Kriminalteknik, nr 3, 2022

№3

↓ 2022

En tidning om forensisk verksamhet utgiven av Polismyndigheten nfc.polisen.se

35 ÅR MED DNA-TEKNIK

Här är milstolparna och så ser det ut framåt.

FALLEN DE ALDRIG GLÖMMER

Medarbetare på NFC om de mest intressanta fallen och hur forensikens områden utvecklas.

AV BEVIS

Från gemensamt sätt att redovisa slutsatser till allt mer automatisering.

SÖKER PÅ BILDER

Upploppsmakare identifierades med hjälp av biometrisystemet Abis.

Marie Värme är ny som kriminaltekniker.

Göran Schwartz har över 20 år i yrket.

Här berättar de om sina erfarenheter.

HEJ DÅ!

Efter cirka 30 år tar vi farväl. SISTA NUMRET!

NY INOM YRKET

#3�2022

4. Upploppsmakare i påskupploppen identifierades

Detta genom att söka bilder mot signalementsregistret i biometrisystemet Abis.

5. Notiser

Notiser från vår forensiska omvärld.

6. Vässar arbetet mot illegala vapen

Nytt nationellt skjutvapencentrum.

8. Återskapade bilder fällde våldtäktsman

Med hjälp av it-forensik blev en man dömd för våldtäkt.

10. Dna-revolutionen

Dna-analys omnämndes i Kriminalteknik första gången 1987. Då var förväntningarna på den nya tekniken höga, och de infriades med råge.

18. Med nyfikenhet som drivkraft

Marie är nyutbildad kriminaltekniker. Göran utbildade sig för cirka 20 år sedan. Häng med på ett samtal om hur den forensiska fältverksamheten har utvecklats.

22. Det här är vi stolta över Medarbetare på NFC om de mest spännande fallen och om framtiden.

28. Bevisvärdering

För drygt 20 år sedan infördes ett gemensamt sätt att redovisa slutsatser. I framtiden kan delar av värderingsprocessen grundas på automatiska metoder.

30. Kriminaltekniker som vill lämna avtryck

Anna Jinghede är kriminaltekniker i region Bergslagen. Hon är även tandläkare, rättsodontolog, doktorand och poddare.

34. Bilden…

… är tagen runt 1996. Yvonne Stegeryd tog tjänstledigt från SKL och blev den första civilanställda kvinnan som jobbade som kriminaltekniker.

35. Helena Trolläng Chefen har ordet.

TIDNINGEN KRIMINALTEKNIK: Så här har vi sett ut genom åren

Hej då!

DET HÄR NUMRET av tidningen Kriminalteknik är speciellt. Numret du håller i din hand kommer att bli det sista numret av tidningen. Därför innehåller det många artiklar med tema då, nu och framtiden.

Till exempel reportaget om hur dna-tekniken har utvecklats i ett rasande tempo och vi frågar experterna: hur kommer det att fortsätta?

Eller reportaget där Göran, en av de första som gick kriminalteknikerutbildningen på NFC/SKL, möter Marie, som är nyutexaminerad kriminaltekniker.

VI LÅTER OCKSÅ hela fjorton medarbete på NFC berätta om vad de tycker har varit det största som hänt inom forensiken under deras tid, hur de tror att det kommer att fortsätta och vilka fall de är stoltast över att ha varit med och löst.

Det är bara lite av allt du hittar i det här avslutningsnumret.

TIDNINGEN HAR GETTS UT av NFC/SKL sedan 1994, och av Rikspolisstyrelsen före det men i lite annan form. Inledningsvis var det mer av en personaltidning, sedan blev målgruppen mer och mer extern, för att under de senaste åren bestå av exempelvis kriminaltekniker, åklagare, advokater och utredare.

Här bredvid ser du några exempel på hur tidningen har sett ut genom åren.

Trevlig läsning önskar vi på redaktionen!

Tidningen Kriminalteknik utkommer med tre nummer per år i en upplaga om 6 000 ex. Detta är sista numret.

Utgivare: Polismyndigheten Nationellt forensiskt centrum

Ansvarig utgivare: Helena Trolläng

Redaktör: Åsa Hedberg

Redaktionsråd: Ricky Ansell, Anders Nordgaard, Niclas Pettersson, Diana Belic, Viktor Högberg, Katarina Nestor, Mattias Kronstrand.

Layout: Jörgen Knutsson

Omslagsbild: Marie Värme, kriminaltekniker i region Bergslagen.

Foto: Louise Larsson

Illustration och foto: Om inget annat anges: Mostphotos

Insänt material: Redaktionen ansvarar endast för beställt material. Åsikter, förslag och idéer som framförs i intervjuer, signerade artiklar eller insändare står helt för den intervjuades eller skribentens räkning och behöver inte delas av redaktionen.

Vi förbehåller oss rätten att publicera allt material digitalt.

Tryck: Exakta Print AB

ISSN 1653 6169

Adress:

Tidningen Kriminalteknik Nationellt forensiskt centrum 581 94 Linköping

Åsa Hedberg, redaktör

Identifieras efter upplopp

Polisen sökte bilder på personer mot signalementsregistret i Abis och fick genombrott i utredningar kring påskupploppen.

kartlägga dessa båda män och deras respektive vänkrets har utredarna kommit ytterligare tre personer på spåren. Samtliga kommer att åtalas för blåljussabotage framöver.

— VI HADE inte fått någon respons alls på de här männen när vi sökte genom våra vanliga kanaler. Det var absolut avgörande att få den här hjälpen och det krävdes inte mycket mer från vår sida än att vi skickade in ett par bilder, säger utredaren Albin Vannerberg.

Sökning i signalementsregistret i Abis infördes av NFC i maj 2021 men först med de enormt omfattande utredningarna efter påskupploppen, med ibland flera hundra misstänkta på en och samma plats, har efterfrågan på tjänsten tagit ordentlig fart.

– Resultaten visar att metoden är väldigt viktigt för att klara upp fler brott, och den bör ses som ett komplement till sedvanliga utredningsåtgärder. Jag ser en stor potential för att registersökningar av ansiktsbilder kommer att användas mycket mer framöver, säger Elisabet Leitet, forensiker på NFC.

FAKTA:

mannen i 30-årsåldern som senare dömdes för grovt blåljussabotage, en av många domar som har fallit efter påskupploppen.

DEN 26 OKTOBER dömde Örebro

tingsrätt en man i 30-årsåldern till fem års fängelse för grovt blåljussabotage i samband med det våldsamma upploppet i Sveaparken i Örebro i april. Polisen hade mängder med bilder på mannen när han kastar sten mot poliser, välter kravallstaket och ett bord mot polisfordon. Han ses sparka och slå mot polisbilar. Länge var hans identitet okänd.

Nationellt forensiskt centrum (NFC) kopplades på fallet. Genom en registersökning av ansiktsbild mot signalementsregistret i biometrisystemet Abis och efterföljande manuell analys, gav NFC utredarna en

potentiell kandidat som skulle kunna vara värd att titta närmare på. Bilderna på mannen har inte använts som bevis i rättegången, men genom kartläggningen av honom har han ändå kunnat knytas till brotten.

— DET VAR ren eufori när vi fick svaret från NFC, vi såg direkt att det var samma man. Det känns fantastiskt att få en person, som vi troligtvis inte hade hittat annars, lagförd för ett så allvarligt brott, säger Jennie som ansvarar för identifieringen av misstänkta vid upploppen i Örebro.

Hittills har NFC fått drygt 100 förfrågningar om identifie-

ringar av okända personer som varit aktiva i upploppen som skedde i flera städer i Sverige under påskhelgen. Örebro har hittills fått träff på fem potentiella kandidater genom sökning i signalementsregistret. I tre fall där ingen potentiell kandidat framkommit har man gått vidare till utökad sökning. Då har NFC möjlighet att presentera flera förslag på vem personen skulle kunna vara, men som inte uppvisar tillräckligt tydliga likheter för att kunna redovisas som potentiell kandidat.

TILL UTREDNINGEN i Malmö har NFC levererat två potentiella kandidater. Genom att

Registersökning

Polisen tar signalementsfoto, signalement, fingeroch handavtryck av personer som häktas eller i vissa fall anhålls misstänkta för brott. Det kallas för daktning. Uppgifterna samlas i polisens signalementsoch fingeravtrycksregister.

När en utredare begär registersökning av ansiktsbild på en okänd gärningsperson söker NFC med hjälp av ansiktsigenkänningsteknik mot dessa signalementsfoton i Abis.

Resultatet från sökningen granskas manuellt och svaret redovisas till utredaren som ett forensiskt uppslag. Forensiska uppslag är ett stöd i det polisiära arbetet och räcker inte i sig som bevis i domstol.

Våldsamt upplopp i Sveaparken i Örebro i april. Här deltog bland annat

POLISMYNDIGHETEN: Samverkan för bättre balans

Under 2022 har företrädare för NFC, Noa och Åklagarmyndigheten samverkat inom ramen för ett uppdrag som cheferna för NFC och Noa beslutade om i december 2021. Målet för uppdraget har varit att identifiera vilka åtgärder som behövs för att polisen ska kunna nå och vidmakthålla en långsiktig och hållbar forensisk förmåga, satt i relation till behoven. Ett av de framtagna åtgärdsområdena handlar om att fokusera på att fullfölja tidigare inriktningar och beslut så att de når full effekt. Ett annat handlar om att utveckla vissa kritiska områden och öka kapaciteten inom dessa.

POLISMYNDIGHETEN:

Nytt tvångsmedel

Det nya tvångsmedlet för genomsökning på distans – som infördes 1 juni 2022 –innebär att polisen kan ta del av elektronisk information som en brottsmisstänkt lagrat på exempelvis en extern server eller i en molntjänst.

lagras utanför landet. Vid tidpunkten för tidningens tryck är frågan i Högsta domstolen, som ska meddela prövningstillstånd eller ej.

POLISMYNDIGHETEN:

Populär forensisk timme

— Allt mer information –kriminellas chattmeddelanden och mejl, brottsplaner och även övergreppsmaterial – återfinns sedan flera år tillbaka oftast lagrad elektroniskt. Vid genomsökning på distans undersöker du något som finns i ett elektroniskt lagringsutrymme som är åtskilt från den utrustning som undersökningen görs ifrån, säger Pär Runemar, verksamhetsutvecklare vid utredningsenheten, Noa Precis som vid tvångsmedlet husrannsakan måste det finnas ett beslut från förundersökningsledare, åklagare eller domstol för att få genomsöka på distans. Vid fara i dröjsmål kan en polis under vissa omständigheter besluta att vidta åtgärden. Polisen utvecklar nu arbetsmetoder för att kunna utnyttja det nya tvångsmedlet.

— Det finns en rutin distribuerad till alla regionala it-brottscentrum. Alla regioner börjar få förmågan att genomföra detta nu, säger Johan Hultman, biträdande sektionschef på informationstekniksektionen, NFC.

En fråga som kvarstår är hur långt svensk rättstillämpning kan sträcka sig om den digitala informationen

Varannan torsdag ordnar polisregion Stockholm forensiska timmen. Det är ett informationstillfälle via videokonferens om forensik, med specifika teman och möjlighet att ställa frågor. De som informerar och svarar på frågor är kriminaltekniker, lokala brottsplatsundersökare, it-forensiker och anställda vid NFC. Målgruppen är polisanställda i region Stockholm, framför allt utredare och ingripandepoliser, men även anställda i andra regioner har börjat koppla upp sig.

— Det är några hundra varje gång som är med. Vi känner att det finns ett stort intresse för forensik just nu. Det är ju en nyckelaktivitet i polisens strategiska verksamhetsplan 2020-2024. Ett annat skäl till intresset kan vara att det finns ett nytt koncept med att använda forensik i spanings- och underrättelsesyfte för beslut om till exempel husrannsakan, vilket förutsätter snabb forensisk input, säger Martina Nilsson, strategisk forensisk koordinator i polisregionen.

Forensiska timmen startades i augusti 2022 av forensiska sektionen, Lokus-sektionen och RC3 i region Stockholm samt NFC Stockholm.

AKTUELLT:

Så används forensiken

15 procent av polisens utredda ärenden mellan åren 2018 och 2021 innehöll någon typ av forensisk undersökning, det vill säga forensisk undersökning vid NFC, forensisk sektion i polisregion eller regionalt och

nationellt it-brottscentrum. Detta visar en analys som Brottsförebyggande rådet, Brå, har gjort. Andelen ärenden med undersökning hos NFC låg på 13 procent tredje kvartalet 2021 och andelen med kriminalteknisk undersökning låg på 5 procent. Andelen ärenden med it-forensisk undersökning låg år 2020-2021 på runt 2 procent. Siffrorna överlappar delvis varandra eftersom flera olika undersökningar kan göras i ett ärende.

