Kommunicera med djur

Pea Horsley

KOMMUNICERA MED DJUR

Din guide för att utveckla en djupare kontakt med djur och livet i stort

Kommunicera med djur

Pea Horsley DJUR

Din guide för att utveckla en djupare kontakt med djur och livet i stort

Översättning: Susanne Nobel

Copyright © 2018 Pea Horsley

Originally published in 2018 by Hay House UK Ltd.

© 2022 Svenska utgåvan Livsenergi, Brafö AB

Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc.

Innehållet i denna bok är endast för personlig utveckling och utbildning och bör ej användas som substitut för professionell hjälp. Författaren och förlaget tar inget ansvar för läsares val och tillämpning av bokens innehåll.

Originalets titel: Animal Communication Made Easy

Författare: Pea Horsley

Översättning: Susanne Nobel

Formgivning omslag och inlaga: Art Indrustry Foto omslag och inlaga: iStockphoto Tryck: ScandBook AB, 2022 ISBN: 978-91-89437-22-7

Utgiven av Livsenergi Forumvägen 14 131 53 Nacka www.livsenergi.se

Till Texas – vän, medförfattare och hunddressyrmästare.

Du kom in i mitt liv som en sex månaders kattunge och har ända sedan dess varit en stor healingkraft.

Du är min värld.

Jag älskar dig!

Innehåll

Inledning 11

Del I Djurkommunikationens värld

Kapitel 1 Djurkommunikation – en översikt 23

Kapitel 2 Byta perspektiv 45

Kapitel 3 Hur fungerar det? 65

Del II Kom igång med metoden Hjärta till hjärta

Kapitel 4 Förberedelse 101

Kapitel 5 Ta kontakt 127

Kapitel 6 Kommunicera med dina egna djur 155

Del III Utveckla din kommunikation med djur

Kapitel Problemlösning för nybörjare

Kapitel 8 Nästa steg

Praktiska riktlinjer och etiska förhållningssätt

Övningar och meditationer

Övningar

Utforska kraften 61

Bortom planeten jorden

Skärp dina sinnen

Djup avslappning

Fem andetag

Kroppsskanning

Öppna hjärtat

Genom djurets ögon

Ritual för att avsluta kommunikationen

Tillitsprocessen

Gör hjärtat mjukt

Tacksamhet

Stärk din självmedkänsla

Stående sjöstjärna (femminutersmiraklet) 175

Kattsträckning 188

Framåtfällning 188

Lösa upp barriärerna som stänger ute kärlek 190

Brevväxla med det inre barnet 191

Förlåta andra 192

Självförlåtelse 195

Gör din egen egenvårdslista 196

Tio saker att stryka från din oroslista 198

Fåglar och insekter kommunicerar också 212

Meditationer

Det nuvarande ögonblicket 40

Trädet 114

Vattenfallets rening 199

Möt din inre delfin 205

Inledning

Jag hade ingen aning om att det ens fanns något som kallades djurkommunikation.

År 2004 arbetade jag som inspicient i teaterdistriktet West End i London och turnerade över hela världen. Sedan adopterade jag min första hund och därefter blev inget sig likt. Morgan var en förtjusande beaglekorsning och han fick mitt liv att ta en helt ny vändning. Han blev min ”hund olog”. Det var han som introducerade mig till djurkommu nikation och nu är det min tur att dela med mig av mina kunskaper till dig. Du kan kalla mig ”människolog”!

Innan vi fördjupar oss i ämnet ska jag berätta lite om hur den här resan har varit för mig, för det är min förhopp ning att det ska inspirera dig att hitta din väg och ditt sätt att kommunicera med djur.

Jag skulle inte säga att jag har en speciell gåva. Jag vis ste ingenting om djurkommunikation och när jag började

var jag ganska skeptisk. Jag är en person som vill ha övertygande bevis. Och bevisen kom när jag deltog i mitt första seminarium om djurkommunikation.

Jag hämtade Morgan från Mayhews hundhem och i bör jan låg han bara i sin bädd. Jag kände hur han utstrålade en stor sorgsenhet. Efter att ha växt upp med katter kun de jag nästan ingenting om hundar och jag antog att jag måste ha gjort något fel. En dag fick jag ett mejl från hund hemmet som informerade om ett seminarium om djur kommunikation och jag tänkte, bra, då kommer jag att förstå vad jag gör för fel med Morgan. På den tiden trod de jag, felaktigt, att djurkommunikation enbart handlade om att tolka kroppsspråket hos ett djur.

