitta i distansklassrummen istället, men samtidigt vill jag inte att ni tar ifrån mig ytterligare en möjlighet att få åka till skolan. Och hur svårt kan det egentligen vara att klämma ihop estetarnas praktiska moment i deras scheman så att de åtminstone skulle kunna ha en dag i veckan, tjugo procent, på distans? Det är orättvist att de får läsa alla sina teoretiska kurser i skolan på heltid, till exempel Engelska 6, medan samma elever på ett teoretiskt program bara får läsa den kursen i skolan på halvtid. Varför lever vi ens i en alternativ version av Djäknespelen just nu? Hur hände det?

För egen del vet jag inte hur och hur länge jag kommer orka. Denna chock är nästan värre än den förra, för denna gång känns den inte rättfärdigad och min motivation är slut. Jag vet inte vilken överlevnadsstrategi jag omedvetet kommer att tillämpa för att inte gå under. Kanske är det så att jag redan valt; att stanna kvar och slåss. För en rättvis och rimlig coronastrategi.

REDAKTIONEN - STÖRSTA CHOCKEN UNDER SOMMARLOVET?

ADINA sekreterare, SA18B

Att jag faktiskt lyckades få en bikinibränna!?

ANNA När jag var i Köpenhamn och hörde min Airbnb-host ha sex i hans fjortonåriga dotters säng (samma dag som han varit på begravning:) chefredaktör, SA18A

ELVIN layoutillustratör, ES18B När jag fick veta att folk viker sitt toapapper efter att de torkat sig och sedan använder det igen! FLERA GÅNGER? Har inte kommit över det. MAJA Jag fick reda på att min 19-åriga kompis haff var 15 (Att berätta det för honom blev hans chock) skribent, NA19B CLARA skribent, SA19A Hur otroligt snabbt Gretas ord fullkomligt försvinner ur huvudet på en minuten man tar körkort. Varför sitta på en buss och tänka på klimatet när man kan köra en bil och tänka på sitt uppblåsta ego? FABIAN Att det blev så jävla varmt i år igen. Det känns som man aldrig är riktigt beredd och som att det är något exceptionellt för detta år men så minns man att det va exakt lika dant förra sommaren. Så två chocker där. pr-ansvarig, ES19A

REDAKTIONEN - STÖRSTA CHOCKEN UNDER SOMMARLOVET?

LEA vice chefredaktör, SA18A När jag trodde att jag hade corona och satt i karantän i 2 veckor (över midsommar</3) bara för att sen få reda på att det var en vanlig förkylning

GABRIEL ekonomiansvarig, SA18A JOHANNA Alla sommarlovsdagar har verkligen känts som tisdagar, så varje gång jag fick reda på att det INTE var tisdag var en rejäl astrologiansvarig, HU19B Hur jäkla lätt det var att hitta dragläget! chock

JULIA layout-ansvarig, NA18B Kommer aldrig komma över när jag fick veta att Erik Aglert alltid beställer fiskburgare och äpplejuice på MAX. Ew.

JACK Att bli stucken av en geting på överläppen så att den svullnade upp så det såg ut som att jag gjort Kylie Jenner challenge fast bara på halva läppen. skribent, SA18B

LEIA illustratör, ES19B Chock när släkten ger en alkohol med det glada konstaterandet ”amen fan hon är ju nästan arton” tiden av att nalla öl är över.

Brev för dig som vill göra slut med en vän

Klipp ut detta brev och ge till någon du inte riktigt orkar vara vän med längre. Du kanske går i ettan och träffade någon första veckan som du nu, några veckor in, ser i ett nytt ljus. Eller så går du i tvåan och vill börja om på ett nytt blad. Du kanske till och med går i trean och vill att ditt sista år på södra ska bli så givande som möjligt. Vilken sits du än sitter i, hesitera inte att använda detta brev. Varsågod.

Obs. Latin Lover tar avstånd från alla dispyter eller dramatiska situationer som uppstår på grund av eller kring detta brev.

Clara Cronhielm

Hej __________!

Tack för att du gett mig chansen att få lära känna dig. Det har varit en berikande och upplysande upplevelse. Dock känner jag vid denna punkt i vår bekantskap att jag inte längre önskar vara lika nära som vi tidigare varit. Jag bryr mig fortfarande om dig och önskar dig allt gott i livet. Därför ser jag fram emot att ha kvar dig som bekant och att vi i framtiden kan ha ett kamratligt och hälsosamt förhållande till varandra. Jag hoppas att du kan se detta för vad det är, ett välment försök att omforma vår relation på ett sätt som i längden kommer gynna oss båda.