AKTUELLT:

Biometri som verktyg

Sedan hösten 2021 pågår en offentlig utredning i syfte att utöka och stärka polisens förmåga att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen. En särskild utredare, två sekreterare och en expertgrupp har i uppdrag drag att se över nuvarande lagstiftning. Detta både för att ensa och samordna den och för att bereda förslag om utökade möjligheter att använda biometri i brottsbekämpande syfte. Utredningen initierades efter en hemställan från Polismyndigheten. Frågor som ses över är bland annat möjligheten att använda fler typer av biometri, teknikneutral reglering för insamling av prov och registerhållning, ytterligare tillfälle för insamling av prov vid verkställighet av straff, möjlighet till sökning av spår mot fler register som till exempel pass- och körkortsregister, samt regler för att söka spår mot släktforskningsdatabaser. Polismyndigheten deltar med två experter i utredningen, som ska vara klar i slutet av februari 2023.

Arbetar mot illegala vapen

Var kommer vapnet ifrån?

En viktig uppgift för det nationella skjutvapencentret är att spåra distributörer, för att stoppa införseln av illegala vapen.

Skjutningarna ska gå ner och mängden vapen minska i samhället. Nationellt skjutvapencentrum bekämpar organiserad brottslighet – genom att fokusera på vapnen.

POLISEN OCH Tullverket har tillsammans startat det nationella skjutvapencentret i Stockholm som bemannas av personal från underrättelse- och utredningsverksamheten samt den forensiska verksamheten, internationella enheten på Noa och Tullverket. Målet är att minska tillgången på illegala vapen och motverka vapensmugglingen till Sverige – och därigenom bekämpa organiserad brottslighet.

– Vår operativa förmåga komkommer att öka genom samsittning och förbättrat informationsutbyte, säger Sofie Holmqvist, biträdande enhetschef på Noa som varit med och startat centret.

En av skjutvapencentrets primära uppgifter är att öka

förmågan att snabbare se kopplingar och samband mellan skjutningar på ett nationellt plan. Vapnet som påträffades vid exempelvis en skjutning i Örebro, har det vapnet använts vid tidigare skjutningar någon annanstans i landet? Här kommer NFC:s kompetens in.

– Det handlar om att ta fram forensiska förhandsbesked för att få en utredning på rätt spår snabbt, säger Stephen James, tillförordnad sektionschef för kemi- och tekniksektionen på nationellt forensiskt centrum, NFC, Linköping.

IDAG KAN DET ta veckor innan en vapenforensiker har möjlighet att analysera resultatet av en träff i dator-

programmet IBIS, som läser av hylsor och kulor från skjutningar. Vapenforensiker växer inte på träd, och varje ärende behöver handpåläggning av en sakkunnig för att det ska vara möjligt att dra slutgiltiga forensiska slutsatser. Men här finns viktig tid att vinna genom att, som ett första steg, ta fram förhandsbesked.

– Vi kan få svar direkt av IBIS om att ett skjutvapen har använts tidigare. Systemet har en inbyggd algoritm som identifierar träff med tidigare ärenden och det kan vara underlag till ett förhandsbesked.

Forensikern och utredaren jobbar här hand i hand.

– NFC:s förhandsbesked hjälper då pågående förunder-

sökningar att komma vidare genom att man snabbare kan sätta in exempelvis hemliga tvångsmedel eller frihetsberöva någon, förklarar Stephen James.

Förhandsbeskedet kan förebygga grova våldsbrott –just eftersom det ger möjligheter för polisen att snabbare agera.

– Det kan innebära att vi ligger steget före de kriminella, istället för steget efter.

I dagsläget har Polismyndigheten en enda IBIS-enhet på NFC i Linköping. Men tre nya uppsättningar är på gång till Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Det kommer att öka förmågan att läsa in hylsor, säger Stephen James.

DET FINNS ytterligare en aspekt som kan snabba på tekniska undersökningar – och som nu ska testas i ett pilotprojekt i polisregion Stockholm, Öst, Väst och Syd. Det handlar om dna.

Innan NFC kan göra analyserna av ett vapen eller hylsa, för att ta reda på möjliga kopplingar till tidigare brott, måste spårsäkring av dna göras. Väntan kan här bli lång.

Stephen James:

– Vi brottas ständigt med frågan om snabbhet. Hur kan vi spårsäkra dna snabbare efter en skjutning? Kanske kan vi göra det i omvänd ordning – analys först och sedan spårsäkring. Det ska vi testa i pilotstudien.

Försvinner inte viktiga fingeravtryck och andra spår då?

Stephen James förklarar att lösningen på det bekymret kan vara: en ny typ av hylscontainer. Hylscontainer är ett dna-fritt plaströr där hylsor placeras i väntan på teknisk undersökning. Det fiffiga med den nya designen är att forensikern ska kunna läsa av patronhylsan när den fortfarande finns i containern. Därefter skickas den, helt orörd, vidare för dna-analys.

– Det blir ett stort kliv framåt om konceptet fungerar hela vägen till inläsningar i IBIS, som då blir det första steget i en forensisk undersökning

Så kan arbetet se ut i nationella skjutvapencentret, NSC

Måndag 18.03. Skjutning i region Väst. Hylsor hittas på platsen.

Måndag 19.15. Hylsorna skickas till NFC i nya hylscontainern. Hylsorna läses in i IBIS, resultatet utgör ett forensiskt förhandsbesked. DNA-analys görs därefter.

Tisdag 12.00. Förhandsbesked: Hylsan kan kopplas till en tidigare skjutning i region Syd. Polisen sätter in hemliga tvångsmedel och hämtar in en misstänkt person till förhör i region Väst.

Matchning

Onsdag 14.40. Husrannsakan i den misstänktas bostad. Vapen sammanbyggt av originaldelar

Torsdag 11.11. NSC uppmärksammar att liknande vapen förekommer i andra delar av Sverige och börjar spåra: Varifrån kommer vapnet? Är det samma gärningspersoner som för in vapnet i landet?

istället för det sista, säger Stephen James.

EN ANNAN viktig uppgift för skjutvapencentret är att coacha regionerna i utredningar av vapenbrott och vapensmugglingsbrott. Idag stannar ett vapenärende ofta vid att polisen lagför den

Torsdag 13.02. NFC provskjuter vapnet och påvisar att det är av samma vapentyp som användes vid skjutningen i region Väst.

person som har vapnet – det vill säga, hen fälls för innehavsbrott.

– Vi nöjer oss ofta med det eftersom det är höga straff för grova vapenbrott. Det är sällan vi frågar oss: Var kommer vapnet ifrån? Har vår gärningsman sålt vapen till andra? Det är lika viktigt att täppa till de hålen, säger Johan Gustafsson, verksamhetsutvecklare på Noa och en av dem som jobbar i centret.

Johan Gustafsson drar paralleller till narkotikahandeln. Hittar polisen ett kilo kokain vore det uteslutet att inte undersöka distributionskedjan, vem som är köparen, vem som är grossisten.

PÅ PAPPRET låter det bra, men hur fungerar det i praktiken? Vem eller vilka i varje region ansvarar för att ta emot informationen som skjutvapencentret får fram?

Svaret stavas ”hubbar”.

Varje region ska bygga en mottagning som kan ta tillvara på det som skjutvapencentret tar fram. Johan Gustafsson

Fredag 09.15. Tullen identifierar att flera av de pirattillverkade vapendelarna skickats med post till olika adresser i Sverige. Via kontakter med tull och polis i andra länder kan NSC spåra och gripa vapendistributören.

beskriver hubbarna som regionala ”mini-skjutvapencentrum”.

Fredag 13.10. Regionala utredningsgrupper tar över och fortsätter med utredningsåtgärder.

Fotnot: exemplet är fiktivt.

– De ska bemannas med personer som kan utredning, forensik och juridik. Personerna kanske inte arbetar med det här på heltid, men de ska kunna sprida informationen vidare i regionen.

SVERIGES skjutvapencenter har varit igång sedan april, men är fortfarande i startgroparna. Johan Gustafsson och Stephen James är övertygade om att satsningen kommer att bli riktigt bra.

– Men det gäller att myndigheten prioriterar centret, säger Johan Gustafsson och hänvisar till ett citat från åklagaren Vincent Paris som står bakom Kanadas välutbyggda skjutvapencenter: ”Man kan inte stoppa fyra personer i ett rum och kalla det skjutvapencenter”.

Stephen James säger:

– För att komma åt skjutvapenvåldet i Sverige är centret viktigt. Det kan inte bara vara ett ställe där folk jobbar när de kan avvara tid.

FAKTA:

Skjutvapencentret har varit i pilotdrift sedan april 2022.

Fem syften

1. Se kopplingar till våldsbrott

— Samma vapen?

— Snabba förhandsbesked

— Forensisk spaning

2. Utredning/lagföring

— Grovt vapenbrott? Hur kan vi motivera det?

3. Stoppa tillförsel

— Spåra vapen, distributörer, köpare

— Oseriösa vapenhandlare

— På ett tidigt stadium identifiera nya hot, exempelvis nya varianter av illegala vapen

4. Strategiska frågor

— Lagstiftning

— Stuprör

— Utbildning

— Information

— Implementering

5. Lägesbilder/rapporter

Centret jobbar med tre ben:

1. Forensik

2. Underrättelseverksamhet

3. Utredning och lagföring

”Det handlar om att ta fram forensiska förhandsbesked för att få en utredning på rätt spår snabbt.”

STEPHEN JAMES

och pirattillverkade delar påträffas.

Återskapade bilder fällde våldtäktsman

En man våldtar och fotograferar en sovande kvinna. Tack vare snabba åtgärder, it-forensik och ett tätt lagarbete kunde fler våldtäkter uppdagas och mannen senare dömas till 4,5 års fängelse.

morgon vaknat upp hemma hos mannen – utan underkläder och med en känsla av att ha haft sex.

ella ärendet, och det är kö på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan.

EN KVINNA ringer till polisen en tidig morgon. Hon är uppriven och känslomässigt ur balans och har just kommit hem från en man som hon besökt kvällen innan. Kvinnan vet inte vad som har hänt men berättar att hon samma

POLISERNA Fredrik Christensson och Mattias Forsgren åker hem till kvinnan. På plats i kvinnans bostad finns även hennes föräldrar. Kvinnan berättar vad som hänt och är mycket uppskakad. Hon gråter mycket och minns inte så mycket av kvällen. De båda poliserna får henne att prata och hon följer med till sjukhus. Den här natten har det skett ytterligare ett par våldtäkter, utan koppling till det aktu-

Fredrik Christensson och Mattias Forsgren hämtar den utpekade mannen till förhör och spärrar också av brotts platsen. Mattias Forsgren förklarar att bevisningen kan vara svår i den här typen av ärenden.

– Man undrar ibland om ord kommer att stå mot ord. Det är viktigt att försöka se vad som finns i berättelsen som kan styrka det som sägs, till exempel om det finns skador eller om det finns föremål som är nervälta, säger Mattias Forsgren.

DE KALLAR IN kriminaltekniker, som säkrar ett glas som kvinnan druckit ur. Glaset skickas till nationellt forensiskt centrum som kan utesluta att kvinnan blivit drogad. Glasen innehöll etanol och koffein. Vid kontroller på morgonen hade kvinnan fortfarande hög promillehalt.

– Det är viktigt att kunna få svar på den typen av frågor. I det här fallet var det framför allt alkoholberusning som gjorde att kvinnan somnade och inte vaknade under våldtäkten, säger utredare Petra Vidén. Poliserna tar mannens telefon i beslag innan han

Annelie Roos, it-forensiker vid it-brottscentrum i polisregion Väst, gör en första telefontömning upptäcker hon ett fåtal samlagsbilder från den aktuella händelsen.

HON HAR löpande kontakt med Petra Vidén och uppgifter som kommer fram i förhören leder till att telefonens innehåll extraheras på nytt. Då upptäcks runt 200 bilder från tre tidigare möjliga våldtäkter mot samma kvinna – trots att bilderna egentligen hade raderats.

– Att it-forensikerna lyckades få fram de här bilderna blev avgörande. Utifrån de enstaka bilder vi först hade kunde man inte vara helt säker på om kvinnan sov eller faktiskt

När mannens mobil tömdes upptäcktes bilder från tre tidigare våldtäkter – trots att bilderna hade raderats.

Fredrik Christensson och Mattias Forsgren.

