16 minute read

80-årsjubilaren Lasse Åberg

Lasse ”Stig Helmer Trazan Apansson” Åberg

En nationalklenod och kreativ kameleont. Sång, musik, film, TV, målning, teckning, design och reklam. Uttrycksformer som alla behärskas av denne ömsinte skildrare av den svenska folksjälens mest iögonenfallande kännetecken. Att han dessutom förestår ett alldeles eget museum, är en samlare av rang och figurerar i Guiness Rekordbok gör den i våras 80 år fyllda Lasse Åberg till en av de mest mångfacetterade personligheter som någonsin satt sin fot i Östermalmshallen.

Advertisement

AV: Claes Kanold FOTO: Max Åberg

När saluhallens magasin når den flitige nationalklenoden för vårt samtal befinner sig han hemma i den kombinerade bostaden-arbetsplatsen ute i Bålsta, en handfull mil nordväst om Stockholm. Här sjuder det som vanligt av aktiviteter. Det finns alltid någon nöt som ska knäckas. Manus som ska filas på, logotyper som ska bli färdiga, idéer som ska sorteras. Museet som bär hans efternamn har öppet, där pågår jubileumsutställningen ”Mitt liv som tecknare” fram till slutet av september. Utställningen består enligt huvudattraktionen själv av ”en salig röra av både kommersiella jobb och så kallad fri konst”.

Känslan som uppstår efter bara en kort stunds samtal är att här har vi en människa som har det roligt mest hela tiden, medan han går och klurar på finurligheter som konstant dyker upp inuti hans huvud. – Ja, det har blivit lite av min nisch att twista till saker. Jag har ju en så kallad luddig yrkesprofil, men allting bottnar i idéer som jag sedan väljer medium efter.

Förutom dina professionella färdigheter är du även hyfsat duktig på utförsåkning, tennis och golf – finns det någon talang du saknar?

– Många. Jag brukar kokettera med att konstsim är något jag aldrig prövat på. Inte heller balett. Lasse är i grund och botten grafisk formgivare och illustratör, utbildad vid Konstfack. När han tittar tillbaka på sitt liv konstaterar han att han också har skrivit väldigt mycket. – Ett filmmanus är som att skriva en bok, jag har gjort sju långfilmer. Plus massor av TV-program, varav 20 timmar barn–TV.

Barn-TV-figuren Trazan Apansson behöver ingen närmare presentation, inte heller filmkaraktären Stig-Helmer Olsson, bägge gestaltade av Lasse, bägge vinnare av den stora publikens kärlek.

Att Sällskapsresan och dess efterföljare på vita duken blev så framgångsrika förklarar upphovsmannen så här: – I mitten av 70-talet kom min vän filmproducenten Bosse Jonsson och jag fram till att den så kallade breda filmen på den tiden saknade finess. Vi bestämde oss då för att försöka göra ”recognition comedy” och spegla hur vi svenskar gör när vi åker på charterresa, har båtsemester eller spelar golf. Det är interaktionen som är det igenkänningsbara. I en chartergrupp är det alltid någon som tar clownens roll, någon som dricker för mycket, någon som blir förälskad och så har vi direktören som oftast får spela skurken. Det blev som en mall och på köpet får man situationer där folk känner igen sig.

”Jag hade under en tid kontor på Nybrogatan 25och då var vi förbi och shoppade runt i Hallen så det räcker.”

Lasse är förstås stolt över att filmerna kommunicerat som de gjort, men det finns annat han är minst lika glad över att ha åstadkommit. – Museet, som var ett väldigt våghalsigt experiment när vi öppnade 2002. Vi har en av de finaste Disneyiana-samlingarna i världen och dessutom mycket fin konst, kriteriet är att det ska handla om serier, det som finsmakarna kallar det verbovisuella språket, där text och bild integrerar med varandra. Roy Lichtenstein och Willem de Kooning är ett par exempel. Vi har lite sådant.

Sin största publik någonsin hade Lasse Åberg 1981då han i en reklamtävling med filmen The Jacket vunnit priset för Funniest non-American commercial, som han fick vara med och visa i pratshowernas urfader Johnny Carsons Show. – Det tycker jag är kaxigt.

Din talang för matlagning har vi ännu inte berört?

– Min hustru Inger och jag lagar mat varje dag tillsammans, det är trevligt. Jag har en berömd pastasås jag brukar göra.

