Partio ajassa
Vilhelmiina ”Viima” Hännikäinen
Vad har vi gemensamt, hundraåriga Ipu och jag, en 17-årig flicka? Båda har scouting och museet som hobby, men hur mycket betyder det?
I
lmari ”Ipu” Koppinen höll den 22.9 ett föredrag i Finlands Scoutmuseum om scoutverksamheten i Finland. Det kom åhörare från olika håll i landet för att lyssna på Ipu. Det han berättade om sina upplevelser, starkt ihopknutna med märkeshändelser i Finlands historia, var svårt att för en ung flicka förstå hade skett. Ipu började sitt tal så långt tillbaka i tiden som vid kriget, och skapade en grund för sitt föredrag som det var lätt att bygga upp scouthistorian på. De flesta lyssnade nog tårögt på hur Ipu mitt i ett scoutläger hade hämtats för att åka ut i kriget. Han berättade beskrivande om scoutvardagen och om förändringarna som han under årens gång upplevt och observerat. Själv började jag jämföra min egen scoutvardag med historien och kom fram till att scoutingens innersta väsen inte förändrats så mycket under tidernas gång. Ipu talade om scoutingen som en familj, dit det alltid är trevligt att komma och som det är tråkigt att lämna. Ipu berättade om livslånga vänskaper och om otaliga oförglömliga upplevelser. Jag hoppas verkligen att denna min scoutfamilj kommer att bestå av en lika livslång skara vänner och upplevelser som Ipus varit. Scoutingen är i Finland en sammanbindande upplevelse, eftersom så många varit med i scouterna i något skede av sitt liv. Det finaste med föreläsningen var att märka, att scoutingen är en upplevelse som binder samman generationer, från småbarn till pensionärer. Detta märkte jag tack vare deltagarnas breda åldersstruktur och familjerna, där det fanns med tredje, fjärde eller t.o.m. femte generationens scouter. Tack Ipu för denna fantastiska och upplysande föreläsning!
38