FOTO: POLISEN

skickats från både kvinnans och mannens telefoner kunde ett pussel läggas. Petra Vidén och Annelie Roos lyfter fram det täta samarbetet som framgångsfaktorer.

– Kommunikationen med utredarna är viktig. Ju mer vi it-forensiker vet om vad vi ska leta efter, desto mer kan vi göra. Det är svårt att arbeta förutsättningslöst. Tekniken får väldigt stor betydelse i sådana här ärenden och det går fort

ett halvt år. Högsta domstolen nekade prövningstillstånd.

– Jag har varit polis i 30 år, varav utredare i 10 år, och det är väldigt inspirerande att vara förhörsledare med så kompetenta kollegor. Det är verkligen ett lagarbete. Här kunde vi tydligt se hur värdefull itforensiken blev i ett sexualbrottsärende. Vi har många olika verktyg och kompetenser. Tillsammans blir det väldigt bra, säger Petra Vidén.

bilderna blev avgörande.”

betydelse i sådana här ärenden.”

ANNELIE ROOS

DNA-REVO

I slutet av 80-talet spåddes de nya dna-analyserna bli revolutionerande. Mycket riktigt. Vi följer 35 års rapportering i Kriminalteknik för att med ett axplock teckna en bild av utvecklingen, som är i ständig förändring.

LUTIONEN

”DNA FINNS I kroppens alla celler, bland annat i kroppsvätskorna. Sådana biologiska spår hoppas man inom en snar framtid kunna analysera vilket måste bedömas värdefullt då dna-kedjan hos människan är unik för varje individ. /…/I dagens läge är det för tidigt att säga vad dna får för betydelse /…/ tekniken kan helt revolutionera den kriminaltekniska undersökningen, men vägen dit kan vara både lång och krokig.”

Det här kan man läsa i tidningen Kriminalteknik nummer 1 år 1987. Det är första gången som dna-teknik i kriminaltekniska undersökningar tas upp. Bara två år senare får Sverige sin första fällande dom där dna-bevisning är avgörande. Analysen gjordes i föregångslandet England, det var dit proverna skickades. I första hand rörde det sig om våldtäktsärenden, då spermaspår hade bäst förutsättningar för analys.

– På den tiden krävdes, i runda slängar, mer än 1 000 gånger så stor dna-mängd som idag, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert på NFC, tidigare SKL.

1991 KUNDE SKL göra sina första egna dna-analyser. Tekniken som användes var densamma som på det engelska labbet: SLP (single locus probe), som framförallt lämpade sig för just våldtäktsärenden. Ytterligare en teknik introducerades under samma år: PCR (polymerase chain reaction), en metod med högre känslighet men som vid den här tiden hade lägre bevisvärde då bara enstaka STR-markörer (short tandem repeats) undersöktes. Fram till 1994 användes en blandning av tekniker, inklusive de gamla konventionella: blodgruppsbestämning, enzymer och serumproteiner. Men från 1995 var det de PCR-baserade teknikerna som kom att gälla. Förenklat bygger PCR på att man använder cellens egen metod att kopiera valda delar av arvsmassan, och låter detta ske i provrör. Resultatet är en masskopiering, vilket gör att mängden spår som behövs för att utföra en analys är betydligt mindre.

Blod, sperma och sekret, ryckta hårstrån, uppkastningar, muskel- och benvävnad. De PCR-baserade metoderna är lämpade för många typer av biologiska spår. Med tiden blev de dessutom allt känsligare och fick ett högt bevisvärde då antalet markörer utökades.

MEN EN AVGÖRANDE faktor saknades för att bättre kunna utnyttja den nya tekniken: möjligheten att föra register. I årgång efter årgång av tidningen lyfter experterna frågan.

I Kriminalteknik nummer 1 år 1999 lyder så rubriken: ” Dna-register byggs upp på SKL.”

En ny polisdatalag hade gjort det möjligt att inrätta två dna-register, ett person- och ett spårregister. Även spår från äldre ouppklarade ärenden, varav många frysförvarats, kom att ingå i spårregistret som kom i bruk 1 april 1999.

– Det här var en milstolpe och antalet ärenden ökade markant, framförallt de så kallade mängdbrottsärendena, säger Ricky Ansell.

Att dra långa statistiska linjer är svårt, då data ofta inte är direkt jämförbar. Men

vi vet att antalet ärenden med biologiska spår 1991 var cirka 600, år 2003 var de 7 600. 2003 krävdes dna från knappt 100 celler för att få en säker analys – idag är vi nere på några enstaka cellers dna.

ÅR 2003 INFÖRDE dessutom SKL specialanalystekniken LCN-dna (low copy number), som gjorde det möjligt att få resultat från ytterst små mängder, genom att kopiera dna:t extra många gånger.

– Vid tidpunkten för mordet på utrikesminister Anna Lindh var vi precis i startgroparna och valde då att göra analyserna i England, som var först ut med LCN-tekniken, säger Ricky Ansell.

NÄSTA STORA utvecklingskliv togs 1 januari 2006. Då trädde en ny lagstiftning i kraft som innebar rutinmässig salivtopsning av personer som var skäligen misstänkta för ett brott med fängelse i straffskalan.

”Den nya dna-lagstiftningen innebär bland annat att dna-prover från en person inte längre behöver tas som blodprov av sjukvårdsutbildad personal. Nu blir det möjligt för samtliga polismän att själva göra provtag-

När dna från till exempel ett blodspår har samlats in och det inte finns någon misstänkt gärningsperson att jämföra mot söker NFC kontinuerligt i Polismyndighetens dna-register och mot dna-register i 23 EU-länder plus Storbritannien.

ningen med ett nytt provtagningskit ” , gick det att läsa i Kriminalteknik nr 4, 2005.

– Rent konkret innebar de så kallade registertopsningarna att det blev lättare och krävdes mindre för att fatta beslut om att ta prov. Konsekvensen, vilket också var syftet, var att vi kunde registrera dnaprofiler från betydligt fler personer än tidigare och att dna-spår i ouppklarade brott i större utsträckning gav träff mot person och det redan vid tidpunkten då dnaspåret registreras, säger Ricky Ansell.

PARALLELLT MED DEN nya lagen introducerade SKL en analyskedja som de själva tagit fram. Ett arbetssätt som gäller än idag och som Ricky Ansell beskriver som Coutstanding”. I Kriminalteknik förklaras den under rubriken: ”SKL:s motorväg för salivprov”. Polisen upprättar en digital begäran, skickar in salivprovet till SKL/ NFC där det analyseras och registreras. En semiautomatiserad analysprocess utförs som ger svar samma dag eller senast dagen därpå. När svaret kommer söker NFC i registren – som finns hos dem. Vid träff skickas ett meddelande, en träffrapport, omedelbart till utredningen.

Spårregistret togs i bruk 1999, där finns spår som ännu inte har kopplats till en person. Efter att registret kom ökade antal dna-ärenden markant, framför allt de så kallade mängdbrottsärendena.

– Hanteringen från topsning till mottagen träffrapport är ett helhetspaket som fungerar väldigt väl, och snabbt.

UNDER MÅNGA ÅR var det nio och senare tio olika områden i arvsmassan, så kallade STR-områden, som man valde att titta på, utöver kön. Ytterligare fem områden

undersöktes vid vissa tillfällen. De rörde släktskapsband och var viktiga i ärenden då den misstänkte gärningsmannen exempelvis hävdade att det inte var han utan hans bror som utfört gärningen. 2011 bytte SKL till ett nytt, mer robust och finkänsligt prov-kit. Samtidigt utökades normalantalet undersökta områden till 16, som ett led i anpassningen till det internationella sökutbytet i Prümrådsfördraget. Det skulle dock komma att ta två år innan Sverige var redo att anslutas till ett första land: Nederländerna.

– Det var stort. Idag är vi anslutna till och söker kontinuerligt mot 23 EU-länder plus Storbritannien. Även Norge är på gång. Vi får många träffar i registren både nationellt och internationellt, säger Ricky Ansell.

”ATT TA HJÄLP av dna-baserad släktforskning var sista halmstrået. Nu ser dubbelmordet i Linköping ut att kunna klaras upp. Tack vare ett pilotprojekt.”

Kriminalteknik nummer 2, 2020.

När mordet på en kvinna och en pojke i Linköping 2004 till slut löstes med hjälp av släktforskning och matchning i kommersiella släktdatabaser, ledde det

”På den tiden krävdes, i runda slängar, mer än 1 000 gånger så stor dna-mängd som idag.”

RICKY ANSELL

till rubriker i varenda svensk mediekanal. Efter lyckade försök i USA hade Polismyndigheten beslutat att genomföra ett pilotprojekt med fall som rörde mord och grova sexualbrott, där det fanns gott om dna och alla andra vägar prövats.

– Rättsavdelningen ville ha ett case för att kunna pröva de juridiska frågorna, så vi byggde upp en metod tillsammans med utredare och expert från Rättsmedicinalverket som vi sedan kunde testa i form av en pilot, säger Ricky Ansell.

I SAMBAND MED ett förhandssamråd kom IMY, Integritetsskyddsmyndigheten, dock med en rad invändningar. Implementeringen av metoden sattes därför på paus i väntan på utredning – en utredning som nu, ett par år senare, snart ska presenteras.

I januari 2019, samma år som släktforskningspiloten kom igång, blev en annan form av sökning av dna-profiler i myndighetens egna register möjlig, så kallad familjesökning. Dna-spår som inte ger träff vid en registersökning kan sökas med andra inställningar, vilket kan möjliggöra träffar mot nära släktingar, såsom föräldrar, barn eller helsyskon. En av de första sökningarna som gjordes och ledde till uppklaring rörde det då ouppklarade Billdalsärendet, en grov överfallsvåldtäkt på en flicka 1995.

GENOM ÅREN HAR ytterligare en rad olika analystekniker utvecklats som används parallellt eller vid specifika fall. Ett är Y-kromosomalt dna, som enbart män bär på. I sexualbrottsfall med begränsad mängd manligt dna och en stor mängd kvinnligt, kan det vara en bra metod.

En annan metod är RNA, som beskrevs som ”nästa revolution” i en artikel 2009. Det blev den inte – i alla fall inte än, konstaterar Ricky Ansell idag. Men den används när det är viktigt att inte bara fastställa vem dna:t kommer ifrån utan också vilken vävnad spåret utgörs av, vilket kan bidra till att ytterligare klargöra vad som har hänt.

– Vi har en del ärenden idag, mot extern leverantör, men är själva inte i hamn med analyser i egen regi. Det forskas fortfarande mycket på hur man ska få till dessa analyser till det bättre, säger Ricky Ansell.

METODEN MTDNA HAR använts länge och används i första hand i släktskapsutredningar eller för identifieringar efter katastrofer. MtDNA används i ett begränsat antal brottsutredningar där vanliga analyser inte är möjliga och är då särskilt lämpad för tappade hårstrån, utan rötter.

Sedan ett par år är det också möjligt att analysera en större del av arvsmassan, genom så kallad NGS (next generation sequencing) – ett rejält tekniskt kliv. SNP-teknik är en metod för att få fram snabba svar utifrån små mängder spår som kan användas i kombination med NGS. Medan den vanliga analystekniken tittar på längdsekvenser i dna, som i sig inte säger något mer än vems dna det gäller, kan den nya typen av sekvensering bland annat ta fram information om hår-, ögon- och hudfärg samt ursprung. 2014 användes tekniken för första gången i ett svenskt ärende, med hjälp av experter vid Erasmusuniversitetet i Nederländerna.

– Vi är på gång för att kunna göra motsvarande analyser på NFC. Idag skickar vi ett par ärenden per år till Nederländerna

En av de nyaste analysteknikerna, NGS, gör det möjligt att bland annat ta fram information om hår-, ögon- och hudfärg samt ursprung. Idag remitteras sådana analyser till Nederländerna, men metoden är på gång att tas i bruk på NFC.

TIDSLINJE: DNA I TIDNINGEN KRIMINALTEKNIK

I nummer 1, 1987, togs frågan om dna-teknik i kriminaltekniska undersökningar upp för första gången i tidningen.

I nummer 1, 1999, berättade Kriminalteknik att ett dnaregister skulle byggas upp på SKL.

1 januari 2006 trädde en ny lagstiftning i kraft som innebar rutinmässig salivtopsning av personer som var skäligen misstänkta för ett brott med fängelse i straffskalan.

2013 gick Sverige med i det internationella sökutbytet enligt Prümrådsfördraget.

Efter 16 år kunde dubbelmördaren i Linköping hittas år 2020 med hjälp av dnabaserad släktforskning. Kriminalteknik publicerade ett stort reportage om arbetet och metoden.