Handlar du i Östermalmshallen någonting?

– O ja. Jag hade under en tid kontor på Nybrogatan 25 och då var vi förbi och shoppade runt i Hallen så det räcker. Vi käkade också ofta där. Numer är jag inte i stan så mycket, men jag går gärna dit när jag kan. – Förresten har jag ett märkligt minne som kan vara värt att nämna. En dag när jag stod i Östermalmshallen och skulle köpa kalvnjure sa killen bakom disken att det flugit in ett plan i World Trade Center i New York. Det kommer jag alltid koppla ihop med Hallen, vilket ju är lite absurt!

Urval av Lasse Åbergs meritlista

1971 Silvermedalj i int. bokkonstutställningen i Leipzig som illustratör för boken ”Joakims hatt”.

1971 Guldlejon i Cannes reklamfilmfestival för ”Muscles”.

1971 Pris för Best visual scenic design i 7:th Hollywood festival of world television för ”The Magic Box”.

1977 Guldlejon i reklamfilmsfestivalen i Cannes för ”Naturljuden”.

1977 Guldägg i reklambranschens Guldäggstävling för illustrationer till Wasabröd.

1978 Pressens och juryns pris i TV festivalen i Montreux för ”Camera Obscura”.

1978 Guldskiva för ”Sångtajm med Trazan och Banarne”

1980 Årets svensk i Aftonbladet

1981 Erhåller Ingmar Bergmanpriset

1981 Erhåller Intourists pris i Moskva Filmfestival för ”Sällskapsresan”

1981 Erhåller Svenska Skrattakademins pris ”Sveriges roligaste”

1983 Clio Award för filmen "The Painter"

1987 Guldlejon i reklamfilmsfestivalen Guldlejonet i Cannes för filmen ”The ticket”.

1991 Erhåller en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. Film ”Den ofrivillige golfaren”

1993 Kommer in i Guiness Rekordbok med världens största råttfälla, 6 meter lång, placerad på Liseberg i Göteborg 1999 Blir Årets företagare i Bålsta

1999 Dubbel Platinaskiva för ”Electric Banana Tajm”

2002 Blir Årets Hedersupplänning

2003 Erhåller Kungamedalj 8:e storleken

2004 Turistapplåden till Åbergs Museum

2010 Erhåller Fridolf Rhudinpriset, en kostym

2012 Erhåller Albert Engströmpriset

2015 Erhåller Fritjof Nilsson Piratenpriset

2015 Blir staty i Bålsta Centrum

2016 ”Sällskapsresan” vald till Sveriges bästa film av TV publiken

2020 HedersGuldbagge

Texas Longhorn har blivit Seared och Cantina – same, same but ganska different

Till alla gäster som förgäves letat efter restaurang Texas Longhorn här i den nygamla Hallen kan magasinet lämna lugnande besked. Etablissemanget är tillbaka på exakt samma adress som innan renoveringen. Skillnaden är bara att man numera består av två olika koncept och att man därför funnit det smart att också bytt namn. Texas Longhorn i Östermalmshallen har förvandlats till Seared by Texas Longhorn och till den mexikanska cocktailbaren och matsalen Cantina by Texas Longhorn.

AV: Redaktionen FOTO: Pontus Johansson

Restaurangerna är placerade på två olika plan. På nedre våningen, med servering både ut mot Humlegårdsgatan och in mot saluhallen håller Cantina på att finna sig till rätta. Att kliva in på Cantina är som att ta första steget på en gastronomisk utflykt till den mexikanska streetfoodkulturen. Med en meny fylld av djärva smaker och starka kryddor. Samtidigt är det ett steg in i en fräck cocktailbar med rötterna i den mexikanska Tiki-eran, som började bli populär runt 1930. Tiki-cocktails är baserade på rom, och på Cantina har man lyckats hitta två mexikanska rom-sorter, vilket man är tämligen ensamma om. Bli heller inte överraskad om bartendern blandar in en skvätt tequila, här finns massor av olika varianter att välja mellan.

En trappa upp, med vy över Humlegårdsgatan på den ena sidan och en balkong med örnkoll över Hallen hittar vi Seared – by Texas Longhorn. Seared kan i praktiken beskrivas som det fräsande ”tsssstssss-ljudet” som uppstår när man lägger en saftig bit kött eller fisk på ett hett stekbord. Ordet Seared betyder stekt eller halstrat (och uttalas ungefär ”sörd”). Det är här uppe på Seared alla Texas Longhorn-fans kommer att känna igen sig.