Jag anmälde mig till seminariet. Vi var tjugo deltagare som satt i en ring och lyssnade på Doktor Doolittleliknande berättelser. Läraren förklarade att det var möj ligt att tala med hästar och höra deras svar. Nitton per soner satt längst fram på stolkanten och grät medan de lyssnade, medan jag satt med korsade armar, korsade ben och utan tvekan rynkad panna. Jag tyckte att det var rena smörjan. Jag trodde inte ett ord av det. Det var så långt ifrån allt jag visste om livet och alldeles för långt utanför min komfortzon att jag nästan gick därifrån ef ter lunchen, men något fick mig att stanna kvar.

Det är jag väldigt glad över att jag gjorde, för på efter middagen hände något otroligt. Vi delades upp i par och ombads kommunicera med varandras djur, och jag blev vittne till hur deltagarna tog emot information som de inte hade någon möjlighet att veta på förhand. De kunde inte veta det, dels för att djuret och dess mänskliga vård

nadshavare var fullkomliga främlingar för dem, dels för att de endast utgick från ett utskrivet fotografi av djuret och därför inte kunde dra några slutsatser från kropps språket. Jag vet, ganska bisarrt, eller hur? Hur är det ens möjligt? Nåväl, mer om det senare.

Vi ombads hålla fotografiet av vår partners djur med framsidan neråt och försöka känna vilken sorts djur det var. Jag tänkte: Hur i helsicke ska jag veta det? Jag tänkte också att det var ganska meningslöst eftersom vi befann oss i centrala London och djuret därför antagligen var en hund, en katt eller en kanin.

Jag höll fotot nervänt mellan mina händer och ställde tyst min fråga till det: ”Vilket djur är du?” Jag hörde ett ord i huvudet: ”Kanin”. Jag vände på fotografiet och upp täckte att jag hade rätt. Ren och skär tur, tänkte jag och slog det ur tankarna.

Då blev vi tillsagda att ställa några frågor till djuret och att skriva ner vad vi än fick till oss. Den första frågan var: ”Vilken är din favoritmat?”

Jag upprepade frågan tyst i mitt sinne och såg drömlika bilder för mitt inre. Det var gröna blad. Men kaninens vårdnadshavare förklarade att det inte var hans favo ritmat. Det skulle ha varit hur lätt som helst att då bara säga: ”Det här fungerar inte” eller ”Jag kan inte”. Men när vi börjar med något nytt är det ofta så i början. Mo Farah blev inte en guldmedaljör direkt och Usain Bolt började inte sin idrottsbana som den snabbaste mannen i värl den. De tränade – jäkligt mycket.

Den andra frågan var: ”Vem är din bästa vän?”

Återigen kom det upp en bild, den här gången av en mörk brun kanin. Det visade sig att kaninen faktiskt hade en kaninvän i den färgen och att de var ett oskiljaktigt par. Återigen en lycklig slump, antog jag.

Sedan kom den tredje frågan: ”Vilken är din favoritsyssel sättning?”

Jag fick en känsla av en soffa, men avfärdade snabbt tanken. Då visste jag inte att det här var en kanin som lev de inomhus. Och varför soffan? För att hans favoritsys selsättning var att titta på tv. Det är sant. Han gillade att sitta i soffan på lördagskvällar och titta på You’ve Been Framed. Jag skojar inte.

Den erfarenheten gjorde mig ändå inte övertygad om att jag faktiskt kommunicerade med ett djur. Det som verkli gen fick mig att börja undra var när det var min partners tur, en komplett främling. Hon höll i ett foto av min rödgula katt Texas. Hon beskrev min hall, som är väldigt speciell, var soffan stod och vilken färg den hade, vad Texas helst satt på i trädgården och var i trädgården den saken fanns. Det var som om Texas hade gett henne en hemlig rundtur av vårt hem bakom min rygg. Jag var mycket för bryllad. Jag ville veta hur det var möjligt.

Den dagen blev en vändpunkt i mitt liv. Så här i efterhand verkar det som om jag också hade en ”kattolog”. Om Texas hade bestämt sig för att inte kommunicera den dagen skulle saker och ting ha utvecklats i en helt annan rikt ning.

