att ett socialt medborgarskap innehöll både civila, politiska och sociala rättigheter. Kärnan i det sociala medborgarskapet och dess rättigheter var att minska osäkerheten för medborgarna oavsett om de hade en anknytning till arbetsmarknaden eller ej. Syftet med rättigheterna var att säkerställa allas lika möjligheter att delta i samhällslivet, genom att några mycket grundläggande sociala behov, som mat, kläder, bostad och så vidare tillgodosågs. Ett problem har varit att idéer om medborgarskapets rättighetsförklaringar inom till exempel hemlöshetsområdet har varit svåra att tillämpa i praktiken eftersom de inte kunnat omvandlas till juridiskt utkrävbara rättigheter på medborgarnivån. Det gäller till exempel rätten till bostad.
Stärkta rättigheter till bostad En lösning som diskuterats för att nedbringa hemlösheten är att stärka rätten till en ”normal” bostad på den reguljära bostadsmarknaden. Bostaden skulle då göras till en rättighet i likhet med andra generella rättigheter som pensioner vid viss ålder eller rätten att gå och rösta i allmänna val.
” En lösning som diskuterats för att nedbringa hemlösheten är att stärka rätten till en ’normal’ bostad på den reguljära bostadsmarknaden.” I artikeln Increasing Access to Housing: Implementing the Right to Housing in England and France (Loison-Leruste & Quilgars 2009) diskuteras hur hemlösa i Skottland och Frankrike i vissa fall kan utkräva rätten till bostad genom domstolarna. Bakgrunden till studien som artikeln bygger på är att både EU och FEANTSA betonat att bostaden bör vara en rättighet. Men det har inte tidigare funnits några instrument för att göra rätten utkrävbar. Eftersom försök har gjorts i en del av Storbritannien och Frankrike, ville forskarna studera systemet närmare. De menar att systemet har en potential men det krävs en rad styrningsarrangemang som varit komplicerade att implementera. 30