Biometriutredningen ska presentera sina förslag på hur exempelvis dna, fingeravtryck och ansiktsbilder kan samlas in och registreras på ett mer enhälligt och heltäckande vis än idag.

2022 började NFC använda DNAxs som har potential att kunna hantera resultat av blandbilder med dna från upp till fyra personer och resultat där inte hela dna-profilen framträder på grund av små spårmängder.

Biometriutredningen ska bland annat presentera hur släktforskningsdatabaser kan användas. På bilden ett så kallat sekvenseringschip, genom vilket man får fram dna-sekvenser.

som rör mord eller grova våldtäkter när det behövs i utredningen, säger Ricky Ansell.

enhälligt och heltäckande vis än idag. Därutöver ska de presentera förslag på hur släktforskningsdatabaser kan eller inte kan användas, efter att ha utrett invändningarna från IMY.

Kammaråklagare Daniel Gustafsson, som bland annat arbetar med kriminaltekniska frågor vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, hoppas att begränsningarna av vilka register som får sökas i, och hur det får göras, ska lätta.

– Det gäller inte minst släktforskningsdatabaserna, säger han, och fortsätter:

resultat. De allt känsligare metoderna som utvecklas, och som undersöker fler och fler markörer i arvsmassan, gör ärendena tidskrävande och inte sällan så komplexa att resultaten inte kan utvärderas manuellt. DNAxs har potential att kunna hantera resultat av så kallade blandbilder med dna från upp till fyra personer och resultat där inte hela dna-profilen framträder på grund av små spårmängder.

– Vi kan redan nu konstatera att vi redovisar mer resultat med stöd av DNAxs och min bild är att framtiden kommer att visa att införandet är en historisk milstolpe, säger Ricky Ansell.

TEKNIKUTVECKLINGEN går ständigt framåt och då och då sticker enskilda ärenden ut eller blir mediala. Men alla de insatser som dagligen görs av kolleger, på brottsplatser och i laboratorieverksamheten, får inte glömmas, understryker

Ricky Ansell.

– Det är det här som är, och kommer att fortsätta vara, den viktigaste grundpelaren i att vi lyckas med vårt uppdrag. n

FAKTA:

Fyra fall där dna-spår varit avgörande

FÖRHOPPNINGARNA MED NY teknik med NGS är många, men också de etiska och juridiska frågorna som utvecklingen för med sig, konstaterar Ricky Ansell.

– Vilka gränser ska sättas? Vi står mitt i en teknikutveckling på flera håll i samhället där exempelvis meta- och megadata plockas fram. Vi behöver kunna använda oss av nya tekniker i vårt uppdrag för att klara upp brott, samtidigt måste lagstiftningen vi lutar oss mot täcka in alla de här bitarna.

I SLUTET AV februari 2023 ska ett par viktiga frågor få ett svar. Det är då den så kallade biometriutredningen ska presentera sina förslag på hur till exempel dna, fingeravtryck och ansiktsbilder kan samlas in och registreras på ett mer

– Registerslagningar och rätten till integritet är en balansakt. Men ibland kan jag tycka att debatten inte är så nyanserad och faktabaserad, och inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Kanske överskattar man också vilka möjligheter myndigheterna faktiskt har.

Dna är ett mer rättssäkert verktyg än många andra, menar Daniel Gustafsson, och kommer med all sannolikhet att få än större betydelse för antalet uppklarade brott i framtiden.

– Nu ska det bli spännande att se vad DNAxs kommer att få för betydelse. Mycket stor, tror jag. Kan vi få LCN-tekniken och DNAxs att mötas vore det ett drömscenario ur forensiskt hänseende.

DNAXS ÄR ETT nytt expertsystem som NFC började använda i våras. Ett expertsystem för hantering, bedömning och beräkning av dna-resultat som utvecklats för att kunna hantera komplexa analys-

Hagamannen satte skräck i Umeåbor under åtta år. Han var en tidigare ostraffad 33-årig familjefar som uppmärksammades för sin likhet med polisens fantombild. Han topsades som den 777:e personen i utredningen. Det blev träff och flera grova brott kunde klaras upp. Anna Lindhs mördare kunde gripas efter en dna-analys som knöt honom till både mordvapnet och den keps som hittades längs flyktvägen. Det speciella i fallet var att PKU-biobanken, som enbart är avsedd för medicinsk forskning, användes. Eftersom biobanken inte är sökbar var det först när polisen hade namn på den misstänkte som de fick användning av registret.

Mordet på 16-åriga Malin i Husum 1996 var länge ouppklarat. Men i somras fälldes en nu 44-årig man för det 26 år gamla mordet. Mannen dömdes i tingsrätten redan 1998, men friades i hovrätten. Efter detektivarbete och idoga analyser av en spermafläck på offrets byxor lyckades NFC få en dna-träff, ett avgörande bevis i målet.

Dubbelmordet i Linköping på en kvinna och en pojke. Efter 16 år kunde gärningsmannen till slut ringas in med hjälp av släktforskning och sökning i släktforskningsdatabaser. Fallet ingick i ett pilotprojekt och var det första i Europa där en gärningsman hittades på det här sättet.

”Kan vi få LCN-tekniken och DNAxs att mötas vore det ett drömscenario ur forensiskt hänseende.”

DANIEL GUSTAFSSON

Allt fler dna-analyser

Dna-analyser används allt mer inom brottsbekämpningen. I Sverige finns tre dna-register.

Antal ärenden/uppdrag om dna-analys som inkommer till NFC 1995 — 2021

Från 2015 är det en viss underskattning av ärenden. Komplexiteten på ärendena har även stigit.

I oktober 2022 fanns det cirka 169 300 misstänkta och dömda i polisens dna-register

4 033 169 300

Under 2021 matchades 4 033 misstänkta eller dömda personer mot dna-spår i spårregistret.

Antal blod- och salivprov som inkommit till NFC (från målsägare och misstänkta eller annan)

2002: cirka 3 000

2022 (prognos): cirka 32 000

Före 2005 bestod proven i huvudsak av blod, efter ny lagstiftning 2006 är det i första hand saliv.

Utbyte med 24 länder Sedan 2013 gör Sverige så kallade Prümsökningar av dna. Det innebär att dna-profiler från alla svenska spår som inte ger träff mot de svenska dna-registren samt alla provtagna personer söks med automatik mot de anslutna ländernas dna-register. Andra anslutna länder kan samtidigt söka alla sina dna-profiler från spår och personer mot de svenska dna-registren. Sverige är i dagsläget anslutet till 24 länder. I nuläget pågår ett arbete och diskussioner för att bli operativ även med Norge.

I Sverige finns tre dna-register

• spårregistret med dna-profiler från spår som säkrats i samband med brottsutredning och som ännu inte har kunnat kopplas till en person

• utredningsregistret med dna-profiler från skäligen misstänkta personer som är registrerade på någon brottsmisstanke i misstankeregistret (MR) där fängelse ingår i straffskalan

• dna-registret med dnaprofiler från personer som finns registrerade i belastningsregistret (BR) och som har dömts för brott med annan påföljd än böter eller har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom.

UTBILDAD — NU OCH D Å

En av de första som gick utbildningen till kriminaltekniker vid SKL/NFC i början av 2000-talet är Göran Schwartz. En av de senast examinerade är Marie Värme, klar 2022. Här berättar de om sina erfarenheter.

VARFÖR VALDE DU ATT BLI KRIMINALTEKNIKER?

Göran:

– Jag var redan tidigt intresserad av att jobba mot den grova brottsligheten, att verkligen göra skillnad. Jag har också hela tiden varit aktiv och provat nya saker inom yrket, på det sättet är polisyrket väldigt bra. Jag har jobbat som ingripandepolis, knarkspanare, utredare och inom Palmegruppen. Så kom kriminaltekniker upp som tanke. Jag hade haft en del kontakt med kriminaltekniker. När de kom ut till en brottsplats så hade de en speciell status, folk tänkte; wow, vad duktiga de är, så jag såg tidigt upp till dem. Jag trodde först att man skulle behöva vara duktig på att meka med bilar för teknikerna kom alltid med skitig overall på sig, men så var det inte.

Marie:

– Jag lockades av det praktiska, att få grotta ner sig och vara detaljerad. Man får tiden att hitta det där spåret och utforska. Jag hade också turen att träffa kriminaltekniker som verkligen brann för sitt yrke och har varit bra ambassadörer för det. En morot är att få bidra till att lösa grövre ärenden, att det betyder något det vi gör i slutändan. Vi har en ganska central roll i många utredningar.

VILKA FÖRVÄNTNINGAR HADE ELLER HAR DU PÅ YRKET?

Marie:

– Mina förväntningar är att få vara en viktig del av utredningar och hjälpa till och fortsätta utveckla kriminaltekniken, få vara nyfiken och hitta nya vägar under hela min karriär. Att inte tappa det engagemanget. Jag hoppas även bli en av de förebilder som lockar fler till yrket. Vi behöver få in fler.

Göran:

– Utvecklingen har gått i en rasande fart och det tycker jag är spännande, och kan jag få bidra till att utveckla metoder är jag glad. Mitt mål är att inte glömma bort varför jag har mitt yrke. Att skydda, hjälpa, ställa till rätta, som också har varit

polisens ledord, det är mitt mantra. Det är möten hit och dit, men man får inte glömma bort varför vi är här, jag är en av dem som är ute och kämpar. Jag vet att det jag gör hjälper nån annan, det är där jag hämtar min kraft. Vi jobbar med allt från mord till inbrott, ett inbrott kan också kan vara ett livsavgörande brott.

HUR VAR DET FÖRSTA JOBB DU ÅKTE PÅ?

Göran:

– Mitt allra första var ett inbrott, men det första jobbet som jag minns tydligt var ett mord som jag fick åka på när jag hade jobbat ett år. Jag hade inte gått utbildningen än och och det var både spännande och ångestladdat. Det var en man som hade mördat sin partner. Det var en hemsk brottsplats, mycket blod med stänkbilder över hela lägenheten. Men jag var aldrig orolig, jag hade mycket stöd av mina mer erfarna kollegor.

Marie:

– Jag hade jobbat med inbrott som lokal brottsplatsundersökare, Lokus, i fyra år innan jag blev kriminaltekniker, så för mig var inte platsundersökningar helt

nytt när jag började som kriminaltekniker. Men brand var ett nytt område och det var ett av de första jobben jag fick åka på. Det var en helt ny upplevelse. Att klä på sig vit overall och skyddsmask med filter. Att komma in när ett hus är så totalt utbränt. Jag stod bara och tittade. Vad ska jag leta efter? Vad ska jag se? Var börjar jag? Jag stod och tittade på en docka som var helt förstörd. Då får man in känslan av att det bor en familj här. Det blir så mycket intryck. Skulle jag gå in på samma ställe i dag så skulle jag ha en helt annan vana. Det första mordet sitter också kvar i minnet, men branden var speciell.

VILKET ÄR DET STÖRSTA HÄNT INOM KRIMINALTEKNIKEN UNDER DIN TID?

Göran: – Fotograferingen, där har det hänt mycket. Förr var det analogt foto, det gjorde att man inte såg vad det blev för bild förrän den framkallades. Digitalt foto har förenklat oerhört mycket och bildkvaliteten blir en helt annan. Jag skrev om digital spårfotografering som specialarbete. Men

Namn: Marie Värme

Ålder: 38

Antal år i yrket: Polis 16 år, verkat som kriminaltekniker 2,5 år, varav ett halvår som utbildad

Bor: Karlstad

Intressen: Djur och natur, jakt, trädgård Det bästa med yrket: Mångsidigheten

det var ett väldigt motstånd, etablissemanget sa nåt i stil med att det är bara en fluga, min handledare sa att du ska nog byta ämne. Jag fick ju rätt med råge.

– Dna-analys hade inte riktigt kommit in i vår verksamhet när jag började. Vi hörde talas om det, men vi var inte säkra på vad vi kunde och fick använda det till. I början av år 2000 och framåt exploderade den utvecklingen. Sen blev det ju väldigt intressant och det har växt och växer fortfarande. Vi var aktiva här i Värmland när de talade om dna-register och låg på och blev uppmärksammade för det.

– Ännu en sak som inte fanns var specialsökhundar. Det är något som har kommit för att stanna. När man skulle leta efter brandfarlig vätska efter en brand fick vi gå runt och lukta själv, det var mycket slumpmässigt. Och nu har vi hundar som kan leta efter sådan vätska och de kan även leta efter blod, sperma, saliv, dna och tändsatspartiklar.

VAD TROR NI KOMMER ATT HÄNDA INOM KRIMINALTEKNIKEN FRAMÖVER?