Den som berättar allt detta för oss är Robert Radovic. Eller Robby som hela Stockholms bartenderuniversum känner honom som. Robby är idéspruta, konceptskapare, creative cocktail director. Ursprungligen från New York men bosatt i Stockholm från och till sedan 2001. Det Robby inte vet om restauranger och barer är inte värt att veta. Han har studerat processen i köket, från råvara till färdig maträtt. Han jobbar med att utbilda bartenders och att utforma barer ergonomiskt. Robby har bland annat varit med och skapat koncept tillsammans med Nobis-koncernen, F12-gruppen och lite andra ställen på den nivån. Han är helt enkelt en skön snubbe

Milan Markus och Robert ”Robby” Radovic. med gedigen kunskap som han är skicklig på att dela med sig av. Nu har alltså turen kommit till Östermalms Saluhalls bägge ovan nämnda nytillskott. – Det är jag som står för cocktailkonceptet, inspirerad av Tommy och Tony, som äger restaurangen. De ville skapa ett nytt ställe med en relaxad och välkomnande atmosfär, där det ska kännas kul att vara gäst. Stockholm behöver en äkta mexikanare! Våra kockar är från eller har jobbat på några av Mexico Citys finaste krogar. Själv har jag varit där i ett par omgångar, berättar Robby. Där har jag också lärt mig allt om deras nationaldryck och kan faktiskt kalla mig Tequila Maestro.

Robby beskriver det mexikanska köket som generöst, gästvänligt och kryddstarkt. Den mexikanska drinklistan är fylld av agave och mezcal – cocktails som man blir glad av.

När vi nu ändå har en av landets främsta experter på barkoncept framför måste vi ta tillfället i akt och fråga vad som kännetecknar en proffsig bartender? – Varje gäst som kommer inpå en bar måste känna sig sedd. En bra signal är att bartendern lägger en servett och ställer ett glas vatten på bardisken framför gästen. Då vet också kollegan bakom disken att gästen är uppmärksammad. För att kamma in en extra pluspoäng brukar jag säga ”thank you for waiting for me” när jag återkommer för att ta emot beställningen.

I skrivande stund (början av sommaren) har de av alla kända omständigheterna i världen ställt till det lite även för Texas Longhorns småsyskon i Östermalmshallen. Cantina har öppnat, medan Seared bestämt sig för att vänta till tidig höst. Den som väntar på något gott…

Cosmopolitan (vänster drink)

3,5 cl Smirnoff Vodka 1,5 cl Cointreau 1 cl färsk pressad limejuice 3 cl tranbärsjuice 1 Orange zest till garnering

Dry Martini

5 cl Tanqueray Gin 1 cl Noilly Prat (torr vermouth) Olive eller Twist till garnering

Vinhuset MASI

– ripassons skapare som storstilat gick vidare

Vi strosar igenom det måleriskt upplysta torget kantat av fyllda uteserveringar med förfriskande rödrosa aperitivos. Stegen styrs mot Locanda di Castelvecchio som är en av stans mysigaste och mest säsongspimpade restauranger. Vi är här, inte främst för att bevittna krogens lika omtalade som dignande köttvagn utan för att träffa vinhuset Masis eldsjäl; Sandro Boscaini, även kallad mr Amarone och tillika ripassons uppfinnare.

AV: Maria Sporre

Sandro är den sjätte generationen som, tillsammans med sin lika framgångsrike son Raffaele Boscaini, leder ett av Italiens mest välrenommerade vinhus; Masi Agricola. Med djupa rötter i Valpolicella bjuder Masi ständigt högkvalitativa viner i uttrycksfull, hantverksmässig och personlig stil. – Vi säljer inte bara en flaska vin, vi säljer vår historia, vårt område och våra traditioner, säger Sandro och förklarar att familjen Boscaini ständigt strävar efter att överföra värdena av det förflutna in i framtiden.

Genom åren har vinhuset Masi varsamt bevarat och utvecklat Valpolicellas stolta traditioner. Familjen Boscaini driver inte bara Valpolicellas äldsta egendom (som en gång varit i händerna på poeten Dante) Sandro har också visat sin starka förmåga att skapa eftertraktade innovationer. Vinhuset är inte bara synonymt med amarone av högsta kvalitet, det är också föregångaren till de idag nästan svårhanterligt populära ripassovinerna.

