preventiv socialpolitik. En av de viktigaste åtgärderna ansågs vara att säkra tillgången till bostäder med rimliga kostnader, men också att lämna stöd i boendet för personer med mer omfattande problem. Ett problem var de kravlösa härbärgena, som började återkomma efter att tidigare ha utdömts som olämpliga boendealternativ. De ansågs snarare permanenta människor i hemlöshet än att lösa problemen.
Fattiga utestängs Sedan dess har hemlösheten blivit ett etablerat problem inte bara i Norden utan i hela Europa. Framför allt tycks situationen ha förvärrats i många länder under 1990-talet, då de ekonomiska svårigheterna ökade arbetslösheten och ledde till neddragningar i välfärdspolitiken och inte minst i bostadspolitiken. Hyrorna ökade och hemlöshetstalen ansågs allmänt öka. Länder i västvärlden började vid denna tid kartlägga och följa utvecklingen av hemlösheten. Hemlösheten hade blivit ett problem som vi får leva med och som vi måste hantera på olika sätt. Tendenserna mot ökade ekonomiska, sociala och boendemässiga klyftor bland befolkningen, som lyftes fram i boken Hemlöshet i Norden 1992, har senare förstärkts. I Nordiska ministerrådets skrift Nordic Economic Policy Review 2018: Increasing Income Inequality in the Nordics visas hur inkomstskillnaderna i Norden ökat. Både i Finland, Sverige och Danmark ökar inkomstskillnaderna snabbare än i OECD-länderna i genomsnitt, även om de här utgår från lägre nivåer än i andra europeiska länder. De växande inkomstklyftorna är inte bara typiska för Norden eller Europa utan är ett internationellt fenomen, men orsakerna varierar. En huvudorsak till de ökande klyftorna i främst Finland, Sverige och Danmark är enligt ministerrådets skrift att både skatte- och bidragssystemet har blivit mindre omfördelande. Den ekonomiska krisen på 1990-talet ledde till åtstramningar och nedskärningar i socialförsäkringarna. Bostadsbidrag, arbetslöshetskassor, försörjningsbidrag och andra ersättningar har inte följt med reallöneökningen. Höginkomsttagarnas inkomster har ökat mest i alla de nordiska länderna och det gäller särskilt kapitalinkomsterna. Utvecklingen är sämst för dem med låga inkomster och för dem som redan är fattiga. När de rika blir rikare och de fattiga fattigare får det återverkningar på en rad områden, till exempel när det gäller de ekonomiska möjligheterna att kunna efterfråga bostäder och välja var man vill bo. Den socioekonomiska segregationen har ökat och trångboddheten är ett problem i dag, inte bara i Europa utan också i Norden.
19