Marie:

– Arbetssättet att jobba med platsanalyser, hypotestänkande och resultatvärderingar kommer fortsätta att utvecklas framöver. Rättsväsendet ställer högre och högre krav på utredningarna och det krävs att vi fortsätter att utvecklas i våra metoder och arbetssätt.

– Tekniken kommer också fortsätta att utvecklas. Vad som går att göra med dna, med forensiska ljuskällor, vad man kan se för spår med hjälp av olika verktyg. Kameratekniken kommer att fortsätta utvecklas, vi har ju nu till exempel UAS (polisens drönare) och 360fotografering, som gör att man kan avbilda ett helt rum.

Göran:

– Ja, teknikutvecklingen kommer att fortsätta. Jag jobbar nu som koordinator inom ett stort nationellt miljöärende. Inom miljöbrott har vi använt oss av markradar för att söka under mark, det kan vara användbart för oss i framtiden. Jag tror också på att ha samarbete med universitet och forskningsstationer.

– På dna-sidan finns en stor potential. Det har till exempel forskats i att man skulle kunna dra i luften med någon typ av håv för att hämta in celler som spår, om brottet har begåtts nyss. Spår lämnar folk alltid, det gäller bara att ha metoder för att hitta dem.

– Det finns också en växling på gång att man ska bli mer specialiserad. Inom till exempel blod och brand. Jag är lite kluven

Namn: Göran Schwartz

Ålder: 63

Antal år i yrket: Polis 44 år, verkat som kriminaltekniker 24 år, varav cirka 22 år som utbildad

Bor: Karlskoga

Intressen: Golf och vandra i naturen

Det bästa med yrket: Varje dag är den andra olik

Göran undersöker en lokal efter en brand i början av sin bana som kriminaltekniker. ”Jag trodde först att man skulle behöva vara duktig på att meka med bilar för teknikerna kom alltid med skitig overall på sig.”

till det. Jag kan känna mig lite förminskad i min yrkesroll när de vill ha fler experter, men om det blir bättre i rätten så är det svårt att säga emot.

VAD HOPPAS DU KOMMER BLI DET STÖRSTA UNDER DIN YRKESKARRIÄR?

Marie:

– Jag hoppas att våra arbetsmetoder kommer att fortsätta att utvecklas så att vi kan lösa fler brott.

HUR TÄNKER NI KRING FÖRÄNDRINGARNA I YRKET UNDER PERIODEN SOM

VI PRATAR OM?

Göran:

– Jag har gått igenom en känsla av att det var bättre förr och känt mig omkörd

av det nya och velat protestera sedan NFC blev processägare. Men jag börjar inse att jag får försöka ta in det nya. Hur man skriver protokoll och lägger upp arbetet på ett akademiskt sätt till exempel. Det är den vägen vi ska gå.

Marie:

– Det har ju hänt väldigt mycket inom kriminaltekniken och jag tror att det kommer fortsätta hända mycket även framöver.

GÖRAN, VILKET ÄR DITT BÄSTA RÅD TILL MARIE?

– Spontant känner jag: Var nyfiken, men behåll dig själv! Var den glada Marie som du är, ha kvar din personlighet. Kunskap är A och O. Var trygg i att ju längre du jobbar desto tryggare blir du. Det som känns nytt i dag blir snart din vardag. n

FORENSIKERNA ALDRIG GLÖMMER

Ärendet med de stulna riksregalierna är ett av många fall som NFC:s forensiker aldrig glömmer. Vi har frågat ett gäng forensiker om de mest minnesvärda fallen och de största framstegen under deras tid inom forensiken. Häng med bland it-forensik, dna, hylscontainrar för vapen och en känsla av stolthet i att varje dag kunna bidra i arbetet med att besvara frågor som för brottsutredningar framåt.

ANNIKA:

Forensisk generalist*

Det största under min tid. De stora framgångarna med dna har varit avgörande för att lösa allt fler brott. Även inom andra forensiska discipliner har tekniken med bättre kameror, snabbare och bättre datasystem och andra tekniska lösningar gjort att man kunnat snabba upp den forensiska undersökningsprocessen och på så sätt öka nationella brottsuppklaringen.

Mest stolt över. Ett av de mest spännande ärendena jag haft är de stulna riksregalierna. Den 31 juli 2018 stals de ur en monter i Strängnäs domkyrka. Genom att man säkrat misstänkt blod fick man träff på en möjlig gärningsman redan inom ett dygn och kunde skicka ut en efterlysning. Man gjorde många tillslag, utan resultat. Sex veckor senare anmälde en man sig själv, han hade hört att han var eftersökt. Han häktades, dock inga regalier i sikte.

På den sista rättegångsdagen mot mannen meddelas att en väktare i Åkersberga hittat ett sopkärl med ”BOMB” skrivet på det. När man gläntar på locket ser man något som glimmar. Man tror att det är de stulna regalierna och rättegången pausas. En akut förtur skapas hos NFC och snabbt organiseras Noa, åklagare, polisiära funktioner, NFC, länsstyrelsen, metallkonservatorer – allt för att omhänderta undersökningar av de återfunna regalierna.

På NFC fick vi säkerställa att våra metoder inte påverkade på något sätt som inte kunde återställas i restaureringen. I labbet skedde spårsäkringar samtidigt som länsstyrelsen och metallkonservatorerna var uppkopplade över telefon för att ge råd.

Man påvisade dna från den häktade mannen, men också från ytterligare en man vars dna fanns i registret och som man frihetsberövade. Den misstänkte dömdes till 4,5 års fängelse och den andra mannen till 3 års fängelse.

* En forensiker på NFC som utöver sin specialistkompetens har extra utbildning och bred kompetens för att kunna koordinera komplexa och omfattande ärenden som ofta innefattar många olika forensiska undersökningar och analyser.

NESHMIL:

Forensiker inom spår (skoavtryck)

Det största under min tid. En av de största förändringarna är att vi nu bedriver en enhetlig skoavtrycksverksamhet i hela Sverige. Det har varit en lång process och vi har genomfört ett omfattande arbete för att nå hit. Ett nationellt arbetssätt har gett oss dels en gemensam grund och kompetens, men även förutsättningar för att kunna samarbeta mellan de olika driftställena. Viktigast av allt så har det resulterat i ett mer kvalitetssäkert arbete och en förbättrad rättssäkerhet.

Mest stolt över. Alla lösta fall som kan ge någon form av upprättelse är en framgång. Som forensiker är mitt uppdrag att besvara frågor som för utredningen framåt, men det slutar ofta där. Att vara en del av den forensiska verksamheten och på så sätt kunna bidra till brottsutredningar är i sig något jag är jättestolt över.

De kommande tio åren. Inom många områden går utvecklingen mot digitaliserade och automatiserade lösningar och jag ser att det kommer prägla framtiden även inom forensiken. I takt med kriminalitetens utveckling behöver vi hitta lösningar som ger oss snabbare, säkrare och starkare resultat. Min förhoppning är att vi inom en snar framtid har en nationell skodatabas som kan utgöra ett viktigt verktyg både ur spanings- och brottssamordningssynpunkt och för den forensiska undersökningen.

ERICA: Forensiker inom bildjämförelse och bildbiometri

Det största under min tid. En väldigt stor utveckling inom mitt område, bild, är implementeringen av teknik för ansiktsigenkänning. Den används till exempel i vår relativt nya metod ”registersökning av ansiktsbild”, där en ansiktsbild på en okänd gärningsman kan sökas mot ansiktsbilderna i signalementsregistret. Med den här metoden kan vi hjälpa en brottsutredning framåt, genom att ge ett förslag på vem den okände gärningsmannen i en bild eller film skulle kunna vara.

Mest stolt över. Jag tänker spontant på alla de ärenden som rör den grova organiserade kriminaliteten, till exempel undersökningarna av bild- eller filmmaterial från de krypterade kommunikationsmedlen som knäckts den senaste tiden, till exempel Encrochat och Sky ECC. Sedan även såklart de fall där målsägaren varit särskilt utsatt, exempelvis barn och övergreppsärenden.

De kommande tio åren. Jag tror att vi kommer se fler områden som tar hjälp av AI-teknik. AI som används på ett korrekt, genomtänkt och reglerat sätt kan vara ett fantastiskt bra komplement till människan, för att effektivisera analyserna och göra dem mer robusta.

JEANETTE: Forensiker inom vapen

Det största under min tid. På vapengruppen är det när vi fick IBIS (Integrated Ballistic Identification System) och alla sökningar avseende vapenspår blev digitaliserade. Innan vi driftsatte IBIS så utfördes samtliga jämförelser manuellt i mikroskop och det var ett digert arbete att gå igenom allt material från tidigare skjutningar för att hitta kopplingar mellan beslagtagna vapen och olika skjutningar.

Mest stolt över. Det är inte möjligt att nämna ett enskilt fall men det känns alltid bra när våra resultat har bidragit till att utredningsarbetet har gått framåt, till exempel när vi hittat samband mellan kulor och patronhylsor från en brottsplats och ett beslagtaget vapen där inga kopplingar tidigare funnits.

De kommande tio åren. Vårt pilotprojekt med hylscontainrar där vi kommer att kunna leverera snabba förhandsbesked vid skjutningar har precis startat och det kommer bli spännande att följa utvecklingen av detta.

Jag hoppas även att man lyckas hitta tekniska lösningar för att kunna jämföra vapenspår från olika så kallade ABIS (Automated Ballistic Identification System) för att kunna söka i andra europeiska länders databaser oavsett vilket ABIS landet använder. Redan idag kan en sökning ske via Interpol Ballistic Information Network men då bara mellan de länder som har samma system som vi i Sverige använder oss av (IBIS).

ANNA:

Forensiker inom handstil

Det största under min tid. Inom mitt område är det nog att den typ av brott vi arbetar med helt har ändrat karaktär. Från att ha handlat mycket om namnteckningar i olika typer av bedrägeribrott, ligger tyngdpunkten i vårt arbete

nu på grova brott, framför allt narkotikabrott. Till exempelvis vid adresserade försändelser, skrift på drogförpackningar, skuldlistor, kundlistor, bokföring, odlingsdagböcker med mera. Det är roligt att utredarna i allt större utsträckning fått upp ögonen för att handskrift kan vara aktuellt som bevis i vilken typ av brott som helst.

De kommande tio åren. Det pågår forskning och försök att automatisera och digitalisera handstilsundersökningar. Jag tror att vi i framtiden kan komma att se hybridundersökningar, där delar av undersökningen kan göras med hjälp av digitala verktyg, men där slutgranskningen görs av utbildade forensiker. En handstil är ju inte statisk utan varierar i det oändliga, och det är många moment som fortfarande kräver en manuell bedömning som är svår att överträffa med exempelvis AI i dagsläget.

JOHNNY: Forensiker inom hårdvaruforensik

Det största under min tid. Jag kommer inte på någon enskild avgörande händelse eller paradigmskifte inom det it-forensiska området under min tid som anställd. Min uppfattning är att it-forensiken med dagens perspektiv successivt har växt från relativt triviala analyser av främst datorer, okrypterade mediabärare och okomplicerade mobiltelefoner, till där it-forensiken står idag; från medelhög till extremt hög teknisk komplexitet och en växande diversitet inom vitt skilda informationstekniska områden som inte existerade eller fanns allmänt tillgängliga för bara några år sedan.

Mest stolt över. Jag har under åren haft förmånen att utvecklas inom flera it-forensiska områden, där vissa av undersökningsresultaten väsentligt har bidragit till utredningarnas utkomst. Ett ärende av mer allmänt intresse är en mordbrand som har en direkt koppling till Internet of Things-forensik, där själva branden av ett hus i Sandviken initierades från Thailand. Genom tvärdisciplinellt samarbete mellan brandutredare och flertalet grupper vid NFC, kunde vi tillsammans fastställa användning av en specifik modell av fjärrströmbrytare som via en lödkolv införd i en robotdammsugare startade branden.

De kommande tio åren. Min gissning är att it-forensiken fortsatt går i nya riktningar med nya svårigheter. Utmaningen är att inte bara försöka hålla någorlunda jämna steg, utan även att förutspå hur resurserna ska fördelas framåt.

Ett växande område

I takt med att allt fler brott begås på den digitala arenan, och allt fler spår lämnas där, så har arbetet med att säkra, analysera och värdera digitala spår vuxit. It-forensik bedrivs både på NFC, nationellt it-brottscentrum och regionala it-brottscentrum.

Brott som per definition är kopplade till it, till exempel dataintrång, har ökat genom åren, samtidigt som vissa traditionella brott, till exempel olaga hot, har flyttat in i it-miljön. Den ökande användningen av informationsteknologi i samhället innebär också att människor lämnar allt fler digitala spår efter sig, vilket har fått betydelse för brottsutredningar vid all typ av brottslighet.

Det första riktiga it-brottet nämndes i en artikel i det amerikanska magasinet Esquire i början av 1970-talet. I början av 1980-talet kom Brottsförebyggande rådet, Brå, med en av de första svenska vetenskapliga rapporterna om it-brottslighet.

2015 fattades beslut att inrätta nationellt it-brottscentrum (SC3) på Polismyndighetens nationella operativa avdelning, Noa. 2017 fattades beslut om att inrätta regionala it-brottscentrum (RC3) i alla polisregioner.

It-forensisk verksamhet bedrivs även på NFC:s informationstekniksektion. Forensikerna på sektionen arbetar bland annat med brottsplatsdokumentation med 3D, kamerajämförelse för att binda bilder till en specifik kamera eller mobiltelefon, automatisk ansiktsjämförelse för att kontrollera om efterfrågad person finns i signalementsregistret och automatiska analyser av stora mängder videomaterial.

NFC ansvarar för den it-forensiska processen, som är underliggande till huvudprocessen utredning och lagföring.

Vid regionerna är den it-forensiska verksamheten organiserad som en spegling av verksamheten vid SC3 på Noa och består av funktionerna: desk, internetinhämtning, internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, komplexa cyberbrott samt it-forensik. De it-forensiska funktionerna vid RC3 ska stödja både den utredningsverksamhet som bedrivs vid RC3 och all övrig utredning inom regionen där it-forensiskt stöd krävs.

FOTO: MARIA ÅSÉN

FOTO: MINNA RIDDERSTOLPE

JANE:

Forensisk generalist*

Det största under min tid. Under min tid har analysinstrumenten blivit allt bättre. Från att på 80-talet bara få en topp på en kurva som talar om att ”här finns ett intressant ämne” så får vi med standardmetodiken numera även information om vad det är för ämne och nya droger kan även strukturbestämmas.

Mest stolt över. Drogärenden är sällan dramatiska och våra analyser används mest för att bekräfta något som redan misstänks. I ärenden där det ska undersökas om det tillverkats narkotika är samarbetet mellan utredare, kriminaltekniker och NFC viktigt och givande. Det är samarbetet som gör att rätt fynd påträffas, undersöks och kan redovisas på ett sådant sätt att bevisen kan förstås och även håller i domstolen. Det kan vara ganska knepigt att uttala sig om narkotikatillverkningens omfattning, hur pass lyckosam tillverkningen varit, hur mycket som tillverkats och hur mycket man kunnat framställa om verksamheten inte avbrutits av polisen.

För några år sedan skulle en stor mängd emballagematerial undersökas som misstänktes ha innehållit hasch och marijuana. Lite oväntat påträffade NFC flera tömda vakuumpåsar som efter analys bedömdes ha innehållit ca 1 kg kokain per påse. Istället för att åtala för grovt narkotikabrott kunde åklagaren få den misstänkte fälld för synnerligen grovt narkotikabrott.

ULF:

Forensisk generalist*

Det största under min tid. Utvecklingen inom dna är svårslagen. Redan när jag anställdes 2002 var det en viktig undersökning, men med åren har metoderna förfinats så man ofta häpnar över resultaten. Att utvecklingen fortsätter att gå framåt, trots ett ständigt högt tryck på biologisektionen, imponerar!

Mest stolt över. Det är svårt att välja ut ett fall efter många år på SKL/NFC, men utredningen av mordet på Anna Lindh 2003 gjorde ett starkt och bestående intryck på mig. Som tämligen nyanställd var det väldigt intressant att vara en liten kugge i det hela, hela utredningen omfattade många olika undersökningstyper som krävde och fick bra samordning. Det var såklart ett högt prioriterat ärende, med hårt medialt tryck, men som jag minns det lyckades man skapa åtminstone en hyfsad arbetsro för oss på golvet vilket var och är mycket värdefullt.

De kommande tio åren. Trenden under senare år har varit att vi får mer och fler komplicerade frågeställningar, där många olika undersökningar begärs på materialen. Forensiken förväntas numera ofta svara på frågor som tidigare löstes exempelvis med vittnen, eller bistå med att testa sent uppkomna förklaringar till tidigare resultat. Tyvärr ser jag inget som talar mot att den utvecklingen fortsätter. För att klara av den ökande komplexiteten och ärendemängden måste vi bli bättre på att behålla våra erfarna medarbetare, och samtidigt lyckas fortsätta rekrytera ny duktig personal. Fixar vi det blir nog de kommande åren riktigt trevliga!

MÄRTA:

Forensisk generalist*

Det största under min tid. It-området har så klart utvecklats mycket under mina 22 år på SKL och NFC och så fortsatt idag. Det jag minns bäst är ändå utvecklingen av specialanalys, så kallat Low Copy Number (LCN), inom dna. Det vill säga att kunna påvisa väldigt lite dna, inte bara från besudlingar utan även från till exempel kroppskontakt. Det blev särskilt aktuellt i mordet på Anna Lindh, där tekniken fanns på plats hos oss men där Forensic Science Service (FSS) i England hade mer erfarenhet och det misstänkta mordvapnet, kniven, skickades dit.

Mest stolt över. Det ärende som direkt kommer till mig är mordet på lilla Engla, mest för att det var mitt första ärende, i min då nya roll, som så kallad generalist. Men mest stolt är jag nog över arbetet kring ett mordärende på en småbarnsmamma i Trollhättan 2013. Det var många olika undersökningstyper som gick ihop på ett bra sätt med ett väldigt bra samarbete internt men även väldigt bra samarbete med åklagare, utredare och kriminaltekniker. I ärendet gjorde vi även en lite annorlunda samvärdering/ resultatvärdering med flera olika undersökningstyper. Samvärderingen var väldigt värdefull för utredningen.

De kommande tio åren. Det skulle vara häftigt om forskningen kunde komma vidare med tidsbestämning av vissa spår, särskilt biologiska. Och inom biometriområdet verkar det finnas många nya möjligheter inom både bild- och ljudområdet som ska bli spännande att följa.

KAJSA: Forensiker inom kemi och teknik

Det största under min tid. Om jag jämför mitt arbete idag och för 11 år sen när jag började känns det som om väldigt mycket har hänt. Inom mitt område (spår) har det inte skett några revolutionerande tekniksprång, men vi har tagit så många steg i rätt riktning. Vi har både samlat på oss mycket mer kunskap och förbättrat hur vi jobbar med dokumentation och tänket kring resultatvärdering. Omvärlden har förändrats i mycket och tvingat oss bli bättre på att hantera vår bit av forensiken.

Mest stolt över. Det här tröttnar säkert folk nära mig på att höra… men när dubbelmordet i Mantorp löstes visade det sig att vår sammanpassning av tejp starkt bidrog till att fälla den misstänkte. Vi la ned väldigt mycket tid på labb med att pussla tejpändar och sen beskriva och värdera resultaten. Eftersom rättegången var här i Linköping fick vi sitta med och lyssna och se hur våra resultat användes. För mig är det ett starkt och värdefullt minne.

De kommande tio åren. Jag tror att även våra klassiska områden står inför en period med större teknikutveckling.

Att vi börjar jobba mer med att ta in digitala hjälpmedel för att hjälpa till med analysen och utvecklar fler och bättre databaser som skulle vara värdefulla i vår resultatvärdering. Precis som många andra mindre områden måste vi satsa för att hänga med i utvecklingen när bevisbördan ökar ytterligare.

LOUISE:

Gruppchef inom droganalys

Det största under min tid och mest stolt över. Det som gjort störst avtryck på mig sedan jag började på NFC var vårt arbete som följde då den stora fentanylvågen spred sig över Sverige. Över 200 personer avled till följd av överdos av så kallade fentanylanaloger. Genom att kemiskt modifiera fentanyl skapades nya substanser som föll utanför narkotikalagstiftningen. Under 2016 arbetade en grupp på droganalyssektionen hårt med att fastställa den kemiska strukturen för de fentanylanaloger som förekom i beslag. Underlaget från NFC var en viktig pusselbit för att identifiera vad som cirkulerade på marknaden och detta bidrog till att fentanylvågen kunde stoppas. Att fastställa strukturen på nya droger är en del av vår vardag, men det som var häpnadsväckande med fentanylerna var hur snabbt alla myndigheter arbetade under denna period. Inom loppet av några månader hade strukturerna fastställts och regeringen fattat beslut om narkotikaklassning för många av fentanylerna. Detta visar på hur bra vi kan vara TILLSAMMANS!

De kommande tio åren. Jag tror att utvecklingen går mot att vi utför undersökningar närmare brottsplatsen i större omfattning. Genom att fortsätta utvärdera vad som är rätt kvalitet i rätt tid så kommer vi kunna nyttja tillgänglig teknik och leverera kritiska svar direkt i större omfattning än idag men också få en tydligare bild av vad vi behöver undersöka mer djupgående och noggrant för att upprätthålla den kvalitet som är nödvändig.

PETER: Kriminaltekniker och kvalitetsansvarig för forensiska fältverksamheten

Det största under min tid. Det största som hänt var beslutet om att kvalitetssäkra den forensiska fältverksamheten. NFC har, som processägare, arbetat tillsammans med de regionala forensiska sektionerna sedan 2015 med att ta fram harmoniserade och nationellt gällande standardförfaranden och metodbeskrivningar. En nationellt harmoniserad och kvalitetssäkrad fältverksamhet innebär att det finns gemensamma styrande dokument för verksamheten samlade i ett nationellt ledningssystem. Ledningssystemet ska vara det ”uppslagsverk” som platsundersökaren vänder sig till för att få vägledning i hur och vad som ska undersökas samt vara det regelverk som ska följas för att upprätthålla och vidareutveckla kvaliteten i den forensiska processen. Som områdesansvarig för kvalitetssäkringen av fältverksamhet ser jag beslutet som ett stort men självklart steg i den forensiska utvecklingen som kommer höja kvaliteten på utförda platsundersökningar. Undersökningar ska genomföras rättssäkert och oberoende. Det ska inte vara någon skillnad i arbetssätt eller kompetens oavsett var i Sverige en undersökning genomförs. Kvalitetssäkrade metoder är metoder som genom olika försök har kontrollerats och det har säkerställts att när metoden följs kommer man få samma resultat varje gång. Att undersökningen/ analysen kan upprepas och ge samma resultat. Personalen är den viktigaste resursen och är avgörande för att kvaliteten upprätthålls.

från skjutningar kan jämföras mot tidigare skjutningar innan dnaundersökningen utförts. Tidigare har vapenundersökningen fått vänta eller så har man fått välja ut några patronhylsor som avstår dna-undersökning. Den nya hylscontainern vänder på ordningsföljden och kommer leda till snabbare förhandsbesked.

LINNÉA: Forensiker inom vapen

Det största under min tid. Utvecklingen av en ny hylscontainer är det största som hänt under mina år på vapengruppen på NFC i Linköping. Den nya hylscontainern, som just nu testas i ett pilotprojekt, är precis som den tidigare dna-fri men även anpassad för inläsning och jämförelse i vapenspårregistret IBIS (Integrated Ballistic Identification System). Detta innebär att patronhylsor

Mest stolt över. Svårt att välja ett enskilt fall men ska jag nämna något ärende som kändes extra bra att vara en del av så är det polismordet i Göteborg.

De kommande tio åren. När det gäller vapenspårundersökningar tror jag att mer kommer att digitaliseras och jag hoppas att man i framtiden kommer kunna göra digitala jämförelser av alla typer av vapenspår på patronhylsor och kulor. Jag tror även att automatiska resultatvärdesberäkningar inom digitala vapenspårsjämförelser kommer att börja användas mer, framförallt som bench marking till den traditionella manuella jämförelsen i jämförelsemikroskop.

MARCUS: Forensisk fotograf

Det största under min tid. Det största för mig är alla fantastiska kollegor som har stor kunskap i sina respektive specialområden. Att som fotograf efter bästa förmåga på olika sätt bistå kriminaltekniker, forensiker och FU-ledare med fotografering, visualisering och rörlig bild är ett givande teamarbete.

Mest stolt över. Ett av de ärenden jag kommer komma ihåg allra mest är Anna Lindh-ärendet, då jag var ganska ny, 2003 hade jag arbetat på SKL i ett och ett halvt år. Vi blev ombedda att stanna kvar efter ordinarie arbetstid och vänta tills bland annat en keps skulle undersökas och det var en kollega från Stockholm som kom ned med den till Linköping. Jag spritade av kameran i vanlig ordning, tog på full dna-klädsel och fotograferade materialet som biologen undersökte. Sedan visade det sig att ett av hårstråna som fotograferades matchade den sedan misstänkte och dömde.

