Stammisar minns

Göran Alfredsson En designer och en gentleman

Med det dagliga värvet på drygt ett afton-klänningssläps avstånd från Hallen, bostaden några minuters catwalk härifrån och en osviklig känsla för god smak i alla dess former är det föga förvånande att kläddesignern Göran Alfredsson är en ofta sedd besökare i Östermalmshallen. Magasinet hälsade på i festblåsemaestrons sobra ateljé och butik på Karlavägen.

AV: Claes Kanold FOTO: Magnus Elgquist

För alla som de senaste fyra decennierna någotsånär regelbundet följt svensk medias premiär- och galamiddagsbevakning torde både Göran och hans varumärke Thalia vara välbekanta fenomen. Själv har han synts vimlande i sällskap med allt från prima primadonnor till folkälskade artister, medan hans exklusiva kreationer prytt såväl kungahusmedlemmar som flärdfulla partypinglor med rötterna i förorten. – Jag har varit designer sedan jag föddes, slår den Sandvikenbördige klädskaparen fast när vi sätter oss ner vid fikabordet i de väldisponerade lokalernas bakre regioner. Göran plockar ner ett klippalbum från en av vägghyllorna och bläddrar med varsam hand fram bilder föreställande allsköns jetset och innefolk från början av 1980-talet fram till dags dato.

Till ackompanjemang av tre noggrant smattrande symaskiner, bemannade av varsin koncentrerad skräddare, tar han oss med på en promenad genom minnenas allé: – Redan som liten grabb började jag sy och bar mina egna kläder i skolan.

Ett annat intresse som starkt kom att prägla Alfredsson egenart som designer var dansen. – Klassisk balett. Min danslärare blev intresserad av att jag gjorde kläder så jag fick sy dräkterna till våra uppvisningar. Han satte också upp nyårsrevyer och operetter som jag gjorde kostymerna till. Det höll på i många år och gav en enorm skjuts åt min sömnad.

Så fort åren på gymnasiet hemma i Sandviken var till ända packades kofferten för avfärd till Paris och den ansedda designskolan La Chambre Syndicale De La Couture. Vi skriver 1975 och det skulle komma bli en underbar och lärorik tid på många sätt, men också väldigt tuff emellanåt. Göran behöll sin Paris-lägenhet fram till 1982, men då hade han varit tillbaka i Sverige ett par år. – 1979 sydde jag kläderna åt Lill Babs (Barbro Svensson) 25-års jubileumsshow, tillsammans med modellen Stina Wickman, som då var gift med Barbros kapellmästare.

Det var också i den vevan Thalia såg dagens ljus. Alltså inte den antika grekiska gudinnan och musan, tillika komediens och teaterns beskyddarinna, utan den verksamhet som bär hennes namn. – Namnet var Barbros förslag, avslöjar Göran. Hon och Stina var med och startade Thalia, och man kan väl säga att hon var med mig hela tiden fram till sin bortgång.

Folkkära Lill Babs figurerar naturligtvis på mängder av foton i klippalbum som ligger uppslaget på bordet framför oss. Liksom Ann Louise Hansson, Lill Lindfors, Elisabeth Söderström, Kerstin Dellert, Marianne Bernadotte och prinsessan Christina – ”en av mina första och bästa kunder, jag har gjort hennes Nobelklänningar 40 år i rad” – och inte minst operasångerskan och filmskådespelerskan Barbara Hendricks. Listan hade kunnat bli oändlig. – När Barbara satt som juryordförande vid Filmfestivalen i Cannes hade jag sytt tolv klänningar åt henne. Hon ville att jag skulle följa med och hålla henne sällskap, men jag tackade nej, det kändes för stort. Det har jag ångrat många gånger.

Otaliga är de prominenta tillställningar där de kvinnliga gästerna burit av mästare Alfredsson kreerade utstyrslar. – Jag brukar ha mellan 15 och 20 klänningar på Nobelfesten. Annars är rekordet kronprinsessan Victorias bröllop; 47 stycken!

På Nobelfesten har Göran varit vid två tillfällen, men aldrig med på själva middagen. – Ena gången var jag med Barbara och hjälpte till bakom scen när hon skulle framträda, andra gången var jag på plats iklädd frack i Stadshuset och kommenterade kläderna för TV-sändningen. Annars brukar han inte sitta och titta på ”Festernas Fest” den 10:e december, eftersom han då befinner sig i Bangkok, där han sedan 1987 har både lägenhet och syateljé.

