Ny teknik ger viktig kunskap om hur vävnader utvecklas
Rong Fan, professor vid Yale University. Foto: Yale University.
14
#2 2022
I en ny studie publicerad i Science har forskare vid Yale University, i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet, utvecklat en teknik som ger mycket precis information om placeringen av aktiva och inaktiva gener i en specifik vävnad. Det kan ge viktig kunskap om hur olika vävnader utvecklas och hur epigenetisk reglering bidrar till sjukdomsuppkomst.
Varje cell i vår kropp innehåller samma arvsmassa (DNA), men skillnaden i cellernas olika funktion beror på vilka gener som är aktiverade. Detta regleras av epigenetik. Under embryots utveckling gör olika epigenetiska modifieringar att vissa gener slås på medan andra slås av, vilket möjliggör bildandet av olika organ. Dagens tekniker tillåter forskare att undersöka epigenetiska modifieringar i enskilda celler, men det har inte varit möjligt att analysera dem direkt i en vävnad med upplösning på cellnivå. Detta är ett kritiskt hinder, eftersom det finns ett starkt samband mellan hur celler är organiserade i en vävnad och hur de fungerar.
En helt ny dimension
Nu har forskare utvecklat en ny teknologi, spatialCUT&Tag, som löser detta problem och ger mycket precis information om vilka gener i ett vävnadssnitt som slås på och av samt var de är placerade. I studien fokuserade forskarna på en av de mest betydande epigenetiska förändringarna, så kallade histonmodifieringar. – Det här är första gången vi kan titta på vilka histonmodifieringar som styr genuttryck direkt i vävnaden samt hur de gör det. Det ger oss en helt ny dimension till det växande forskningsområdet spatial biologi, säger Rong Fan, professor vid Yale University och Yale School of Medicine, USA, som lett studien. Forskarna studerade hjärnan hos möss och tittade specifikt på modifieringar av kromatin, det material som omsluter arvsmassan i våra celler och styr tillgången till den. Etiketter – ungefär som GPS-koordinater – placerades över vävnadssnittet så att forskarna kunde lokalisera var i vävnaden de epigenetiska modifieringarna i genomet fanns.