De kommande tio åren. I framtiden tror jag att den nya tekniken kommer hjälpa att lättare kunna presentera och sammanväga bevis från finger, sko, fibrer, vapen, biometri, dna, bildanalys och så vidare och göra rättsprocessen ännu effektivare. Exempelvis med hjälp av applikationer där allt i utredningen finns samlat på ett ställe.

Ett område som ligger mig varmt om hjärtat är brottsplatsdokumentation, där vi som fotografer ibland bistår med så kallad 360-fotografering/presentation av en plats, redan nu finns och används tekniken för 3D-visualisering av platser och denna teknik blir bättre och mer lättillgänglig för varje år.

FOTO: MINNA RIDDERSTOLPE

Värdering av bevis – historia och framtid

För drygt 20 år sedan infördes ett gemensamt sätt att redovisa slutsatser som gjorde det lättare för mottagaren att förstå. Anders Nordgaard och Birgitta Rådström, NFC, skriver om bevisvärderingens resa.

Imodellen baserades på den utveckling som skedde vid Forensic Science Service (FSS) i England/Wales. Flera andra laboratorier inom och utom Europa gick samma väg.

jämförande undersökningar, aktivitetsbestämningar och vissa klassificeringar.

I SLUTET AV 1990-talet bestämde sig dåvarande Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) att ta fram ett gemensamt sätt att redovisa slutsatser. Tills dess hade varje ämnesområde i princip haft ett eget sätt, vilket gjorde det svårt för mottagaren att förstå och jämföra olika slutsatser. Den gemensamma

MODELLEN GÅR UT på att forensiska resultat värderas utifrån den frågeställning som finns i utredningen rörande spåret/materialet. Utfallet av värderingen (”resultatvärdet”) kombineras med den övriga bevisningen i ärendet. Det hela görs med hjälp av ett matematiskt samband mellan sannolikheter som kallas Bayes’ sats. År 2004 införde SKL den niogradiga slutsatsskalan, som uttrycker storleksordningen hos resultatvärdet. Skalan används vid så kallade värderande uppdrag, det vill säga

VARJE GRAD I skalan motsvarar hur mycket mer (eller mindre) sannolika de forensiska resultaten är om en uppfattning (hypotes) om spårets/ materialets tillkomst stämmer jämfört med om den inte gör det. Detta sannolikhetsförhållande ingår i Bayes’ sats och benämns resultatvärde.

FAKTA:

Den niogradiga skalan

Skalan går från –4 till +4. Exempelvis innebär skalsteget +2 att resultaten är mellan 100 och 6000 gånger sannolikare om utredningens hypotes är sann jämfört med om dess motsats är sann. Skalsteget –2 innebär att resultaten är mellan 100 och 6000 gånger sannolikare om motsatsen till utredningens hypotes är sann jämfört med om utredningens hypotes är sann.

Att införa en gemensam skala hade sina utmaningar. Exempelvis var det inte enkelt att övertyga alla handläggare om att deras slutsats innefattade sannolikhetsbedömningar, att reda ut vilka dessa var, och att det som gäller för att komma fram till graden i skalan är att göra en välgrundad bedömning av dessa sannolikheters storlek. Det tog tiotalet år innan alla områden kände sig bekväma med skalan, men idag hörs inga röster om återgång till äldre slutsatsmodeller.

INOM MÅNGA områden görs än så länge sannolikhetsbedömningarna manuellt, men alltfler metoder införs för automatisk beräkning av resultatvärdet utifrån statistiska modeller baserade på historiska data/olika databaser, vilket kommer att underlätta värderingsprocessen.

Med start år 2013 har SKL/ NFC även utvecklat en metod för så kallade utredande uppdrag, för vilka urtypen är en kriminalteknisk platsundersökning. Metoden kallas därför ofta ”platsanalys”. Här används hela Bayes’ sats (men utan numeriska beräkningar). En slutsats vid ett utredande uppdrag anger hur sannolik

”Idag hörs inga röster om återgång till äldre slutsatsmodeller.”

en viss hypotes är, alltså inte bara hur sannolika resultaten är under olika hypoteser. Detta kräver att specifika frågeställningar och hypoteser skapas inom den forensiska undersökningen. Så är inte fallet vid värderande uppdrag där frågeställningen kommer från utredningen (”Kommer blodet från NN?”, ”Har kofoten avsatt spåret?”).

”Platsanalys” ingår i kriminalteknisk grundutbildning sedan år 2015. Utredande uppdrag finns dock även inom

NFC, exempelvis inom blodbilds- och brandområdet samt inom it-forensiken.

UNDER ÅR 2022 skapades därför en utbildning i ”platsanalys” för forensiker. Inom it-forensiken (NFC, regioner, Noa) pågår generellt en spännande utveckling avseende bevisvärdering, där det handlar om att kategorisera de olika uppdrag man har, och därigenom veta om och hur ett uppdrag ska hanteras värderingsmässigt.

Inom både värderande uppdrag och utredande uppdrag används Bayes´ sats. Värderande uppdrag grundar sig i en specifik fråga från utredningen. Utredande uppdrag handlar om ett material eller en brottsplats som behöver utredas fullständigt, som till exempel en brandplats.

FAKTA:

Olika uppdrag

Värderande uppdrag: I brottsutredningen finns en specifik fråga om ett material, till exempel en salivfläck. Materialet analyseras och bedömning görs av hur sannolika resultaten är om den uppfattning som finns i utredningen är sann och hur sannolika de är om motsatsen är sann. Värderande uppdrag görs vid NFC. Utredande uppdrag: I brottsutredningen finns en plats eller ett material som behöver undersökas, det kan vara en brottsplats, ett kylskåp som kan ha orsakat brand, mm. På delegation av brottsutredningen görs en fullständig utredning av platsen eller materialet, och en sammantagen bedömning om vad som hänt. Frågeställningen är bred - ”vad har hänt här?”. Utredande uppdrag på brottsplats görs av kriminaltekniker, andra utredande uppdrag vid NFC och inom it-forensiken.

Birgitta Rådström och Anders Nordgaard.

KRIMINALTEKNIKERN SOM VILL LÄMNA AVTRYCK

Anna Jinghede är kriminaltekniker i region Bergslagen. Hon är även tandläkare, rättsodontolog, doktorand, utbildare, poddare och författare. Spretigt? Nej, det finns en röd tråd.

ARBETSPASSEN ÄR LÅNGA och tunga, både fysiskt och psykiskt. Det är våren 2005. Anna Jinghede, då en 29-årig tandläkare på folktandvården i Örebro, är i Thailand för att identifiera dödsoffer från tsunamin. Hon är ditkallad eftersom hon är utbildad i rättsodontologi, och hon ingår i en stor internationell insats.

Tidigare har hon identifierat enstaka döda människor i ordnad obduktionsmiljö. I Thailand har enkla containrar ställts upp som ett slags fältsjukhus, och identifieringsarbetet sker på löpande band. Här finns tusentals döda. Kropparna har legat så länge att de är kraftigt förruttnade. Många är barn.

– Det var ett tufft uppvaknande, en insikt om livets förgänglighet. Alla dessa människor, mitt i livet, som kanske hade sparat länge för att kunna fira jul i Thailand, säger Anna Jinghede.

OM HON VETAT vad som väntade i Thailand hade hon inte åkt dit, säger hon. Samtidigt var det där hon fick en avgörande insikt: att inte skjuta upp sina drömmar. Så hon bestämde sig för att bli polis, en gammal tonårsdröm, med siktet inställt på kriminalteknik. Fyra år senare var hon klar med polisutbildningen.

– Att jag blev polis har lett till en massa bra saker. Jag fick en plattform för att knyta ihop mina erfarenheter och kompetenser

från medicinsidan och rättsodontologisidan med forensiken. Jag får ägna mig åt det jag tycker är det bästa i världen, nämligen kriminalteknik, säger Anna Jinghede.

Hon beskriver kriminalteknik som ett fascinerande fält, som inrymmer en rad kunskapsområden som ständigt utvecklas.

– Det är roligt, utmanande och lärorikt!

Vi sitter i Anna Jinghedes arbetsrum i polishuset i Örebro. Om ett par timmar ska hon iväg för att hålla en utbildning för poliser i yttre tjänst. Den ingår i ett större arbete i region Bergslagen som ska öka den forensiska utredningskvaliteten vid fall av brott i nära relationer.

– Kriminaltekniker är en extremt underutnyttjad resurs vid sådana brott, säger hon.

Anledningen är, tror hon, att de tydliga tecknen på våld som man förväntar sig

Anna Jinghede om:

Det svåraste jag gjort: Troligen att, inom ramen för min forskning, sätta mig in i ett hundratal barns brutala död.

Rådet till Anna som 20-åring: Skit i vad andra tycker och fortsätt göra din grej.

Allt kommer bli bra.

Förebilder: Edmond Locard (mer känd som ”den franske Sherlock Holmes”), orädda barnrättskämpar, människor som inspirerar andra att våga och givetvis alla som har disputerat och följaktligen genomgått – och överlevt – sina doktorandstudier!

Det som får mig att skratta: Farsaskämt! En av mina favoriter är ”Vad gör tandläkaren på lunchen? – Käkar!"

Dold talang: Kanske inte en talang, men jag måste dricka kaffe precis före sänggåendet för att kunna sova.

Beundransvärd person: Min man, som inte bara stått ut med alla mina upptåg under tjugo år utan också är en fantastisk pappa. Det första jag gör på morgonen: Dricker kaffe!

ofta saknas, och att det finns en föreställning om att det är lönlöst att söka spår eftersom parterna ofta bor tillsammans.

– Strypningsvåld är mycket vanligt vid relationsvåld, men trots att det är en grov typ av våld lämnar det ofta bara diskreta yttre tecken. För att hitta dem måste man veta var man ska söka och vilka frågor man ska ställa.

DÄRFÖR SKA NU alla i polisregion Bergslagen som kommer i kontakt med brott i nära relationer – från yttre personal till förundersökningsledare och även åklagare i området – få utbildning om vilka forensiska möjligheter som kan finnas på brottsplatsen.

Anna Jinghede vill att utgångspunkten ska vara att tänka ”vad kan vi göra i den här situationen för att bevisa brottet, och därmed öka chanserna för att den här personen som utsätts i fortsättningen kan leva i frihet och slippa riskera att dö av våldet?”.

– Det är komplexa ärenden, där en del kan tycka ”varför ska vi göra det här, kvinnan vill ju inte anmäla?”. Men många offer vågar inte, eller vill inte, medverka i en utredning. Därför behöver vi lyfta ansvaret från dem och styrka brottet på andra sätt. Där är forensiken en viktig utredningsaspekt, och det gäller att öka medvetenheten om dess nytta. Men det kräver mer kunskap om brottens natur och vad man ska titta efter på en brottsplats.

AAnna Jinghede har aldrig varit rädd för att ta på sig svåra uppgifter. ”Jag är trygg i mig själv och vad jag kan och inte kan”, säger hon. Foto: Kerstin Magnusson

Det är det här som är den röda tråden i alla Anna Jinghedes engagemang: att inspirera andra att upptäcka och agera tidigt på våldstecken, och att verka för ökad uppklaring och lagföring av brotten, bland annat genom att i större grad än i dag använda kriminalteknikers kunskap för att förbättra bevisläget.

HON FÖRELÄSER OCKSÅ för vårdpersonal, bland annat tandläkare.

– Jag har jobbat som tandläkare i en stadsdel med stort utanförskap och hög arbetslöshet. Där träffade jag många barn som utsattes för våld hemma. Det gav mig insikter som har lett till det jag gör idag.

Anna Jinghede säger att tandläkare har stora möjligheter att överblicka huvudoch halsområdet, inklusive munnen, och upptäcka våldsskador. Dessutom följer de människor över tid eftersom många, ibland hela familjer, går till samma tandläkare år efter år.

– Tandvården har flera yrkesmässiga skyldigheter i fråga om våldsutsatthet. Vid oro om ett barn ska anmälan göras till socialtjänsten och vid indikation om våld på en vuxen ska frågan ställas om våldsutsatthet. Utmaningen har varit stora kunskapsluckor om hur våldet manifesterar sig, hur man skiljer våldsskador från olycksfallsskador och så vidare.

Redan i början av 2000-talet reste Anna Jinghede runt och föreläste för tandläkare för att få dem att betrakta sig som en viktig aktör när det gäller att upptäcka och agera på tecken på våld.