Från Thailand tillbaka till Thalia: hur skulle du beskriva din kundkrets?

– Den är sååå blandad och bred. Alla åldrar, från 25 upp till 90 plus! Olika ekonomiska möjligheter; från de som måste anstränga sig till de som har hur mycket pengar som helst. Jag är noga med att kläderna inte ska vara fixerade vid viss ålder eller status. Alla är välkomna. Så måste det vara.

En stor del av Görans kunder är förstås stammisar han under åren lärt känna väl. Många av dem springer han på när han går och handlar i Östermalmshallen, där han varit stadig kund i 40 år. – Jag är ofta där och tycker det är otroligt trevlig och fantastiskt god mat. Jag har lärt känna flera av butikerna och älskar att handla av Tobias och Peter på Lisa Elmqvist. En annan favorit är Betsy Sandberg, som har den finaste chokladen som finns. Tysta Mari och Nybroe Smörrebröd gillar jag också. Överallt och hela tiden springer jag på kunder och bekanta så det kan ta väldigt lång tid att ta sig igenom. Speciellt om det är fredag eftermiddag!

NÅGRA SKRÄDDARSYDDA SNABBFRÅGOR

Knäppt minne: med premiärlejonet Alice Timander var det mycket vansinnigheter. Mest minnesvärda festblåsan: Till kronprinsessan Victorias myndighetsdag. Den står numera utställd på Livrustkammaren. Där står mitt namn och att Inger Lundin (Görans högra syhand sedan 1981) har sytt den. Det är jag ruggigt stolt över. Favoritdesigner: Christian Dior, Karl Lagerfeld. Mest fantastiska plagg: John Galliano på Haute Couturevisning i Paris för 20 år sedan. Bästa Parisminne: I skolan träffade jag Pierre Balmain, han tog två av mina teckningar och tyckte de var det bästa han sett. Sedan har jag suttit på en av guldstolarna under en Yves Saint Laurent-visning! Drömkund: Roligast är att hjälpa dem som är lite ”besvärliga” att jobba med, de och som inte riktigt tror de kan bli jättesnygga. Annars finns de massor av kvinnor jag tycker är otroligt vackra, men de är så fina att där finns inte så mycket att bättra på. Fast en favorit är Sofia Loren! Stilikon: Alla som hittat sin egen stil och vågar vara lite personliga, det behöver inte vara så flashigt och snyggt utan någon som tänkt till och verkligen lyser. De är tyvärr alldeles för få, i Sverige går vi ofta klädda likadant. Stiltips: Hitta något kul i din personlighet att lyfta fram med dina kläder. Tänk också på vad du ska göra och vem du ska träffa, inte bara sätta på dig vad som helst.

Marianne Scheja

Marianne Scheja har många strängar på sin lyra. Som till exempel KBT-terapeut, managementkonsult, manusförfattare och skådespelare. Och, som synes, helt självlysande som modell i Göran Alfredssons ljuvliga kreationer.

Göran och Mariannes vänskap går långt tillbaka. De har känt varandra sedan operasångerskan Barbra Hendricks bröllop, till vilket han sydde Mariannes tärnklänning, och det var där fröna såddes till hennes roll som mannekäng på Thalias modevisningar runt om i landet.

Vad är det med Göran och hans kreationer du uppskattar mest?

– Hans noggrannhet och skicklighet med tidlösa design. Thalia levererar alltid högsta kvalitet i klassisk stil men med en trendig känsla och bekväm passform. Klänningar som tar fram det mest kvinnliga och vackra i kunden men som också går att ha roligt i.

Vilka är dina egna favoritplagg?

– En vit glittrig hellång tyllkjol som ser ut som en dröm, en snäv mörkröd långklänning med litet släp i siden med fantastiska knappar i strass och förstås den vackra skira sommarklänningen på bilderna här!

Vid fototillfället är mångsysslaren Scheja i full färd med att producera en webbserie och bok på temat gott bemötande och att skriva manus till en komediserie för TV. Att hon ser så hemtam ut i Östermalmshallens gångar är ingen tillfällighet. Hallen ligger henne varmt om hjärtat, både professionellt och privat. Hon har då och då hyrt in sig i intilliggande lokaler och bland annat arrangerat relationskurser och frukostseminarium för singlar. – Hallen är en oas och här kan vi unna oss något extra gott ibland. De bästa råvaror eller färdiglagat av alla slag, traditionellt svenskt och mer exotiska rätter. – Jag tar nästan dagligen en liten extra lov in i hallen bara för att insupa dofter, vackert upplagd mat och säga hej till bekanta och vänner som besöker eller jobbar där. Jag försöker också lägga mina affärs– och privata lunchmöten med vänner här.