Den officiella ripasson föddes år 1964, då Masi lät en välgjord, lätt valpolicella från 1964 jäsa ytterligare en gång tillsammans med smakrika druvskal från husets amaroneproduktion. Vilken enorm succé det blev, inte minst i Sverige. Masi kämpade för ensamrätt på namnet ripasso, men fick avslag och så småningom fylldes marknaden av en hel drös ”ripassoviner” av skiftande kvalitet. Masi valde därför storstilat att gå vidare och lämnade namnet ripasso. Resultatet heter idag Masi Campofiorin och tillverkas på delvis torkade druvor vilket gör vinet lika koncentrerat som distinkt. Masi Campofiorin har stått stabilt på vår marknad sedan 1994 och därtill ständigt legat i toppen. Med all rätt, vinet erbjuder en i sin prisklass svårslagen kvalitet. ”Det handlar inte bara om att skapa ett drickvänligt vin utan om att kunna förmedla en känsla. Vi vill främja vår jords unika drag och dela med oss av dessa, världen över”, berättar Sandro samtidigt som en av årets mest medryckande och autentiska middagar börjar lida mot sitt slut.

Historien om Masi innefattar såväl känslor, en unik plats och en stark vilja. Och i över femtio år har Masi Campofiorin stått för en vintyp som alltid varit sann mot sig själv. Masi Campofiorin erbjuder en i sin prisklass svårslagen kvalitet. Vinet tillverkas genom Masis dubbeljäsningsmetod där jäst vin från färska druvor får jäsa en andra gång med 25 procent halvtorkade druvor i omkring 15 dagar. Det färdiga vinet lagras sedan i minst 18 månader på fat och därefter tre månader på flaska. Resultatet är ett harmoniskt, kryddigt och fylligt vin som bjuder en lång, harmonisk smak med inslag av mogna körsbär, insmickrande kryddighet och finstämda fat. Masi Campofiorin går utmärkt att dricka idag men kan även läggas undan i källaren i minst 20 år, det är inte många viner i den prisklassen som har sådan potential.

Har du någon dröm som ännu inte blivit uppfylld?

– Jag drömmer om att öppna en krog med mat av hög kvalitet och flera musikkvällar i veckan med artister som sjunger soul, gospel och R'n'B. Jag vill även sätta upp en egen show på en teater och sedan åka på turné. Varför det inte hänt ännu är pengar och tid... drömmarna finns kvar!

Om du vaknade imorgon och hade fått en ny förmåga, vad skulle det vara?

– Oj... Ja, då skulle jag vilja kunna flyga snabbt genom väder och vind och kunna hjälpa dom utsatta i samhället.

Ett champagnehus med anor och visioner

Få drycker är så starkt förknippade med festligheter som champagne. Få champagnehus har en sådan anrik historia som Bollinger. Efter närmare 200 års existens fortsätter de att leverera bubblande premiumdrycker i en unik stil, som uppskattas av såväl champagneälskare och konnässörer som brittiska filmspioner.

AV: Jenny Olsson

Bollinger är en producent det bubblat om i snart två hundra år. Det klassiska champagnehuset grundades 1829 av Athanase de Villermont, Paul Renaudin och Jacques Bollinger. Huset är fortfarande familjeägt och drivs i dag av femte generationens vinmakare. Med den äran ska tilläggas.

Bollinger rankas som ett av de bästa husen i Champagne. Inte för att man producerar mest – man står för endast 1 procent av den totala champagneförsäljningen – utan för att man har valt att följa sitt hjärta och det mål man hade redan från början: att göra kvalitetschampagne på allra högsta nivå. Bollinger är ett Pinot Noir-dominerat hus och det som produceras på det 165 hektar stora området i byn Aÿ i hjärtat av champagnedistriktet är inte vilka drycker som helst, utan Special Cuvée, La Grande Année, R.D. och Vieille Vignes Françaises.

Enligt vår svenske champagneguru Richard Juhlin, som är ett stort namn internationellt, har Bollinger som ett av knappt tiotalet champagnehus klassificerats som femstjärnigt.

– Bollinger har ett grundmurat rykte som bygger på två grundpelare; absolut kvalitet och stor personlighet. Sätter du in en Bollinger på en provning med ett antal andra slumpvis utvalda champagner kommer den alltid att hamna väldigt högt. Det är tack vare dess helt unika stil, säger Jörn Ek, dryckesexpert på Arvid Nordquist som är agent för varumärket i Sverige.