– Jag har genom åren fått återkoppling om att många inom tandvården har blivit alltmer medvetna och allt oftare agerar när människor utsatts för våld, säger hon.

FÖR NÅGRA ÅR sedan var Anna Jinghede tjänstledig från polisen och arbetade i tre år som rättsodontolog på Rättsmedicinalverket. Det finns bara två sådana fasta tjänster i Sverige. I samband med det började hon doktorera, knuten till Karolinska institutet, som en del av tjänsten. Idag är 20 procent av hennes heltidstjänst som polis vikt åt att arbeta med doktorsavhandlingen.

Avhandlingen följer också den röda tråden. Den handlar om dödligt våld mot barn, och om icke dödligt våld mot kvinnor i nära relation.

– Jag försöker förstå hur fallen karaktäriseras kriminaltekniskt och rättsmedicinskt, så att vi kan bli bättre på att hantera dem och om vi behöver anpassa vår utredningsmetodik. Det finns ingen specifik utredningsmetod när det gäller mord på barn, utan fallen handläggs och hanteras som när en vuxen mördas, trots att det finns stora skillnader när det gäller till exempel motiv.

Podd- och författarkollegan Lena Ljungdahl om Anna Jinghede:

”Anna är en skön cocktail av det djupaste intellektet och det varmaste hjärtat. En teoretisk praktiker och nörd. En glassig Hollywooddiva förklädd till polis i cordura. Hon bär alltid på en snusdosa och ett rosa läppglans. Det är Anna i ett nötskal! Jag avgudar Annas outsinliga kraft och mod att stå upp för det rätta och för den svage. Jag ser på när hon stångar pannan blodig och tar strid efter strid i jakt på förändring för individ och samhälle.

Det kan gå trögt ibland. Anna är långsam och onödigt ängslig. Lite mer gas, lite mindre jante tack! Hon har en ovana att säga ja till alla också, och blir sen förvånad över att det saknas luft i systemet. Förändring kan vara lite jobbigt också, men ge henne ett glas vin och en natts sömn så brukar hon mjukna. Jag skulle inte klara mig utan Anna. Vi kompletterar varandra på alla plan. Hon tycker om människor, det gör inte jag. Okända nosar upp henne och berättar sin livshistoria. Då går jag hem. Vi träffades 2019 under en tv-inspelning. Kärlek uppstod och podden föddes ur frustration över alla dåliga krimpoddar som fanns där ute. Att vi var skitroliga också kom som en glad överraskning. Sen ringde ett bokförlag och vi blev den nya deckarduon…”

Anna Jinghede säger att det dödliga våldet mot barn har halverats sedan 1990-talet, men att det inte går att utesluta ett mörkertal.

– Fallen kan misstas för sjukdom. Om ambulans kallas till platsen och det inte är uppenbart att barnet har mördats måste vi vara på vår vakt.

DEN FÖRSTA DELSTUDIEN är klar, men ännu inte publicerad. Hon har undersökt dödligt våld mot barn under en 20-årsperiod och gått igenom alla förundersökningsprotokoll om händelserna och kartlagt brottsplatserna. Hon har tittat på över hundra variabler, till exempel var och hur gärningen har skett, vilka skador och spår som finns på platsen och kroppen och om gärningspersonen vidtagit åtgärder för att dölja brott eller försvåra utredningen.

Vid sidan av jobbet och forskningen gör Anna Jinghede podden Över min döda kropp, tillsammans med den tidigare polisen Lena Ljungdahl, som numera är säkerhetsspecialist och föreläsare.

– Vi lärde känna varandra för drygt tre år sedan när vi var med i teveprogrammet Tjuv och polis. Det finns en djup sjö av krimpoddar men vi tyckte att det saknades en som förklarar olika rättsfenomen, så vi startade den i november 2019.

FÖRFATTARE ÄR HON också, och har hittills skrivit två faktaböcker. Nu håller hon, tillsammans med Lena Ljungdahl, på med den första av tre kriminalromaner.

Hur räcker tiden till?

– Jag är bra på att förvalta min tid, och så har jag en förstående man. Sannolikt har jag också någon form av diagnos – jag är extremt rastlös!

Vad är det som driver dig i allt detta?

– Hos mig, liksom hos många andra poliser, är de uppenbara drivkrafterna att vilja göra gott och att jag har ett högt rättspatos. Det kanske låter klyschigt, men det är vanliga egenskaper bland poliser.

– Jag har också mycket kunskap och erfarenhet, som rätt omsatt kan göra stor nytta för andra.

EN KOLLEGA TILL dig har sagt att du som ny polis tog på dig svåra uppgifter som andra skulle säga nej till. Vad gör att du vågar?

– Jag är trygg i mig själv och i vad jag kan och inte kan. Jag har också upplevt svåra händelser, både privat och professionellt, som har gett mig verktyg och erfarenhet. Jag tänker ”varför skulle jag inte klara det här?”. Jag litar på att jag kommer att fixa det på ett eller annat sätt.

– Sedan har jag idrotten att tacka för mycket. Som ung höll jag på med karate och innebandy på hög nivå. Det lärde mig att fokusera på ett mål.

Anna Jinghede har aldrig ångrat att hon sadlade om till polis.

– Jag får utlopp för mina drivkrafter och får göra ett bra polisarbete. Att få möjlighet att lämna avtryck efter sig i den här branschen är det finaste man kan ta med sig. n

EN AV SVERIGES FÖRSTA

CIVILA KRIMINALTEKNIKER

1996 tog Yvonne Stegeryd tjänstledigt från dåvarande SKL för att jobba som kriminaltekniker på tekniska roteln i Uppsala. I och med det blev hon den första civilanställda kvinnan som jobbade som kriminaltekniker.

Innan dess hade hon arbetat nio år på SKL och tio år på Rättsmedicinalverket. Bilden kommer från ett reportage som tidningen Kriminalteknik gjorde om henne 1997.

– Jag trivdes fantastiskt bra. Personalgruppen var trevlig och chefen var bra. Det var positivt och glatt, omtänksamt och hjärtligt, trots att vi arbetade med mord och misshandel med mera. Det var synd att det inte blev längre, men min familj ville inte etablera sig i Uppsala så jag återvände till SKL i Linköping efter ett år.

Yvonne Stegeryd berättar att polisen i Uppsala bland annat var intresserad av hennes dna-kompetens.

– Jag fick en sån insyn i polisarbetet, jag hade mycket nytta av det. Det är väldigt olika kulturer på polisen och SKL/NFC, det kan vara svårt att förstå varandras sätt att arbeta på. Poliser gick kurser på SKL men på den tiden var det inte många SKL-anställda som gick kurser hos polisen.

2016 gick Yvonne Stegeryd i pension från NFC. Efter utflykten som kriminaltekniker jobbade hon mycket med utbildning och var med och tog fram en spårsäkringssats vid sexuella övergrepp. Den används fortfarande för att säkerställa att om man blir utsatt för sexuellt övergrepp eller våldtäkt så ska spårsäkringen skötas på samma sätt av sjukvård, rättsmedicin och polis, oavsett var i landet man blir utsatt.

”Det var positivt, glatt, omtänksamt och hjärtligt, trots att vi arbetade med mord och misshandel med mera.”

YVONNE STEGERYD

ENKÖPINGS-POSTEN (OMSLAGSBILDEN PÅ TIDNINGEN)

”Bättre samverkan med utredande verksamheten”

Helena Trolläng har varit avdelningschef för NFC sedan december 2018. Hur ser hon på avdelningens nuläge och den forensiska verksamheten i polisen? Och vad är viktigast framåt?

Sedan 2018 pågår ett omfattande utvecklingsarbete av hela den forensiska verksamheten i polisen. Var står ni i dag, hur går det?

– Vi arbetar intensivt framåt. En viktig del är att ytterligare integrera NFC och övrig forensisk verksamhet med utredningsverksamheten. Vi lägger också mycket kraft på att förbättra och effektivisera processer och flöden. För att sänka våra handläggningstider. Vi vet att många önskar sig mer av oss och vi jobbar hårt för att få ut mer av kraften i verksamheten. Kraven på högt tempo och effektiv verksamhet är självklara och högst relevanta. Samtidigt vill jag understryka hur viktigt det är att hela den forensiska verksamheten tillsammans med utredningsverksamheten förmår att göra gemensamma prioriteringar och har enat fokus på att göra rätt forensiska undersökningar i rätt tid och i rätt ärenden. Förundersökningsledare, poliser såväl som åklagare, spelar en central roll som pålästa beställare.

NFC förknippas ofta med långa handläggningstider. Hur ligger ni till i dagsläget?

– Överlag har handläggningstiderna på totalen varit relativt oförändrade de senaste fem åren. Sedan varierar de givetvis mellan olika typer av ärenden och undersökningar. Ett enskilt år som avvek var dock 2021, främst på grund av ökat inflöde. Det gjorde

att vi genomförde en riktad insats då. För att korta tiderna för forensiska undersökningar kopplade till främst grova brott med frihetsberövade. Vilket vi lyckades med. Vår fortsatt tydliga ambition är att sänka dessa tider ytterligare. Men som jag var inne på, att korta handläggningstiderna är inte enbart en fråga om NFC:s processer, metoder eller resurser utan också en fråga om förbättrad operativ samverkan med utredningsverksamheten. Och här för vi en konstruktiv och resultatinriktad dialog, både internt i polisen – NFC, Noa, polisregion-

erna – och tillsammans med Åklagarmyndigheten.

Det satsas på forensiken nu och ni tillförs ökade medel. Hur används pengarna?

– Vi har fått möjlighet att växa och bli ytterligare 150 medarbetare vid NFC:s labb runt om i landet. Det är väldigt välkommet och nödvändigt. Vi har varit för få en längre tid. Sedan lägger vi mycket på att utveckla våra it-system och it-stöd. För att skapa effektiv interaktion mellan den forensiska verksamhetens och utredningsverksamhetens olika system och moduler.

Det här är sista numret av tidningen Kriminalteknik. Varför?

Tidningen har funnits länge och har fyllt en viktig funktion, framför allt innan NFC bildades och blev en del av polisen. På senare tid har vi i avdelningsledningen övervägt en del kring syfte och målgrupper och kommit till ett vägskäl där vi väljer att avsluta den. Att ge ut en tidning kräver resurser och vi ser i dag att vi har andra kanaler där våra målgrupper kan nås, framför allt Polismyndighetens egna, både interna och externa.

”Vi arbetar intensivt framåt. En viktig del är att ytterligare integrera NFC och övrig forensisk verksamhet med utredningsverksamheten.”

Kansligrupp 2

581 94 Linköping

NFC:s historia

1920

På 1920-talet bildades en centralbyrå för förvaring, registrering och klassificering av fingeravtryck. Vid Stockholmspolisen fanns vid samma tid en signalementsbyrå med utrustning för fotografering av förbrytare, brottsplatser, förfalskade handlingar med mera. Här utfördes även enklare kriminaltekniska undersökningar.

Med tiden ökade kriminaliteten och behovet av en central enhet som kunde bistå landets poliser med kriminaltekniska undersökningar ökade.

av Katarina Nestor grafik Jörgen Knutsson

... bildades Statens kriminaltekniska anstalt, SKA. Detta blev en institution som förenade laboratorieverksamhet med de verksamheter som fanns vid centralbyrån för fingeravtryck och vid Stockholmspolisens signalementsbyrå.

1964

... bytte Statens kriminaltekniska anstalt namn till Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL.

... bildades NFC, nationellt forensiskt centrum, som en nationell avdelning i nybildade Polismyndigheten. Avdelningen bildades genom att SKL, med labb i Linköping, gick samman med de forensiska labben vid polisens tidigare tekniska rotlar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

2019 ...

... utökades NFC, genom att man tog över labb på ytterligare åtta orter, som till dess drivits i polisregionernas regi. Därmed samlades hela polisens forensiska labbverksamhet i NFC:s regi.

NFC finns på sammanlagt tolv orter. Syftet är att göra handläggningen effektivare och snabbare. Alla orter med NFC-verksamhet är markerade på kartan. Utgångspunkten för val av ort har varit var brotten som genererar mest teknisk bevisning anmäls och var regionerna ansett placering vara lämpligt. Vidare har vi tittat på var Rättsmedicinalverket och Ekobrottsmyndigheten är lokaliserade samt var polisutbildningen finns.

NFC, Stockholm

NFC, Linköping NFC, Växjö

NFC, Kristianstad NFC, Malmö

NFC, Halmstad

NFC, Göteborg NFC, Borås NFC, Örebro

NFC, Uppsala NFC, Sundsvall

NFC, Umeå