Eftersom jag älskar djur ville jag veta mer. Om detta verkligen var på riktigt skulle det få stora konsekvenser.

Jag skulle kunna prata med djur som jag kände, jag skul le kunna prata med vilda djur i min trädgård och kanske också med djur som lejon, delfiner och valar. Jag undrade hur det skulle vara att kommunicera med så annorlunda djur och vad de skulle vilja uttrycka. Frågorna vällde upp i mitt huvud. Jag blev exalterad över tanken på att kunna få veta hur de kände, vad de tyckte om, vad de var rädda för och hur de såg på sina liv och på oss om människor. Skulle de kunna ge oss råd? Skulle de kunna tala om för oss hur vi kan hjälpa planeten?

Jag gick på ett till seminarium för att få veta mer och då insåg jag att jag ville bli professionell djurkommunikatör. Jag hade bestämt mig för att lämna teatern och åter vända till min första kärlek, djuren, även om jag inte visste i vilken form det skulle vara. Jag hade gått igenom ett tiotal djurrelaterade jobb och visste att det inte var något av dem. Det var först när Morgan dök upp i mitt liv och fick mig att vilja lära mig om djurkommunikation som polletten föll ner – det var det här jag skulle ägna mig åt. Djurkommunikation var det yrke jag drogs till, jag hade bara inte vetat vad det kallades eller att det ens fanns.

Under det kommande året gjorde jag allt för att förverk liga min dröm. Jag ville verkligen uttrycka min passion för djur och åstadkomma en positiv skillnad i deras liv och välbefinnande. Under femton år hade jag haft en mycket lyckad karriär där jag arbetade med människor som Harold Pinter, Edward Fox, Richard Wilson och Warren Mitchell, men nu hade jag funnit något jag ville göra ännu mer – något som verkligen tände min inre gnista.

Några månader senare satt jag i min trädgård vid ett bord, under ett silverfärgat parasoll, och studerade djur

kommunikation genom att läsa en fallstudie. När jag var klar lutade jag mig tillbaka i stolen och njöt av tystnaden och solens varma strålar. Något fångade min uppmärk samhet och jag tittade på min vänstra hand. En metall grön fluga med svarta, borstiga ben hade landat på den.

Jag undrar om den här flugan kan höra mig, tänkte jag. ”Hej”, sa jag högt till den. Jag trodde att den skulle flyga iväg, men den satt kvar och det kändes som om den väntade. Det här var mitt första försök att kommunicera med en insekt och jag undrade hur jag skulle veta om vi verkligen fick kontakt.

Jag sa till den: ”Om du kan höra mig, var snäll och flyg runt det här parasollet och kom sedan tillbaka och landa på min hand.”

Utan en sekunds tvekan lämnade flugan min hand, flög motsols runt parasollet och landade på min vänstra hand igen.

”Det var väldigt imponerande”, sa jag. Jag tittade på de rödbruna ögonen och frågade: ”Kan du göra det en gång till?”

Flugan lyfte, solljuset skimrade genom dess halvgenom skinliga vingar. Återigen flög den runt parasollet och lan dade sedan på min vänstra hand. Båda gångerna mot sols och båda gångerna min vänstra hand. Var detta en slump eller var det bevis på att flugan kunde höra mig och valde att göra som jag bad?

Jag sa: ”Var snäll och flyg runt parasollet en gång. Om du gör det ska jag aldrig någonsin mer tvivla på att djur kommunikation är möjlig.”

Så fort jag hade ställt frågan var den uppe i luften och flög runt parasollet, återigen motsols, och kom sedan till baka och landade på min vänstra hand. Flugan tittade förväntansfullt på mig, som om den vän tade på min reaktion.

”Otroligt! Tack!” sa jag häpet. Jag fylldes av så många känslor – upphetsning, vördnad och respekt.

Så fort jag hade tackat flugan flög den iväg, som om dess uppdrag med mig var klart. Jag satt kvar och försökte ta in det som hänt. Det kändes som en välsignelse att så tydligt få se att även pyttesmå arter har förmågan att kommunicera med en annan art.

Än viktigare för mig var att flugambassadören hade lyckats tysta mitt skeptiska sinne. Från den stunden bör jade jag närma mig andra djur med en nyfunnen upp skattning. Om en fluga numera kommer in i huset öppnar jag en dörr eller ett fönster och ber den flyga ut, i stället för att försöka slå ihjäl den. Ibland säger jag också, ”den här vägen”. Jag har upptäckt att den metoden fungerar nästan varenda gång. Ofta har flugan kommit in av miss tag och vill inget hellre än att komma ut igen. År 2006 bestämde jag mig så för att lämna min teater karriär för att börja om på nytt. Sedan dess har jag arbe tat heltid med djur. Jag har hållit kurser för deltagare som är mellan åtta och åttionio år och utbildat människor över hela världen. Jag har regelbundna kommunika tionsretreat med vilda djur i deras naturliga miljö och jag har tagit med mig små grupper av deltagare till Egypten, Panama och Hawaii för att kommunicera med delfiner,

sköldpaddor, valar och rockor. Förutom att lära perso ner kommunicera med sina egna djur, gör jag också kon sultationer. Sammantaget har jag kommunicerat med tusentals djur över hela världen.

Det här är som ett kall för mig. Det är en ära att få vara ambassadör för djurkommunikation och lära ut en me tod som är så enkel men som samtidigt ger sådana djup gående och läkande resultat för både människa och djur.

Jag tror verkligen att djurkommunikation är vår egen naturliga superkraft, en förmåga vi alla föds med och ett verktyg vi alla kan använda. Och det är det mest effekti va och omedelbara sättet att återupprätta en kärleks full och meningsfull relation med naturen.

Jag är säker på att jag inte har alla svar ännu, men i den här boken berättar jag om det viktigaste jag har lärt mig genom mina egna försök och misstag, ansträngningar och framgångar.

Det finns en kolossal kraft i att kunna kommunicera med djur. Den kunskapen kan hjälpa dig, dina djur och alla an dra arter du stöter på. Du har chansen att göra skillnad, både på ett personligt plan och som resultat av de val du gör varje dag, som kan ge andra arter läkning, hälsa och harmoni.

Du kanske tror att du endast ska få lära dig att prata med dina husdjur, och eventuellt vilda djur på både land och i vatten, men du kommer att få lära dig så mycket mer. Du kommer att få lära dig att lyssna med hjärtat.

I korthet handlar djurkommunikation om att bli mer med veten, få bättre kontakt med dig själv och omvärlden och

bli mer respektfull. När du förstår mer om det inbördes förhållandet i livets intrikata väv inspirerar det dig att vilja skydda och stötta naturen.

Genom att lära dig att kommunicera med djur kan jag nästan garantera att du snart kommer att få uppleva fantastiska relationer till djur. Du kommer även inse att djurkommunikation är något mycket praktiskt, läkande och kärleksfullt och en otroligt djup upplevelse som vidgar ditt sinne.

Var uppmärksam, min vän. Den här boken kommer att förändra ditt liv.

DJUR-

KOMMUNIKATIONENS VÄRLD

”Någonstans finns det något fantastiskt som väntar på att bli upptäckt.”

Carl Sagan, astronom

Kapitel 1

Djurkommunikation – en översikt

Platon, filosof

Låt oss börja från början. Innan vi människor började sitta och knacka på tangentbord framför datorn och pladdra med pyttesmå människor inträngda i pyttesmå rektangulära askar som kallas mobiltelefoner, stod vi i nära kontakt med vår naturliga miljö. Sedan utvecklade vi språket, gjorde stora tekniska framsteg och förklarade oss vara ”intellektuellt överlägsna”. I och med det förlo rade vi kontakten med det som verkligen räknas: natu ren. Men det har inte alltid varit så.

Inhemska kulturer ser fortfarande anden i alla levande väsen och naturen. Dessa kulturer har ofta ett sätt att kunna förstå och kommunicera med djuren, naturen och miljön som verkligen skiljer sig från den inställning det moderna samhället har.

I Australien förklarade en aboriginsk man: ”Aboriginer ser sig själva som en del av naturen. Allt på jorden ser vi som en del av människan.” 1

”Början är den viktigaste delen av arbetet.”

Ursprungsamerikaner kallar allt levande för ”våra släk tingar”. De hedrar anden i varenda varelse med päls, fe nor och fjädrar, även de som har fjäll och de som krälar. De tror att allt som finns på Moder Jord hör ihop, att allt deltar i en gemensam dans i livets cykel. Så djurkommunikation är inget nytt. Det är bara något vi moderna människor har glömt eftersom vi har kommit att förlita oss så mycket på det verbala språket för vår kommunikation. Våra förfäder kommunicerade med djur och det kan vi också göra. Men sanningen är att många av oss moderna Homo sapiens lider av ”separationssju kan”. Mer än något annat behöver vi samhörighet, efter som vår instinktiva önskan är att vara förbunden med naturen, att erkänna att vi på själsnivå är en del av den. Men ju fler tekniska framsteg vi gör, desto mer avlägsnar vi oss från naturen och meningsfulla relationer.

Den goda nyheten är att många människor faktiskt kom municerar intuitivt med djur, och i vissa kulturer är det fortfarande en vanlig företeelse. Det är också sant att vi förstår en hel del utan intuitiv kommunikation. Vi förstår vad vår katt vill när den sätter sig mellan oss och vår bär bara dator, eller lägger sig tvärs över våra armar. Vissa katter lägger sig till och med tvärs över tangentbordet, vilket inte är det minsta subtilt. Vi förstår vår hund när den knuffar en leksak mot våra ben eller skäller vid dör ren när den ser en ekorre utanför. Vi förstår när vår häst gnider mulen mot oss eller sparkar på den tomma mat hinken.

Djur ger oss fysiska och hörbara ledtrådar eftersom de har lärt sig att vi inte alltid uppfattar de subtila signalerna.

Vi ignorerar dem ofta eller missförstår det djuren kom municerar till oss.

I gengäld är vi övertydliga tillbaka och tror att en kram, ett skrik eller en knuff är de enda formerna av kommuni kation våra djur förstår. I den mänskliga kulturen ser vi kommunikation som språk. Åh, så begränsade vi har bli vit!

Det är dags att vakna upp. Tiderna förändras. Murarna faller sönder och människor börjar minnas sin verkliga anknytning till djur och natur.

Speciesism – artdiskriminering

Låt oss ta en titt på det värde som ofta tilldelas djur be roende på vilken art de tillhör.

Termen speciesism myntades av den brittiska psykolo gen Richard D. Dyer 1970 och sedan spreds den av den australiska filosofen Peter Singer. Speciesism är uppfatt ningen om att det räcker med att vara ett mänskligt djur för att ha större moraliska rättigheter än alla ickemänskliga djur.

Ren speciesism, eller artdiskriminering, innebär att man anser att människan är så överlägsen att den minsta lilla önskan som en människa har är viktigare än de livsviktiga behov som andra arter har. Någon som har den över tygelsen skulle till exempel tycka att det är acceptabelt att djur behandlas grymt, och dödas för att människor ska kunna använda deras päls som dekorativa inslag på kappor och kragar, halsdukar, tofsar på mössor och nyckelringar.

DIN GUIDE FÖR ATT UTVECKLA EN DJUPARE

KONTAKT MED DJUR OCH LIVET I STORT

Älskar du djur och önskar att du kunde förstå vad de försöker berätta för dig? Förvånas du av deras beteenden ibland, kanske blir lite häpen, förbryllad och överraskad?

I den här boken får du lära dig det väsentliga inom djurkommunikation från ingen mindre än den världsberömda djur kommunikatören Pea Horsley. Med hennes hjälp kommer du få verktygen för att kommunicera intuitivt med de djur du älskar. Pea leder dig genom grundande processer som förbereder kropp och sinne för samtal med djurens värld, och in i hennes fem­stegs­metod Hjärta till hjärta där du kan skapa en djup, andlig kontakt med ditt djur.

Peas unika blandning av övningar, affirmationer och medita tioner kommer rusta dig att få kontakt med alla levande ting, både vilda och tama varelser.

Att kommunicera med djur är roligt, praktiskt, läkande och kärleksfullt, och en otroligt djup upplevelse som vidgar sinnena. Det är det bästa du kan göra både för dig själv och dina djur, och det kommer att förändra hur du upplever och ser på livet. Det finns en kolossal kraft i att kunna kommunicera med djur. Med den här kunskapen har du chans att göra skillnad.