När det gäller barnfamiljer är det ännu viktigare att tidigt fånga upp de grupper som är i risk för eller håller på att exklu deras från bostadsmarknaden.
Tillfälliga boendelösningar Många tillfälliga boendelösningar uppkom i Norden under 1990talet (Järvinen & Tigerstedt 1992). De har senare haft en tendens att permanentas. De kan i vissa fall leda till inlåsningseffekter och försvåra de hemlösas integration (Knutagård & Nordfeldt 2007). Hemlösa har berättat att de har utsatts för våld och övergrepp i dessa miljöer och de undviker därför dem. Personer som framlever sina liv på gatan risker i högre utsträckning att bli utsatta för våld och övergrepp än andra grupper. Synen på hur hemlösheten ska tacklas har under efterkrigstiden i någon mån varierat mellan olika välfärdsregimer, som tidigare nämnts. Det gäller också synen på individen och familjens ansvar. I de mer liberalt inriktade välfärdsregimerna finns ett motstånd mot att staten allt för mycket blandar sig i den privata sfären. Individen ska klara sig på egna ben enligt de förutsättningar marknadens spelregler ger. Klarar de inte detta får de förlita sig på familjens eller frivilligsektorns välvilja. De sociala skyddsnäten inträder först när individen inte klarar sig på marknaden och inte heller kan få stöd av familj eller frivilligsektor. 52
