Den niogradiga skalan

Skalan går från –4 till +4. Exempelvis innebär skalsteget +2 att resultaten är mellan 100 och 6000 gånger sannolikare om utredningens hypotes är sann jämfört med om dess motsats är sann. Skalsteget –2 innebär att resultaten är mellan 100 och 6000 gånger sannolikare om motsatsen till utredningens hypotes är sann jämfört med om utredningens hypotes är sann.

Att införa en gemensam skala hade sina utmaningar. Exempelvis var det inte enkelt att övertyga alla handläggare om att deras slutsats innefattade sannolikhetsbedömningar, att reda ut vilka dessa var, och att det som gäller för att komma fram till graden i skalan är att göra en välgrundad bedömning av dessa sannolikheters storlek. Det tog tiotalet år innan alla områden kände sig bekväma med skalan, men idag hörs inga röster om återgång till äldre slutsatsmodeller.

INOM MÅNGA områden görs än så länge sannolikhetsbedömningarna manuellt, men alltfler metoder införs för automatisk beräkning av resultatvärdet utifrån statistiska modeller baserade på historiska data/olika databaser, vilket kommer att underlätta värderingsprocessen.

Med start år 2013 har SKL/ NFC även utvecklat en metod för så kallade utredande uppdrag, för vilka urtypen är en kriminalteknisk platsundersökning. Metoden kallas därför ofta ”platsanalys”. Här används hela Bayes’ sats (men utan numeriska beräkningar). En slutsats vid ett utredande uppdrag anger hur sannolik en viss hypotes är, alltså inte bara hur sannolika resultaten är under olika hypoteser. Detta kräver att specifika frågeställningar och hypoteser skapas inom den forensiska undersökningen. Så är inte fallet vid värderande uppdrag där frågeställningen kommer från utredningen (”Kommer blodet från NN?”, ”Har kofoten avsatt spåret?”).

”Platsanalys” ingår i kriminalteknisk grundutbildning sedan år 2015. Utredande uppdrag finns dock även inom

NFC, exempelvis inom blodbilds- och brandområdet samt inom it-forensiken.

UNDER ÅR 2022 skapades därför en utbildning i ”platsanalys” för forensiker. Inom it-forensiken (NFC, regioner, Noa) pågår generellt en spännande utveckling avseende bevisvärdering, där det handlar om att kategorisera de olika uppdrag man har, och därigenom veta om och hur ett uppdrag ska hanteras värderingsmässigt.

Inom både värderande uppdrag och utredande uppdrag används Bayes´ sats. Värderande uppdrag grundar sig i en specifik fråga från utredningen. Utredande uppdrag handlar om ett material eller en brottsplats som behöver utredas fullständigt, som till exempel en brandplats.

FAKTA:

Olika uppdrag

Värderande uppdrag: I brottsutredningen finns en specifik fråga om ett material, till exempel en salivfläck. Materialet analyseras och bedömning görs av hur sannolika resultaten är om den uppfattning som finns i utredningen är sann och hur sannolika de är om motsatsen är sann. Värderande uppdrag görs vid NFC. Utredande uppdrag: I brottsutredningen finns en plats eller ett material som behöver undersökas, det kan vara en brottsplats, ett kylskåp som kan ha orsakat brand, mm. På delegation av brottsutredningen görs en fullständig utredning av platsen eller materialet, och en sammantagen bedömning om vad som hänt. Frågeställningen är bred - ”vad har hänt här?”. Utredande uppdrag på brottsplats görs av kriminaltekniker, andra utredande uppdrag vid NFC och inom it-forensiken.