Vad hamnar på tallriken när du får beställa in din favoriträtt?

– Gärna rimmad lax med dillstuvad potatis, en lagrad camembert eller en kaffe med kanellängds skorpa och skaldjur av alla slag.

Hur har den nygamla hallen fallit dig i smaken?

– Den nyrestaurerade hallen är ett smycke i sin unika stil med väl bevarad antik känsla, samtidigt osannolikt fräsch. Vacker, levande och riktigt mysig!

Bild till höger: Saluhallsstammisen Marianne Scheja bär en mönstrad aftonklänning i helsidenchiffong och organza från Thalia. Design: Göran Alfredsson.

Foto: Caroline Andersson

STAMMMISAR MINNS

Cecilia Hagen

Journalisten och författaren Cecilia Hagen roar med sin underfundiga penna en vid och generationsöverskridande läsekrets. Boktitlarna närmar sig ett tjog i antal och mängden spaltmillimetrar i vecko- och dagspress skulle man behöva en superdator för att summera ihop.

När hon inte sitter vid sin skrivmaskin och knattrar ner veckans återkommande krönika i Expressen händer det titt som tätt att hon tar en tur till Östermalmshallen. En vana som grundlades när Cecilia var blott en tvärhand hög. – Jag älskade att få följa med min mormor som alltid handlade i Hallen. Till Zetterbergs, Segers, Gerda Johansson eller Klingsells, fast han var visst gärna lite på snusen, Klingsell, det gillade hon inte.

Hade din mormor någon form av ritual som du sedan själv anammat?

– Möjligen den att även jag går till Hallen när helgen nalkas. Jag känner igen de flesta av dem som funnits där länge. Och minns många som inte finns där längre. Numera är alla bakom diskarna väldigt nyktra, tycks det. Precis som det nu är på tidningsredaktionerna. Så har det inte alltid varit, varken i stånden eller på redaktionerna.

Hur kunde en runda se ut då och hur ser din runda ut idag?

– De är sig ganska lika. Jag tror att mormor var mer trogen vissa handlare än jag, jag är och kikar hos dem alla. I den nyrenoverade Hallen står det Elmqvist eller Melanders på i stort sett alla stånden. Inget fel i det, antar jag, men när jag var liten var det betydligt större variation på ägare och kanske att de inte alla hade det så väl förspänt.

Bär du på någon speciell episod som etsat sig fast?

– Jag har ett fruktansvärt minne från min tidiga barndom. Jag gick inne bland stånden och höll mormor i handen, jag var så lång att jag nådde upp till de nedersta grönsakslådorna och i en av dem låg pyttesmå lökar, precis lagom stora till köket i mitt dockskåp. Jag snodde en. Stoppade den i fickan och bar hem. Jag skäms än i dag. Numera håller jag mig på rätt sida om lagen.

Numera är antagligen ditt kök också lite större – hur ligger det till med dina färdigheter i nämnda environger?

– Jag är mycket skicklig på att inte laga själv. Jag köper ofta kallrökt eller rimmad eller varmrökt lax. Eller queneller. Eller wienerschnitzel. Är mitt skånska barnbarn på besök investerar jag i köttbullar. Med potatismos. Och lingon och inlagd gurka. När jag var något yngre, i nedre tjugoårsåldern, då chockade jag vissa stränga kamrater med att inhandla färdiglagat potatismos. Det köper jag nu också, till köttbullarna.

Som trogen Hallen-kund har du säkert någon åsikt om de nyrestaurerade lokalerna?

– Mycket tjusigt. Hoppas bara att denna tjusighet inte avskräcker så där som lite för fina klädbutiker kan göra.

Innan vi tar farväl måste vi passa på att fråga denna synnerligen allmänbildade och TV-mässiga Hallen-stammis om det kan tänkas bli några fler deltagande i det populära frågesportprogrammet På Spåret, där hon så framgångsrikt varit med och tävlat i flera omgångar? – I det sammanhanget är jag alldeles för lättledd för mitt eget bästa.

Och det måste vi väl glädjande nog tolka som ett JA.