Jörn Ek har jobbat med den franska producenten i nästan 20 år och beskriver arbetet med att skapa stilen på deras champagner som konsekvent, tålmodigt och kompromisslöst. Champagnen har vad man på vinspråk kallar en oxidativ stil, vilken man får fram tack vare att produktionen sker på i princip samma sätt i dag som för 100 år sedan. – Det är i dag en relativt ovanlig stil som ger tyngd och mer komplexa aromer, såsom riktigt mogna äpplen.

Det som ger huvuddelen av karaktären är att man jäser basvinerna, dem man ska tillsätta bubblor i, på mycket gamla ekfat. Ekfat är inte 100 procent täta, vilket ger en långsam oxidation. Bollinger är ute efter just den här mikrooxidationen som ger den unika smakprofilen.

Den hantverksmässiga metoden med en långsam kontakt mellan vinet och syret i luften är dyrbar eftersom den kräver lång lagringstid. I snitt omsätter de sitt lager ungefär vart sjunde år. Det ligger alltså väldigt många flaskor i champagnehusets källare som bara väntar på att nå rätt mogningsgrad. Dessutom kan man inte använda vilka ekfat som helst. Faktum är att Bollinger är en av få producenter som har en heltidsanställd tunnbindare vars enda uppgift är att underhålla och reparera de gamla ekfaten. – Det äldsta fatet som är i aktivt bruk är över 100 år gammalt, säger Jörn Ek.

Huset grundades för snart 200 år sedan. På vilket sätt har filosofin och arbetet med kvalitetschampagne förvaltats och förädlats?

– En grundprincip för att bevara stil och kvalitet är någon typ av dynamisk konservatism. Bollinger är absolut inte emot innovationer men de testar dem väldigt noga innan de gör någon förändring, just för att de vill säkerställa kvaliteten. För ett antal år sedan introducerade de en ny flaskform. Den gjorde man tester med och lagrade viner i under i 15 år som man jämförde med tidigare champagneflaskor innan man bestämde sig för att byta. Så man är otroligt noggrann. Tid och pengar är inte viktiga, kvalitet och stil betyder allt.

Vilken är visionen för framtiden?

– Det tror jag att vi kommer att få ta del av inom en snar framtid. Det handlar om att vårda stilen och kanske bli ytterligare tydlig i den. Bollinger är alltjämt ett familjeföretag och präglas liksom många andra familjeföretag av att man är väldigt långsiktiga. Man har kört in betydande belopp i verksamheten och köpt upp fina egendomar som man investerar mycket i för att deras kvalitet ska nå absolut högsta nivå i den klassen.

Bollinger och Bond

Att Bollinger beskrivs i ordalag som legendariskt har inte bara med deras kvalitativa champagner att göra. I 40 år har de också associerats med James Bond. Den som roas av att se den brittiske agenten 007 i aktion är säkert bekant med att han gärna släcker törsten med kyld champagne från just Bolllinger.

Samarbetet mellan Bollinger och Bond inleddes 1979 och kom till stånd tack vare vänskapen mellan champagnehuset Bollinger och familjen Broccoli, som producerar de legendariska filmerna – det är således heller inte styrt av pengar.

”Jag är enormt stolt över att fira 40 års partnerskap mellan Bollinger och James Bond, ett bevis på den vänskap som inleddes 1979, mellan min far Christian Bizot och James Bond-producenten Cubby Broccoli. En vänskap baserad på våra gemensamma värderingar”, sade Bollingers vd Etienne Bizot vid lanseringen.

I höst är Daniel Craig tillbaka som James Bond på vita duken. För att uppmärksamma den nya filmen No time to die och som en hyllning till det 40 år långa partnerskapet, har flera specialutgåvor släppts. I samband med premiären i november kommer en handgjord specialskumpa med namnet Bollinger Tribute to Moonraker Luxury Limited Edition (en hyllning till filmen Moonraker som var den allra första Bondfilmen där det dracks Bollinger) att auktioneras ut på Bukowskis med startpriset 55 000 kronor.

”Bollinger är absolut inte emot innovationer men de testar dem väldigt noga innan de gör någon förändring, just för att de vill säkerställa kvaliteten. Tid och pengar är inte viktiga, kvalitet och stil betyder allt.”

This article is from: