3 minute read

Måltidsforskaren vars hjärta bultar lite extra för Finland

Den finländska matkulturen bygger inte så mycket på smaktillsatser, utan smakerna ligger mycket närmare de ursprungliga än i Sverige.

Måltidsforskaren Richard Tellström började laga mat redan som femåring. Med tiden har han blivit lite extra förtjust i en matkultur: den finländska. – Finland har ett mer levande matkulturarv än Sverige, säger han.

Advertisement

Enkelhet och tillvaratagande – det karakteriserar den finländska matkulturen enligt Richard Tellström, etnolog, måltidsforskare och docent i måltidsvetenskap. För tv-publiken är han mest känd för sin medverkan i det populära programmet Historieätarna, där han guidar programledarna Lotta Lundgren och Erik Haag på deras upptäcktsfärd genom den svenska – och därmed även delar av den finländska – mathistorien. – Den finländska matkulturen bygger inte så mycket på smaktillsatser, utan smakerna ligger mycket närmare de ursprungliga än i Sverige. Finland har också ett mer levande matkulturarv, de enda gångerna vi har ett levande matkulturarv i Sverige är i samband med årshögtiderna såsom jul och midsommar, säger han.

En annan skillnad mellan länderna är att man i Finland äter många rätter gjorda på insjöfisk, medan man i Sverige nästan enbart ägnar sig åt vit havsfisk eller norsk lax, säger Tellström. Och att finländare älskar råg. – Jag uppfattar också att finländarna har en större vördnad för maten, för att äta upp och inte kasta mat. Det kommer kanske från krigstiden, men också från att finländare är uppfostrade till eget ansvar för sitt liv och välbefinnande, medan man i Sverige överlät det åt staten i samband med folkhemsbygget.

IDEAL OCH VÄRDERINGAR I mars skulle det ha hållits en kickoff för Finlands Svenska Måltidsakademi, som har grundats för att bättre tillvara

Text Heidi Hakala Foto Pontus Hammarström

RICHARD TELLSTRÖMS MATVANOR

Bäst på att tillreda: Fläsk med löksås. Hittar inspiration till matlagningen: I böcker och resereportage. Äter helst på restaurang: Rätter som kräver större skicklighet att tillaga än vad jag själv har, jag vill inte känna mig som hemma. Äter till frukost: En kavringssmörgås och te, jag har ätit samma frukost de senaste 55 åren. Favoritkök: Det franska köket. Bäst på grillen: Grishals.

ta det här matkulturarvet. På grund av coronasituationen måste dock den planerade lunchen och kickoffen på Hanaholmen inhiberas.

Måltidsakademin ska främja den finlandssvenska matkulturens ideal och värderingar, historiska traditioner och samtida tillämpningar. Tellström hör till den kärngrupp som kom upp med idén och han sitter också med i akademins tillfälliga styrelse.

Svenskfinland blev han bekant med redan under studietiden, då han var aktiv i studentorkestern vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Orkestern gjorde ofta resor till Åbo och Helsingfors, och intresset – som började via öl, musik och studentfester – utvecklades senare till ett djupare etnologiskt intresse. – Jag har ett varmt hjärta för vår gemensamma historia och gemensamma framtid.

GRÖT OCH ÄGG Tellströms egen framtid kunde ha sett helt annorlunda ut. Trots att han redan som femåring var intresserad av mat, kokade gröt och stekte ägg till familjen om morgnarna, förblev mat bara ett intresse ända tills han var drygt fyrtio. Fram tills dess jobbade han som politisk analytiker för olika konsultföretag i Stockholm.

Sedan kom helomvändningen. Han sålde sin andel i det konsultföretag han jobbade för och tackade ja till en doktorandplats för att börja forska om mat. – Jag ville inte pensionera mig som politisk analytiker, jag kunde inte acceptera att det enda jag åstadkommit under mitt yrkesliv var en massa dagliga politiska analyser som inte lämnar efter sig någonting. Då kände jag att jag måste göra något av mitt intresse för mat.

Bland de finländska rätterna har han en absolut favorit: kålrotslådan. – Det är en fantastisk maträtt och vi har inget liknande i Sverige. Kålrotslådan representerar den finländska enkelheten: den består av få ingredienser, som kommer ur jorden. Det är inte så mycket rysch och pysch. Det finns en tacksägelse i enkelheten.

This article is from: