Prolog

På Åsögatan i Stockholm–i samma tegelbyggnad där vi har vårt kontor–huserade fram till 1959 St Eriks Bryggeri. Tittar man in i de övergivna lokalerna i våningen under oss ser man fortfarande bryggutrustningen ligga framme i dammet. Det är som om fabriken övergavs från en dag till en annan. Som att de bara väntar på att någon ska plocka upp den och börja tillverka öl igen.

Samma sak händer i hela landet. Under femtio- och sextiotalet försvann många av småbryggerierna. Stordrift och likriktighet ersatte småskalighet och mångfald. Trist urvattnad och smaklös öl blev resultatet. Men nu händer något i landet. Bryggkulturen vaknar till liv. Gamla bryggerilokaler dammas av, nya byggs. Och ny spännande öl bryggs.

Det är senvinter 2013 när vi efter ändlösa sammankomster på Söders öloaser ger oss ut på vägarna på jakt efter de nya ölbryggarna. En våg av hantverkstillverkad öl har svept in över Sverige de senaste åren. Hantverksbryggerierna blir fler och fler. Entusiastiska ölbloggare pratar om att vi mot slutet av året kommer att ha hundra småbryggerier. Hundra, hur är det möjligt? För några år sedan fanns det ju bara några få.

Men vilka är småbryggarna och vad handlar den svenska ölrevolutionen om?

Vi bestämde oss för att åka runt i landet och träffa de svenska mikrorebellerna. Det här är berättelsen om vad vi såg, vilka vi träffade. Det blev många mil på vägarna. Vi blev förstås hungriga på resan, och vi upptäckte att vi aldrig pratade länge med bryggarna om öl innan matsnacket var igång. Mat och malt hänger ihop. Därför får ni också ett helt gäng av de recept vi lärde oss längs vägarna.

Let’s go!